BETÄNKANDE om uppföljningen av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet: en första bedömning

27.1.2009 - (2008/2214(INI))

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi
Föredragande: András Gyürk

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om uppföljningen av de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet: en första bedömning

(2008/2214(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets resolution av den 7 december 1998 om energieffektivitet i Europeiska gemenskapen[1],

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna” (KOM(2006)0545),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument som åtföljt det ovannämnda meddelandet, dvs. analysen av handlingsplanen (SEK(2006)1173), konsekvensbedömningen av den ovannämnda handlingsplanen (SEK(2006)1174) och sammanfattningen av denna (SEK(2006)1175),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”En energipolitik för Europa” (KOM(2007)0001),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 8–9 mars 2007 om rådets antagande av Europeiska rådets handlingsplan (2007–2009) – Energipolitik för Europa (7224/1/2007),

–   med beaktande av rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser[2],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda[3],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG av den 11 februari 2004 om främjande av kraftvärme på grundval av efterfrågan på nyttiggjord värme på den inre marknaden för energi[4],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter[5],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster[6],

–   med beaktande av rådets beslut 2006/1005/EG av den 18 december 2006 om ingående av avtalet mellan Amerikas förenta staters regering och Europeiska gemenskapen om samordning av program för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning[7],

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning (KOM(2006)0576),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut 1639/2006/EG av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013)[8] och framför allt avdelning III kapitel II som handlar om programmet Intelligent energi – Europa,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)[9],

–   med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om effektivare energiutnyttjande eller hur man kan göra mer med mindre – Grönbok[10],

–   med beaktande av sin resolution av den 14 december 2006 om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning – Grönbok[11],

–   med beaktande av kommissionens meddelande om en första granskning av de nationella energieffektivitetsplanerna enligt direktiv 2006/32/EG om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster (KOM(2008)0011),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av användningen av förnybar energi (KOM(2008)0019),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Energieffektivitet: Att nå 20‑procentsmålet” (KOM (2008)0772),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A6‑0030/2009), och av följande skäl:

A. I Europeiska unionen går över 20 % av energin till spillo på grund av bristande effektivitet och om sparmålet på 20 % skulle uppnås innebär detta att EU kom att använda omkring 400 Mtoe (miljoner ton oljeekvivalenter) mindre primärenergi och koldioxidutsläppen skulle minska med omkring 860 miljoner ton.

B.  Energiförbrukningen, i förening med att olika nationers energisammansättning fortfarande mestadels bygger på konventionella energikällor, är fortfarande den största källan till växthusgasutsläpp i Europeiska unionen.

C. Försörjningstryggheten och beroendet av import innebär alltmer svåröverskådliga risker i samband med importen av energikällor till EU.

D. Flera incitament till investeringar i energieffektivitet under en finanskris eller en recession kunde, i en tid som präglas av branta och oförutsägbara svängningar i oljepriserna, bidra till att stimulera ekonomin.

E.  Stigande energipriser kan bli en av huvudorsakerna till fattigdom och en bättre energieffektivitet är det bästa sättet att göra de mindre bemedlade mindre sårbara.

F.  Ökad energieffektivitet är också det kostnadseffektivaste sättet att nå de bindande mål som EU uppställt för sig självt i fråga om utsläppsminskning och förnybar energi.

G. Alla medlemsstater har intresse av att energieffektiviteten förbättras och de möjligheter som finns på detta område tillvaratas. Det vore på sin plats att ha olika åtgärder i olika medlemsstater, så att deras olikheter i fråga om ekonomi och klimat kunde få komma till synes.

H. Energieffektivitetsåtgärder kan ge önskat resultat endast om de tillämpas inom alla områden av politiken.

I.   Med tanke på att flera medlemsstater inte har lämnat någon nationell plan för energieffektivitet måste kommissionen vidta åtgärder för att uppmuntra flera medlemsstater att genomföra de beslut som fattats på detta område.

J.   Till följd av den internationella ekonomiska krisen och de allt kraftigare prisfluktuationerna för energikällor kommer bättre energieffektivitet att framstå som allt viktigare och detta kan få som följd att de europeiska företagen blir åtskilligt mera konkurrenskraftiga internationellt sett.

K. Enligt det ovannämnda meddelandet från kommissionen ”Energieffektivitet: Att nå 20‑procentsmålet” är risken stor för att det energieffektivitetsmål som uppställts för 2020 inte kommer att nås.

L.  I förslaget till direktiv om främjandet av förnybar energi åläggs medlemsstaterna att främja och uppmuntra energieffektivitet och energisparande för att på det sättet lättare kunna nå sina mål i fråga om förnybar energi.

M. I bostadshusen skulle man kunna spara ungefär 27 % energi.

N. Det finns fortfarande inget rättsligt bindande energieffektivitetsmål, vare sig på EU-nivå eller på nationell nivå.

O. Det är uppenbart att det saknas kapacitet att genomföra energieffektivitetsprojekt.

1.  Europaparlamentet välkomnar de handlingsplaner som medlemsstaterna tagit fram, men oroar sig samtidigt över att både dröjsmålen med framläggandet av planerna och själva innehållet i ett flertal av dem tyder på bristfälligheter som kan innebära en risk för att varken EU:s energieffektivitetsmål eller klimatskyddsmål nås. Parlamentet påpekar att tyngdpunkten nu måste vila vid att energieffektivitetsåtgärderna effektivt genomförs, också i form av att det utvecklas bästa praxis och samverkansvinster och en bättre upplysning och rådgivning om energieffektivitet till slutförbrukare.

2.  Europaparlamentet anser att det är rätt tidpunkt för att man som ett led i översynen av handlingsplanerna 2009, undersöker i vilken mån lagstiftningen och handlingsplanerna omfattar alla möjligheter till energisparande, något som bör utredas i detalj, liksom också hur ansvaret för genomförande och övervakning av efterlevnad fördelas mellan kommissionen, medlemsstaterna, de regionala och lokala myndigheterna.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra energieffektivitet och energibesparingar till hörnstenar i Europas energipolitik. Parlamentet välkomnar vad kommissionen åtagit sig i det ovannämnda meddelandet ”Energieffektivitet: Att nå 20‑procentsmålet”, nämligen att ta fram en reviderad handlingsplan för EU om energieffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra målet på en 20 procentig ökning av energieffektiviteten fram till 2020 juridiskt bindande, som en del av den bedömning som kommissionen måste göra avseende gemenskapens framsteg mot att uppnå detta mål, i enlighet med direktiv nr.../2009/EG om medlemsstaternas insatser för att minska sina växthusgasutsläpp för att uppfylla gemenskapens åtaganden på detta område.

4.  Europaparlamentet välkomnar den ökning av kommissionens personalresurser för energieffektivitet som, trots att personalresurserna fortfarande inte är tillräckliga för att arbetet ska kunna skötas fullt ut, lett till att arbetet med lagstiftningsförslag påskyndats inom sådana områden som produkters ekodesign, byggnaders energiprestanda och energimärkning samt inom transportsektorn och installationer hos slutförbrukarna. Parlamentet påpekar att det hela tiden behöver lagstiftas inom dessa områden.

5.  Europaparlamentet anser att direktiv 2006/32/EG erbjuder en bra lagstiftningsram och noterar samtidigt att direktivet är avsett att tillämpas endast fram till 2016 och i vilket fall som helst inte är tillräckligt ambitiöst upplagt för att man med dess hjälp ska kunna nå målet om minst 20 % ökad energieffektivitet fram till 2020, så att det vore på plats med en översyn av det 2012.

6.  Europaparlamentet välkomnar att energileverantörer och branschorganisationer i ett antal medlemsstater tagit direktivet som utgångspunkt för att förbättra och samordna sina egna system för intelligenta mätare i alla byggnader. Parlamentet konstaterar emellertid att det med dagens lagstiftningsram inte är sannolikt att intelligenta mätare kommer att tas i bruk i stor skala i hushållen, och stöder därför tanken på att sådana mätare ska bli obligatoriska inom tio år efter det att det nya direktivet om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el trätt i kraft. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att med större skärpa driva igenom att kraven i artikel 13 i direktiv 2006/32/EG efterlevs, för att det ska gå snabbare att ta i bruk system med intelligenta mätare.

7.  Europaparlamentet anser att kommissionen, för att stödja ett obligatoriskt införande av intelligenta mätare, måste göra en omfattande undersökning av medlemsstaternas erfarenheter på detta område. Parlamentet anser att de framtida bestämmelserna, vid sidan av systemet med intelligenta mätare, måste innehålla krav på att konsumenternas bostäder ska utrustas med avläsbara teckenrutor, och att kommissionen också bör ägna uppmärksamhet åt bestämmelser om driftskompatibla mätarsystemen samt datakommunikation, differentierade tariffer och mikroproduktion.

8.  Europaparlamentet anser att sådana föreskrifter som i ökad mån ger den offentliga sektorn en roll som förebild förtjänar stöd, och anser mot bakgrund av de stigande energikostnaderna att det bör fastställas energieffektivitetskriterier för den offentliga sektorns upphandlingsförfaranden.

9.  Europaparlamentet erkänner att det skulle gå att spara oerhörda mängder växthusgasutsläpp om byggnaderna gjordes mer energieffektiva och att detta också kunde ge ett oerhört bidrag till klimatförändringen, både i form av anpassning till den och åtgärder mot dess orsaker.

10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i hög utsträckning använda alternativa förnybara energiresurser såsom vindenergi, biomassa, biobränslen men också våg- och tidvattenenergi i mån av möjlighet.

11. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förberedande arbete med att utvidga direktivet om byggnaders energiprestanda samt med att standardisera lågenergibyggnader och byggnader utan koldioxidutsläpp, och efterlyser EU-omfattande krav på positiva energibyggnader, eftersom dessa kunde medföra mindre kostnader för slutförbrukarna. Parlamentet uppmanar med kraft till att det ska fastställas en exakt tidsplan för standardiseringsarbetet samt miniminivåer för förnybar energi, både för nya och befintliga byggnader.

12. Europaparlamentet understryker att bostadshusen hör till de värsta energislösarna och uppmanar därför med kraft till att det ekonomiska stödet, både på nationell nivå och gemenskapsnivå, till byggnaders energiprestanda ska ökas, och att nuvarande ekonomiska incitament ska jämföras med de åtaganden som fastställts i de nationella handlingsplanerna, såsom ett led i kommissionens översyn av handlingsplanerna.

13. Europaparlamentet uppmanar särskilt medlemsstaterna och regionerna att använda strukturfonderna för att införa temainriktade nätverk på sina territorier inom ramen för den samordnade insatsen som skapades för 2008 års arbetsprogram ”Intelligent energi – Europa” för att få information om hur man går till väga i andra EU-regioner för att använda energin på ett effektivt sätt och utbyta kunskap och erfarenhet på detta område.

14. Europaparlamentet understryker att energipolitiken i de nationella handlingsplanerna för bostadssektorn bör prioritera en bättre miljökvalitet i låginkomsttagares bostäder, och samtidigt ta hänsyn till att oförutsägbara bränslepriser avsevärt kommer att förvärra låginkomsthushållens ekonomiska situation och kan skapa allvarliga sociala problem.

15. Europaparlamentet välkomnar att lagstiftningen om märkning av utrustning och minimikrav på energieffektivitet kompletterats i tid och fortfarande kompletteras, utgående från handlingsplanen och ramdirektivet om ekodesign och märkning. Parlamentet anser det vara viktigt att ytterligare utrustning inbegrips i direktivet samt att konsumentbeteendet följs upp.

16. Europaparlamentet rekommenderar, med hänsyn till behovet att minska energikonsumtionen i viloläge, att kommissionen undersöker om det går att reglera externa källor som levererar ström till flera olika apparater. Parlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med bestämmelserna i direktivet om ekodesign (2005/32/EG) se till att man vid regleringen tar hänsyn till konsekvenserna för energieffektiviteten under produkternas hela livscykel. Parlamentet vill mot bakgrund av detta att direktivet ska byggas ut med bestämmelser om produkters hela livscykel, produktansvar och möjligheter att reparera produkter.

17. Europaparlamentet anser det viktigt att sådana företag som inte är med i gemenskapens system för handel med utsläppsrätter ska medverka i att öka energieffektiviteten, framför allt när dolda kostnader och andra svårigheter hindrar att man genom marknadens mekanismer når fram till energieffektivitet. Parlamentet anser att en sådan energieffektivitet ställer krav, inte bara på en utvidgning av ekodesignen, utan också på att systemet med ”vita certifikat” införs. För att möjliggöra detta bör kommissionen så snabbt som möjligt slutföra de granskningar som behövs. Parlamentet noterar att energieffektiviteten kan spela en avgörande roll för att hjälpa medlemsstaterna nå sina obligatoriska mål i fråga om delade bördor, samt understryker att kostnadseffektiva minskningar kan uppnås framför allt med hjälp av energieffektivare byggnader.

18. Europaparlamentet välkomnar förordning (EG) nr .../2008 om utsläppsnormer för koldioxidutsläppen från fordon samt samråd om ytterligare lagstiftning avsedd att förbättra energieffektiviteten hos fordon. Parlamentet understryker vikten av att det så snart som möjligt fastställs strikta mål för framtida utsläpp, något som är av intresse för att industrin ska få visshet om vad som gäller. Parlamentet beklagar att det gränsvärde på 95 g koldioxid som parlamentet velat ha senast 2020 ännu inte bekräftats. Parlamentet noterar dock med oro att den nya lagstiftningen inte kommer att uppväga ökningen av efterfrågan på energi för transportändamål.

19. Europaparlamentet välkomnar grönboken om en ny kultur för rörlighet i städer (KOM(2007)0551) men noterar att det inte går att uppbåda de reserver för effektivitet som finns att tillgå, eftersom det saknas specifika bestämmelser som kan uttryckas kvantitativt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se efter hur främjandet av energieffektiv rörlighet i stadsmiljö och utvecklingen av kollektivtrafiken kunde få en större roll inom struktur- och sammanhållningspolitiken och hur frågan om effektiv rörlighet kunde ges större betydelse i villkoren för projekt som samfinansieras av gemenskapen.

20. Europaparlamentet betonar att den utbredda användningen av informations- och kommunikationstekniska redskap har gjort det möjligt att ta ut vägtullar på godstransporter på väg också på andra ställen än på motorvägar. Parlamentet uppmanar med kraft till en utredning av möjligheterna till lagstiftning om enhetlig övervakning inom den inre marknaden.

21. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om främjande av effektiv kraftvärme, men påpekar att främjandet av sådan teknik kan bli aktuellt där kraftvärmen effektivt kan bidra till att tillgodose behoven av nyttovärme. Parlamentet konstaterar på tal om fjärrvärmesystem att det är precis lika viktigt att ledningsnätet är effektivt som att den utrustning som konsumenterna använder är effektiv. Parlamentet anser att man hädanefter när strukturfondsanslagen fördelas bör ägna avsevärt större uppmärksamhet åt att ledningsnäten i de befintliga fjärrvärmesystemen är effektiva.

22. Europaparlamentet anser fortfarande att politiken inom vissa enskilda sektorer motverkar Europeiska unionens strävanden efter energieffektivitet, och anser att det samma också gäller för hur stödet från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden är upplagt i dag.

23. Europaparlamentet anser att små och medelstora företag har en betydelsefull roll att spela när det gäller energieffektivisering, men att de inte har samma möjligheter som större företag att följa lagstiftning eller nya standarder på energiområdet. Parlamentet anser därför att de system som kommer att skapas genom Small Business Act även bör hantera information och kontakter med små och medelstora företag vad gäller energieffektivisering.

24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sin ambitionsnivå och göra sina nationella handlingsplaner för energieffektivitet till ett praktiskt redskap, inte bara för uppnåendet av sina energieffektivitetsmål enligt direktiv 2006/32/EG utan också för sina bredare upplagda mål på längre sikt, framför allt om att energieffektiviteten ska förbättras med 20 % fram till 2020 och om att de bindande nationella målen i fråga om delade bördor på utsläppsminskningens område ska nås.

25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att gå längre än bara till det vägledande mål som uppställts som ett minimum i direktiv 2006/32/EG, nämligen att man nationellt ska spara 9 % energi fram till 2016, och ställa upp klara etappmål för att det slutliga målet ska nås.

26. Europaparlamentet anser att man i de nationella handlingsplanerna måste ha verklighetstrogna och väl underbyggda bindande mål samt exakt ange vilka åtgärder som ska införas för att målen verkligen ska nås.

27. Europaparlamentet anser det oerhört viktigt att de nationella handlingsplanerna anpassas efter geografin och klimatet, näringslivets struktur och konsumenternas egenskaper, eftersom dessa kan skilja sig markant mellan olika regioner.

28. Europaparlamentet betonar att det råder ett förhållande mellan energi och territoriell sammanhållning, såsom det påpekats i kommissionens grönbok om territoriell sammanhållning (KOM(2008)0616), och att detta förhållande tar sig uttryck i form av att energieffektivitetsåtgärderna ger ett positivt bidrag till hållbar utveckling och energisäkerhet, samt att det är viktigt med en väl utformad strategi för fysisk planering och långsiktiga lösningar för alla regioner.

29. Europaparlamentet anser att de nationella handlingsplanerna måste vara upplagda på ett sådant sätt att energieffektivitetsmålen kan nås kostnadseffektivt och att de dessutom måste garantera att det statliga stödet tillför ett mervärde.

30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i befintliga myndighetsstrukturer för medborgarkontakter också införliva information om energieffektivisering, bästa praxis på dessa områden och konsumenträttigheter som skapats på energi- och klimatområdet.

31. Europaparlamentet anser att de nationella handlingsplanerna, till skillnad från vad fallet är i ett antal medlemsstater, ofrånkomligen måste utarbetas under omfattande medverkan från lokala och regionala förvaltningar, civilsamhällets organisationer och näringslivets aktörer för att de bättre ska genomföras på gräsrotsnivå.

32. Europaparlamentet anser det viktigt att man i de nationella handlingsplanerna särskilt uppmärksammar den fattigdom som orsakas av stigande energipriser och garanterar ett lämpligt skydd för dem som löper risk att drabbas av fattigdom. Parlamentet anser att det råder ett akut behov av att åstadkomma en förbättring av energieffektiviteten och ökat medvetande.

33. Europaparlamentet framhåller vikten av att medlemsstaterna i sina nationella handlingsplaner tar med lämpliga finansiella instrument för energisparande, såsom det krävs i artikel 9 i direktiv 2006/32/EG. Parlamentet anser att dessa finansiella instrument bör vara utformade för att övervinna erkända hinder för bättre energieffektivitet, såsom problemen med hur kostnader och nytta ska delas mellan ägare och hyresgäster och med att återbetalningstiderna är längre då äldre fastigheter, som är svåra att rusta upp, byggs om så de motsvarar dagens normer för energieffektivitet.

34. Europaparlamentet anser att man i de nationella handlingsplanerna särskilt måste betona hur man från myndighetshåll avser främja och stödja de små och medelstora företagens investeringar i energieffektivitet. Parlamentet understryker därför att man bör ta särskild hänsyn till dessa när de nationella handlingsplanerna utarbetas.

35. Europaparlamentet beklagar att flertalet medlemsstater fortfarande anslår alltför njugga medel till energieffektivitetsprojekt och inte tar tillräcklig hänsyn till de skillnader som råder olika regioner emellan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att inrikta sig på att genomföra sina respektive operationella program för innovativa åtgärder för att utveckla kostnadseffektiva lösningar på energieffektivitetens område.

36. Europaparlamentet framhåller att det nu gäller att effektivt genomföra dessa åtgärder, i vilket det också ingår att utveckla bästa praxis och samverkansvinster och ordna med informationsutbyte och samordning mellan de olika aktörerna på olika håll inom energieffektivitetssektorn.

37. Europaparlamentet understryker att man i de andra nationella handlingsplanerna för 2011 måste införa mer omfattande och klara åtaganden för att skapa en gynnsam verksamhetsmiljö för företagen och förutsägbara investeringsvillkor för marknadsaktörerna.

38. Europaparlamentet framhåller att den privata sektorn, stödd av nationella åtgärder, bör spela en framträdande roll vid investeringar i och utveckling av nya hållbara former för energiteknik och dessutom gå in för att låta energieffektiviteten alltmer stå i brännpunkten för innovativa åtgärder.

39. Europaparlamentet betonar den strategiska roll som EU:s offentliga myndigheter spelar, särskilt på regional och lokal nivå, för att stärka införandet av nödvändigt institutionellt stöd till energieffektivitetsinitiativ, såsom anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG. Parlamentet rekommenderar utökandet av detaljerade informations- och utbildningskampanjer där man bland annat skulle kunna använda lättförståeliga energieffektivitetsmärken, pilotinitiativ på energiområdet och utbildning på ort och ställe av regionala och lokala myndigheter som ska sträva efter att öka medborgarnas medvetenhet och ändra deras beteende.

40. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla långsiktiga kampanjer till förmån för ökad medvetenhet om energieffektiviteten, varvid tyngdpunkten ska vila vid energieffektiviteten i både offentliga och privata fastigheter och även vid att övertyga allmänheten om att energieffektivitet kan föra med sig verkliga inbesparingar.

41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skicka ut en ingående analys av de planer som lämnats in under första omgången, i syfte att till fullo informera om orsakerna till dröjsmålen. Kommissionen uppmanas också vidta kraftfulla åtgärder mot framtida fall av dröjsmål och underlåtenhet.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på gemenskapsnivå och medlemsstatsnivå undersöka i vilken mån politiken inom varje enskild sektor stämmer överens med energieffektivitetsmålen, och påpekar att det ofrånkomligen behövs en ingående översyn av gemenskapens stödsystem i anslutning till detta.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsevärt öka anslag ur strukturfonderna och Sammanhållningsfonden som är avsedda att göra nuvarande bostäder mera energieffektiva, i enlighet med artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden[12] och anmoda medlemsstaterna att till fullo utnyttja denna möjlighet.

44. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och särskilt regionerna att använda strukturfonderna för att införa temainriktade nätverk på sina territorier inom ramen för den samordnade insatsen som skapades för 2008 års arbetsprogram ”Intelligent energi – Europa”, för att få information om hur man går till väga i andra EU-regioner för att använda energin på ett effektivt sätt och utbyta kunskap och erfarenhet på detta område.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för nästa programplaneringsperiod inom strukturfonderna, stödja energieffektivitetsmål, stärka prioriterade kriterier i samband med dessa mål, och stödja genomförandet av konkreta åtgärder och teknik för att spara energi och främja att energi används på ett effektivt sätt, även genom att främja partnerskap vid projekt som renovering av byggnader, modernisering av gatubelysning och miljövänliga transporter, modernisera installationer för uppvärmning i städer och produktion av värme och el.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta de åtgärder som behövs för att förse medlemsstaterna med tillräcklig institutionell kapacitet för att utarbeta och genomföra effektiva nationella handlingsplaner, inbegripet officiell övervakning och kvalitetskontroll av enskilda åtgärder, bland annat åtgärder till följd av skyldigheter i samband med byggnadernas energicertifiering, samt för att stödja program för utbildning och yrkesutbildning inom energieffektivitet för allmänheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en offentlig databas över medlemsstaternas energieffektivitetsåtgärder och/eller avgörande inslag i tillämpningen av dem.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa minimikrav för en harmoniserad mall, metod och utvärderingsprocess för de nationella handlingsplanerna. Parlamentet konstaterar att detta kommer att minska medlemsstaternas administrativa bördor, garantera att de nationella handlingsplanerna är väl underbyggda och underlätta en jämförande analys. Parlamentet anser att denna harmoniserade mall och metod måste inbegripa kapitel för de olika sektorerna med en klar åtskillnad mellan å ena sidan energieffektivitetsåtgärder och -politik som medlemsstaterna tidigare antagit och å andra sidan nya och kompletterande åtgärder och former för politik. Parlamentet hänvisar till relevanta bestämmelser i direktivet om främjande av förnybar energi. Parlamentet framhåller att en övervakning, och vid behov avvisning, från kommissionens sida av de nationella handlingsplanerna i samband med att de lämnas in skulle ge garantier för ett bättre genomförande av dem längre fram. Parlamentet efterlyser en samordning mellan de nationella handlingsplanerna och de rapporter som föreskrivs i olika rättsakter med anknytning till klimatförändringen. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska handlingsplanerna genom att läsa dem mot de nationella rapporter som lämnats in, även sådana som lämnats in med anledning av Kyotoprotokollet och strukturfondernas dokument om nationella strategiska referensramar.

48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla gemensamma principer för metoder att mäta energibesparingar, under vederbörligt hänsynstagande till subsidiaritetsprincipen. Parlamentet noterar att behovet av kvantifiering och verifiering av vilka energibesparingar som energieffektivitetsåtgärderna gett upphov till är av intresse, inte bara med tanke på räckvidden för direktiv 2006/32/EG, utan också för att man ska kunna mäta uppnåendet av målet om 20 % energibesparing fram till 2020 samt eventuella andra framtida energisparmål.

49. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet uppvisar ett klart och samordnat grepp på problematiken och, framför allt, att kraven i direktiv 2002/91/EG, inbegripet eventuella omarbetningar av direktivet, helt och fullt tas med i dessa planer för att de ska innehålla förslag om åtgärder som verkligen innebär ett ökat bidrag till de förbättringar av energieffektiviteten som det redan ställts krav på i gällande nationell lagstiftning eller gemenskapslagstiftning.

50. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att hålla fast vid att de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet klart ska ange hur det är meningen att den offentliga sektorn ska spela en föregångsroll av det slag som den åläggs i direktiv 2006/32/EG samt, vid behov, lägga fram förslag till gemenskapslagstiftning avsedd att garantera att den offentliga sektorn kommer att gå i spetsen för investeringarna i energieffektivitet.

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur man kunde bygga ut förfarandena för offentlig upphandling med en uppsättning villkor för energieffektivitet, genom att prioritera ”gröna” produkter i offentliga kontrakt, med bland annat krav på att energieffektivitetsnormer obligatoriskt ska tillämpas och energikostnaderna under hela livscykeln obligatoriskt tas med vid bedömningen av investeringar. Parlamentet betonar att offentliga myndigheter på alla nivåer bör vara de som först föregår med gott exempel genom att i sina förfaranden tillämpa miljöriktig (”grön”) offentlig upphandling.

52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en utredning av gemenskapens resurser för forskning och utveckling för att det i följande sjuåriga budgetplan ska anslås ökade resurser till forskning avsedd att förbättra energieffektiviteten.

53. Europaparlamentet anser att kommissionen bör uppmuntra de medlemsstater som ännu inte har beslutat om sin nationella handlingsplan för energieffektivitet att genomföra de beslut som fattats på detta område.

54. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  EGT C 394, 17.12.1998, s. 1.
• [2]  EGT L 297, 13.10.1992, s. 16.
• [3]  EGT L 1, 4.1.2003, s. 65.
• [4]  EUT L 52, 21.2.2004, s. 50.
• [5]  EUT L 191, 22.7.2005, s. 29.
• [6]  EUT L 114, 27.4.2006, s. 64.
• [7]  EUT L 381, 28.12.2006, s. 24.
• [8]  EUT L 310, 9.11.2006, s. 15.
• [9]  EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.
• [10]  EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 273.
• [11]  EUT C 317 E, 23.12.2006, s. 876.
• [12]  EUT L 210, 31.7.2006, s. 1.

MOTIVERING

Allmänna påpekanden

Kommissionens meddelande med titeln ”Handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna” visar klart att unionsmedborgarna slösar bort flera miljarder euro genom att inte använda effektivt den energi de har till sitt förfogande. Därför bör energieffektiviteten bli en av grundbultarna i EU:s energipolitik, som håller på att utvecklas. Bättre energieffektivitet skulle ge oss ökad försörjningstrygghet i Europa. Eftersom det inte vidtagits några genomgripande åtgärder kan Europas importberoende av energi mycket väl komma att öka från omkring 50 % i dag till 70 % under de kommande tjugo eller trettio åren – och somliga medlemsstater kan komma att bli ännu mer beroende av energiimport. En förnuftigare användning av energi kan också minska belastningen på miljön. Bättre energieffektivitet är ett av de effektivaste sätten att minska utsläppen av växthusgaser och på det sättet garantera att EU:s ambitiösa klimatpolitiska plan förverkligas. De åtgärder som vidtas på det här området kan samtidigt utöva ett avsevärt inflytande på det europeiska näringslivets konkurrenskraft och således på uppnåendet av Lissabonmålen. Bättre energieffektivitet kan också göra livet lättare för de mest utsatta konsumenterna och på så sätt hindra att vi får energifattigdom.

Åtgärder på energieffektivitetens område kan bli till nytta för att ett flertal av EU: övergripande mål ska kunna nås. Vi anser att de åtgärder som fastställts i EU:s direktiv från 2006 om energikonsumtion är både förnuftiga och möjliga att uppnå. Vi anser att medlemsstaterna skulle göra klokt i att i sina nationella handlingsplaner sammanfatta vilka åtgärder de planerar till förmån för bättre energieffektivitet. Riktiga beslut kan fattas bara om den institution som ansvarar för att göra upp den nationella handlingsplanen lämnar in dokument med lämpligt stöd från myndighetshåll, i samverkan med marknadens och samhällets aktörer och efter att ha gjort en grundlig utvärdering.

De nationella handlingsplanerna

Det viktigaste kravet som kan ställas på de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet är att de görs upp med vederbörlig hänsyn tagen till de geografiska, ekonomiska och sociala särdragen i de olika medlemsstaterna. Givetvis måste man tillämpa subsidiaritetsprincipen, eftersom dessa särdrag kan leda till att åtgärderna måste ställas upp i olika prioritetsordning. I somliga medlemsstater är det till exempel fortfarande vanligt att man åker kollektivt, men kollektivtrafikens andel går hastigt ned, och då måste det så snabbt som möjligt vidtas åtgärder på det här området. I andra länder däremot är distributionsnätet i ett sådant skick att genomgripande åtgärder behövs eller också behövs det genomgripande åtgärder med inriktning på efterfrågan från konsumenternas sida. Dessutom måste de mål som ställs upp i dokumenten vara realistiska. Det här är verkligen av betydelse i samband med energieffektiviteten, eftersom förändringar i omständigheterna (till exempel i priset på olika former av energi eller klimatförändringen) kan ha en avsevärd inverkan på hur omfattande åtgärder som rimligtvis behövs. Samtidigt måste medlemsstaterna förfoga över lämpliga resurser med tanke på måluppfyllelsen. Ett antal nationella handlingsplaner uppvisar den bristen, att stora ambitioner inte följs av några klart synliga praktiska åtgärder. Dessutom är det viktigt att planerna för energieffektivitet innefattar riktlinjer för varje viktig sektor. Då behövs det en flexibel institutionell ram och flera olika tillsynsorgan.

I de nationella handlingsplanerna bör transportsektorn ägnas särskild uppmärksamhet. Visserligen är beslutsfattare och experter överens om detta, men likväl är det bara i några få länder som man ingående tagit upp dessa frågeställningar, vilket också bekräftas av innehållet i de dokument som hittills mottagits av kommissionen. Bortsett från några tekniska föreskrifter har det bara vidtagits några halvmesyrer för att de externa kostnaderna för transporterna ska betalas av dem som förorsakar utsläppen. Den här frågan måste tas upp, eftersom transporterna på det hela taget i framtiden kommer att stå utanför gemenskapens system för handel med utsläppsrätter. Alltså behövs det en effektiv lagstiftning i medlemsstaterna.

I handlingsplanerna måste de små och medelstora företagens roll på energieffektivitetens område särskilt betonas. Detta ställer sig desto nödvändigare, som prisökningar hårdast drabbar dessa företag som inte lika starkt kan hävda sig med hjälp av lobbying. Om de små och medelstora företagen inte upplever att energieffektiviteten är något som angår också dem, då kan detta få avsevärda konsekvenser för måluppfyllelsen. I handlingsplanerna måste det också ingå uppslag till energieffektivitetskrav för byggnader. Här har framför allt de nya medlemsstaterna en bra möjlighet. Överdrivet vidlyftiga höghuskomplex är ett sorgligt vittnesbörd om energislöseri. Men alla beslut som fattas om byggnader av detta slag måste fattas med hänsyn tagen till invånarna i dem. Det går inte att skilja det arbete som görs inom energieffektivitet från socialpolitiken. Hur man ska få fram en lämplig lagstiftning beror sedan inte bara av de faktorer som nämnts i det föregående, utan också av att det tas hänsyn till de strukturella särdragen och till fastighetsbeståndets ägarstruktur.

Eftersom betydande mängder energi förbrukas inom tjänstesektorn måste det i handlingsplanerna också klart fastställas vilka regler förvaltningen inom något visst område planerar för de kommande åren.

I handlingsplanerna måste det fastställas en förnuftig arbetsfördelning mellan den offentliga sektorn, företagen och medborgarna. Den offentliga sektorn måste gå i spetsen för investeringarna i energieffektivitet. Därför är det värt att överväga att det ska tas med vissa energieffektivitetskrav inom offentlig upphandling. Sådant har förekommit bara i ett fåtal handlingsplaner hittills. De offentliga myndigheterna har också ett grundläggande ansvar för att gå ut med information. Informationskampanjer – till och med i form av webbplatser om energieffektivitet eller informationsställen – kunde ge ett avsevärt bidrag till att utforma konsumentbeteendet. Utöver allt detta kommer det också an på de offentliga myndigheterna att föra en verklig dialog med det civila samhället, där det finns avsevärt med erfarenheter samlade.

En av uppgifterna för de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna är att minska energifattigdomen genom att verka för bättre energieffektivitet. Därför är det mycket viktigt att myndigheterna talar om för invånarna att det råder ett nära samband mellan storleken på energiräkningarna och de åtgärder som fastställts i handlingsplanerna. Ökat ekonomiskt stöd till investeringar bland invånarna kan vara ett effektivt redskap i både energipolitikens och socialpolitikens tjänst. Detta äger sin riktighet till och med fast ett antal medlemsstater använder rikligt med resurser till att direkt subventionera energipriserna. Bättre energieffektivitet är dock inte bara en uppgift för de offentliga myndigheterna och det behövs aktiv medverkan från marknadens aktörer, liksom också från befolkningen.

Gemenskapslagstiftningen

Kommissionen har på sista tiden tagit fram ett antal lagstiftningsinitiativ om energieffektivitet. De här kunde med fog förväntas skapa överensstämmelse mellan EU:s energieffektivitetskrav och gemenskapspolitiken inom olika sektorer samt systemen för gemenskapsstöd. Men tråkigt nog är så inte fallet i dagens läge. Man kan till exempel inte vänta sig några större framsteg i fråga om energieffektiviteten inom transportsektorn förrän gemenskapens stödsystem, som är till stor nytta för denna sektor, också tar hänsyn till kraven – alltså just EU:s krav – i fråga om energieffektivitet.

Att stärka gemenskapens system för handel med utsläppsrätter bidrar inte bara till uppnåendet av EU:s klimatpolitiska mål utan kan också bli till nytta för energieffektiviteten inom EU:s näringsliv. Sådana utsläppsproducenter som inte omfattas av systemet bör av medlemsstaterna åläggas strikta krav att minska utsläppen och förbättra energieffektiviteten.

Inom EU:s nu gällande lagstiftning kan ett antal positiva exempel nämnas. Erfarenheten visar att gemenskapslagstiftningen om märkning av utrustning med avseende på dess energiförbrukning i hög grad påverkat konsumenternas val. Det vore värt att utvidga denna lagstiftning till att gälla också andra produkter samt anpassa den till den tekniska utvecklingen. Om emellertid en kategori innehåller alltför många produkter, då kan det hända att märkningen mister sin vägledande funktion.

Gemenskapslagstiftningen om byggnaders energiförbrukning spelar också en viktig roll. Här vore det välkommet med en mer omfattande tillämpning av lagstiftningen på byggnaderna. Om direktivet om ekodesign förstärks och anpassas till den tekniska utvecklingen kan också detta bidra till en framgångsrik energieffektivitetspolitik.

Förslaget om utsläpp från motorfordon föranledde också en omfattande diskussion i Europaparlamentet. Vi får självfallet inte ställa oss likgiltigt till kommande lagstiftning om bilar. Den lagstiftningen är oerhört viktig, inte bara för energieffektiviteten utan också för arbetet inom klimatpolitiken. Kommissionens planer på energieffektivitetslagstiftning för fordonsdäck är också värda att välkomna. Eftersom antalet bilar och körda kilometer ökar behövs det ytterligare åtgärder inom transportpolitiken, utöver dem som tillämpas i dag. Detta får en tydlig illustration av att bränsleeffektiviteten visserligen ökade med 12,4 % mellan 1995 och 2004, utan att detta dock förmådde kompensera ökningen av trafik och fordonsstorlek, så att utsläppen av koldioxid från vägtrafiken ökade med 26 %.

Utöver det ovansagda kan vi inte tillräckligt påpeka att avsevärda energibesparingar kan uppnås med hjälp av insatser till förmån för forskning och utveckling. Om dessa insatser också samordnades på gemenskapsnivå, för att komplettera det arbete som görs i medlemsstaterna, då kunde långt mera påfallande resultat nås. Framhållas bör att den sektorsspecifika energiintensiteten inom Europas näringsliv drastiskt minskade till följd av de åtgärder som infördes efter oljekrisen på sjuttiotalet. Om vi ägnar mer uppmärksamhet åt forskning och utveckling, då kan det tänkas att det går snabbare för energieffektiva produkter och tjänster att vinna insteg på marknaden i Europa.

Europeiska kommissionens uppgifter

Energieffektivitetspolitiken kan bli framgångsrik om man inom gemenskapslagstiftningen och arbetet med de nationella handlingsplanerna kom överens om vilken riktning man ska gå i. Kommissionen måste spela en nyckelroll för att se till att så sker. Kommissionen måste göra en mer ingående, vetenskapligt grundad analys av de nationella handlingsplanerna. Särskild uppmärksamhet måste ägnas frågan om huruvida medlemsstaterna har tillräcklig institutionell kapacitet för att klara av de åtaganden de tagit på sig. Vi kan utgå ifrån att det hittills inte gjorts någon ingående analys, huvudsakligen till följd av att många medlemsstater lämnat in dokumenten så sent. Kommissionen måste också se efter om stödsystemen samordnats med de energipolitiska målen. Det måste göras både på gemenskapsnivå och på medlemsstatsnivå.

Kommissionen måste undersöka de gemenskapsmedel som anslagits till forskning och utveckling för att energieffektiviteten ska kunna ges en utökad roll i den kommande sjuåriga budgetplanen. Likaså måste kommissionen ta reda på orsakerna till dröjsmålen med inlämnandet av handlingsplanerna och vidta kraftfulla åtgärder mot framtida fall av underlåtenhet.

YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (5.12.2008)

till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

över uppföljning av de nationella energieffektivitetsplanerna: en första granskning
(2008/2214(INI))

Föredragande: Emanuel Jardim Fernandes

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker energieffektivitetens stora potential inom ett flertal sektorer. Parlamentet betonar att en klarsynt och långsiktig strategi som garanterar konsekvens mellan olika projekt och ger bästa möjliga resultat endast kan genomföras med hjälp av avancerade tekniska innovationer och genom att anta en holistisk och samstämmig ansats som inbegriper den lokala och regionala politiken, medlemsstaternas politik och gemenskapens politik.

2.  Europaparlamentet understryker att energieffektivitet måste ses som en europeisk och en internationell prioritet som beaktar den ökande internationella efterfrågan på energi, de stigande olje- och gaspriserna och effekterna på klimatförändringen.

3.  Europaparlamentet lyfter fram förhållandet mellan energi och territoriell sammanhållning, såsom påpekades i grönboken om territoriell sammanhållning, när det gäller både ett positivt bidrag till energieffektiva åtgärder för hållbar utveckling, en tryggad energiförsörjning, vikten av en välutformad strategi för regional utveckling och införandet av långsiktiga lösningar för samtliga regioner.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och andra relevanta aktörer inom ramen för de nationella planerna för energieffektivitet för att garantera att, då man lägger fram åtgärder som bör garantera större energieffektivitet, skälig uppmärksamhet ägnas åt att beakta de särskilda egenskaperna och utmaningarna i alla regioner, inklusive på öar, i bergsområden och i de yttersta randområdena och regionerna i de nya medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet måste tyvärr konstatera att medlen för energiprojekt, särskilt medel för energieffektivitetsprojekt, fortfarande är otillräckliga i de flesta medlemsstater och beaktar inte i tillräckligt stor utsträckning de regionala variationerna. Eftersom sammanhållningspolitiken erbjuder en ram för finansiering av energieffektivitetsprojekt, användning av förnybar energi och även energiinfrastruktur uppmanar parlamentet medlemsstaterna och regionerna att fokusera på genomförandet av sina verksamhetsprogram om innovativa åtgärder för att finna kostnadseffektiva lösningar på energieffektivitetsfrågor. Parlamentet betonar att den privata sektorn, stödd av nationella åtgärder, bör spela en mer framträdande roll när det gäller att investera i och utveckla ny och hållbar energiteknik, och samtidigt ta innovativa åtgärder för att anta en ansats som är mer inriktat på energieffektivitet. Parlamentet anser att detta endast kan åstadkomma en situation som är till nytta för både den offentliga och privata sektorn.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i hög utsträckning använda alternativa förnybara energiresurser såsom vindenergi, biomassa, biobränslen men också våg- och tidvattenenergi i mån av möjlighet.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta långsiktiga kampanjer för att öka medvetenheten om energieffektivitet och inrikta sig på effektivitet vid både offentligt och privat byggande och också på att övertyga människorna om att energieffektivitet kan ge dem verkliga inbesparingar. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att uppmuntra nationella och regionala program för att utveckla mekanismer som stimulerar strukturfondsinvesteringar både i flerfamiljehus och inom subventionerat boende och i innovations- och forskningsprojekt för energieffektivitet och energitjänsteföretag för att främja grön teknik och en lokal hållbar ekonomisk utveckling.

8.  Europaparlamentet uppmanar särskilt medlemsstaterna och regionerna att använda strukturfonderna för att införa temainriktade nätverk på sina territorier inom ramen för den samordnade insatsen som skapades för 2008 års arbetsprogram ”Intelligent energi – Europa” för att få information om hur man går till väga i andra EU-regioner för att använda energin på ett effektivt sätt och utbyta kunskap och erfarenhet på detta område.

9.  Europaparlamentet ber kommissionen att för nästa programplaneringsperiod inom strukturfonderna, stödja energieffektivitetsmål, stärka prioriterade kriterier i samband med dem, och stödja genomförandet av konkreta åtgärder och teknik för att spara energi och främja att energi används på ett effektivt sätt, även genom att främja partnerskap vid projekt som renovering av byggnader, modernisering av gatubelysning och miljövänliga transporter, modernisera installationer för uppvärmning i städer och produktion av värme och el.

10. Europaparlamentet betonar den strategiska roll som EU:s offentliga myndigheter spelar, särskilt på regional och lokal nivå, för att stärka införandet av nödvändigt institutionellt stöd till energieffektivitetsinitiativ, såsom anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster. Parlamentet rekommenderar utökandet av detaljerade informations- och utbildningskampanjer där man bland annat skulle kunna använda lättförståeliga energieffektivitetsmärken, pilotinitiativ på energiområdet och utbildning på ort och ställe av de regionala och lokala myndigheterna som skulle syfta till att öka medborgarnas medveten och ändra deras beteende

11. Europaparlamentet lyfter fram transportsektorns viktiga roll i att minska energikonsumtionen och främja energieffektivitet.

12. Europaparlamentet anser att de offentliga myndigheterna på alla nivåer borde vara de första att utgående från sina ekonomiska möjligheter statuera exempel genom att använda energieffektiv utrustning i sina lokaler, genomföra miljöanpassad offentlig upphandling i sina förfaranden och främja energibesparing i sin dagliga verksamhet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	2.12.2008
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	41 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Emmanouil Angelakas, Stavros Arnaoutakis, Jana Bobošíková, Wolfgang Bulfon, Giorgio Carollo, Antonio De Blasio, Bairbre de Brún, Petru Filip, Gerardo Galeote, Eugenijus Gentvilas, Monica Giuntini, Ambroise Guellec, Marian Harkin, Jim Higgins, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Tunne Kelam, Evgeni Kirilov, Miloš Koterec, Constanze Angela Krehl, Florencio Luque Aguilar, Jamila Madeira, James Nicholson, Jan Olbrycht, Maria Petre, Wojciech Roszkowski, Grażyna Staniszewska, Catherine Stihler, Margie Sudre, Kyriacos Triantaphyllides, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Brigitte Douay, Emanuel Jardim Fernandes, Ramona Nicole Mănescu, Samuli Pohjamo, Jürgen Schröder, Bart Staes, László Surján, Iuliu Winkler

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	21.1.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	49 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Šarūnas Birutis, Jan Březina, Philippe Busquin, Giles Chichester, Pilar del Castillo Vera, Den Dover, Lena Ek, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, András Gyürk, Fiona Hall, David Hammerstein, Erna Hennicot-Schoepges, Mary Honeyball, Ján Hudacký, Romana Jordan Cizelj, Werner Langen, Anne Laperrouze, Eluned Morgan, Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Atanas Paparizov, Aldo Patriciello, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Anni Podimata, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Andres Tarand, Patrizia Toia, Catherine Trautmann, Claude Turmes, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Pilar Ayuso, Ivo Belet, Zdzisław Kazimierz Chmielewski, Matthias Groote, Cristina Gutiérrez-Cortines, Mieczysław Edmund Janowski, Toine Manders, Vittorio Prodi, Esko Seppänen, Silvia-Adriana Ţicău
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Marian-Jean Marinescu