BETÄNKANDE om psykisk hälsa

28.1.2009 - (2008/2209(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Evangelia Tzampazi

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om psykisk hälsa

(2008/2209(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av EU:s högnivåkonferens ”Tillsammans för psykisk hälsa och välbefinnande” i Bryssel den 12–13 juni 2008, där den europeiska pakten för psykisk hälsa och välbefinnande slöts,

–   med beaktande av kommissionens grönbok med titeln ”Förbättring av befolkningens psykiska hälsa – Mot en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen” (KOM(2005)0484),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2006 med titeln ”Förbättring av befolkningens psykiska hälsa – mot en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen[1]”,

–   med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) europeiska ministerkonferens av den 15 januari 2005 om psykisk hälsa i Europa – att anta utmaningarna och finna lösningar,

–   med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 19–20 juni 2008, där man framhöll vikten av att överbrygga skillnaderna i fråga om hälsa och medellivslängd mellan och inom olika medlemsstater och att vidta förebyggande åtgärder mot de svåraste kroniska, icke-smittsamma sjukdomarna,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om gemenskapens arbetsmiljöstrategi 2007–2012[2],

–   med beaktande av FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter,

–   med beaktande av artiklarna 2, 13 och 152 i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6‑0034/2009), och av följande skäl:

A. Psykisk hälsa och välbefinnande är av central betydelse för människors livskvalitet och för samhället i stort och en nyckelfaktor för EU:s mål inom Lissabonstrategin och den förnyade strategin för hållbar utveckling. Förebyggande, tidig upptäckt, ingripande och behandling av psykiska sjukdomar minskar betydligt de personliga, ekonomiska och sociala konsekvenserna av sjukdomen.

B.  EU:s olika strategidokument har tydliggjort den psykiska hälsans betydelse för förverkligandet av dessa mål och kräver tillämpning.

C. Mervärdet i gemenskapens strategi för psykisk hälsa ligger först och främst i de förebyggande aspekterna och främjandet av de mänskliga och medborgerliga rättigheterna för personer med psykiska störningar.

D. Psykiska hälsoproblem är spridda över hela Europa. En av fyra personer drabbas av psykiska problem minst en gång under sin livstid, och ännu fler berörs indirekt. Standarden på den psykiska hälso- och sjukvården varierar avsevärt mellan de olika medlemsstaterna, särskilt mellan de gamla och vissa av de nya medlemsstaterna.

E.  Könsspecifika aspekter bör beaktas när man behandlar ämnet psykisk hälsa. Fler kvinnor än män lider av psykiska störningar men fler män begår självmord.

F.  Självmord är alltjämt en stor anledning till förtida död i Europa, med mer än 50 000 dödsfall per år i EU. I nio fall av tio föregås självmord av psykiska störningar, ofta depression. Självmordsfrekvensen är högre och självmordsförsöken är vanligare bland människor som sitter i fängelse eller i häkte än bland den övriga befolkningen.

G. Individanpassningen av strategierna för att förebygga depressioner och självmord hänger nära samman med skyddet av den mänskliga värdigheten.

H. Depression är en av de vanligast förekommande och allvarligaste psykiska störningarna, men dess bekämpande är ofta otillräckligt och endast få medlemsstater har infört förebyggande program.

I.   Trots detta präglas arbetet med att främja psykisk hälsa och förebygga psykiska störningar alltjämt av bristande förståelse och otillräckliga investeringar, och medicinsk forskning och personer med psykiska problem får inte tillräckligt med stöd.

J.   Samhällets ekonomiska kostnader för den psykiska ohälsan uppskattas till 3–4 % av medlemsstaternas BNP. År 2006 uppgick kostnaden för psykisk ohälsa i EU till 436 miljarder euro. Den största delen av dessa kostnader ligger utanför vårdsektorn och beror främst på systematisk frånvaro från arbetet, arbetsoförmåga och förtidspensionering. Ofta återspeglar de beräknade kostnaderna inte de extra kostnader som kan uppkomma vid dubbeldiagnoser (beroende plus psykisk ohälsa) vilket oftast gäller personer med psykiska hälsoproblem.

K. Sociala och ekonomiska olikheter kan förstärka de psykiska hälsoproblemen, och de psykiska ohälsotalen är högre bland utsatta och marginaliserade grupper såsom arbetslösa, invandrare, fångar eller tidigare fångar, användare av psykofarmaka, funktionshindrade personer och långvarigt sjuka. Det krävs särskilda insatser och lämplig politik för att hjälpa dem att komma in i samhället och integreras socialt.

L.  Det finns stora olikheter när det gäller den psykiska hälsan mellan och inom olika medlemsstater, även om man ser till behandlingsområdet och den sociala integrationen.

M. Personer med psykiska hälsoproblem löper en större risk än andra att utveckla en fysisk sjukdom och har mindre möjligheter att få behandling för dessa fysiska sjukdomar.

N. Fysisk och psykisk hälsa är lika viktiga och påverkar varandra. Ändå förblir det psykiska hälsotillståndet ofta odiagnostiserat eller så underskattas det och blir inte föremål för tillräcklig vård

O. I de flesta medlemsstater har det skett en övergång från långsiktig institutionsvård till stödboende ute i samhället, ofta dock utan ordentlig planering och resursfördelning och utan kontrollmekanismer och ofta dessutom kombinerat med budgetnedskärningar, vilket hotar att leda till återinstitutionalisering för tusentals psykiskt sjuka medborgare.

P.  En europeisk plattform för psykisk och fysisk hälsa inrättades 2008, genom vilken företrädare på hög nivå från viktiga organisationer samlas.

Q. Grunden för en god livslång hälsa läggs redan under de första åren av en människas liv. Samtidigt är psykiska sjukdomar vanliga bland unga människor, för vilka en tidig diagnos och behandling är av yttersta vikt.

R.  Den åldrande befolkningen i EU medför en ökad förekomst av neurodegenerativa sjukdomar.

S.  Den diskriminering och sociala marginalisering som personer med psykisk ohälsa och deras familjer upplever är inte bara konsekvenser av psykiska störningar utan även riskfaktorer som utgör hinder för att söka hjälp och vård.

T.  Europeiska unionen har utsett 2010 till ”Europaåret för bekämpning av fattigdom och social utestängning”.

U. Forskningen kommer med nya uppgifter om den psykiska hälsans medicinska och sociala dimensioner, men det finns alltjämt stora luckor. Det är därför viktigt att inte lägga hinder i vägen för de ansträngningar som görs inom den medicinska forskningen (offentlig eller privat) genom överdrivet betungande administrativa krav eller onödiga begränsningar när det gäller användningen av relevanta modeller för att utveckla säkra och effektiva läkemedel.

V. Inlärningssvårigheter (förståndshandikapp) har många liknande egenskaper och leder ofta till samma behov som psykiska störningar.

W. Det är väsentligt med stora förbättringar av utbildningen av den hälso- och sjukvårdspersonal som möter dem som lider av psykisk sjukdom, inbegripet läkare och medlemmar av domarkåren.

X. De psykiska störningarna rangordnas högst med avseende på morbiditet.

1.  Europaparlamentet välkomnar den europeiska pakten för psykisk hälsa och välbefinnande och gläds åt att psykisk hälsa och välbefinnande erkänns som grundläggande prioritering för åtgärder.

2.  Europaparlamentet stöder kraftfullt uppmaningen till samarbete och främjande av insatser bland EU:s organ, medlemsstaterna, regionala och lokala myndigheter och arbetsmarknadens parter inom fem prioriterade områden för att främja befolkningens psykiska hälsa och välbefinnande oavsett människornas åldersgrupp, kön, etniska ursprung och samhällsklass, bekämpa stigmatisering och social utestängning, förstärka det förebyggande arbetet, ge hjälp till självhjälp och tillhandahålla stöd och lämplig behandling för personer med psykiska problem liksom för deras anhöriga och vårdare. Parlamentet betonar att allt samarbete på detta område måste vara i full överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra medvetenheten om vikten av en god psykisk hälsa, särskilt bland hälso- och sjukvårdsanställda men även bland målgrupper som föräldrar, lärare, personer som tillhandahåller sociala och juridiska tjänster, arbetsgivare, vårdare och framför allt bland allmänheten.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen och Eurostat förbättra kunskaperna om den psykiska hälsan och om dess samverkan med antalet friska levnadsår genom att inrätta mekanismer för utbyte och spridning av tydlig, lättillgänglig och lättbegriplig information.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå gemensamma indikatorer för att göra uppgifterna mer jämförbara och att underlätta utbyte av bästa praxis och samarbete mellan medlemsstaterna i syfte att främja den psykiska hälsan.

6.  Europaparlamentet anser att tonvikten bör läggas på att förebygga psykisk ohälsa genom sociala insatser, med särskilt fokus på de mest utsatta grupperna. Parlamentet betonar att icke-diskriminerande tillgång till sjukvård bör uppmuntras och underlättas när det inte räcker med förebyggande åtgärder och att personer med psykiska hälsoproblem bör ha full tillgång till information om nya behandlingsformer.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU att utnyttja de finansieringsmöjligheter som finns att tillgå inom det sjunde ramprogrammet till mer forskning i psykisk hälsa och välbefinnande och interaktioner mellan psykiska och fysiska hälsoproblem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka finansieringsmöjligheterna för initiativ för psykisk hälsa genom Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på bästa sätt använda tillgängliga gemenskapsinstrument och nationella instrument för att främja frågor kring psykisk hälsa och organisera informations- och utbildningsprogram för alla personer i nyckelposition om vikten av tidig diagnostisering, omedelbara insatser och korrekt hantering av psykisk ohälsa.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och offentliggöra en undersökning av tjänster i samband med psykisk sjukdom och av strategier för att främja psykisk hälsa i hela EU.

10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ställa sig bakom FN resolutionen om skydd för personer med psykiska störningar och förbättring av mentalvården, 46/119, som utarbetats av FN:s kommission för mänskliga rättigheter och som antogs av FN:s generalförsamling 1991.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge personer med psykiska problem rätt till jämställt, fullständigt och lämpligt tillträde till utbildning, fortbildning och sysselsättning i enlighet med principen om livslångt lärande, och se till att de får tillräckligt med stöd för sina behov.

12. Europaparlamentet understryker att det behövs en tydlig och långsiktig plan för högkvalitativa, effektiva, överkomliga och universella öppenvårdstjänster och sjukhusvårdstjänster för psykisk hälsa och att det måste skapas kriterier för oberoende kontroller. Parlamentet efterlyser bättre samarbete och kommunikation mellan personal inom primärvård och psykiatrisk vård för en effektiv hantering av psykisk och fysisk ohälsa genom att uppmuntra en helhetssyn som tar hänsyn till individens alla egenskaper ur ett fysiskt och psykiskt perspektiv.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa screeningundersökning av psykiska hälsoproblem i de allmänna hälso- och sjukvårdstjänsterna och av fysiska hälsoproblem i de psykiska hälso- och sjukvårdstjänsterna. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att fastställa en allsidig vårdmodell.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att söka upp och registrera patienters erfarenheter avseende läkemedels biverkningar i enlighet med EMEA:s riktlinjer.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomars (ECDC) mandat så att det även omfattar psykisk hälsa.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sprida resultaten från de tematiska konferenser som ska anordnas för att genomföra målen i den europeiska pakten, och att föreslå en ”europeisk handlingsplan för den medicinska forskningen och för medborgarnas psykiska hälsa och välbefinnande”.

17. Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av en EU-plattform om psykisk hälsa och välmående för genomförandet av den europeiska pakten, bestående av företrädare för kommissionen, rådets ordförandeskap, parlamentet, WHO, vårdtagare, personer med psykiska hälsoproblem, anhöriga, vårdgivare, icke-statliga organisationer, läkemedelsindustrin, den akademiska världen och andra berörda parter, men ser negativt på det faktum att det inte antagits något EU-direktiv, något som parlamentet föreslog i sin resolution om kommissionens grönbok om psykisk hälsa.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att behålla förslaget om en europeisk strategi för psykisk hälsa och välbefinnande som sitt långsiktiga mål.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta uppdaterad lagstiftning om psykisk hälsa som stämmer överens med internationella förpliktelser avseende mänskliga rättigheter – jämställdhet och avskaffande av diskriminering, privatlivets okränkbarhet, oberoende, kroppslig integritet, rätt till information och deltagande – och som sammanställer och omfattar de grundläggande principerna, värdena och målen i politiken för psykisk hälsa.

20. Europaparlamentet efterlyser ett antagande av gemensamma europeiska riktlinjer som definierar funktionshinder i enlighet med bestämmelserna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder.

Förebyggande av depression och självmord

21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa sektorsövergripande program för förebyggande av självmord, särskilt bland unga människor och tonåringar, genom att främja en sund livsstil, minska riskfaktorer såsom lättillgängliga läkemedel, droger, farliga kemiska substanser och alkoholmissbruk. Parlamentet anser det särskilt viktigt att garantera behandling för personer som försökt begå självmord och psykoterapeutisk behandling till de anhöriga till personer som begått självmord.

22. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa regionala informationsnätverk för hälso- och sjukvårdsanställda, vårdtagare och personer med psykiska hälsoproblem, anhöriga, utbildningsinstitutioner och arbetsplatser tillsammans med lokala organ och allmänheten för att minska förekomsten av depression och suicidalt beteende.

23. Europaparlamentet kräver att information om det gemensamma europeiska nödtelefonnumret 112 ska göras mer tillgänglig, vid själmordsförsök eller psykiska kriser, för att möjliggöra ett snabbt ingripande och akut läkarhjälp.

24. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anordna särskilda fortbildningskurser för allmänläkare och för personalen vid psykiatriska anläggningar, inbegripet läkare, psykologer och sjuksköterskor, om prevention och behandling av depressiva störningar och hur man kan identifiera och hantera risken för självmord.

Psykisk hälsa bland ungdomar och i utbildningen

25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bistå skolpersonalen för att skapa ett sunt klimat och bygga relationer mellan skola, föräldrar, vårdinstitutioner och samhälle för att stärka ungdomars sociala integration.

26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anordna stödprogram för föräldrar, särskilt i mindre gynnade familjer, och främja anslag för anställning av kuratorer i varje högstadie- och gymnasieskola för att stödja ungdomars sociala och emotionella behov, med särskild inriktning på förebyggande program, exempelvis för att bygga upp självförtroendet och hantera kriser.

27. Europaparlamentet framhåller att det måste utformas vårdsystem som tillgodoser kravet på specialiserad psykisk hälsovård för barn och ungdomar, med beaktande av övergången från långsiktig institutionsvård till stödboende ute i samhället.

28. Europaparlamentet betonar behovet av tidig diagnos och behandling av psykiska hälsoproblem i utsatta grupper, och särskilt bland minderåriga.

29. Europaparlamentet föreslår att psykisk hälsa ska ingå i kursplanerna för alla hälso- och sjukvårdsanställda och att fort- och vidareutbildning ska tillhandahållas i sektorn.

30. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska unionen att samarbeta för att öka medvetenheten om den försämrade psykiska hälsan hos barn med utvandrande föräldrar och att införa skolprogram för att hjälpa dessa ungdomar att klara av de psykologiska problem som hänger samman med att deras föräldrar är frånvarande.

Psykisk hälsa på arbetsplatsen

31. Europaparlamentet anser att arbetsplatsen spelar en central roll i den sociala integrationen av personer med psykiska problem och vill att stöd ska ges för att dessa personer ska kunna anställas, stanna kvar i arbete, rehabiliteras och återintegreras, med fokus på integrationen av utsatta grupper, inbegripet etniska minoriteter.

32. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja studier kring arbetsförhållanden som kan bidra till uppkomsten av psykiska störningar, särskilt bland kvinnor.

33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja och genomföra specifika yrkesutbildningskurser för personer med psykiska hälsoproblem, med beaktande av dessa personers förmåga och potential för att underlätta deras inträde på arbetsmarknaden, och att utveckla program för återintegrering i arbetslivet. Parlamentet betonar behovet av passande utbildning av arbetsgivare och deras anställda för att hantera de särskilda behoven hos personer med psykiska hälsoproblem.

34. Europaparlamentet uppmanar arbetsgivarna att främja ett sunt arbetsklimat genom att bemöda sig om att minska den arbetsrelaterade stressen, ta reda på orsakerna till att psykisk ohälsa yttrar sig på arbetsplatsen och hantera denna.

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva av företag och offentliga organ att de ska offentliggöra en årlig rapport om sin strategi och sitt arbete för sina arbetstagares psykiska hälsa, utifrån samma grunder som de rapporterar om den fysiska arbetsmiljön.

36. Europaparlamentet uppmuntrar arbetsgivarna att som ett led i sina arbetsmiljöstrategier införa program för de anställdas emotionella och psykiska hälsa och att tillhandahålla stödalternativ som är konfidentiella och icke-stigmatiserande och införa antimobbningsstrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra sådana program på Internet för att sprida positiva exempel.

37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att personer som har rätt till sjukpenning eller handikappersättning på grund av psykiska problem inte berövas rätten till arbete och inte blir av med sina sjuk- eller handikappförmåner så snart de får en ny anställning.

38. Europaparlamentet efterlyser ett fullständigt och ändamålsenligt genomförande från medlemsstaternas sida av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling[3].

Psykisk hälsa hos äldre

39. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för en förbättrad och bevarad livskvalitet hos äldre och att främja ett friskt och aktivt åldrande genom deltagande i samhällslivet, bland annat genom att utarbeta flexibla pensionssystem.

40. Europaparlamentet erinrar om behovet av att främja forskning i förebyggande och vård av neurodegenerativa sjukdomar eller åldersrelaterade psykiska sjukdomar. Det är absolut nödvändigt, med tanke på kommissionens framtida åtgärder eller förslag, att skilja Alzheimers från neurodegenerativa sjukdomar som är närbesläktade med andra psykiska sjukdomar.

41. Europaparlamentet uppmuntrar till utveckling av kontaktytor mellan forskning och politik på området för psykisk hälsa och välbefinnande.

42. Europaparlamentet understryker behovet av att utvärdera problemen med dubbeldiagnoser hos äldre (beroende plus psykisk ohälsa) och att utbilda vårdpersonalen för att öka kunskaperna om behoven hos äldre med psykiska problem.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration vidta åtgärder för att stödja vårdgivare, ta fram riktlinjer för behandling och långtidssjukvård för att förhindra övergrepp mot äldre och låta dem leva med värdighet i en lämplig miljö.

Bekämpande av stigmatisering och social utestängning

44. Europaparlamentet efterlyser offentliga informations- och upplysningskampanjer via medier, Internet, skolor och arbetsplatser för att främja psykisk hälsa, öka kunskaperna om de vanligaste symptomen på depression och självmordsbenägenhet, avstigmatisera psykiska störningar, få människor att söka bästa möjliga och mest effektiva hjälp samt aktivt integrera personer med psykiska problem.

45. Europaparlamentet framhåller mediernas nyckelroll för att förändra attityderna till psykiska sjukdomar och efterlyser europeiska riktlinjer för en ansvarsfull mediebevakning av psykisk hälsa.

46. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja och verka för att stärka organisationer som företräder personer med psykiska hälsoproblem och deras vårdgivare för att underlätta deras deltagande i utformningen och genomförandet av politiken och i alla faser av forskningen om psykisk hälsa.

47. Europaparlamentet anser att avstigmatiseringen av psykiska störningar kräver att man inte använder sig av invasiva och omänskliga behandlingar eller av sådana behandlingar som använts inom den slutna vården.

48. Europaparlamentet anser att man måste främja och fortsätta den psykosociala rehabiliteringen inom ramen för offentliga, privata eller offentlig-privata boendestrukturer som tillhandahåller omsorg under dagtid eller dygnet runt och som är familjelika till sin storlek och modell samt belägna i tätortsmiljö, i syfte att främja de boendes integration under alla etapper av behandlingen och rehabiliteringen.

49. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett nytt direktiv mot diskriminering på grund av religion, övertygelse, handikapp, ålder eller sexuell läggning som inte är begränsat till arbetslivet, och efterlyser ett omedelbart antagande av detta direktiv för att effektivt skydda personer med psykiska hälsoproblem från att diskrimineras.

50. Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att utan dröjsmål ratificera Haagkonvention från år 2000 om internationellt skydd av vuxna.

51. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och WHO:s europeiska kontor.

• [1]  EUT C, 305 E, 14.12.2006, s. 148.
• [2]  Antagna texter, P6_TA(2008)0009.
• [3]  EUT L 303, 2.12.2000, s. 16.

MOTIVERING

En god psykisk hälsa påverkar vår vardag och bidrar till välbefinnande, solidaritet och social rättvisa. På motsvarande sätt försämrar psykisk ohälsa livskvaliteten för de drabbade och deras familjer och medför kostnader för vårdsektorn och för det sociala och ekonomiska systemet, utbildningssystemet, försäkringssystemet, kriminalvården och rättsväsendet.

Det finns i dag en allt större medvetenhet om att en god allmänhälsa inte är möjlig utan en god psykisk hälsa. Betänk bara

Ø att en av fyra personer minst en gång i sitt liv kommer att drabbas av någon psykisk störning,

Ø att depression är en av de vanligaste störningarna, som drabbar en av sex kvinnor i Europa och som år 2020 beräknas vara den vanligaste sjukdomen i den industrialiserade delen av världen och den näst största orsaken till funktionshinder,

Ø att det inom EU begås runt 59 000 självmord årligen, av vilka 90 % beror på psykiska störningar,

Ø att utsatta och marginaliserade grupper som arbetslösa, invandrare, funktionshindrade, personer som utsätts för övergrepp och personer som använder psykoaktiva ämnen löper störst risk att utveckla psykiska problem,

Ø att det i ett åldrande Europa blir allt vanligare med neurodegenerativa sjukdomar.

Att gemensamt anta de utmaningar som psykisk hälsa utgör är således nödvändigt och något som berör oss alla. Samtidigt kan vi emellertid konstatera att psykiska störningar inte tas på lika stort allvar som den fysiska hälsan.

Det föreligger stora skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om utmaningar, strukturer och politiska strategier, men gemensamt för de flesta är att man har flyttat tyngdpunkten från inspärrning och skydd till vård och terapeutisk behandling av personer med en psykisk störning. I de flesta fall har detta dock skett utan planering, tillräckliga resurser och kontrollmekanismer och ofta med budgetnedskärningar.

Trots de förbättrade vårdalternativen och utvecklingen inom den psykiatriska vården är personer med psykiska problem och deras familjer alltjämt utsatta för social utestängning och diskriminering.

Behovet av att främja en god psykisk hälsa är uppenbart om vi ska kunna uppnå målen om social sammanhållning och ekonomisk tillväxt på ett långsiktigt hållbart sätt. På EU-nivå har detta beaktats genom handlingsprogram, inte bara om folkhälsa utan även om forskning, icke‑diskriminering, sysselsättning och utbildning.

År 2005 var en milstolpe i arbetet med den psykiska hälsan. Efter WHO:s europeiska ministerkonferens om psykisk hälsa offentliggjorde kommissionen grönboken med titeln ”Förbättring av befolkningens psykiska hälsa – Mot en strategi för psykisk hälsa i Europeiska unionen” och drog igång samråd om metoder för att hantera psykiska åkommor och främja psykiskt välbefinnande.

I sin resolution från 2006 om förbättring av befolkningens psykiska hälsa gav Europaparlamentet sitt stöd till denna utveckling, som innebar att den psykiska hälsan lyftes fram som prioriterat område och att des skapades möjligheter att anta utmaningarna gemensamt.

Den europeiska konferensen ”Tillsammans för psykisk hälsa och välbefinnande”, som hölls i Bryssel den 12–13 juni 2008 och vid vilken den europeiska pakten för psykisk hälsa och välbefinnande slöts, präglades av medlemsstaternas beslutsamhet att vidta åtgärder för att förbättra befolkningens psykiska hälsa genom en sektorsövergripande strategi som sträcker sig bortom hälso- och sjukvården och mer allmänt syftar till en hög nivå på den sociala tryggheten och det psykiska välbefinnandet inom utbildning och arbete.

Det främsta syftet med pakten är att koncentrera kunskaper och god praxis för att ta fram allmänt accepterade rekommendationer om åtgärder på viktiga områden inom samhälle och ekonomi. För att effektivisera det praktiska genomförandet av pakten har man planerat ett antal tematiska konferenser och sammanställt fem konsensusdokument i samarbete med nationella ministerier, vetenskapsmän och forskare.

Betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Detta förslag kan bli till ett värdefullt redskap för att vi ska lyckas genomföra de nödvändiga förändringarna inom den psykiska hälsan.

Betänkandet innehåller en rad allmänna rekommendationer om att främja befolkningens psykiska hälsa och välbefinnande, bekämpa stigmatisering, diskriminering och social utestängning, förstärka det förebyggande arbetet, ge hjälp till självhjälp samt tillhandahålla stöd och tillräcklig behandling åt personer med psykiska problem liksom åt deras anhöriga och vårdare. Det innehåller även specifika rekommendationer inom den europeiska paktens fem prioriterade områden.

Dessa områden är följande:

Ø Förebyggande av självmord och depression.

Ø Psykisk hälsa bland ungdomar och i utbildningen.

Ø Psykisk hälsa på arbetsplatsen.

Ø Psykisk hälsa hos äldre.

Ø Bekämpande av stigmatisering och social utestängning.

Förebyggande av självmord och depression

Föredraganden anser att det förebyggande arbetet mot depression och självmord kräver ett antal sektorsövergripande program inriktade på att främja en sund livsstil, minska riskfaktorer som obehindrad tillgång till läkemedel och droger och alkoholmissbruk samt stödja och följa upp personer som försökt begå självmord och de anhöriga till personer som begått självmord. Det måste göras klart att depression är ett tillstånd som går att bota och att självmord går att avvärja. I detta syfte är det viktigt att upprätta lokala nätverk för information och hjälp till självhjälp.

Psykisk hälsa bland ungdomar och i utbildningen

Endast om ungdomar är fysiskt och psykiskt friska och väl rustade med kunskaper och kompetens från högre utbildning kan målen om ungdomars deltagande i hållbar utveckling uppnås.

Föredraganden framhåller att det måste vidtas åtgärder för samordnade och integrerade tjänster som är uppbyggda kring ungdomar, deras familjer, parterna på arbetsmarknaden, utbildningsinstitutioner och vårdinrättningar och som tillgodoser varje ålderskategori. Medlemsstaterna uppmanas därför att anordna stödprogram för föräldrar och att bistå skolpersonalen med att skapa ett sunt skolklimat. Föredraganden trycker även på behovet av specialiserad psykisk hälsovård för barn och ungdomar och föreslår att psykisk hälsa ska ingå i kursplanerna för alla hälso- och sjukvårdsanställda.

Psykisk hälsa på arbetsplatsen

Arbetsförhållandena spelar en viktig roll för befolkningens psykiska hälsa. Förhållanden som dålig arbetsledning, bristande kommunikation, trakasserier, oljud, hög arbetsbelastning och en otrygg arbetsmiljö kan leda till ökad stress, framkalla psykiska störningar och tvinga de anställda till förtids- eller sjukpensionering.

Samtidigt är arbetslöshet och frånvaro av en trygg inkomst faktorer som både ökar risken för psykiska störningar och begränsar möjligheterna att tillgå grundläggande psykiatrisk läkarhjälp.

För att främja den psykiska hälsan på arbetsplatsen och förbättra EU:s ekonomiska resultat uppmanas arbetsgivarna att använda hälsofrämjande metoder och på så vis erbjuda ”bättre” arbetstillfällen. Föredraganden efterlyser även fördjupade och utökade initiativ för att integrera personer med psykiska problem på arbetsplatsen genom att se till att de kan anställas, stanna kvar i arbete, rehabiliteras och återintegreras på arbetsmarknaden på lika villkor. Extra viktigt är det att kommissionen skapar möjligheter att offentliggöra och uppdatera de åtgärder som arbetsgivarna vidtar för att säkra de anställdas emotionella och psykiska välbefinnande.

Psykisk hälsa hos äldre

Risken för vissa psykiska åkommor ökar med åldern. Förutom Alzheimers förekommer ofta andra problem som depression, stress och psykotiska störningar. Därför måste äldre människor behandlas som en principiell målgrupp i främjandet av det psykiska välbefinnandet. Genom att måna om de äldre skyddar vi deras rätt till ett värdigt och aktivt åldrande samtidigt som vi slår vakt om samhällets sammanhållning. Föredraganden stöder åtgärder som förbättrar livskvaliteten för äldre människor. Särskild tonvikt bör läggas på forskning om mekanismerna och orsakerna bakom neurodegenerativa sjukdomar och andra psykiska sjukdomar och på förebyggande och vård av sådana sjukdomar. Likaledes måste man utvärdera samsjuklighet och ge vårdpersonalen utbildning i denna företeelse eftersom en tvärvetenskaplig hantering av sammansatta psykiska sjukdomstillstånd kommer att ge ett betydande mervärde.

Bekämpande av stigmatisering och social utestängning

Föredraganden anser att utvecklingen av en europeisk strategi för psykisk hälsa måste ske på kunskapssamhällets villkor. Detta innebär bland annat att de europeiska samhällena måste få en klar uppfattning om innebörden i psykisk hälsa, exakt klarhet i omfattningen på problemet såsom det ser ut i dag och i dess inneboende dynamik samt en medvetenhet om vikten av att de medverkar till att skapa förutsättningar för en helhetslösning på problemet.

Föredraganden är övertygad om att informationen måste starta redan i skolan och utvidgas till alla domäner och föreslår därför att informationskampanjer ska anordnas för att minska stigmatiseringen och diskrimineringen, förbättra behandlingen av psykiska störningar genom tidiga diagnoser och ingripanden och effektiv hantering samt minska klyftan mellan fysisk och psykisk hälsa. Samtidigt understryker föredraganden vikten av att vårdtagarna och deras anhöriga deltar i utformningen och genomförandet av politiken för att vårdtjänsterna ska anpassas bättre till behoven och bli mer användarvänliga.

Prioriterade områden för åtgärder på EU-nivå och på nationell nivå

I arbetet med att främja befolkningens psykiska hälsa och välbefinnande vill föredraganden lyfta fram följande:

Ø Det krävs samarbete mellan EU:s organ, medlemsstaterna, lokala och regionala myndigheter och arbetsmarknadens parter inom de fem prioriterade områden som anges i den europeiska pakten.

Ø Det bör inrättas en samrådsplattform för observation och samordning av paktens genomförandeåtgärder, och kommissionen bör presentera slutsatserna från de konferenser som ska anordnas som ett led i paktens genomförande.

Ø Det bör upprättas en ”europeisk handlingsplan för medborgarnas psykiska hälsa och välbefinnande” och utvecklas lämpliga indikatorer för psykisk hälsa för att behoven bättre ska kunna bedömas på nationell och europeisk nivå.

Ø Tillgängliga gemenskapsinstrument och nationella instrument för främjande av psykisk hälsa bör utnyttjas på bästa sätt genom finansiering av förebyggande forskningsinsatser, nya strukturer för en värdig behandling och effektiv vård av psykiskt sjuka samt program för integration på arbetsmarknaden.

Ø Det behövs högkvalitativa, överkomliga, effektiva och universella tjänster för psykisk hälsa.

Ø Fokus bör läggas på att ge alla personer i nyckelposition utbildning i psykisk hälsa.

Ø Alla människor med psykiska problem måste få tillgång till lämplig utbildning, fortbildning och sysselsättning, och det måste skapas ett gynnsamt klimat med stödinsatser under hela livet, med särskild tonvikt på de mest utsatta grupperna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	22.1.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	56 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Liam Aylward, Maria Berger, Johannes Blokland, John Bowis, Frieda Brepoels, Hiltrud Breyer, Martin Callanan, Dorette Corbey, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Edite Estrela, Jill Evans, Anne Ferreira, Elisabetta Gardini, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Jens Holm, Marie Anne Isler Béguin, Caroline Jackson, Christa Klaß, Holger Krahmer, Urszula Krupa, Marios Matsakis, Linda McAvan, Riitta Myller, Vladko Todorov Panayotov, Dimitrios Papadimoulis, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Guido Sacconi, Daciana Octavia Sârbu, Amalia Sartori, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, Kathy Sinnott, María Sornosa Martínez, Evangelia Tzampazi, Thomas Ulmer, Anja Weisgerber, Glenis Willmott
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Iles Braghetto, Philip Bushill-Matthews, Christofer Fjellner, Milan Gaľa, Jutta Haug, Erna Hennicot-Schoepges, Johannes Lebech, Bart Staes, Robert Sturdy, Andres Tarand
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Daniel Cohn-Bendit, Constanze Angela Krehl, Bernhard Rapkay