BETÄNKANDE om framtiden för det gemensamma europeiska asylsystemet

13.2.2009 - (2008/2305(INI))

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Giusto Catania

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om framtiden för det gemensamma europeiska asylsystemet

(2008/2305(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 63.1 och 63.2 i EU-fördraget,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av Genèvekonventionen från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning och det därtill hörande tilläggsprotokollet från 1967,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat[1],

–   med beaktande av rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna[2] (”mottagandedirektivet”),

–   med beaktande av rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus[3] (”förfarandedirektivet”),

–   med beaktande av rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet[4],

–   med beaktande av kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet om tillämpningen av direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna (KOM(2007)0745),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om Lampedusa[5],

–   med beaktande av sin resolution av den 6 april 2006 om situationen i flyktinglägren på Malta[6],

–   med beaktande av sin resolution av den 21 juni 2007 om asyl: praktiskt samarbete och kvaliteten på besluten i det gemensamma europeiska asylsystemet[7],

–   med beaktande av sin resolution av den 2 september 2008 om utvärderingen av Dublinsystemet[8],

–   med beaktande av rapporterna från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om sina besök i olika kvarhållningsanläggningar för att där kontrollera mottagandevillkoren,

–   med beaktande av domen i Europeiska gemenskapernas domstol den 6 maj 2008 i mål C‑133/06, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd[9], om en talan om ogiltigförklaring av direktiv 2005/85/EG om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus, som syftade till att uppnå en ogiltigförklaring av direktivets bestämmelser om förfarandet för antagande och ändring av gemensamma minimiförteckningar över säkra länder,

–   med beaktande av den europeiska pakten för invandring och asyl, som antogs av Europeiska rådet den 16 oktober 2008 och vars fjärde mål är att ”bygga ett Europa för asylsökande”,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0050/2009), och av följande skäl:

A. Lagstiftningsinstrumenten från den första fasen i uppbyggnaden av det gemensamma europeiska asylsystemet gjorde det möjligt att införa gemensamma miniminormer, men inte någon norm om jämbördiga villkor för tillgång till skydd på unionens hela territorium, så att det fortfarande förekommer fenomen som sekundär förflyttning och upprepade asylansökningar.

B.  Dublinsystemets kriterier i fråga om första inreseland kan få till följd att vissa medlemsstater, särskilt de vid EU:s yttre gränser, får bära en oproportionellt stor börda helt enkelt på grund av sitt utsatta geografiska läge, och detta fenomen får negativa följder för både medlemsstaterna och de asylsökande.

C. Av kommissionens utvärdering framgår att de tretton gränsmedlemsstaterna 2005 tvingades hantera ökande utmaningar till följd av Dublinsystemet.

D. I sin rapport om utvärdering av mottagandedirektivet nämner kommissionen allvarliga problem med genomförandet av direktivet, särskilt i slutna anläggningar och transitzoner, vilket parlamentets delegationer på plats kunnat bilda sig en uppfattning om under sina många besök.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet noterar att antalet flyktingar under det gångna året ökade till över 12 miljoner i hela världen, och 26 miljoner internflyktingar. Parlamentet stöder i detta sammanhang inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem och välkomnar kommissionens strategiska plan för asylpolitiken, som tjänar som färdplan för fullbordandet av det gemensamma europeiska asylsystemet.

2.  Europaparlamentet beklagar att man, på grund av den ändring av den rättsliga grunden som kommer att ske när Lissabonfördraget träder i kraft, planerar att flytta tidsgränsen för förverkligandet av den andra fasen i det gemensamma europeiska asylsystemet till 2012, då de olyckliga skillnaderna mellan medlemsstaternas asylsystem bör upphöra.

3.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att erkännandesiffrorna för personer som ansöker om flyktingstatus för vissa tredjelandsmedborgare varierar mellan ungefär 0 och 90 procent inom medlemsstaterna.

4.  Europaparlamentet insisterar på att den normharmonisering som ska leda till ett gemensamt förfarande och en enhetlig asylstadga måste resultera i en hög skyddsnivå i hela EU och inte får leda till en sänkning, eftersom det gemensamma asylsystemet i det senare fallet mister sitt mervärde.

5.  Europaparlamentet beklagar att definitionen av asylrätten, som är en viktig beståndsdel av demokratin och skyddet av de mänskliga rättigheterna, i hög grad har urholkats under de senaste åren. Parlamentet erinrar om att asylsökandes rättigheter och behov och principen om ”non‑refoulement” måste respekteras fullt ut.

6.  Europaparlamentet påminner om att EU måste skapa mekanismer vid de yttre gränserna för att kunna identifiera asylsökande och garantera personer med rätt till internationellt skydd tillträde till sitt territorium, även inom ramen för kontrollverksamheten vid de yttre gränserna.

7.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har konstaterat att tillträdet för dem som behöver skydd är ett av de överordnade målen för ett gemensamt europeiskt asylsystem.

8.  Europaparlamentet kräver att Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) ska tillhandahålla exakta uppgifter om det antal asylsökande som identifieras som sådana i samband med byråns verksamhet och om ödet för de personer som grips i detta sammanhang och skickas tillbaka till ett transitland eller sitt ursprungsland. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till översyn av mandatet för Frontex i syfte att uttryckligen ange att frågor som rör skydd och mänskliga rättigheter utgör en fast beståndsdel av förvaltningen av EU:s yttre gränser.

9.   Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen medger att man måste garantera överensstämmelse med andra politikområden som har följder för internationellt skydd. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja och införa initiativ för att se över och anpassa all politik och alla metoder för gränsförvaltning, såsom Frontex och det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur), för att garantera att flyktingar får skydd i EU och att principen om ”non refoulement” vid EU:s yttre gränser respekteras fullt ut. Parlamentet betonar dessutom att skyldigheten att hjälpa, som fastställs i FN:s havsrättskonvention (Unclos), är rättsligt bindande för medlemsstaterna, EU och Frontex.

Förbättring av gällande lagstiftning

10. Europaparlamentet gläder sig åt att Europeiska gemenskapernas domstol i sin ovannämnda dom i mål C-133/06 av den 6 maj 2008 ogiltigförklarat artiklarna 29.1, 29.2 och 36.3 i förfarandedirektivet, som rör antagande och ändring av gemensamma minimiförteckningar över säkra ursprungsländer och gemensamma förteckningar över säkra länder.

11. Europaparlamentet välkomnar de positiva erfarenheterna från vissa medlemsstater som försöker ta emot asylsökande – ända från det att dessa inger sin ansökan om internationellt skydd – i öppna strukturer som erbjuder fullständig integration i lokalsamhällena.

12. Asylsökande är utsatta personer som måste erbjudas lämpliga mottagningsvillkor. Europaparlamentet påminner om att fängelsemiljön inte i något fall kan hjälpa dem att bearbeta de traumatiska upplevelser de haft i sina ursprungsländer eller under sin resa till Europa.

13. Europaparlamentet välkomnar de bestämmelser som ingår i kommissionens senaste förslag och som föreskriver att medlemsstaterna inte får kvarhålla en människa av det enda skälet att hon ansöker om internationellt skydd. Asylsökande bör i princip inte kvarhållas, eftersom de befinner sig i en särskilt utsatt situation.

14. Europaparlamentet beklagar att det i flera medlemsstater fortfarande är ett faktum att asylsökande kvarhålls efter att olagligt ha rest in på landets territorium, och välkomnar att det i mottagandedirektivet införts förfarandegarantier när det gäller kvarhållande. Parlamentet anser i detta sammanhang att det bör vara möjligt att ta asylsökande i förvar endast under mycket klart definierade exceptionella omständigheter och med beaktande av principen om nödvändighet och proportionalitet, med hänsyn tagen till på vilket sätt och i vilket syfte en asylsökande kvarhålls i förvar. När asylsökande tas i förvar bör de ha tillgång till rättsmedel vid nationell domstol.

15. Europaparlamentet anser att tillämpningsområdet för det nya direktivet om mottagandevillkoren måste förtydligas så att det även kommer att omfatta kvarhållningsanläggningar, transitzoner, gränsförfaranden och personer som överförs inom Dublinsystemet.

16. Europaparlamentet välkomnar att man i mottagandedirektivet inför ett formellt system för att omedelbart urskilja utsatta personer, särskilt minderåriga utan medföljande vuxen, äldre beroende personer, personer med funktionshinder, gravida, ensamföräldrar och personer som genomgått traumatiska upplevelser (tortyr, våldtäkt eller psykiskt, fysiskt eller sexuellt våld).

17. Enligt Europaparlamentets åsikt bör man införa ett enhetligt asylförfarande och enhetliga normer för när en person betraktas som flykting eller som någon som behöver internationellt skydd; ovannämnda förfarande och normer bör omfatta alla ansökningar om ”internationellt skydd” (flyktingstatus, subsidiärt skydd och tillfälligt skydd).

18. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen avser att förtydliga villkoren för subsidiärt skydd och framför allt att den föreslår en översyn av nivån på de rättigheter och förmåner som ska beviljas dem som får detta skydd. Härigenom bör en i ökad grad jämlik behandling på förbättrad nivå kunna säkras.

19. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ändra direktivet om asylförfaranden, och betonar att det genom ett gemensamt asylförfarande bör inrättas tydliga, enhetliga och rimliga tidsfrister så att myndigheterna ska kunna fatta beslut om asylansökningar och därmed undvika långa och obefogade väntetider som skulle kunna ha negativa effekter för asylsökandes hälsa och välbefinnande. Parlamentet erinrar om att beviljande av flyktingstatus eller status som skyddsbehövande alltid måste bli föremål för en individuell bedömning och inte på något sätt får vara begränsad till en generell bedömning (till exempel grundad på nationalitet) eller villkorlighet (till exempel med avseende på människorättssituationen i ett ursprungsland).

20. Det är önskvärt att gemensamt sammanställa den information om ursprungsländerna som finns hos medlemsstaterna, och Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att intensifiera sina insatser för att skapa en gemensam databas. Vid insamling och presentation av information om ursprungsländerna och förvaltning av portalen bör man se till att länderrapporterna från olika etablerade experter finns med, att informationen är allmänt tillgänglig och hålls åtskild från beslutsfattarnas användning av den (så att den hålls neutral och någon politisk påverkan inte tillåts) samt att man tillämpar en jämn balans mellan regeringskällor, enskilda organisationer som källor och internationella källor i samband med insamlingen av information om ursprungsländerna.

21. Europaparlamentet välkomnar omarbetningen av Dublinförordningen[10] och de föreslagna bestämmelserna om en mekanism för suspension av överföringar inom ramen för Dublinsystemet om det finns skäl att anta att dessa överföringar skulle kunna resultera i att sökande inte kommer i åtnjutande av adekvat skydd i de ansvariga medlemsstaterna, särskilt i termer av mottagningsvillkor och tillträde till asylförfaranden, och i fall där dessa överföringar skulle öka bördan för de medlemsstater som drabbas av ett oproportionerligt högt tryck särskilt på grund av sin geografiska eller demografiska situation. Parlamentet betonar emellertid att dessa bestämmelser i slutändan skulle utgöra ett politiskt ställningstagande snarare än ett effektivt instrument för stöd till medlemsstaterna om inte ett tvådelat bindande instrument införs för samtliga medlemsstater vilket föreskriver

a)  utsändande av tjänstemän från andra medlemsstater i regi av en europeisk byrå för stöd till samarbete i asylfrågor i syfte att stödja de medlemsstater som ställts inför särskilda och problematiska situationer,

b)  ett system för omfördelning av personer som beviljats internationellt skydd från de medlemsstater som ställts inför särskilda och problematiska situationer till andra; detta bör ske i samråd med FN:s flyktingkommissariat och med ovannämnda personers samtycke.

22. Den ändrade Dublinförordningen bör ge asylsökande rätt att överklaga ett beslut om överföring. Europaparlamentet menar att ett sådant överklagande bör ålägga domstolen eller rätten att å tjänstens vägnar undersöka behovet av att tillfälligt skjuta upp verkställandet av ett beslut om överföring.

Förvaltningens organisation

23. Europaparlamentet stöder med beslutsamhet inrättandet av en europeisk byrå för stöd till samarbete i asylfrågor vilken bör bedriva sin verksamhet i nära samarbete med FN:s flyktingkommissariat och med de frivilligorganisationer som är specialister på asylområdet.

24. En av uppgifterna för den europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor bör enligt Europaparlamentets åsikt vara att ingående analysera de skillnader som fortfarande finns mellan de nationella asylsystemen och att därmed bidra till att dessa kan förbättras.

25. Europaparlamentet anser att verksamheten hos den europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor även bör omfatta att utarbeta riktlinjer för att underlätta en i högre grad korrekt bedömning av asylansökningar, främja utbyte av god praxis och övervaka genomförande och tillämpning av den relevanta gemenskapslagstiftningen (och därigenom stödja kommissionens roll som fördragens väktare).

26. Enligt Europaparlamentets åsikt bör man praktiskt överväga att följa upp hur de som återvänder till sitt ursprungs- eller avreseland efter avslag på en ansökan om skydd behandlas.

27. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fortsätta med sina insatser för att skapa ett gemensamt europeiskt utbildningsprogram för asylfrågor; kvaliteten på besluten på detta område har direkt samband med utbildningen av och informationsnivån hos beslutsfattarna på nationell nivå. Samråd med dem av civilsamhällets organisationer som specialiserat sig i ämnet vore en garanti för effektivitet när det gäller att utarbeta utbildningsprogram.

28. Europaparlamentet anser att alla beslutsfattare måste ha jämbördig tillgång till objektiv och vetenskapligt grundad information om ursprungsländerna, vilken är ett nyckelverktyg för asylmyndigheter och överklagandeinstanser, men även för den asylsökande, som förlitar sig på informationen som stöd för sin ansökan om internationellt skydd.

29. Europaparlamentet betonar att myndigheterna under väntetiden bör ta hänsyn till de olika behoven hos asylsökande i en mer känslig situation, såsom barn, personer med funktionshinder och kvinnor, och tillhandahålla nödvändig infrastruktur.

Integrationen av personer som beviljats internationellt skydd

30. Europaparlamentet erkänner betydelsen av att personer som beviljats internationellt skydd integreras när det gäller aspekter på områdena demokrati, säkerhet och ekonomi.

31. Europaparlamentet beklagar att reglerna i Dublinsystemet för att fastställa vilken stat som ska handlägga en asylansökan inte beaktar de asylsökandes önskemål, och anser att vissa kriterier som rör familj, kultur och språk borde beaktas när detta ska fastställas, så att man gynnar de asylsökandes integration.

32. Europaparlamentet uppmanar rådet att nå en överenskommelse om att låta även flyktingar och personer som beviljats subsidiärt skydd omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning[11].

33. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i direktivet om mottagningsvillkoren med innebörden att de sökande ska ges förenklat tillträde till arbetsmarknaden; inträdet i yrkeslivet är en central förutsättning för deras integration och hjälper dem också att utveckla färdigheter som gagnar dem både under deras tid i värdlandet och i händelse av att de återvänder till sitt ursprungsland.

34. I samband med fastställandet av ansvarig medlemsstat bör asylsystemet underlätta integrationen genom att beakta bland annat den sociala, kulturella och språkliga bakgrunden och erkännandet av de utbildningsinsatser, yrkeskvalifikationer och färdigheter hos den asylsökande som stämmer överens med de ekonomiska behoven i värdmedlemsstaten, anser Europaparlamentet.

35. Europaparlamentet rekommenderar att man inte ska göra åtskillnad mellan rättigheterna för flyktingar och rättigheterna för personer som beviljas subsidiärt skydd. Parlamentet insisterar särskilt på att de som beviljats subsidiärt skydd ska få förbättrad tillgång till sociala och ekonomiska rättigheter, vilket är en central förutsättning för deras integration.

Solidaritetsmekanismer

36. Ett av målen för det gemensamma europeiska asylsystemet bör enligt Europaparlamentets uppfattning vara att inrätta effektiva solidaritetsmekanismer i syfte att förbättra situationen för de länder som tar emot det största inflödet av asylsökande och som har svårigheter att garantera dem lämpliga mottagningsvillkor, att handlägga ansökningarna inom föreskrivna tidsfrister och formella ramar eller att integrera de sökande som beviljats flyktingstatus.

37. Europaparlamentet anser att solidariteten inte får inskränkas enbart till medelstilldelning, och kräver en effektiv tillämpning av mekanismer för intern omplacering och omflyttning på frivillig grund, vilket också anges i den europeiska pakten för invandring och asyl. Detta skulle göra det möjligt för den som omfattas av internationellt skydd att tas emot av en annan medlemsstat än den som beviljat honom eller henne detta skydd.

38. Europaparlamentet anser att man bör undersöka möjligheten att utvidga tillämpningsområdet för rådets direktiv 2001/55/EG[12] så att det framför allt blir möjligt att ta emot särskilda kategorier av personer som behöver internationellt skydd under en viss tid utan att det för den skull behöver föreligga någon massiv tillströmning.

39. Europaparlamentet uppmuntrar till att, under överinseende av den europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor, inrätta expertgrupper i asylfrågor som kan ge stöd åt medlemsstater som möts av en plötslig och massiv tillströmning av asylsökande som de inte lyckas hantera.

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att skapa en gemenskapsmekanism för överföring av internationellt skydd, som övervakas av den framtida europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor, för att möjliggöra rörlighet i Europa för flyktingar på deras begäran och därmed lätta på bördorna för vissa medlemsstater.

41. Det är glädjande att kommissionen avser att låta genomföra en undersökning för att ge en överblick över sätten att förbättra den finansiella solidariteten inom EU, och Europaparlamentet ser med intresse fram emot förslag i denna riktning.

42. Europaparlamentet stöder avtal om gränsövervakning mellan nationella myndigheter, FN:s flyktingkommissariat och enskilda organisationer i EU samt medelstilldelning för detta ändamål från EU:s fond för yttre gränser.

Samarbete med tredjeländer

43. Europaparlamentet betonar att det gemensamma europeiska asylsystemet helt och hållet bör stämma överens med målen och verksamheten när det gäller skydd av flyktingar inom ramen för EU-instrumenten för samarbete med utvecklingsländer (såsom Europeiska utvecklingsfonden, instrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter) samt avtal och partnerskap mellan EU och utvecklingsländer (såsom Cotonou‑avtalet och det strategiska partnerskapet mellan Afrika och EU).

44. Europaparlamentet delar kommissionens åsikt att asylfrågan är en väsentlig del av utvecklingssamarbetet med tredje länder snarare än ett krishanteringsinstrument. Parlamentet erinrar om att utvecklingssamarbete, särskilt krisförebyggande, övervakning av de mänskliga rättigheterna, konfliktomvandling och fredsskapande, skulle kunna tjäna som ett instrument för att förhindra förflyttning. Parlamentet betonar därför att det gemensamma europeiska asylsystemet bör vara nära kopplat till europeisk utvecklingspolitik och humanitär politik.

45. Europaparlamentet ser fram emot den utvärdering av de regionala skyddsprogrammen som ska genomföras 2009. Parlamentet betonar att utvecklingen av sådana program fullt ut bör stämma överens med nationella och regionala handlingsplaner och det tematiska programmet om migration och asylfrågor inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete. Mer generellt får de aldrig vara ett sätt att flytta ansvaret från medlemsstaterna och EU. Kommissionen uppmanas att bättre samordna sina olika tjänsteenheters åtgärder i detta sammanhang, så att synergin dem emellan optimeras, och att informera parlamentet om de insatser som beviljats i detta syfte.

46. Europaparlamentet erkänner vikten av att förstärka mottagningskapaciteten i de länder som är första asylland och att på gemenskapsnivå, i nära samarbete med FN:s flyktingkommissariat, inrätta ett program för omplacering som anger gemensamma kriterier och samordningsmekanismer.

47. Europaparlamentet efterlyser också en utvärdering av frågan huruvida de medel som finns tillgängliga för åtgärder som har samband med tredjeländer är tillräckliga, till exempel skydd inom regioner, särskilt mot bakgrund av parlamentets tillkännagivna åsikt att dessa åtgärder kräver ytterligare resurser och inte bara en omfördelning av medel som är avsedda för utveckling.

48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna i högre grad deltar i världsomspännande åtgärder för flyktingars vidarebosättning.

49. Det är med stort intresse som Europaparlamentet tar del av tanken om att införa ”förfaranden för skyddad inresa”; parlamentet uppmuntrar kommissionen att fundera över konkreta förutsättningar för och praktiska följder av denna typ av åtgärder.

50. Europaparlamentet väntar med intresse på resultaten av den undersökning om en gemensam handläggning av asylansökningar utanför gemenskapens territorium som kommissionen avser att genomföra 2009, och parlamentet varnar för varje lockelse att lägga över ansvaret för mottagningen av asylsökande och behandlingen av deras ansökningar på tredjeländer eller FN:s flyktingkommissariat.

*

*        *

51. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Frontex och FN:s flyktingkommissarie.

• [1]  EUT L 50, 25.2.2003, s. 1.
• [2]  EUT L 31, 6.2.2003, s. 18.
• [3]  EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.
• [4]  EUT L 304, 30.9.2004, s. 12.
• [5]  EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 598.
• [6]  EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 301.
• [7]  EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 364.
• [8]  Antagna texter från detta datum, P6_TA-PROV(2008)0385.
• [9]  EUT C 158, 21.6.2008, s. 3.
• [10]  Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat.
• [11]  EUT L 16, 23.1.2004, s. 44.
• [12]  Rådets direktiv 2001/55/EG om miniminormer för att ge tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av fördrivna personer och om åtgärder för att främja en balans mellan medlemsstaternas insatser för att ta emot dessa personer och bära följderna av detta (EUT L 212, 7.8.2001, s. 12).

YTTRANDE från utskottet för utveckling (21.1.2009)

till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor

över framtiden för det gemensamma europeiska asylsystemet
(2008/2305(INI))

Föredragande: Danutė Budreikaitė

FÖRSLAG

Utskottet för utveckling uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.   Europaparlamentet noterar att antalet flyktingar under det gångna året ökade till över 16 miljoner i hela världen. Parlamentet stöder i detta sammanhang inrättandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem och välkomnar kommissionens strategiska plan för asylpolitiken, som tjänar som färdplan för fullbordandet av det gemensamma europeiska asylsystemet.

2.   Europaparlamentet beklagar att definitionen av asylrätten, som är en viktig beståndsdel av demokratin och skyddet av de mänskliga rättigheterna, i hög grad har urholkats under de senaste åren. Parlamentet erinrar om att asylsökandes rättigheter och behov och principen om ”non‑refoulement” fullt ut måste respekteras.

3.   Europaparlamentet betonar att det bör inrättas ett gemensamt europeiskt asylsystem som helt och håller stämmer överens med målen och verksamheten när det gäller skydd av flyktingar inom ramen för EU-instrumenten för samarbete med utvecklingsländer (såsom Europeiska utvecklingsfonden (EUF)), instrumentet för utvecklingssamarbete, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet och Europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter) samt avtal och partnerskap mellan EU och utvecklingsländer (såsom Cotonou-avtalet och det strategiska partnerskapet mellan Afrika och EU).

4.   Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ändra direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus[1] och betonar att det genom ett gemensamt asylförfarande bör inrättas tydliga, enhetliga och rimliga tidsfrister så att myndigheterna ska kunna fatta beslut om asylansökningar, och därmed undvika långa och obefogade väntetider som skulle kunna ha negativa effekter för asylsökandes hälsa och välbefinnande. Parlamentet erinrar om att beviljande av flyktingstatus eller status som skyddsbehövande alltid måste bli föremål för en individuell bedömning och inte på något sätt får vara begränsad till en generell bedömning (till exempel grundad på nationalitet) eller villkorlighet (till exempel med avseende på människorättssituationen i ett ursprungsland).

5.   Europaparlamentet betonar att myndigheterna under väntetiden bör ta hänsyn till de olika behoven hos asylsökande i en mer känslig situation, såsom barn, personer med funktionshinder och kvinnor, och tillhandahålla nödvändig infrastruktur.

6.   Europaparlamentet instämmer med kommissionens åsikt att asylfrågan är en väsentlig del av utvecklingssamarbetet med tredje länder snarare än ett krishanteringsinstrument. Parlamentet erinrar om att utvecklingssamarbete, särskilt krisförebyggande, övervakning av de mänskliga rättigheterna, konfliktomvandling och fredsskapande, skulle kunna tjäna som ett instrument för att förhindra förflyttning. Parlamentet betonar därför att det gemensamma europeiska asylsystemet bör vara nära kopplat till europeisk utvecklingspolitik och humanitär politik.

7.   Europaparlamentet ser fram emot den utvärdering av de regionala skyddsprogrammen som ska genomföras 2009. Parlamentet betonar att utvecklingen av sådana program fullt ut bör stämma överens med nationella och regionala handlingsplaner och det tematiska programmet om migration och asylfrågor inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete. Mer generellt får de aldrig vara ett sätt att flytta ansvaret från medlemsstaterna och EU.

8.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna i högre grad deltar i världsövergripande åtgärder för flyktingars vidarebosättning.

9.   Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen medger att man måste garantera överensstämmelse med andra politikområden som har följder för internationellt skydd. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att främja och införa initiativ för att se över och anpassa all politik och alla metoder för gränsförvaltning såsom Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex) och det europeiska gränsövervakningssystemet (Eurosur) för att garantera att flyktingar får skydd i EU och att principen om ”non refoulement” vid EU:s yttre gränser fullt ut respekteras. Parlamentet betonar dessutom att skyldigheten att hjälpa, som fastställs i FN:s havsrättskonvention (Unclos), är rättsligt bindande för medlemsstaterna, EU och Frontex.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	21.1.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	27 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Margrete Auken, Thijs Berman, Josep Borrell Fontelles, Danutė Budreikaitė, Marie-Arlette Carlotti, Thierry Cornillet, Corina Creţu, Koenraad Dillen, Beniamino Donnici, Fernando Fernández Martín, Juan Fraile Cantón, Alain Hutchinson, Filip Kaczmarek, Maria Martens, Luisa Morgantini, José Ribeiro e Castro, Toomas Savi, Frithjof Schmidt, Jürgen Schröder, Feleknas Uca, Anna Záborská, Mauro Zani
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Maria Berger, Raymond Langendries, Miguel Angel Martínez Martínez, Manolis Mavrommatis, Anne Van Lancker

• [1]  EUT L 326, 13.12.2005, s. 13.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	10.2.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	44 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alexander Alvaro, Catherine Boursier, Emine Bozkurt, Philip Bradbourn, Mihael Brejc, Kathalijne Maria Buitenweg, Maddalena Calia, Michael Cashman, Giusto Catania, Carlos Coelho, Panayiotis Demetriou, Gérard Deprez, Armando França, Urszula Gacek, Patrick Gaubert, Jeanine Hennis-Plasschaert, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Stavros Lambrinidis, Henrik Lax, Roselyne Lefrançois, Baroness Sarah Ludford, Claude Moraes, Javier Moreno Sánchez, Sebastiano Sanzarello, Csaba Sógor, Vladimir Urutchev, Ioannis Varvitsiotis, Renate Weber, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Edit Bauer, Simon Busuttil, Marco Cappato, Charlotte Cederschiöld, Elisabetta Gardini, Genowefa Grabowska, Sophia in ‘t Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jean Lambert, Marian-Jean Marinescu, Antonio Masip Hidalgo, Bill Newton Dunn, Hubert Pirker, Eva-Britt Svensson, Rainer Wieland
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Gabriele Zimmer