BETÄNKANDE om integriteten för hasardspel online

17.2.2009 - (2008/2215(INI))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
Föredragande: Christel Schaldemose

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om integriteten för hasardspel online

(2008/2215(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–       med beaktande av artikel 49 i EG-fördraget,

–       med beaktande av protokollet om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i bilagan till EG-fördraget,

–       med beaktande av den rättspraxis som utvecklats av EG-domstolen[1],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden[2] (tjänstedirektivet),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television[3] (direktivet om audiovisuella medietjänster),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (direktivet om elektronisk handel)[4],

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism[5],

–       mede beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om vitboken om idrott[6],

–       med beaktande av den muntliga frågan från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd till kommissionen av den 16 oktober 2006 om spel och vadslagning på den inre marknaden[7] och den åtföljande debatten i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd den 14 november 2006, och det svar som gavs av kommissionsledamoten,

–       med beaktande av en rapport om hasardspel online, med fokus på integritet och uppförandekod för spelande, som utarbetats för Europaparlamentet av konsultbyrån Europe Economics Research Ltd,

–       med beaktande av den studie om hasardspeltjänster på EU:s inre marknad av den 14 juni 2006, som utarbetats för kommissionen av den juridiska konsultbyrån Swiss Institute of Comparative Law (SICL),

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6‑0064/2008), och av följande skäl:

A.     Idag motsvarar värdet av intäkterna från hasardspel online, som 2004 uppgick till 2 till 3 miljarder euro, cirka 5 procent av den totala spelmarknaden i EU, vilket konstaterats i den ovan nämnda studien från SICL, och en snabb tillväxt förefaller oundviklig.

B.     De inkomster som genereras av statlig och statligt auktoriserad hasardspelverksamhet är i den i särklass viktigaste inkomstkällan för idrottsorganisationerna i många medlemsstater.

C.     Hasardspelverksamhet, inbegripet hasardspel online, har av hävd varit strängt reglerad i samtliga medlemsstater utifrån subsidiaritetsprincipen, i syfte att skydda konsumenterna mot spelmissbruk och bedrägeri, för att förhindra penningtvätt och annan ekonomisk brottslighet, liksom uppgjorda matcher, samt för att bevara den allmänna ordningen. EG-domstolen accepterar begränsningar av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster mot bakgrund av dessa mål i allmänhetens intresse, om de är proportionerliga och icke-diskriminerande.

D.     Samtliga medlemsstater har differentierat sådana begränsningar utifrån den typ av hasardspeltjänster som berörs, exempelvis kasinospel, vadhållning i idrottssammanhang, lotterier eller vadhållning vid hästkapplöpningar. En majoritet av medlemsstaterna har förbjudit verksamhet – inbegripet verksamhet som bedrivs av lokala operatörer – med kasinospel online, och många har på samma sätt förbjudit verksamhet med vadhållning online avseende idrottstävlingar och online-lotterier.

E.     Hasardspelverksamhet omfattades inte av tillämpningsområdet för direktiven 2006/123/EG (tjänstedirektivet), 2007/65/EG (direktivet om audiovisuella medietjänster) och 2000/31/EG (direktivet om elektronisk handel), och parlamentet uttryckte oro inför en eventuell avreglering av hasardspel i sin resolution av den 8 maj 2008 om vitboken om idrott.

F.     Medlemsstaterna har reglerat sina traditionella hasardspelmarknader för att skydda konsumenterna mot spelberoende, bedrägeri, penningtvätt och uppgjorda matcher. Dessa politiska mål är svårare att nå inom sektorn för hasardspel online.

G.     Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot tio medlemsstater för att utreda om nationella åtgärder som begränsar gränsöverskridande utbud av hasardspeltjänster online, främst vadhållning avseende idrott, är förenliga med gemenskapslagstiftningen. Som kommissionen påpekat rör inte dessa förfaranden förekomsten av monopol eller nationella lotterier i sig, och de har heller ingen påverkan på liberaliseringen av hasardspelmarknaden i allmänhet.

H.     Allt fler prejudiciella frågor i fall som rör hasardspel hänvisas till EG-domstolen vilket tydligt visar på bristande tydlighet när det gäller tolkningen och tillämpningen av EG‑rätten med avseende på hasardspel.

I.      Integritet inom ramen för denna resolution om hasardspel online innebär ett åtagande att förebygga inte bara bedrägeri och brott utan även spelmissbruk och hasardspel bland minderåriga genom att respektera konsumentskydds- och brottslagstiftning, och att skydda idrottstävlingar från otillbörligt inflytande med anknytning till vadhållning i samband med idrottsevenemang.

J.      Hasardspel online innebär en kombination av flera riskfaktorer med kopplingar till spelberoende, bl.a. enkel tillgång till hasardspel, tillgång till olika hasardspel och färre sociala spärrar[8],

K.     Vadhållningsverksamhet avseende idrottsevenemang och andra hasardspel online har utvecklats snabbt och på ett okontrollerat sätt (särskilt gränsöverskridande spel online) och det alltid närvarande hotet om uppgjorda matcher och fenomenet med s.k. ”lay bets” (där man satsar på förloraren) vid vissa evenemang och matcher gör idrotten särskilt sårbar för olaglig vadhållningsverksamhet.

En marknad med insyn som skyddar allmänheten och konsumentintresset

1.  Europaparlamentet påpekar att i enlighet med subsidiaritetsprincipen och EG‑domstolens rättspraxis har medlemsstaterna ett intresse och en rätt att reglera och kontrollera sina hasardspelmarknader i enlighet med sina traditioner och kulturer för att skydda konsumenterna mot beroende, bedrägeri, penningtvätt och uppgjorda matcher inom idrotten och skydda kulturellt grundade finansieringsstrukturer som finansierar idrottsverksamhet och andra vällovliga syften i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att alla övriga aktörer också har ett intresse av en väl övervakad och reglerad hasardspelmarknad. Parlamentet betonar att hasardspeloperatörer måste följa lagstiftningen i den medlemsstat där de tillhandahåller sina tjänster och där konsumenten är bosatt.

2.  Europaparlamentet betonar att hasardspeltjänster måste betraktas som en ekonomisk verksamhet av en mycket speciell karaktär pga. de aspekter avseende den sociala och allmänna ordningen och hälso- och sjukvården som är kopplade till denna verksamhet, och att konkurrens här inte leder till en bättre fördelning av resurser, vilket är orsaken till varför frågan om hasardspel måste betraktas från flera håll. Parlamentet understryker att ett rent inre marknads-perspektiv inte är lämpligt på detta mycket känsliga område och uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma EG-domstolens synpunkter i denna fråga.

3.  Europaparlamentet ställer sig bakom det arbete som inleddes i rådet under det franska ordförandeskapet, där man tar upp frågor på området för hasardspel och vadhållning, online och i traditionell form. Rådet uppmanas att fortsätta hålla formella diskussioner om en eventuell politisk lösning på hur man ska fastställa och hantera problem i samband med hasardspel online, och kommissionen uppmanas att stödja denna process och genomföra studier och lägga fram lämpliga förslag, som rådet anser behövs för att nå gemensamma mål på området för hasardspel online.

4.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta nära för att lösa de problem avseende den sociala och allmänna ordningen som beror på gränsöverskridande hasardspel online, exempelvis spelberoende och missbruk av personuppgifter eller kreditkort. Parlamentet uppmanar EU-institutionerna att samarbeta nära med medlemsstaterna i kampen mot alla oauktoriserade eller olagliga erbjudanden om hasardspeltjänster online och för att skydda konsumenter och förebygga bedrägeri. Parlamentet framhåller behovet av en gemensam ståndpunkt om hur detta ska ske.

5.      Europaparlamentet understryker att tillsynsmyndigheter och aktörer som verkar på området för hasardspel online, t.ex. hasardspelsoperatörer, tillsynsmyndigheter, konsumentorganisationer, idrottsorganisationer, branschorganisationer och medier, har ett gemensamt ansvar för integriteten när det gäller hasardspel online och för att informera konsumenterna om möjliga negativa konsekvenser av denna typ av spel.

Åtgärder mot bedrägeri och annan brottslig verksamhet

6.      Europaparlamentet konstaterar att brottslig verksamhet som penningtvätt och svart ekonomi kan kopplas till hasardspelverksamhet, och påverka integriteten för idrottsevenemang. Parlamentet anser att hot mot idrottens och idrottstävlingarnas integritet har stor påverkan på gräsrötternas deltagande, ett viktigt bidrag till folkhälsan och social integration. Parlamentet anser att om en idrott upplevs vara föremål för manipulation för att gynna spelare, funktionärer eller tredje part ekonomiskt, istället för att spelas enligt gängse värderingar och regelverk och för att underhålla supportrarna, kan allmänheten komma att tappa sitt förtroende.

7.      Europaparlamentet anser att tillväxten av hasardspel online medför ökade möjligheter för bedrägliga metoder som fusk, uppgjorda matcher, illegala vadslagningskarteller och penningtvätt eftersom hasardspel online kan anordnas och avvecklas mycket snabbt, och på grund av spridningen av operatörer till skatteparadis. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europol och andra nationella och internationella institutioner att noga granska och rapportera om resultaten på detta område.

8.      Europaparlamentet anser att skyddet av integriteten för idrottsevenemang och tävlingar kräver samarbete mellan innehavare av rättigheter för idrottsevenemang, operatörer av vadslagning online och myndigheter på nationell, europeiska och internationell nivå.

9.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att organisatörer av idrottstävlingar, vadhållningsoperatörer och tillsynsmyndigheter samarbetar om åtgärder för att hantera risker som är kopplade till olaglig vadhållning och uppgjorda matcher inom idrotten, och förbereda inrättande av ett fungerande, rättvist och hållbart regelverk för att skydda idrottens integritet.

10.    Europaparlamentet påpekar att vadhållning vid idrottsevenemang är en form av kommersiellt utnyttjande av idrottstävlingarna. Parlamentet rekommenderar att medlemsstaterna skyddar idrottstävlingar från oauktoriserad kommersiell användning, särskilt genom att erkänna idrottsorganisatörers rättigheter, och vidta åtgärder för att garantera en rimlig ekonomisk ersättning som kommer alla nivåer inom yrkesmässig och ideell idrottsutövning till godo. Kommissionen uppmanas att undersöka om det är möjligt att ge organisatörer av idrottstävlingar immateriella rättigheter (en viss typ av porträtträttighet) för deras tävlingar.

Förebyggande av nackdelar för konsumenterna

11.    Europaparlamentet anser att den hela tiden närvarande möjlighet att spela hasardspel online i avskildhet som Internet innebär, att man får resultatet direkt med möjligheten att spela om stora summor pengar skapar nya risker för spelberoende. Parlamentet konstaterar dock att den totala effekten på konsumenterna av de specifika former av tjänster för hasardspel som erbjuds online ännu inte är känd och bör undersökas närmare.

12.    Europaparlamentet pekar på den växande oron för ungdomars möjlighet att få tillgång till hasardspel online, både lagligt och olagligt, och betonar behovet av effektivare ålderskontroller och att man förebygger minderåriga hasardspelare från att spela kostnadsfria demonstrationsspel på webbplatser.

13.    Europaparlamentet påpekar att särskilt unga människor kan ha svårt att skilja mellan begreppen tur, öde, chans och sannolikhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta upp de viktigaste faktorer som kan öka riskerna för att en (ung) person utvecklar ett spelberoende och även hitta verktyg för att angripa dessa faktorer.

14.    Europaparlamentet är oroat över det ökande samspelet mellan interaktiv tv, mobiltelefoner och webbplatser som tillhandahåller hasardspel på distans eller på Internet, särskilt de som riktas till minderåriga. Parlamentet anser att denna utveckling kommer att utgöra en ny utmaning när det gäller utformningen av regelverk och socialt skydd.

15.    Europaparlamentet anser att hasardspel online sannolikt innebär risker för konsumenterna och att det därför är legitimt för medlemsstaterna att begränsa friheten att tillhandahålla hasardspeltjänster online för att på så sätt skydda konsumenterna.

16.    Europaparlamentet framhåller att föräldrar har ett ansvar för att förebygga hasardspelande och spelberoende bland minderåriga.

17.    Europaparlamentet uppmanar samtidigt medlemsstaterna att anslå lämpliga medel till forskning om, förebyggande arbete och behandling av problem som rör hasardspel online.

18.    Europaparlamentet anser att vinsterna från hasardspel bör användas så att det kommer samhället till godo, inklusive finansiering av utbildning, sjukvård, och yrkesmässigt och ideellt idrotts- och kulturutövande.

19.    Europaparlamentet stöder utarbetande av en standard för hasardspel online när det gäller åldersgränser, förbud mot kredit - och bonussystem för att skydda sårbara hasardspelare, information om möjliga följder av hasardspel, information om var man kan få hjälp vid beroende, vissa spels potentiella beroendeframkallande egenskaper, och så vidare.

20.    Europaparlamentet uppmanar samtliga aktörer att ta upp risken för social isolering som orsakas av spelberoende.

21.    Europaparlamentet anser att självregleringen när det gäller marknadsföring, främjande och tillhandahållande av hasardspel online inte är tillräckligt effektiv och framhåller därför behovet både av reglering och samarbete mellan branschen och myndigheterna.

22.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta på EU-nivå för att vidta åtgärder mot eventuell aggressiv marknadsföring och annonsering från statliga eller privata operatörer när det gäller hasardspel online, inbegripet kostnadsfria demonstrationsspel, för att i synnerhet skydda spelare och sårbara konsumenter som barn och ungdomar.

23.    Europaparlamentet föreslår att man ska studera möjligheten att införa ett maxbelopp som en person kan använda för hasardspel per månad eller ålägga hasardspelsoperatörer på Internet att använda förbetalda kort för hasardspel online som ska säljas i butiker.

Uppförandekodex

24.    Europaparlamentet konstaterar att en uppförandekodex fortfarande kan vara ett användbart kompletterande verktyg för att uppnå vissa allmänna (och enskilda) mål och för att beakta den tekniska utvecklingen, förändringar i konsumenternas preferenser eller utvecklingen av marknadsstrukturerna.

25.    Europaparlamentet betonar att en uppförandekodex i slutändan fortfarande är en branschdriven, självreglerande strategi och därför endast kan tjäna som ett komplement till, inte som en ersättning för lagstiftning.

26.    Europaparlamentet framhåller även att effektiviteten med en uppförandekodex i stor utsträckning beror på hur den uppfattas av de nationella myndigheterna och konsumenterna och om den tillämpas.

Övervakning och forskning

27.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dokumentera omfattningen och tillväxten av sina marknader för hasardspel online, och de utmaningar som hasardspel online ger upphov till.

28.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till forskning om hasardspel online och riskerna för att utveckla spelberoende, t.ex. om hur marknadsföring påverkar spelberoende, om det är möjligt att skapa en gemensam europeisk kategorisering av spel utifrån deras potential för att framkallande beroende, och möjliga förebyggande och läkande åtgärder.

29.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt undersöka vilken roll annonsering och marknadsföring (inklusive kostnadsfri demonstration av spel online) spelar för att direkt eller indirekt uppmuntra minderåriga att spela.

30.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Europol och de nationella myndigheterna att samla in och dela med sig av information om omfattningen av bedrägerier och annan brottslig verksamhet inom sektorn för hasardspel online, t.ex. bland aktörer som verkar inom denna sektor.

31     Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med de nationella regeringarna undersöka de ekonomiska och icke-ekonomiska effekterna av tillhandahållandet av gränsöverskridande hasardspeltjänster i förhållande till integritet, socialt ansvarstagande, konsumentskydd och frågor som rör beskattning.

32.    Europaparlamentet framhåller vikten för konsumentens hemmamedlemsstat att den kan kontrollera, begränsa och övervaka hasardspeltjänster som tillhandahålls på dess territorium.

33.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att klargöra plats för beskattning för hasardspel online.

°

° °

34.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  Schindler 1994 (c-275/92), Läärä 1999 (C-124/97), Zenatti 1999 (C-67/98), Anomar 2003 (C-6/01), Gambelli 2003 (C-243/01, Lindman 2003 (C-42/02), Placanica 2007 (C-338/04), Unibet 2007 (C-432/05) UNIRE 2007 (C-260/04).
• [2]  EUT L 376, 17.12.2006, s.36.
• [3]  EUT L 332, 18.12.2007, s. 27.
• [4]  EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.
• [5]  EUT L 309, 25.11.2005, s. 15
• [6]  Antagna texter, P6_TA(2008)0198.
• [7]  O-0118/2006.
• [8]  Yttrande från generaladvokat Yves Bot av den 14 oktober 2008 i mål C-42/07; se även ovan nämnda studie från SICL, s. 1450; professor Gill Valentine, Literature review of children and young people’s gambling (beställd av Förenade kungarikets myndighet för hasardspel (Gambling Commission), september 2008.

MOTIVERING

I. Inledning

Hasardspelsverksamhet innebär att penningvärden satsas på hasardspel, inbegripet lotterier och vadslagning.

Hasardspel online har funnits sedan 1996, då det första spelet gjordes tillgängligt i Finland. Sedan dess har marknaden för hasardspel online vuxit kraftigt. År 2003 uppskattade man att den kommersiella marknaden för hasardspel online inom EU-25 genererade bruttointäkter (operatörernas vinster minus betalningen av priser) på 51,5 miljoner euro för 2003. I nuläget utgör hasardspel online via Internet, mobiltelefoner eller interaktiv tv cirka 5 procent av den totala marknaden för hasardspel inom EU, som 2004 var värd 2 till 3 miljarder euro i årliga bruttointäkter. Den europeiska marknaden för hasardspel online förväntas växa med minst 8,4 procent per år (i Österrike och Ungern) och maximalt 17,6 procent (i Italien).[1]

Medlemsstaterna tvingas därför omarbeta och utveckla bestämmelserna för att hålla jämna steg med konsumenternas behov och leverantörernas tjänster. Den särskilda beskaffenheten hos hasardspel online skapar vissa svårigheter för medlemsstaternas politiker. För det första är hasardspel online en gränsöverskridande aktivitet, som gör det möjligt för leverantörer av hasardspel online att tillhandahålla sina tjänster i andra medlemsstater än den de är baserade i. Detta kan leda till att konsumenterna inte vet i vilket land deras tjänsteleverantör är baserad. För det andra ökar hasardspel online risken för att leverantörerna inte kan identifiera konsumenten eftersom den person som använder ett kreditkort kan vara någon annan än dess rättmätige ägare. För det tredje går det snabbt att skapa webbplatser för hasardspel online, och oärliga aktörer kan därför dyka upp och försvinna på kort tid. För det fjärde är det svårt för leverantörer av hasardspel online att övervaka sina kunder, till skillnad från konventionella hasardspel där det är möjligt att se om kunden är underårig, onykter eller berusad på annat sätt, eller om denne uppträder misstänkt. Eftersom det är lätt att få tillgång till hasardspel online och det går att spela helt ensam saknas dessutom sociala kontroller och spärrar som andra personers närvaro kan medföra.

II. Regelverk

De europeiska marknaderna för hasardspel online regleras nationellt i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Därför är de rättsliga ramarna för marknaden för hasardspel (konventionella spel och onlinespel) inom EU mycket heterogena. I tjugo medlemsstater tillåts hasardspel online medan sju medlemsstater har förbjudit det. Tretton medlemsstater har en avreglerad marknad, medan sex har statsägda monopol och en medlemsstat har licensierat ett privat monopol.[2]

De medlemsstater som har förbjudit hasardspel online helt och hållet eller tillåter det enbart under monopolförhållanden anser att begränsningarna är motiverade på grundval av den sociala och allmänna ordningen. Det har dock förekommit stora meningsskiljaktigheter om de så kallade nationella spelmonopolen. En mängd klagomål har inkommit till Europeiska kommissionen från spelföretag, privatpersoner och medieorganisationer som hävdar att vissa medlemsstater på ett olagligt sätt skyddar sina spelmarknader och vinsterna från sina monopol. Detta har gjort att kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot tio medlemsstater för att pröva om de nationella åtgärderna för att begränsa den gränsöverskridande tillgången på hasardspel online är förenlig med gemenskapsrätten.[3]

Frågan om reglering av EU:s marknader för hasardspel, både konventionella spel och onlinespel, är mycket känslig. Men det finns ett tydligt behov av förtydligande av regelverket kring hasardspel online. För närvarande är flera pågående fall vid EG‑domstolen förknippade med hasardspel. Denna situation är otillfredsställande såväl för domstolen som för medlemsstaterna, konsumenterna och leverantörerna av hasardspel online.

Ett antal fall avseende hasardspel har hänskjutits till EG-domstolen, varav en del redan är avslutade (se rättspraxis nedan) och många fortfarande pågår. Rättspraxis vid EG-domstolen består av följande fall: Schindler 1994 (C-275/92), Läärä 1999 (C-124/97), Zenatti 1999 (C‑67/98), Anomar 2003 (C-6/01), Gambelli 2003 (C‑243/01), Lindman 2003 (C-42/02), Placanica 2007 (C-338/04), Unibet 2007 (C-432/05) och UNIRE 2007 (C-260/04).

I dessa fall anser EG-domstolen att den fria rörligheten (artikel 49 i EU-fördraget) gäller för hasardspelstjänster. Emellertid menar domstolen också att hasardspel kan vara förenade med vissa moraliska, religiösa eller kulturella betänkligheter, innebära stora risker för brott och bedrägerier och kan leda till skadliga konsekvenser för enskilda och för samhället.[4]

Därför kan begränsningar rättfärdigas om det krävs för att skydda konsumenterna, upprätthålla den allmänna ordningen (förhindra bedrägeri och brottslighet) och den sociala ordningen (kultur eller moral) samt förhindra att hasardspelen blir en inkomstkälla för enskilda.[5] Inskränkningarna ska dock bidra till att begränsa vadhållningsverksamheten på ett sammanhängande och systematiskt sätt, de måste tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och de får inte gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade syftet.[6]

Det bör också noteras att kommissionsledamot Charlie McCreevy den 14 november 2006 svarade på en muntlig fråga om hasardspel från Arlene McCarthy, ordförande i utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, under Europaparlamentets plenarsammanträde i Strasbourg. Kommissionsledamoten svarade att en EU-harmonisering av den lagstiftning som reglerar hasardspel för närvarande inte är sannolik.

III. Integritet

Syftet med detta betänkande är att fokusera på onlinehasardspelens integritet. Integritet betraktas först och främst som en uppsättning värderingar vars syfte är att förhindra bedrägerier från leverantörer av hasardspel online gentemot konsumenter, eller från konsumenter gentemot leverantörer av hasardspel online eller mot andra konsumenter. I detta avseende omfattar integritet även alla åtgärder för att undvika kriminell verksamhet som till exempel penningtvätt. I detta betänkande betraktas integritet också som leverantörernas beteende. Därför omfattar detta betänkande också spelberoende och underårigas spelande.

De flesta konsumenter kan ägna sig åt hasardspel utan att riskera att bli psykologiskt beroende. Det finns dock ett litet men betydande antal personer som riskerar att bli ”problem gamblers” (problemspelare). WHO definierar ”problem gambling” som ett omåttligt spelande som leder till ekonomiska, sociala och/eller psykologiska problem.[7] Risken för ett spelberoende förvärras generellt sett av följande omständigheter: ett ständigt spelutbud, många vinster, lockande och attraktiva vinster, möjligheten att satsa höga belopp, möjligheten att förfoga över en spelkredit, tillhandahållande av spel på platser där personer kan stimuleras till att spela och, slutligen, avsaknaden av informationskampanjer avseende de risker som är förknippade med spel.[8]

Hasardspel online kombinerar flera riskfaktorer som kan kopplas till ”problem gambling”. Till exempel har onlineaktörer möjligheten att erbjuda en rad olika spel (vadslagning, roulett, poker, enarmade banditer osv.) och införa nya spel regelbundet med hjälp av nya tekniker för att marknadsföra spelen och rikta in sig på särskilda målgrupper, till exempel den senaste tekniken för att inhämta information om kundernas beteende, och på detta sätt hålla kunderna ”fastklistrade” vid skärmen. En oroande aspekt är den ökade överkorsningen mellan multimedietjänster, till exempel tv‑, telefon-, och sms-tjänster och Internetplatser när det gäller att erbjuda fjärrspel eller onlinespel, som gör det enkelt och socialt acceptabelt att delta i dessa spel, särskilt för yngre människor.

• [1]  Price Waterhouse Coopers Global Entertainment and Media Outlook: 2008-20125, s. 623. Tillväxten mäts som den samlade ökningen av de årliga intäkterna från hasardspel.
• [2]  Online Gambling, a briefing paper for the European Parliament (Hasardspel online, en informationspromemoria för Europaparlamentet), Europe Economics, XX October 2008.
• [3]  http://ec.europa.eu/internal_market/services/gambling_en.htm
• [4]  EG-domstolens dom i Schindler-målet, C-275/92.
• [5]  SICL (2006), s. xxvi.
• [6]  Domstolens dom i mål C-243/01 (Gambelli).
• [7]  WHO (1992) The ICD-10 Classification of mental and behavioural disorders, Genève. Andra termer som vanligen används är patologiskt, tvångsmässigt, sjukligt, omåttligt och beroendemässigt hasardspelande.
• [8]  Generaladvokat Bots förslag till EG-domstolens avgörande, den 14 oktober 2008, fall C-42/07; se även SICL (2006), s. 1450.

RESERVATION

enligt artikel 48.3 i arbetsordningen

Malcolm Harbour, Colm Burke, Charlotte Cederschiöld, Giles Chichester, Bill Newton Dunn, Małgorzata Handzlik, Christopher Heaton-Harris, Zita Pleštinská, Salvador Domingo Sanz Palacio, Andreas Schwab, Marian Zlotea.

Vi är oroade över att betänkandets innehåll går längre än räckvidden för initiativet, vars syfte var att fokusera på transparensen på marknaden för hasardspel online, integriteten för hasardspeloperatörer och de eventuella skador för konsumenterna som orsakas av branschen för hasardspel online.

Vi anser att betänkandet underminerar vissa av den inre marknadens principer, att nyckelaspekter av marknaden för hasardspel online kan missförstås och att betänkandet inte på ett korrekt sätt återspeglar situationen i alla medlemsstater. Vissa medlemsstater har redan välfungerande och välreglerade marknader, där konsumenterna kan spela i en trygg och säker online-miljö.

Vi medger att Internet skapar utmaningar när det gäller konsumentskydd på lång sikt, men dessa kan mötas på ett effektivt sätt, utan förbud. Vi noterar det arbete som redan utförts av ansvarsfulla europeiska operatörer med att förbättra standarder och garantera konsumentsäkerheten.

Vi skulle vilja betona de framsteg som redan gjorts inom vissa rättssystem med att utarbeta regelverk och de potentiella fördelarna med öppnare men effektivt reglerade marknader. Vi noterar också de praktiska och rättsliga begränsningarna i samband med de metoder som föreslagits för att blockera tillhandahållandet av tjänster online.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	11.2.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	32 10 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Mogens Camre, Charlotte Cederschiöld, Gabriela Creţu, Janelly Fourtou, Evelyne Gebhardt, Martí Grau i Segú, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Anna Hedh, Edit Herczog, Pierre Jonckheer, Kurt Lechner, Lasse Lehtinen, Toine Manders, Catiuscia Marini, Arlene McCarthy, Nickolay Mladenov, Catherine Neris, Bill Newton Dunn, Zita Pleštinská, Karin Riis-Jørgensen, Zuzana Roithová, Heide Rühle, Leopold Józef Rutowicz, Salvador Domingo Sanz Palacio, Christel Schaldemose, Eva-Britt Svensson, Jacques Toubon, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Emmanouil Angelakas, André Brie, Colm Burke, Giles Chichester, Joel Hasse Ferreira, Filip Kaczmarek, Andrea Losco, Manuel Medina Ortega, José Ribeiro e Castro
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Daniel Hannan, Alexandru Nazare, Giovanni Rivera