Betänkande - A6-0065/2009Betänkande
A6-0065/2009

    BETÄNKANDE om underentreprenörernas sociala ansvar i produktionskedjan

    12.2.2009 - (2008/2249(INI))

    Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
    Föredragande: Lasse Lehtinen

    Förfarande : 2008/2249(INI)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A6-0065/2009
    Ingivna texter :
    A6-0065/2009
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    om underentreprenörernas sociala ansvar i produktionskedjan

    (2008/2249(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av artikel 31.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

    –   med beaktande av artiklarna 39, 49, 50 och 137 i EG-fördraget,

    –   med beaktande av rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare[1],

    –   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen[2],

    –   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249),

    –   med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2006 om tillämpningen av direktiv 96/71/EG angående utstationering av arbetstagare[3] och sin resolution av den 11 juli 2007 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster[4],

    –   med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag,

    –   med beaktande av ILO:s trepartsförklaring om principer för multinationella företag och socialpolitik,

    –   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2005 om globaliseringens sociala dimension[5],

    –   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2007 om företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap[6],

    –   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla[7],

    –   med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om kraftfullare åtgärder mot odeklarerat arbete[8],

    –   med beaktande av sin resolution av den 11 juli 2007 om en modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar[9],

    –   med beaktande av domen från Europeiska gemenskapernas domstol i målet C‑60/03 Wolff & Müller[10],

    –   med beaktande av den undersökning om ansvar vid utläggande på entreprenad i den europeiska byggsektorn (”Liability in subcontracting processes in the European construction sector”) som genomförts av Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor,

    –   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6‑0065/2009), och av följande skäl:

    A. Utläggande på entreprenad kan betraktas som en viktig del av den ekonomiska verksamheten.

    B.  Den ekonomiska verksamheten har under de senaste 25 åren nått rekordhöga nivåer och haft stor betydelse för ökad sysselsättning i de flesta av EU:s ekonomier – en utveckling som har gynnat stora och små företag och främjat företagaranda.

    C. Globaliseringen, med ökad konkurrens som naturlig följd, medför förändringar för hur företagen organiserar sig, bland annat att icke-strategisk verksamhet läggs ut på entreprenad, nätverk upprättas och underentreprenörer anlitas i allt större utsträckning.

    D. De invecklade förbindelserna mellan moderbolag och deras dotterbolag och mellan huvudentreprenörer och deras underentreprenörer gör det följaktligen svårare att få en tydlig överblick av de olika strukturerna, verksamheterna och strategierna, liksom de olika aktörernas ansvar i produktionskedjan.

    E.  Dessa förändringar har fått långtgående konsekvenser för relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare och gör det ibland svårt att tydligt avgöra vilket rättsområde som gäller för förhållandena mellan de olika aktörerna i en produktionskedja. Följaktligen styrs prissättningen och fördelningen av arbetskraft inte längre av industrins regelverk.

    F.  I flera industrier i dag sker produktionsprocessen i form av en fragmenterad produktionskedja som har blivit längre och bredare, en kedja som består av en logistikkedja (både horisontell och vertikal) samt en värdekedja av ekonomisk och produktionsmässig karaktär där enskilda specialområden eller -uppgifter ofta läggs ut på entreprenad till småföretag eller egenföretagare. Effekten på företagets balansräkning är att de direkta personalkostnaderna ersätts av kostnader för utläggande på entreprenad, tjänster eller leverantörer som bygger på fakturor och tjänstekontrakt.

    G. Underentreprenörer spelas ofta ut mot varandra. Därmed pressas de anställda hos både den som begär in anbud och underentreprenörerna till sämre arbetsvillkor.

    H. Europaparlamentet har tidigare påtalat problem med falska egenföretagare, vilket även förekommer när det gäller underentreprenörer.

    I.   Utläggande på entreprenad och underentreprenad till juridiskt oberoende företag leder inte till oberoende. Företag på en lägre nivå i värdekedjan, med undantag av specialiserade underentreprenörer med högteknologisk eller annan avancerad verksamhet, är oftast inte i en position där de kan agera på samma villkor som huvudentreprenörerna.

    J.   Även om det finns många fördelar med utläggande på entreprenad, som har lett till en ökad produktionskapacitet, har det också medfört vissa ekonomiska och sociala obalanser bland arbetstagare och kan leda till en dumpning av arbetsvillkoren, vilket är oroande.

    K. Utläggande på entreprenad kan också skötas av rena bemanningsföretag, som ibland drivs som så kallade brevlådeföretag, och ofta läggs bara en enskild arbetsuppgift ut på entreprenad eller rekryteras arbetstagare endast för detta syfte, vilket visar på att byggindustrin, liksom andra sektorer med ofta osäkra anställningsförhållanden, är en snabbskiftande sektor.

    L.  I ett gränsöverskridande sammanhang försvåras problemen med anknytning till denna osäkra position när till exempel arbetstagare utstationeras till en tredje medlemsstat.

    M. Anställningsförhållandena i byggsektorn har omdefinierats, och samtidigt har huvudentreprenörens direkta sociala ansvar minskat när arbetet har lagts ut på entreprenad hos underentreprenörer och bemanningsföretag, vilket har gjort att underentreprenörerna på låg nivå till stor del utgörs av billig, ofta okvalificerad arbetskraft.

    N. Vissa sektorer, framför allt byggsektorn, har varit särskilt drabbade av missförhållanden i de ofta invecklade underentreprenörskedjorna.

    O. Man måste se till att grundprincipen om lika lön för lika arbete på samma plats gäller alla arbetstagare, oavsett deras status och typ av kontrakt, och att den tillämpas.

    1.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna och samtliga aktörer att göra sitt yttersta för att öka arbetstagarnas medvetenhet om sina rättigheter enligt de olika instrument (arbetsrätt, kollektivavtal, uppförandekoder) som reglerar deras anställningsförhållanden och arbetsvillkor i de företag som de arbetar för och kontraktsförhållandet i underentreprenörskedjan.

    2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka företagens medvetenhet om god praxis, befintliga riktlinjer och standarder samt metoder för socialt ansvar, oavsett om de är huvudentreprenörer eller underentreprenörer.

    3.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att lägga fram ett förslag om att bestämmelserna om anständigt arbete ska omfatta arbetstagare hos underentreprenörer, särskilt om uppfyllande av centrala arbetsnormer, sociala rättigheter, fortbildning av personal och likabehandling.

    4.  Europaparlamentet understryker vikten av att underentreprenörer i produktionskedjan använder ny teknik för att kunna höja både produktionens och arbetets kvalitet.

    5.  Europaparlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att anta eller vidareutveckla rättsliga bestämmelser som gör att företag som har brutit mot arbetsrätten, kollektivavtal eller uppförandekoder utesluts från offentliga upphandlingar.

    6.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av gränsöverskridande lagstiftning som enskilda multinationella företag och globala fackförbund har enats om och som är utformad för att skydda arbetsnormer i multinationella företag och deras underentreprenörer och dotterbolag i olika länder samt definierar statusen hos den beroende arbetstagaren och erbjuder social trygghet oavsett anställningsförhållande.

    7.  Europaparlamentet noterar EG-domstolens dom i målet Wolff & Müller, där domstolen fann att det tyska nationella ansvarssystemet inte innebar någon överträdelse av gemenskapslagstiftningen, utan var avsedd att säkerställa skyddet av arbetstagare som var utstationerade utomlands.

    8.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till direktiv om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU, där kommissionen föreslår att begreppet solidariskt ansvar införs i gemenskapslagstiftningen. Parlamentet ser positivt på att kommissionen härigenom ger ett exempel på att solidariskt ansvar som europeisk bestämmelse är lämpligt för att garantera att samtliga underentreprenörer tar sitt företagaransvar i fråga om arbetstagarnas rättigheter.

    9.  Europaparlamentet noterar resultatet av det offentliga samrådet om kommissionens grönbok ”En modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar”. Parlamentet stöder i detta hänseende kommissionens planer på att vidta de åtgärder som krävs för att klargöra rättigheterna och skyldigheterna hos parterna i underentreprenörskedjorna, så att inte arbetstagarna fråntas möjligheten att utöva sina rättigheter på ett effektivt sätt.

    10. Europaparlamentet ser positivt på att åtta medlemsstater (Belgien, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Spanien, Tyskland och Österrike) har tagit itu med problemen när det gäller underentreprenörernas skyldigheter som arbetsgivare genom att upprätta nationella ansvarssystem. Parlamentet uppmuntrar andra medlemsstater att överväga liknande system. Parlamentet påpekar dock att det är särskilt svårt att genomföra bestämmelserna i gränsöverskridande underentreprenörskedjor när medlemsstaterna har olika system.

    11. Europaparlamentet betonar att ansvarets ringa omfattning, som att det kan begränsas till enbart en del i kedjan, anges som en orsak till att arrangemangen är ineffektiva i den studie som gjorts av Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor.

    12. Europaparlamentet betonar de särskilda utmaningarna för småföretagen och uppmanar beslutsfattarna att ta fram lämpliga verktyg för att öka medvetenheten i denna sektor.

    13. Europaparlamentet påminner alla aktörer om att det, i sin resolution av den 26 oktober 2006 om utstationering av arbetstagare, uppmanat kommissionen att utarbeta bestämmelser om de huvudsakliga företagens solidariska ansvar, för att man på det sättet ska kunna komma till rätta med missförhållanden i samband med gränsöverskridande utläggande på entreprenad och se till att den inre marknaden för alla företag kännetecknas av insyn och konkurrens.

    14. Europaparlamentet upprepar sitt budskap genom att uppmana kommissionen att utarbeta en entydig gemenskapsrättsakt om att införa solidariskt ansvar på EU‑nivå, samtidigt som man respekterar medlemsstaternas olika rättssystem samt subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

    15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en konsekvensanalys av mervärdet av och möjligheten till ett gemenskapsinstrument om kedjeansvar för att öka insynen i underentreprenörskedjor och förbättra efterlevnaden av gemenskapens lagstiftning och den nationella lagstiftningen. Parlamentet betonar att en sådan analys bör vara sektorsöverskridande.

    16. Europaparlamentet är övertygat om att en sådan rättsakt skulle gynna inte bara arbetstagarna, utan även medlemsstaternas myndigheter, arbetsgivarna och särskilt små och medelstora företag i deras kamp mot den informella ekonomin, eftersom tydliga och insynsvänliga gemenskapsbestämmelser skulle få bort tvivelaktiga operatörer från marknaden och därmed få den inre marknaden att fungera bättre.

    17. Europaparlamentet anser att ansvaret i en sådan rättsakt åtminstone bör omfatta löner, socialförsäkringsavgifter, skatter och ersättning vid olycksfall på arbetet.

    18. Europaparlamentet fastställer att samtliga åtgärder som upplyser arbetstagare om deras rättigheter och som stödjer dem vid utövandet av dessa rättigheter på ett avgörande sätt bidrar till att främja företagens sociala ansvar. Medlemsstaterna uppmanas att, som princip, se till att arbetstagare informeras om sina rättigheter och anser att arbetsmarknadens parter har ett särskilt ansvar i detta avseende.

    19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser för att främja mer och bättre samarbete och samordning mellan nationella förvaltningar, inspektioner, offentliga verkställande organ, socialförsäkringsmyndigheter och skattemyndigheter. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att införa strängare kontrollförfaranden och främja närmare förbindelser mellan de nationella yrkesinspektionerna för att möjliggöra ett ökat samarbete mellan och samordning av dessa. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla kvalitetsnormer för yrkesinspektionerna och att genomföra en hållbarhetsstudie av formerna för ett nätverk av yrkesinspektioner.

    20. Europaparlamentet understryker behovet av att ge företagen incitament att vidta alla rimliga åtgärder med ärligt uppsåt för att sätta stopp för underentreprenörernas överträdelser av arbetsrätten, till exempel system för certifiering och uppförandekoder, däribland rapportera till myndigheterna och upphäva ett kontrakt med en underentreprenör som ägnar sig åt olagliga metoder, för att undvika att hållas solidariskt ansvariga för denna överträdelse.

    21. Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att gå i spetsen för att främja samarbete vid utläggande på entreprenad av specifika engångsuppgifter och för att begränsa antalet underentreprenörer vid utläggande på entreprenad. Parlamentet ser positivt på utarbetandet av ramavtal där man definierar socialt ansvar i kedjan som ett komplement till den nödvändiga lagstiftningen.

    22. Europaparlamentet varnar även för konflikter mellan samt överlappning och upprepande av bestämmelser i uppförandekoder, arbetsrätt, standarder och riktlinjer som antas av myndigheter, liksom i gällande kollektivavtal. Parlamentet betonar därför att det är viktigt att företagen håller sig till de uppförandekoder, standarder och riktlinjer som tagits fram på överstatlig (OECD, ILO), nationell eller sektorsspecifik nivå.

    23. Europaparlamentet påminner alla berörda parter, särskilt arbetsgivarna, om deras skyldigheter när det gäller information till, samråd med och delaktighet för arbetstagarna, särskilt de skyldigheter som anges i gemenskapens och medlemsstaternas lagstiftning.

    24. Europaparlamentet föreslår att möjligheten att förena familjeliv och arbete ska säkerställas genom lagstiftning på nationell nivå för arbetstagare hos underentreprenörer i produktionskedjan och att direktiven om föräldraledighet genomförs effektivt.

    25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare verkligen efterlevs och vid behov inleda överträdelseförfaranden. Parlamentet uppmanar dessutom både kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra tillgången till information för utstationerade arbetstagare, stärka samordningen och det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna, bland annat att klargöra sambandskontorens roll, samt lösa sådana problem i samband med det gränsöverskridande verkställandet av lagstiftningen som hindrar ett effektivt genomförande av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare.

    26. Europaparlamentet understryker att motverkandet av de potentiellt negativa sociala konsekvenserna av utläggande på entreprenad kan stärkas med hjälp av en förbättrad social dialog mellan arbetsgivarorganisationer och fackföreningar.

    27. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

    • [1]  EGT L 254, 30.9.1994, s. 64.
    • [2]  EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.
    • [3]  EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 452.
    • [4]  EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 411.
    • [5]  EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 65.
    • [6]  EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 45.
    • [7]  EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321.
    • [8]  Antagna texter, P6_TA(2008)0466.
    • [9]  EUT 175 E, 10.7.2008, s. 401.
    • [10]  Mål C-60/03 Wolff & Müller [2004] REG I-9553.

    MOTIVERING

    Utläggandet på entreprenad har de senaste årtiondena blomstrat i EU, inte bara i byggsektorn, utan även i andra ekonomiska sektorer som städindustrin, transport, turism och varvsindustrin för att nämna några. Utläggande på entreprenad är ofta en möjlighet för ett företag att använda specialiserad arbetskraft på ett flexibelt sätt och har bidragit till ökad ekonomisk verksamhet, vilket har skapat fler arbetstillfällen.

    Även om utläggandet på entreprenad har ökat, har dess inverkan på anställningsförhållanden ifrågasatts, framför allt när det gäller de rättsliga följderna för arbetsgivarna och arbetstagarna, inverkan på arbetstagarnas rättigheter, den ökade risken för ”social dumpning” och ett potentiellt kringgående av skyldigheter i fråga om skatter och socialförsäkringsavgifter. Långa underentreprenörskedjor har i synnerhet i byggsektorn varit drabbade av missförhållanden. Det finns till och med gränsöverskridande fall där en arbetsgivare som är etablerad i medlemsstat A utstationerar arbetstagare från medlemsstat B till ett arbete i medlemsstat C.

    I ett gränsöverskridande sammanhang förstärks problemen med anknytning till denna osäkra position när utstationeringen av arbetstagare sker i en tredje medlemsstat. Ett praktiskt exempel på detta är ett cypriotiskt företag som nyligen utstationerade polska arbetstagare till byggarbetsplatsen för ett kärnkraftverk i Finland. Företaget var ursprungligen irländskt men registrerat i Cypern. I invecklade gränsöverskridande fall som dessa är det tydligt att det blir en utmaning att driva in utestående lönefordringar.

    Åtta medlemsstater (Belgien, Finland, Frankrike, Italien, Nederländerna, Spanien, Tyskland och Österrike) har tagit itu med problemen när det gäller underentreprenörernas skyldigheter som arbetsgivare genom att upprätta nationella ansvarssystem. Enligt en studie som Eurofound nyligen genomfört finns det två typer av ansvar i dessa medlemsstater: solidariskt ansvar (särskilt när det gäller betalningar till skattemyndigheter) och kedjeansvar som kan begränsas till den direkta entreprenören eller som täcker hela underentreprenörskedjan. Dessa ansvarssystem omfattar i sak tre typer av skyldigheter: löner, socialförsäkringsavgifter och inkomstskatter.

    I sju av de åtta medlemsstaterna i fråga tillämpas olika förebyggande instrument för att minska ansvarsbördan bland de berörda parterna. Dessa system anses, trots att de är specifika för varje land, generellt sett vara effektiva. Deras förebyggande effekt när det gäller att stödja sunda arbetsförhållanden, och mer generellt rättvisa villkor inom sektorn, bör inte underskattas. Men trots att de nationella ansvarssystemen generellt sett anses vara effektiva, drar Eurofound även slutsatsen att alla länder i fråga står inför allvarliga problem när det gäller verkställandet och tillämpningen av sina ansvarssystem på utländska underentreprenörer och bemanningsföretag.

    Föredraganden är övertygad om att europeiska problem kräver europeiska lösningar. Ett europeiskt system för ”solidariskt ansvar” eller ”kundansvar” skulle garantera att huvudentreprenören tar större hänsyn till om den avtalsslutande parten är tillförlitlig och avser agera i enlighet med bestämmelserna i gällande lagstiftning, framför allt utstationeringsdirektivet. Man skulle därmed komma till rätta med den informella ekonomin och förhindra otillbörlig konkurrens av parter som betalar sina arbetstagare mindre än minimilönen. Detta skulle naturligtvis också gynna arbetstagaren eftersom det skulle innebära ännu en ”gäldenär” som är gemensamt ansvarig med arbetsgivaren och som i allmänhet är mer likvid.

    Europeiska kommissionen har tagit upp ansvarsfrågan vid ett flertal tillfällen. I sitt meddelande (KOM(2007)0304) om direktivet om utstationering av arbetstagare förutsågs ytterligare åtgärder på området genom att säga att ”om subsidiärt ansvar skulle kunna vara ett effektivt och proportionellt sätt att förbättra övervakningen och efterlevnaden av gemenskapsrätten förtjänar att undersökas och övervägas ytterligare”. En liknande fråga tas upp i kommissionens grönbok om arbetsrätt (KOM(2006)0708).

    Ansvarsmekanismen har i princip validerats av domstolen, som har bekräftat att friheten att tillhandahålla tjänster (artikel 49 EG) inte utesluter ett nationellt system för gemensamt ansvar[1]. Men lagstiftningen varierar från land till land, vilket skapar kryphål, särskilt i de medlemsstater som inte har någon effektiv lagstiftning ännu. Därför drar föredraganden slutsatsen att enbart ett europeiskt ansvarssystem där alla aktörer behandlas lika kan tillgodose behoven på den europeiska arbetsmarknaden. Föredraganden är övertygad om att EU:s inre marknad kommer att dra nytta av en insynsvänlig rättsakt om ansvar och att en sådan kommer att göra den inre marknaden mer dynamisk.

    • [1]  Mål C-60/03 Wolf & Müller.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    11.2.2009

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    28

    14

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Jan Andersson, Edit Bauer, Iles Braghetto, Philip Bushill-Matthews, Milan Cabrnoch, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Luigi Cocilovo, Jean Louis Cottigny, Jan Cremers, Harald Ettl, Richard Falbr, Carlo Fatuzzo, Ilda Figueiredo, Joel Hasse Ferreira, Stephen Hughes, Karin Jöns, Ona Juknevičienė, Jean Lambert, Bernard Lehideux, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Jiří Maštálka, Maria Matsouka, Elisabeth Morin, Csaba Őry, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Pier Antonio Panzeri, Rovana Plumb, Elisabeth Schroedter, José Albino Silva Peneda, Jean Spautz, Gabriele Stauner, Ewa Tomaszewska, Anne Van Lancker, Gabriele Zimmer

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Françoise Castex, Gabriela Creţu, Lasse Lehtinen, Adrian Manole, Ria Oomen-Ruijten, Csaba Sógor, Patrizia Toia