Förfarande : 2008/2174(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0083/2009

Ingivna texter :

A6-0083/2009

Debatter :

PV 24/03/2009 - 3
CRE 24/03/2009 - 3

Omröstningar :

PV 24/03/2009 - 4.18
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0163

BETÄNKANDE     
PDF 183kWORD 110k
20.2.2009
PE 415.290v02-00 A6-0083/2009

om grönboken om territoriell sammanhållning och läget i debatten om den kommande reformen av sammanhållningspolitiken

(2008/2174(INI))

Utskottet för regional utveckling

Föredragande: Lambert van Nistelrooij

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om grönboken om territoriell sammanhållning och läget i debatten om den kommande reformen av sammanhållningspolitiken

(2008/2174(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

 med beaktande av kommissionens femte rapport av den 19 juni 2008 om ekonomisk och social sammanhållning – ”Tillväxt i regionerna, tillväxt i Europa” (KOM(2008)0371) (femte rapporten),

 med beaktande av kommissionens grönbok av den 6 oktober 2008 om territoriell sammanhållning – ”Att göra den territoriella mångfalden till en styrka” (KOM(2008)0616) (grönbok),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 14 november 2008 om ”Regions 2020 – an assessment of future challenges for EU regions” (SEK(2008)2868) (kommissionens regionrapport 2020),

- med beaktande av artiklarna 158 och 159 och artikel 299.2 i EG‑fördraget,

- med beaktande av kommissionens fjärde rapport av den 30 maj 2007 om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273),

 med beaktande av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer, samt genomförandet av handlingsprogrammet för den territoriella agendan,

 med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 om fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen(1) (resolution om den fjärde rapporten), sin resolution av den 21 februari 2008 om uppföljning av den territoriella agendan och Leipzigstadgan – ”Mot ett europeiskt handlingsprogram för fysisk utveckling och territoriell sammanhållning”(2) och sin resolution av den 21 oktober 2008 om styrelseformer och partnerskap(3),

 med beaktande av rapporten från observationsorganet i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering (Espon) med titeln ”Territorial futures: Spatial scenarios for Europe” och Europaparlamentets studie ”Regionala skillnader och sammanhållning: Strategier inför framtiden”,

 med beaktande av slutsatserna från konferensen om territoriell sammanhållning och sammanhållningspolitikens framtid, som hölls i Paris den 30–31 oktober 2008,

 med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om den territoriella sammanhållningens betydelse för den regionala utvecklingen(4),

 med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

 med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6-0083/2009), och av följande skäl:

A. Lissabonfördraget, i vilket territoriell sammanhållning bekräftas som en av de viktigaste prioriteringarna för unionen vid sidan av ekonomisk och social sammanhållning, har ännu inte ratificerats av alla EU:s medlemsstater.

B.  Begreppet ”territoriell sammanhållning” har från början varit underförstått i sammanhållningspolitiken och utgjort kärnan i dess utveckling. Med Lissabonfördraget och grönboken om territoriell sammanhållning har man lyckats göra detta begrepp mer synligt och uttalat.

C. EU:s sammanhållningspolitik är fortfarande en av den europeiska integrationsprocessens grundstenar och en politik som hör till de framgångsrikaste. Den skapar sammanhållning mellan regioner, som skiljer sig alltmer sinsemellan och stimulerar tillväxt och sysselsättning. EU:s sammanhållningspolitik är det mest synliga, påtagliga och mätbara uttrycket för europeisk solidaritet och rättvisa. Den territoriella sammanhållningen, som en viktig del av EU:s sammanhållningspolitik, grundar sig på samma principer.

D. Trots de stora framsteg som har gjorts när det gäller konvergens inom EU visar de senaste sammanhållningsrapporterna att de territoriella skillnaderna mellan de europeiska regionerna håller på att öka, t.ex. vad gäller tillgänglighet, särskilt för strukturellt missgynnade EU-regioner men också på en mellanregional nivå och inom EU:s områden, något som kan leda till regional segregering och öka skillnaderna i levnadsstandard mellan de olika EU-regionerna.

E.  Genom EU:s sammanhållningspolitik har man redan lyckats skapa vissa viktiga synergier med annan gemenskapspolitik, med syftet att öka dess inverkan i praktiken och till nytta för medborgarna i unionen. De synergier som exempelvis har skapats mellan sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationsinsatser eller med Lissabonstrategin och synergier på gränsöverskridande nivå har medfört positiva konkreta resultat som bör bekräftas och utökas.

Läget i debatten om EU:s framtida sammanhållningspolitik

1.  Europaparlamentet stöder de viktigaste slutsatserna från det offentliga samrådet om EU:s framtida sammanhållningspolitik, som läggs fram i den femte rapporten om ekonomisk och social sammanhållning. Parlamentet är tillfredsställt med det stora intresse som olika berörda parter på det regionalpolitiska området, i synnerhet lokala och regionala myndigheter, redan har visat för debatten.

2.  Europaparlamentet välkomnar att dessa slutsatser i mycket stor utsträckning överensstämmer med de åsikter som parlamentet framförde i sin resolution om den fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning. Denna resolution utgjorde parlamentets första bidrag till den offentliga debatten.

3.  Europaparlamentet konstaterar att följande rekommendationer ingår i dess resolution om den fjärde rapporten: För det första avvisar parlamentet alla försök till åternationalisering och anser att det bör finnas ett åtagande om en enhetlig och flexibel gemenskapspolitik, som är möjlig att anpassas på bästa möjliga sätt utifrån nivån på insatserna och som även bör göra det möjligt att hantera gemensamma utmaningar som globalisering, klimatförändringar, demografiska förändringar (den åldrande befolkningen, migration och avfolkning), fattigdom och energiförsörjningen. För det andra är parlamentet fast övertygat om att EU:s sammanhållningspolitik bör omfatta alla EU-regioner, inbegripet regioner med särskilda geografiska egenskaper, och bör ge ett mervärde åt alla. För det tredje anser parlamentet att det finns ett behov av att fastställa prioriteringar för utgifterna inom EU:s strukturpolitik och strukturåtgärder och med reservationer godkänna systemet för öronmärkning. För det fjärde finns det ett behov av synergier och en helhetsstrategi för de olika sektorsvisa politikområdena för att man ska kunna nå ett optimalt resultat för tillväxt och utveckling i praktiken.

4.  Europaparlamentet är övertygat om att den territoriella sammanhållningen är en central faktor för att nå målen för EU:s sammanhållningspolitik genom att förstärka både den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Parlamentet understryker att den territoriella sammanhållningen bidrar effektivt till att minska utvecklingsklyftor mellan medlemsstater och regioner men också inom dem. Den kommande reformen av EU:s regionala politik bör därför innefatta de slutsatser som dras från debatten om grönboken.

Bedömning av grönboken om territoriell sammanhållning

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens antagande av grönboken om territoriell sammanhållning, vilket utgör ett svar på ett gammalt krav från parlamentets sida. Parlamentet stöder fullkomligt beslutet att fortsätta med analysen av begreppet territoriell sammanhållning, som länge har stått i förgrunden i alla regionalpolitiska debatter, trots att Lissabonfördraget ännu inte har ratificerats.

6.  Europaparlamentet anser dock att det saknas ambitioner i grönboken, eftersom den inte föreslår någon konkret definition av eller ett mål för begreppet territoriell sammanhållning, och därmed inte på ett väsentligt sätt bidrar till att främja förståelsen av detta nya begrepp, så att det effektivt kan bidra till att minska skillnaderna mellan regioner. Parlamentet beklagar dessutom att kommissionen i grönboken inte förklarar hur den territoriella sammanhållningen ska integreras i den nuvarande sammanhållningspolitiken och med vilka metodverktyg och redskap den ska omvandlas från en principram till en operativ mekanism som ska omsättas i praktiken under nästa programperiod.

7.  Europaparlamentet välkomnar analysen i grönboken, där kommissionen definierar tre nyckelbegrepp som bör ligga till grund för utvecklingen av territoriell sammanhållning: koncentration, sammanbindning och samarbete. Dessa begrepp kan bidra till att lösa vissa grundläggande problem som hindrar EU:s harmoniska, balanserade och hållbara utveckling, såsom de negativa effekterna i samband med koncentration av ekonomisk verksamhet till i synnerhet vissa nationella och regionala huvudstäder, skillnader i tillgång till marknader och tjänster på grund av avstånd eller koncentration och brister i infrastruktur, och de skiljelinjer som skapas av gränserna mellan medlemsstaterna, men även mellan regioner.

8.  Europaparlamentet anser att man i grönboken inte tar vederbörlig hänsyn till åtagandena i den territoriella agendan och i Leipzigstadgan, som är ett uttryck för en strategisk och operativ syn på territoriell sammanhållning, särskilt principen om polycentrism och det nya partnerskapet stad–landsbygd. Parlamentet anser att dessa mål bör vara centrala i debatten om territoriell sammanhållning.

9.  Europaparlamentet välkomnar ett offentligt samråd om territoriell sammanhållning, som begärs i grönboken. För att ett offentligt samråd ska bli framgångsrikt krävs ett så brett deltagande som möjligt av de olika berörda parterna och det civila samhället. Parlamentet uppmanar behöriga nationella, regionala och lokala myndigheter att utan dröjsmål sprida lämplig information, för att öka medvetenheten om betydelsen av detta nya begrepp.

10. Europaparlamentet anser att samordningen av gemenskapens samtliga sektorsvisa politikområden som har stora territoriella effekter är central för utvecklingen av territoriell sammanhållning och för att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen. Parlamentet beklagar därför att kommissionen i sin analys av detta i grönboken begränsar sig till att räkna upp dessa EU-politikområden, utan att föreslå sätt att förbättra synergierna mellan dem eller ens metoder att faktiskt mäta deras territoriella effekter.

11. Europaparlamentet samtycker till att man i grönboken och i den pågående debatten undviker alla hänvisningar till budgetmässiga och finansiella konsekvenser av territoriell sammanhållning. Så länge begreppet i sig inte är tydligt definierat och förstått av alla berörda parter skulle det vara för tidigt att göra en sådan analys. Parlamentet anser dock att en sådan debatt inte går att skilja från de övergripande förhandlingarna om och utformningen av EU:s framtida sammanhållningspolitik. Parlamentet kräver att resultatet av denna debatt ska utgöra grunden för nästa budgetplan.

12. Europaparlamentet anser att en stark och välfinansierad europeisk regionalpolitik är ett absolut nödvändigt villkor för att klara kommande utvidgningar och kunna skapa social, ekonomisk och territoriell sammanhållning i ett utvidgat EU.

Analys av begreppet territoriell sammanhållning

13. Europaparlamentet stöder ställningstagandet i grönboken om att territoriell sammanhållning i enlighet med principen om lika möjligheter handlar om att se till att hela EU utvecklas som polycentrisk helhet samt att områden med olika kännetecken och särdrag utvecklas på ett balanserat och hållbart sätt samtidigt som de bevarar sin mångfald. Parlamentet stöder också ställningstagandet om att den territoriella sammanhållningen bör garantera att medborgarna till fullo kan utnyttja och utveckla sina regioners fördelar och möjligheter. Parlamentet betonar att territoriell sammanhållning är ett övergripande begrepp som bidrar till att stärka EU:s utveckling. Parlamentet är starkt övertygat om att den territoriella sammanhållningen på ett effektivt sätt bör bidra till att minska klyftorna mellan och inom EU:s regioner och att på så sätt förhindra risken för asymmetri. Parlamentet framhåller att den territoriella sammanhållningen omfattar såväl land- som havsområden.

14. Europaparlamentet anser att territoriell sammanhållning är ett distinkt begrepp som bidrar med ett konkret mervärde till den ekonomiska och sociala sammanhållningen och utgör en lösning på de ökade utmaningarna i EU:s regioner. De tre delarna av sammanhållningen (den ekonomiska, den sociala och den territoriella delen) bör komplettera och stärka varandra men samtidigt behålla sin egen roll inom det övergripande begreppet. Parlamentet anser därför att det inte får finnas någon inbördes hierarki eller kompromiss mellan dessa mål. Parlamentet understryker att den territoriella sammanhållningen måste inbegripas i den gällande ramen och den får inte leda till att sektorinriktade åtgärder splittrar EU:s sammanhållningspolitik.

15. Europaparlamentet välkomnar slutsatserna i Espons utredning om framtida utvecklingsscenarier för EU-territoriet fram till 2030, som tillför konkreta data till stöd för den politiska debatten om utformningen av EU och nationella politikområden, för att skapa de rätta instrumenten genom vilka man möter nya utmaningar som har stor lokal eller regional inverkan, såsom den demografiska utvecklingen, koncentrationen till städerna, migrationen och klimatförändringen, och utvecklar optimala förhållanden för att skapa livskvalitet för invånarna.

16. Europaparlamentet betonar att ett av de viktigaste målen för territoriell sammanhållning är att se till att de framsteg och den tillväxt som skapas i ett visst territorium ger fördelar för hela regionen och för hela EU. Parlamentet anser i detta avseende att bl.a. expertcentra och kluster för forskning och innovation kan vara nödvändiga för att nå ekonomisk framgång, göra vetenskapliga upptäckter, ta fram teknikinnovationer, skapa arbetstillfällen och få till stånd regional utveckling. Parlamentet efterlyser en förstärkt samverkan och kunskapsöverföring mellan dessa centra, universiteten, företagarorganisationer och företagen själva, inklusive de allra minsta företagen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en konsekvensbedömning av hur kluster och expertcentrer påverkar de omgivande områdena.

17. Europaparlamentet betonar att begreppet territoriell sammanhållning även omfattar sammanhållning inom territorierna och vill att politik för att främja en verkligt polycentrisk utveckling av territorierna ska prioriteras för att lätta trycket på huvudstäderna och främja uppkomsten av sekundära centrum. Parlamentet konstaterar att detta också bör vara ett sätt att motverka de negativa effekterna från städer (exempelvis trafikträngsel, föroreningar, social utslagning och fattigdom) eller okontrollerad urbanisering som påverkar invånarnas livskvalitet. Parlamentet anser att man inte får glömma stödet till landsbygdsområdena och den viktiga roll som de små och medelstora företag som finns i dessa regioner spelar.

18. Europaparlamentet understryker den gemensamma marknadens avgörande betydelse för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Parlamentet betonar vikten av offentliga tjänster för hållbar ekonomisk och social utveckling och behovet av socialt och regionalt rättvis tillgång till tjänster av allmänt intresse, särskilt inom utbildning och hälsovård. När det gäller att garantera en ”rättvis tillgång” framhåller parlamentet att detta inte bara är en fråga om det geografiska avståndet, utan att tillgången och tillgängligheten är av avgörande betydelse. Parlamentet är av åsikten att ansvaret för att fastställa, organisera, finansiera och övervaka tjänster av allmänt intresse i enlighet med subsidiaritetsprincipen och EU:s konkurrenslagstiftning bör ligga hos nationella, regionala och lokala myndigheter. En reflektion över medborgarnas rättvisa tillgång till tjänster bör innefattas i debatten om territoriell sammanhållning.

19. Europaparlamentet konstaterar att de stora utvecklingsutmaningarna i tre särskilda typer av regioner med särskilda geografiska egenskaper lyfts fram i grönboken: bergsregioner, öregioner och glesbygder. Utan att förringa den territoriella sammanhållningens viktiga betydelse när det gäller att bemöta problemen i dessa regioner uttrycker parlamentet åsikten att politiken för territoriell sammanhållning inte endast och uteslutande ska inriktas på regionerna med geografiska handikapp. Man bör dock ta särskild hänsyn till hur man kan kompensera deras handikapp och göra det möjligt för dem att omvandla regionernas potential till fördelar och reella möjligheter samt stimulera utveckling, vilket är viktigt för hela EU.

20. Europaparlamentet noterar också att andra regioner står inför särskilda politiska utmaningar i fråga om ekonomisk och social utveckling, tillgänglighet och konkurrenskraft. Dessa utmaningar omfattar de yttersta regionerna i artikel 299.2 i EG‑fördraget, gränsområden, de yttersta randområdena, kustområden, samt områden som avfolkas. Parlamentet anser i synnerhet att de särskilda kännetecknen för avlägset läge bör erkännas som särskilda geografiska kännetecken som kräver en särskild politik för dessa regioner. Parlamentet noterar de särskilda utmaningar som små ömedlemsstater som Cypern och Malta står inför i sin utveckling.

21. Europaparlamentet anser att territoriell sammanhållning inte bara bör begränsas till effekterna av EU:s regionalpolitik på EU:s område, utan även inriktas på den territoriella dimensionen hos gemenskapens övriga sektorsvisa politikområden med stor territoriell inverkan. Parlamentet understryker i fråga om territoriell sammanhållning betydelsen av att förbättra synergierna mellan gemenskapens olika politikområden, för att samordna och maximera deras territoriella inverkan i praktiken. Parlamentet påpekar dock att alla gemenskapens politikområden alltid kommer att behålla sin självständighet, och att denna process inte innebär att ett politikområde underordnas ett annat.

Rekommendationer för den territoriella sammanhållningens framtid

22. Europaparlamentet förväntar sig att det offentliga samrådet leder till en tydlig och tillräckligt flexibel definition av begreppet territoriell sammanhållning, som alla berörda parter på området godtar, delar och förstår och som bör leda till klarhet och insyn vad gäller konceptet. Parlamentet noterar i detta avseende det franska rådsordförandeskapets förslag till definition. Parlamentet anser dock att den territoriella sammanhållningen måste omfattas av subsidiaritetsprincipen på alla områden. För att bättre definiera och förstå territorial sammanhållning, bör gemensamma definitioner för begrepp som ”territorium”, ”stadsområde” och ”bergsområde” också fastställas.

23. Europaparlamentet anser att ett antal faktorer bör stå i centrum för den framtida definitionen av territoriell sammanhållning, däribland tanken att den territoriella sammanhållningen omfattar mer än ekonomisk och social sammanhållning och att dess övergripande karaktär och integrerade synsätt ska bidra till att främja åtgärder som går utöver territorier och gränser. Parlamentet anser att territoriell sammanhållning syftar till att minska skillnader mellan medlemsstater och regioner och bör garantera en samstämmig och hållbar utveckling av geografiska områden med olika egenskaper och särdrag genom att utvärdera hur EU:s sammanhållningspolitik och annan sektorspolitik bäst kan anpassas till deras situation. Parlamentet betonar vidare att man i en framtida definition även bör klargöra att den territoriella sammanhållningen främst bör inriktas på god samhällsstyrning, även när det gäller partnerskap mellan offentliga och privata aktörer och aktörer inom det civila samhället, för att skapa rättvisa möjligheter när det gäller levnadsvillkor och livskvalitet för unionens medborgare.

24. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att fortsätta arbetet med att offentliggöra en vitbok om territoriell sammanhållning när denna samrådsprocess är avslutad. Parlamentet anser att endast en vitbok kan bereda vägen för att begreppet territoriell sammanhållning och dess mervärde för sammanhållningspolitiken preciseras och konsolideras, och omsätts i konkreta bestämmelser och politiska åtgärder som kommer att lösa de problem som byggts upp inom EU-regionerna och som bör införas i lagstiftningspaketet om strukturfonder och den relaterade budgetplanen efter 2013. Parlamentet anser att ett inledande uttalande om budgetmässiga och finansiella följder av den territoriella sammanhållningen också bör tas med i en sådan vitbok.

25. Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av kommissionens rapport om regioner 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa resultaten och analyserna från detta arbetsdokument i vitboken om territoriell sammanhällning, särskilt i samband med beskrivningen av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen.

26. Europaparlamentet förutsätter att de tre begreppen koncentration, sammanbindning och samarbete, som grönbokens analys av territoriell sammanhållning grundades på, kommer att vidareutvecklas och omsättas i konkreta politiska alternativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att förklara hur dessa begrepp kommer att införlivas i lagstiftningspaketet efter 2013.

27. Europaparlamentet efterlyser en väsentlig förstärkning av målet ”europeiskt territoriellt samarbete” inför nästa programperiod. Parlamentet är övertygat om det europeiska mervärdet av detta mål, inte minst på grund av att regionala och lokala myndigheter är direkt delaktiga i planeringen och genomförandet av de berörda programmen för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete. Parlamentet anser dock att detta inte bör göras till skada för de två övriga målen. Parlamentet betonar därför också betydelsen av den integrerade utvecklingen av havsområden samt den gränsöverskridande dimensionen och de relevanta operationella programmen inom den europeiska grannskapspolitiken, som är särskilt viktig med tanke på framtida utvidgningar av EU.

28. Europaparlamentet anser att den territoriella sammanhållningen bör utvecklas på ett övergripande sätt och förstärka alla gemenskapens politikområden och åtgärder. Utvecklingen av principen om hållbar utveckling och miljöskydd bör tjäna som en förebild för hur man kan införliva territoriell sammanhållning i den kommande utvecklingen av alla relevanta politikområden i gemenskapen, eftersom den måste ingå i alla politikområden med anknytning till sammanhållningsfrågor. Parlamentet anser dock att den territoriella sammanhållningen, med en sådan övergripande karaktär, inte får inskränkas till en allmän och abstrakt värderam. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla nödvändiga initiativ för att omsätta den territoriella sammanhållningen i förslag om lagstiftning och politik.

29. Europaparlamentet påminner om att även könsperspektivet, lika möjligheter och funktionshindrades och äldres behov måste integreras i alla faser av genomförandet och utvärderingen av sammanhållningspolitiken.

30. Europaparlamentet betonar behovet av att man i samband med den territoriella sammanhållningen utarbetar ytterligare kvalitativa indikatorer i syfte att på bättre sätt utforma och genomföra motsvarande politik i praktiken genom att ta hänsyn till territoriernas olika särdrag. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att omgående sammanställa de nödvändiga undersökningarna och att överväga möjligheten att fastställa nya, tillförlitliga indikatorer samt sättet att införliva dessa i systemet för utvärdering av regionala skillnader.

31. Europaparlamentet noterar att BNP har varit det enda kriteriet för att avgöra om regionerna är berättigade till stöd enligt mål 1 (konvergens), medan andra indikatorer redan kan användas för regioner som får stöd enligt målet för regional konkurrenskraft och sysselsättning. Parlamentet understryker dock sin oro över att de obestridliga framstegen med konvergensen mellan länderna ofta döljer allt större skillnader mellan och inom regionerna, och kräver därför att man grundligt överväger om BNP är lämpligt som det huvudsakliga kriteriet för berättigande till stöd från strukturfonderna.

32. Europaparlamentet anser att problemet med skillnader mellan olika regioner inom Nuts II bättre kan observeras på Nuts III-nivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka om en framtida definition av stödområden enligt Nuts III kan bidra till att motverka problemet med inbördes skillnader inom ramen för Nuts II. Parlamentet betonar i samband med den territoriella sammanhållningen medlemsstaternas betydelse för att avgöra vilken territoriell enhet som motsvarar lämplig interventionsnivå vid utformning och genomförande av strukturfondsprogrammen. Parlamentet rekommenderar därför en geografisk analys av EU:s hela territorium i början av varje programperiod.

33. Europaparlamentet anser att det för att bättre kunna samordna den territoriella inverkan av gemenskapens sektorsvisa politikområden krävs en bättre förståelse och mätning av denna inverkan. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en territoriell konsekvensbedömning av denna politik och att utöka befintliga konsekvensbedömningsmekanismer såsom den strategiska miljöbedömningen till territoriella aspekter. Parlamentet uppmanar kommissionen att också lägga fram konkreta förslag på hur man skapar synergier mellan den territoriella och sektoriella politiken och utvärdera Lissabon- och Göteborgsstrategiernas bidrag till den territoriella sammanhållningen.

34. Europaparlamentet upprepar sitt gamla krav på att en övergripande EU-strategi för regioner med särskilda geografiska egenskaper ska utarbetas, som gör det möjligt för dem att på ett bättre sätt hantera de problem och utmaningar som de ställs inför. Man bör i en EU-strategi betona sammanhållningspolitikens territoriella dimension samt ta upp frågan om hur man ska anpassa gemenskapspolitiken till dessa territoriers särskilda behov och tillgångar. Parlamentet understryker att genomförandet av en sådan strategi är en nödvändig förutsättning för ekonomisk och social utveckling av dessa territorier. Parlamentet anser att utarbetandet av nya indikatorer för att bättre beskriva situationen och problemen på ort och ställe är mycket viktigt för ett framgångsrikt genomförande av EU:s strategi på detta område.

35. Europaparlamentet understryker dock att utarbetandet av ytterligare indikatorer och genomförandet av territoriella bedömningar inte får leda till mer byråkrati eller ytterligare förseningar i genomförandet av ny politik och insatser till stöd för territoriell sammanhållning. Parlamentet betonar behovet av direkta resultat som en följd av införlivandet av territoriell sammanhållning i nästa programpaket om strukturfonder.

36. Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som små och medelstora företag, mikroföretag samt hantverksföretag spelar för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen och pekar på deras betydelse för att öka konkurrenskraften och sysselsättningen i regionerna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en särskild analys av strukturfondernas inverkan och effektivitet, av EU:s politiska åtgärder för små och medelstora företag i regionerna och av de administrativa och finansiella svårigheter som dessa företag möter.

37. Europaparlamentet uppmanar därtill kommissionen, medlemsstaterna och regionerna att driva en aktiv politik som stöder innovation och konkurrenskraft i företag och som tillåter ömsesidigt samarbete mellan företag, den offentliga sektorn, skolor och universitet, och att se till att organisationer som företräder små och medelstora företag direkt kan delta i att fastställa territorialpolitik.

38. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förstärka sina insatser för att uppfylla målen i avdelning 4 i det första handlingsprogrammet för genomförande av EU:s territoriella agenda, i syfte att ta fram kunskap om territoriell sammanhållning och hållbar fysisk planering genom att skapa perspektiv och analysera effekter och erkänner den centrala roll som spelas av Espon i denna process.

39. Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna kommer att få stora återverkningar för den territoriella sammanhållningen. Parlamentet kräver att kommissionen analyserar de negativa effekterna av klimatförändringen i olika regioner, mot bakgrund av att konsekvenserna kommer att vara olika i olika delar av EU. Parlamentet anser att den territoriella sammanhållningen bör ta vederbörlig hänsyn till klimatförändringsmålen och stimulera hållbar utveckling i EU:s regioner. Parlamentet anser dock att klimatförändringen i stor utsträckning även bör bekämpas via annan gemenskapspolitik.

40. Europaparlamentet noterar med stort intresse att man i den femte lägesrapporten för första gången uttryckligen hänvisar till ”övergångsregioner”, som befinner sig mellan ”konvergensregioner” och ”regioner som omfattas av målet regional konkurrenskraft och sysselsättning”. Parlamentet medger behovet av en separat hantering av dessa regioner som nu är utspridda som ”infasnings- eller utfasningsregioner” mellan de två målen. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den territoriella sammanhållningen införa ett mer övergripande system för gradvisa övergångsstöd till regioner vars BNP är på väg att hamna över tröskelvärdet på 75 procent av EU‑genomsnittet, för att ge dem en tydligare status och en tryggare utveckling. Parlamentet anser att ett övergångssystem också bör införas för stater som inte längre ingår i Sammanhållningsfonden.

41. Europaparlamentet anser att ett integrerat arbetssätt har större möjlighet till framgång om de regionala och lokala myndigheterna och berörda parter, särskilt näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt andra aktörer i enlighet med artikel 11 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden(5), som kan tillföra ett övergripande perspektiv och förståelse för ett givet territoriums behov och egenskaper, från början deltar i att utforma och genomföra varje territoriums utvecklingsstrategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för att hjälpa medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att genomföra en integrerad strategi så effektivt som möjligt och inrätta effektiva partnerskap vid utveckling av framtida strategier för de berörda territorierna.

42. Europaparlamentet medger att begreppet territoriell sammanhållning bör leda till förbättringar i styrningen av sammanhållningspolitiken. Parlamentet instämmer i åsikten att olika territoriella måttstockar behövs för olika problem och att upprättandet av verkliga partnerskap mellan alla berörda parter i den regionala och lokala utvecklingen på europeisk, nationell, regional och lokal nivå därför är en förutsättning för att man ska kunna skapa territoriell sammanhållning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra allt de kan för att främja sådana territoriella styrelseformer på flera nivåer. Territoriell sammanhållning bör fokusera på att varje politisk insats eller åtgärd inriktas på den rätta territoriella nivån och så nära medborgarna som möjligt.

43. Europaparlamentet understryker att EU:s politiska åtgärder, och särskilt sammanhållningspolitiken, har gett upphov till en förändring av styrelseformerna. Från ett ofta centraliserat system har utvecklingen gått mot ett alltmer integrerat system med flera nivåer. Parlamentet uppmanar aktörer, offentliga myndigheter och medborgarna att inrätta ett formellt system för territoriellt styre som grundar sig på en sektorsövergripande, territoriell och integrerad strategi som börjar underifrån för att på ett sammanhängande och effektivt sätt svara på medborgarnas eller användarnas samfällda behov inom ett område som motsvarar detta behov. Parlamentet påminner i detta avseende om de framgångsrika försöken med gemenskapsinitiativ som Urban I och Urban II för stadsområden och Leader i landsbygdsområden.

44. Europaparlamentet erinrar om att problemen i genomförandet av strukturpolitiken bland annat beror på att förfarandena är överdrivet strikta och komplexa, och att det följaktligen är nödvändigt att förenkla dessa förfaranden och införa en tydlig befogenhetsfördelning mellan EU, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna. Parlamentet anser att det territoriella styret till stor del kommer att bero på införandet av sådana klara regler. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen om att omedelbart lägga fram konkreta förslag i detta avseende.

45. Europaparlamentet rekommenderar att de informella strukturer som länge har styrt den territoriella sammanhållningen och den fysiska planeringen i rådet bör ersättas av formella ministermöten för de ministrar som är ansvariga för regionalpolitik i EU med tanke på den territoriella sammanhållningens ökade vikt inom ramen för regionalpolitiken, men även för annan sektorsinriktad gemenskapspolitik. Parlamentet anser att en sådan institutionell utveckling i rådet kan garantera ett bättre informationsflöde samt en snabb utveckling av den territoriella sammanhållningspolitiken.

46. Europaparlamentet uppmanar även medlemsstaterna att nu börja överväga hur de bättre kan konsolidera och tillämpa begreppet territoriell sammanhållning i sina nationella program och inom den nationella politiken. Parlamentet anser i detta sammanhang att de grundläggande principerna för polycentrisk utveckling och partnerskap mellan stadsområden och landsbygden, samt genomförandet av Natura 2000 redan borde ha integrerats i den fysiska planeringen.

* *

*

47. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

Antagna texter, P6_TA(2008)0068.

(2)

Antagna texter, P6_TA(2008)0069.

(3)

Antagna texter, P6_TA(2008)0492.

(4)

EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 509.

(5)

EUT L 210, 30.7.2006.


MOTIVERING

Detta initiativbetänkande utgör ett svar på grönboken om territoriell sammanhållning och innefattar även vissa allmänna överväganden om läget i debatten om EU:s framtida sammanhållningspolitik, som presenteras i den femte lägesrapporten om ekonomisk och social sammanhållning. Betänkandet innehåller en analys av grönboken samt vissa inledande tankar som svar på detta viktiga policydokument. Utskottet för regional utveckling anser att det är viktigt att Europaparlamentet intar en tydlig ståndpunkt, inte bara om förståelsen av och rollen för territoriell sammanhållning, utan även om EU:s framtida regionalpolitik.

Bakgrund

I sitt initiativbetänkande om ”den territoriella sammanhållningens betydelse för den regionala utvecklingen” (föredragande: Ambroise Guellec), som antogs av kammaren den 28 september 2005, uppmanade Europaparlamentet Europeiska kommissionen att så snart som möjligt utarbeta en ”vitbok om territoriell sammanhållning”. Vid denna tidpunkt var det en klar indikation från Europaparlamentets sida på att begreppet ”territoriell sammanhållning” kommer att vara viktigt för den framtida utvecklingen av EU:s regionalpolitik. Av detta skäl var det viktigt att detta begrepp fick en ordentlig definition. Införandet av begreppet ”territoriell sammanhållning” vid sidan av ”ekonomisk och social sammanhållning” i Lissabonfördraget (artiklarna 3 och 174 i EU-fördraget) bidrog ytterligare till att befästa detta begrepp, som dock förblev något oklart i fråga om definition, metoder och synsätt.

Sedan 1990-talet har dock en allmän debatt om territoriell sammanhållning pågått. 1999 inledde EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering (ESDP) en process som ledde fram till att den territoriella agendan för Europeiska unionen 2007 antogs av EU:s ansvariga ministrar för regional planering och urban utveckling. I dessa policydokument lades stor vikt vid den roll som den territoriella sammanhållningen bör spela för att garantera en harmonisk och hållbar utveckling i hela unionen. Europaparlamentet svarade positivt på denna strategi i sitt betänkande om uppföljningen av den territoriella agendan och Leipzigstadgan (föredragande: Gisela Kallenbach), där man upprepade kravet på en tydlig definition av begreppet territoriell sammanhållning i den kommande grönboken om territoriell sammanhållning.

Läget i debatten om sammanhållningspolitikens framtid

Resultaten av det offentliga samrådet om EU:s framtida sammanhållningspolitik presenteras i den femte lägesrapporten om ekonomisk och social sammanhållning. Denna lägesrapport består av två delar. Parlamentet ställer sig bakom de viktigaste slutsatserna från denna samrådsprocess (som fick mer än 100 bidrag). De överensstämmer helt med de ståndpunkter som antogs i parlamentets betänkande om den fjärde sammanhållningsrapporten (föredragande: Ambroise Guellec). Detta gäller bland annat avvisandet av varje försök till åternationalisering och åtagandet för en enhetlig gemenskapspolitik, som även bör göra det möjligt att hantera utmaningar som globalisering, klimatförändringar och demografiska förändringar. I rapporten uttrycks också den fasta övertygelsen att denna politik bör omfatta alla EU-regioner genom att ge ett mervärde åt alla, och inte bara åt de fattigaste konvergensregionerna. I rapporten betonas likaså behovet av synergier i praktiken och en helhetsstrategi för de olika sektorsvisa politikområdena för att man ska kunna uppnå ett optimalt resultat för tillväxt och utveckling i praktiken.

Innehållet i kommissionens grönbok

Europeiska kommissionen antog slutligen grönboken om territoriell sammanhållning den 6 oktober 2008 med titeln ”Att göra den territoriella mångfalden till en styrka”. Dokumentet innehåller ingen definition av begreppet ”territoriell sammanhållning”, i stället föreslås ett brett samråd med regionala och lokala myndigheter, föreningar, icke-statliga organisationer och det civila samhället i syfte att främja en delad förståelse av detta nya begrepp och dess konsekvenser för EU:s framtida regionalpolitik. För att underlätta detta innehåller grönboken en förteckning över konkreta frågor som omfattar olika aspekter, bland annat en definition av begreppet. Detta offentliga samråd kommer att pågå fram till och med slutet av februari 2009.

Enligt grönboken handlar territoriell sammanhållning om att säkerställa en harmonisk utveckling av alla EU:s territorier, samt om att se till att deras invånare på bästa möjliga sätt kan utnyttja dessa territoriers olika egenskaper. I grönboken föreslås att mångfalden ska göras till en tillgång och en konkurrensfördel som kan bidra till en hållbar utveckling i hela EU. Den viktigaste utmaningen är därför att hjälpa territorierna att använda sina tillgångar på bästa sätt. För detta ändamål bekräftar man i grönboken att effektiva lösningar ofta kräver ett integrerat synsätt och ett samarbete mellan de olika berörda territorierna och intressenterna. I grönboken nämns också särskilt behovet av en bättre förvaltning av sammanhållningspolitiken för att göra den mer flexibel och möjlig att anpassa till den mest lämpliga nivån på de insatser som behövs.

I grönboken lyfter man fram behovet av att säkerställa en balans mellan stads- och landsbygdsutvecklingen, och man föreslår åtgärder för att stävja avfolkningen och städernas utbredning. I grönboken diskuteras tre nyckelbegrepp som bör ligga till grund för utvecklingen av specifika politiska åtgärder: koncentration, sammanbindning och samarbete:

v Koncentration ger fördelar som bättre produktivitet och kreativitet, men har också negativa effekter, särskilt när det gäller miljökostnader, trafikstockningar, markpriser och social utestängning. Därför handlar territoriell sammanhållning om att utnyttja fördelarna med koncentration, men även om att undvika överdriven tillväxtkoncentration och underlätta tillgången till den ökande avkastningen från agglomeration i alla territorier.

v Sammanbindning betonar behovet av att röra sig mot ett integrerat Europa som kan ge snabb och effektiv tillgång till marknader, tjänster och människor. Detta omfattar transport, men också infrastruktur, som är en förutsättning för att den inre marknaden ska kunna fungera effektivt – till exempel sådan infrastruktur som ger tillgång till hälsa och utbildning, till Internet via bredband eller till energinätverk. Alla dessa förbindelser är fortfarande ojämnt fördelade över hela unionen i dag.

v Samarbete har alltid varit en viktig pelare för sammanhållningspolitiken. I grönboken argumenterar man för att ännu mer behöver göras på detta område för att man ska kunna ta itu med frågor som är gränsöverskridande till sin natur och omfattar allt från pendling till miljöproblem. Detta samarbete bör ske på många olika nivåer och inbegripa nya partner.

Kommissionen tar också upp de olika utvecklingsutmaningar som tre typer av regioner med särskilda geografiska egenskaper ställs inför (bergsområden, öar och glesbygd), och undersöker huruvida särskilda politiska åtgärder krävs för att undanröja dessa problem. Slutligen lyfter kommissionen fram ett antal olika sektorsvisa politikområden som har stora territoriella effekter (dvs. transport, energi, första pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken, sysselsättning, miljö) och pekar på vikten av att skapa synergier mellan dem.

Föredragandens allmänna kommentarer

A. GRÖNBOKEN

· Antagandet av en grönbok: Föredraganden välkomnar antagandet av grönboken om territoriell sammanhållning, eftersom den tillgodoser ett gammalt krav från Europaparlamentet. Även om Lissabonfördraget ännu inte har ratificerats och ”territoriell sammanhållning” därför inte har något formellt fördragsunderlag, innehåller denna grönbok en första analys av detta begrepp som kommer att utgöra en av de viktigaste prioriteringarna för unionen vid sidan av ekonomisk och social sammanhållning.

· Definition: I denna grönbok saknas dock ambitioner i så måtto att den inte innehåller någon konkret definition av detta nya begrepp, vilket ursprungligen förväntades. I konkreta termer innebär detta ytterligare dröjsmål när det gäller att konkretisera begreppet ”territoriell sammanhållning”. Man bör betona att Europaparlamentet förväntade sig att det offentliga samrådet resulterar i en tydlig definition av begreppet territoriell sammanhållning, som alla berörda parter inom det regionalpolitiska området gemensamt kan enas om och förstå.

· Offentligt samråd: I detta hänseende välkomnar föredraganden ett offentligt samråd om territoriell sammanhållning. Eftersom framgången hos denna process är direkt kopplad till ett så brett deltagande som möjligt av de olika berörda parterna och det civila samhället, spelar även Europaparlamentets ledamöter en aktiv roll för att göra grönboken om territoriell sammanhållning känd bland EU:s medborgare.

· Väntan på publiceringen av en vitbok: Föredraganden anser att Europaparlamentet bör stå fast vid kravet på att en vitbok om territoriell sammanhållning publiceras när denna samrådsprocess är avslutad. Föredraganden anser också att endast publiceringen av en vitbok skulle kunna bereda vägen för att begreppet ”territoriell sammanhållning” ska kunna omsättas i konkreta bestämmelser, som bör införas i nästa lagstiftningspaket om strukturfonder för programperioden efter 2013.

· Finansiella aspekter: Föredraganden samtycker till att man i den pågående debatten undviker alla hänvisningar till budgetmässiga och finansiella konsekvenser av territoriell sammanhållning. Han anser att Europaparlamentet i sin ståndpunkt snarare borde begränsa analysen till de politiska aspekterna av detta nya mål och i ett senare stadium diskutera om, hur och i vilken utsträckning detta nya begrepp kan komma att påverka EU:s budget efter 2013.

B. BEGREPPET TERRITORIELL SAMMANHÅLLNING

Analys av det nya begreppet: Föredraganden anser att territoriell sammanhållning är ett distinkt begrepp som bör kunna bidra konkret till den ekonomiska och sociala sammanhållningen. De tre delarna av sammanhållningen (ekonomisk, social och territoriell) bör komplettera och förstärka varandra men samtidigt behålla sin egen roll inom det övergripande begreppet. Därför bör det inte finnas någon inbördes hierarki mellan dessa mål. I den aktuella debatten bör vi inte bara försöka fastställa den territoriella sammanhållningens mervärde och de konkreta fördelar som EU-medborgare förväntas få ut av det praktiska genomförandet, utan också överväga hur denna idé ska kunna införlivas i EU:s framtida regionalpolitik.

Avvisande av utsikten till ett asymmetriskt Europa: Föredraganden anser att en harmonisk utveckling av unionen kommer att bidra effektivt till att öka den europeiska ekonomins konkurrensfördelar. Därför kan territoriell sammanhållning endast tolkas som ett horisontellt begrepp som förstärker unionens utveckling i dess helhet. Utmaningen är att satsa på mer effektiva instrument som kan bidra till att vi uppnår detta mål. Det arbete som utförs av EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering (ESDP) är särskilt viktigt i detta avseende eftersom det syftar till att försöka kartlägga de olika utvecklingsmodellernas konsekvenser för EU:s territoriella utveckling. Detta arbete bör också leda till att man utarbetar ytterligare kvalitativa indikatorer som inriktas på de territoriella särdragen och stöder utformandet och genomförandet av motsvarande politik i praktiken.

Fördelning av gynnsamma effekter över hela unionen: Denna idé blir särskilt viktig med tanke på upprättandet av centrer med särskild kompetens över hela unionen, vilket är nödvändigt för att nå ekonomisk framgång, göra vetenskapliga upptäckter, ta fram teknikinnovationer och skapa arbetstillfällen. Det är viktigt att stimulera mer interaktion och överföring av kunskap mellan de omgivande regionerna och centrerna och klustren för forskning och innovation. Sådana växande centra bör kunna ge gynnsamma effekter som fördelas jämnt över hela EU:s territorium för att maximera effekterna av de investeringar som görs.

Att utnyttja varje regions potential maximalt: Det finns ingen enskild utvecklingsmodell som passar hela Europeiska unionen och fungerar lika bra för alla regioner. Unionens mångfald är i själva verket dess styrka. Det är viktigt att identifiera tillgångarna i varje europeisk region och bygga vidare på dem för att öka regionernas konkurrenskraft och säkerställa tillväxt och välfärd. Föredraganden anser att Finlands förre premiärminister Esko Ahos artikel som publicerades i Financial Times den 16 juli 2008 utgör ett mycket viktigt bidrag i detta sammanhang. Esko Aho hävdar att Europeiska unionen behöver skapa Silicon Valley‑liknande kluster över hela unionen. Det är mycket viktigt att resurserna inriktas på ett fåtal befintliga kluster i stället för att bara sprida pengarna över stora områden med begränsade utsikter till framgång. Alla regioner har med andra ord inte potential eller resurser för att bli ett centrum med särskild kompetens; detta är inte heller det mål vi ska försöka uppnå. EU bör begränsa sin strategi i detta avseende.

Förbättring av målet europeiskt territoriellt samarbete: Det obestridliga europeiska mervärdet för detta mål är redan bevisat. De regionala och lokala myndigheternas direkta medverkan i planeringen och genomförandet av de relevanta programmen för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete är ytterligare ett positivt tecken för den framtida utvecklingen av detta politiska mål. Vikten av en gränsöverskridande dimension och relevanta operativa program för den europeiska grannskapspolitiken bör också understrykas i detta sammanhang. Det är en framgångshistoria för EU:s regionalpolitik, och den bör få en betydande stimulans inför den kommande programperioden.

Regioner med särskilda geografiska egenskaper: I grönboken om territoriell sammanhållning tar man också upp de olika utvecklingsutmaningarna för särskilt tre typer av regioner: bergsregioner, öregioner och glesbygder. Europaparlamentet har länge krävt en omfattande strategi som kan göra det möjligt för dessa regioner att komma till rätta med sina svåra och permanenta naturliga och demografiska nackdelar. Därför bör man ägna särskild uppmärksamhet åt utvecklingen av dessa regioner för att garantera en harmonisk utveckling av unionen och uppnå ”territoriell sammanhållning”. Föredraganden betonar dock att territoriell sammanhållning fortfarande är ett horisontellt begrepp som berör alla EU-regioner, det kan inte betraktas som en ny politik för regioner med särskilda geografiska egenskaper.

Territoriella konsekvenser för gemenskapens sektorsvisa politikområden: Föredraganden är missnöjd med att man i detta särskilda avsnitt i grönboken har begränsat sig till att räkna upp de europeiska politikområden som har stora verkningar på det territoriella planet, dock utan att nämna territoriell sammanhållning som ett prioriterat mål eller en förutsättning för utvecklingen av dessa politikområden. Europaparlamentet har vid ett flertal tillfällen uttalat sitt stöd för behovet av en helhetsstrategi för alla EU:s åtgärder och politikområden. Politiskt kan man diskutera huruvida denna idé helt överensstämmer med behovet av att samordna samtliga politikområdens territoriella konsekvenser för ett visst territorium. Samtidigt bör man dock göra följande iakttagelse: Genom att lägga tonvikten vid den territoriella dimensionen när det gäller andra sektorsvisa EU-politikområden försöker Europaparlamentet inte minska vikten av och oberoendet hos EU:s regionalpolitik. Tvärtom är syftet med en helhetsstrategi att maximera effekten av strukturella ingripanden i praktiken till fördel för EU‑medborgarna.

Territoriella styrelseformer: I grönboken betraktas förbättrade territoriella styrelseformer som avgörande för ett lyckat framtida genomförande av sammanhållningspolitiken. Mot bakgrund av slutsatserna i betänkandet om styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken (föredragande: Jean Marie Beaupuy), som antogs av Europaparlamentet den 18 september 2008, lyfter föredraganden fram behovet av att främja ett system för styrelseformer på flera nivåer och bestämma en lämplig territoriell nivå där insatserna kan göras mer effektiva i de olika stadierna av programplanering och genomförande. Vederbörlig hänsyn tas också till vikten av att skapa nya territoriella partnerskap, vilket måste betonas i alla relevanta analyser av grönboken.

Övergångsregioner: Föredraganden noterar att kommissionen i den femte lägesrapporten för första gången hänvisade till ”övergångsregioner”, som befinner sig mellan ”konvergensregioner” och ”regioner som omfattas av målet regional konkurrenskraft och sysselsättning”. Detta verkar vara ett första försök till en separat hantering av dessa regioner som nu är utspridda som ”infasnings- eller utfasningsregioner” mellan de två målen. Föredraganden ställer sig helt och fullt bakom detta synsätt i samband med territoriell sammanhållning, inte bara för att det skänker dessa regioner en tydligare status, utan framför allt eftersom det är ett erkännande av att det krävs ett mer omfattande system för gradvisa övergångsstöd till regioner vars BNP per capita är på väg att hamna över tröskelvärdet på 75 procent av EU-genomsnittet.

I grönboken om territoriell sammanhållning nämns också flera andra frågor som man bör ta hänsyn till, såsom tillgång till tjänster av allmänt intresse eller skapandet av ytterligare indikatorer för att bättre övervaka kännetecken och trender inom territoriell sammanhållning. I rapporten framförs föredragandens åsikter i samtliga dessa frågor.

Slutsats

I detta betänkande formuleras flera synpunkter på kommissionens meddelanden och föredraganden riktar förslag till kommissionen, medlemsstaterna samt regionala och regionala myndigheter, med syftet att bereda väg för en bättre förståelse av vad territoriell sammanhållning kan innebära och vad införlivandet av den territoriella dimensionen i sammanhållningspolitiken skulle få för följder för alla berörda parter.

Det viktigaste är dock att betänkandet är tänkt att bidra till att befästa Europaparlamentets hållning i den alleuropeiska debatten om territoriell sammanhållning, eftersom denna debatt starkt kommer att påverka den vidare debatten om den regionala politikens och sammanhållningspolitikens framtid efter 2013 samt strukturfondernas utformning i nästa programperiod.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

12.2.2009

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

50

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Emmanouil Angelakas, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Rolf Berend, Jana Bobošíková, Victor Boştinaru, Wolfgang Bulfon, Giorgio Carollo, Bairbre de Brún, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Monica Giuntini, Ambroise Guellec, Pedro Guerreiro, Gábor Harangozó, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Evgeni Kirilov, Miloš Koterec, Constanze Angela Krehl, Florencio Luque Aguilar, Jamila Madeira, Miguel Angel Martínez Martínez, Iosif Matula, Miroslav Mikolášik, Jan Olbrycht, Maria Petre, Markus Pieper, Giovanni Robusti, Wojciech Roszkowski, Bernard Soulage, Catherine Stihler, Margie Sudre, Oldřich Vlasák

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Domenico Antonio Basile, Den Dover, Emanuel Jardim Fernandes, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Stanisław Jałowiecki, Zita Pleštinská, Samuli Pohjamo, Christa Prets, Miloslav Ransdorf, Flaviu Călin Rus, Richard Seeber, László Surján, Iuliu Winkler

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Wolf Klinz, Sepp Kusstatscher, Toine Manders

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy