BETÄNKANDE om att garantera kvaliteten på livsmedel – harmonisering eller ömsesidigt erkännande av gemensamma normer

23.2.2009 - (2008/2220(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
Föredragande: Maria Petre
Rådgivande utskotts föredragande (*): Magor Imre Csibi, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om att garantera kvaliteten på livsmedel – harmonisering eller ömsesidigt erkännande av gemensamma normer (2008/2220(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 33 i EG-fördraget,

–   med beaktande av kommissionens grönbok av den 15 oktober 2008 om kvaliteten på jordbruksprodukter: produktnormer, produktionskrav och kvalitetsordningar (KOM(2008)0641),

–   med beaktande av resolutionen av den 9 oktober 1998 om en kvalitetspolitik för livsmedelsprodukter och livsmedel från jordbruket[1],

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument från oktober 2008 om certifieringsordningar för livsmedel,

–    med beaktande av ”hälsokontrollen” av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP),

–   med beaktande av det mandat som kommissionen fått av Europeiska rådet i fråga om förhandlingar på jordbruksområdet, enligt gemenskapens förslag till former för WTO:s jordbruksförhandlingar (dokumentreferens 625/02) som antogs i januari 2003,

–   med beaktande av konferensen ”Food Quality Certification – Adding Value to Farm Produce” [Kvalitetscertifiering av livsmedel – öka mervärdet av jordbruksprodukter] som organiserades i Bryssel av kommissionen den 5–6 februari 2007,

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om information till konsumenterna om livsmedel (KOM(2008)0040),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6‑0088/2009), och av följande skäl:

A. Europeiska unionens normer för livsmedelssäkerhet och kvalitet är de mest rigorösa i världen.

B.  Normerna motsvarar de europeiska konsumenternas krav och är ett sätt att garantera ett så högt mervärde som möjligt.

C. Konsumenterna visar ett allt större intresse för livsmedelssäkerhet, men även för livsmedlens ursprung och produktionsmetoder. Europeiska unionen har redan reagerat på detta genom att införa fyra kvalitets- och ursprungsmärkningar för livsmedel, nämligen skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning, garanterad traditionell specialitet samt ekologiskt jordbruk.

D. De europeiska kvalitetsprodukterna är en ”levande” del av Europeiska unionens kulturarv och gastronomiska arv. De utgör således en viktig del av det ekonomiska och sociala livet i flera europeiska regioner eftersom de möjliggör verksamheter som särskilt på landsbygden har en direkt regional anknytning.

E.  Konsumenterna förknippar certifieringssystem med en garanti för högre kvalitet.

F.  De särskilda kvalitetsordningar som finns inom Europeiska unionen utgör en väsentlig konkurrensfördel för gemenskapens produkter.

G. De stora detaljhandelsföretagen har kommit att dominera den europeiska livsmedelsmarknaden och inför olika avgifter och kostnader för att lista varorna, liksom oskäliga krav på medverkan i säljfrämjande åtgärder, vilket minskar möjligheterna för små producenter att nå en större publik.

H. Modern teknik går att använda för att ge detaljerad information om olika jordbruksprodukters och livsmedels ursprung och egenskaper.

I.   Förfalskningar medför förluster för både producenterna och slutkonsumenterna.

1.  Europaparlamentet välkomnar de diskussioner som kommissionen inlett genom grönboken och stöder kommissionens önskemål om att främja de europeiska jordbruksprodukternas kvalitet utan att införa ytterligare avgifter eller krav för producenterna.

2.  Europaparlamentet betonar att en av de viktigaste målsättningarna är att kunna garantera en rättvis och ärlig konkurrens på marknaden för strategiska produkter, såsom jordbruksprodukter och livsmedel, och att en sådan garanti är av allmäneuropeiskt intresse. Parlamentet anser att det är viktigt att det även råder en rättvis konkurrens vad gäller importerade produkter som i allmänhet inte uppfyller samma normer som de som gäller för gemenskapsprodukter. De europeiska kvalitetsnormer som är tillämpliga på produkter från tredjeländer med tillträde till den inre marknaden måste också fastställas på grundval av en överenskommelse i Världshandelsorganisationen (WTO).

3.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka kontrollen och samordningen mellan de olika myndigheterna för att se till att importerade livsmedelsprodukter uppfyller EU:s normer för miljöskydd, livsmedelssäkerhet och djurskydd. Parlamentet noterar rådets (jordbruk) slutsatser av den 19 december 2008 om importerade jordbruksprodukters och livsmedels säkerhet och om respekt för gemenskapsnormerna, men påpekar att det i dessa slutsatser saknas en fast politisk vilja att förstärka gemenskapskontrollerna i tredjeländer.

4.  Europaparlamentet understryker att kvalitetspolitiken inte kan skiljas från den framtida gemensamma jordbrukspolitiken eller från de utmaningar som bland annat klimatförändringen, skyddet av den biologiska mångfalden, energiförsörjningen och förvaltningen av vattenresurserna innebär.

5.  Europaparlamentet bedömer att åtgärder för att öka produktionsvolymerna inte får bli en förevändning för att sänka normkraven med hänvisning till en situation med generellt sett höga råvarupriser.

6.  Europaparlamentet understryker åter att syftet med att säkra högre standarder för livsmedelsäkerhet, djurskydd och miljöskydd bör vara att uppnå en hög produktkvalitet för att därmed erbjuda jordbruksproducenterna en ansenlig konkurrensfördel. Parlamentet anser att jordbruksproducenterna också måste tjäna tillräckligt för att kunna täcka de kostnader som uppstår till följd av EU:s krav på livsmedelssäkerhet, djurskydd och miljöskydd. Om den konkurrensfördel som jordbruksproducenterna erbjuds inte räcker till för att de ska kunna täcka dessa kostnader anser parlamentet att finansiering via den gemensamma jordbrukspolitiken måste inta en central roll, i syfte att ge de europeiska jordbrukarna möjlighet att garantera säkerhet, djurskydd och miljöskydd inom jordbruket.

7.  Europaparlamentet bedömer att den europeiska kvalitetspolitiken bör vara nära kopplad till den reform av den gemensamma jordbrukspolitiken som kommer att ske efter 2013, och anser att EU bör inta en stödjande roll inom ramen för denna politik, även på det ekonomiska området, i syfte att uppnå en jordbruks- och livsmedelsproduktion av hög kvalitet i EU. Parlamentet betonar att producentorganisationer bör få förstärkt stöd för att framför allt de små producenterna inte ska missgynnas.

8.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska unionen inom ramen för det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk har åtagit sig att vidta åtgärder för att bevara genetiska resurser, och uppmanar därför kommissionen att inrätta särskilda program för säljfrämjande åtgärder som gynnar användningen av växtsorter som hotas av genetisk utarmning. Parlamentet betonar att det på så sätt ska bli attraktivare för jordbrukare och trädgårdsmästare att odla sorter som är listade som växtgenetiska resurser och att det bör skapas liknande program för säljstödjande åtgärder för utrotningshotade arter av nyttodjur.

9.  Europaparlamentet erinrar om att de europeiska producenterna till följd av avregleringen av de globala jordbruksmarknaderna är direkt utsatta för internationell konkurrens och att alla ytterligare åtgärder som de måste vidta riskerar att skada deras konkurrenskraft. Detta kan emellertid även gynna EU:s jordbrukare om de lyckas skapa en nisch för sina produkter på marknaden och göra vinster på detta. EU:s jordbrukare kan vända konsumenternas krav till sin fördel genom att bland annat tillhandahålla lokalt producerade kvalitetsprodukter och säkerställa strängare normer för djurskydd och miljöskydd.

10. Europaparlamentet betonar att kommissionen inom ramen för WTO-förhandlingarna måste försöka säkra en överenskommelse om de så kallade icke-handelsrelaterade frågorna som innebär att så många importerade produkter som möjligt uppfyller samma krav som de som gäller för europeiska jordbrukare, så att kvaliteten på de jordbruksprodukter som uppfyller EU‑kraven avseende livsmedelssäkerhet, djurskydd och miljöskydd medför en ansenlig konkurrensfördel för jordbruksproducenterna.

11. Europaparlamentet uttrycker sin oro över de stora detaljhandelskedjornas påverkan på de europeiska livsmedlens allmänna kvalitet och även över den trend som råder på de marknader som kännetecknas av en mycket centraliserad distribution mot likriktning och ett smalare utbud av jordbruksprodukter och livsmedel. Detta medför en minskad närvaro av traditionella produkter och en ökning av halvfabrikat på marknaden. Parlamentet föreslår att kommissionen utarbetar bestämmelser för det förfarande med omvända auktioner som några stora europeiska inköpscentraler har genomdrivit eftersom det har förödande följder för kvalitetsprodukter.

Produktionskrav och handelsnormer

12. Europaparlamentet uttrycker sin oro över hur komplext EU:s system med grundbestämmelser är och över det stora antalet föreskrifter som de europeiska jordbrukarna måste följa. Parlamentet förespråkar en förenkling och förordar att varje ny regel ska bedömas utifrån krav på lämplighet, nödvändighet och proportionalitet.

13. Europaparlamentet efterlyser ytterligare förenkling av handelsnormerna genom att huvudkriterierna förtydligas, liksom framtagande av EU-riktlinjer för användningen av allmänna reserverade termer, såsom ”låg sockerhalt”, ”låga koldioxidutsläpp”, ”dietprodukt” och ”naturlig”, för att undvika vilseledande praxis.

14. Europaparlamentet uttrycker sin oro över att de flesta konsumenter inte är tillräckligt informerade om livsmedelskedjan, särskilt när det gäller produkternas och råvarornas ursprung. Parlamentet förespråkar införandet av obligatorisk information om råvarornas ursprung, baserat på en ursprungslandsmärkning, vilket återspeglar konsumenternas vilja att veta mer om ursprunget för den produkt de köper. Parlamentet anser att ett sådant system även ska omfatta bearbetade livsmedel där ursprunget bör anges för de viktigaste ingredienserna och råvarorna, samt ursprungsland och den plats där den slutliga bearbetningen av produkten ägde rum.

15. Europaparlamentet anser att den australiska modellen är ett bra exempel på ett märkningssystem med angivande av ursprungsland, men påpekar att de särskilda förutsättningarna för EU:s olika produktionssektorer alltid måste beaktas. Genom systemet anges de olika produktionsstegen, till exempel ”tillverkad i” för livsmedel som tillverkats lokalt av lokala ingredienser eller ”bearbetad i” för varor som genomgått en större bearbetning i landet i fråga, eller ytterligare en märkning av typen ”bearbetad i … med lokala eller importerade ingredienser”. Parlamentet påminner om att även andra viktiga aktörer på den europeiska marknaden använder liknande märkningssystem, till exempel Förenta staterna och Nya Zeeland.

16. Förutsatt att kraven på livsmedelssäkerhet är uppfyllda anser Europaparlamentet att handelsnormerna inte bör hindra varor från att få tillträde till marknaden på grund av utseende, form eller storlek.

17. Europaparlamentet anser att den allmänna europeiska kvalitetsmärkningen ”produkt tillverkad i EU” i slutändan måste medföra att EU-produkter kan urskiljas på ett positivt sätt på marknaden, på grundval av de höga normer enligt vilka de har tillverkats.

18. Europaparlamentet anser att de frivilliga reserverade termerna med fördel kan uppmuntras som ett alternativ till de obligatoriska handelsnormerna. Att införa sådana enhetliga definitioner som alla berörda parter är nöjda med kan dock vara svårt, eftersom det finns skillnader i matvanor och traditioner, och kan leda till att mängden information till konsumenterna ökar och till att det måste skapas ett system för att övervaka termernas användning.

19. Europaparlamentet ser positivt på införandet av åtgärder för att förenkla unionens lagstiftning och begränsa utrymmet för självreglering, vilket dock inte får leda till att lagstiftningen urholkas. Gemensamma handelsnormer behövs och metoderna för att utforma dem kan förbättras. Därför anser parlamentet att samreglering bör uppmuntras och vara det normala förfarandet för att anta EU-lagstiftning på området. Parlamentet kräver att nationella myndigheter och företrädare för livsmedels- och jordbrukssektorn deltar i denna process.

Särskilda kvalitetssystem i EU

20. Europaparlamentet understryker att system för livsmedelskvalitet bör erbjuda information och garantera autentiska lokala ingredienser och produktionsmetoder för konsumenterna. Parlamentet anser därför att sådana system måste genomföras och tillämpas med förstärkta kontroller och spårbarhetssystem.

21. Europaparlamentet anser att det är helt nödvändigt att införa överskådligare märkningssystem som finner allmän acceptans hos konsumenterna och att det för en överskådlig ursprungsbeteckning för både EU-produkter och importer från tredjeland ska krävas att ursprunget anges för de viktigaste jordbruksingredienser som avgör produktens karaktär.

22. Europaparlamentet anser att användningen av skyddade ursprungsbeteckningar (SUB) för autentiska produkter endast bör omfatta råvaror i de fall då den skyddade beteckningen används på etiketten och i reklam för en bearbetad produkt. Parlamentet betonar att konsumenten på detta sätt inte riskerar att vilseledas, medan efterfrågan på SUB-produkter samtidigt ökar.

23. Europaparlamentet anser att det är önskvärt att införa regler för användningen av begreppen ”från bergsområde” och ”från öområde” eftersom detta skulle skapa ett viktigt mervärde för jordbruksprodukter och livsmedel från dessa mindre gynnade regioner. Begreppen ”från bergsområde” och ”från öområde” bör åtföljas av en obligatorisk uppgift om produktens ursprungsland.

24. Europaparlamentet anser att skillnaderna mellan skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar inte står klara för genomsnittskonsumenten, och att det därför krävs informationsåtgärder för att göra konsumenten medveten om dessa skillnader.

25. Europaparlamentet motsätter sig införandet av strängare bedömningskriterier såsom export- och hållbarhetskriterier. Parlamentet påpekar att det finns exempel på produkter som inte fungerar för export men som ändå spelar en viktig roll för att utveckla lokala ekonomier och bevara den sociala sammanhållningen.

26. Europaparlamentet anser att geografiska beteckningar utgör en viktig del av det europeiska arvet som måste bevaras på grund av sin viktiga ekonomiska kraft och sin socioekonomiska betydelse för många europeiska regioner. De utgör en kvalitetsgaranti som måste stärkas, särskilt genom en förstärkning av den kontroll över förvaltningen av geografiska beteckningar som utövas av de ansökande grupper som företräder dem. Parlamentet anser att de geografiska beteckningarna hjälper konsumenterna att skilja olika produkter åt.

27. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förtydliga skillnaden mellan varumärken och geografiska beteckningar och att vidta åtgärder för att i praktiken tillämpa de befintliga gemenskapsreglerna om att ett märke som innehåller eller hänvisar till SUB eller en skyddad geografisk beteckning (SGB) inte kan registreras av aktörer som inte representerar producentorganisationerna för dessa SUB eller SGB. Parlamentet påpekar att det är ytterst viktigt att inleda marknadsföringskampanjer, med en egen budget, i syfte att informera konsumenterna om fördelarna med dessa offentliga certifieringssystem.

28. Europaparlamentet anser att producenterna av produkter med geografiska beteckningar bör ha tillgång till instrument som gör det möjligt för dem att adekvat hantera de producerade volymerna så att de geografiska beteckningarnas anseende och kvalitet bibehålls.

29. Parlamentet anser att i fall där en SGB-produkt används i en sammansatt färdiglagad produkt, och detta innebär att den skyddade produktens egenskaper ändras, ska övervakningsorganen eller den behöriga myndigheten kunna genomföra särskilda kontroller för att försäkra sig om att egenskaperna hos den skyddade produkten inte har ändrats i alltför hög grad.

30. Europaparlamentet kräver större skydd för registrerade namn, särskilt i vissa förpacknings- och saluföringsled utanför produktionsområdet då det kan finnas risk för missbruk av dessa namn. Parlamentet kräver att de gemenskapsbestämmelser som förbjuder registrering av märken med en beteckning som liknar en redan registrerad SUB eller SGB ska tillämpas.

31. Europaparlamentet rekommenderar att gemensamma bestämmelser utarbetas för tillverkare av produkter med geografiska beteckningar i syfte att fastställa villkoren för användning av sådana beteckningar, även i samband med deras användning i benämningen av bearbetade produkter.

32. Europaparlamentet ser positivt på att registreringen av geografiska beteckningar förenklas och handläggningstiden förkortas.

33. Europaparlamentet påpekar att skyddsnivån för geografiska beteckningar varierar i medlemsstaterna, och att det är önskvärt att lagstiftning och förfaranden inom detta område harmoniseras, särskilt med avseende på bestämmelserna om ett automatiskt skydd.

34. Europaparlamentet anser att det internationella skyddet för geografiska beteckningar ska förstärkas. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser, särskilt på det politiska planet, för att förbättra skyddet av geografiska beteckningar under förhandlingarna i Världshandelsorganisationen (både vad gäller en utökning av skyddet i artikel 23 i avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips) till att gälla alla produkter och inrättandet av ett multilateralt register över geografiska beteckningar) men också inom förhandlingarna om anslutning av nya stater till Världshandelsorganisationen och pågående förhandlingar om bilaterala avtal.

35. Europaparlamentet anser att såväl exportprodukter som andra produkter bör omfattas av detta internationella skydd från EU:s sida. Skyddet kan eventuellt skilja sig åt beroende på den faktiska risken för produktförfalskning. Således skulle produkter som i stor utsträckning riskerar att förfalskas och som exporteras kunna omfattas av internationellt skydd genom WTO, medan det för produkter med lägre förfalskningsrisk som marknadsförs lokalt skulle kunna föreslås ett förenklat förfarande med ett erkännande från medlemsstaten, som meddelas de ansvariga i Bryssel, (jämförbart med nivån på det nuvarande tillfälliga skyddet) och ett rättsligt europeiskt skydd.

36. Europaparlamentet påpekar att vissa beteckningar systematiskt missbrukas i tredjeländer, vilket vilseleder konsumenterna och undergräver de genuina produkternas anseende. Parlamentet betonar vidare att det är ett mycket tidskrävande förfarande att säkerställa skydd av en beteckning i tredjeländer, något som enskilda producentgrupper kan ha svårt att genomföra. Eftersom varje land har sina särskilda system och förfaranden för skydd, uppmanar parlamentet kommissionen att spela en rådgivande roll samt tillhandahålla producentgrupper kunnande och rättsligt stöd när det gäller att sluta avtal med tredjeländer.

37. Europaparlamentet anser att användningen av skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar ska övervakas på europeisk och nationell nivå. För att förebygga missbruk av dessa beteckningar bör stränga sanktionsmöjligheter införas. Medlemsstaterna ska följaktligen vara skyldiga att automatiskt tillämpa sådana sanktioner när förfalskningar eller kopior av de skyddade beteckningarna uppdagas. Parlamentet föreslår i detta avseende att en särskild bestämmelse ska införas i artikel 13 i förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel[2]. Parlamentet stöder förenklingen av ansökningsförfarandet för skyddade ursprungsbeteckningar, och att medlemsstaternas myndigheter ska följa strikta förfaranden när de kontrollerar att samtliga moment i tillverkningsförfarandet utförs i den aktuella geografiska regionen.

38. Europaparlamentet anser att marknadsövervakningen för att säkerställa att samtliga föreskrifter för SUB och SGB följs innebär en administrativ kostnad för medlemsstaterna, men att den samtidigt bidrar på ett betydande sätt till ett effektivare skydd. Parlamentet stöder inrättandet av en teknisk stödtjänst på EU‑nivå, för kontroller som ska utföras av medlemsstaterna, så att det skydd som användningen av SUB och SGB ger tillämpas på ett så enhetligt sätt som möjligt i EU.

39. Europaparlamentet anser att det behövs intensivare, gemenskapsfinansierade åtgärder för att informera om dessa system och förankra dem bland medborgarna såväl på den inre marknaden som i tredjeländer. Parlamentet anser också att det är motiverat att öka gemenskapens medfinansiering av gemenskapsprogram för information om och främjande av europeiska kvalitetsprodukter. Parlamentet vill att kommissionen fortsätter att främja begreppet geografiska beteckningar i tredjeländer, särskilt genom att öka det tekniska biståndet i samarbete med de geografiska beteckningarnas producentgrupper.

40. Europaparlamentet rekommenderar att en europeisk myndighet för produktkvalitet inrättas. Den ska ha ett nära samarbete med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och med de enheter inom kommissionen som är ansvariga för livsmedelskvaliteten. Myndigheten ska även besluta med avseende på det ökande antalet ansökningar från tredjeländer om produkter med SUB, SGB och skyddad särart.

41. Europaparlamentet framhåller betydelsen av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder[3] för konsumenternas valfrihet, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagförslag om märkningsplikt även för animaliska produkter som mjölk, kött och ägg som kommer från djur som utfodrats med genetiskt modifierat foder.

42. Europaparlamentet stöder bibehållandet och förenklingen av systemet för garanterade traditionella specialiteter (GTS). Parlamentet uttrycker dock sin besvikelse över att detta verktyg visat sig vara så ineffektivt. Hittills har bara några få GTS-produkter registrerats (20 specialiteter har registrerats och 30 ansökningar är under behandling). Parlamentet betonar att den andra av de förteckningar över GTS som avses i artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 509/2006 av den 20 mars 2006 om garanterade traditionella specialiteter av jordbruksprodukter och livsmedel[4] – den där användningen av produktens eller livsmedlets benämning inte är förbehållen producenterna – bör avskaffas eftersom den försvagar skyddet av GTS. Parlamentet påpekar att GTS-systemet fortfarande är ett relevant instrument för skyddet av recept och att det har en avsevärd utvecklingspotential förutsatt att vissa villkor uppfylls.

43. Europaparlamentet anser att definitionen av ”traditionell produkt” som den formuleras i rådets förordning (EG) nr 509/2006 är otillräcklig och menar att GTS-systemet kommer att bli mer attraktivt om de traditionella produkterna sammanlänkas med det land där traditionen i fråga förekommer eller om endast de producenter som upprätthåller traditionella metoder får använda beteckningen.

44. Europaparlamentet bedömer att ekologisk produktion är en av de viktigaste potentiella tillväxtfaktorerna för det europeiska jordbruket och att den trovärdighet som gemenskapens logotyp står för bör stärkas genom program som främjar verksamheten. Parlamentet noterar att den europeiska lagstiftningen på området visserligen är enhetlig, men att medlemsstaterna tillämpar certifieringsförfarandet på olika sätt i och med att vissa av dem överlåter de dyra kontrolluppdragen åt kontrollerande myndigheter eller åt statligt godkända kontrollorgan. Parlamentet konstaterar att certifieringen är dyr och att förfarandena skiljer sig åt mellan medlemsstaterna. Parlamentet ser positivt på en harmonisering av lagstiftningen om gränsvärden för rester av förbjudna växtskyddsmedel i ekologiska jordbruksprodukter. Parlamentet stöder i princip förslaget om en EU‑märkning för ekologiskt odlade produkter.

45. Europaparlamentet anser att organen och förfarandena för kontroll och certifiering av ekologisk produktion måste bli enhetligare för att skapa säkerhet och förtroende bland konsumenterna genom en ny EU-logotyp för ekologiskt jordbruk, som garanterar enhetliga produktions-, kontroll- och certifieringskriterier på gemenskapsnivå och bidrar till att lösa problem och främja en inre marknad för ekologiska produkter i ännu högre grad.

46. Europaparlamentet bedömer att utvecklingen av en enhetlig marknad för ekologiska produkter i EU kan bromsas av att det dyker upp icke-ekologiska produkter märkta på ett sätt som antyder att de är ekologiska jordbruksprodukter. Parlamentet uttrycker därför sin oro över försöket att utvidga Ecolabel‑märkningen till livsmedel som inte tillverkats enligt reglerna för ekologiskt jordbruk.

47. Europaparlamentet förespråkar införandet av obligatorisk information om ursprungsland på färska och bearbetade ekologiska produkter som importerats från tredjeländer, oavsett om gemenskapens logotyp används för de ekologiska produkterna.

48. Europaparlamentet anser att man för att få en mer välfungerande inre EU‑marknad för ekologiska produkter bör beakta följande:

–   Information om ursprungsland bör finnas på färska och bearbetade ekologiska produkter som importerats från tredjeländer, oavsett om de är märkta med gemenskapens logotyp.

–   Den trovärdighet som gemenskapens logotyp står för bör stärkas genom ett program som främjar ekologiska produkter.

–   Högsta gränsvärden för rester av förbjudna växtskyddsmedel i ekologiska jordbruksprodukter bör införas.

–   Frågan om dubbla certifieringar som de stora distributörerna ofta kräver bör undersökas, eftersom detta leder till brist på ekologiska produkter på den inre marknaden.

–   Det bör införas en märkning för icke-jordbruksprodukter, där ekologisk produktionsmetod anges, som skiljer sig från märkningen för ekologiska jordbruksprodukter.

49. Europaparlamentet välkomnar att organ för traditionella och ekologiska produkter inrättas i medlemsstaterna. I varje medlemsstat behöver det finnas offentliga eller privata organ som erkänns av samtliga tillverkare och konsumenter, och som har till uppgift att övervaka ländernas tillverkning av ekologiska produkter och kvalitetsprodukter samt att verka för att öka efterfrågan på dessa.

50. Europaparlamentet inser att konsumenterna ställer allt större krav på livsmedels och livsmedelsprodukters kvalitet, inte bara när det gäller säkerhet, utan även när det gäller etiska aspekter såsom miljömässig hållbarhet, skydd av djurens välbefinnande och GMO‑teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa kriterier för kvalitetsinitiativ, såsom frivilliga märkningssystem för GMO-fria livsmedel, som kommer att ge konsumenterna en tydlig valmöjlighet.

51. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att främja miljövänliga produktionssystem och beklagar därför att det inte finns gemenskapsregler för integrerad produktion för att lyfta fram EU-producenternas insatser på detta område genom lämpliga informations- och marknadsföringskampanjer som inriktas på att sprida mervärdet av detta slags produktion.

Certifieringssystem

52. Europaparlamentet anser att det inte krävs EU-riktlinjer för harmonisering av normer. Parlamentet bedömer att det inte behövs ytterligare certifieringssystem för märkning av livsmedel på gemenskapsnivå, eftersom detta skulle urholka värdet av de befintliga systemen och vilseleda konsumenterna.

53. Europaparlamentet betonar att utvecklingen av kvalitetsmärken, inklusive hanteringen av dem, inte får leda till ökad administration för producenterna. Parlamentet efterlyser i detta hänseende en initiativrätt för producenterna att använda dessa varumärken och att gemenskapsmyndigheternas ingripanden inskränks till skyddet av dessa varumärken för att säkerställa att producenterna får skälig ersättning för sina utgifter och att konsumenterna är skyddade mot förfalskningar eller andra former av bedrägerier.

54. Europaparlamentet betonar att existerande system för kvalitetscertifiering, förutom att med hjälp av noggrann övervakning säkra att rättsliga bestämmelser följs, även bör säkerställa andra för livsmedelssäkerheten viktiga element, t.ex. spårbarheten. Parlamentet framhåller att certifieringssystem bör spegla samhällskrav, och att det därför behövs ett statligt stöd för de kostnader som uppkommer för jordbrukarna. Parlamentet uttalar sig för att främja en aktivare medverkan från producentorganisationernas sida, eftersom enskilda jordbrukare inte har något att sätta emot alltför långtgående certifieringsbestämmelser inom handeln.

55. Europaparlamentet betonar att de privata certifieringssystemen i sin nuvarande utformning inte uppfyller målsättningen att hjälpa producenterna att informera konsumenterna om sina produkters egenskaper. Systemen håller i stället på att förvandlas till en ren kanal för marknadstillträde, byråkratin har ökat för jordbrukarna och många livsmedelsföretag i distributionsledet gör stora pengar på detta. Parlamentet anser att spridningen av dessa system inte får främjas eftersom de begränsar marknadstillträdet för en del av producentsektorn.

56. Europaparlamentet betonar att den nuvarande mångfalden av privata certifieringssystem hindrar marknadstillträdet för en del av sektorn, och att dessa system inte bidrar till att förbättra informationen till konsumenterna om produkters egenskaper. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja ömsesidigt erkännande av privata certifieringssystem i syfte att begränsa spridningen av sådana system och förhindra att kvalitetsprodukter utestängs från marknaden. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utarbeta gemenskapsriktlinjer som omfattar aspekter som dessa system inte kan reglera, såsom särskilda termer och värdepåståenden, vilka bör fastställas genom objektiva skalor och bedömningskriterier.

57. Europaparlamentet påpekar att regionala produkter har stor betydelse för lokala ekonomier och samhällen, och därför bör man motsätta sig alla förslag till begränsning av antalet registrerade geografiska beteckningar.

58. Europaparlamentet anser att det inte bör utarbetas nya initiativ för främjande av traditionella produkter eftersom detta skulle kunna leda till en urholkning av GTS-systemet.

59. Europaparlamentet önskar ett starkare samarbete med Internationella standardiseringsorganisationen (ISO) och ett så utbrett genomförande som möjligt av alternativa system. Hit hör exempelvis HACCP (principerna om riskanalys och kritiska styrpunkter).

60. Beträffande den internationella dimensionen påpekar Europaparlamentet att Europeiska unionen i viss mån har sämre konkurrensförmåga än sina viktigaste handelspartner. Parlamentet uttrycker sin oro över det tryck tillväxtländernas produkter utövar. De är inte underkastade samma säkerhets- och kvalitetskrav som de europeiska, och tillsynen är ofta bristfällig. Parlamentet upprepar att det är nödvändigt att införa principen ”villkorligt marknadstillträde”, som parlamentet har förordat i ett antal resolutioner.

61. Europaparlamentet kräver fler bilaterala avtal med nyckelmarknader samt avtal om bekämpande av förfalskningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att lösa problemen med det internationella varumärkesskyddet och med problemen kring SGB, SUB och GTS.

Övriga aspekter

62. Europaparlamentet anser att det behövs mer information om den europeiska politikens positiva roll för att garantera livsmedelskvaliteten och livsmedelssäkerheten. Parlamentet beklagar att unionsmedborgarna saknar en lättillgänglig och uttömmande informationskanal om Europeiska unionens insatser på området. Parlamentet rekommenderar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser för att informera om och främja kvalitets- och livsmedelssäkerhetsnormer för gemenskapsprodukter.

63. Europaparlamentet framhåller att en europeisk finansiering här kan spela en viktig roll. Gemenskapen medfinansierar till 75 procent konvergensländernas kvalitetsförbättringsprogram. Parlamentet påpekar att den världsomfattande finanskrisen har stramat åt lånevillkoren för mindre tillverkare, vilket gör det betydligt svårare för dem att få tillgång till medfinansieringen.

64. Europaparlamentet anser att anordnandet av lantbruksmarknader, där säsongsprodukter från trakten säljs direkt av jordbruksföretagen, bör uppmuntras eftersom dessa marknader säkerställer rättvisa priser för kvalitetsprodukter, stärker kopplingen mellan produkten och området och lär konsumenterna att göra medvetna val från kvalitetssynpunkt. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör främja inrättandet av försäljningslokaler där producenter kan erbjuda sina produkter direkt till konsumenterna.

65. Europaparlamentet kräver att program för säljfrämjande åtgärder inrättas för lokala marknader i syfte att stödja lokala och regionala bearbetnings- och marknadsföringsinitiativ. Parlamentet anser att detta till exempel kan ske via producentkooperativ som ökar mervärdet på landsbygden och som genom att undvika långa transportvägar utgör ett bra exempel på hur klimatförändringen kan motverkas.

66. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EGT C 328, 26.10.1998, s. 232.
• [2]  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.
• [3]  EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.
• [4]  EUT L 93, 31.3.2006, s. 1.

MOTIVERING

Genom den tilltagande globaliseringen utsätts jordbrukarna i EU:s medlemsstater för ett allt större tryck från jordbruksprodukter från tredjeländer. De europeiska producenternas främsta tillgång för att bemöta dessa nya utmaningar är kvaliteten.

Minimikraven här gäller naturligtvis hygien och livsmedelssäkerhet, men samtidigt blir konsumenterna alltmer medvetna om hur jordbruket kan bidra till en hållbar utveckling, till att bekämpa klimatförändringarna, till att upprätthålla livsmedelssäkerhet, biologisk mångfald och djurskydd samt till att bekämpa ökenutbredning. Många av dessa produktionskrav, när det gäller såväl produktsäkerhet och hygien som miljö och djurskydd, uppfylls inte alltid av importerade livsmedel. Dessutom tillkommer det faktum att konsumenterna visar ett tilltagande intresse för både livsmedelssäkerhet och livsmedlens ursprung och produktionsmetoder.

Europeiska unionen ska se till att alla livsmedel uppfyller produktionskraven, i synnerhet de som berör hälsa och säkerhet. Den ska även garantera en likvärdig konkurrens mellan produkter med europeiskt ursprung och produkter som kommer från tredjeland. I det hänseendet har parlamentet flera gånger rekommenderat konceptet ”villkorligt marknadstillträde”, dvs. att endast produkter som uppfyller ett antal specifika kriterier tillåts på marknaden. Enligt ett sådant system skulle skillnaderna i kvalitet mellan gemenskapsprodukter och produkter från tredjeländer avspeglas i gemenskapens tullpolitik, men de skyldigheter som unionen har inom ramen för WTO-förhandlingarna skulle inte påverkas. De medel som således skulle flyta in skulle överföras till de delar av tredjeländernas statsbudgetar som används för förbättring av livsmedelskvaliteten. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att utreda effekten av sådana åtgärder och föreslå en lagstiftningsram baserad på denna utredning.

Föredraganden välkomnar alltså den debatt som kommissionen har inlett i sin Grönbok om jordbruksprodukters kvalitet: produktnormer, produktionskrav och kvalitetsordningar. Föredraganden stöder viljan att främja de europeiska jordbruksprodukternas kvalitet utan att lägga ytterligare kostnader och ansvar på producenterna. Diskussionerna inom Europaparlamentets jordbruksutskott och under den konferens som föredraganden arrangerade tillsammans med representanter för regionerna, livsmedelsproducenter och nationella institutioner samt EU‑institutioner resulterade i förslag om ett antal åtgärder för att förbättra politiken för livsmedelskvaliteten i EU. Föredraganden hoppas att dessa åtgärder kommer att finnas med i de lagförslag som kommissionen lägger fram inom området efter det omfattande samrådet baserat på grönboken.

Föredraganden har i första hand tagit upp frågan om produktionskrav och handelsnormer. För ett stort antal jordbruksprodukter och för vissa bearbetade livsmedelsprodukter anges det i EU:s handelsnormer produktdefinitioner, minimibestämmelser, produktkategorier och krav på märkning för att informera konsumenterna. Syftet med normerna är att hjälpa jordbrukarna att leverera kvalitetsprodukter som lever upp till konsumenterna förväntningar, att undvika att göra konsumenterna besvikna och att underlätta prisjämförelser mellan olika produktkvaliteter.

Föredraganden vill minska komplexiteten i EU:s system för grundbestämmelser och antalet föreskrifter som de europeiska jordbrukarna måste följa. Hon förespråkar förenkling och införandet av regler som säkerställer en tillräckligt hög livsmedelssäkerhet i Europa. Hon föreslår även vägar för att förenkla lagstiftningsprocessen genom att förkorta kommissionens beslutsprocesser, överföra kommissionens ansvar på området till andra organ eller hänvisa till internationella normer. Denna förenkling bör ta hänsyn till de administrativa uppgifter som åligger myndigheter och berörda parter. I takt med att marknadens behov och tekniken förändras kan handelsnormerna dessutom bli delvis förlegade och behöva anpassas och uppdateras.

För det andra är föredraganden positiv till att det blir obligatoriskt att ange var råvarorna har producerats genom formuleringen: ”produkt tillverkad i EU” eller ”produkt tillverkad utanför EU”. Denna ordning bör utvidgas till att omfatta bearbetade livsmedelsprodukter så att de viktigaste ingrediensernas och råvarornas ursprung anges och sambandet mellan ursprungsplats och plats för slutbearbetning av produkterna synliggörs. Den information om livsmedelskedjan som ges till de europeiska konsumenterna är otillräcklig, i synnerhet när det gäller produkternas och råvarornas ursprung och den plats där den slutliga bearbetningen av produkten sker. Åtgärderna för ursprungsmärkning måste därför åtföljas av EU-understödda informationskampanjer riktade till allmänheten.

EU skulle exempelvis kunna använda den australiska ordningen för märkning av ursprungslandet som förebild. I detta system anges de olika produktionsstegen för produkten, till exempel ”tillverkad i” för livsmedel som producerats lokalt med lokala ingredienser eller ”bearbetad i” för livsmedel som har genomgått en stor bearbetning i det aktuella landet eller en märkning av typen ”bearbetad i … av lokala eller importerade ingredienser”. Andra viktiga handelspartner till EU, till exempel Förenta staterna eller Nya Zeeland har märkningssystem av samma typ.

Dessutom anser föredraganden att man bör uppmuntra frivilliga reserverade termer framför de obligatoriska handelsnormerna och att EU inte måste utarbeta sin egen definition av dessa termer eftersom de har definierats i medlemsstaternas lagstiftning. Principen om ursprungsland kan tillämpas på det ömsesidiga erkännandet av dessa normer utan att den inre marknaden snedvrids. Föredraganden anser även att samreglering bör uppmuntras och vara det normala förfarandet för att anta EU-lagstiftning på området.

Med hänvisning till parlamentets tidigare resolutioner önskar föredraganden att en detaljerad analys görs av möjligheterna till märkning av europeiska kvalitetsprodukter, baserad på de modeller som redan finns. Kommissionen uppmanas således att utreda och föreslå en europeisk kvalitetsmärkning som komplement till befintliga nationella och regionala märkningar. En sådan märkning bör också garantera skyddet av miljön och lika behandling av alla aktörer på marknaden i hela distributions‑ och produktionskedjan. Föredraganden anser att den europeiska kvalitetsmärkningen skulle kunna utarbetas på basis av nationella märkningar och komplettera de instrument som redan används i medlemsstaterna så att reglerna på europeisk nivå inte riskerar att bli oförenliga med reglerna på nationell nivå.

Angående den internationella dimensionen av skyddet av geografiska beteckningar anser föredraganden att denna fråga bör behandlas inom ramen för de internationella handelsförhandlingarna, och uppmanar kommissionen att ta upp denna punkt på Världshandelsorganisationens dagordning och se till att den erkänns av alla internationella partner.

Föredraganden föreslår att tekniskt bistånd beviljas av EU för genomförande av ordningarna för SGB (skyddad geografisk beteckning), SUB (skyddad ursprungsbeteckning) och GTS (garanterade traditionella specialiteter) i medlemsstaterna och för bedömning av produkter med dessa beteckningar. De europeiska kvalitetssystemen måste bli mer kända bland de europeiska konsumenterna. För att uppnå detta mål krävs det kraftigare, gemenskapsfinansierade åtgärder för att informera om dessa system och förankra dem bland allmänheten, både på den inre marknaden och i tredjeländer. Därför stöder föredraganden det initiativ som syftar till att skapa en europeisk myndighet för produktkvalitet som ska ha ett nära samarbete med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och de enheter vid kommissionen som ansvarar för livsmedelskvaliteten. När det gäller ekologiskt jordbruk välkomnar föredraganden att det i medlemsstaterna upprättas myndigheter för traditionella och ekologiska produkter och uppmuntrar bildandet av organ av denna typ, både offentliga och privata.

Föredraganden anser generellt att de kvalitetsordningar i medlemsstaterna som redan är välkända av de europeiska konsumenterna fortsatt bör främjas och att det inte är önskvärt att vare sig standardisera eller slå samman alla dessa ordningar till en enda. För att EU:s miniminormer för kvalitetscertifiering ska garanteras bör de utredas och erkännas på EU‑nivå. Det måste således inom kommissionen finnas en myndighet med uppgift att certifiera och bevilja användningen av ovannämnda ordningar på EU‑nivå och att garantera en enhetlig och effektiv kontroll på både EU-nivå och nationell nivå.

YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (11.2.2009)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över att garantera livsmedelskvalitet – harmonisering eller ömsesidigt erkännande av standarder
(2008/2220(INI))

Föredragande (*): Magor Imre Csibi

(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker att program för livsmedelskvalitet bör erbjuda information och garantera autentiska lokala ingredienser och produktionsmetoder för konsumenterna. Parlamentet anser därför att sådana program måste genomföras och tillämpas med förstärkta kontroller och spårbarhetssystem.

2.  Europaparlamentet menar att det är önskvärt med ursprungsmärkning av huvudingrediensen(-erna) i en livsmedelsprodukt såvida huvudingrediensen inte kommer från ett område med ”skyddad geografisk beteckning” eller ”skyddad ursprungsbeteckning”. Med huvudingrediens avser parlamentet den ingrediens som utgör mer än 50 procent av livsmedelsprodukten. Parlamentet betonar dessutom att sådana märkningssystem bör användas på frivillig basis.

3.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare förenkling av saluföringsnormerna genom att huvudkriterierna förtydligas, liksom framtagande av EU-riktlinjer för användningen av allmänna reserverade termer, såsom ”låg sockerhalt”, ”lågt koldioxidutsläpp”, ”dietprodukt” och ”naturlig”, för att undvika vilseledande praxis.

4.  Europaparlamentet understryker behovet av att lyfta fram ekologiska produkter och ekologiskt jordbruk som en källa till livsmedel av hög kvalitet och en katalysator för miljön och djurskydd. Parlamentet efterlyser en förenkling av certifieringssystemet så att marknaden för ekologiska produkter kan vidareutvecklas samt ett omedelbart införande av en obligatorisk EU‑logotyp som ett sätt att öka konsumenternas kunskap om och erkännande av ekologiska produkter.

5.  Europaparlamentet inser att konsumenterna ställer allt större krav på livsmedels och livsmedelsprodukters kvalitet, inte bara när det gäller säkerhet, utan även när det gäller etiska aspekter såsom miljömässig hållbarhet, skydd av djurens välbefinnande och GMO‑teknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa kriterier för kvalitetsinitiativ, såsom frivilliga märkningssystem för GMO-fria livsmedel, som kommer att ge konsumenterna en tydlig valmöjlighet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	10.2.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	45 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Pilar Ayuso, Irena Belohorská, Maria Berger, Johannes Blokland, John Bowis, Martin Callanan, Magor Imre Csibi, Chris Davies, Avril Doyle, Mojca Drčar Murko, Anne Ferreira, Elisabetta Gardini, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Satu Hassi, Gyula Hegyi, Marie Anne Isler Béguin, Christa Klaß, Eija-Riitta Korhola, Holger Krahmer, Urszula Krupa, Peter Liese, Linda McAvan, Péter Olajos, Miroslav Ouzký, Vladko Todorov Panayotov, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Dagmar Roth-Behrendt, Guido Sacconi, Amalia Sartori, Carl Schlyter, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, María Sornosa Martínez, Antonios Trakatellis, Thomas Ulmer, Åsa Westlund
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Iles Braghetto, Jutta Haug, Hartmut Nassauer, Andres Tarand
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Emanuel Jardim Fernandes

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	17.2.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	28 8 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Vincenzo Aita, Niels Busk, Luis Manuel Capoulas Santos, Giovanna Corda, Albert Deß, Constantin Dumitriu, Michl Ebner, Carmen Fraga Estévez, Lutz Goepel, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, Esther Herranz García, Lily Jacobs, Elisabeth Jeggle, Heinz Kindermann, Vincenzo Lavarra, Stéphane Le Foll, Véronique Mathieu, Mairead McGuinness, Rosa Miguélez Ramos, María Isabel Salinas García, Sebastiano Sanzarello, Agnes Schierhuber, Willem Schuth, Czesław Adam Siekierski, Alyn Smith, Donato Tommaso Veraldi
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Katerina Batzeli, Ilda Figueiredo, Béla Glattfelder, Wiesław Stefan Kuc, Astrid Lulling, Catherine Neris, Maria Petre, Markus Pieper, Struan Stevenson, Vladimír Železný
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Hélène Goudin, Ewa Tomaszewska, Peter Šťastný