BETÄNKANDE om livsmedelspriserna i Europa

24.2.2009 - (2008/2175(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
Föredragande: Katerina Batzeli

Errata/AddendaSelectERR01

• ERR01 (PDF - 22 KB)
• ERR01 (DOC - 34 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om livsmedelspriserna i Europa

(2008/2175(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 33 i EG-fördraget,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 december 2008 med titeln ”Livsmedelspriser i Europa” (KOM(2008)0821),

–   med beaktande av dess studie av den 20 oktober 2007 om klyftan mellan producent- och konsumentpriserna,

–   med beaktande av kommissionens studie av den 28 november 2006 ”Competitiveness of the European Food Industry. An economic and legal assessment”,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 maj 2008 med titeln ”De stigande livsmedelspriserna – Riktlinjer för EU:s agerande” (KOM(2008)0321),

–   med beaktande av sin skriftliga förklaring 88/2007 om utredning av och åtgärder mot det maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen utövar[1],

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om storskalig detaljhandel – tendenser och konsekvenser för jordbrukare och konsumenter[2],

–   med beaktande av kommissionens grönbok om vertikala begränsningar i EG:s konkurrenspolitik[3],

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om stigande priser på foder och livsmedel[4],

–   med beaktande av den pågående hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0094/2009), och av följande skäl:

A. Under den senaste tiden har livsmedelspriserna fluktuerat kraftigt både i Europa och i resten av världen. Detta har ibland även medfört stora prisökningar och fått betydande konsekvenser för jordbrukssektorn, där man i vissa fall dragit nytta av prisökningarna, och i andra fall – för det mesta inom jordbruk med boskapsuppfödning och livsmedelsförädlingen – råkat ut för ökade kostnader.

B.  Det har även skett en avsevärd ökning av produktionskostnaderna inom jordbruket till följd av de höjda priserna på insatsvaror, såsom gödningsmedel och växtskyddsmedel. Även om producentpriserna för närvarande sjunkit lavinartat åtföljs denna nedgång inte av en lika omfattande och samtidig sänkning av produktionskostnaderna.

C. Nedgången i priserna på jordbruksprodukter ger, om den inte åtföljs av en nedgång i produktionskostnaderna, upphov till en ohållbar finansiell situation för jordbrukarna, av vilka många börjat lägga ner produktionen på grund av bristande lönsamhet.

D. I de enskilda medlemsstaterna har det konstaterats att stora tillverkare har fastställt kraftigt varierande priser för samma produkter.

E.  I hela Europa har man upptäckt stora prisskillnader mellan konsument- och producentpriserna som i vissa fall inte kan förklaras genom de kostnader som är kopplade till bearbetningen, distributionen och försäljningen av produkter.

F.  När priser och prisutveckling analyseras måste hela leveranskedjan beaktas. Livsmedelssektorn är uppsplittrad och leveranskedjan mycket komplex med många mellanhänder.

G. Vissa stora förädlingsföretag har ökat sina marknadsandelar under de senaste åren.

H. Marknadsandelen för vissa större tillverkare har ökat under de senaste åren.

I.   Under de senaste åren har det kunnat konstateras stora förändringar i livsmedelskedjans konkurrensstruktur och en ökad koncentrationsgrad bland såväl livsmedelsproducenter som grossister och detaljhandlare.

J.   Undersökningar runt om i EU ger vid handen att stormarknader utnyttjar sin köpkraft och pressar ersättningarna till leverantörerna till ohållbara nivåer och ställer oskäliga villkor på dem. Stora detaljhandlare i hela Europa håller snabbt på att förvandlas till ”portvakter” som kontrollerar jordbrukarnas och andra leverantörers tillträde till konsumenterna i EU.

K. Konsumentpriserna i Europa är i genomsnitt upp till fem gånger högre än priserna fritt gården. För femtio år sedan fick jordbrukarna i Europa uppskattningsvis hälften av detaljhandelspriset för livsmedel. I dag har denna andel – med en klart ökad bearbetningsgrad för livsmedlen – sjunkit drastiskt till mycket lägre nivåer.

L.  Finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken har under årens lopp visserligen bidragit till att garantera lägre priser för konsumenterna, men man kan ändå se att konsumentpriserna fortfarande är höga och inte blir lägre, trots att priserna i jordbrukssektorn har sjunkit.

M. Det är strategiskt viktigt med en hög självförsörjningsgrad i Europa. I detta sammanhang bör en stark ställning eftersträvas för de europeiska primärproducenterna som pelare i vår livsmedelsförsörjning.

N. Skillnaderna i förhandlingsstyrkan mellan jordbruksproducenterna och de övriga aktörerna i leveranskedjan har lett till att den kraftiga pressen på jordbruksproducenternas marginaler kvarstår.

1.  Europaparlamentet anser att det i enlighet med fördraget ligger i den europeiska allmänhetens intresse att bevara en lämplig nivå på producent- och konsumentpriserna och garantera en rättvis konkurrens, särskilt i fråga om strategiska varor såsom jordbruks- och livsmedelsprodukter.

2.  Europaparlamentet anser att om konsumenterna tack vare konkurrensen får tillgång till livsmedel till skäliga priser måste jordbrukarna garanteras en stabil inkomst genom priser som täcker produktionskostnaderna och en skälig ersättning för sitt arbete, även för att garantera ett utbud av livsmedel av hög kvalitet.

3.  Europaparlamentet anser att många olika faktorer påverkar prisöverföringsmekanismen och klyftan mellan producent- och konsumentpriser. Till dessa faktorer räknas de marknadsföringsmetoder som de olika aktörerna i leveranskedjan, däribland tillverkare, grossister och detaljhandlare, använder, andelen kostnader som inte hänger samman med jordbruket (såsom energi och arbetskraft), lagstiftning och regelverk, produktens fördärvlighet, graden av bearbetning, marknadsföring och behandling av produkterna eller konsumenternas köppreferenser.

4.  Europaparlamentet anser att den ökande koncentrationen i hela livsmedelskedjan, graden av produktförädling och de prisökningar som är kopplade till andra externa kostnadsfaktorer samt spekulationer med jordbruksråvaror hör till de faktorer som mest påverkar prisöverföringsmekanismen och klyftan mellan konsument- och producentpriser. Parlamentet upprepar därför hur viktigt det är med instrument för marknadsreglering, i dagsläget mer nödvändigt än någonsin.

5.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att utvecklingen i fråga om utbud och efterfrågan samt funktionsmässiga brister i livsmedelskedjan har avsevärt bidragit till de ökade livsmedelspriserna. Parlamentet betonar dock att även spekulation på finansmarknaderna i stor utsträckning har bidragit till störningar i prisbildningsmekanismen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt låta genomföra en undersökning av fördelningen av vinstmarginalerna i produktions- och leveranskedjan såsom fastställts för budgeten för 2009 på grundval av ett tidigare förslag från parlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling i samband med budgetförfarandet. Parlamentet anser att detta vore ett första steg för att främja insyn i kedjan.

7.  Europaparlamentet beklagar den progressiva avregleringen av gemenskapens interventionsåtgärder på jordbruksmarknaden, eftersom detta på ett avgörande sätt bidrar till kraftiga prissvängningar. Parlamentet anser att det är nödvändigt att införa nya marknadsförvaltningsåtgärder för att garantera ökad stabilitet i producenternas inkomster och ett acceptabelt pris för konsumenterna.

8.  Europaparlamentet anser att det inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken krävs marknadsförvaltningsåtgärder för att skapa stabilitet inom jordbrukssektorn och livsmedelsmarknaden samt för att upprätthålla en hållbar europeisk jordbruksproduktion med rimliga priser och undvika stora och mycket oregelbundna fluktuationer, både när det gäller försäljningspriser och produktionsfaktorer.

9.  Europaparlamentet anser att den jämförelse som kommissionen gör mellan EU och Förenta staterna i fråga om produktivitet visserligen är betydelsefull men att den samtidigt inte kan ligga till grund för en verklig mätning av produktiviteten i livsmedelssektorn (framför allt jordbruksproduktion och bearbetning) i EU. Parlamentet betonar att jordbruks- och livsmedelssektorn i EU skiljer sig avsevärt från motsvarande sektor i Förenta staterna såväl när det gäller de arter och områden som den omfattar som de förhållanden och bestämmelser som den styrs av.

10. Europaparlamentet anser att konkurrenskraften och innovationsförmågan i primärjordbrukssektorn måste främjas, eftersom det ökar möjligheterna till diversifiering för primärproducenter i driften av deras verksamhet och minskar beroendet av andra led i produktions- och distributionskedjan.

11. Europaparlamentet anser att en koncentration av jordbruksproduktionens utbud via producentorganisationer, kooperativ eller liknande sammanslutningar skulle göra det möjligt att återupprätta balansen när det gäller jordbruksproduktionens roll i livsmedelskedjan genom att jordbrukarnas förhandlingsstyrka skulle öka, mervärdet för deras produkter skulle höjas och distributionskanalerna skulle föras närmare konsumenten.

Brister på livsmedelsmarknaden

12. Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att stor marknadskraft särskilt lönar sig inom livsmedelssektorn, mot bakgrund av bristande priselasticitet i utbudet av jordbruksprodukter och konsumenternas efterfrågan.

13. Europaparlamentet är oroligt över vissa marknadsföringsmetoder, såsom att sälja varor under kostnadsnivån för att driva upp antalet besökare i stormarknader. Parlamentet stöder ett förbud mot att livsmedel säljs till priser under kostnadsnivån och stöder medlemsstater som redan infört sådana åtgärder. Parlamentet vill se fler EU-åtgärder mot denna aggressiva prissättning samt mot andra antikonkurrensmetoder, t.ex. att kunden binds till en viss produkt eller att en dominerande marknadsställning missbrukas.

14. Europaparlamentet anser att priser som understiger kostnaderna och som i sig inte lönar sig för något företag endast kan tillämpas av stora (differentierade) företag under en kort period och endast för att tränga bort konkurrenter från marknaden. Parlamentet anser att en sådan praxis på lång sikt inte gagnar vare sig konsumenterna eller marknaden i dess helhet.

15. Därtill är Europaparlamentet oroat över andra instanser där handeln utnyttjar sin marknadskraft, bland annat alltför långa betalningsfrister, kostnader för att ha med en viss produkt i utbudet, kostnader för att få ut en viss produkt på hyllorna, hot om att sluta köpa in produkter, retroaktiva rabatter på sålda varor, orimliga utgifter för detaljhandelns omkostnader för extraerbjudanden eller tvång att binda sig till en enda kedja.

16. Europaparlamentet betonar att både inköps- och försäljningssidan på marknaden tenderar att vara lika koncentrerad i vissa medlemsstater, vilket förvärrar snedvridningen av marknaden.

17. I ljuset av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och särskilt frikopplingen understryker Europaparlamentet att jordbrukarnas beslut om vad de ska producera i högre grad kommer att påverkas av marknadssignaler som inte får störas av en överkoncentration i detaljhandeln. Parlamentet tror att en ökning av EU:s livsmedelsimport troligtvis kommer att minska priserna på gårdarna.

18. Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att detaljhandlarna kan utnyttja märken såsom rättvisemärkta produkter för att öka vinstmarginalen. Parlamentet skulle därför gärna se att det utarbetas en stöd- och utvecklingsstrategi på EU-nivå för rättvisehandeln för att dessa affärsmetoder ska begränsas och användningen av sådan märkning kontrolleras.

19. Europaparlamentet noterar att på kort sikt kan konsekvenserna av marknadskoncentrationen på olika nivåer i livsmedelskedjan leda till lägre livsmedelspriser, men att man på medellång och lång sikt måste se till att den fria konkurrensen inte skadas och små producenter därmed trängs bort från marknaden och begränsar konsumentens valmöjligheter.

20. Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid att många små och medelstora företag i livsmedelssektorn är ytterst sårbara, i synnerhet som de i stor utsträckning är beroende av ett enda stort företag. Parlamentet noterar att stora företag i livsmedelskedjan ofta låter flera leverantörer bjuda under varandra. För att klara av konkurrens måste små företag skära ner på kostnaderna och marginalerna, vilket leder till mindre ersättning till jordbrukare, sämre tillträde till marknaden och färre distributionskanaler för små och medelstora företag, färre anställda och produkter av lägre kvalitet för konsumenterna.

21. Europaparlamentet är oroligt över de ökade spekulationerna med livsmedel på finansmarknaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda denna fråga. Parlamentet väntar på slutsatserna från högnivågruppen om konkurrens inom livsmedelsindustrin och uppmuntrar gruppen att lägga fram effektiva förslag för att åtgärda obalansen på marknaden.

22. Europaparlamentet reserverar sig fortfarande mot kommissionens slutsatser att spekulation på finansmarknaderna inte har påverkat prisbildningen i någon större utsträckning. Parlamentet anser att kommissionen borde ta initiativ för att stärka övervakningen av marknaderna för jordbruksråvaruterminer.

23. Europaparlamentet anser att kommissionen för närvarande begränsar sig till en ensidig tolkning av de tillgängliga uppgifterna, eftersom den inte beaktar de möjliga konsekvenserna av spekulativa investeringar i terminsmarknaderna, såsom

–   prisökningar för slutkonsumenterna (producenter och konsumenter) som orsakas av att det skapas felaktiga förväntningar i fråga om prisutvecklingen,

–   hinder och ökad osäkerhet för nybildade och små tillverkningsföretag för huvudsakligen jordbruksprodukter som kan medföra att det uppstår hinder för inträdet på marknaden och för den process som ska stärka konkurrensen på vissa marknader,

–   den orättvisa (socialt och geografiskt) omfördelningen av överskottet från försäljningen av jordbruksprodukter till jordbrukarnas/producenternas nackdel och till mellanhändernas och spekulanternas fördel.

24. Som motvikt till kommissionens bedömningar betonar Europaparlamentet att det är ännu mer brådskande att se över behovet av nya bestämmelser för terminsmarknaderna, eftersom det finns tecken på att spekulationen redan medför problem i fråga om priserna på baslivsmedel och därmed även för de marknader och tillverkningsföretag som är beroende av dessa.

25. Europaparlamentet anser att kommissionen under de senaste fem åren förbättrat sin övervakning av karteller, både genom införande av bättre konkurrenslagstiftningen och genomförande av befintlig lagstiftning. Parlamentet anser att åtgärder, såsom anhållan om förmånlig behandling, tvistlösningsförfaranden och kriminalteknisk datavetenskap, haft en betydelsefull inverkan. Parlamentet anser dock att innehållet i dem och medlemsstaternas genomförande av dem fortfarande måste förbättras.

26. Europaparlamentet uppmärksammar kommissionsledamoten med ansvar för konkurrens på den skriftliga förklaring som parlamentet antagit om en utredning av och åtgärder mot det maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i EU utövar. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över att kommissionen inte har följt de uppmaningar som framförs däri. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en undersökning av marknadskoncentration och kartellbildning i detaljhandeln och om påföljder vid orättmätigt handlande.

27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina årliga rapporter analysera klyftan mellan producent- och konsumentpriserna, prisskillnader mellan medlemsstaterna och prisskillnader mellan olika jordbruksprodukter.

28. Europaparlamentet påpekar att stora företag har klara och välkända ekonomiska fördelar (stordriftsfördelar och omfattning) som medför lägre kostnader och därmed lägre priser. Parlamentet understryker dock att åtgärder som syftar till att förbättra livsmedelskedjan bör främja skapandet av effektiva system (t.ex. kluster, nätverk och branschorganisationer), så att jordbrukssektorn kan utnyttja dessa fördelar för att minska pressen på vinstmarginal från företag i ett senare stadium.

29. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att kommissionen i sitt meddelande om livsmedelspriserna i Europa i översikten över de viktigaste metoderna som kan ge upphov till konkurrensproblem i livsmedelskedjan inte nämner det missbruk av en dominerande marknadsställning som kan konstateras i detaljhandeln samt i viss mån även i grossistledet. Parlamentet anser att konkurrenshämmande metoder som tillämpas av företag med en stor marknadsandel, exempelvis exklusiva avtal, eller som innebär att kunden obligatoriskt binds till en viss produkt utgör ett påtagligt bakslag mot en sund konkurrens i livsmedelskedjan.

Europeiska unionens roll

Reaktioner på obalansen på marknaden

30. Europaparlamentet stöder kommissionens beslut att föreslå ett effektivt europeiskt system för övervakning av marknaden som kan registrera pristendenserna och kostnaderna för insatsvaror genom hela leveranskedjan. Detta system bör garantera insyn och tillåta gränsöverskridande jämförelser mellan likartade produkter. Parlamentet anser att detta system måste införas i nära samarbete med Eurostat och nationella statistikmyndigheter och bör nära samarbeta med nätverket av europeiska konsumentcentrum. Parlamentet hänvisar till principen om att tilläggskostnader och bördor ska förbli rimliga.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en rättslig gemenskapsram som bland andra åtgärder inbegriper en omfattande översyn av direktiv 2000/35/EG och främjar jämlika förbindelser mellan de olika aktörerna i livsmedelskedjan samt undviker alla former av underprissättning och gynnar en mer rättvis fördelning av handelsmarginalerna.

32. Europaparlamentet uppmanar konkurrensmyndigheterna på nationell och europeisk nivå att undersöka och utvärdera konsumentpriserna i EU för att garantera att konkurrensbestämmelserna följs och att fastställa vilket ansvar de olika aktörerna i värdekedjan har. Parlamentet betonar att prisnedgångar på kort sikt måste meddelas konsumenten, samtidigt som prisökningar måste komma producenten till godo.

33. Europaparlamentet konstaterar att bättre insyn i kostnadsstrukturen kan nås om det skapas en europeisk databas som medborgarna enkelt kan få tillgång till och som skulle innehålla referenspriser för produkter och insatsvaror samt information om kostnader för energi, löner, hyror, avgifter och skatter från hela Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta planer för ett sådant elektroniskt system som skulle grunda sig på de nationella modeller som redan finns, såsom den franska ”observatoires des prix”. Parlamentet anser ytterligare att det också är nödvändigt att i samarbete med FAO inrätta ett internationellt centrum för jordbruksprodukter, insatsvaror och livsmedelspriser i syfte att bättre övervaka dessa uppgifter på internationell nivå.

34. Europaparlamentet uppmanar de olika leden i produktions- och distributionskedjan att tillsammans utarbeta bästa metoder och resultattavlor för att främja insynen i prissättningen av jordbruksprodukter.

35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter och kommissionen att göra noggranna undersökningar och analyser av de prisöverföringar och marginaler som förekommer mellan priserna fritt gården och de slutliga konsumentpriserna samt en analys av var stormarknaderna finns, deras antal och omsättning samt deras specifika kostnader för logistik och energi. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter och kommissionen att undersöka huruvida kriterierna för att fastställa om en dominerande marknadsställning föreligger fortfarande är lämpliga med hänsyn till utvecklingen på detaljhandelsmarknaden. Parlamentet kräver att det återinrättas en arbetsgrupp vid kommissionen om livsmedelskedjan som skulle samarbeta med nationella konkurrensmyndigheter.

36. Europaparlamentet konstaterar att en av orsakerna till skillnaderna mellan producent- och försäljningspriserna är den bristande balansen i livsmedelskedjan, och att EU trots detta inte förfogar över tillräckligt med åtgärder för att via kooperativ och andra sammanslutningar stödja producentorganisationerna för att på detta sätt främja en koncentration av utbudet. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa åtgärder, både inom den gemensamma jordbrukspolitiken och inom andra politikområden inom EU, för att stödja dessa organisationer, vilket skulle bidra till en bättre organisering av marknaden och en ökning av producentorganisationernas förhandlingsstyrka i förhållande till andra led av livsmedelskedjan.

37. Europaparlamentet föreslår att nationella konkurrensmyndigheter, som spelar en viktig roll i gemenskapens lagstiftning när det gäller att övervaka konkurrensen i livsmedelskedjans alla stadier, ökar sitt samarbete i samordning med kommissionen, genom den öppna metoden för samordning, om produktionskostnader och handel, för att garantera att den inre marknaden fungerar väl.

38. Europaparlamentet anser med hänsyn till att detaljhandeln framför allt präglas av nationella, rättsliga, ekonomiska, politiska och kulturella drag att det vore lämpligt att inom ramen för Europeiska konkurrensnätverket öka utbytet av information och eventuellt samordna sådana åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att undersöka om konkurrenshämmande metoder tillämpas av företag som är verksamma på gemenskapsnivå.

39. Europaparlamentet kräver, inom ramen för Lissabonstrategin, stöd för de nationella planer som syftar till att minska och avskaffa otillbörliga regleringsåtgärder i detaljhandeln som begränsar konkurrensen och livsmedelskedjans smidiga funktion till nackdel för kunderna.

40. Europaparlamentet anser att programmet för förmånlig behandling bör användas både på nationell nivå och på gemenskapsnivå, så att behöriga konkurrensmyndigheter kan få kännedom om fler konkurrenshämmande metoder i livsmedelskedjan.

41. Europaparlamentet påpekar att det, förutom gemenskapens konkurrensregler, finns många andra bestämmelser på europeisk nivå som styr detaljhandelns verksamhet, bland annat gemenskapens bestämmelser för den inre marknaden och gemenskapens konsumentlagstiftning. Parlamentet betonar att alla dessa bestämmelser måste vara förenliga med varandra och samordnas centralt på europeisk nivå, så att bästa möjliga resultat kan uppnås i fråga om konsumentpriserna.

42. Europaparlamentet understryker att man även på internationell nivå bör reagera på den nuvarande livsmedelskrisen. Parlamentet kräver att det skapas ett internationellt nätverk runt FAO för att garantera tillräckligt med livsmedel i världslagren.

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla fram ett WTO-avtal som ger jordbrukssektorn tillräckligt med utrymme för att kunna klara sig i konkurrensen med tredjeländer. Parlamentet anser att icke kommersiella intressen på ett avgörande sätt bidrar till att bibehålla EU:s produktionsnormer och garantera att de respekteras.

44. Europaparlamentet kräver att det för vissa baslivsmedel, på samma sätt som för oljeprodukter, ska finnas en krisberedskap och lager på EU- nivå.

45. Europaparlamentet kräver att det införs mekanismer för att bekämpa spekulationer på finansmarknaden med jordbruksvaror och finansiella instrument som grundar sig på dessa varor. Parlamentet stöder kommissionens avsikt att undersöka vilka åtgärder som skulle kunna bidra till att minska prisvolatiliteten på marknaderna för jordbruksråvaror.

46. Europaparlamentet kräver åtgärder till stöd för samarbete mellan små jordbruksproducenter så att de kan konkurrera med stora producenter, förädlare och detaljhandlare. Parlamentet anser att medlemsstaterna och EU måste garantera olika handelsformer, och undvika en total avreglering av livsmedelsmarknaden, vilket skulle leda till ytterligare koncentration. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en grönbok om stärkande av producentorganisationer, effektiva koncept för hela kedjan och stora detaljhandlares marknadskraft.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka övervakningen av importerade livsmedel och särskilt se till att de europeiska normerna för hygien och miljö följs, så att importprodukter inte innebär att konsumenterna i EU utsätts för ökade risker.

48. Europaparlamentet anser att man måste främja en större koncentration av utbudet på jordbruksområdet genom att stödja olika juridiska former av sammanslutningar, i syfte att återupprätta maktbalansen i livsmedelskedjan, höja mervärdet på jordbrukarnas produktion och öka deras förhandlingsstyrka i förhållande till övriga kommersiella aktörer.

49. Europaparlamentet kräver att det införs en rådgivningstjänst för europeiska livsmedelsproducenter som skulle ge råd till jordbrukare och producentorganisationer om produktdistribution, detaljmarknaden och möjligheterna att producera vissa produkter.

50. Europaparlamentet kräver att det inrättas en telefonjour för konsumenter och jordbruksproducenter dit de kan rapportera om missbruk och där de kan få information om jämförbara produkter och priser inom EU. Parlamentet anser att denna åtgärd bör inrättas och fungera inom nationella europeiska konsumentcentrum.

51. Europaparlamentet välkomnar införandet av en resultattavla för konsumentmarknaderna som ett redskap att bättre övervaka den inre marknaden och ge konsumenterna mer information.

52. Europaparlamentet är oroligt över mellanhändernas inflytande på det slutliga konsumentpriset. Parlamentet uppmanar kommissionen att låta göra en analys av leveranskedjan för att bättre förstå vilken roll de olika aktörerna i kedjan har vid prissättningen.

Att föra producenterna närmare konsumenterna

53. Europaparlamentet kräver att det införs politiska riktlinjer som främjar en bredare och mer direkt kontakt mellan producenter och konsumenter, t.ex. det nyligen antagna EU‑programmet för frukt i skolan, eftersom producenterna på så sätt kan få en mer relevant roll på marknaden och konsumenterna samtidigt erbjudas ett bättre och bredare produkturval. En sådan åtgärd är exempelvis att skapa och främja möjligheter för tillverkarna att direkt marknadsföra sina produkter.

54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som syftar till att underlätta sammanslagningar av och samarbete mellan producentorganisationer, såsom kooperativ, och samtidigt undvika byråkratiska bördor och andra begränsningar, i syfte att öka producentorganisationernas storlek för att dessa ska kunna anpassa sig till de leveransvillkor som den globaliserade marknaden ställer.

55. Europaparlamentet anser att mer omfattande och bättre information till konsumenterna är av avgörande betydelse för att främja ett klimat som bygger på förtroende för systemet och att allt bör göras för att främja utbildning, korrekt och neutral information till konsumenterna.

56. Europaparlamentet begär att man i konsumentinformationen särskilt ska betona de insatser som gemenskapens producenter gjort för att uppfylla gemenskapslagstiftningen på området för miljö, livsmedelssäkerhet och djurskydd.

57. Europaparlamentet betonar att konsumentskyddspolitiken inte enbart omfattar priserna utan även livsmedlens mångfald och kvalitet. Parlamentet föreslår därför att kommissionen ska undersöka under vilka förhållanden förluster kan konstateras i livsmedelskedjan, särskilt i detaljhandeln, när det gäller produkternas kvalitet och mångfald.

58. Europaparlamentet konstaterar att lokala detaljhandelsföretag utgör ett mervärde, eftersom de på ett avgörande sätt bidrar till att överbrygga klyftan mellan producenter och konsumenter och även förbättrar livskvaliteten på landsbygden genom att skapa nya arbetstillfällen och utveckla de befintliga sociala kontakterna.

59. Europaparlamentet anser att användningen av ny teknik och internet bör spridas. Parlamentet betonar att ny teknik kan användas för att lämna information om de olika produkternas plats, pris och egenskaper. Detta kan bättre anpassas till efterfrågan inom en viss nisch och erbjuda konsumenten ett bredare urval. Parlamentet ställer sig positivt till att använda fonder för europeisk landsbygdsutveckling, konkurrenskraft och sammanhållning för att underlätta producenternas tillgång till marknaden genom modern teknik och Internet.

60. Europaparlamentet efterlyser åtgärder som ger konceptet med närproducerad mat bättre genomslagskraft, särskilt försäljningsfrämjande åtgärder och information till konsumenterna om de särskilda egenskaperna hos sådana produkter och om deras hälsomässiga och ekonomiska fördelar, samt stöd till traditionella marknader och traditionella former av saluföring som innebär att producenterna har direktkontakt med konsumenterna.

61. Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i större utsträckning främja det ekologiska jordbruket. Parlamentet efterlyser dessutom en ambitiös politik med ekonomiska incitament för denna typ av jordbruksproduktion ska göra att konsumenterna får tillgång till produkter av hög kvalitet till skäliga priser.

62. Europaparlamentet kräver att samarbetet mellan producenter ökar, antingen genom att man utgår ifrån det traditionella upplägget med producentorganisationer eller genom att man inför nya former för samarbete för att marknadsföra jordbrukare.

63. Europaparlamentet kräver att differentieringen av jordbruksprodukterna främjas i större utsträckning som ett marknadsföringskoncept som lämnar utrymme för olika priser beroende på kvaliteten.

64. Europaparlamentet uttrycker sin oro över att den starka förhandlingsposition som livsmedelsproducenterna har på bekostnad av detaljhandlarna, till följd av ett starkt varunamn eller produktdifferentiering, framställs på ett oproportionerligt negativt sätt i kommissionens meddelande om livsmedelspriserna i Europa i förhållande till betydligt viktigare faktorer såsom bristande konkurrens respektive oligopol eller monopol. Parlamentet anser att skapandet av ett starkt varumärke respektive produktdifferentiering är tillåtna metoder och att endast missbruk av en position som detta kan resultera i ska betraktas som en otillåten metod.

65. Europaparlamentet kräver en förstärkning och effektivisering av EU:s politik för skydd av ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar samt andra certifieringar som gör åtskillnad mellan jordbruksprodukter. Parlamentet välkomnar i detta avseende den debatt som uppstod den 15 oktober då grönboken om jordbruksprodukters kvalitet: produktnormer, produktionskrav och kvalitetsordningar offentliggjordes.

66. Europaparlamentet anser att möjligheten till ett särskilt märke för europeiska jordbruksprodukter måste undersökas bättre utgående från befintliga modeller. Parlamentet anser att detta märke bör garantera att EU:s produktionsnormer respekteras, exempelvis en lika behandling av alla marknadsaktörer genom hela produktions- och distributionskedjan. Parlamentet anser vidare att ett sådant märke skulle uppmuntra konsumenterna att öka konsumtionen av produkter från gemenskapen och därmed stödja producenterna i gemenskapen.

67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera de kostnader som producenterna måste bära för att följa gemenskapsbestämmelserna om tvärvillkor och i vilken utsträckning dessa bestämmelser skiljer sig i medlemsstaterna respektive är strängare än dem som gäller för importerade produkter.

o

o       o

68. Europaparlamentet uppmanar sin talman att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  Antagna texter, P6_TA(2008)0054.
• [2]  NAT/262 ”Storskalig detaljhandel – tendenser och konsekvenser för jordbrukare och konsumenter”, yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 7 april 2005.
• [3]  Grönbok om vertikala begränsningar i EG:s konkurrenspolitik, KOM(96) 721 av den 22 januari 1997.
• [4]  EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 621.

MOTIVERING

Frågan om klyftan mellan producent‑ och konsumentpriser har nu blivit så omtvistad att de europeiska institutionerna förväntas vidta omedelbara åtgärder. I samband med den pågående livsmedelsförsörjningskrisen har man konstaterat avsevärda prisskillnader över hela Europa, inte enbart i absoluta termer, utan även när det gäller skillnader mellan konsument‑ och producentpriser med avsevärda avvikelser mellan olika områden.

Europa och världen har nyligen upplevt en väsentlig prisuppgång på jordbruks‑ och livsmedelsprodukter som har fått mångtydiga konsekvenser för jordbrukssektorn: vissa tjänar på prisökningen, medan andra – främst inom livsmedelsproduktionen – har fått avsevärt ökade kostnader. Krisen har påverkat konsumenterna negativt och prisinflationen på livsmedel har generellt ökat i många EU‑medlemsstater. Hårdast drabbade är låginkomsthushållen där maten är den största utgiftsposten, men även många små och medelstora livsmedelsförädlingsföretag är starkt påverkade.

En ökande klyfta mellan producent‑ och konsumentpriserna har registrerats över hela Europa. Detta beror delvis på ett antal strukturella faktorer, men främst på brister på livsmedelsmarknaden.

Föredraganden har konstaterat att till de faktorer som påverkar prisöverföringsmekanismen och klyftan mellan producent‑ och konsumentprocessen hör detaljhandlarnas marknadsföringsbeteende, ökad inblandning av mellanhänder, spekulationer med livsmedel som en handelsvara, ökade kostnader som inte härrör från jordbruket (främst energi och arbetskraft), nationell lagstiftning och regelverk. Hit hör även faktorer som inte påverkas av de politiska instrumenten, t.ex. färskvarors begränsade hållbarhet, omfattningen på produkthanteringen, lagring och förädling samt konsumenternas köppreferenser.

En ständig faktor i föredragandens undersökning av frågan är koncentrationsnivån på marknadsföring och distribution av livsmedel. Flera undersökningar visar att i de medlemsstater där marknadskoncentrationen har varit störst, finns det en större klyfta mellan producent‑ och konsumentpriserna.

Under det senaste årtiondet har stora detaljhandlare börjat dominera de europeiska livsmedelsmarknaderna. I de femton äldre medlemsstaterna i EU har exempelvis koncentrationsnivån ökat från i genomsnitt 21,7 procent 1993 till över 70 procent i dag. Det finns stöd för att stora stormarknader missbrukar sin köpkraft för att pressa ner priserna till leverantörerna (både i och utanför EU) till ohållbara nivåer och tvingar på dem orättvisa villkor. Stora detaljhandlare i Europa blir i allt större utsträckning ”portvakter” som kontrollerar jordbrukarnas och andra leverantörers väg till konsumenterna i EU.

Samtidigt är de slutliga konsumentpriserna i Europa i storleksordningen en till fem gånger högre än hos portvakten. För femtio år sedan fick jordbrukarna i Europa ungefär hälften av detaljhandelspriset för livsmedel. I dag är den andelen mycket lägre, exempelvis i genomsnitt 7 procent i Storbritannien och 18 procent i Frankrike. När det gäller bröd kan priset i detaljhandeln vara upp till 30 gånger högre än portvaktspriset, och jordbrukarna får generellt sett omkring 8 procent av det slutliga detaljhandelspriset.

Trots det måste vi tänka på att prisfluktuationerna äger rum oftare och i större omfattning på den primära jordbruksproducentnivån än på konsumentnivån. Det beror främst på medräknandet av många produktionsfaktorer i det slutliga konsumentpriset, möjligheten att lagra produktionen och marknadsföringsstrategier på förädlings‑ eller detaljhandelsnivåerna som alla ger ökad flexibilitet för den slutliga säljaren.

Med alla dessa faktorer i åtanke anser föredraganden på det bestämdaste att det ligger i den europeiska allmänhetens intresse att bevara en lämplig prisnivå och skapa en rättvis konkurrens, framför allt när det gäller strategiska varor såsom jordbruks‑ och livsmedelsprodukter. Europa bör förse konsumenterna med livsmedel för rimliga priser och jordbrukarna bör få en stabil inkomst. Samtidigt måste vi betala jordbrukarna rimliga priser, så att vi garanteras oavbrutna leveranser av livsmedel av god kvalitet som har producerats i enlighet med europeiska miljö‑ och säkerhetsvillkor.

BRISTER PÅ LIVSMEDELSMARKNADEN

Betänkandet inleds med en lista över brister inom sektorn för marknadsföring och distribution av livsmedel. Flera undersökningar visar att det i de medlemsstater där marknadskoncentrationen har varit störst, finns en större klyfta mellan producent‑ och konsumentpriserna.

Föredraganden har konstaterat ett antal vanliga marknadsföringsmetoder som snedvrider den fria konkurrensen inom livsmedelssektorn och bidrar till en ökad klyfta mellan detaljhandlarnas och jordbrukarnas intäkter. I betänkandet tas flera exempel upp, t.ex. försäljningspris som är lägre än kostnaderna, hot om att sluta köpa en leverantörs varor, särskilda stormarknadsavgifter för att få vissa livsmedelsmärken på hyllorna, listningsavgifter, hyllavgifter, retroaktiva rabatter på redan sålda varor, orättvist höga bidrag till detaljhandelns marknadsföringsutgifter samt krav på exklusiva leveransavtal. För alla dessa metoder kräver föredraganden samordnade europeiska och nationella åtgärder samt specifika motåtgärder.

Vidare framhäver föredraganden i betänkandet vilka följder stora detaljhandlares koncentration och priskrig har på sysselsättningen inom jordbruks‑ och produktionssektorn genom hård besparingskonkurrens och minskning av arbetskostnader eller avreglering av öppettider eller helgarbete. Man har redan konstaterat att aggressiv priskonkurrens leder till sämre produktkvalitet med minskat näringsvärde i produkterna liksom avbrott i produktionen av säsongsbetonade frukter och grönsaker.

Samtidigt som marknadskoncentrationen onekligen kan ge upphov till lägre prisnivåer på livsmedel kan den även få negativa följder på medellång och lång sikt, eftersom den skadar den fria konkurrensen och utkonkurrerar småföretag och direktproducenter från marknaden. Därför betonar föredraganden att många små och medelstora företag i livsmedelssektorn är extremt sårbara, i synnerhet om de i stor utsträckning är beroende av en stor detaljhandelskedja. Det beror på att detaljhandeln ofta bland flera små leverantörer väljer den som säljer till lägst pris. Leverantörerna måste då minska sina kostnader och sin vinstmarginal för att kunna överleva.

I samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, och i synnerhet frikopplingen, påverkas jordbrukarnas beslut om vad de ska producera allt mer av signaler från detaljhandelssektorn när det gäller priser och efterfrågan än av europeisk och nationell jordbrukspolitik.

Avslutningsvis behandlas frågan om ökade spekulationer med livsmedel som en kommersiell handelsvara i betänkandet. Kommissionen uppmanas att inleda en undersökning av livsmedelsspekulationerna. Föredraganden vill även att kommissionens högnivågrupp för livsmedelsindustrins konkurrenskraft framlägger effektiva åtgärder för att hantera den bristande jämvikten på livsmedelsmarknaden.

EUROPEISKA REAKTIONER

Föredraganden föreslår att de europeiska institutionerna vidtar dubbla åtgärder: dels åtgärder som ska motverka de marknadsbrister som beskrivs ovan och dels åtgärder för att aktivt främja direkta relationer mellan konsumenter och producenter.

Motverkande europeisk reaktion:

Den motverkande europeiska reaktionen består av åtgärder som ska skapa ökad öppenhet, bättre reglering av marknaden och ett effektivare kostnads‑ och prisövervakningssystem.

För att skapa ökad öppenhet kring detaljhandlarnas, förädlarnas och primärproducenternas prissättningsstrukturer och vinstmarginaler uppmanar föredraganden de befintliga konkurrensmyndigheterna på nationell och europeisk nivå att undersöka och utvärdera konsumentpriser i hela EU för att se till att en fullgod konkurrens respekteras i hela gemenskapen. Konkreta åtgärder för att åstadkomma detta är:

· En europeisk databas, som är lättillgänglig för medborgare, med referensprislistor för produkter från hela Europa.

· En arbetsgrupp om livsmedelskedjan i kommissionen som ska samarbeta med nationella konkurrensmyndigheter.

· Kommissionen ska lansera en grönbok om stora detaljhandlares köpkraft.

· Bättre information till konsumenter och insatser för att utbilda konsumenterna och förse dem med korrekt information.

· En europeisk konsulttjänst för livsmedelsproducenter som ger råd till jordbrukare och producentorganisationer om produktdistribution, detaljhandelsmarknaden och möjligheter för tillverkning av specifika produkter.

· Att förstärka rollen för de europeiska konsumentcentrum som redan finns i nästan alla medlemsstater. Nätverket mellan dessa centrum bör förses med mer bidrag och en budget som är förenlig med uppgifterna.

· Att inrätta en jourtelefon för konsumenter och jordbruksproducenter, där dessa kan rapportera missbruk och där information om jämförliga produkter och priser över hela Europa finns tillgänglig. Jourtelefonens funktion ska ligga inom de nationella europeiska konsumentcentren.

· Att välkomna införandet av resultattavlan för konsumentmarknaderna.

· Att i samarbete med FAO inrätta ett internationellt observationsorgan för jordbruksproduktpriser, för insatspriser och livsmedelspriser för att bättre kunna övervaka dessa uppgifter.

När det gäller bättre övervakningsinsatser vill föredraganden att man inför ett europeiskt system för övervakning av marknaden där man registrerar förändringar och pristendenser samt kostnader för insatsvaror. Ett sådant system säkerställer öppenheten och tillåter jämförelser över gränserna mellan liknande produkter. Det bör etableras i nära samarbete med Eurostat och ha ett nära samarbete med nätverket för europeiska konsumentcenter (ECC).

Avslutningsvis uppmanar föredraganden kommissionen att genomföra en analys och främja åtgärder för att minska mellanhändernas roll i prisbildningen och förbättra europeiska jordbrukares direkta tillträde till marknaden.

Aktiv europeisk reaktion:

Med en aktiv europeisk reaktion avses ett antal åtgärder som ska underlätta det direkta tillträdet och kontakten mellan jordbruksproducenten och konsumenten. Föredraganden anser att detta kan ge producenterna en större roll på marknaden genom att avlägsna mellanhändernas och stora detaljhandlares makt samtidigt som man erbjuder konsumenterna ett bättre och bredare produktutbud.

Bland de föreslagna åtgärderna är användningen av nya tekniker och Internet det viktigaste. Föredraganden anser att nya tekniker kan användas för att tillhandahålla mer information om platsen, priset och egenskaperna för olika typer av jordbruks‑ och livsmedelsprodukter. I det syftet föreslår föredraganden att fonder i landsbygdsutvecklingsprogram, och även konkurrenskrafts‑ och sammanhållningsfonder, bör göras tillgängliga för att underlätta producenternas tillträde till marknaden genom modern teknik och Internet.

Föredraganden kräver dessutom åtgärder som ger mer stimulans till konceptet ”lokalproducerade livsmedel” liksom stöd till traditionella livsmedelsmarknader. EU‑politiken för skyddet av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar och andra certifieringar måste förstärkas. Föredraganden välkomnar i det här sammanhanget debatten den 15 oktober vid lanseringen av kommissionens grönbok om livsmedelskvalitet. Sist men inte minst har vi föreslagit en särskild märkning på europeiska jordbruksprodukter som bygger på modellen för rättvisemärkta produkter. Denna märkning ska garantera en rättvis behandling i hela produktions‑ och distributionskedjan.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	17.2.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	33 4 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Vincenzo Aita, Niels Busk, Luis Manuel Capoulas Santos, Giovanna Corda, Albert Deß, Constantin Dumitriu, Michl Ebner, Carmen Fraga Estévez, Lutz Goepel, Friedrich-Wilhelm Graefe zu Baringdorf, Esther Herranz García, Lily Jacobs, Elisabeth Jeggle, Heinz Kindermann, Vincenzo Lavarra, Stéphane Le Foll, Véronique Mathieu, Mairead McGuinness, Rosa Miguélez Ramos, James Nicholson, María Isabel Salinas García, Sebastiano Sanzarello, Agnes Schierhuber, Willem Schuth, Czesław Adam Siekierski, Alyn Smith, Petya Stavreva, Donato Tommaso Veraldi
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Katerina Batzeli, Esther De Lange, Ilda Figueiredo, Béla Glattfelder, Wiesław Stefan Kuc, Roselyne Lefrançois, Astrid Lulling, Catherine Neris, Maria Petre, Markus Pieper, Struan Stevenson
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Hélène Goudin, Mieczysław Edmund Janowski, Ewa Tomaszewska