Förfarande : 2008/2183(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0108/2009

Ingivna texter :

A6-0108/2009

Debatter :

PV 24/03/2009 - 3
CRE 24/03/2009 - 3

Omröstningar :

PV 24/03/2009 - 4.20
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0165

BETÄNKANDE     
PDF 175kWORD 130k
26.2.2009
PE 414.264v02-00 A6-0108/2009

om genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet omsammanhållningspolitikens nationella strategier och program

(2008/2183(INI))

Utskottet för regional utveckling

Föredragande: Miroslav Mikolášik

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet om sammanhållningspolitikens nationella strategier och program (2008/2183(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

- med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

- med beaktande av artikel 2 och artikel 3.2 i EG-fördraget,

- med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 maj 2008 om resultatet av samrådet beträffande sammanhållningspolitikens strategier och program för programperioden 2007–2013 (KOM(2008)0301),

- med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden(1) (de allmänna förordningarna om Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden),

- med beaktande av rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen(2) (de strategiska riktlinjerna för sammanhållningen),

- med beaktande av resultatet av samrådet om sammanhållningspolitikens strategier och program 2007–2013 – medlemsstaternas faktablad,

- med beaktande av den fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273) (”den fjärde sammanhållningsrapporten”),

- med beaktande av förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1083/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden i fråga om vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen (KOM(2008)0803),

- med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder (KOM(2008)0838),

- med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1081/2006 om Europeiska socialfonden för att utöka typerna av utgifter som berättigar till stöd från fonden (KOM(2008)0813),

- med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken(3),

- med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

- med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0108/2008), och av följande skäl:

A.  Kommissionen har offentliggjort ovan nämnda meddelande på grundval av resultatet av samråden med medlemsstaterna om de nationella strategiska referensramverken och verksamhetsprogrammen.

B.   I syfte att stärka den ekonomiska och sociala sammanhållningen gör gemenskapen i enlighet med artikel 158 i fördraget insatser för att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna eller på de minst gynnade öarna, inklusive landsbygdsområdena.

C.  De två senaste utvidgningarna av EU har resulterat i en betydande ökning av regionala skillnader inom gemenskapen. Kraftfulla åtgärder måste vidtas för att främja en harmonisk, balanserad och hållbar utveckling.

D.  I de senaste rapporterna om sammanhållningen framhålls det att vissa av de territoriella olikheterna har en tendens att förvärras mellan EU:s regioner samt på lokal nivå. Dessa olikheter kännetecknas av fenomen som territoriell segregering, som leder till uppkomsten av vissa typer av ghetton, och ett kontinuerligt förfall i vissa främst jordbruksdominerade och perifera landsbygdsområden.

E.   I oktober 2006 antog rådet ovan nämnda strategiska riktlinjer för sammanhållning som ett vägledande initiativ för medlemsstaterna i förberedelserna för de nationella strategiska referensramverken och verksamhetsprogrammen för perioden 2007–2013.

F.   Av de tre prioriteringar som fastställts i de strategiska riktlinjerna för sammanhållning framgår det att man vill göra EU och dess regioner till attraktivare platser att investera och arbeta i, öka tillväxten genom kunskap och nytänkande och skapa fler och bättre arbetstillfällen.

G.  Genom att införliva dessa prioriteringar i verksamhetsprogram bör regionerna få möjlighet att hantera utmaningar i form av globalisering samt strukturella, demografiska och klimatmässiga förändringar, och att stärka den hållbara utvecklingen.

H.  Det finns stora skillnader i de sätt på vilka medlemsstaterna har genomfört ovan nämnda prioriteringar i sina verksamhetsprogram, och dessa skillnader beror på vilket regionalt utvecklingsmål, konvergensmål eller regionalt konkurrenskrafts- och sysselsättningsmål som en viss region sorterar under.

I.    I de allmänna förordningarna om Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden krävs att de medlemsstater som anslöt sig till EU före den 1 maj 2004 öronmärker 60 procent av de totala utgifterna för konvergensmålet och 75 procent för det regionala konkurrenskrafts- och sysselsättningsmålet för prioriteringar knutna till Lissabonstrategin. De medlemsstater som anslöt sig till unionen den 1 maj 2004 eller därefter uppmanades att tillämpa samma förhållningssätt.

J.    Hållbarhet, förebyggande av all slags diskriminering, god styrning och tillämpning av samarbetsprincipen är jämsides med en stark institutionell och administrativ kapacitet grundläggande för framgångsrikt genomförande av sammanhållningspolitiken.

K.  Sammanhållningspolitiken måste vara så stark och flexibel att den kan spela en avgörande roll i EU:s insatser för att motverka effekterna av dagens globala ekonomiska kris.

1.   Europaparlamentet erkänner alla medlemsstaters insatser för att införliva de tre prioriteringar som fastställts i de strategiska riktlinjerna för sammanhållning, vilka sammanfaller med målen i Lissabonagendan, med sina verksamhetsprogram.

2.   Europaparlamentet noterar att den nya programplaneringsperioden har inletts relativt långsamt i många medlemsstater, vilket kan äventyra ett effektivt resursutnyttjande. Parlamentet anser emellertid att de åtaganden som ingåtts under samrådet om verksamhetsprogrammen och godkännandet av dessa säkert kommer att respekteras, till förmån för regionerna och hela unionen.

Minskning av regionala skillnader

3.   Europaparlamentet noterar den beslutsamhet med vilken medlemsstaterna genom att utarbeta strategier för att minska obalanser inom och mellan regioner möter sina särskilda lokala behov, vilka varierar beroende på landets geografiska placering och dess ekonomiska och institutionella utveckling. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om de åtgärder som medlemsstaterna föreslagit för att möta de specifika utvecklingsutmaningarna för regioner med särskilda geografiska drag, såsom bergsområden, öar, de yttersta randområdena, avlägsna gränsstäder, avfolkningsregioner och gränsregioner, och upprepar att en ekonomiskt och miljömässigt sund utveckling samt minskning av regionala skillnader förblir det främsta målen med EU:s regionalpolitik.

4.   Europaparlamentet framhäver att erfarenheterna visat att konvergensen mellan länderna kan dölja en ökning av olikheterna mellan och inom regionerna. Parlamentet konstaterar dessutom att dessa regionala och lokala olikheter är synliga på olika områden, t.ex. när det gäller sysselsättning, produktivitet, inkomster, utbildningsnivåer och innovationskapacitet. Parlamentet understryker hur viktig sammanhållningens territoriella dimension är för att lösa dessa problem.

Sammanhållningspolitik i enlighet med Lissabonagendan

5.   Europaparlamentet välkomnar de nationella myndigheternas insatser för att se till att den genomsnittliga budgeten för att fullfölja Lissabonagendan utgör 65 procent av tillgängliga medel i konvergensregionerna och 82 procent i konkurrenskrafts- och sysselsättningsregionerna, vilket faktiskt är mer än vad som ursprungligen krävdes.

6.   Europaparlamentet är övertygat om att det krävs mycket större investeringar på detta område. Parlamentet anser i ljuset av halvtidsöversynen av genomförandet av strukturfonderna att det krävs mer kraftfulla EU-riktlinjer, att mer medel måste anslås för dessa ändamål och i synnerhet att minst 5 procent av finansieringen via strukturfonderna måste användas till att förbättra energieffektiviteten i befintliga bostäder. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att följa upp slutsatserna från rådets (konkurrenskraft) möte den 9 och 10 oktober 2008 om energieffektivitet. Parlamentet understryker den nyckelroll och utvecklingspotential som förnybar energi utgör för EU:s regioner, både när det gäller att skapa sysselsättning och främja en hållbar lokal utveckling.

7.   Europaparlamentet uppmanar regionerna att fortsätta sina ansträngningar för att uppnå målen i Lissabonstrategin genom grundligt och effektivt genomförande av sina verksamhetsprogram. Parlamentet uppmanar också kommissionen att noggrant övervaka genomförandet och se till att målen förverkligas samt informera parlamentet om de problem som uppstår.

8.   Europaparlamentet anser att de anslag som öronmärkts för de transeuropeiska energinäten är otillräckliga, eftersom näten är livsviktiga för fullbordandet av den inre energimarknaden.

9.   Europaparlamentet påminner om småföretags och mikroföretags, inte minst hantverksföretags, viktiga roll för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen, tack vare deras stora bidrag till tillväxten och sysselsättningen. Parlamentet kräver följaktligen att det ska bedrivas en aktiv politik för att stöda alla former av innovation i dessa företag, och uppmanar likaså kommissionen att skapa möjligheter till ömsesidigt samarbete mellan företag, den offentliga sektorn, skolor och universitet i syfte att inrätta regionala innovationskluster i Lissabonstrategins anda.

Hantering av globaliseringsprocessen och strukturella förändringar

10. Europaparlamentet välkomnar att samtliga medlemsstater har avsatt en betydande del av sina totala ekonomiska anslag till att investera i forskning, utveckling och innovation, till att utveckla en kunskapsbaserad tjänsteekonomi, till att främja företagande och affärsstöd och till att hjälpa företag och arbetstagare att anpassa sig till nya villkor. Parlamentet konstaterar att de flesta av EU:s konvergensregioner har fortsatta problem med att säkerställa tillgängligheten eftersom de lider brist på transportinfrastruktur.

11. Europaparlamentet anser att industripolitiken måste stödjas genom strukturfonderna för att öka medlemsstaternas och unionens konkurrenskraft. Parlamentet stöder därför prioriteringarna inom sammanhållningspolitiken, det vill säga att frigöra företagens potential, särskilt när det gäller små och medelstora företag.

Demografiska förändringar och mer integrerade arbetsmarknader

12. Europaparlamentet berömmer medlemsstaternas insatser för att prioritera investeringar som syftar till att öka andelen förvärvsarbetande och säkra lika möjligheter, och därmed stöda åtgärderna inom ramen för ESF och Progress-programmet (2007–2013), vilka syftar till att undanröja diskriminering och förbättra kvinnors situation på arbetsmarknaden. Parlamentet uppskattar medlemsstaternas åtgärder för att i sina ESF‑finansierade program öka människors kompetens och bekämpa fattigdom och social utslagning. Parlamentet understryker vikten och nödvändigheten av att fortsätta insatserna till stöd för sysselsättningen mot bakgrund av den ökande ekonomiska krisen, med särskild hänsyn till funktionshindrades och äldre människors särskilda behov i varje del av genomförandet och utvärderingen av sammanhållningspolitiken.

13. Europaparlamentet stöder ”partnerskapsprincipen” som kommissionen infört i sammanhållningspolitiken och uppmanar kommissionen att involvera lokala och nationella kvinnoorganisationer i förhandlingarna och genomförandet.

Åtgärder i samband med hållbar utveckling, klimatförändringar och energiförsörjning

14. Europaparlamentet anser att åtgärder som syftar till att skydda miljön, bekämpa klimatförändringar och främja energieffektivitet bör införlivas i alla verksamhetsprogram. Parlamentet välkomnar medlemsstaternas engagemang för att hantera dessa frågor genom att avsätta ungefär en tredjedel av den totala budgeten för sammanhållningspolitiken till dessa åtgärder. Parlamentet anser dock att den del som avsätts specifikt för att bekämpa klimatförändringar och främja energieffektivitet inte räcker för att täcka de verkliga behoven.

15. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att utveckla konkurrenskraftiga centrum inom ramen för strukturfonderna, eftersom de erbjuder en avsevärd potential för att skapa välbetalda jobb och generera tillväxt, men också för att minska trycket på de större stadsområdena. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang att Urbanprogrammet fortsätter, och anser att återuppbyggnaden av stadsområden och renoveringen av äldre infrastruktur i stadsområdena är nödvändig.

16. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna och kommissionen enligt strukturfondsbestämmelserna ska se till att jämställdhet mellan män och kvinnor och integreringen av jämställdhetsperspektivet främjas under de olika etapperna av fondernas genomförande.

17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo informera medborgare, lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och kvinnoorganisationer om möjligheterna till finansiering, särskilt genom information om specifika program, berättigande till samfinansiering från strukturfonderna, samfinansierings- och återbetalningsregler och ansökningsomgångar inom ramen för programperioden 2007–2013.

18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att överdrivna administrativa svårigheter inte hindrar icke-statliga organisationer från att tillämpa projektfinansiering, särskilt de organisationer som är avsedda att stödja kvinnor som lever under ekonomiskt ofördelaktiga omständigheter, invandrarkvinnor, kvinnor i etniska minoriteter, funktionshindrade kvinnor, kvinnor som vårdar anhöriga och kvinnor som är offer för våld eller tortyr.

19. Europaparlamentet konstaterar att storleken på anslagna resurser inom detta område skiljer sig avsevärt mellan medlemsstaterna i EU-15 respektive EU-12. Parlamentet anser att de nya medlemsstaterna behöver avsätta betydligt mer resurser för att uppnå EU:s mål när det gäller miljö, klimat och biologisk mångfald i enlighet med vad som fastställs i gemenskapens regelverk.

20. Europaparlamentet betonar vikten av att man med alla medel, såsom utbyten av bästa metoder, informationskampanjer, gemensamma åtgärder, utbyte av ny teknik och utveckling av partnerskap, konsoliderar samarbetskapaciteten och förmågan att effektivt utnyttja tillgängliga anslag, eftersom detta kommer att bidra till effektivt genomförande av de pågående samarbetsprogrammen och framför allt till att öka utnyttjandeförmågan i de nya medlemsstaterna.

21. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna i ekonomiska kristider bör utnyttja möjligheten att uppnå samverkanseffekter mellan miljöskydd och sysselsättningsskapande åtgärder i enlighet med vad som fastställs i de strategiska riktlinjerna för sammanhållningen samt avsätta mer resurser för projekt som främjar grön ekonomi, gröna jobb och grön innovation.

Förbättrat flernivåstyre och partnerskap

22. Europaparlamentet anser att flernivåstyre och partnerskapsprincipen är grundläggande faktorer för verksamhetsprogrammens legitimitet, deras öppenhet och deras effektivitet på programplaneringsstadiet och särskilt under genomförandeprocessen. Parlamentet välkomnar därför de insatser som alla medlemsstater, i enlighet med sina egna institutionella ramar och traditioner, har gjort för att stärka partnerskapsprincipens roll i programmen under innevarande period i enlighet med artikel 11 i de allmänna förordningarna om Eruf, ESF och Sammanhållningsfonden. Parlamentet rekommenderar särskilt att nya medlemsstater med liten erfarenhet av att bygga upp effektiva partnerskap förstärker partnerskaps- och öppenhetsprincipen under hela genomförandet av verksamhetsprogrammen.

23. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undvika alltför sena återbetalningar av kostnaderna för avslutade projekt och noterar att det obestånd som sådan praxis ofta medför hindrar mottagarna – huvudsakligen lokala myndigheter och icke vinstdrivande organisationer – från att genomföra ytterligare åtgärder inom sitt verksamhetsområde.

24. Europaparlamentet påpekar att förseningarna i genomförandet av strukturpolitiken bl.a. är en följd av alltför stelbenta förfaranden, och att det följaktligen är nödvändigt att förenkla dessa förfaranden och fastställa en tydlig ansvars- och kompetensfördelning mellan EU, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna.

25. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till nära samarbete med de regionala och lokala myndigheterna redan vid planeringen av de nationella strategiska referensramarna i syfte att säkerställa optimalt genomförande av de nationella strategierna och till fullo leva upp till de ideal som ligger till grund för begreppet flernivåstyre.

26. Europaparlamentet betonar behovet av att främja samarbete mellan den privata och den offentliga sektorn i form av offentlig–privata partnerskap, i syfte att göra det möjligt att genomföra flera viktiga projekt för att stärka investeringseffekterna.

27. Europaparlamentet noterar att det krävs en utvärdering av samordningen av strukturfondsprogram och landsbygdsutvecklingsprogram samt hur dessa program kompletterar varandra. Parlamentet noterar att erfarenheter på lokal nivå gör gällande att samverkanseffekter mellan de två programmen inte utnyttjas i tillräckligt hög grad.

Uppbyggnad av institutionell kapacitet

28. Europaparlamentet välkomnar den ökade medvetenheten om vikten av att förstärka den institutionella och administrativa kapaciteten för effektivt genomförande av offentlig politik och förvaltning av EU-stöd. Parlamentet efterlyser kraftfulla åtgärder för att stärka den institutionella kapaciteten och öka yrkeskunskapen hos offentliga myndigheter i samtliga konvergensregioner.

29. Europaparlamentet understryker behovet av att sammanhållningspolitiken även riktas mot landsbygdsområden, eftersom territoriell sammanhållning endast kan uppnås genom att det skapas balans mellan städer och landsbygdsområden.

Integrering av framgångsrik politik, kompetenshöjning och spridning av god praxis

30. Europaparlamentet välkomnar särskilt att de nya medlemsstaterna har integrerat resultaten från gemenskapens initiativ Urban och Equal i sina verksamhetsprogram för perioden 2007–2013. Parlamentet stöder medlemsstaterna i deras strävan att införa integrerade planer för hållbar stadsutveckling, eftersom städer utgör säten för industrierna, som är grunden till ekonomisk tillväxt och som skapar arbetstillfällen. Dessutom bör programmen för europeiskt territoriellt samarbete utnyttjas till fullo, inklusive instrumenten Jessica, Jaspers, Jeremie och Jasmine, i syfte att påskynda utvecklingen och uppnå en högre tillväxttakt.

31. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samband med alla strukturfondsprojekt ta hänsyn till hur kvinnor påverkas och till jämställdhetsperspektivet.

Slutsatser

32. Europaparlamentet anser att man inte kan bedöma värdet av hur medlemsstaterna valt att genomföra det ramverk som de fått genom de strategiska riktlinjerna för sammanhållningen vid utarbetandet av de nationella strategiska referensramarna och verksamhetsprogrammen. Parlamentet välkomnar att samtliga medlemsstater i alla skeden har gjort stora insatser för att uppnå de sammanhållningspolitiska prioriteringarna, i enlighet med den enskilda statens särskilda behov och villkor.

33. Europaparlamentet anser att insyn i tilldelningen av medel och administrativ förenklig så att de potentiella mottagarna av strukturfondsstöd får tillgång till information är en förutsättning för att uppnå det övergripande målen för sammanhållningspolitiken.

34. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka de metoder de använder för att se till att en fullt fungerande integrerad strategi tillämpas vid genomförandet av sammanhållningspolitiken, dvs. att se till att alla aspekter av ett visst program noga övervägs.

35. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att i sina insatser se till att medlemsstaterna har effektiva kontrollsystem i syfte att kunna tillämpa en sund ekonomisk förvaltning av gemenskapens utgifter.

36. Europaparlamentet konstaterar att dagens globala ekonomiska kris har försatt alla medlemsstater i en ny situation som kräver omvärdering och eventuellt anpassning av investeringsprioriteringarna. Parlamentet välkomnar kommissionens ovan nämnda förslag till ändring av förordningarna i syfte att tillgodose EU:s behov under dessa speciella förhållanden, och bekräftar sin synpunkt att sammanhållningspolitiken är mycket viktig för att ekonomin ska kunna återhämta sig i hela EU. Parlamentet motsätter sig därför varje försök till åternationalisering av sammanhållningspolitiken.

o

o    o

37. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.

(2)

EUT L 291, 21.10.2006, s. 11.

(3)

Antagna texter, P6_TA(2008)0492.


MOTIVERING

Inledning

Inom många av EU:s politiska områden är genomföranderapporter begränsade till en legislativ granskning av hur EU-lagstiftningen har införlivats med nationell lagstiftning. Den sker ofta genom stickprovskontroll av både den lagstiftning och de medlemsstater som är föremål för rapporten. För strukturfonderna kan den här strategin för närvarande inte användas, eftersom lagstiftningen på området antingen är direkt tillämpliga förordningar eller rättsakter som ska antas genom samtyckesförfarandet(1). Genomförandeåtgärder utfärdade av kommissionen i form av kommissionsbeslut sänds varken till parlamentet eller till rådet. Denna situation kan emellertid ändras i och med att Lissabonfördraget eller dess motsvarighet träder i kraft.

Allmän bakgrund

Under den här valperioden och i samklang med kommissionens och rådets uppfattning har Europaparlamentet understrukit behovet av att investera huvuddelen av de tillgängliga regionala utvecklingsmedlen i åtgärder för att hjälpa de medlemsstater och regioner som släpar efter när det gäller ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Parlamentet anser emellertid att det är minst lika viktigt att det finns resurser för att hjälpa alla EU:s regioner, särskilt dem med ekonomiskt välstånd, att finansiera forskning och utveckling, uppbyggnad av tjänsteekonomier med spjutspetsteknik och företagsstödtjänster för att EU ska kunna uppnå målen i Lissabonagendan och Göteborgsagendan. Enligt parlamentets åsikt skulle det motverka sitt syfte att begränsa de politiska åtgärderna till de fattigare medlemsstaterna. Den regionala utvecklingspolitiken är det enda politikområde där resultaten är synliga och kännbara för alla EU-medborgare i närområdet. Om den regionala utvecklingspolitiken ska vara framgångsrik måste den finnas i alla medlemsstater utan undantag.

Med det i åtanke har parlamentet under sin mandatperiod utarbetat ett antal strategiska åtgärder som bör genomföras i medlemsstaterna. Det gäller bland annat följande:

Ø Åtgärder för att förbättra stadsmiljöerna, med särskild hänsyn till stadstransporter och motverkande av koldioxidutsläpp, kontrollen av oplanerad stadsutbredning och tillgången till bra bostäder för rimliga priser och öppna ytor.

Ø Åtgärder som medför en polycentrisk utveckling.

Ø Åtgärder för att förbättra levnadsvillkoren och integrationen för minoritetsgrupper, särskilt för romerna.

Ø Åtgärder för utbyte och spridning av bästa metoder.

Ø Åtgärder för anpassning av lokala ekonomier och miljöer så att de kan möta klimatförändringens utmaningar.

Ø Systematiskt antagande och genomförande av den integrerade strategin för strategisk planering och genomförande av projekt.

Ø Främjande av den privata sektorns engagemang i att förverkliga projekt samt främjande av offentlig-privata partnerskap.

Ø Framhållande av de regionala och lokala myndigheternas viktiga roll i framtagningen av de strategiska ramarna i medlemsstaterna.

Det här betänkandet syftar till att visa hur gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen från 2006 har tolkats och följts av medlemsstaterna i utformningen av de nationella strategiska referensramarna och de åtföljande programmen, vilka är anpassade till respektive medlemsstats specifika begränsningar och förutsättningar.

Man har nyligen börjat genomföra strategierna och verksamhetsprogrammen för perioden 2007-2013. Europeiska kommissionen blev klar med godkännandeförfarandet för program i juni 2008, och det är först nu som de nya projekten börjar ta form. Det kommer att ta minst ett år innan man kan börja bedöma hur de genomförs. Följaktligen har det här betänkandet begränsad räckvidd. Det syftar till att visa hur och i vilken utsträckning man i medlemsstaterna och regionerna har tagit hänsyn till gemenskapens prioriteringar i de strategiska riktlinjerna för sammanhållning, när de utformat och utarbetat programmen för genomförande av den regionala utvecklingspolitiken för hela programperioden. Det går inte att göra någon egentlig analys av själva genomförandeprocessen för programmen förrän medlemsstaterna har lämnat sina rapporter. Dessa innehåller information om hur man med hjälp av de program som samfinansieras av strukturfonderna bidrar till att genomföra sammanhållningspolitikens mål, uppfylla strukturfondernas syften, genomföra de detaljerade prioriteringarna i gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållning och uppnå målet att gynna konkurrens och sysselsättning, så som det föreskrivs i artikel 29 i den allmänna förordningen.

Kommissionens meddelande om resultatet av samrådet beträffande sammanhållningspolitikens strategier och program för programperioden 2007–2013 ger oss möjlighet till insyn i hur de 347 miljarder euro(2) som avsatts för ändamålet används i den nya generationen politiska program för regional sammanhållning.

Grundläggande bedömning

I enlighet med solidaritetsprincipen, som är en av sammanhållningspolitikens hörnstenar, förblir huvudsyftet att ”minska olikheter mellan medlemsstater, regioner och individer i fråga om levnadsstandard och möjligheter, samt främjandet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning mot bakgrund av den globala ekonomin”(3).

Mot bakgrund av detta visar den strategiska utformningen av politiken under programperioden 2007-2013 att alla medlemsstater, även de nya medlemsstaterna, har gjort en samlad ansträngning för att anpassa politiken och investeringarna och därigenom uppnå de mål som fastställts i Lissabon och Göteborg. Exempelvis kan vi konstatera att man i konvergensregionerna har öronmärkt 65 procent av resurserna och i konkurrenskraftiga regioner och länder 82 procent av resurserna (dvs. 70 procent av de totala resurserna) till prioriteringarna i Lissabonagendan. Dessa anslag överstiger faktiskt det som ursprungligen föreskrevs i artikel 9 i den allmänna förordningen (60 procent av utgifterna för konvergensmålet och 75 procent av utgifterna för målet om regional konkurrenskraft och sysselsättning). Det tyder på en insikt om att man med hjälp av politiken i samband med Lissabonagendan kan göra EU:s ekonomi konkurrenskraftig i en alltmer globaliserad miljö och på ett anmärkningsvärt engagemang från de mindre utvecklade länderna och regionerna, där man har förstått behovet av att prioritera hanteringen av problemen med konkurrenskraft, innovation och dynamisk kraft.

Behovet av att anpassa vår ekonomi och vår livsstil för att möta globaliseringens och klimatförändringens utmaningar kommer att påverka den regionala utvecklingspolitiken under en överskådlig framtid. Om man ska göra framsteg inom dessa områden krävs det resurser till forskning och utveckling, entreprenörskap, säker energitillförsel och specifika medel avsedda för att motverka klimatförändringens effekter. Föredraganden konstaterar med tillfredsställelse att man kommer att satsa mer än 100 miljarder euro på att skydda miljön, men anser samtidigt att man inte avsätter tillräckliga medel till energieffektivitet och förnybar energi (9 miljarder), å ena sidan, och till åtgärder för att motverka klimatförändringen (48 miljarder), å andra sidan. Vår planet reagerar nyckfullt redan nu, och hela regioner i världen drabbas av oväntade översvämningar och allt värre torka. De framsteg som görs under de här avgörande sju åren har därför inte bara betydelse för allas vår framtid utan även för vilken ekonomisk region som ska komma att dominera de nya industrierna och den ekonomiska verksamhet som skapas under detta århundrade.

I betänkandet berörs också andra viktiga frågor i enlighet med sammanhållningspolitikens prioriteringar, nämligen åtgärder för att:

Ø höja sysselsättningsnivåerna,

Ø gynna flexibiliteten på arbetsmarknaden,

Ø främja social delaktighet och bekämpa fattigdomen,

Ø understryka vikten av att det finns goda styrelseformer, och vid behov förstärkt institutionell kapacitet, för att åtgärdsprogrammen ska kunna genomföras,

Ø integrera framgångsrika gemenskapsinitiativ,

Ø utveckla kunskapssamhället och utbyte av bästa metoder.

Slutsatser

Föredragandens arbetshypotes har visat sig vara sann, nämligen att de allmänna prioriteringarna i sammanhållningspolitiken har beaktats i alla medlemsstater under arbetet med utformning av programmen och samråd om dem. Det är tydligt att alla medlemsstater eftersträvar gemenskapens mål, och har omvandlat dem till egna prioriteringar i enlighet med respektive medlemsstats begränsningar när det gäller ekonomisk och territoriell utveckling.

Det här betänkandet kommer i ett oförutsägbart skede av ekonomiskt kaos. Miljoner europeiska skattebetalare ombeds betala miljarder euro för att på nytt finansiera de monetära systemen i Europa. I Storbritannien, Frankrike, Spanien, Tyskland och Italien är man antingen redan inne i en recession eller på väg dit. Föredraganden har inte för avsikt att diskutera den omfattande ekonomiska krisen i betänkandet men välkomnar den granskning av de rättsliga ramarna som syftar till att garantera att sammanhållningspolitiken är ett kraftfullt instrument, som även under en period av oväntade ekonomiska chockverkningar kan användas till att främja en fortlöpande och balanserad hållbar utveckling. Kommissionen har lagt fram förslag till parlamentet som syftar till att ge sammanhållningspolitiken en avgörande roll i EU:s ansträngningar för att möta denna enorma utmaning. Metoder, program och regler kommer utan tvekan att anpassas till behoven. Därför är det nu än viktigare att noggrant iaktta vad som planerats och vad medlemsstater och regioner ser som det viktigaste för dem under rådande omständigheter i början av denna programperiod samt ta reda på om och hur gemenskapens åtgärder återspeglar verkligheten.

På grund av den demografiska koncentrationen i tätbebyggelser i EU, och den nyckelposition som städerna har för unionens ekonomiska verksamhet, är stadsdimensionen i de åtgärdsprogram som ska genomföras under perioden 2007-2013 av avgörande betydelse för att man ska kunna uppnå målen från Lissabon och Göteborg. Kommissionen påpekar i sitt arbetsdokument av den 14 november att mer än hälften av de Eruf-program som granskats under referensperioden har en stadsdimension. Med verksamhetsprogram som syftar till renovering av innerstäder, energisparande, förbättrad energieffektivitet och miljövänliga transportsystem i städer kommer man samtidigt att skydda och förbättra miljön samt stimulera ekonomisk verksamhet och sysselsättning. Vi är alla medvetna om det oundvikliga i den postindustriella revolutionen, som har fört med sig begränsningar och utmaningar men även fördelar och optimism. Vi måste vara uppmärksamma på de positiva sidorna av sådana utmaningar och låta dem ingå i samtliga delar av programmen när de genomförs. På så vis kommer vi att kunna skapa en oslagbar ekonomisk och social struktur i EU.

Naturligtvis är forskning och utveckling nyckeln till ny teknik som gör det möjligt att utnyttja förnybara naturresurser för att producera föroreningsfri energi och behålla och höja vår levnadsstandard samt i förlängningen stärka vår ställning som ekonomisk och politisk världsmakt.

Händelserna i världen just nu understryker behovet av effektiva kontrollsystem, som så långt det är möjligt skyddar de offentliga medlen mot bedrägeri och missbruk. Mot bakgrund av det rykte som finansvärlden har fått de senaste veckorna måste förvaltningen av EU:s medel vara tydlig och öppen. Men det vore ett misstag att slå ner på förfaranden och metoder, och på så vis göra det redan tungrodda systemet ännu långsammare. Behovet av att förenkla förfarandena och snabba på genomförandet har uppmärksammats av alla berörda parter. Hos parlamentet ligger för närvarande lagstiftningsförslag och meddelanden från kommissionen, som innehåller förändringar av många lagstiftningsbestämmelser och som just syftar till att förenkla och snabba på genomförandet av sammanhållningspolitiken. Låt oss hoppas att vårt arbete leder till framsteg.

(1)

Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999, EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.

(2)

Detta är nu den näst största posten i gemenskapens budget.

(3)

KOM(2008)0301.


YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (21.1.2009)

till utskottet för regional utveckling

över genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet beträffande de nationella sammanhållningsstrategierna och de operationella programmen

(2008/2183(INI))

Föredragande: Atanas Paparizov

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar den starka kopplingen mellan den nya sammanhållningspolitiken för 2007–2013 och Lissabonagendan. Parlamentet gläder sig över att mer än 65 procent av de 347 miljarder euro som reserverats för sammanhållningspolitiken har öronmärkts för utgifter relaterade till Lissabonagendan, såsom innovation, forskning och humankapital.

2.  Europaparlamentet gläder sig över att medlemsstaterna har prioriterat investeringar i forskning och utveckling samt innovation, för ett totalbelopp på 86 miljarder euro. Parlamentet betonar vikten av den regionala dimensionen på området för innovation. Det är glädjande att mer än hälften av det berörda beloppet kommer att användas för att förbättra företagens innovationskapacitet.

3.  Europaparlamentet är oroat över de relativt begränsade belopp som reserverats för åtgärder för att tackla klimatförändringarna och förbättra energieffektiviteten och de förnybara energikällorna. Mycket större investeringar krävs på detta område. Parlamentet anser i ljuset av halvtidsöversynen av genomförandet av strukturfonderna att det krävs mer kraftfulla EU-riktlinjer och att mer medel måste anslås för dessa ändamål och i synnerhet att minst 5 procent av finansieringen via strukturfonderna måste användas till att förbättra energieffektiviteten i befintliga bostäder. Kommissionen uppmanas i detta avseende att följa upp slutsatserna från rådets (konkurrenskraft) möte den 9 och 10 oktober 2008 om energieffektivitet. Parlamentet understryker den nyckelroll och utvecklingspotential som förnybar energi utgör för EU:s regioner, både när det gäller att skapa sysselsättning och främja en hållbar lokal utveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta alla möjligheter till finansiering av byggandet av upp till 12 demonstrationsanläggningar för uppsamling och lagring av koldioxid senast 2015 och att lägga fram sitt förslag i god tid.

4.  Europaparlamentet anser att de anslag som öronmärkts för de transeuropeiska energinäten är otillräckliga, eftersom näten är vitala för fullbordandet av den inre marknaden för energi.

5.  Europaparlamentet anser att industripolitiken måste stödjas genom strukturfonderna för att öka medlemsstaternas och EU:s konkurrenskraft. Parlamentet stöder därför prioriteringarna inom sammanhållningspolitiken, det vill säga att frigöra företagens potential, särskilt när det gäller de små och medelstora företagen.

6.  Europaparlamentet understryker att man måste beakta de nya medlemsstaternas specifika behov av att investera i utveckling av grundläggande infrastruktur som en förutsättning för att kunna uppfylla Lissabonmålen.

7.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att utveckla konkurrenskraftiga centrum inom ramen för strukturfonderna, eftersom de utgör en avsevärd potential för att skapa välbetalda jobb och generera tillväxt, men också för att minska trycket på de större stadsområdena. Parlamentet gläder sig i detta sammanhang över att Urbanprogrammet fortsätter, och anser att vitaliseringen av stadsområden och renoveringen av gammal infrastruktur i stadsområdena är nödvändig.

8.  Europaparlamentet betonar vikten av att med alla medel, såsom utbyten av bästa metoder, informationskampanjer, gemensamma åtgärder, utbyten av ny teknik och utveckling av partnerskap, konsolidera samarbetskapaciteten och förmågan att effektivt utnyttja tillgängliga anslag, eftersom detta kommer att bidra till ett effektivt genomförande av de pågående samarbetsprogrammen och framför allt till en ökning av utnyttjandeförmågan i de nya medlemsstaterna.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av att utarbeta och tillämpa särskilda program i regioner där den dominerande industrin är på tillbakagång i syfte att stödja den ekonomiska återuppbyggnad som i hög grad skulle kunna öka tjänstesektorns betydelse i ekonomin.

10. Europaparlamentet understryker behovet av att sammanhållningspolitiken även riktas mot landsbygdsområden, eftersom regional sammanhållning endast kan uppnås genom att det skapas balans mellan städer och landsbygdsområden.

11. Europaparlamentet anser att de demografiska frågorna utgör en viktig utmaning för medlemsstaterna på grund av den minskande och åldrande befolkningen i de flesta av dem. Parlamentet betonar att denna aspekt inte i tillräcklig utsträckning tas upp i kommissionens meddelande KOM(2008)0301.

12. Europaparlamentet anser att insyn i tilldelningen av medel och administrativ förenklig så att de potentiella stödmottagarna får tillgång till information är en förutsättning för att uppnå det övergripande målet för sammanhållningspolitiken.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

20.1.2009

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

46

1

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Šarūnas Birutis, Jan Březina, Jerzy Buzek, Jorgo Chatzimarkakis, Giles Chichester, Dragoş Florin David, Den Dover, Lena Ek, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, Fiona Hall, Erna Hennicot-Schoepges, Mary Honeyball, Ján Hudacký, Romana Jordan Cizelj, Werner Langen, Anne Laperrouze, Pia Elda Locatelli, Patrick Louis, Eluned Morgan, Angelika Niebler, Atanas Paparizov, Aldo Patriciello, Francisca Pleguezuelos Aguilar, Anni Podimata, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Mechtild Rothe, Paul Rübig, Patrizia Toia, Catherine Trautmann, Claude Turmes, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras, Dominique Vlasto

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Pilar Ayuso, Juan Fraile Cantón, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Edit Herczog, Vittorio Prodi, Esko Seppänen, Silvia-Adriana Ţicău, Vladimir Urutchev


YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR KVINNORS RÄTTIGHETER OCH JÄMSTÄLLDHET MELLAN KVINNOR OCH MÄN (10.11.2008)

till utskottet för regional utveckling

om genomförandet av förordningen om strukturfonderna för 2007–2013: resultatet av samrådet om den nationella sammanhållningspolitikens strategier och program

(2008/2183(INI))

Föredragande: Zita Pleštinská

FÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för regional utveckling att som ansvarigt utskott införliva följande i sitt resolutionsförslag:

–   med beaktande av artikel 2 och artikel 3.2 i EG-fördraget.

1.  Europaparlamentet stöder de nya programmens fortsatta mål att avlägsna hinder för anställning särskilt när det gäller kvinnor och framför allt sådana som drabbar personer på landsbygden, yngre, funktionshindrade, äldre och arbetstagare med låg utbildning. Parlamentet noterar att målsättningen att öka andelen yrkesarbetande kvinnor är långtifrån uppnådd.

2.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna och kommissionen enligt strukturfondsbestämmelserna ska se till att jämställdhet mellan män och kvinnor och integreringen av jämställdhetsperspektivet främjas under de olika etapperna av fondernas genomförande.

3.  Europaparlamentet kräver program i enlighet med principerna för en integrering av jämställdhetsperspektivet där man tar upp diskriminering och främjar likabehandling, lika lön och lika möjligheter för kvinnor och män på arbetsplatsen och i hela samhället, genom att man särskilt främjar kvinnligt företagande, underlättar kvinnors deltagande i beslutsfattande, gynnar kvinnors närvaro inom vetenskap och teknik och i universitetsvärlden, inleder kampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet, möjliggör utbyte av bästa praxis och fortsätter den pågående dialogen med medborgarna.

4.  Europaparlamentet stöder åtgärderna inom ramen för Europeiska socialfonden och Progress-programmet 2007–2013, som förbättrar kvinnornas situation på arbetsmarknaden och bidrar till att undanröja diskriminering.

5.  Europaparlamentet betonar att i syfte att garantera de nödvändiga villkoren för kvinnors och mäns jämbördiga deltagande såväl i den privata som i den offentliga sfären och samtidigt bemöta den demografiska utmaningen bör dessa program också vara inriktade på att förena familj och yrkesliv. Parlamentet påpekar att det är nödvändigt att förbättra tillgången och kvaliteten på liksom tillgängligheten till barnomsorg och vård av anhöriga, äldre, kroniskt sjuka och funktionshindrade i enlighet med Barcelonamålen.

6.  Europaparlamentet stöder ”partnerskapsprincipen” som kommissionen infört i sammanhållningspolitiken och uppmanar kommissionen att involvera lokala och nationella kvinnoorganisationer i sina förhandlingar och genomföranden.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att noggrant informera medborgare, lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och kvinnoorganisationer om möjligheterna till finansiering, särskilt genom information om specifika program, berättigande till samfinansiering från strukturfonderna, samfinansierings- och återbetalningsregler och ansökningsomgångar inom ramen för den nya programperioden 2007–2013.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att överdrivna administrativa svårigheter inte hindrar icke-statliga organisationer från att tillämpa projektfinansiering, särskilt de organisationer som är avsedda att stödja kvinnor som lever under ekonomiskt ofördelaktiga omständigheter, invandrarkvinnor, kvinnor i etniska minoriteter, funktionshindrade kvinnor, kvinnor som vårdar anhöriga och kvinnor som är offer för våld eller tortyr.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undvika alltför sena återbetalningar av kostnaderna för avslutade projekt och noterar att det obestånd som orsakas av sådan praxis ofta hindrar mottagarna – huvudsakligen lokala myndigheter och icke vinstdrivande organisationer – från att genomföra ytterligare åtgärder inom sitt verksamhetsområde.

10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samband med planering och genomförande av strategiska projekt på lämpligt sätt ta hänsyn till behoven hos kvinnor och familjer, särskilt ensamstående föräldrar och familjer med många barn, funktionshindrade och utsatta grupper i geografiskt och socialt missgynnade områden.

11. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samband med alla strukturfondsprojekt ta hänsyn till hur kvinnor påverkas och till jämställdhetsperspektivet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

6.11.2008

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

27

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Emine Bozkurt, Věra Flasarová, Claire Gibault, Lissy Gröner, Zita Gurmai, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Urszula Krupa, Roselyne Lefrançois, Astrid Lulling, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Zita Pleštinská, Anni Podimata, Raül Romeva i Rueda, Eva-Britt Svensson, Britta Thomsen, Anne Van Lancker, Anna Záborská, Iva Zanicchi

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Lena Ek, Iratxe García Pérez, Donata Gottardi, Mary Honeyball, Christa Klaß, Ria Oomen-Ruijten, Maria Petre

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Inger Segelström


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

12.2.2009

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

48

2

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Emmanouil Angelakas, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Rolf Berend, Jana Bobošíková, Victor Boştinaru, Wolfgang Bulfon, Giorgio Carollo, Bairbre de Brún, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Monica Giuntini, Ambroise Guellec, Pedro Guerreiro, Gábor Harangozó, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Evgeni Kirilov, Miloš Koterec, Constanze Angela Krehl, Florencio Luque Aguilar, Jamila Madeira, Miguel Angel Martínez Martínez, Iosif Matula, Miroslav Mikolášik, Jan Olbrycht, Maria Petre, Markus Pieper, Giovanni Robusti, Wojciech Roszkowski, Catherine Stihler, Margie Sudre, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Domenico Antonio Basile, Jan Březina, Den Dover, Emanuel Jardim Fernandes, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Stanisław Jałowiecki, Zita Pleštinská, Samuli Pohjamo, Christa Prets, Miloslav Ransdorf, Flaviu Călin Rus, Richard Seeber, László Surján, Nikolaos Vakalis, Iuliu Winkler

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Wolf Klinz, Sepp Kusstatscher, Toine Manders

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy