Förfarande : 2008/2329(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0124/2009

Ingivna texter :

A6-0124/2009

Debatter :

Omröstningar :

PV 02/04/2009 - 9.25
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2009)0217

BETÄNKANDE     
PDF 150kWORD 97k
9.3.2009
PE 418.269v02-00 A6-0124/2009

om Bättre skolor: En agenda för europeiskt samarbete

(2008/2329(INI))

Utskottet för kultur och utbildning

Föredragande: Pál Schmitt

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

Bättre skolor: En agenda för europeiskt samarbete om skolor

(2008/2329(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–       med beaktande av artiklarna 149 och 150 i EG-fördraget om utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor,

–       med beaktande av artikel 14 om rätten till utbildning i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–       med beaktande av kommissionens meddelande ”Förbättrad kompetens för framtiden: En agenda för europeiskt samarbete om skolor” av den 3 juli 2008 (KOM(2008)0425),

–       med beaktande av kommissionens meddelande ”Uppdaterad strategisk ram för europeiskt samarbete om utbildning” av den 16 december 2008 (KOM(2008)0865),

–       med beaktande av kommissionens meddelande ”Livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation: Utkast till rådets och kommissionens gemensamma lägesrapport 2008 om genomförandet av arbetsprogrammet Utbildning 2010” av den 12 november 2007 (KOM(2007)0703),

–       med beaktande av arbetsplanen för det tioåriga programmet ”Utbildning 2010”(1) och de efterföljande gemensamma interimsrapporterna om framstegen med genomförandet av arbetsplanen,

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EG) nr 1720/2006 av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande(2),

–       med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(3),

–       med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 13‑14 mars 2008, särskilt avsnittet ”Investera i människor och modernisera arbetsmarknaderna”,

–       med beaktande av rådets resolution av den 15 november 2007 om utbildning som en central drivkraft för Lissabonstrategin(4),

–       med beaktande av rapporten från Världskommissionen om utbildning inför 2000talet till Unesco,

–       med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet av den 21 november 2008 – Att förbereda unga inför 2000-talet: ett program för europeiskt samarbete på utbildningsområdet(5),

–       med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 26 februari 2004 om skolundervisningens roll för fler medborgares tillgång till kultur(6),

–       med beaktande av sin resolution av den 8 september 2005 om utvecklingsalternativ för systemet med Europaskolor(7),

–       med beaktande av sin resolution av den 27 september 2007 om effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa(8),

–       med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om idrottens roll i utbildningen(9),

–       med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om bättre utbildning för lärare(10),

–       med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om livslångt lärande som grundval för kunskap, kreativitet och innovation – genomförandet av arbetsprogrammet ”Utbildning 2010”(11),

–       med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–       med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A6‑0124/2009), och av följande skäl:

A.     Det är medlemsstaterna som ansvarar för organisationen av, innehållet i och reformerna av utbildningen. Utbyte av information och exempel på goda metoder och samarbete om gemensamma utmaningar är utmärkta verktyg för att stödja reformer. I detta sammanhang har kommissionen en viktig roll att spela för att främja detta samarbete.

B.     De ekonomiska och sociala förändringarna i Europeiska unionen, förhållandena på den inre marknaden samt de nya möjligheterna och utmaningarna med den globaliserade ekonomin utgör gemensamma utmaningar för alla nationella utbildningssystem, vilket i sin tur ökar behovet av europeiskt samarbete på utbildningsområdet.

C.     De stora skillnaderna mellan de olika utbildningssystemens prestanda i EU kan öka skillnaderna mellan medlemsstaternas ekonomiska och sociala utveckling och äventyra genomförandet av Lissabonstrategins mål.

D.     Det krävs mer systematiska insatser för att stärka rollen för den så kallade kunskapstriangeln (forskning, innovation och utbildning), på vilken EU bygger sin långsiktiga strategi för framtida tillväxt, konkurrenskraft och social sammanhållning, och för att inbegripa skolutbildningen i huvudprioriteringarna för nästa runda av Lissabonprocessen.

E.     Riktmärken är viktiga verktyg för att driva igenom ytterligare reformer eftersom man med hjälp av dessa kan mäta förbättringar mot gemensamma väldefinierade mål.

F.     Rådet har antagit tre riktmärken för 2010 som rör skolutbildning (elever som lämnar skolan i förtid, läsfärdigheter och avslutad gymnasial utbildning), men framstegen är fortfarande otillräckliga.

G.     Målen att alla unga människor ska förvärva de grundläggande kunskaper och nyckelkompetenser som de behöver och att öka resultatnivån är centrala för att nå målen i Lissabonstrategin.

H.     Skolresultaten inverkar direkt på unga människors anställningsmöjligheter, deras deltagande i samhällslivet, vidareutbildning eller yrkesutbildning och inkomst.

I.      Det är framför allt kvinnors utbildning som påverkar samhällens utbildningsresultat, och den bristfälliga och otillfredsställande utbildningsnivån bland flickor får inte bara effekter för dem, utan kan också innebära att nästa generation missgynnas.

J.      Problemen med orättvisa villkor och elever som lämnar skolan i förtid ger upphov till höga sociala och ekonomiska kostnader och skadar den sociala sammanhållningen. Alla former av segregation i skolan försämrar nivån i de nationella utbildningssystemen som helhet.

K.     Det pågår i dag en oroande ökning av skolvåldet och av de rasistiska och främlingsfientliga yttringarna i skolmiljön, vilket hänger samman med de två huvuddragen i dagens skola, nämligen kulturell mångfald och ökade klasskillnader tillsammans med det faktum att utbildningssystemet inte förser eleverna med lämpliga interventions-, stöd- och hanteringsstrukturer.

L.     Integrerade utbildningsmodeller bidrar till att missgynnade grupper av elever och studerande med särskilda utbildningsbehov kan inlemmas i skolan, och sådana utbildningsmodeller bidrar även till att öka solidariteten mellan elever med olika bakgrund.

M.    Ett välutvecklat förskolesystem bidrar avsevärt till att integrera missgynnade grupper. Förskolan kan bidra till att höja barnens allmänna kvalifikationsnivå och den är även central för att förbättra lika tillgång till utbildning och minska antalet elever som lämnar skolan i förtid.

N.     Skolor är avgörande för barns sociala förmåga och inlärning samt för deras personliga utveckling, liksom för att de ska få den kunskap, kompetens och de värderingar som behövs för att delta i ett demokratiskt samhälle och bli aktiva medborgare.

O.     I den rådande situationen med global finansiell och ekonomisk kris har utbildningssektorn en strategisk roll för att utveckla innovativa kunskaper och färdigheter och garantera fri rörlighet för kunskap, som är ett av de främsta verktygen för att få igång ekonomin och stimulera arbetsmarknaden. Vid utformningen av utbildningspolitiken är det främsta målet dock inte att tillgodose marknadens behov eller att bättra på sysselsättningstalen utan att eleverna ska uppnå en gedigen kunskapsnivå och få en enhetlig skolning som möjliggör en helgjuten personlighetsutveckling.

P.     Läroplanerna, undervisningsmetoderna och bedömningsmetoderna bör vara utformade på ett sådant sätt att alla studerande ges möjlighet att förvärva nyckelkompetenser och utveckla sin fulla potential. Barnens fysiska och psykiska välbefinnande och en behaglig inlärningsmiljö är centrala faktorer för positiva läroresultat.

Q.     En bred utbildning där ämnen som konst och musik ingår kan bidra till personlig utveckling, självförtroende, kreativitet och innovativt tänkande.

R.     De medel som anslås till utbildningsområdet måste särskilt riktas mot de områden där de största förbättringarna kan göras av elevernas studieresultat och utveckling.

S.     Det är allmänt vedertaget att kvaliteten på undervisningen är den faktor som mest påverkar resultatnivån i skolan.

T.     Rörlighet och utbyten kan främja interkulturella, språkliga, sociala och ämnesbaserade kompetenser, öka motivationen hos både lärare och elever och bidra till att förbättra lärarnas pedagogiska färdigheter.

U.     Skolan är bara en aktör av många som har ett gemensamt ansvar för utbildningen av unga människor.

V.     I utbildningssystemen måste man skapa en utvärderingskultur för att se till att utvecklingen inom dessa system effektivt kan följas på lång sikt.

W.    Europaparlamentet har i sin ovannämnda resolution av den 8 september 2005 understrukit att administrationen av Europaskolorna måste reformeras för att kunna ta sig an dagens utmaningar som hör samman med utvidgningen och dess följder.

1.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 4 juli 2008 och förslagen om vilka områden det framtida samarbetet bör inriktas på.

2.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 16 december 2008 och de åtgärder som föreslås i detta.

3.      Europaparlamentet instämmer i åsikten att skolutbildningen bör vara en nyckelprioritering för Lissabonstrategins nästa omgång.

4.      Europaparlamentet välkomnar att medlemsstaterna har enats om att samarbeta om skolutbildning på centrala områden och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut utnyttja denna möjlighet att lära av varandra.

Förbättra alla elevers färdigheter

5.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att ge alla unga människor de grundläggande färdigheter som är avgörande för ytterligare lärande, att fortsätta insatserna för att genomföra den ovannämnda rekommendationen av den 18 december 2008 och insatserna för att nå de riktmärken man tidigare enats om.

6.      Europaparlamentet känner oro inför den nuvarande utvecklingen med elever som blir allt sämre på att läsa, skriva och räkna, och uppmanar medlemsstaterna att göra allt som krävs för att vända trenden.

7.      Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att ytterligare överväga strategier för att minska obalansen mellan könen när det gäller grundläggande färdigheter.

8.      Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta insatserna för att minska antalet elever som lämnar skolan i förtid och betonar att det är viktigt att kartlägga dem som befinner sig i riskgruppen så tidigt som möjligt, ge dem extra stöd och erbjuda lärandeaktiviteter efter skoltid, samt att stödja dem vid övergången från en skolnivå till nästa och ge dem som behöver individuell undervisning.

9.      Europaparlamentet konstaterar att ungdomar i EU har stora koncentrationssvårigheter. Kommissionen uppmanas därför att genomföra en studie som undersöker de främsta orsakerna till elevers koncentrationssvårigheter.

10.    Europaparlamentet anser därför att skolorna måste tillhandahålla högkvalitativ utbildning för alla barn och sätta upp ambitiösa mål för alla studerande, samtidigt som de erbjuder en rad olika studiealternativ och ytterligare stöd för att ta hänsyn till varje elevs individuella behov.

11.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras utbildningspolitik uppnår en balans mellan jämlikhet och kvalitet och lägga vikt vid sociala åtgärder för att underlätta för elever och studenter från missgynnade miljöer samt att anpassa inlärningsprocessen till deras individuella behov och därmed erbjuda lika möjligheter när det gäller tillgång till utbildning.

12.    Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att förbättra missgynnade gruppers tillgång till yrkes- och universitetsutbildning med de högsta standarderna som måttstock, bl.a. genom att utveckla och marknadsföra lämpliga stipendiesystem.

13.    Europaparlamentet förespråkar integrerade utbildningsmodeller där skolorna avspeglar mångfalden i samhället och alla former av segregation undviks.

14.    Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att sträva efter att upphäva segregationen av romska skolklasser/institutioner inom grundutbildningen och att övervaka och upphöra med den olagliga placeringen av romska barn i klasser för psykiskt funktionshindrade.

15.    Europaparlamentet anser att det är viktigt att unga redan i grundskolan, gymnasiet och universitetet förbereds på behovet av flexibiliteten på arbetsmarknaden, eftersom kraven när det gäller anställning snabbt förändras till följd av den snabba omvandlingen.

16.    Europaparlamentet uppmanar till en modernisering och förbättring av skolornas läroplaner, så att de avspeglar det moderna samhällets sociala, ekonomiska, kulturella och tekniska förhållanden och är nära knutna till näringslivet och arbetsmarknaden.

17.    Europaparlamentet framhåller emellertid att reformeringen av utbildningssystemen som principiell riktlinje måste ha en fullödig och mångfasetterad individuell utveckling, främjande av respekten för mänskliga rättigheter och social rättvisa, kontinuerlig utbildning av medborgarna för att garantera deras personliga och yrkesmässiga utveckling, miljöskydd samt individuellt och kollektivt välbefinnande. Inom en sådan ram kommer en av prioriteringarna för utbildningssystemen utan tvekan att vara att kombinera kunskaper med marknadskrav, men det kommer inte att vara det primära eller grundläggande målet.

18.    Europaparlamentet anser att skolorna inte bara ska sträva efter att förbättra de ungas möjligheter att få anställning, utan även ge alla unga människor möjlighet att utveckla sin fulla potential, i linje med deras individuella begåvning och anlag. Parlamentet betonar vikten av att skapa en inlärningsmiljö där unga människor kan få grundläggande demokratiska kunskaper så att de på ett aktivt sätt kan delta i det civila samhället.

19.    Europaparlamentet anser att alla barn, ända från tidig ålder, ska ges möjlighet att förvärva musikaliska, konstnärliga, praktiska, fysiska, sociala och medborgerliga färdigheter, och att musik-, konst- och idrottsämnen ska vara obligatoriska i skolornas läroplaner.

20.    Europaparlamentet är övertygat om att barn, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådet i Barcelona 2002, bör lära sig främmande språk redan från tidig ålder och välkomnar förslaget om ett nytt riktmärke för att minst 80 procent av eleverna i högstadiet ska få undervisning i minst två främmande språk. Det är viktigt att undervisningen i främmande språk fortsätter på gymnasienivå för att garantera att ungdomar får mycket goda språkkunskaper. Medlemsstaterna uppmanas att överväga möjligheten att använda flera infödda lärare i språkundervisningen.

21.    Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste vidta åtgärder för att barn i lagligt invandrade familjer ska få undervisning i deras modersmål, och uppmanar kommissionen att bidra till att samla in och sprida bästa praxis på detta område.

22.    Europaparlamentet understryker även vikten av utbildning i IKT- och multimediafärdigheter och anser det viktigt att eleverna utbildas i att använda de nya kommunikationsformerna och den digitala tekniken.

23.    Europaparlamentet uppskattar det bidrag som icke-formell utbildning utgör när det gäller att ge unga värdefull kompetens utöver den som ges i skolan och uppmanar skolor att fördjupa sitt samarbete med dem som organiserar icke‑formell utbildning, såsom ungdomsorganisationer.

Skolor och lärare av hög kvalitet

24.    Europaparlamentet anser att utbildning av god kvalitet är varje barns rättighet och att ett första viktigt steg för att garantera detta vore en europeisk stadga för elevers rättigheter.

25.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de behöriga regionregeringarna att investera i förskoleutbildning och garantera förskole- och barnomsorgsinstitutioner av hög kvalitet med lämpligt utbildade lärare och vårdare till överkomliga priser. Parlamentet stöder i detta avseende förslaget om ett nytt riktmärke för deltagandegraden i förskoleutbildning.

26.    Europaparlamentet anser att offentlig utbildning ska fortsätta att i första hand finansieras med statliga medel eftersom det bidrar till social rättvisa och social integration. Parlamentet välkomnar emellertid initiativ som syftar till att utveckla ett konstruktivt samarbete med den privata sektorn och undersöka nya möjligheter till kompletterande finansiering.

27.    Europaparlamentet förespråkar att det finansiella stödet ska fördelas lika mellan alla skolor, oavsett hur stora de är eller vilka undervisningsmetoder de tillämpar.

28.    Europaparlamentet anser att offentliga utbildningsinrättningar som befinner sig i en sämre ekonomisk situation, särskilt de som ligger i fattigare regioner i EU, bör beviljas ytterligare stöd.

29.    Europaparlamentet anser att en inlärningsmiljö av god kvalitet med modern infrastruktur, material och teknik är en förutsättning för att åstadkomma högkvalitativ utbildning i skolorna.

30.    Europaparlamentet anser att utbildningens kvalitet och resultat dessutom medför krävande och strikta studier och regelbundna bedömningar av eleverna, där elevernas ansvar för sina framsteg ska ingå.

31.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att skolorna ges tillräcklig självständighet för att själva finna lösningar på de utmaningar som de ställs inför i den lokala miljön och tillräcklig flexibilitet i läroplaner, undervisningsmetoder och bedömningssysteminser, samtidigt som kvalifikationssystemen måste vara jämförbara inom EU.

32.    Europaparlamentet anser att utvärdering är ett användbart verktyg för att förbättra utbildningssystemens kvalitet. Varje utvärderings- och redovisningsmetod bör emellertid inte så mycket syfta till att mäta elevernas kvantitativa resultat och insatser, något som leder till en social kategorisering av skolorna och till att systemen bedöms med olika måttstockar, utan i stället är det själva systemet och dess metodverktyg som bör bedömas, varvid stor hänsyn måste tas till den socioekonomiska verklighet som varje skola verkar i.

33.    Europaparlamentet menar att undervisningens kvalitet och resultat till stor del beror på respekten för lärarnas auktoritet i klassrummet.

34.    Europaparlamentet anser att lärarpersonalens sammansättning i så stor utsträckning som möjligt måste återspegla den ökande mångfalden i de europeiska samhällena för att alla elever ska ha lämpliga förebilder. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang till mer eftertanke när det gäller behovet av att locka fler män till läraryrket, särskilt på de lägre nivåerna.

35.    Europaparlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att tillhandahålla både grundläggande teoretisk och praktisk lärarutbildning av hög kvalitet och en samstämmig process för kontinuerlig yrkesutveckling samt stöd för att lärare ska hållas uppdaterade om den kompetens som krävs i ett kunskapsbaserat samhälle under hela deras yrkesliv. Parlamentet anser att lärarutbildningarna och rekryteringsförfarandena bör utformas för att locka de mest kvalificerade sökande och att lärarna bör ges ett socialt erkännande, status och löner som motsvarar vikten av deras uppgift.

36.    Europaparlamentet rekommenderar starkt att så många elever och lärare som möjligt ges tillfälle att delta i rörlighets- och vänskoleprojekt. Parlamentet betonar betydelsen av Comenius-programmet i detta avseende, understryker behovet av att ytterligare minska den administrativa bördan för de skolor som ansöker, välkomnar inrättandet av Comenius Regio och stöder även förslaget om att ta fram ett nytt riktmärke för rörlighet.

37.    Europaparlamentet rekommenderar att lärare, även lärare i estetiska ämnen, uppmuntras att i största möjliga mån utnyttja europeiska och nationella rörlighetsprogram, och att rörlighet görs till en del i deras utbildning och yrkesliv.

38.    Europaparlamentet rekommenderar att föräldrarna involveras i skollivet och att man ökar kunskapen om hur levnadsvillkor och fritidsaktiviteter kan påverka förvärvandet av färdigheter och kompetenser i skolan och erkänner att endast utbildningspolitik för att komma åt orättvisor inom utbildning inte räcker.

39.    Europaparlamentet rekommenderar starkt att det upprättas partnerskap mellan skolor och samhällen för att bekämpa våldet i skolorna, som hotar att sprida sig till hela samhället.

40.    Europaparlamentet anser att alla skolor ska främja demokratiska färdigheter genom att stödja elevråd och låta elever ta medansvar för skolan tillsammans med föräldrar, lärare och skolråd.

41.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i nära samarbete främja införandet av det europeiska skolundervisningssystemet i respektive medlemsstats utbildningssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att låta Europaskolorna ingå i Eurydicenätverkets arbeten.

42.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera om vilka framsteg som gjorts efter de båda meddelandena så att utbildningssystemens prestanda i EU kan utvärderas, där särskilt elevernas tillägnande av viktiga färdigheter uppmärksammas.

* *

*

43.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EGT C 142, 14.6.2002, s. 1.

(2)

EUT L 327, 24.11.2006, s. 45.

(3)

EUT L 394, 30.12.2006, s. 10.

(4)

EUT C 300, 12.12.2007, s. 1.

(5)

EUT C 319, 13.12.2008, s. 20.

(6)

EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 179.

(7)

EUT C 193 E, 17.8.2006, s. 333.

(8)

EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 300.

(9)

EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 131.

(10)

Antagna texter, P6_TA(2008)0422.

(11)

Antagna texter, P6_TA(2008)0625.


MOTIVERING

Bakgrund riktad till ledamöter

Enligt EG-fördraget är det medlemsstaterna som ansvarar för organisationen av och innehållet i utbildning och yrkesutbildning. EU:s roll är att stödja medlemsstaterna, till exempel genom att främja utbytet av information och exempel på goda metoder.

EU-samarbetet om utbildning och yrkesutbildning har ökats med åren och medlemsstaterna och kommissionen har arbetat tillsammans med utbildnings- och yrkesutbildningsfrågor inom ramen för arbetsprogrammet Utbildning 2010. Detta arbetsprogram inrättades 2002 inom ramen för Lissabonstrategin, och de viktigaste målsättningarna är att förbättra kvaliteten och effektiviteten i utbildnings- och yrkesutbildningssystemen och underlätta tillgången till utbildning.

Inom ramen för dessa insatser har även medlemsstaterna och kommissionen samarbetat om skolutbildning. De har arbetat med gemensamma utmaningar, såsom nyckelkompetenser, kvalitet, effektivitet och lika möjligheter inom utbildningssystemen samt kvaliteten på lärarutbildningen. Dessutom fastställs fem riktmärken i arbetsprogrammet. Tre av dem rör skolutbildning: andelen elever som lämnar skolan i förtid, andelen 22-åriga studerande som har slutfört sekundärutbildning och andelen 15-åringar som uppnår dåliga resultat i läsning.

Färska utvärderingar visar emellertid att framstegen med att nå de gemensamt överenskomna riktmärkena är otillräckliga och att de skolrelaterade riktmärken som har satts upp för 2010 inte kommer att nås. Utvecklingen när det gäller att minska antalet elever som slutar skolan i förtid och antalet elever som uppnår dåliga resultat i läsning har till och med gått tillbaka. I ett internationellt perspektiv visar andra OECD-länder bättre resultat än många EU‑medlemsstater. Vid sitt vårmöte 2008 uppmanade därför Europeiska rådet medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder när det gäller läsfärdigheter, elever som slutar skolan i förtid och resultatnivåerna för elever med invandrarbakgrund.

I detta sammanhang lade kommissionen i juli 2008 fram sitt meddelande ”Förbättrad kompetens för framtiden: En agenda för europeiskt samarbete om skolor”(1). Kommissionen anser att skolutbildning bör vara en nyckelprioritering under nästa omgång av Lissabonprocessen och lägger fram ett förslag till agenda för att stärka EU-samarbetet på skolområdet(2).

Kommissionen föreslår närmare bestämt att samarbetet ska förstärkas inom tre områden: ”nyckelkompetenser”, ”lärande av hög kvalitet för alla studerande” samt ”lärare och skolpersonal”. Inom vart och ett av dessa tre områden lyfter kommissionen fram viktiga frågor som det framtida samarbetet bör inriktas på, t.ex. läsfärdighet och räknekunnighet, individualiserat lärande och bedömningsteknik, lika möjligheter i skolutbildningssystemen, elever som slutar skolan i förtid och utbildning och rekrytering av lärare.

I november 2008 diskuterade rådet kommissionens meddelande och enades om följande prioriteringar för EU-samarbetet på skolområdet: att säkerställa och förbättra tillägnandet av nyckelkompetenser, särskilt läs- och skrivkunnighet och räkneförmåga, att förstärka skolans viktiga roll när det gäller att främja integrerade samhällen och stärka social sammanhållning genom att säkerställa lärande av hög kvalitet för alla elever i enlighet med principen om rättvisa, och att främja läraryrket och förbättra utbildningen för utbildningspersonal och skolledare(3).

I december 2008 lade kommissionen fram ytterligare ett meddelande med förslag till en uppdaterad strategisk ram för europeiskt samarbete om utbildning(4). Baserat på en nyligen genomförd utvärdering av framstegen med arbetsprogrammet Utbildning 2010 slår kommissionen fast de långsiktiga strategiska utmaningarna och omedelbara prioriteringarna på området för livslångt lärande. Viktiga delar av meddelandet rör skolutbildningsfrågor. Kommissionen föreslår att ett bättre genomförande ska prioriteras på följande områden: språkfärdigheter, lärarutbildning och elever som slutar skolan i förtid, ytterligare utveckla det politiska samarbetet om frågor som grundläggande färdigheter, förskoleutbildning, elever med invandrarbakgrund, elever med särskilda behov och grundläggande nyckelkompetenser. Kommissionen föreslår även att man ska se över och vid behov uppdatera de befintliga riktmärkena och integrera nya riktmärken i ramen. När det gäller skolutbildningen föreslås det närmare bestämt att riktmärket för elever som uppnår dåliga resultat i läsning ska utvidgas till att även omfatta matematik och naturvetenskap, och att man tar fram nya riktmärken för språkinlärning, rörlighet och deltagandegraden i förskoleutbildning.

Föredragandens uppfattning

I fördraget betonas att medlemsstaterna ska behålla ensam behörighet för innehållet i utbildningen och organisationen av utbildningssystemen, men EU har ökat sina initiativ på detta område sedan Maastrichtfördraget antogs genom att främja samarbete mellan medlemsstaterna och stödja och komplettera deras åtgärder. Exempel på utvecklingen inom detta område är antagandet av rekommendationen om nyckelkompetenser, den europeiska ramen för kvalifikationer och det europeiska systemet för meritöverföring inom yrkesutbildningen (ECVET).

Skolorna på 2000-talet ställs inför en dubbel utmaning: å ena sidan måste de följa de utbildningspolitiska riktlinjer som de nationella regeringarna har fastställt, och å andra sidan förväntas de bidra till att nå målsättningarna i EU:s viktigaste strategidokument, Lissabonstrategin, vars målsättning är att öka EU:s konkurrenskraft.

Föredraganden är övertygad om att det är barnen som måste stå i centrum för skolsystemet. Utbildningspolitiken får inte underordnas ekonomiska hänsynstaganden och får inte bara ses som ett verktyg för ekonomisk tillväxt. Utbildning är ett verktyg för personlig och social utveckling och är den första erfarenheten av formaliserat lärande. Därför har skolan en stor inverkan på elevernas syn på lärande i allmänhet.

Skolan är också en del av individens socialisering, där barnen kommer i kontakt med kamrater och vuxna genom att kommunicera. Skolmiljön måste därför kännetecknas av ett sunt klimat, det måste finnas ett stort urval av pedagogiska metoder, en stödjande inlärningsmiljö samt öppenhet och flexibilitet som bidrar till att utforma en kultur av kontinuerligt lärande.

Skolorna bör ägna särskild uppmärksamhet åt lika möjligheter, social rättvisa och kulturell mångfald. Skolan bör återspegla samhället och vara fri från alla former av diskriminering och segregering så att barnen utvecklar en känsla av solidaritet och acceptans gentemot mer missgynnade kamrater. En integrerande utbildning kan även bidra till social integration av elever med invandrarbakgrund eller elever med funktionshinder, öka elevernas motivation och stimulera sammanhållningen i samhället. De ytterligare finansiella och individuella behov som finns inom den integrerade utbildningen bör kompenseras av myndigheterna.

Skolorna bör ha mycket goda relationer till statliga institutioner som regionala och lokala myndigheter, social- och barnomsorgsinstitutioner samt föräldraföreningar och arbetslivet. Skolornas tillgänglighet och närhet är en central faktor för integration och social rättvisa, och är ett effektivt hjälpmedel för att komma till rätta med problemet med elever som lämnar skolan i förtid.

De nationella skolsystemen måste kunna erbjuda undervisning i modersmålet för barn från nationella minoriteter på alla nivåer, och barn med invandrarbakgrund bör erbjudas hemspråksundervisning på respektive språk. EU spelar en viktig roll i insamlingen och spridningen av exempel på goda metoder på detta område.

Alla skolor måste få lämplig och rättvis finansiering. Deras val av olika pedagogiska metoder måste respekteras och de måste även ges ett tillräckligt egenansvar. Skolor i eftersatta och avlägsna regioner bör ges ytterligare finansiellt stöd. Dessa skolor har ofta inte själva resurser för att ansöka om deltagande i EU-projekt.

Kvaliteten på undervisningen är en avgörande faktor för elevernas studieresultat. Insatserna för att förbättra lärarnas inskolnings- och praktikmöjligheter och deras möjligheter till ökad rörlighet måste därför fördubblas. Lärarna behöver kontinuerligt stöd och vägledning om nya pedagogiska metoder. Läraryrket måste göras till ett mer attraktivt karriärval och lärarnas sociala status måste återupprättas genom att de erbjuds lämpliga arbetsvillkor och ett rättvist löne- och ersättningssystem.

Man bör kort sagt vända på frågan om hur skolorna bättre kan bidra till att bemöta 2000‑talets utmaningar: vad kan man göra för skolorna så att de kan tjäna våra samhällen och framtida generationer på ett bättre sätt? EU-samarbetet erbjuder en unik möjlighet för medlemsstaterna och utbildningsinstitutionerna att utbyta erfarenheter för att på så sätt välja de metoder som bäst passar deras behov och förväntningar.

(1)

KOM(2008)0425. Meddelandet bygger på ett offentligt samråd, se Internet: http://ec.europa.eu/education/school21/results_en.html

(2)

”Skola” betyder i kommissionens text förskoleutbildnings-, grund- eller gymnasieutbildningsinstitutioner och även institutioner för yrkesutbildning, samt barnomsorg.

(3)

14855/08, den 30 november 2008.

(4)

KOM(2008)0865.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

5.3.2009

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

20

0

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Badia i Cutchet, Katerina Batzeli, Ivo Belet, Marie-Hélène Descamps, Daniel Petru Funeriu, Milan Gaľa, Claire Gibault, Vasco Graça Moura, Luis Herrero-Tejedor, Ruth Hieronymi, Mikel Irujo Amezaga, Adrian Manole, Manolis Mavrommatis, Zdzisław Zbigniew Podkański, Pál Schmitt, Hannu Takkula, Helga Trüpel, Henri Weber, Tomáš Zatloukal

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Iosif Matula, Ewa Tomaszewska, Cornelis Visser

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)

Wolfgang Bulfon, Andres Tarand

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy