BETÄNKANDE om förslaget till ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder

13.3.2009 - (KOM(2008)0838 – C6‑0473/2008 – 2008/0245(COD)) - ***I

Utskottet för regional utveckling
Föredragande: Emmanouil Angelakas

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden vad gäller stödberättigande för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder

(KOM(2008)0838 – C6‑0473/2008 – 2008/0245(COD))

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0838),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 162 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6‑0473/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6‑0143/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Ändringsförslag  1 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) För att se till att målen för ekonomisk och social sammanhållning i artikel 158 i EG-fördraget uppnås bör insatserna riktas mot låginkomsthushåll, så som dessa definieras i gällande nationell lagstiftning.	(4) För att se till att målen för sammanhållningspolitiken i artikel 158 i EG-fördraget uppnås bör insatserna främja social sammanhållning.
Ändringsförslag  2 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 4a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4a) Europeiska revisionsrätten rekommenderade i sin årsrapport för 2007 att de lagstiftande myndigheterna och kommissionen bör vara beredda att ompröva utformningen av framtida utgiftsprogram och överväga att förenkla underlaget för beräkning av stödberättigande kostnader och mer använda klumpsummor eller schablonbelopp i stället för att ersätta ”faktiska kostnader”.
Ändringsförslag  3 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 4b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4b) För att garantera en nödvändig förenkling av förvaltning, administration och kontroll av insatser som får stöd från Eruf, särskilt när resultatbaserade ersättningssystem förekommer, bör tre ytterligare typer av stödberättigande kostnader läggas till, nämligen indirekta kostnader, klumpsummor och standardiserade skalor av enhetskostnader.
Ändringsförslag  4 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 4c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4c) Av rättssäkerhetsskäl i samband med utgifters stödberättigande bör dessa ytterligare former av stödberättigande kostnader gälla allt stöd från Eruf. Det kommer därför att bli nödvändigt att tillämpa dessa kostnader retroaktivt från och med den 1 augusti 2006, datumet för ikraftträdandet av förordning (EG) nr 1080/2006.
Ändringsförslag  5 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1080/2006 Artikel 7 – punkt 1a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1a. Utgifter för förbättrad energieffektivitet och användning av förnybar energi i befintliga bostäder till förmån för låginkomsthushåll ska vara stödberättigande för alla medlemsstater.	1a. Utgifter för förbättrad energieffektivitet och användning av förnybar energi i befintliga bostäder ska i alla medlemsstater vara stödberättigande upp till ett belopp motsvarande 4 procent av det totala Eruf-anslaget.
	I syfte att stödja den sociala sammanhållningen ska medlemsstaterna fastställa kategorier för stödberättigande bostäder i de nationella reglerna i enlighet med artikel 56.4 i förordning (EG) nr 1083/2006.
Ändringsförslag 6 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 2a (nytt) Förordning (EG) nr 1080/2006 Artikel 7 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a) Följande punkt ska införas:
	”3a. Följande kostnader ska berättiga till stöd från Eruf enligt punkt 1 förutsatt att utgifterna uppstår i enlighet med nationella bestämmelser, bland annat revisionsbestämmelser, och på de särskilda villkor som anges nedan:
	När det gäller bidrag,
	i) de indirekta kostnaderna, schablonmässigt fastställda, upp till 20 % av de deklarerade kostnaderna för insatsen,
	ii) schablonmässiga kostnader beräknade genom tillämpning av standardiserade skalor av enhetskostnader som medlemsstaten bestämmer,
	iii) klumpsummor avsedda att täcka alla eller delar av kostnaderna för en insats.
	Alternativen enligt första leden i, ii och iii får kombineras endast om vart och ett av dem avser en annan kategori av stödberättigande kostnader eller om de används för olika projekt inom samma insats.
	Kostnader som avses i leden i, ii och iii ska fastställas på förhand enligt en rättvis, skälig och verifierbar beräkning.
	Den klumpsumma som avses i led iii får inte överstiga 50 000 euro”.
Ändringsförslag  7 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.	Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
	Artikel 1.2a i denna förordning ska gälla från och med den 1 augusti 2006.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.	Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

MOTIVERING

Den 26 november lade kommissionen fram en omfattande ekonomisk återhämtningsplan för Europa till svar på den rådande finanskrisen och nedgången i EU-ekonomin.

EU:s sammanhållningspolitik utgör den största investeringskällan i realekonomin och ingår därför som en viktig del i denna plan. Över 65 procent av de sammanlagda anslagen för perioden 2007–2013 är redan öronmärkta för investeringar i de fyra prioriterade områdena i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Det kommer därför inte som någon överraskning att både lagstiftningsåtgärder och icke-lagstiftningsåtgärder måste vidtas för att påskynda genomförandet ute på fältet och bygga upp förtroendet och dynamiken i ekonomin.

Kommissionen lade mot denna bakgrund fram ett förslag för att se över tre av EU:s nuvarande strukturfondsförordningar för perioden 2007–2013: den allmänna förordningen, förordningen om Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och förordningen om Europeiska socialfonden (ESF). Generellt sett är syftet med dessa ändringar av lagstiftningen att förbättra medlemsstaternas betalningsflöde och likviditet, förenkla användningen av de finansiella instrumenten, förenkla och bredda användningen av schablonkostnader och klumpsummor och öka möjligheterna till stöd för investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder.

Kommissionens förslag – Eruf-förordningen

Kommissionen införde ett ändringsförslag till artikel 7 (”Bidragsberättigande kostnader”) i Eruf-förordningen ((EG) nr 1080/2006) i syfte att ge alla medlemsstater och regioner i EU möjlighet att investera i energieffektivitet och förnybar energi i bostäder med stöd av EU:s strukturfonder.

Europeiska utvecklingsfonden kan följaktligen användas för att samfinansiera nationella, regionala eller lokala myndigheters system för att till exempel installera dubbelglas, väggisolering och solpaneler i bostäder, eller ersätta gamla värmepannor med mer energieffektiva alternativ. Denna åtgärd, som kommer att gälla för hela EU-27, var ursprungligen endast avsedd för låginkomsthushåll.

Det är viktigt att påminna om att Eruf enligt den gällande förordningen redan stöder åtgärder i bostadssektorn, inklusive energieffektivitet, men endast för de nya medlemsstaterna (EU-12) och om flera villkor är uppfyllda. I praktiken kan Eruf endast användas för gemensamma delar av en byggnad (eller hela byggnaden om det gäller offentligt subventionerade bostäder) i eftersatta tätortsområden.

Detta förslag leder inte till att finansieringen ökas och påverkar inte gemenskapsbudgeten. Det ger helt enkelt medlemsstaterna möjlighet att, om de så vill, lägga om sina prioriteringar och omprogrammera sina åtgärdsprogram för att finansiera insatser på detta område.

Rådets kompromiss om Eruf-förordningen

Rådet lyckades på mycket kort tid nå en kompromiss i första behandlingen om översynen av Eruf-förordningen. Rådets arbetsgrupp om strukturåtgärder förhandlade fram en rad ändringar av kommissionens förslag om bostäder. Det rör sig om följande ändringar:

· Hänvisningen till ”låginkomsthushåll” ströks. Den var problematisk, inte minst på grund av att definitionen av detta begrepp varierar i de nationella bestämmelserna. I stället anges det att åtgärder inom bostadssektorn ska stödja social sammanhållning, vilket innebär att det ankommer på medlemsstaterna att fastställa de exakta kategorierna av bidragsberättigade bostäder.

· Ett tak på 4 procent av det samlade Eruf-anslaget för varje medlemsstat har införts för utgifter för förbättrad energieffektivitet och användning av förnybar energi i befintliga bostäder.

Rådet behöll den åtskillnad som görs i kommissionens förslag, dvs. att denna nya typ av åtgärder i bostadssektorn ska gälla för alla EU-medlemsstater. De ”nya” medlemsstaterna (EU‑12) kommer emellertid fortfarande att kunna finansiera andra typer av bostadsutgifter enligt de gällande Eruf-reglerna (högst ett belopp på 3 procent av Eruf-anslaget för de berörda åtgärdsprogrammen eller 2 procent av Eruf-anslagen på nationell nivå). De sammanlagda utgifterna för bostäder i de nya medlemsstaterna, som följer olika nationella bestämmelser, bör uppgå till 6 procent av deras sammanlagda Eruf-anslag.

Rådet beslutade även att införa en ny punkt i Eruf-förordningen för att garantera den nödvändiga administrativa förenklingen av ledningen, övervakningen och kontrollen av åtgärderna. Denna nya punkt, som ursprungligen föreslogs av kommissionen endast för ESF‑förordningen ((EG) nr 1081/2006), har rådet även infört i Eruf-förordningen för att se till att reglerna för strukturfonderna blir enhetliga.

Denna nya bestämmelse stämmer överens med revisionsrättens rekommendationer[1], och syftet är att förenkla underlaget för beräkning av stödberättigande kostnader och att i högre grad använda klumpsummor eller schablonbelopp i stället för att ersätta ”faktiska kostnader”. Syftet med detta är att förenkla utgiftsdeklarationerna och införa ett mer resultatbaserat återbetalningssystem. Detta bör vara särskilt fördelaktigt för operativa utgifter och kommer att ge de offentliga myndigheterna möjlighet att förbereda projekt och åtgärder snabbare och effektivare.

Enligt den nya bestämmelsen införs tre nya former av bidragsberättigande kostnader för alla Eruf-bidrag och i enlighet med de nationella reglerna: indirekta kostnader (upp till 20 procent av de direkta kostnaderna för en åtgärd), klumpsummor (till ett belopp på högst 50 000 euro) och standardiserade skalor av enhetskostnader.

Utvärdering av den föreslagna översynen av Eruf-förordningen

Föredraganden ser mycket positivt på den föreslagna ändringen av Eruf-förordningen när det gäller investeringar i energieffektivitet och användning av förnybar energi inom bostadssektorn, och välkomnar att den kommer att gälla för samtliga EU-medlemsstater.

Den nya åtgärden kommer inte bara att främja EU:s konkurrenskraft och skapandet av arbetstillfällen inom EU, utan kan även bidra till att målen för EU:s energi- och klimatförändringsstrategi uppnås, eftersom man uppskattar att byggnader i sig ger upphov till 40 procent av utsläppen av växthusgaser i EU, och alltför mycket energi slösas i byggnader på grund av ineffektiva uppvärmnings-, luftkonditionerings- och belysningssystem. (Kommissionen beräknar att de kostnadseffektiva besparingarna inom bostadssektorn kan nå 28 procent till 2020).

Det är viktigt att betona att beslutet att stödja energiinvesteringar i byggnader hör till medlemsstaternas exklusiva behörighet, eftersom EU inte har några befogenheter på detta område. Genom denna nya åtgärd skulle emellertid medlemsstaterna ges möjlighet att i enlighet med subsidiaritetsprincipen göra detta slags investeringar med stöd från EU:s strukturfonder, men det är upp till medlemsstaterna att besluta om de vill utnyttja denna möjlighet.

En breddning av tillämpningsområdet för Eruf-bestämmelserna om bidragsberättigande för bostäder i syfte att inbegripa åtgärder i de ”gamla” medlemsstaterna var ett av de krav parlamentet ställde i sin resolution av den 10 maj 2007 om ”bostäder och regionalpolitik”. Kommissionen var emot en breddning från början. Det är beklagligt att det skulle krävas en finanskris som incitament för att införa en sådan åtgärd för hela EU.

Föredraganden anser även att den kompromiss som nåtts i rådet innebär en förbättring av kommissionens ursprungliga förslag. Strykandet av hänvisningen till ”låginkomsthushåll”, som dessa investeringar ursprungligen var tänkta att riktas till, är en lämplig åtgärd. Medlemsstaterna bör ha befogenhet att själva fastställa kategorierna för bidragsberättigade bostäder enligt nationella regler och följaktligen fastställa sina egna kriterier (till exempel på grundval av geografiska särdrag i de områden där investeringarna kommer att göras, såsom öar eller bergsregioner).

Fastställandet av ett tak på 4 procent för detta slags åtgärder är också rättvist, eftersom det kommer att förhindra medlemsstaterna från att missbruka de nya bestämmelserna genom att omprogrammera ett oproportionerligt stort belopp av sina nationella Eruf-medel till detta slags investeringar. Det är emellertid viktigt att notera att färska uppgifter om de nya medlemsstaterna (som har kunnat utnyttja investeringar i bostadssektorn sedan början av innevarande programperiod) visar att dessa investeringar i de flesta fall inte ens har uppgått till 1 procent av det totala Eruf-anslaget på nationell nivå, och alltså inte når taket på 2 procent.

När det gäller den nya bestämmelsen om att utöka användningen av schablonbelopp och klumpsummor anser föredraganden att detta kan förväntas ha en mycket positiv inverkan på den dagliga förvaltningen av strukturfonderna. Därför, och även om detta först föreslås när det har blivit kristider, förtjänar dessa bestämmelser parlamentets fulla stöd. Parlamentet har i själva verket vid upprepade tillfällen förespråkat en sådan förenkling, och har under de senaste två åren särskilt påpekat behovet av ytterligare förenklingar genom att vid upprepade tillfällen uppmana kommissionen att vidta brådskande åtgärder i detta avseende.

Parlamentet måste emellertid se detta som ett första viktigt steg i en rad åtgärder som måste vidtas för att förenkla utbetalningsmekanismerna inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik. Kommissionen inrättade en arbetsgrupp för att se över de gällande strukturfondsförordningarna för 2007–2013 och kommissionens förordning om genomförandebestämmelser för dessa förordningar. Parlamentet ser därför med stort intresse fram emot ytterligare förslag om förenkling från kommissionen under de kommande månaderna. Huruvida förslagen kan omsättas i konkreta lagstiftningsförslag för ändring av förordningarna måste analyseras ytterligare. Föredraganden skulle välkomna detta om förslagen redan kan genomföras under den andra halvan av innevarande programperiod.

Europaparlamentets betänkande

Översynen av förordningen kommer att genomföras enligt medbeslutandeförfarandet, vilket innebär att parlamentet och rådet har lika stora rättigheter och befogenheter att ändra kommissionens förslag.

I en diskussion i utskottet för regional utveckling den 19 januari 2009 med det tjeckiska ordförandeskapet, som företräddes av förste vice ministerpresident Jiří Čunek, och Danuta Hübner, kommissionsledamot med ansvar för regionalpolitik, betonade parlamentet starkt att det är nödvändigt att nå en snabb överenskommelse, särskilt med tanke på att rådets respektive arbetsgrupper lyckades enas efter bara tre möten i följd. Huvudargumentet var att de nya bestämmelser som infogats i de ändrade förordningarna måste genomföras utan dröjsmål till gagn för EU-medborgarna, särskilt med tanke på att översynen av lagstiftningspaketet syftar till att hjälpa medlemsstaterna att övervinna sina nuvarande likviditetsproblem, bland många andra hinder.

Föredraganden är fullständigt medveten om att frågan är brådskande och att detta medbeslutandeförfarande helst bör slutföras i första behandlingen, med tanke på följande faktorer:

· Det råder exceptionella omständigheter och det krävs därför exceptionella åtgärder. EU:s svar på finanskrisen måste vara både effektivt och lägligt.

· Kommissionens förslag såsom ändrat av rådet utgör en mycket bra kompromiss som kan ha en mycket positiv inverkan ute på fältet.

· Kommissionen utarbetar nu fler förslag för ytterligare förenkling av de befintliga bestämmelserna om förvaltningen av strukturfonderna.

Föredraganden har därför beslutat att inte lägga fram några nya ändringsförslag, andra förslag eller tillägg till rådets kompromisstext, eftersom detta skulle förutsätta en rad informella trepartsmöten och eventuellt en andra behandling för att anta förordningen. Ändringsförslagen i förslaget till betänkande rör följaktligen endast rådets ståndpunkt med tanke på sakens brådskande natur och det oförnekliga behovet av att ge EU-medborgarna ett snabbt svar på krisen.

Innan detta lagstiftningsförslag antas i plenum har parlamentet uppmanat kommissionen att offentligt förklara sin avsikt att genomföra en utvärdering under 2010 av de reformer som har genomförts efter antagandet av de tre ändrade förordningarna.

• [1]  Se revisionsrättens årsrapport för 2007.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Investeringar i energieffektivitet och förnybar energi i samband med bostäder (ändring av förordning (EG) nr 1080/2006 om Europeiska regionala utvecklingsfonden)*
Referensnummer	KOM(2008)0838 – C6-0473/2008 – 2008/0245(COD)
Framläggande för parlamentet	3.12.2008
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	REGI 13.1.2009
Rådgivande utskott        Tillkännagivande i kammaren	ITRE 13.1.2009
Inget yttrande avges        Beslut	ITRE 19.1.2009
Föredragande        Utnämning	Emmanouil Angelakas 19.1.2009
Behandling i utskott	19.1.2009		12.2.2009
Antagande	9.3.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	36 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Emmanouil Angelakas, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Jean Marie Beaupuy, Rolf Berend, Jana Bobošíková, Victor Boştinaru, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Monica Giuntini, Ambroise Guellec, Pedro Guerreiro, Marian Harkin, Jim Higgins, Mieczysław Edmund Janowski, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Florencio Luque Aguilar, Jamila Madeira, Sérgio Marques, Yiannakis Matsis, Iosif Matula, Markus Pieper, Wojciech Roszkowski, Elisabeth Schroedter, Catherine Stihler, Margie Sudre, Kyriacos Triantaphyllides, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Domenico Antonio Basile, Jan Březina, Den Dover, Ramona Nicole Mănescu, Samuli Pohjamo, Christa Prets, László Surján
Ingivande	13.3.2009