BETÄNKANDE om handlingsplanen för rörlighet i städerna

1.4.2009 - (2008/2217(INI))

Utskottet för transport och turism
Föredragande: Gilles Savary

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om handlingsplanen för rörlighet i städerna

(2008/2217(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens grönbok av den 25 september 2007 med titeln ”Mot en ny kultur för rörlighet i städer” (KOM(2007)0551),

–   med beaktande av kommissionens vitbok av den 12 september 2001 med titeln ”Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden” (KOM(2001)0370),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 oktober 2007 med titeln ”Handlingsplan för godslogistik” (KOM(2007)0607),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 september 2007 med titeln ”För ett Europa med säkrare, renare och effektivare rörlighet: Första rapporten om initiativet Den intelligenta bilen” (KOM(2007)0541),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 februari 2007 med titeln ”Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet – Kommissionens ställningstagande till slutrapporten från högnivågruppen CARS 21 – Ett bidrag till EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning” (KOM(2007)0022),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 juni 2006 med titeln ”Godslogistik i Europa – nyckeln till hållbar rörlighet” (KOM(2006)0336),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 juni 2006 med titeln ”Hållbara transporter för ett rörligt Europa – Halvtidsöversyn av EU-kommissionens vitbok från 2001 om den gemensamma transportpolitiken” (KOM(2006)0314),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 februari 2006 med titeln ”Om initiativet ”Den intelligenta bilen” ”Att öka medvetenheten om IKT:s betydelse för smartare, säkrare och renare fordon” (KOM(2006)0059),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2006 med titeln ”om Den temainriktade strategin för stadsmiljön” (KOM(2005)0718),

–   med beaktande av kommissionens förslag och riktlinjer och Europaparlamentets ståndpunkter om strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och det sjunde ramprogrammet om forskning,

–   med beaktande av det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (KOM(2007)0817),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2008 om temat ”Mot en ny kultur för rörlighet i städer”[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 med titeln ”För ett Europa med säkrare, renare och effektivare rörlighet: Första rapporten om initiativet Den intelligenta bilen”[2],

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte 2008[3],

–   med beaktande av sin resolution av den 12 oktober 1988 om skydd av fotgängare och den europeiska stadgan för fotgängares rättigheter[4],

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om CARS 21: Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk[5],

–   med beaktande av sin resolution av den 5 september 2007 om godslogistik i Europa – nyckeln till hållbar rörlighet[6],

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om hållbara transporter i ett rörligt Europa[7],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa[8],

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg[9],

–   med beaktande av direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar[10] (järnvägssäkerhetsdirektivet),

–   med beaktande av direktiv 2000/40/EG av den 26 juni 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om främre underkörningsskydd för motorfordon[11],

–   med beaktande av att kommissionens aviserade offentliggörande av en handlingsplan för stadstransporter har skjutits upp flera gånger och att inget fast datum har fastställts för detta,

–   med beaktande av den rättsliga grunden som utgörs av artiklarna 70–80 i avdelning V i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A6‑0199/2009), och av följande skäl:

A. Stadstransporterna representerar en stor andel av de totala transporterna och därför utgör artiklarna 70–80 i EG-fördraget den rättsliga grund som ger Europeiska unionen delade befogenheter tillsammans med medlemsstaterna på detta område.

B.  Många europeiska övergripande eller modala direktiv och förordningar inverkar på stadstransporterna och måste harmoniseras med hjälp av en särskild strategi anpassad till problematiken inom stadstransportsektorn.

C. Europeiska rådet antog den 8–9 mars 2007 en europeisk klimatplan, i vilken man fastställer ambitiösa mål om en minskning med 20 % av energiförbrukningen, besparingar på 20 % av användningen av fossil energi och en andel förnybar energi på 20 % av de totala energileveranserna fram till 2020. Dessa mål kan inte uppnås utan en strategi som på lämpligt sätt anpassas till stadstransporterna.

D. Civitasprogrammet för forskning och utveckling har nått stora framgångar, vilket speglar de lokala myndigheternas och transportbolagens intresse för europeiska investeringar i innovativa program för transporter i städerna.

E.  Sammanhållningsfonderna och strukturfonderna finansierar program för rörlighet i städerna, men har två nackdelar, nämligen att de saknar en europeisk strategi och europeiska mål för rörlighet i städerna och att de fördelas ojämnt inom unionen.

F.  Stadsområdena utgör privilegierade centra för intermodalitet och förbindelser mellan de transeuropeiska transportnäten, och måste gemensamt bidra till de allmänna målen att uppnå en hållbar rörlighet i Europa och en varaktig konkurrenskraft för unionens nätverk av städer.

G. Städerna är viktiga centrum för affärsverksamhet. Godstransporterna är väsentliga för att tillmötesgå befolkningens behov, men står samtidigt inför utmaningar på grund av begränsade lagerytor och korta leveranstider.

H. Den strikta respekten av subsidiaritetsprincipen och rätten till kommunal självständighet i fråga om fysisk planering utesluter möjligheten att utforma en föreskrivande europeisk politik, men unionen kan dock anta en stimulansstrategi av samma slag som för dess regionala politik och sammanhållningspolitiken, utan att tvinga fram toppstyrda lösningar.

I.   Problematiken i stadsområdena kan inte hanteras med modala åtgärder, utan det krävs en strategi som utgår från användarna och de integrerade transportsystemen.

J.   En effektiv och hållbar stadstransportpolitik till förmån för både de europeiska medborgarna och den europeiska ekonomin kan endast garanteras genom att man säkrar lika behandling mellan transport av varor och personer och mellan de olika transportsätten.

K. En stadsplanering som tar hänsyn till demografiska förändringar i samhället, genom att man exempelvis skapar äldreboenden i städernas centrum och ser till att det finns affärer i närheten av bostadsområdena, kan i stor utsträckning bidra till att transporter kan undvikas.

L.  Det krävs solida stadstransportstrategier som optimerar instrumenten för stadstransporter genom att utveckla intermodala bytespunkter och integrera de olika transportsystemen.

M. Det behövs tillförlitlig och mer systematisk statistik som möjliggör en bedömning av de lokala myndigheternas åtgärder och ett utbyte av bästa praxis på stadstransportområdet.

N. Den varierande teknik som tillämpas på området för stadstransporter är av stor ekonomisk och teknologisk betydelse för EU:s konkurrenskraft och utrikeshandel.

O. Det förestående valet till Europaparlamentet innebär att den tidsplan som ursprungligen fastställdes för diskussionen i parlamentet om kommissionens aviserade handlingsplan för stadstransporter måste respekteras.

1.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens aviserade handlingsplan för stadstransporter inte offentliggjorts. Parlamentet kan acceptera enskilda initiativ men betonar att det behövs en sammanhållen strategi. Parlamentet beslutar därför att utarbeta sitt initiativbetänkande, med full respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och lägga fram förslag till en europeisk handlingsplan för rörlighet i städerna.

2.  Europaparlamentet erinrar om att stadstrafik omfattas av subsidiaritetsprincipen, men understryker ändå att de lokala myndigheterna ofta inte kan lösa problemen utan samarbete och samordning inom EU. Kommissionen bör därför tillhandahålla undersökningar, en rättslig ram och forskningsfinansiering samt främja och sprida goda metoder enligt principen att de ska vara allmänt tillgängliga på samtliga EU-språk.

3.  Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en bindande EU‑regelsamling på området och föreslå regionerna och städerna sammanhängande referensramar som underlättar deras val i samband med planering och genomförande av utvecklingsstrategier.

Påskynda europeisk forskning och innovation på området för rörlighet i städer

4.  Europaparlamentet föreslår att omedelbart inleda ett program vid Eurostat för att förbättra statistik och databaser om rörlighet i städerna, i synnerhet

–   trafikuppgifter, även om ”mjuka” transportmedel (cykel- och gångtrafik osv.),

–   statistik om luftföroreningar och buller, olyckor, trafikstockningar och överbelastning,

–   kvantitativa och kvalitativa statistiska uppgifter och indikatorer om utbudet och transporttjänsterna.

5.  Europaparlamentet föreslår att omedelbart starta en europeisk Internetportal och ett europeiskt Internetforum om rörlighet i städer för att underlätta utbyte och spridning av information, bästa praxis och innovativa erfarenheter, särskilt i fråga om ”mjuka” transportmedel.

6.  Europaparlamentet föreslår att man instiftar ett årligt europeiskt pris, så att Civitas‑utmärkelserna kan integreras i den europeiska veckan för rörlighet, i syfte att belöna framstående initiativ och projekt för stadstransporter som kan tjäna som exempel för andra.

7.  Europaparlamentet föreslår att utveckla en ny generation Civitas (Civitas IV) på grundval av projektupphandlingar som bland annat omfattar

–   kompletterande tjänster med anknytning till intermodala transporter (fastställande av avgifter osv.),

–   ergonomiska program (komfort) för stadstransporter,

–   innovationer på området för intermodal tillgänglighet, framför allt för personer med nedsatt rörlighet,

–   integrerade informationsprogram om stadstrafiknätet, så att användarna kan optimera sina resor och anpassa dem till nätets särdrag.

8.  Europaparlamentet föreslår att förstärka ITS-forsknings- och utvecklingsprogrammet, se till att det bättre samordnas med stadsbornas och de lokala myndigheternas behov och mål och inrikta det på

–   system för en integrerad förvaltning av information och för trafikförvaltning,

–   en minskning av olägenheterna och olyckorna,

–   införande av ny kompatibel informations- och kommunikationsteknik, som använder GSM, bland annat satellitteknik och NFC[12], för information till användarna och integrerad biljettförsäljning,

–   säkerhet och trygghet inom de offentliga transporterna,

–   utveckling av en ny generation stadsbilar,

–   innovativa lösningar för effektiva godstransporter, särskilt för varudistributionen i städerna.

9.  Europaparlamentet begär att de nationella anslagen och EU-anslagen till ITS‑tillämpningarna ökas så att de i högre grad kan utnyttjas av de lokala myndigheterna.

Främja en optimering av de olika transportsätten genom att förbättra planeringen av stadstransporterna

10. Europaparlamentet begär att principen om ett integrerat förhållningssätt främjas inom ramen för ett partnerskapsstyre, som förenar alla berörda parter i städerna och runt städerna samt på nationellt och europeiskt plan och som beaktar transportrelevanta frågor, såsom social integrering, buller, säkerhet, konkurrenskraft, miljö m.m. Parlamentet upprepar sin begäran att ett integrerat förhållningssätt ska vara obligatoriskt i programplaneringen och i urvalet av projekt för strukturfonderna.

11. Europaparlamentet rekommenderar genomförandet av hållbara och integrerade transportplaner för stadsområden med mer än 100 000 invånare. Planerna ska omfatta

–   en problemanalys, indikatorer och mål för rörligheten tillsammans med de ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenserna,

–   en plan för utvecklingen och sammankopplingen av transportnäten, vilken ska samordnas med den regionala transportplanen och stadsplaneringspolitiken,

–   en plan för att utveckla ”mjuka” transportmedel (cykelvägar och gågator m.m.), som till fullo ska integreras med kollektivtrafiken,

–   en övergripande plan över parkeringsmöjligheter och intermodala bytespunkter,

–   ett program för att anpassa förvaltningen av rörlighetsnäten i städerna och deras sammankoppling med hjälpmedel för användare med nedsatt rörlighet,

–   en övergripande plan för stadslogistik, som ska omfatta en möjlighet att utnyttja offentlig infrastruktur för godstransporter,

–   ett förfarande för direkt deltagande av allmänheten.

12. Europaparlamentet stöder inrättandet av ett permanent europeiskt forum för transportansvariga myndigheter, vilket också ska omfatta användar- och medborgarorganisationer och branschorganisationer för transportoperatörer, för diskussioner om förvaltningen av stadstransporterna i syfte att utbyta och sprida bästa metoder.

13. Europaparlamentet föreslår att EU-finansiering på området för stadstransporter endast ska beviljas om det finns integrerade planer för rörlighet i städerna (transportplaner för städerna).

14. Europaparlamentet uppmuntrar till samarbete och operativ integration mellan de myndigheter som ansvarar för offentliga transporter, trafik och parkering i europeiska städer på mer än 250 000 invånare, i regioner med samma rörlighetsmönster för människor och varor och med respekt för lokala särdrag.

15. Europaparlamentet uppmanar de ansvariga myndigheterna att fastställa kraftfulla och konsekventa mål för minskningen av utsläppen av växthusgaser med hjälp av de åtgärder för rörlighet som fastställs i transportplanerna (se artikel 7), och att omvandla dessa mål till specifika åtaganden att uppnå ett resultat för offentliga eller privata transporttjänsteleverantörer.

16. Europaparlamentet föreslår att man utvärderar erfarenheterna av integrerade avgiftssystem (bland annat projektet ”Interoperable Fare Management”), intermodal information och information mellan transportansvariga myndigheter i unionens stadsområden för att underlätta utbyten av bästa metoder.

Mervärde för EU: incitament till hållbar rörlighet i stadsområden

17. Europaparlamentet önskar att ett observatorium för rörlighet i städerna inrättas inom kommissionen, men vill inte att en ny byrå skapas.

18. Europaparlamentet beklagar att endast cirka nio procent (8 000 000 000 euro) av samtliga strukturfondsmedel som är öronmärkta för transporter (82 000 000 000 euro) under innevarande stödperiod 2007–2013 avsatts för stadstrafik. Parlamentet anser att denna andel är otillräcklig för att man ska kunna tackla de utmaningar som en lämpligt utformad rörlighet i de europeiska städerna samt miljö- och klimatskyddet innebär.

19. Europaparlamentet föreslår bestämt att man inom ramen för budgetplanen för 2014–2020 inleder en undersökning av ett europeiskt finansieringsinstrument för rörlighet i städerna (integrerat program liknande Marco Polo), som gör det möjligt att samfinansiera

–   studier i samband med transportplanerna för städerna för att främja ett generaliserat införande av sådana planer,

–   en del av investeringarna i transportsätt som uppfyller unionens miljömässiga och socioekonomiska mål.

Parlamentet föreslår att denna finansiering beviljas i form av incitament på grundval av anbudsförfaranden i enlighet med EU:s bestämmelser.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om zoner med tillträdesregler i stadsområden för att bedöma hur de inverkar på rörlighet, livskvalitet, utsläpp och externa effekter, hälsa och säkerhet, med hänsyn till behovet av ett system för att bekämpa straffrättsliga och icke‑straffrättsliga vägtrafikbrott.

21. Europaparlamentet föreslår att man inför ett informations- och biljettförsäljningsnät för kollektivtrafiken i de främsta destinationsstäderna i EU, vilket ska vara tillgängligt på järnvägsstationer och flygplatser på avreseorten, om denna befinner sig i EU.

22. Europaparlamentet rekommenderar att man utarbetar en ”användarstadga” för stadstransporter, som ska inkludera fotgängare och cyklister samt varu- och tjänsteleveranser, och för indelningen av gatorna, så att de nuvarande skillnaderna kan minskas.

23. Europaparlamentet anser att idén om en stad som är planerad för att möjliggöra korta förflyttningar är den bäst lämpade för att få till stånd en rörlighet som respekterar miljön och klimatet i städerna.

24. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och de lokala myndigheterna att intensifiera och utvidga sina initiativ rörande bilfria dagar, såsom man har gjort i samband med den årliga europeiska bilfria dagen.

25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt föreslå en harmoniserad strategi till förmån för gröna zoner och att införa ett gemensamt europeiskt miljözonmärke för att förhindra att olika system införs i de enskilda städerna eller medlemsstaterna, vilket inte skulle vara särskilt praktiskt för medborgarna.

26. Europaparlamentet anser att initiativ för rörlighet i städerna även måste omfatta inrättandet av transportnät för att förbinda storstäder, säkerställa deras ekonomiska utveckling och möjliggöra snabba person- och godstransporter.

Stadstransporter: en industrisektor och europeisk teknik som ska beaktas inom ramen för Lissabonstrategin och den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa

27. Europaparlamentet föreslår att man inför en europeisk politik för standardisering och certifiering av materiel när det gäller säkerhet och hälsa, komfort (buller, vibrationer m.m.), driftskompatibilitet mellan näten (bussbanor, spårvagn, m.m.), tillgänglighet för personer med nedsatt rörlighet eller med barnvagnar, ”mjuka” transportmedel och rena fordon (buss, taxi m.m.) på grundval av en kolbalans och en konsekvensbedömning av kostnaderna för operatörer och användare.

28. Europaparlamentet förslår att man alltid ska eftersträva ett rimligt förhållande mellan kostnader och nytta och ta hänsyn till användare med begränsade ekonomiska möjligheter (funktionshindrade, familjer med många barn, socialbidragstagare).

29. Europaparlamentet föreslår att man utfärdar riktlinjer med minimirekommendationer för tjänstekvalitet, utvärdering och användarnas och medborgarnas deltagande inom ramen för konkurrensutsättningen av stadstransportnäten i enlighet med förordning (EG) nr 1370/2007.

30. Europaparlamentet föreslår att en betydande andel av de medel som frigörs genom den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa används till att finansiera sådana transportinvesteringar och pågående anläggningsarbeten i städerna som omedelbart kan finansieras och verkställas före den 31 december 2009.

31. Europaparlamentet noterar att det inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa har avsatts strukturfondsmedel för hållbara infrastrukturprojekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att utan dröjsmål avsätta en betydande andel av dessa medel för miljövänlig stadstrafik.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta del av förslagen i denna resolution och att i enlighet med Europaparlamentets önskan ta initiativ på detta område för att snarast möjligt utarbeta en handlingsplan.

o

o        o

33. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  Antagna texter, P6_TA(2008)0356.
• [2]  Antagna texter, P6_TA(2008)0311.
• [3]  Antagna texter, P6_TA(2008)0057.
• [4]  EGT C 290, 14.11.1988, s. 51.
• [5]  Antagna texter, P6_TA(2008)0007.
• [6]  EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 154.
• [7]  EUT L 175 E, 10.7.2008, s. 556.
• [8]  EUT L 152, 11.6.2008, s. 1.
• [9]  EUT L 315, 3.12.2007, s. 1.
• [10]  EUT L 164, 30.4.2004, s. 44.
• [11]  EGT L 203, 10.8.2000, s. 9.
• [12]  NFC betyder Near Field Communication och är en teknik för informationsöverföring på mycket korta avstånd baserad på trådlös identifikation.

MOTIVERING

Sedan Romfördraget 1957 har transportpolitiken varit ett av gemenskapens stora befogenhetsområden. Transportpolitiken regleras av avdelning V i EG-fördraget (artiklarna 70–80) och är en delad befogenhet mellan medlemsstaterna och Europeiska unionen, som utövar sin befogenhet i enlighet med artikel 251 i EG-fördraget (medbeslutande).

2005 var 60 procent av européerna bosatta i stadsområden och denna andel kommer att öka till 80 procent 2020. Stadstransporterna representerar därför en betydande andel av gods- och persontransporterna inom EU.

Många övergripande europeiska rättsakter såsom direktivet om luftkvalitet (direktiv 2008/50/EG som antogs den 21 maj 2008), kollektivtrafikförordningen (förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 och direktivet om upphandling av rena fordon (2005/0283(COD) antagen av parlamentet den 22 oktober 2008), och modala rättsakter såsom direktiven och förordningarna om säkerheten på järnvägar och flygplatser, avgiftsbeläggning av järnvägsinfrastruktur (direktiven 2001/14/EG eller 2004/49/EG), direktiven om skydd för motorfordon (direktiv 2000/40/EG) och olika standarder för väg-, järnvägs- eller luftfartsmateriel, har påverkat stadstransporterna. EU har trots detta inta utformat en specifik strategi för dessa transporter.

I. Stadstransporter: en ständigt viktigare fråga

Kommissionen har tagit två specifika initiativ om stadstransporter som bör noteras:

–   Civitasprogrammet (inleddes 2002), som genom anslagen till ramprogrammet för forskning och utveckling finansierar forskning och innovation på området för stadstransporter. Civitas har hittills beviljat stöd till mer än 40 europeiska städer med anslag på upp mot 100 miljoner euro (budgeten för det samlade initiativet uppgår till mer än 300 miljoner euro) och är ett permanent forum för utbyte av erfarenheter och bästa praxis.

–   Vitboken ”Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden”, som är ett led i omformuleringen av transportpolitiken till målet att uppnå hållbar rörlighet, offentliggjordes av kommissionen 2001 på initiativ av kommissionsledamot Loyola de Palacio och integrerar för första gången stadstransportproblematiken i den europeiska politiken för hållbar rörlighet, som är föremålet för vitboken. Det handlar om att helt ändra inriktning på den gemensamma transportpolitiken och att ge den nya ambitioner: återupprätta den långsiktiga balansen i fördelningen mellan transportsätten, utveckla driftskompatibiliteten, bestämt bekämpa trafikstockningar och sätta säkerheten och tjänstekvaliteten i centrum för insatserna samtidigt som rätten till rörlighet upprätthålls. Mer än 60 förslag ska utvecklas för de olika transportsätten (järnväg, väg, sjöfart och luftfart).

Till följd av de höga förväntningarna från unionens nätverk av städer, men också från aktörerna inom stadstransporterna (organiserande myndigheter, bolag, konstruktörer) och användarorganisationer, utlovade kommissionsledamot Jacques Barrot i juni 2007 ett initiativ från kommissionens sida på detta område, vilket togs över och bekräftades av hans efterträdare Antonio Tajani, som ville prioritera denna fråga under sin mandatperiod.

II. Europeiska unionens intresse av att agera på området för stadstransporter

1.  Grönboken ”Mot en ny kultur för rörlighet i städer”: ett initiativ från kommissionen och en resolution från parlamentet i väntan på en handlingsplan.

Den 25 september 2007 offentliggjorde kommissionen en grönbok om stadstransporter med titeln ”Mot en ny kultur för rörlighet i städer”, som blev föremål för ett utbrett samråd vars resultat ännu inte har spridits eller offentliggjorts.

Den 9 juli 2008 antog parlamentet en resolution som ett bidrag till denna grönbok (uppföljning av betänkandet från Reinhard Rack av den 12 juni 2008), i vilken man betonar följande punkter:

–   En tydlig avgränsning av Europeiska unionens ansvarsområden.

–   En uppräkning av de områden där det krävs insatser från Europeiska unionens sida:

*   Utformning av en global och integrerad strategi.

*   Insamling och spridning av tillförlitliga och jämförbara uppgifter.

*   Inrättande av en europeisk ”plattform för rörlighet i städer”.

*   Utvärdering av de externa kostnaderna för de olika transportsätten.

–   Spridning och utbyte av bästa praxis.

–   Finansiering av projekt med medel från Europeiska unionen ska hädanefter i högre grad underställas villkor och skyldigheter på området för hållbara transporter och miljöskydd.

I enlighet med kommissionens politiska löften utarbetades parlamentets resolution i väntan på förslaget till handlingsplan, som inte kunde läggas fram före utgången av 2008 såsom det ursprungligen var planerat.

2.  Europaparlamentet tar upp initiativet till en handlingsplan för stadstransporter

Eftersom kommissionen inte offentliggjort något förslag till handlingsplan och med hänsyn till det kommande valet till Europaparlamentet i juni 2009 beslutade parlamentet på förslag av transportutskottet att undantagsmässigt utarbeta detta initiativbetänkande om handlingsplanen, ex nihilo.

3.  En väsentlig beståndsdel av Europeiska unionens transportpolitik

Frågan om stadstransporter kan inte i längden förbli främmande för Europeiska unionens transportpolitik, eftersom den ligger till grund för

–   rörligheten för personer och varor i enlighet med principen om fri rörlighet som EU:s inre marknad bygger på,

–   anordnandet av intermodala terminaler mellan luftfart, sjöfart, flodtrafik, vägtrafik och järnvägstrafik på unionens territorium,

–   stadsområdenas anslutning till de transeuropeiska transportnäten och fullföljandet av de 30 prioriterade projekt som ingår i programplaneringen för RTE-T för 2004.

I annat fall skulle unionens transportpolitik ignorera en av sina väsentliga regionala och sociala dimensioner.

Europeiska unionen kan heller inte ignorera att det är den ekonomiska konkurrenskraften som står på spel för unionens tekniksektor och de olika industrisektorerna på transportområdet, vilken är knuten till deras förmåga att anpassa sig till en strategi för hållbar rörlighet och att vidta åtgärder på det tekniska planet som bidrar till målet att uppnå hållbar rörlighet.

4.  Införlivande av stadstransporter i målsättningarna för klimatplanen

Sedan vitboken 2001 har Europeiska unionen, precis som Europeiska rådet i mars 2007, beslutat att uppställa det mycket ambitiösa målet att öka energieffektiviteten med 20 procent, minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent och uppnå en proportion på 20 procent förnybar energi i Europeiska unionens totala energiförbrukning fram till 2020.

Vägtransporterna är den dominerande transportformen i städerna och står för en avsevärd andel av produktionen av växthusgaser (40 %), men också för de allvarliga problemen med trafikstockningar, olyckor, överbelastningar och respekt för de boendes livsmiljö, vilket motiverar ett europeiskt initiativ på grundval av unionens befogenheter på transport- och miljöområdet och rådets politiska målsättningar.

III. Europeiska unionens roll på området för stadstransporter

•    Hänsyn till subsidiaritetsprincipen

De flesta medlemsstater i Europeiska unionen, oavsett om det är federala stater eller ej, respekterar principen (ofta av konstitutionell natur) om fri förvaltning för de lokala myndigheterna. De lokala myndigheterna och församlingarna är fria att besluta om sina insatser, program och investeringar på området för transporter i städerna med omgivningar.

Europeiska unionen kan därför inte vidta någon som helst föreskrivande åtgärd beträffande de lokala myndigheternas transportpolitik. Man bör dock erinra om att EU, i likhet med vad som gjordes efter den långa debatten om denna princip i samband med diskussionerna om förordning (EG) nr 1370/2007 om kollektivtrafik[1], med alla medel som gör det möjligt att tillföra ett mervärde till lokala beslut har rätt att främja stadstransporter som bidrar till uppnåendet av de allmänna målen för sin politik till skydd för miljön och bekämpning av klimatförändringar.

•    En användarvänlig strategi

Att främja en mer hållbar rörlighet i städerna innebär att man samtidigt

–   påverkar transportanvändarnas och den offentliga sektorns beteende för att förmå dem att optimera och diversifiera sina resesätt med hänsyn till levnadsvillkoren och de särskilda begränsningarna i stadsområdena,

–   anpassar reseutbudet och de transportsätt som erbjuds i städerna både fysiskt och kvalitativt till målen att förbättra levnadsvillkoren, respektera unionens klimat- och miljömål och målen när det gäller diversifiering, fysisk och avgiftsmässig tillgänglighet för alla, säkerhet och komfort inom alla transportsätt i städerna.

•    En strategi baserad på ”system för stadstransporter”

Transportsystemen och de individuella såväl som de kollektiva transportformerna i stadsområdena är så komplexa och inbördes beroende av varandra att en enbart teknisk strategi för varje transportsätt skulle få ytterst liten effekt.

Man måste i stället tänka i ”integrerade transportsystem” som samtidigt förbinder både de ”mjuka” transportmedlen och de differentierade och kompletterande transportsätten.

Särskild uppmärksamhet bör fästas vid kvaliteten på tjänster och materiel samt vid integreringen av biljettsystemen, de tekniska aspekterna och nätverken mellan de olika transportsätten.

• [1]  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1370/2007 av den 23 oktober 2007 om kollektivtrafik på järnväg och väg och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1191/69 och (EEG) nr 1107/70.

YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (20.2.2009)

till utskottet för transport och turism

över handlingsplanen för rörlighet i städerna
(2008/2217(INI))

Föredragande: Jean Marie Beaupuy

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för transport och turism att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker att en hållbar EU-strategi för rörlighet i städerna är oundgänglig om Europeiska unionen ska kunna uppnå målet att minska utsläppen av växthusgaser med 20 procent fram till 2020. Parlamentet beklagar kommissionens tveksamhet att offentliggöra sin handlingsplan, som enligt de ursprungliga planerna skulle offentliggöras i slutet av 2008.

2.  Europaparlamentet anser att idén om en stad som är planerad för att möjliggöra korta förflyttningar, är den bäst lämpade för att få till stånd en rörlighet som respekterar miljön och klimatet i städerna.

3.  Europaparlamentet erinrar om att stadstrafik omfattas av subsidiaritetsprincipen, men understryker ändå att de lokala myndigheterna inte kan lösa problemen utan samarbete och samordning inom EU. Kommissionen bör därför tillhandahålla undersökningar, en rättslig ram och forskningsfinansiering samt främja och sprida goda metoder enligt principen att de ska vara allmänt tillgängliga på samtliga EU-språk. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en EU‑regelsamling på området och föreslå regionerna och städerna sammanhängande referensramar som underlättar deras val i samband med planering och genomförande av utvecklingsstrategier.

4.  Europaparlamentet anser att initiativ för rörlighet i städerna även måste omfatta inrättandet av transportnät för att förbinda storstäder, säkerställa deras ekonomiska utveckling, möjliggöra snabba person- och godstransporter och främja turismen.

5.  Europaparlamentet begär att principen om ett integrerat förhållningssätt främjas inom ramen för ett partnerskapsstyre som förenar alla berörda parter i städerna och runt städerna samt på nationellt och europeiskt plan och som beaktar transportrelevanta frågor, såsom social integrering, buller, säkerhet, konkurrenskraft, miljö m.m. Parlamentet upprepar sin begäran att ett integrerat förhållningssätt ska vara obligatoriskt i programplaneringen och i urvalet av projekt för strukturfonderna.

6.  Europaparlamentet beklagar att endast cirka nio procent (8 000 000 000 euro) av samtliga strukturfondsmedel som är öronmärkta för transporter (82 000 000 000 euro) under innevarande stödperiod 2007–2013 avsatts för stadstrafik. Parlamentet anser att denna andel är otillräcklig för att man ska kunna tackla de utmaningar som en lämpligt utformad rörlighet i de europeiska städerna samt miljö- och klimatskyddet innebär.

7.  Europaparlamentet noterar att det inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa har avsatts strukturfondsmedel för hållbara infrastrukturprojekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att utan dröjsmål avsätta en betydande andel av dessa medel för miljövänlig stadstrafik.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla redskap som underlättar genomförandet och utformningen av en hållbar och integrerad transportpolitik för städerna genom att

- hjälpa medlemsstaterna och städerna att göra den fysiska planeringen och trafikplaneringen i städerna med omgivningar mer hållbar och särskilt att genomföra transportplaner för städerna; parlamentet uppmanar de ekonomiska aktörerna att samarbeta fullt ut för att genomföra strategin genom de transportplaner som utarbetas,

- underlätta genomförandet av ett integrerat förhållningssätt och partnerskapsstyre genom att utarbeta en handledning för aktörerna ute på fältet och genomföra undersökningar om kostnaderna för ett förhållningssätt som inte är integrerat,

- fastställa relevanta och harmoniserade indikatorer och skapa en resultattavla för stadstransporter så att en jämförande utvärdering mellan städerna kan göras.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	12.2.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	45 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Emmanouil Angelakas, Stavros Arnaoutakis, Elspeth Attwooll, Rolf Berend, Victor Boştinaru, Wolfgang Bulfon, Giorgio Carollo, Bairbre de Brún, Gerardo Galeote, Iratxe García Pérez, Monica Giuntini, Ambroise Guellec, Pedro Guerreiro, Gábor Harangozó, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Mieczysław Edmund Janowski, Gisela Kallenbach, Evgeni Kirilov, Miloš Koterec, Constanze Angela Krehl, Florencio Luque Aguilar, Jamila Madeira, Iosif Matula, Miroslav Mikolášik, Maria Petre, Markus Pieper, Giovanni Robusti, Wojciech Roszkowski, Bernard Soulage, Catherine Stihler, Margie Sudre, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Emanuel Jardim Fernandes, Stanisław Jałowiecki, Zita Pleštinská, Samuli Pohjamo, Christa Prets, Flaviu Călin Rus, Richard Seeber, László Surján, Iuliu Winkler
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Wolf Klinz, Sepp Kusstatscher, Toine Manders

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	31.3.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	28 1 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Gabriele Albertini, Inés Ayala Sender, Paolo Costa, Luis de Grandes Pascual, Petr Duchoň, Saïd El Khadraoui, Robert Evans, Emanuel Jardim Fernandes, Francesco Ferrari, Brigitte Fouré, Mathieu Grosch, Georg Jarzembowski, Timothy Kirkhope, Jaromír Kohlíček, Jörg Leichtfried, Eva Lichtenberger, Erik Meijer, Luís Queiró, Reinhard Rack, Ulrike Rodust, Gilles Savary, Brian Simpson, Dirk Sterckx, Ulrich Stockmann, Michel Teychenné, Yannick Vaugrenard, Armando Veneto, Roberts Zīle
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Elisabeth Jeggle, Anne E. Jensen, Marie Panayotopoulos-Cassiotou