BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård

3.4.2009 - (KOM(2008)0414 – C6‑0257/2008 – 2008/0142(COD)) - ***I

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: John Bowis
Rådgivande utskotts föredragande (*):
Iles Braghetto, utskottet för sysselsättning och sociala frågor
Bernadette Vergnaud, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård

(KOM(2008)0414 – C6‑0257/2008 – 2008/0142(COD))

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0414),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6‑0257/2008),

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artiklarna 51 och 35 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6‑0232/2009).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 2
Förslag till direktiv	Ändringsförslag
(2) Eftersom villkoren för åberopande av artikel 95 i fördraget som rättslig grund uppfylls bör gemenskapslagstiftaren hänvisa till denna rättsliga grund även när skydd av folkhälsan är en avgörande faktor i de val som görs. Artikel 95.3 i fördraget kräver i detta hänseende uttryckligen att en hög folkhälsoskyddsnivå bör säkerställas vid harmonisering och särskilt att hänsyn tas till ny utveckling som grundar sig på vetenskapliga fakta.	(2) Eftersom villkoren för åberopande av artikel 95 i fördraget som rättslig grund uppfylls bör gemenskapslagstiftaren hänvisa till denna rättsliga grund även när skydd av folkhälsan är en avgörande faktor i de val som görs. Artikel 95.3 i fördraget kräver i detta hänseende uttryckligen att en hög folkhälsoskyddsnivå bör säkerställas och att särskild hänsyn bör tas till ny utveckling som grundar sig på vetenskapliga fakta.
Motivering
Direktivets syfte är att förtydliga patienternas rättigheter och inte att harmonisera organisationen av hälso‑ och sjukvårdssystemet. Detta är medlemsstaternas eget ansvar.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 2a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Europaparlamentet antog den 9 juni 2005, med 554 röster mot 12, sin resolution om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU1, i vilken den begärde rättslig säkerhet och ökad tydlighet om rättigheter och förfaranden för patienter, vårdpersonal och medlemsstaterna.
	__________ 1 EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 543.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) Hälso- och sjukvård i EU är en central del av Europas höga sociala skyddsnivå och bidrar till såväl social sammanhållning och rättvisa som en hållbar utveckling. Hälso- och sjukvård ingår också i den bredare ramen för tjänster av allmänt intresse.	(4) Hälso- och sjukvård i EU är en central del av Europas höga sociala skyddsnivå och bidrar till såväl social sammanhållning och rättvisa som en hållbar utveckling.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5a) Detta direktiv respekterar och inverkar inte negativt på medlemsstaternas frihet att bestämma vilken typ av hälso- och sjukvård de anser lämplig. Bestämmelserna i detta direktiv får inte tolkas på ett sådant sätt att de undergräver medlemsstaternas grundläggande etiska val.
Motivering
Concerns have been raised that ethically controversial medical "services" like euthanasia, DNA-testing or IVF maybe have to be financed by the Member States even if the relevant service is not allowed, or at least not financed, in the relevant Member States. For services which are clearly illegal, like euthanasia, there should be no doubt, but it may be helpful to clarify this point. In other areas, like DNA-testing, the situation is more complicated because it is not banned in any Member State but the conditions are quite different, for example obligation to do counseling before testing is necessary in one Member State and not in the other.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(6) En del frågor som rör gränsöverskridande hälso- och sjukvård, särskilt kostnadsersättning för vård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdmottagaren är bosatt, har redan behandlats av domstolen. Eftersom hälso- och sjukvård undantogs från tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EC av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden är det viktigt att behandla denna fråga i en särskild gemenskapsrättsakt för att åstadkomma en mer allmän och effektiv tillämpning av de principer som domstolen utarbetat utifrån de enskilda fallen.	(6) En del frågor som rör gränsöverskridande hälso- och sjukvård, särskilt kostnadsersättning för vård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdmottagaren är bosatt, har redan behandlats av domstolen. Det är viktigt att behandla denna fråga i en särskild gemenskapsrättsakt för att åstadkomma en mer allmän och effektiv tillämpning av de principer som domstolen utarbetat utifrån de enskilda fallen.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Skäl 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Detta direktiv syftar till att fastställa allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU och att garantera patientrörlighet och frihet att tillhandahålla hälso- och sjukvård och en hög hälsoskyddsnivå, samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård och sociala förmåner, särskilt sjukförmåner, respekteras fullt ut.	(8) Detta direktiv syftar till att fastställa allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU när det gäller både patientrörlighet och en hög hälsoskyddsnivå, samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård, liksom sociala förmåner, särskilt sjukförmåner, respekteras fullt ut.
Motivering
Förslaget till direktiv gäller bara patientrörlighet och inte fri rörlighet för tjänsteleverantörer.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Skäl 9
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(9) Detta direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård gäller alla former av hälso- och sjukvård. Som bekräftats av domstolen innebär varken deras särart eller det sätt på vilket de organiseras eller finansieras att de kan undantas från den grundläggande principen om fri rörlighet. Avseende långtidsvård gäller direktivet inte hjälp och stöd till familjer och enskilda personer som under en längre period har särskilda behov. Det tillämpas exempelvis inte på äldreboende eller stöd till äldre eller barn som ges av socialarbetare, frivilliga eller andra yrkesverksamma än hälso- eller sjukvårdspersonal.	(9) Detta direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård gäller alla former av hälso- och sjukvård. Som bekräftats av domstolen innebär varken deras särart eller det sätt på vilket de organiseras eller finansieras att de kan undantas från den grundläggande principen om fri rörlighet. Avseende långtidsvård gäller direktivet inte hjälp och stöd till familjer och enskilda personer som under en längre period har särskilda vård-, stöd-, omsorgs- eller hjälpbehov, i den mån det handlar om expertvård eller bidrag från ett socialförsäkringssystem. Detta omfattar först och främst tjänster i samband med långtidsvård som anses nödvändiga för att de vårdbehövande ska kunna leva ett så aktivt och självständigt liv som möjligt. Direktivet tillämpas exempelvis inte på äldreboende eller stöd till äldre eller barn som ges av socialarbetare, frivilliga eller andra yrkesverksamma än hälso- eller sjukvårdspersonal.
Motivering
Detta ändringsförslag förtydligar att tjänster vad gäller socialbidrag, social omsorg, rehabilitering för återanpassning till arbetslivet samt långtidsvård är undantagna från detta direktivs tillämpningsområde.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Skäl 9a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(9a) Detta direktiv gäller inte organtransplantationer. Dessa kommer på grund av sina särdrag att regleras i ett särskilt direktiv.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Skäl 10
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(10) I detta direktiv avses med gränsöverskridande hälso- och sjukvård följande sätt att tillhandahålla hälso- och sjukvård:	(10) I detta direktiv avses med gränsöverskridande hälso- och sjukvård endast utnyttjande av hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person. Det är detta som kallas patientrörlighet.
– Användning av hälso- och sjukvård utomlands (dvs. patienten beger sig till en vårdgivare i en annan medlemsstat för att få behandling); det är detta som kallas patientrörlighet.
– Gränsöverskridande tillhandahållande av hälso- och sjukvård (dvs. (dvs. tillhandahållande av tjänster från en medlemsstat till en annan), t.ex. telemedicin, fjärrdiagnoser, utskrivning av läkemedelsrecept på distans och laboratorietjänster.
– Etablering av vårdgivaren (dvs. en vårdgivare etablerar sig i en annan medlemsstat).
– Tillfällig närvaro av personer (dvs. rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonal när de t.ex. under en viss period vistas i patientens medlemsstat för att ge vård).
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Skäl 11
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(11) Som medlemsstaterna erkänt i rådets slutsatser om gemensamma värderingar och principer i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem finns det ett antal principer som används inom hälso- och sjukvården i hela EU. Dessa principer gäller kvalitet, säkerhet, vård som vilar på vetenskaplig grund och etik, patientdeltagande, prövning, den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter och konfidentialitet. Patienter, hälso- och sjukvårdspersonal och de myndigheter som ansvar för hälso- och sjukvårdsmyndigheterna måste kunna ha tilltro till att dessa gemensamma principer respekteras och att det finns strukturer som gör det möjligt att tillämpa dem i hela Europeiska unionen. Det bör därför vara myndigheterna i den medlemsstat där vården ges som ska se till att principerna tillämpas. Detta är nödvändigt för att patienterna ska få förtroende för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, som i sig behövs för att uppnå patientrörlighet och fri rörlighet för hälso- och sjukvårdstjänster på den inre marknaden och en hög hälsoskyddsnivå.	(11) Som medlemsstaterna erkänt i rådets slutsatser om gemensamma värderingar och principer i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem finns det ett antal principer som används inom hälso- och sjukvården i hela EU. Dessa principer gäller kvalitet, säkerhet, vård som vilar på vetenskaplig grund och etik, patientdeltagande, prövning, den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter och konfidentialitet. Patienter, hälso- och sjukvårdspersonal och de myndigheter som ansvar för hälso- och sjukvårdsmyndigheterna måste kunna ha tilltro till att dessa gemensamma principer respekteras och att det finns strukturer som gör det möjligt att tillämpa dem i hela Europeiska unionen. Det bör därför vara myndigheterna i den medlemsstat där vården ges som ska se till att principerna tillämpas. Detta är nödvändigt för att patienterna ska få förtroende för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, som i sig behövs för att uppnå patientrörlighet och en hög hälsoskyddsnivå. Trots dessa gemensamma värderingar får medlemsstaterna ändå fatta olika beslut på etiska grunder när det gäller vissa behandlingars tillgänglighet och de konkreta villkoren för tillgång. Detta direktiv får inte påverka den etiska mångfalden.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Skäl 12
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(12) Det är omöjligt att på förhand känna till om en viss vårdgivare kommer att erbjuda hälso- och sjukvård till patienter från andra medlemsstater eller från den egna medlemsstaten. För att friheten att tillhandahålla och utnyttja gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska kunna garanteras, vilket är syftet med detta direktiv, måste därför kravet på att hälso- och sjukvården ska ges enligt gemensamma principer och tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer gälla för alla typer av vård. Medlemsstaternas myndigheter måste respektera de gemensamma övergripande värderingarna allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet, som såväl EU:s institutioner som medlemsstaterna erkänner som värderingar som är gemensamma för hälso- och sjukvårdssystemen i hela EU. Medlemsstaterna måste också se till att dessa värderingar respekteras när det gäller patienter och medborgare från andra medlemsstater och att alla patienter behandlas lika på grundval av deras vårdbehov snarare än i vilken medlemsstat de är socialförsäkrade. Medlemsstaterna måste samtidigt respektera principerna om fri rörlighet på den inre marknaden, icke‑diskriminering bl.a. med avseende på nationalitet (eller om det gäller juridiska personer, med avseende på den medlemsstat där de är etablerade), behov och proportionalitet i fråga om eventuella begränsningar av den fria rörligheten. Det finns dock ingenting i detta direktiv som kräver att vårdgivarna ska godkänna planerad vård eller prioritera patienter från andra medlemsstater till nackdel för andra patienter med liknande vårdbehov, t.ex. genom längre väntetid för behandling.	(12) Det är omöjligt att på förhand känna till om en viss vårdgivare kommer att erbjuda hälso- och sjukvård till patienter från andra medlemsstater eller från den egna medlemsstaten. För att friheten att tillhandahålla och utnyttja gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska kunna garanteras, vilket är syftet med detta direktiv, måste därför kravet på att hälso- och sjukvården ska ges enligt gemensamma principer och tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer gälla för alla typer av vård. Medlemsstaternas myndigheter måste respektera de gemensamma övergripande värderingarna allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet, som såväl EU:s institutioner som medlemsstaterna erkänner som värderingar som är gemensamma för hälso- och sjukvårdssystemen i hela EU. Medlemsstaterna måste också se till att dessa värderingar respekteras när det gäller patienter och medborgare från andra medlemsstater och att alla patienter behandlas lika på grundval av deras vårdbehov snarare än i vilken medlemsstat de är socialförsäkrade. Medlemsstaterna måste samtidigt respektera principerna om fri rörlighet för personer på den inre marknaden, icke-diskriminering bl.a. med avseende på nationalitet, behov och proportionalitet i fråga om eventuella begränsningar av den fria rörligheten. Det finns dock ingenting i detta direktiv som kräver att vårdgivarna ska godkänna planerad vård eller prioritera patienter från andra medlemsstater till nackdel för andra patienter med liknande vårdbehov, t.ex. genom längre väntetid för behandling. Patienter från andra medlemsstater bör behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten. För att patienter ska kunna göra välgrundade val när de söker vård i en annan medlemsstat måste medlemsstaterna se till att patienterna på begäran får relevant information om de hälso- och kvalitetsnormer som gäller i denna medlemsstat, liksom om hur den vård som tillhandahålls av en viss vårdgivare ser ut. Denna information ska även finnas tillgänglig i format som är anpassade för funktionshindrade.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Skäl 13a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(13a) Vid tillämpningen av detta direktiv bör medlemsstaterna se till att patienter inte mot sin vilja uppmuntras att söka behandling utanför den medlemsstat där de är försäkrade.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Skäl 13b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(13b) Det är även viktigt att vidta åtgärder för att se till att kvinnor får jämlik tillgång till de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen och till vård som riktas specifikt till kvinnor, i synnerhet gynekologisk vård och reproduktiv hälsovård.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Skäl 14a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(14a) Systematiska och fortlöpande insatser bör göras för att säkerställa att kvalitets- och säkerhetsnormer förbättras, i enlighet med rådets slutsatser av den 1–2 juni 2006 om gemensamma värderingar och principer i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem, och med hänsyn till den internationella medicinska forskningens resultat och allmänt erkänd god praxis samt till ny teknik inom vården,
Motivering
Hälso- och sjukvårdssystemen i Europeiska unionen bör ha som ledstjärna de gemensamma värderingar och principer som definierats av Europeiska rådet och följa utvecklingen inom den medicinska vetenskapen samt inom teknik och praxis.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Skäl 15
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) Forskning visar att skador i vården förekommer i cirka 10 % av fallen. För att inte bristen på förtroende för dessa mekanismer ska hindra patienten från att söka gränsöverskridande vård måste det därför finnas tydliga gemensamma skyldigheter när det gäller att hantera fall med skador i vården. Skadeförsäkringar och ersättning från systemen i det landet där vården ges bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att låta de nationella systemen omfatta patienter från sina länder som söker vård utomlands i de fall detta är bättre för patienten, särskilt då det är frågan om nödvändig vård i en annan medlemsstat.	(15) Forskning visar att skador i vården förekommer i cirka 10 % av fallen. För att inte bristen på förtroende för dessa mekanismer ska hindra patienten från att söka gränsöverskridande vård måste de behandlande medlemsstaterna därför ha system (bland annat tillhandahållande av eftervård) för att hantera påstådda fall med skador i vården enligt den behandlande medlemsstatens definition av skada. Skadeförsäkringar och ersättning från systemen i det landet där vården ges bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att låta de nationella systemen omfatta patienter från sina länder som söker vård utomlands i de fall detta är bättre för patienten, särskilt då det är frågan om nödvändig vård i en annan medlemsstat.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Skäl 17
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(17) Rätten till skydd av personuppgifter är en grundläggande rättighet som erkänns i artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För att uppnå kontinuitet i den gränsöverskridande vården måste personuppgifter som gäller patientens hälsa överföras. Sådana personuppgifter bör kunna överföras fritt mellan medlemsstaterna, men samtidigt måste de enskildas grundläggande rättigheter skyddas. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter har patienterna rätt att få tillgång till sina egna personuppgifter om hälsa, i t.ex. patientjournalen som innehåller uppgifter om bl.a. diagnos, undersökningsresultat, bedömningar av behandlande läkare och eventuella behandlingar eller ingrepp. Dessa bestämmelser gäller också för sådan gränsöverskridande hälso- och sjukvård som omfattas av detta direktiv.	(17) Rätten till skydd av personuppgifter är en grundläggande rättighet som erkänns i artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För att uppnå kontinuitet i den gränsöverskridande vården måste personuppgifter som gäller patientens hälsa överföras. Sådana personuppgifter bör kunna överföras fritt mellan medlemsstaterna, men samtidigt måste de enskildas grundläggande rättigheter skyddas. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter har patienterna rätt att få tillgång till sina egna personuppgifter om hälsa, i t.ex. patientjournalen som innehåller uppgifter om bl.a. diagnos, undersökningsresultat, bedömningar av behandlande läkare och eventuella behandlingar eller ingrepp. Dessa bestämmelser gäller också för sådan gränsöverskridande hälso- och sjukvård som omfattas av detta direktiv. Patienten bör alltid ha möjlighet att återkalla ett utlämnande av sina uppgifter och få en bekräftelse på att uppgifterna har strukits.
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Skäl 18
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(18) Rätten till ersättning av kostnader för vård i en annan medlemsstat från det lagstadgade socialförsäkringssystemet för patienter i deras egenskap av försäkrade personer har erkänts av domstolen i flera domar. Domstolen har förklarat att bestämmelserna i fördraget om friheten att tillhandahålla tjänster innefattar friheten för mottagare av hälso- och sjukvård, t.ex. personer som behöver sjukvård, att åka till en annan medlemsstat för att där få sådan vård. Samma sak gäller mottagare av hälso- och sjukvård som söker vård i en annan medlemsstat på andra sätt, till exempel genom e-hälsotjänster. Gemenskapsrätten inskränker inte medlemsstaternas befogenhet att själva organisera sin hälso- och sjukvård och sina sociala trygghetssystem, men när de utövar denna befogenhet måste medlemsstaterna följa gemenskapsrätten, särskilt bestämmelserna i fördraget om rätten att fritt tillhandahålla tjänster. Enligt dessa bestämmelser får medlemsstaterna inte införa eller behålla oberättigade begränsningar av friheten att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster.	(18) Rätten till ersättning av kostnader för vård i en annan medlemsstat från det lagstadgade socialförsäkringssystemet för patienter i deras egenskap av försäkrade personer har erkänts av domstolen i flera domar. Domstolen har förklarat att bestämmelserna i fördraget omfattar friheten för mottagare av hälso- och sjukvård, t.ex. personer som behöver sjukvård, att åka till en annan medlemsstat för att där få sådan vård. Gemenskapsrätten inskränker inte medlemsstaternas befogenhet att själva organisera sin hälso- och sjukvård och sina sociala trygghetssystem.
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Skäl 21
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(21) Det bör krävas att även patienter som söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter än de som avses för samordningen av de sociala trygghetssystemen enligt förordning (EEG) nr 1408/71 bör kunna utnyttja principen om fri rörlighet för tjänster i enlighet med fördraget och detta direktiv. Patienterna bör garanteras kostnadsersättning för denna vård på minst den nivå som de skulle ha fått om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där vårdmottagaren är sjukförsäkrad. Detta är helt förenligt med medlemsstaternas ansvar att bestämma omfattningen av sjukförsäkringen för sina medborgare och medför inga betydande konsekvenser för finansieringen av den nationella hälso- och sjukvården. Medlemsstaterna kan likväl i sin nationella lagstiftning föreskriva att kostnaderna för vård ska ersättas enligt de taxor som gäller i den behandlande medlemsstaten om detta är mer fördelaktigt för patienten. Detta kan särskilt gälla vård via de europeiska referensnätverk som ska inrättas enligt artikel 15 detta direktiv.	(21) Patienterna bör garanteras kostnadsersättning för vård och hälso- eller sjukvårdsprodukter som erhållits i en annan medlemsstat på minst den nivå som de skulle ha fått för samma eller lika effektiv vård om denna hade getts eller om produkterna hade köpts i den medlemsstat där vårdmottagaren är sjukförsäkrad. Detta är helt förenligt med medlemsstaternas ansvar att bestämma omfattningen av sjukförsäkringen för sina medborgare och medför inga betydande konsekvenser för finansieringen av den nationella hälso- och sjukvården. Medlemsstaterna kan likväl i sin nationella lagstiftning föreskriva att kostnaderna för vård ska ersättas enligt de taxor som gäller i den behandlande medlemsstaten om detta är mer fördelaktigt för patienten. Detta kan särskilt gälla vård via de europeiska referensnätverk som ska inrättas enligt artikel 15 detta direktiv.
Motivering
Del av det ändringsförslag som införlivats i betänkandet utan omröstning med stöd av artikel 47.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Skäl 24
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(24) Patienterna bör i alla händelser inte få någon ekonomisk fördel av att vården ges i en annan medlemsstat och därför bör endast de faktiska kostnaderna för mottagen vård ersättas.	(24) Patienterna bör i alla händelser inte få någon fördel av att vården ges eller att hälso- och sjukvårdsprodukterna köps i en annan medlemsstat. Därför bör endast de faktiska kostnaderna ersättas. Medlemsstaterna kan besluta att täcka andra anknutna kostnader, såsom terapeutisk behandling, under förutsättning att de totala kostnaderna inte överstiger det belopp som ska utbetalas i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Motivering
Del av det ändringsförslag som införlivats i betänkandet utan omröstning med stöd av artikel 47. Direktivet handlar inte bara om tjänster utan även om köp av varor inom ramen för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Skälet får dessutom en bättre formulering.
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Skäl 25
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(25) Detta direktiv avser inte att skapa någon rätt till ersättning för sådan vård i en annan medlemsstat som inte hör till de förmåner som omfattas av lagstiftningen i det land där patienten är försäkrad. Direktivet hindrar inte heller medlemsstaterna från att utöka sina system med vårdförmåner till att omfatta hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat i enlighet med sina bestämmelser.	(25) Detta direktiv avser inte att skapa någon rätt till ersättning för sådan vård eller köp av sådana hälso- och sjukvårdsprodukter i en annan medlemsstat som inte hör till de förmåner som omfattas av lagstiftningen i det land där patienten är försäkrad. Direktivet hindrar inte heller medlemsstaterna från att utöka sina system med vårdförmåner till att omfatta hälso- och sjukvård som fåtts samt hälso- och sjukvårdsprodukter som köpts i en annan medlemsstat i enlighet med sina bestämmelser. Enligt detta direktiv fastställs rätten till behandling inte alltid på nationell nivå av medlemsstaterna, och medlemsstaterna får organisera sina egna system för hälso- och sjukvård och social trygghet så att rätten till behandling kan fastställas på regional eller lokal nivå.
Motivering
Del av det ändringsförslag som införlivats i betänkandet utan omröstning med stöd av artikel 47. Direktivet handlar inte bara om tjänster utan även om köp av varor inom ramen för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Skälet får dessutom en bättre formulering.
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Skäl 25a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(25a) Om det finns flera metoder för att behandla en viss sjukdom eller skada, ska patienten ha rätt till ersättning för alla behandlingsmetoder som är tillräckligt prövade och testade av internationell medicinsk vetenskap, även om de inte finns tillgängliga i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Skäl 27
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(27) Enligt detta direktiv ska patienter också ha rätt att få läkemedel som godkänts för försäljning i den medlemsstat där vården ges, även om de inte får säljas i den medlemsstat där patienten är försäkrad, eftersom det är nödvändigt för att få effektiv behandling i en annan medlemsstat.	(27) Enligt detta direktiv ska patienter också ha rätt att i den behandlande medlemsstaten få läkemedel eller medicinsktekniska produkter som godkänts för försäljning i den medlemsstat där vården ges, även om de inte får säljas i den medlemsstat där patienten är försäkrad, om det är nödvändigt för patienten att få just denna effektiva behandling i en annan medlemsstat.
Motivering
Del av det ändringsförslag som införlivats i betänkandet utan omröstning med stöd av artikel 47. Av hänsyn till rättssäkerheten och om de praktiska konsekvenserna för försörjningen med läkemedel bör man inte avvika från principen i artikel 6 i direktiv 2001/83/EG om att bara sådana läkemedel som är tillåtna i ifrågavarande medlemsstat ska få saluföras.
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Skäl 30
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(30) Det finns ingen definition av begreppet sjukhusvård i de olika hälso- och sjukvårdssystemen i EU och de olika tolkningarna skulle därför kunna hindra patienterna från att fritt välja hälso- och sjukvård. För att överbrygga detta hinder behövs därför en gemenskapdefinition av sjukhusvård. Sjukhusvård betyder i allmänhet vård som kräver att patienten läggs in på en sjukhusinrättning. Det kan emellertid vara lämpligt att även andra typer av vård omfattas av samma regler som sjukhusvård om den vården kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning (t.ex. högteknologiska scannrar för diagnos) eller om det gäller behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller befolkningen (t.ex. behandling av allvarliga infektionssjukdomar). Kommissionen bör därför genom ett kommittéförfarande upprätta en särskild, regelbundet uppdaterad förteckning över sådan vård.	(30) Det finns ingen definition av begreppet sjukhusvård i de olika hälso- och sjukvårdssystemen i EU och de olika tolkningarna skulle därför kunna hindra patienterna från att fritt välja hälso- och sjukvård. För att överbrygga detta hinder behövs därför en gemenskapdefinition av sjukhusvård. Sjukhusvård betyder i allmänhet vård som kräver att patienten läggs in på en sjukhusinrättning. Det kan emellertid vara lämpligt att även andra typer av vård omfattas av samma regler som sjukhusvård om den vården kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning (t.ex. högteknologiska scannrar för diagnos) eller om det gäller behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller befolkningen (t.ex. behandling av allvarliga infektionssjukdomar).
Motivering
Olika rättigheter och klinisk praxis mellan medlemsstaterna innebär att en gemensam EU-förteckning över behandlingar för vilka det krävs förhandstillstånd riskerar att i praktiken bara skapa förvirring bland patienterna.
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Skäl 32
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(32) Om en medlemsstat beslutar att införa ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för sjukhus- eller specialistvård i en annan medlemsstat i enlighet med detta direktiv bör kostnaderna för sådan vård i en annan medlemsstat också ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad minst upp till den nivå som skulle ha betalats om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården. Om villkoren i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls bör dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. Detta gäller särskilt om tillståndet beviljas efter en administrativ eller rättslig prövning av ansökan och om personen i fråga har fått vård i en annan medlemsstat. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas. Detta är i linje med domstolens rättspraxis där det fastställts att patienter som fått avslag på ansökan om tillstånd som senare förklarats vara ogrundat, har rätt till att få kostnaderna för behandling i en annan medlemsstat ersatta helt i enlighet med bestämmelserna i den behandlande medlemsstaten.	(32) Om en medlemsstat beslutar att införa ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för sjukhus- eller specialistvård i en annan medlemsstat i enlighet med detta direktiv bör kostnaderna för sådan vård i en annan medlemsstat också ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad minst upp till den nivå som skulle ha betalats om samma eller för patienten lika effektiv vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården. Om villkoren i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls bör dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. Detta gäller särskilt om tillståndet beviljas efter en administrativ eller rättslig prövning av ansökan och om personen i fråga har fått vård i en annan medlemsstat. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas. Detta är i linje med domstolens rättspraxis där det fastställts att patienter som fått avslag på ansökan om tillstånd som senare förklarats vara ogrundat, har rätt till att få kostnaderna för behandling i en annan medlemsstat ersatta helt i enlighet med bestämmelserna i den behandlande medlemsstaten.
Motivering
I EG-domstolens rättspraxis sägs det ingenting om ”eller liknande vård”. Rättssäkerheten och konsekvensen med bestämmelserna för samordning av de sociala trygghetssystemen kräver att uttrycket ”eller liknande” ersätts med ”eller för patienten lika effektiv”. På det sättet får vi konsekvens med EG-domstolens tolkning av begreppet ”vård” i artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 (nya artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004) (jfr exempelvis målet Watts, C-372/04, punkt 61).
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Skäl 32a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(32a) Ett förhandstillstånd bör kunna avslås endast inom ramen för ett rättvist och öppet förfarande. De bestämmelser som medlemsstaterna fastställer för att lämna in en ansökan om tillstånd samt eventuella skäl till avslag bör meddelas i förväg. Avslagen bör begränsas till det som är nödvändigt och stå i proportion till de målsättningar som styr upprättandet av ett system för förhandstillstånd.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Skäl 33
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(33) Medlemsstaternas förfaranden för gränsöverskridande hälso- och sjukvård bör ge patienterna garantier om objektivitet, icke-diskriminering och öppenhet, så att de nationella myndigheternas beslut säkert fattas i rimlig tid och med vederbörlig hänsyn till såväl dessa allmänna principer som de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall. Detta gäller också den faktiska ersättningen av kostnader för vård i en annan medlemsstat efter det att patienten återvänt. Patienterna bör i regel få ett beslut angående gränsöverskridande vård inom femton kalenderdagar. Denna period bör dock vara kortare om det gäller brådskande vård. I alla händelser bör förfarandena för erkännande och regler om tillhandahållande av tjänster enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer inte påverkas av dessa allmänna regler.	(Berör inte den svenska versionen.)
Motivering
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Skäl 34
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(34) Patienterna måste få lämplig information om alla väsentliga aspekter av gränsöverskridande hälso- och sjukvård så att de kan utnyttja sin rätt till gränsöverskridande vård i praktiken. För gränsöverskridande vård sker sådan information bäst via centrala kontaktpunkter i varje medlemsstat dit patienterna kan vända sig och där de kan få information om denna form av vård också när det gäller den medlemsstatens hälso- och sjukvårdssystem. Eftersom frågor som gäller gränsöverskridande vård också kommer att kräva samordning mellan myndigheterna i de olika medlemsstaterna bör dessa centrala kontaktpunkter också ingå i ett nätverk där sådana frågor kan behandlas mest effektivt. Dessa kontaktpunkter bör samarbeta med varandra och hjälpa patienterna att fatta välgrundade beslut om gränsöverskridande vård. De bör också informera om vilka möjligheter som finns till att hantera problem i samband med gränsöverskridande vård, särskilt mekanismer för att lösa gränsöverskridande tvister utanför domstol.	(34) Patienterna måste få lämplig information om alla väsentliga aspekter av gränsöverskridande hälso- och sjukvård så att de kan utnyttja sin rätt till gränsöverskridande vård i praktiken. För gränsöverskridande vård sker sådan information bäst via centrala kontaktpunkter i varje medlemsstat dit patienterna kan vända sig och där de kan få information om denna form av vård också när det gäller den medlemsstatens hälso- och sjukvårdssystem. Eftersom frågor som gäller gränsöverskridande vård också kommer att kräva samordning mellan myndigheterna i de olika medlemsstaterna bör dessa centrala kontaktpunkter också ingå i ett nätverk där sådana frågor kan behandlas mest effektivt. Dessa kontaktpunkter bör samarbeta med varandra och hjälpa patienterna att fatta välgrundade beslut om gränsöverskridande vård. De bör också informera om vilka möjligheter som finns till att hantera problem i samband med gränsöverskridande vård, särskilt mekanismer för att lösa gränsöverskridande tvister utanför domstol. Då medlemsstaterna organiserar tillhandahållandet av information om gränsöverskridande hälso- och sjukvård bör de ta hänsyn till att ge denna information i lättillgängliga format samt till hur utsatta patienter, funktionshindrade och personer med komplicerade behov kan ges ytterligare stöd.
Motivering
Det är mycket viktigt att informationen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård finns till hands i lättillgängliga format.
Ändringsförslag  28 Förslag till direktiv Skäl 35
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(35) När en patient får vård i en annan medlemsstat än den där han eller hon är försäkrad är det ytterst viktigt att patienten i förväg vet vilka bestämmelser som gäller. Bestämmelserna bör vara lika tydliga i de fall där vårdgivare tillfälligt flyttar till en annan medlemsstat för att där tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster eller när det rör sig om gränsöverskridande vård. I sådana fall tillämpas vårdbestämmelserna i den behandlande medlemsstatens lagstiftning i enlighet med de allmänna bestämmelserna i artikel 5 eftersom medlemsstaterna enligt artikel 152.5 i fördraget ansvarar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård. Det gör det enklare för patienten att göra välgrundade beslut, och missuppfattningar och missförstånd kan undvikas. Det skapar även stort förtroende mellan patient och vårdgivare.	(35) När en patient får vård i en annan medlemsstat än den där han eller hon är försäkrad är det ytterst viktigt att patienten i förväg vet vilka bestämmelser som gäller. Bestämmelserna bör vara lika tydliga när det rör sig om gränsöverskridande vård, såsom telemedicin. I sådana fall tillämpas vårdbestämmelserna i den behandlande medlemsstatens lagstiftning i enlighet med de allmänna bestämmelserna i artikel 5 eftersom medlemsstaterna enligt artikel 152.5 i fördraget ansvarar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård. Det gör det enklare för patienten att göra välgrundade beslut, och missuppfattningar och missförstånd kan undvikas. Det skapar även stort förtroende mellan patient och vårdgivare.
Ändringsförslag  29 Förslag till direktiv Skäl 36
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(36) Medlemsstaterna beslutar själva hur många nationella kontaktpunkter de ska ha och hur dessa ska utformas. De nationella kontaktpunkterna kan också inlemmas i eller bygga vidare på verksamheten vid befintliga informationscentrum, förutsatt att man tydligt anger att de också fungerar som nationell kontaktpunkt för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. De nationella kontaktpunkterna bör ha lämpliga resurser för att kunna informera om de viktigaste aspekterna av gränsöverskridande vård och vid behov hjälpa patienterna rent praktiskt. Kommissionen bör bidra till samarbetet med medlemsstaterna i fråga om de nationella kontaktpunkterna för gränsöverskridande vård, bl.a. genom att göra relevant information tillgänglig på gemenskapsnivå, t.ex. via EU:s hälsoportal. Även om det finns nationella kontaktpunkter kan medlemsstaterna inrätta andra därmed förbundna kontaktpunkter på regional eller lokal nivå för att avspegla hur deras specifika hälso- och sjukvårdssystem är organiserat.	(36) Medlemsstaterna beslutar själva hur många nationella kontaktpunkter de ska ha och hur dessa ska utformas. De nationella kontaktpunkterna kan också inlemmas i eller bygga vidare på verksamheten vid befintliga informationscentrum, förutsatt att man tydligt anger att de också fungerar som nationell kontaktpunkt för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. De nationella kontaktpunkterna bör ha lämpliga resurser för att kunna informera om de viktigaste aspekterna av gränsöverskridande vård och vid behov hjälpa patienterna rent praktiskt. Medlemsstaterna bör se till att de organ som företräder hälso- och sjukvårdspersonal deltar i denna verksamhet. Även om det finns nationella kontaktpunkter kan medlemsstaterna inrätta andra därmed förbundna kontaktpunkter på regional eller lokal nivå för att avspegla hur deras specifika hälso- och sjukvårdssystem är organiserat. De nationella kontaktpunkterna bör kunna ge patienter relevant information om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och vara ett stöd för dem. Juridisk rådgivning bör inte ingå.
Ändringsförslag  30 Förslag till direktiv Skäl 37
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(37) För att förverkliga potentialen av den inre marknaden för gränsöverskridande hälso- och sjukvård måste vårdgivare, inköpare och tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater samarbeta på nationell, regional eller lokal nivå för att garantera en säker, högkvalitativ och effektiv vård över gränserna. Detta gäller särskilt samarbetet i gränsregioner, där det mest effektiva sättet att organisera hälso- och sjukvård för den lokala befolkningen kan vara genom tjänster över gränserna, men där sådana tjänster endast kan tillhandahållas på varaktig grund om hälso- och sjukvården i de olika medlemsstaterna samarbetar. Samarbetet kan gälla gemensam planering, ömsesidigt erkännande eller anpassning av rutiner eller normer, kompatibilitet mellan de nationella IKT-systemen, praktiska mekanismer för att säkerställa kontinuitet i vården eller praktiska arrangemang som underlättar för hälso- och sjukvårdspersonal att erbjuda vårdtjänster i andra länder på tillfällig basis. Enligt direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer bör fritt tillhandahållande av tjänster av tillfällig art i en annan medlemsstat, bl.a. tjänster som erbjuds av hälso- och sjukvårdspersonal, inte begränsas av något skäl som beror på yrkeskvalifikationer, om inte annat följer av särskilda gemenskapsbestämmelser. Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av dessa bestämmelser i direktiv 2005/36/EG.	(37) Vårdgivare, inköpare och tillsynsmyndigheter i olika medlemsstater måste samarbeta på nationell, regional eller lokal nivå för att garantera en säker, högkvalitativ och effektiv vård över gränserna. Detta gäller särskilt samarbetet i gränsregioner, där det mest effektiva sättet att organisera hälso- och sjukvård för den lokala befolkningen kan vara genom gränsöverskridande tillhandahållande av hälso- och sjukvård, men där sådana tjänster endast kan tillhandahållas på varaktig grund om hälso- och sjukvården i de olika medlemsstaterna samarbetar. Samarbetet kan gälla gemensam planering, ömsesidigt erkännande eller anpassning av rutiner eller normer, kompatibilitet mellan de nationella IKT-systemen, praktiska mekanismer för att säkerställa kontinuitet i vården eller praktiska arrangemang som underlättar för hälso- och sjukvårdspersonal att erbjuda vårdtjänster i andra länder på tillfällig basis.
Motivering
Eftersom detta direktiv gäller alla former av vård är det orealistiskt att nämna den inre marknaden för gränsöverskridande hälso- och sjukvård.
Stycket flyttas till ett nytt skäl 37a där det preciseras.
Ändringsförslag  31 Förslag till direktiv Skäl 39
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(39) Om läkemedel som godkänts i patientens medlemsstat enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel förskrivs i en annan medlemsstat för en enskild namngiven patient, bör ett sådant recept i princip bli medicinskt erkänt och kunna användas i patientens egen medlemsstat. Även om de lagstiftningsmässiga och administrativa hindren för ett sådant erkännande undanröjs kan det ändå krävas en korrekt överenskommelse med patientens behandlande läkare eller farmaceut i varje enskilt fall, om det är motiverat för att skydda folkhälsan och är nödvändigt och proportionellt i förhållande till syftet. Oavsett om det finns ett medicinskt erkännande kan den medlemsstat där patienten är försäkrad besluta om att låta sådana läkemedel omfattas av de sociala förmånerna. Principen om erkännande kan lättare tillämpas om det vidtas åtgärder som är nödvändiga för att skydda patientens säkerhet och förhindra att läkemedel missbrukas eller förväxlas.	(39) Om läkemedel som godkänts i patientens medlemsstat enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, inbegripet den framtida lagstiftningen om förfalskade läkemedel (direktiv XXXX/XX/EG) och läkemedelstillsyn (direktiv ZZZZ/ZZ/EG), förskrivs i en annan medlemsstat för en enskild namngiven patient, bör ett sådant recept i princip bli medicinskt erkänt eller kunna lösas ut på apotek och användas i patientens egen medlemsstat. Även om de lagstiftningsmässiga och administrativa hindren för ett sådant erkännande undanröjs kan det ändå krävas en korrekt överenskommelse med patientens behandlande läkare eller farmaceut i varje enskilt fall, om det är motiverat för att skydda folkhälsan och är nödvändigt och proportionellt i förhållande till syftet. Oavsett om det finns ett erkännande kan den medlemsstat där patienten är försäkrad besluta om att låta sådana läkemedel omfattas av de sociala förmånerna utan att det påverkar de gällande pris- och betalningsbestämmelserna. Principen om erkännande kan lättare tillämpas om det vidtas åtgärder som är nödvändiga för att skydda patientens säkerhet och förhindra att läkemedel missbrukas eller förväxlas.
Ändringsförslag  32 Förslag till direktiv Skäl 41a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(41a) Kompatibilitet mellan elektronisk hälso- och sjukvård (e-hälsa) bör uppnås med hänsyn till nationell lagstiftning om de bestämmelser om hälso- och sjukvård som har antagits för att skydda patienten, inklusive lagstiftning om Internetapotek, särskilt nationella förbud mot receptbelagda läkemedel på postorder i enlighet med domstolens rättspraxis och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 2007 om konsumentskydd vid distansavtal1.
	__________ 1 EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.
Motivering
Enligt domstolens rättspraxis (dom av den 11 december 2003, C-322/01, Deutscher Apothekerverband) och artikel 14 i direktiv 97/7/EG om distansavtal ska det klargöras att detta direktiv inte påverkar möjligheten att förbjuda receptbelagda läkemedel på postorder på grund av hotet mot folkhälsan.
Ändringsförslag  33 Förslag till direktiv Skäl 43
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(43) Den ständiga utvecklingen inom medicinsk forskning och teknik innebär både möjligheter och utmaningar för medlemsstaternas hälso- och sjukvård. Samarbete när det gäller utvärdering av nya medicinska metoder kan gagna medlemsstaterna genom skalfördelar och genom att dubbelarbete undviks samt ge en bättre vetenskaplig grund för optimalt utnyttjande av ny teknik och därmed garantera en säker, högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård. Detta kommer också att bidra till den inre marknaden genom att nya medicinska rön och metoder sprids snabbare och till fler användare. Ett sådant samarbete förutsätter långsiktiga strukturer som omfattar alla relevanta myndigheter i samtliga medlemsstater och där man bygger vidare på befintliga pilotprojekt.	(43) Den ständiga utvecklingen inom medicinsk forskning och teknik innebär både möjligheter och utmaningar för medlemsstaternas hälso- och sjukvård. Utvärdering av medicinska metoder samt eventuella begränsningar av tillgången till ny teknik som beslutas av administrativa organ ställer oss emellertid inför en rad grundläggande samhällsfrågor som kräver deltagande från en bred grupp berörda aktörer samt en hållbar styrmodell. Allt samarbete bör således inte bara inbegripa de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater, utan även samtliga berörda aktörer, bland andra vårdpersonal, företrädare för patienter och industrin. Dessutom bör samarbetet bygga på hållbara principer om god förvaltning såsom insyn, öppenhet, objektivitet och opartiskhet inom administrationen.
Motivering
Informationsutbytet mellan organisationer för utvärdering av medicinska metoder förutsätter och kräver att principer för god praxis tillämpas (t.ex. god förvaltning, insyn och deltagande av berörda aktörer), när medlemsstaterna gör sina utvärderingar. Utvärderingarna av medicinska metoder bör alltså uppfylla kraven på öppenhet och objektivitet, och bygga på dialog och delaktighet från de berörda aktörernas sida, bland andra patienter och industri.
Ändringsförslag  34 Förslag till direktiv Skäl 45
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(45) Kommissionen bör särskilt få befogenhet att anta följande åtgärder: upprätta en förteckning över behandlingar som inte kräver att patienten läggs in men som ska omfattas av samma regler som sjukhusvård, kompletterande åtgärder för att undanta särskilda kategorier av läkemedel eller ämnen från det erkännande av recept som utfärdas i en annan medlemsstat som föreskrivs i detta direktiv, en förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla samt Förfarandet för att inrätta de europeiska referensnätverken. Eftersom detta är åtgärder med allmän räckvidd som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, eller att komplettera det genom tillägg av nya icke väsentliga delar, bör de antas enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.	utgår
Motivering
Ändringsförslaget är en anpassning till ändringsförslaget till artikel 8 och artikel 15 från samma ledamot.
Ändringsförslag  35 Förslag till direktiv Skäl 46a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(46a) Den medlemsstat där patienten är försäkrad och den behandlande medlemsstaten bör genom bilateralt samarbete på förhand och i samråd med patienten se till att lämplig eftervård och stöd finns att tillgå i någon av medlemsstaterna efter den godkända medicinska vården, och att tydlig information finns tillgänglig för patienten om olika former av eftervård och kostnader för dessa. För att åstadkomma detta bör medlemsstaterna vidta åtgärder som garanterar att:
	a) de nödvändiga medicinska och sociala uppgifterna överförs med hänsyn till konfidentialiteten för patienterna,
	b) hälso- och sjukvårdspersonal och personal inom social omsorg i båda länderna kan samråda med varandra för att patienten ska få behandling och eftervård (inbegripet socialt stöd) av högsta kvalitet.
Ändringsförslag  36 Förslag till direktiv Skäl 46b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(46b) Genom att underlätta patientrörligheten inom Europeiska unionen kommer direktivet troligen att leda till konkurrens mellan vårdgivarna. En sådan konkurrens kommer troligen att bidra till ökad kvalitet på hälso- och sjukvården för alla, samt till att det inrättas kompetenscentrum.
Motivering
Om direktivet skulle få sådana resultat skulle det innebära ett positivt bidrag till hälso- och sjukvårdsväsendet i medlemsstaterna, men det behövs en noggrann övervakning för att resultaten av direktivet ska kunna kontrolleras.
Ändringsförslag  37 Förslag till direktiv Artikel 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård.	I detta direktiv fastställs regler för tillgång till en säker och högkvalitativ hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat och mekanismer för hälso- och sjukvårdssamarbete mellan medlemsstater inrättas, samtidigt som den nationella behörigheten att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård respekteras fullt ut.
	Medlemsstaterna ska vid tillämpningen av detta direktiv ta hänsyn till principerna om vård av god kvalitet och rättvisa.
Ändringsförslag  38 Förslag till direktiv Artikel 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv gäller hälso- och sjukvårdstjänster, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata.	Detta direktiv gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvårdstjänster, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata. Det ska inte påverka tillämpningen av de befintliga bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen (förordning (EEG) nr 1408/71 och dess efterföljare, förordning (EG) nr 883/2004).
	Detta direktiv gäller inte hälso- och sjukvårdstjänster som främst är inriktade på långvård, inbegripet sådana tjänster som tillhandahålls under en längre tid och syftar till att hjälpa människor som behöver stöd att utföra rutinmässiga vardagssysslor.
	Direktivet ska inte heller tillämpas på organtransplantationer.
Ändringsförslag  39 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – leden -aa och -ab (nya)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	-aa) direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer,
	-ab) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden,
Ändringsförslag  40 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – led ga (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ga) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/98/EG av den 27 januari 2003 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för insamling, kontroll, framställning, förvaring och distribution av humanblod och blodkomponenter och om ändring av direktiv 2001/83/EG,
Ändringsförslag  41 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – led gb (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	gb) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/23/EG av den 31 mars 2004 om fastställande av kvalitets- och säkerhetsnormer för donation, tillvaratagande, kontroll, bearbetning, konservering, förvaring och distribution av mänskliga vävnader och celler,
Ändringsförslag  42 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – led gc (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	gc) rådets direktiv 92/49/EEG om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring, när det gäller kommissionens verkställande befogenheter,
Ändringsförslag  43 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om villkoren för tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få adekvat vård enligt artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 är uppfyllda, gäller bestämmelserna i den förordningen och artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv ska inte tillämpas. Men om en försäkrad person söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter gäller artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv och artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 ska inte tillämpas. När villkoren för förhandstillstånd i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls ska dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas.	2. Om villkoren för tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få adekvat vård enligt artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 är uppfyllda, gäller bestämmelserna i den förordningen och artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv ska inte tillämpas. Men om en försäkrad person söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter, även när villkoren för förhandstillstånd enligt förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EG) nr 883/2004, från och med dess tillämpningsdatum, är uppfyllda men tillståndet inte beviljats, gäller artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv och artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 ska inte tillämpas.
Ändringsförslag  44 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Om bestämmelserna i detta direktiv strider mot någon annan gemenskapsrättsakt som reglerar vissa aspekter av hälso- och sjukvård ska den andra rättsakten ha företräde och tillämpas i de specifika situationerna i fråga. Bland annat följande åtgärder kommer att beaktas:	utgår
a) direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer,
b) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden
Ändringsförslag  45 Förslag till direktiv Artikel 4 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) hälso- och sjukvård: vårdtjänster som utförs av eller under överinseende av hälso- och sjukvårdspersonal som utövar sitt yrke, och oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras på nationell nivå och om de är offentliga eller privata,	a) hälso- och sjukvård: vårdtjänster eller varor, bland annat läkemedel och medicintekniska produkter, som tillhandahålls eller föreskrivs av hälso- och sjukvårdspersonal till patienter för att bedöma, bevara eller förbättra deras hälsotillstånd eller förebygga sjukdom, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras på nationell nivå och om de är offentliga eller privata,
Ändringsförslag  46 Förslag till direktiv Artikel 4 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) gränsöverskridande hälso- och sjukvård: hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person, eller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdgivaren är bosatt, registrerad eller etablerad,	b) gränsöverskridande hälso- och sjukvård: hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person,
Ändringsförslag  47 Förslag till direktiv Artikel 4 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) utnyttjande av hälso- och sjukvård i annan medlemsstat: hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person,	utgår
Ändringsförslag  48 Förslag till direktiv Artikel 4 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut enligt direktiv 2005/36/EG eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG,	d) hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut enligt direktiv 2005/36/EG eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG eller en person som lagligen utövar hälso- och sjukvårdsverksamhet i den behandlande medlemsstaten,
Motivering
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändringsförslag  49 Förslag till direktiv Artikel 4 – led e
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
e) vårdgivare: fysisk eller juridisk person som lagligen bedriver hälso- och sjukvård på en medlemsstats territorium,	e) vårdgivare: hälso- och sjukvårdspersonal i enlighet med led d ovan, eller juridisk person som lagligen bedriver hälso- och sjukvård på en medlemsstats territorium,
Ändringsförslag  50 Förslag till direktiv Artikel 4 – led f
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
f) patient: fysisk person som får eller önskar få hälso- och sjukvård i en medlemsstat,	f) patient: fysisk person som får eller söker hälso- och sjukvård i en medlemsstat,
Ändringsförslag  51 Förslag till direktiv Artikel 4 – led g
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
g) försäkrad person:	g) försäkrad person: person som är försäkrad enligt definitionen i artikel 1 c i förordning (EG) nr 883/2004, eller person som är försäkrad person i den betydelse som avses i försäkringsvillkoren i privata sjukförsäkringar,
i) fram till dess att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas: person som är försäkrad i enlighet med artiklarna 1, 2 och 4 i förordning (EEG) nr 1408/71,
ii) från och med att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas: person som är försäkrad person i den betydelse som avses i artikel 1 c i förordning (EG) nr 883/2004,
Motivering
Rådets förordning (EG) nr 883/2004 träder i kraft den 1 januari 2009.
Ändringsförslag  52 Förslag till direktiv Artikel 4 – led h
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
h) medlemsstat där patienten är försäkrad: den medlemsstat där patienten är försäkrad person,	h) medlemsstat där patienten är försäkrad: den medlemsstat där patienten är försäkrad person eller den medlemsstat där patienten är bosatt om denna medlemsstat skiljer sig från den förstnämnda,
Motivering
I linje med bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004.
Ändringsförslag  53 Förslag till direktiv Artikel 4 – led ha (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ha) om det till följd av tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71, respektive förordning (EG) nr 883/04, är sjukförsäkringsorganet i den medlemsstat där patienten är bosatt som ska tillhandahålla förmåner enligt den statens lagstiftning, ska den medlemsstaten, vid tillämpningen av detta direktiv, anses vara den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Ändringsförslag  54 Förslag till direktiv Artikel 4 – led ia (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ia) medicinskt hjälpmedel: ett medicinskt hjälpmedel i den betydelse som avses i direktiv 93/42/EEG, direktiv 90/385/EEG eller direktiv 98/79/EG.
Motivering
Inköp av hälso- och sjukvårdsprodukter (såsom medicinska hjälpmedel) behandlas i domen i målet Decker (det gällde i detta fall glasögon) och ska därför också tas upp i ett direktiv som syftar till att kodifiera domarna i målen Kohll och Decker.
Ändringsförslag  55 Förslag till direktiv Artikel 4 – led ib (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ib) produkter som används inom hälso- och sjukvården: produkter som används för att upprätthålla eller förbättra en persons hälsotillstånd, såsom medicintekniska produkter och läkemedel,
Motivering
Inköp av hälso- och sjukvårdsprodukter (t.ex. medicintekniska produkter) behandlades i domen i målet Decker (det gällde i detta fall glasögon) och bör därför också tas upp i ett direktiv som syftar till att kodifiera domarna i målen Kohll och Decker.
Ändringsförslag  56 Förslag till direktiv Artikel 4 – led ka (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ka) medicinska metoder: medicinska eller medicintekniska produkter eller medicinska och kirurgiska ingrepp, liksom åtgärder för förebyggande, diagnostisering eller behandling av sjukdom, som används inom hälso- och sjukvården,
Motivering
Denna definition behövs eftersom medicinska metoder nämns i artiklarna 5 och 17.
Ändringsförslag  57 Förslag till direktiv Artikel 4 – led l
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
l) skada: negativa resultat eller men som beror på hälso- och sjukvården.	(l) skada: definieras i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård i enlighet med den gällande lagstiftningen i den behandlande medlemsstaten, och tolkningen av skada kan variera från medlemsstat till medlemsstat.
Ändringsförslag  58 Förslag till direktiv Artikel 4 – led la (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	la) patientjournal: den dokumentsamling som innehåller uppgifter, bedömning och information av olika slag rörande en patients situation och medicinska utveckling under hela vårdprocessen.
Motivering
Denna term förekommer på flera ställen i förslaget till direktiv, och därför behövs en definition av den.
Ändringsförslag  59 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkterna 1 och 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Under sådana omständigheter ska de med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och se till	1. Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Under sådana omständigheter ska de med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet fastställa tydliga kvalitetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och se till att befintlig gemenskapslagstiftning om säkerhetsnormer uppfylls och
a) att det finns arrangemang som säkrar att vårdgivarna kan uppfylla sådana normer med beaktande av internationell medicinsk vetenskap och allmänt vedertagen god medicinsk praxis,	a) att vården ges i enlighet med lagstiftningen i den behandlande medlemsstaten, om vården ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad,
b) att vårdgivarnas praktiska tillämpning av sådana normer regelbundet övervakas och att lämpliga återgärder vidtas om relevanta normer inte följs inte uppnås, med beaktande av nya medicinska rön och metoder,	b) att hälso- och sjukvård som avses i punkt 1.a ges i enlighet med normer och riktlinjer om kvalitet och säkerhet som fastställts av den behandlande medlemsstaten,
	ba) att patienter och vårdgivare från andra medlemsstater kan få information, bl.a. i elektronisk form, från den nationella kontaktpunkten i den behandlande medlemsstaten om kvalitetsnormer och riktlinjer, inbegripet bestämmelser om tillsyn, och om vårdens tillgänglighet, kvalitet och säkerhet, behandlingsalternativ, kostnad och resultat, tillgänglighet för funktionshindrade och uppgifter om vårdgivarens registreringsstatus, försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar.
c) att vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut, särskilt information om vårdens tillgänglighet, kostnad och resultat och uppgifter om deras försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar,	c) att vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut,
d) att patienterna har möjlighet att klaga och garanteras prövning och kompensation när de lider skada på grund av den vård de fått,	d) att patienterna har möjlighet att klaga och rätt att ansöka om kompensation när de lider skada på grund av den vård de fått, och att det finns mekanismer som garanterar prövning,
e) att det för den vård som bedrivs på deras territorium finns system med yrkesansvarsförsäkring eller en garanti eller liknande arrangemang som är likvärdiga eller i allt väsentligt jämförbara när det gäller syftet och som är anpassade till riskens art och omfattning,	(e) att det för den vård som bedrivs på deras territorium finns system med yrkesansvarsförsäkring eller en garanti eller liknande arrangemang som är anpassade till riskens art och omfattning,
f) att den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter skyddas i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG,	f) att den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter skyddas i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG,
g) att patienter från andra medlemsstater behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten, vilket även omfattar skydd mot diskriminering enligt gemenskapsrätt och nationell lagstiftning i den behandlande medlemsstaten.	g) att patienter från andra medlemsstater behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten, vilket även omfattar skydd mot diskriminering enligt gemenskapsrätt och nationell lagstiftning i den behandlande medlemsstaten. Ingen bestämmelse i detta direktiv kräver dock att vårdgivarna i en medlemsstat antingen ska tillhandahålla hälso- och sjukvård till en försäkrad person från en annan medlemsstat eller prioritera tillhandahållandet av hälso- och sjukvård till en försäkrad person från en annan medlemsstat till nackdel för andra patienter som har liknande vårdbehov och är försäkrade i den behandlande medlemsstaten.
	ga) att behandlade patienter har rätt till information, i skriftlig eller elektronisk form, om den mottagna behandlingen och om all fortsatt läkarvård,
	1a. Den behandlande medlemsstatens offentliga myndigheter ska regelbundet, utgående från de uppgifter som samlats in i enlighet med artikel 18, övervaka hur tillgängliga deras system för hälso- och sjukvård är, liksom också deras kvalitet och ekonomiska tillstånd.
Ändringsförslag  60 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkterna 1b och 1c (nya)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1b. För att på bästa sätt garantera patienternas säkerhet ska de behandlande medlemsstaterna och medlemsstaterna där patienterna är försäkrade se till
	a) att patienterna har möjlighet att klaga, i synnerhet hos en europeisk ombudsman, som ska ta hand om klagomål från patienter om förhandstillstånd, vårdens kvalitet samt betalningar och att de kan erhålla prövning och kompensation när de lider skada på grund av den gränsöverskridande hälso- och sjukvård vård de fått,
	b) att kvalitets- och säkerhetsnormerna i den behandlande medlemsstaten offentliggörs på ett språk och i ett format som är tydligt och att de är tillgängliga för medborgarna,
	c) att det finns rätt till kontinuerlig vård, i synnerhet genom att översända de relevanta medicinska uppgifterna om patienten i enlighet med bestämmelserna i punkt 1 e och artikel 13 och att behandlade patienter har rätt till en journal, i skriftlig eller elektronisk form, om behandlingen och alla medicinska rekommendationer för fortsatt behandling,
	d) att medlemsstaten där patienterna är försäkrade i fall av komplikationer till följd av hälso- och sjukvård i utlandet, eller om det visar sig vara nödvändigt med en medicinsk uppföljning, garanterar att den ersätter kostnaderna i samma utsträckning som för hälso- och sjukvård som utförs på dess eget territorium,
	e) att de i förväg omedelbart informerar varandra om vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal mot vilkas registrering eller rätt att tillhandahålla tjänster tillsynsmyndigheterna har ingripit.
	1c. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå en gemensam nivå på skyddet av hälsouppgifter på nationell nivå, med beaktande av befintliga tekniska standarder på detta område.
	__________ * EUT C 146, 22.6.2006, s. 1.
Ändringsförslag  61 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Alla åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att genomföra denna artikel ska vara förenliga med bestämmelserna i direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och direktiv 2000/31/EG om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel.	utgår
Motivering
De här hänvisningarna har flyttats till artikel 3.
Ändringsförslag  62 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. I den mån det är nödvändigt för att underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och med utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå, ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna utarbeta europeiska riktlinjer för att underlätta genomförandet av punkt 1.	3. I den mån det är nödvändigt för att underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och med utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå, får kommissionen i samarbete med medlemsstaterna utarbeta europeiska riktlinjer för att underlätta genomförandet av punkt 1.
Motivering
Frågan om att definiera kvalitets- och säkerhetsnormer bör behandlas som enbart en fråga om gällande lagstiftning. Detta kommer att få förslaget att överensstämma bättre med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och beakta medlemsstaternas behörighet i fråga om hälso- och sjukvård. Medlemsstaterna bör i stället tillhandahålla information om sina normer och riktlinjer om kvalitet och säkerhet till patienterna och vårdgivarna.
Ändringsförslag  63 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Vid tillämpning av denna artikel ska medlemsstaterna ha en överskådlig mekanism för beräkning av de kostnader som kommer att debiteras för den vård som tillhandahålls. Denna mekanism för beräkning ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och ska tillämpas på relevant administrativ nivå i de fall då medlemsstaten, där patienten är försäkrad, har ett decentraliserat vårdsystem.
Ändringsförslag  64 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Med tanke på hur viktigt det är med garantier för kvalitet och säkerhet inom den gränsöverskridande vården, framför allt för patienterna, ska (gränsöverskridande) patientorganisationer alltid få medverka med att utarbeta normer och riktlinjer av det slag som avses i punkterna 1 och 3.
Ändringsförslag  65 Förslag till direktiv Artikel 6 – rubrik
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat	Myndigheternas ansvar i den medlemsstat där patienten är försäkrad
Motivering
Syftet med detta ändringsförslag är att skapa konsekvens mellan rubrikerna till artikel 6 respektive artikel 5. Det är ett genomgående problem i förslaget att artikelrubrikerna inte låter innehållet i artiklarna framgå och det behövs en omfattande översyn av rubrikerna.
Ändringsförslag  66 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.	1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen, förvaltningsregler, riktlinjer och etiska regler för hälso- och sjukvården i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Utan att det påverkar förordning (EEG) nr 1408/71 och från och med den dag som förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad ersätta de kostnader till den behandlande medlemsstaten eller den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om lika effektiv vård hade getts i den medlemsstaten Om den medlemsstat där patienten är försäkrad vägrar ersätta en sådan behandling ska medlemsstaten utgående från medicinska indikationer motivera sitt beslut. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.
	Patienter med ovanliga sjukdomar bör ha rätt till hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat och kunna få ersättning även om behandlingen i fråga inte ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Ändringsförslag  67 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. En medborgare från en medlemsstat får ansluta sig till ett sjukförsäkringssystem i en annan medlemsstat än bosättningsstaten genom att betala avgifter till det systemet.
Motivering
Om man ska tillvarata de medborgares intressen som befinner sig i en annan medlemsstat än den där de är bosatta måste de ges tillgång till sjukförsäkringssystem i andra medlemsstater än dem där de är bosatta.
Ändringsförslag  68 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkterna 2 och 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.	2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas eller betalas direkt av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts vid samma sjukdomstillstånd enligt samma villkor som fastställs i punkt 1 i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården. Medlemsstaterna får besluta om att ersätta också andra kostnader i anslutning därtill, såsom terapeutisk behandling och kostnader för resa och inkvartering.
	2a. De merkostnader som funktionshindrade till följd av sitt eller sina funktionshinder kan få vidkännas i samband med behandling i en annan medlemsstat ska, i enlighet med nationell lagstiftning, ersättas av den medlemsstat patienten är försäkrad i, förutsatt att de kan styrkas med tillräckliga belägg.
Ändringsförslag  69 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnaderna som skulle ha gällt om samma eller liknande vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för personer.	3. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter, oavsett om de fastställts på lokal, nationell eller regional nivå, för att få vård och betalning av vårdkostnaderna som skulle ha gällt om denna vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för patienter och varor, såsom läkemedel och medicintekniska produkter, och är kända på förhand. I detta får det ingå krav på att den försäkrade personen ska bedömas med tanke på tillämpningen av dessa villkor, kriterier eller formaliteter av en yrkesperson inom hälso- och sjukvården eller inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen som tillhandahåller tjänster för det lagstadgade systemet för social trygghet i den försäkrades medlemsstat, förutsatt att krav på sådan bedömning också är ett villkor för tillgång till hälso- och sjukvård i den medlemsstaten.
Ändringsförslag  70 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.	4. Medlemsstaterna ska, med tanke på tillämpningen av denna artikel, ha en överskådlig mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet eller annat lagstadgat offentligt system. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om vården hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad. Mekanismen ska tillämpas på relevant administrativ nivå i de fall då medlemsstaten, där patienten är försäkrad, har ett decentraliserat vårdsystem.
Ändringsförslag  71 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Patienter som reser till en annan medlemsstat för att få vård där eller för att söka vård som ges i en annan medlemsstat ska garanteras tillgång till sin patientjournal i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.	5. Patienter som får vård i en annan medlemsstat än den där de är försäkrade ska garanteras tillgång till sin patientjournal i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG. Om patientjournalen är i elektronisk form ska patienterna garanteras rätten till en kopia av den eller rätt att på distans få tillgång till den. Uppgifter ska endast överföras efter uttryckligt skriftligt medgivande från patienten eller patientens familj.
Motivering
Delar av ändringsförslaget införlivat i betänkandet utan omröstning på basis av artikel 47 i arbetsordningen.
Ändringsförslag  72 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Bestämmelserna i detta kapitel ska inte påverka ingåendet av gränsöverskridande avtalsbaserade arrangemang för planerad hälso- och sjukvård.
Motivering
Det måste göras klart att dessa bestämmelser inte hindrar att det ingås gränsöverskridande avtalsbaserade arrangemang för planerad hälsovård. I sådana fall beslutar avtalsparterna att följa reglerna för samordning av social trygghet eller tillämpa särskilda regler eller taxor som förhandlats fram mellan dem.
Ändringsförslag  73 Förslag till direktiv Artikel 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska inte kräva förhandstillstånd för ersättning av kostnader för vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat om kostnaderna för vården, om denna hade utförts inom dess eget territorium, skulle ha täckts av det egna socialförsäkringssystemet.	Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska inte kräva förhandstillstånd för ersättning av kostnader för vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat eller för köp av hälso- eller sjukvårdsprodukter i en annan medlemsstat om kostnaderna för vården, om denna hade utförts eller för produkten, om den hade köpts inom dess eget territorium, skulle ha täckts av det egna socialförsäkringssystemet.
Motivering
Inköp av hälso- och sjukvårdsprodukter (såsom medicintekniska produkter) behandlades i domen i målet Decker (det gällde i detta fall glasögon) och ska därför också tas upp i ett direktiv som syftar till att kodifiera domarna i målen Kohll och Decker.
Ändringsförslag  74 Förslag till direktiv Artikel 8 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Sjukhusvård och specialistvård	Sjukhusvård
Ändringsförslag  75 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkterna 1 och 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med sjukhusvård	1. För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv ska definitionen av sjukhusvård, fastställd av den medlemsstat där patienten är försäkrad, begränsas till
a) sådan hälso- och sjukvård som kräver att patienten läggs in minst en natt,	a) sådan hälso- och sjukvård som kräver att patienten läggs in minst en natt, eller
b) hälso- och sjukvård som upptas i en särskild förteckning och som inte kräver att patienten läggs in minst en natt. Denna förteckning ska endast innehålla	b) hälso- och sjukvård som är mycket specialiserad och/eller kräver kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller medicinsk utrustning, eller
- sådan hälso- och sjukvård som kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller	ba) hälso- och sjukvård som innebär behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller allmänheten.
- hälso- och sjukvård som innebär behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller allmänheten.
2. Förteckningen ska sammanställas och kan regelbundet uppdateras av kommissionen. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.
Ändringsförslag  76 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna där vårdmottagaren är sjukförsäkrad får införa ett system med förhandstillstånd för ersättning genom sina socialförsäkringssystem av kostnaderna för sjukhusvård som ges i en annan medlemsstat när följande villkor är uppfyllda:	3. Medlemsstaterna där vårdmottagaren är sjukförsäkrad får införa ett system med förhandstillstånd för ersättning genom sina socialförsäkringssystem av kostnaderna för sjukhusvård som ges i en annan medlemsstat när följande villkor är uppfyllda:
a) Om vården har getts på medlemsstatens territorium skulle den ha ersatts av medlemsstatens socialförsäkringssystem.	a) Om vården har getts på medlemsstatens territorium skulle den ha ersatts av medlemsstatens socialförsäkringssystem.
b) Syftet med systemet är att hindra utflödet av patienter till följd av genomförandet av denna artikel och hindra det från att allvarligt försvaga eller sannolikt allvarligt försvaga	b) Avsaknaden av förhandstillstånd kan allvarligt försvaga eller sannolikt försvaga
i) den ekonomiska balansen i medlemsstatens systemen för social trygghet, och/eller	i) den ekonomiska balansen i medlemsstatens system för social trygghet, och/eller
ii) planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, tillhandahållande av en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller upprätthållande av vårdkapacitet eller medicinsk kompetens i den berörda medlemsstaten.	ii) planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, tillhandahållande av en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller upprätthållande av vårdkapacitet eller medicinsk kompetens i den berörda medlemsstaten.
	Ett sådant system ska inte påverka tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och från och med den dag den börjar tillämpas, förordning (EG) nr 883/2004.
Ändringsförslag  77 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Systemet med förhandstillstånd ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt för att undvika sådana effekter och får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering.	4. Systemet med förhandstillstånd ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt, baseras på klara och tydliga kriterier och får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering eller ett hinder för patienters fria rörlighet.
Ändringsförslag  78 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. När förhandstillstånd sökts och beviljats ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att patienten inte krävs förskottsbetalning på andra belopp än om vården getts inom hälso- och sjukvården i den medlemsstat där patienten är försäkrad. Medlemsstaterna bör försöka överföra medel direkt mellan finansiärerna och vårdgivarna.
Motivering
Införlivat i betänkandet utan omröstning på basis av artikel 47 i arbetsordningen.
Ändringsförslag  79 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4b. Systemen för ansökan om förhandstillstånd ska kunna anlitas på lokal/regional nivå och vara lättillgängliga och överskådliga för patienterna. Bestämmelserna för ansökan om förhandstillstånd och avslag på ansökan ska finnas tillgängliga innan ansökan lämnas in, så att ansökningsförfarandet blir öppet och rättvist.
Motivering
Införlivat i betänkandet utan omröstning på basis av artikel 47 i arbetsordningen.
Ändringsförslag  80 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4c. Patienter som vill få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat ska garanteras rätten att ansöka om förhandstillstånd i den medlemsstat där de är försäkrade.
Motivering
Införlivat i betänkandet utan omröstning på basis av artikel 47 i arbetsordningen. För att rätten till gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska gälla för alla och patienterna säkert ska kunna veta om de får någon ersättning eller inte måste patienterna ges rätt att ansöka om förhandstillstånd i den medlemsstat där de är försäkrade. Om inte den rätten fanns skulle det leda till stor ekonomisk osäkerhet för patienterna. Denna osäkerhet skulle i sin tur göra den gränsöverskridande hälso- och sjukvården mindre lockande för låginkomsttagare, så att den alltså inte alls kom att bli tillgänglig på lika villkor för alla.
Ändringsförslag  81 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Den berörda medlemsstaten ska ge allmänheten tillgång till all relevant information om de system med förhandstillstånd som införts i enlighet med punkt 3.	5. Den berörda medlemsstaten ska ge allmänheten tillgång till all relevant information om de system med förhandstillstånd som införts i enlighet med punkt 3, inbegripet överklagandeförfaranden i händelse av avslag på ansökan om tillstånd.
Ändringsförslag  82 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. För varje tillståndsansökan som en försäkrad person gör om att få vård i en annan medlemsstat ska den medlemsstat där patienten är försäkrad kontrollera huruvida de villkor som fastställs i förordning (EG) nr 883/2004 är uppfyllda och, om så är fallet, bevilja förhandstillstånd i enlighet med den förordningen.
Motivering
Ny punkt 5, i överensstämmelse med ändringsförslaget om strykning av punkt 2 i denna artikel. Förslaget till direktiv går in på områden som redan täcks av den gällande förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen. Om direktivet och förordningarna överlappar varandra finns det risk för att det uppstår två parallella system för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, varvid patienterna kan välja det ena eller det andra systemet. På detta sätt skapar förslaget ett oklart rättsläge.
Ändringsförslag  83 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5b. Patienter med ovanliga sjukdomar ska inte omfattas av krav på förhandstillstånd.
Motivering
I fall då det råder brist på kunskaper och expertis på nationell nivå bör patienter med ovanliga sjukdomar, både diagnostiserade och icke diagnostiserade, ha rätt att själva välja var de ska söka vård, utan förhandstillstånd. De bör även ha rätt att få hela kostnaderna för sin, ofta kostsamma, vård täckta direkt av ursprungslandet till det behandlade landet (utan att själva behöva lägga ut pengar), särskilt när den vård de behöver inte finns tillgänglig i det land där de är försäkrade, eftersom detta ofta är skälet till att de måste resa utomlands.
Ändringsförslag  84 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Alla sådana system för rutiner ska vara lätt tillgängliga och kunna garantera att ansökningarna behandlas objektivt och opartiskt inom de tidsfrister som medlemsstaterna fastställer och offentliggör på förhand.	2. Alla sådana system för rutiner ska vara lätt tillgängliga och kunna garantera att ansökningarna behandlas objektivt och opartiskt inom rimliga tidsfrister som medlemsstaterna fastställer och offentliggör på förhand.
Ändringsförslag  85 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna ska i förväg tydligt ange vilka kriterier som gäller för avslag på ansökan om förhandstillstånd enligt artikel 8.3.	utgår
Ändringsförslag  86 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att en patient som fått förhandstillstånd för hälso- och sjukvård utomlands bara måste göra sådana direktbetalningar och betalningar för kostnader över taket för ersättningsberättigande till hälso- och sjukvårdssystemen och/eller vårdgivaren i den behandlande medlemsstaten som omfattas av kraven i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Motivering
Medlemsstaterna är skyldiga att underlätta patienternas rörlighet i lämpliga fall och garantera tillgång på lika villkor till vård utomlands. De kan därför även bli tvungna att undanröja eventuella praktiska hinder för vård utomlands, till exempel att patienten måste/göra direktbetalningar och betalningar för kostnader som överskrider taket för ersättningsberättigande till hälso- och sjukvårdssystemet eller vårdgivaren i den behandlande medlemsstaten.
Ändringsförslag  87 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska, när de fastställer de tidsfrister inom vilka en ansökan om vård i en annan medlemsstat måste handläggas, ta hänsyn till	4. Medlemsstaterna ska, när de fastställer de tidsfrister inom vilka en ansökan om vård i en annan medlemsstat måste handläggas samt när de handlägger dessa ansökningar, ta hänsyn till
a) sjukdomen i fråga,	a) sjukdomen i fråga,
	aa) individuella omständigheter,
b) patientens grad av smärta,	b) patientens grad av smärta,
c) funktionshindrets art och	c) funktionshindrets art och
d) patientens arbetsförmåga.	d) patientens arbetsförmåga.
Ändringsförslag  88 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. Systemen för förhandstillstånd ska göras tillgängliga på lämplig nivå för medlemsstatens hälso- och sjukvårdsförvaltning och vara tillgängliga och insynsvänliga för patienterna. Bestämmelserna om förhandstillstånd och avslag på ansökan ska finnas tillgängliga innan ansökan lämnas in, så att ansökningsförfarandet blir rättvist och insynsvänligt.
Motivering
Det är viktigt att garantera att system för förhandstillstånd finns tillgängliga.
Ändringsförslag  89 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Medlemsstaterna ska se till att alla administrativa beslut angående vård i en annan medlemsstat kan överklagas och att de också kan bli föremål för rättsliga åtgärder, t.ex. interimistiska åtgärder.	5. Medlemsstaterna ska se till att alla administrativa eller medicinska beslut angående vård i en annan medlemsstat kan, från fall till fall, bli föremål för ett medicinskt utlåtande eller överklagas och att de också kan bli föremål för rättsliga åtgärder, t.ex. interimistiska åtgärder.
Ändringsförslag  90 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Kommissionen ska inom två år efter ikraftträdandet av detta direktiv undersöka om det är genomförbart att inrätta en clearingorganisation för att underlätta ersättningen av kostnader enligt detta direktiv som korsar gränser, hälso- och sjukvårdssystem och valutazoner, och rapportera tillbaka till Europaparlamentet och rådet och, i förekommande fall, lägga fram ett lagstiftningsförslag.
Ändringsförslag  91 Förslag till direktiv Artikel 9a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9a
	Anmälan i förväg
	Medlemsstaterna får erbjuda patienter ett frivilligt system för förhandsmeddelande, där patienten i gengäld för ett sådant meddelande får en skriftlig bekräftelse på det maximala belopp som kommer att betalas. Denna skriftliga bekräftelse kan sedan tas med till det behandlande sjukhuset, varvid sjukhuset kan ersättas direkt av den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Ändringsförslag  92 Förslag till direktiv Artikel 9b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9b
	Europeiska patientombudsmannen
	Kommissionen ska lägga fram ett lagstiftningsförslag om inrättande av en europeisk patientombudsman inom 18 månader efter det att detta direktiv trätt i kraft. Den europeiska patientombudsmannen ska ta hänsyn till och i förekommande fall medla vid klagomål från patienter rörande förhandstillstånd, ersättning av kostnader eller skada. Den europeiska ombudsmannen ska anlitas först då alla möjligheter till klagan inom den berörda medlemsstaten har uttömts.
Ändringsförslag  93 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkterna 1 och 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att det finns mekanismer så att patienterna på begäran kan få information om hur man får vård i en annan medlemsstat och vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av gränsöverskridande hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat.	1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att det finns lätt tillgängliga mekanismer, även i elektronisk form, så att patienterna på begäran omedelbart kan få information om hur man får vård i en annan medlemsstat, som ska innehålla information om patienträttigheter, om hur man kan utöva dessa rättigheter och om vilka möjligheter som finns till överklagan och prövning om patienten förvägras sina rättigheter, och vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av gränsöverskridande hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat. Denna information ska offentliggöras i format som personer med funktionshinder kan tillgå. Medlemsstaterna ska rådgöra med berörda parter, inbegripet patientorganisationer, för att förvissa sig om att informationen är tydlig och lättillgänglig. I informationen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska det göras en klar skillnad mellan patienträttigheter på grundval av detta direktiv och patienträttigheter på grundval av de förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f.
2. Den information som avses i punkt 1 ska vara lätt tillgänglig, även på elektronisk väg, och ska innehålla information om patienträttigheter, om hur man kan utöva dessa rättigheter och om vilka möjligheter som finns till överklagan och prövning om patienten förvägras sina rättigheter.
Ändringsförslag  94 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Förutom den information som anges i punkt 1 ska medlemsstaten på elektronisk väg tillhandahålla lättillgänglig information om hälso- och sjukvårdspersonal och vårdgivare, där dessa registrerats med namn, registreringsnummer, adressen till personernas praktik och eventuella begränsningar i deras yrkesutövning.
Motivering
In the interests of patients availing of cross-border services, there is also a need for greater transparency of health professional and health service regulation. Public registers of health professionals and health service providers should be available in Member states so that patients can easily identify prescribers, professionals and other treatment providers and if necessary to verify and validate the professional standing of the health professionals providing care. The international evidence illustrates that the most practical way for patients to have access to information on their current or prospective healthcare providers is via the publication of public registers of such practitioners. Such registers should now be available via the Internet and should allow the patient to access the relevant data by searching either via the name or via the registration number of the healthcare provider (or indeed by searching via geographical area). The relevant data that should be in the public domain should be, at a minimum, the name, registration number and practice address of the healthcare professional, the date of their first registration on that register, the expiry date of their current registration, and any conditions or restrictions on their practice or suspensions should this be the case. Healthcare professionals, who are not registered, be it for voluntary reasons or if struck off for whatever reason, should not appear on such register.
Ändringsförslag  95 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Kommissionen kan i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 utarbeta ett EU‑standardformat för den skriftliga förhandsinformation som avses i punkt 1.	utgår
Motivering
I information om gränsöverskridande hälso- och sjukvård bör man beakta skillnaderna när det gäller hälso- och sjukvårdssystemens förvaltning och organisation i olika medlemsstater. En EU-standard skulle därför kunna motverka sitt syfte.
Ändringsförslag  96 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person, eller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdgivaren är bosatt, registrerad eller etablerad, gäller lagstiftningen i den behandlande medlemsstaten i enlighet med artikel 5.	1. Hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person omfattas av lagstiftningen i den behandlande medlemsstaten i enlighet med artikel 5.
Motivering
Förslaget till direktiv är avsett att enbart omfatta gränsöverskridande samarbete och fall som rör patienters rörlighet, dvs. fall där enskilda patienter får hälso- och sjukvård utomlands. Hänvisningen till andra sätt att tillhandahålla hälso- och sjukvård bör därför strykas.
Ändringsförslag  97 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter.	1. Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter. Medlemsstaterna ska se till att patientorganisationer, sjukkassor och vårdgivare medverkar i dessa nationella kontaktpunkter. Dessa nationella kontaktpunkter ska utses på ett effektivt och öppet sätt. Information om de nationella kontaktpunkterna ska spridas i medlemsstaterna, så att patienterna lätt får tillgång till informationen.
Ändringsförslag  98 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. De nationella kontaktpunkterna i frågor som gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård får inlemmas i verksamheten vid medlemsstaternas befintliga informationscentrum.
Motivering
I skäl 36 sägs det klart ut att de nationella kontaktpunkterna får ingå som en del av redan befintliga strukturer i medlemsstaterna och detta måste framhållas också i föreskrifterna i direktivet. På det här sättet slipper vi betunga medlemsstaterna med ytterligare byråkrati i samband med genomförandet av direktivet.
Ändringsförslag  99 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den nationella kontaktpunkten i den medlemsstat där patienten är försäkrad ska i nära samarbete med andra behöriga nationella myndigheter och med nationella kontaktpunkter i andra medlemsstater, särskilt den behandlande medlemsstaten, och med kommissionen	2. Den nationella kontaktpunkten i den medlemsstat där patienten är försäkrad ska, eventuellt genom en webbplats, ta fram och sprida information till patienter och hälso- och sjukvårdspersonal om hur man får hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller, särskilt om patienträttigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård enligt artikel 6. De nationella kontaktpunkterna ska även hjälpa patienter att bevaka sina rättigheter och överklaga på lämpligt sätt i händelse av skada på grund av hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat.
a) ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,
b) hjälpa patienterna att bevaka sina rättigheter och överklaga på lämpligt sätt i händelse av skada på grund av hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat; de nationella kontaktpunkterna ska särskilt informera patienterna om vilka möjligheter till tvistlösning som finns, hjälpa dem att välja lämplig tvistlösning utanför domstol för det specifika fallet samt vid behov hjälpa dem att följa upp ärendet,	2a. Den nationella kontaktpunkten i den behandlande medlemsstaten ska, eventuellt genom en webbplats, ta fram och sprida information till patienterna om frågor som avses i artikel 5.1ba och om skydd av personuppgifter, tillgången till hälso- och sjukvård för funktionshindrade, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i den behandlande medlemsstaten. De nationella kontaktpunkterna ska särskilt informera patienterna och vid behov hälso- och sjukvårdspersonal om sätt att reglera den verksamhet som bedrivs av hälso- och sjukvårdspersonal och av vårdgivare samt hur tillsynsåtgärder kan vidtas, vilka möjligheter till tvistlösning som finns och hjälpa dem att välja lämplig tvistlösning utanför domstol för det specifika fallet.
c) samla in detaljerade uppgifter om nationella tvistlösningsorgan utanför domstol och främja samarbetet med dessa organ,
d) främja internationella mekanismer för tvistlösning utanför domstol när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård.
	2b. Den nationella kontaktpunkten i en medlemsstat ska ha ett nära samarbete med andra behöriga nationella myndigheter, med nationella kontaktpunkter i andra medlemsstater, med patientorganisationer och med kommissionen.
	2c. Den nationella kontaktpunkten ska ta fram den information som avses i punkt 2 och 2a i format som är lätt tillgängliga för funktionshindrade.
Ändringsförslag  100 Förslag till direktiv Artikel 13
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv.	1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv.
2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna.	2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna.
	2a. Medlemsstater, framför allt grannländer, kan sinsemellan ingå avtal om arrangemang för samarbete som ska fortgå eller eventuellt utvecklas vidare.
	2b. Medlemsstaterna ska garantera att berörda myndigheter i andra medlemsstater kan ta del av register över hälso- och sjukvårdspersonal.
	2c. Medlemsstaterna ska utbyta information om disciplinära och straffrättsliga åtgärder mot hälso- och sjukvårdspersonal.
Ändringsförslag  101 Förslag till direktiv Artikel 14
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstater som godkänner att ett läkemedel släpps ut på deras marknader i enlighet med artikel 6.1 i direktiv 2001/83/EG ska se till att recept som utfärdas av en behörig person i en annan medlemsstat för en namngiven patient kan användas på deras territorium och att eventuella begränsningar av erkännandet av enskilda recept förbjuds, såvida inte de är	1. Medlemsstater som godkänner att ett läkemedel släpps ut på deras marknader i enlighet med artikel 6.1 i direktiv 2001/83/EG ska se till att recept som utfärdas av en behörig person i en annan medlemsstat för en namngiven patient som läkemedlet är avsett för kan användas på deras territorium och att eventuella begränsningar av erkännandet av enskilda recept förbjuds, såvida de inte är
a) begränsade till vad som är nödvändigt och proportionellt för att skydda människors hälsa och är icke-diskriminerande eller	a) begränsade till vad som är nödvändigt och proportionellt för att skydda människors hälsa och är icke-diskriminerande eller
b) grundas på legitima och berättigade tvivel angående äktheten eller innehållet i ett enskilt recept.	b) grundas på legitima och berättigade tvivel angående äktheten eller innehållet i ett enskilt recept, eller yrkesställningen hos den som utfärdar receptet.
	Erkännandet av sådana recept ska inte påverka
	i) nationella bestämmelser om förskrivning och utlämning, medräknat generisk substitution,
	ii) nationella bestämmelser om kostnadsersättning för gränsöverskridande recept,
	iii) en yrkesmässig eller etisk skyldighet som skulle kräva att farmaceuten vägrade att lämna ut läkemedel om receptet hade utfärdats i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
2. För att underlätta genomförandet av punkt 1 ska kommissionen anta	2. För att underlätta genomförandet av punkt 1 ska kommissionen anta
a) åtgärder som gör det möjligt för farmaceut eller annan hälso- och sjukvårdspersonal att kontrollera att receptet är äkta och att det utfärdats i en annan medlemsstat av en behörig person genom att ta fram en EU-modell för recept och stödja att e-recepten görs kompatibla,	a) åtgärder som gör det möjligt för farmaceut eller annan hälso- och sjukvårdspersonal att kontrollera att receptet är äkta och att det utfärdats i en annan medlemsstat av en behörig person genom att ta fram en EU-modell för recept och stödja att e-recepten görs kompatibla,
b) åtgärder för att se till att de läkemedel som förskrivs i en medlemsstat och som lämnas ut i en annan kan identifieras korrekt och att produktinformationen till patienterna är begriplig,	b) åtgärder för att se till att de läkemedel som förskrivs i en medlemsstat och som lämnas ut i en annan kan identifieras korrekt och att produktinformationen till patienterna är begriplig, och även tydlig när det gäller olika namn på samma läkemedel,
	ba) åtgärder för att vid behov garantera kontakt mellan den som utfärdar receptet och den som lämnar ut läkemedlen, i syfte att säkra fullständig förståelse av behandlingen, samtidigt som patientuppgifterna skyddas.
c) åtgärder för att undanta särskilda kategorier av läkemedel från det erkännande av recept som föreskrivs i denna artikel, där detta är nödvändigt för att skydda folkhälsan.
	2a. Om ett recept utfärdas i den behandlande medlemsstaten för läkemedel som vanligtvis inte skrivs ut på recept i den medlemsstat där patienten är försäkrad bör det vara upp till denna medlemsstat att besluta huruvida läkemedlet undantagsvis ska tillåtas eller om ett alternativt läkemedel som bedöms vara lika effektivt ska tillhandahållas.
3. De åtgärder som avses i punkt 2 a och b ska antas enligt det föreskrivande förfarandet i artikel 19.2. Åtgärderna i punkt 2 c, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 19.3.	3. De åtgärder som avses i punkt 2 a, b och ba ska antas enligt det föreskrivande förfarandet i artikel 19.2.
Ändringsförslag  102 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska främja inrättandet av europeiska referensnätverk av vårdgivare. Dessa nätverk ska alltid vara öppna för nya vårdgivare som kan vilja delta, förutsatt att dessa uppfyller de fastställda villkoren och kriterierna.	1. Medlemsstaterna ska främja inrättandet av europeiska referensnätverk av vårdgivare, särskilt på området sällsynta sjukdomar, som ska stödja sig på erfarenheterna från det samarbete på hälso- och sjukvårdsområdet som gjorts inom ramen för Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS). Dessa nätverk ska alltid vara öppna för nya vårdgivare som kan vilja delta, förutsatt att dessa uppfyller de fastställda villkoren och kriterierna.
Motivering
EGTS – Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete – är ett nytt instrument som erkänns på gemenskapsnivå i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006. De utgör en viktig referenspunkt på regional makronivå.
Ändringsförslag  103 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 2 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) bidra till att kombinera kunskaper om sjukdomsförebyggande och om behandling av de vanligast förekommande sjukdomarna,
Motivering
Samarbetet inom europeiska referenscentrum bör inte begränsas till sällsynta sjukdomar.
Ändringsförslag  104 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 2 – led fa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	fa) inrätta instrument som gör det möjligt att vid allvarliga olyckor utnyttja befintliga hälso- och sjukvårdsresurser optimalt, framför allt i gränsområden.
Motivering
Allvarliga olyckor kräver akutvård vilket bör beaktas av de europeiska referensnätverken.
Ändringsförslag  105 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 3 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Kommissionen ska anta följande:	3. Kommissionen ska tillsammans med berörda experter och parter anta följande:
Motivering
Då man grundar europeiska referensnätverk är det viktigt att samråda med parterna för att ta fram en korrekt och lämplig förteckning över kriterier och därmed garantera att nätverken fungerar.
Ändringsförslag  106 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 3 – led a – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) En förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla, däribland de villkor och kriterier som krävs av vårdgivare som önskar delta, i syfte att särskilt se till att de europeiska referensnätverken	a) En förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla, däribland en förteckning över de sällsynta sjukdomar som ska omfattas och de villkor och kriterier som krävs av vårdgivare som önskar delta, i syfte att särskilt se till att de europeiska referensnätverken
Ändringsförslag  107 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 3 – led a – led ixa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ixa) har goda och effektiva förbindelser med teknikleverantörer.
Ändringsförslag  108 Förslag till direktiv Artikel 15a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 15a
	Försöksområden
	Kommissionen kan i samarbete med medlemsstaterna utse gränsregioner till försöksområden där nyskapande initiativ inom gränsöverskridande vård kan utprovas, analyseras och utvärderas.
Ändringsförslag  109 Förslag till direktiv Artikel 16
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 anta särskilda åtgärder som krävs för att uppnå driftskompatibilitet mellan IKT-systemen på hälso- och sjukvårdsområdet närhelst medlemsstaterna beslutar att införa sådana system. Dessa åtgärder ska avspegla nya medicinska rön och metoder och respektera den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter i enlighet med tillämplig lag. De ska särskilt fastställa de standarder och den terminologi som krävs för att IKT‑systemen i fråga ska bli kompatibla så att en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård kan säkerställas.	Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 anta särskilda åtgärder som krävs för att uppnå driftskompatibilitet mellan IKT-systemen på hälso- och sjukvårdsområdet närhelst medlemsstaterna beslutar att införa sådana system. Dessa åtgärder ska vara förenliga med tillämpliga lagar om uppgiftsskydd i respektive medlemsstat och även avspegla nya medicinska rön och metoder, inbegripet telemedicin och telepsykiatri, och respektera den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter. De ska särskilt fastställa de standarder och den terminologi som krävs för att IKT‑systemen i fråga ska bli kompatibla så att en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård kan säkerställas.
Ändringsförslag  110 Förslag till direktiv Artikel 16 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Medlemsstaterna ska se till att användningen av e-hälsotjänster och andra telemedicinska tjänster
	a) uppfyller samma yrkesmässiga medicinska kvalitets- och säkerhetsnormer som de som tillämpas för icke‑elektronisk hälso- och sjukvård,
	b) erbjuder tillräckligt patientskydd, särskilt genom att införa lämpliga juridiska krav för vårdpersonalen, i likhet med de krav som gäller tillhandahållandet av icke‑elektronisk hälso- och sjukvård.
Motivering
Den här nya tekniken erbjuder inte endast framsteg utan kan även leda till potentiellt missbruk av informations- och kommunikationsteknik inom hälso- och sjukvård, med relaterade risker för patienterna. Därför bör samma garantier i fråga om kvalitet och säkerhet gälla för dessa tjänster jämfört med medicinska ”standardtjänster”.
Ändringsförslag  111 Förslag till direktiv Artikel 17
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska främja inrättandet och förvaltningen av ett nätverk med nationella myndigheter eller organ som är ansvariga för utvärdering av medicinska metoder.	1. Kommissionen ska i samråd med Europaparlamentet främja inrättandet av ett nätverk med nationella myndigheter eller organ som är ansvariga för utvärdering av medicinska metoder. Nätverket ska drivas enligt principerna för goda styrelseformer, däribland insyn, objektivitet, rättvisa förfaranden och fullständig medverkan för samtliga berörda grupper, utom i fall där nationell lagstiftning utesluter en eller flera av dessa gruppers deltagande.
2. Nätverket för utvärdering av medicinska metoder ska	2. Nätverket för utvärdering av medicinska metoder ska
a) stödja samarbetet mellan nationella myndigheter eller organ,	a) stödja samarbetet mellan nationella myndigheter eller organ,
	aa) hitta hållbara sätt att balansera målen om tillgång till läkemedel, belöning av innovation och förvaltning av sjukvårdsbudgetar,
b) bidra till objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig och överförbar information om hur verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt samt möjliggöra ett effektivt utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ.	b) bidra till objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig och överförbar information om hur verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt samt möjliggöra ett effektivt utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ,
	ba) överlägga vilken slags information som kan utbytas.
3. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter eller organ som ska delta i det nätverk som avses i punkt 1 och meddela kommissionen myndigheternas eller organens namn och kontaktuppgifter.	3. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter eller organ som ska delta i det nätverk som avses i punkt 1 och meddela kommissionen myndigheternas eller organens namn och kontaktuppgifter.
4. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 anta de åtgärder som krävs för att inrätta och förvalta detta nätverk och ange vilken art och typ av information som ska utbytas.	4. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 anta de åtgärder som krävs för att inrätta och förvalta detta nätverk och för att det ska drivas med insyn.
Ändringsförslag  112 Förslag till direktiv Artikel 18 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska för övervakningsändamål samla in statistisk och andra kompletterande uppgifter som behövs om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilken vård som getts, uppgifter om vårdgivare och patienter samt kostnader och resultat. De ska samla in sådana uppgifter som ett led i deras allmänna system för insamling av hälso- och sjukvårdsuppgifter i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om produktion av statistik och skydd av personuppgifter.	1. Medlemsstaterna ska för övervakningsändamål samla in statistisk som behövs om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilken vård som getts, uppgifter om vårdgivare och patienter samt kostnader och resultat. De ska samla in sådana uppgifter som ett led i deras allmänna system för insamling av hälso- och sjukvårdsuppgifter i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om produktion av statistik och skydd av personuppgifter, och särskilt i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 95/46/EG.
Motivering
Artikel 8.4 i direktiv 95/46/EG fastställer särskilda krav när det gäller senare användning av hälsouppgifter.
Ändringsförslag  113 Förslag till direktiv Artikel 19 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté som ska bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha kommissionens företrädare som ordförande.	1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté som ska bestå av företrädare för medlemsstaterna och ha kommissionens företrädare som ordförande. På så sätt ska kommissionen se till att sakkunniga från berörda patient- och personalgrupper hörs på lämpligt sätt, särskilt i samband med genomförandet av detta direktiv. Kommissionen ska tillhandahålla en förklarande rapport om detta samråd.
Motivering
Detta direktiv kan genomföras endast om alla berörda parter görs delaktiga. Därför bör det inrättas en lämplig samrådsmekanism för att bistå den här ”gränsöverskridande hälso- och sjukvårdskommittén”.
Ändringsförslag  114 Förslag till direktiv Artikel 19 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.	2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader. När genomförandeåtgärder rör behandling av personuppgifter får Europeiska datatillsynsmannen konsulteras.
Motivering
Det är viktigt att den Europeiska datatillsynsmannen konsulteras i dessa frågor, såsom rekommenderas i Europeiska datatillsynsmannens yttrande.
Ändringsförslag  115 Förslag till direktiv Artikel 20 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Kommissionen ska senast fem år efter det datum som anges i artikel 22.1 utarbeta en rapport om tillämpningen av detta direktiv och sända den till Europaparlamentet och rådet.	Kommissionen ska senast fem år efter det datum som anges i artikel 22.1 utarbeta en rapport om tillämpningen av detta direktiv, inbegripet statistik om ut- och inflödet av patienter till följd av detta direktiv, och sända den till Europaparlamentet och rådet.

MOTIVERING

”Jamais poète n’a interprété la nature aussi librement qu’un juriste la réalité” Jean Giraudoux

(Det finns ingen poet som har tolkat naturen så fritt som en jurist tolkar sanningen.)

Känsla och sunt förnuft

Jurister eller politiker. Under de senaste tio åren, sedan EG-domstolens dom 1998 i målet Kohll och Decker, är det Europas jurister som fattat beslut om politiken om patientrörlighet, eftersom Europas politiker inte gjort det. Om vi inte gör något kommer EG-domstolen att fortsätta att tolka fördragen när det gäller rättigheter avseende patientrörlighet. Juristerna kommer att vara tydliga där vi politiker misslyckats. Om vi nöjer oss med att låta jurister fatta politiska beslut behöver vi inte göra något mer - förutom att naturligtvis betala de oförutsägbara räkningar som kommer att dyka upp. Men om vi anser att det är vårt jobb, som valda politiker, att ge rättssäkerhet och politisk säkerhet, så borde vi göra detta nu. Våra väljare tycker att patientrörlighet är en bra valmöjlighet, men de vill och förväntar sig att den ska vara korrekt skött och de vill och förväntar sig att de erbjuds god vägledning om strategier och förfaranden.

Kommissionens sedan länge emotsedda förslag, som kommit efter vårt med överväldigande majoritet i parlamentet antagna betänkande om patientrörlighet (A6-0129/2005) från 2005 är välkommet, inbegripet dess fantasifulla bestämmelser som går utöver EG-domstolens domar om europeiska referensnätverk för sällsyntare sjukdomar. I förslaget finns det emellertid några osäkra områden kvar som detta betänkande försöker förtydliga och behandla.

Möjligheter för patienter. Det måste vara helt klart att detta är en möjlighet för patienterna. Patienten är i centrum, frågor om rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonalen får vänta. Likaså får det förslag om patientsäkerhet, som det finns ett omedelbart behov av, tyvärr vänta. Detta förslag ändrar inte heller, vilket tydligt framgår, socialförsäkringssystemen, som fortsätter att gälla, även om vi kanske behöver större tydlighet om när respektive system ska gälla. Det måste tydligt framgå att det är en möjlighet för patienter som grundar sig på deras behov och inte på deras medel, och på ett informerat val och inte på tvång.

EG-domstolens domar. Det är också helt uppenbart att vi inte börjar om från noll, det gäller att beakta den befintliga rättsliga situationen. Fördragen har försett EG-domstolen med den rättsliga grunden för sina domar och domstolen har byggt sin rättspraxis på denna. Domstolen har satt igång en process som har potentialen att stärka patienternas självbestämmande och förbättra de europeiska medborgarnas hälsa. Ursprungligen bekräftade EG‑domstolen att patienter som stöter på ”otillbörligt dröjsmål” vid behandling har rätt att vända sig till en annan medlemsstat för att få behandling och att få räkningen betald av hemlandets försäkringskassa, om två förutsättningar är uppfyllda: behandlingen ska vanligtvis finnas att tillgå i hemlandet och kostnaden måste vara jämförbar. I ett antal domar från EG‑domstolen har det fastställts att det inte kan ställas några krav på patienten att söka förhandstillstånd för ersättning av kostnader för vård utanför sjukhus eller andra hälsoförmåner, som glasögon eller tandreglering. Detta lämnar emellertid möjligheten öppen för någon form av förhandstillstånd eller anmälan när det gäller sjukhusvård, om hemlandet (”den medlemsstat där patienten är försäkrad”) kan visa att hälso- och sjukvården för andra patienter skulle skadas om inte dessa fanns. Domarna handlade inte om tillståndsförfarandet utan snarare om tillämpningen av detta förfarande, som oskäligen förvägrar eller förhindrar patienten rätten att resa utomlands för behandling. Av denna anledning har vi försökt införa ett försiktigt system för förhandstillstånd när det gäller patienter som ger förnuftiga förhandsvarningar för eventuella höga kostnader till hälso- och sjukvårdsadministratörerna.

Behov och inte medel. När vi säger att politiken bör gälla patienter med behov och inte patienter med pengar, måste vi göra det klart att vi inte vill att patienter är tvungna att resa med kontanter eller kreditkortet i högsta hugg för att i förväg betala ofta dyr sjukhusvård. Vi bör inrätta ett system för kostnadsersättning direkt från hemlandets försäkringskassa till det mottagande sjukhuset, endera genom en central clearingorganisation som hanterar komplikationer mellan stater avseende valutor och system (Beveridge/Bismarck) eller med hjälp av ett system grundat på frivillig förhandsanmälan som åtföljs av en skriftlig bekräftelse av det maximibelopp som kommer att betalas ut. Denna skriftliga bekräftelse skulle sedan kunna tas med till det behandlande sjukhuset, och den medlemsstat där patienten är försäkrad skulle sedan betala kostnadsersättningen direkt till detta sjukhus.

Paketerbjudanden. Frågan uppkommer huruvida EG-domstolens dom avseende kostnaderna innebär att en medlemsstat där patienten är försäkrad endast är skyldig att stå för den verkliga behandlingskostnaden. Ett behandlingspaket, med tillägg såsom konvalescens eller sjukgymnastik, kan erbjudas till en totalkostnad under den som skulle ha betalats för enbart behandlingen i hemlandet. Om sådana paketerbjudanden är positivare för patientens hälsa, exempelvis genom att sannolikheten för återfall minskas, kan de inte vara skadliga och bör välkomnas, så länge som hela paketet håller sig inom kostnaderna för vad som skulle betalats för behandlingen i hemlandet. Medlemsstaterna bör vara så flexibla som möjliga i denna fråga.

”Hälsomäklare”. Det är troligt att vi kommer att få se en ökning i antalet ”hälsomäklare”, som ger patienter oberoende råd om behandlingspaket och vård, på samma sätt som en försäkringsmäklare på sin kunds uppdrag väljer bland de bästa alternativen för att kunna uppfylla hans eller hennes behov. Naturligtvis ska varje medlemsstat själv besluta om sin politik inom detta område och varje medlemsstat måste i god tid också bestämma huruvida man behöver lagstifta om hälsomäklarens roll eller utbildning eller om det behövs någon slags självreglering.

Kompletterande betalning. Det är också troligt att det i vissa länder endast kommer att vara möjligt att välja en behandling utomlands om patienten är beredd att komplettera det belopp som utbetalas av hemlandet. Det finns inget principiellt fel med det. Det skiljer sig inte från att patienter betalar för enbäddsrum i ett lokalt sjukhus eller att föräldrar betalar för extraundervisning av sitt barn i skolan. Det kommer dock bara att vara ett alternativ. Inga påtryckningar får utövas på patienten att betala mer och inget sjukhus får ta ut mer för utländska än för inhemska patienter för samma behandling.

Patientantal. Förväntningarna är att vi inte kommer att se något stort antal patienter använda denna möjlighet. De flesta människor föredrar att behandlas nära hemmet, där vänner och familj kan besöka dem. Om de måste behandlas de någon annanstans inom hemlandet – inte minst på grund av språket. Om de beslutar sig för att behandlas utomlands kommer de förmodligen i första hand att välja de färdiga arrangemang som redan finns väl etablerade bilateralt och trilateralt mellan medlemsstater, regioner eller städer. Om de emellertid skulle önska mer flexibilitet – kanske på grund av familj eller vänner i en annan del av EU, där de kan stanna för tillfrisknande efter behandlingen, eller för att de har hört talas om särskilt skickliga sjukhusteam eller andra vårdgivare – kan de välja denna möjlighet till gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Om en medlemsstat vill undvika att medborgarna använder sig av denna nya möjlighet och det utflöde av resurser som hänger samman med det, kommer medlemsstaten att höja standarden på sin hälso- och sjukvård och sänka sina väntetider, så att ingen behöver åka utomlands. Om medlemsstaten drar till sig patienter från utlandet – kanske för att dess vård och behandlingar är billigare – kommer den att dra in resurser till landet, som kan investeras i hälso- och sjukvården till nytta för alla patienter. Efter fem år bör vi se över erfarenheterna av ut- och inflöde för att se vilka konsekvenserna varit och huruvida vi behöver mjuka upp eller skärpa bestämmelserna.

Information. Information kommer att vara en avgörande punkt och varje medlemsstat förväntas inrätta informationscentra (nationella kontaktpunkter), där patienten och hans eller hennes medicinska rådgivare kan komma fram till vad som finns tillgängligt, vilka kriterier som måste uppfyllas, vilka förfaranden som behövs, vilka förfaranden för klagomål och överklaganden som gäller och vilket bistånd det finns att få för resekostnader. Den känsliga frågan om hälso- och sjukvårdens standard är också relevant i detta sammanhang. Om en medlemsstat uttryckligen eller underförstått, genom att acceptera EG-domstolens domar, tillåter att dess medborgare reser utomlands för behandling, har den uppenbarligen ett vårdansvar gentemot sina medborgare. Den kommer naturligtvis att se till att det finns ömsesidiga försäkringar om patientsäkerhet. Patientsäkerheten kan äventyras av dålig kvalitet i hälso- och sjukvården. Medlemsstaterna är ansvariga för tillhandahållandet av sin hälso- och sjukvård och ingen föreslår att Europeiska unionen ska föreskriva standarder på detta område. Vad den behandlande medlemsstaten kan och bör göra är att se till att sådana standarder beskrivs offentligt. Den medlemsstat där patienten är försäkrad är då skyldig att se till att dess medborgare har tillgång till information, så att patienterna och deras medicinska rådgivare kan veta vilka standarder de kan förvänta sig, om de väljer att resa till ett annat land. Inget mer, men inte heller mindre.

Recept. En fråga som tas upp i förslaget gäller ömsesidigt erkännande av recept. Naturligtvis är det önskvärt att ett apotek i hemlandet erkänner och reagerar på ett recept som utfärdats av en läkare i ett annat land. Detta förutsätter att man har tillgång till ett register över läkare som är kvalificerade och berättigade att utfärda recept. Problemet är emellertid svårare än så. Det är allmänt erkänt att det är upp till respektive medlemsstat att avgöra vilka läkemedel som ska finnas tillgängliga på recept. Om en patient reser utomlands och får ett recept på en läkemedelskur utfärdat, på ett läkemedel som inte finns tillgängligt i hemlandet, måste patienten därför nöja sig med vad som finns tillgängligt eller återvända till det behandlande landet – eller ta risken att beställa läkemedlet över Internet. Det vore lämpligt om medlemsstaterna skulle erkänna läkemedel, som införts i en kompletterande förteckning över receptbelagda läkemedel, som förskrivs på recept som en del av en behandling inom den gränsöverskridande hälso- och sjukvården. Detta är en fråga för medlemsstaterna, men den kan komma att bli en källa till framtida beslut hos EG-domstolen, om detta problem inte hanteras med känsla och sunt förnuft.

Känsla och sunt förnuft. Sammanfattningsvis är detta vad detta betänkande handlar om: känsla och sunt förnuft, en ny möjlighet för patienter. En möjlighet där Europeiska unionen kan hävda att den varit till nytta för sina medborgare. Det handlar om tydlighet och rättssäkerhet, och inte om att upphäva ojämlikheterna i hälso- och sjukvården i Europa eller inom medlemsstaterna – denna fråga ska gå vidare till ministrarna i respektive medlemsstat – utan om rättvisa och om lika möjligheter, om flexibilitet och inte om byråkrati, en vilja att se ”hur ska vi göra?-frågorna och inte ”därför ska vi inte”. En sak står redan klar: en ökande antal medborgare blir allt mer medvetna om att denna politiska möjlighet är omedelbart förestående. De kanske inte önskar använda den i slutändan, men de vill att den ska finnas där. Utmaningen för oss, i alla tre institutionerna, är att inrätta denna möjlighet så snart som möjligt.

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN

13.2.2009Miroslav OuzkýOrdförandeUtskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhetBRYSSELÄrende:           Yttrande över den rättsliga grunden för förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (KOM(2008)0414)Genom en skrivelse av den 29 januari 2009 har ordföranden för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, i enlighet med artikel 35 i arbetsordningen, hört utskottet om den rättsliga grunden för ovan nämnda förslag.Vid utskottssammanträdet den 12 februari 2009 behandlade utskottet detta ärende.I miljöutskottet har ändringsförslag inlämnats i syfte att ändra den rättsliga grunden från artikel 95 i EG-fördraget till artikel 152, till artiklarna 16 och 152, artiklarna 42, 152 och 308, artiklarna 137 och 152, eller till artiklarna 95 och 152.Frågan skulle kunna analyseras enligt följande, med utgångspunkt i principer som fastställts i domstolens rättspraxis.Som vi vet måste alla gemenskapens rättsakter ha en rättslig grund som specificerar vilka befogenheter gemenskapen har och visar vilken typ av rättsakt som kan tänkas antas samt vilket förfarande som ska följas vid antagandet.I yttrandet nr 2/00 av den 6 december 2001[1] om valet av rättslig grund för ingåendet av en internationell överenskommelse(i detta fall Cartagnaprotokollet), framställer domstolen klart och tydligt frågan på följande sätt:”Valet av lämplig rättslig grund är i detta avseende av konstitutionell betydelse. Eftersom gemenskapen enbart har den behörighet som den tilldelats måste den nämligen anknyta ett internationellt avtal till en bestämmelse i fördraget som ger den fullmakt att godkänna en sådan rättsakt. Om en felaktig rättslig grund används kan detta således göra själva ingåenderättsakten ogiltig och följaktligen göra gemenskapens samtycke till att vara bunden av det avtal som den har undertecknat ogiltigt. Detta är i synnerhet fallet när fördraget inte ger gemenskapen tillräcklig behörighet för att ratificera avtalet i sin helhet, vilket innebär att kompetensfördelningen mellan gemenskapen och medlemsstaterna skall prövas när det gäller att ingå det tilltänkta avtalet med tredje land, eller när det i den lämpliga rättsliga grunden för ovannämnda ingående rättsakt föreskrivs ett annat lagstiftningsförfarande än det som faktiskt har följts av gemenskapsinstitutionerna.” (Delar av texten har framhävts)Å ena sidan pekar domstolen på den ”konstitutionella betydelse” som valet av rättslig grund har, med tanke på att gemenskapen inte är ett rättssystem med allmänna syften utan styrs av principen om tilldelade befogenheter. Å andra sidan vinnlägger sig domstolen om att framhålla en situation som problematisk om det inte finns någon rättslig grund som förmår täcka gemenskapens verksamhet (då ”tillräcklig behörighet” saknas) eller om bytet av rättslig grund leder till att antagandeförfarandet ändras. Ett talande exempel återfinns i generaladvokat Jacobs yttrande av den 15 november 2001 i mål C-314/99 Nederländerna mot kommissionen[2]*, där ett byte av rättslig grund skulle ha inneburit att rättsakten borde ha antagits med hjälp av ett annat förfarande än det genom vilket det i själva verket antogs. I det fallet, vilket parlamentets rättstjänst påpekade i British American Tobacco-målet[3], är ett misstag avseende den rättsliga grunden att se som någonting mera än bara en rent formell skavank, detta eftersom det ger upphov till oegentligheter avseende det förfarande som ska tillämpas vid antagandet av en rättsakt och kan resultera i ogiltigförklarande, eftersom det griper in i själva substansen och skapar något som inte är tillåtet.Enligt EG-domstolen får valet av rättslig grund inte ske subjektivt, utan måste träffas på basis av objektiva kriterier som är lämpade för domstolsprövning[4]. Till dessa kriterier hör bland annat rättsaktens syfte och innehåll[5]. Dessutom bör den avgörande faktorn vara rättsaktens huvudsakliga mål[6].Enligt domstolens rättspraxis utgör en allmän fördragsartikel tillräcklig rättslig grund även om rättsakten i fråga, på ett underordnat sätt, syftar till att uppnå ett mål som eftersträvas i en särskild fördragsartikel[7].Om man emellertid anser att de två målen har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas, utan att det ena syftet är sekundärt och indirekt i förhållande till det andra, kan det vara lämpligt att överväga användning av två rättsliga grunder[8]. Kontentan av det hela är att domstolen föredrar en enda rättslig grund, utom i fall där ett visst instrument har två mål som båda är lika viktiga. I det här fallet har kommissionen valt artikel 95 i EG-fördraget som rättslig grund[9]. Kommissionen motiverar sitt val av rättslig grund i en detaljerad diskussion om förslagets allmänna aspekter. Syftet är att etablera en allmän rättslig ram för gränsöverskridande hälso- och sjukvård bestående av 1) principer som är gemensamma för alla hälsosystem i EU, 2) en särskild ram för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och 3) olika former av europeiskt samarbete i hälsovårdsfrågor. Målet, enligt den slutliga analysen är att ”fastställa allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU och att garantera fri rörlighet för hälso- och sjukvårdstjänster och en hög hälsoskyddsnivå, samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård respekteras fullt ut”. Olika ändringsförslag om den rättsliga grunden har lagts fram. Dessa ska dryftas i det följande.Det är först och främst nödvändigt att ta ställning till artikel 152 som har föreslagits, såväl ensam som tillsammans med andra artiklar. a) Artikel 152*[10] som enda rättsliga grund:Även om denna artikel rör folkhälsa är räckvidden begränsad för de åtgärder som kan antas med stöd av den. Genom punkt 1 har gemenskapen visserligen behörighet att vidta åtgärder för att ”förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för människors hälsa” . Det fastslås dock med tydlighet att denna insats skall komplettera nationell politik. Det här framgår vidare av följande ordalag: Sådana insatser skall innefatta kamp mot de stora folksjukdomarna genom att främja forskning om deras orsaker, hur de överförs och hur de kan förebyggas samt hälsoupplysning och hälsoundervisning. Gemenskapen skall komplettera medlemsstaternas insatser för att minska narkotikarelaterade hälsoskador, inklusive upplysning och förebyggande verksamhet. Artikel 152.2 avser samarbete mellan medlemsstaterna på dessa områden och stöder verksamheten och samordningen av nationella strategier och program. Artikel 152.3 handlar om att främja samarbete med tredje länder och behöriga internationella organisationer på folkhälsoområdet.Den enda lagstiftningsbehörighet som omfattar medbeslutandeförfarandet är den som anges i artikel 152.4, enligt vilken det, för att bidra till att uppnå de mål som angetts, är möjligt att vidta åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsnormer i fråga om organ och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat samt sådana stödåtgärder på veterinär- och växtskyddsområdet som direkt syftar till att skydda folkhälsan. Dessa får dock inte omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar. Vidare konstateras att rådet kan anta rekommendationer.Typiska åtgärder som godkänts under de senaste åren med artikel 152 som rättslig grund omfattar bland annat hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel (2008/0110(COD)), utsläppande på marknaden och användning av (djur)foder (2008/0050(COD)), förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell eller tyreostatisk verkan samt av ß-agonister vid animalieproduktion(2007/0012(COD)), gemenskapsförfaranden för att fastställa MRL-värden för farmakologiskt verksamma ämnen i animaliska livsmedel (2007/0064(COD)), för att bara nämna några få talande exempel. Målet för det föreslagna direktivet om patienträttigheter handlar om att fastställa en allmän lagstiftningsram för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Det har föga eller ingenting alls att göra med förbättrandet av folkhälsan, förebyggande av ohälsa och sjukdomar hos människor eller undanröjandet av faror för människors hälsa, utan handlar om hur gränsöverskridande hälsovård bör organiseras och bedrivas. Att använda artikel 152 som enda rättsliga grund är därför uteslutet. Att syftena med det föreslagna direktivet är oförenliga med artikel 152 framhävs ytterligare av det faktum att denna artikel vinnlägger sig om att utesluta all harmonisering av medlemsstaternas lagar och författningar när det handlar om stödåtgärder för att skydda och förbättra människors hälsa. Det är förövrigt den enda aspekt av artikel 152 som har en koppling, om än en extremt svag sådan, till ändamålet för kommissionens förslag. Här uppstår frågan om huruvida de ändringsförslag som antas i miljöutskottet kan tänkas rubba tyngdpunkten i förslaget till direktiv i så stor mån att det här kräver att den rättsliga grunden utgörs enbart av artikel 152. Även om man inte på förhand kan veta vilka av de mer än 700 ändringsförslagen som kommer att antas så anses inget av dem kunna ha en sådan effekt.Artikel 152 kan därför inte komma i fråga som enda rättsliga grund.b) Kombinerad rättslig grundArtikel 95 och artikel 152Eftersom vi bara funnit en svag koppling, om någon överhuvudtaget, mellan förslaget till direktiv och den lagstiftningsbehörighet som följer av artikel 152 (insatser för att ”förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för människors hälsa”) så kan man inte säga att det föreslagna instrumentet har två mål som inte kan åtskiljas utan att det ena syftet är sekundärt och indirekt i förhållande till det andra. Understrykas bör emellertid att den här analysen bygger på kommissionens förslag. En vidare analys av den rättsliga grunden kan bli nödvändig om de ändringsförslag som antas under omröstningarna i utskotten väsentligt ändrar förslagets mål och innehåll. En kombinerad rättslig grund bestående av artiklarna 95 och 152 kan därför inte anses komma i fråga.Artikel 152 och artikel 16[11]Artikel 16 rymmer ingen behörighet. Den är främst förklarande och tolkande. Ifall artikel 152 – såsom redan hävdats – inte ensam kan tjäna som rättslig grund, så skulle inte heller tillägget av artikel 16 utgöra någon räddning. En kombinerad rättslig grund bestående av artiklarna 152 och 16 kan därför inte komma i fråga.Artiklarna 42, 152 and 308När det gäller artikel 42[12] så är det vedertagen rättspraxis att valet av rättslig grund måste avgöras av objektiva faktorer som kan underställas domstolsprövning[13], exempelvis målet för och innehållet i åtgärden i fråga[14]. Dessutom bör den avgörande faktorn vara rättsaktens huvudsakliga mål[15].Det är uppenbart att tyngdpunkten i förslaget inte utgörs av de migrerande arbetstagarnas sociala säkerhet och av motiveringen framstår det fullständigt klart att den mekanism som tillhandahålls utgör ett alternativ till den mekanism avsedd för migrerande arbetstagare som finns i förordning nr 1408/71[16]. Patienter som erhåller gränsöverskridande hälsovård enligt det föreslagna direktivet kommer att få ersättning genom sina nationella hälsosystem och själva betala alla skillnader. Även om migrerande arbetstagare kan ha nytta av det system som ska inrättas genom direktivet så är det inte uttryckligen avsett för dem utan räckvidden är mer allmän (i artikel 4 definieras ”patient” som en ”fysisk person som får eller önskar få hälso- och sjukvård i en medlemsstat”).Som framgår av ovan kommer artikel 152 inte i fråga som rättslig grund. När det gäller artikel 308[17] har EG-domstolen konstaterat att artikel 308 i EG-fördraget utgör en lämplig grund endast i fall där ingen annan artikel i fördraget tilldelar gemenskapen den behörighet som krävs[18]. Gemenskapens lagstiftare måste med andra ord, innan beslut om att välja denna bestämmelse fattas, försäkra sig om att det inte finns några andra bestämmelser i fördraget som tilldelar de nödvändiga behörigheterna för den åtgärd som föreslagits. Det är uppenbart att så inte är fallet här. Dessutom vore det svårt att slå fast en situation där artikel 308 skulle kunna användas som rättslig grund tillsammans med andra artiklar i fördraget. Slutligen bör man observera att de tre rättsliga grunderna (artiklarna 42, 152 och 308) är oförenliga eftersom de innehåller förfaranden och röstningsmajoriteter i rådet som inte är förenliga med varandra. Tanken på en kombinerad rättslig grund bestående av artiklarna 42,152 och 308 måste därför avvisas.Artikel 137 och artikel 152Artikel 137[19] måste läsas i förening med artikel 136 som lyder som följer:Gemenskapens och medlemsstaternas mål skall under beaktande av sådana grundläggande sociala rättigheter som anges i den europeiska sociala stadgan, som undertecknades i Turin den 18 oktober 1961, och i 1989 års gemenskapsstadga om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter, vara att främja sysselsättningen, att förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt att bekämpa social utslagning.I detta syfte skall gemenskapen och medlemsstaterna genomföra åtgärder som tar hänsyn till skillnaderna i nationell praxis, särskilt när det gäller avtalsförhållanden, och till behovet av att bevara gemenskapsekonomins konkurrenskraft.De anser att en sådan utveckling kommer att följa såväl av den gemensamma marknadens funktion, vilken kommer att främja en harmonisering av de sociala systemen, som av de förfaranden som föreskrivs i detta fördrag och av tillnärmningen av bestämmelser i lagar och andra författningar.Med beaktande av det faktum att förslaget till direktiv handlar om “patienträttigheter” och det faktum att patienter inte nödvändigtvis är arbetstagare (i artikel 4 i förslaget till direktiv definieras ”patient” som en ”fysisk person som får eller söker hälso- och sjukvård i en medlemsstat”), och med tanke på att förslaget till direktiv, enligt ingressen, ska omfatta följande sätt att tillhandahålla hälso- och sjukvård: Användning av hälso- och sjukvård utomlands (dvs. patienten beger sig till en vårdgivare i en annan medlemsstat för att få behandling); det är detta som kallas patientrörlighet. Gränsöverskridande tillhandahållande av hälso- och sjukvård (dvs. tillhandahållande av tjänster från en medlemsstat till en annan), t.ex. telemedicin, fjärrdiagnoser, utskrivning av läkemedelsrecept på distans och laboratorietjänster. Etablering av vårdgivaren (dvs. en vårdgivare etablerar sig i en annan medlemsstat). Tillfällig närvaro av personer (dvs. rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonal, till exempel genom tillfällig flytt till patientens medlemsstat för att där tillhandhålla tjänster). Allt det här ligger inte inom tillämpningsområdet för artikel 136 som handlar om att främja sysselsättning, förbättra levnads- och arbetsvillkor och därigenom möjliggöra en harmonisering samtidigt som förbättringarna bibehålls, att åstadkomma ett fullgott socialt skydd, en dialog mellan arbetsmarknadens parter och en utveckling av de mänskliga resurserna för att möjliggöra en varaktigt hög sysselsättning samt om att bekämpa social utestängning. Eftersom artikel 152 redan har förkastats som rättslig grund kan den heller inte användas i förening med artikel 137, som också i sig är olämplig som rättslig grund för förslaget till direktiv. SlutsatserDen enda tänkbara rättsliga grunden utgörs av artikel 95, ensam. Det bör dock understrykas att den analys som gjorts här bygger på kommissionens förslag. En fördjupad analys av den rättsliga grunden kan bli nödvändig om de ändringsförslag som antas under omröstningarna i utskotten väsentligt ändrar förslagets mål och innehåll.Vid utskottssammanträdet den 12 februari 2009 beslutade utskottet för rättsliga frågor följaktligen, med 8 röster för, 5 röster mot och 1 nedlagd röst[20], att rekommendera att förslaget till direktivet baseras på artikel 95 i EG-fördraget. Högaktningsfullt,Giuseppe Gargani4.3.2009YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågortill utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhetöver förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
(KOM(2008)0414 – C6‑0257/2008 – 2008/0142(COD))

Föredragande: Iles Braghetto

(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen.

KORTFATTAD MOTIVERING

Detta direktiv föreslår, på grundval av artikel 95 i fördraget, att fastställa en gemensam ram för gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU, inklusive juridiska definitioner och allmänna föreskrifter. I direktivet beskrivs också sammanhanget med gemenskapens övriga politik. Det föreslagna direktivet gäller all hälso- och sjukvård, oavsett hur den organiseras, tillhandahålls eller finansieras.

Överlag stöder sysselsättningsutskottet målen med det föreslagna direktivet. Utskottet påpekar att medborgarna, för att kunna göra ett medvetet val, måste tillförsäkras tydlig information och en insynsvänlig ram för tillhandahållandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård inom EU. Vården måste vara säker och av god kvalitet. Eftersom patienterna på förhand måste betala för vården måste kostnadsersättningsförfarandena vara tydliga och medge insyn.

Sysselsättningsutskottet har mot bakgrund av sina uppgifter ägnat särskild uppmärksamhet åt följande:

Förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen

Syftet med detta direktiv är inte att ändra de bestämmelser som redan finns för samordning av de sociala trygghetssystemen. De kommer att fortsätta att gälla, liksom de allmänna principer som dessa förordningar bygger på. Sysselsättningsutskottet stöder detta men tycker det är underligt att det föreslås särskilda regler för ersättning av kostnader, jämfört med reglerna i förordningen om samordning. Det som främst inger oro är att det kommer att behövas ett nytt administrativt system, vilket leder till ökad byråkrati utan att någon velat ha det så och till att reglerna blir oklara. Därför föreslår sysselsättningsutskottet att samma regler för ersättning av kostnader ska gälla som de som fastställts i förordningen.

Bestämmelser om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer

Detta förslag ska inte heller påverka de nuvarande bestämmelserna om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer. Sysselsättningsutskottet ger sitt fulla stöd till detta.

Likabehandling oavsett ras

Sysselsättningsutskottet understryker att ett av huvudmålen för direktivet bör vara att alla ska ha lika tillgång till hälso- och sjukvård.

Information

I detta yttrande betonas det hur viktigt det är att patienterna får nyttig och tydlig information om vårdkvaliteten (bland annat information om sjukhusen). Det betonas också hur viktigt det är att få veta vad vårdgivarna specialiserat sig på och vilka resultat de nått. Orsaken till detta är att det ska gå att medvetet välja vilket sjukhus som skulle vara bäst för någon viss patient samt ställa upp en förteckning över kompetenscentrum i Europa.

Utvärdering

I fråga om insamlingen av uppgifter och övervakning (artikel 18) betonas det att insamlingen bör hjälpa till vid bedömningen av om direktivet når målet med att förbättra kvaliteten på hälso- och sjukvården överlag och, närmare bestämt, om det är i linje med principen om att alla ska ha tillgång till hälso- och sjukvård. Detta bör vara en av tyngdpunkterna i de rapporter som nämnts i (artikel 20).

Definitioner

Definitionerna av ”hälso- och sjukvård” eller ”hälso- och sjukvårdspersonal” är otydliga och leder till motsägelser och/eller mångtydighet. Därför har det införts en definition av begreppet ”vårdförmåner”, i överensstämmelse med förordning (EG) nr 883/04.

I fråga om definitionerna uppmanar sysselsättningsutskottet kommissionen och medlemsstaterna i skälen att överväga att erkänna att hälsokurer kan ha en gynnsam inverkan på tillfrisknandet och bevarandet av hälsan.

Likaså har frågan om tillgång på lika villkor till Europeiska referenscentrum uppmärksammats i skälen.

Allmänna anmärkningar

· Hälso- och sjukvårdstjänsterna och de sociala tjänsterna av allmänt intresse spelar en grundläggande roll inom den europeiska sociala modellen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att erkänna denna roll i samband med tillämpningen av lagstiftningen för den inre marknaden och konkurrenslagstiftningen. Parlamentet framhåller att de ekonomiska resurserna för dessa tjänster är otillräckliga, särskilt i vissa östeuropeiska medlemsstater.

· Avregleringen av hälso- och sjukvårdstjänster kan göra det svårare för människor att få tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet på lika villkor.

· Utvecklingen av en samhällsbaserad hälso- och sjukvård av hög kvalitet, tillsammans med användare och patienter, kan spela en viktig roll i kampen mot fattigdom och social utslagning.

· Stora skillnader råder fortfarande, både mellan medlemsstaterna och inom dem och medlemsstaterna uppmanas med kraft åtgärda dem, framför allt genom att tillförsäkra alla en effektiv tillgång till hälso- och sjukvård.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 3a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(3a) I kommissionens meddelande ”Kartläggning av den sociala verkligheten – Delrapport till Europeiska rådets vårmöte 20071” av den 26 februari 2007 konstaterades det att EU:s medlemsstater visserligen tillhör de rikaste länderna i världen, men att nya fattigdoms- och ojämlikhetsmönster samtidigt dyker upp, såsom en tilltagande övervikt och ett ökande antal faktorer som påverkar den psykiska hälsan.
	__________ 1 KOM(2007)0063.
Motivering
Här understryks det att samhällsbaserad hälso-, sjukvård och socialvård kan spela en viktig roll i kampen mot fattigdom och social utestängning.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 3b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(3b) Till följd av den spänning som råder mellan å ena sidan de hälsopolitiska målen och å andra sidan målen för den inre marknaden för tjänster måste man, om konflikter mellan dessa två slags mål skulle uppstå, alltid prioritera de hälsopolitiska målen (alltså folkhälsa, socialpolitiska mål, bevarad balans inom det sociala trygghetssystemet osv.), eftersom dessa är överordnade skäl av allmänt intresse.
Motivering
På det här sättet får vi garantier bl.a. för att hälsopolitiska mål kommer att stå i förgrunden så att kommissionens mål om bättre hälso- och sjukvård kan uppnås.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 3c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(3c) I kommissionens vitbok av den 23 oktober 2007 med titeln ”Tillsammans för hälsa: en strategi för EU 2008–2013”1 fastställs det en första hälsostrategi för EG i fråga om gemenskapens verksamhet inom området hälsa.
	__________ 1 KOM(2007)0630.
Motivering
Meddelandet bygger på medlemsstaternas och gemenskapens åtagande att respektera de gemensamma värderingar och principer som ligger till grund för hälso- och sjukvårdspolitiken. I Europaparlamentets resolution betonas det att hälsan är en av de centrala frågor inom samhälle och politik som Europeiska unionens framtid beror av.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 4a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4a) Hälso- och sjukvårdstjänsterna och de sociala tjänsterna av allmänt intresse spelar en grundläggande roll inom den europeiska sociala modellen, men får i somliga medlemsstater inte tillräckligt ekonomiskt stöd. Kommissionen och medlemsstaterna bör erkänna denna grundläggande roll vid tillämpningen av gemenskapens konkurrenslagstiftning och lagstiftning för den inre marknaden.
Motivering
Bekräftar på nytt de allmänna utgångspunkterna för diskussionen om hälso- och sjukvården.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 4b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4b) Hälso- och sjukvårdstjänsterna och de sociala tjänsterna av allmänt intresse spelar en grundläggande roll inom den europeiska sociala modellen, men får i somliga medlemsstater inte tillräckligt med resurser. Medlemsstaterna och kommissionen bör i alla rättsakter ta bättre hänsyn till hälso- och sjukvårdstjänsternas grundläggande roll.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Skäl 4c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4c) Liberaliseringen av hälso- och sjukvårdstjänsterna skulle kunna ge mer ojämlik tillgång till hälso- och sjukvård av god kvalitet och är därför inte syftet med detta direktiv.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Skäl 4d (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4d) Samhällsbaserad hälso- och sjukvård av hög kvalitet, om möjligt utvecklad i samarbete med användare och patienter, kan spela en viktig roll i kampen mot fattigdom och social utestängning.
Motivering
Detta är en av de centrala punkterna i resolutionen och omnämns i skäl 1.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Skäl 4e (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4e) Olikheterna i fråga om hälso- och sjukvårdens resultat är fortfarande stora, både mellan medlemsstaterna och inom dem. Medlemsstaterna bör åtgärda detta, framför allt genom att se till att alla får effektiv tillgång till hälso- och sjukvård.
Motivering
Hörnstenen i all politik som har med hälso- och sjukvård att göra är att vården ska finnas tillgänglig för alla.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Skäl 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(5) Som domstolen slagit fast flera gånger genom att erkänna tjänsternas särskilda karaktär, faller alla typer av hälso- och sjukvård inom fördragets räckvidd.	(5) Som domstolen slagit fast flera gånger, låt vara med erkännande av tjänsternas särskilda karaktär, omfattas medicinska tjänster mot betalning av fördragets bestämmelser om friheten att tillhandahålla tjänster.
Motivering
Eftersom detta direktiv uttryckligen handlar om fri rörlighet för tjänster måste det hänvisas till motsvarande bestämmelser i fördraget. I ändringsförslaget görs det också klart, såsom det fastställts i EG-domstolens rättspraxis, att medicinska tjänster omfattas av dessa bestämmelser om de tillhandahålls mot betalning (se exempelvis domstolens dom i målet Watts C-372/04, punkt 86).
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Skäl 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Detta direktiv syftar till att fastställa allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU och att garantera patientrörlighet och frihet att tillhandahålla hälso- och sjukvård och en hög hälsoskyddsnivå, samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård och sociala förmåner, särskilt sjukförmåner, respekteras fullt ut.	(8) Detta direktiv syftar till att tillhandahålla regler för tillgången till en säker och högkvalitativ hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat och inrätta mekanismer för samarbete mellan medlemsstaterna inom hälso- och sjukvården, med full respekt för den nationella behörigheten att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvården, i enlighet med principerna om allmän tillgång, solidaritet, överkomliga priser, tillgång på lika villkor överallt och demokratisk tillsyn. Direktivet respekterar till fullo medlemsstaternas fördragsenliga ansvar för hälso- och sjukvården, också ansvaret för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård och sociala förmåner, särskilt sjukförmåner.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Skäl 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Detta direktiv syftar till att fastställa allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU och att garantera patientrörlighet och frihet att tillhandahålla hälso- och sjukvård och en hög hälsoskyddsnivå, samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård och sociala förmåner, särskilt sjukförmåner, respekteras fullt ut.	(8) Detta direktiv syftar till att fastställa allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU och att garantera patientrörlighet, en bättre balans mellan å ena sidan patienternas individuella rättigheter vad beträffar rörligheten och å andra sidan fortsatta möjligheter för nationella tillsynsmyndigheter att verka, till förmån för alla, och frihet att tillhandahålla hälso- och sjukvård och en hög hälsoskyddsnivå, samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård och sociala förmåner, särskilt sjukförmåner, respekteras fullt ut.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Skäl 9a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(9a) Då kommissionen och medlemsstaterna definierar begreppet hälso- och sjukvård bör de ta hänsyn till hur hälsokurer kan vara till nytta för tillfrisknande och bevarande av hälsan.
Motivering
Detta ändringsförslag hör samman med ändringsförslag 2. Hälsokurer kan spela en viktig roll vid förebyggandet av hälsoproblem, men också för att lösa dem. Medlemsstaterna, kommissionen och försäkringsbolag med verksamhet inom hälso- och sjukvården bör undersöka vilket mervärde dessa tjänster medför.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Skäl 14a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(14a) Medlemsstaterna bör vid genomförandet av detta direktiv ta hänsyn till Europaparlamentets resolution av den 29 maj 1997 om den icke-konventionella medicinens status1.
	__________ 1EGT C 182, 16.6.1997, s. 67.
Motivering
Ett flertal invånare i medlemsstaterna använder sig av sådan medicin och sådana behandlingsformer och därför innehåller resolutionen ett upprop till kommissionen om att den ska inleda arbetet med att erkänna den icke-konventionella medicinen.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Skäl 14b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(14b) Så att inga nya hinder för hälso- och sjukvårdspersonalens fria rörlighet uppstår och patienternas säkerhet garanteras måste likvärdiga arbetarskyddsnormer gälla för hälso- och sjukvårdspersonalen, framför allt så att det går att undvika infektionsrisker till följd av olycksfall i arbetet, såsom nålsticksskador som kan leda till potentiellt livsfarliga infektioner av typ hepatit B, hepatit C och hiv, såsom anges i Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2006 med rekommendationer till kommissionen om skydd av sjukvårdspersonal mot blodburna infektioner som orsakas av skador från nålstick1.
	__________ 1 EUT C 303 E, 13.12.2006, s.754.
Motivering
Skillnaderna i fråga om arbetarskyddsnormer för hälso- och sjukvårdspersonal kan utgöra ett avsevärt hinder för hälso- och sjukvårdspersonalens fria rörlighet. Frågan om hur hälso- och sjukvårdspersonalen ska skyddas mot nålsticksskador måste särskilt tas upp, eftersom vi på det här området har stora och betydande skillnader mellan arbetarskyddsnormerna på olika håll i Europeiska unionen.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Skäl 16a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(16a) Medlemsstaterna bör framför allt garantera en hög nivå av skydd mot vårdrelaterade infektioner för patienter, personal och alla andra som befinner sig på vårdinrättningar, eftersom dessa infektioner utgör ett allvarligt hot mot folkhälsan, framför allt med tanke på den gränsöverskridande hälso- och sjukvården. Alla lämpliga förebyggande åtgärder bör vidtas, också i fråga om hygieniska normer och diagnostisk sållning (även kallad screening), så att risken för vårdrelaterade infektioner undviks eller minimeras.
Motivering
Europeiska kommissionen förväntas under 2008 offentliggöra sitt meddelande om patientsäkerhet och vårdrelaterade infektioner. Rådet har också tagit på sig att inom en nära framtid ta fram en gemensam skrivelse i denna fråga. Europaparlamentet bör därför se till att också den här frågan tas upp, eftersom vårdrelaterade infektioner inte tar någon hänsyn till geografiska gränser och därför bör tas upp i en rättsakt som styr gränsöverskridande aspekter på hälso- och sjukvård.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Skäl 21
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(21) Det bör krävas att även patienter som söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter än de som avses för samordningen av de sociala trygghetssystemen enligt förordning (EEG) nr 1408/71 bör kunna utnyttja principen om fri rörlighet för tjänster i enlighet med fördraget och detta direktiv. Patienterna bör garanteras kostnadsersättning för denna vård på minst den nivå som de skulle ha fått om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där vårdmottagaren är sjukförsäkrad. Detta är helt förenligt med medlemsstaternas ansvar att bestämma omfattningen av sjukförsäkringen för sina medborgare och medför inga betydande konsekvenser för finansieringen av den nationella hälso- och sjukvården. Medlemsstaterna kan likväl i sin nationella lagstiftning föreskriva att kostnaderna för vård ska ersättas enligt de taxor som gäller i den behandlande medlemsstaten om detta är mer fördelaktigt för patienten. Detta kan särskilt gälla vård via de europeiska referensnätverk som ska inrättas enligt artikel 15 detta direktiv.	(21) Det bör krävas att även patienter som söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter än de som avses för samordningen av de sociala trygghetssystemen enligt förordning (EEG) nr 1408/71 bör kunna utnyttja principen om fri rörlighet för tjänster i enlighet med fördraget och detta direktiv. Patienterna bör garanteras kostnadsersättning för denna vård på minst den nivå som de skulle ha fått om samma eller lika effektiv vård hade getts i den medlemsstat där vårdmottagaren är sjukförsäkrad. Detta är helt förenligt med medlemsstaternas ansvar att bestämma omfattningen av sjukförsäkringen för sina medborgare och medför inga betydande konsekvenser för finansieringen av den nationella hälso- och sjukvården. Medlemsstaterna kan likväl i sin nationella lagstiftning föreskriva att kostnaderna för vård ska ersättas enligt de taxor som gäller i den behandlande medlemsstaten om detta är mer fördelaktigt. Detta kan särskilt gälla vård via de europeiska referensnätverk som ska inrättas enligt artikel 15 detta direktiv.
Motivering
I EG-domstolens rättspraxis sägs det ingenting om ”eller liknande vård”. Rättssäkerheten och konsekvensen med bestämmelserna för samordning av de sociala trygghetssystemen kräver att uttrycket ”eller liknande” ersätts med ”eller lika effektiv”. På det sättet får vi konsekvens med EG-domstolens tolkning av begreppet ”vård” i artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 (nya artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004) (jfr exempelvis målet Watts, C‑372/04, punkt 61).
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Skäl 24a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(24a) Direktivet erkänner att rätten till behandling inte alltid fastställs av medlemsstaterna på nationell nivå och att inte alla medlemsstater har en definierad förteckning över vilka tjänster de tillhandahåller respektive inte tillhandahåller. Medlemsstaterna måste få ha kvar sin rätt att organisera sina egna system för hälso- och sjukvård och social trygghet så att frågan om tillgången till behandling och rätten till den kan avgöras regionalt eller lokalt.
Motivering
Inom flera hälso- och sjukvårdssystem finns det inga kriterier på nationell nivå för vem som ska ha rätt till en viss behandling och inte heller någon ”korg med vårdförmåner” som alla automatiskt har rätt att få, förutsatt att de omfattas av dem. Direktivet bör oförbehållsamt erkänna att beslutsfattandet om hälso- och sjukvårdsplanering och -finansiering i somliga medlemsstater sköts på en nivå som ligger under den nationella.
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Skäl 30
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(30) Det finns ingen definition av begreppet sjukhusvård i de olika hälso- och sjukvårdssystemen i EU och de olika tolkningarna skulle därför kunna hindra patienterna från att fritt välja hälso- och sjukvård. För att överbrygga detta hinder behövs därför en gemenskapdefinition av sjukhusvård. Sjukhusvård betyder i allmänhet vård som kräver att patienten läggs in på en sjukhusinrättning. Det kan emellertid vara lämpligt att även andra typer av vård omfattas av samma regler som sjukhusvård om den vården kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning (t.ex. högteknologiska scannrar för diagnos) eller om det gäller behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller befolkningen (t.ex. behandling av allvarliga infektionssjukdomar). Kommissionen bör därför genom ett kommittéförfarande upprätta en särskild, regelbundet uppdaterad förteckning över sådan vård.	(30) Det finns ingen definition av begreppet sjukhusvård i de olika hälso- och sjukvårdssystemen i EU och de olika tolkningarna skulle därför kunna hindra patienterna från att fritt välja hälso- och sjukvård. För att överbrygga detta hinder behövs därför en gemenskapdefinition av sjukhusvård. Sjukhusvård betyder i allmänhet vård som kräver att patienten läggs in på en sjukhusinrättning. Det kan emellertid vara lämpligt att även andra typer av vård omfattas av samma regler som sjukhusvård om den vården kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning (t.ex. högteknologiska scannrar för diagnos) eller om det gäller behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller befolkningen (t.ex. behandling av allvarliga infektionssjukdomar) och om den måste planeras med hänsyn till en fortsatt balanserad geografisk spridning av hälso- och sjukvårdstjänster och för att kontrollera utgifterna och undvika allvarligt slöseri med ekonomiska, tekniska och personella resurser. De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där patienten är försäkrad bör därför upprätta en särskild, regelbundet uppdaterad förteckning över sådan vård.
Motivering
I detta ändringsförslag för man fram en idé från EG-domstolens rättspraxis, nämligen att sjukhusvården är oupplösligt förbunden med ett behov av planering som ser till att det hela tiden finns ett väl avvägt utbud av sjukhusvård av god kvalitet och samtidigt att kostnaderna hålls under kontroll och bärkraften i det sociala trygghetssystemet skyddas. Förutsatt att det är den medlemsstat där patienten är försäkrad som bär kostnadsansvaret är det den medlemsstaten som ska utarbeta förteckningen över sjukhusvården.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Skäl 31
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(31) Tillämpningen av principerna om fri rörlighet på utnyttjande av vård i en annan medlemsstat inom ramarna för vad som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad kommer enligt tillgängliga belägg inte att urholka medlemsstaternas hälso- och sjukvård eller socialförsäkringssystemens ekonomiska hållbarhet. Domstolen har emellertid erkänt att det inte kan uteslutas att den möjliga risken för att allvarligt undergräva den ekonomiska balansen i de sociala trygghetssystemen eller målet att upprätthålla en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla kan utgöra tvingande hänsyn till allmänintresset, vilket skulle kunna motivera ett hinder för rätten att fritt tillhandahålla tjänster. Domstolen har också erkänt att det är nödvändigt att kunna planera i fråga om antalet sjukhus, deras geografiska spridning, hur de organiseras och vilka resurser de ska ha samt vilken typ av vårdtjänster de ska erbjuda. Genom detta direktiv bör det införas ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för sjukhusvård i en annan medlemsstat som uppfyller följande villkor: Om vården hade getts i den egna medlemsstaten, skulle den ha ersatts av dess socialförsäkringssystem. Utflödet av patienter till följd av genomförandet av direktivet skulle innebära eller sannolikt innebära ett allvarigt hot mot den ekonomiska balansen i landets socialförsäkringssystem och/eller detta utflöde av patienter skulle innebära eller sannolikt innebära ett allvarligt hot mot planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, eller att medlemsstaterna inte kan garantera en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller behålla sin vårdkapacitet eller medicinska kompetens. Eftersom en bedömning av de exakta konsekvenserna av ett förväntat utflöde av patienter förutsätter komplicerade antaganden och beräkningar medger direktivet ett system med förhandstillstånd om det finns tillräckliga orsaker att anta att socialförsäkringssystemet allvarligt försvagas. Detta bör även omfatta fall av redan befintliga system för förhandstillstånd som är förenliga med villkoren i artikel 8.	(31) Domstolen har erkänt att det finns en risk för att den ekonomiska balansen i de sociala trygghetssystemen allvarligt kan undergrävas eller att målet att upprätthålla en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla kan utgöra tvingande hänsyn till allmänintresset, vilket skulle kunna motivera ett hinder för rätten att fritt tillhandahålla tjänster. Domstolen har också erkänt att det är nödvändigt att kunna planera i fråga om antalet sjukhus, deras geografiska spridning, hur de organiseras och vilka resurser de ska ha samt vilken typ av vårdtjänster de ska erbjuda. Genom detta direktiv bör det införas ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat. Förhandstillstånd är ett måste för all sjukhusvård och specialistvård eftersom det innebär en garanti för patienterna att de verkligen kommer att få behandling och deras kostnader kommer att ersättas av deras socialförsäkringssystem.
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Skäl 32
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(32) Om en medlemsstat beslutar att införa ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för sjukhus- eller specialistvård i en annan medlemsstat i enlighet med detta direktiv bör kostnaderna för sådan vård i en annan medlemsstat också ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad minst upp till den nivå som skulle ha betalats om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården. Om villkoren i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls bör dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. Detta gäller särskilt om tillståndet beviljas efter en administrativ eller rättslig prövning av ansökan och om personen i fråga har fått vård i en annan medlemsstat. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas. Detta är i linje med domstolens rättspraxis där det fastställts att patienter som fått avslag på ansökan om tillstånd som senare förklarats vara ogrundat, har rätt till att få kostnaderna för behandling i en annan medlemsstat ersatta helt i enlighet med bestämmelserna i den behandlande medlemsstaten.	(32) Om en medlemsstat beslutar att införa ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för sjukhus- eller specialistvård i en annan medlemsstat i enlighet med detta direktiv bör kostnaderna för sådan vård i en annan medlemsstat också ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad minst upp till den nivå som skulle ha betalats om samma eller för patienten lika effektiv vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården. Om villkoren i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls bör dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. Detta gäller särskilt om tillståndet beviljas efter en administrativ eller rättslig prövning av ansökan och om personen i fråga har fått vård i en annan medlemsstat. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas. Detta är i linje med domstolens rättspraxis där det fastställts att patienter som fått avslag på ansökan om tillstånd som senare förklarats vara ogrundat, har rätt till att få kostnaderna för behandling i en annan medlemsstat ersatta helt i enlighet med bestämmelserna i den behandlande medlemsstaten.
Motivering
I EG-domstolens rättspraxis sägs det ingenting om ”eller liknande vård”. Rättssäkerheten och konsekvensen med bestämmelserna för samordning av de sociala trygghetssystemen kräver att uttrycket ”eller liknande” ersätts med ”eller för patienten lika effektiv”. På det sättet får vi konsekvens med EG-domstolens tolkning av begreppet ”vård” i artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 (nya artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004) (jfr exempelvis målet Watts, C-372/04, punkt 61).
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Skäl 33a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(33a) Om en ansökan om förhandstillstånd avslås får avslaget inte grunda sig enbart på att det finns väntelistor som gör det möjligt att planera och handha utbudet av sjukhusvård utgående från förhandsbestämda allmänna kliniska prioriteringar, utan det måste också i varje enskilt fall göras en objektiv medicinsk bedömning av sjukdomen i fråga, anamnesen (sjukdomshistorien) och det kommande sannolika sjukdomsförloppet, patientens grad av smärta eller funktionshindrets art vid den tidpunkt då ansökan om förhandstillstånd gjordes eller förnyades.
Motivering
I ändringsförslaget klarläggs det under vilka omständigheter förhandstillstånd kan vägras (se domen i målet Watts, C-372/04).
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Skäl 34
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(34) Patienterna måste få lämplig information om alla väsentliga aspekter av gränsöverskridande hälso- och sjukvård så att de kan utnyttja sin rätt till gränsöverskridande vård i praktiken. För gränsöverskridande vård sker sådan information bäst via centrala kontaktpunkter i varje medlemsstat dit patienterna kan vända sig och där de kan få information om denna form av vård också när det gäller den medlemsstatens hälso- och sjukvårdssystem. Eftersom frågor som gäller gränsöverskridande vård också kommer att kräva samordning mellan myndigheterna i de olika medlemsstaterna bör dessa centrala kontaktpunkter också ingå i ett nätverk där sådana frågor kan behandlas mest effektivt. Dessa kontaktpunkter bör samarbeta med varandra och hjälpa patienterna att fatta välgrundade beslut om gränsöverskridande vård. De bör också informera om vilka möjligheter som finns till att hantera problem i samband med gränsöverskridande vård, särskilt mekanismer för att lösa gränsöverskridande tvister utanför domstol.	(34) Patienterna måste få lämplig information om alla väsentliga aspekter av gränsöverskridande hälso- och sjukvård så att de kan utnyttja sin rätt till gränsöverskridande vård i praktiken. För gränsöverskridande vård sker sådan information bäst via centrala kontaktpunkter i varje medlemsstat dit patienterna kan vända sig och där de kan få information om denna form av vård också när det gäller den medlemsstatens hälso- och sjukvårdssystem. Eftersom frågor som gäller gränsöverskridande vård också kommer att kräva samordning mellan myndigheterna i de olika medlemsstaterna bör dessa centrala kontaktpunkter också ingå i ett nätverk där sådana frågor kan behandlas mest effektivt. Dessa kontaktpunkter bör samarbeta med varandra och hjälpa patienterna att fatta välgrundade beslut om gränsöverskridande vård. De bör också informera om vilka möjligheter som finns till att hantera problem i samband med gränsöverskridande vård, särskilt mekanismer för att lösa gränsöverskridande tvister utanför domstol. Då medlemsstaterna organiserar tillhandahållandet av information om gränsöverskridande hälso- och sjukvård bör de ta hänsyn till att ge denna information i lättillgängliga format samt till hur utsatta patienter, funktionshindrade och personer med komplicerade behov kan ges ytterligare stöd.
Motivering
Informationen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård måste ofrånkomligen finnas till hands i lättillgängliga format.
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Skäl 45
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(45) Kommissionen bör särskilt få befogenhet att anta följande åtgärder: upprätta en förteckning över behandlingar som inte kräver att patienten läggs in men som ska omfattas av samma regler som sjukhusvård, kompletterande åtgärder för att undanta särskilda kategorier av läkemedel eller ämnen från det erkännande av recept som utfärdas i en annan medlemsstat som föreskrivs i detta direktiv, en förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla samt Förfarandet för att inrätta de europeiska referensnätverken. Eftersom detta är åtgärder med allmän räckvidd som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, eller att komplettera det genom tillägg av nya icke väsentliga delar, bör de antas enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.	(45) Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör särskilt få befogenhet att anta följande åtgärder: upprätta en förteckning över behandlingar som inte kräver att patienten läggs in men som ska omfattas av samma regler som sjukhusvård, kompletterande åtgärder för att undanta särskilda kategorier av läkemedel eller ämnen från det erkännande av recept som utfärdas i en annan medlemsstat som föreskrivs i detta direktiv.
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Skäl 45
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(45) Kommissionen bör särskilt få befogenhet att anta följande åtgärder: upprätta en förteckning över behandlingar som inte kräver att patienten läggs in men som ska omfattas av samma regler som sjukhusvård, kompletterande åtgärder för att undanta särskilda kategorier av läkemedel eller ämnen från det erkännande av recept som utfärdas i en annan medlemsstat som föreskrivs i detta direktiv, en förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla samt Förfarandet för att inrätta de europeiska referensnätverken. Eftersom detta är åtgärder med allmän räckvidd som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, eller att komplettera det genom tillägg av nya icke väsentliga delar, bör de antas enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.	(45) Kommissionen bör särskilt få befogenheter att anta följande åtgärder: upprätta en förteckning över behandlingar som inte kräver att patienten läggs in men som ska omfattas av samma regler som sjukhusvård, upprätta en förteckning över de tjänster som omfattas av telemedicin, laboratorietjänster, fjärrdiagnoser och utskrivning av läkemedelsrecept på distans, kompletterande åtgärder för att undanta särskilda kategorier av läkemedel eller ämnen från det erkännande av recept som utfärdas i en annan medlemsstat som föreskrivs i detta direktiv, en förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla samt Förfarandet för att inrätta de europeiska referensnätverken. Eftersom detta är åtgärder med allmän räckvidd som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, eller att komplettera det genom tillägg av nya icke väsentliga delar, bör de antas enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i rådets beslut 1999/468/EG.
Motivering
En ytterligare förutsättning för ett tydligt och övergripande och således effektivt direktiv är klarhet om vilka tjänster som omfattas av telemedicin, laboratorietjänster, fjärrdiagnoser och utskrivning av läkemedelsrecept på distans.
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Skäl 46a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(46a) Genom att underlätta patientrörligheten inom Europeiska unionen kommer direktivet troligen att leda till konkurrens mellan vårdgivarna. En sådan konkurrens kommer troligen att bidra till ökad kvalitet på hälso- och sjukvården för alla, samt till att det inrättas kompetenscentrum.
Motivering
Om direktivet skulle få sådana resultat skulle det innebära ett positivt bidrag till hälso- och sjukvårdsväsendet i medlemsstaterna, men det behövs en noggrann övervakning för att resultaten av direktivet ska kunna kontrolleras.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Skäl 46b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(46b) Alla bör ha möjlighet att anlita ett europeiskt referenscentrum.
Motivering
Diskussionen om europeiska referenscentrum pågår fortfarande. Det är viktigt att understryka att denna diskussion måste slutföras och att målet för dessa centrum är att de ska vara tillgängliga för alla. Frågan om ersättning bör därför ingå som ett led i förordningen av samordning av systemen för social trygghet.
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Artikel 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård.	I detta direktiv fastställs gemensamma regler för att garantera patientrörligheten och patienternas tillgång till en säker, högkvalitativ, varaktig, ändamålsenlig, och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård och sociala förmåner, i enlighet med principerna om allmän tillgång, solidaritet, överkomliga priser, tillgång på lika villkor överallt och demokratisk tillsyn respekteras fullt ut.
Motivering
För att undvika att medborgarna måste flytta till en annan medlemsstat för att få sjukvård är det viktigt att systemet också är ändamålsenligt.
Ändringsförslag  28 Förslag till direktiv Artikel 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv gäller hälso- och sjukvårdstjänster, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata.	Detta direktiv gäller hälso- och sjukvårdstjänster, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata. Detta direktiv gäller lagstadgade, privata och kombinerade sjukförsäkringar.
Ändringsförslag  29 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – led f
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
f) Förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen, särskilt artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.	f) Förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen, särskilt artiklarna 19, 20, 22 och 25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och artiklarna 17, 18, 19, 20, 27 och 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
Ändringsförslag  30 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – led ga (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ga) Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring samt om ändring av direktiv 73/239/EEG och 88/357/EEG (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring).1
	__________ 1 EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.
Ändringsförslag  31 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om villkoren för tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få adekvat vård enligt artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 är uppfyllda, gäller bestämmelserna i den förordningen och artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv ska inte tillämpas. Men om en försäkrad person söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter gäller artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv och artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 ska inte tillämpas. När villkoren för förhandstillstånd i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls ska dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas.	2. Fram till dess att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas ska följande gälla: Om villkoren för tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få adekvat vård enligt artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 är uppfyllda, gäller bestämmelserna i den förordningen och artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv ska inte tillämpas. Men om en försäkrad person söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter gäller artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv och artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 ska inte tillämpas. När villkoren för förhandstillstånd i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls ska dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas.
Ändringsförslag  32 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Från och med att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas ska följande gälla: Om villkoren för tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få adekvat vård enligt artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004 är uppfyllda, gäller bestämmelserna i den förordningen och artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv ska inte tillämpas. Men om en försäkrad person söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter gäller artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv och artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004 ska inte tillämpas. När villkoren för förhandstillstånd i artikel 20.2 i förordning (EG) nr 883/2004 uppfylls ska dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas.
Ändringsförslag  33 Förslag till direktiv Artikel 4 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) hälso- och sjukvård: vårdtjänster som utförs av eller under överinseende av hälso- och sjukvårdspersonal som utövar sitt yrke, och oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras på nationell nivå och om de är offentliga eller privata,	a) hälso- och sjukvård: vårdtjänster som tillhandahålls patienter för att bedöma, bevara eller återställa deras hälsotillstånd. Vid tillämpningen av artiklarna 6, 7, 8, 9, 10 och 11 i detta direktiv avses med hälso- och sjukvård sådan behandling som ingår bland förmånerna enligt lagstiftningen i den medlemsstat där personen är försäkrad.
Ändringsförslag  34 Förslag till direktiv Artikel 4 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) gränsöverskridande hälso- och sjukvård: hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person, eller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdgivaren är bosatt, registrerad eller etablerad,	b) gränsöverskridande hälso- och sjukvård: hälso- och sjukvård som tas emot av en patient i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person,
Ändringsförslag  35 Förslag till direktiv Artikel 4 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) utnyttjande av hälso- och sjukvård i annan medlemsstat: hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person,	c) utnyttjande av hälso- och sjukvård i annan medlemsstat: hälso- och sjukvård som mottas i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person,
Ändringsförslag  36 Förslag till direktiv Artikel 4 – led g – led iia (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	iia) person som är försäkrad person i den betydelse som avses i försäkringsvillkoren i privata sjukförsäkringar,
Ändringsförslag  37 Förslag till direktiv Artikel 4 – led ha (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ha) om, som en följd av tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 respektive förordning (EG) nr 883/04, det är sjukförsäkringsorganet i den medlemsstat där patienten är bosatt som ska tillhandahålla förmåner enligt den statens lagstiftning, då ska denna medlemsstat, vid tillämpningen av detta direktiv, anses som den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Ändringsförslag  38 Förslag till direktiv Artikel 4 – led l
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
l) skada: negativa resultat eller men som beror på hälso- och sjukvården.	l) negativ händelse: en oavsiktlig skada eller komplikation som vanligen inte uppstår som en följd av den sjukdom som behandlats eller av tillhandahållandet av den nödvändiga hälso- och sjukvården.
Motivering
The definition of “harm” as “adverse outcomes or injuries stemming from the provision of healthcare” in the Commission’s proposal is far too broad as all surgery carries some risk of harm (no matter how small) even if it is performed to the highest standard. A reasonable element of risk of harm must be recognised by the Directive as a natural aspect of the treatment process. The wording in this section of the text should only address exceptional adverse events where serious injury or complication occurs far beyond any minor ailments which may ordinarily result from treatment. It seems therefore more appropriate to replace the word “harm” with “adverse event”.
Ändringsförslag  39 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Under sådana omständigheter ska de med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och se till	1. Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Under sådana omständigheter ska de med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och ta hänsyn till
Motivering
Att kräva att medlemsstaterna ska ”se till” vissa saker inkräktar på deras ansvar för att själva bestämma vilka kvalitets- och säkerhetsnormer de ska ha. Mot bakgrund av artikel 152 i fördraget, i vilken det står att medlemsstaterna själva har ansvaret för att organisera, finansiera och ge hälso- och sjukvård, verkar det mera på sin plats att säga att medlemsstaterna ska ”ta hänsyn till” än att de ska ”se till”.
Ändringsförslag  40 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Under sådana omständigheter ska de med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och se till	1. Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Med respekt för principerna om allmänhetens intresse, allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet samt det uppdrag att tillhandahålla offentliga tjänster som kommer an på vårdgivare ska de fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och se till
Motivering
Det bör framhållas att hälso- och sjukvårdstjänster är tjänster i allmänhetens intresse och inte kan likställas med vanliga tjänster som faller under de allmänna bestämmelserna för den inre marknaden, i överensstämmelse med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden.
Ändringsförslag  41 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led aa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	aa) att sådana kvalitets- och säkerhetsnormer görs offentligt tillgängliga för medborgarna i ett klart och lättillgängligt format.
Ändringsförslag  42 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) att vårdgivarnas praktiska tillämpning av sådana normer regelbundet övervakas och att lämpliga återgärder vidtas om relevanta normer inte följs inte uppnås, med beaktande av nya medicinska rön och metoder,	b) att vårdgivarnas praktiska tillämpning av sådana normer regelbundet övervakas och utvärderas och att lämpliga återgärder vidtas om relevanta normer inte följs inte uppnås, med beaktande av nya medicinska rön och metoder,
Motivering
Det är viktigt att övervakningsresultaten utvärderas för att det ska framgå vad som utgör grund för de lämpliga åtgärderna. Dessutom kan utvärderingsresultaten under kommande år användas för upprättandet av ett nätverk av ackrediterade och erkända vårdgivare.
Ändringsförslag  43 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) att vårdgivarnas praktiska tillämpning av sådana normer regelbundet övervakas och att lämpliga återgärder vidtas om relevanta normer inte följs inte uppnås, med beaktande av nya medicinska rön och metoder,	b) att vårdgivarnas praktiska tillämpning av sådana normer och hälso- och sjukvårdspersonalens kompetens regelbundet övervakas och att lämpliga åtgärder vidtas för att främja en hög standard och garantera att relevanta normer följs, med beaktande av nya medicinska rön och metoder,
Motivering
Det är livsviktigt för patientsäkerheten att hälso- och sjukvårdspersonalen är kompetent att utöva sitt yrke.
Ändringsförslag  44 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) att vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut, särskilt information om vårdens tillgänglighet, kostnad och resultat och uppgifter om deras försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar,	c) att vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut, särskilt information om vårdens kvalitet, tillgänglighet, kostnad och resultat och uppgifter om deras försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar samt i fråga om ersättning av andra kostnader som patienten ska stå för, såsom kostnader för resa och övernattning för föräldrar som följer sina barn,
Motivering
Avsikten med detta är att patienterna säkert ska veta vilka ersättningsregler som gäller för dem.
Ändringsförslag  45 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) att vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut, särskilt information om vårdens tillgänglighet, kostnad och resultat och uppgifter om deras försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar,	c) att vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut, särskilt information om vårdens tillgänglighet, kvalitet, säkerhet, kostnad och resultat och uppgifter om deras försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar,
Ändringsförslag  46 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) att patienterna har möjlighet att klaga och garanteras prövning och kompensation när de lider skada på grund av den vård de fått,	d) att patienterna, vårdgivarna och allmänheten har möjlighet att klaga och ges garanterad tillgång till lämplig prövning och kompensation när de lider skada eller får veta att skada uppstått på grund av den gränsöverskridande hälso- och sjukvården. Detta ska ses i samband med ett effektivt system för hälso- och sjukvård och reglering inom branschen,
Ändringsförslag  47 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led g
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
g) att patienter från andra medlemsstater behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten, vilket även omfattar skydd mot diskriminering enligt gemenskapsrätt och nationell lagstiftning i den behandlande medlemsstaten.	g) att patienter från andra medlemsstater behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten, vilket även omfattar skydd mot diskriminering enligt gemenskapsrätt och nationell lagstiftning i den behandlande medlemsstaten. Det finns dock ingenting i detta direktiv som kräver att vårdgivarna ska godkänna planerad vård eller prioritera patienter från andra medlemsstater till nackdel för andra patienter med liknande vårdbehov, t.ex. genom längre väntetid för behandling.
Motivering
För att skapa klarhet och konsekvens vore det lämpligt om det i den huvudsakliga texten i direktivet bekräftas det som fastställts i skäl 12, nämligen att vårdgivarna inte måste godkänna planerad vård eller prioritera patienter från andra medlemsstater till nackdel för sina egna patienter.
Ändringsförslag  48 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led gb (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	gb) Medlemsstaterna ska klart definiera patienträttigheterna och människors rättigheter i förhållande till hälso- och sjukvården, i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Ändringsförslag  49 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Med tanke på hur viktigt det är med garantier för kvalitet och säkerhet inom den gränsöverskridande vården, framför allt för patienterna, ska (gränsöverskridande) patientorganisationer alltid få delta i utformningen av normer och riktlinjer av det slag som avses i punkterna 1 och 3.
Ändringsförslag  50 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.	1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som medvetet reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård (planerad vård) där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård (planerad vård) i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. De behöriga institutionerna i den medlemsstat där patienten är försäkrad (utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och, från den dag den börjar tillämpas, förordning nr 883/2004) ska ersätta de kostnader som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller lika effektiv vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.
Motivering
Det bör understrykas att man i denna artikel talar om planerad vård, vilken är anledningen till att man kan resa utomlands för vård.
Ändringsförslag  51 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.	2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas eller betalas av det sociala trygghetssystemet eller den behöriga institutionen i den medlemsstat där patienten är försäkrad (utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och, från den dag den börjar tillämpas, förordning nr 883/2004) i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller lika effektiv vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården. Medlemsstaterna får besluta om att ersätta också andra därmed förbundna kostnader, såsom kostnader för resa och inkvartering.
Motivering
Ett klarläggande av att det inte är medlemsstaten utan motsvarande socialförsäkringsinstitution(er) som ska ersätta kostnaderna.
Ändringsförslag  52 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnaderna som skulle ha gällt om samma eller liknande vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för personer.	3. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnaderna som skulle ha gällt om samma eller lika effektiv vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för personer.
Motivering
I EG-domstolens rättspraxis sägs det ingenting om ”eller liknande vård”. Rättssäkerheten och överensstämmelsen med bestämmelserna för samordning av de sociala trygghetssystemen kräver att uttrycket ”eller liknande” ersätts med ”eller lika effektiv”. På det sättet får vi konsekvens med EG-domstolens tolkning av begreppet ”vård” i artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 (nya artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004) (jfr exempelvis målet Watts, C‑372/04, punkt 61).
Ändringsförslag  53 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.	4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller lika effektiv vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Motivering
EG-domstolens rättspraxis säger ingenting om ”eller liknande vård”. Rättssäkerheten och överensstämmelsen med bestämmelserna för samordning av de sociala trygghetssystemen kräver att uttrycket ”eller liknande” ersätts med ”eller lika effektiv”. På det sättet får vi konsekvens med EG-domstolens tolkning av begreppet ”vård” i artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 (nya artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004) (jfr exempelvis målet Watts, C‑372/04, punkt 61).
Ändringsförslag  54 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.	4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas för den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Motivering
Det kan bli ett hinder för tillgången till vård utomlands på lika villkor om patienterna först själva måste betala för vården innan de kan söka ersättning. De medlemsstater där patienterna är försäkrade kunde tillsammans med de behandlande medlemsstaterna sinsemellan inrätta system för snabb ersättning (åtminstone till mindre bemedlade patienter, om inte för alla). Om det klart sägs att den försäkrade personen kommer att ersättas för sina kostnader, då utesluts den risk som påtalats inledningsvis.
Ändringsförslag  55 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Patienter som reser till en annan medlemsstat för att få vård där eller för att söka vård som ges i en annan medlemsstat ska garanteras tillgång till sin patientjournal i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.	5. Patienter som reser till en annan medlemsstat för att få vård där eller för att söka vård som ges i en annan medlemsstat ska garanteras tillgång till sin patientjournal i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG. Om patientjournalen är i elektronisk form ska patienterna garanteras rätten till en kopia av den eller rätt att på distans få tillgång till den.
Ändringsförslag  56 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Patienter som reser till en annan medlemsstat för att få vård där eller för att söka vård som ges i en annan medlemsstat ska garanteras tillgång till sin patientjournal i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.	5. Patienter som får vård i en annan medlemsstat än den där de är försäkrade ska garanteras tillgång till sin patientjournal i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.
Motivering
The Commission proposal on the reimbursement of health care costs might discriminate in practice against the principle of ‘equal access for all’ to cross-border health services and the principles of equity and equal treatment regardless of patients’ income and treatment costs. People with lower incomes would be unlikely to be able to take advantage of the Commission’s much-vaunted ‘internal market freedom’ in view of upfront payments to be made, the costs of travel and accommodation, and because language barriers and uncertainty over the legal situation in other EU countries would make the risks of seeking treatment in another Member States too daunting. And for insured persons from poorer Member States such as e.g. Romania or Bulgaria it is hardly likely that they can obtain treatment in richer Member States such as e.g. Sweden or France on this basis, as their own health insurance scheme would pay only a small fraction of the costs of any such treatment. In order to strengthen patients' rights in cross-border health care, therefore, the already existing framework of the coordination of social protection schemes exclusively should be used.
Ändringsförslag  57 Förslag till direktiv Artikel 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska inte kräva förhandstillstånd för ersättning av kostnader för vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat om kostnaderna för vården, om denna hade utförts inom dess eget territorium, skulle ha täckts av det egna socialförsäkringssystemet.	Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska inte kräva förhandstillstånd för ersättning av kostnader för vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat om kostnaderna för vården, om denna hade utförts inom dess eget territorium, skulle ha täckts av det egna lagstadgade socialförsäkringssystemet.
Motivering
Principen om kostnadsersättning för hälso- och sjukvård gäller sådan vård som, ifall den getts på den försäkrande medlemsstatens territorium, skulle ha betalats av det lagstadgade socialförsäkringssystemet i denna medlemsstat. Det motsvarar den term som används i artikel 6 i direktivet.
Ändringsförslag  58 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med sjukhusvård	1. För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med sjukhusvård och specialistvård sådan hälso- och sjukvård som definierats i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som
Ändringsförslag  59 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) sådan hälso- och sjukvård som kräver att patienten läggs in minst en natt,	a) kräver att patienten läggs in minst en natt eller
Motivering
Kommissionens definition motsvarar inte verkligheten för vilka tjänster som tillhandahålls i medlemsstaterna. Där tas till exempel inte hänsyn till sådan vård som dagkirurgiska ingrepp.
För att definitionen på sjukhusvård ska motsvara de tjänster som faktiskt tillhandahålls bör det hänvisas till den definition som gäller i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Ändringsförslag  60 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) hälso- och sjukvård som upptas i en särskild förteckning och som inte kräver att patienten läggs in minst en natt. Denna förteckning ska endast innehålla
– sådan hälso- och sjukvård som kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller	b) kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller
– hälso- och sjukvård som innebär behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller allmänheten.	c) innebär behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller allmänheten.
Ändringsförslag  61 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Förteckningen ska sammanställas och kan regelbundet uppdateras av kommissionen. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.	utgår
Motivering
Här erkänns det att systemen med förhandstillstånd är bra för patienterna, eftersom de får klarhet i fråga om vilka ersättningar de har rätt till och vilka kostnader de får lov att själva svara för samt dessutom hur eftervården ska ordnas vid behov och vad som kommer att hända ifall något gått fel. Detta gäller även sjukhusvården och vården på andra inrättningar och det gör också frågor om att huvudmännen för hälso- och sjukvården måste planera tjänsterna och förvalta dess ekonomiska resurser.
Ändringsförslag  62 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna där vårdmottagaren är sjukförsäkrad får införa ett system med förhandstillstånd för ersättning genom sina socialförsäkringssystem av kostnaderna för sjukhusvård som ges i en annan medlemsstat när följande villkor är uppfyllda:	3. Medlemsstaterna där vårdmottagaren är sjukförsäkrad får införa ett system med förhandstillstånd för ersättning genom sina socialförsäkringssystem av kostnaderna för sjukhusvård som ges i en annan medlemsstat om viktiga aspekter av medlemsstatens hälso- och sjukvårdssystem, inbegripet dess omfattning, kostnader och ekonomiska struktur påverkas. Ett sådant system ska inte påverka tillämpningen av förordning (EEG) nr 1408/71 och från och med den dag den börjar tillämpas, förordning (EG) nr 883/2004.
a) Om vården har getts på medlemsstatens territorium skulle den ha ersatts av medlemsstatens socialförsäkringssystem.
b) Syftet med systemet är att hindra utflödet av patienter till följd av genomförandet av denna artikel och hindra det från att allvarligt försvaga eller sannolikt allvarligt försvaga
i) den ekonomiska balansen i medlemsstatens systemen för social trygghet, och/eller
ii) planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, tillhandahållande av en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller upprätthållande av vårdkapacitet eller medicinsk kompetens i den berörda medlemsstaten.
Motivering
This amendment recognises that prior authorisation systems are valuable to patients in terms of providing them with clarity on matters such as what reimbursement they will be eligible for and what costs they will have to meet themselves, arrangements for any after-care needed and what will happen if anything goes wrong. Member States should be able to decide the circumstances in which prior authorisation systems are mandatory for patients seeking healthcare abroad, provided these systems meet criteria such as transparency and proportionality, are simple and straightforward, and provide timely responses to requests.
Ändringsförslag  63 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Systemet med förhandstillstånd ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt för att undvika sådana effekter och får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering.	4. Systemet med förhandstillstånd ska gälla, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3.2, och begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt för att undvika sådana effekter och får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering.
Ändringsförslag  64 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. Systemen för ansökan om förhandstillstånd ska kunna anlitas på lokal/regional nivå och vara lättillgängliga och överskådliga för patienterna. Bestämmelserna för ansökan om förhandstillstånd och avslag på ansökan ska finnas tillgängliga innan ansökan lämnas in, så att ansökningsförfarandet blir öppet och rättvist.
Ändringsförslag  65 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. När förhandstillstånd sökts och beviljats ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att patienten inte krävs förskottsbetalning på andra belopp än om vården getts inom hälso- och sjukvården i patientens hemland. Medlemsstaterna bör försöka överföra medel direkt mellan finansiärerna och vårdgivarna.
Ändringsförslag  66 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. Patienter som vill få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat ska garanteras rätten att ansöka om förhandstillstånd i den medlemsstat där de är försäkrade.
Motivering
För att rätten till gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska gälla för alla och patienterna säkert ska kunna veta om de får någon ersättning eller inte måste patienterna ges rätt att ansöka om förhandstillstånd i den medlemsstat där de är försäkrade. Om inte den rätten fanns skulle det leda till stor ekonomisk osäkerhet för patienterna. Denna osäkerhet skulle i sin tur göra den gränsöverskridande hälso- och sjukvården mindre lockande för låginkomsttagare, så att den alltså inte alls kom att bli tillgänglig på lika villkor för alla.
Ändringsförslag  67 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Den behandlande medlemsstaten får vidta lämpliga åtgärder mot patientflödet för att hindra att detta allvarligt undergräver hälso- och sjukvårdssystemet. Den behandlande medlemsstaten får inte diskriminera någon på grundval av nationalitet och ska se till att begränsningarna av den fria rörligheten inskränks till vad som är nödvändigt och proportionerligt.
Ändringsförslag  68 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att de administrativa rutinerna för utnyttjande av vård i en annan medlemsstat vad gäller förhandstillstånd enligt artikel 8.3, ersättning av kostnader för vård i en annan medlemsstat och andra villkor och formaliteter enligt artikel 6.3 grundas på objektiva och icke-diskriminerande kriterier som offentliggörs i förväg och som är nödvändiga och proportionella för det mål som ska uppnås. En försäkrad person bör i varje fall alltid beviljas det tillstånd enligt förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f ifall villkoren i artikel 22.1 c och artikel 22.2 i förordning 1408/71 uppfylls.	1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att de administrativa rutinerna för utnyttjande av vård i en annan medlemsstat vad gäller förhandstillstånd enligt artikel 8.3, ersättning av kostnader för vård i en annan medlemsstat och andra villkor och formaliteter enligt artikel 6.3 grundas på objektiva och icke-diskriminerande kriterier som offentliggörs i förväg och som är nödvändiga och proportionella för det mål som ska uppnås. Fram till dess att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas gäller att en försäkrad person i varje fall alltid bör beviljas det tillstånd enligt förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f ifall villkoren i artikel 22.1 c och artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls. Från och med att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas gäller att en försäkrad person alltid, när villkoren i artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004 uppfylls, bör beviljas det tillstånd enligt förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f.
Ändringsförslag  69 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 4 - inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska, när de fastställer de tidsfrister inom vilka en ansökan om vård i en annan medlemsstat måste handläggas, ta hänsyn till	Medlemsstaterna ska, när de fastställer de tidsfrister inom vilka en ansökan om vård i en annan medlemsstat måste handläggas, ta hänsyn till och fastställa kriterier med vilkas hjälp de mäter
Ändringsförslag  70 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 4 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) hur brådskande behandlingen eller det medicinska ingreppet är,
Motivering
Även om många sjukdomar inte behöver vara förenade med smärta är det ändå tänkbart att de snabbt måste behandlas eller åtgärdas med hjälp av särskilda medicinska ingrepp.
Ändringsförslag  71 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 4 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) ackreditering av vårdgivare i den medlemsstat där behandlingen utförs,
Motivering
Ackrediteringen är viktig för att det ska gå att kvalitetsbedöma vårdgivare i andra medlemsstater.
Ändringsförslag  72 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 4 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) patientens anamnes (sjukdomshistoria).
Motivering
Domstolen har fastställt att den behöriga myndigheten vid bedömningen av huruvida en behandling som är lika effektiv för patienten kan erhållas i tid i bosättningsmedlemsstaten också ska ta hänsyn till patientens sjukdomshistoria (se domen i målet Watts, C-372/62, punkt 62).
Ändringsförslag  73 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att det finns mekanismer så att patienterna på begäran kan få information om hur man får vård i en annan medlemsstat och vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av gränsöverskridande hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat.	1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att det finns mekanismer så att patienterna på begäran kan få opartisk, jämförbar och fullständig information om hur man får vård i en annan medlemsstat och vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av gränsöverskridande hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat.
	1a. Den behandlande medlemsstaten ska se till att det finns mekanismer för att ge allmänheten tillgång till opartisk, jämförbar och fullständig information, inbegripet information om hur man får vård i denna medlemsstat, om registrerad hälso- och sjukvårdspersonal och registrerade vårdgivare där samt om vilka kvalitets- och säkerhetsnormer som gäller, vilket tillsynssystem som finns samt hur det går till att överklaga vid skada på grund av den vård som getts i den medlemsstaten.
	1b. I informationen om gränsöverskridande vård ska det göras en klar skillnad mellan de patienträttigheter som grundar sig på detta direktiv och de rättigheter som grundar sig på de förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f.
Motivering
Den i ändringsförslaget omnämnda informationen behövs för att möjliggöra väl avvägda val av sjukhus.
Ändringsförslag  74 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den information som avses i punkt 1 ska vara lätt tillgänglig, även på elektronisk väg, och ska innehålla information om patienträttigheter, om hur man kan utöva dessa rättigheter och om vilka möjligheter som finns till överklagan och prövning om patienten förvägras sina rättigheter.	2. Den information som avses i punkt 1 ska vara lätt tillgänglig, även på elektronisk väg, i format som är lätt tillgängliga för funktionshindrade utan extra kostnader och ska innehålla information om patienträttigheter, om hur man kan utöva dessa rättigheter och om vilka möjligheter som finns till överklagan och prövning om patienten förvägras sina rättigheter.
Ändringsförslag  75 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Förutom den information som anges i punkt 1 ska medlemsstaten på elektronisk väg tillhandahålla lättillgänglig information om hälso- och sjukvårdspersonal och vårdgivare, där dessa registrerats med namn, registreringsnummer, adressen till personernas praktik och eventuella begränsningar i deras yrkesutövning.
Motivering
In the interests of patients availing of cross-border services, there is also a need for greater transparency of health professional and health service regulation. Public registers of health professionals and health service providers should be available in Member states so that patients can easily identify prescribers, professionals and other treatment providers and if necessary to verify and validate the professional standing of the health professionals providing care. The international evidence illustrates that the most practical way for patients to have access to information on their current or prospective healthcare providers is via the publication of public registers of such practitioners. Such registers should now be available via the Internet and should allow the patient to access the relevant data by searching either via the name or via the registration number of the healthcare provider (or indeed by searching via geographical area). The relevant data that should be in the public domain should be, at a minimum, the name, registration number and practice address of the healthcare professional, the date of their first registration on that register, the expiry date of their current registration, and any conditions or restrictions on their practice or suspensions should this be the case. Healthcare professionals, who are not registered, be it for voluntary reasons or if struck off for whatever reason, should not appear on such register.
Ändringsförslag  76 Förslag till direktiv Artikel 10a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 10a
	Den behandlande medlemsstaten ska se till att:
	a) patienterna på begäran får information om vilka garantier det finns för vårdens kvalitet och säkerhet,
	b) vårdgivarna i den behandlande medlemsstaten informerar om tillgängligheten för, priset på och resultaten av den vård som getts och även förklarar hur man kan överklaga och vilka rättsmedel som står till buds i frågor som rör vården.
Motivering
Patienterna bör få så effektiv och så relevant vård som möjligt. Här är det medlemsstaterna som ska informera om sina hälso- och sjukvårdsystem. Om medlemsstaterna skulle bli tvungna att informera om vården i de övriga 27 medlemsstaterna kunde det tänkas att informationen blev föga relevant och inte heller särskilt tillförlitlig.
Ändringsförslag  77 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter.	1. Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter. Medlemsstaterna ska se till att patientorganisationer, försäkringskassor och vårdgivare medverkar i dessa nationella kontaktpunkter.
Ändringsförslag  78 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter.	1. Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter. De får också utarbeta nationella förteckningar över centrum för sjukhusvård och specialistvård för berörda parters bästa.
Ändringsförslag  79 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,	a) ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller, liksom om kompetenscentrum och/eller hälso- och sjukvårdscentrum som specialiserat sig på vissa sjukdomar,
Motivering
Patienternas rätt till information måste kompletteras med information om kompetenscentrum och specialiserade hälsovårdscentrum, så att de ska kunna göra väl avvägda val.
Ändringsförslag  80 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,	a) ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och normerna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, sätten att reglera den verksamhet som bedrivs av hälso- och sjukvårdspersonal och av vårdgivare samt hur tillsynsåtgärder kan vidtas och hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i den medlemsstaten samt om vilka villkor som gäller,
Ändringsförslag  81 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,	a) ta fram och sprida information till patienter och hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt om patienträttigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,
Motivering
De som hör till hälso- och sjukvårdspersonalen är de första som patienterna kommer i kontakt med och de behöver upplysning om patienträttigheter, både för att själva kunna följa alla dessa rättigheter och för att handleda patienterna så att de kan få den hjälp de behöver.
Ändringsförslag  82 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Den behandlande medlemsstatens nationella kontaktpunkt ska ta reda på all verksamhet i denna medlemsstat i enlighet med artiklarna 6, 7, 8, 9 och 15 och anmäla den till den behöriga myndigheten i den behandlande medlemsstaten samt till den nationella kontaktpunkten i den medlemsstat där patienten är försäkrad. Vårdgivarna ska ge nödvändig information till den nationella kontaktpunkten i sin medlemsstat så snart de får kännedom om den,
Motivering
För att förfarandena ska löpa så smidigt som möjligt.
Ändringsförslag  83 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv.	1. Medlemsstaterna ska bistå varandra med att främja kvaliteten och säkerheten på hälso- och sjukvården, i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv.
Ändringsförslag  84 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv.	1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv och fastställa överenskommelser om detta.
Ändringsförslag  85 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna.	2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna och fastställa överenskommelser om sådant samarbete.
Ändringsförslag  86 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna.	2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå och kommunikation mellan vårdgivare i den behandlande medlemsstaten respektive i den medlemsstat där patienten är försäkrad för att kontinuiteten i vården ska tryggas bättre, samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna.
Motivering
Kontinuitet i vården är av största vikt för patientsäkerheten. Vårdlag från patientens ursprungsland bör samarbeta nära med vårdlag och specialister i det behandlande landet för att trygga kontinuiteten i vården.
Ändringsförslag  87 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Medlemsstater, framför allt grannländer, kan sinsemellan ingå avtal av det slag som avses i punkterna 1 och 2 om bland annat samarbete som fyller en funktion och som ska få finnas kvar eller få mer utrymme att utvecklas, i fråga om in- och utflödet av patienter mellan dessa medlemsstater, och i fråga om planeringsmekanismer och vissa former av sjukhusvård.
Motivering
Samarbetsskyldigheten i artikel 13 framgår inte klart och detta får som följd att inrättningar i gränsområden blir alltför starkt beroende av de för tillfället rådande patientflödena och försäkringsgivarnas/medlemsstaternas godtyckliga beslut om att tillåta sådant eller inte. Nu är det dock en gång för alla så att inrättningarna måste få en viss säkerhet om att det strukturella samarbetet och investeringarna i detta faktiskt också ska komma i gång och finansieras. Tack vare detta tillägg kan inrättningar, försäkringsgivare och patienter falla tillbaka på avtal som anpassats efter de aktuella problemen och möjligheterna i gränsregionerna. Avtalens omfattning kan sedan variera från medlemsstat till medlemsstat.
Ändringsförslag  88 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Medlemsstaterna ska i förväg omedelbart informera varandra om vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal när tillsynsmyndigheter ingripit mot deras registrering eller deras rätt att tillhandahålla tjänster.
Ändringsförslag  89 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) begränsade till vad som är nödvändigt och proportionellt för att skydda människors hälsa och är icke-diskriminerande eller	(Berör inte den svenska versionen.)
Motivering
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändringsförslag  90 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Erkännande av recept som utfärdats i en annan medlemsstat ska inte innebära en ändring av medlemsstaternas rätt att definiera de förmåner som medlemsstaterna själva bestämmer att bevilja.
Motivering
Detta direktiv har inte som avsikt att påverka subsidiaritetsprincipen som tillåter medlemsstaterna att bestämma vilka förmåner som de avser att bevilja.
Ändringsförslag  91 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1b. Ersättningen av enskilda recept ska grunda sig enbart på de relevanta bestämmelserna i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Motivering
Frågan om ömsesidigt erkännande av recept måste redas ut i samband med frågan om ersättning. Det är viktigt att ersättning kan komma i fråga endast för läkemedel som ingår i de vårdförmåner som patienten är berättigad till i den medlemsstat där han eller hon är försäkrad.
Ändringsförslag  92 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1c. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska vara skyldig att ersätta läkemedel som förskrivits i en annan medlemsstat endast om kostnaderna för dem ersätts också i den medlemsstat där patienten är försäkrad (till exempel inom ramen för ersättningsregler eller en positivlista).
Motivering
I annat fall uppstår en konflikt med artikel 11.
Ändringsförslag  93 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) åtgärder som gör det möjligt för farmaceut eller annan hälso- och sjukvårdspersonal att kontrollera att receptet är äkta och att det utfärdats i en annan medlemsstat av en behörig person genom att ta fram en EU-modell för recept och stödja att e-recepten görs kompatibla,	a) åtgärder som gör det möjligt för farmaceut eller annan hälso- och sjukvårdspersonal att kontrollera att receptet är äkta och att det utfärdats i en annan medlemsstat av en behörig person genom att ta fram en standardiserad EU‑modell för recept och stödja att e‑recepten görs kompatibla,
Motivering
Tack vare övervakning av tendenser och utvecklingsmönster i fråga om negativa händelser eller systemfel inom den gränsöverskridande hälso- och sjukvården kommer medlemsstaterna och kommissionen att delvis kunna få reda på vilka problem som kommer att uppstå vid genomförandet av detta direktiv.
Ändringsförslag  94 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) åtgärder för att se till att de läkemedel som förskrivs i en medlemsstat och som lämnas ut i en annan kan identifieras korrekt och att produktinformationen till patienterna är begriplig,	b) åtgärder för att se till att de läkemedel som förskrivs i en medlemsstat och som lämnas ut i en annan kan identifieras korrekt och att produktinformationen till patienterna är begriplig samt att de recept som skrivs ut med hjälp av EU-modellen formulerats i överensstämmelse med INN (Internationella generiska namn),
Motivering
För att recept som utfärdats med hjälp av en EU-modell ska kunna läsas överallt i Europa måste de använda ett gemensamt språk, nämligen INN (Internationella generiska namn), där läkemedlen identifieras efter de verksamma ämnena och inte efter handelsnamnet, som varierar från den ena staten till den andra.
Ändringsförslag  95 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 2 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) åtgärder för att undanta särskilda kategorier av läkemedel från det erkännande av recept som föreskrivs i denna artikel, där detta är nödvändigt för att skydda folkhälsan.	c) åtgärder för att undanta särskilda kategorier av läkemedel från det erkännande av recept som föreskrivs i denna artikel, där villkoren i punkt 1 ovan gäller eller där detta är nödvändigt för att skydda folkhälsan.
Motivering
För att förtydliga detta bättre bör man upprepa de villkor som tillåter medlemsstaterna att godkänna eventuella begränsningar av erkännandet av enskilda recept.
Ändringsförslag  96 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 2 – led ca (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ca) åtgärder för att se till att de recept som utfärdas och den information som ges om de förskrivna läkemedlen är tillgängliga för funktionshindrade.
Ändringsförslag  97 Förslag till direktiv Artikel 15a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 15a
	Försöksområden
	För att framtidens vårdpolitik ska bli så effektiv som möjligt ska kommissionen utse gränsregioner till försöksområden där nytänkande initiativ inom gränsöverskridande vård grundligt kan prövas, utredas och utvärderas.
Ändringsförslag  98 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska främja inrättandet av europeiska referensnätverk av vårdgivare. Dessa nätverk ska alltid vara öppna för nya vårdgivare som kan vilja delta, förutsatt att dessa uppfyller de fastställda villkoren och kriterierna.	1. Medlemsstaterna ska främja inrättandet av europeiska referensnätverk av vårdgivare och förbättra erfarenheterna av samarbete inom hälso- och sjukvård inom de europeiska grupperna för gränsöverskridande samarbete. Dessa nätverk ska alltid vara öppna för nya vårdgivare som kan vilja delta, förutsatt att dessa uppfyller de fastställda villkoren och kriterierna.
Motivering
De europeiska grupperna för gränsöverskridande samarbete är ett viktigt redskap som redan existerar. Bästa praxis från dessa grupper skulle kunna användas för ytterligare utveckling inom direktivets område.
Ändringsförslag  99 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 2 – led fa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	fa) att bidra till att garantera att alla får effektiv tillgång till hälso- och sjukvård, framför allt för att motverka ojämlikheter inom resultaten av hälso- och sjukvården, både mellan och inom medlemsstaterna,
Motivering
Detta är ett av de viktigaste inslagen i hälso- och sjukvårdspolitiken.
Ändringsförslag  100 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 2 – led fb (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	fb) att upprätta en databas över alla vårdgivare och med information om specialiseringsområde, för att upprätta en förteckning över kompetenscentrum,
Motivering
Detta kan hjälpa patienterna välja rätt sjukhus.
Ändringsförslag  101 Förslag till direktiv Artikel 16 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Medlemsstater som köper e‑hälsotjänster från vårdgivare och hälso- och sjukvårdspersonal i andra medlemsstater ska se till att dessa är vederbörligen reglerade och kvalificerade och att de, via relevant, behörig myndighet, visat sig ha förmåga att utöva sitt yrke och tillhandahålla e‑hälsotjänster.
Ändringsförslag  102 Förslag till direktiv Artikel 18 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska för övervakningsändamål samla in statistisk och andra kompletterande uppgifter som behövs om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilken vård som getts, uppgifter om vårdgivare och patienter samt kostnader och resultat. De ska samla in sådana uppgifter som ett led i deras allmänna system för insamling av hälso- och sjukvårdsuppgifter i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om produktion av statistik och skydd av personuppgifter.	1. Medlemsstaterna ska för övervakningsändamål samla in statistisk och andra kompletterande uppgifter som behövs om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilken vård som getts, uppgifter om vårdgivare och patienter samt kostnader och resultat. De ska också övervaka tendenser och utvecklingsmönster i fråga om negativa händelser eller systemfel inom den gränsöverskridande hälso- och sjukvården. De ska samla in sådana uppgifter som ett led i deras allmänna system för insamling av hälso- och sjukvårdsuppgifter i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om produktion av statistik och skydd av personuppgifter.
Motivering
Tack vare övervakning av tendenser och utvecklingsmönster i fråga om negativa händelser eller systemfel inom den gränsöverskridande hälso- och sjukvården kommer medlemsstaterna och kommissionen att delvis kunna få reda på vilka problem som kommer att uppstå vid genomförandet av detta direktiv.
Ändringsförslag  103 Förslag till direktiv Artikel 18 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Avsikten med insamlingen av uppgifter är att utvärdera om direktivet bidrar till patientrörlighet, till kvaliteten på hälso- och sjukvården överlag och till principen om tillgång för alla till vården.
Motivering
Mot bakgrund av direktivets syften måste det framhållas att de uppgifter som samlats in bör bidra till en utvärdering av om direktivet når dessa syften. Detta bör också vara ett av de huvudsakliga inslagen i rapporten (artikel 20).
Ändringsförslag  104 Förslag till direktiv Artikel 18 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Insamlingen av uppgifter inom ramen för denna artikel ska ske i nära samarbete med den uppgiftsinsamling som Förvaltningskommittén för migrerande arbetstagares sociala trygghet står för.
Motivering
Med hjälp av ett nära samarbete mellan insamlingen av uppgifter enligt detta direktiv och insamlingen av uppgifter vid samordningen av systemen för social trygghet kommer vi att få en bättre helhetsbild av de gränsöverskridande människoströmmarna inom området hälso- och sjukvård.
Ändringsförslag  105 Förslag till direktiv Artikel 20 – stycke 2a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Kommissionen ska se till att den information samlas in som behövs för att patienters och vårdyrkesfolks rörelser över gränserna ska kunna kartläggas, så att eventuella negativa effekter kan motverkas i tid och positiva effekter ytterligare stimuleras. Kommissionen ska ta med denna information i den rapport som avses i första stycket.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
Referensnummer	KOM(2008)0414 – C6-0257/2008 – 2008/0142(COD)
Ansvarigt utskott	ENVI
Yttrande        Tillkännagivande i kammaren	EMPL 2.9.2008
Associerat/associerade utskott - tillkännagivande i kammaren	23.9.2008
Föredragande av yttrande        Utnämning	Iles Braghetto 9.9.2008
Behandling i utskott	26.1.2009		10.2.2009
Antagande	2.3.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	35 2 4
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jan Andersson, Edit Bauer, Iles Braghetto, Philip Bushill-Matthews, Milan Cabrnoch, Alejandro Cercas, Luigi Cocilovo, Jean Louis Cottigny, Jan Cremers, Richard Falbr, Joel Hasse Ferreira, Roger Helmer, Karin Jöns, Jean Lambert, Bernard Lehideux, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Siiri Oviir, Marie Panayotopoulos-Cassiotou, Rovana Plumb, Bilyana Ilieva Raeva, Elisabeth Schroedter, Gabriele Stauner, Ewa Tomaszewska, Anne Van Lancker, Gabriele Zimmer
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Françoise Castex, Gabriela Creţu, Donata Gottardi, Anna Ibrisagic, Rumiana Jeleva, Sepp Kusstatscher, Jamila Madeira, Viktória Mohácsi, Georgios Toussas
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Glenn Bedingfield, Herbert Bösch, Maddalena Calia, Ljudmila Novak, Gianluca Susta, Silvia-Adriana Ţicău

• [1]  [2001] REG I-9713.
• [2] Online: http://curia.europa.eu/jurisp/cgi-bin/form.pl?lang=en&newform=newform&jurcdj=jurcdj&docav=docav&alldocnorec=alldocnorec&docnoj=docnoj&docnoor&typeord=ALL&docnodecision=docnodecision&allcommjo=allcommjo&affint=affint&affclose=affclose&numaff=2%2F00&ddatefs=mdatefs=ydatefs=&ddatefe&ydatefe=&nomusuel=&domaine=&mots=&resmax=100&Submit=Submit
  [2002] REG I-05521.
  online: http://eur-lex.europa.eu/Notice.do?val=353903:cs&lang=it&list=449394:cs,335881:cs,250906:cs,353903:cs,250621:cs,250591:cs,250603:cs,242077:cs,242014:cs,234659:cs,&pos=4&page=1&nbl=26&pgs=10&hwords=base%20giuridica~&checktexte=checkbox&visu=#texte
• [3]  Mål C-491/2001 British American Tobacco (Investments) Ltd och Imperial Tobacco Ltd mot Secretary of State for Health [2002] REG I-11453.
  Online:
  http://eur-lex.europa.eu/Notice.do?val=264374:cs&lang=it&list=405672:cs,287495:cs,264374:cs,132861:cs,&pos=3&page=1&nbl=4&pgs=10&hwords=british%20american%20tobacco~&checktexte=checkbox&visu=#texte
• [4]  Mål 45/86, Kommissionen mot rådet [1987] REG 1439, punkt 5.
• [5]  Mål C-300/89, Kommissionen mot rådet [1991] REG I-287, punkt 10.
• [6]  Mål C-377/98, Nederländerna mot Europaparlamentet och rådet [2001] ECR I-7079, punkt 27.
• [7]  Mål C-377/98 Nederländerna mot. Europaparlamentet och rådet [2001] REG I-7079, punkterna 27-28; Mål C‑491/01 British American Tobacco (Investments) och Imperial Tobacco [2002] REG I-11453, punkterna 93-94.
• [8]  Mål C-165/87 Kommissionen mot rådet [1988] REG 5545, punkt 11.
• [9]  Artikel 95.
  1. Med avvikelse från artikel 94 och om inte annat föreskrivs i detta fördrag skall följande bestämmelser tillämpas för att nå de mål som anges i artikel 14. Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera.
  2. Punkt 1 gäller inte bestämmelser om skatter och avgifter, bestämmelser om fri rörlighet för personer eller bestämmelser om anställdas rättigheter och intressen.
  3. Kommissionen skall i sina förslag enligt punkt 1 om hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta. Europaparlamentet och rådet skall också, inom ramen för sina respektive befogenheter, sträva efter att nå detta mål.
  4. Om en medlemsstat efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov enligt artikel 30 eller som avser miljö- eller arbetsmiljöskydd, skall den till kommissionen anmäla dessa bestämmelser samt skälen för att behålla dem.
  5. Dessutom gäller, utan att detta påverkar tillämpningen av punkt 4, att om en medlemsstat efter det att rådet eller kommissionen har beslutat om en harmoniseringsåtgärd anser det nödvändigt att införa nationella bestämmelser grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd eller arbetsmiljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den medlemsstaten och som har uppkommit efter beslutet om harmoniseringsåtgärden, skall medlemsstaten underrätta kommissionen om de planerade bestämmelserna samt om skälen för att införa dem.
  6. Kommissionen skall inom sex månader efter en sådan anmälan som avses i punkterna 4 och 5 godkänna eller förkasta de ifrågavarande nationella bestämmelserna sedan den konstaterat huruvida dessa utgör ett medel för godtycklig diskriminering eller innebär förtäckta handelshinder mellan medlemsstaterna samt huruvida de kommer att utgöra ett hinder för den inre marknadens funktion.
  Om kommissionen inte fattar beslut inom denna period skall de nationella bestämmelser som avses i punkterna 4 och 5 anses godkända.
  Om det är berättigat på grund av frågans komplexitet och om det inte finns någon fara för människors hälsa, får kommissionen meddela den berörda medlemsstaten att den period som avses i denna punkt kan förlängas med ytterligare högst sex månader.
  7. Om en medlemsstat i enlighet med punkt 6 bemyndigas att behålla eller införa nationella bestämmelser som avviker från en harmoniseringsåtgärd, skall kommissionen omedelbart undersöka om den skall föreslå en anpassning av den åtgärden.
  8. Om en medlemsstat tar upp ett särskilt problem som rör folkhälsan på ett område som tidigare har varit föremål för harmoniseringsåtgärder, skall medlemsstaten göra kommissionen uppmärksam på detta och kommissionen skall omedelbart undersöka om den skall föreslå rådet lämpliga åtgärder.
  9. Med avvikelse från det förfarande som anges i artiklarna 226 och 227 kan kommissionen eller någon av medlemsstaterna hänskjuta ärendet direkt till domstolen, om kommissionen eller medlemsstaten anser att en annan medlemsstat missbrukar befogenheterna enligt denna artikel.
  10. De ovannämnda harmoniseringsåtgärderna skall vid behov omfatta en skyddsklausul som tillåter medlemsstaterna att på en eller flera av de icke-ekonomiska grunder som anges i artikel 30 vidta provisoriska åtgärder, som skall vara underkastade ett kontrollförfarande från gemenskapens sida.
• [10]  Artikel 152 har följande lydelse:
  1. En hög hälsoskyddsnivå för människor skall säkerställas vid utformning och genomförande av all gemenskapspolitik och alla gemenskapsåtgärder.
  Gemenskapens insatser, som skall komplettera den nationella politiken, skall inriktas på att förbättra folkhälsan, förebygga ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för människors hälsa. Sådana insatser skall innefatta kamp mot de stora folksjukdomarna genom att främja forskning om deras orsaker, hur de överförs och hur de kan förebyggas samt hälsoupplysning och hälsoundervisning.
  Gemenskapen skall komplettera medlemsstaternas insatser för att minska narkotikarelaterade hälsoskador, inklusive upplysning och förebyggande verksamhet.
  2. Gemenskapen skall främja samarbete mellan medlemsstaterna på de områden som avses i denna artikel och vid behov stödja deras insatser.
  Medlemsstaterna skall i samverkan med kommissionen inbördes samordna sin politik och sina program på de områden som avses i punkt 1. Kommissionen får i nära kontakt med medlemsstaterna ta lämpliga initiativ för att främja en sådan samordning.
  3. Gemenskapen och medlemsstaterna skall främja samarbetet med tredje land och behöriga internationella organisationer på folkhälsans område.
  4. Rådet skall, enligt förfarandet i artikel 251 och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, bidra till att de mål som anges i denna artikel uppnås genom att
  (a) besluta om åtgärder för att fastställa höga kvalitets- och säkerhetsstandarder i fråga om organ och ämnen av mänskligt ursprung, blod och blodderivat; dessa åtgärder skall inte hindra någon medlemsstat från att upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder,
  (b) med undantag från artikel 37 besluta om sådana åtgärder på veterinär- och växtskyddsområdet som direkt syftar till att skydda folkhälsan,
  (c) besluta om stimulansåtgärder som är utformade för att skydda och förbättra människors hälsa, dock utan att dessa åtgärder får omfatta någon harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar.
  Rådet kan också med kvalificerad majoritet på förslag av kommissionen anta rekommendationer för de syften som anges i denna artikel.
  5. När gemenskapen handlar på folkhälsoområdet skall den fullt ut respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och ge hälso- och sjukvård. Särskilt får inte de åtgärder som avses i punkt 4 a påverka nationella bestämmelser om donation eller medicinsk användning av organ och blod.
• [11]  Artikel 16 i EG-fördraget lyder som följer:
  Artikel 16
  Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 73, 86 och 87 och med beaktande av den betydelse som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse har för unionens gemensamma värderingar och den roll som dessa tjänster spelar när det gäller att främja social och territoriell sammanhållning, skall gemenskapen och medlemsstaterna, var och en inom ramen för sina respektive befogenheter och inom detta fördrags tillämpningsområde, sörja för att sådana tjänster utförs på grundval av principer och villkor som gör det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter.
• [12]  Artikel 42
  Rådet skall enligt förfarandet i artikel 251 besluta om sådana åtgärder inom den sociala trygghetens område som är nödvändiga för att genomföra fri rörlighet för arbetstagare och därvid särskilt införa ett system som tillförsäkrar migrerande arbetstagare och deras familjemedlemmar att a) alla perioder som beaktas enligt lagstiftningen i de olika länderna läggs samman för förvärvande och bibehållande av rätten till förmåner och för beräkning av förmånernas storlek,
  b) förmånerna betalas ut till personer bosatta inom medlemsstaternas territorier.
  Rådet skall besluta enhälligt under hela förfarandet enligt artikel 251.
• [13]  Mål 45/86, kommissionen mot rådet [1987] REG1439, punkt 5.
• [14]  Mål C-300/89, kommissionen mot rådet [1991] REG I-287, punkt 10, och mål C-42/97, Europaparlamentet mot rådet [1999] REG I-869, punkt 36.
• [15]  Mål C-377/98, Nederländerna mot Europaparlamentet och rådet [2001] REG I-7079, punkt 27.
• [16]  EGT L 149, 5.7.1971.
• [17]  Artikel 308
  Om en åtgärd från gemenskapens sida skulle visa sig nödvändig för att inom den gemensamma marknadens ram förverkliga något av gemenskapens mål och om detta fördrag inte innehåller de nödvändiga befogenheterna, skall rådet genom enhälligt beslut på förslag från kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet vidta de åtgärder som behövs.
• [18]  Mål C-45/86, kommissionen mot rådet [1987] REG 1493, punkt 13.
• [19]  Artikel 137
  1. För att uppnå målen i artikel 136 skall gemenskapen understödja och komplettera medlemsstaternas
  verksamhet inom följande områden:
  a) Förbättringar, särskilt av arbetsmiljön, för att skydda arbetstagarnas hälsa och säkerhet.
  b) Arbetsvillkor.
  c) Social trygghet och socialt skydd för arbetstagarna.
  d) Skydd för arbetstagarna då deras anställningsavtal slutar gälla.
  e) Information till och samråd med arbetstagarna.
  f) Företrädande och kollektivt tillvaratagande av arbetstagarnas och arbetsgivarnas intressen,
  inbegripet medbestämmande, om inte annat följer av punkt 5.
  g) Anställningsvillkor för medborgare i tredje land som lagligt vistas inom gemenskapens
  territorium.
  h) Integrering av personer som står utanför arbetsmarknaden, utan att det påverkar tillämpningen
  av artikel 150.
  i) Jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden och lika behandling av kvinnor och män på arbetsplatsen.
  j) Kampen mot social utslagning.
  k) Modernisering av systemen för socialt skydd, utan att det påverkar tillämpningen av punkt c.
  2. I detta syfte kan rådet
  a) besluta om åtgärder som är avsedda att främja samarbetet mellan medlemsstaterna genom initiativ som syftar till att öka kunskapen, utveckla utbytet av information och beprövade erfarenheter, främja nyskapande tillvägagångssätt och utvärdera erfarenheter, med undantag av åtgärder som omfattar harmonisering av medlemsstaternas lagar eller andra författningar, b) på de områden som avses i punkt 1 a–i genom direktiv anta minimikrav, som skall genomföras gradvis, varvid hänsyn skall tas till rådande förhållanden och tekniska bestämmelser i var
  och en av medlemsstaterna. I dessa direktiv skall sådana administrativa, finansiella och rättsliga ålägganden undvikas som motverkar tillkomsten och utvecklingen av små och medelstora företag.
  Rådet skall besluta i enlighet med förfarandet i artikel 251 efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, utom på de områden som avses i punkt 1 c, d, f och g i den här artikeln, där rådet skall besluta enhälligt på förslag av kommissionen efter att ha hört
  Europaparlamentet och nämnda kommittéer. Rådet kan genom enhälligt beslut på förslag av kommissionen och efter att ha hört Europaparlamentet besluta att göra förfarandet i artikel 251 tillämpligt på punkt 1 d, f och g i den här artikeln.
  3. En medlemsstat kan på gemensam begäran av arbetsmarknadens parter överlåta åt dessa att genomföra direktiv som har antagits enligt punkt 2.
  I så fall skall medlemsstaten se till att arbetsmarknadens parter, senast då ett direktiv skall vara genomfört enligt artikel 249, i samförstånd har vidtagit de åtgärder som behövs; den berörda medlemsstaten skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att kontinuerligt kunna säkerställa de resultat som föreskrivs i direktivet.
  4. De bestämmelser som antagits enligt denna artikel
  — skall inte påverka medlemsstaternas erkända rätt att fastställa de grundläggande principerna för
  sina system för social trygghet och skall inte i väsentlig grad påverka den finansiella jämvikten
  i dessa,
  — skall inte hindra någon medlemsstat från att bibehålla eller införa sådana mera långtgående
  skyddsåtgärder som är förenliga med detta fördrag.
  5. Bestämmelserna i denna artikel skall inte tillämpas på löneförhållanden, föreningsrätt, strejkrätt
  eller rätt till lockout.
• [20]  Följande ledamöter var närvarande vid den slutliga omröstningen: Alin Lucian Antochi (ordförande för sammanträdet), Rainer Wieland (vice ordförande), Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (vice ordförande), Francesco Enrico Speroni (vice ordförande), Monica Frassoni (föredragande), Sharon Bowles, Brian Crowley, Kurt Lechner, Klaus-Heiner Lehne, Alain Lipietz, Manuel Medina Ortega, Georgios Papastamkos, Aloyzas Sakalas, Jaroslav Zvěřina.

YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (10.3.2009)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
(KOM(2008)0414 – C6‑0257/2008 – 2008/0142(COD))

Föredragande (*): Bernadette Vergnaud

(*) Förfarande med associerade utskott – artikel 47 i arbetsordningen

KORTFATTAD MOTIVERING

Vårdtjänster omfattas inte av tjänstedirektivet eftersom de anses vara av allmänt intresse och bör omfattas av en särskild lagstiftning som till fullo respekterar principerna om lika tillgång, allmängiltighet, kvalitet, säkerhet och solidaritet.

Man kan inte anse att hälsa är en produkt, vilken som helst, på den inre marknaden eftersom vårdtjänsterna starkt bidrar till den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU.

Ett direktiv om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård bör alltså inte vara ett verktyg för att främja en slags vårdturism som, om den skulle sprida sig, skulle kunna skapa faktiska skillnader i tillgång till vård vilket skulle leda till ett vårdsystem med två olika hastigheter vilket de mest informerade och rikaste patienterna skulle dra nytta av.

EU kan icke desto mindre bidra med ett viktigt mervärde i frågan om patienters rörlighet i enlighet med fördragen som garanterar de grundläggande rättigheterna till rörlighet och med beaktande av subsidiaritetsprincipen enligt vilken varje medlemsstat är behörig att organisera, styra och finansiera sitt vård- och socialskyddssystem. Vårdsystemens komplexitet, skillnader och specifika karaktär förutsätter ett optimalt samarbete mellan staterna inom forskning, medicinska och administrativa uppgifter samt en fördjupad diskussion om hur man kan finna en koppling mellan dessa specifika karaktärer så att rättssäkerhet kan garanteras, både för patienter och yrkesverksamma inom vården.

Men kommissionens förslag löser endast en liten del av denna ekvation eftersom det bara kodifierar EG-domstolens domar. Dessa domar är faktiskt resultatet av att man upptäckt ett juridiskt tomrum!

Vare sig det handlar om att definiera nyckelbegrepp (sjukhusvård och vård utanför sjukhus, vårdtjänster, skälig väntetid, skada...), närmare uppgifter om sammankopplingen mellan direktivet och de befintliga förordningarna (1408/71 och 883/2004), hänsynen till vårdens varaktighet och ansvaret vid eventuella komplikationer efter operation eller det ömsesidiga erkännandet av recept är texten helt otillräcklig och leder snarare till att öka den rättsliga osäkerheten än till att avskaffa den.

Det är viktigt att förklara bestämmelserna för prissättning och ersättning och de villkor som styr systemet för medlemsstaternas begäran om ett förhandstillstånd så att ersättning garanteras och orättvisa mellan patienter inte uppstår.

Förhandstillstånden bör inte ses som ett hinder för rörligheten, utan snarare som en möjlighet för patienter att få mer information och rådgivning när de söker en så lämplig ersättning som möjligt, med beaktande av principen om icke diskriminering.

Dessutom säkerställer förhandstillstånden att de offentliga vårdtjänsterna bevarar viktiga funktioner som till exempel den sociala och territoriella sammanhållningen och upprätthållandet av den ekonomiska balansen i de offentliga socialförsäkringssystemen som är garanter för en verkligt solidariskt vårdpolitik.

För vård som inte omfattas av tillstånd kontrolleras att patienten har fått all den information som behövs före avresan med hjälp av en förhandsanmälan.

Med tanke på att befolkningen blir allt äldre, vilket gör det svårt att skilja på vad som är sjukvård och socialvård, är det viktigt att tänka på ett koncept med långtidsvård eftersom många medlemsstater berörs av dessa problem.

Kopplingen mellan patienters rörlighet och problematiken med yrkesverksamma inom vården är helt nödvändig eftersom sambandet mellan de två delarna är så starkt. På så vis kan man å ena sidan säkerställa vårdens kvalitet och säkerhet och å andra sidan se till att demografin med avseende på vårdtjänster inte rubbas i vissa medlemsstater. Att inte samtidigt diskutera situationen för de yrkesverksamma, deras utbildning och ett ömsesidigt erkännande av deras kvalifikationer är till nackdel för patienterna själva och alltså är direktivet från 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer dåligt lämpat för vårdsektorn.

Befolkningens hälsa är nyckeln till ekonomisk utveckling. Att göra det möjligt för befolkningen att få bättre information och vård utan att man främjar vare sig konsumtion eller vårdturism i en vision som är mer solidarisk och rättvis avseende patienträttigheter, utan djupare sociala och territoriella klyftor, att garantera både patienter och yrkesverksamma inom vården en viss rättssäkerhet, bevara våra socialförsäkringssystem samt optimera och samtidigt sprida forskningsresultat; allt detta är utmaningar för EU på ett mycket viktigt område av den europeiska samhällsmodellen för att få alla medborgare att se Europa som en lösning och inte ett problem i vardagen.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och allmänna rättsliga principer som bland annat fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns ätten till tillgång till hälsovård och medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis är grundläggande rättigheter. Detta direktiv måste i synnerhet genomföras och tillämpas med vederbörlig respekt för rätten till privat- och familjeliv, skydd av personuppgifter, likhet inför lagen och principen om icke-diskriminering och rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol, i enlighet med de allmänna rättsprinciperna i artiklarna 7, 8, 20, 21 och 47 i stadgan.	(3) Detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och allmänna rättsliga principer som bland annat fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna erkänns ätten till tillgång till hälsovård och medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis är grundläggande rättigheter. Detta direktiv måste i synnerhet genomföras och tillämpas med vederbörlig respekt för rätten till privat- och familjeliv, skydd av personuppgifter, likhet inför lagen och principen om icke-diskriminering, medlemsstaternas grundläggande etiska val och rätten till ett effektivt rättsmedel och en opartisk domstol, i enlighet med de allmänna rättsprinciperna i artiklarna 7, 8, 20, 21 och 47 i stadgan.
Motivering
Man har uttryckt oro över att etiskt kontroversiella ”vårdtjänster’ som dödshjälp, DNA-tester eller provrörsbefruktning kanske måste finansieras av medlemsstaterna även om den relevanta tjänsten inte är tillåten eller åtminstone inte finansieras i den relevanta medlemsstaten. Beträffande tjänster som är uppenbart olagliga, som dödshjälp, bör det inte finnas några tvivel, men det kan vara förtjänstfullt att klargöra frågan. På övriga områden som DNA-tester är situationen mer komplicerad eftersom de inte är förbjudna i någon medlemsstat men villkoren är tämligen olika (till exempel skyldighet att ge rådgivning före testerna).
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5a) Detta direktiv respekterar och påverkar inte medlemsstaternas frihet att bestämma vilken typ av hälso- och sjukvård de anser lämplig. Bestämmelserna i detta direktiv får inte tolkas på ett sådant sätt att de undergräver medlemsstaternas grundläggande etiska val, särskilt när det gäller skyddet av varje människas rätt till liv.
Motivering
Man har uttryckt oro över att etiskt kontroversiella ”vårdtjänster’ som dödshjälp, DNA-tester eller provrörsbefruktning kanske måste finansieras av medlemsstaterna även om den relevanta tjänsten inte är tillåten eller åtminstone inte finansieras i den relevanta medlemsstaten. Beträffande tjänster som är uppenbart olagliga, som dödshjälp, bör det inte finnas några tvivel, men det kan vara förtjänstfullt att klargöra frågan. På övriga områden som DNA-tester är situationen mer komplicerad eftersom de inte är förbjudna i någon medlemsstat men villkoren är tämligen olika (till exempel skyldighet att ge rådgivning före testerna).
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 5b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5b) Enligt EG- domstolens rättspraxis har patienter och vårdgivare rätt att bege sig till vilken medlemsstat som helst för att få respektive ge hälso- och sjukvård. Därför är det av yttersta vikt att hindren för patienternas gränsöverskridande rörlighet och för det gränsöverskridande tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster blir så få som möjligt inom Europeiska unionen.
Motivering
Gemenskapens normer för den inre marknaden bör alltid komma först. Trots att hälso- och sjukvården sorterar under medlemsstaternas behörighet är dock rörligheten för patienter och hälso- och sjukvårdspersonal en gränsöverskridande fråga och därför måste Europeiska unionen vara aktiv här. Samtidigt bör det finnas så få begränsningar som möjligt för rörligheten för patienter och personer inom vården, för att den fria rörligheten för personer inom Europeiska unionen ska kunna garanteras.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Detta direktiv syftar till att fastställa allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU och att garantera patientrörlighet och frihet att tillhandahålla hälso- och sjukvård och en hög hälsoskyddsnivå, samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård och sociala förmåner, särskilt sjukförmåner, respekteras fullt ut.	(8) Detta direktiv syftar till att fastställa allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU, att garantera patientrörlighet och frihet att tillhandahålla hälso- och sjukvård och en hög hälsoskyddsnivå samt att underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård och sociala förmåner, särskilt sjukförmåner, respekteras fullt ut.
Motivering
I lagstiftning som handlar om tillämpningen av patienträttigheter i gränsöverskridande hälso- och sjukvård bör man tydligt erkänna fördelarna under vissa omständigheter med gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Detta gäller särskilt sällsynta sjukdomar där det kanske inte finns tillgång till kvalitetsbehandling i en viss medlemsstat.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 10
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(10) I detta direktiv avses med gränsöverskridande hälso- och sjukvård följande sätt att tillhandahålla hälso- och sjukvård:	(10) I detta direktiv avses med gränsöverskridande hälso- och sjukvård följande:
– Användning av hälso- och sjukvård utomlands (dvs. patienten beger sig till en vårdgivare i en annan medlemsstat för att få behandling); det är detta som kallas patientrörlighet.	– En situation där patienten fysiskt beger sig till en vårdgivare i en annan medlemsstat än den i vilken patienten är försäkrad, för att där få hälso- och sjukvårdstjänster; det är detta som kallas patientrörlighet.
– Gränsöverskridande tillhandahållande av hälso- och sjukvård (dvs. (dvs. tillhandahållande av tjänster från en medlemsstat till en annan), t.ex. telemedicin, fjärrdiagnoser, utskrivning av läkemedelsrecept på distans och laboratorietjänster.	– En situation där hälso- och sjukvårdstjänsten, virtuellt eller på annat sätt, färdas över gränserna: patienten beger sig inte fysiskt till en annan medlemsstat men får ändå hälso- och sjukvårdstjänster från en annan medlemsstat än den där han eller hon är socialförsäkrad, exempelvis telekirurgi, medicinsk rådgivning, utskrivning av läkemedelsrecept och laboratorietjänster på distans; det är detta som kallas telemedicin.
– Etablering av vårdgivaren (dvs. en vårdgivare etablerar sig i en annan medlemsstat).	– Etablering av vårdgivaren (dvs. en vårdgivare etablerar sig i en annan medlemsstat).
– Tillfällig närvaro av personer (dvs. rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonal när de t.ex. under en viss period vistas i patientens medlemsstat för att ge vård).	Tillfällig närvaro av personer (dvs. rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonal när de t.ex. under en viss period vistas i patientens medlemsstat för att ge vård).
	– Köp av hälso- och sjukvårdsprodukter, exempelvis medicinsk utrustning och läkemedel, i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad; detta kan, men behöver inte, innebära att patienten fysiskt beger sig till den berörda medlemsstaten.
Motivering
Den första delen av ändringsförslaget syftar till en bättre formulering. Den andra delen handlar om köp av hälso- och sjukvårdsprodukter, som behandlats bland annat i domen i målet Decker och som förtjänar att tas upp i ett direktiv som syftar till att kodifiera domarna i målen Kohll och Decker.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Skäl 11
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(11) Som medlemsstaterna erkänt i rådets slutsatser om gemensamma värderingar och principer i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem finns det ett antal principer som används inom hälso- och sjukvården i hela EU. Dessa principer gäller kvalitet, säkerhet, vård som vilar på vetenskaplig grund och etik, patientdeltagande, prövning, den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter och konfidentialitet. Patienter, hälso- och sjukvårdspersonal och de myndigheter som ansvar för hälso- och sjukvårdsmyndigheterna måste kunna ha tilltro till att dessa gemensamma principer respekteras och att det finns strukturer som gör det möjligt att tillämpa dem i hela Europeiska unionen. Det bör därför vara myndigheterna i den medlemsstat där vården ges som ska se till att principerna tillämpas. Detta är nödvändigt för att patienterna ska få förtroende för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, som i sig behövs för att uppnå patientrörlighet och fri rörlighet för hälso- och sjukvårdstjänster på den inre marknaden och en hög hälsoskyddsnivå.	(11) Som medlemsstaterna erkänt i rådets slutsatser om gemensamma värderingar och principer i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem finns det ett antal principer som används inom hälso- och sjukvården i hela EU. Dessa principer gäller kvalitet, säkerhet, vård som vilar på vetenskaplig grund och etik, patientdeltagande, prövning, den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter och konfidentialitet. Patienter, hälso- och sjukvårdspersonal och de myndigheter som ansvar för hälso- och sjukvårdsmyndigheterna måste kunna ha tilltro till att dessa gemensamma principer respekteras och att det finns strukturer som gör det möjligt att tillämpa dem i hela Europeiska unionen. Det bör därför vara myndigheterna i den medlemsstat där vården ges som ska se till att principerna tillämpas. Detta är nödvändigt för att patienterna ska få förtroende för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, som i sig behövs för att uppnå patientrörlighet och fri rörlighet för hälso- och sjukvårdstjänster på den inre marknaden och en hög hälsoskyddsnivå. Trots dessa gemensamma värderingar får medlemsstaterna ändå fatta olika beslut på etiska grunder när det gäller vissa behandlingars tillgänglighet och de konkreta villkoren för tillgång. Detta direktiv får inte påverka den etiska mångfalden. Det får inte tvinga medlemsstater att göra behandlingar och tjänster tillgängliga inom sina gränser eller ersätta kostnader för behandlingar (som tillhandahållits i en annan medlemsstat) som inte är tillåtna enligt nationella lagar, bestämmelser och uppförandekoder för hälso- och sjukvårdspersonal.
Motivering
Man har uttryckt oro över att etiskt kontroversiella ”vårdtjänster’ som dödshjälp, DNA-tester eller provrörsbefruktning kanske måste finansieras av medlemsstaterna även om den relevanta tjänsten inte är tillåten eller åtminstone inte finansieras i den relevanta medlemsstaten. Beträffande tjänster som är uppenbart olagliga, som dödshjälp, bör det inte finnas några tvivel, men det kan vara förtjänstfullt att klargöra frågan. På övriga områden som DNA-tester är situationen mer komplicerad eftersom de inte är förbjudna i någon medlemsstat men villkoren är tämligen olika, till exempel skyldighet att ge rådgivning före testerna i en medlemsstat och inte i en annan.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Skäl 18
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(18) Rätten till ersättning av kostnader för vård i en annan medlemsstat från det lagstadgade socialförsäkringssystemet för patienter i deras egenskap av försäkrade personer har erkänts av domstolen i flera domar. Domstolen har förklarat att bestämmelserna i fördraget om friheten att tillhandahålla tjänster innefattar friheten för mottagare av hälso- och sjukvård, t.ex. personer som behöver sjukvård, att åka till en annan medlemsstat för att där få sådan vård. Samma sak gäller mottagare av hälso- och sjukvård som söker vård i en annan medlemsstat på andra sätt, till exempel genom e-hälsotjänster. Gemenskapsrätten inskränker inte medlemsstaternas befogenhet att själva organisera sin hälso- och sjukvård och sina sociala trygghetssystem, men när de utövar denna befogenhet måste medlemsstaterna följa gemenskapsrätten, särskilt bestämmelserna i fördraget om rätten att fritt tillhandahålla tjänster. Enligt dessa bestämmelser får medlemsstaterna inte införa eller behålla oberättigade begränsningar av friheten att tillhandahålla hälso- och sjukvårdstjänster.	(18) Rätten till ersättning av kostnader för vård i en annan medlemsstat eller för köp av hälso- och sjukvårdsprodukter från det lagstadgade socialförsäkringssystemet för patienter i deras egenskap av försäkrade personer har erkänts av domstolen i flera domar. Domstolen har förklarat att bestämmelserna i fördraget om friheten för tjänster och varor innefattar friheten för patienter att medvetet få hälso- och sjukvård och medvetet köpa hälso- och sjukvårdsprodukter i en annan medlemsstat. Samma sak gäller mottagare av hälso- och sjukvård som söker vårdtjänster via telemedicin från en annan medlemsstat än den där de är socialförsäkrade. Gemenskapsrätten inskränker inte medlemsstaternas befogenhet att själva organisera sin hälso- och sjukvård och sina sociala trygghetssystem, men när de utövar denna befogenhet måste medlemsstaterna följa gemenskapsrätten, särskilt bestämmelserna i fördraget om rätten att fritt tillhandahålla tjänster och varor. Enligt dessa bestämmelser får medlemsstaterna inte införa eller behålla oberättigade begränsningar av dessa friheter.
Motivering
Detta skäl handlar inte bara om tjänster utan även om köp av varor inom ramen för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Skälet får dessutom en bättre formulering.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Skäl 21
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(21) Det bör krävas att även patienter som söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter än de som avses för samordningen av de sociala trygghetssystemen enligt förordning (EEG) nr 1408/71 bör kunna utnyttja principen om fri rörlighet för tjänster i enlighet med fördraget och detta direktiv. Patienterna bör garanteras kostnadsersättning för denna vård på minst den nivå som de skulle ha fått om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där vårdmottagaren är sjukförsäkrad. Detta är helt förenligt med medlemsstaternas ansvar att bestämma omfattningen av sjukförsäkringen för sina medborgare och medför inga betydande konsekvenser för finansieringen av den nationella hälso- och sjukvården. Medlemsstaterna kan likväl i sin nationella lagstiftning föreskriva att kostnaderna för vård ska ersättas enligt de taxor som gäller i den behandlande medlemsstaten om detta är mer fördelaktigt för patienten. Detta kan särskilt gälla vård via de europeiska referensnätverk som ska inrättas enligt artikel 15 detta direktiv.	(21) Det bör krävas att även patienter som söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter än de som avses för samordningen av de sociala trygghetssystemen enligt förordning (EEG) nr 1408/71 bör kunna utnyttja principen om fri rörlighet för tjänster och varor i enlighet med fördraget och detta direktiv. Patienterna bör garanteras kostnadsersättning för denna vård och dessa hälso- och sjukvårdsprodukter på minst den nivå som de skulle ha fått om samma eller liknande vård hade getts eller produkter hade köpts i den medlemsstat där vårdmottagaren är sjukförsäkrad. Detta är helt förenligt med medlemsstaternas ansvar att bestämma omfattningen av sjukförsäkringen för sina medborgare och medför inga betydande konsekvenser för finansieringen av den nationella hälso- och sjukvården. Medlemsstaterna kan likväl i sin nationella lagstiftning föreskriva att kostnaderna för vård ska ersättas enligt de taxor som gäller i den behandlande medlemsstaten om detta är mer fördelaktigt för patienten. Detta kan särskilt gälla vård via de europeiska referensnätverk som ska inrättas enligt artikel 15 detta direktiv.
Motivering
Direktivet handlar inte bara om tjänster utan även om köp av varor inom ramen för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Skälet får dessutom en bättre formulering.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Skäl 24
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(24) Patienterna bör i alla händelser inte få någon ekonomisk fördel av att vården ges i en annan medlemsstat och därför bör endast de faktiska kostnaderna för mottagen vård ersättas.	(24) Patienterna bör i alla händelser inte få någon fördel av att vården ges eller hälso- och sjukvårdsprodukter köps i en annan medlemsstat. Därför bör endast de faktiska uppkomna kostnaderna ersättas.
Motivering
Direktivet handlar inte bara om tjänster utan även om köp av varor inom ramen för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Skälet får dessutom en bättre formulering.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Skäl 25
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(25) Detta direktiv avser inte att skapa någon rätt till ersättning för sådan vård i en annan medlemsstat som inte hör till de förmåner som omfattas av lagstiftningen i det land där patienten är försäkrad. Direktivet hindrar inte heller medlemsstaterna från att utöka sina system med vårdförmåner till att omfatta hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat i enlighet med sina bestämmelser.	(25) Detta direktiv avser inte att skapa någon rätt till ersättning för sådan vård eller köp av sådana hälso- och sjukvårdsprodukter i en annan medlemsstat som inte hör till de förmåner som omfattas av lagstiftningen i det land där patienten är försäkrad. Direktivet hindrar inte heller medlemsstaterna från att utöka sina system med vårdförmåner till att omfatta hälso- och sjukvård som fåtts samt hälso- och sjukvårdsprodukter som köpts i en annan medlemsstat i enlighet med sina bestämmelser.
Motivering
Direktivet handlar inte bara om tjänster utan även om köp av varor inom ramen för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Skälet får dessutom en bättre formulering.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Skäl 27
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(27) Enligt detta direktiv ska patienter också ha rätt att få läkemedel som godkänts för försäljning i den medlemsstat där vården ges, även om de inte får säljas i den medlemsstat där patienten är försäkrad, eftersom det är nödvändigt för att få effektiv behandling i en annan medlemsstat.	(27) Enligt detta direktiv ska patienter också ha rätt att i den behandlande medlemsstaten få läkemedel eller medicinsktekniska produkter som godkänts för försäljning i den medlemsstat där vården ges, även om de inte får säljas i den medlemsstat där patienten är försäkrad, om det är nödvändigt för patienten att få just denna effektiva behandling i en annan medlemsstat.
Motivering
Av hänsyn till rättssäkerheten och om de praktiska konsekvenserna för försörjningen med läkemedel bör man inte avvika från principen i artikel 6 i direktiv 2001/83/EG om att bara sådana läkemedel som är tillåtna i ifrågavarande medlemsstat ska få saluföras.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Skäl 29
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(29) All vård som inte betraktas som sjukhusvård enligt detta direktiv bör ses som vård utanför sjukhus. Med hänsyn till domstolens rättspraxis när det gäller fri rörlighet för tjänster bör det inte införas något krav på förhandstillstånd för att få ekonomisk ersättning från det lagstadgade socialförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad för vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat. Om sjukvården ersätts i den omfattning som garanteras av sjukförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad, kommer det faktum att det inte finns något krav på förhandstillstånd inte att rubba den ekonomiska jämvikten i de sociala trygghetssystemen.	(29) All vård som inte betraktas som sjukhusvård, enligt detta direktiv och lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad, bör ses som vård utanför sjukhus. Med hänsyn till domstolens rättspraxis när det gäller fri rörlighet för tjänster bör det inte införas något krav på förhandstillstånd för att få ekonomisk ersättning från det lagstadgade socialförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad för vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat. Att utveckla ett system för förhandsanmälan för vård utanför sjukhus borde göra det möjligt att säkerställa att patienten fått all nödvändig information före avresa. Ett sådant system skulle dock inte ifrågasätta principen om automatiska tillstånd för vård utanför sjukhus.
Motivering
Man bör kunna utveckla ett system med förhandsanmälan parallellt med det system med förhandstillstånd som de medlemsstater där patienterna är försäkrade kan upprätta. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan inte vägra ersättning inom ramen för detta förfarande vars syfte helt enkelt är att säkerställa att patienten verkligen mottagit all nödvändig information före avresan.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Skäl 32a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(32a) Ett förhandstillstånd bör kunna avslås endast inom ramen för ett rättvist och öppet förfarande. De bestämmelser som medlemsstaterna fastställer för att lämna in en ansökan om tillstånd samt eventuella skäl till avslag bör meddelas i förväg. Avslagen bör begränsas till det som är nödvändigt och stå i proportion till de målsättningar som styr upprättandet av ett system för förhandstillstånd.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Skäl 36
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(36) Medlemsstaterna beslutar själva hur många nationella kontaktpunkter de ska ha och hur dessa ska utformas. De nationella kontaktpunkterna kan också inlemmas i eller bygga vidare på verksamheten vid befintliga informationscentrum, förutsatt att man tydligt anger att de också fungerar som nationell kontaktpunkt för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. De nationella kontaktpunkterna bör ha lämpliga resurser för att kunna informera om de viktigaste aspekterna av gränsöverskridande vård och vid behov hjälpa patienterna rent praktiskt. Kommissionen bör bidra till samarbetet med medlemsstaterna i fråga om de nationella kontaktpunkterna för gränsöverskridande vård, bl.a. genom att göra relevant information tillgänglig på gemenskapsnivå, t.ex. via EU:s hälsoportal. Även om det finns nationella kontaktpunkter kan medlemsstaterna inrätta andra därmed förbundna kontaktpunkter på regional eller lokal nivå för att avspegla hur deras specifika hälso- och sjukvårdssystem är organiserat.	(36) Medlemsstaterna beslutar själva hur många nationella kontaktpunkter de ska ha och hur dessa ska utformas. De nationella kontaktpunkterna kan också inlemmas i eller bygga vidare på verksamheten vid befintliga informationscentrum, förutsatt att man tydligt anger att de också fungerar som nationell kontaktpunkt för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. De nationella kontaktpunkterna bör ha lämpliga resurser för att kunna informera om de viktigaste aspekterna av gränsöverskridande vård och vid behov hjälpa patienterna rent praktiskt. Kontaktpunkterna bör inte ge juridisk rådgivning i enskilda fall. Kommissionen bör bidra till samarbetet med medlemsstaterna i fråga om de nationella kontaktpunkterna för gränsöverskridande vård, bl.a. genom att göra relevant information tillgänglig på gemenskapsnivå, t.ex. via EU:s hälsoportal. Även om det finns nationella kontaktpunkter kan medlemsstaterna inrätta andra därmed förbundna kontaktpunkter på regional eller lokal nivå för att avspegla hur deras specifika hälso- och sjukvårdssystem är organiserat. Kontaktpunkterna behöver därför inte finnas bara hos förvaltningsmyndigheterna utan också hos behöriga yrkesorganisationer, som av medlemsstaterna anförtrotts denna uppgift.
Motivering
Om branschorganisationerna tas med i hälso- och sjukvårdsväsendet minskas risken för överlappande strukturer, med alla kostnader detta för med sig, eftersom organisationerna i fråga delvis redan i dag sköter de här informationsuppgifterna. På det här sättet får vi dessutom garantier för att sakkunskapen hos de berörda branschorganisationerna gynnar kontaktpunkternas arbete. Juridisk rådgivning i enskilda fall skulle överstiga kontaktpunkternas behörighet och som ett resultat därav aktualisera frågor om ansvaret.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Skäl 38a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(38a) Kommissionen bör stärka den ömsesidiga hjälpen mellan nationella organ för kvalitetskontroll, främja frivillig verksamhetscertifiering, kvalitetsintyg och samarbete mellan yrkesorganisationer och stödja utvecklingen av uppförandekoder för vårdgivare.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Skäl 39
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(39) Om läkemedel som godkänts i patientens medlemsstat enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel förskrivs i en annan medlemsstat för en enskild namngiven patient, bör ett sådant recept i princip bli medicinskt erkänt och kunna användas i patientens egen medlemsstat. Även om de lagstiftningsmässiga och administrativa hindren för ett sådant erkännande undanröjs kan det ändå krävas en korrekt överenskommelse med patientens behandlande läkare eller farmaceut i varje enskilt fall, om det är motiverat för att skydda folkhälsan och är nödvändigt och proportionellt i förhållande till syftet. Oavsett om det finns ett medicinskt erkännande kan den medlemsstat där patienten är försäkrad besluta om att låta sådana läkemedel omfattas av de sociala förmånerna. Principen om erkännande kan lättare tillämpas om det vidtas åtgärder som är nödvändiga för att skydda patientens säkerhet och förhindra att läkemedel missbrukas eller förväxlas.	(39) Om läkemedel som godkänts i patientens medlemsstat enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel förskrivs i en annan medlemsstat för en enskild namngiven patient, bör ett sådant recept i princip bli medicinskt erkänt och kunna fås ut på apotek i patientens egen medlemsstat. Även om de lagstiftningsmässiga och administrativa hindren för ett sådant erkännande undanröjs kan det ändå krävas en korrekt överenskommelse med patientens behandlande läkare eller farmaceut i varje enskilt fall, om det är motiverat för att skydda folkhälsan och är nödvändigt och proportionellt i förhållande till syftet. Oavsett om det finns ett erkännande och oavsett om nationella pris- och betalningsregler gäller kan den medlemsstat där patienten är försäkrad besluta om att låta sådana läkemedel omfattas av de sociala förmånerna. Principen om erkännande kan lättare tillämpas om det vidtas åtgärder som är nödvändiga för att skydda patientens säkerhet och förhindra att läkemedel missbrukas eller förväxlas.
Motivering
Vid ett erkännande av recept handlar det inte om ett medicinskt erkännande, utan om att man ska kunna få ut de receptbelagda läkemedlen på apotek.
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Skäl 39a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(39a) Kommissionen bör utarbeta en genomförbarhetsstudie om ett gemensamt EU-system för riktlinjer om hälso- och sjukvårdens kvalitet.
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Skäl 40
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(40) De europeiska referensnätverken inrättas och utvecklas med syftet att på europeisk nivå ge lika tillgång till gemensam expertis på hög nivå inom ett visst medicinskt område, för såväl alla patienter som för hälso- och sjukvårdspersonalen. Den tekniska utvecklingen av gränsöverskridande hälso‑ och sjukvård med hjälp av IKT‑teknik kan skapa oklarhet när det gäller medlemsstaternas tillsynsansvar och därmed hindra den fria rörligheten för hälso- och sjukvårdstjänster och eventuellt medföra ytterligare hälsorisker när tjänster tillhandahålls på detta sätt.	(40) De europeiska referensnätverken inrättas och utvecklas med syftet att på europeisk nivå ge lika tillgång till gemensam expertis på hög nivå inom ett visst medicinskt område, för såväl alla patienter som för hälso- och sjukvårdspersonalen. Den tekniska utvecklingen av gränsöverskridande hälso‑ och sjukvård med hjälp av IKT‑teknik kan skapa oklarhet när det gäller medlemsstaternas tillsynsansvar och därmed hindra den fria rörligheten för hälso- och sjukvårdstjänster och eventuellt medföra ytterligare hälsorisker när tjänster tillhandahålls på detta sätt. Betydelsefulla synergieffekter kan uppnås genom att kombinera den institutionella ramen för referensnätverk med centrala kontaktpunkter inom medlemsstaterna, i enlighet med skäl 34.
Motivering
Det är en dubbel vinst för patienter genom att samordningen av infrastrukturen för både kontaktpunkterna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och referensnätverken kombineras inom en enda institution i varje medlemsstat.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Skäl 43
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(43) Den ständiga utvecklingen inom medicinsk forskning och teknik innebär både möjligheter och utmaningar för medlemsstaternas hälso- och sjukvård. Samarbete när det gäller utvärdering av nya medicinska metoder kan gagna medlemsstaterna genom skalfördelar och genom att dubbelarbete undviks samt ge en bättre vetenskaplig grund för optimalt utnyttjande av ny teknik och därmed garantera en säker, högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård. Detta kommer också att bidra till den inre marknaden genom att nya medicinska rön och metoder sprids snabbare och till fler användare. Ett sådant samarbete förutsätter långsiktiga strukturer som omfattar alla relevanta myndigheter i samtliga medlemsstater och där man bygger vidare på befintliga pilotprojekt.	(43) Den ständiga utvecklingen inom medicinsk forskning och teknik innebär både möjligheter och utmaningar för medlemsstaternas hälso- och sjukvård. Samarbete när det gäller utvärdering av nya medicinska metoder kan gagna medlemsstaterna genom skalfördelar och genom att dubbelarbete undviks samt ge en bättre vetenskaplig grund för optimalt utnyttjande av ny teknik och därmed garantera en säker, högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård. Detta kan också bidra till den inre marknaden genom att nya medicinska rön och metoder sprids snabbare och till fler användare. Ett sådant samarbete förutsätter långsiktiga strukturer som omfattar alla relevanta parter, däribland hälso- och sjukvårdspersonal, patientföreträdare, forskare och producenter samt myndigheter i samtliga medlemsstater och där man bygger vidare på befintliga pilotprojekt.
	Dessutom bör samarbetet baseras på sunda principer om god förvaltning om insyn, öppenhet, delaktighet, objektivitet och rättvisa förfaranden som ser till patienternas behov, preferenser och förväntningar. Kommissionen bör se till att endast de organ inom utvärdering av medicinska metoder som följer dessa principer kan ansluta sig till nätverket.
Motivering
Hälsosystemen och processen med bedömning av hälsoteknik bör vara öppna och inkluderande. Patienternas åsikter, erfarenheter och kunskap bör vägas in i bedömningsprocessen för att en bättre bedömning ska kunna göras av fördelar, kostnader och risker. Läkare, hälso- och sjukvårdspersonal, forskare och industrin bör också involveras. Berörda parters åsikter måste finnas representerade i beslutsfasen av bedömningen av hälsoteknik. Detta ändringsförslag hör ihop med ett ändringsförslag till artikel 17.
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Artikel 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso‑ och sjukvård.	I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för EU-medborgarnas tillgång till en säker, högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård på lika villkor; i direktivet inrättas även mekanismer för hälso- och sjukvårdssamarbete mellan medlemsstaterna, där hänsyn tas till den nationella behörigheten att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård med syftet att förbättra tillgången till vårdsystemen i medlemsstaterna samt systemens kvalitet och effektivitet. Direktivet syftar även till att öka rättssäkerheten för medborgarna beträffande återbetalning av sådana kostnader för hälso- och sjukvård som tillhandahållits i en annan medlemsstat.
Motivering
Detta förslag om patientrörlighet kan anses gynna en viss kategori medborgare (köpstarka, välinformerade och språkkunniga medborgare). Det rör sig dock om en minoritet av medborgarna.
Förslaget till direktiv bör inte fokuseras enbart på patienternas rörlighet (som bara berör en minoritet), utan på att förbättra vårdens kvalitet och säkerhet samt på samarbetet mellan medlemsstaterna, vilket skulle gynna den stora allmänheten.
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Artikel 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv gäller hälso- och sjukvårdstjänster, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata.	Detta direktiv gäller hälso- och sjukvårdstjänster som tillhandahålls i en annan medlemsstat än den där patienten är bosatt eller försäkrad, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata.
	Syftet med detta direktiv är att öka tillgången till gränsöverskridande hälso‑ och sjukvård.
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om villkoren för tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få adekvat vård enligt artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 är uppfyllda, gäller bestämmelserna i den förordningen och artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv ska inte tillämpas. Men om en försäkrad person söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter gäller artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv och artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 ska inte tillämpas. När villkoren för förhandstillstånd i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls ska dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas.	2. Om det är förenligt med EG-domstolens rättspraxis och om villkoren för tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få adekvat vård enligt artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 är uppfyllda, gäller bestämmelserna i den förordningen och artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv ska inte tillämpas. Men om en försäkrad person söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter gäller artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv och artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 ska inte tillämpas . När villkoren för förhandstillstånd i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls ska dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas.
Motivering
Det måste klargöras att det i situationer där förordning nr 1408/71 (direktiv 883/2004) inte är förenlig med EG-domstolens rättspraxis är den sistnämnda som äger företräde. Alla direktiv om ersättningar och villkor för hälso- och sjukvård, registrering och kontroll av läkemedel och skydd av personuppgifter samt andra direktiv har företräde framför det här direktivet så länge de inte strider mot EG-domstolens praxis, vilket uttryckligen fastställs i punkt 2.
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Artikel 4 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) hälso- och sjukvård: vårdtjänster som utförs av eller under överinseende av hälso- och sjukvårdspersonal som utövar sitt yrke, och oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras på nationell nivå och om de är offentliga eller privata,	a) hälso- och sjukvård: vårdtjänster eller vårdprodukter, särskilt medicinska eller farmaceutiska tjänster samt läkemedel eller medicintekniska produkter, som utförs respektive förskrivs av eller under överinseende av hälso- och sjukvårdspersonal som utövar sitt yrke, och oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras på nationell nivå och om de är offentliga eller privata,
Motivering
Utlämning av läkemedel är en fråga om fri rörlighet för varor. Apotekarna arbetar dock med mera än med bara distribution, eftersom de ger råd och tillhandahåller läkemedel till sina patienter. De läkemedel de lämnar ut kompletterar dessutom läkarnas behandling och utgör således en viktig del av hälso- och sjukvården. Därför bör deras verksamhet till stor del omfattas av detta direktiv.
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Artikel 4 – led aa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	aa) hälsouppgifter: alla uppgifter som rör en persons fysiska eller psykiska hälsa eller vilka hälso- och sjukvårdstjänster som personen utnyttjat, vilket kan innefatta: a) uppgifter om registrering av personen för tillhandahållande av hälso- och sjukvårdstjänster, b) uppgifter om betalning för eller rätt till hälso- och sjukvård avseende personen i fråga, c) ett nummer, en symbol eller ett kännetecken som personen tilldelats för att identifiera denne för hälso- och sjukvårdsändamål, d) alla uppgifter om personen som insamlats i samband med hälso- och sjukvårdstjänster som personen utnyttjat, e) uppgifter som härrör från tester eller undersökningar av en kroppsdel eller kroppssubstans, och f) identifiering av en person (yrkesverksam inom hälso- och sjukvården) som tillhandahållit hälso- och sjukvård till personen.
Motivering
I datatillsynsmannens yttrande rekommenderas att definitionen av hälsouppgifter bör vara så omfattande som möjligt. Detta är definitionen enligt ISO 27799.
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Artikel 4 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut enligt direktiv 2005/36/EG eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG,	d) hälso- och sjukvårdspersonal: läkare, sjuksköterska med ansvar för allmän hälso- och sjukvård, tandläkare, barnmorska eller farmaceut enligt direktiv 2005/36/EG eller annan person som utövar yrkesverksamhet inom hälso- och sjukvård som är begränsad till ett reglerat yrke enligt definitionen i artikel 3.1 a i direktiv 2005/36/EG eller en person som lagligen bedriver hälso- och sjukvårdsverksamhet i den behandlande medlemsstaten,
Motivering
Detta ändringsförslag stämmer överens med direktivets tillämpningsområde (vårdtjänster och -produkter.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Artikel 4 – led h
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
h) medlemsstat där patienten är försäkrad: den medlemsstat där patienten är försäkrad person,	h) medlemsstat där patienten är försäkrad: den medlemsstat där patienten är socialförsäkrad i enlighet med samordningsbestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71,
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Artikel 4 – led i
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
i) behandlande medlemsstat: den medlemsstat på vilkens territorium den gränsöverskridande hälso- och sjukvården faktiskt bedrivs,	i) behandlande medlemsstat: den medlemsstat på eller från vilkens territorium den gränsöverskridande hälso- och sjukvården faktiskt bedrivs,
Motivering
Genom att lägga till ”eller från” i definitionen av ”behandlande medlemsstat” tydliggör man att även telemedicin omfattas av definitionen.
Ändringsförslag  28 Förslag till direktiv Artikel 4 – led ia (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ia) medicinteknisk produkt: en medicinteknisk produkt i den betydelse som avses i direktiv 93/42/EEG, direktiv 90/385/EEG och direktiv 98/7/EG.
Motivering
Inköp av material som används inom hälso- och sjukvården (såsom medicintekniska produkter) behandlades i domen i målet Decker (det gällde i detta fall glasögon) och ska därför också tas upp i ett direktiv som syftar till att kodifiera domarna i målen Kohll och Decker.
Ändringsförslag  29 Förslag till direktiv Artikel 4 – led ib (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ib) material som används inom hälso- och sjukvården: produkter som används för att upprätthålla eller förbättra en persons hälsotillstånd, såsom bl.a. medicintekniska produkter och läkemedel.
Motivering
Inköp av material som används inom hälso- och sjukvården (såsom medicintekniska produkter) behandlades i domen i målet Decker (det gällde i detta fall glasögon) och ska därför också tas upp i ett direktiv som syftar till att kodifiera domarna i målen Kohll och Decker.
Ändringsförslag  30 Förslag till direktiv Artikel 5 – rubriken, punkt 1 och led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Myndigheternas ansvar i den behandlande medlemsstaten	Myndigheternas ansvar i medlemsstaterna
1. Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Under sådana omständigheter ska de med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och se till	1. Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Under sådana omständigheter ska de på grundval av principerna om allmängiltighet, geografisk och ekonomisk tillgång till vård av god kvalitet, effektivitet och ändamålsenlighet, regelbundenhet, rättvisa och solidaritet fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och se till
a) att det finns arrangemang som säkrar att vårdgivarna kan uppfylla sådana normer med beaktande av internationell medicinsk vetenskap och allmänt vedertagen god medicinsk praxis,	a) att det finns arrangemang som ger yrkesverksamma inom hälso- och sjukvården systematisk utbildning och praktik av hög kvalitet och säkrar att vårdgivarna kan uppfylla sådana normer med beaktande av internationell medicinsk vetenskap och allmänt vedertagen god medicinsk praxis,
Ändringsförslag  31 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) att vårdgivarnas praktiska tillämpning av sådana normer regelbundet övervakas och att lämpliga återgärder vidtas om relevanta normer inte följs inte uppnås, med beaktande av nya medicinska rön och metoder,	b) att den vård som nämns i punkt 1 tillhandahålls i enlighet med de kvalitets- och säkerhetsnormer som fastställts av den behandlande medlemsstaten och därmed garanterar
	i) att patienter och vårdgivare från andra medlemsstater kan få information om sådana normer och riktlinjer, inbegripet bestämmelser om tillsyn,
	ii) att patienter och vårdgivare från andra medlemsstater kan få information om tillgänglig behandling, vårdens tillgänglighet, genomsnittliga eller eventuellt obligatoriska kostnader och uppgifter om bestämmelserna om försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar för vårdgivare,
Motivering
Bestämmelserna i artikel 11 bör tas med i artikel 5, eftersom de handlar om samma sak. Det kan övervägas om inte artikel 11 borde utgå.
Av hänsyn till subsidiariteten och proportionaliteten bör definitionen av kvalitets- och säkerhetsnormer ses uteslutande som en fråga om vilken lagstiftning som då ska tillämpas.
Patienterna och vårdgivarna måste upplysas om vilka kvalitets- och säkerhetsnormer som gäller i medlemsstaterna. Patienterna måste också upplysas om vilka valmöjligheter de har i fråga om sin behandling, för att de ska kunna fatta beslut.
Ändringsförslag  32 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) att vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut, särskilt information om vårdens tillgänglighet, kostnad och resultat och uppgifter om deras försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar,	c) att vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut, särskilt information om behandlingsalternativ, vårdens tillgänglighet, kostnad och kvalitetsgarantier och föreliggande risker samt uppgifter om deras försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar,
Motivering
Patienterna måste upplysas om vilka olika behandlingsalternativ som står till buds för att de ska kunna fatta välgrundade beslut.
Ändringsförslag  33 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) att patienterna har möjlighet att klaga och garanteras prövning och kompensation när de lider skada på grund av den vård de fått,	utgår
Ändringsförslag  34 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led e
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
e) att det för den vård som bedrivs på deras territorium finns system med yrkesansvarsförsäkring eller en garanti eller liknande arrangemang som är likvärdiga eller i allt väsentligt jämförbara när det gäller syftet och som är anpassade till riskens art och omfattning,	e) att det för den vård som bedrivs på territoriet finns system med yrkesansvarsförsäkring eller en garanti eller liknande arrangemang som är likvärdiga eller i allt väsentligt jämförbara när det gäller syftet och som är anpassade till riskens art och omfattning,
Ändringsförslag  35 Förslag till direktiv Artikel 5 – rubriken, punkt 1, leden f och g
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
f) att den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter skyddas i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG,	f) att det föreligger en rätt till kontinuerlig vård genom att relevanta patientuppgifter ställs till förfogande; i detta sammanhang måste den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter skyddas i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG,
g) att patienter från andra medlemsstater behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten, vilket även omfattar skydd mot diskriminering enligt gemenskapsrätt och nationell lagstiftning i den behandlande medlemsstaten.	g) att patienter från andra medlemsstater behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten, vilket även omfattar skydd mot diskriminering enligt gemenskapsrätt och nationell lagstiftning i den behandlande medlemsstaten.
	ga) att systematiska och fortlöpande insatser görs för att säkerställa att dessa normer förbättras, i enlighet med rådets slutsatser om gemensamma värderingar och principer i Europeiska unionens hälso- och sjukvårdssystem*, och med hänsyn till den internationella medicinska forskningens resultat och allmänt erkänd god praxis samt till ny teknik inom vården,
	gb) att myndigheterna i de behandlande medlemsstaterna regelbundet kontrollerar sina vårdsystems tillgänglighet, kvalitet och ekonomiska situation på grundval av de uppgifter som samlats in enligt artikel 18 och att de regelbundet vidtar lämpliga åtgärder för att bevara nivån på folkhälsan och den ekonomiska livskraftigheten hos sina socialförsäkringssystem,
	gc) att det enligt detta direktiv inte krävs att vårdgivarna godtar en planerad behandling eller ger patienter från andra medlemsstater företräde framför andra patienter med samma behov, särskilt om det leder till längre väntetider.
	gd) att det föreligger rätt till en patientjournal, i skriftlig eller elektronisk form, är viktigt också med tanke på kontinuiteten i vården,
	ge) att beräkningen av kostnaderna för vård som tillhandahållits patienter från andra medlemsstater motsvarar de faktiska genomsnittskostnaderna som debiteras patienterna eller deras sjukvårdsförsäkringsbolag i den behandlande medlemsstaten.
	1a. För att på bästa sätt garantera patienternas säkerhet ska de behandlande medlemsstaterna och medlemsstaterna där patienterna är försäkrade se till
	a) att patienterna har möjlighet att klaga, i synnerhet hos en europeisk ombudsman, som ska ta hand om klagomål från patienter om förhandstillstånd, vårdens kvalitet samt betalningar och att de kan erhålla prövning och kompensation när de lider skada på grund av den gränsöverskridande hälso- och sjukvård vård de fått,
	b) att kvalitets- och säkerhetsnormerna i den behandlande medlemsstaten offentliggörs på ett språk och i ett format som är tydligt och att de är tillgängliga för medborgarna,
	c) att det finns rätt till kontinuerlig vård, i synnerhet genom att översända de relevanta medicinska uppgifterna om patienten i enlighet med bestämmelserna i punkt 1 e och artikel 13 och att behandlade patienter har rätt till en journal, i skriftlig eller elektronisk form, om behandlingen och alla medicinska rekommendationer för fortsatt behandling,
	d) att medlemsstaten där patienterna är försäkrade i fall av komplikationer till följd av hälso- och sjukvård i utlandet, eller om det visar sig vara nödvändigt med en medicinsk uppföljning, garanterar att den ersätter kostnaderna i samma utsträckning som för hälso- och sjukvård som utförs på dess eget territorium,
	e) att de i förväg omedelbart informerar varandra om vårdgivare eller hälso- och sjukvårdspersonal mot vilkas registrering eller rätt att tillhandahålla tjänster tillsynsmyndigheterna har ingripit.
	1b. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 vidta nödvändiga åtgärder för att uppnå en gemensam nivå på skyddet av hälsouppgifter på nationell nivå, med beaktande av befintliga tekniska standarder på detta område.
	__________ * EUT C 146, 22.6.2006, s. 1.
Ändringsförslag  36 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. I den mån det är nödvändigt för att underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och med utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå, ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna utarbeta europeiska riktlinjer för att underlätta genomförandet av punkt 1.	3. I den mån det är nödvändigt för att underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och med utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå, ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna utarbeta förslag för att underlätta genomförandet av punkt 1. Dessa riktlinjer kommer att fungera som ett stöd för medlemsstaterna när de fastställer tydliga kvalitets- och säkerhetskriterier för hälso- och sjukvård som tillhandahålls på deras territorier.
Motivering
Kommissionen har behörighet endast i frågor som rör gränsöverskridande hälso- och sjukvårdstjänster. Att utarbeta riktlinjer vore ett klart intrång i medlemsstaternas behörighet på hälso- och sjukvårdens område. Enligt subsidiaritetsprincipen är det medlemsstaterna själva som har ansvaret för hur hälso- och sjukvården ska vara upplagd.
Ändringsförslag  37 Förslag till direktiv Artikel 6 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat	Hälso- och sjukvård i och från en annan medlemsstat
Ändringsförslag  38 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.	1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård från en annan medlemsstat utan att fysiskt förflytta sig till den medlemsstaten, eller önskar köpa hälso- eller sjukvårdsprodukter, inte hindras från att få denna hälso- och sjukvård eller dessa produkter om behandlingen eller produkterna i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts eller samma eller liknande produkter köpts i den medlemsstaten. Detta direktiv ska inte hindra medlemsstaterna från att införa ett förmånligare system, till exempel där vårdkostnaderna ersätts enligt den (högre) nivå som gäller i den medlemsstat där behandlingen har utförts eller produkterna köpts. Detta kan framför allt gälla sådana behandlingar som ges via de europeiska referensnätverk som avses i artikel 15 i direktivet. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka hälso- och sjukvårdtjänster och vilket material som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs eller produkterna köps.
Motivering
I förslaget föreskrivs det bara en sådan mekanism med vars hjälp medlemsstaterna kan begränsa utflödet av patienter. Men det behövs också en mekanism som fungerar i omvänd riktning, alltså för att begränsa inflödet av patienter. Såväl ut- som inflödet av patienter kan ju bli ett hot mot den ekonomiska stabiliteten i det sociala trygghetssystemet och/eller vårdkapaciteten och tillgången på vård.
Ändringsförslag  39 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.	2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad eller betalas av socialförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller för patienten lika effektiv vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, såvida kostnaderna ingår i de förmåner som patienten enligt medlemsstatens lagstiftning är berättigad till, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården. Medlemsstaterna ska täcka andra anknutna kostnader, såsom terapeutisk behandling, under förutsättning att de totala kostnaderna inte överstiger det belopp som ska utbetalas i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Ändringsförslag  40 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnaderna som skulle ha gällt om samma eller liknande vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för personer.	3. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som i en annan medlemsstat söker hälso- och sjukvårdstjänster eller där vill köpa hälso- och sjukvårdsprodukter uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter som skulle ha gällt om samma eller liknande vård hade getts eller samma eller liknande produkter köpts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för tjänster och varor.
Motivering
Det är inte den fria rörligheten för personer som är av relevans här (den principen ligger till grund för förordning (EEG) nr 1408/71). Det som har relevans i det här sammanhanget är däremot den fria rörligheten för tjänster och varor.
Ändringsförslag  41 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.	4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad. Här ska även resekostnader i händelse av otillbörligt dröjsmål eller vid avsaknad av tillgänglig behandling av sällsynta sjukdomar inbegripas, utom i fall då det rör sig om behandlingar som är uttryckligen förbjudna i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Motivering
Om försäkrade personer måste resa för att söka vård i en annan medlemsstat, på grund av dröjsmål eller av att behandlingen inte finns i den egna medlemsstaten – vilket är särskilt relevant i samband med sällsynta sjukdomar – bör även resekostnaderna betraktas som kostnader som ska ersättas av vårdgivaren i den medlemsstat där patienten är försäkrad. Detta ska dock inte gälla i fall då behandlingen är uttryckligen förbjuden i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Ändringsförslag  42 Förslag till direktiv Artikel 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska inte kräva förhandstillstånd för ersättning av kostnader för vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat om kostnaderna för vården, om denna hade utförts inom dess eget territorium, skulle ha täckts av det egna socialförsäkringssystemet.	Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska inte kräva förhandstillstånd för ersättning av kostnader för vård utanför sjukhus eller hälso- eller sjukvårdsprodukter i en annan medlemsstat om kostnaderna för vården, om denna hade utförts eller för produkterna, om dessa hade köpts, inom dess eget territorium, skulle ha täckts av det egna socialförsäkringssystemet.
Motivering
Inköp av produkter som används inom hälso- eller sjukvården (såsom medicintekniska produkter) behandlades i domen i målet Decker (det gällde i detta fall glasögon) och ska därför också tas upp i ett direktiv som syftar till att kodifiera domarna i målen Kohll och Decker.
Ändringsförslag  43 Förslag till direktiv Artikel 8 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Sjukhusvård och specialistvård	Sjukhusvård
Ändringsförslag  44 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Förteckningen ska sammanställas och kan regelbundet uppdateras av kommissionen. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.	2. Förteckningen ska sammanställas i samarbete och dialog med medlemsstaternas hälso- och sjukvårdsmyndigheter och kan regelbundet uppdateras av kommissionen. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.
Motivering
Det är bra om medlemsstaternas behöriga hälso- och sjukvårdsmyndigheter samarbetar och för en dialog om denna särskilda förteckning, eftersom sjukdomarna och deras behandling skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.
Ändringsförslag  45 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) sådan hälso- och sjukvård som kräver att patienten läggs in minst en natt,	a) sådan hälso- och sjukvård som enbart kan ges vid en vårdinrättning och som normalt sett kräver att patienten läggs in,
3. Medlemsstaterna där vårdmottagaren är sjukförsäkrad får införa ett system med förhandstillstånd för ersättning genom sina socialförsäkringssystem av kostnaderna för sjukhusvård som ges i en annan medlemsstat när följande villkor är uppfyllda:	3. I undantagsfall får medlemsstaterna där vårdmottagaren är sjukförsäkrad införa ett system med förhandstillstånd för ersättning genom sina socialförsäkringssystem av kostnaderna för sjukhusvård som ges i en annan medlemsstat om
b) Syftet med systemet är att hindra utflödet av patienter till följd av genomförandet av denna artikel och hindra det från att allvarligt försvaga eller sannolikt allvarligt försvaga:	b) syftet med systemet är att hindra utflödet av patienter till följd av genomförandet av denna artikel och hindra det från att allvarligt försvaga eller sannolikt allvarligt försvaga:
i) den ekonomiska balansen i medlemsstatens systemen för social trygghet, och/eller	i) den ekonomiska balansen i medlemsstatens systemen för social trygghet, och/eller
ii) planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, tillhandahållande av en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller upprätthållande av vårdkapacitet eller medicinsk kompetens i den berörda medlemsstaten.	ii) planerings- och rationaliseringsmålen i medlemsstaten inom sjukhussektorn för att garantera tillräcklig och permanent tillgång till ett väl avvägt utbud av sjukhusvård av god kvalitet i den berörda medlemsstaten och för att undvika slöseri med ekonomiska, tekniska och personella resurser.
Ändringsförslag  46 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. Om en ansökan om förhandstillstånd ingivits och beviljats ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att patienten bara behöver betala sådana kostnader i förskott som han/hon skulle ha fått betala om vården hade tillhandahållits i patientens hälso- och sjukvårdssystem. Medlemsstaterna ska sträva efter att överföra medel direkt mellan finansiären och vårdgivaren för att täcka övriga kostnader.
Ändringsförslag  47 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Patienter som står på väntelista för medicinsk vård i den medlemsstat där de är försäkrade ska inte behöva något förhandstillstånd om den tid som krävs för att få tillståndet innebär fara för patientens hälsa eller för den behandling patienten ska genomgå, eller om behandlingen i fråga inte kan ges i den medlemsstat där personen i fråga är försäkrad, oberoende av förfaranden som uttryckligen är förbjudna enligt lag i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Motivering
Patienter som har drabbats av onödigt dröjsmål ska inte behöva något förhandstillstånd. Detsamma gäller för patienter som inte har tillgång till vissa behandlingar på grund av att dessa inte finns tillgängliga i den medlemsstat där de är försäkrade. Man får dock inte uppfatta detta som ett sätt att underlätta tillhandahållande och finansiering av behandlingar som uttryckligen är förbjudna enligt lag i den medlemsstat där patienterna är försäkrade.
Ändringsförslag  48 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5b. Det ska inte krävas förhandstillstånd för patienter som står på väntelista för medicinsk vård i det land där de är försäkrade och som är i brådskande behov av vård.
Motivering
Patienter som står på väntelista för medicinsk vård i sitt hemland och som är i brådskande behov av vård bör ha möjlighet att söka sig till en annan medlemsstat för att snabbt få vård, utan att behöva ansöka om förhandstillstånd. De bör även ha rätt att få alla kostnader för sin ofta kostsamma vård täckta av ursprungslandet som betalar i förskott till det behandlade landet (utan att själva behöva lägga ut pengar).
Ändringsförslag  49 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5c. Patienter med sällsynta sjukdomar ska inte omfattas av krav på förhandstillstånd.
Motivering
I fall då det råder brist på kunskap och expertis på nationell nivå bör patienter med sällsynta sjukdomar, både diagnostiserade och icke diagnostiserade, ha rätt att själva välja var de ska söka vård, utan förhandstillstånd. De bör även ha rätt att få alla kostnader för sin ofta kostsamma vård täckta av ursprungslandet som betalar i förskott till det behandlade landet (utan att själva behöva lägga ut pengar), särskilt när den vård de behöver inte finns tillgänglig i det land där de är försäkrade, eftersom detta ofta är skälet till att de måste resa utomlands för vård.
Ändringsförslag  50 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 9 – punkt -1 (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	-1. Tillståndsgivningen ska följa kriterier som hindrar de behöriga myndigheterna från att göra en godtycklig bedömning.
Ändringsförslag  51 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 9 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Om en ansökan om förhandstillstånd har beviljats ska den medlemsstat där patienten är försäkrad ansöka om ersättning för ytterligare kostnader som patienten ska betala direkt till vårdgivaren.
Motivering
Medlemsstaterna bör underlätta en direkt betalning av kostnader som uppstått mellan patienten i den medlemsstat där han/hon är försäkrad och vårdgivaren i den behandlande medlemsstaten. Syftet är att patienter inte ska behöva tyngas av kostnader som ska betalas direkt och vilka kan utgöra ett hinder för tillgången till vård.
Ändringsförslag  52 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 9 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Det ska finnas en europeisk ombudsman med uppgift att handlägga klagomål från patienter rörande förhandstillstånd, vårdens kvalitet samt betalningar.
Motivering
Patienterna bör ha möjlighet att göra sina röster hörda på EU-nivå om de vill klaga på viktiga aspekter av systemet såsom förhandstillstånd, vårdens kvalitet och betalningar.
Ändringsförslag  53 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 9 – punkt 5b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5b. Kommissionen ska, inom två år efter ikraftträdandet av detta direktiv, undersöka om det är möjligt att inrätta en clearingorganisation som underlättar ersättningen av kostnader enligt detta direktiv och går över gränser, hälso- och sjukvårdssystem och valutazoner, och ska rapportera tillbaka till Europaparlamentet och rådet och, i förekommande fall, lägga fram ett lagstiftningsförslag.
Motivering
Medlemsstaterna ska underlätta ersättning av kostnader mellan medlemsstaterna på ett sätt som gör kostnadsberäkningar så objektiva och opartiska som möjligt. Detta kan utgöra en del av en effektiv lösning för att nå detta mål.
Ändringsförslag  54 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att det finns mekanismer så att patienterna på begäran kan få information om hur man får vård i en annan medlemsstat och vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av gränsöverskridande hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat.	1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att det finns mekanismer så att patienterna på begäran kan få information om hur man får vård i en annan medlemsstat och vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av gränsöverskridande hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat. Patientorganisationerna bör delta i samarbetet med de behöriga nationella myndigheterna när information till patienterna tas fram och sprids.
Motivering
Patientorganisationerna är ett värdefullt stöd för de nationella behöriga myndigheter som arbetar med att ta fram och sprida information direkt till patienterna.
Ändringsförslag  55 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. I varje medlemsstat ska det finnas ett oberoende rådgivningscentrum där patienter kan få råd om de olika behandlingarna i medlemsstaterna. Utifrån den information som ges på ett rådgivningscentrum kan patienter bestämma vilken behandling de föredrar.
Ändringsförslag  56 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter.	1. Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter. Dessa nationella kontaktpunkter ska upprättas på ett effektivt och öppet sätt. Information om dem ska spridas på lämpligt sätt i medlemsstaterna, så att patienterna lätt kan få tillgång till den.
Ändringsförslag  57 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. De nationella kontaktpunkterna i frågor som gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård får inlemmas i verksamheten vid medlemsstaternas befintliga informationscentrum.
Motivering
I skäl 36 sägs det klart ut att de nationella kontaktpunkterna får ingå som en del av redan befintliga strukturer i medlemsstaterna och detta måste framhållas också i föreskrifterna i direktivet. På det här sättet slipper vi betunga medlemsstaterna med ytterligare byråkrati i samband med genomförandet av direktivet.
Ändringsförslag  58 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den nationella kontaktpunkten i den medlemsstat där patienten är försäkrad ska i nära samarbete med andra behöriga nationella myndigheter och med nationella kontaktpunkter i andra medlemsstater, särskilt den behandlande medlemsstaten, och med kommissionen	2. Den nationella kontaktpunkten i den medlemsstat där patienten är försäkrad ska i nära samarbete med andra behöriga nationella myndigheter, men oberoende av dessa, och med nationella kontaktpunkter i andra medlemsstater, särskilt med patientorganisationerna i den behandlande medlemsstaten, och med kommissionen
Motivering
Det är absolut nödvändigt att skapa ett fungerande oberoende mellan de nationella kontaktpunkterna och andra behöriga nationella myndigheter, såsom hälso- och sjukvården, eftersom det kan finnas incitament för den senare att bedriva verksamhet på sina egna villkor, snarare än på patienternas.
Ändringsförslag  59 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,	a) ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, vårdgivarnas status som offentligt eller privat verksamma, återbetalningsförfaranden och återbetalningstariffer, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,
Ändringsförslag  60 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 - led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) främja internationella mekanismer för tvistlösning utanför domstol när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård.	d) främja internationella mekanismer för tvistlösning utanför domstol, i samarbete med ombudsmannen, när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård.
Motivering
Ombudsmannen är en oberoende myndighet som är verksam i varje medlemsstat och som framför allt utreder individuella administrativa förfaranden eller uraktlåtanden eller konkreta handlingar från offentliga organ som strider mot rättigheter eller kränker legitima intressen hos fysiska eller juridiska personer. I det aktuella fallet skulle ombudsmannen kunna bidra komplementärt till tvistlösningsarbetet.
Ändringsförslag  61 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led ea (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ea) Primärvårdgivare ska informera patienterna i den medlemsstat där de är försäkrade om att de nationella kontaktpunkterna finns och hur de fungerar.
Motivering
Primärvårdgivare, t.ex. husläkare/allmänläkare, är i de flesta fall den första kontakten som patienten har med hälso- och sjukvården. För att patienterna ska bli medvetna om sin rätt till gränsöverskridande sjukvård bör primärvårdgivare vara skyldiga att hänvisa patienterna till nationella kontaktpunkter där de kan få den mest utförliga informationen om sina behandlingsalternativ.
Ändringsförslag  62 Förslag till direktiv Artikel 13 - punkterna 2a – 2c (nya)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Medlemsstaterna ska säkerställa att deras olika behöriga myndigheter samarbetar så att den information som ges till patienterna i enlighet med bestämmelserna i artikel 10 är pålitlig.
	2b. Medlemsstaterna ska samarbeta för att garantera eventuella medicinska uppföljningar och/eller behandlingar till följd av komplikationer som uppstått efter hälso- och sjukvård som getts i utlandet. Den behandlande medlemsstaten ska garantera den medlemsstat där patienten är försäkrad, och som är ansvarig för kostnaderna för uppföljningen och/eller behandlingen, möjlighet att överklaga när en skada har uppstått, och garantera tillgång till vårdjournalen.
	2c. Det ska finnas en EU-förteckning över yrkesverksamma läkare som har strukits ur läkarregistret eller är föremål för begränsningar eller disciplinära förfaranden av de relevanta myndigheterna i någon av EU:s medlemsstater.
Motivering
Plikten att samarbeta bör tillämpas på de nya bestämmelserna i artiklarna 5 och 10.
Ändringsförslag  63 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstater som godkänner att ett läkemedel släpps ut på deras marknader i enlighet med artikel 6.1 i direktiv 2001/83/EG ska se till att recept som utfärdas av en behörig person i en annan medlemsstat för en namngiven patient kan användas på deras territorium och att eventuella begränsningar av erkännandet av enskilda recept förbjuds, såvida inte de är	1. Medlemsstater som godkänner att ett läkemedel släpps ut på marknaden i en medlemsstat i enlighet med artikel 6.1 i direktiv 2001/83/EG ska se till att recept som utfärdas av en behörig person i en annan medlemsstat för en namngiven patient och för läkemedlet ifråga kan användas på deras territorium och att eventuella begränsningar av erkännandet av enskilda recept förbjuds, såvida inte de är
Motivering
Artikel 6 der Richtlinie 2001/83/EG sieht vor, dass nur im jeweiligen Mitgliedstaat zugelassene Arzneimittel in den Verkehr gebracht werden dürfen. Diese nationalen Zulassungen machen auch heute noch den weit überwiegenden Marktanteil der Arzneimittel gegenüber zentralen europäischen Zulassungen auf der Grundlage der Verordnung (EG) 726/2004 aus. Auch bei an sich unzweifelhaft authentischen Verschreibungen können im konkreten Einzelfall legitime und begründete Zweifel an der Befugnis der verschreibenden Person zur Verschreibung des fraglichen Arzneimittels bestehen, z.B. bei einer möglichen Überschreitung berufsrechtlicher Grenzen der Approbation. Diesen möglichen Zweifeln wird durch die Änderung in Buchstabe b) Rechnung getragen.
Ändringsförslag  64 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 1 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) grundas på legitima och berättigade tvivel angående äktheten eller innehållet i ett enskilt recept.	b) grundas på legitima och berättigade tvivel angående äktheten eller innehållet i ett enskilt recept eller den förskrivande personens rätt att utfärda recept.
Motivering
Artikel 6 der Richtlinie 2001/83/EG sieht vor, dass nur im jeweiligen Mitgliedstaat zugelassene Arzneimittel in den Verkehr gebracht werden dürfen. Diese nationalen Zulassungen machen auch heute noch den weit überwiegenden Marktanteil der Arzneimittel gegenüber zentralen europäischen Zulassungen auf der Grundlage der Verordnung (EG) 726/2004 aus. Auch bei an sich unzweifelhaft authentischen Verschreibungen können im konkreten Einzelfall legitime und begründete Zweifel an der Befugnis der verschreibenden Person zur Verschreibung des fraglichen Arzneimittels bestehen, z.B. bei einer möglichen Überschreitung berufsrechtlicher Grenzen der Approbation. Diesen möglichen Zweifeln wird durch die Änderung in Buchstabe b) Rechnung getragen.
Ändringsförslag  65 Förslag till direktiv Artikel – 14 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. För att underlätta genomförandet av punkt 1 ska kommissionen anta	2. För att underlätta genomförandet av punkt 1 ska kommissionen lägga fram förslag om följande:
Motivering
De åtgärder som anges kommer tveklöst att påverka hälso- och sjukvårdspersonalens verksamhet och skyddet av folkhälsan. Medlemsstaterna bör därför behålla sina befogenheter på dessa områden.
Ändringsförslag  66 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) åtgärder som gör det möjligt för farmaceut eller annan hälso- och sjukvårdspersonal att kontrollera att receptet är äkta och att det utfärdats i en annan medlemsstat av en behörig person genom att ta fram en EU-modell för recept och stödja att e-recepten görs kompatibla,	a) åtgärder som gör det möjligt för farmaceut eller annan hälso- och sjukvårdspersonal att kontrollera att receptet är äkta och att det utfärdats i en annan medlemsstat av en behörig person genom att ta fram en EU-modell för recept och stödja att e-recepten görs kompatibla. Uppgiftsskyddsgarantier ska beaktas och finnas med från och med den inledande fasen i denna utvecklingsprocess,
Motivering
Det är viktigt med en hög nivå på uppgiftsskydd, vilket påpekas i yttrandet från Europeiska datatillsynsmannen.
Ändringsförslag  67 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 2 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) åtgärder för att underlätta kontakt mellan den som utfärdar receptet och den som lämnar ut läkemedlen, i syfte att undanröja tvivel i fråga om receptet,
Motivering
Ett system för erkännande av europeiska recept bör möjliggöra direkt kontakt mellan läkare och farmaceuter. Sådan direktkontakt är en förutsättning för att klargöra eventuella frågor om behandling med läkemedel och är redan i dag gängse praxis i medlemsstaterna.
Ändringsförslag  68 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. Artikel 14 ska även tillämpas på bestämmelser om tillhandahållande av medicintekniska produkter som godkänts i enlighet med lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.
Ändringsförslag  69 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 3 – inledningen och led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Kommissionen ska anta följande:	Kommissionen ska anta följande:
a) En förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla, däribland de villkor och kriterier som krävs av vårdgivare som önskar delta, i syfte att särskilt se till att de europeiska referensnätverken	a) En förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla, däribland en förteckning över de sällsynta sjukdomar som ska täckas och de villkor och kriterier som krävs av vårdgivare som önskar delta, i syfte att särskilt se till att de europeiska referensnätverken
Motivering
Precis som det sägs i motiveringen (punkt 8.3) till förslaget till direktiv är de europeiska referensnätverkens viktigaste uppgift att tillhandahålla hälso- och sjukvård till patienter med sjukdomar som kräver en särskild koncentration av resurser eller expertis så att en högkvalitativ och kostnadseffektiv vård kan ges till överkomligt pris. Detta ska återspeglas i den relevanta artikeln i direktivet.
Ändringsförslag  70 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 3 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) åtgärder för att säkra att de europeiska referensnätverken är rimligt prissatta och geografiskt tillgängliga.
Motivering
Om bestämmelsen om specialistvård på europeisk nivå ska genomföras bör det finnas garantier för att vården är och förblir tillgänglig.
Ändringsförslag  71 Förslag till direktiv Artikel 16a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 16a
	Telemedicin
	De som praktiserar telemedicin och ger vård till patienter inom EU ska registreras hos den medicinska tillsynsmyndigheten i den medlemsstat från vilken vården via telemedicin ges.
Motivering
Medicinska tillsynsmyndigheter i EU:s medlemsstater måste reglera alla läkare som ger vård till patienter i sina medlemsstater, oberoende av var den praktiserande vårdpersonalen ger vård.
Ändringsförslag  72 Förslag till direktiv Artikel 17 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Samarbete om nya medicinska metoder	Samarbete om medicinska metoder
Motivering
Det föreslagna nätverket bör verka enligt principerna om goda styrelseformer såsom de fastställs i kommissionens vitbok om europeiska styrelseformer (2001), särskilt när det gäller öppenhet, ansvarsskyldighet, effektivitet och konsekvens. Samarbetet om utvärdering av medicinska metoder bör främja öppna, objektiva, heltäckande och snabba förfaranden. Därför bör kommissionen endast tillåta sådana myndigheter som uppfyller dessa normer att utvärdera medicinska metoder. Detta ändringsförslag hör ihop med ett ändringsförslag till skäl 43.
Ändringsförslag  73 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Kommissionen ska i samråd med Europaparlamentet inrätta en operativ ram för det nätverk som grundas på principerna för goda styrelseformer, däribland insyn, objektivitet, rättvisa förfaranden och fullständig medverkan för samtliga berörda samhällsgrupper, inbegripet hälso- och sjukvårdspersonal, patienter, forskare och industri.
Motivering
Det föreslagna nätverket bör verka enligt principerna om goda styrelseformer såsom de fastställs i kommissionens vitbok om europeiska styrelseformer (2001), särskilt när det gäller öppenhet, ansvarsskyldighet, effektivitet och konsekvens. Samarbetet om utvärdering av medicinska metoder bör främja öppna, objektiva, heltäckande och snabba förfaranden. Därför bör kommissionen endast tillåta sådana myndigheter som uppfyller dessa normer att utvärdera medicinska metoder. Detta ändringsförslag hör ihop med ett ändringsförslag till skäl 43.
Ändringsförslag  74 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – leden aa – ac (nya)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	aa) hitta hållbara sätt att balansera målen om tillgång till läkemedel, belöning av innovation och förvaltning av sjukvårdsbudgetar,
	ab) ta fram öppna, objektiva, heltäckande och snabba förfaranden och metoder som balanserar samtliga mål,
	ac) garantera att alla relevanta samhällsgrupper deltar fullt ut, särskilt patienter, medicinsk personal, forskare och industri,
Motivering
Det föreslagna nätverket bör verka enligt principerna om goda styrelseformer såsom de fastställs i kommissionens vitbok om europeiska styrelseformer (2001), särskilt när det gäller öppenhet, ansvarsskyldighet, effektivitet och konsekvens. Samarbetet om utvärdering av medicinska metoder bör främja öppna, objektiva, heltäckande och snabba förfaranden. Därför bör kommissionen endast tillåta sådana myndigheter som uppfyller dessa normer att utvärdera medicinska metoder. Detta ändringsförslag hör ihop med ett ändringsförslag till skäl 43.
Ändringsförslag  75 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) bidra till objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig och överförbar information om hur verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt samt möjliggöra ett effektivt utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ.	b) bidra till objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig och överförbar information om hur verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt och deras potentiella biverkningar och konsekvenser för samhället, samt möjliggöra ett effektivt utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ.
Motivering
I denna artikel fastslås samarbete mellan organ som ansvarar för att utvärdera teknikens konsekvenser inom hälso- och sjukvårdsväsendet. De här organen har inte endast tillgång till information om hur effektiva metoderna är utan även om eventuella biverkningar och samhälleliga konsekvenser. Därför bör även dessa frågor diskuteras.
Ändringsförslag  76 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter eller organ som ska delta i det nätverk som avses i punkt 1 och meddela kommissionen myndigheternas eller organens namn och kontaktuppgifter.	3. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter eller organ som ska delta i det nätverk som avses i punkt 1. Kommissionen ska endast tillåta de myndigheter att medverka i nätverket som uppfyller principerna för goda styrelseformer.
Motivering
Det föreslagna nätverket bör verka enligt principerna om goda styrelseformer såsom de fastställs i kommissionens vitbok om europeiska styrelseformer (2001), särskilt när det gäller öppenhet, ansvarsskyldighet, effektivitet och konsekvens. Samarbetet om utvärdering av medicinska metoder bör främja öppna, objektiva, heltäckande och snabba förfaranden. Därför bör kommissionen endast tillåta sådana myndigheter som uppfyller dessa normer att utvärdera medicinska metoder. Detta ändringsförslag hör ihop med ett ändringsförslag till skäl 43.
Ändringsförslag  77 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 anta de åtgärder som krävs för att inrätta och förvalta detta nätverk och ange vilken art och typ av information som ska utbytas.	4. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 anta de åtgärder som krävs för att inrätta och förvalta detta nätverk enligt ovanstående mål, och ange vilken art och typ av information som ska utbytas.
Motivering
Det föreslagna nätverket bör verka enligt principerna om goda styrelseformer såsom de fastställs i kommissionens vitbok om europeiska styrelseformer (2001), särskilt när det gäller öppenhet, ansvarsskyldighet, effektivitet och konsekvens. Samarbetet om utvärdering av medicinska metoder bör främja öppna, objektiva, heltäckande och snabba förfaranden. Därför bör kommissionen endast tillåta sådana myndigheter som uppfyller dessa normer att utvärdera medicinska metoder. Detta ändringsförslag hör ihop med ett ändringsförslag till skäl 43.
Ändringsförslag  78 Förslag till direktiv Artikel 18 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska för övervakningsändamål samla in statistisk och andra kompletterande uppgifter som behövs om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilken vård som getts, uppgifter om vårdgivare och patienter samt kostnader och resultat. De ska samla in sådana uppgifter som ett led i deras allmänna system för insamling av hälso- och sjukvårdsuppgifter i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om produktion av statistik och skydd av personuppgifter.	1. Medlemsstaterna ska för övervakningsändamål samla in statistisk som behövs om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilken vård som getts, uppgifter om vårdgivare och patienter samt kostnader och resultat. De ska samla in sådana uppgifter som ett led i deras allmänna system för insamling av hälso- och sjukvårdsuppgifter i enlighet med nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning om produktion av statistik och skydd av personuppgifter, och särskilt i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 95/46/EG.
Motivering
Artikel 8.4 i direktiv 95/46/EG fastställer särskilda krav när det gäller senare användning av hälsouppgifter.
Ändringsförslag  79 Förslag till direktiv Artikel 18 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska skicka in de statistikuppgifter som avses i punkt 1 till kommissionen minst en gång om året, utom när det gäller uppgifter som redan samlas in enligt direktiv 2005/36/EG.	2. Medlemsstaterna ska vid behov skicka in de statistikuppgifter som avses i punkt 1 till kommissionen, utom när det gäller uppgifter som redan samlas in enligt direktiv 2005/36/EG. En bedömning av behovet av sådana överföringar för lagliga ändamål kommer vederbörligen att anges i förväg.
Motivering
Skyldigheten att skicka uppgifter till kommissionen bör omfattas av en behovsbedömning, och inte göras på årlig basis.
Ändringsförslag  80 Förslag till direktiv Artikel 19 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.	2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader. När genomförandeåtgärder rör behandling av personuppgifter ska Europeiska datatillsynsmannen konsulteras.
Motivering
Det är viktigt att den Europeiska datatillsynsmannen konsulteras i dessa frågor, såsom rekommenderas i Europeiska datatillsynsmannens yttrande.
Ändringsförslag  81 Förslag till direktiv Artikel 20
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Kommissionen ska senast fem år efter det datum som anges i artikel 22.1 utarbeta en rapport om tillämpningen av detta direktiv och sända den till Europaparlamentet och rådet.	Kommissionen ska senast fem år efter det datum som anges i artikel 22.1 utarbeta en rapport om tillämpningen av detta direktiv och sända den till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska särskilt ta upp följderna av tillämpningen av detta direktiv för rörligheten för patienter och samtliga aktörer i medlemsstaternas vårdsystem. Om det visar sig vara nödvändigt ska kommissionen till rapporten bifoga förslag till ändringar av lagstiftningen.
I detta syfte, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om alla åtgärder som de har infört, ändrat eller bibehållit för att tillämpa förfarandena i artiklarna 8 och 9.	I detta syfte, och utan att det påverkar tillämpningen av artikel 22 ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om alla åtgärder de tillämpar för att genomföra direktivet.
Motivering
Man bör precisera vissa aspekter som bör ingå i bedömningsrapporten. Rapporten bör dessutom läggas fram efter tre år.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
Referensnummer	KOM(2008)0414 – C6-0257/2008 – 2008/0142(COD)
Ansvarigt utskott	ENVI
Yttrande        Tillkännagivande i kammaren	IMCO 2.9.2008
Associerat/associerade utskott - tillkännagivande i kammaren	23.9.2008
Föredragande av yttrande        Utnämning	Bernadette Vergnaud 10.9.2008
Behandling i utskott	6.11.2008		22.1.2009		11.2.2009
Antagande	9.3.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	19 16 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Mogens Camre, Gabriela Creţu, Janelly Fourtou, Evelyne Gebhardt, Martí Grau i Segú, Ioan Lucian Hămbăşan, Malcolm Harbour, Pierre Jonckheer, Eija-Riitta Korhola, Kurt Lechner, Lasse Lehtinen, Catiuscia Marini, Nickolay Mladenov, Catherine Neris, Bill Newton Dunn, Zita Pleštinská, Karin Riis-Jørgensen, Zuzana Roithová, Heide Rühle, Leopold Józef Rutowicz, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Eva-Britt Svensson, Jacques Toubon, Bernadette Vergnaud
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Emmanouil Angelakas, Wolfgang Bulfon, Colm Burke, Jan Cremers, Magor Imre Csibi, Brigitte Fouré, Benoît Hamon, Othmar Karas, José Ribeiro e Castro, Olle Schmidt, Søren Bo Søndergaard, Anja Weisgerber, Stefano Zappalà
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Alfredo Antoniozzi, Thijs Berman, Christofer Fjellner, Jim Higgins, Maria Grazia Pagano

YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (10.3.2009)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso‑ och sjukvård
(KOM(2008)0414 – C6‑0257/2008 – 2008/0142(COD))

Föredragande: Harald Ettl

KORTFATTAD MOTIVERING

Föredraganden av detta yttrande välkomnar kommissionens förslag till direktiv om ”tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso‑ och sjukvård”, eftersom syftet med förslaget är att skapa ökad transparens och mer rättssäkerhet för patienterna. I och med den allt bättre kvaliteten på de tjänster som vårdinrättningarna erbjuder och en förbättrad patientinformation kan man anta att patientrörligheten kommer att öka. Det mervärde som kan uppnås för hälsopolitiken genom ett bättre samarbete mellan vårdinrättningarna i Europa ska prioriteras. Samtidigt måste man se till att förslaget till direktiv inte ger upphov till ensidigt ökade kostnader för medlemsstaterna och inte heller till en försämrad situation för den inhemska hälso‑ och sjukvården eller det inhemska serviceutbudet, om efterfrågan på hälso‑ och sjukvårdstjänster blir orimligt stor.

Hälso‑ och sjukvårdstjänster har undantagits från tjänstedirektivets tillämpningsområde, eftersom dessa tjänster är av särskilt stor betydelse och borde erkännas genom särskild gemenskapslagstiftning. Därför uppmanade Europaparlamentet i ett initiativbetänkande i maj 2008 kommissionen att presentera ett nytt europeiskt regelverk för gränsöverskridande hälso‑ och sjukvård. Inom ramen för det sociala paketet offentliggjorde kommissionen i juli 2008 föreliggande förslag till direktiv, som huvudsakligen ska kodifiera EG‑domstolens rättspraxis för gränsöverskridande hälso‑ och sjukvård.

Föredraganden stöder kommissionens förslag om att underlätta gränsöverskridande patientrörlighet och förtydliga patienternas rättigheter i sekundärrätten. Det innebär att åtminstone alla synergieffekter på det medicinska området ska kunna utnyttjas. Med hänsyn till detta ska ekonomiska, försäkringstekniska och organisatoriska förberedelser göras, t.ex. när det gäller antal vårdplatser och finansieringskapacitet i medlemsstaterna. För att patientströmmarna från andra medlemsstater inte ska göra det svårt för den inhemska befolkningen att få hälso‑ och sjukvård, ska patienternas tillträde till de europeiska institutionerna styras av de aktuella medlemsstaternas kapacitet och finansiella möjligheter.

Enligt artikel 35 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 152.1 i EG‑fördraget ska medlemsstaterna garantera en hög nivå på hälsoskyddet. För närvarande varierar utbudet av hälso‑ och sjukvårdstjänster mycket mellan de olika medlemsstaterna. Utbudet ska vidareutvecklas, så att det ligger på en kvalitativt hög nivå. Hälsofrågor är av särskilt stor betydelse och måste stödjas av avtalspolitik, kvalitetssäkring och ombudsmannaregler. Möjligheten att utnyttja gränsöverskridande hälso‑ och sjukvård får inte medföra att medlemsstaterna avstår från att bygga ut sina hälso‑ och sjukvårdsinrättningar för att i stället främja behandlingar i utlandet.

Föredraganden är positiv till försöket att ge medlemsstaterna möjlighet att införa förhandstillstånd för kostnadsersättning om den ekonomiska balansen i hälso‑ och sjukvårdssystemet och/eller kapaciteten att tillhandahålla sjukvårdstjänster riskerar att undergrävas. I det här sammanhanget är det viktigt att påpeka att medlemsstaterna måste ha möjlighet att debitera systemet i patientens hemstat för de faktiska kostnaderna för tjänsten. I en del medlemsstater finansieras sjukhusbehandlingar delvis med socialförsäkringsmedel, delvis med skattemedel. Om gästpatienterna endast debiteras socialförsäkringsavgifterna, skulle, i sådana fall, de medlemsstater vars bristande utbud eventuellt leder till att patienterna söker behandling i ett annat medlemsland, få en orättvis ekonomisk fördel från skattebetalarna i det behandlande landet.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 2
Förslag till direktiv	Ändringsförslag
(2) Eftersom villkoren för åberopande av artikel 95 i fördraget som rättslig grund uppfylls bör gemenskapslagstiftaren hänvisa till denna rättsliga grund även när skydd av folkhälsan är en avgörande faktor i de val som görs. Artikel 95.3 i fördraget kräver i detta hänseende uttryckligen att en hög folkhälsoskyddsnivå bör säkerställas vid harmonisering och särskilt att hänsyn tas till ny utveckling som grundar sig på vetenskapliga fakta.	(2) Eftersom villkoren för åberopande av artikel 95 i fördraget som rättslig grund uppfylls bör gemenskapslagstiftaren hänvisa till denna rättsliga grund även när skydd av folkhälsan är en avgörande faktor i de val som görs. Artikel 95.3 i fördraget kräver i detta hänseende uttryckligen att man bör utgå från en hög folkhälsoskyddsnivå och att särskild hänsyn tas till ny utveckling som grundar sig på vetenskapliga fakta.
Motivering
Direktivets syfte är att förtydliga patienternas rättigheter och inte att harmonisera organisationen av hälso‑ och sjukvårdssystemet. Detta är medlemsstaternas eget ansvar.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) Hälso‑ och sjukvård i EU är en central del av Europas höga sociala skyddsnivå och bidrar till såväl social sammanhållning och rättvisa som en hållbar utveckling. Hälso‑ och sjukvård ingår också i den bredare ramen för tjänster av allmänt intresse.	(4) Hälso‑ och sjukvård i EU är en central del av Europas höga sociala skyddsnivå och bidrar till såväl social sammanhållning och rättvisa som en hållbar utveckling. Hälso‑ och sjukvård ingår också i den bredare ramen för tjänster av allmänt intresse. Bland tjänster i allmänhetens intresse har hälso‑ och sjukvården en särskild ställning, eftersom de viktigaste målen inom sjukvården är att garantera patientsäkerheten och se till att det finns ett folkhälsoskydd.
Motivering
Genom detta direktiv presenteras ett eget regelverk för hälso‑ och sjukvårdstjänster som inte omfattats av tjänstedirektivet. Trots det behandlas hälso‑ och sjukvårdstemat på liknande sätt som tidigare inom ramen för tjänstedirektivet. Det är viktigt att hälso‑ och sjukvårdstjänster ges högre status än andra tjänster.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 15
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) Forskning visar att skador i vården förekommer i cirka 10 % av fallen. För att inte bristen på förtroende för dessa mekanismer ska hindra patienten från att söka gränsöverskridande vård måste det därför finnas tydliga gemensamma skyldigheter när det gäller att hantera fall med skador i vården. Skadeförsäkringar och ersättning från systemen i det landet där vården ges bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att låta de nationella systemen omfatta patienter från sina länder som söker vård utomlands i de fall detta är bättre för patienten, särskilt då det är frågan om nödvändig vård i en annan medlemsstat.	(15) Forskning visar att fysiska skador i vården förekommer i cirka 10 % av fallen. För att inte bristen på förtroende för dessa mekanismer ska hindra patienten från att söka gränsöverskridande vård måste det därför finnas tydliga gemensamma skyldigheter när det gäller att hantera fall med skador i vården. Skadeförsäkringar och ersättning från systemen i det landet där vården ges bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att låta de nationella systemen omfatta patienter från sina länder som söker vård utomlands i de fall detta är bättre för patienten, särskilt då det är frågan om nödvändig vård i en annan medlemsstat.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 24
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(24) Patienterna bör i alla händelser inte få någon ekonomisk fördel av att vården ges i en annan medlemsstat och därför bör endast de faktiska kostnaderna för mottagen vård ersättas.	(24) Patienterna bör i alla händelser inte få någon ekonomisk fördel av att vården ges i en annan medlemsstat och därför bör endast de faktiska kostnaderna för mottagen vård ersättas. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska också ersätta andra relaterade kostnader, såsom terapeutisk behandling.
Motivering
Genom detta direktiv presenteras ett eget regelverk för hälso- och sjukvårdstjänster som inte omfattats av tjänstedirektivet. Trots det behandlas hälso- och sjukvårdstemat på liknande sätt som tidigare inom ramen för tjänstedirektivet. Det är viktigt att hälso- och sjukvårdstjänster ges högre status än andra tjänster.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Artikel 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv gäller hälso‑ och sjukvårdstjänster, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata.	Detta direktiv gäller gränsöverskridande hälso‑ och sjukvårdstjänster, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata. Detta direktiv gäller också lagstadgade, privata och kombinerade sjukförsäkringar.
Motivering
”Gränsöverskridande” ska ingå, eftersom direktivet annars inte är förenligt med artikel 152 i EG‑fördraget (kompletterande åtgärder från gemenskapens sida).
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – led f
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
f) Förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen, särskilt artikel 22 i Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.	f) Förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen, särskilt artiklarna 19, 20, 22 och 25 i Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen och artiklarna 17, 18, 19, 20, 27 och 28 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – led ga (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ga) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring1.
	_____________________ 1 EGT L 345, 19.12.2002, s. 1.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – led gb (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	gb) Rådets första direktiv 73/239/EEG av den 24 juli 1973 om samordning av lagar och andra författningar angående rätten att etablera och driva verksamhet med annan direkt försäkring än livförsäkring1.
	_____________________ 1 EGT L 228, 16.8.1973, s. 3.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – led gc (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	gc) Rådets direktiv 92/49/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av lagar och andra författningar som avser annan direkt försäkring än livförsäkring (tredje direktivet om annan direkt försäkring än livförsäkring)1.
	_____________________ 1 EGT L 228, 11.8.1992, s. 1.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Om villkoren för tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få adekvat vård enligt artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 är uppfyllda, gäller bestämmelserna i den förordningen och artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv ska inte tillämpas. Men om en försäkrad person söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter gäller artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv och artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 ska inte tillämpas. När villkoren för förhandstillstånd i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls ska dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas.	Fram till dess att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas: Om villkoren för tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få adekvat vård enligt artikel 22 i förordning (EEG) nr 1408/71 är uppfyllda, gäller bestämmelserna i den förordningen och artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv ska inte tillämpas. När villkoren för förhandstillstånd i artikel 22.2 i förordning (EEG) nr 1408/71 uppfylls ska dock förhandstillstånd och förmåner beviljas enligt den förordningen. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas.
Motivering
I och med meningen som ska strykas skapas ett valfritt alternativ från förordning (EG) nr 1408/71 i föreliggande direktiv. Konsekvenserna och hanteringen är oklara och en urholkning av förordning 1408/71 måste undvikas.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Från och med att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas:
	Om villkoren för tillstånd att resa till en annan medlemsstat för att få adekvat vård enligt artikel 20 i förordning (EG) nr 883/2004 är uppfyllda, gäller bestämmelserna i den förordningen och artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv ska inte tillämpas. Men om en försäkrad person söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter gäller artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv, och artikel 20 i förordning (EEG) nr 883/2004 ska inte tillämpas. När villkoren för förhandstillstånd i artikel 20.2 i förordning (EG) nr 883/2004 uppfylls ska dock förhandstillstånd och förmåner alltid beviljas enligt den förordningen. I så fall ska artiklarna 6, 7, 8 och 9 i detta direktiv inte tillämpas.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Artikel 4 – led g – led iia (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	iia) person som är försäkrad person i den betydelse som avses i försäkringsvillkoren i en viss privat sjukförsäkring,
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. I enlighet med artikel 152 i fördraget åligger det den behandlande medlemsstaten att ansvara för att fullt ut organisera hälsovårdssystemet och den sjukvård som erbjuds.
Motivering
”Mottagarsidan” tas inte upp, därför hänvisas här till EG‑fördraget.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1b. Myndigheterna i den behandlande medlemsstaten är ansvariga för en löpande övervakning i enlighet med uppgifterna i artikel 12.2da. På grundval av resultaten från denna övervakning ska myndigheterna vid behov vidta relevanta åtgärder för att garantera folkhälsan och bevara den ekonomiska jämvikten i socialförsäkringssystemet.
Motivering
Eftersom uppgifterna ändå samlas in, ska de kunna åberopas för att stödja medlemsstaterna i utformningen av deras nationella hälso‑ och sjukvårdspolitik – ”agera i stället för att reagera”.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Med tanke på hur viktigt det är med garantier för kvalitet och säkerhet inom den gränsöverskridande vården, framför allt för patienterna, ska åtminstone patientorganisationer, särskilt de med gränsöverskridande verksamhet, få medverka vid utarbetandet av normer och riktlinjer av det slag som avses i punkterna 1 och 3.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso‑ och sjukvård där, eller söker hälso‑ och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso‑ och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.	1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso‑ och sjukvård där, eller söker hälso‑ och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso‑ och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den ansvariga myndigheten i den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de faktiska kostnaderna för behandlingen till den försäkrade personen. Om det finns flera metoder för att behandla en viss sjukdom eller skada, ska patienten ha rätt till ersättning för alla behandlingsmetoder som är tillräckligt prövade och testade av internationell medicinsk vetenskap, om de inte finns tillgängliga i den medlemsstat där patienten är försäkrad. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.
Motivering
Här förtydligas det att det inte är medlemsstaten utan socialförsäkringsinstitutionen(-erna) som ska bära kostnaderna. Här förtydligas också att det vid kostnadsersättning inte enbart är kostnader från den lagstadgade socialförsäkringen som ska ersättas, utan även kostnader från statligt finansierade hälso‑ och sjukvårdssystem.
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Kostnaderna för hälso‑ och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.	2. Kostnaderna för hälso‑ och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den ansvariga myndigheten i den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.
Motivering
Här klarläggs det att det inte är medlemsstaten utan socialförsäkringsinstitutionen(-erna) som ska bära kostnaderna.
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.	4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade hälso‑ och sjukvårdssystemet i fråga. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Motivering
Här måste det förtydligas att det vid kostnadsersättning inte enbart är kostnader från den lagstadgade socialförsäkringen som ska ersättas, utan även kostnader från statligt finansierade hälso‑ och sjukvårdssystem samt blandsystem.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Förteckningen ska sammanställas och kan regelbundet uppdateras av kommissionen. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.	2. Förteckningen ska sammanställas och kan regelbundet uppdateras av kommissionen. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3. Kommissionen ska vid sammanställningen av denna förteckning ta hänsyn till den särställning som intas av de europeiska referensnätverk som avses i artikel 15.
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Systemet med förhandstillstånd ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt för att undvika sådana effekter och får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering.	4. Systemet med förhandstillstånd ska gälla, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 3.2, och begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt för att undvika sådana effekter och får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering.
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Artikel 8a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 8a
	Nekande av sjukhus‑ och specialvård
	En behandlande medlemsstat kan ge en enskild vårdgivare rätt att neka sjukhus‑ och specialvård för patienter från en annan medlemsstat som söker vård i denna medlemsstat om det skulle inverka negativt på andra patienter med liknande vårdbehov, t.ex. genom längre väntetid för behandling.
Motivering
Införande av den sista meningen i skäl 12. Denna viktiga mening i skälen saknas i direktivets text. För att öka rättssäkerheten och förbättra tydligheten är det lämpligt att ta med denna mening här. Målet för patienterna är att skapa en hälso‑ och sjukvård som ligger så nära bostaden eller arbetet som möjligt. Detta får inte hindras av ett obegränsat tillträde för gästpatienter från andra medlemsstater.
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att de administrativa rutinerna för utnyttjande av vård i en annan medlemsstat vad gäller förhandstillstånd enligt artikel 8.3, ersättning av kostnader för vård i en annan medlemsstat och andra villkor och formaliteter enligt artikel 6.3 grundas på objektiva och icke‑diskriminerande kriterier som offentliggörs i förväg och som är nödvändiga och proportionella för det mål som ska uppnås. En försäkrad person bör i varje fall alltid beviljas det tillstånd enligt förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f ifall villkoren i artikel 22.1 c och artikel 22.2 i förordning 1408/71 uppfylls.	1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att de administrativa rutinerna för utnyttjande av vård i en annan medlemsstat vad gäller förhandstillstånd enligt artikel 8.3, ersättning av kostnader för vård i en annan medlemsstat och andra villkor och formaliteter enligt artikel 6.3 grundas på objektiva och icke‑diskriminerande kriterier som offentliggörs i förväg och som är nödvändiga och proportionella för det mål som ska uppnås. Fram till dess att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas: En försäkrad person ska beviljas det tillstånd enligt förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f i detta direktiv, i enlighet med artikel 22.1 c och artikel 22.2 i förordning 1408/71. Från och med att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas: En försäkrad person ska beviljas det tillstånd enligt förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f i enlighet med artikel 20 i förordning nr 883/2004.
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att det finns mekanismer så att patienterna på begäran kan få information om hur man får vård i en annan medlemsstat och vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av gränsöverskridande hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat.	1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att det finns mekanismer så att patienterna på begäran kan få information om hur man får vård i en annan medlemsstat och vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av gränsöverskridande hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat. Vid information om gränsöverskridande vård ska det göras en klar åtskillnad mellan patienträttigheter enligt detta direktiv och patienträttigheter på grundval av de förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f.
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter.	1. Medlemsstaterna ska utse nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter. Medlemsstaterna ska se till att patientorganisationer, sjukkassor och vårdgivare medverkar i dessa nationella kontaktpunkters arbete.
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) registrera all verksamhet i den behandlande medlemsstaten enligt artiklarna 6, 7, 8, 9 och 15 och rapportera detta till de ansvariga myndigheterna i den behandlande medlemsstaten. Vårdgivaren ska lämna nödvändig information så snart myndigheterna begär att få ta del av denna.
Motivering
För en så smidig utveckling av processen som möjligt.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv.	1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv och fastställa överenskommelser om sådant bistånd.
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna.	2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på nationell, regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT) och gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna och fastställa överenskommelser om detta samarbete.
Ändringsförslag  28 Förslag till direktiv Artikel 15a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 15a
	Gränsregioner
	För att framtidens vårdpolitik ska bli så effektiv som möjligt ska kommissionen 44utse gränsregioner till försöksområden där nytänkande initiativ inom gränsöverskridande vård grundligt kan utprovas, utredas och utvärderas.
Ändringsförslag  29 Förslag till direktiv Artikel 20 – stycke 2a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Kommissionen ska ansvara för insamlingen av den information som behövs för att patienters och vårdyrkesfolks rörelser över gränserna ska kunna kartläggas, så att eventuella negativa effekter kan motverkas i tid och positiva effekter ytterligare stimuleras. Kommissionen ska ta med denna information i den rapport som avses i första stycket.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
Referensnummer	KOM(2008)0414 – C6-0257/2008 – 2008/0142(COD)
Ansvarigt utskott	ENVI
Yttrande        Tillkännagivande i kammaren	ECON 2.9.2008
Föredragande av yttrande        Utnämning	Harald Ettl 22.10.2008
Behandling i utskott	11.12.2008		20.1.2009
Antagande	9.3.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	24 0 7
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Zsolt László Becsey, Pervenche Berès, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Jonathan Evans, Elisa Ferreira, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Donata Gottardi, Benoît Hamon, Gunnar Hökmark, Sophia in ‘t Veld, Othmar Karas, Wolf Klinz, Kurt Joachim Lauk, Hans-Peter Martin, Gay Mitchell, Sirpa Pietikäinen, John Purvis, Bernhard Rapkay, Eoin Ryan, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Peter Skinner, Margarita Starkevičiūtė, Ivo Strejček, Ieke van den Burg, Cornelis Visser
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Harald Ettl, Margaritis Schinas, Eva-Riitta Siitonen

YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (17.2.2009)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
(KOM(2008)0414 – C6‑0257/2008 – 2008/0142(COD))

Föredragande: Françoise Grossetête

KORTFATTAD MOTIVERING

1) Bakgrund

Det är viktigt att tydligt definiera direktivförslagets tillämpningsområde. Detta för att undvika förvirring och sammanblandning. Detta förslag till direktiv avser enbart patienters rörlighet och inte personalens rörlighet. Det handlar alltså inte om att tillämpa tjänstedirektivet på hälso- och sjukvårdsområdet.

I allmänhet vill patienter få vård av hög kvalitet både så nära hemmet och så snabbt som möjligt. I vissa fall finns dock den bästa vården finns i en annan medlemsstat. Då kan patienter resa för att få bättre, snabbare eller billigare vård.

Innan man anlitar vården måste man veta om olika vårdtjänster är av bra kvalitet, tillgängliga och lämpliga. Det är också viktigt att det tydligt framgår vad som krävs rent administrativt. När patienterna sedan verkligen bestämmer sig för vård i utlandet, är det mycket viktigt att deras välmående och säkerhet skyddas.

För närvarande utmärks vårdsystemen och vårdpolitiken i hela EU av ett växande ömsesidigt beroende.

Denna utveckling har flera förklaringar, bland annat den ökande rörligheten bland patienter och vårdpersonal i EU (som har underlättats av EG-domstolens domar), de gemensamma förväntningarna hos befolkningen i hela EU och spridningen av ny teknik och medicinska IT‑metoder.

2) Det nuvarande systemets svagheter och nackdelar för patienterna

Rättsläget är otydligt. EG-domstolen har utvecklat en rättspraxis som ur vissa aspekter är motsägelsefull och som dessutom tillämpas på olika sätt i de olika medlemsstaterna.

Följaktligen är det nödvändigt att förtydliga EG-domstolens praxis när det gäller vissa domar:

- All vård utanför sjukhus som en medborgare kan kräva i sin medlemsstat kan även beviljas utan förhandstillstånd i vilken annan medlemsstat som helst. Patienten ska få ersättning upp till det belopp som normalt täcks av det egna försäkringssystemet. För sjukhusvård krävs ett förhandstillstånd från patientens eget försäkringssystem. Förhandstillstånd ska beviljas om systemet i fråga inte, inom en medicinskt sett rimlig tid, kan erbjuda den vård som patienten behöver med hänsyn till sitt hälsotillstånd. Även i detta fall ska patienten få ersättning upp till det belopp som normalt betalas ut av det egna försäkringssystemet.

- EG-domstolen bekräftar medlemsstaternas behörighet när det gäller sjuk- och hälsovårdens och socialförsäkringssystemens organisation.

- EG-domstolen tillåter att man fortsätter att kräva förhandstillstånd för den mest krävande och dyra sjukhusvården och låter därmed medlemsstaterna fortsätta reglera och planera.

Det handlar inte om att harmonisera medlemsstaternas sjuk- och hälsovård eller socialförsäkringssystem, utan tvärtom om att stärka rättssäkerheten för patienterna och förbättra den nuvarande situationen i medlemsstaterna.

Vi måste emellertid ställa oss frågan om direktivet tillräckligt uppmärksammar de konkreta situationer som dagligen försvårar livet för våra medborgare. De patienter som berörs i första hand avstår ibland från att utöva sina rättigheter, eftersom detta är så komplicerat. Vi måste göra allt för att informera patienterna om hur man går till väga, framför allt via de europeiska referensnätverk som föreskrivs i artikel 15 i direktivet.

3) Det krävs handling

Om direktivet ramar in och kodifierar EG-domstolens rättspraxis blir systemet mer sammanhängande och tydligare när det gäller patienternas konkreta rättigheter. Under inga omständigheter får patienternas rörlighet leda till ”dumpning” mellan sjuk- och hälsovårdssystemen eller försämra säkerheten i vården.

Rättssäkerheten måste garanteras och samarbetet mellan de nationella sjuk- och hälsovårdsystemen måste stödjas i patienternas intresse. Därför är det viktigt att förbättra bestämmelserna om att garantera patienterna information och om att källorna till information om vård, läkemedel och medicinska behandlingar är seriösa.

Kommissionen föreslår att det bildas ett nätverk med nationella myndigheter eller organ som är ansvariga för utvärdering av medicinska metoder, så att ny teknik utnyttjas optimalt och vården blir säker, effektiv och av hög kvalitet. Även om detta förslag bör stödjas skulle bestämmelserna om nätverket kunna kompletteras.

Det är även viktigt att akutvården samarbetar mer så att samordningen där stärks. Detta är ännu mer uppenbart i gränsområden.

Utöver problemen kring gränsöverskridande sjuk- och hälsovård bör detta initiativ leda till att man kommer fram till vilka utmaningar vården står inför och vilka reformer som krävs.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Titeln
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård	Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienters rätt till tillgång till säker, högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård på lika villkor
Motivering
Förslaget till direktiv bör inte fokuseras på patienternas rörlighet utan på de tre huvudområden som kommissionen säger att det är uppbyggt kring: gemensamma principer för alla hälso- och sjukvårdssystem i EU, europeiskt hälso- och sjukvårdssamarbete och särskilda regler för gränsöverskridande hälso- och sjukvård.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 9
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(9) Detta direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård gäller alla former av hälso- och sjukvård. Som bekräftats av domstolen innebär varken deras särart eller det sätt på vilket de organiseras eller finansieras att de kan undantas från den grundläggande principen om fri rörlighet. Avseende långtidsvård gäller direktivet inte hjälp och stöd till familjer och enskilda personer som under en längre period har särskilda behov. Det tillämpas exempelvis inte på äldreboende eller stöd till äldre eller barn som ges av socialarbetare, frivilliga eller andra yrkesverksamma än hälso- eller sjukvårdspersonal.	(9) Detta direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård gäller alla former av hälso- och sjukvård. Som bekräftats av domstolen innebär varken deras särart eller det sätt på vilket de organiseras eller finansieras att de kan undantas från den grundläggande principen om fri rörlighet. Avseende långtidsvård gäller direktivet inte hjälp och stöd till familjer och enskilda personer som under en längre period har särskilda vård-, stöd-, omsorgs- eller hjälpbehov, i den mån det handlar om expertvård eller bidrag från ett socialförsäkringssystem. Detta omfattar först och främst tjänster i samband med långtidsvård som anses nödvändiga för att de vårdbehövande ska kunna leva ett så aktivt och självständigt liv som möjligt. Direktivet tillämpas exempelvis inte på äldreboende eller stöd till äldre eller barn som ges av socialarbetare, frivilliga eller andra yrkesverksamma än hälso- eller sjukvårdspersonal.
Motivering
Detta ändringsförslag gör klart att tjänster vad gäller socialbidrag, social omsorg, rehabilitering för återanpassning till arbetslivet samt långtidsvård är undantagna från detta direktivs tillämpningsområde.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 25
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(25) Detta direktiv avser inte att skapa någon rätt till ersättning för sådan vård i en annan medlemsstat som inte hör till de förmåner som omfattas av lagstiftningen i det land där patienten är försäkrad. Direktivet hindrar inte heller medlemsstaterna från att utöka sina system med vårdförmåner till att omfatta hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat i enlighet med sina bestämmelser.	(25) Detta direktiv avser inte att skapa någon rätt till ersättning för sådan vård i en annan medlemsstat som inte hör till de förmåner som omfattas av lagstiftningen i det land där patienten är försäkrad eller att ändra villkoren för denna rättighet, om sådana omfattas av lagstiftningen i det land där patienten är försäkrad. Direktivet hindrar inte heller medlemsstaterna från att utöka sina system med vårdförmåner till att omfatta hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat i enlighet med sina bestämmelser.
Motivering
Medlemsstaterna har, enligt artikel 152 i EG-fördraget, ensam behörighet att organisera sin hälso- och sjukvård.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 27
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(27) Enligt detta direktiv ska patienter också ha rätt att få läkemedel som godkänts för försäljning i den medlemsstat där vården ges, även om de inte får säljas i den medlemsstat där patienten är försäkrad, eftersom det är nödvändigt för att få effektiv behandling i en annan medlemsstat.	(27) Enligt detta direktiv ska patienter också ha rätt att få läkemedel eller hälso- och sjukvårdstjänster som godkänts för försäljning i den medlemsstat där vården ges, även om läkemedlet eller hälso- och sjukvårdstjänsterna inte finns i den medlemsstat där patienten är försäkrad, eftersom det är nödvändigt för att få effektiv behandling i en annan medlemsstat.
Motivering
En patient måste också kunna få ta del av hälso- och sjukvårdstjänster och läkemedel i en annan medlemsstat än den där patienten är bosatt, även om dessa inte finns tillgängliga i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 43
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(43) Den ständiga utvecklingen inom medicinsk forskning och teknik innebär både möjligheter och utmaningar för medlemsstaternas hälso- och sjukvård. Samarbete när det gäller utvärdering av nya medicinska metoder kan gagna medlemsstaterna genom skalfördelar och genom att dubbelarbete undviks samt ge en bättre vetenskaplig grund för optimalt utnyttjande av ny teknik och därmed garantera en säker, högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård. Detta kommer också att bidra till den inre marknaden genom att nya medicinska rön och metoder sprids snabbare och till fler användare. Ett sådant samarbete förutsätter långsiktiga strukturer som omfattar alla relevanta myndigheter i samtliga medlemsstater och där man bygger vidare på befintliga pilotprojekt.	(43) Den ständiga utvecklingen inom medicinsk forskning och teknik innebär både möjligheter och utmaningar för medlemsstaternas hälso- och sjukvård. Utvärdering av medicinska metoder samt eventuella begränsningar av tillgången till ny teknik som beslutas av administrativa organ ställer oss emellertid inför en rad grundläggande samhällsfrågor som kräver deltagande från en bred grupp berörda aktörer samt en hållbar styrmodell. Allt samarbete bör således inte bara inbegripa de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater, utan även samtliga berörda aktörer, bland andra vårdpersonal, företrädare för patienter och industrin. Dessutom bör samarbetet bygga på hållbara principer om god förvaltning som insyn, öppenhet, objektivitet och opartiskhet inom administrationen. Kommissionen bör se till att endast de organ för utvärdering av medicinska metoder som ansluter sig till dessa principer får tillhöra nätverket.
Motivering
Informationsutbytet mellan organisationer för utvärdering av medicinska metoder förutsätter och kräver att principer för god praxis tillämpas (t.ex. god förvaltning, insyn och deltagande av berörda aktörer), när medlemsstaterna gör sina utvärderingar. Utvärderingarna av medicinska metoder bör alltså uppfylla kraven på öppenhet och objektivitet, och bygga på dialog och delaktighet från de berörda aktörernas sida, bland andra patienter och industri.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Skäl 45
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(45) Kommissionen bör särskilt få befogenhet att anta följande åtgärder: upprätta en förteckning över behandlingar som inte kräver att patienten läggs in men som ska omfattas av samma regler som sjukhusvård, kompletterande åtgärder för att undanta särskilda kategorier av läkemedel eller ämnen från det erkännande av recept som utfärdas i en annan medlemsstat som föreskrivs i detta direktiv, en förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste uppfylla samt Förfarandet för att inrätta de europeiska referensnätverken. Eftersom detta är åtgärder med allmän räckvidd som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, eller att komplettera det genom tillägg av nya icke väsentliga delar, bör de antas enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.	(45) Medlemsstaternas behöriga myndigheter bör särskilt få befogenhet att anta följande åtgärder: upprätta en förteckning över behandlingar som inte kräver att patienten läggs in men som ska omfattas av samma regler som sjukhusvård, kompletterande åtgärder för att undanta särskilda kategorier av läkemedel eller ämnen från det erkännande av recept som utfärdas i en annan medlemsstat som föreskrivs i detta direktiv.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Artikel 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård.	I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård, samtidigt som EU‑medborgarnas tillgång till denna vård garanteras och den nationella behörigheten att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård respekteras.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Artikel 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv gäller hälso- och sjukvårdstjänster, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata.	Detta direktiv gäller hälso- och sjukvårdstjänster enligt definitionen i artikel 4, vilka inte omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen1.
	__________ 1 EUT L 166, 30.4.2004, s. 1.
Motivering
Om direktivet och vissa förordningar överlappar varandra finns det risk för att det uppstår två parallella system för gränsöverskridande hälso- och sjukvård: ett som följer förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen och ett som följer detta nya direktiv, varvid det skapas ett oklart rättsläge. Det är viktigt att dra en tydlig gräns mellan tillämpningsområdena för förordning EG nr 883/2004 och för detta direktiv.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Detta direktiv ska inte tillämpas på tjänster som huvudsakligen rör långtidsvård. Hit räknas framför allt tjänster som utförs under en längre period för att ge personer hjälp att organisera sitt dagliga liv.
Motivering
Detta ändringsförslag gör klart att tjänster som gäller socialbidrag, social omsorg, rehabilitering för återanpassning till arbetslivet samt långtidsvård är undantagna från detta direktivs tillämpningsområde.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Artikel 4 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) hälso- och sjukvård: vårdtjänster som utförs av eller under överinseende av hälso- och sjukvårdspersonal som utövar sitt yrke, och oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras på nationell nivå och om de är offentliga eller privata,	a) hälso- och sjukvård: vårdtjänster som erbjuds patienter för att bedöma, bevara eller förbättra deras hälsotillstånd. Vid tillämpningen av artiklarna 6–11 avses med hälso- och sjukvård sådan behandling som ingår bland de sjukförmåner som föreskrivs enligt lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad,
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Artikel 4 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) gränsöverskridande hälso- och sjukvård: hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person, eller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdgivaren är bosatt, registrerad eller etablerad,	b) gränsöverskridande hälso- och sjukvård: hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person,
Motivering
Syftet här är, precis som i ändringsförslaget till skäl 10, att begreppet gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska omfatta rörligheten såväl för patienterna som för de hälso- och sjukvårdstjänster som kan ges på distans. Det är inte lämpligt att nämna vårdgivarna i denna artikel.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Artikel 4 – led g
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
g) försäkrad person:	g) försäkrad person: person som är försäkrad person i enlighet med definitionen i artikel 1 c i förordning (EG) nr 883/2004,
i) fram till dess att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas: person som är försäkrad i enlighet med artiklarna 1, 2 och 4 i förordning (EEG) nr 1408/71,
ii) från och med att förordning (EG) nr 883/2004 börjar tillämpas: person som är försäkrad person i den betydelse som avses i artikel 1 c i förordning (EG) nr 883/2004,
Motivering
Rådets förordning (EG) nr 883/2004 träder i kraft den 1 januari 2009.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Kapitel II – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Myndigheter i medlemsstaterna som är ansvariga för att de gemensamma principerna för hälso- och sjukvård följs	medlemsstater som är ansvariga för att de gemensamma principerna för hälso- och sjukvård följs
Motivering
Användningen av termen ”myndigheter” skulle kräva en definition av densamma.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Artikel 5 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Myndigheternas ansvar i den behandlande medlemsstaten	Den behandlande medlemsstatens ansvar
Motivering
Strykning till följd av ändringen av rubriken till kapitel II.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den behandlande medlemsstaten ansvarar för organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård. Under sådana omständigheter ska de med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet fastställa tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer för den vård som bedrivs på deras territorium och se till	1. När hälso- och sjukvården tillhandahålls i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad ska vården följa lagstiftningen i den medlemsstat där behandlingen äger rum. Hälso- och sjukvården tillhandahålls enligt de standarder och normer för kvalitet och säkerhet som har fastställts av den medlemsstat där behandlingen sker. Denna medlemsstat ska garantera
Motivering
En omformulering som stärker principen som säger att det är medlemsstaternas ansvar att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvården. Principerna om allmängiltighet, god kvalitet, rättvisa och solidaritet vad gäller hälso- och sjukvården bör återupprepas i artikel 1 där direktivets syfte tas upp.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) att det finns arrangemang som säkrar att vårdgivarna kan uppfylla sådana normer med beaktande av internationell medicinsk vetenskap och allmänt vedertagen god medicinsk praxis,	a) att det finns arrangemang som säkrar att vårdgivarna och akutvården kan uppfylla sådana normer med beaktande av utvecklingen inom internationell medicinsk vetenskap och allmänt vedertagen god medicinsk praxis,
Motivering
Det är viktigt att kvalitetsnormerna även omfattar akutvården.
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) att vårdgivarnas praktiska tillämpning av sådana normer regelbundet övervakas och att lämpliga återgärder vidtas om relevanta normer inte följs inte uppnås, med beaktande av nya medicinska rön och metoder,	b) att vårdgivarnas och akutvårdens praktiska tillämpning av sådana normer regelbundet övervakas och utvärderas och att lämpliga återgärder vidtas om relevanta normer inte följs inte uppnås, med beaktande av nya medicinska rön och metoder,
Motivering
Det är viktigt att kvalitetsnormerna även omfattar akutvården.
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. I den mån det är nödvändigt för att underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och med utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå, ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna utarbeta europeiska riktlinjer för att underlätta genomförandet av punkt 1.	utgår
Motivering
Denna punkt bör utgå eftersom riktlinjer utarbetade av kommissionen på ett direkt sätt påverkar de exklusiva nationella befogenheterna när det gäller att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.	1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Patienter ska ha rätt till ersättning för behandlingsmetoder, även för sådana som inte ersätts i den egna medlemsstaten, under förutsättning att så sker i den mottagande medlemsstaten och att metoden är erkänd av den internationella medicinska vetenskapen.
Motivering
Medlemsstaterna ska ha rätt att utforma sina egna trygghetssystem. Vilka behandlingsmetoder som används är dock ofta en praxisfråga inom den medicinska professionen baserad på dess utbildning och specialisering. Detta bör inte vara vägledande för vad som ersätts utan detta bör vara beroende av de resultat som kommer patienten till del. Detta påverkar inte ersättningsnivån utan ger bara patienterna större valfrihet, något som är särskilt viktigt för patienter med nya eller mer sällsynta sjukdomar.
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. En medborgare från en medlemsstat får ansluta sig till ett sjukförsäkringssystem i en annan medlemsstat än bosättningsstaten genom att betala avgifter till det systemet.
Motivering
Om man ska tillvarata de medborgares intressen som befinner sig i en annan medlemsstat än den där de är bosatta måste de ges tillgång till sjukförsäkringssystem i andra medlemsstater än dem där de är bosatta.
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.	2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts vid samma sjukdomstillstånd i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.
Motivering
Medlemsstaterna ska ha rätt att utforma sina egna trygghetssystem. Vilka behandlingsmetoder som används är dock ofta en praxisfråga inom den medicinska professionen baserad på dess utbildning och specialisering. Detta bör inte vara vägledande för vad som ersätts utan detta bör vara beroende av de resultat som kommer patienten till del. Detta påverkar inte ersättningsnivån utan ger bara patienterna större valfrihet, något som är särskilt viktigt för patienter med nya eller mer sällsynta sjukdomar.
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Patienter som reser till en annan medlemsstat för att få vård där eller för att söka vård som ges i en annan medlemsstat ska garanteras tillgång till sin patientjournal i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.	5. Patienter som reser till en annan medlemsstat för att få vård där eller för att söka vård som ges i en annan medlemsstat ska garanteras tillgång till sin patientjournal i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför gemenskapens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG. Uppgifter ska endast överföras efter uttryckligt skriftligt medgivande från patienten eller patientens familj.
Motivering
Det är viktigt att uppgifter endast överförs efter uttryckligt skriftligt medgivande från patienten eller patientens familj.
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Nödvändiga resurser ska avsättas för att EU-medborgare som drabbas av olyckor eller andra medicinska nödsituationer i andra medlemsstater ska få akut läkarvård av hög kvalitet.
Motivering
Samarbetet ska inte begränsas till olyckor, utan ska även gälla andra medicinska nödsituationer.
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med sjukhusvård	1. För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med sjukhus- och specialistvård, beroende på definitionen i lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad, sådan hälso- och sjukvård som kräver specialiserad och kostsam infrastruktur eller utrustning eller hälso- och sjukvård som innebär behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller allmänheten.
a) sådan hälso- och sjukvård som kräver att patienten läggs in minst en natt,
b) hälso- och sjukvård som upptas i en särskild förteckning och som inte kräver att patienten läggs in minst en natt. Denna förteckning ska endast innehålla
– sådan hälso- och sjukvård som kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller
– hälso- och sjukvård som innebär behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller allmänheten.
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Förteckningen ska sammanställas och kan regelbundet uppdateras av kommissionen. Sådana åtgärder, som syftar till att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom komplettering, ska antas enligt det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3.	2. Förteckningen ska sammanställas och kan regelbundet uppdateras av den medlemsstat där patienten är försäkrad eller av medlemsstatens behöriga myndigheter, med hänsyn till hur den är organiserad.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) Syftet med systemet är att hindra utflödet av patienter till följd av genomförandet av denna artikel och hindra det från att allvarligt försvaga eller sannolikt allvarligt försvaga	b) Syftet med systemet är att hindra mer omfattande flöden av patienter till följd av genomförandet av denna artikel och hindra det från att försvaga eller sannolikt försvaga
i) den ekonomiska balansen i medlemsstatens system för social trygghet, och/eller	i) den ekonomiska balansen i medlemsstatens system för social trygghet,
ii) planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, tillhandahållande av en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller upprätthållande av vårdkapacitet eller medicinsk kompetens i den berörda medlemsstaten.	ii) planering och rationaliseringar som gjorts inom hälso- och sjukvårdssektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av hälso- och sjukvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, tillhandahållande av en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller upprätthållande av vårdkapacitet eller medicinsk kompetens i den berörda medlemsstaten.
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 3 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där patienten är försäkrad ska fastställa kriterier för att avgöra när den ekonomiska balansen i medlemsstatens socialförsäkringssystem eller planeringar och rationaliseringar som gjorts inom dess hälso- och sjukvårdssektor hotas eller sannolikt kommer att hotas.
Ändringsförslag  28 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Systemet med förhandstillstånd ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt för att undvika sådana effekter och får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering.	4. Systemet med förhandstillstånd ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt och får inte utgöra ett medel för godtycklig diskriminering.
Motivering
I överensstämmelse med föregående ändringsförslag.
Ändringsförslag  29 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Den i medlemsstaten ska ge allmänheten tillgång till all relevant information om de system med förhandstillstånd som införts i enlighet med punkt 3.	5. Den medlemsstaten där patienten är försäkrad ska ge allmänheten tillgång till förteckningen över sjukhus och specialistvårdtjänster samt till all relevant information om de system med förhandstillstånd som införts i enlighet med punkt 3.
Ändringsförslag  30 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Systemet med förhandstillstånd ska inte gälla vid akuta sjukdomsfall och nödsituationer som kräver omedelbar vård. Vidare ska kravet på förhandstillstånd inte heller gälla vid förflyttning från ett sjukhus till ett annat sjukhus i en annan medlemsstat.
Motivering
I nödsituationer fungerar inte förhandstillstånd. Nödsituationer måste betraktas separat, eftersom man inte kan begära in förhandstillstånd. Patienter som är intagna på sjukhus kan i regel inte heller vänta på ekonomisk ersättning.
Ändringsförslag  31 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5b. För varje tillståndsansökan som en försäkrad person gör om att få vård i en annan medlemsstat ska den medlemsstat där personen är försäkrad kontrollera huruvida villkoren i förordning (EG) nr 883/2004 är uppfyllda och, om så är fallet, bevilja förhandstillstånd i enlighet med den förordningen.
Motivering
Förslaget till direktiv går in på områden som redan täcks av den gällande förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen. Om direktivet och vissa förordningar överlappar varandra finns det risk för att det uppstår två parallella system för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Då uppstår det i själva verket ett dubbelt system eftersom förslaget inte identifierar de områden som inte täcks av förordningen utan i huvudsak fokuserar på de frågor som redan omfattas av den.
Ändringsförslag  32 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5c. Under alla omständigheter får en medlemsstat avslå en ansökan om förhandstillstånd om samma behandling kan ges på dess territorium inom en medicinskt försvarbar tidsfrist, med beaktande av den berörda personens hälsotillstånd och det troliga sjukdomsförloppet.
Motivering
Här föreslås det att de nationella sjukvårdsmyndigheterna (genom ett förhandstillstånd) ska garantera att patienterna får vård utförd av professionell vårdpersonal och på sjukvårdsinrättningar med god kvalitet och säkerhet.
Ändringsförslag  33 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att de administrativa rutinerna för utnyttjande av vård i en annan medlemsstat vad gäller förhandstillstånd enligt artikel 8.3, ersättning av kostnader för vård i en annan medlemsstat och andra villkor och formaliteter enligt artikel 6.3 grundas på objektiva och icke‑diskriminerande kriterier som offentliggörs i förväg och som är nödvändiga och proportionella för det mål som ska uppnås. En försäkrad person bör i varje fall alltid beviljas det tillstånd enligt förordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f ifall villkoren i artikel 22.1 c och artikel 22.2 i förordning 1408/71 uppfylls.	1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att de administrativa rutinerna för utnyttjande av vård i en annan medlemsstat vad gäller förhandstillstånd enligt artikel 8 och ersättning av kostnader för vård i en annan medlemsstat grundas på objektiva och icke-diskriminerande kriterier som offentliggörs i förväg och som är nödvändiga och proportionella för det mål som ska uppnås.
Motivering
Syftet är att skapa ett tydligt rättsläge mellan direktivet och förordningen.
Ändringsförslag  34 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Alla sådana system för rutiner ska vara lätt tillgängliga och kunna garantera att ansökningarna behandlas objektivt och opartiskt inom de tidsfrister som medlemsstaterna fastställer och offentliggör på förhand.	2. Alla sådana system för rutiner ska vara lätt tillgängliga och kunna garantera att ansökningarna behandlas objektivt och opartiskt inom de maximala tidsfrister som medlemsstaterna fastställer och offentliggör på förhand. Vid handläggningen av ansökningarna ska hänsyn tas till hur brådskande fallet är och de föreliggande omständigheterna.
Motivering
Det är oerhört viktigt att dagens situation bibehålls, det vill säga att det är den offentliganställda vårdpersonalen (särskilt personal inom primärvården i sin egenskap av systemets ”portvakter”) som beslutar om huruvida patienterna behöver vård i en annan medlemsstat, varvid man kan undvika onödig vård.
Människor skulle kunna uppleva förhandstillståndet som en begränsning av deras rätt till gränsöverskridande rörlighet, fastän det egentligen utgör en garanti för dem som får vård utomlands.
Ändringsförslag  35 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska, när de fastställer de tidsfrister inom vilka en ansökan om vård i en annan medlemsstat måste handläggas, ta hänsyn till	utgår
a) sjukdomen i fråga,
b) patientens grad av smärta,
c) funktionshindrets art och
d) patientens arbetsförmåga.
Motivering
Syftet är att skapa överensstämmelse med ändringsförslaget till artikel 9.2.
Ändringsförslag  36 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) underlätta patienternas tillgång till de europeiska referensnätverk som avses i artikel 15.
Motivering
Villkoren för deltagande i de europeiska referensnätverken finns angivna i artikel 15 i direktivet. Villkoren kan hindra vissa medlemsstater från att delta, vilket skulle vara till nackdel för patienter i dessa medlemsstater som lider av sjukdomar som behandlas av referenscentrumen.
Ändringsförslag  37 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna.	2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna. Detta ska i synnerhet gälla vid akut medicinsk vård, särskilt med tanke på att ambulans- och räddningstransporter måste fungera smidigt.
Motivering
Det gränsöverskridande samarbetet ska, särskilt i samband med olyckor eller andra medicinska nödsituationer fungera smidigt, framför allt när det gäller räddningstransporter så att inga förseningar uppstår på grund av byråkratiska hinder.
Ändringsförslag  38 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 2 – led fa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	fa) inrätta instrument som gör det möjligt att vid allvarliga olyckor utnyttja resurserna på bästa möjliga sätt, framför allt i gränsområden.
Motivering
Allvarliga olyckor kräver akutvård vilket bör beaktas av de europeiska referensnätverken.
Ändringsförslag  39 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 3 – led a – led ixa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ixa) har lämpliga och effektiva kontakter med teknikleverantörer.
Motivering
Referenscentrumen är till för att påskynda spridningen av innovativa medicinska metoder, men förslaget till direktiv ger ingen vägledning om kontakterna med teknikleverantörerna som är en viktig källa till innovation.
Ändringsförslag  40 Förslag till direktiv Artikel 16
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 19.2 anta särskilda åtgärder som krävs för att uppnå driftskompatibilitet mellan IKT-systemen på hälso- och sjukvårdsområdet närhelst medlemsstaterna beslutar att införa sådana system. Dessa åtgärder ska avspegla nya medicinska rön och metoder och respektera den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter i enlighet med tillämplig lag. De ska särskilt fastställa de standarder och den terminologi som krävs för att IKT‑systemen i fråga ska bli kompatibla så att en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård kan säkerställas.	utgår
Motivering
Den politiska styrningen av sjukvården handlar inte om att lägga sig i t.ex. hur operationer ska utföras. Den bör handla om att slå fast riktlinjer, göra effektivitetsbedömningar, ge vägledning i finansiella frågor samt övervaka att kvaliteten är tillfredställande och i linje med den politiska ambitionsnivån för sjukvården. Medlemsländerna har organiserat sin sjukvård på ett säkert och tillförlitligt sätt. Sjukvården, inkl. utvärderingar av nya produkter och metoder, bör även i fortsättningen hanteras på nationell nivå, då det annars riskerar att leda till mer byråkrati.
Ändringsförslag  41 Förslag till direktiv Artikel 17 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Samarbete om nya medicinska metoder	Samarbete om medicinska metoder
Motivering
Utvärderingar bör göras av alla medicinska metoder, även befintliga sådana. Detta kan underlätta en god resursfördelning inom medlemsstaternas sjuk- och hälsovårdssystem. I vissa fall skulle finansiering av befintliga metoder kunna styras om till nya metoder.
Ändringsförslag  42 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Kommissionen ska med Europaparlamentets samtycke fastställa regler för verksamheten inom det nätverk som avses i punkt 1, baserade på principerna om god förvaltning, bland annat insyn, objektivitet och opartiskhet inom administrationen samt på deltagande av aktörer från alla berörda samhällsgrupper, bland andra läkare, patienter och industri.
Motivering
För att det institutionella samarbetet mellan nationella myndigheter eller organisationer för utvärdering av medicinska metoder ska leda till en balanserad, kunskapsbaserad och öppen beslutsprocess bör nätverket vara öppet för deltagande av berörda aktörer.
Ändringsförslag  43 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Nätverket för utvärdering av medicinska metoder ska	2. Nätverket för utvärdering av medicinska metoder ska
a) stödja samarbetet mellan nationella myndigheter eller organ,	a) hitta hållbara lösningar för en balans mellan målen om folkhälsan och tillgången till läkemedel, vinsten från innovation och förvaltningen av vårdbudgeten,
	aa) utveckla insynsvänliga rutiner och metoder för dessa tre mål,
	ab) se till att samtliga berörda parter deltar, framför allt patienterna, läkarkåren och industrin, i beslut som kan påverka folkhälsan, innovation och konkurrenskraft i Europa på både medellång och lång sikt,
b) bidra till objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig och överförbar information om hur verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt samt möjliggöra ett effektivt utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ.	b) bidra till objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig och överförbar information om hur verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt samt möjliggöra ett effektivt utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ,
	ba) bestämma vilken slags information som kan utbytas.
Ändringsförslag  44 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter eller organ som ska delta i det nätverk som avses i punkt 1 och meddela kommissionen myndigheternas eller organens namn och kontaktuppgifter.	3. Medlemsstaterna ska, med hänsyn till utvärderingen av de medicinska metodernas effektivitet, utse de myndigheter eller organ som ska delta i det nätverk som avses i punkt 1 och meddela kommissionen myndigheternas eller organens namn och kontaktuppgifter.
Motivering
Kommissionen bör se till att nätverket fungerar enligt principerna om god förvaltning. Alla aktörer som deltar i utvärderingen av medicinska metoder bör således kunna stödja de fattade besluten.
Ändringsförslag  45 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 anta de åtgärder som krävs för att inrätta och förvalta detta nätverk och ange vilken art och typ av information som ska utbytas.	4. Kommissionen ska i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 anta de åtgärder som krävs för att med insyn inrätta och förvalta detta nätverk.
Motivering
Nätverket bör fungera med insyn, så att de beslut som fattas efter informationsutbytet blir trovärdiga. Nätverket bör fastställa vilken slags information som ska utbytas. Alla deltagare i nätverket bör vara delaktiga i diskussionen, som bör vara nätverkets främsta verksamhet.
Ändringsförslag  46 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. Det nätverk som avses i punkt 1 ska samråda med företrädare för industrin, olika patientgrupper och läkarkåren, och se till att dessa deltar aktivt.
Motivering
För att det institutionella samarbetet mellan nationella myndigheter eller organisationer för utvärdering av medicinska metoder ska leda till en balanserad, kunskapsbaserad och öppen beslutsprocess bör nätverket vara öppet för deltagande av berörda aktörer.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
Referensnummer	KOM(2008)0414 – C6-0257/2008 – 2008/0142(COD)
Ansvarigt utskott	ENVI
Yttrande        Tillkännagivande i kammaren	ITRE 2.9.2008
Föredragande av yttrande        Utnämning	Françoise Grossetête 25.9.2008
Behandling i utskott	5.11.2008		2.12.2008		20.1.2009
Antagande	17.2.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	25 9 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jorgo Chatzimarkakis, Giles Chichester, Dragoş Florin David, Pilar del Castillo Vera, Den Dover, Lena Ek, Nicole Fontaine, Adam Gierek, Norbert Glante, Fiona Hall, David Hammerstein, Rebecca Harms, Erna Hennicot-Schoepges, Mary Honeyball, Werner Langen, Pia Elda Locatelli, Angelika Niebler, Reino Paasilinna, Atanas Paparizov, Miloslav Ransdorf, Paul Rübig, Patrizia Toia, Nikolaos Vakalis, Alejo Vidal-Quadras, Dominique Vlasto
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Alexander Alvaro, Ivo Belet, Zdzisław Kazimierz Chmielewski, Neena Gill, Robert Goebbels, Françoise Grossetête, Gunnar Hökmark, Pierre Pribetich, John Purvis, Silvia-Adriana Ţicău

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (13.2.2009)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
(KOM(2008)0414 – C6‑0257/2008 – 2008/0142(COD))

Föredragande: Diana Wallis

KORTFATTAD MOTIVERING

Föredraganden välkomnar att domstolen i sina domar har förtydligat rättsläget när det gäller patienters rätt till hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat än den egna. Hon framhåller att detta har direkt betydelse för många EU-medborgares vardagsliv och välmående, inte minst med tanke på att genomsnittsåldern bland befolkningen blir allt högre.

Föredraganden bekräftar valet av rättslig grund och anser att förslaget till direktiv följer subsidiaritetsprincipen. Detta bör tjäna till att skydda de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och skingra farhågorna om hur förslaget till direktiv kommer att påverka finansieringen av dem i framtiden.

Föredraganden noterar ytterligare vikten av växelverkan mellan direktivet och förordning (EEG) nr 1408/71[1] och att direktivet kommer att komplettera den förordningen. Vi måste verkligen ha klart för oss att förslaget inte avser att ersätta dagens ram för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, som fastställts i den förordningen. I förordning (EEG) nr 1408/71 samordnas de nationella systemen för social trygghet, medan de rättigheter som fastställts i förslaget till direktiv och i förordning (EEG) nr 1408/71 är alternativa sätt att ordna med kostnadsersättning för hälso- och sjukvård, vilka uppstått i andra medlemsstater. Det här ger patienten valfrihet: en försäkrad person kan antingen använda sig av förordningen eller också välja det system som ingår i förslaget till direktiv.

Förslaget till direktiv kommer att ge unionsmedborgare rätt att söka vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat, utan att de behöver något förhandstillstånd från sina nationella hälso- och sjukvårdssystem. Patienterna kommer först att själva få betala för vården och sedan ansöka om ersättning från de nationella systemen. Förslaget går ut på att ersättningen täcker de vårdkostnader som skulle ha betalats av det nationella systemet för social trygghet, om vården hade getts i hemlandet.

Det här direktivet aktualiserar vissa frågor inom internationell privaträtt (anspråk kan komma att riktas både med stöd av skadeståndsrättsliga och avtalsrättsliga överväganden i samband med att hälso- och sjukvården tillhandahålls). Föredraganden har därför vinnlagt sig om att understryka att det är gemenskapens föreskrifter om domstols behörighet och tillämplig lag som gäller. Ingenting är oförenligt med vare sig förordningen Rom I[2] eller Rom II[3].

Här skulle föredraganden vilja påpeka att en sak fortfarande återstår att slutföra, i och med att parlamentet väntar på kommissionens utlovade studie om skadestånd i fall med personskador. Med tanke på detta ansåg föredraganden att det var på sin plats att i förslaget till direktiv ta med ett skäl om skadestånd, hämtat ur förordningen Rom II.

När det gäller domstols behörighet och tillämpningen av förordningen Bryssel I[4] anser föredraganden att en skadelidande i ett fall som rör fel i yrkesutövningen inom hälso- och sjukvård bör kunna resa skadeståndskrav direkt mot sin försäkringsgivare i den medlemsstat där den skadelidande är bosatt, förutsatt att de villkor som fastställts i domstolens dom i målet Odenbreit[5] är uppfyllda.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Titeln
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård	Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienters rätt till tillgång till säker, högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård på lika villkor
Motivering
El marco específico para la asistencia sanitaria afecta sólo a una minoría de pacientes, mientras que la mejora de la calidad y seguridad de la asistencia, así como la cooperación entre EEMM son cuestiones que redundarán en beneficio de la generalidad de los ciudadanos y se considera que deberían constituir el núcleo principal de la propuesta.
Se propone que la asistencia sanitaria transfronteriza no sea presentada como un ideal en la propuesta de Directiva, sino como una segunda opción a considerar si no es posible la asistencia sanitaria en el lugar de residencia del ciudadano. Debe quedar claro que el objetivo es que el ciudadano pueda acceder a una asistencia sanitaria segura y de la mayor calidad lo más cerca posible de su lugar de residencia.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 16a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(16a) Trots det föregående bör, i händelse av anspråk baserade på avtalsrättsligt eller icke-avtalsrättsligt ansvar, tillämplig lag fastställas i enlighet med föreskrifterna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om avtalsförpliktelser (Rom I)1 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II)2. Frågan om behörig domstol bör avgöras i enlighet med föreskrifterna i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område3, varvid skadelidande parter ska kunna inleda rättsliga förfaranden direkt mot sin försäkringsgivare i den medlemsstat där de är bosatta, om bara villkoren är uppfyllda.
	_____________ 1 EUT L 177, 4.7.2008, s. 6. 2 EGT L 199, 31.7.2007, s. 40. 3 EUT L 12, 16.1.2001, s. 1.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Artikel 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård.	I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för EU-medborgarnas tillgång till en säker, högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård på lika villkor och inrättas mekanismer för hälso- och sjukvårdssamarbete mellan medlemsstaterna, samtidigt som den nationella behörigheten att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård respekteras.
Motivering
Se propone que el objetivo de la propuesta no se centre en abordar la movilidad de los pacientes, sino que su núcleo fundamental sean los otros 2 ejes en los que la Comisión Europea dice estructurar la propuesta: principios comunes a todos los sistemas sanitarios de la UE y cooperación europea en el ámbito de la salud.
La actual propuesta, centrada en la movilidad de pacientes, podría considerarse beneficiosa por un determinado perfil de ciudadanos (con alto poder adquisitivo, informados, con conocimiento de idiomas), pero se trata de una minoría de ciudadanos.
No obstante, la propuesta descuida las necesidades de la mayoría de los ciudadanos (perfil: sin recursos suficientes para adelantar el coste de la atención sanitaria prestada en otro EM, sin conocimientos suficientes de idiomas, sin suficiente información para poder desplazarse a otros EEMM) y genera inequidades.
Se propone que la propuesta no se centre en abordar la movilidad de pacientes (que sólo afecta a una minoría), sino en mejorar la calidad y seguridad de la asistencia, así como en la cooperación entre EEMM, aspectos que redundarán en beneficio de la generalidad de los ciudadanos.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led e
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(e) att det för den vård som bedrivs på deras territorium finns system med yrkesansvarsförsäkring eller en garanti eller liknande arrangemang som är likvärdiga eller i allt väsentligt jämförbara när det gäller syftet och som är anpassade till riskens art och omfattning,	(e) att det för den vård som bedrivs på deras territorium finns tillräckliga och effektiva system med yrkesansvarsförsäkring eller en garanti eller liknande arrangemang som är anpassade till riskens art och omfattning,
Motivering
Ett orosmoment i den text som strukits är att den skulle kunna få godtyckliga ersättningssystem att framstå som legitima.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Artikel 11 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Bestämmelser för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat	Bestämmelser för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat och tillämplig lag i händelse av skadeståndsanspråk med stöd av avtalsförpliktelser eller utomobligatoriska förpliktelser
Motivering
I denna föreskrift måste det göras en skillnad mellan å ena sidan vilka regler som gäller för tillhandahållandet av hälso- och sjukvårdstjänster och å andra sidan vilken lagstiftning som ska tillämpas på eventuella skadeståndsanspråk som kan uppstå till följd av att sådana tjänster tillhandahållits.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person, eller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdgivaren är bosatt, registrerad eller etablerad, gäller lagstiftningen i den behandlande medlemsstaten i enlighet med artikel 5.	1. Hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person, eller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdgivaren är bosatt, registrerad eller etablerad, ska ges i enlighet med lagstiftningen i den behandlande medlemsstaten och artikel 5.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Om tillhandahållandet av hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad föranleder skadeståndskrav baserade på avtalsförpliktelser eller utomobligatoriska förpliktelser ska frågan om tillämplig lag avgöras i enlighet med föreskrifterna i förordning (EG) nr 593/2008 och förordning (EG) nr 864/2007. Frågan om behörig domstol ska avgöras i enlighet med föreskrifterna i förordning (EG) nr 44/2001, varvid skadelidande parter ska kunna inleda rättsliga förfaranden direkt mot sin försäkringsgivare i den medlemsstat där de är bosatta, om bara villkoren är uppfyllda.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(da) informera och bistå patienter när dessa i egenskap av skadelidande parter inleder rättsliga förfaranden direkt mot sin försäkringsgivare i den medlemsstat där de är bosatta.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Den nationella kontaktpunkten i den medlemsstat där patienten är försäkrad ska på patientens begäran tillhandahålla kontaktuppgifter för de nationella kontaktpunkterna i andra medlemsstater.
Motivering
Como se ha indicado en relación con el 10, este art. impone a los Estados miembros obligación de informar sobre datos en poder de otros EEMM, lo que supone una sobrecarga excesiva para los primeros. Además, para que la información fuera útil para los ciudadanos, se requeriría de una actualización continua, lo cual parece inviable. Entendemos que bastaría con que cada Estado miembro se responsabilizase de facilitar información en relación con la asistencia sanitaria prestada en su propio territorio y, en todo caso, facilitara información relativa a los datos de contacto de los puntos nacionales de contacto de otros Estados miembros.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv.	1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv, i samverkan med de regionala och lokala myndigheterna i de fall då dessa har ansvaret för hälso- och sjukvårdssystemet.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
Referensnummer	KOM(2008)0414 – C6-0257/2008 – 2008/0142(COD)
Ansvarigt utskott	ENVI
Yttrande        Tillkännagivande i kammaren	JURI 2.9.2008
Föredragande av yttrande        Utnämning	Diana Wallis 22.9.2008
Behandling i utskott	20.1.2009
Antagande	12.2.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	14 7 3
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Alin Lucian Antochi, Marek Aleksander Czarnecki, Bert Doorn, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Neena Gill, Klaus-Heiner Lehne, Alain Lipietz, Manuel Medina Ortega, Aloyzas Sakalas, Francesco Enrico Speroni, Diana Wallis, Rainer Wieland, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Sharon Bowles, Mogens Camre, Jean-Paul Gauzès, Kurt Lechner, Arlene McCarthy, Georgios Papastamkos, Jacques Toubon
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Michael Cashman, Helga Trüpel

• [1]  Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen, EGT L 148, 5.6.1974, s. 35.
• [2]  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I), EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.
• [3]  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II), EUT L 199, 31.7.2007, s. 40.
• [4]  Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, EGT L 201, 16.1.2001, s. 1.
• [5]  Dom i mål C-463/06, FBTO Schadeverzekeringen mot Odenbreit, REG 2007, s. I-11321.

YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (11.2.2009)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
(KOM(2008)0414 – C6‑0257/2008 – 2008/0142(COD))

Föredragande: Anna Záborská

KORTFATTAD MOTIVERING

Att respektera kvinnors och mäns komplementaritet och tillämpa principen om likabehandling

När gemenskapen lagstiftar om patienträttigheter bör principen om likabehandling tillämpas. Kvinnor och män kompletterar varandra. Ingen ifrågasätter att de medicinska behoven tar sig olika uttryck hos kvinnor och hos män. Utöver de gemensamma grundläggande värderingar för hälso- och sjukvårdssystemen i EU som rådet antog i juni 2006, dvs. universalitet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet, tillkommer principen om ”jämlikhet i fråga om hälsa”, som innebär att män och kvinnor ska behandlas lika när de har samma behov, samtidigt som deras olikheter ska beaktas på ett rättvist sätt.

Föredraganden framhåller garantin om tillgång till offentliga hälso- och sjukvårdssystem i gränsöverskridande sammanhang. Det handlar givetvis om att tillhandahålla gynekologisk vård och förlossningsvård samt mödra- och barnhälsovård i enlighet med WHO:s definition av primärvård, fastställd vid den 56:e världshälsoförsamlingen i Alma-Ata (resolution A56/27)[1].

Föredraganden understryker sitt engagemang inom utskottet för kvinnors rättigheter för ämnet behandling av bröstcancer, som i dag är den främsta orsaken till dödsfall bland kvinnor i åldern 35 till 55 år inom EU. Förebyggandet, upptäckt genom mammografi och behandling av bröstcancer och cancer i livmodershalsen bör omfattas av systemet för ersättning vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Samma krav gäller för män, som å sin sida bör få tillgång till förebyggande åtgärder, upptäckt och behandling av cancer i lungorna, prostata, bukspottskörtel och testiklar. Vi kan rädda livet på många kvinnor/mödrar och män/fäder som får cancer utan att veta om det, förutsatt att lagstiftningen inte förhindrar ett förstärkt gränsöverskridande samarbete på detta område och att medlemsstaterna engagerar sig i ett frivilligt samarbete.

Inom systemet för ersättning av avgifter för behandling och vård framhävs skillnaderna mellan könen. Försäkringar, försäkringskassor och sjukkassor bör upphöra med alla former av diskriminering, inklusive dold diskriminering som till exempel grundas på riskfaktorer för ärftliga eller genetiskt betingade sjukdomar. De bör också sluta beräkna sjukförsäkringskostnaderna och försäkringspremierna på grundval av kön och indexreglering av arbetens beskaffenhet. När det gäller beräkningen av kostnader och avgifter bör de behöriga organen upphöra med all diskriminering som grundas på indexreglering av arbetets beskaffenhet. Många kvinnor arbetar inte på den formella arbetsmarknaden utan ägnar sig åt andra verksamheter, exempelvis åt att organisera nätverk för solidaritet mellan generationer, åt omsorg och fostran av barn eller omsorg om äldre. Framställaren erinrar därför om att det är nödvändigt att i högre grad se till hela livscykeln vid beräkningen av kostnader och premier, särskilt när det gäller kvinnor.

För att undvika all diskriminering mellan patienter grundad på förmögenhet eller nationalitet föreslår jag att man utnyttjar erfarenheterna från Europeiska farmakopén, en Europarådsinstitution med säte i Strasbourg som arbetar för en bättre rörlighet för läkemedel mellan dess medlemsstater och bättre garantier för läkemedlens kvalitet.

Genomförandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård utgör en stor möjlighet till interregionalt samarbete. Det kan ta sig olika uttryck beroende på gamla medlemsstaters (EU‑15) geografiska konstellation gentemot nya medlemsstater (EU-12) och vissa konstellationer med nya och gamla medlemsstater, särskilt i Centraleuropa. Den ofta ojämlika samhällsekonomiska regionala utvecklingen gör att organisationen av den offentliga hälso- och sjukvården också är ojämlik. Detta förhållande blir särskilt påtagligt i skiljelinjen mellan en gammal och en ny medlemsstat. Följaktligen bör medlemsstaterna vidta alla åtgärder för att föregripa de ekonomiska och organisatoriska konsekvenser som hälso- och sjukvårdspersonalen, vårdgivarna och sjukförsäkringskassorna möter. Kraven från patienter som får gränsöverskridande hälso- och sjukvård måste sammanjämkas med skyldigheterna för den hälso- och sjukvårdspersonal som ställs inför nya ekonomiska problem. Hälso- och sjukvården kan inte ses utifrån rent ekonomiska termer och omfattas av konkurrensregler. Denna inställning är för övrigt ett skäl till att inte grunda det föreliggande direktivet enbart på artikel 95 i fördraget om en fungerande fri marknad utan även på artikel 152 om folkhälsan. Det är medlemsstaternas ansvar att garantera den offentliga nationella hälso- och sjukvårdens fortbestånd och en jämlik tillgång till vården samt att prioritera en god hälsa för alla medborgare. Medlemsstaterna behåller kontrollen över sina nationella hälsoplaner.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Beaktandeled 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,	– med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 152,
Motivering
Ett EU-direktiv om tillämpningen av patienträttigheter i fråga om hälso- och sjukvård måste absolut grundas på artikel 152 i EU-fördraget, där gemenskapens politik och åtgärder inom folkhälsoområdet föreskrivs.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5a) Även om gränsöverskridande hälso- och sjukvård innebär fördelar för patienterna har detta direktiv inte som självändamål att främja den gränsöverskridande hälso- och sjukvården.
Motivering
Alla patienter har rätt att få säker hälso- och sjukvård av god kvalitet i sin egen medlemsstat. De flesta vill få behandling så nära sin bostadsort som möjligt. Dessutom måste medlemsstaterna se till att de system som inrättas för att tillhandahålla och underlätta gränsöverskridande hälso- och sjukvård inte blir oskäligt omfattande och dyra jämfört med den gränsöverskridande vård som faktiskt bedrivs och inte heller får mer vittgående, oavsedda konsekvenser för den nationella hälso- och sjukvården i stort.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) Detta direktiv syftar till att fastställa allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård i EU och att garantera patientrörlighet och frihet att tillhandahålla hälso- och sjukvård och en hög hälsoskyddsnivå, samtidigt som medlemsstaternas ansvar för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård och sociala förmåner, särskilt sjukförmåner, respekteras fullt ut.	(8) Detta direktiv syftar till att fastställa regler för kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat av patienter som väljer att resa till dit för vård, och möjliggör samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller utvärdering av medicinska metoder, referensnätverk och e-hälsa, samtidigt som den nationella behörigheten att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård i enlighet med principerna om allmän tillgång, solidaritet, överkomliga priser, tillgång på lika villkor överallt och demokratisk tillsyn, respekteras fullt ut. Direktivet respekterar till fullo medlemsstaternas ansvar för hälso- och sjukvård, särskilt för att fastställa sjukförmåner samt organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård och sociala förmåner, särskilt sjukförmåner.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 10
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(10) I detta direktiv avses med gränsöverskridande hälso- och sjukvård följande sätt att tillhandahålla hälso- och sjukvård:	(10) I detta direktiv avses med gränsöverskridande hälso- och sjukvård användning av hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat än den där den patient som väljer att resa till en annan medlemsstat för att få vård är bosatt.
– Användning av hälso- och sjukvård utomlands (dvs. patienten beger sig till en vårdgivare i en annan medlemsstat för att få behandling); det är detta som kallas patientrörlighet.
– Gränsöverskridande tillhandahållande av hälso- och sjukvård (dvs. (dvs. tillhandahållande av tjänster från en medlemsstat till en annan), t.ex. telemedicin, fjärrdiagnoser, utskrivning av läkemedelsrecept på distans och laboratorietjänster.
– Etablering av vårdgivaren (dvs. en vårdgivare etablerar sig i en annan medlemsstat).
– Tillfällig närvaro av personer (dvs. rörlighet för hälso- och sjukvårdspersonal när de t.ex. under en viss period vistas i patientens medlemstat för att ge vård).
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 13
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(13) Patienter från andra medlemsstater bör behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten. Enligt de allmänna principerna om rättvisa och icke‑diskriminering i artikel 21 i stadgan får de heller inte diskrimineras på något sätt på grund av deras kön, ras, hudfärg, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Medlemsstaterna får ge olika behandling till olika patientgrupper endast om de kan påvisa att detta är motiverat av legitima medicinska skäl, såsom särskilda åtgärder för kvinnor (t.ex. bröstcancerscreening) eller för vissa åldersgrupper (t.ex. gratis vaccinering för barn eller äldre personer). Eftersom detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som bland annat fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, måste det genomföras och tillämpas med vederbörlig respekt för likhet inför lagen och principen om icke‑diskriminering i enlighet med de allmänna gemenskapsrättsliga principerna i artiklarna 20 och 21 i stadgan. Detta förslag ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung. Detta direktiv ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung samt andra direktiv för genomförande av artikel 13 i fördraget. Mot denna bakgrund föreskrivs det i direktivet att patienter från andra medlemsstater ska behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten, och att de ska skyddas mot diskriminering enligt både gemenskapsrätten och lagstiftningen i den behandlande medlemsstaten.	(13) Patienter från andra medlemsstater bör behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten. Enligt de allmänna principerna om rättvisa och icke‑diskriminering i artikel 21 i stadgan får de heller inte diskrimineras på något sätt på grund av deras kön, ras, hudfärg, etniska eller sociala ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politiska eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. Det bör därför krävas att de gemensamma grundläggande värderingar för hälso- och sjukvårdssystemen i EU som rådet antog i juni 2006, särskilt allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet, ska vara ett viktigt inslag i den sociala tryggheten i Europa. Medlemsstaterna får ge olika behandling till olika patientgrupper endast om de kan påvisa att detta är motiverat av legitima medicinska skäl, såsom särskilda åtgärder för kvinnor (t.ex. bröstcancerscreening) eller för vissa åldersgrupper (t.ex. gratis vaccinering för barn eller äldre personer). Eftersom detta direktiv står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheter och principer som bland annat fastställs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, måste det genomföras och tillämpas med vederbörlig respekt för likhet inför lagen och principen om icke-diskriminering i enlighet med de allmänna gemenskapsrättsliga principerna i artiklarna 20 och 21 i stadgan. Detta direktiv ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung samt andra direktiv för genomförande av artikel 13 i fördraget. Mot denna bakgrund föreskrivs det i direktivet att patienter från andra medlemsstater ska behandlas på samma villkor som medborgarna i den behandlande medlemsstaten, och att de ska skyddas mot diskriminering enligt både gemenskapsrätten och lagstiftningen i den behandlande medlemsstaten.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Skäl 13a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(13a) Det bör understrykas att särskilda åtgärder måste vidtas för att garantera kvinnor jämlik tillgång till de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen. Det gäller både tillgång till vård som riktar sig till kvinnor och män och tillgång till gynekologisk vård, förlossningsvård samt hälsovård, inbegripet mödra- och barnhälsovård, i enlighet med den definition av primärvård som WHO fastställde vid den 56:e världshälsoförsamlingen den 24 april 20031. Varje medlemsstat bör beakta kvinnors rätt till sexuell och reproduktiv hälsa.
	________________ 1 Sekretariatsrapport (A56/27) från internationella primärvårdskonferensen i Alma-Ata, 25-årsjubileum.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Skäl 13a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(13a) Det bör också understrykas att åtgärder måste vidtas för att se till att kvinnor får jämlik tillgång till de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen och till vård som riktas specifikt till kvinnor, i synnerhet gynekologisk vård, förlossningsvård samt reproduktiv hälsovård.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Skäl 21
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(21) Det bör krävas att även patienter som söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter än de som avses för samordningen av de sociala trygghetssystemen enligt förordning (EEG) nr 1408/71 bör kunna utnyttja principen om fri rörlighet för tjänster i enlighet med fördraget och detta direktiv. Patienterna bör garanteras kostnadsersättning för denna vård på minst den nivå som de skulle ha fått om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där vårdmottagaren är sjukförsäkrad. Detta är helt förenligt med medlemsstaternas ansvar att bestämma omfattningen av sjukförsäkringen för sina medborgare och medför inga betydande konsekvenser för finansieringen av den nationella hälso- och sjukvården. Medlemsstaterna kan likväl i sin nationella lagstiftning föreskriva att kostnaderna för vård ska ersättas enligt de taxor som gäller i den behandlande medlemsstaten om detta är mer fördelaktigt för patienten. Detta kan särskilt gälla vård via de europeiska referensnätverk som ska inrättas enligt artikel 15 detta direktiv.	(21) Det bör krävas att även patienter som söker vård i en annan medlemsstat under andra omständigheter än de som avses för samordningen av de sociala trygghetssystemen enligt förordning (EEG) nr 1408/71 bör kunna utnyttja principen om fri rörlighet för tjänster i enlighet med fördraget och detta direktiv. Patienterna bör garanteras kostnadsersättning för denna vård på minst den nivå som de skulle ha fått om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten vårdmottagaren är försäkrad. Detta är helt förenligt med medlemsstaternas ansvar att bestämma omfattningen av sjukförsäkringen för sina medborgare och medför inga betydande konsekvenser för finansieringen av den nationella hälso- och sjukvården. Medlemsstaterna kan likväl i sin nationella lagstiftning föreskriva att kostnaderna för vård ska ersättas enligt de taxor som gäller i den behandlande medlemsstaten om detta är mer fördelaktigt för patienten. Detta kan särskilt gälla vård via de europeiska referensnätverk som ska inrättas enligt artikel 15 i detta direktiv och behandlingar för vilka den medlemsstat där patienten är försäkrad ställer som krav att sjukhusvård måste ges inom en medicinskt försvarbar tidsfrist.
Motivering
Enne 2004. a EL-ga liitunud ja peale seda liitunud riikide tervishoiuteenuste hinnad erinevad, sageli kordades, viimaste kahjuks. Vältimaks patsientide eristamist vaesteks ravikõlbmatuteks ja rikasteks soosituteks ning võrdse juurdepääsu põhimõtte muutumist sõnakõlksuks on oluline kõigile statsionaarset haiglaravi vajavatele patsientidele luua võrdsed võimalused. Oluline on ettepanek ka naistele meestega võrdsete võimaluste loomise seisukohalt (palgaerinevused EL 15%, riigiti isegi 25%). Õiguslikust aspektist toetab muudatusettepanekut Euroopa Kohtu (C-372/04 Watts, punkt 147) otsus, milline ei välista liikmesriikide sotsiaalkindlustussüsteemide kohandamise nõuet, EL põhiõiguste harta art. 35 ning samuti käesoleva direktiivi võrdse juurdepääsu tagamise põhimõte, mis vastasel juhul jääks pelgalt retoorikaks.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Skäl 28
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(28) Medlemsstaterna får behålla allmänna villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnader, t.ex. kravet att man först ska vända sig till en allmänläkare innan man går till en specialist eller får sjukhusvård, vilket också gäller patienter som söker vård i en annan medlemsstat, förutsatt att sådana villkor är nödvändiga, står i proportion till syftet och varken är godtyckliga eller diskriminerande. Det är därför lämpligt att kräva att dessa allmänna villkor och formaliteter tillämpas på ett objektivt, öppet och icke-diskriminerande sätt och att de görs kända på förhand, i första hand grundas på medicinska skäl och inte innebär en ytterligare börda för patienter som söker vård i en annan medlemsstat jämfört med patienter som behandlas i den medlemsstat där de är försäkrade, samt att besluten fattas så snabbt som möjligt. Detta påverkar därför inte medlemsstaternas befogenhet att fastställa kriterier eller villkor för förhandstillstånd om patienterna söker vård i en annan medlemsstat än den där de är försäkrade.	(28) Medlemsstaterna bör bestämma allmänna villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnader liksom för efterkontroll utförd av vårdpersonal i den medlemsstat där patienten är försäkrad, t.ex. kravet att man först ska vända sig till en allmänläkare innan man går till en specialist eller får sjukhusvård, vilket också gäller patienter som söker vård i en annan medlemsstat, förutsatt att sådana villkor är nödvändiga, står i proportion till syftet och varken är godtyckliga eller diskriminerande. Det är därför lämpligt att kräva att dessa allmänna villkor och formaliteter tillämpas på ett objektivt, öppet och icke-diskriminerande sätt och att de görs kända på förhand, i första hand grundas på medicinska skäl och inte innebär en ytterligare börda vare sig för vårdpersonalen i den medlemsstat där patienten är försäkrad eller för patienter som söker vård i en annan medlemsstat jämfört med patienter som behandlas i den medlemsstat där de är försäkrade, samt att besluten fattas så snabbt som möjligt. Detta påverkar därför inte medlemsstaternas befogenhet att fastställa kriterier eller villkor för förhandstillstånd om patienterna söker vård i en annan medlemsstat än den där de är försäkrade.
Motivering
Det måste säkerställas att kostnaden för behandling efter ett läkaringrepp i en annan medlemsstat inte leder till att hälso- och sjukvårdspersonalen i den medlemsstat där patienten är försäkrad åsamkas merkostnader, särskilt vid akut behandling.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Skäl 29
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(29) All vård som inte betraktas som sjukhusvård enligt detta direktiv bör ses som vård utanför sjukhus. Med hänsyn till domstolens rättspraxis när det gäller fri rörlighet för tjänster bör det inte införas något krav på förhandstillstånd för att få ekonomisk ersättning från det lagstadgade socialförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad för vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat. Om sjukvården ersätts i den omfattning som garanteras av sjukförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad, kommer det faktum att det inte finns något krav på förhandstillstånd inte att rubba den ekonomiska jämvikten i de sociala trygghetssystemen.	(29) All vård som inte betraktas som sjukhusvård enligt detta direktiv bör ses som vård utanför sjukhus. Med hänsyn till domstolens rättspraxis när det gäller fri rörlighet för tjänster bör det inte införas något krav på förhandstillstånd för att få ekonomisk ersättning från det lagstadgade socialförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad för vård utanför sjukhus i en annan medlemsstat. Den medlemsstat där patienten är försäkrad bör dock vidta åtgärder för att i förväg fastställa villkor och ersättning för efterkontroll utförd av vårdpersonalen i den medlemsstaten, särskilt vid akutvård. Om sjukvården ersätts i den omfattning som garanteras av sjukförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad, kommer det faktum att det inte finns något krav på förhandstillstånd inte att rubba den ekonomiska jämvikten i de sociala trygghetssystemen.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Artikel 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för en säker, högkvalitativ och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård.	Detta direktiv innehåller regler för kostnadsersättning för vård som patienter som väljer att resa till en annan medlemsstat för att få vård får i en annan medlemsstat, och möjliggör samarbete mellan medlemsstaterna när det gäller utvärdering av medicinska metoder, referensnätverk och e-hälsa, samtidigt som den nationella behörigheten att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård, enligt principerna om allmän tillgång, solidaritet, överkomliga priser, tillgång på lika villkor överallt och demokratisk tillsyn, respekteras fullt ut.
Motivering
Direktivets olika mål framgår bättre enligt denna formulering. Det är viktigt att framhålla medlemsstaternas ansvar och de principer som bör beaktas av hälso- och sjukvårdspolitiken, som är en del av direktivets syfte.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Artikel 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv gäller hälso- och sjukvårdstjänster, oavsett hur de organiseras, tillhandahålls och finansieras och om de är offentliga eller privata.	Detta direktiv gäller hälso- och sjukvårdstjänster enligt definitionen i artikel 4.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Artikel 4 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) gränsöverskridande hälso- och sjukvård: hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad person, eller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där vårdgivaren är bosatt, registrerad eller etablerad,	b) gränsöverskridande hälso- och sjukvård: hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat än den där patienten är försäkrad,
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led ca (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ca) att försäkringsbolag, försäkringskassor och sjukkassor undanröjer alla former av diskriminering, även dold sådan, på grund av riskfaktorer för ärftliga eller genetiskt betingade sjukdomar och upphör att beräkna sjukförsäkringskostnader och försäkringspremier på grundval av kön och beskaffenheten på arbete, samt att all diskriminering som tillämpas vid beräkningen av kostnader och avgifter upphör, särskilt diskriminering av kvinnor.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – led ga (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ga) att det råder jämlikhet i fråga om hälsa, vilket innebär att kvinnor och män ska behandlas lika när de har samma behov, samtidigt som deras olikheter ska beaktas på ett jämlikt sätt.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Artikel 6 - punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader till den försäkrade personen som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.	1. Utan att det påverkar bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 7, 8 och 9, ska den medlemsstat där patienten är försäkrad se till att försäkrade personer som reser till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård där, eller söker hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat, inte hindras från att få hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat om behandlingen i fråga ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som den försäkrade personen har rätt till. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska ersätta de kostnader som skulle ha betalats via dess lagstadgade socialförsäkringssystem om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstaten. Det är under alla händelser den medlemsstat där patienten är försäkrad som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården bedrivs.
Motivering
Det kan bli ett hinder för tillgången till vård utomlands på lika villkor om patienterna först själva måste betala för vården innan de kan söka ersättning. De medlemsstater där patienterna är försäkrade skulle tillsammans med de behandlande medlemsstaterna kunna inrätta system för snabb ersättning (åtminstone till mindre bemedlade patienter, om inte för alla). Om det klart sägs ut att den försäkrade personen kommer att ersättas för sina kostnader utesluts den ovan nämnda risken.
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Artikel 6 - punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården.	2. Kostnaderna för hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat ska ersättas av den medlemsstat där patienten är försäkrad i enlighet med detta direktiv upp till den kostnadsnivå som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna vården. Om patienten behöver akut sjukhusvård som den medlemsstat där vederbörande är försäkrad inte garanterar inom en medicinskt försvarbar tidsfrist ska den medlemsstat där patienten är försäkrad ersätta samtliga faktiska kostnader för denna vård.
Motivering
Enne 2004. a EL-ga liitunud ja peale seda liitunud riikide tervishoiuteenuste hinnad erinevad, sageli kordades, viimaste kahjuks. Vältimaks patsientide eristamist vaesteks ravikõlbmatuteks ja rikasteks soosituteks ning võrdse juurdepääsu põhimõtte muutumist sõnakõlksuks on oluline kõigile statsionaarset haiglaravi vajavatele patsientidele luua võrdsed võimalused. Oluline on ettepanek ka naistele meestega võrdsete võimaluste loomise seisukohalt (palgaerinevused EL 15%, riigiti isegi 25%). Õiguslikust aspektist toetab muudatusettepanekut Euroopa Kohtu (C-372/04 Watts, punkt 147) otsus, milline ei välista liikmesriikide sotsiaalkindlustussüsteemide kohandamise nõuet, EL põhiõiguste harta art. 35 ning samuti käesoleva direktiivi põhimõte - võrdse juurdepääsu tagamisest, mis vastasel juhul jääks pelgalt retoorikaks.
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Artikel 6 - punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnaderna som skulle ha gällt om samma eller liknande vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för personer.	3. Den medlemsstat där patienten är försäkrad kan kräva att en patient som söker vård i en annan medlemsstat uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter för att få vård och ersättning för vårdkostnaderna som skulle ha gällt om samma eller liknande vård hade getts på dess territorium, i den mån de inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för personer och under förutsättning att man först säkerställer allmän tillgång till hälsovård för medborgarna, särskilt för kvinnor och barn.
Motivering
Till följd av att ett stort antal patienter från de gamla medlemsstaterna börjat utnyttja de nya medlemsstaternas hälso- och sjukvårdsinrättningar är det vissa hälso- och sjukvårdsinrättningar som diskriminerar vissa patienter. Detta är särskilt beklagligt då det drabbar kvinnors och barns hälsa.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Artikel 6 - punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas till den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.	4. Medlemsstaterna ska ha en mekanism för beräkning av kostnader för vård i en annan medlemsstat som ska ersättas för den försäkrade personen genom det lagstadgade socialförsäkringssystemet. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke diskriminerande kriterier som är kända på förhand och de kostnader som ersätts enligt denna mekanism ska inte understiga de som skulle ha ersatts om samma eller liknande vård hade getts i den medlemsstat där patienten är försäkrad.
Motivering
Det kan bli ett hinder för tillgången till vård utomlands på lika villkor om patienterna först själva måste betala för vården innan de kan söka ersättning. De medlemsstater där patienterna är försäkrade skulle tillsammans med de behandlande medlemsstaterna kunna inrätta system för snabb ersättning (åtminstone till mindre bemedlade patienter, om inte för alla). Om det klart sägs ut att den försäkrade personen kommer att ersättas för sina kostnader utesluts den ovan nämnda risken.
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Artikel 8 - punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med sjukhusvård	1. För kostnadsersättning för vård i en annan medlemsstat enligt detta direktiv avses med sjukhus- och specialistvård sådan hälso- och sjukvård som definieras i den gällande lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är försäkrad och som kräver att patienten läggs in minst en natt eller som kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning eller behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller allmänheten.
a) sådan hälso- och sjukvård som kräver att patienten läggs in minst en natt,
b) hälso- och sjukvård som upptas i en särskild förteckning och som inte kräver att patienten läggs in minst en natt. Denna förteckning ska endast innehålla
- sådan hälso- och sjukvård som kräver högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller
- hälso- och sjukvård som innebär behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller allmänheten.
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	4a. Förhandstillstånd ska under alla omständigheter beviljas om patienten har behov av medicinsk behandling som normalt sett omfattas av socialförsäkringssystemet i den medlemsstat där patienten är försäkrad och behandlingen inte kan tillhandahållas av den medlemsstat där patienten är bosatt inom en medicinskt försvarbar tidsfrist i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och rådets förordning (EG) nr 883/2004.
Motivering
Det är viktigt att framhålla begränsningarna av denna artikels räckvidd till följd av tillämpningen av Europaparlamentets och rådets förordning (EEG) nr 1408/71 och rådets förordning (EG) nr 883/2004.
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Den behandlande medlemsstaten får vidta lämpliga åtgärder för att hantera patienttillströmningen för att hindra denna från att undergräva – eller sannolikt undergräva – den planering och de rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser eller från att medföra att den berörda medlemsstaten inte kan bevara en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller upprätthålla sin vårdkapacitet eller medicinska kompetens inom sitt territorium. Den behandlande medlemsstaten får inte diskriminera någon på grundval av nationalitet och ska se till att begränsningarna av den fria rörligheten inskränks till vad som är nödvändigt och proportionerligt. Den behandlande medlemsstaten ska underrätta kommissionen om åtgärderna.
Motivering
I artikel 5 i detta direktiv fastställs de behandlande medlemsstaternas ansvar i samband med gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Metoderna för att kontrollera patientflödena i den medlemsstat där patienten är försäkrad tas upp på annan plats i direktivet (artikel 8), men det sägs ingenting om de behandlande medlemsstaternas möjligheter att kontrollera stora patienttillflöden som kan påverka deras hälso- och sjukvårdssystem och deras möjligheter att fullgöra sina skyldigheter i fråga om hälso- och sjukvård.
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Artikel 9 - punkt 4 - led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) hur brådskande behandlingen eller det medicinska ingreppet är,
Motivering
Många hälsotillstånd som inte nödvändigtvis är smärtsamma måste ändå åtgärdas genom brådskande behandling eller särskilda medicinska ingrepp.
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att det finns mekanismer så att patienterna på begäran kan få information om hur man får vård i en annan medlemsstat och vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av gränsöverskridande hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat.	1. Den medlemsstat där patienten är försäkrad ska se till att det finns mekanismer så att patienterna på begäran kan få information om hur man får vård i en annan medlemsstat och vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av gränsöverskridande hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat, liksom om villkoren för tillstånd för efterkontroll utförd av vårdpersonal i den medlemsstat där patienten är försäkrad samt om ersättningen. I informationen om gränsöverskridande vård ska det göras klar åtskillnad mellan de patienträttigheter som grundar sig på detta direktiv och de rättigheter som grundar sig på de förordningar om samordning av de sociala trygghetssystemen som avses i artikel 3.1 f.
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Artikel 12 - punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) ta fram och sprida information till patienter, särskilt om deras rättigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,	a) ta fram och sprida information till patienter och hälso- och sjukvårdspersonal, särskilt om patienträttigheter i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård och garantierna för kvalitet och säkerhet, skydd av personuppgifter, hur man gör för att överklaga och möjligheterna till prövning när det gäller hälso- och sjukvård som ges i en annan medlemsstat samt om vilka villkor som gäller,
Motivering
Hälso- och sjukvårdspersonalen är de första som patienterna kommer i kontakt med och de behöver information om patienträttigheter, både för att själva kunna respektera alla dessa rättigheter och för att ge patienterna handledning så att de kan få den hjälp de behöver.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Artikel 12 - punkt 2 - led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) hjälpa patienterna att bevaka sina rättigheter och överklaga på lämpligt sätt i händelse av skada på grund av hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat; de nationella kontaktpunkterna ska särskilt informera patienterna om vilka möjligheter till tvistlösning som finns, hjälpa dem att välja lämplig tvistlösning utanför domstol för det specifika fallet samt vid behov hjälpa dem att följa upp ärendet,	b) ge information om hur man ska gå till väga i händelse av överklaganden eller skador, hjälpa patienterna att bevaka sina rättigheter och överklaga på lämpligt sätt i händelse av skada på grund av hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat; de nationella kontaktpunkterna ska särskilt informera patienterna om vilka möjligheter till tvistlösning som finns, hjälpa dem att välja lämplig tvistlösning utanför domstol för det specifika fallet samt vid behov hjälpa dem att följa upp ärendet,
Motivering
Information om hur man ska gå till väga i händelse av överklaganden eller skador som uppstår i den behandlande medlemsstaten måste finnas att tillgå hos de nationella kontaktpunkterna.
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Artikel 13 - punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna.	2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå och kommunikation mellan vårdgivarna i utlandet och de vårdgivare som ansvarar för vården i den egna medlemsstaten, samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT), gränsöverskridande hälso- och sjukvård som ges på tillfällig basis och andra former av samarbete över gränserna.
Motivering
Kontinuitet i vården är av största vikt för patientsäkerheten. Vårdlag från patientens ursprungsland bör föra ett nära samarbete med vårdlag och specialister i det behandlande landet för att trygga kontinuiteten i vården.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
Referensnummer	KOM(2008)0414 – C6-0257/2008 – 2008/0142(COD)
Ansvarigt utskott	ENVI
Yttrande        Tillkännagivande i kammaren	FEMM 2.9.2008
Föredragande av yttrande        Utnämning	Anna Záborská 17.9.2008
Behandling i utskott	20.1.2009		10.2.2009
Antagande	10.2.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	26 3 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Edit Bauer, Emine Bozkurt, Hiltrud Breyer, Edite Estrela, Ilda Figueiredo, Věra Flasarová, Claire Gibault, Lissy Gröner, Anneli Jäätteenmäki, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Urszula Krupa, Roselyne Lefrançois, Pia Elda Locatelli, Astrid Lulling, Siiri Oviir, Doris Pack, Zita Pleštinská, Anni Podimata, Christa Prets, Karin Resetarits, Teresa Riera Madurell, Eva-Riitta Siitonen, Eva-Britt Svensson, Britta Thomsen, Corien Wortmann-Kool, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Gabriela Creţu, Donata Gottardi, Elisabeth Jeggle, Maria Petre

• [1]  (Internationella primärvårdskonferensen i Alma-Ata: 25-årsjubileum, sekretariatsrapport, punkt 14.18 i den preliminära dagordningen, den 24 april 2003.)

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Patienternas rättigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård
Referensnummer	KOM(2008)0414 – C6-0257/2008 – 2008/0142(COD)
Framläggande för parlamentet	2.7.2008
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	ENVI 2.9.2008
Rådgivande utskott        Tillkännagivande i kammaren	ECON 2.9.2008		EMPL 2.9.2008		ITRE 2.9.2008		IMCO 2.9.2008
	JURI 2.9.2008		FEMM 2.9.2008
Associerat/associerade utskott        Tillkännagivande i kammaren	EMPL 23.9.2008		IMCO 23.9.2008
Föredragande        Utnämning	John Bowis 28.8.2008
Bestridande av den rättsliga grunden        JURI:s yttrande	JURI 12.2.2009
Behandling i utskott	1.12.2008		10.2.2009
Antagande	31.3.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	31 3 20
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Adamos Adamou, Georgs Andrejevs, Margrete Auken, Liam Aylward, Pilar Ayuso, Maria Berger, Johannes Blokland, John Bowis, Frieda Brepoels, Dorette Corbey, Magor Imre Csibi, Chris Davies, Avril Doyle, Edite Estrela, Anne Ferreira, Alessandro Foglietta, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Gyula Hegyi, Marie Anne Isler Béguin, Dan Jørgensen, Christa Klaß, Urszula Krupa, Peter Liese, Jules Maaten, Marios Matsakis, Linda McAvan, Péter Olajos, Miroslav Ouzký, Vittorio Prodi, Dagmar Roth-Behrendt, Guido Sacconi, Daciana Octavia Sârbu, Amalia Sartori, Bogusław Sonik, María Sornosa Martínez, Evangelia Tzampazi, Thomas Ulmer, Anja Weisgerber, Åsa Westlund, Glenis Willmott
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Iles Braghetto, Nicodim Bulzesc, Philip Bushill-Matthews, Christofer Fjellner, Milan Gaľa, Johannes Lebech, Miroslav Mikolášik, Bart Staes
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Christopher Heaton-Harris, Ria Oomen-Ruijten, Struan Stevenson, Søren Bo Søndergaard
Ingivande	3.4.2009