BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (omarbetning)

29.4.2009 - (KOM(2008)0820 – C6‑0474/2008 – 2008/0243(COD)) - ***I

Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
Föredragande: Jeanine Hennis-Plasschaert
(Omarbetning – artikel 80a i arbetsordningen)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat (omarbetning)

(KOM(2008)0820 – C6‑0474/2008 – 2008/0243(COD))

(Medbeslutandeförfarandet – omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0820),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 63.1 1a i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6‑0474/2008),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter[1],

–   med beaktande av skrivelsen av den 3 april 2009 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i enlighet med artikel 80a.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 80a och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6‑0284/2009), och av följande skäl:

A. Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, och med de tekniska anpassningar som godkänts av utskottet för rättsliga frågor, och såsom ändrat av parlamentet nedan.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Ändringsförslag 1 Förslag till förordning Skäl 5a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5a) När det gäller det stegvisa införandet av ett gemensamt europeiskt asylsystem som på sikt ska leda till ett gemensamt asylförfarande och en gemensam status i hela unionen för personer som beviljas asyl, bör det i nuläget och i ljuset av tidigare erfarenheter göras nödvändiga förbättringar, varvid hänsyn bör tas till principerna i den konvention som undertecknades i Dublin den 15 juni 1990 rörande bestämmandet av den ansvariga staten för prövningen av en ansökan om asyl som framställts i en av medlemsstaterna i de Europeiska gemenskaperna (”Dublinkonventionen”), vars genomförande har främjat en harmonisering av asylpolitiken.
Motivering
Denna ändring är nödvändig eftersom texten i annat fall strider mot en av de viktigaste grundpelarna i Dublinkonventionen, nämligen ”one chance only”-principen (det vill säga att en asylansökan endast kan behandlas en gång i EU).
Ändringsförslag  2 Förslag till förordning Skäl 6a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(6a) De avdelningar i medlemsstaterna som är ansvariga för asylfrågor bör ges praktiskt stöd så att deras dagliga och operativa behov tillgodoses. Här kommer den framtida europeiska byrån för samarbete i asylfrågor att spela en central roll.
Motivering
Det är nödvändigt att stärka det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna så att dagens skilda nationella praxis harmoniseras. Byrån kommer att hjälpa medlemsstaterna att tillämpa en mer konsekvent och rättvis asylpolitik, till exempel genom att fastställa god praxis, anordna utbildningsverksamhet eller samordna stödgrupper med nationella experter som medlemsstaterna kan anlita när många asylsökande tar sig in på deras territorium.
Ändringsförslag  3 Förslag till förordning Skäl 15
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) En personlig intervju bör arrangeras för att underlätta fastställandet av vilken medlemsstat som ska ansvara för prövningen av en ansökan om internationellt skydd och, om nödvändigt, muntligen upplysa de sökande om tillämpningen av denna förordning.	(15) En personlig intervju bör arrangeras för att underlätta fastställandet av vilken medlemsstat som ska ansvara för prövningen av en ansökan om internationellt skydd och muntligen upplysa de sökande om tillämpningen av denna förordning.
Motivering
De sökande bör alltid upplysas muntligen om tillämpningen av denna förordning.
Ändringsförslag  4 Förslag till förordning Skäl 17a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(17a) I denna förordning bör ”kvarhållande i förvar” inte uppfattas som ett straff utan enbart som en administrativ och tillfällig åtgärd för kvarhållande.
Motivering
Som redan nämnts vid ett flertal tillfällen är det angeläget att skilja mellan å ena sidan ett förfarande för administrativt kvarhållande, vilket kan tillämpas mot asylsökande som riskerar att avvika, och å andra sidan ett kvarhållande i förvar. En person som ansöker om internationellt skydd bör nämligen aldrig behandlas som en brottsling.
Ändringsförslag  5 Förslag till förordning Skäl 18
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(18) Kvarhållande i förvar av asylsökande bör användas på ett sätt som är förenligt med den grundläggande principen att en person inte får kvarhållas enbart på den grunden att vederbörande ansöker om internationellt skydd. Det är särskilt viktigt att kvarhållande i förvar av asylsökande sker i enlighet med artikel 31 i Genèvekonventionen och de mycket klart definierade undantag och garantier som anges i direktiv […/…/EG] [om miniminormer för mottagande av asylsökande]. Vidare bör kvarhållande i förvar i samband med överföring till den ansvariga medlemsstaten användas i begränsad omfattning och med hänsyn till proportionalitetsprincipen med avseende på de åtgärder som vidtas och de resultat som ska uppnås.	(18) Kvarhållande i förvar av asylsökande bör användas på ett sätt som är förenligt med den grundläggande principen att en person inte får kvarhållas enbart på den grunden att vederbörande ansöker om internationellt skydd. Det är särskilt viktigt att kvarhållande i förvar av asylsökande sker i administrativa förvarsenheter som inte är fängelser, i enlighet med artikel 31 i Genèvekonventionen och de mycket klart definierade undantag och garantier som anges i direktiv […/…/EG] [om miniminormer för mottagande av asylsökande]. Vidare bör kvarhållande i förvar i samband med överföring till den ansvariga medlemsstaten användas i begränsad omfattning och med hänsyn till proportionalitetsprincipen med avseende på de åtgärder som vidtas och de resultat som ska uppnås.
Motivering
Se motiveringen till ändringsförslag 31.
Ändringsförslag  6 Förslag till förordning Skäl 22
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(22) Denna mekanism för avbrytande av överföringar bör även tillämpas när kommissionen anser att graden av skydd för personer som ansöker om internationellt skydd i en viss medlemsstat inte överensstämmer med gemenskapslagstiftningen på asylområdet, särskilt i fråga om mottagningsvillkor och tillgång till asylförfarandet, så att det säkerställs att alla som ansöker om internationellt skydd kommer i åtnjutande av ett lämpligt skydd i alla medlemsstater.	(22) Denna mekanism för avbrytande av överföringar bör även tillämpas när kommissionen anser att graden av skydd för personer som ansöker om internationellt skydd i en viss medlemsstat inte överensstämmer med gemenskapslagstiftningen på asylområdet, särskilt i fråga om mottagningsvillkor, kvalificering för internationellt skydd och tillgång till asylförfarandet, så att det säkerställs att alla som ansöker om internationellt skydd kommer i åtnjutande av ett lämpligt skydd i alla medlemsstater.
Ändringsförslag  7 Förslag till förordning Skäl 22a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(22a) Denna mekanism för avbrytande av överföringar är en undantagsåtgärd för att ta itu med problem i samband med särskilt tryck eller befintliga skyddsproblem.
Ändringsförslag  8 Förslag till förordning Skäl 22b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(22b) Kommissionen bör med jämna mellanrum se över framstegen på vägen mot att förbättra den långsiktiga utvecklingen och harmoniseringen av det gemensamma europeiska asylsystemet och undersöka i vad mån solidaritetsåtgärder och tillgången till en mekanism för avbrytande underlättar dessa framsteg, samt rapportera om dessa framsteg.
	Med tanke på att avsikten inte var att Dublinsystemet skulle utgöra en mekanism för rättvis ansvarsfördelning när det gäller prövningen av ansökningar om internationellt skydd, och på att ett antal medlemsstater är särskilt utsatta för migrationsflöden, inte minst på grund av sitt geografiska läge, är det mycket viktigt att överväga och föreslå rättsligt bindande instrument som säkerställer en ökad solidaritet mellan medlemsstaterna och en högre skyddsnivå. Sådana instrument bör framför allt underlätta detacheringen av tjänstemän från andra medlemsstater som ska hjälpa de medlemsstater vars system sätts under särskilt tryck och där sökandena inte kommer i åtnjutande av en adekvat skyddsnivå samt, när mottagningskapaciteten i en medlemsstat är otillräcklig, bidra till att de personer som åtnjuter internationellt skydd tas emot av andra medlemsstater, förutsatt att de berörda personerna godtar detta och att deras grundläggande rättigheter respekteras.
Ändringsförslag  9 Förslag till förordning Artikel 2 – led h
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
h) underårig utan medföljande vuxen: en underårig som anländer till medlemsstaternas territorium utan medföljande vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för dem, så länge som de inte faktiskt tas om hand av en sådan vuxen. Detta inbegriper underåriga som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorium.	h) underårig utan medföljande vuxen: en underårig som anländer till medlemsstaternas territorium utan medföljande vuxen som enligt lag eller sedvana ansvarar för honom eller henne, så länge som han eller hon inte faktiskt tas om hand av en sådan vuxen. Detta inbegriper underåriga som lämnas utan medföljande vuxen efter att ha anlänt till medlemsstaternas territorium.
Motivering
För att uppnå en enhetlig ordalydelse genomgående i texten.
Ändringsförslag  10 Förslag till förordning Artikel 2 – led i – led iii
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
iii) Gifta underåriga barn till sådana par som avses i led i eller till sökanden, oavsett om de är födda inom eller utom äktenskapet eller adopterade enligt nationell lagstiftning, förutsatt att det är bäst för barnen att bo hos sökanden.	iii) Gifta underåriga barn till sådana par som avses i led i eller till sökanden, oavsett om de är födda inom eller utom äktenskapet eller adopterade enligt nationell lagstiftning, förutsatt att de inte åtföljs av sin make eller maka och att det är bäst för barnen att bo hos sökanden.
Ändringsförslag  11 Förslag till förordning Artikel 2 – led i – led iv
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
iv) Fadern, modern eller vårdnadshavaren om sökanden är underårig och ogift, eller om sökanden är underårig och gift men det anses bäst för denne att bo hos sin fader, moder eller vårdnadshavare.	iv) Fadern, modern eller vårdnadshavaren om sökanden är underårig och ogift, eller om sökanden är underårig och gift och inte åtföljs av sin make eller maka men det anses bäst för denne att bo hos sin fader, moder eller vårdnadshavare.
Ändringsförslag  12 Förslag till förordning Artikel 2– led i – led v
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
v) Underåriga och ogifta syskon till sökanden, om den senare är underårig och ogift, eller om sökanden eller dennes syskon är underåriga och gifta men det anses bäst för en eller flera av dem att de bor tillsammans.	v) Underåriga och ogifta syskon till sökanden, om den senare är underårig och ogift, eller om sökanden eller dennes syskon är underåriga och gifta och inte åtföljs av sin make eller maka men det anses bäst för en eller flera av dem att de bor tillsammans.
Ändringsförslag  13 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 1 – led g
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
g) rätten att få åtkomst till uppgifter som rör sökanden och att begära att oriktiga uppgifter om vederbörande rättas eller att olagligen behandlade uppgifter om denne utplånas, inbegripet rätten att få information om förfarandena för utövande av dessa rättigheter och kontaktuppgifter till de nationella tillsynsmyndigheter som ska vara behöriga att pröva frågor om skydd av personuppgifter.	(g) rätten att få åtkomst till uppgifter som rör sökanden och att begära att oriktiga uppgifter om vederbörande rättas eller att olagligen behandlade uppgifter om denne utplånas, och förfarandena för utövande av dessa rättigheter inbegripet kontaktuppgifter till de myndigheter som anges i artikel 33 och de nationella tillsynsmyndigheter som ska vara behöriga att pröva frågor om skydd av personuppgifter.
Motivering
Det bör klargöras att sökanden bör informeras om innehållet och inte bara om rätten att få åtkomst till uppgifter som rör honom eller henne och att begära att oriktiga uppgifter rättas eller utplånas, samt, separat, om de förfaranden som han eller hon kan använda sig av. Genom tillägget om kontaktuppgifterna till de behöriga nationella myndigheter som ansvarar för Dublinsamarbetet tar man även hänsyn till att det primärt är den registeransvarige som är behörig att pröva frågor om skyddet av personuppgifter.
Ändringsförslag  14 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 2 – stycke 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Om det är nödvändigt för att sökanden ska kunna ta till sig informationen, ska den även tillhandahållas muntligen, vid den intervju som ska anordnas enligt punkt 5.	För att sökanden ska kunna ta till sig informationen ska den även tillhandahållas muntligen, vid den intervju som ska anordnas enligt punkt 5.
Motivering
Se motiveringen till ändringsförslag 1.
Ändringsförslag  15 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Den medlemsstat som utför arbetet med att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig enligt denna förordning ska erbjuda sökandena möjlighet att genomgå en personlig intervju med en person som enligt nationell lagstiftning är behörig att utföra en sådan intervju.	1. Den medlemsstat som utför arbetet med att fastställa vilken medlemsstat som är ansvarig enligt denna förordning ska kalla sökandena till en personlig intervju med en person som enligt nationell lagstiftning är behörig att utföra en sådan intervju.
Motivering
Det är viktigt att tydligare framhålla att intervjun är obligatorisk.
Ändringsförslag  16 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den personliga intervjun ska syfta till att underlätta arbetet med att fastställa ansvarig medlemsstat, i synnerhet genom att ge sökanden möjlighet att ge in de relevanta uppgifter som krävs för ett korrekt fastställande av ansvarig medlemsstat, och till att underrätta sökanden muntligen om tillämpningen av denna förordning.	2. Den personliga intervjun ska syfta till att underlätta arbetet med att fastställa ansvarig medlemsstat och i synnerhet ge sökanden möjlighet att ge in de relevanta uppgifter som krävs för ett korrekt fastställande av ansvarig medlemsstat, och till att underrätta sökanden muntligen om tillämpningen av denna förordning.
Motivering
Förtydligande.
Ändringsförslag  17 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att ett ombud finns till hands för att företräda eller bistå den underårige i samband med alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Denna företrädare kan också vara den företrädare som avses i artikel 23 i direktiv […/…/EG] [om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna].	2. Medlemsstaterna ska se till att en sådan företrädare som avses i artikel 2 i i direktiv 2005/85/EG finns till hands för att företräda eller bistå den underårige i samband med alla förfaranden som föreskrivs i denna förordning. Denna företrädare kan också vara den företrädare som avses i artikel 23 i direktiv […/…/EG] [om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna].
Motivering
I detta ändringsförslag klargörs vad som menas med ”företrädare” genom en hänvisning till den definition som ingår i artikel 2 i i direktiv 2005/85/EG om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus.
Ändringsförslag  18 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska i nationell lagstiftning fastställa förfaranden för spårning av i medlemsstaterna närvarande familjemedlemmar eller andra släktingar till underåriga utan medföljande vuxen. De ska inleda efterforskningen av familjemedlemmar eller andra släktingar till underåriga utan medföljande vuxen så snart som möjligt efter det att ansökan om internationellt skydd har getts in, med hänsyn till vad som är bäst för den underårige.	4. Medlemsstaterna ska fastställa förfaranden för spårning av i medlemsstaterna närvarande familjemedlemmar eller andra släktingar till underåriga utan medföljande vuxen, vid behov med hjälp av internationella eller andra relevanta organisationer. De ska inleda efterforskningen av familjemedlemmar eller andra släktingar till underåriga utan medföljande vuxen så snart som möjligt efter det att ansökan om internationellt skydd har getts in, med hänsyn till vad som är bäst för den underårige.
Ändringsförslag  19 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Inom ramen för tillämpningen av denna förordning och enligt villkoren i artikel 17 i direktiv 2005/85/EG får medlemsstaterna använda sig av läkarundersökningar för att fastställa åldern på ensamkommande barn.
	Om läkarundersökningar används ska medlemsstaterna se till att de genomförs på ett rimligt och noggrant sätt, i enlighet med vetenskapliga och etiska standarder.
Motivering
Den pågående diskussionen om vilka hänsyn som måste tas i samband med läkarundersökningar bör beaktas vid den kommande översynen av direktiv 2005/85/EG. Om medlemsstaterna väljer att använda sig av sådana undersökningar bör de under alla omständigheter se till att de genomförs i enlighet med vetenskapliga och etiska standarder.
Ändringsförslag  20 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Genom avvikelse från punkt 2 ska den ansvariga medlemsstaten enligt kriterierna i artiklarna 8–12, för att säkerställa principen om familjens enhet följs och att hänsyn tas till barnets bästa, fastställas mot bakgrund av situationen när personen som ansöker om internationellt skydd gav in sin senaste ansökan om internationellt skydd. Denna punkt ska vara tillämplig på villkor att asylsökandens tidigare ansökningar ännu inte blivit föremål för ett första avgörande i sak.	utgår
Motivering
Detta skulle göra det alltför invecklat att fastställa den ansvariga medlemsstaten och skulle uppmuntra missbruk.
Ändringsförslag  21 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om den sökande är en underårig utan medföljande vuxen och i en annan medlemsstat har en släkting som vistas lagligt där och som kan ta hand om honom eller henne, ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan, förutsatt att det ligger i den underåriges intresse	2. Om den sökande är en underårig utan medföljande vuxen och saknar familjemedlemmar enligt artikel 2 vilka lagligt uppehåller sig i en annan medlemsstat men har en släkting som vistas lagligt där och som kan ta hand om honom eller henne, ska den medlemsstaten ansvara för prövningen av ansökan, förutsatt att det ligger i den underåriges intresse
Motivering
Man måste förtydliga hur denna punkt förhåller sig till den föregående punkten.
Ändringsförslag  22 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. I frånvaro av en familjemedlem eller en annan släkting ska den medlemsstat där den underårige har gett in sin senaste ansökan om internationellt skydd vara ansvarig för prövningen av ansökan, förutsatt att det ligger i den underåriges intresse.	4. I frånvaro av en familjemedlem eller en annan släkting ska den medlemsstat där den underårige har gett in sin ansökan om internationellt skydd vara ansvarig för prövningen av ansökan.
Ändringsförslag  23 Förslag till förordning Artikel 23 – punkt 2 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Vid senare gjorda ansökningar om internationellt skydd ska framställan om återtagande av den berörda personen göras så fort som möjligt och senast inom två månader från det att en träff registrerades i Eurodac, i enlighet med artikel 6.5 i förordning (EG) nr [.../...] [om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen].	2. Vid senare gjorda ansökningar om internationellt skydd ska framställan om återtagande av den berörda personen göras så fort som möjligt och senast inom en månad från det att en träff registrerades i Eurodac, i enlighet med artikel 6.5 i förordning (EG) nr [.../...] [om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen].
Motivering
När det finns en träff i Eurodacsystemet behövs det inte någon lång tid för att tillmötesgå begäran om att återta den berörda personen.
Ändringsförslag  24 Förslag till förordning Artikel 23 – punkt 3 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3 Om det inte finns någon senare ansökan om internationellt skydd, och den anmodande medlemsstaten beslutar att göra en sökning i Eurodacsystemet i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr [.../...] [om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinförordningen], ska framställan om återtagande av den berörda personen göras så fort som möjligt och senast inom två månader från det att en träff registrerades i Eurodac, i enlighet med artikel 13.4 i den förordningen.	3 Om det inte finns någon senare ansökan om internationellt skydd, och den anmodande medlemsstaten beslutar att göra en sökning i Eurodacsystemet i enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr [.../...] [om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinförordningen], ska framställan om återtagande av den berörda personen göras så fort som möjligt och senast inom en månad från det att en träff registrerades i Eurodac, i enlighet med artikel 13.4 i den förordningen.
Motivering
När det finns en träff i Eurodacsystemet behövs det inte någon lång tid för att tillmötesgå begäran om att återta den berörda personen.
Ändringsförslag  25 Förslag till förordning Artikel 25 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Om den anmodade medlemsstaten samtycker till att överta eller återta en asylsökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d ska den anmodande medlemsstaten meddela den berörda personen om beslutet att överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten och, i tillämpliga fall, om att inte pröva hans eller hennes ansökan om internationellt skydd. Ett sådant meddelande, som ska vara skriftligt och utformat på ett språk som den berörda personen rimligen kan förväntas förstå, ska överlämnas inom femton arbetsdagar från den dag då svaret från den anmodade medlemsstaten inkom.	1. Om den anmodade medlemsstaten samtycker till att överta eller återta en asylsökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d ska den anmodande medlemsstaten meddela den berörda personen om beslutet att överföra sökanden till den ansvariga medlemsstaten och, i tillämpliga fall, om att inte pröva hans eller hennes ansökan om internationellt skydd. Ett sådant meddelande, som ska vara skriftligt och utformat på ett språk som sökanden rimligen kan förväntas förstå, ska överlämnas inom femton arbetsdagar från den dag då svaret från den anmodade medlemsstaten inkom.
Motivering
Se motiveringen till ändringsförslag 49.
Ändringsförslag  26 Förslag till förordning Artikel 26 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Denna tidsperiod ska omfatta minst tio arbetsdagar från den dag då meddelandet överlämnades i enlighet med artikel 25.1.
Ändringsförslag  27 Förslag till förordning Artikel 26 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Vid ett överklagande eller en ansökan om omprövning av ett sådant beslut om överföring som avses i artikel 25, ska den myndighet som anges i punkt 1 i denna artikel på eget initiativ och så snabbt som möjligt, dock ej senare än sju arbetsdagar från det att överklagandet eller ansökan om omprövning gavs in, besluta huruvida den berörda personen får stanna på den berörda medlemsstatens territorium i väntan på resultatet av överprövningen eller omprövningen.	3. Vid ett överklagande eller en ansökan om omprövning av ett sådant beslut om överföring som avses i artikel 25, ska den myndighet som anges i punkt 1 i denna artikel på begäran av den berörda personen eller, om en sådan begäran inte föreligger, på eget initiativ och så snabbt som möjligt, dock ej senare än fem arbetsdagar från det att överklagandet eller ansökan om omprövning gavs in, besluta huruvida den berörda personen får stanna på den berörda medlemsstatens territorium i väntan på resultatet av överprövningen eller omprövningen.
Ändringsförslag  28 Förslag till förordning Artikel 26 – punkt 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
6. Medlemsstaterna ska se till att juridisk rådgivning och/eller ombud tillhandahålls kostnadsfritt i sådana fall där den berörda personen inte själv kan stå för kostnaderna.	6. Medlemsstaterna ska se till att den juridiska rådgivning och/eller det ombud som krävs tillhandahålls kostnadsfritt på begäran i enlighet med artikel 15.3–15.6 i direktiv 2005/85/EG.
Ändringsförslag  29 Förslag till förordning Artikel 27 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.2 i direktiv […/…/EG] [om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna] får medlemsstaterna, om det visar sig nödvändigt, på grundval av en individuell bedömning i varje fall, under förutsättning att mindre ingripande åtgärder inte kan tillämpas på ett effektivt sätt, kvarhålla en asylsökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d, som omfattas av ett beslut om överföring till en annan medlemsstat, i förvar på en bestämd plats endast om det finns en betydande risk för att vederbörande annars avviker.	2. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 8.2 i direktiv […/…/EG] [om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna] får medlemsstaterna, om det visar sig nödvändigt, på grundval av en individuell bedömning i varje fall, kvarhålla en asylsökande eller annan person som avses i artikel 18.1 d, som omfattas av ett beslut om överföring till en annan medlemsstat, i förvar på en förvarsenhet som inte är ett fängelse endast om mindre ingripande åtgärder inte varit effektiva och det finns en risk för att vederbörande annars avviker.
Motivering
Det skulle kunna bli svårt att helt entydigt definiera ”betydande risk för att vederbörande annars avviker”. Risken i sig definieras i artikel 2.1.
Ändringsförslag  30 Förslag till förordning Artikel 27 – punkt 7 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
7. Ett beslut om kvarhållande i förvar enligt punkt 2 ska vara skriftligt och inbegripa de faktiska och rättsliga skälen för beslutet, och särskilt ange varför det anses föreligga en betydande risk att den berörda personen avviker samt hur länge kvarhållandet i förvar kommer att vara.	7. Ett beslut om kvarhållande i förvar enligt punkt 2 ska vara skriftligt och inbegripa de faktiska och rättsliga skälen för beslutet, och särskilt ange varför det anses föreligga en risk att den berörda personen avviker samt hur länge kvarhållandet i förvar kommer att vara.
Motivering
Se motiveringen till ändringsförslag 16.
Ändringsförslag  31 Förslag till förordning Artikel 27 – punkt 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
8. Varje gång en person kvarhålls i förvar i enlighet med punkt 2, ska det fortsatta kvarhållandet med jämna mellanrum ses över av en domstol, antingen på begäran av den berörda personen eller på domstolens eget initiativ. Kvarhållande i förvar får aldrig förlängas i onödan.	8. Varje gång en person kvarhålls i förvar i enlighet med punkt 2, ska kvarhållandet med jämna mellanrum ses över av en domstol, antingen på begäran av den berörda personen eller på domstolens eget initiativ. Kvarhållande i förvar får aldrig förlängas i onödan.
Motivering
Frasen ”det fortsatta” kombinerad med ”kvarhållandet” riskerar att skapa förvirring vad avser den aktuella typen av kvarhållande.
Ändringsförslag  32 Förslag till förordning Artikel 27 – punkt 10
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
10. Underåriga ska inte kvarhållas i förvar såvida det inte är för deras eget bästa, i enlighet med vad som anges i artikel 7 i denna förordning och med hänsyn till resultatet av en individuell prövning av deras situation i enlighet med artikel 11.5 i direktiv […/…/EG] [om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.	10. Underåriga ska inte kvarhållas i förvar såvida det inte är för deras eget bästa, i enlighet med vad som anges i artikel 6.3 i denna förordning och med hänsyn till resultatet av en individuell prövning av deras situation i enlighet med artikel 11.5 i direktiv […/…/EG] [om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.
Motivering
Det är i artikel 6.3, inte i artikel 7, som det anges att barnets bästa ska komma i första rummet.
Ändringsförslag  33 Förslag till förordning Artikel 30a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 30a
	Formerna för verkställande av överföringar
	1. Den medlemsstat som verkställer överföringen ska främja frivilliga överföringar genom att förse sökanden med adekvat information.
	2. Om överföringar till den ansvariga medlemsstaten verkställs med kontrollerade avresor eller med avresor med eskort ska medlemsstaterna se till att de verkställs på ett humant sätt och med full respekt för de berörda personernas grundläggande rättigheter och mänskliga värdighet.
Motivering
De bestämmelser som inkluderats i skäl 19 – ”Enligt kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 av den 2 december 2003 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 343/2003 får överföringar till den ansvariga medlemsstaten genomföras på frivillig grund, i form av kontrollerad avresa eller med eskort. Medlemsstaterna bör främja frivillig överföring och se till att kontrollerade avresor och avresor med eskort genomförs på ett humant sätt, med full respekt för de berörda personernas grundläggande rättigheter och mänskliga värdighet.” – bör återspeglas i de bindande delarna av texten.
Ändringsförslag  34 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Om kommissionen anser att de rådande förhållandena i en medlemsstat kan leda till att skyddet för personer som ansöker om internationellt skydd inte överensstämmer med gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiv […/…/EG] om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna och direktiv 2005/85/EG, kan den i enlighet med förfarandet i punkt 4 besluta att alla överföringar av sökande i enlighet med denna förordning till den berörda medlemsstaten tillfälligt ska avbrytas.	2. Om kommissionen anser att de rådande förhållandena i en medlemsstat kan leda till att skyddet för personer som ansöker om internationellt skydd inte överensstämmer med gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiv […/…/EG] om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna, direktiv 2005/85/EG och direktiv 2004/83/EG, kan den i enlighet med förfarandet i punkt 4 besluta att alla överföringar av sökande i enlighet med denna förordning till den berörda medlemsstaten tillfälligt ska avbrytas.
Motivering
Rådets direktiv 2004/83/EG (om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet) är det centrala instrumentet i EU:s asyllagstiftning och bör därför nämnas uttryckligen.
Ändringsförslag  35 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Om en medlemsstat anser att de rådande förhållandena i en annan medlemsstat kan leda till att skyddet för personer som ansöker om internationellt skydd inte överensstämmer med gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiv […/…/EG] om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna och direktiv 2005/85/EG, kan den begära att alla överföringar av sökande i enlighet med denna förordning till den berörda medlemsstaten tillfälligt ska avbrytas.	3. Om en medlemsstat anser att de rådande förhållandena i en annan medlemsstat kan leda till att skyddet för personer som ansöker om internationellt skydd inte överensstämmer med gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiv […/…/EG] om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna, direktiv 2005/85/EG och direktiv 2004/83/EG, kan den begära att alla överföringar av sökande i enlighet med denna förordning till den berörda medlemsstaten tillfälligt ska avbrytas.
Framställan ska riktas till kommissionen. Den ska vara motiverad och särskilt innehålla närmare uppgifter om den situation i den berörda medlemsstaten som pekar på en möjlig brist på överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiv […/…/EG] om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna.	Framställan ska riktas till kommissionen. Den ska vara motiverad och särskilt innehålla närmare uppgifter om den situation i den berörda medlemsstaten som pekar på en möjlig brist på överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen, särskilt direktiv […/…/EG] om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna, direktiv 2005/85/EG och direktiv 2004/83/EG.
Motivering
Se motiveringen till ändringsförslag 20.
Ändringsförslag  36 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 4 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) De åtgärder, riktmärken och tidtabeller som ska fastställas för att man ska kunna bedöma framstegen när det gäller att åtgärda de förhållanden som anges i led a i denna punkt.
Ändringsförslag  37 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 7a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	7a. En medlemsstat enligt punkterna 1–3 ska i god tid vidta verkningsfulla åtgärder för att avhjälpa den situation som ledde till att överföringarna tillfälligt avbröts.
Ändringsförslag  38 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
8. Överföringarna får avbrytas under en period på högst sex månader. Om grunderna för åtgärderna fortfarande kvarstår efter sex månader får kommissionen, på begäran av den berörda medlemsstat som avses i punkt 1 eller på eget initiativ, besluta att förlänga tillämpningen av åtgärderna i ytterligare sex månader. Punkt 5 är tillämplig.	8. Överföringarna får avbrytas under en period på högst sex månader. Om grunderna för åtgärderna fortfarande kvarstår efter sex månader får kommissionen, på begäran av den berörda medlemsstat som avses i punkt 1 eller på eget initiativ, besluta att förlänga tillämpningen av åtgärderna i ytterligare sex månader. Bestämmelserna i punkt 5 ska också vara tillämpliga.
Motivering
Språklig ändring.
Ändringsförslag  39 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 9a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	9a. På grundval av förslag från kommissionen till Europaparlamentet och rådet och i enlighet med det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget ska instrument antas som är bindande för alla medlemsstater för att ge effektivt stöd åt de medlemsstater vars nationella system sätts under särskilt och oproportionellt tryck, framför allt på grund av deras geografiska läge eller demografiska situation. Dessa instrument ska träda i kraft senast den 31 december 2011 och under alla omständigheter innehålla föreskrifter om följande:
	a) Detachering av tjänstemän från andra medlemsstater, under den europeiska asylstödsbyråns överinseende [.../.../EG], vilka ska hjälpa de medlemsstater vars system sätts under särskilt tryck och där sökandena inte kommer i åtnjutande av en adekvat skyddsnivå.
	b) Ett system för omplacering av personer som åtnjuter internationellt skydd, från medlemsstater vars system sätts under särskilt och oproportionellt tryck till andra; detta ska ske i samråd med FN:s flyktingkommissariat och under beaktande av principerna om icke-diskriminering, insyn och entydighet.
Motivering
The Dublin system in itself, as spelled out in Impact assessment SEC(2008)2962, is not a cause of particular asylum pressure or overburden on Member States. The provisions on the 'temporary suspension of transfers' will therefore turn out to be a political statement rather than an effective instrument to support a Member State that faces a particularly urgent situation which places an exceptionally heavy burden on its reception capacities, asylum system or infrastructure (and very often leading to cases where applicants cannot benefit from adequate standards of protection, in particular in terms of reception conditions and access to the asylum procedure). The past years have shown that the existing forms of practical cooperation among Member States in order to align their interpretation of the principle of 'solidarity and fair sharing of responsibility' are not in any way sufficient to address the problems that a number of Member States are facing. It is essential to look at the heavy burden posed on the resources of a number of Member States from a wider perspective of general migratory pressures. Binding responsibility sharing instruments seem to be the only way forward. At the same time the Commission should make full use of its possibilities to start up infringements procedures in cases where non-compliance with community law persists.
Ändringsförslag  40 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 9b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	9b. Denna artikel ska upphöra att gälla när de instrument som anges i punkt 9a har trätt i kraft och under alla omständigheter senast den 31 december 2011.
Motivering
Se motiveringen till ändringsförslag 23.
Ändringsförslag  41 Förslag till förordning Artikel 31 – punkt 9c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	9c. Som en del av den övervakning och utvärdering som avses i artikel 41 ska kommissionen se över tillämpningen av denna artikel och rapportera till Europaparlamentet och rådet senast den 30 juni 2011. I sin rapport ska kommissionen göra en bedömning av huruvida det finns ett motiverat behov av att utvidga tillämpningen av denna artikel så att den kommer att gälla även efter den 31 december 2011. Om kommissionen anser att det är lämpligt ska den för Europaparlamentet och rådet lägga fram ett förslag om en sådan utvidgning i enlighet med det förfarande som anges i artikel 251 i fördraget.
Motivering
Se motiveringen till ändringsförslag 23.
Ändringsförslag  42 Förslag till förordning Artikel 32 – punkt 9 – stycke 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Om den asylsökande konstaterar att uppgifterna har behandlats i strid med denna förordning eller direktiv 95/46/EG, särskilt genom att de är ofullständiga eller felaktiga, har han eller hon rätt att få dem rättade eller utplånade.	(Berör inte den svenska versionen.)
Motivering
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändringsförslag  43 Förslag till förordning Artikel 35 – punkt 2 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Förlikningsförfarandet inleds genom att en av de oeniga medlemsstaterna vänder sig till ordföranden för den kommitté som inrättats genom artikel 40. Genom att godta användandet av förlikningsförfarande, förbinder sig de berörda medlemsstaterna att ta största hänsyn till den lösning som föreslås.	(Berör inte den svenska versionen.)
Motivering
(Berör inte den svenska versionen.)
Ändringsförslag  44 Förslag till förordning Artikel 41 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Kommissionen ska senast tre år efter den dag som avses i artikel 44 första stycket rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning och föreslå eventuella nödvändiga ändringar. Medlemsstaterna ska senast sex månader innan den fristen löper ut lämna kommissionen alla upplysningar som behövs för att utarbeta rapporten.	Kommissionen ska senast tre år efter den dag som avses i artikel 44 första stycket och utan att det påverkar artikel 31.9c rapportera till Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning och föreslå eventuella nödvändiga ändringar. Medlemsstaterna ska senast sex månader innan den fristen löper ut lämna kommissionen alla upplysningar som behövs för att utarbeta rapporten.
Motivering
I linje med ändringsförslagen till artikel 31.

• [1]  EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.

MOTIVERING

1. Bakgrund

I kommissionens rapport[1] om utvärderingen av Dublinsystemet (den så kallade tekniska utvärderingen) drog man följande slutsats: ”Dublinsystemets syfte att fastställa klara och fungerande mekanismer för att avgöra vilket land som har ansvaret för prövningen av en asylansökan har på det hela taget uppnåtts”. Vissa farhågor fanns dock kvar, både när det gällde systemets praktiska tillämpning och dess effektivitet. Dessutom framträdde i samband med reaktionerna på grönboken[2] om det framtida gemensamma europeiska asylsystemet (den så kallade politiska utvärderingen) även ett antal brister, huvudsakligen förknippade med systemets effektivitet och skyddsnivån för dem som ansöker om internationellt skydd inom ramen för Dublinsystemet.

Därför, och i syfte att åtgärda nämnda brister, beslutade kommissionen att lägga fram ett förslag till omarbetning av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (nedan kallad Dublinförordningen).

I förslaget behåller man samma underliggande principer som i den befintliga Dublinförordningen, nämligen att ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd i första hand vilar hos den medlemsstat som spelade den största rollen vid sökandens inträde i eller bosättning inom medlemsstaternas territorier, med vissa undantag vilkas syfte är att värna familjers sammanhållning samt konkreta humanitära bestämmelser.

Det bör nämnas att Europaparlamentet vid upprepade tillfällen har uttryckt sin ståndpunkt och lade fram en rad rekommendationer i sin resolution från september 2008 om utvärderingen av Dublinsystemet[3]. Kommissionen har tagit hänsyn till de flesta av dessa rekommendationer.

Att dagens Dublinförordning, som ingår i första steget i det framtida gemensamma europeiska asylsystemet, var resultatet av en känslig politisk kompromiss som antogs enhälligt i rådet, innebar att den slutliga texten innehöll många tvetydigheter och lagstiftningsmässiga luckor. Föredraganden instämmer därför med kommissionen i att det fortfarande finns mycket utrymme för att förbättra det befintliga instrumentet.

2. Förslagets mål och innehåll

Kommissionen vill förändra dagens Dublinsystem genom att

1.  utvidga förordningens tillämpningsområde så att det även omfattar personer som ansöker om (eller har beviljats) subsidiärt skydd,

2.  effektivisera dagens system,

3.  bättre ta tillvara de särskilda behoven hos personer som ansöker om internationellt skydd och ange tillräckliga rättssäkerhetsgarantier inom ramen för Dublinförfarandet,

4.  ta itu med situationer med ovanligt stort tryck på medlemsstaters mottagningskapacitet och asylsystem, samt situationer då det finns en otillräcklig grad av skydd för dem som ansöker om internationellt skydd.

2.1.     Att utvidga förordningens tillämpningsområde så att det även omfattar personer som ansöker om (eller har beviljats) subsidiärt skydd

Det nuvarande Dublinsystemet omfattar inte personer som ansöker om (eller har beviljats) subsidiärt skydd, eftersom begreppet subsidiärt skydd ännu inte ingick i regelverket på asylområdet då systemet antogs. Detta begrepp införlivades dock genom antagandet av rådets direktiv 2004/83/EG (direktivet om villkor för flyktingstatus). Även om dagens status quo inte omedelbart skulle leda till stora praktiska problem, vilket betonas i konsekvensbeskrivningen[4], skulle det kunna leda till att en asylsökande inte kan återförenas med en familjemedlem som har subsidiärt skydd i en annan medlemsstat. Det är därför nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet för att garantera överensstämmelse med andra rättsakter på asylområdet och förhindra att familjemedlemmar i praktiken skiljs åt. Rent generellt är förslaget inriktat på att anpassa förordningens terminologi och definitioner till den som finns i andra asylinstrument. I syfte att uppnå större överensstämmelse och bättre lagstiftning stöder föredraganden helt de ändringar som kommissionen föreslår.

2.2.     Att effektivisera dagens system

Man föreslår flera ändringar för att öka Dublinsystemets enhetlighet och effektivitet, i syfte att uppnå bättre efterlevnad av medlemsstaterna. Föredraganden stöder dessa ändringar.

· Frister för att se till att förfarandet för fastställande av ansvar för prövningen blir effektivare och införs snabbare (t.ex. frister för att ge in framställningar om återtagande, kortare tidsfrister för att tillmötesgå begäran om upplysningar, tidsfrister för att besvara framställningar på humanitära grunder samt att klargöra att humanitära skäl kan åberopas i vilket skede som helst).

· Klargörande av ansvarets upphörande (t.ex. under vilka omständigheter klausulerna om upphörande gäller, vilken medlemsstat som har bevisbördan).

· Klargörande av omständigheterna och förfarandena för användning av klausulerna om frivilligt ansvar (humanitära klausulen och suveränitetsklausulen).

· Utvidgning av den befintliga tvistlösningsmekanismen (så att tvister om tillämpningen av förordningen i dess helhet kommer att omfattas).

· Införande av bestämmelser om överföring (t.ex. bestämmelser om felaktiga överföringar och kostnader för överföringar samt en ny bestämmelse om utbyte av relevant information före överföring).

· Införande av en bestämmelse om hållande av en obligatorisk intervju (för att samla all information som behövs för att fastställa ansvarig medlemsstat och för att muntligen upplysa den sökande om tillämpningen av förordningen).

2.3.     Att bättre tillvarata de särskilda behoven hos personer som ansöker om internationellt skydd och ange tillräckliga rättssäkerhetsgarantier inom ramen för Dublinförfarandet

Det föreslås flera ändringar för att stärka det rättsliga och processuella skyddet för dem som ansöker om internationellt skydd och ge dem bättre förutsättningar att försvara sina rättigheter:

· Specificering av det innehåll och den form informationen till personer som ansöker om internationellt skydd ska ha, och när sådana upplysningar ska tillhandahållas, inklusive bestämmelser om ett gemensamt informationsblad.

· Rätten att överklaga ett beslut om överföring, inklusive rätten till juridisk rådgivning och/eller ombud, och skyldigheten för de behöriga myndigheterna att besluta huruvida verkställigheten av beslutet bör skjutas upp samt att ge den berörda personen möjlighet att stanna kvar på territoriet i väntan på ett sådant beslut.

· Införande av en ny bestämmelse som tar upp principen att en person inte bör frihetsberövas av det enda skälet att han eller hon söker internationellt skydd.

· Förtydligande av flera bestämmelser för att säkerställa respekt för principen om effektiv tillgång till asylförfarandet.

· Utvidgning av rätten till familjeåterförening så att den kommer att omfatta familjemedlemmar som åtnjuter subsidiärt skydd och som vistas i en annan medlemsstat (se 2.1.).

· Införande – som obligatorium – av återförening med släktingar i beroendeställning.

· Utvidgning av skyddet för underåriga utan medföljande vuxen, för att möjliggöra återförening inte bara med kärnfamiljen, utan också med andra släktingar som befinner sig i en annan medlemsstat.

· Införande av en ny bestämmelse om garantier för underåriga.

· Utvidgning av definitionen av ”familjemedlemmar” med avseende på underåriga, för att garantera ett bättre skydd för principen om hänsyn till barnets bästa.

· Avskaffande, under vissa omständigheter, av möjligheten att skicka tillbaka en sökande på vilken ett av kriterierna rörande familjens enhet kan tillämpas.

· Sammanförande – av tydlighetsskäl – av suveränitetsklausulen och den humanitära klausulen i samma kapitel, under beteckningen ”klausuler om frivilligt ansvar”.

· Bibehållande av kravet på samtycke från den sökande, för att säkerställa att suveränitetsklausulen inte tillämpas i strid med den sökandes intressen.

Föredraganden stöder dessa principer, och därför också de föreslagna ändringarna. Dessutom föreslår föredraganden några mindre ändringar.

2.4.     Att hantera situationer med ovanligt stort tryck på medlemsstaters mottagningskapacitet och asylsystem, samt situationer då det finns en otillräcklig grad av skydd för dem som ansöker om internationellt skydd

I det nuvarande Dublinsystemet anges ingen mekanism genom vilken man i situationer med ovanligt stort tryck på en medlemsstat med begränsad mottagnings- och absorptionskapacitet kan upphäva Dublinöverföringarna om dessa överföringar ytterligare skulle belasta den berörda medlemsstaten. Det samma gäller i fall då det finns anledning att tro att Dublinöverföringarna skulle kunna leda till att sökanden inte får ett tillräckligt skydd i den ansvariga medlemsstaten, särskilt i fråga om mottagningsvillkor och tillgång till asylförfarandet.

Föredraganden skulle faktiskt önska att de föreslagna bestämmelserna skulle betraktas som överflödiga. Men verkligheten är en annan. Hon är (till exempel) allvarligt oroad över de skiljaktiga besluten om att erkänna eller avslå asylansökningar när det gäller sökanden från samma ursprungsland. Som kommissionen konstaterar i den strategiska planen för asylpolitik[5]: ”trots att en viss harmonisering av lagstiftningen ägt rum på EU‑nivå leder bl.a. avsaknaden av gemensam praxis, skilda traditioner och olikartade informationskällor om ursprungsland till ett divergerande resultat. Detta ger upphov till sekundära migrationsrörelser och strider mot principen om likvärdig tillgång till skydd i hela EU.” Utan tvivel kommer det att fortsätta vara stora skillnader mellan asylbesluten (även när det gäller liknande ärenden) så länge inte medlemsstaterna tar itu med problemet.

Det slutliga mål som eftersträvas på EU‑nivå är att införa lika villkor och ett system som garanterar att personer som verkligen behöver skydd får tillgång till en hög nivå av skydd på samma villkor i alla medlemsstater, samtidigt som man rättvist och effektivt hanterar dem som bedöms inte behöva skydd. Som det betonas i kommissionens meddelande om ökat praktiskt samarbete[6]: ”Gemenskapens åtgärder på området utgår från behovet av solidaritet mellan medlemsstaterna inför en utmaning som i ett EU utan inre gränser inte effektivt kan hanteras av enskilda länders individuella åtgärder.” Föredraganden anser att solidaritet och rättvis ansvarsfördelning utgör en av hörnstenarna i gemensamma EU‑strategier. Partnerskap och samarbete för att hantera inflöden av människor som söker asyl eller subsidiärt eller tillfälligt skydd är därför avgörande.

Även om föredraganden i princip stöder bestämmelserna om att ”tillfälligt avbryta överföringar” (artikel 31) måste det stå klart att Dublinsystemet aldrig avsågs vara något instrument för delning av bördan. Dessutom skulle hon vilja betona det faktum att Dublinsystemet i sig, som det framställs i konsekvensbeskrivningen[7], inte är orsaken till något konkret asyltryck eller någon överbelastning på medlemsstaterna. Föredraganden fruktar därför att dessa bestämmelser kommer att visa sig vara ett politiskt ställningstagande snarare än ett effektivt instrument för att förbättra standarderna eller på ett seriöst sätt hjälpa medlemsstater som befinner sig i en akut situation som utsätter dess mottagningskapacitet, asylsystem eller infrastruktur för ett utomordentligt starkt tryck.

I sin strategiska plan för asylpolitik slog kommissionen fast att ”det bästa sättet att säkra mer solidaritet inte är att anta något nytt övergripande instrument, utan att ge medlemsstaterna tillgång till en serie olika mekanismer som hjälper dem att klara av de olika utmaningar som de ställs inför”[8]. Föredraganden instämmer, men bara i viss mån. Hon anser att de senaste åren har visat att de befintliga formerna för praktiskt samarbete mellan medlemsstaterna (för att inbördes anpassa deras tolkningar av principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning) på intet sätt räcker för att förbättra standarderna eller ta itu med de problem som ett antal medlemsstater står inför, exempelvis på grund av sitt geografiska läge eller sin demografiska situation.

En förbättring av standarderna eller medlemsstaternas solidaritet bör därför (på sitt sätt) tvingas fram genom att bindande instrument införs för samtliga medlemsstater:

1.  Upprättande av nationella expertgrupper i asylfrågor för att hjälpa medlemsstater som har ett stort antal asylsökande (t.ex. genom att garantera adekvata mottagningsvillkor, behandla ansökningar inom de föreskrivna tidsfristerna och enligt föreskrivna förfaranden).

2.  Upprättande av ett reallokeringssystem för att göra det möjligt för personer under internationellt skydd att tas emot av en annan medlemsstat än den som gav dem skyddet.

Dessutom uppmanas kommissionen att använda alla sina befogenheter för att inleda överträdelseförfaranden om gemenskapslagstiftningen fortfarande inte skulle följas (särskilt när det gäller tillgång till asylförfarandet och adekvata mottagningsvillkor).

Föredraganden är helt klart av åsikten att det inte räcker med solidaritet endast i form av finansiella medel. Hon välkomnar dock (naturligtvis!) kommissionens avsikt att under 2009 inleda en studie för att utvärdera möjliga sätt att förbättra verkan av EU:s finansiella solidaritet (inklusive Europeiska flyktingfonden) och bedöma om de befintliga finansiella instrumenten ger effektivt stöd i de utmaningar som medlemsstaterna står inför på grund av ett ovanligt starkt migrationstryck.

3.        Ett par anmärkningar

Ur politisk synvinkel är det uppenbart att medlemsstaterna har svårt att effektivt harmonisera kvalitetsstandarderna och dela ansvaret. De standarder som man hittills har kommit överens om skiljer sig drastiskt från de höga ambitionerna, som först uttalades 1999. I själva verket är den högsta gemensamma nämnaren bara ett minimum. Som ett resultat föreligger enorma skillnader och avvikelser i praktiken. Asylprövningsdirektivet, till exempel, är i själva verket en lång förteckning över samtliga befintliga asylstrategier i EU:s medlemsstater. Därför fastslås genom direktivet ett antal förfarandestandarder snarare än ett standardförfarande. I det avseendet har den eftersträvade harmoniseringen helt klart misslyckats. Om man ska undvika sekundära migrationsrörelser är dessutom harmoniserade mottagningsvillkor av yttersta vikt. Men trots direktivet om mottagningsvillkor leder även här det stora handlingsutrymmet till att den eftersträvade harmoniseringseffekten upphävs. Olyckligtvis gäller detta även för kriterierna om att ge skyddsstatus.

Det är därför centralt att förbättra villkoren för att personer som söker skydd i EU effektivt ska kunna lägga fram och hävda sina krav, att stärka kapaciteten för alla inblandade aktörer i syfte att förbättra den generella kvaliteten och ge nationella asylförvaltningar de verktyg som gör det möjligt för dem att effektivt hantera asylflöden och samtidigt förhindra bedrägeri och missbruk. Att en förbättring av kvaliteten, tillsammans med större konsekvens och solidaritet, inte bara är i de asylsökandens intresse, utan även i medlemsstaternas intresse, verkar inte ha gått igenom (än?). Mer välunderbyggda beslut kommer dock att minska antalet negativa beslut som blir ifrågasatta, vilket leder till stora besparingar i tid och kostnader. Dessutom behövs en större enhetlighet i medlemsstaternas praxis för att effektivt motverka sekundära migrationsrörelser inom EU.

Trots alla löften och överenskommelser har många medlemsstater enorma svårigheter med att leva upp till sina löften. Inte ens införlivandet av dagens fyra huvudsakliga rättsliga instrument i nationell lagstiftning förlöpte smidigt i fråga om tidsmässig samordning och grundlighet, och tolkningarna av de rättsliga instrumenten skiljer sig markant åt mellan medlemsstaterna. Den politiskt känsliga karaktären hos asyl- och migrationsfrågor är så stark att medlemsstaterna håller fast vid en nationell avskräcknings- och avvisningspolitik snarare än att anamma ett europeiskt perspektiv.

En bättre och mer harmoniserad skyddsstandard genom att ytterligare samordna och genomdriva medlemsstaternas lagstiftning är den rätta (och i själva verket den enda) vägen framåt. För att uppnå detta mål har kommissionen inte bara föreslagit att Dublinförordningen omarbetas, utan även att direktivet om mottagningsvillkor liksom Eurodac‑förordningen omarbetas. Kommissionens förslag för ändring av direktivet om villkor för flyktingstatus (2004/83/EG) och asylprövningsdirektivet (2005/85/EG) kommer att läggas fram under 2009. Dessutom kommer kommissionen att föreslå att en europeisk byrå för stöd till samarbete i asylfrågor inrättas (som ska ge praktisk hjälp till medlemsstaterna vid beslut om asylansökningar).

Till sist skulle föredraganden vilja uttrycka viss kritik mot den ordning i vilken kommissionen lämnade in nämnda förslag till parlamentet och rådet. Lagstiftningsmässigt skulle det ha varit mer logiskt om det omarbetade asylprövningsdirektivet (2008/85/EG) hade anslutits till dagens ”asylpaket” (Dublin, Eurodac, mottagningsvillkor och den europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor). Det skulle ha möjliggjort en större enhetlighet hos de olika asylinstrumenten.

• [1]  KOM(2007)0299, s. 13.
• [2]  KOM(2007)0301.
• [3]  P6_TA-PROV(2008)0385.
• [4]  SEK(2008)2962.
• [5]  KOM(2008)0360. s. 4.
• [6]  KOM(2006)0067, s. 2.
• [7]  SEK(2008)2962.
• [8]  KOM(2008)0360, s. 8.

BILAGA: SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR

COMMITTEE ON LEGAL AFFAIRS

CHAIRMAN

Ref.: D(2009)19604

Mr Gérard DEPREZ

Chairman

Committee on Civil Liberties, Justice and Home Affairs

ASP 09G206

BRUSSELS

Subject:   Proposal for a regulation of the European Parliament and of the Council establishing the criteria and mechanisms for determining the Member State responsible for examining an application for international protection lodged in one of the Member States by a third-country national or a stateless person (recast)

(COM(2008)820 - C6-0474/2008 - 2008/0243(COD

Dear Chairman,

The Committee on Legal Affairs, which I am honoured to chair, has examined the proposal referred to above, pursuant to Rule 80a on Recasting, as introduced into the Parliament's Rules of Procedure by its Decision of 10 May 2007.

Paragraph 3 of that Rule reads as follows:

"If the committee responsible for legal affairs considers that the proposal does not entail any substantive changes other than those identified as such in the proposal, it shall inform the committee responsible.

In such a case, over and above the conditions laid down in Rules 150 and 151, amendments shall be admissible within the committee responsible only if they concern those parts of the proposal which contain changes.

However, amendments to the parts which have remained unchanged may be admitted by way of exception and on a case-by-case basis by the chairman of the above committee if he considers that this is necessary for pressing reasons relating to the internal logic of the text or because the amendments are inextricably linked to other admissible amendments. Such reasons must be stated in a written justification to the amendments".

Following the opinion of the Legal Service, whose representatives participated in the meetings of the Consultative Working Party examining the recast proposal, and in keeping with the recommendations of the draftsperson, the Committee on Legal Affairs considers that the proposal in question does not include any substantive changes other than those identified as such in the proposal or in the opinion of the Consultative Working Party and that, as regards the codification of the unchanged provisions of the earlier acts with those changes, the proposal contains a straightforward codification of the existing texts, without any change in their substance.

Furthermore, pursuant to Rules 80a(2) and 80(3), the Committee on Legal Affairs considered that the technical adaptations suggested in the opinion of the abovementioned Working Party were necessary in order to ensure that the proposal complied with the recasting rules.

In conclusion, after discussing it at its meeting of 31 March 2009, the Committee on Legal Affairs, by 17 votes in favour and no abstentions[1], recommends that your Committee, as the committee responsible, proceed to examine the above proposal in keeping with its suggestions and in accordance with Rule 80a.

Yours faithfully,

Giuseppe GARGANI

Encl.: Opinion of the Consultative Working Party.

• [1]  The following Members were present: Giuseppe Gargani (Chairman), Carlo Casini, Bert Doorn, Klaus-Heiner Lehne, Hartmut Nassauer, Eva-Riitta Siitonen, Jaroslav Zvěřina, Tadeusz Zwiefka, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Neena Gill, Manuel Medina Ortega, Aloyzas Sakalas, Diana Wallis, Francesco Enrico Speroni, Monica Frassoni, Jacques Toubon, Véronique Mathieu.

BILAGA: YTTRANDE FRÅN DEN RÅDGIVANDE GRUPPEN, SAMMANSATT AV DE JURIDISKA AVDELNINGARNA VID EUROPAPARLAMENTET, RÅDET OCH KOMMISSIONEN

	de juridiska avdelningarnas rådgivande grupp

                     Bryssel den 4 mars 2009

YTTRANDE

                                                    TILL EUROPAPARLAMENTET

                                                              RÅDET

                                                              KOMMISSIONEN

Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har gett in i någon medlemsstat

KOM(2008)0820 av den 3 december 2008 – 2008/0243(COD)

I enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter, särskilt punkt 9, sammanträdde den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, den 21 januari 2009 för att bland annat granska ovannämnda förslag från kommissionen.

Vid sammanträdet[1] behandlade gruppen förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning som syftar till att omarbeta rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat, och konstaterade enhälligt följande:

1) I artikel 11.1 i den engelska språkversionen förekommer ordalydelsen ”present in another Member State” (som markerats med dubbel genomstrykning och gråskuggning) två gånger. Denna ordalydelse, som inte förekommer i den befintliga texten till artikel 15.2 i förordning (EG) nr 343/2003, borde inte ha förts in i den föreslagna texten till artikel 11.1. Ordalydelsen förekommer inte i den svenska språkversionen.

2) I artikel 17.2 tredje stycket borde de inledande orden ”Den anmodade medlemsstaten ska utföra”, som redan förekommer i den befintliga texten till artikel 13.3 i kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003, inte stå inom markörer.

3) I den strukna delen av texten mellan artikel 24 och artikel 25 borde ordalydelsen i artikel 20.3 i förordning (EG) nr 343/2003 (”Bestämmelserna om bevis och indicier och deras tolkning samt om formerna för hur en framställan skall göras och överlämnas skall antas enligt förfarandet i artikel 27.2”) inte ha markerats med gråskuggning.

Vid behandlingen var gruppen enig om att förslaget inte innehåller några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget eller i detta yttrande. Gruppen konstaterade vidare att i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i den tidigare rättsakten tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

C. Pennera                                       J.-C. Piris                                         C.-F.Durand

Juridisk rådgivare                               Juridisk rådgivare                               Generaldirektör

• [1]  Gruppen förfogade över den engelska, den franska och den tyska språkversionen av förslaget och arbetade utifrån den engelska, som var textens originalversion.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Ansökan om internationellt skydd som inlämnats i en av medlemsstaterna av en medborgare i tredje land eller av en statslös person (omarbetning)*
Referensnummer	KOM(2008)0820 – C6-0474/2008 – 2008/0243(COD)
Framläggande för parlamentet	3.12.2008
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	LIBE 3.2.2009
Rådgivande utskott        Tillkännagivande i kammaren	JURI 3.2.2009
Inget yttrande avges        Beslut	JURI 31.3.2009
Föredragande        Utnämning	Jeanine Hennis-Plasschaert 20.1.2009
Behandling i utskott	16.3.2009		16.4.2009		27.4.2009
Antagande	27.4.2009
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	30 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Emine Bozkurt, Mihael Brejc, Carlos Coelho, Panayiotis Demetriou, Gérard Deprez, Bárbara Dührkop Dührkop, Claudio Fava, Armando França, Kinga Gál, Jeanine Hennis-Plasschaert, Magda Kósáné Kovács, Roselyne Lefrançois, Claude Moraes, Martine Roure, Vladimir Urutchev
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Simon Busuttil, Elisabetta Gardini, Sophia in ‘t Veld, Sylvia-Yvonne Kaufmann, Jean Lambert, Antonio Masip Hidalgo, Nicolae Vlad Popa, Johannes Voggenhuber
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 178.2)	Margrete Auken, Mariela Velichkova Baeva, Carmen Fraga Estévez, Anne E. Jensen, Manolis Mavrommatis, Willem Schuth, Gabriele Zimmer
Ingivande	29.4.2009