Betänkande - A7-0030/2009Betänkande
A7-0030/2009

    BETÄNKANDE om begäran om upphävande av Marek Siwiecs immunitet

    8.10.2009 - (2009/2067(IMM))

    Utskottet för rättsliga frågor
    Föredragande: Diana Wallis

    Förfarande : 2009/2067(IMM)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A7-0030/2009
    Ingivna texter :
    A7-0030/2009
    Debatter :
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

    om begäran om upphävande av Marek Siwiecs immunitet

    (2009/2067(IMM))

    Europaparlamentet fattar detta beslut

    –   med beaktande av den begäran om upphävande av Marek Siwiecs immunitet av den 27 september 2006 som översänts av allmänna åklagarämbetet i Polen och som tillkännagavs i kammaren den 10 april 2008,

    –   efter att ha hört Marek Siwiec i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av artikel 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

    –   med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986[1],

    –   med beaktande av artikel 105 i Republiken Polens grundlag av den 2 april 1997,

    –   med beaktande av artikel 7b.1 i den polska lagen av den 9 maj 1996 om utövandet av mandatet som ledamot eller senator,

    –   med beaktande av artikel 6.2 och artikel 7 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7‑0030/2009), och av följande skäl:

    A. Enskild talan har väckts mot Marek Siwiec.

    B.  Åtalet har i tiden placerats under en valkampanj tre år efter det att de påstådda överträdelserna ägt rum. Den privatperson som väckt talan har uppenbara politiska avsikter, vilket särskilt styrks av de handlingar som denna person själv överlämnat till parlamentets talman och personens egna påståenden om att han agerar på uppdrag av andra medborgare som allmänt motsätter sig att Siwiec utövar politisk verksamhet. Av ovanstående framgår att det aktuella straffrättsliga förfarandet utgör ett fall av s.k. fumus persecutionis, dvs. politisk skada, i så måtto att det föreligger allvarliga skäl att anta att anklagelserna mot Siwiec kommer från en politisk motståndare vars huvudsakliga mål är att undergräva Siwiecs verksamhet som ledamot av Europaparlamentet.

    1.  Europaparlamentet beslutar att inte upphäva Marek Siwiecs immunitet.

    2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Republiken Polen.

    • [1]  Dom av den 12 maj 1964 i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier (REG 1964, s. 383; svensk specialutgåva, volym 1, s. 203) och dom av den 10 juli 1986 i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl. (REG 1986, s. 2391; svensk specialutgåva, volym 8, s. 703).

    MOTIVERING

    Begäran från en polsk medborgare, Jerzy Pietrowicz företrädd av advokat Jerzy Pomin, om att upphäva Marek Siwiecs parlamentariska immunitet sändes från allmänna åklagarämbetet i Polen till parlamentet den 27 september 2006. Utskottet för rättsliga frågor var tvunget att först besluta om tillåtligheten av en begäran från en privatperson (som i detta fall agerade som ett slags biåklagare). På grundval av utskottets överläggningar och ytterligare upplysningar från de polska myndigheterna meddelade ordföranden för utskottet för rättsliga frågor Europaparlamentets talman den 31 mars 2008 att begäran skulle betraktas som tillåtlig.

    Den 5 maj 2008 översände parlamentets talman begäran till utskottet för rättsliga frågor för behandling. I ljuset av andra problem i samband med immuniteten för ledamöter av Europaparlamentet som valts i Polen sköts behandlingen av Siwiecs immunitet i utskottet upp fram till dess att ett betänkande om parlamentarisk immunitet i Polen antagits. En resolution som grundade sig på detta betänkande (A6-0205/2009) antogs av parlamentet den 24 april 2009[1].

    Den 9 juni 2009 återvaldes Marek Siwiec som ledamot av Europaparlamentet.

    Fakta

    Den 17 september 1997 (fyra dagar innan center- och högerpartierna vann parlamentsvalet i Polen) landade Marek Siwiec (som vid denna tid var ordförande för det nationella säkerhetsrådet[2]) tillsammans med president Aleksander Kwaśniewski i Ostrzeszów med helikopter, och när han lämnade denna gjorde han korstecken och kysste marken (gester som allmänt kopplas till den tidigare påven Johannes Paulus II).

    Tre år senare, under presidentvalet den 8 oktober 2000, använde Marian Krzaklewski (en högerkandidat) en inspelning av händelserna i Ostrzeszów i en partipolitisk sändning i en offentlig tv-kanal (senare fick han färre än 16 procent av rösterna i första och sista valomgången, medan Aleksander Kwaśniewski valdes för en andra mandatperiod med fler än hälften av rösterna).

    Den 31 oktober 2000 meddelade Jerzy Pietrowicz och andra privatpersoner för första gången åklagarämbetet att Siwiec förolämpat en utländsk statschef (en avsiktlig överträdelse enligt artikel 136.3 i den polska brottsbalken) och sårat deras personliga religiösa känslor (en överträdelse enligt artikel 196 i den polska brottsbalken).

    Den 9 april 2004 lade distriktsåklagaren i Ostrzeszów slutligen ner undersökningen efter att ha konstaterat att det saknades tillräckligt underlag för att väcka talan mot Siwiec. I september 2004 bekräftades detta beslut av regionåklagaren i Kalisz.

    Den 13 oktober 2004 inledde Pietrowicz (som drabbad part) i enlighet med Polens straffprocesslag ett eget privat åtal via distriktsdomstolen i Ostrzeszów.

    Efter en skriftväxling mellan Pietrowicz och talman Borell, där det klargjordes att en begäran i detta fall borde översändas av allmänna åklagarämbetet i Polen, översändes begäran om upphävande av Siwiecs immunitet på ett korrekt sätt i en skrivelse av den 27 september 2006.

    Lagen

    Siwiec har åtalats enligt följande bestämmelser i den polska brottsbalken:

    Artikel 196[3]

    Den som kränker en annan persons religiösa känslor genom att vanhelga ett objekt för religiös tillbedjan eller en plats för allmän andakt ska dömas till böter, begränsning av personlig frihet eller fängelsestraff i högst två är.

    Följande bestämmelser om parlamentarisk immunitet är relevanta:

    Protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier

    Artikel 10

    Under Europaparlamentets sessioner skall dess ledamöter åtnjuta

    a) vad avser deras egen stats territorium den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land

    b) vad avser alla andra medlemsstaters territorium immunitet vad gäller alla former av kvarhållande och lagföring.

    Immuniteten skall även vara tillämplig på ledamöterna under resan till och från Europaparlamentets mötesplats.

    Immuniteten kan inte åberopas av en ledamot som tas på bar gärning och kan inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.

    Mot bakgrund av att de överträdelser som Siwiec anklagas för skedde i Polen, att förfarandet drivs i Polen och att Siwiec är polsk ledamot av Europaparlamentet omfattas han av ”den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i” Polen.

    Den parlamentariska immuniteten i Polen regleras av artikel 105 i konstitutionen:

    Artikel 105[4]

    1. För gärningar som en ledamot utfört inom ramen för sitt ledamotsmandat får ansvar inte utkrävas vare sig under mandatperioden eller efter mandatperiodens utgång. För sådana gärningar får endast sejmen utkräva ansvar av ledamoten. Om ledamoten har kränkt utomstående parts rättigheter får talan endast väckas mot ledamoten med sejmens medgivande.

    2. Från och med den dag då valresultatet tillkännages fram till den dag då ledamotens mandat utlöper får straffansvar inte utkrävas av en ledamot utan sejmens medgivande.

    3. Om talan väcks i ett brottmål mot en person före vederbörandes val till ledamot ska målet på sejmens begäran vila tills mandatet löper ut. I detta fall förlängs preskriptionstiden för den gärning som målet rör med motsvarande period.

    4. En ledamot får ge sitt medgivande till utkrävande av straffrättsligt ansvar. Bestämmelserna i andra och tredje styckena är då inte tillämpliga.

    5. En ledamot får vare sig kvarhållas eller anhållas utan sejmens medgivande. Detta gäller inte om ledamoten påträffas på bar gärning och ett kvarhållande är nödvändigt för ett korrekt rättegångsförfarande. Sejmens marskalk ska omedelbart underrättas om varje sådant kvarhållande och får besluta att ledamoten omedelbart ska släppas.

    6. Detaljerade principer och förfaranden för utkrävande av straffrättsligt ansvar av ledamöter meddelas i särskild föreskrift.

    I det här aktuella sammanhanget är det punkt 2 i denna artikel som är relevant.

    De detaljerade principer och förfaranden som avses i grundlagens artikel 105.6 har delgetts i lagen om utövandet av ledamots- och senatsmandat av den 9 maj 1996 (Polens officiella tidning nr 221/2003, punkt 2199, med ändringar). Artikel 7b.1 i denna lag, som är av särskild betydelse för detta betänkande, lyder som följer:

    Artikel 7b[5]

    1. Begäran om tillstånd att väcka talan i brottmål mot en ledamot eller senator ska, om förseelsen faller under allmänt åtal, inges genom allmän åklagare i Polen.

    Allmänna principer

    Vissa allmänna principer har genom åren vuxit fram när parlamentet överlagt om en begäran om upphävande av immunitet för en av dess ledamöter. Dessa erkändes i den resolution som, på grundval av Georges H. Donnez betänkande (A2-121/86), antogs vid plenarsammanträdet den 10 mars 1987[6].

    Det kan vara värt att erinra sig de principer som är relevanta för denna rapport. Samtidigt bör det betonas att beslut om upphävande av immunitet måste stå på en fast rättslig grund och inte får påverkas av överväganden som har att göra med den berörda ledamotens politiska tillhörighet eller nationalitet.

    A.     Syftet med parlamentarisk immunitet

             Parlamentarisk immunitet är inte ledamotens personliga privilegium, utan en garanti för parlamentets och dess ledamöters oberoende gentemot andra myndigheter. Principen innebär att tidpunkten för den påstådda gärningen är utan betydelse och kan vara före eller efter att ledamoten valts. Det enda väsentliga är nämligen den okränkbarhet som parlamentet åtnjuter genom sina ledamöter.

    B.     Immunitetens tidsbegränsning

             Frågan om hur formuleringen ”under Europaparlamentets sessioner” i artikel 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier (nedan förkortat PPI) ska tolkas har två gånger blivit föremål för avgörande i Europeiska gemenskapernas domstol.

             Domstolens beslut i de båda målen (mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier (REG 1964, s. 397) och mål 149/85, Wybot mot Faure (REG 1986, s. 2403)) ger vid handen att parlamentet genomför en årlig session under vilken dess ledamöter åtnjuter den immunitet som stadgas i PPI. Denna gäller även under sessionens uppehållsperioder.

             Av själva syftet med den parlamentariska immuniteten följer också att denna består under hela ledamotens mandatperiod och omfattar inledandet av förfaranden, förberedande undersökningar, verkställighetsåtgärder för befintliga domar, överklaganden och kassationsansökningar.

    C.     Immuniteten för Europaparlamentets ledamöter oberoende av immuniteten för nationella parlamentsledamöter

             Att artikel 10.1 a i PPI hänvisar till ”den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land” hindrar inte att parlamentet, i form av prejudikat, kan besluta om egna bestämmelser. Vad upphävandet av immunitet beträffar får själva immuniteten, som har samma innebörd för ledamöter i Europaparlamentet som i deras respektive hemlands parlament, inte förväxlas med upphävandet, som är en angelägenhet för varje enskilt parlament. Bestämmelserna härleds ur tidigare beslut vid krav på upphävande av immunitet, och utgör ett sammanhängande, och i allmän mening från de olika nationella parlamentariska förfarandena fristående, uttryck för vad immunitet innebär för Europaparlamentets ledamöter. Hade så inte varit fallet skulle det betyda att ledamöterna i ett och samma parlament behandlades olika beroende på vilket land de kom ifrån.

    När parlamentet har tillämpat dessa principer har en konstant faktor vuxit fram i besluten och blivit parlamentets grundläggande kriterium när det tar ställning till varje enskild begäran om upphävande av immunitet. Immuniteten upphävs aldrig i fall där ledamöterna anklagas för gärningar som kan räknas som politisk verksamhet.

    Detta kriterium vägs samman med andra överväganden som kan tala för respektive emot ett upphävande av immuniteten. Hit hör bland annat följande:

    –       Om det föreligger fumus persecutionis, det vill säga en misstanke om att det rättsliga förfarandet har inletts i avsikt att undergräva ledamotens politiska verksamhet.

    –       Om anklagelserna är av särskilt allvarlig natur.

    Övriga överväganden

    Före det officiella översändandet genom allmänna åklagarämbetet i Polen sände Pietrowicz sin begäran om upphävande av Siwiecs immunitet direkt till Europaparlamentets talman i en skrivelse av den 16 mars 2005. Argumentationen i denna skrivelse bestod bland annat av ”bakgrundsinformation” som framställde Siwiec som medlem av en större grupp som angriper vissa katolska medier i Polen.

    I en annan skrivelse som också sändes direkt till talmannen (av den 27 mars 2007) frågade Pietrowicz om parlamentets överläggningar om hans begäran (som vid denna tidpunkt redan på ett korrekt sätt översänts av de polska myndigheterna) och hävdade att Siwiec tidigare försvarat den stalinistiska, kommunistiska ideologin och senare under tveksamma omständigheter blivit liberal.

    Vid utfrågningen i utskottet den 28 maj 2008 uppgav Siwiec att han flerfaldiga gånger bett om ursäkt för sitt beteende i Ostrzeszów. Han hänvisade till sin privata skriftväxling med Vatikanen, ur vilken det framgick att landets statschef (det vill säga den tidigare påven) inte kände sig kränkt av detta ”skämt”.

    Siwiec lade också fram kopior av följande tre handlingar som undertecknats av Pietrowicz:

    1.  Ett uttalande av den 29 maj 2004 från två organisationer som företräds av Pietrowicz (kommittén för skyddet av rättigheterna och de religiösa friheterna för personer som utövar sin tro[7] och föreningen för salesianernas medarbetare[8]) med en hänvisning till hans överklagande (å dessa båda organisationers vägnar) av Ostrzeszóws distriktsåklagares beslut av den 9 april 2004 att lägga ned undersökningen om Siwiec. Siwiec själv uppmanades att inte ställa upp som kandidat i valet till Europaparlamentet. De röstberättigade uppmanades att arbeta mot att Siwiec skulle väljas in i parlamentet.

    2.  En valprotest som ingavs den 25 juni 2004 till nationella valkommittén[9], återigen av Pietrowicz för de båda nämnda organisationerna, i vilken de (med hänvisning till åtgärden för överklagande av distriktsåklagarens beslut att lägga ned undersökningen) hävdade att valet av Siwiec till ledamot av Europaparlamentet var ogiltigt.

    3.  En skrivelse till regiondomstolen i Poznań av den 18 oktober 2006, i vilken Pietrowicz ber om förtydliganden av vilka tidsfrister som gäller för överklagande av beslutet av den 5 oktober 2006, genom vilket distriktsdomstolen i Poznań lade ned förfarandet i ljuset av Siwiecs parlamentariska immunitet. I denna skrivelse gör Pietrowicz tre gånger en oklar hänvisning till att ”röde satan” bär ansvaret för domstolens förfarandemisstag.

    Distriktsdomstolen i Poznań avslutade faktiskt förfarandet den 5 oktober 2006, men det beslutet ogiltigförklarades senare av regiondomstolen i Poznań på grundval av att begäran om upphävande av Siwiecs immunitet slutligen ingetts.

    Avslutande analys

    Den fråga som ska besvaras är huruvida anklagelserna mot Siwiec kan vara avsedda att undergräva hans politiska verksamhet som ledamot av Europaparlamentet, vilket skulle utgöra s.k. fumus persecutionis och stödja ett beslut i parlamentet om att vägra upphäva hans immunitet.

    Även om allmänna åklagarämbetet i Ostrzeszów beslutade att lägga ned undersökningen efter att inte kunnat finna tillräcklig grund för allmänt åtal fanns det fortfarande möjlighet för Pietrowicz att väcka talan som enskild person på grundval av sin egen subjektiva upplevelse av att han ”kränkts” (eller i juridisk bemärkelse lidit skada) genom Siwiecs beteende. Han hade således rätt att inleda ett förfarande mot Siwiec. Sedan är det den polska domstolens sak att besluta om huruvida händelserna den 17 september 1997 uppfyller brottsrekvisitet enligt artikel 196 i polska brottsbalken (domstolen skulle naturligtvis först och främst också behöva bedöma om preskriptionstiden för överträdelsen redan uppnåtts).

    Med beaktande av många specifika aspekter av detta fall (till exempel användningen av en videoinspelning av händelserna i Ostrzeszów under en valkampanj tre år efter det att de inträffade, Pietrowiczs uttalat politiska avsikter i åtgärderna mot Siwiec med det överordnade målet att förhindra att han skulle väljas till ledamot av Europaparlamentet, men även att Pietrowicz hävdar att han handlar på uppdrag av de polska medborgare som rent allmänt motsätter sig Siwiecs offentliga verksamhet) föreligger det emellertid allvarliga skäl att anta att Pietrowiczs anklagelser bör betraktas som s.k. fumus persecutionis.

    Följaktligen anser föredraganden att Marek Siwiecs parlamentariska immunitet inte bör upphävas.

    • [1]  P6_TA(2009)0316, ännu ej offentliggjord i EUT.
    • [2]  Rada Bezpieczeństwa Narodowego.
    • [3]  Artykuł 196. Kto obraża uczucia religijne innych osób, znieważając publicznie przedmiot czci religijnej lub miejsce przeznaczone do publicznego wykonywania obrzędów religijnych, podlega grzywnie, karze ograniczenia wolności albo pozbawienia wolności do lat 2.
    • [4]  Artykuł 105
      1. Poseł nie może być pociągnięty do odpowiedzialności za swoją działalność wchodzącą w zakres sprawowania mandatu poselskiego ani w czasie jego trwania, ani po jego wygaśnięciu. Za taką działalność poseł odpowiada wyłącznie przed Sejmem, a w przypadku naruszenia praw osób trzecich może być pociągnięty do odpowiedzialności sądowej tylko za zgodą Sejmu.
      2. Od dnia ogłoszenia wyników wyborów do dnia wygaśnięcia mandatu poseł nie może być pociągnięty bez zgody Sejmu do odpowiedzialności karnej.
      3. Postępowanie karne wszczęte wobec osoby przed dniem wyboru jej na posła ulega na żądanie Sejmu zawieszeniu do czasu wygaśnięcia mandatu. W takim przypadku ulega również zawieszeniu na ten czas bieg przedawnienia w postępowaniu karnym.
      4. Poseł może wyrazić zgodę na pociągnięcie go do odpowiedzialności karnej. W takim przypadku nie stosuje się przepisów ust. 2 i 3.
      5. Poseł nie może być zatrzymany lub aresztowany bez zgody Sejmu, z wyjątkiem ujęcia go na gorącym uczynku przestępstwa i jeżeli jego zatrzymanie jest niezbędne do zapewnienia prawidłowego toku postępowania. O zatrzymaniu niezwłocznie powiadamia się Marszałka Sejmu, który może nakazać natychmiastowe zwolnienie zatrzymanego.
      6. Szczegółowe zasady pociągania posłów do odpowiedzialności karnej oraz tryb postępowania określa ustawa.
    • [5]  Artikel 7b
    • [6] 1.  Wniosek o wyrażenie zgody na pociągnięcie posła lub senatora do odpowiedzialności karnej w sprawie o przestępstwo ścigane z oskarżenia publicznego składa się za pośrednictwem Ministra Sprawiedliwości – Prokuratora Generalnego.
      EGT C 99, 13.4.1987, s. 44.
    • [7]  Komitet Obrony Praw i Uczuć Religijnych Ludzi Wierzących i Praktykujących.
    • [8]  Stowarzyszenie Współpracowników Salezjańskich.
    • [9]  Państwowa Komisja Wyborcza.

    ÄRENDETS GÅNG

    Antagande

    5.10.2009

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

     

    +:

    –:

    0:

    12

    0

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Luigi Berlinguer, Marielle Gallo, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Alexandra Thein, Diana Wallis, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka

    Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

    Paolo Bartolozzi, Edvard Kožušník, Eva Lichtenberger