BETÄNKANDE om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG beträffande frivillig och tillfällig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tjänster som är känsliga för bedrägeri

2.2.2010 - (KOM(2009)0511 – C7‑0210/2009 – 2009/0139(CNS)) - *

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: David Casa

Ändringsförslag

• 001-014 (PDF - 129 KB)
• 001-014 (DOC - 80 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG beträffande frivillig och tillfällig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tjänster som är känsliga för bedrägeri

(KOM(2009)0511 – C7‑0210/2009 – 2009/0139(CNS))

(särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2009)0511),

–   med beaktande av artikel 93 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7‑0210/2009),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–   med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0008/2010).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv – ändringsakt Skäl 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) Den på förhand fastställda förteckningen som medlemsstaterna kan välja ur bör begränsas till leveranser av varor och tjänster som enligt aktuella erfarenheter är särskilt känsliga för bedrägeri. För att se till att införandet av ett sådant förfarande kan utvärderas effektivt och att effekterna övervakas noggrant bör medlemsstaternas urval vara begränsat.	(4) Den på förhand fastställda förteckningen som medlemsstaterna kan välja ur bör begränsas till leveranser av varor och tjänster som enligt aktuella erfarenheter är särskilt känsliga för bedrägeri. För att se till att införandet av ett sådant förfarande kan utvärderas effektivt och att effekterna övervakas noggrant bör medlemsstaternas urval vara begränsat till varor och tjänster som finns i den på förhand fastställda förteckningen.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv – ändringsakt Skäl 4a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(4a) När medlemsstaterna väljer vilka varor och tjänster som ska omfattas av detta förfarande bör de välja handeln med utsläppsrätter och högst två av de kategorier som anges i del A i bilaga VI A.
Motivering
I de fall då medlemsstater väljer att tillämpa förfarandet med omvänd betalningsskyldighet måste de inbegripa handeln med utsläppsrätter, eftersom majoriteten av utsläppsrätterna kommer att auktioneras ut från och med 2013. Eftersom det rör sig om en större mängd utsläppsrätter som handlas är den potentiella förlusten vid bedrägerier mycket större. En begränsning till två är motiverad eftersom det är osäkert hur förfarandet med omvänd betalningsskyldighet kommer att påverka andra handelsområden, eller om det kommer att medföra att bedrägerier flyttas till andra medlemsstater.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv – ändringsakt Skäl 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) För att förfarandets effekter på bedrägerier ska bedömas på ett öppet sätt bör medlemsstaternas utvärderingsrapporter bygga på kriterier som medlemsstaterna har fastställt på förhand. Vid alla sådana utvärderingar bör en entydig bedömning göras av bedrägeriernas omfattning före och efter tillämpningen av förfarandet samt av eventuella förändringar i utvecklingen av bedrägerierna, bl.a. i fråga om leveranser av andra varor och tjänster, leveranser i detaljhandelsledet och leveranser i andra medlemsstater.	(7) För att förfarandets effekter på bedrägerier ska bedömas på ett öppet sätt bör medlemsstaternas utvärderingsrapporter bygga på kriterier som fastställts på förhand. För att tillämpningen ska bli enhetlig bör kommissionen ges befogenheter att anta åtgärder som syftar till att på basis av medlemsstaternas synpunkter och med beaktande av mervärdesskattekommitténs råd specificera de utvärderingskriterier som medlemsstaterna kommer att utnyttja för att utvärdera effekterna på bedrägerier av tillämpningen av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet. Kommissionen bör fastställa sådana kriterier senast den 30 juni 2010. Vid alla sådana utvärderingar bör en entydig bedömning göras av bedrägeriernas omfattning före och efter tillämpningen av förfarandet samt av eventuella förändringar i utvecklingen av bedrägerierna, bl.a. i fråga om leveranser av andra varor och tjänster, leveranser i detaljhandelsledet och leveranser i andra medlemsstater.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv – ändringsakt Skäl 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) Rapporten bör också innehålla en utvärdering av vilka kostnader som uppstår för beskattningsbara personer när de ska följa bestämmelserna och vilka kostnader som uppstår för medlemsstaterna vid genomförandet, inklusive kostnaderna för kontroller och revision.	(8) Rapporten bör också innehålla en utvärdering av vilka kostnader som uppstår för beskattningsbara personer när de ska följa bestämmelserna och vilka kostnader som uppstår för medlemsstaterna vid genomförandet, inklusive kostnaderna för kontroller och revision samt av förändringar i mervärdeskatteintäkter till följd av det förfarande som utvalts och tillämpats av de olika medlemsstaterna för varor och tjänster i bilaga VI A.
Motivering
Med tanke på proportionalitetsprincipen bör man i rapporten inte bara undersöka hur stora extrakostnaderna blir utan också huruvida de förväntade momsintäkterna från genomförandet är rimliga i förhållande till kostnaderna.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv – ändringsakt Skäl 8a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(8a) Senast den 1 juli 2014 bör kommissionen, på grundval av medlemsstaternas utvärderingsrapporter, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet tillsammans med lämpliga förslag, med en utvärdering av den samlade verkan och effektiviteten av åtgärden om tillämpning av förfarandet samt åtgärdens kostnadseffektivitet för att på nytt pröva huruvida en utvidgning eller breddning av dess tillämpningsområde är lämplig.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Direktiv 2006/112/EG Artikel 199a – punkt 1 –stycke 1
Kommissionens förslag Ändringsförslag 1. Medlemsstaterna får, till och med den 31 december 2014 och under minst två år, införa och tillämpa ett förfarande där mervärdesskatten på leveranser av de kategorier av varor och tjänster som förtecknas i bilaga VI A ska betalas av mottagaren av dessa varor och tjänster. 1. Medlemsstaterna får, till och med den 31 december 2014 och under minst två år, införa och tillämpa ett förfarande där mervärdesskatten på leveranser av de kategorier av varor och tjänster som förtecknas i bilaga VI A ska betalas av den beskattningsbara mottagaren av dessa varor och tjänster.
Motivering
Den person som ska betala skatten ska aldrig vara den slutliga konsumenten, utan snarare den sista näringsidkaren i handelskedjan.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Direktiv 2006/112/EG Artikel 199a – punkt 1 –stycke 2
Kommissionens förslag Ändringsförslag När medlemsstaterna väljer vilka varor och tjänster som ska omfattas av detta förfarande måste de begränsa sig till tre av de kategorier som anges i bilaga VI A och två av dessa kategorier måste utgöras av varor. När medlemsstaterna väljer vilka varor och tjänster som ska omfattas av detta förfarande måste de välja handel med utsläppsrätter och högst två av de kategorier av varor som anges i del A i bilaga VI A.
Motivering
I de fall då medlemsstater väljer att tillämpa förfarandet med omvänd betalningsskyldighet måste de inbegripa handeln med utsläppsrätter, eftersom majoriteten av utsläppsrätterna kommer att auktioneras ut från och med 2013. Eftersom det rör sig om en större mängd utsläppsrätter som handlas är den potentiella förlusten vid bedrägerier mycket större. En begränsning till två är motiverad eftersom det är osäkert hur förfarandet med omvänd betalningsskyldighet kommer att påverka andra handelsområden, eller om det kommer att medföra att bedrägerier flyttas till andra medlemsstater.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Direktiv 2006/112/EG Artikel 199a – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag Ändringsförslag b) införa lämpliga och effektiva rapporteringskrav för varje beskattningsbar person som levererar varor eller tjänster vilka omfattas av förfarandet, för att göra det möjligt att för varje transaktion identifiera denna beskattningsbara person och den beskattningsbara person som tar emot leveransen, typen av varor eller tjänster som levereras samt beskattningsperioden för och värdet på leveransen. b) införa lämpliga och effektiva rapporteringskrav för varje beskattningsbar person som levererar varor eller tjänster vilka omfattas av förfarandet, för att göra det möjligt att regelbundet, för varje transaktion, eller för samtliga transaktioner tillsammans, identifiera denna beskattningsbara person och den beskattningsbara person som tar emot leveransen, typen av varor eller tjänster som levereras samt beskattningsperioden för och värdet på leveransen.
Motivering
För att minska bedrägerimöjligheterna måste rapporteringen ske inom en rimlig tidsperiod så att myndigheterna kan övervaka rörligheten för varor och tjänster. Rapporteringskravet för leverantörer bör gälla för samtliga transaktioner tillsammans för att minimera bördan för företagen.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Direktiv 2006/112/EG Artikel 199a – punkt 2 – led c
Kommissionens förslag Ändringsförslag c) ålägga varje beskattningsbar person som tar emot varor eller tjänster vilka omfattas av förfarandet transaktionsbaserade eller övergripande rapporteringskrav för att dennes uppgifter ska kunna dubbelkontrolleras mot leverantörens uppgifter, c) ålägga varje beskattningsbar person som tar emot varor eller tjänster vilka omfattas av förfarandet regelbundna, transaktionsbaserade eller övergripande rapporteringskrav för att dennes uppgifter ska kunna dubbelkontrolleras mot leverantörens uppgifter,
Motivering
För att minska bedrägerimöjligheterna måste rapporteringen ske inom en rimlig tidsperiod så att myndigheterna kan övervaka rörligheten för varor och tjänster.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Direktiv 2006/112/EG Artikel 199a – punkt 2 – led d
Kommissionens förslag Ändringsförslag d) införa lämpliga och effektiva kontrollåtgärder för att övervaka och hejda aktuella former av bedrägeri och förhindra bedrägerier i samband med andra varor eller tjänster, i detaljhandelsledet eller i andra medlemsstater. d) införa lämpliga och effektiva kontrollåtgärder utöver redan befintliga oannonserade inspektioner för att övervaka och hejda aktuella former av bedrägeri och förhindra bedrägerier i samband med andra varor eller tjänster, i detaljhandelsledet eller i andra medlemsstater.
Motivering
Oannonserade inspektioner bör fungera som ett överraskningsmoment för att avslöja ytterligare bedrägerier.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Direktiv 2006/112/EG Artikel 199a – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag Ändringsförslag   2a. En medlemsstat som väljer att införa förfarandet i punkt 1 får ålägga varje beskattningsbar person som tar emot varor eller tjänster vilka omfattas av förfarandet särskilda databaserade rapporteringskrav, i syfte att klarlägga huruvida dessa varor eller tjänster används i den normala affärsverksamheten eller för andra syften.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Direktiv 2006/112/EG Artikel 199a – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag Ändringsförslag   3a. Kommissionen ska på basis av medlemsstaternas synpunkter och efter samråd med mervärdesskattekommittén fastställa de utvärderingskriterier som avses i punkt 3 b.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Direktiv 2006/112/EG Artikel 199a – punkt 4 – led fa (nytt)
Kommissionens förslag Ändringsförslag   fa) möjliga förändringar i mervärdesskatteintäkter till följd av det förfarande som utvalts och tillämpats av de olika medlemsstaterna för varor och tjänster i bilaga VI A.
Motivering
Med tanke på proportionalitetsprincipen bör man i rapporten inte bara undersöka hur stora extrakostnaderna blir utan också huruvida de förväntade momsintäkterna från genomförandet är rimliga i förhållande till kostnaderna. Därför bör medlemsstaterna tillhandahålla olika uppgifter avseende möjliga förändringar av momsintäkterna under tillämpningsperioden.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Direktiv 2006/112/EG Artikel 199a – punkt 4a (ny)
Kommissionens förslag Ändringsförslag   4a. Senast den 1 juli 2014 ska kommissionen, på grundval av de rapporter från medlemsstaterna som avses i punkt 4, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet tillsammans med lämpliga förslag, med en utvärdering av den samlade verkan och effektiviteten av åtgärden om tillämpning av förfarandet samt åtgärdens kostnadseffektivitet för att på nytt pröva huruvida en utvidgning eller breddning av dess tillämpningsområde är lämplig.

MOTIVERING

1. Bakgrund

Syftet med förslaget till direktiv om ändring av rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (mervärdesskattedirektivet) är att under vissa omständigheter och enligt vissa villkor göra det möjligt att tillfälligt tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet för att bekämpa vissa former av momsbedrägerier såsom bedrägeri via skenföretag eller karusellbedrägeri.

Rådet föreslog 2007 idén att sätta igång ett pilotprojekt som gör det möjligt för medlemsstaterna att införa ett förfarande för omvänd betalningsskyldighet. Kommissionen gjorde 2008 en analys. Rådet kunde emellertid inte nå fram till någon slutsats. I en resolution av den 2 september 2008 om en samordnad strategi för att förbättra kampen mot skattebedrägeri (2008/2033(INI)) behandlade Europaparlamentet också förfarandet med omvänd betalningsskyldighet som ett alternativt sätt att bekämpa momsbedrägerier, men manade samtidigt till försiktighet i frågan.

Det finns för närvarande en medlemsstat som får tillämpa förfarandet för omvänd betalningsskyldighet till den 30 april 2011 för särskilda varor såsom mobiltelefoner och integrerade kretsanordningar. Det nya förslaget innebär att det blir möjligt för alla medlemsstater att tillämpa detta förfarande, även för ett visst antal sektorer och tillfälligt.

2. Bedrägerier via skenföretag och karusellbedrägerier

Momsbedrägerier är ett allvarligt hot mot medlemsstaternas intäkter och en korrekt fungerande inre marknad. En vanlig och särskilt allvarlig form av detta bedrägeri är momsbedrägerier via skenföretag och den allvarligaste formen av sådana bedrägerier, dvs. de så kallade karusellbedrägerierna.

Karusellbedrägeri har traditionellt skett med varor som har låg vikt och ett högt mervärde, men nyligen har enligt kommissionen även ett antal misstänkta fall av bedrägerier i samband med handel med utsläppsrätter upptäckts i flera medlemsstater.

I ett traditionellt mervärdesskattesystem, för försäljning mellan företag, tar leverantören ut mervärdesskatt från sin kund och betalar sedan in denna mervärdesskatt till statskassan. Kunden kan i detta fall återkräva denna mervärdesskatt (den ingående mervärdesskatten) från statskassan. Det är i själva verket slutkonsumenten som får betala mervärdesskatten eftersom slutkonsumenten i egenskap av icke-beskattningsbar person inte kan återkräva ingående mervärdesskatt från statskassan. Vid handel mellan företag inom gemenskapen och i enlighet med det nuvarande övergångssystemet för mervärdesskatt tas emellertid ingen mervärdesskatt ut av leverantören och varorna är därför i omlopp mellan medlemsstaterna utan att någon mervärdesskatt tas ut.

Bedrägerier via skenföretag sker när leverantören tar ut och får mervärdesskatt från sin kund för försäljning inom gemenskapen och senare ”försvinner” utan att betala mervärdesskatten till statskassan. Om samma varor i en serie av transaktioner är i omlopp flera gånger mellan medlemsstater med ett skenföretag som tar ut mervärdesskatt varje gång, men inte betalar in denna mervärdesskatt till statskassan, kan statskassan gå miste om ett belopp som uppgår till flera gånger beloppet för mervärdesskatten för en enskild vara. Därför används termen ”karusell” för denna typ av bedrägeri.

Det bedrägliga förfarandet kan i en förenklad modell beskrivas på följande sätt: Ett företag (B) förvärvar varor från ett företag (A) som har sitt säte i en annan medlemsstat än den medlemsstat där detta företag har sitt säte. I enlighet med tillämpliga regler betalar företag B inte mervärdesskatt till sin leverantör (företag A). Företag B gör sedan en inhemsk leverans och tar ut mervärdesskatt för denna från sin kund (företag D). Företag B betalar emellertid inte momsen till statskassan och försvinner (skenföretag). Kunden (företag D) begär sedan att få den mervärdesskatt som det har betalat till företag B återbetald. Det blir därmed statskassan som får stå för den ekonomiska förlusten eftersom den måste betala tillbaka ett momsbelopp till kunden (företag D) som statskassan aldrig har uppburit från leverantören (företag B). Företag C kan därefter deklarera en gemenskapsintern leverans som är undantagen från skatteplikt till företag A och företag A kan i sin tur göra en gemenskapsintern leverans som är undantagen från skatt till företag B, och bedrägerimönstret fortsätter (”karusellbedrägeri”).

Nedan finns ett schema som visar hur karusellbedrägeriet fungerar:

Det finns konkreta siffror som visar hur omfattande bedrägerierna via skenföretag och karusellbedrägerierna är i förhållande till momsbedrägerier. Förenade kungariket uppskattar att bedrägerierna via skenföretag och karusellbedrägerierna utgör 16 till 24 procent av det totala belopp som momsbedrägerierna uppgår till.

Det är viktigt att sätta dessa siffror mer allmänt mot bakgrund av det mervärdesskattebelopp som går förlorat. Kommissionen lade nyligen fram en studie som visade att momsförlusten varierade mellan 90 och 113 miljarder EUR under perioden 2000–2006. För 2006 motsvarar detta 12 procent av den teoretiska mervärdesskatteplikten med viktiga nationella skillnader.

3. Den särskilda risken för karusellbedrägerier inom ramen för EU:s system för handel med utsläppsrätter

Överföringen av utsläppsrätter inom systemet för handel med utsläppsrätter mellan beskattningsbara personer sker uteslutande elektroniskt och anses utgöra en leverans av tjänster samt är i huvudsak beskattningsbar där mottagaren har sitt säte. Företagen köper koldioxidkrediter från andra medlemsstaters mervärdesskattebefriade källor och säljer dem sedan till företag i sin medlemsstat till ett pris som inkluderar mervärdesskatt. Skenföretagen betalar inte in mervärdesskatten till statskassan. Den här situationen och den nedanstående tidsplanen som visar att majoriteten av börserna kommer att äga rum från och med 2013, skulle kunna skapa tvivel om huruvida systemet för handel med utsläppsrätter fungerar ordentligt. Det är därför kommissionen föreslår att snabba åtgärder vidtas genom att utsläppsrätterna tas med i förteckningen över varor och tjänster för vilka ett (inhemskt) system med omvänd betalningsskyldighet kan tillämpas.

För närvarande och fram till 2012 tilldelas de största förorenarna ungefär 90–95 procent av utsläppsrätterna av de nationella regeringarna. 5–10 procent av utsläppsrätterna auktioneras ut inom Kyotos handelssystem. Från och med 2013 kommer majoriteten av alla utsläppsrätter att auktioneras ut. Aktörerna inom EU:s system för handel med utsläppsrätter kan överlåta eller handla med sina utsläppsrätter på många olika sätt, exempelvis följande:

–   Privat, genom att flytta utsläppsrätter mellan aktörer inom ett företag och över nationsgränser.

–   Över disk genom att använda en mäklare för att privat para ihop köpare och säljare.

–   Handel på spotmarknaden på en av Europas klimatbörser.

Det är därför nödvändigt att reagera snabbt på riskerna för bedrägerier innan koldioxidmarknaden är helt utvecklad.

4. Kommissionens förslag

Förslaget innebär att medlemsstaterna till och med den 31 december 2014 och under minst två år får införa och tillämpa ett förfarande med omvänd betalningsskyldighet på leveranser av fastställda kategorier av varor och för utsläppsrätter för växthusgaser. Förfarandet med omvänd betalningsskyldighet gör det möjligt för ett företag som är registrerat för mervärdesskatt att sälja varor till ett annat företag som är registrerat för mervärdesskatt utan att ta ut mervärdesskatt. Skatten tas endast ut av ett företag som säljer produkten vidare till en slutkonsument eller till ett företag som inte är registrerat för mervärdesskatt. All skatt som ska betalas för produkten koncentreras till den siste handlaren. Om kunden inte betalar mervärdesskatt, kan kunden inte begära någon återbetalning och därmed upphör möjligheterna till karusellbedrägeri.

I förslaget finns en begränsning till tre kategorier av varor och tjänster som kan omfattas av detta förfarande och högst två av dessa kategorier får utgöras av varor. Innan förfarandet med omvänd betalningsskyldighet tillämpas ska medlemsstaterna införa och genomföra åtgärder, inklusive rapporteringskrav för beskattningsbara personer, för att se till att det görs en uppföljning av förfarandet med omvänd betalningsskyldighet, för att övervaka och undvika bedrägerier och för att möjliggöra en ordentlig utvärdering av resultatet av tillämpningen av förfarandet. Medlemsstaterna måste informera kommissionen om dessa åtgärder och rapportera till kommissionen om förfarandets samlade verkan och effektivitet.

5. Föredragandens bedömning

Föredraganden stöder kommissionens förslag. Föredraganden anser emellertid att vissa aspekter av förslaget bör ändras på följande sätt:

–   Det bör förtydligas att tillämpningen av det frivilliga förfarandet för omvänd betalningsskyldighet endast ska vara avsett för förbindelser mellan företag och inbegripa beskattningsbara personer.

–   När det gäller varor och tjänster som omfattas av detta förfarande, och när en medlemsstat har bestämt sig för att tillämpa detta alternativ, ska den omvända betalningsskyldigheten vara obligatorisk för utsläppsrätter för växthusgaser, eftersom det är mycket viktigt att medlemsstaterna vidtar snabba och samordnade åtgärder på det här området.

–   När det gäller rapporteringsskyldigheter för beskattningsbara personer, och för att minimera den administrativa bördan för företag, bör det vara möjligt för medlemsstaterna att antingen kräva en rapportering som omfattar varje enskild transaktion eller en övergripande rapportering för samtliga transaktioner. Av skäl som har att göra med jämförbarhet och hantering av den information som kommissionen tar emot, föreslår föredraganden dessutom att medlemsstaterna ska rådfråga mervärdesskattekommittén vid fastställandet av de utvärderingskriterier som kommer att användas för att bedöma förfarandets effektivitet och dess eventuella effekter för utvecklingen av bedrägerierna.

–   Slutligen bör kommissionen senast i juli 2014 rapportera till Europaparlamentet och rådet om den samlade verkan och effektiviteten av förfarandet med omvänd betalningsskyldighet.

Föredraganden vill med dessa förslag förbättra säkerheten för systemet för handel med utsläppsrätter gentemot bedragare samtidigt som den administrativa bördan minskas för ärliga företag. Föredraganden anser dessutom att parlamentet bör informeras till fullo om denna tillfälliga tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Frivillig och tillfällig tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet på leveranser av vissa varor och tjänster som är känsliga för bedrägeri (ändring av direktiv 2006/112/EG)
Referensnummer	KOM(2009)0511 – C7-0210/2009 – 2009/0139(CNS)
Begäran om samråd med parlamentet	6.10.2009
Ansvarigt utskott       Tillkännagivande i kammaren	ECON 7.10.2009
Föredragande       Utnämning	David Casa 20.10.2009
Behandling i utskott	2.12.2009		21.1.2010
Antagande	27.1.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	43 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Burkhard Balz, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Pascal Canfin, Nikolaos Chountis, George Sabin Cutaş, Rachida Dati, Leonardo Domenici, Derk Jan Eppink, Markus Ferber, Elisa Ferreira, Vicky Ford, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Sylvie Goulard, Enikő Győri, Liem Hoang Ngoc, Eva Joly, Othmar Karas, Wolf Klinz, Jürgen Klute, Werner Langen, Astrid Lulling, Arlene McCarthy, Íñigo Méndez de Vigo, Ivari Padar, Alfredo Pallone, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Peter Skinner, Theodor Dumitru Stolojan, Ivo Strejček, Kay Swinburne, Marianne Thyssen, Ramon Tremosa i Balcells
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Marta Andreasen, Sophie Briard Auconie, David Casa, Danuta Jazłowiecka, Arturs Krišjānis Kariņš, Philippe Lamberts, Thomas Mann
Ingivande	2.2.2010