BETÄNKANDE om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter: vilken strategi ska användas?

3.3.2010 - (2009/2105(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
Föredragande: Giancarlo Scotta'

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter: vilken strategi ska användas?

(2009/2105(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 maj 2009 om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter (KOM(2009)0234),

–   med beaktande av kommissionens grönbok av den 15 oktober 2008 om jordbruksprodukters kvalitet: produktnormer, produktionskrav och kvalitetsordningar (KOM(2008)0641),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2009 om att garantera kvaliteten på livsmedel, inbegripet harmonisering eller ömsesidigt erkännande av gemensamma normer[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 1998 om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter och livsmedel från jordbruket[2],

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument från oktober 2008 om certifieringsordningar för livsmedelskvalitet,

–   med beaktande av hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om livsmedelsinformation till konsumenterna (KOM(2008)0040),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0029/2010), och av följande skäl:

A. Europeiska unionen har världens högsta kvalitetsnormer för livsmedelsprodukter, och dessa höga normer motsvarar de europeiska konsumenternas krav, och utgör ett medel för att maximera mervärdet.

B.  Stöd till små och medelstora företag, vars produktions- och konsumtionsnivåer uppfyller lokala krav, gagnar såväl traditionella som empiriska jordbruksmetoder och ser till att de uppfyller höga normer för kvalitet och säkerhet.

C. De europeiska kvalitetsprodukterna utgör ett levande kulturellt och gastronomiskt arv inom unionen och en väsentlig del av det ekonomiska och sociala livet i många av Europas regioner, eftersom de, särskilt på landsbygden, stärker verksamheter som har direkt anknytning till lokala förhållanden.

D. Den nuvarande politiken för distributionskedjan inverkar på de mindre producenternas möjligheter att nå ut till en bred målgrupp.

E.  Konsumenterna visar ett ständigt ökande intresse inte bara för livsmedelssäkerhet utan även för livsmedelsprodukters ursprung och produktionsmetoder. Europeiska unionen har redan svarat på den här trenden genom att införa fyra system för livsmedels kvalitet och ursprung, nämligen skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB), garanterad traditionell specialitet (GTS) samt ekologiskt jordbruk.

F.  Konsumenterna förknippar dessa certifieringssystem med en garanti för högre kvalitet.

G. Ny teknik kan användas för att tillhandahålla detaljerad information om jordbruks- och livsmedelsprodukters ursprung och egenskaper.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande och gläds åt att man där har tagit hänsyn till flera av parlamentets rekommendationer, till följd av den diskussionsprocess som sattes igång genom grönboken om jordbruksprodukters kvalitet. Parlamentet vill att de åtgärder som det föreslår i denna resolution genomförs så snart som möjligt, så att den feedback som mottagits från bönder och producenter under samrådsprocessen verkligen omsätts effektivt, och för att effektivt kunna bedöma behovet, nödvändigheten och proportionaliteten i det föreslagna regelverket, samtidigt som hänsyn tas till konsekvenserna av den ekonomiska krisen och till nödvändigheten av att inte skapa ytterligare kostnader och bördor för producenterna.

2.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt meddelande endast delvis tar hänsyn till de behov som de berörda sektorerna gett uttryck för efter offentliggörandet av grönboken. Kommissionen eftersträvar därmed en förenkling som kan visa sig kontraproduktiv.

3.  Europaparlamentet betonar att kvalitet är en nyckelfråga för hela livsmedelskedjan och en väsentlig tillgång för att främja konkurrenskraften hos de europeiska producenterna av livsmedelsprodukter från jordbruket. Parlamentet anser att kvalitet kan utgöra grunden för betydande affärsmässiga fördelar för europeiska producenter och indirekt bidra till utvecklingen av landsbygden.

4.  Europaparlamentet anser att EU:s kvalitetspolitik kan skapa ökad konkurrenskraft samt ett mervärde för ekonomin i de europeiska regionerna, och att jordbruksprodukter och livsmedelsprodukter från jordbruket ofta är den enda möjligheten för många landsbygdsområden med begränsade produktionsalternativ. Parlamentet anser vidare att kvalitet är en drivkraft för produktmångfald och ett medel för att utveckla arbetstagarnas kvalifikationer.

5.  Europaparlamentet efterlyser en förbättring av Europeiska unionens kvalitetspolitik eftersom denna är ett viktigt incitament för de europeiska producenterna att öka sina insatser till förmån för kvalitet, livsmedelssäkerhet och respekt för miljön. Parlamentet anser att denna politik kan bidra till att avsevärt öka mervärdet för den europeiska jordbruks- och livsmedelsproduktionen på en allt mer globaliserad marknad.

6.  Europaparlamentet är övertygat om att kvalitetspolitik kan leda till betydelsefulla utvecklingar inom det europeiska jordbruket eftersom kvalitetsprodukter är ett stort område, där enbart SGB-produkter redan är värda över 14 miljarder euro.

7.  Europaparlamentet anser att ett införande av olika skyddsnivåer för de europeiska kvalitetsbeteckningarna skulle kunna skapa orättvisa situationer, framför allt om de ekonomiska kriterierna skulle ges företräde. Parlamentet anser därför att samtliga geografiska beteckningar bör ges samma erkännande.

8.  Europaparlamentet anser att, eftersom marknaderna öppnas allt mer, måste EU i WTO‑förhandlingarna stå fast vid att kvalitetsprodukter måste skyddas effektivt genom systemet för skydd för immateriella rättigheter.

9.  Europaparlamentet betonar att kommissionen i WTO‑förhandlingarna måste försöka se till att ett avtal nås om s.k. icke handelsrelaterade frågor, som ska säkerställa att importerade jordbruksprodukter uppfyller samma EU‑krav i fråga om livsmedelssäkerhet och djur‑ och miljöskydd som jordbruksprodukter som producerats i EU.

10. Europaparlamentet anser att EU:s nya kvalitetspolitik i större utsträckning bör omfatta produkter från de nya medlemsstaterna, som först för några år sedan fick tillgång till systemet för registrering av skyddade geografiska beteckningar. Parlamentet anser att de villkor som gäller för att få registrera en produkt måste vara tydliga och lättförståeliga, såväl för de sökande (producenterna) som för konsumenterna.

11. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att förstärka kontrollerna och samordningen mellan kommissionen och medlemsstaterna för att garantera att importerade livsmedel uppfyller EU:s normer för kvalitet och livsmedelssäkerhet samt miljönormer och sociala normer.

12. Europaparlamentet betonar behovet av kvalitetsnormer som säkerställer en effektiv kommunikation med konsumenterna om hur produkter har producerats och som ger incitament för hur dessa normer kan förbättras och på så sätt bidra till bredare EU-mål.

13. Europaparlamentet anser att den europeiska kvalitetspolitiken bör vara nära kopplad till reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013. Parlamentet anser att EU bör erbjuda ekonomiskt stöd inom ramen för denna politik i syfte att uppnå en livsmedelsproduktion från jordbruket av hög kvalitet. Parlamentet menar att detta stöd bör ges för att utveckla, diversifiera och förbättra tillträdet till den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare, särskilt för att modernisera jordbruksföretagen och skapa och utveckla mikroföretag på landsbygden. Parlamentet betonar att ekonomiskt stöd för att förbättra produktkvaliteten kan bidra till att göra delvis självförsörjande jordbrukare mer marknadsorienterade. Parlamentet anser att producentorganisationer bör få förstärkt stöd, framför allt för att inte missgynna små producenter.

14. Europaparlamentet understryker att mångfalden måste förbli en europeisk rikedom och att alla kvalitetsprodukter som uppfyller de kriterier som EU har fastställt bör erkännas och skyddas. Parlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 måste vara ett stöd för kvalitetspolitiken, och särskilt producenternas insatser för att främja miljövänligare produktionsmetoder. Parlamentet påpekar att regionerna är den gemensamma jordbrukspolitikens partners, och att de deltar i finansieringen och styr utvecklingen av landsbygdsområden. Regionerna är på grund av sin geografiska närhet dessutom producenternas partners, och detta gäller framför allt producenter av traditionella och ekologiska produkter. Parlamentet anser att regionerna bör delta i arbetet med att erkänna och främja produkter som har en skyddad geografisk beteckning samt traditionella och ekologiska produkter.

EU:s produktionskrav och handelsnormer

15. Europaparlamentet betonar behovet av ett formellt erkännande av de europeiska producenternas ansträngningar för att uppfylla EU:s produktionskrav med avseende på normer för kvalitet, miljö, djurs välfärd och hälsa.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie av de olika alternativ som finns för att göra det möjligt för de europeiska producenterna att på sina produkter visa sina åtaganden vad gäller kvalitet, livsmedelssäkerhet och respekt för alla de europeiska produktionsnormerna, inklusive möjligheten att ta fram en EU-kvalitetslogotyp som uteslutande får användas på jordbruksprodukter som enbart är tillverkade i EU och som inte under några omständigheter får leda till extrakostnader för aktörerna eller utgöra en ekonomisk eller administrativ börda för medlemsstaterna, som ansvarar för kontrollerna, eftersom denna logotyp certifierar att normer som ska kontrolleras av offentliga organ har uppfyllts.

17. Europaparlamentet anser att Europeiska unionens jordbruksprodukter redan i sig uppfyller ett kvalitetskrav, eftersom de produceras i enlighet med EU:s lagstiftning i fråga om produktkvalitet och hållbar produktion, och uppfyller villkoren på miljö- och hälsoområdet (de s.k. tvärvillkoren). Dessutom bevaras Europas kulturlandskap genom odling av jordbruksprodukter. Det borde därför vara möjligt att ha en kvalitetsmärkning som anger att produkten är ”odlad (producerad, tillverkad) i Europa”.

18. Europaparlamentet anser att sektorsrelaterade handelsnormer fortfarande spelar en viktig roll i produktionskedjan och att de följaktligen bör bevaras. Parlamentet anser att de synliggör förändringar på marknaden och gör det möjligt för köpare att jämföra pris, storlek och kvalitet på varor. Dessutom är de en garanti för att konkurrensen i Europa sker på lika villkor.

19. Europaparlamentet beklagar att gemenskapens handelsnormer inom frukt- och grönsakssektorn nästan helt har avskaffats. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att inleda en ingående diskussion om konsekvenserna av dessa åtgärder, för att om så behövs återinföra en fast gemenskapsram som kan förbättra transparensen i handeln, upprätta ett gemensamt språk för aktörerna och införa konsumentvänliga kvalitetskrav.

20. Europaparlamentet stöder införandet av ytterligare frivilliga reserverade termer och anser framför allt att det är bra att det fastställs en tydlig definition och användning av termerna ”fjällprodukter”, ”öprodukter”, ”lokala produkter” och ”koldioxidsnål”. Parlamentet uttrycker vidare sitt stöd för harmonisering på gemenskapsnivå av termen ”fjällprodukter”, som för närvarande bara är reglerad i ett fåtal medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie för att ytterligare utveckla märkningen av koldioxidavtryck till en mer heltäckande märkning av ”ekologiskt avtryck”, eftersom etiketter och termer som endast beaktar koldioxidnivåer bortser från andra viktiga miljöaspekter, såsom effekterna på vattenresurser och på den biologiska mångfalden.

21. Europaparlamentet anser att man bör främja den frivilliga märkningen av andra djur- och miljövänliga produktionssystem, såsom integrerad produktion, utomhusbete och jordbruk i bergsområden.

22. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att skydda produkter från bergsområden och från GMO-fria områden. Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att göra allt för att säkerställa ett adekvat skydd av produkter från dessa regioner.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en diskussion om möjligheten att införa kvalitetsindikatorer kopplade till de sociala produktionsvillkoren, till exempel producenternas inkomster och avtalsförbindelser mellan producenter, bearbetningsföretag och handlare.

24. Europaparlamentet begär att konsumenten ges all tillgänglig information och stödjer införandet av bindande regler för märkning med produktionsplats för råvaror från fall till fall. Parlamentet anser att detta måste genomföras på ett sådant sätt att hänsyn tas till både kostnaderna för en sådan Europaomspännande reform, samt särdragen i vissa sektorer.

25. Europaparlamentet påminner om att märkning med produktionsplats har genomförts framgångsrikt i länder som Australien och USA, och att det redan är obligatoriskt för ett antal jordbruksprodukter i EU.

26. Europaparlamentet påpekar att extra och specifik information är frivillig och att den totala informationsmängden inte får överdrivas. Parlamentet anser att framför allt EU‑kvalitetsmärket ska prioriteras och vara klart synligt.

27. Europaparlamentet anser att man även bör överväga alternativa informationsmetoder, såsom information via internet, på streckkoder eller på kvittot.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en heltäckande teknisk och ekonomisk undersökning för att säkerställa att den nya lagstiftningen inte medför alltför höga kostnader för de livsmedelsproducerande företagen, och då i synnerhet för små och medelstora producenter. En sådan undersökning bör omfatta möjligheten att införa obligatorisk märkning med produktionsplats för bearbetade produkter som innehåller en ”huvudsaklig ingrediens” (vilket innebär den ingrediens i ett livsmedel som utgör mer än 50 procent av livsmedlets torrvikt) eller ”karaktärsgivande ingredienser” (vilket innebär att konsumenterna normalt förknippar ingrediensen i ett livsmedel med livsmedlets beteckning), i enlighet med artikel 2 i den föreslagna EU-förordningen om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenter.

29. Europaparlamentet begär att förenklingen av normer och den ökande användningen av EU:s kvalitetslogotyp kompletterar de befintliga certifikat och beteckningar som finns för lokala, regionala eller nationella produkter i medlemsstaterna.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta vara konsekvent i sina förslag om kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter i samband med sin föreslagna förordning om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenter. Parlamentet anser att kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter bör genomföras på ett sådant sätt att hänsyn tas till kostnaderna för en ny politik och till särdragen i vissa sektorer, till exempel sektorn för bearbetade jordbruksprodukter.

Geografiska beteckningar och traditionella specialiteter

31. Europaparlamentet anser att systemet med skyddade ursprungsbeteckningar och skyddade geografiska beteckningar är ett av den gemensamma jordbrukspolitikens verktyg för att främja landsbygdsutveckling, skydda regioners kulturarv och verka för en diversifiering av sysselsättningen i landsbygdsområdena.

32. Europaparlamentet anser att geografiska beteckningar är mycket viktiga för det europeiska jordbruket, och att de tre registreringssystemen för geografiska beteckningar (för vin, sprit samt jordbruksprodukter och livsmedel) bör bevaras såsom de är.

33. Europaparlamentet anser att det nuvarande EU-systemet för skydd av produkter med geografiska beteckningar bör behållas och ett skydd på EU-nivå bör ges till alla dessa produkter. Det bör inte heller inrättas nya, parallella skyddssystem på nationell eller regional nivå eftersom detta skulle kunna leda till olika skyddsnivåer. Parlamentet anser att det inte finns något behov av att införa ytterligare gemenskapstäckande livsmedelscertifieringssystem, eftersom detta skulle urholka de gällande systemen och förvilla konsumenterna.

34. Europaparlamentet anser vidare att de två instrument som redan finns (SUB – skyddad ursprungsbeteckning och SGB – skyddad geografisk beteckning) också bör behållas i framtiden, med tanke på att de i hög grad är erkända och välfungerande. Parlamentet anser att skillnaden mellan SUB och SGB måste göras tydligare för konsumenterna, och att detta kan uppnås genom en övergripande kampanj för att informera om och främja instrumenten med stöd av gemenskapsbidrag både inom ramen för den inre marknaden och i tredjeländer, bland annat genom en ökning av gemenskapens samfinansieringsandel.

35. Europaparlamentet anser att EU:s gällande regler i fråga om geografisk beteckning måste kompletteras för att till fullo erkänna och stärka betydelsen av de organisationer som medlemsstaterna utser eller erkänner för att förvalta, skydda och/eller främja immateriella rättigheter som ges genom registrering av geografiska beteckningar.

36. Europaparlamentet anser att det, utifrån producenternas erfarenheter, har framkommit att betecknandet av produktkvalitet genom SUB- och SGB-beteckningarna, och effektiviteten i skyddet mot missbruk av beteckningarna, inte är tillräckligt för att en ytterligare utveckling av produkter med geografisk beteckning ska kunna ske. Parlamentet anser att EU:s lagstiftning måste ändras så att medlemsstaterna kan erkänna eller stärka ställningen för de organisationer de utser eller erkänner för att förvalta, skydda och/eller främja geografiska beteckningar och deras immateriella rättigheter, samt ge sådana organisationer befogenhet att anpassa produktionskapaciteten till marknadskraven, utifrån rättvisa och icke-diskriminerande principer.

37. Europaparlamentet föreslår att de konsortier[3] som innehar de geografiska beteckningarna ges en mer framträdande roll, i syfte att införa lagstiftning både vad gäller regleringen av kvantiteter och användningen av geografiska beteckningar i samband med framställda produkter. Parlamentet anser att konsortierna bör ges möjlighet att medverka i samordningen av de ekonomiska aktörerna, så att överensstämmelse kan skapas mellan de produktionskvantiteter som släpps ut på marknaden, de kvantiteter som marknaden kan absorbera och de informationskampanjer som riktas mot jordbrukare och konsumenter. Parlamentet anser att detta bättre kommer att garantera beständigheten i de olika produktions-, bearbetnings- och distributionsleden, och att denna beständighet är avgörande för landsbygdsområdenas överlevnad. För att kunna kontrollera kvaliteten måste man dessutom kontrollera kvantiteten. Parlamentet anser att konsortiernas roll måste tydliggöras i gemenskapslagstiftningen, och anser att den praxis som tillämpas och de erfarenheter som gjorts i EU:s medlemsstater skulle kunna sammanställas och användas för att fastställa konsortiernas befogenheter och skyldigheter.

38. Europaparlamentet anser inte att det ska läggas till ytterligare kriterier i registreringsprocessen för något av de här instrumenten, utan snarare att man bör sikta på förenkling. Parlamentet noterar att de nuvarande förfarandena för registrering av SUB‑ och SGB-produkter är komplicerade och tidskrävande, och uppmanar kommissionen att föreslå sätt att skynda på processen.

39. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att strama upp handläggningen av registreringsansökningar, men motsätter sig idén om att korta ner granskningsprocessen genom att godtyckligt avslå ansökningar som kommissionen i ett tidigt stadium bedömer vara ofullständiga. Parlamentet beklagar det faktum att kommissionens inledande synpunkter många gånger är alltför ogenomtänkta och inte tillämpliga på fallet i fråga, på grund av bristande kunskaper om produktens specifika egenskaper och den lokala marknadens särdrag.

40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en undersökning om lämplig information (märkning och alla andra tillgängliga medel) som behövs för SUB- och SGB‑produkter som marknadsförs i en detaljhandlares privata handelsnamn. Parlamentet efterlyser att SUB- och SGB-registrering av producentens namn ska vara obligatoriskt om en produkt marknadsförs i en detaljhandlares privata handelsnamn.

41. Europaparlamentet anser att om en produkt med skyddad geografisk beteckning används som ingrediens ska det organ som är ansvarigt för denna geografiska beteckning eller den behöriga myndigheten kunna fastställa regler för hur detta namn får användas i varubeteckningen för bearbetade produkter och ha behörighet att göra särskilda kontroller för att säkerställa att den skyddade produktens egenskaper och särdrag inte har förvrängts och att dess anseende inte har skadats. För att undvika att konsumenterna vilseleds anser Europaparlamentet att kommissionen bör utarbeta tydliga riktlinjer för användandet av namn på produkter med skyddad geografisk beteckning i listan över ingredienser på etiketten till bearbetade produkter.

42. Europaparlamentet stöder inrättandet av gemenskapsbestämmelser som gör det möjligt för de organ som förvaltar systemet med geografiska beteckningar att fastställa förpackningsregler för sina produkter för att undvika att produkternas höga kvalitet försämras.

43. Europaparlamentet motsätter sig idén att geografiska beteckningar kan ersättas med varumärken, eftersom dessa är i grunden annorlunda rättsliga instrument och vidhåller att det är nödvändigt att bättre förklara skillnaden mellan varumärken och geografiska beteckningar. Parlamentet manar till ett effektivt genomförande av de gemenskapsbestämmelser som förbjuder aktörer att registrera ett varumärke som innehåller eller som hänvisar till SUB‑ och SGB-produkter, såvida aktörerna inte företräder producentorganisationerna för dessa SUB‑ och SGB-produkter.

44. Europaparlamentet kräver vidare att alla medlemsstaternas myndigheter blir skyldiga att på eget initiativ grundligt skydda de geografiska beteckningarna, och vill att denna fråga behandlas specifikt genom en översyn av förordning (EG) nr 510/2006 av den 20 mars 2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel[4], och genom en bättre definition av de kontrollförfaranden som kan användas i alla skeden av produkternas saluföring, både före och efter att de kommer ut på marknaden.

45. Europaparlamentet anser att instrumentet Garanterad Traditionell Specialitet (GTS) måste behållas, men att de tillhörande registreringsreglerna behöver förenklas ytterligare. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att se över GTS-instrumenten, undersöka möjligheterna att skynda på ansökningsförfarandet och undersöka vilka möjligheter det finns att erbjuda bättre produktionsskydd inom detta program samt andra åtgärder som ökar attraktiviteten i detta program för producenterna. Parlamentet påminner om att GTS är ett relativt nytt instrument, vilket förklarar dess långsamma utveckling. Parlamentet anser att producenterna bör informeras bättre om instrumentet och att man ska låta instrumentet bli ett välkänt redskap för kvalitetsfrämjande i Europa.

46. Europaparlamentet anser att kommissionen, för att undvika att kunskapen om den traditionella maten och hur den har tillagats i generationer försvinner, bör överväga att skapa en europeisk kunskapsbank för gamla recept och historiska tillagningsmetoder.

47. Europaparlamentet stöder införandet av verktyg som gör det möjligt att kollektivt öka statusen för och främja företag med en småskalig och traditionell, lokal eller hantverksmässig produktion som har en stark koppling till en viss region och ett geografiskt namn, för vilka förfarandena för att få SUB- och SGB-beteckning är alldeles för betungande och kostsamma.

48. Europaparlamentet påminner om att vissa geografiska beteckningar systematiskt förfalskas i tredjeländer, vilket ställer produkter med denna registrering i dålig dager och försämrar deras rykte samtidigt som det även vilseleder konsumenterna. Parlamentet betonar att det är en lång och svår process för en producent att få skydd för en geografisk beteckning i ett tredjeland eftersom varje land kan ha sitt eget specifika skyddssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att tekniskt och ekonomiskt stödja de organisationer som ansvarar för geografisk beteckning för att komma till rätta med problemen med renommésnyltning.

49. Europaparlamentet

–   efterlyser ett mer omfattande skydd av geografiska beteckningar i WTO, dels genom att skyddet i artikel 23 i Trips-avtalet utökas till att omfatta alla geografiska beteckningar, dels genom inrättandet av ett multilateralt, juridiskt bindande register över de geografiska beteckningarna,

–   efterlyser ett mer omfattande skydd av geografiska beteckningar i tredjeländer, genom bilaterala avtalsförhandlingar, särskilt med ekonomiskt betydelsefulla länder,

–   stöder kommissionens mål att geografiska beteckningar ska omfattas av handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning och av det arbete som kommer att utföras av det framtida europeiska tillsynsorganet för förfalskningar och piratkopior,

–   anser att kommissionen bör föra ett närmare samarbete med de organ som företräder producenter av produkter med skyddad geografisk beteckning, både innan handelsförhandlingarna inleds och under förhandlingarna,

–   anser att tydliga framsteg vad gäller geografiska beteckningar är ett nödvändigt krav för att få ett balanserat avtal inom ramen för WTO-förhandlingarna om jordbruket.

50. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka informations- och marknadsföringskampanjerna för ett unikt skydd av geografiska beteckningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i nära samarbete med de europeiska producenterna av produkter med geografisk beteckning och eller deras representationsorgan, fortsätta att främja konceptet med geografiska beteckningar i tredjeländer genom att utöka de tekniska stödprogrammen.

Integrerad produktion

51. Europaparlamentet anser att man bör främja andra miljövänliga produktionssystem grundade på en rationalisering av insatsvarorna, såsom integrerad produktion.

52. Europaparlamentet påpekar att inrättandet av ett europeiskt regelverk för integrerad produktion i högre grad skulle synliggöra de insatser som de europeiska jordbrukarna och boskapsuppfödarna gör för livsmedelssäkerheten, miljöskyddet och djurens välbefinnande i förhållande till importen från tredjeländer. Parlamentet anser att man samtidigt bör driva en informations- och marknadsföringskampanj för europeisk integrerad produktion.

53. Europaparlamentet stöder främjandet av system för produktion av kvalitetslivsmedel på grundval av hållbara kriterier, vilket är fallet vid integrerad produktion. Parlamentet efterlyser gemenskapsbestämmelser på detta område för att harmonisera de befintliga kriterierna i de olika medlemsstaterna, tillsammans med en lämplig informationskampanj för att informera konsumenterna om de mest relevanta aspekterna av den integrerade produktionen i Europa.

Ekologiskt jordbruk

54. Europaparlamentet bekräftar sin uppfattning att ekologiskt jordbruk och integrerad produktion är bra för konsumenternas hälsa och en garanti för att produktionsprocessen inte orsakar miljöskador genom användning av gödselmedel, samtidigt som det innebär en stor tillväxtmöjlighet för de europeiska jordbrukarna, även om det inte innebär en lösning på problemet med den globala livsmedelsförsörjningen i framtiden. Parlamentet stöder de insatser som nyligen har gjorts för att utveckla en ny EU-logotyp för ekologiska produkter, som ska kunna användas på alla produkter som kommer från jordbruk i EU.

55. Europaparlamentet anser att det måste finnas en verklig inre marknad för ekologiska produkter, och att införandet av en obligatorisk gemenskapslogotyp är ett viktigt steg i denna riktning. Parlamentet uttrycker i detta sammanhang sitt stöd till den ram som inrättas genom rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter, samt om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91¹, och hoppas att den, trots att den nyligen trädde i kraft, så snart som möjligt utvecklar hela sin lagstiftningspotential.

56. Europaparlamentet understryker att både medlemsstaterna och EU har en skyldighet att främja högkvalitativa produkter och att skydda dem på det internationella planet. Parlamentet anser i detta sammanhang att det krävs mer strikta kontroller av ekologiska produkter från tredjeländer för att garantera rättvis konkurrens mellan ekologiska produkter från EU och tredjeländer.

57. Europaparlamentet anser att tillkomsten av icke-ekologiska produkter som är märkta på ett sätt som antyder att de kommer från ett ekologiskt jordbruk skadar utvecklingen av en inre EU‑marknad för ekologiska produkter, och uttrycker sin oro över försöken att utvidga den ekologiska märkningen till att omfatta livsmedelsprodukter som inte har tillverkats i enlighet med principerna för ekologiskt jordbruk.

58. Europaparlamentet oroar sig över det allt större antalet privata ekologiska märkningar för icke-livsmedelsprodukter. Denna sektor växer kraftigt och omfattas inte av rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91[5]. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida det är möjligt att utvidga lagstiftningen till att omfatta denna sektor.

59. Europaparlamentet upprepar att man, för att få den inre marknaden för ekologiska produkter att fungera bättre, måste

–   kräva att ekologiska produkter från tredjeländer uppfyller samma krav som ekologiska produkter i EU, och att kontrollen av detta förstärks,

–   registrera ursprungslandet för färska och bearbetade ekologiska produkter som importeras från tredjeland, oberoende av huruvida gemenskapens logotyp för ekologiska produkter används,

–   förstärka den europeiska logotypens trovärdighet genom ett program som främjar ekologiska produkter,

–   införa en märkning för icke-jordbruksprodukter, där ekologisk produktionsmetod anges, som skiljer sig från märkningen för ekologiska jordbruksprodukter.

60. Europaparlamentet välkomnar att organ för traditionella och ekologiska produkter inrättas på medlemsstatsnivå, och anser att det i varje medlemsstat bör finnas offentliga eller privata organ som erkänns av både producenter och konsumenter, och som har till uppgift att främja och kontrollera den lokala ekologiska produktionen och kvalitetsproduktionen.

61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att redogöra för hur den tänker främja lokal upphandling av miljövänliga jordbruksprodukter.

Enskilda certifieringssystem

62. Europaparlamentet påpekar att de enskilda certifieringssystemen för närvarande inte ger mer information om de berörda produkternas kvalitet, utan i många fall snarare blir en ekonomisk och administrativ börda när det gäller jordbrukarnas tillträde till marknaden.

63. Europaparlamentet efterfrågar en sammanställning över alla privata kvalitetscertifieringssystem som de europeiska producenterna tvingas följa, utöver de kvalitetsspecifikationer som redan finns i EU-lagstiftningen. Parlamentet stöder inrättandet av en lagstiftningsram för gemenskapen, med grundläggande principer för ett öppet genomförande av de berörda privata certifieringssystemen.

64. Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att utarbeta riktlinjer för bästa metoder i samband med användningen av kvalitetssystem för jordbruksprodukter. Parlamentet anser att dessa riktlinjer bör följas av aktörerna och omfatta olika koncept som ska hjälpa produktionssektorn att öka produktionens mervärde, främja det ömsesidiga erkännandet av certifieringssystemen liksom produktionssektorns deltagande i utarbetandet av dessa system och via producentorganisationer främja en förenkling av den administrativa bördan i samband med certifieringen, i syfte att i största möjliga mån minska jordbrukarnas kostnader.

Informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder

65. Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen i sitt meddelande inte hänvisar till behovet att främja säljfrämjande åtgärder, vilka verkligen är viktiga om man vill se resultat av de europeiska jordbrukarnas insatser till förmån för kvalitet, livsmedelssäkerhet och miljö. Parlamentet anser att Europeiska unionens säljfrämjande instrument bör reformeras och göras effektivare. Parlamentet föreslår därför att tillämpningen av de säljfrämjande stöd som nyligen inrättats för vinsektorn ska utvidgas till att omfatta EU‑marknaden.

66. Europaparlamentet stöder europeiska åtgärder för att informera så mycket och effektivt som möjligt om fördelarna med EU:s politik för livsmedelskvalitet och livsmedelssäkerhet, och rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna ökar sina insatser för att informera om och främja kvalitets- och livsmedelssäkerhetsnormerna för gemenskapens produkter.

67. Europaparlamentet anser att detta kommunikations- och informationsarbete runt geografiska beteckningar och gemenskapsvarumärken kan göras genom offentliga och/eller privata organ, individer eller organisationer.

68. Med tanke på hur viktig den inre marknaden är för producenter av produkter med geografisk beteckning anser Europaparlamentet att kommissionen och medlemsstaterna bör tillhandahålla ytterligare finansiering till marknadsföringskampanjer på den inre marknaden och samtidigt fortsätta att öka budgetanslagen för sådana kampanjer i tredjeländer.

69. Europaparlamentet betonar att informationsinsatserna inte enbart bör riktas mot konsumenterna, utan även mot producenterna, eftersom producenternas agerande är nära kopplat till deras kunskaper om marknaden och om konsumenternas bedömning av deras produkters kvalitet.

70. Europaparlamentet understryker den potentiella roll som EU-finansiering skulle kunna spela i den här frågan, särskilt genom medel från EJFLU (Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling). Parlamentet betonar dock att den världsomfattande finanskrisen har stramat åt lånevillkoren för små producenter, och att detta kraftigt begränsar deras tillgång till medfinansiering genom programmen för landsbygdsutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av detta överväga en harmonisering av systemet med jordbrukskrediter på EU‑nivå.

71. Europaparlamentet anser att man bör främja jordbruksmarknader där lokala säsongsprodukter säljs direkt av jordbruksföretagen, eftersom detta garanterar rättvisa priser för kvalitetsprodukter, stärker kopplingen mellan produkten och det område den härrör från och uppmuntrar konsumenterna att göra välgrundade val ur kvalitetssynpunkt. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör främja upprättandet av platser för försäljning där producenterna kan erbjuda sina produkter direkt till konsumenterna.

72. Europaparlamentet kräver att säljfrämjande program införs för lokala marknader i syfte att stödja lokala och regionala bearbetnings- och marknadsföringsinitiativ. Parlamentet anser att detta till exempel kan genomföras av producentkooperativen, som bidrar till att öka mervärdet på landsbygden.

73. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  P6_TA-PROV(2009)0098.
• [2]  EGT C 328, 26.10.1998, s. 232.
• [3]  Till exempel konsortiet i Italien, consejo regulador in Spanien och organisme de défense et de gestion eller détenteur d'IG i Frankrike.
• [4]  EUT L 93, 31.3.2006, s. 12.
• [5]  EUT C 189, 20.7.2007, s. 1.

MOTIVERING

Marknaderna blir alltmer globala och Europa befinner sig nu i en svår kris som även har drabbat jordbruket. Ett sätt för jordbruksmarknaderna att möta denna utveckling är att satsa på en bättre produktkvalitet.

EU kan med sin kvalitetspolitik stärka konkurrenskraften och tillföra ett mervärde för Europas regionala ekonomier. Faktum är att detta ofta är den enda utvecklingsmöjligheten för många landsbygdsområden med begränsade produktionsalternativ.

Kvalitetspolitiken kan inte skiljas från den gemensamma jordbrukspolitiken som helhet. Inte heller kan den undvika att ta hänsyn till de nya utmaningarna, till exempel kampen mot klimatförändringarna, behovet av att bevara den biologiska mångfalden, energiförsörjningsfrågorna, utvecklingen av olika former av bioenergi, djurskyddet samt vattenförvaltningen inom jordbruket, där samhället nu kräver förbättringar.

Dessa komplicerade frågor måste, precis som konsumenternas stigande förväntningar, fångas upp på ett bra sätt i den kommande kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter. Det måste finnas ett kvalitetstänkande som inte är begränsat och statiskt utan förbundet med den stora potentialen inom det moderna, dynamiska, rika och diversifierade europeiska jordbruket, som kan erbjuda inte bara livsmedelsprodukter av hög kvalitet utan även tjänster av grundläggande intresse för ett samhälle i ständig utveckling.

Föredraganden välkomnar kommissionens meddelande och gläds åt att man har tagit hänsyn till parlamentets rekommendationer i samband med diskussionen om grönboken om jordbruksprodukters kvalitet. Han hoppas också att de åtgärder som parlamentet föreslår i detta betänkande, som bygger på diskussioner med och utlåtanden av olika sektorsföreträdare, kommer att genomföras så snart som möjligt.

Först och främst går föredraganden igenom jordbrukarnas behov och handelsnormerna. Hänsyn tas till kommissionens förslag om att införa en EU‑kvalitetslogotyp för de produkter som helt och hållet kommer från och bearbetas i EU. Denna logotyp skulle fungera som ett paraply för de europeiska produkter som uppfyller EU:s produktionskriterier, och skulle kunna utgöra ett formellt erkännande av de insatser som jordbrukarna i EU gör för att upprätthålla höga produktionsnormer. Därför föreslås det att kommissionen ska undersöka möjligheten att införa en sådan logotyp. I detta sammanhang bör respekt visas för de kvalitetskriterier som behövs för att säkra fortsatt höga normer.

När det gäller reglerna för handelsnormer för jordbruksprodukter anser föredraganden att dessa fortfarande är viktiga eftersom de kan säkerställa transparenta marknadstransaktioner och göra det möjligt för köparna – från grossist till konsument – att jämföra produkternas pris, storlek och kvalitet, vilket medför lika spelregler i unionen.

Föredraganden stöder det frivilliga införandet av reserverade begrepp, såsom ”fjällprodukter” eller ”koldioxidsnål”. Definitionerna av dessa begrepp bör harmoniseras på gemenskapsnivå.

Konsumenterna blandar ofta ihop uppgiften om livsmedlets produktionsplats med livsmedelsproduktens ursprungsplats. Ofta känner de inte heller till hur livsmedelskedjan fungerar.

Föredraganden anser därför att endast en obligatorisk uppgift om råvarornas produktionsplats kan ge konsumenterna full information om kvaliteten på de produkter de köper, eftersom produkterna omfattas av en produktionscykel som i hög grad påverkar deras egenskaper när det gäller kvalitet och livsmedelssäkerhet. Han hoppas också att det kommer att införas lagstiftning om att ursprungsplats måste anges för bearbetade livsmedelsprodukter.

Föredraganden går även igenom de geografiska beteckningarna och de traditionella specialiteterna.

Geografiska beteckningar har stor betydelse för det europeiska jordbruket, inte bara ekonomiskt sett, utan även ur etisk, miljömässig och social synvinkel, eftersom produkterna är intimt förknippade med sin ursprungsplats och eftersom landsbygden bör bevaras och utvecklas i överensstämmelse med tradition, historia, god smak och den unika know-how som skapats under lång tid. Föredraganden anser därför att de tre nuvarande systemen för registrering av geografiska beteckningar bör fortsätta att se ut som idag.

När det gäller de båda instrumenten SUB och SGB föreslår föredraganden att dessa båda system för geografisk beteckning även fortsättningsvis hålls i sär. Om man inrättar ett enda skyddssystem tar man nämligen inte hänsyn till de särskilda skillnader i form och omfattning som rör förbindelserna mellan produkten och dess geografiska produktionsområde samt de olika reglerna för produktionen, bearbetningen och tillverkningen av jordbruksprodukter.

Föredraganden anser att en förenkling av reglerna är önskvärd om man därmed minskar byråkratin för företagen. Detta får dock inte leda till en sänkning av de standarder som de europeiska producenterna uppnått tack vare betydande insatser och investeringar.

När det gäller skydd på eget initiativ av de geografiska beteckningarna, såsom en skyldighet för myndigheterna i alla medlemsstater, förordar föredraganden en översyn av förordning (EG) nr 510/2006 och ett fastställande av specifika europeiska förfaranden.

Föredraganden efterlyser också, när det gäller tredjeländers geografiska beteckningar, ett större stöd för sådana beteckningar genom att de införs i internationella register och erkänns internationellt genom WTO-systemet.

Slutligen går föredraganden även igenom marknadsförings- och kommunikationspolitiken. Han anser att man för att främja unionens kvalitetspolitik måste genomföra en intensiv kampanj för att utbilda och informera konsumenterna om de olika europeiska märkena och de garantier de står för. Detta är viktigt för att kvalitetspolitiken ska bli en framgång.

Föredraganden anser att frågor om jordbruksprodukternas kvalitet är av central betydelse om man vill se till att säljare och konsumenter får korrekt information om produktegenskaper. Det övergripande syftet är att fortsätta att garantera att den som köper EU‑produkter får produkter som håller hög kvalitet och som har sitt ursprung i Europas olika regionala traditioner.

YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (28.1.2010)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter: vilken strategi ska användas?
(2009/2105(INI))

Föredragande: Pilar Ayuso

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet efterlyser en förbättring av Europeiska unionens kvalitetspolitik eftersom denna är ett viktigt incitament för de europeiska producenterna att öka sina insatser till förmån för kvalitet, livsmedelssäkerhet och respekt för miljön. Parlamentet anser att denna politik kan bidra till att avsevärt öka mervärdet för de europeiska livsmedelsprodukterna på en allt mer globaliserad marknad.

2.  Europaparlamentet understryker att produkter av hög kvalitet är viktiga för att upprätthålla de ekonomiska, sociala och kulturella strukturerna i många europeiska regioner, och understryker att man måste bevara dessa tillgångar, särskilt i regioner med få produktionsalternativ.

3.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt meddelande endast delvis tar hänsyn till de behov som de berörda sektorerna gett uttryck för efter offentliggörandet av grönboken. Kommissionen eftersträvar därmed en förenkling som kan visa sig kontraproduktiv.

4.  Europaparlamentet anser att man även i fortsättningen bör göra en åtskillnad mellan systemet med skyddad ursprungsbeteckning och systemet med skyddad geografisk beteckning för att undvika en urholkning av de krav som de europeiska producenterna måste uppfylla och även i fortsättningen garantera en stark koppling till territoriet. Parlamentet stöder emellertid alla åtgärder som garanterar tydlig information till den europeiska konsumenten.

5.  Europaparlamentet motsätter sig en sammanslagning av systemen för registrering av de geografiska ursprungsbeteckningarna för vin, spritdrycker och livsmedel med hänsyn till behovet av att bevara särdragen hos var och en av dessa produkter.

6.  Europaparlamentet anser att ett införande av olika skyddsnivåer för de europeiska kvalitetsbeteckningarna skulle kunna skapa orättvisa situationer, framför allt om de ekonomiska kriterierna skulle ges företräde. Parlamentet anser därför att samtliga geografiska beteckningar bör ges samma erkännande.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom WTO förhandla fram beslut om att inrätta ett internationellt register för geografiska beteckningar, och stöder kommissionens mål att geografiska beteckningar ska omfattas av handelsavtalet om åtgärder mot varumärkesförfalskning och av det arbete som kommer att utföras av det framtida europeiska tillsynsorganet för förfalskningar och piratkopior.

8.  Europaparlamentet betonar att kommissionen i WTO‑förhandlingarna måste försöka se till att en överenskommelse nås om s.k. icke‑handelsrelaterade frågor, som garanterar att importerade jordbruksprodukter uppfyller samma EU‑krav i fråga om livsmedelssäkerhet, djur‑ och miljöskydd som jordbruksprodukter som producerats i EU.

9.  Europarlamentet stöder möjligheten till frivillig ursprungsbeteckning för råvaror i bearbetade produkter, och motsätter sig en skyldighet att ange ursprungsorten för jordbruksprodukter i bearbetade och obearbetade livsmedel på grund av det enorma arbete detta skulle skapa för den europeiska industrin och som inte står i proportion till det mervärde denna åtgärd skulle kunna åstadkomma. Parlamentet är medvetet om att den europeiska industrin redan nu måste uppfylla stränga märkningskrav för att förse konsumenterna med sanningsenlig information. Parlamentet anser att den frivilliga ursprungsbeteckningen för råvaror i bearbetade produkter inte bör utgöra något hinder för verksamheten på den inre marknaden.

10. Europaparlamentet anser att kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter, till exempel i fråga om märkning, bör överensstämma med annan relevant EU‑lagstiftning, och att kvalitetspolitiken för jordbruksprodukter bör genomföras på ett sådant sätt att hänsyn tas till kostnaderna för en ny politik och till särdragen i vissa sektorer, till exempel sektorn för bearbetade jordbruksprodukter.

11. Europaparlamentet konstaterar att gemenskapens handelsnormer fyller en viktig funktion i produktionsledet genom att bidra till insyn i marknaderna och rättvisa konkurrensregler. Dessutom förbättrar de möjligheterna för konsumenterna att jämföra produkternas pris, storlek och kvalitet. Parlamentet begär därför att gemenskapens handelsnormer ska bibehållas och stärkas och motsätter sig möjligheten att privata organ skulle fastställa dessa normer.

12. Europaparlamentet beklagar att Europeiska kommissionen redan i praktiken, med motstånd från majoriteten av medlemsstaterna, har börjat avveckla gemenskapens handelsnormer inom frukt- och grönsakssektorn utan att invänta slutresultatet av debatten om Europeiska unionens framtida kvalitetspolitik. Kommissionen har på detta sätt föregripit de beslut som Europeiska unionens ministerråd och Europaparlamentet ska fatta på detta område.

13. Europaparlamentet anser att Europeiska unionens jordbruksprodukter redan i sig uppfyller ett kvalitetskrav, eftersom de producerats i enlighet med EU:s lagstiftning i fråga om produktkvalitet och hållbar produktion, och uppfyller villkoren på miljö- och hälsoområdet (de s.k. tvärvillkoren). Dessutom bevaras Europas kulturlandskap genom odling av jordbruksprodukter. Det borde därför vara möjligt att ha en kvalitetsmärkning som anger att produkten är ”odlad (producerad, tillverkad) i Europa”.

14. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att skapa ett nytt EU-märke för ekologiska produkter som gör det möjligt att avlägsna handelshindren för dessa produkter på den gemensamma marknaden. Parlamentet anser även att man bör anta de initiativ som behövs för att främja handeln med ekologiska produkter internationellt. Parlamentet menar vidare att produkter från tredjeländer bör uppfylla samma krav som de som ska gälla för det nya EU-märket för ekologiska produkter och att kontrollerna bör stärkas.

15. Europaparlamentet anser att man bör främja den frivilliga märkningen av andra djur‑ och miljövänliga produktionssystem, såsom integrerad produktion, utomhusbete och jordbruk i bergsområden.

16. Europaparlamentet anser att det är viktigt med enhetliga definitioner för kompletterande uppgifter om exempelvis koldioxidavtryck.

17. Europaparlamentet anser att man även bör överväga alternativa informationsmetoder, såsom information via internet eller på kvittot.

18. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att införa riktlinjer för goda metoder, i samarbete med berörda parter, för att i mån av möjlighet harmonisera enskilda kvalitetscertifieringar i syfte att underlätta producenternas anpassning till de olika system som finns, införa ett system för ömsesidigt erkännande och maximalt minska skillnaderna mellan de olika enskilda och offentliga certifieringssystemen när det exempelvis gäller miljökrav.

19. Europaparlamentet beklagar att kommissionen i sitt meddelande inte hänvisar till behovet av att stödja säljfrämjande åtgärder, eftersom dessa har stor betydelse för resultatet av de europeiska jordbrukarnas insatser till förmån för kvalitet, livsmedelssäkerhet och miljö. Parlamentet anser att Europeiska unionens säljfrämjande instrument bör reformeras och göras effektivare. Parlamentet föreslår därför att tillämpningen av de säljfrämjande stöd som nyligen inrättats för vinsektorn ska utvidgas till att omfatta EU-marknaden.

20. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av de nya frivilliga reserverade begreppen, såsom ”jordbruk i bergsområden”, och begär att dessa ska åtföljas av lämpliga informationskampanjer för konsumenterna.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	27.1.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	51 5 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	János Áder, Elena Oana Antonescu, Kriton Arsenis, Pilar Ayuso, Paolo Bartolozzi, Sandrine Bélier, Sergio Berlato, Milan Cabrnoch, Martin Callanan, Nessa Childers, Chris Davies, Bairbre de Brún, Esther de Lange, Bas Eickhout, Edite Estrela, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Kartika Tamara Liotard, Linda McAvan, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Miroslav Ouzký, Vladko Todorov Panayotov, Antonyia Parvanova, Andres Perello Rodriguez, Sirpa Pietikäinen, Mario Pirillo, Pavel Poc, Vittorio Prodi, Oreste Rossi, Dagmar Roth-Behrendt, Carl Schlyter, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, Theodoros Skylakakis, Bogusław Sonik, Catherine Soullie, Salvatore Tatarella, Åsa Westlund, Glenis Willmott, Marina Yannakoudakis
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Cristian Silviu Buşoi, Bill Newton Dunn, Crescenzio Rivellini, Renate Sommer, Struan Stevenson, Michail Tremopoulos, Anna Záborská

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	22.2.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	34 4 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	John Stuart Agnew, Richard Ashworth, Liam Aylward, Christophe Béchu, José Bové, Luis Manuel Capoulas Santos, Vasilica Viorica Dăncilă, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Lorenzo Fontana, Iratxe García Pérez, Martin Häusling, Esther Herranz García, Peter Jahr, Elisabeth Jeggle, Elisabeth Köstinger, Giovanni La Via, Stéphane Le Foll, George Lyon, Miguel Angel Martínez Martínez, Gabriel Mato Adrover, Mairead McGuinness, Mariya Nedelcheva, James Nicholson, Rareş-Lucian Niculescu, Wojciech Michał Olejniczak, Georgios Papastamkos, Marit Paulsen, Britta Reimers, Giancarlo Scotta’, Alyn Smith, Csaba Sándor Tabajdi, Marc Tarabella, Janusz Wojciechowski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Salvatore Caronna, Spyros Danellis, Esther de Lange, Filip Kaczmarek, Hans-Peter Mayer, Maria do Céu Patrão Neves