BETÄNKANDE om nomineringen av Ladislav Balko till uppdraget som ledamot av revisionsrätten

17.3.2010 - (C7‑0023/2010 – 2010/0811(NLE))

Budgetkontrollutskottet
Föredragande: Inés Ayala Sender
PR_NLE_art108

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT

om nomineringen av Ladislav Balko till uppdraget som ledamot av revisionsrätten

(C7‑0023/2010 – 2010/0811(NLE))

(Samråd)

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7‑0023/2010),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 15 mars 2010 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

–   med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7‑0037/2010), och av följande skäl:

A. Ladislav Balko uppfyller villkoren i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Ladislav Balko till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

BILAGA 1: MERITFÖRTECKNING Ladislav Balko

Ladislav Balko

Han föddes 1954 i Slepčany i Slovakien.

Han tog examen i juridik vid Comenius-universitetet i Bratislava. Han avlade senare doktorsexamen i juridik (Fil. dr), och blev docent i finansiell rätt och handelsrätt.

Han har under större delen av sin karriär ägnat sig åt finansiella frågor. Sedan 1990 har han arbetat som bankman och expert på området offentliga finanser inom både praktiska och teoretiska områden.

Under 1990 och 1991 var han chefsjurist vid Slovakiens tullmyndighet. Från 1991 till 1999 hade han sedan olika chefstjänster, bland annat var han vice generaldirektör vid Slovakiens största affärsbank − Všeobecná úverová banka (VÚB). Från 2001 till 2004 var han vice direktör och ledamot i styrelsen för Slovakiens export/import-bank. Under 2003 var han verkställande direktör för regeringsorganet för utländska investeringar och handel (SARIO). I dessa befattningar ägnade sig han åt praktiska frågor på områdena investeringsincitament och statligt stöd.

Sin hittills högsta befattning inom banksektorn hade han under perioden 2004−2006, då regeringen utsåg honom till ledamot i bankstyrelsen, som är centralbankens högsta styrande organ (Slovakiens nationalbank).

På grundval av denna yrkesverksamhet som expert på finansområdet blev han 2006 rådgivare till Slovakiens premiärminister i finansiella frågor och på området utländska direktinvesteringar. I egenskap av rådgivare är han verksam på områdena förvaltning av de offentliga finanserna, budgeten, strukturfonderna och ytterligare relaterade områden. Sedan 2006 har han även varit vice ordförande i styrelsen för statligt ägda Slovenská záručna a rozvojová banka (SZRB). Regeringen utsåg honom 2008 till ledamot i regeringens prisråd. Han är därmed den enda bankmannen i Slovakien som har varit verksam i de högsta förvaltningsorganen för tre statligt ägda finansiella institut (EXIMBANKA, NBS och SZRB). Inom ramen för sina bankbefattningar var han ledamot i flera styrelser där han hade till uppgift att övervaka och kontrollera den ekonomiska förvaltningen.

I egenskap av rådgivare till premiärministern var han aktiv i processen att införa euron i Slovakien. Han var medlem i arbetskommittén för lagstiftning och arbetskommittén för kommunikation. Han var en av författarna till förklaringen om den nationella överenskommelsen att införa och använda euron i Slovakien. Han anordnade också flera konferenser om införandet av euron.

Parallellt med sin praktiska verksamhet på finansområdet och på det teoretiska området som föreståndare för institutionen för finansiell rätt vid juridiska fakulteten vid Comenius-universitetet i Bratislava, undervisar han juridiska experter på områdena budget, finansiell kontroll, skatter, avgifter, tullar, valuta och finansmarknaderna. Han har skrivit många vetenskapliga artiklar och fackartiklar och flera läroböcker i finansiell rätt.

Doc. JUDr. Ladislav Balko, Fil. dr.

Född den 20 maj 1954 i kommunen Slepčany i området Zlaté Moravce.

1978: Avslutade studier vid juridiska fakulteten vid Comenius-universitetet i Bratislava och började arbeta som företagsjurist i direktionen för företaget Hydinársky priemysel [fjäderfäindustri] GRT Bratislava.

1.      1980: Avlade muntlig examen och tilldelades titeln JUDr.

2.      Från september 1980 till mars 1990: Arbetade vid Československý Rozhlas (tjeckoslovakiska radion) i Bratislava som redaktör.

3.      1990−1991: Chefsjurist vid Slovakiens tullmyndighet.

4.      Akademiska året 1994/1995: Började undervisa vid juridiska fakulteten, Comenius‑universitetet i Bratislava, vid institutionen för handelsrätt, finansiell och ekonomisk rätt, med inriktning på finansiell rätt och finansmarknadsrätt.

5.      Försvarade sin avhandling ”Credit as an institution of banking law”. Undervisar för närvarande i finansiell juridik vid Comenius-universitetet och är föreståndare för enheten för finansiell rätt. Har skrivit flera monografier på detta område. Deltog, som ansvarig författare, i utgivningen av en lärobok i finansiell rätt (2005). Har skrivit åtskilliga publikationer om bankrätt (2000), finansmarknadsrätt (2001), handelsrätt och finansiell rätt, hållit föreläsningar vid fakulteten för massmediekommunikation vid universitetet Saints Cyril and Methodius i Trnava (2001), gett grundkurser i juridik för bankanställda vid institutet för bankutbildning vid Slovakiens nationalbank (2001), och om strukturfonder ur ett slovakiskt juridiskt perspektiv (2004), och har varit medförfattare till flera publikationer och läroböcker. ”Bills, Cheques, Letters of Credit” (1993), ”Foundations of Banking Law” (2001), ”Regulation of Principal Banking Activities” (2001), ”Customs Law” (2001), ”Foundations of Tax, Duty and Customs Law” (2001), boken ”Export Insurance? Why Not!” (2002), ”Regulation of the Financial Market in the Slovak Legal System – Financial Market Law” (2003), ”Basics of State Finance” (2006), och ”Federal” Textbook of Financial Law” (2006). Han har skrivit totalt ca 170 publikationer, monografier, akademiska studier och artiklar. Han är medlem i flera redaktioner och har deltagit i åtskilliga nationella och internationella konferenser, symposier och seminarier. Yrkesmässigt är han inriktad på finansiell rätt och offentliga finanser.

6.      År 2002 blev han behörig universitetslektor vid juridiska fakulteten vid Comenius‑universitetet i Bratislava.

7.      I banksektorn anställdes han i VÚB-banken den 1 juli 1991 som chef för avdelningen för ut- och inlåning. Från juli till december 1991 arbetade han vid VÚB:s Bratislavakontor som utlåningstjänsteman, och var sysselsatt med särskilda kreditformer för små och medelstora företag.

a.      I juni och juli 1992 reste han på studieresa till USA där han deltog i ett utbildningsprogram vid Förenta staternas jordbruksministerium i Washington och ett program om jordbruksfinansiering i Columbus, Ohio.

b.      Den 1 oktober 1992 blev han chef för sektionen för systemanalys vid företagsdivisionen vid VÚB:s huvudkontor, där han ansvarade för att utarbeta ut‑ och inlåningsförfarandena, särskilt för VÚB:s stora företagskunder.

c.      I maj och juni 1993 deltog han i en studieresa till Chicago i USA, där han arbetade på First Bank of Chicago och vid University of Illinois i Urbana-Champaign. Han var särskilt inriktad på omstrukturering av portföljer och bankverksamhet, genomgångsprocesser och återvinning av banklån genom konkurs.

d.      1993 fick han i uppdrag att inrätta en avdelning som skulle syssla med högriskkrediter och från den 1 april 1994 var han chef för VÚB:s avdelning för riskkrediter som sysslade direkt med högriskkrediter på ungefär 25 miljarder SKK. I denna befattning var han chef för 34 anställda vid bankens huvudkontor och ungefär 80 anställda vid enskilda bankkontor. I sitt arbete med högriskkrediter löste han tillsammans med dessa kollegor VÚB:s kreditomstruktureringsfrågor med t.ex. ZTS Martin, ZTS Dubnica nad Váhom, Calex Zlaté Moravce, Smrečina Banská Bystrica, VSS Košice, Magnetech Hačava, Tatra Bánovce nad Bebravou, ZDA Partizánske, SVL Žilina, ZVL – Kysucké Nové Mesto, Novofruct Nové Zámky, Vihorlat Snina, Tokay Slovenské Nové Mesto, etc. Till hans uppgifter hörde att föreslå särskilda omstruktureringsåtgärder för stora kundföretag. Han har suttit i styrelsen för CEB Holding Partizánske, a.s., Nový Calex, a.s., ZTS Hriňová a.s., VÚB Factoring, a.s. och Transpetrol, a.s.

e.      1993 deltog han i uppbyggnaden av dotterföretaget VÚB – Factoring, a.s. och blev en av de första ordförandena för styrelsen.

f.      1997 blev han vice generaldirektör för VÚB, a.s. i bankens logistikavdelning, där han i praktiken var chef för fyra sektioner, bland annat den juridiska sektionen, och 104 anställda. I denna befattning blev han medlem i lånekommittén som godkände lån till ett belopp av mer än 100 miljoner SKK, i huvudsak till stora företag.

g.      Efter organisatoriska förändringar 1999 och avskaffandet av tjänsten som vice generaldirektör blev han chef för den juridiska sektionen.

8.      I augusti 1991 fick han licens för att praktisera som affärsadvokat.

9.      Sedan den 1 februari 2000 har han varit registrerad som praktiserande affärsadvokat vid det slovakiska advokatsamfundet.

10.    1997 valdes han till vice ordförande för Slovakiens institut för konkursrätt.

11.    Den slovakiska regeringen utnämnde honom 2001 till vice chef för Eximbanka, där han ansvarade för Eximbanka SR:s försäkringsverksamhet. Under perioden 2001−2004 satt han i Eximbanka SR:s styrelse.

12.    2003 utsåg den slovakiska regeringen honom till ledamot i Eximbanka SR:s styrelse.

13.    2003 var han chef för den slovakiska byrån för utveckling av investeringar och handel (SARIO).

14.    Den 29 september 2004 utnämnde den slovakiska regeringen honom till ledamot i styrelsen för Slovakiens nationalbank.

BILAGA 2: LADISLAV BALKOS SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA

Ladislav Balko/SLOVAKIEN

Svar på de skriftliga frågorna

Yrkeserfarenhet

1. Skulle du vilja redogöra för de viktigaste aspekterna av din yrkeserfarenhet från offentlig ekonomisk förvaltning, företagsledning eller förvaltningsrevision?

I det följande ger jag en översikt över min yrkesverksamhet när det gäller uppbörd och förvaltning av offentliga finanser samt min akademiska verksamhet som docent i finansiell rätt, genom vilken jag har bidragit till utbildningen av yrkespersoner på områdena för budget, skatter, tullar, finansiell kontroll och finansmarknader.

a) I egenskap av chefsjurist vid Slovakiens tullmyndighet i början av 1990-talet fick jag erfarenhet på området för tullavgifter. Senare innehade jag olika höga chefsposter, vilket gav mig möjlighet att medverka vid uppbörd och förvaltning av statsbudgetens tillgångar. Jag har även arbetat vid Slovakiens största affärsbank – VÚB. Fram till bankens privatisering var vinsten från det statsägda VÚB kopplad till statsbudgeten och banken var en del av statens finansiella tillgångar. Inom ramen för USAID‑programmet och i samarbete med revisorer från KPMG och McKinsey & Company ledde jag det arbetslag som genomförde omstruktureringen av VÚB:s låneportfölj. Detta ledde till inrättandet av avdelningen för lånegenomgångar, som var ansvarig för förvaltningen av nästan en tredjedel av bankens låneportfölj.

b) Mina andra höga chefsposter har från 2001 och framåt innefattat följande befattningar: vice direktör och ledamot i styrelsen för Slovakiens export/import-bank, verkställande direktör för den slovakiska byrån för investeringar och handel (SARIO) samt ledamot i bankstyrelsen för Slovakiens nationalbank. För närvarande är jag vice ordförande i styrelsen för den slovakiska garanti- och utvecklingsbanken. På alla dessa poster har jag aktivt förvaltat processerna för internkontroll och revision, behandlat upprättandet och godkännandet av planer för kontroll och revision och blivit bekant med preliminära, fortgående och uppföljande kontrollförfaranden. Jag var även ledamot i styrelsen i flera institutioner där jag hade till uppgift att övervaka den ekonomiska förvaltningen och utvärdera deras revisioner.

c) Slovakiens premiärminister beslutade 2006, på grund av min långa erfarenhet på finansområdet, att utnämna mig till sin rådgivare i finansiella frågor och på området utländska investeringar. I denna egenskap medverkar jag i förvaltningen av de offentliga finanserna. Detta innefattar utarbetandet av yttranden för premiärministern i ämnen som diskuteras av regeringen eller om lagförslag inlämnade av behöriga ministerier på områdena för budget, skatter, investeringsstöd, finansmarknader, utländska investeringar och så vidare. För att fullgöra mina plikter i denna befattning upprätthåller jag kontakter med ansvariga myndigheter vid berörda ministerier, vilket ger mig möjlighet att påverka deras politik och beslutsfattande på området för offentliga finanser.

d) Jag anser även att min akademiska verksamhet som docent i finansiell rätt vid Slovakiens äldsta universitet – Comenius-universitetet – är av betydelse. Denna verksamhet ger mig ett utmärkt tillfälle att koppla samman teori och vetenskap med de offentliga finansernas konkreta praktik. Jag har under 15 år undervisat i offentliga finanser, budgeträtt, finansiell kontroll, skatte- och tullrätt, valuta och finansmarknadsrätt. Genom denna verksamhet har jag stött på många av mina tidigare studenter på övervakande befattningar i centralbanken, på befattningar i sektorn för finansiell kontroll och inom den offentliga förvaltningen, i banker och annorstädes.

2. Vilka är de tre viktigaste beslut som du har varit med om att fatta i ditt yrkesliv?

Jag anser att följande beslut är de viktigaste beslut som jag har fattat på området för offentliga finanser:

a) Under den svåra övergångsperioden i mitten på 1990-talet deltog jag i förvaltningen av högriskkrediter i Slovakiens största affärsbank – VÚB. Efter flera års samarbete med bankens internationella revisionskonsulter inrättade jag VÚB:s avdelning för högriskkrediter – avdelningen för lånegenomgångar, och blev dess första direktör. I denna befattning förvaltade jag fordringar på mer än 30 miljarder SKK (nästan en miljard euro). Jag har på det sättet lagt en grund för denna typ av verksamhet för att säkerställa att lån betalas tillbaka till banken.

b) År 2003 inrättade jag sektionen för kontroll och revision vid den slovakiska byrån för investeringar och handel – SARIO, som inte hade några kontrollmekanismer fram till dess, trots att den mottog pengar från statsbudgeten. Mitt beslut motiverades även av att SARIO använde finansiering från EU inför anslutningen och skulle bli genomförandeorgan för strukturfonderna, främst när det gäller anläggandet av industriområden.

c) Den tredje beslutskategorin är knuten till mitt deltagande i ett relativt litet arbetslag som formulerade den slutliga texten till den slovakiska regeringens förklaring 2006. Jag bidrog till utformningen av dess makroekonomiska ram, dess politik för offentliga finanser och deras hållbarhet samt dess politik för skatter och ekonomin. Inom denna beslutskategori vill jag även nämna mitt bidrag till införandet av euron i Slovakien. Bland annat utarbetade jag förklaringen om den nationella överenskommelsen att införa och använda euron i Slovakien, som premiärministern undertecknade för regeringens räkning med alla arbetsmarknadsparter och kommuner. Detta dokument innebär ett åtagande för regeringen att fullständigt genomföra strategierna i dess konvergensprogram för 2007–2010. Dessutom innefattar det regeringens åtagande att fullgöra sina skyldigheter enligt den reviderade stabilitets- och tillväxtpakten samt i synnerhet skyldigheten att fortsätta konsolidera de offentliga finanserna. Denna förklaring hänvisade även kommissionen till i sin konvergensrapport för 2008.

Oavhängighet

3. Enligt EG-fördraget ska revisionsrättens ledamöter fullgöra sina skyldigheter under ”full oavhängighet”. Hur skulle du tillämpa denna skyldighet på dina kommande arbetsuppgifter?

Som ledamot i revisionsrätten skulle jag strängt respektera dessa skyldigheter enligt tillämpliga bestämmelser i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF). Kravet på full oavhängighet i artikel 285 andra stycket i FEUF utvecklas ytterligare i artikel 286.1 och 286.3–286.4 i FEUF. Jag är övertygad om att min yrkeserfarenhet, personliga karaktär och egenskaper samt det faktum att jag inte är medlem av något politiskt parti, kommer att garantera min fulla oavhängighet vid tjänsteutövningen, en oavhängighet som inte får kunna ifrågasättas, enligt kraven i artikel 286.1 i FEUF . Jag kan även försäkra er om att jag strängt skulle respektera skyldigheterna i artikel 286.3 i FEUF, nämligen att inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ samt att avhålla mig från varje handling som är oförenlig med mina skyldigheter. I enlighet med artikel 286.4 i FEUF skulle jag under min ämbetstid inte utöva någon annan yrkesverksamhet (se även mitt svar på fråga 6). Efter min ämbetstid skulle jag iaktta redbarhet och visa omdöme vid mottagande av uppdrag eller förmåner. När det gäller förbudet att begära eller ta emot instruktioner anges i artikel 286.6 i FEUF en extra skyddsåtgärd genom vilken ledamöter endast får skiljas från sitt ämbete eller berövas rätten till vissa förmåner av domstolen, på begäran av revisionsrätten.

Jag kommer även att handla enligt kraven i uppförandekodexen för ledamöter i revisionsrätten, som bifogas revisionsrättens beslut nr 92-2004 om tillämpningsföreskrifter för revisionsrättens arbetsordning.

Dessutom skulle jag hämta inspiration från Limadeklarationen med riktlinjer om revisionsföreskrifter (Declaration of Guidelines on Auditing Precepts), som antogs 1977 under ledning av Intosai och ofta hänvisas till som ett ”Magna Charta” för extern statlig revision. Enligt deklarationen kan högre revisionsorgan endast fullgöra sina uppgifter på ett objektivt sätt om de är oavhängiga de granskade enheterna och är skyddade mot yttre inflytande. De ska åtnjuta funktionell och organisationsmässig oavhängighet, som måste vara garanterad i konstitutionen.

Genom nämnda ram ges tillräckliga oavhängighetsgarantier. Likaså ger jag, enligt min ringa mening, en garanti för oavhängighet som nominerad ledamot av revisionsrätten.

4. Har du beviljats ansvarsfrihet för ditt tidigare företagsledande arbete, om ett sådan förfarande är tillämpligt?

Inga formella ansvarsfrihetsförfaranden var knutna till mina uppgifter. Ansvarsfrihet för mitt företagsledande arbete har dock alltid getts i form av positiva utvärderingar av det arbete som utförts av de arbetslag som jag har haft ansvar för. Dessutom har jag fortlöpande anförtrotts nya tjänster och större ansvar. Efter att ha arbetat som direktör för en avdelning i VÚB, utnämndes jag exempelvis till vice generaldirektör. Efter att ha arbetat som vice chef för export/import-banken, utnämndes jag till chef för SARIO och senare till ledamot i styrelsen för Slovakiens nationalbank. Som docent i finansiell rätt utnämndes jag till chef för sektionen för finansiell rätt vid juridiska fakulteten vid Comenius-universitetet.

5. Har du något företag eller några finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med dina kommande arbetsuppgifter? Är du beredd att redogöra för dina ekonomiska intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och att offentliggöra dem? Om du är involverad i en pågående rättsprocess, skulle du vilja lämna upplysningar om denna?

Jag har inte något företag eller några finansiella intressen eller några andra åtaganden som kan komma i konflikt med mina kommande arbetsuppgifter. Jag är naturligtvis beredd att redogöra för mina finansiella intressen och andra åtaganden inför revisionsrättens ordförande och att offentliggöra dem.

I detta sammanhang vill jag påpeka att jag varje år i enlighet med slovakisk lagstiftning[1] lämnar uppgifter om mitt uppfyllande av kraven när det gäller tjänsters oförenlighet till parlamentsutskottet för tjänsters oförenlighet, samt uppgifter om mina inkomster och tillgångar. Dessa uppgifter är offentligt tillgängliga på utskottets webbplats[2].

Jag är inte involverad i någon pågående rättsprocess.

6. Är du beredd att avgå från alla ämbeten till vilka du är vald eller frånträda varje aktiv post som innebär ansvar inom ett politiskt parti efter att du blivit utnämnd till ledamot av revisionsrätten?

Jag stöder fullständigt kravet på full oavhängighet för revisionsrättens ledamöter. Efter att ha blivit utnämnd till ledamot av revisionsrätten kommer jag naturligtvis att avgå från alla ämbeten och frånträda varje post som jag för närvarande innehar.

Jag är inte medlem av och innehar inte heller någon post i något politiskt parti.

7. Hur skulle du hantera ett allvarligt fall av regelbrott eller t.o.m. bedrägeri och/eller korruption som rör personer som verkar i din hemmedlemsstat?

Jag skulle hantera det oavhängigt, opartiskt och professionellt i enlighet med unionens allmänna intressen. Möjlig inblandning av aktörer från min hemmedlemsstat skulle inte ha någon inverkan på mitt agerande. Jag skulle strängt respektera den rättsliga ram som gäller för skydd av unionens ekonomiska intressen mot regelbrott, bedrägeri och korruption, inklusive revisionsrättens interna regler, som beslut nr 97-2004 med en ordning för dess samarbete med Olaf när det gäller Olafs tillgång till revisionsuppgifter.

Fullgörande av arbetsuppgifter

8. Vilka bör vara de viktigaste dragen i en sund ekonomisk förvaltningskultur i varje offentlig förvaltning?

På grundval av min yrkeserfarenhet och min akademiska verksamhet på området för offentliga finanser anser jag att följande grundläggande principer speglar huvuddragen i en sund ekonomisk förvaltningskultur i varje offentlig förvaltning:

a) Principen om ett övervägande allmänintresse, som ingår i de rättsliga bestämmelser som styr statens och de självstyrande organens ekonomiska verksamhet.

b) Legalitetsprincipen, som innebär ett strikt krav på att alla ekonomiska aktörer följer tillämpliga bestämmelser inom finansiell rätt. Den innebär också ett krav på att budgetar antas genom rättsakter och att skatter, avgifter och andra betalningar tas ut på grundval av rättsakter.

c) Fördelning av uppgifter på det finansiella området mellan den lagstiftande och den verkställande makten, vilket i huvudsak är grundlagsstadgat.

d) Den offentliga karaktären och öppenheten hos statens och de självstyrande organens finansiella verksamhet berättigas av att det gäller medel som inkasseras från medborgare och företag. Användning av dessa medel måste underkastas offentlig kontroll. I detta sammanhang välkomnar jag Europeiska öppenhetsinitiativet som ett steg i rätt riktning, framför allt med avseende på medlemsstaternas skyldighet att offentliggöra mottagarna av medel ur EU:s budget, vilket nu omfattas av artikel 53b.2 d i budgetförordningen.

e) Medborgarnas medverkan i statens och de självstyrande organens finansiella verksamhet, exempelvis genom rätten att lämna in förslag, hemställanden och klagomål till den offentliga förvaltningen.

f) Finansieringsplanering som princip innebär att statens och de självstyrande organens verksamhet när det gäller uppbörd, fördelning och användning av offentliga medel genomförs enligt deras respektive finansieringsplaner.

Dessa grundläggande principer måste tillämpas i den dagliga förvaltningen av offentliga finanser för att se till att de offentliga medlen används på ett ekonomiskt, ändamålsenligt och effektivt sätt. Mer exakt innebär sund ekonomisk förvaltning

– tydligt fastställda mål,

– fastställande och analys av finansiella risker och vidtagande av åtgärder för eliminering av dessa risker,

– fördelning av ansvar bland dem som har finansiellt ansvar,

– informationsteknik av hög kvalitet, tydliga regler för intern och extern kommunikation,

– löpande kvalitetsförbättring av ledningsarbetet,

– löpande investering i yrkesutbildning av personal,

– entydiga, enkla och moderna rättsliga bestämmelser som speglar bästa praxis på internationell nivå,

– rapportering av hög kvalitet,

– effektiva internkontroll- och internrevisionsmekanismer som verkar förebyggande, och

– användning av externa revisionsresultat och revisionsrekommendationer.

9. Enligt EG-fördraget ska revisionsrätten biträda parlamentet när det utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. Hur vill du beskriva ditt ansvar när det gäller att rapportera till Europaparlamentet och i synnerhet till dess budgetkontrollutskott?

Jag är medveten om att kommissionen, rådet och parlamentet har det politiska huvudansvaret när det gäller EU:s offentliga finanser. Detta ansvar genomsyrar hela budgetprocessen, inte bara utarbetande och antagande av budgeten utan även genomförande, uppföljning och kontroll. Det skulle vara mycket hedrande för mig att få medverka i denna process som ledamot av revisionsrätten.

Det är självklart att revisionsrätten, om den ska kunna utföra sina uppgifter på ett riktigt och ändamålsenligt sätt, måste vara fullt oavhängig de andra institutionerna, samtidigt som den upprätthåller kontinuerliga kontakter med dem. Jag tror att mitt oberoende och yrkesmässiga synsätt skulle vara en värdefull tillgång för både revisionsrätten och parlamentet.

Jag vill dela upp mina rapporteringsuppgifter i två kategorier:

a) Mina ”lagstadgade” uppgifter i förhållande till parlamentet, nämligen de uppgifter som utgår från fördraget, förordningar, arbetsordning och så vidare. Mitt uppdrag kommer att vara att aktivt medverka i åtgärder som gör det möjligt för parlamentet att bevilja kommissionen ansvarsfrihet när det gäller genomförandet av budgeten. Enligt artikel 319.1 i FEUF ska rådet och parlamentet bland annat granska revisionsrättens årsrapport och dess särskilda rapporter, som jag kommer att bidra till. Budgetförordningen omfattar i artiklarna 143 och 144 bestämmelser om översändandet av rapporter till parlamentet. Jag kommer även att delta i budgetkontrollutskottets relevanta sammanträden, där nämnda rapporter kommer att presenteras.

b) Informell verksamhet och verksamhet på eget initiativ – jag skulle ge en av de anställda i mitt kansli i uppdrag att regelbundet övervaka föredragningslistan och handlingarna från budgetkontrollutskottet samt förbereda lämpliga protokoll, informationsmeddelanden och förslag för mitt eget arbete samt revisionsrättens arbete.

På det hela taget skulle jag utföra denna verksamhet i avsikt att uppnå de två huvudmålen i revisionsrättens granskningsstrategi 2009–2012, nämligen att

a) maximera revisionernas sammanlagda inverkan, och

b) öka ändamålsenligheten genom att använda resurserna på bästa sätt.

Som docent i finansiell rätt skulle jag även vara mycket intresserad av att medverka i utarbetandet av revisionsrättens yttranden om EU:s förslag till finansiella regler, exempelvis i samband med den pågående andra treårsöversynen av budgetförordningen och dess genomförandebestämmelser. Kommissionens förslag, som väntas i mitten av 2010, bör även spegla resultaten i revisionsrättens årsrapport 2008 när det gäller det stora antalet fel inom nästan alla områden av EU:s utgifter. Jag vill även medverka i diskussioner om begreppet ”acceptabel risk”, samtidigt som jag betonar nödvändigheten av nolltolerans i fråga om bedrägeri.[3]

10. Vilket mervärde anser du att en effektivitetsrevision har, och hur bör resultaten av sådana revisioner inlemmas i förvaltningen?

Jag anser att mervärdet av effektivitetsrevisioner är ett resultat av de karaktäristiska egenskaperna hos och tillämpningsområdet för denna typ av revision jämfört med en redovisningsrevision. Syftet med en redovisningsrevision är att granska räkenskaperna samt lagligheten och korrektheten i användningen av offentliga medel. Enligt Limadeklarationen, som jag hänvisade till i svaret på fråga 3, är effektivitetsrevisionen inriktad på en granskning av den offentliga förvaltningens resultat, ekonomi, ändamålsenlighet och effektivitet. Den omfattar inte bara bestämda finansiella transaktioner utan all statlig verksamhet, inklusive organisations- och förvaltningssystem. Effektivitetsrevisionen bidrar därför till att säkerställa att offentliga medel används på ett klokt sätt, och spelar en positiv roll genom att i förväg visa vilka områden av förvaltningen av offentliga tillgångar som skulle kunna förbättras, och hur.

Inom ramen för EU innehåller artikel 287.2 i FEUF den rättsliga grunden till att revisionsrätten ska kunna utföra båda revisionstyperna. Där fastställs att revisionsrätten ska pröva om EU:s inkomster och utgifter har varit lagliga och korrekta samt om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Enligt avsnitt 1.2.1 i revisionsrättens handbok för effektivitetsrevisioner är effektivitetsrevisionen en granskning av om den ekonomiska förvaltningen varit sund, nämligen en revision av om kommissionen eller andra granskade enheter har använt EU-medlen på ett ekonomiskt, ändamålsenligt och effektivt sätt vid fullgörandet av sina skyldigheter.

När det gäller inlemmandet av resultaten i förvaltningen skulle jag använda artikel 27.3 i budgetförordningen som referenspunkt. Där anges att specifika mål som kan mätas och förverkligas och som är relevanta och daterade ska fastställas för alla verksamhetsområden som budgeten omfattar. Förverkligandet av dessa mål ska kontrolleras genom resultatindikatorer för varje verksamhet. Jag anser att iakttagelserna och rekommendationerna i revisionsrättens årsrapporter och särskilda rapporter utgör en värdefull tillgång för chefer vid fastställandet av nämnda mål. Effektivitetsrevisionens resultat bidrar därmed till att öka kvaliteten på och tillförlitligheten av förvaltningen av EU:s medel.

Som det anges i Intosais riktlinjer för genomförande av effektivitetsrevisioner kan detta till slut stärka legitimiteten och ansvarigheten hos och medborgarnas förtroende för EU och dess institutioner.

11. Hur kan samarbetet mellan revisionsrätten, de nationella revisionsmyndigheterna och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet) förbättras avseende revisionen av EU:s budget?

Alla dessa institutioner har i tillämplig lagstiftning tydligt definierade uppdrag och befogenheter. När det gäller samarbetet mellan dem vill jag först hänvisa till de allmänna bestämmelserna i artiklarna 4.3 och 13.2 i EU-fördraget, enligt vilka samarbetet mellan EU och dess medlemsstater samt det inbördes samarbetet mellan EU-institutionerna ska vara ”lojalt”.

När det mer specifikt gäller samarbetet mellan revisionsrätten och de nationella revisionsmyndigheterna anges i artikel 287.3 i FEUF att revisionsrätten och de nationella revisionsorganen vid en granskning i medlemsstaterna ska samarbeta ”i en anda av förtroende och med bibehållet oberoende”. De nationella revisionsorganen eller, om dessa inte har nödvändiga befogenheter, behöriga nationella myndigheter, ska på revisionsrättens begäran till denna överlämna de handlingar eller den information som rätten behöver för att kunna fullgöra sin uppgift.

När det gäller samarbetet mellan revisionsrätten och parlamentet anges i artikel 287.4 fjärde stycket i FEUF, som även berör fråga 9, att revisionsrätten ska biträda parlamentet och rådet när dessa utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten.

När det slutligen gäller de nationella revisionsorganens samarbete med både revisionsrätten och parlamentet krävs det i artikel 310.5 i FEUF att medlemsstaterna och unionen ska samarbeta med varandra för att de anslag som tagits upp i budgeten ska användas i överensstämmelse med principen om sund ekonomisk förvaltning.

EU:s rättsliga ram kompletteras av nationell lagstiftning, normalt i respektive konstitutioner och specialiserade lagar om högre revisionsorgan.

Mot bakgrund av att jag ännu inte har haft möjlighet att skaffa mig förstahandskunskap om revisionsrättens befintliga samarbete med nämnda aktörer anser jag att det är för tidigt för mig att lägga fram konkreta förbättringsförslag.

Jag är dock övertygad om att lojalt samarbete i en anda av ömsesidigt förtroende ger en god grund för kontinuerlig förbättring.

Jag hoppas även att redan min första utfrågning som nominerad till uppdraget som ledamot av revisionsrätten skulle kunna bidra till upprättandet av en god yrkesmässig relation mellan mig, parlamentet och dess ledamöter, grundad på ömsesidigt förtroende och en öppen dialog. Som ledamot av revisionsrätten kommer jag alltid att vara tillgänglig för parlamentet, särskilt budgetkontrollutskottet, för att diskutera alla förslag eller initiativ som skulle kunna bidra till att våra gemensamma mål uppnås.

Slutligen anser jag att arbetet och utbytet inom ramen för EU:s kontaktkommitté för högre revisionsorgan utgör en utmärkt plattform för löpande utveckling av det befintliga samarbetet och dess inriktning på aktuella frågor av gemensamt intresse. Ett exempel på detta är kontaktkommitténs nyligen hållna diskussioner om de högre revisionsorganens roll i att stödja de statliga åtgärderna som svar på den ekonomiska och finansiella krisen samt om Lissabonfördragets inverkan på förvaltningen av EU-medel och dess möjliga konsekvenser för de nationella högre revisionsorganens och revisionsrättens arbete[4].

Övriga frågor

12. Skulle du dra tillbaka din kandidatur om parlamentet inte skulle stödja din nominering till ledamot av revisionsrätten?

Moraliskt sett skulle det vara lämpligt att dra tillbaka kandidaturen. Enligt artikel 287.4 i FEUF ska revisionsrätten biträda parlamentet och rådet när dessa utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. Revisionsrättens ledamöter måste därför ha parlamentets förtroende. Varje kandidat önskar självfallet att parlamentet ska tillstyrka hans eller hennes kandidatur. Om parlamentet skulle avstyrka min kandidatur skulle jag noga överväga mina fortsatta steg mot bakgrund av de skäl som parlamentets yttrande bygger på och i samordning med Slovakiens regering.

• [1]  Avsnitt 7 i grundlag nr 357/2004 om skydd av allmänintresset när det gäller ansvarsfrihet för offentliga tjänstemän, i dess ändrade lydelse.
• [2]  På Internet: http://www.nrsr.sk/default.aspx?sid=oznamenia_funkcionarov
• [3]  Till exempel avsnitt 1 i Europeiska ombudsmannens svar på samrådet om översynen av budgetförordningen (http://ec.europa.eu/budget/library/consultations/FRconsult2009/contributions/P018_2009-12-17_Eur_ Ombudsman_Belgium_en.pdf).
• [4]  http://eca.europa.eu/portal/page/portal/cooperation

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	16.3.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	22 0 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Marta Andreasen, Jean-Pierre Audy, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Jorgo Chatzimarkakis, Andrea Cozzolino, Luigi de Magistris, Tamás Deutsch, Martin Ehrenhauser, Jens Geier, Ingeborg Gräßle, Ville Itälä, Cătălin Sorin Ivan, Elisabeth Köstinger, Bogusław Liberadzki, Monica Luisa Macovei, Jan Olbrycht, Georgios Stavrakakis, Søren Bo Søndergaard
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Christofer Fjellner, Edit Herczog, Monika Hohlmeier, Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, Markus Pieper