BETÄNKANDE om nomineringen av Augustyn Bronisław Kubik till ämbetet som ledamot av revisionsrätten
17.3.2010 - (C7-0021/2010 – 2010/0809(NLE))
Budgetkontrollutskottet
Föredragande: Inés Ayala Sender
PR_NLE_art108
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS BESLUT
om nomineringen av Augustyn Bronisław Kubik till ämbetet som ledamot av revisionsrätten
(C7‑0021/2010 – 2010/0809(NLE))
(Samråd)
Europaparlamentet fattar detta beslut
– med beaktande av artikel 286.2 i EUF-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7‑0021/2010),
– med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 15 mars 2010 höll en utfrågning med rådets kandidat som rådet föreslagit till ämbetet som ledamot av revisionsrätten,
– med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7‑0041/2010), och av följande skäl:
A. Augustyn Bronisław Kubik uppfyller de villkor som fastställs i artikel 286.1 i EUF‑fördraget.
1. Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Augustyn Bronisław Kubik till ledamot av revisionsrätten.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.
BILAGA 1: AUGUSTYN BRONISŁAW KUBIKS MERITFÖRTECKNING
Personuppgifter:
Namn: Augustyn Bronisław Kubik
Utbildning:
1972–1976 Gymnasium
1976–1980 Socioekonomi, industrifakulteten, akademin för ekonomi i Katowice
1985–1986 Specialisering i exploatering av gruvfyndigheter, fakulteten för arbetare, teknisk högskola för gruvteknik i Rybnik
2001–2002 Påbyggnadsstudier i skattelagstiftning i Europeiska unionen, Nicolaus Copernicus-universitetet i Toruń
Yrkeserfarenhet
1.8.1980–27.12.1984 Stenkolsgruvan ”Rydułtowy” i Rydułtowy, som rapportör, övervakare och inspektör för verksamhetsrevisionen
28.12.1984–21.9.1986 Rybnicko-Jastrzębskie Gwarectwo Węglowe (konsortium för kolgruvedrift) i Jastrzębie Zdrój
Chefsinspektör för verksamhetsrevisionen
22.9.1986–31.3.1991 Stenkolsgruvan ”Borynia” i Jastrzębie Zdrój
Chefsrevisor
1.4.1991–24.11.2002 Finansförvaltningen i Katowice
Direktör
25.11.2002–29.12.2006 Finansministeriet
Chefsinspektör för internrevisionen
30.12.2006–28.2.2007 Finansministeriet
Allmän rådgivare
1.3.2007–14.2.2008 Högsta revisionskammaren (NIK)
Rådgivare till ordföranden
sedan 15.2.2008 Ministeriet för regional utveckling
Statssekreterare
Färdigheter:
– Kunskaper i franska, DELF-certifikat nivå I och II från Frankrikes utbildningsministerium
– Goda kunskaper i engelska
– Grundläggande kunskaper i tyska
– Grundläggande kunskaper i ryska
2007 Studier i bedömning av finansiella rapporter om budgetenheter
2007 Införande av en revisionstillämpning i NIK
2008 NIK revisionsexamen, titel som auktoriserad internrevisor
2008 Studier i ”presentationsteknik”
2008 Utökad säkerhetsbedömning, godkänd för att få tillgång till sekretessgraderna ”EU Confidential” och ”EU Secret”
Intressen: idrott: simning på sommaren och skidåkning på vintern.
BILAGA 2: Augustyn Bronisław Kubiks SVAR PÅ DE SKRIFTLIGA FRÅGORNA
1. Skulle du vilja redogöra för de viktigaste aspekterna av din professionella erfarenhet från offentlig ekonomisk förvaltning, företagsledning eller företagsrevision?
Under hela min yrkeskarriär har jag sysslat med finanser, närmare bestämt: finansiell kontroll, ledning av förvaltning och dess finanser samt internrevision inom den offentliga sektorn, och extern kontroll och certifiering av användning av EU-bidrag för Europeiska kommissionen.
Som internrevisor och senare ekonomichef vid en gruva hade jag ansvaret för den interna revisionen och styrningen av gruvans finanser, samt ledningen av den finansiella revisionen och ledningen av de anställda på ekonomiavdelningen.
Som direktör för skattemyndigheten i Katowice hade jag ansvaret för tillsyn och ledning av de anställda inom skatteadministrationen i Śląsk-regionen, inklusive tillsyn av skattekontrollen och skattekontorens övriga funktioner samt internrevision och övervakning av finanserna inom hela vojvodskapets skatteadministration.
Som chefsinspektör för internrevisionen var jag ansvarig för att införa, samordna och effektivisera systemet för internrevision och finansiell kontroll inom hela den offentliga sektorn.
Som rådgivare till ordföranden i Högsta kontrollkammaren (NIK) hade jag ansvaret för analys och korrigering av kontrolldokument som presenterades av kontrollkammarens kontrollavdelningar.
På min nuvarande post är jag ansvarig för tillsyn av Sektionen för certifieringsinstitutionen, Ekonomi- och finanssektionen och Juridiska sektionen, inklusive för analys, genomförande och effektivisering av processen för certifiering av utgifter till Europeiska kommissionen, för kontroll i certifieringsprocessen, för samarbete med andra kontrollinstitutioner, för tillsyn av genomförande av budgeten samt redovisning av medel från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, och för tillsyn av lagstiftningsprocesserna inom EU-lagstiftning och nationell lagstiftning.
Under innehavet av dessa poster har jag fullföljt ett antal teoretiska och praktiska utbildningar och workshops, såsom
· kurser i intern kontroll och företagsbokföring – avslutade med registrering som auktoriserad internrevisor,
· kurser i skatter och verksamhet i Kommissionen för skatterådgivare – avslutade med registrering som skatterådgivare,
· fortsättningsstudier efter examen inom EU:s skattelagstiftning – avslutade med prov och diplom,
· kurser i internrevision – avslutade med registrering på listan över internrevisorer inom offentlig sektor i Polen samt CIA-certifikat (Certified Internal Auditor),
· kontrollörpraktik vid Högsta kontrollkammaren (NIK) – avslutad med prov och utnämning till rådgivare åt Högsta kontrollkammarens chef.
2. Vilka är de tre viktigaste beslut som du har varit med om att fatta i ditt yrkesliv?
a) Som direktör för skattemyndigheten i Katowice (Śląsk-regionen):
År 1999 skedde en omorganisering av förvaltningen i Polen. Av 49 vojvodskap skapades 16 stora regioner. Följaktligen blev 49 skattemyndigheter (en för varje vojvodskap) till 16 skattemyndigheter (en i varje region). Śląsk-regionen omfattade tre vojvodskap: Katowice, Bielsko-Biała och Częstochowa. Genom beslut av vice premiärministern och finansministern Leszek Balcerowicz blev jag ansvarig för att skapa en enda skatteförvaltning i Śląsk-regionen. Denna förvaltning var och är den näst största i Polen och omfattade då 35 skattekontor från tre gamla vojvodskap. Skattekontoren hade olika arbetsprocesser, eftersom erfarenheterna skilde sig mellan de olika vojvodskapen. Som direktör för den nya skattemyndigheten beslutade jag vid denna tid om standardiseringen av vissa funktioner i samtliga skattekontor, såsom
· skatteregistrering,
· taxering,
· skattekontroll,
· indrivning.
Processen krävde att lämpliga standarder skulle tas fram, testas och genomföras vid skattekontoren.
Effekten blev att det infördes enhetliga lösningar, och att skattekontoren i Śląsk-regionen blev effektivare.
b) Som generalinspektör för internrevision vid finansministeriet:
Efter att i två år ha infört och samordnat internrevision inom hela den offentliga sektorn i Polen beslutade jag om införandet av en ny lagdefinition av internrevision. Tidigare definierades internrevision som alla de handlingar som gör att företagets eller organisationens chef får en objektiv och oberoende bedömning av företagets eller organisationens ekonomi. Chefer gjorde därför en alltför begränsad tolkning av definitionen och ansåg att den endast gällde finanser eller rentav bokföringsfrågor. Internrevisionens uppgift är dock att effektivisera hela företagets eller organisationens verksamhet genom systematisk bedömning och effektivisering av riskhantering, kontroll och ledningsprocedurer.
Jag föreslog därför en ny definition av internrevision, enligt följande:
Internrevision är oberoende undersökning av systemen för ledning och kontroll inom företaget eller organisationen, inklusive procedurerna för finansiell kontroll, som gör att chefen erhåller en objektiv och oberoende bedömning av hur adekvata och effektiva dessa system är, samt rådgivningsfunktioner som syftar till att effektivisera företagets eller organisationens funktion.
Effekten blev att förståelsen av internrevisionen förbättrades och dess verksamhet breddades.
c) Som understatssekreterare vid Ministeriet för regional utveckling, som fungerar som certifierande institution:
Sedan jag erhållit posten beslutade jag om genomförandet av en genomgång av procedurer, inklusive reglerna för kontroll inom den certifierande institutionen. Under certifieringsprocessen bedömer den certifierande institutionen hur lednings- och kontrollsystemet inom det aktuella verksamhetsprogrammet fungerar, huvudsakligen med utgångspunkt i resultaten av samtliga revisioner som genomförts av lednings- och revisionsinstitutioner. Om det krävs för att fastställa att certifieringsvillkoren uppfylls ska den certifierande institutionen genomföra kontroll med användning av egna resurser. I våra interna certifieringsprocedurer saknades precisa regler för kontrollåtgärder. Det fanns därför en risk för att olika institutioners kontrollbefogenheter skulle överlappa. Jag föreslog därför införandet av tydliga riktlinjer baserade på ett koncept liknande single audit, som enligt Europeiska kommissionens riktlinjer i dokumentet Guidance Note on the concept of reliance on the work of other auditors består i god samordning och gott samarbete mellan revisionsinstitutionen och andra myndigheter som genomför kontroll, på planeringsstadiet samt vid genomförande av kontrollplanerna. Jag föreslog även att i detta syfte inrätta en Revisionskommitté i lagen om principer för förande av utvecklingspolitik, vars uppgift bl.a. är
· informations- och erfarenhetsutbyte mellan revisionsinstitutionen, den ledande institutionen, den certifierande institutionen och de statliga kontrollmyndigheterna avseende genomförda kontroller,
· att lämna utlåtanden om kontrollplaner från institutioner som leder verksamhetsprogram,
· att föreslå åtgärder för att öka kontrollernas effektivitet,
· analys av redovisningar och rapporter från kontroll avseende strukturfonderna och Sammanhållningsfonden som lämnas till Europeiska kommissionen.
Effekten av detta blev
· att kontrollen i den certifierande institutionen standardiserades,
· att risken för överlappande kontrollbefogenheter minskade,
· att resursutnyttjandet och kontrollens effektivitet förbättrades.
3. Enligt EG-fördraget ska revisionsrättens ledamöter fullgöra sina skyldigheter under ”full oavhängighet”. Hur skulle du tillämpa denna skyldighet på dina kommande arbetsuppgifter?
Principerna om oavhängighet för revisionsrättens ledamöter regleras av artikel 286 i Lissabonfördraget, där följande anges:
– Ledamöterna av revisionsrätten ska utses bland personer som i sina respektive stater hör till eller har hört till externa revisionsorgan eller som är kvalificerade för detta ämbete. Deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas.
– Vid fullgörandet av dessa skyldigheter ska revisionsrättens ledamöter inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ. De ska avhålla sig från varje handling som är oförenlig med deras skyldigheter.
– De får inte under sin ämbetstid utöva någon annan avlönad eller oavlönad yrkesverksamhet.
I artikel 1 i revisionsrättens uppförandekodex anges dessutom att rättens ledamöter ska verka i enlighet med vad som beslutats i fördragen samt de juridiska akter som följer av dessa. Deras relationer med intresseorgan eller intressegrupper måste vara i överensstämmelse med principen om oavhängighet.
Jag känner till och förstår andemeningen i dessa regler, och kan försäkra att min hittillsvarande yrkeserfarenhet, dvs. mitt arbete i institutioner för internrevision, extern revision och certifiering även de krävde absolut oavhängighet.
Jag förbinder mig därför att liksom hittills även i mitt framtida arbete respektera ovannämnda principer för oavhängighet som fordras av Lissabonfördraget och revisionsrättens uppförandekodex, inklusive när det gäller att inte vare sig begära eller ta emot instruktioner från någon regering eller något annat organ.
Denna oavhängighet kommer att göra det möjligt för mig att inneha posten som ledamot i revisionsrätten och låta mig vägledas av min egen erfarenhet och min egen bedömning av fakta, samt att vara fri från påverkan och intressekonflikter.
4. Har du beviljats ansvarsfrihet för de förvaltningsuppdrag du tidigare utförde, om ett sådant förfarande existerat?
Hittills i min yrkeskarriär har beviljandet av ansvarsfrihet för innehavda uppdrag ej krävts.
Jag vill dock understryka, att varje gång jag fullföljt uppdraget har jag också lämnat rapport, t.ex.
· som huvudrevisor lämnade jag balansrapporter vilka var föremål för granskning och godkännande,
· som chef för skattkammaren lämnade jag rapporter till finansministern,
· som internrevisionens huvudinspektör rapporterade jag till regeringen,
· som rådgivare till chefen för Högsta kontrollkammaren (NIK) medverkade jag vid bedömande av verkets verksamhetsrapporter,
· som statssekreterare med attesterande myndighetens uppgifter rapporterar jag till regeringen och Europeiska kommissionen.
Alla mina rapporter har godtagits.
5. Har du affärs- eller finansintressen eller åtaganden som skulle kunna innebära en intressekonflikt med skyldigheter som revisionsrättens ledamot? Är du villig att uppge alla dina ekonomiska intressen och åtaganden till revisionsrättens ordförande och offentliggöra dem? Är du involverad i någon pågående rättegång? Om ja, kan du ange närmare detaljer?
Jag har inga affärs- eller finansintressen eller åtaganden vilka skulle kunna innebära en intressekonflikt med skyldigheter som revisionsrättens ledamot.
Dessutom, i enlighet med den polska proceduren, redogör jag varje år för alla mina tillgångar och låter dessa uppgifter offentliggöras, så att jag också är beredd att för revisionsrättens ordförande redogöra för alla mina finansiella tillgångar och skulder och låta honom offentliggöra dessa uppgifter i enlighet med det förfarande som beskrivs i uppförandekoden för revisionsrättens ledamöter.
Därutöver intygar jag att jag inte är involverad i någon pågående rättegång.
6. Är du beredd att avsäga dig ett valt ämbete eller förtroendeuppdrag i ett politiskt parti om du utnämns till ledamot av revisionsrätten?
Som statsämbetsman har jag enligt polsk lagstiftning förbud mot att delta i politiska partiers verksamhet. Därför har jag aldrig haft något partiuppdrag.
Dessutom är jag beredd att avgå från min nuvarande post om jag blir utsedd till revisionsrättens ledamot.
7. Hur skulle du behandla fall av grovt bedrägeri och/eller grov korruption som rör aktörer från din egen medlemsstat?
I artikel 287 i Lissabonfördraget stadgas att revisionsrätten ska pröva om inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund. Därvid ska den särskilt rapportera om alla fall av oegentligheter.
Därutöver, i enlighet med revisionsrättens beslut 97-2004, ska den granskningsansvarige utan dröjsmål anmäla det till Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) om det under granskningen framkommer uppgifter eller misstankar om bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet.
I den situation som avses i frågan ska jag tillämpa de ovannämnda principerna oavsett var upptäckten görs och vilken nationalitet de personer har som berörs av uppgifterna eller misstankarna om bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet.
Hittills i min yrkesutövning har jag dessutom följt bestämmelser som också ställde krav på att informera lämpliga organ om alla misstänkta och upptäckta bedrägeri- eller korruptionsfall.
8. Vad bör i huvudsak utmärka en sund finansförvaltningskultur inom den offentliga sektorn?
Finansförvaltningskulturens huvuddrag beskrivs i budgetförordningen, där principen om en sund ekonomisk förvaltning definieras genom hänvisning till principer om sparsamhet, kostnadseffektivitet och ändamålsenlig verkan, men även till utvärderingen av erhållna resultat.
– Principen om sparsamhet innebär att medel används i rätt tid, mängd och kvalitet och till bästa pris.
– Kostnadseffektivitetsprincipen innebär strävan att uppnå bästa möjliga resultat i förhållande till använda resurser.
– Principen om ändamålsenlig verkan syftar på uppnående av bestämda, uppsatta mål och avsedda resultat.
I artikel 287 i Lissabonfördraget klargörs tydligt att revisionsrätten prövar om inkomster och utgifter varit lagliga och korrekta och om den ekonomiska förvaltningen varit sund.
Som en genom fördrag upprättad EU-institution med uppgift att utöva kontroll över EU:s ekonomi har revisionsrätten som målsättning att förbättra gemenskapens ekonomiska förvaltning, varvid ett av huvudvärdena är att öka ansvaret inom detta förvaltningsområde.
Under min yrkeskarriär som internredovisningens huvudinspektör, ämbetsman vid Högsta kontrollkammaren och företrädare för certifieringsinstitutet har jag också tillämpat principerna om sparsamhet, kostnadseffektivitet och ändamålsenlig verkan, eftersom dessa principer inbegrips i
· internrevisionens definition, där det pekas på nödvändigheten att utvärdera den ekonomiska förvaltningen utifrån sådana kriterier som bl.a. sparsamhet, ändamålsenlighet och effektivitet,
· Högsta kontrollkammarens föreskrifter, där det konstateras att revisioner ska genomföras så att sparsamhet, ändamålsenlighet, noggrannhet och lagenlighet beaktas,
· reglerna för hur utgifter i samband med EU-medelsdisponeringen ska verkställas och attesteras, där det pekas på skyldigheten att följa principen om en sund ekonomisk förvaltning.
Följaktligen anser jag att alla offentliga institutioner bör tillämpa dessa principer.
För att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning bör man dessutom följa de regler och de egenskaper som överensstämmer med allmänna standarder.
Enligt min mening ska standarder för förvaltningsrevision tillämpas. De innehåller finansförvaltningskulturens karakteristiska drag och presenteras i fem grupper:
1. Interna förhållanden, inklusive överensstämmelse med etiska värderingar, yrkeskompetens, organisationsstruktur och delegering av befogenheter.
2. Riskförvaltning, inklusive bestämning av uppdrag, målsättning och åtgärder samt genomförandeutvärdering.
3. Kontrollmekanismer, inklusive dokumentering av revisionssystem, tillsyn över uppgifters genomförande (i syfte att de ska utföras med beaktande av sparsamhet, kostnadseffektivitet och ändamålsenlig verkan) och kontinuitet i verksamheten.
4. Information och kommunikation, inklusive informationsflöde inom enheten samt extern kommunikation.
5. Uppföljning och utvärdering, inklusive intern- och externrevision.
9. I enlighet med fördraget ska revisionsrätten biträda Europaparlamentet när detta utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförandet av budgeten. Hur skulle du vilja beskriva dina skyldigheter beträffande rapporteringen till Europaparlamentet, särskilt till dess budgetkontrollutskott?
I artikel 287 i Lissabonfördraget stadgas att revisionsrätten granskar räkenskaperna över unionens samtliga inkomster och utgifter samt över samtliga inkomster och utgifter för organ och byråer som unionen har upprättat. Den avger till Europaparlamentet och rådet en förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och biträder de institutionerna när dessa utövar sina kontrollbefogenheter i fråga om genomförande av budgeten.
Hittills i min yrkeskarriär har avlämnande av rapporter alltid erfordrats, vilket jag redan har nämnt i mitt svar på fråga 4.
Framöver kommer jag att utföra rapporteringsuppgifter utifrån mina tidigare erfarenheter och i överensstämmelse med det rapporteringssystem som gäller för revisionsrätten och som omfattar
· årsrapporter med finansiella kontrollers resultat i form av intyg gällande den allmänna budgeten och de europeiska utvecklingsfonderna,
· särskilda årsrapporter med resultat av finansiella kontroller i gemenskapernas byråer och organ,
· särskilda rapporter med resultat av valda förvaltningsrevisioner och granskningar av överensstämmelse,
· yttranden om nya eller ändrade rättsakter som har inverkan på ekonomin.
Revisionsrättens rapporter är av stor betydelse för god ekonomisk förvaltning och effektivitet i Europeiska unionen. Därför bör de ha sådan kvalitet som möjliggör för kommissionen att vidta lämpliga operativa åtgärder och som möjliggör för Europaparlamentet att använda sig av dem vid beviljande av ansvarsfrihet.
Således är jag övertygad om behovet av att presentera mina rapporter och yrkanden i enlighet med det gällande rapporteringssystemet. För att bli till nytta för Europaparlamentet vid utövande av dess kontroller bör de bl.a. kännetecknas av
· objektivitet – de bör vara väl avvägda och utan förvanskningar,
· klarhet – de bör vara lätta att förstå och logiska,
· korthet – de bör ej innehålla onödiga uppgifter.
· konstruktivitet – de bör vara till hjälp för den kontrollerade enhetens ledning med tanke på att förbättra verksamheten,
· punktlighet,
· noggrannhet – de bör grunda sig på lämpliga kontrollbevis,
· fullständighet – de bör innehålla alla kommentarer som anses vara väsentliga.
Det bör också vara möjligt att diskutera och förtydliga rapporternas innehåll, särskilt i de fall när revisionsrättens arbetsresultat används av kommissionen, Europaparlamentet, rådet eller medlemsstaterna.
Därför kommer jag att stå till Europaparlamentets förfogande, speciellt till dess budgetkontrollutskott, för att noggrant fullgöra mina uppgifter och presentera vederbörliga rapporter.
10. Vilket är, enligt din uppfattning, förvaltningsrevisionens mervärde och hur bör det som fastställts införas i förvaltningen?
I artikel 287 i Lissabonfördraget står det att revisionsrätten ska försäkra sig om att den ekonomiska förvaltningen varit sund. En sund ekonomisk förvaltning inbegriper bl.a. principen om sparsamhet, kostnadseffektivitetsprincipen och principen om ändamålsenlig verkan.
Revisionens mervärde är generellt sett lika med resultat som innebär att verksamheten förbättras till följd av att de framlagda förslagen antas och att rekommendationerna följs.
Mervärdet av revisionsrättens kontroller är däremot lika med resultat som innebär att förvaltningen av Europeiska unionen effektivt förbättras och att ansvaret inom förvaltningen av EU-medel ökar.
Bland olika typer av revisionsrättens kontroller finns förvaltningsrevision som visar om den ekonomiska förvaltningen är sund, dvs. om minimum av resurser läggs ut (sparsamhet), om användningen av givna medel leder till relevanta resultat (kostnadseffektivitet) och om de uppsatta målen nås (ändamålsenlig verkan).
Noteras ska att EU-medborgarna, och deras företrädare i parlamentet, knappast nöjer sig med enbart försäkran om att skattemedel har använts ändamålsenligt. De vill också ha objektiva bevis på att medborgarnas behov har blivit effektivt tillfredsställda i största möjliga utsträckning och så kostnadseffektivt som möjligt. På samma sätt vill de se förslag på hur effektiviteten kan ökas framöver.
Revisionsrättens mål, och därjämte förvaltningsrevisionens mervärde, är således att ge objektiv och oberoende information samt lägga fram slutsatser om i vilken utsträckning de kontrollerade enheterna i sin verksamhet utnyttjar gemenskapens resurser och samtidigt tillämpar principerna om sparsamhet, kostnadseffektivitet och ändamålsenlig verkan.
Däremot, genom att lämna rekommendationer, pekar revisionsrätten också på möjligheten att förbättra verksamheten och därmed i framtiden åstadkomma ett mervärde bl.a. i form av
· ekonomiska besparingar, i synnerhet genom undvikande av slöseri,
· bättre arbetsmetoder,
· uppnående av uppsatta mål på ett mer effektivt sätt.
I samband därmed bör förvaltningsrevision såsom mervärde framför allt leda till följande: väldokumenterade slutsatser angående konstaterade faktiska förhållanden, realistiska rekommendationer till möjliga förbättringar av funktionssättet och åtgärdsgenomförandet hos EU-institutionerna. Detta bör ha en positiv inverkan på verksamhetens effektivitet och leda till bättre användning av skattemedel och bättre skydd för skattebetalarnas pengar.
Därför bör resultaten av förvaltningsrevisioner, som utförs av revisionsrätten och de högsta revisionsorganen i medlemsstaterna, å ena sidan ge viktig information till unionsmedborgarna om ansvaret hos de personer som utövar offentliga uppgifter, men å andra sidan ge en objektiv grund för ändringar av den granskade policyn eller det granskade programmet på alla genomförandenivåer: från formuleringen av antaganden, via genomförandet i medlemsstaterna, till EU‑institutionernas funktionssätt.
Det är således viktigt att slutsatser och rekommendationer riktas till rätta mottagargrupper, nämligen
· till de kontrollerade enheterna – för att sätta dem i verket och informera om vidtagna åtgärder och deras effekter,
· till de som utövar tillsyn över enheterna – för eventuell användning i den operativa verksamheten och vid beslutsfattande i tillsynsfrågor,
· till Europaparlamentet – för eventuell användning i samband med utvärderingar,
· till andra intresserade – i informationssyfte och för eventuell användning av god praxis eller för beaktande i riskanalyser.
För att underlätta godkännande och genomförande av förslag samt revisionsrekommendationer, och därmed uppnå det förväntade mervärdet, bör förslagen och rekommendationerna vara
· klart och koncist formulerade – så att de är lättförståeliga för mottagare,
· konstruktiva – de bör visa möjligheterna till förbättring,
· riktade till rätt adressat och tillkomna inom angivna frister – riktade till den enhet eller det organ som kan ta hänsyn till dem i sin verksamhet,
· sakliga – de bör grunda sig på de fastställda faktiska förhållandena,
· noggranna – de bör grundas på de samlade bevisen.
Dessutom bör den kontrollerade enheten, i enlighet med det kontradiktoriska förfarandet, aktivt medverka i formuleringsprocessen vad beträffar fastställande av fakta i kontrolldokumenten, vilket bör ske genom att enheten ges möjligheten att göra invändningar mot det som finns i kontrollprotokollet och mot bedömningar, anmärkningar och slutsatser som finns i yttranden tillkomna efter kontrollen.
Dessutom, särskilt i de fall där oegentligheter har konstaterats, bör den kontrollerade enheten informera om hur den kommer att dra nytta av slutsatserna och rekommendationerna samt informera om vidtagna åtgärder eller om skälen till att åtgärder inte har vidtagits.
11. Hur kan man förbättra samarbete mellan revisionsrätten, de nationella revisionsorganen och Europaparlamentet (budgetkontrollutskottet) i fråga om EU:s budgetkontroll?
Av artikel 287 i Lissabonfördraget framgår att samarbetet mellan revisionsrätten, de nationella revisionsorganen och Europaparlamentet har stor betydelse, eftersom revisionsrätten granskar räkenskaperna över unionens samtliga inkomster och utgifter samt över samtliga inkomster och utgifter för organ och byråer som unionen har upprättat. Därför genomförs kontroller i medlemsstaterna i samverkan med de nationella revisionsorganen. Revisionsrätten och medlemsstaternas nationella revisionsorgan samarbetar i en anda av ömsesidigt förtroende och med bibehållet oberoende.
Revisionsrättens professionalism är ett av de värden vilka framgår av rättens uppdrag och vision. Den hänför sig till samarbetet och inbegriper bl.a. engagemang för utveckling av revisioner som utförs av de offentliga organen i Europeiska unionen och i hela världen. Även revisionsrättens kontrollstrategi pekar på samarbetet med de högsta revisionsorganen i Europeiska unionen och på utvecklingen av kontakter med Europaparlamentet och rådet.
Samarbetet mellan revisionsrätten, de nationella revisionsorganen och Europaparlamentet är enligt min mening nödvändigt, eftersom ingen revisionsinstitution har sådana resurser som gör det möjligt att kontrollera samtliga transaktioner. Detta samarbete bör ske med bibehållet oberoende för varje institution och bidra till gemensamma, konkreta initiativ som syftar till utveckling av revisionsmetoder, internationella redovisningsstandarder och tillsynsmetoder.
Här har kontaktkommittén, som består av företrädare för revisionsrätten och för cheferna för de högsta revisionsorganen i medlemsstaterna, en viktig roll att spela, både nu och framöver. Dess uppgift är nämligen att sörja för kunskaps- och erfarenhetsutbyte vad gäller kontroller över Europeiska unionens medel, att initiera och samordna revisionsverksamheten i frågor rörande gemenskapen, att utarbeta ståndpunkter i nya frågor uppkomna i samband med revisioner inom EU-området samt att byta information med institutioner utanför kommittén.
Dessutom bör den kollegiala granskningens roll påpekas och framhållas. Dess syfte är att stärka och utveckla organisationen, revisionsmetoderna och revisionsförfaranden samt att möjliggöra resultatutbyte och öka revisionsverksamhetens effektivitet.
Ett bra sätt att förbättra samarbetet är att införa och utveckla modellen för samordnad granskning, som bygger på att andra revisorers arbete utnyttjas medan man fortfarande behåller bl.a. överensstämmelsen med allmänt erkända standarder och revisionsresultatens tillgänglighet inom angivna tidsfrister. Därför är det viktigt att kontaktkommitténs arbetsgrupp stimuleras i dess arbete. Den ansvarar för utveckling av gemensamma revisionsstandarder och jämförbara revisionskriterier anpassade till EU:s specifika drag. Det gör att revisionsrätten i större utsträckning kan förlita sig på de nationella revisionsorganens arbete och därmed ge Europaparlamentet mer användbar information.
Det är också viktigt – särskilt i de fall när stora EU-medelsbelopp tilldelas medlemsstaterna, som förvaltar och kontrollerar dem – att revisionerna utförs gemensamt eller med stöd i enhetliga ramplaner. Information som skaffas genom sådana kontroller kan vara mycket användbar för Europaparlamentet med tanke på eventuellt utnyttjande av däri framlagda förslag.
Man bör således övertala de nationella parlamenten till att i större utsträckning ta upp frågor om EU-medelanvändning i sina respektive länder och uppmuntra de nationella revisionsorganen till kontroller inom detta område. Europaparlamentet och dess budgetkontrollutskott skulle kunna fortsätta sitt arbete på detta område, t.ex. genom att anordna erfarenhetsutbyte mellan de berörda parlamentsutskotten och genom att sprida god praxis.
Samarbete som förstås på det sättet kommer å ena sidan att få positiv inverkan på bättre EU-medelsförvaltning, men å andra sidan kommer det att möjliggöra identifiering och lösning av de praktiska och tekniska samarbetsproblemen.
Det förefaller därför som att samarbetets förstärkning och förbättring kan uppnås bl.a. genom att
· utnyttja alla tidigare erfarenheter från kontaktkommitténs verksamhet,
· tillämpa gemensamma, internationella revisionsstandarder,
· samordna revisionsprogrammen med hänsyn tagen till internrevisionssystemets utvärdering,
· utveckla gemensamma kvalitetsbedömningsprinciper för de nationella revisionsorganens arbete med tanke på att i större grad utnyttja deras arbetsresultat,
· uppmuntra de nationella parlamenten till att främja kontroller av EU—medelsanvändning,
· vid budgetskontrollutskottets möten diskutera resultaten av revisionsrättens och de nationella revisionsinstitutionernas kontroller,
· säkerställa att arbeten slutförs inom angivna tidsfrister så att det blir möjligt att utnyttja resultaten.
12. Skulle du dra tillbaka din kandidatur om parlamentet avstyrkte din nominering till ledamot av revisionsrätten?
Jag hyser förhoppning om att Europaparlamentet kommer att tillstyrka min nominering. Ändå borde jag beakta att ett avstyrkande kan bli aktuellt.
Tidigare försökte jag uppmärksamma behovet av ett gott samarbete mellan Europaparlamentet och revisionsrätten. Att stå kvar som kandidat trots parlamentets avstyrkande skulle säkerligen leda till att sådant samarbete försvåras.
Vid avstyrkande av min nominering skulle den bästa lösningen således vara att vända mig till Republiken Polens regering med begäran om att ompröva min kandidatur eller föreslå en annan person i stället.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
|
Antagande |
16.3.2010 |
|
|
|
||
|
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
22 0 2 |
||||
|
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Marta Andreasen, Jean-Pierre Audy, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Jorgo Chatzimarkakis, Andrea Cozzolino, Luigi de Magistris, Tamás Deutsch, Martin Ehrenhauser, Jens Geier, Ingeborg Gräßle, Ville Itälä, Cătălin Sorin Ivan, Elisabeth Köstinger, Bogusław Liberadzki, Monica Luisa Macovei, Jan Olbrycht, Georgios Stavrakakis, Søren Bo Søndergaard |
|||||
|
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Christofer Fjellner, Edit Herczog, Monika Hohlmeier, Sidonia Elżbieta Jędrzejewska, Markus Pieper |
|||||