BETÄNKANDE om kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram
23.3.2010 - (2009/2152(INI))
Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
Föredragande: Vittorio Prodi
- FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
- MOTIVERING
- YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi
- YTTRANDE från utskottet för transport och turism
- YTTRANDE från utskottet för regional utveckling
- YTTRANDE från fiskeriutskottet
- YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor
- RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
om kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram (KOM(2009)0147),
– med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om anpassning till klimatförändringar i Europa – tänkbara EU-åtgärder[1],
– med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2009 om 2050: Framtiden börjar i dag – rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatfrågan[2],
– med beaktande av sin resolution av den 16 september 2009 om skogsbränderna sommaren 2009[3],
– med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om EU:s strategi för klimatkonferensen i Köpenhamn (COP 15)[4],
– med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om resultatet av klimatkonferensen i Köpenhamn (COP 15)[5],
– med beaktande av FN:s ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), dess Kyotoprotokoll och resultatet av den 15:e partskonferensen för UNFCCC i Köpenhamn[6],
– med beaktande av direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapssystemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser[7],
– med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling och fiskeriutskottet (A7‑0057/2010), och av följande skäl:
A. Global uppvärmning och klimatförändringar är erkänt ytterst allvarliga hot.
B. Klimatförändringarna kommer att få betydande miljömässiga, ekonomiska och samhälleliga konsekvenser.
C. Även om världen lyckas begränsa och minska växthusgasutsläppen, skulle det fortfarande krävas stora anpassningsinsatser för att hantera de ofrånkomliga effekterna.
D. Även om EU uppnår målet att begränsa klimatförändringen till 2°C kommer Europa att drabbas av en uppvärmning som kännetecknas av extrema regionala klimatförändringar, och nuvarande åtaganden som anmälts till FN:s ramkonvention om klimatförändringar kommer att bidra till att uppvärmningen stiger med 3,5-4°C om de genomförs.
E. Klimatförändringarna kommer att påverka olika områden i Europa på olika sätt, i olika hög grad och vid olika tidpunkter.
F. Såsom påpekats i kommissionens vitbok kommer anpassningen att kräva att EU:s medlemsstater visar solidaritet med missgynnade regioner och de regioner som drabbas hårdast av klimatförändringarna.
G. Sydeuropa och Medelhavsområdet är två särskilt utsatta områden i Europa som redan lider av vattenbrist, torka och skogsbränder, och ny forskning visar att skördarna väntas minska med upp till 25 procent i Sydeuropa fram till 2080[8].
H. Enligt European Respiratory Society ökar dödligheten för personer med andningssvårigheter med 6 procent för varje grad som temperaturen stiger över en given tröskelnivå i en viss stad.
I. Avsnittet i vitboken om den externa dimensionen och pågående arbeten enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar är mycket viktigt, och EU måste agera samstämmigt för att återta den ledande rollen i kampen mot klimatförändringarna och bidra till att skapa en ny ”klimatdiplomati”, vilket Europaparlamentet uppmanar till i sin resolution av den 10 februari 2010 om resultatet av Köpenhamnskonferensen.
J. Klimatförändringarnas följder för ekonomin, samhället och miljön kommer mest att kännas av indirekt genom att ekosystemtjänster av grundläggande betydelse för människors välbefinnande försämras. Därför måste skyddet av ekosystemen utgöra grunden i EU:s anpassningsstrategi.
K. Stigande medeltemperaturer kan leda till ett minskat behov av olja och gas för uppvärmning, men samtidigt ökar antalet dagar då kylning behövs, vilket kan leda till ett ökat behov av el.
L. Den befintliga EU-lagstiftning som direkt berör miljöfrågor bör tillhandahålla enhetliga grunder för att öka EU:s förmåga att hantera klimatförändringarnas följder.
M. Inom de insatser som görs på europeisk nivå bör man ställa upp och upprätthålla högsta möjliga miljöstandarder, på både kort och lång sikt (inbegripet anpassning till klimatförändringar).
1. Europaparlamentet välkomnar ovan nämnda vitbok.
2. Europaparlamentet samtycker till att målet med EU:s föreslagna ram för anpassning ska vara att förbättra EU:s förmåga att klara av klimateffekterna.
3. Europaparlamentet gläder sig särskilt över att man i vitboken fokuserar på ökad motståndskraft för alla ekosystem som ett viktigt försvar mot några av de mest extrema följderna av klimatförändringarna. Naturliga ekosystem är världens viktigaste kolsänkor, eftersom de binder hälften av de globala årliga växthusgasutsläppen och bidrar till både begränsning och anpassning.
4. Europaparlamentet framhåller vikten av att upprätta nationella anpassningsplaner som bygger på ett gemensamt europeiskt ramverk, så att medlemsstaterna kan planera och informera om sina anpassningsåtgärder. Sådana planer måste omfatta en kartläggning av risker och faror som visar vilken infrastruktur och vilka anläggningar som kan utgöra en risk för miljön eller folkhälsan i händelse av ogynnsamma väderförhållanden. Sådan information bör göras tillgänglig för allmänheten och andra medlemsstater.
5. Europaparlamentet framhåller vikten av att integrera anpassningen inom alla EU:s politikområden, särskilt den gemensamma jordbruks- och fiskepolitiken, skogspolitiken och sammanhållningspolitiken samt lagstiftningen om miljökonsekvensbedömning, bygglov och byggnormer. Parlamentet betonar även vikten av att anpassningen blir samstämmig genom en sektorsövergripande strategi som utgår från ekosystemens motståndskraft.
6. Europaparlamentet betonar att de viktigaste insatsområdena som fastställs i vitboken bör prioriteras ytterligare enligt den tidsplan då olika följder förväntas framträda i Europa, för att tillgängliga resurser ska kunna sättas in effektivare.
Att förbättra kunskapsbasen
7. Europaparlamentet delar kommissionens synpunkt att det behövs mer kunskap om klimatförändringarnas följder, så att forskningsbaserad information kan spridas i så stor utsträckning som möjligt och så att lämpliga anpassningsåtgärder följaktligen kan vidtas.
8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga upp en kunskapsbas om klimatförändringarnas följder som inte bara är avsedd för EU utan också för att förmedla kunskaperna till utvecklingsländer och tillväxtländer, så att de kan använda dem till att finna egna lösningar på problemet med klimatförändringarna och effektivt använda medel för klimatskydd.
9. Europaparlamentet betonar att forskningsinsatserna bör stärkas inom ramen för det pågående sjunde ramprogrammet och framtida ramprogram för forskning, i syfte att fylla nuvarande kunskapsluckor om faror (tidigare och sannolika framtida väderleksrelaterade katastrofer) och andra relevanta faktorer såsom socioekonomisk utveckling (nuvarande och framtida geografisk fördelning av hotade tillgångar) vid särskilda platser och tider och att utveckla formerna och tekniken att beräkna kostnaderna för och fördelarna med åtgärder för anpassning till klimatförändringarnas effekter och deras respektive bidrag till att minska utsattheten eller sårbarheten för klimatriskerna, samt att man måste prioritera forskning och finansiering av den tekniska utvecklingen i länder som riskerar att drabbas av höga anpassningskostnader.
10. Europaparlamentet anser att indikatorer för sårbarhet bör utarbetas skyndsamt med tanke på de många olika klimatscenarierna på gemenskapens territorium och understryker att det behövs ytterligare forskning om lämpliga modeller på nationell, regional och lokal nivå och ett fastställande av anpassningskapaciteten inom EU. Parlamentet uppmanar därför Europeiska miljöbyrån att utarbeta rapporter med analyser av riskerna som klimatförändringarna medför för Europas mest utsatta regioner, där man fastställer behov, hinder, tidsplaner, möjligheter, politiska nivåer och anpassningsalternativ, för att få fram strategiska riktlinjer om anpassningsåtgärder och stödja regionala och lokala aktörer i utarbetandet av kraftfulla anpassningsstrategier.
11. Europaparlamentet påminner dock om att osäkerheten kring klimatförändringarnas följder utgör en del av problemet med klimatförändringarna och att beslut i frågan ibland måste fattas innan vetenskaplig visshet föreligger, i överensstämmelse med försiktighetsprincipen.
12. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att anslå resurser till klimatforskning, som effektivast kan bedrivas på europeisk nivå och som kan utgöra en god grund för utformningen av en politik för anpassning till klimatförändringarna.
13. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att se till att detaljerade uppgifter (inbegripet metadata som beskriver metoderna för datauppsättningen) blir lätt tillgängliga för offentliga och privata aktörer. Uppgifter om klimatförändringarna bör betraktas som allmängods och i enlighet med artikel 14 i Inspire-direktivet göras tillgängliga för allmänheten utan kostnad eller till en avgift som täcker kostnaderna för att upprätthålla datauppsättningarna och motsvarande datatjänster.
14. Europaparlamentet betonar att det behövs ett nätverk för lokala och regionala initiativ för anpassning till klimatförändringarna och ett erfarenhetsutbyte inom Europa. Utbyte av bästa metoder kan generera ett mervärde för EU-strategin.
15. Europaparlamentet understryker relevansen av deltagande forskningsmetoder, vilka uppmuntras inom ramen för programmet ”Vetenskap i samhället” i EU:s sjunde ramprogram för forskning. Härigenom främjas ett gemensamt kunskapsbyggande mellan lokala grupper och myndigheter där syftet är att fastställa de bästa anpassningsstrategierna på lokal och regional nivå och säkerställa en bättre kunskapsspridning.
16. Europaparlamentet välkomnar vitbokens initiativ om att inrätta en mekanism och hoppas att denna kan vara klar till 2011, liksom utvecklingen av modeller och prognosverktyg.
17. Europaparlamentet menar att kommissionen bör se till att clearing house-mekanismen utvecklas som en portal, som tar med andra befintliga system som t.ex. det gemensamma miljöinformationssystemet och den globala övervakningen för miljö och säkerhet och att den tillför ett mervärde genom att förbereda EU, medlemsstaterna och privata aktörer vad gäller planeringen, finansieringen och genomförandet av vederbörliga anpassningsplaner.
18. Europaparlamentet understryker vikten av satellitbaserade tjänster, särskilt för räddningsverksamhet i händelse av naturkatastrofer. Parlamentet uppmanar alla inblandade aktörer att snarast möjligt göra GMES fullt operativt.
Integrering av anpassning i EU:s politikområden
Allmän princip
19. Europaparlamentet understryker att det är viktigt med en övergripande strategi som bygger på ekosystemens motståndskraft, skydd av livsmiljöerna och den biologiska mångfalden samt ekosystemtjänsterna samt att de åtgärder som ska vidtas inom alla berörda politikområden blir samstämda och kan samverka.
Vatten
20. Europaparlamentet är särskilt bekymrat över frågan om vatten, en av vår planets viktigaste resurser, eftersom klimatförändringarna i hög grad kommer att påverka mängden vatten och kvaliteten på vatten, särskilt dricksvatten.
21. Europaparlamentet betonar att EU måste förvalta sina vattenresurser effektivare genom en hållbar dubbel strategi, dels genom att öka resursernas potential och aktivt minska efterfrågan och människors slöseri med vatten, dels genom socioekonomiska åtgärder.
22. Europaparlamentet betonar att anpassningskraven måste integreras fullt ut i förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt i enlighet med riktlinjerna av den 30 november 2009.
23. Europaparlamentet betonar vikten av att vattendirektivet (2000/60/EG)[9] genomförs aktivt och att förvaltningsplanerna för avrinningsdistrikt blir effektiva, särskilt när det gäller avrinning i gränsområden och i områden där en hård belastning av vattnet kommer att nå en kritisk nivå eller där översvämningar blir allt vanligare.
24. Europaparlamentet framhåller att det är viktigt att genomföra översvämningsdirektivet som inför en omfattande mekanism för bedömning och övervakning av den ökade risken för översvämning till följd av klimatförändringar och för utveckling av anpassningsstrategier, samt en bedömning av hur miljön och motståndskraftiga ekosystem kan bidra till att kontrollera och minimera översvämningarnas effekter.
Jordbrukssektorn och skogsbruket
25. Europaparlamentet betonar att motståndskraften hos jordbrukets ekosystem behöver förbättras genom en hållbarare användning av naturresurser, särskilt vatten och mark, och genom ett aktivt motverkande av ohållbara metoder och plantering av grödor som är olämpliga på grund av sin vattenförbrukning, samt genom en ökad användning av den biologiska mångfalden inom och mellan arterna när det gäller grödor och djurraser.
26. Europaparlamentet menar att den gemensamma jordbrukspolitiken har en viktig roll att spela när det gäller att bidra till anpassningen och att den behöver utveckla ett mer ekosystembaserat synsätt på jordbruket, skydda och stärka bevarandet av den biologiska mångfalden och andra ekosystemtjänster, inbegripet markskydd, flödvatten och ekologiskt sammanhängande landskap. Parlamentet anser vidare att hållbara jordbruksmetoder kommer att medföra stora vinster för markskyddet, vattenförvaltningen, bevarandet av den biologiska mångfalden och ekosystemens motståndskraft.
27. Europaparlamentet understryker att EU:s åtgärder för skog bör innefatta anpassning, eftersom skogens ekosystem kommer att påverkas kraftigt av klimatförändringarna och de ökade riskerna för bränder.
28. Europaparlamentet välkomnar kommissionen förslag att uppdatera EU:s skogsbruksstrategi och uppmanar kommissionen att snarast möjligt inleda en debatt om skogsskydd.
29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa jord- och skogsbruksåtgärder för skogsplantering i Medelhavsländerna som ett kostnadseffektivt sätt att tillhandahålla grundläggande ekosystemtjänster.
30. Europaparlamentet uttrycker oro över att Europa de senaste åren drabbats av skogsbränder som förstört mer än 400 000 hektar skog per år. Med så stora skogsbränder, särskilt i södra Europa, kan skogarna inte återhämta sig, och detta får allvarliga ekologiska, ekonomiska och samhälleliga följder. De ovanliga väderförhållandena 2007 ledde till jättebränder, som sannolikt kommer att inträffa oftare under kommande år. Den globala uppvärmningen kommer att öka under de följande 30 åren, vilket främst kommer att drabba specifika regioner som är särskilt utsatta för klimatförändringarna.
31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt förslag till en EU‑handlingsplan för anpassning till klimatförändringar prioritera förebyggande och bekämpning av torka och skogsbränder, med tonvikt på södra Europa, såsom parlamentet föreslår i sin resolution om skogsbränderna sommaren 2009[10],
32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram rekommendationer om olika sätt att anpassa nationella räddningstjänster för att klara av klimatförändringarnas följder. Parlamentet uppmanar kommissionen att särskilt vidta åtgärder för att utvidga EU:s taktiska reserv vid skogsbränder ur resurs- och kapacitetssynpunkt.
33. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att utarbeta forskningsprogram för att undersöka hur skog reagerar på högre koldioxidnivåer, högre temperaturer och torka.
34. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen utarbetar forskningsprogram för att utveckla ny teknik för skogsförvaltning av drabbade ekosystem med anledning av de nya förhållanden som klimatförändringarna skapat.
Fiskeri
35. Parlamentet begär att man överväger alternativa fiskeriförvaltningssystem och en minskning av kapaciteten i vissa segment av den europeiska fiskeflottan, i syfte att införa hållbara fiske- och vattenbruksmetoder.
36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra studier för att utvärdera förekomsten av grönalger och deras inverkan på fiskerinäringen. Parlamentet begär även att det ska genomföras en studie av hur de förändringar som det varmare klimatet medför i strömmarna påverkar vissa marina arters förflyttning.
37. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att se till att rekommendationerna för en integrerad förvaltning av kustområdena förstärks och genomförs i ett större sammanhang, så att en integrerad havspolitik förenar all sektorspolitik som berör haven och oceanerna.
38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de anpassningsåtgärder som grundas på ekosystemens motståndskraft integreras i gemenskapens ståndpunkt i samband med internationella förhandlingar om fisket och den marina miljön, framför allt i partnerskapsavtalen om fiske och de regionala fiskeriorganisationerna.
39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att delta aktivt i inrättandet av en s.k. blue carbon‑fond inom UNFCC. Parlamentet betonar att en sådan fond bör utnyttja finansiella mekanismer och samordningsmekanismer för skydd och förvaltning av kustekosystem och marina ekosystem samt för koldioxidbindning i haven som en del i en övergripande marin planeringsram.
Mark
40. Europaparlamentet anser att mark har en stark inverkan på klimatförändringarna, och att klimatförändringarna i sig kan leda till allvarlig markförstöring eller erosion.
41. Europaparlamentet inser att markförstöring i första hand har lokala och regionala orsaker och följder och att subsidiaritetsprincipen följaktligen bör respekteras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna som saknar markskyddslagstiftning att ta sitt ansvar.
Kust- och öområden
42. Europaparlamentet anser att kust‑ och öområden bör komma i fråga för prioriterade anpassningsåtgärder, eftersom de är särskilt utsatta för klimatförändringarnas följder, är tätbefolkade och representerar stora ekonomiska värden.
Hälsa och socialpolitik
43. Europaparlamentet betonar att strategier för anpassning till klimatförändringarna bör ha ambitionen att vara pådrivande när det gäller hållbar tillväxt. Strategierna kan och måste också kunna skapa arbetstillfällen och skydda social rättvisa och därmed bidra till högre sysselsättningsnivåer och till att bekämpa fattigdom och sociala orättvisor.
44. Europaparlamentet betonar att den samhälleliga och sysselsättningsmässiga dimensionen av strategierna för anpassning måste tas i beaktande inom EU:s återhämtningsstrategi.
45. Europaparlamentet påpekar att långtgående anpassningsplaner kommer att bidra till utvecklingen av s.k. gröna jobb i Europa, vilket kommer att hjälpa oss på väg mot en koldioxidfri ekonomi, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att satsa mer för att nå en mer hållbar ekonomisk tillväxt överallt i Europa.
46. Europaparlamentet understryker att man i samband med de höga anpassningskostnaderna måste säkerställa ett tillräckligt skydd för de fattiga i samhället liksom andra utsatta samhällsgrupper.
47. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att senast 2011 utarbeta riktlinjer och övervakningsmekanismer gällande klimatförändringarnas hälsoeffekter. Det finns en ökad risk för spridning av vektorburna sjukdomar och allvarliga luftvägsproblem. EU‑medborgarna behöver upplysas om de effektiva förebyggande åtgärder som rekommenderas av Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar.
48. Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarnas hälsoeffekter troligen i högst grad kommer att drabba de mest eftersatta samhällena, de fattigaste befolkningarna och de mest sårbara grupperna, såsom barn, äldre och de redan sjuka. Det är mycket viktigt att anpassningsåtgärder behandlas med hänsyn till ojämlikheterna i fråga om hälsa, och att sådana åtgärder uppmuntrar agerande som främjar positiva bieffekter för hälsan.
49. Europaparlamentet betonar att befintliga övervaknings- och kontrollsystem för djursjukdomar måste stärkas.
50. Europaparlamentet erkänner den roll som hälsosektorn spelar för anpassning. Parlamentet uppmanar EU att minska sektorns koldioxidavtryck och att säkerställa tillfredsställande finansiering för anpassningsåtgärder i hälsosektorn.
Infrastruktur
51. Europaparlamentet understryker att man måste se till att det i befintlig lagstiftning om industritillstånd och miljökonsekvensbedömning ställs krav på att planerad infrastruktur eller godkänd industriverksamhet tar full hänsyn till förväntade framtida klimatvillkor och de därav följande riskerna, samtidigt som de bibehåller en viss anpassningsförmåga. I många fall vore det lämpligare att låta bli att utveckla utsatta områden, i stället för att bygga upp skydd för att rusta sig för negativa klimateffekter.
52. Europaparlamentet framhåller vikten av att alla bygglov, verksamhetstillstånd, ändringar av markanvändningen, stadsplaner och fysisk planering i allmänhet som ett led i en miljökonsekvensbeskrivning beaktar olika anpassningsscenarier.
53. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt utveckla metoder för klimatsäkring av infrastrukturprojekt, däribland en kostnads- och intäktsanalys och möjliga alternativ.
54. Europaparlamentet föreslår att kommissionen överväger hur lämplig fysisk planering ska uppmuntras (inbegripet kartläggning av risker och hot) som en av möjligheterna den avser att undersöka i samband med miljökonsekvensbedömningen av offentliga och privata investeringar.
55. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att gå vidare med sina planer att införliva klimateffekter i byggnormerna (såsom Eurocodes) för att förbättra byggnadernas motståndskraft i riskområden.
56. Europaparlamentet anser att det ur ett mikroklimatiskt perspektiv är nödvändigt att undvika ytterligare försegling av markytan i tätbefolkade områden och städer.
Transporter
57. Europaparlamentet beklagar att vitboken inte tar upp transportsektorn, trots att denna står för 27 procent av växthusgasutsläppen i EU och verkningsfulla anpassningsåtgärder behövs.
58. Europaparlamentet understryker att även transportsektorn måste utgöra en del av den europeiska strategin mot klimatförändringar, och uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett förslag till ett europeiskt klimat- och transportpaket.
59. Europaparlamentet anser att det är viktigt att stödja en trafikomställning som ett sätt att minska transportsektorns koldioxidutsläpp.
60. Europaparlamentet understryker att alla transportsätt successivt måste internalisera sina externa anpassningskostnader.
61. Europaparlamentet anser att man fortfarande inte i tillräcklig utsträckning känner till eller har beaktat de ekonomiska, sociala och finansiella konsekvenser som de nödvändiga anpassningsåtgärderna får för transportsektorn, såsom följderna av sektorns omorganisation (framför allt på grund av trafikomställningen). Parlamentet uppmanar kommissionen att definiera sårbarhetsindikatorer och metoder för utbyte av bästa praxis och erfarenheter för sektorns olika transportslag (väg, järnväg, luft- och sjöfart).
62. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en effektiv politik för stadstrafiken som motverkar trafikstockningar och föroreningar i storstadsområden genom att utveckla kollektivtrafiken och sammodaliteten och använda intelligenta transportsystem.
63. Europaparlamentet understryker att för att främja en modern och hållbar transportpolitik är det nödvändigt med tillfredsställande ekonomiskt stöd till prioriterade TEN-projekt för järnvägar, sjötransporter och inre vattenvägar under EU:s nästa budgetplaneringsperiod 2014–2020.
64. Europaparlamentet understryker att lagstiftningsprocessen med Eurovinjettdirektivet måste fortsätta för att underlätta internaliseringen av externa kostnader enligt principen att förorenaren betalar, så att det råder lika konkurrensvillkor mellan transportsätten.
Energi
65. Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna har en stor påverkan på energiförsörjningen och efterfrågan på energi i EU:s medlemsstater.
66. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att göra en ingående analys av framtida energiscenarier med beaktande av klimatförändringarnas effekter på infrastrukturen och energiefterfrågan.
67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om elproduktionspotentialen från förnybara energikällor kommer att ändras till följd av klimatförändringarna och pekar särskilt på problemen med kylningen av värmekraftverk och konsekvenserna av det.
68. Europaparlamentet noterar i fråga om kylningen av reaktorer de särskilda riskerna för kärnkraftsanläggningars säkerhet under värmeböljor, ett problem som kan få stora negativa miljökonsekvenser för omgivande vatten och påverka försörjningstryggheten.
69. Europaparlamentet konstaterar att extrema väderleksförhållanden såsom översvämningar och stormar kan skada kraftverk, kraftledningsstolpar, transformatorstationer och elskåp eller slå ut dem tillfälligt. Parlamentet anser att det därför krävs olika kraftfulla elnät för att tillgodose det ökade behovet av flexibla nät, och att både lokala nät och internationella högspänningsnät således behöver förstärkas.
70. Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna kommer att leda till att energianvändningen i byggnader förändras och att den största utmaningen ligger i att komma till rätta med överuppvärmningen av byggnader. Parlamentet anser att naturlig kylning, mekanisk kylning, energiprestanda och genomtänkt fysisk planering i detta sammanhang kan spela en viktig roll.
71. Europaparlamentet anser att regionerna genom att föra en intelligent energipolitik som aktivt främjar förnybar energi, decentraliserad energiförsörjning och energieffektivitet på deras territorium dels kan bidra till kampen mot klimatförändringarnas effekter, dels skapa nya ekonomiska möjligheter och utsikter för sina invånare.
72. Europaparlamentet betonar att åtgärder för energiförsörjning och tillgång till energi måste utformas med hänsyn till solidariteten mellan medlemsstaterna och att EU bör bidra till en global politisk förändring som innebär förbättring av energieffektiviteten och främjande av förnybara energikällor.
73. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att senast den 30 juni 2010 lämna in långtgående, omfattande och realistiska nationella handlingsplaner, som överensstämmer med de modeller och parametrar som fastställts av EU. Behovet av energi från förnybara källor bör i varje medlemsstat huvudsakligen tillgodoses via inhemsk produktion, medan mekanismen för statistiska överföringar av energi från förnybara energikällor mellan medlemsstater bör användas endast när detta bedöms vara helt befogat.
74. Europaparlamentet understryker att man omedelbart bör prioritera ytterligare åtgärder som främjar gemenskapens strategi, som har som mål att öka energieffektiviteten med 20 % till 2020. Samtidigt bör man vid utvärderingen av befintliga handlingsprogram för energieffektivitet undersöka möjligheten att göra detta mål rättsligt bindande på gemenskapsnivå.
Biologisk mångfald
75. Europaparlamentet uppmanar, mot bakgrund av att Natura 2000 utgör en central pelare i EU:s politiska insatser för att bevara ekosystem under ändrade klimatförhållanden, till en aktiv förvaltning av Natura 2000-områden och andra landskap av betydelse, med vederbörlig finansiering från EU och medlemsstaterna och baserad på nära samarbete med och samråd med lokalsamhället. Parlamentet betonar vidare behovet av riktlinjer för att säkerställa konnektiviteten mellan naturområden. Parlamentet understryker – och det framgår även av kommissionens konsekvensanalys (SEK(2008)2887) som bifogas kommissionens meddelande om en EU-strategi mot invaderande arter – att det fortfarande finns mycket att lära om invaderande arters omfattning och inträdesvägar, hur de påverkar ekosystemen och hur klimatförändringarna kommer att påverka invasioner av främmande arter.
76. Europaparlamentet betonar att motståndskraften hos såväl terrestra som marina ekosystem sist och slutligen är beroende av att den biologiska mångfalden bevaras.
77. Europaparlamentet framhåller att befintlig EU-lagstiftning, såsom vattendirektivet[11] och ramdirektivet om en marin strategi[12] kan bidra till ekosystemens motståndskraft i Europa, om bara förvaltningsplanerna omfattar ett ekosystembaserat synsätt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att ge högsta prioritet åt att genomföra dessa strategier.
78. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att undersöka fenomenet med att främmande arter invaderar europeiska ekosystem (t.ex. tropiska marina arter i Medelhavet) och att utarbeta lämpliga strategier för att motverka det.
Stadsmiljöer
79. Europaparlamentet betonar att nästan 75 procent av Europas befolkning bor i stadsområden och att klimatförändringarna är ytterligare en faktor som påverkar livskvaliteten i städerna. Parlamentet uppmanar Europeiska miljöbyrån att undersöka hur klimatförändringarna förväntas påverka mikroklimatet i stadsområden (med beaktande av t.ex. den urbana värmeöeffekten).
Migration
80. Europaparlamentet betonar att klimatförändringarna sannolikt kommer att medföra stora, miljöbetingade folkförflyttningar från områden som redan är ursprung för migrationsströmmar till Europa (Afrika, Mellanöstern, södra Asien och Sydostasien).
81. Europaparlamentet betonar att miljöbetingad migration ska beaktas i den långsiktiga planeringen av utvecklingsbiståndet, så att lämpliga förebyggande och snabba humanitära åtgärder kan vidtas i ursprungsländerna.
Kulturarvet
82. Europaparlamentet framhåller betydelsen av anpassningsåtgärder där man tar hänsyn till alla aspekter av det europeiska kulturarvet.
Struktur och styrning
83. Europaparlamentet framhåller att lokala och regionala myndigheter måste erkännas som centrala aktörer i kampen mot klimatförändringarnas skadliga följder.
84. Europaparlamentet betonar vikten av att ingripanden, sektorsövergripande integrering och konsolidering av miljöns motståndskraft görs på lämplig nivå för att åtgärderna ska bli så effektiva som möjligt.
85. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en samordnad strategi i samband med anpassningen för att garantera territoriell sammanhållning inom EU.
86. Europaparlamentet anser att det bör vidtas åtgärder för att förena ekonomisk innovation och hållbarhet med miljöskydd för att därmed minimera konflikterna mellan ekologiska och ekonomiska intressen.
87. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder med anledning av förslaget att införa bindande nationella och regionala anpassningsstrategier.
88. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en omfattande strategi för försäkringsbranschens roll med hänsyn till riskmedvetande och riskfördelning.
89. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla de offentlig-privata partnerskap som krävs för att skapa ett långsiktigt, starkt och effektivt ramverk för hantering av klimatrisker (omfattande alla aspekter, från riskmedvetenhet till riskdelning och återhämtning), där myndigheter visar ett starkt ledarskap och engagemang.
90. Europaparlamentet anser att de yttersta randområdena, på grund av sin speciella situation enligt artikel 349 i Lissabonfördraget och sitt tropiska läge, är särskilt utsatta för klimatförändringarnas följder och därför bör uppmärksammas särskilt av kommissionen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en konsekvensanalys och utarbeta en särskild handlingsplan för dessa regioner och att stödja utbyte av information och bästa metoder mellan de lokala myndigheterna i dessa regioner och de lokala myndigheterna i tredjeländer som ligger i deras geografiska närområde.
91. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo utnyttja sina nya rättigheter enligt artikel 260 i Lissabonfördraget i syfte att fullgöra sin uppgift som fördragens väktare.
Finansiering
92. Europaparlamentet framhåller att EU:s budget för närvarande inte återspeglar EU:s politiska prioriteringar när det gäller anpassning till klimatförändringarna.
93. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för översynen av den nuvarande fleråriga budgetramen inrikta sig på EU‑budgetens förmåga att klara av klimatförändringarna. Parlamentet framhåller att klimatförändringar, och särskilt anpassningsåtgärder, bör prioriteras högt i nästa fleråriga budgetram, och man bör se till att de medel som krävs blir tillgängliga.
94. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för översynen av EU:s budget och för att se till att klimatförändringarnas följder tas med i budgeten, föreslå ett förfarande för klimatsäkring.
95. Europaparlamentet uppmanar till att man i framtiden prioriterar klimatförändringar, särskilt genom att integrera anpassningsstrategier i EU:s politik.
96. Europaparlamentet kräver att effekterna av klimatförändringarna noggrant bör utvärderas i samband med godkännandet av förslag till EU-finansierade projekt för energieffektivitet, avfallshantering och utveckling av infrastruktur.
97. Europaparlamentet betonar att målen i fråga om klimatförändringar och miljöskydd bör integreras i de mål för utjämning och tillväxt som ingår i EU:s sammanhållningspolitik, utan att för den skull ta över strukturpolitikens traditionella uppgifter.
98. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt och i överensstämmelse med EU:s strategi för hållbar utveckling[13] lägga fram en färdplan för en sektorsuppdelad reform av subsidier som har betydande negativa miljöeffekter i syfte att stegvis avskaffa dem. Parlamentet betonar vidare att ekonomiska resurser som frigörs genom denna reform ska gå till anpassningsinsatser och gröna jobb.
99. Europaparlamentet framhåller att medel som har gjorts tillgängliga genom olika ekonomiska återhämtningsplaner också bör gå till investeringar i klimatanpassning och i vilket fall som helst måste klimatsäkras.
100. Europaparlamentet betonar förebyggandeprincipen för anpassning till klimatförändringarna och uppmanar kommissionen att utarbeta koncept för att allmänheten inte ska behöva stå för kostnader som uppstått till följd av att anpassningsåtgärder inte vidtagits.
101. Europaparlamentet stöder kommissionens uppmaning till rådet att återuppta översynen av Europeiska unionens solidaritetsfond med vars hjälp skador orsakade av naturkatastrofer eller av mänsklig verksamhet kommer att kunna hanteras mycket effektivare, flexiblare och snabbare.
102. Europaparlamentet understryker att merparten av intäkterna från auktioneringen av utsläppsrätter i EU:s system för handel med utsläppsrätter, däribland auktioneringen för luftfart och sjötransporter, bör avsättas för att hjälpa medlemsstaterna och utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringarna. Åtgärderna bör också omfatta hållbara transportsätt i Europa såsom järnvägstransporter. Parlamentet kräver att de medel som i EU:s system för handel med utsläppsrätter redan har öronmärkts för solidaritet och tillväxt i gemenskapen (intäkter från utauktioneringen av 10 procent av det totala antalet utsläppsrätter) ska fördelas mellan medlemsstater med lägre inkomstnivåer och jämt mellan anpassnings- och begränsningsåtgärder.
103. Europaparlamentet kräver att man vid tilldelningen av medel från EU:s system för handel med utsläppsrätter och andra gemenskapskällor för att hjälpa medlemsstater att anpassa sig till klimatförändringar ska ta hänsyn till hur utsatt varje medlemsstat eller region är för klimatförändringar.
104. Europaparlamentet erkänner industriländernas historiska ansvar för de nuvarande globala temperaturhöjningarna. Parlamentet upprepar sina uttalanden i resolutionen av den 10 februari 2010, däribland att EU:s åtaganden att finansiera klimatinsatser i utvecklingsländer bör vara nya och gå utöver det befintliga offentliga utvecklingsbiståndet och vara fristående från det årliga budgetförfarandet i medlemsstaterna.
Extern dimension
105. Europaparlamentet påminner om att anpassningsåtgärder måste integreras i EU:s utrikespolitik, i enlighet med punkt 8 i Köpenhamnsavtalet.
106. Europaparlamentet framhåller att värdet av ekosystemtjänster och ekosystemens motståndskraft är ännu större i de minst utvecklade länderna[14]. Parlamentet betonar att klimatanpassningsstrategier, och särskilt strategier för ekosystemens motståndskraft, bör tas i beaktande i alla internationella förhandlingar, även handelsförhandlingar.
107. Europaparlamentet är fast övertygat om att EU måste behålla och stärka sin ledarroll i den internationella kampen mot den globala uppvärmningen och anser att alltför sena åtgärder kommer att öka risken för negativa miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser och kan medföra högre kostnader.
108. Europaparlamentet framhåller att den europeiska ramen för anpassningsåtgärder för att bli framgångsrik måste ingå i ett sammanhållet och långtgående globalt avtal (med rättsligt bindande mål) om åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna, och att EU måste gå i täten för detta.
109. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det kommande åttonde ramprogrammet (FP8) överväga att öka de offentliga anslagen för internationellt samarbete i
a. utvecklade länder för att öka spridningen av förnybar energi,
b. utvecklingsländer för att stödja deras kamp mot klimatförändringar som påverkar de mest utsatta regionerna i dessa länder, varvid hänsyn alltid bör tas till förhållandena i varje region, med utgångspunkt i den sociala och ekonomiska utvecklingen i dessa regioner i utvecklingsländer med vilka internationellt samarbete har inletts,
c. tredjeländer som gränsar till EU och där konsekvenserna av klimatförändringarna liknar dem som kan observeras inom EU.
Styrgrupp för effekter och anpassning
110. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att inrätta en styrgrupp för effekter och anpassning, och framhåller att det är viktigt att det i styrgruppen ingår regionala och lokala aktörer förutom statliga företrädare. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det i gruppen ingår företrädare från parlamentet som observatörer samt privata aktörer i egenskap av sakkunniga. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att styrgruppen ägnar särskild uppmärksamhet åt klimatförändringarnas allvarligaste hälsoeffekter, såsom ökningen av väderleksrelaterade dödsfall och vektorburna sjukdomar.
Kommissionens lägesrapport
111. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2012 rapportera till parlamentet om hur långt man kommit när det gäller genomförande av ovan nämnda vitbok.
0
0 0
12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.
- [1] EUT C 247 E, 15.10.2009, s. 41.
- [2] Antagna texter, P6_TA(2009)0042.
- [3] Antagna texter, P7_TA(2009)0013.
- [4] Antagna texter, P7_TA(2009)0089.
- [5] Antagna texter, P7_TA(2010)0019.
- [6] UNFCCC Förslag till beslut -/CP.15, Köpenhamnsavtalet, FCCC/CP/2009/L.7.
- [7] EUT L 140, 5.6.2009, s. 63.
- [8] Gemensamma forskningscentret – Institutet för tekniska framtidsstudier: ”Impacts of climate change in agriculture in Europe. PESETA-Agriculture study”, EUR 24107 EN, 2009.
- [9] EGT L 327, 22.12.2000, s. 1.
- [10] Antagna texter, P7_TA(2009)0013.
- [11] Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EUT L 327, 22.12.2000, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2008/32/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s.60).
- [12] Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (Ramdirektiv om en marin strategi), EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.
- [13] ”Översyn av den europeiska strategin för hållbar utveckling”, rådets dokument 10917/06.
- [14] Convenient Solutions to an Inconvenient Truth: Ecosystem based Approaches to Climate Change”, Världsbanken, Miljöavdelningen, 2009 och ”The Natural Fix? The Role of Ecosystems in Climate Mitigation”, UNEP, 2009.
MOTIVERING
Klimatförändringarna kan sammanfattas som färre dagar med regn men kraftigare nederbörd, mindre snö och längre torrperioder.
Detta får direkta följder för landskapet och ökar jorderosionen och risken för översvämningar, medan mängden snö minskar vilket i sin tur hindrar underjordiska akviferer från att fyllas på. Den nuvarande vattenförvaltningen visar klart varför vi behöver våra metoder när det gäller nuvarande resursförvaltning. Regnvattnet måste bevaras så länge som möjligt där regnen faller och vattenförekomster bör anpassas för att öka retentionstiden på grund av de allt större riskerna med störtfloder. Flodbäddar ska förvaltas på vederbörligt sätt med vattenfall som till följd av en sådan förvaltning kan utnyttjas till att producera el. Längre perioder av torka kommer att öka risken för skogsbränder. I detta fall består anpassningen av att minska brandrisken genom en gallring av skogen vilket kommer att leda till färre bränder och att spridningshastigheten minskas. Utnyttjandet av biomassaavfall från skog och jordbruk kommer att bidra väsentligt till anpassningskapaciteten. Anpassningsåtgärderna är väsentliga för att kunna hantera de dynamiska utmaningar som klimatförändringarna ger upphov till, samtidigt som de också förbättrar EU:s säkerhets- och servicekapacitet. Anpassning på makroplan är en väsentlig uppgift som skulle göra det möjligt för oss att förbättra våra nuvarande system för krishantering genom en kombination av satellit- och landbaserade observationer, så att det kan göras korttidsprognoser för allvarliga händelser. Anpassning på makroplan har med begränsning av klimatförändringarna att göra, men är inte nödvändigtvis identiskt med detta.
Vitboken är dock bara ett förberedande arbete som syftar till att ge en bred politisk ram utifrån vilken man senare kan utarbeta de planer och strategier som krävs. Mot denna bakgrund innehåller utskottets initiativbetänkande inte några specifika hänvisningar till de många detaljerna på en rad politikområden utan anger huvuddragen i en allmän strategi om hur EU i större utsträckning ska kunna stå emot klimatförändringarnas effekter. När specifika planer kommer att utarbetas kommer det säkert att finnas utrymme för en grundlig analys, i synnerhet om finansieringsaspekten. Finansieringen kan för övrigt först fastställas när det finns en klar uppfattning om vad som ska uppnås. Huvudpunkterna i en omfattande anpassningsstrategi bör vara följande: en betoning på kommunikation (insamling och spridning av uppgifter till berörda nationella och lokala nätverk), inbegripet en tydlig uppfattning om hur anpassningsinsatserna bör fördelas baserat på nationell, regional och lokal anpassningskapacitet och deras territoriella täckningsområde; inriktning på en god förvaltningsstruktur för en verkligt politisk effektivitet; integrering av klimatanpassning på alla EU:s politikområden. Den territoriella dimensionen bör bara vara en operationell dimension, inte längre ett mål för en så viktig strategi som anpassning. Det avgörande problemet är markanvändning och en konsekvent planering härav. I vissa av förslagen till vitboken påpekas att man måste se på förhållandet mellan anpassningar till klimatförändringar och folk- och djurhälsan. Slutligen måste försäkringsbranschens roll ses över med tanke på de ökade riskerna genom att nya former av offentlig-privata partnerskap föreslås.
YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (24.2.2010)
till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
om kommissionens vitbok ”Anpassning till klimatförändringarna: en europeisk handlingsram”
(2009/2152(INI))
Föredragande: Marisa Matias
FÖRSLAG
Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
A. Klimatförändringar är ett globalt fenomen och deras effekter är ojämnt fördelade över världens regioner och de olika sektorerna. Socioekonomiska effekter, kostnader och fördelar kommer att variera både i utvecklingsländerna och i mer utvecklade länder. I insatserna mot klimatförändringar måste det därför finnas anpassningsåtgärder och strategier som på ett effektivt sätt ser till att hållbar utveckling uppnås med tydliga och heltäckande handlingsplaner inom alla relevanta sektorer.
B. Det går inte alltid att hålla isär begränsning av klimatförändringarnas orsaker och anpassningsåtgärder för att minska deras effekter. De lagstiftningsförslag som EU nyligen har lagt fram om märkning av däck, energimärkning, och byggnaders energiprestanda ingår i energieffektivitetspaketet. Dessa har en viktig funktion att fylla när det gäller att minska koldioxidutsläppen och måste också integreras i framtida åtgärder för nya energimönster.
C. Enligt det reviderade direktivet om ett system för handel med utsläppsrätter bör medlemsstaterna öronmärka minst 50 procent av inkomsterna från EU:s system för utsläppshandel till begränsnings- och anpassningsåtgärder.
D. Klimatförändringarna kommer oundvikligen att påverka energiförsörjningen, liksom externa aspekter av en trygg energiförsörjning för EU och EU:s efterfrågan på energi. Väderförhållanden såsom skyfall, stigande temperaturer, värmeböljor, perioder av torka, svåra stormar, översvämningar och bränder kan orsaka allvarliga avbrott i och skador på energiinfrastrukturen och direkt påverka produktionen och transporten av energi samt distributionen till slutanvändarna.
E. En diversifiering av energikällor, distributionskanaler och energileverantörer är viktig för att garantera lika möjligheter till en adekvat energiförsörjning och stämmer dessutom överens med EU:s mål att öka användningen av förnybar energi och minska koldioxidutsläppen.
F. Kommissionen och medlemsstaterna bör integrera anpassningsåtgärder när man genomför och reviderar befintlig och ny lagstiftning och politik eller befintliga och nya program.
1. Europaparlamentet konstaterar att extrema klimatfenomen i kombination med stigande havsnivåer och större variation i nederbörden kräver nya projekt och anpassningsåtgärder för att kunna genomföras, särskilt inom jordbruket och i förvaltningen av flod- och avrinningsområden, men även i de befintliga infrastruktursystemen som innebär höga driftskostnader, vilka dock ändå är rimliga eftersom de på medellång till lång sikt kommer att vara betydligt lägre än kostnaderna om ingenting görs. Dock kräver parlamentet att den vetenskapliga grunden för dessa åtgärder ska uppfylla kriterierna från klimatforskning med lämpliga sakkunnigbedömningar, konsekvensanalyser och ständigt uppdaterade forskningsrön på ett sätt som medger insyn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att informera om dessa kostnader och deras fördelning i en särskild nationell handlingsplan.
2. Europaparlamentet noterar att utvecklingen av sammankopplad energiinfrastruktur och bredbandstäckning på europeisk nivå skulle underlätta anpassning genom ökad adaptiv kapacitetsuppbyggnad och större riskfördelning.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det görs en grundlig bedömning av eventuella risker till följd av klimatförändringar för kritisk infrastruktur, såsom energi- och telekommunikationsnät, vilka är nödvändiga för att den inre marknaden ska fungera.
4. Europaparlamentet håller med om att metoder för att ”klimatsäkra” infrastrukturprojekt bör utvecklas så snart som möjligt.
5. Europaparlamentet noterar att nya insatser inom alla branscher behövs för att undvika katastrofer, exempelvis ökad säkerhet och flera kontroller av energianvändningen eller energiproduktionen som utvidgar befintliga harmoniserade byggstandarder, såsom eurokoder för godkännande av användningen av industriella byggnader. Standarderna måste vara förenliga med direktiv 85/337/EEG, ändrat genom direktiv 97/11/EG, och direktiv 2001/42/EG om miljökonsekvensbeskrivning och strategisk miljöbedömning.
6. Europaparlamentet betonar att åtgärder för energiförsörjning och tillgång till energi måste utformas med hänsyn till solidariteten mellan medlemsstaterna och att EU bör bidra till en global politisk förändring som innebär förbättring av energieffektiviteten och främjande av förnybara energikällor. EU måste garantera förnybar energi i enlighet med den tidsplan som anges i direktiv 2009/28/EG. Medlemsstaterna bör lämna in sina ambitiösa, omfattande och realistiska nationella handlingsplaner senast den 30 juni 2010 enligt de modeller och parametrar som fastslås av EU och tänka på att varje medlemsstats behov av energi från förnybara energikällor huvudsakligen bör tillgodoses via inhemsk produktion, medan mekanismen för statistiska överföringar av energi från förnybara energikällor mellan medlemsstater endast bör tillgripas när detta bedöms vara helt befogat.
7. Europaparlamentet understryker samtidigt att omedelbar prioritering bör ges åt ytterligare åtgärder för att främja gemenskapens strategi om att uppnå målet om en ökning av energieffektiviteten med 20 % till 2020. Samtidigt bör man vid utvärderingen av befintliga handlingsprogram för energieffektivitet undersöka möjligheten att göra detta mål rättsligt bindande på gemenskapsnivå.
8. Europaparlamentet påpekar att EU och medlemsstaterna tydligt bör ange storleken på deras ekonomiska bidrag till tekniskt partnersamarbete mot bakgrund av de åtaganden som gjordes vid klimatkonferensen i Köpenhamn vad gäller användningen av auktionsinkomsterna från EU:s system för utsläppshandel och om finansieringen för snabbt igångsättande, för att öka både privata och offentliga investeringar, särskilt vad gäller deras kommande nationella handlingsplaner för energieffektivitet och förnybar energi. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande där man efterlyser kraftigt ökade medel för energiforskning i syfte att utveckla en hållbar energiekonomi.
9. Europaparlamentet är medvetet om att de pågående klimatförändringarna kraftigt påverkar den ekonomiska utvecklingen och riskerar att orsaka allvarliga avbrott i den ekonomiska och sociala verksamheten. Parlamentet anser att ekonomiska anpassningsåtgärder, däribland en omställning till en mer hållbar industriproduktion, också kräver att tillräckliga medel avsätts för begränsnings- och anpassningsåtgärder, och att man för dessa åtgärder behöver använda inte endast inkomster från systemet för utsläppshandel – det finns ett åtagande enligt relevant lagstiftning att låta minst 50 procent av dessa intäkter gå till klimatåtgärder, inklusive anpassningsåtgärder, både i EU och i utvecklingsländerna – utan även innovativa medel både från offentligt och privat håll. Parlamentet framhåller att medel som har gjorts tillgängliga genom olika ekonomiska återhämtningsplaner också bör användas till investeringar i klimatanpassning och alltid bör klimatsäkras.
10. Europaparlamentet anser att konsekvenser för en sektor, även i samband med anpassningsbeslut, ofta får följder för andra sektorer. Kommissionen uppmanas därför att beakta detta samspel när den vidtar anpassningsåtgärder.
11. Europaparlamentet understryker att befintlig lagstiftning om näringslicenser och miljökonsekvensbedömningar måste beakta klimatförändringarnas effekter på all planerad infrastruktur och industriell verksamhet. Parlamentet betonar att effekterna av klimatförändringarna i samband med energiinfrastruktur bör beaktas både i enskilda infrastrukturområden och i nationella och europeiska energisystem.
12. Europaparlamentet konstaterar att små och medelstora företag i många sektorer är särskilt sårbara inför klimatförändringar och ofta inte tillräckligt förberedda. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma små och medelstora företags beredskapsnivå inför klimatförändringar, även tillgängliga försäkringssystem, och att hitta lämpliga sätt att komma till rätta med problemet.
13. Europaparlamentet lyfter fram vikten av att upprätta nationella anpassningsplaner som bygger på ett gemensamt europeiskt ramverk så att medlemsstaterna kan planera och informera om sina anpassningsåtgärder, även de som rör energisystem och energipolitik. Sådana planer bör innehålla riskkartor över energi- och industrianläggningar som kan utgöra en risk för miljön eller folkhälsan i händelse av ogynnsamma väderförhållanden. Parlamentet skulle vilja att denna information görs tillgänglig för allmänheten och de andra medlemsstaterna.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i det kommande åttonde ramprogrammet (FP8) överväga att öka de offentliga anslagen för internationellt samarbete med både
a. de utvecklade länderna för att öka spridningen av förnybar energi,
b. utvecklingsländerna för att stödja deras kamp mot klimatförändringar som påverkar de mest utsatta regionerna i dessa länder, varvid hänsyn alltid bör tas till förhållandena i varje region, med utgångspunkt i den sociala och ekonomiska utvecklingen i dessa regioner i utvecklingsländer med vilka internationellt samarbete inleds, och
c. tredjeländer som gränsar till EU och där konsekvenserna av klimatförändringarna liknar dem som kan observeras inom EU.
15. Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att öka de ekonomiska resurserna för forskning och utveckling inom klimatförändringar. Med tanke på den vetenskapliga osäkerheten om klimatförändringarnas tidsperspektiv och utbredning och om vilka geografiska områden och produktionssektorer som särskilt kommer att påverkas i Europa anser parlamentet att det är särskilt nödvändigt att anslå resurser till klimatforskning, som effektivast kan bedrivas på europeisk nivå och som kommer att utgöra en stabil grund för utformningen av en politik för anpassning till klimatförändringarna. Vidare bör ökade medel gå till det initiativ som kommissionen tillsammans med medlemsstaterna ska utarbeta om ett integrerat och världsomfattande system för miljöinformation för att förbättra tillgången till data om miljöförändringar. Andra åtgärder måste också övervägas, såsom en kraftig förstärkning av finansieringen för begränsnings- och anpassningsåtgärder i samband med FoU-projekt och program.
16. Europaparlamentet välkomnar kommissionens nyligen offentliggjorda meddelande om att investera i utvecklingen av teknik med låga koldioxidutsläpp (SET-Planen). Detta meddelande tydliggör att den innovativa tekniska utveckling som krävs för att målen i EU:s energi- och klimatpolitik ska kunna uppnås förutsätter direkt samverkan mellan offentliga investeringar och den privata sektorn. Samtidigt måste EU:s färdplan för investeringar i sådan teknik prioritera teknik för förnybar energi och säkerställa att alla marknadsaktörer, särskilt små och medelstora företag, deltar i energieffektivitetsprojekt.
17. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med satellitbaserade tjänster för räddningsverksamhet i händelse av naturkatastrofer. Parlamentet välkomnar i sammanhanget det snabba stöd som GMES-systemet gav räddningstjänsterna efter den dramatiska jordbävningen i Haiti. Parlamentet uppmanar alla inblandade att snarast möjligt göra GMES-systemet fullt operativt.
18. Europaparlamentet betonar därför hur viktiga lokala initiativ är, såsom återbeskogning och skogsplantering, för ett aktivt engagemang i kampen mot klimatförändringarna och framhåller vikten av informationsutbyte om bästa praxis och lämpliga upplysningskampanjer om hur kust- och bergslandskap, öar och låglänt terräng ska anpassa sig till klimatförändringarna, tillsammans med mer omfattande initiativ från nationella myndigheter och EU för att mer effektivt kunna genomföra gemenskapens lagstiftning, strategier och program på området. Samtidigt påpekar parlamentet att randområden kan spela en ytterst viktig roll tack vare en decentraliserad energiproduktion som bidrar till större energieffektivitet genom minskad nätförlust och förbättrad efterfrågestyrning.
19. För att få tillräckliga kunskaper om klimatanpassning och främja utvecklingen av anpassningsteknik anser Europaparlamentet att alla befintliga EU‑initiativ ska utnyttjas fullt ut, som initiativet att inrätta kunskaps- och innovationsgrupper om klimatförändring och anpassning och låta dessa ingå i Europeiska institutet för innovation och teknik.
20. Europaparlamentet framhåller att när det gäller att åstadkomma ett lyckosamt genomförande av den europeiska handlingsramen för anpassning är det absolut nödvändigt att den ingår i ett sammanhållet och ambitiöst världsomspännande avtal (med rättsligt bindande mål) om åtgärder i kampen mot klimatförändringarna, och att EU går i täten för detta.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande |
23.2.2010 |
|
|
|
||
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
43 3 0 |
||||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Jean-Pierre Audy, Zigmantas Balčytis, Zoltán Balczó, Ivo Belet, Bendt Bendtsen, Reinhard Bütikofer, Maria Da Graça Carvalho, Giles Chichester, Ioan Enciu, Norbert Glante, Fiona Hall, Romana Jordan Cizelj, Arturs Krišjānis Kariņš, Lena Kolarska-Bobińska, Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz, Marisa Matias, Judith A. Merkies, Angelika Niebler, Jaroslav Paška, Anni Podimata, Miloslav Ransdorf, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Paul Rübig, Amalia Sartori, Francisco Sosa Wagner, Konrad Szymański, Britta Thomsen, Ioannis A. Tsoukalas, Claude Turmes, Niki Tzavela, Vladimir Urutchev, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
António Fernando Correia De Campos, Ilda Figueiredo, Yannick Jadot, Oriol Junqueras Vies, Ivailo Kalfin, Bernd Lange, Werner Langen, Alajos Mészáros, Tiziano Motti, Vladko Todorov Panayotov, Silvia-Adriana Ţicău, Hermann Winkler |
|||||
YTTRANDE från utskottet för transport och turism (1.2.2010)
till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
om kommissionens vitbok: Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram
(2009/2152(INI))
Föredragande: Dominique Vlasto
FÖRSLAG
Utskottet för transport och turism uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
A. Transportsektorn står för cirka 27 procent av EU:s utsläpp av växthusgaser, och andelen ökar.
B. Vid Europeiska rådets möte den 8–9 mars 2007 bekräftade EU sitt mål att minska sina växthusgasutsläpp med 20 eller 30 procent till 2020 jämfört med 1990 års nivåer, om ett internationellt avtal ingås. Detta mål kan inte uppnås utan en strategi där målet omfattar transportsektorn.
C. Europaparlamentet anser att klimatförändringarna är ett fenomen som huvudsakligen orsakats av mänskliga aktiviteter och att utmaningen består i att samla alla berörda aktörer för att få till stånd en hållbar global strategi för klimatet som kombinerar förebyggande och begränsande åtgärder med anpassningsåtgärder, och menar att sådana strategier bör utarbetas och gälla dels enskilda sektorer, dels flera sektorer.
1. Europaparlamentet beklagar att ingen hänsyn tas till transportsektorn i kommissionens vitbok ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram” (KOM(2009)0147) och hoppas att man i den kommande vitboken om en framtida gemensam europeisk transportpolitik fram till 2020 lägger tonvikten vid att integrera åtgärder för begränsning av och anpassning till klimatförändringarnas effekter i transportpolitiken.
2. Europaparlamentet påpekar att de budgetmedel som anslagits för att finansiera de åtgärder som klimatförändringarna kräver är otillräckliga.
3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som en del av sin andra översyn av de finansiella bestämmelserna för EU-finansierade program, föreslå nya strategier för finansiering av och investering i transporter samt innovativa integrerade finansieringsinstrument, som handlar om anpassning till klimatförändringar och är mycket viktiga för en lyckad transportpolitik inom EU.
4. Europaparlamentet betonar att det kommer att vara särskilt svårt för transportsektorn att anpassa sig till klimatförändringarna och att det är företagen inom denna sektor som hittills har gjort de största ansträngningarna. Parlamentet anser dock att de insatser för klimatanpassning som görs av sektorn och dess företag inte endast får vara ensidiga, framför allt inte med tanke på de utmaningar som konkurrenskraften i hela den europeiska ekonomin står inför, och att full hänsyn därför bör tas till dessa i anpassningsstrategin, särskilt genom nya åtgärder för att stärka transportsektorn.
5. Europaparlamentet anser att man fortfarande inte i tillräcklig utsträckning känner till eller har beaktat de ekonomiska, sociala och finansiella konsekvenser som åtgärderna för att bekämpa klimatförändringarna får för transportsektorn, såsom effekterna av sektorns omorganisation (t.ex. på grund av trafikomställningen och kapaciteten för multimodala transporter). Parlamentet understryker att kommissionen borde samla in uppgifter om sektorns framsteg och definiera sårbarhetsindikatorer och metoder för utbyte av bästa praxis och erfarenheter för de olika komponenterna (väg, järnväg, luft och sjö).
6. Europaparlamentet påminner om förslaget till resolution av den 22 april 2009 om den framtida TEN‑T-strategin, där det betonas att frågor om klimatförändringar och hållbar utveckling bör integreras i infrastrukturpolitiken för samtliga transportsätt för att uppnå EU-målen om minskade koldioxidutsläpp.
7. Europaparlamentet anser att man vid översynen av TEN‑T bör se till att projekten kan anpassas till och bemöta effekterna av klimatförändringarna.
8. Europaparlamentet betonar att kommissionen, i en ny plan för hållbara transporter i Europas städer om att anpassa våra städer till klimatförändringarnas effekter, bör utvärdera hur effektiva olika transportsätt är när det gäller att distribuera varor och hur möjligheten att kombinera olika transportsätt kan förbättras i våra städer.
9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en effektiv politik för stadstrafiken som motverkar trafikstockningar och föroreningar i storstadsområden genom att utveckla kollektivtrafiken och sammodaliteten och använda intelligenta transportsystem.
10. Europaparlamentet är positivt till de åtgärder som föreslås för att stärka den fysiska infrastrukturen. Parlamentet framhåller att dessa åtgärder bör omfatta både utbyggnad och underhåll av infrastruktur, däribland transportinfrastruktur, och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till behovet av att omvärdera säkerhetsstandarder och tekniska standarder mot bakgrund av nya klimateffekter i arbetsprogrammet för de gemenskapsorgan som arbetar inom transportsäkerhet.
11. Europaparlamentet anser att bergsområdena i EU kommer att drabbas särskilt hårt av klimatförändringarna, som ökar snabbare i dessa sårbara regioner, med konsekvenser för sysselsättning, tillgänglighet, markanvändning, turism och infrastruktur. I vitboken skulle man därför ha kunnat fastställa särskilda åtgärder för att stärka bergsområdena. Parlamentet föreslår således att kommissionen, inom ramen för en allmän politik för fysisk planering för att möta detta problem, utarbetar EU‑riktlinjer för klimatanpassning i de bergsområden och geografiska områden som är lika känsliga som kust- och havsområden.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta särskilda åtgärder för att skydda kustområden och marina miljöer, i linje med den gemensamma havspolitiken, där man tillbörligt beaktar sjötransport, skydd av marina miljöer samt förvaltning och utveckling av kustområden som en del av en integrerad strategi.
13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att investera i forskning och innovation för att anpassa transportsektorn och dess infrastruktur till klimatförändringarnas effekter och extrema väderförhållanden, särskilt i kust- och havsområden, bergsområden och jordbävningskänsliga områden, samt i forskning för att minska de faktorer som orsakar klimatförändringar, bland annat program för miljövänliga bilar, intelligenta transportsystem och trafikstyrning.
14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja och stödja den långsiktiga integrerade planeringen av transport- och energiinfrastrukturer samt den fysiska planeringen.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående börja arbeta för bättre kunskaper om och observationer av klimatförändringarna via Europeiska miljöbyrån, det gemensamma forskningscentrumet och det europeiska observationsorganet för torka, och om möjligt använda ny observationsteknik via satellit och intelligenta transportsystem.
16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen rent konkret att särskilt uppmärksamma kartläggning och utvärdering av klimateffekterna i bergs- och kustområden där stigande temperaturer och havsnivåer, enligt prognoserna, allvarligt skulle kunna påverka turismsektorn, som dessa regioner till stor del är beroende av, och att i lämpliga fall föreslå åtgärder.
17. Europaparlamentet anser att de åtgärder som föreslås i vitboken i fråga om instrument och medel är mycket vaga. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera finansieringssätt som överensstämmer med principen om att förorenaren ska betala för alla transportsätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att komplettera finansieringen av anpassningen till klimatförändringar genom att utnyttja strukturfonderna och delvis den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa eller genom att prioritera finansieringslösningar som kan möta klimatförändringarna i nästa budgetram för perioden efter 2013, för att bidra till en grön och hållbar tillväxt, skapa nya arbetstillfällen och stödja aktörer inom transport- och turismsektorn genom innovation och forskning. Parlamentet understryker att alla transportsätt successivt måste internalisera sina externa klimatförändringskostnader.
18. Europaparlamentet betonar att transportpolitiken borde vara bättre integrerad i annan politik, särskilt den politik som rör energitrygghet, vattenförsörjning, markanvändning, stadsplanering och folkhälsa, för att åstadkomma en strategi för anpassning till klimatförändringar som omfattar hela samhället.
19. Europaparlamentet anser att styrgruppen för klimatförändringarnas effekter och klimatanpassning skulle kunna inbegripa parlamentsledamöter från de berörda utskotten i Europaparlamentet (bl.a. utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för transport och turism).
20. Europaparlamentet betonar att kommissionen hädanefter, enligt Lissabonfördraget, får vidta stöd- och samordningsåtgärder när det gäller turism. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder och insatser som gör det möjligt att fastställa en särskild anpassningsstrategi för turismsektorn (förbättrade kunskaper om klimatförändringarna, riskförebyggande åtgärder och anpassning till de förändringar som uppstår, information till konsumenterna osv.).
21. Europaparlamentet insisterar på behovet av tillgänglig, detaljerad och fullständig information till den stora allmänheten och aktörerna inom transport- och turismsektorn om orsakerna till och effekterna av klimatförändringarna samt om hur dessa förändringar kan påverka livsstil och rörlighetsmönster, resvanor, dessa sektorers organisation, anläggning och underhåll av infrastrukturer, deras användningskostnader, den fysiska planeringen och försörjningen från naturliga källor. Parlamentet betonar att sådana informationskampanjer måste garanteras lämplig finansiering och att budskapet måste anpassas till medlemsstaterna och deras regioner.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande |
27.1.2010 |
|
|
|
||
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
31 0 2 |
||||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Margrete Auken, Georges Bach, Izaskun Bilbao Barandica, Antonio Cancian, Michael Cramer, Luis de Grandes Pascual, Christine De Veyrac, Saïd El Khadraoui, Jacqueline Foster, Mathieu Grosch, Dieter-Lebrecht Koch, Werner Kuhn, Jörg Leichtfried, Bogusław Liberadzki, Eva Lichtenberger, Gesine Meissner, Hella Ranner, Vilja Savisaar, Olga Sehnalová, Brian Simpson, Dirk Sterckx, Silvia-Adriana Ţicău, Giommaria Uggias, Thomas Ulmer, Peter van Dalen, Dominique Vlasto, Artur Zasada, Roberts Zīle |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Philip Bradbourn, Petra Kammerevert, Guido Milana, Dominique Riquet |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) |
Marco Scurria |
|||||
YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (1.2.2010)
till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
över kommissionens vitbok: ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram”
(2009/2152(INI))
Föredragande: Salvatore Caronna
FÖRSLAG
Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet anser att klimatförändringarna är en av vår tids stora utmaningar. Det står nu klart att de för med sig konsekvenser för både miljön, människors hälsa och den fysiska planeringen och gör det svårare för alla länder att arbeta för hållbar utveckling.
2. Europaparlamentet välkomnar kommissionens offentliggörande av vitboken ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram”. Parlamentet understryker att klimatförändringarna är en utmaning som får stora konsekvenser lokalt och kräver en samordnad EU‑strategi som omfattar EU:s olika politikområden och insatsnivåer: europeisk, nationell, regional och lokal.
3. Europaparlamentet anser att klimatförändringarnas effekter varierar mellan olika sektorer och regioner i Europa, vilket framgår av kommissionens studie ”Regions 2020”[1]. Mest sårbara för klimatförändringarna är regioner i södra och östra Europa, särskilt öar och kustregioner, de yttersta randområdena samt områden där risken för vattenbrist är stor, och det finns en risk att de regionala olikheterna därigenom kommer att öka, även inom enskilda medlemsstater.
4. Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna under den nuvarande programperioden 2007–2013 endast avsätter 3 % (9 miljarder euro) av de totala anslagen för de operativa programmen till energieffektivitet och förnybar energi och att investeringarna i de nya medlemsstaterna är ännu lägre, nämligen 2,4 %.
5. Europaparlamentet inser det akuta behovet av att gripa in mot den globala uppvärmningen i tid, inte bara genom juridiskt bindande åtgärder för att minska växthusgasutsläppen utan även genom regionala anpassningsplaner och proaktiva anpassningsåtgärder, exempelvis omfattande återbeskogning på europeisk, nationell, regional och lokal nivå, samt genom gränsöverskridande samarbete, för att begränsa de skadliga effekterna.
6. Europaparlamentet är fast övertygat om att EU måste behålla och stärka sin ledarroll i den internationella kampen mot den globala uppvärmningen och anser att alltför sena åtgärder kommer att öka risken för negativa miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenser och kan medföra högre kostnader.
7. Europaparlamentet anser att regionerna genom att föra en intelligent energipolitik som aktivt främjar förnybar energi, decentraliserad energiförsörjning och energieffektivitet på deras territorium dels kan bidra till kampen mot klimatförändringarnas effekter, dels kan skapa nya ekonomiska möjligheter och utsikter för sina invånare.
8. Europaparlamentet noterar att sektorer som är strategiskt viktiga för geografiskt avlägsna regioner, såsom jordbruket, inte bör belastas med alltför stora bördor i samband med åtgärder för anpassning till klimatförändringarna, eftersom landsbygdssamhällens framtida överlevnad kan hotas.
9. Europaparlamentet anser att ett starkt samarbete mellan alla förvaltningsnivåer (EU, medlemsstaterna samt lokala och regionala myndigheter), tillsammans med samarbete och ständigt informationsutbyte med EU:s grannländer, är enda sättet för EU att sjösätta en omställningsstrategi mot ett samhälle med låga koldioxidutsläpp.
10. Europaparlamentet framhåller behovet av att samordna de olika insatsområdena med varandra, dels genom att involvera regionala och lokala myndigheter fullt ut i planeringen, utarbetandet och genomförandet av de nationella strategierna och planerna i kampen mot klimatförändringarna, dels genom att genomföra den strategiska fysiska planeringen med hänsyn till klimatförändringarnas alla aspekter.
11. Europaparlamentet konstaterar således dels att anpassningsstrategin måste integreras med all annan EU-politik och att särskild tyngd måste läggas vid samordning av insatser och åtgärder inom EU:s jordbruks-, regional- och miljöpolitik, dels att denna politik måste vara förenlig med anpassningsstrategin. Vidare framhåller parlamentet de regionala och lokala myndigheternas nyckelroll och vikten av att anta en nedifrån-och-upp-strategi som tar hänsyn till skillnaderna mellan de europeiska livsmiljöerna och fullt ut respekterar subsidiaritetsprincipen, eftersom de lokala myndigheterna är bäst lämpade att hitta politiska lösningar på sina egna behov.
12. Europaparlamentet välkomnar vitbokens initiativ om att inrätta en clearing house‑mekanism och hoppas att denna kan vara klar till 2011, liksom utvecklingen av modeller och prognosverktyg. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att främja och utbyta lösningar i alla delar av den politiska anpassningen till klimatförändringarna, särskilt åtgärder för energieffektivitet, avfallshantering och utveckling av utsläppssnål transportinfrastruktur.
13. Europaparlamentet anser att man bör upprätta och finansiera ett kontrollorgan för klimatförändringar för att hjälpa regionala och lokala myndigheter att på det lokala planet skaffa och utbyta kunskaper och bästa metoder på klimatområdet.
14. Europaparlamentet anser att de yttersta randområdena, på grund av sin speciella situation enligt artikel 349 i Lissabonfördraget och sitt tropiska läge, är särskilt utsatta för klimatförändringarnas effekter och därför bör uppmärksammas särskilt av kommissionen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en konsekvensbedömning och utarbeta en särskild handlingsplan för dessa regioner och att stödja utbyte av information och bästa metoder mellan de lokala myndigheterna i dessa regioner och de lokala myndigheterna i tredjeländer som ligger i deras geografiska närområde.
15. Europaparlamentet anser det nödvändigt med en politik, särskilt på regional och lokal nivå, som innebär att såväl offentliga och privata investeringar som vissa administrativa åtgärder (som bygglov och stadsbyggnadsplaner) blir föremål för en miljökonsekvensbedömning, så att man stimulerar EU-investeringar i miljövänlig infrastruktur. Vidare anser parlamentet att effekterna av klimatförändringarna noggrant bör utvärderas i samband med godkännandet av förslag till EU-finansierade projekt för energieffektivitet, avfallshantering och utveckling av infrastruktur.
16. Europaparlamentet konstaterar att geografiskt avlägsna regioner, särskilt kustregioner, kan erbjuda rikliga mängder förnybar energi som kan bidra till anpassningen till klimatförändringarna.
17. Europaparlamentet anser att det ur ett mikroklimatiskt perspektiv är nödvändigt att undvika ytterligare försegling av markytan i tätbefolkade områden och städer.
18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sammanhållningspolitiken för att främja utvecklingen av förnybar energi, med fler synergieffekter mellan å ena sidan forskning och utveckling och å andra sidan regional utvecklingspolitik, och för att avlägsna administrativa hinder för att börja använda sådan energi.
19. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta en styrgrupp för effekter och anpassning och kräver att de regionala och lokala myndigheterna, i enlighet med subsidiaritetsprincipen, ska bli fullt ut och aktivt involverade i denna grupp och dess förfaranden.
20. Europaparlamentet framhåller att åtgärder för att lindra klimatförändringarnas effekter kan utgöra en möjlighet att utveckla en modell för hållbar tillväxt, som sedan kan övertas av tredjeländer, och att övergången till en koldioxidsnål ekonomi kan innebära att många nya arbetstillfällen skapas.
21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nästa budgetplan avsätta tillräckliga resurser för att driva en effektiv politik för anpassning till klimatförändringarna på alla förvaltningsnivåer. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna och regionerna att utnyttja möjligheten att använda de mekanismer som tillhandahålls genom strukturfonderna för att utveckla mer långsiktigt hållbara projekt. Europeiska unionens solidaritetsfond är till för att hantera de mest akuta behoven och visa solidaritet från EU:s sida med de drabbade regionerna.
22. Europaparlamentet betonar att målen i fråga om klimatförändringar och miljöskydd bör integreras i de mål för utjämning och tillväxt som ingår i EU:s sammanhållningspolitik, utan att för den skull ta över strukturpolitikens hävdvunna uppgifter.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande |
25.1.2010 |
|
|
|
||
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
31 8 2 |
||||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
François Alfonsi, Luís Paulo Alves, Charalampos Angourakis, Jean-Paul Besset, Victor Boştinaru, Sophie Briard Auconie, Zuzana Brzobohatá, John Bufton, Alain Cadec, Salvatore Caronna, Ricardo Cortés Lastra, Tamás Deutsch, Rosa Estaràs Ferragut, Elie Hoarau, Seán Kelly, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Ramona Nicole Mănescu, Riikka Manner, Iosif Matula, Miroslav Mikolášik, Franz Obermayr, Jan Olbrycht, Wojciech Michał Olejniczak, Markus Pieper, Georgios Stavrakakis, Nuno Teixeira, Michael Theurer, Viktor Uspaskich, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák, Kerstin Westphal, Hermann Winkler, Joachim Zeller |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) |
Vasilica Viorica Dăncilă, Ivars Godmanis, Karin Kadenbach, Veronica Lope Fontagné, Elisabeth Schroedter, Richard Seeber, Sabine Verheyen, Iuliu Winkler |
|||||
- [1] http://ec.europa.eu/regional_policy/sources/docoffic/working/regions2020/pdf/regions2020_en.pdf, (november 2008).
YTTRANDE från fiskeriutskottet (5.3.2010)
till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
över kommissionens vitbok ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram”
(2009/2152(INI))
Föredragande: Kriton Arsenis
FÖRSLAG
Fiskeriutskottet uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet gläder sig över att man i vitboken fokuserar på ökad motståndskraft för alla ekosystem som ett viktigt försvar mot några av de mest extrema konsekvenserna av klimatförändringarna.
2. Europaparlamentet påminner om att växthusgaser som orsakas av människan får omfattande konsekvenser för havsmiljöns komplicerade dynamik och att de marina ekosystemen, som redan brottas med problem till följd av föroreningar och olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, också påverkas av varmare temperaturer, stigande havsnivåer, förändringar i salthalt och försurning och eventuella förändringar i havsströmmarna samt den rumsliga fördelningen av de levande marina organismerna (fiskar, blötdjur, kräftdjur etc.) och deras spridning längs vattenpelaren. Parlamentet påpekar att de vetenskapliga modellerna förutser en ökning av temperaturen och av den genomsnittliga havsnivån, och att det mest effektiva sättet att tackla klimatförändringarna är att minska utsläppen av växthusgaser.
3. Europaparlamentet påpekar på nytt att det under det förra århundradet registrerades en temperaturökning på 0,6°C och en höjning av den genomsnittliga havsnivån på 0,17 meter, och att de vetenskapliga modeller som använts för att få fram dessa siffror förutser att de kommer att fortsätta att öka under innevarande århundrade.
4. Europaparlamentet påminner om att klimatförändringens eventuella effekter kan få förödande konsekvenser för några av de innanhav i Europa som har mycket få utflöden, t.ex. Östersjön. Enligt vissa vetenskapliga studier kommer vattnets salthalt att minska med 8–50 % och dess yttemperatur att stiga med 2–4°C. Om detta blir verklighet skulle en stor del av den marina floran och faunan riskera att försvinna.
5. Europaparlamentet påpekar att den snabba uttömningen av de europeiska fiskbestånden till följd av människans press på miljön utarmar den ekologiska och ekonomiska basen för fisket och leder till att de marina ekosystemen i högre grad drabbas av klimatförändringarna och därmed får svårare att anpassa sig[1]. Parlamentet påpekar vidare att fiskerinäringen måste anpassa sig till klimatförändringen och samtidigt respektera de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av en hållbar utveckling.
6. Europaparlamentet noterar att klimatförändringarna till följd av den snabba minskningen av korallreven och antalet kalkhaltiga djur, förändringarna i arternas reproduktionscykel och könsfördelning och den försurning av oceanerna som följer, ytterligare kommer att hota fiskbestånden[2] och minska oceanernas förmåga att absorbera koldioxid[3], vilket i sin tur ytterligare ökar koldioxidkoncentrationen i atmosfären och påskyndar klimatförändringarna[4].
7. Europaparlamentet påpekar även att förändringarna i havsnivån kommer att allvarligt skada de marina ekosystemen och ekosystemen i tidvattenzonerna och påverka områden med en hög primärproduktion samt områden för reproduktion, rekrytering och remis för många arter och därmed även fiske-, skaldjurs- och vattenbruksverksamheten samt den marina mångfalden. Parlamentet påminner även om att dessa ekosystem också är känsliga för förändringar i vattnets salthalt och temperatur, vilka har förvärrats till följd av klimatförändringen.
8. Europaparlamentet påpekar åter att om olika marina organismer (fiskar, blötdjur, kräftdjur etc.) vandrar från ett biogeografiskt område till ett annat kan detta leda till att vissa inhemska arter försvinner från ett visst område som i stället invaderas av främmande arter. Sådana förändringar kan få betydande effekter på fiskerinäringen som kan få svårt att anpassa sig till den nya biologiska och ekonomiska situationen.
9. Europaparlamentet noterar att klimatförändringarna kan komma att få allvarliga ekonomiska konsekvenser både för det industriella fisket och för det småskaliga fisket i Europa. Parlamentet begär därför att man överväger alternativa fiskeriförvaltningssystem och en minskning av kapaciteten i olika segment av den europeiska fiskeflottan, i syfte att införa hållbara fiske- och vattenbruksmetoder som är anpassade till de nya klimatförhållandena.
10. Europaparlamentet betonar att fiskehamnar och vattenbruksanläggningar är särskilt känsliga för en höjning av havsnivån eftersom det rör sig om infrastruktur som ligger direkt vid kustlinjen. Parlamentet betonar även den ekonomiska och sociala betydelse sådan infrastruktur har. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att särskilt beakta denna infrastruktur i samband med åtgärder för anpassning och riskanalys, och att noggrant överväga de ekonomiska kostnaderna för denna infrastruktur om ingen anpassning görs till klimatförändringen.
11. Europaparlamentet noterar att de småskaliga kustflottorna, särskilt den icke-industriella flottan, i hög grad kan bidra till kustsamhällenas motståndskraft, anpassningen till klimatförändringarna och livsmedelssäkerheten, förutsatt att hållbara fiskemetoder tillämpas. Parlamentet påpekar att investeringar i mer miljövänlig utrustning bör uppmuntras för alla typer av fiskeflottor, och understryker fiskets betydelse för den sociala och kulturella sammanhållningen i kustsamhällena.
12. Europaparlamentet beklagar att man fortfarande i mycket liten utsträckning genomfört en välutvecklad och välfungerande integrerad förvaltning av kustområdena i vilken alla relevanta förvaltningsnivåer är involverade[5]. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att se till att rekommendationerna för en integrerad förvaltning av kustområdena[6] uppdateras, förstärks och genomförs i ett större sammanhang där en integrerad havspolitik förenar all sektorspolitik som berör haven och oceanerna. Parlamentet betonar vidare behovet av en nära involvering av fisket, skaldjursfisket och vattenbruket i denna process, med hänsyn till dessa verksamheters stora betydelse för kustområdena.
13. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att se till att marina strategier, grundade på en ekosystembaserad strategi för förvaltningen av människornas verksamhet, utvecklas och genomförs så att man kan uppnå en god miljöstatus i den marina miljön i enlighet med direktiv 2008/56/EG.
14. I detta avseende uppmanar Europaparlamentet kommissionen att genomföra studier för att utvärdera förekomsten av grönalger och deras inverkan på fiskerinäringen. Parlamentet begär även att det ska genomföras en studie av hur de förändringar som klimatförändringen har lett till i strömmarna påverkar förflyttningen av vissa marina arter.
15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra forskningsprojekt om fiskresurserna i nordliga vatten, att främja en hållbar förvaltning av fisket i dessa vatten i enlighet med försiktighetsprincipen och att förespråka ett moratorium för all ny fiskeverksamhet i de arktiska områdena tills lämpliga regler har antagits inom ramen för de regionala fiskeriorganisationerna.
16. Europaparlamentet betonar att lösningen på de allvarliga klimatförändringar vi nu står inför i första hand måste grundas på en minskning av växthusgasutsläppen samt skyddet och utvecklingen av de naturliga ekosystemen, som är jordens mest betydelsefulla kolsänkor, och att motståndskraften för ekosystemen till havs och på land i lika hög grad beror på bevarandet av den biologiska mångfalden och på bibehållandet av lämpliga populationer och deras livsmiljöer.
17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att tillräcklig finansiering ställs till förfogande för att skydda ekosystemen och kompensera för yrkesfiskarnas klimatförändringsrelaterade inkomstförluster.
18. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att garantera tillräcklig finansiering till forskning som kan ligga till grund för politiska beslut i fråga om klimatförändringar, fiske och vattenbruk. Parlamentet understryker att både forskningen och de efterföljande åtgärderna bör vara sektorsövergripande och behandla samtliga problem som rör fiske och vattenbruk, däribland föroreningar i kustområden och till havs, utsläpp från industrier och jordbruk, ändring av vattendrags flöden, bottenskrapning, hamnverksamhet, sjötransporter och turism inom ramen för en ekosystembaserad strategi.
19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de anpassningsåtgärder som grundas på ekosystemens motståndskraft integreras i gemenskapens ståndpunkt vid internationella förhandlingar om fisket och den marina miljön, framför allt i partnerskapsavtalen om fiske och de regionala fiskeriorganisationerna.
20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt delta i fastställandet av en ”blå koldioxidfond” inom UNFCC. Parlamentet betonar att en sådan fond bör utnyttja finansiella mekanismer och samordningsmekanismer för skydd och förvaltning av kustekosystem och marina ekosystem samt för koldioxidbindning i haven som en del i en övergripande marin planeringsram.
21. Europaparlamentet betonar att fiskerinäringens förmåga att anpassa sig till variationer i fiskbeståndens produktivitet och rekrytering är beroende av följande faktorer:
– En fiskekapacitet som är anpassad till resursens produktivitet i dess minst produktiva fas.
– Tillgången till alternativa fiskresurser.
– Investeringar i flexibel teknik, såsom kombifartyg eller flexibla bearbetningskedjor.
– Förekomsten av alternativ verksamhet till fisket under perioder av låg produktivitet[7].
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande |
23.2.2010 |
|
|
|
||
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
15 0 0 |
||||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Josefa Andrés Barea, Kriton Arsenis, Alain Cadec, João Ferreira, Carmen Fraga Estévez, Carl Haglund, Isabella Lövin, Guido Milana, Maria do Céu Patrão Neves, Crescenzio Rivellini, Ulrike Rodust, Struan Stevenson, Jarosław Leszek Wałęsa |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Ole Christensen, Ioannis A. Tsoukalas |
|||||
- [1] Grönbok – Reform av den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2009) 0163).
- [2] FAO, Technical paper 530 (2009) 'Climate change implications for fisheries and aquaculture'.
- [3] Havens kapacitet att absorbera koldioxid sjönk med tio procent mellan 2000 och 2007.
- [4] 'Blue Carbon: The role of healthy oceans in binding carbon', UNEP, FAO and IOC, 2009.
- [5] Kommissionens meddelande – Rapport till Europaparlamentet och rådet: Utvärdering av den integrerade förvaltningen av kustområden i Europa (KOM(2007)0308).
- [6] Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 30 maj 2002 om genomförandet av en integrerad förvaltning av kustområden i Europa, EGT L 148, 6.6.2002, s. 24.
- [7] FAO (2007): Adaptation to climate change in agriculture, forestry and fisheries: Perspective, framework and priorities.
YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (9.3.2010)
till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
över kommissionens vitbok - Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram
(2009/2152(INI))
Föredragande: Eva Lichtenberger
FÖRSLAG
Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
A. Anpassningen till klimatförändringarna bör integreras i samtliga EU-politiska områden, och det krävs tillförlitliga uppgifter om de nödvändiga förändringarnas räckvidd och omfattning.
B. Den befintliga EU-lagstiftning som direkt berör miljöfrågor bör tillhandahålla enhetliga grunder för att öka EU:s förmåga att hantera klimatförändringarnas följder.
C. Inom de insatser som görs på europeisk nivå bör man ställa upp och upprätthålla högsta möjliga miljöstandarder, både på kort och lång sikt (inbegripet anpassning till klimatförändringar).
D. På grund av klimatförändringarnas globala karaktär och samhälleliga och ekonomiska följder bör EU stödja de mest utsatta och minst utvecklade länderna.
E. I samband med att man fastställer skyldigheterna för den kommande perioden bör man ta hänsyn till de framsteg som vissa medlemsstater gjort när det gäller att minska växthusgasutsläppen.
1. Europaparlamentet framhåller att det behövs lättillgängliga och lättbegripliga uppgifter om klimatförändringarna, deras följder och möjliga anpassningsåtgärder. Parlamentet stödjer kommissionens förslag om att underlätta utbyte av information och forskningsresultat genom en lämplig IT-mekanism och databas.
2. Europaparlamentet understryker att den befintliga gemenskapsrätten på miljöområdet (till exempel fågeldirektivet[1], direktivet om livsmiljöer[2], ramdirektivet om vatten[3] och direktivet om översvämningar[4]) måste tillämpas till fullo och på ett enhetligt sätt i hela EU. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att snabbt ta fram riktlinjer för hur man ska beakta anpassningsbehoven vid tillämpningen av denna lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att till fullo utnyttja sina nya rättigheter enligt artikel 260 i Lissabonfördraget i syfte att fullgöra sin uppgift som fördragens väktare.
3. Europaparlamentet anser att alla medlemsstater och berörda parter bör dela på ansvaret för att göra miljövänliga investeringar. Kommissionen uppmanas att överväga lämpliga förslag om hur åtgärder för anpassning till klimatförändringarna ska införlivas i direktivet om miljökonsekvensbedömning[5] och direktivet om strategisk miljöbedömning[6]. Parlamentet föreslår att klimatbedömningar snarast inlemmas i EU‑finansierade infrastrukturprojekt.
4. Europaparlamentet anser att man mot bakgrund av de relativt misslyckade resultaten från Köpenhamnstoppmötet om klimatförändringar måste jobba mer intensivt för att utvecklingsländerna ska få tillräckligt stöd för sina anpassningsåtgärder, utöver det officiella utvecklingsstödet och målet på 0,7 procent.
5. Europaparlamentet understryker att solidaritetsprincipen kräver att intäkterna från auktioner inom ramen för det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (EU‑ETS), även intäkter från auktioner på luft- och sjöfartsområdena, används för att hjälpa medlemsstaterna att anpassa sig till klimatförändringarna.
6. Europaparlamentet påpekar att man inom det nuvarande sjunde ramprogrammet och inom kommande ramprogram för forskning måste prioritera forskning och finansiering av den tekniska utvecklingen i länder som riskerar att drabbas av höga anpassningskostnader.
7. Europaparlamentet understryker att man i samband med de höga anpassningskostnaderna måste säkerställa ett tillräckligt skydd för de fattiga i samhället liksom andra utsatta samhällsgrupper.
8. Europaparlamentet betonar att investeringarna i en ekonomi med låga utsläpp och främjandet av energieffektivitet och miljövänlig produktion inte får leda till ökade skillnader mellan medlemsstaternas utvecklingsnivå.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande |
8.3.2010 |
|
|
|
||
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
19 0 0 |
||||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Luigi Berlinguer, Sebastian Valentin Bodu, Françoise Castex, Marielle Gallo, Klaus-Heiner Lehne, Antonio Masip Hidalgo, Jiří Maštálka, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Alexandra Thein, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Sergio Gaetano Cofferati, Kurt Lechner, Eva Lichtenberger, Toine Manders, József Szájer |
|||||
- [1] Rådets direktiv 79/409/EEG om bevarande av vilda fåglar, EGT L 103, 25.4.1979, s. 1.
- [2] Rådets direktiv 92/43/EEG om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter, EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.
- [3] Direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område, EUT L 327, 22.12.2000, s. 1.
- [4] Direktiv 2007/60/EG om bedömning och hantering av översvämningsrisker, EUT L 288, 6.11.2007, s. 27.
- [5] Rådets direktiv 85/337/EEG om bedömning av inverkan på miljön av vissa offentliga och privata projekt, EGT L 175, 5.7.1985, s. 40, ändrat genom direktiv 97/11/EG och 2003/35/EG.
- [6] Direktiv 2001/42/EG om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, EGT L 197, 21.7.2001, s. 30.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande |
16.3.2010 |
|
|
|
||
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
49 3 2 |
||||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Elena Oana Antonescu, Kriton Arsenis, Pilar Ayuso, Paolo Bartolozzi, Sergio Berlato, Nessa Childers, Chris Davies, Esther de Lange, Anne Delvaux, Bas Eickhout, Edite Estrela, Jill Evans, Karl-Heinz Florenz, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Julie Girling, Nick Griffin, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Dan Jørgensen, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Kartika Tamara Liotard, Linda McAvan, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Miroslav Ouzký, Vladko Todorov Panayotov, Antonyia Parvanova, Andres Perello Rodriguez, Pavel Poc, Vittorio Prodi, Anna Rosbach, Daciana Octavia Sârbu, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, Theodoros Skylakakis, Bogusław Sonik, Anja Weisgerber, Åsa Westlund, Glenis Willmott, Sabine Wils, Marina Yannakoudakis |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
João Ferreira, Christofer Fjellner, Matthias Groote, Judith A. Merkies, Michail Tremopoulos, Giommaria Uggias, Anna Záborská |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) |
Dieter-Lebrecht Koch, Markus Pieper |
|||||