BETÄNKANDE om EU:s jordbruk och klimatförändringarna

24.3.2010 - (2009/2157(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
Föredragande: Stéphane Le Foll

Errata/Addenda

• ERR01 (PDF - 22 KB)
• ERR01 (DOC - 43 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EU:s jordbruk och klimatförändringarna

(2009/2157(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Anpassning till klimatförändring: utmaningen för EU:s jordbruk och landsbygd” (SEK(2009)0417),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”The role of European agriculture in climate change mitigation” (SEK(2009)1093),

–   med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 14 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av rambestämmelser för markskydd och om ändring av direktiv 2004/35/EG[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2008 med titeln ”Hållbart jordbruk och biogas: behov av översyn av EU-lagstiftningen”[2],

–   med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2009 med titeln ”2050: Framtiden börjar i dag – rekommendationer för EU:s framtida integrerade politik i klimatförändringsfrågan”[3],

–   med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2009 med titeln ”Problemet med försämrad jordbruksmark i EU och särskilt i Sydeuropa: lösningar genom EU:s jordbrukspolitiska instrument”[4],

–   med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om EU:s strategi inför Köpenhamnskonferensen om klimatförändringar (COP 15)[5],

–   med beaktande av den rapport som FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Världsbanken utarbetat och som undertecknats av 58 länder om den roll som vetenskap i jordbruket och teknik för utveckling (IAASTD) spelar,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7‑0060/2010) , och av följande skäl:

A. Klimatförändringarna, som är en följd av den historiska ackumuleringen av växthusgaser i atmosfären, är vetenskapligt belagda och kan få allvarliga konsekvenser för ekosystemen.

B.  Jordbruket berörs direkt eftersom det rör sig om en av de många ekonomiska verksamheter som förvaltar naturresurserna till gagn för mänskligheten.

C. Klimatförändringarna utgör ett av de största hoten mot miljön, men är också ett socialt och ekonomiskt problem, med skördar som fluktuerar från ett år till ett annat, eftersom de är ytterst sårbara för de kraftigt växlande väderförhållandena. Detta påverkar indirekt alla ekonomiska sektorer, även om jordbrukssektorn är den som drabbas värst.

D. Samtidigt som jordbruket är en av de främsta källorna till utsläppen av två betydande växthusgaser (dikväveoxid och metan), som släpps ut vid olika biologiska processer i samband med jordbruksproduktion och bidrar till klimatförändringarna, drabbas det hårt av de negativa konsekvenserna av dessa förändringar.

E.  Växthusgasutsläppen från jordbruket (medräknat avelssektorn) minskade med 20 procent mellan 1999 och 2007 i EU-27, och jordbrukets andel av växthusgasutsläppen inom EU minskade från 11 procent 1990 till 9,3 procent 2007, bland annat tack vare effektivare jordbruksmetoder inom EU, konstanta innovationer, tillämpning av ny teknik och en mer hållbar gödselanvändning samt de senaste reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken.

F.  Jordbruket och skogsbruket är de ekonomiska sektorer som tack vare sin lagringsförmåga har bäst förutsättningar att fånga in koldioxid som härrör från människans aktiviteter, att bevara och lagra den i marken samt att binda den i växterna via fotosyntesen. Dessa sektorer kan således i hög grad bidra till att minska uppvärmningen.

G. Klimatuppvärmningen har redan fått negativa konsekvenser för det europeiska jordbruket i form av minskade vattenresurser, bräckt vatten och allt fler fall av torka, ökenutbredning, kraftigt ökade regnmängder vintertid och fler fall av översvämningar i norr, hot mot låglänta kustområden till följd av havsnivåhöjningen och risk för försaltning, stormar och andra extrema väderfenomen, erosion och jordskred, större utbredning av skadeinsekter samt djur- och växtsjukdomar osv. Dessa fenomen beräknas bli allt vanligare och skulle kunna få allvarliga ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser för såväl jord- och skogsbruket som turismnäringen.

H. Jordbrukssektorn kan både anpassa sig till och dämpa klimatförändringarna genom att lita till jordbrukarnas kunnande, en stark gemensam jordbrukspolitik och utveckling inom forskning och innovation, men det krävs betydande insatser med tanke på att det rör sig om naturliga processer som är svåra att kontrollera.

I.   Det europeiska jordbruket är en viktig arbetsgivare som bör skyddas och utvecklas.

J.   Jordbruket är avgörande för att upprätthålla sysselsättningsnivån i de europeiska landsbygdsområdena, bland annat med tanke på det breda utbud av tjänster som jordbrukarna kan erbjuda det övriga samhället.

K. Jordbrukssektorn är direkt berörd av EU:s mål för utveckling av förnybara energikällor, och denna utveckling kan bidra avsevärt till att minska växthusgasutsläppen.

L.  Ett av huvudsyftena med EU:s jordbruk är att förse unionens befolkning med mat.

M. EU bör inta en ledande roll i kampen mot den globala uppvärmningen.

Det europeiska jordbrukets bidrag till försöken att minska uppvärmningen

1.  Europaparlamentet bekräftar att det europeiska jord- och skogsbruket kan bidra till de mål som EU fastställt för att minska den globala uppvärmningen genom att erbjuda lösningar och stöd för att begränsa och minska sina egna växthusgaser, främja koldioxidbindning i marken och utveckla produktion av förnybar och hållbar energi samt maximera fotosyntesen. För att detta ska bli möjligt behövs en ny typ av jordbruk för produktion av handelsvaror och icke handelsvaror som på ett så effektivt sätt som möjligt utnyttjar varje ekosystems potential och naturgivna möjligheter och förenar de ekonomiska, sociala och miljömässiga kraven samt kraven på djurskydd, i syfte att förbättra jordbrukets hållbarhet.

2.  Om jordbruket ska involveras mer aktivt i det globala arbetet för att begränsa klimatförändringarna anser Europaparlamentet att man måste se till att det europeiska jordbrukets och den europeiska livsmedelssektorns konkurrenskraft inte försämras gentemot omvärlden.

3.  Europaparlamentet anser att ekologiskt jordbruk, extensivt bete och integrerade produktionsmetoder är några av alternativen för en mer miljövänlig jordbruksproduktion, men framhåller att det också är nödvändigt att hitta lösningar som gör att det konventionella jordbruket, som omfattar huvuddelen av EU:s jordbruksareal, i betydande utsträckning kan bidra till en hållbar miljöförvaltning.

4.  Europaparlamentet är medvetet om att innovation på ett avsevärt sätt kan bidra till att minska jordbrukets inverkan på klimatförändringarna och dess miljöpåverkan.

5.  Europaparlamentet efterfrågar i synnerhet en framtida gemensam jordbrukspolitik som genom informationsåtgärder, utbildning och incitament främjar metoder som förbättrar jordbrukets kapacitet och potential att minska sina växthusgasutsläpp och som ökar upptagningen av kol, t.ex. genom

–   tekniker som kombinerar en anpassad och förenklad jordbearbetning som bevarar växttäcket (t.ex. minskad eller ingen plöjning och kvarlämnande av skörderester på fälten) med samodling och växelbruk, eftersom detta optimerar fotosyntesen och berikar jordarna med organiskt material, vilket t.ex. har visats i det s.k. SoCo-projektet som startades på Europaparlamentets initiativ,

–   bevarande och utveckling av beskogning, återbeskogning, skogsjordbruk, häckar, skogsbevuxna områden på åkrar, betessystem på permanent eller tillfällig betesmark,

–   införande av jordbruksmetoder som ökar koldioxidlagringsperioden i befintliga skogar,

–   bättre markanvändning och förvaltning av mineralämnen samt lämpligt skydd av mark med stora kollager, såsom torvmossar och våtmarker (odling av jordbruksgrödor som är anpassade till förhållandena, t.ex. vass som alternativ till dränering),

–   modernisering av jordbruken (isolering av byggnader, energieffektiv utrustning och användning av förnybar energi) och effektivare produktionskedjor,

–   modern teknik för spridning/användning av gödsel, djurhållning och utfodring, som betydligt minskar metanutsläppen,

–   användning av biomassaenergi i livsmedelstillverkningen vilket, utöver att främja användningen av biprodukter och avfall, bidrar till att minska koldioxidutsläppen, och

–   plantering av träd och örtartade energigrödor (kulturer) i översvämningsområden, våtmarker, sandmarker och områden som är mindre lämpade för jordbruk, i syfte att öka koldioxidupptaget och koldioxidbindningen.

6.  Europaparlamentet understryker att dessa jordbruksmetoder, som i stor utsträckning respekterar den naturliga miljön, även har positiva effekter för den biologiska mångfalden, markkvaliteten, vattenretentionsförmågan och bekämpandet av erosion och föroreningar, och att strävan att dämpa jordbruksverksamhetens inverkan på klimatet är en av de ”kollektiva nyttigheter” som jordbruket bidrar med.

7.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam europeisk skogsbrukspolitik för att främja en hållbar skogsförvaltning och skogsproduktion och för att bättre tillvarata skogsbrukssektorns bidrag och dess ekonomiska utveckling, eftersom skogsbrukssektorn är den sektor som bidrar mest till bindningen av kol. Detta bör göras med strikt hänsyn till olika regionala förutsättningar för skogsbruk, eftersom skogsmiljöer i norra och södra Europa har olika möjligheter och står inför olika hot.

8.  Europaparlamentet påpekar att skog också i stor utsträckning bidrar till en effektiv vattenförvaltning. Medlemsstaterna måste därför uppmuntras att använda skogsförvaltningsmetoder som minskar skillnaderna i vattenmängd mellan perioder av torka och översvämning och därmed de negativa effekterna av torka och översvämning för jordbruk, energiproduktion och befolkning.

9.  Europaparlamentet rekommenderar att man stärker de politiska strategierna för bergsområdena, med tanke på att bete och djurhållning har en särskild betydelse när det gäller att begränsa klimatförändringarna, främja anpassningen och minska sårbarheten, särskilt genom korrekt förvaltning av betesmarkerna.

10. Europaparlamentet efterlyser strategier som förebygger och begränsar de negativa konsekvenserna för det europeiska jordbruket och som omfattar följande:

–   En handlingsplan för de värst drabbade områdena: användning av växtsorter som är tåliga mot de nya klimatförhållandena, anpassning av tidsplanen för jordbrukets verksamheter till de nya förhållandena, beskogning, uppförande av växthus, förvaltning av jordbrukets vattentillgångar och sanering av förorenad mark.

–   En framtida plan för att undanröja orsakerna till klimatförändringarna genom främjande av en global ekonomi som grundar sig på lägre koldioxidutsläpp och främjad energisäkerhet.

11. Europaparlamentet understryker att utsläppen av dikväveoxid kan minskas genom en effektivare användning av kvävegödsel (precisionsjordbruk) och att gödsling med restmassa från biogasproduktion ger möjlighet till organisk precisionsgödsling och därigenom en sänkning av utsläppen.

12. Europaparlamentet efterfrågar förstärkt forskning om djurfoder och urval av avelsdjur i syfte att minska utsläppen av metan, med kravet att dessa begränsande åtgärder inte antas om de utgör en fara för djurens hälsa eller välbefinnande. Dessutom bör det inrättas ett informationsprogram för att upplysa konsumenterna om vilka följder deras köpbeteende och matvanor har för klimatet.

13. Europaparlamentet efterlyser dessutom mer och snabbare forskning om växtsorter och deras förädling i syfte att stärka grödorna mot nya klimatförhållanden och för att förbereda växtförädlingssektorn på effekterna av och utmaningarna med klimatförändringar, särskilt vad gäller livsmedelsförsörjningen, genom att kräva att råmaterial av lämplig kvantitet och kvalitet bevaras. Parlamentet anser att forskningen i första hand bör vara inriktad på växtsorter som tål vattenbrist och mycket höga temperaturer samt odlingstekniker som är lämpliga i sammanhanget. Dessa sorter och tekniker utgör ett lönsamt alternativ till de kostsamma och ineffektiva bevattningssystem som används i vissa områden och har även den fördelen att de tas emot mer positivt av lokalbefolkningen.

14. Europaparlamentet understryker att en optimerad lagring och spridning av organisk gödsel samt behandling av sådan gödsel i rötningsanläggningar i dagsläget utgör de mest lovande teknikerna för att minska utsläppen av metan och minska beroendet av kvävehaltigt konstgödsel (samtidigt som det är en källa till förnybar energi), särskilt i regioner med intensiv boskapsuppfödning. Denna biogas bidrar till att göra jordbruket självförsörjande på energi.

15. I detta sammanhang betonar Europaparlamentet att rötrester av gödsel måste kunna användas som ersättning för konstgödsel vid produktion av biogas utan att klassificeras som stallgödsel, varvid användningen av konstgödsel kan minskas ytterligare.

16. Europaparlamentet kräver att arbetet med att förenkla de administrativa förfarandena samt olika forsknings- och utvecklingsinsatser påskyndas så att biomassa från jordbruken (avfall från jordbruk eller skogsbruk) och biogas från djuruppfödning samt andra hållbara biodrivmedel kan användas och främjas, förutsatt att dessa insatser inte inkräktar på livsmedelsförsörjningen.

17. Europaparlamentet betonar att hållbarhetsprincipen ska tillämpas vid användningen av biomassa och att man därmed även bör se till att biomassan används så nära den plats där jordbruksråvaran produceras som möjligt, vilket skulle minska den energiförlust som transporterna orsakar.

18. Europaparlamentet påpekar att användningen av biomassa för uppvärmning kan minska klimatförändringarnas skadliga effekter betydligt, och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att anslå medel till landsbygdsutveckling till de offentliga inrättningar på landsbygden som övergår till uppvärmningssystem baserade på bioenergi.

19. Europaparlamentet understryker att en ökad användning av informations- och kommunikationsteknik skulle kunna förbättra övervakningen av flera produktionsfaser samt styrningen av dessa, så att produktionen ökar i förhållande till användningen av produktionsmedel, samtidigt som utsläppen av växthusgaser och energiförbrukningen minskar. Parlamentet understryker samtidigt att det är av avgörande betydelse, både för ett miljömässigt mer hållbart jordbruk och för att denna sektor ska kunna stärka sin konkurrenskraft, med en mer omfattande användning av informations- och kommunikationsteknik, en integrering av politik för utbildning av jordbrukare i nya tekniker samt främjande av innovation och entreprenörskap hos framför allt unga jordbrukare.

20. Europaparlamentet understryker att EU är den största importören av jordbruksprodukter. Dessa produkter medför högre koldioxidkostnader än den europeiska produktionen, eftersom miljökraven ofta är lägre i tredjeländer och på grund av de långa transportavstånden och avskogningen. Parlamentet anser mot bakgrund av detta att det är viktigt att med hjälp av en riktad kommunikationsstrategi informera konsumenterna om fördelarna med en hälsosam och balanserad kost bestående av högkvalitativa, regionala produkter i säsong som kommer från ett effektivt och ytterst produktivt jordbruk och vars koldioxidavtryck skiljer sig från importerade produkter. Parlamentet anser också att de europeiska jordbrukarna måste ges skälig ersättning för sina insatser att minska utsläppen och främja en diversifiering av den lokala produktionen (särskilt utvecklingen av växtproteiner i EU).

21. Europaparlamentet ställer sig i detta sammanhang bakom en frivillig EU‑ursprungsmärkning för produkter som helt och hållet härrör från EU.

22. Europaparlamentet kräver att det införs effektiva mekanismer för kontroll av import från tredjeland, och förordar fullständig ömsesidighet mellan de krav som EU:s producenter måste följa för att bekämpa klimatförändringarna och de krav som ställs på importerade produkter från tredjeländer, i syfte att undvika att europeiska produkter tappar konkurrenskraft.

23. Europaparlamentet anser att EU bör göra en förnyad satsning på politiken för jordbruks- och skogsbruksutveckling, i syfte att bidra till spridningen av nya metoder och gynna utvecklingen av hållbara jordbruk i världen.

Åtgärder för att anpassa det europeiska jordbruket till uppvärmningen

24. Europaparlamentet understryker att det europeiska jordbruket håller på att anpassa sig och att det måste fortsätta att anpassa sig till de pågående klimatförändringarna samt förbereda sig på de följder som dessa kommer att få för en rad regioner i EU.

25. Europaparlamentet anser i detta sammanhang att EU måste utarbeta en enhetlig strategi för att anpassa jordbruket till de två former av klimatstörningar som väntas, nämligen

– en ökande global medeltemperatur, och

– kraftigt varierande klimatförhållanden, vilket kommer att leda till fler perioder med extrema väderförhållanden.

26. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste inriktas på en mer hållbar och effektiv resursförvaltning och att hänsyn måste tas till detta i den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste dessutom främja

–   en optimal förvaltning av vattenresurserna (effektivare bevattningssystem, återanvändning av vatten, metoder för vattenbesparingar på åkrarna, dammar i kuperad terräng osv.) och ett större ansvar för användarna,

–   sortval, i synnerhet motståndskraftiga sorter som tål extrema vädervillkor, och ett växelbruk som är anpassat till torka, sjukdomar osv.,

–   skydd av marken mot vatten- och vinderosion (för att bevara det organiska materialet),

–   plantering av trädrader, häckar eller skogsbevuxna arealer runt åkrar för att hålla kvar vattnet, begränsa avrinningen och ge lä och skydd åt nyttodjur, som t.ex. pollinerande insekter,

–   bevarande av mark som ligger i träda och främjande av animalieproduktion på sådan mark,

–   åtgärder för övervakning och kontroll av sjukdomar, i detta sammanhang behövs det skapas nationella och europeiska instrument för att övervaka utbrott och återutbrott,

–   åtgärder för övervakning och kontroll av insekter, i detta sammanhang är det viktigt med övervakning av eventuella invasionsrisker och växtskyddsåtgärder (skärpta kontroller vid gränser och känsliga områden som t.ex. plantskolor och flygplatser samt biosäkerhetsåtgärder),

–   återställande av förstörda områden, och

–   bevarande av skog som är anpassad till klimatförändringar och skogsförvaltning för att minska risken för skogsbränder.

27. Europaparlamentet betonar att det kan bli nödvändigt att återinföra vattenförvaltning i områden som tidigare drabbats av översvämningar på grund av ofördelaktiga lokala förhållanden och som senare dränerats, men också att se över regleringen av vattendragen, återställa översvämningsområden, såvida detta är möjligt, och återplantera skog i dessa områden.

Konsekvenser för den europeiska jordbruksmodellen

28. Europaparlamentet understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken bör bidra till en mer hållbar jordbrukspolitik, samtidigt som det är viktigt att öka avkastningen och ha i åtanke att den globala uppvärmningen kan komma att äventyra produktionskapaciteten och livsmedelsförsörjningen för världens befolkning, inklusive i Europa.

29. Europaparlamentet anser att den gemensamma jordbrukspolitiken måste erbjuda de lokala myndigheterna i medlemsstaterna incitament för att vidta åtgärder i syfte att

–   återställa produktions- och skyddskapaciteten hos de naturliga ekosystemen, jordbruksgrödor och andra tillgångar som drabbas av torka och ökenutbredning eller översvämningar,

–   förbättra de metoder för utnyttjande av vattentillgångar, mark och vegetation som hittills har visat sig vara ohållbara,

–   utveckla åtgärder för att identifiera, förbättra och främja växtsorter och djurraser i områden som drabbas av torka och/eller som riskerar att drabbas av ökenutbredning, och

–   förbättra de förebyggande åtgärderna.

30. Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarna drabbar jordbruket på ett direkt och oproportionerligt ogynnsamt sätt och att det därför är rätt att prioritera jordbruket då åtgärder för att bromsa följderna av klimatförändringarna utarbetas.

31. Europaparlamentet anser att de ”nya utmaningar” som identifierats i samband med hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken, dvs. klimatförändringarna, hushållningen med vatten, de förnybara energiformerna och den biologiska mångfalden, bör upprepas, och att respekt för och förbättring av markens kvalitet och dess funktioner (kolbindning, förmåga att hålla kvar vatten och mineralämnen, biologiskt liv osv.) också bör läggas till dessa utmaningar, eftersom detta är stora frågor som kommer att påverka kommande generationer. Dessa utmaningar bör således beaktas ytterligare i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

32. Europaparlamentet konstaterar att det nuvarande systemet med tvärvillkor, som är utformat för att säkerställa att jordbruksproducenter uppfyller mycket höga djurskydds-, djurhälso- och miljöskyddsnormer, har varit problematiskt för jordbrukarna och att det, i sin nuvarande utformning, kanske inte har varit den bästa metoden för att nå de önskade resultaten. Parlamentet anser att man i samband med den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör lägga större vikt vid mera hållbara och effektiva produktionsmodeller, varvid hänsyn bör tas till att sådana modeller behöver offentlig finansiering för att göra det möjligt för jordbrukarna att täcka de merkostnader som är förknippade med tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter (t.ex. underhåll av landsbygdsområden, bevarande av den biologiska mångfalden, kolbindning och tryggad livsmedelsförsörjning).

33. Europaparlamentet konstaterar att den gemensamma jordbrukspolitiken måste införa världsledande miljöskyddskrav. Parlamentet påpekar att detta kommer att medföra en kostnadsnivå som man inte kan få igen från marknaden, men som delvis kan ses som tillhandahållande av varor av allmänt intresse, och att europeiska producenter kommer att behöva skydd mot konkurrensen från tredjeländer som inte uppfyller EU:s miljökrav.

34. Europaparlamentet anser att EU, till följd av klimatförändringarna, måste anpassa sin jordbrukspolitik till dessa förändringar. Parlamentet uppmanar följaktligen kommissionen att i sitt kommande meddelande om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 främja en mer hållbar och effektiv jordbruksmodell som är i linje med samtliga mål i den gemensamma jordbrukspolitiken och som är inriktad på tillräcklig livsmedelsförsörjning och säkra livsmedel samt hållbarhet. En sådan modell måste bygga på ett rimligt och legitimt stödsystem för jordbrukare och måste också stärka jordbrukaryrket.

35. Om det europeiska jordbruket i framtiden ska kunna bidra till livsmedelssäkerhet och klimatskydd anser Europaparlamentet att man måste se till att upprätthålla en långtgående och omfattande gemensam jordbrukspolitik, som i synnerhet integrerar systemet för direktstöd som finansieras genom EU:s budget och förenklade och rättvisare betalningar i hela EU.

36. Europaparlamentet kräver att kommissionen inom ramen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken beaktar att medlemsstaterna i södra EU drabbas på ett oproportionerligt sätt, inte bara av de direkta följderna av klimatförändringarna utan också av indirekta följder när det gäller möjligheter till diversifiering, det här vid en tidpunkt då diversifieringen utgör en avgörande faktor för att utveckla nödvändig anpassningsförmåga, begränsa sårbarheten och utjämna de regionala skillnaderna.

37. Europaparlamentet understryker vikten av att skapa och permanent garantera en grund för utveckling av alternativa ekonomiska verksamheter, som stegvis kommer att minska lokalsamhällenas beroende av dels jordbruksproduktion som regelbundet drabbas av torka, dels naturresurser. Parlamentet anser att tillgången till EU-finansiering är avgörande för att garantera att det skapas förutsättningar för utveckling av alternativa ekonomiska verksamheter.

38. Europaparlamentet understryker vikten av att främja integrerade planeringsmetoder för att utveckla landsbygdsområden utifrån lokala behov genom att införa principer som bygger på en optimering av markanvändningen, så att marknaden för lokalt producerade varor och lokala tjänster kan anpassas till de ändrade miljöförhållandena (utdragna torkperioder, jordskred, översvämningar osv.).

39. Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att återigen försöka finna nya stödsystem som främjar jordbrukets bidrag till att minska koldioxidutsläppen, såsom bindning av kol i marken och biomassa från jordbruk, och som gynnar en jordbruksmarksanvändning som inverkar positivt på klimatförändringarna.

40. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att kommissionen korrekt beräknar kostnaderna för att anpassa jordbruket till klimatförändringarna.

41. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att stärka och anpassa risk- och krishanteringsinstrumenten till den ökande volatiliteten på marknaderna och till klimatrisker.

42. Europaparlamentet understryker, med tanke på klimatförändringarnas omfattning och det stora behovet av investeringar, att jord- och skogsbruket måste tillämpa mer hållbara produktionsmetoder och att den gemensamma jordbrukspolitiken måste förbli effektiv och få en budget som är avpassad för detta för perioden efter 2013. Vidare anser parlamentet att det behövs ytterligare finansiella resurser som omsätts i incitament för spridning av moderna och innovativa tekniker och system som kan ta fram konkreta resultat i form av begränsnings- och anpassningsåtgärder inom jordbrukets olika sektorer.

43. Även om den gemensamma jordbrukspolitiken inte är någon europeisk klimatpolitik anser Europaparlamentet att den ändå kan ligga till grund för införandet av effektiva instrument och incitament för att bekämpa klimatförändringarna, och menar att man bör hålla detta i minnet när EU:s framtida budget diskuteras.

44. Europaparlamentet anser att EU måste bevara sin ledande ställning i kampen mot klimatförändringarna, och att denna kamp inte får nedprioriteras till följd av dagens ekonomiska svårigheter.

45. Europaparlamentet understryker att EU behöver utvecklings- och finansieringsåtgärder inom jordbruket som garanterar säkra och högkvalitativa livsmedel.

46. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

• [1]  EUT C 282 E, 6.11.2008, s. 281.
• [2]  EUT C 66 E, 20.3.2009, s. 29.
• [3]  EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 44.
• [4]  Antagna texter, P6_TA(2009)0130.
• [5]  Antagna texter, P7_TA(2009)0089.

MOTIVERING

Klimatförändringarna är ett obestridligt faktum. Jordens medeltemperaturer har stigit med nästan 0,8 °C på ett århundrade, och de flesta forskare anser att uppvärmningen kommer att öka ännu mer fram till slutet av 2000-talet på grund av den historiska ackumuleringen av växthusgaser i atmosfären. IPCC har uppskattat att höjningen blir mellan +1,1 °C (i bästa fall) och +6,4 °C, med alla negativa konsekvenser detta medför för ekosystemen, vars omfattning det är svårt att föreställa sig i dag.

Jordbruket berörs direkt eftersom det förvaltar de markresurser som gör det möjligt för mänskligheten att överleva.

Samtidigt som jordbruket är en källa till en del av växthusgasutsläppen drabbas det av konsekvenserna av klimatrubbningen. Inom EU står jordbruket för nästan 9 procent av dessa utsläpp, och uppvärmningen har redan fått märkbara konsekvenser, framför allt den ökade torkan i länderna i söder och översvämningarna i norr.

Men jordbruket kan också bidra till att lösa problemen. Inom ramen för en stark gemensam jordbrukspolitik som främjar en hållbar och ekonomiskt livskraftig utveckling har jordbruket en viktig potential att på ett aktivt och positivt sätt medverka i arbetet att dämpa uppvärmningen. Jordbruket kan också anpassa sig till följderna av de pågående förändringarna om vi litar till jordbrukarnas kunnande, yrkesutbildning, jordbruksrådgivning och till utvecklingen inom forskning och innovation.

Jordbrukets del i ansvaret för klimatförändringarna

Enligt Europeiska miljöbyrån stod jordbruket 2007 för 9,3 procent av de sammanlagda utsläppen av växthusgaser i EU-27 (varav 5 procent dikväveoxid och 4,3 procent metan; koldioxidutsläppen från jordbruksproduktion är mycket marginella), jämfört med 11 procent 1990.

Dikväveoxid (N₂O) frigörs från organiskt och mineraliskt kvävegödselmedel. Metan (CH₄) härrör främst från boskapens matsmältningsprocess och från lagring och spridning av flytgödsel.

Den konstaterade minskningen av utsläppen från EU:s jordbruk sedan 1990 är förknippad med minskade djurbesättningar, utnyttjandet av mer hållbara gödselmedel och en förbättrad gödselhantering.

Det europeiska jordbrukets bidrag till försöken att dämpa klimatförändringarna

– Den europeiska dimensionen

Det europeiska jordbruket kan på tre olika sätt bidra till de mål som EU fastställt för att minska uppvärmningen, nämligen genom att erbjuda lösningar för att begränsa och minska sina egna utsläpp av växthusgaser, genom att främja lagring av kol i marken och genom att utveckla produktion av förnybar och hållbar energi. Vi måste således främja utvecklingen av ett annorlunda jordbruk som bättre kan förena de ekonomiska, sociala och miljömässiga kraven med varje ekosystems naturgivna möjligheter.

· Markvård för att minska och binda koldioxidutsläppen

Tack vare sin förmåga att fungera som reservoar och lagra kol i marken samt binda koldioxid i växterna via fotosyntes är jord- och skogsbruket de näringar som främst är i stånd att fånga koldioxid från människans verksamheter.

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör därför främja jordbruksmetoder som gör det möjligt att begränsa utsläppen av växthusgaser och/eller förbättra bindningen av kol.

Ekologiskt jordbruk och integrerade växtskyddsmetoder, som ingår i ekologiskt effektiva system, bör utvecklas. Det är dock också nödvändigt att hitta lösningar för en övergång till ett mer hållbart jordbruk för övriga system, som omfattar huvuddelen av jordbruksarealen.

Sådana lösningar finns. I den gemensamma jordbrukspolitiken måste vi beakta de erfarenheter som visar att det går att maximera fotosyntesen och gynna berikning av jordarna med organiskt material med hjälp av tekniker (t.ex. bevarandejordbruk) som kombinerar en förenklad jordbearbetning som bevarar växttäcket (minskad eller ingen plöjning och kvarlämnande av skörderester på fälten) med mellangrödor och växelbruk. Detta har t.ex. visats i det s.k. SoCo-projektet som startades på Europaparlamentets initiativ. Dessa metoder är dessutom ekonomiskt fördelaktiga eftersom de minskar utnyttjandet av energi och vissa insatsvaror.

Till de kompletterande lösningar som bör främjas hör bland annat

–  utveckling av trädjordbruk, häckar, skogsbevuxna områden i växelbruk, vall- och betessystem med permanent eller temporär betesmark samt beskogning,

–  utveckling av permanent bete och gräsbevuxna områden,

–  skydd av mark med stora kollager, t.ex. kärr (odlingsförbud) och våtmarker (odling av anpassade växter som rörflen som alternativ till dränering), och

–  modernisering av jordbruken (isolering av byggnader, energieffektiv utrustning, användning av förnybar energi).

Den framtida gemensamma jordbrukspolitiken bör främja utveckling av dessa metoder genom informationsåtgärder och utbildning, incitament samt investeringar i forskning, i synnerhet eftersom detta också gör det möjligt att bekämpa markförsämringen, vattenbristen och föroreningarna samt att bevara av den biologiska mångfalden.

Det är också dags att införa en skogsbrukspolitik värd namnet, för att främja skogsvården och en hållbar skogsproduktion och för att bättre utnyttja skogsbruket, som ju är den sektor som bidrar mest till bindningen av kol.

· Minskning av metan- och dikväveoxidutsläppen

Dikväveoxid är den växthusgas som det finns störst möjlighet att minska utsläppen av från jordbruket. Utsläppen kan minskas genom lägre och effektivare användning av kvävegödselmedel (precisionsjordbruk), användning av organisk gödsel från återvunnet avfall (lokal biomassa från mellangrödor och annat organiskt avfall), utveckling av mellangrödor som foderbaljväxter samt forskning om nya växtsorter med hög potential att binda kol och kväve.

Det går att minska metanutsläppen genom att förbättra

–  metoderna för boskapsuppfödning (ändrad utfodring av idisslare, främst genom att öka deras ranson av lipider, genetiskt urval m.m.) – för detta krävs stärkt forskning och ett utfodringsprogram som gör det möjligt att samtidigt minska EU:s beroende av importerade växtproteiner, och

–  hanteringen av stallgödsel (förbättrade system för lagring och spridning på åkrarna samt behandling i biogasanläggningar – en av de mest lovande teknikerna för att minska utsläppen och utveckla förnybara energiformer, särskilt i regioner med intensiv boskapsuppfödning).

· Källa till förnybar energi

Jordbruket berörs särskilt av EU:s mål för utveckling av förnybara energiformer.

Forsknings- och utvecklingsinsatserna bör påskyndas så att vi kan dra nytta av biomassa från jordbruket, vare sig den kommer från jordbruks- och skogsbruksavfall, stallgödsel eller produktion av hållbara biodrivmedel, förutsatt att det sistnämnda inte inkräktar på livsmedelsförsörjningen.

– Den internationella dimensionen

EU är den största importören av jordbruksprodukter. Dessa medför högre koldioxidutsläpp än den europeiska produktionen, eftersom miljökraven ofta är lägre i tredjeländer och på grund av de långa transportavstånden. Konsumenterna bör informeras om detta genom lämplig märkning (information om koldioxidavtryck). De europeiska jordbrukarna måste få skälig ersättning för sina insatser för att minska utsläppen, och vi bör främja diversifiering av den lokala produktionen (särskilt utvecklingen av växtprotein i EU).

Vidare bör EU göra en förnyad satsning på jordbruksutvecklingspolitiken för att medverka till att sprida nya metoder och gynna utvecklingen av hållbara jordbruk i världen och därigenom trygga livsmedelsförsörjningen. EU har dessutom en moralisk skyldighet att bekämpa klimatförändringarna i alla regioner som kan komma att drabbas av dem (med torka, översvämningar och andra extrema klimatfenomen som följd).

Åtgärder för att anpassa jordbruket till uppvärmningen

Parallellt med insatserna för att minska uppvärmningen måste jordbruket anpassas efter de pågående klimatförändringarna.

Med undantag för viss produktion i Nordeuropa är experterna överens om att förändringarna generellt sett har negativa effekter på det europeiska jordbruket, särskilt i de södra och sydöstra områdena.

Den gemensamma jordbrukspolitiken bör främja de viktigaste åtgärderna för anpassning av jordbruket, nämligen

· optimal förvaltning av vattenresurserna (effektivare bevattningssystem, vattenmagasin m.m.),

· sortval och ett växelbruk anpassat till torka, sjukdomar m.m.,

· skydd av marken mot vatten- och vinderosion (för att bevara det organiska materialet),

· plantering av häckar eller skogsbevuxna arealer runt åkrarna för att hålla kvar vattnet och begränsa ytavrinningen, vilket samtidigt fungerar som vindskydd och fristad för pollinerande insekter som är till nytta för odlingarna,

· åtgärder för övervakning och kontroll av insekter och sjukdomar, och

· skogsvård för att begränsa risken för skogsbränder.

Konsekvenser för den europeiska jordbruksmodellen

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste tillgodose opinionens växande krav på en mer hållbar jordbrukspolitik samtidigt som vi bör bära i minnet att klimatuppvärmningen riskerar att tillintetgöra produktionskapaciteten och livsmedelsförsörjningen för världsbefolkningen, inbegripet i Europa.

Enligt FAO måste världsproduktionen av livsmedel öka med 70 procent fram till 2050 om vi ska kunna mätta 9 miljarder människor. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste precis som jordbruken i övriga världen öka produktionen samtidigt som den naturliga balansen måste respekteras bättre.

För närvarande beaktas inte miljöfrågorna på ett konsekvent sätt i jordbrukspolitiken och det saknas en global strategi. De nya utmaningarna, dvs. klimatförändringarna, hushållningen med vatten, de förnybara energiformerna och den biologiska mångfalden, beaktades inte tillräckligt vid hälsokontrollen av den gemensamma jordbrukspolitiken. Vi måste ta itu med dessa utmaningar med alla till buds stående medel i den gemensamma jordbrukspolitiken och inte bara med stöden i den andra pelaren.

Det nuvarande systemet med tvärvillkor, som bygger på en skyldighet att använda vissa medel för att uppnå vissa resultat, är för övrigt mycket komplicerat för jordbrukarna och svarar inte på miljöutmaningarna. Det behövs ett annat tillvägagångssätt som vilar på en omorientering mot hållbara produktionsmodeller, vilket kräver kompensationsstöd för att täcka merkostnaderna förknippade med dessa mål (lokala kontrakt om miljömärkning) och ersättning för tjänster som tillhandahåller kollektiva nyttigheter (landsbygdsvård, bevarande av den biologiska mångfalden, bindning av koldioxid, tryggad livsmedelsförsörjning m.m.).

Klimatuppvärmningen tvingar oss att tänka ut en ny utvecklingsmodell. För att vinna ny legitimitet hos opinionen och ge jordbrukaryrket ett nytt innehåll måste den gemensamma jordbrukspolitiken bli en jordbrukspolitik för livsmedel och miljö, med rättvisare och hållbarare system för produktionsstöd, kompletterade med nya regleringsinstrument som kan möta de alltmer instabila marknaderna och utvecklingen av hälsorisker.

Slutligen måste forskningsinsatserna och budgetmedlen för den framtida gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 vara lämpliga med hänsyn till omfattningen av klimatproblemen och de investeringar som krävs i mer hållbara produktionssätt.

YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (24.2.2010)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över EU:s jordbruk och klimatförändringarna
(2009/2157(INI))

Föredragande: Francisco Sosa Wagner

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A.     Inom jord- och skogsbruket finns det stor potential till utsläppsminskningar och dessa sektorer kan fungera som en katalysator för åtgärderna för att mildra följderna av klimatförändringarna och den globala uppvärmningen.

1.      Europaparlamentet poängterar att jordbruket är en produktionssektor som känner av effekterna och påfrestningarna från klimatförändringarna, samtidigt som den är direkt kopplad till målen att begränsa klimatförändringarna, antingen genom att bidra till minskade växthusgasutsläpp och till en sparsam och sund förvaltning av vattenresurserna, eller genom att främja produktion och decentralisering av hållbara och förnybara energikällor.

2.      Europaparlamentet framhåller att jordbrukssektorn, som redan har bidragit till minskningen av växthusgasutsläppen, även måste bidra till kampen mot klimatförändringarna genom att placeras in i den vidare triangeln livsmedel‑jordbruk‑energi. Detta innebär framför allt bättre utnyttjande av biomassa, antingen genom att utnyttja jordbruksöverskott eller genom att stödja produktion av hållbara biobränslen, samtidigt som man bevarar produktionen av kvalitetsprodukter och de höga standarderna för livsmedelssäkerhet och försöker få konsumenterna att söka sig till en livsmedelsmodell som i högre grad bidrar till en hållbar miljöförvaltning.

3.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta mer budgetmedel till forskning och utveckling – i samarbete med alla relevanta aktörer, särskilt det civila samhället och jordbrukarna – i syfte att uppnå miljö- och klimatförbättringar inom följande prioriterade områden:

a) Produktion och användning av hållbar biogas och hållbara biobränslen framställda från biprodukter och jordbruks- och skogsbruksavfall, med hänsyn tagen till den inverkan som produktion av biobränslen har på miljön (indirekt förändring i markanvändning, förlust av biologisk mångfald, osv.) och på livsmedelssäkerheten, och med hänsyn tagen också till riktlinjerna i den strategiska EU-planen för energiteknik.

b) Produktion och användning av gödsel och hållbara gödselmedel, varvid utveckling av organiskt gödsel och naturgödsel ska ges företräde och förbrukning av gödselmedel baserade på kolväten minskas.

c) Återvinning av alla slag av jordbruksavfall.

d) Minskning av metanutsläpp från djuruppfödning.

e) Kontroll av N₂O från gödsel och flytgödsel.

4.      Europaparlamentet menar att jordbruket är orsaken till många problem när det gäller miljön och klimatförändringarna, men att det också har möjlighet att lösa problemen. Därför måste större tonvikt än tidigare läggas vid miljöaspekter och EU:s insatser för att bekämpa klimatförändringar när den gemensamma jordbrukspolitiken ska ses över.

5.      Europaparlamentet understryker att man inom EU behöver utvecklings- och finansieringsåtgärder inom jordbruket vilka garanterar säkra och högkvalitativa livsmedel.

6.      Europaparlamentet kräver att man i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken insisterar på förfaranden som minskar växthusgasutsläppen från djuruppfödning, inbegripet förändringar i utfodring samt hantering av gödsel och flytgödsel.

7.      Europaparlamentet poängterar att man måste utveckla system för att skydda jordbrukare i händelse av extrema situationer och uppmuntrar till utveckling och genomförande av projekt såsom hållbara bevattningssystem som bidrar till bekämpningen av klimatförändringarnas effekter.

8.      Europaparlamentet betonar att mer medel måste anslås till jordbruksforskning med koppling till klimatförändringar i den fleråriga budgetplanen efter 2013, om en övergång till miljövänligare produktionsmetoder ska komma till stånd.

9.      Europaparlamentet uppmanar jordbrukssektorn att göra en omfattande insats för att öka den decentraliserade produktionen av förnybar energi och särskilt för att effektivisera energianvändningen i jordbruksanläggningar, genom modernisering och rationell energiplanering och genom användning och tillämpning av beprövade och energieffektiva verktyg och metoder.

10.    Europaparlamentet understryker att en ökad användning av IKT skulle kunna förbättra övervakningen av flera produktionsfaser samt styrningen av dessa, så att produktionen ökar i förhållande till användningen av produktionsmedel, samtidigt som utsläppen av växthusgaser och energiförbrukningen minskar. Parlamentet understryker samtidigt att det är av avgörande betydelse både för ett miljömässigt mer hållbart jordbruk och för att denna sektor ska kunna stärka sin konkurrenskraft med en mer omfattande användning av IKT, en integrering av politik för utbildning av jordbrukare i den nya tekniken samt ett främjande av innovation och entreprenörskap hos framför allt unga jordbrukare.

11.    Europaparlamentet understryker att ansträngningarna för att minska växthusgasutsläppen inom jordbruket även bör omfatta utsläpp som är orsakade av följande:

–  Direkta och indirekta förändringar i markanvändning.

–  Livsmedelsindustrins produktion av insatsvaror, särskilt sådana som är kopplade till långväga transporter av mellan- och slutprodukter från denna industri. Parlamentet anser därför att man bör främja korta system för produktion‑bearbetning‑konsumtion.

12.    Europaparlamentet fäster uppmärksamheten på att klimatförändringarna inte påverkar alla EU:s regioner lika mycket och att större vikt därför måste läggas vid de områden som förväntas drabbas hårdast. Temperaturhöjningarna i kombination med torka och omfattande skogsbränder skapar stor risk för ökenspridning i länderna i södra Europa, med allt vad det innebär för jordbruksföretagens bärkraft och i fråga om utflyttning från jordbruksområden, minskad biologisk mångfald och sinande naturresurser. Parlamentet vill därför att alla gemenskapsinsatser som syftar till att finansiera jordbrukets anpassning till de nya utmaningar som klimatförändringarna innebär fullt ut ska beakta denna regionala dimension, så att klimatförändringarna inte blir ytterligare en faktor som ökar de ekonomiska och miljömässiga skillnaderna mellan EU:s regioner.

13.    Europaparlamentet påpekar att en ökning av produktionen av biomassa för energi kan bidra till instabila livsmedelspriser. För att minska inkomstriskerna för jordbrukarna bör det därför finnas en rimlig balans mellan livsmedelsproduktion och biomassaproduktion.

14.    Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra jordbrukssektorns åtgärder för anpassning till den globala uppvärmningen när det gäller markskydd och vattenförvaltning.

15.    Europaparlamentet betonar att hållbarhetsprincipen måste gälla vid användningen av biomassa. Användningen av biomassa så nära som möjligt den plats där jordbruksråvaran produceras måste följaktligen uppmuntras. Detta skulle minska den energiförlust som transporterna orsakar.

16.    Europaparlamentet påpekar att användningen av biomassa för uppvärmning kan minska klimatförändringarnas skadliga effekter betydligt, och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att anslå medel avsedda för landsbygdsutveckling till de offentliga inrättningar på landsbygden som övergår till uppvärmningssystem baserade på bioenergi.

17.    Europaparlamentet anser att det är viktigt att jordbrukare i större utsträckning använder sig av informations- och kommunikationsteknik för att minska de negativa effekterna av klimatförändringarna. Användningen av informations- och kommunikationsverktyg måste stödjas bl.a. i samband med odling, växtskydd, meteorologi samt övervakning av lagstiftning.

18.    Europaparlamentet betonar att skog spelar en allt viktigare roll i klimatpolitiken, och är viktig t.ex. för att avskilja koldioxid och skydda mot erosion. Därför måste det i den gemensamma jordbrukspolitiken avsättas mer medel för skogsplantering och skydd av skog. Skogsförvaltning måste också tas med i ordningen för klimatförändringar efter Kyoto.

19.    Europaparlamentet påpekar att skog också bidrar i stor utsträckning till en effektiv vattenförvaltning. Medlemsstaterna måste därför uppmuntras till skogsförvaltning som minskar skillnaderna i vattenmängd mellan perioder av torka och översvämning och därmed de negativa effekterna av torka och översvämning för jordbruk, energiproduktion och befolkning.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	23.2.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	45 1 5
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jean-Pierre Audy, Zigmantas Balčytis, Zoltán Balczó, Ivo Belet, Bendt Bendtsen, Reinhard Bütikofer, Maria Da Graça Carvalho, Jorgo Chatzimarkakis, Giles Chichester, Pilar del Castillo Vera, Christian Ehler, Lena Ek, Ioan Enciu, Norbert Glante, Fiona Hall, Romana Jordan Cizelj, Arturs Krišjānis Kariņš, Lena Kolarska-Bobińska, Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz, Marisa Matias, Judith A. Merkies, Angelika Niebler, Jaroslav Paška, Anni Podimata, Miloslav Ransdorf, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Paul Rübig, Amalia Sartori, Francisco Sosa Wagner, Konrad Szymański, Britta Thomsen, Evžen Tošenovský, Ioannis A. Tsoukalas, Claude Turmes, Niki Tzavela, Vladimir Urutchev, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras
Slutomröstning: närvarande suppleanter	António Fernando Correia De Campos, Ilda Figueiredo, Yannick Jadot, Oriol Junqueras Vies, Ivailo Kalfin, Silvana Koch-Mehrin, Bernd Lange, Alajos Mészáros, Tiziano Motti, Vladko Todorov Panayotov, Silvia-Adriana Ţicău, Hermann Winkler

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	17.3.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	34 4 4
Slutomröstning: närvarande ledamöter	John Stuart Agnew, Richard Ashworth, José Bové, Luis Manuel Capoulas Santos, Vasilica Viorica Dăncilă, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Diane Dodds, Herbert Dorfmann, Hynek Fajmon, Lorenzo Fontana, Iratxe García Pérez, Béla Glattfelder, Martin Häusling, Esther Herranz García, Peter Jahr, Elisabeth Jeggle, Jarosław Kalinowski, Elisabeth Köstinger, Giovanni La Via, Stéphane Le Foll, George Lyon, Gabriel Mato Adrover, Mairead McGuinness, Krisztina Morvai, James Nicholson, Rareş-Lucian Niculescu, Wojciech Michał Olejniczak, Georgios Papastamkos, Marit Paulsen, Britta Reimers, Ulrike Rodust, Giancarlo Scottà, Czesław Adam Siekierski, Alyn Smith, Csaba Sándor Tabajdi, Marc Tarabella, Janusz Wojciechowski
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Luís Paulo Alves, Spyros Danellis, Esther de Lange, Lena Ek, Véronique Mathieu, Maria do Céu Patrão Neves