BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning)

4.5.2010 - (KOM(2009)0126 – C7‑0044/2009 – 2009/0054(COD)) - ***I

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
Föredragande: Barbara Weiler
(Omarbetning – artikel 87 i arbetsordningen)
Föredragande av yttrande(*):
Raffaele Baldassarre, utskottet för rättsliga frågor
(*) Förfarande med associerade utskott – Artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning)

(KOM(2009)0126 – C7‑0044/2009 – 2009/0054(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: omarbetning)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2009)0126),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C7‑0044/2009),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–   med beaktande av artiklarna 294.3 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter[1],

–   med beaktande av skrivelsen av den … från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7‑0136/2010), och av följande skäl:

A. Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) En av de viktigaste åtgärderna i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa är en minskning av de administrativa kostnaderna och främja entreprenörskap genom att bl.a. se till att offentliga myndigheter betalar fakturor för varor och tjänster inom en månad, även till små och medelstora företag, för att främja företagens betalningsflöden.	(7) En av de viktigaste åtgärderna i den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa är en minskning av de administrativa kostnaderna och främja entreprenörskap genom att bl.a. se till att fakturor för varor och tjänster som grundregel betalas inom en månad, även till små och medelstora företag, för att främja företagens betalningsflöden.
Motivering
Offentliga och privata uppdragsgivare ska som grundregel åläggas att betala inom en tidsfrist på 30 dagar. Men undantag som de som nämns i direktivet måste vara möjliga. Inom byggbranschen kan till exempel tjänsterna och således också bokföringsmaterialet vara så komplexa att kontrollen kan kräva längre tid än nämnda frist. Bestämmelsen om delbetalningar kan ha en kompenserande verkan på detta område.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 12
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(12) Sen betalning är ett avtalsbrott som har blivit ekonomiskt intressant för gäldenärer i de flesta medlemsstater genom att dröjsmålsräntan är låg eller obefintlig och/eller indrivningsförfarandena långsamma. Det krävs en avgörande förändring som bland annat innebär att undantaget från rätten att ta ut ränta är ett oskäligt avtalsvillkor och att borgenärerna får ersättning för de kostnader som uppstått, för att vända denna utveckling och för att säkerställa att konsekvenserna av sena betalningar fungerar som ett incitament för att betala i tid.	(12) Sen betalning är ett avtalsbrott som har blivit ekonomiskt intressant för gäldenärer i de flesta medlemsstater genom att dröjsmålsräntan är låg eller obefintlig och/eller indrivningsförfarandena långsamma. Det krävs en definitiv övergång till en kultur med snabba betalningar för att vända denna utveckling och för att säkerställa att konsekvenserna av sena betalningar fungerar som ett incitament för att betala i tid. Denna övergång bör bland annat ske genom att längsta tillåtna betalningstider fastställs, att borgenärerna får ersättning för de kostnader som uppstått och att undantaget från rätten att ta ut ränta och rätten till ersättning för indrivningskostnader betraktas som oskäliga avtalsvillkor och oskäligt handelsbruk. Särskild tonvikt bör läggas vid små och medelstora företag. Därför är det avgörande att inte föreslå åtgärder som skapar krångel och byråkrati.
Motivering
Man måste ge de ekonomiska aktörerna ett klart besked om att ett uteslutande av rätten till ersättning för indrivningskostnader – en rätt som förslaget försöker stärka – är ett oskäligt villkor som inte kan tillämpas gentemot borgenärer och som kan ge upphov till skadeståndskrav.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 12a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(12a) Betalningstiden i avtal mellan företag bör generellt begränsas till högst 60 dagar. Det kan dock finnas skäl för att företag behöver längre betalningstider, till exempel när försäljningen koncentreras till en period under året, medan inköp behöver göras under hela året. Det bör därför även i fortsättningen vara möjligt för avtalsparterna att särskilt avtala om betalningstider som överstiger 60 dagar, dock förutsatt att en sådan utökning inte innebär onödig skada för någon av avtalsparterna.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 13
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(13) För att skapa enhetlighet i gemenskapslagstiftningen bör definitionen av upphandlande myndigheter i direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster gälla i detta direktiv.	(13) För att skapa enhetlighet i gemenskapslagstiftningen bör definitionen av upphandlande myndigheter i direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster och i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet)1 gälla i detta direktiv. Men offentliga företag så som de definieras i direktiv 2004/17/EG ska inte omfattas av definitionen ”offentliga myndigheter”.
	___________________ 1 EUT L 134, 30.4.2004, s. 1.
Motivering
Att ta med offentliga företag så som de definieras i direktiv 2004/17/EG skulle leda till att konkurrensen snedvrids inom de aktuella sektorerna. Detta ändringsförslag är kopplat till ändringsförslaget till artikel 2.2.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 15
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) Borgenärerna måste få skälig ersättning för sina indrivningskostnader till följd av sena betalningar så att konsekvenserna av sena betalningar fungerar avskräckande. Indrivningskostnaderna bör också omfatta indrivning av administrativa kostnader och ersättning för interna kostnader till följd av sena betalningar, för vilka detta direktiv bör fastställa möjligheten av ett tillägg till dröjsmålsräntan med ett fast minimibelopp. Ersättning för indrivningskostnader bör inte påverka tillämpningen av nationella bestämmelser enligt vilka en nationell domstol får bevilja borgenären skadestånd för annan skada när det gäller gäldenärens betalningsförsening.	(15) Borgenärerna måste få skälig ersättning för sina indrivningskostnader till följd av sena betalningar så att konsekvenserna av sena betalningar fungerar avskräckande. Indrivningskostnaderna bör också omfatta indrivning av administrativa kostnader och ersättning för interna kostnader till följd av sena betalningar, för vilka detta direktiv bör fastställa möjligheten av ett tillägg till dröjsmålsräntan med ett fast belopp. Ersättning för indrivningskostnader bör inte påverka tillämpningen av nationella bestämmelser enligt vilka en nationell domstol får bevilja borgenären skadestånd för annan skada när det gäller gäldenärens betalningsförsening.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Skäl 15a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(15a) Förutom rätt till betalning av ett fast belopp för indrivningskostnader bör borgenären också ha rätt till ersättning för övriga indrivningskostnader som orsakats av gäldenärens sena betalning. Till dessa kostnader ska särskilt kostnader räknas som borgenären har för att anlita en advokat eller en indrivningsbyrå. Borgenären bör också kunna hävda sådana kostnader som har uppstått genom utnyttjande av en kontokredit.
Motivering
Det måste klarläggas vilka av borgenärens kostnader som räknas till de övriga indrivningskostnader som orsakas av gäldenärens sena betalning. Denna uppräkning är inte uttömmande.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Skäl 16
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(16) Undersökningar har visat att offentliga myndigheter ofta kräver betydligt längre betalningstid i avtalen än 30 dagar för handelstransaktioner. Därför bör betalningstiden generellt begränsas till högst 30 dagar för offentliga kontrakt som tilldelas av offentliga myndigheter.	utgår
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Skäl 17
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(17) Sena betalningar är särskilt klandervärda om gäldenären har betalningsförmåga. Undersökningar har visat att offentliga myndigheter ofta betalar fakturor mycket långt efter betalningstidens utgång. Offentliga myndigheter kan ha mindre finansieringsproblem eftersom de kan tänkas ha säkrare, mer förutsebara och mer kontinuerliga intäkter än privata företag. Samtidigt är de inte lika beroende som privata företag av att bygga upp stabila affärsförbindelser för att uppnå sina mål. Offentliga myndigheter kan följaktligen ha mindre anledning att betala i tid. Dessutom kan många offentliga myndigheter få finansiering på bättre villkor än privata företag. Därför leder de offentliga myndigheternas sena betalningar inte bara till omotiverade kostnader för privata företag utan också till ineffektivitet i allmänhet. Följaktligen bör högre ersättning införas i avskräckande syfte för offentliga myndigheter som betalar för sent.	(17) Sena betalningar är särskilt klandervärda om gäldenären har betalningsförmåga. Undersökningar har visat att offentliga myndigheter ofta betalar fakturor mycket långt efter betalningstidens utgång. Offentliga myndigheter kan ha mindre finansieringsproblem eftersom de kan tänkas ha säkrare, mer förutsebara och mer kontinuerliga intäkter än privata företag. Samtidigt är de inte lika beroende som privata företag av att bygga upp stabila affärsförbindelser för att uppnå sina mål. Offentliga myndigheter kan följaktligen ha mindre anledning att betala i tid. Dessutom kan många offentliga myndigheter få finansiering på bättre villkor än privata företag. Därför leder de offentliga myndigheternas sena betalningar inte bara till omotiverade kostnader för privata företag utan också till ineffektivitet i allmänhet. Denna negativa effekt av offentliga myndigheters sena betalningar bör mätas i ljuset av de offentliga upphandlingarnas betydelse i Europeiska unionens ekonomi som helhet. Följaktligen bör särskilda regler införas i fråga om handelstransaktioner mellan företag och offentliga myndigheter, enligt vilka betalningstiden generellt begränsas till högst 30 dagar för offentliga kontrakt som tilldelas av offentliga myndigheter.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Skäl 17a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(17a) Europeiska unionens institutioner befinner sig i ungefär samma situation som medlemsstaternas offentliga myndigheter i fråga om deras finansiering och affärsförbindelser. De längsta tillåtna betalningstider som enligt detta direktiv gäller för offentliga myndigheter gäller därför även Europeiska unionens institutioner.
Motivering
Ändringsförslaget bör läsas tillsammans med artikel 2.2. Föredraganden anser att direktivet bör gälla Europeiska unionens institutioner.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Skäl 17b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(17b) En särskilt oroande faktor i samband med sena betalningar är situationen för tjänster på hälsoområdet i ett stort antal medlemsstater. Problemen i hälso- och sjukvårdssektorn kan emellertid inte lösas omedelbart eftersom de svårigheter som hälsovårdsinstitutioner har härrör från ärvda skulder. Hälsovårdsinstitutioner bör därför ges ökad flexibilitet i uppfyllandet av sina åtaganden. Medlemsstaterna bör dock göra allt de kan för att se till att betalningar inom hälso- och sjukvårdssektorn görs inom de avtalade betalningstiderna.
Motivering
I många medlemsstater har hälso- och sjukvårdsavdelningarna svårigheter med att betala i tid. I många fall är problemen med sena betalningar resultatet av tidigare misstag och strukturella problem. Medlemsstaterna bör försäkra sig om att direktivets bestämmelser även gäller för betalningar av hälsovårdsinstitutioner. Dessa inrättningar bör emellertid ges ökad flexibilitet i betalningarna.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Skäl 18
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(18) Detta direktiv bör förbjuda missbruk av avtalsfriheten till borgenärens nackdel. I de fall syftet med ett avtal i huvudsak är att förse gäldenären med ytterligare likviditet på bekostnad av borgenären, till exempel när borgenären saknar möjlighet att ta ut dröjsmålsränta eller när dröjsmålsräntan är avsevärt lägre än den lagstadgade ränta som föreskrivs i detta direktiv, eller då huvudentreprenören ålägger sina leverantörer eller underleverantörer betalningsvillkor som inte kan motiveras på grundval av de villkor som huvudentreprenören själv beviljats, kan detta anses utgöra sådant missbruk. Direktivet bör inte påverka nationella bestämmelser som gäller det sätt på vilket avtal ingås eller som reglerar giltighet av avtalsvillkor som är oskäliga för gäldenären.	(18) Detta direktiv bör förbjuda missbruk av avtalsfriheten till borgenärens nackdel. I de fall syftet med ett avtalsvillkor eller bruk i huvudsak är att förse gäldenären med ytterligare likviditet på bekostnad av borgenären, till exempel när borgenären saknar möjlighet att ta ut dröjsmålsränta eller när dröjsmålsräntan är avsevärt lägre än den lagstadgade ränta som föreskrivs i detta direktiv, eller då huvudentreprenören ålägger sina leverantörer eller underleverantörer betalningsvillkor som inte kan motiveras på grundval av de villkor som huvudentreprenören själv beviljats, kan detta anses utgöra sådant missbruk. I enlighet med det akademiska utkastet till gemensam referensram bör varje avtalsvillkor eller bruk som i hög grad avviker från ett gott handelsbruk, i strid med ärligt uppsåt och god sed, anses vara oskäligt. Direktivet bör inte påverka nationella bestämmelser som gäller det sätt på vilket avtal ingås eller som reglerar giltighet av avtalsvillkor som är oskäliga för gäldenären.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Skäl 18a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(18a) I en ytterligare insats för att undvika missbruk av den fria avtalsrätten till nackdel för borgenärerna bör medlemsstaterna, officiellt erkända intresseorganisationer och organ som har ett legitimt intresse, med kommissionens stöd uppmuntra utarbetandet och spridandet av uppförandekoder samt inrättandet av ett tvistlösningssystem med medlings- och skiljeförfaranden. Tvistlösningssystemet bör vara frivilligt, omfatta lämpliga klagomålsförfaranden, förhandlas fram på nationell nivå eller EU-nivå och utformas för att garantera att direktivets rättigheter tillämpas på lämpligt sätt.
Motivering
Uppförandekoder som omfattar effektiva klagomålsförfaranden för att agera mot parter som inte uppfyller avtalen förefaller vara helt på sin plats. Om systemet är frivilligt eller om det saknas tvångsmedel för att garantera att parterna agerar på lämpligt sätt (förutom uteslutning) blir effektiviteten dock begränsad. Därför krävs ett starkt deltagande av intresseorganisationerna. Medling och skiljeförfaranden bör främjas så att tvisterna kan lösas till minsta möjliga kostnad och så snabbt som möjligt.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Skäl 18b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(18b) I detta direktiv föreskrivs specifika kriterier för att utvärdera om avtalsvillkoren eventuellt är oskäliga med hänsyn till de särskilda egenskaper som kännetecknar transaktioner mellan olika företag eller mellan företag och offentliga myndigheter, vilka avsevärt skiljer sig från de transaktioner som inbegriper konsumenter.
Motivering
I detta ändringsförslag tydliggörs att de kriterier som enligt detta direktiv ska användas för att utvärdera om avtalsvillkoren eventuellt är oskäliga, tar hänsyn till de särskilda egenskaper som kännetecknar transaktioner mellan olika företag eller mellan företag och offentliga myndigheter, vilka avsevärt skiljer sig från de transaktioner som inbegriper konsumenter.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Skäl 20a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(20a) För att underlätta att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs bör medlemsstaterna uppmuntra till användning av medling eller andra alternativa tvistlösningsmetoder.
Motivering
Föredraganden vill uppmuntra användningen av medling och andra alternativa tvistlösningsmetoder.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Skäl 22
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(22) Man måste se till att indrivningsförfarandet avseende obestridda fordringar slutförs inom en kort tidsperiod.	(22) Man måste se till att indrivningsförfarandet avseende obestridda fordringar slutförs inom en kort tidsperiod; ett alternativ kan vara att driva dessa fordringar mot företag och offentliga myndigheter genom ett allmänt tillgängligt nätbaserat förfarande som är tillgängligt på samma villkor för alla borgenärer etablerade i unionen och som snarast kan användas genom den europeiska e‑juridikportalen så snart den blir tillgänglig.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Skäl 22a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(22a) Medlemsstaterna bör, i enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, för egen del och i unionens intresse upprätta egna tabeller som visar överensstämmelsen mellan detta direktiv och införlivandeåtgärderna samt offentliggöra dessa tabeller.
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Artikel 2 – led 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) offentlig myndighet: varje upphandlande myndighet enligt definitionen i direktiven om offentlig upphandling () direktiv 2004/18/EG,	(2) offentlig myndighet: varje upphandlande myndighet enligt definitionen i artikel 1.9 i direktiv 2004/18/EG och artikel 2.1 a i direktiv 2004/17/EG oavsett upphandlingens föremål eller värde, samt Europeiska unionens alla institutioner, organ, kontor och byråer,
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Artikel 2 – led 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) sen betalning: underlåtenhet att betala inom den betalningstid som anges i artikel 3.2 eller 5.2,	(4) sen betalning: underlåtenhet att betala inom den betalningstid som anges i avtalet eller, om en sådan inte fastställts, inom den betalningstid som anges i artikel 3.2 b eller artikel 5.2 b,
Motivering
Denna ändring är grundläggande eftersom det måste vara tillåtet att fastställa en kortare betalningstid i avtalet än den som fastställs i artikel 3.2 eller artikel 5.2, och om denna kortare betalningstid inte respekteras bör detta innebära lämpliga påföljder för gäldenären.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Artikel 2 – led 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(5) dröjsmålsränta: lagstadgad ränta eller ränta som är förhandlad och avtalad mellan företagen,	(5) dröjsmålsränta: lagstadgad ränta eller ränta som är förhandlad och avtalad mellan företagen, och som inte ska vara lägre än den lagstadgade räntesatsen,
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Artikel 2 – led 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(6) lagstadgad ränta: enkel dröjsmålsränta enligt en räntesats som motsvarar summan av referensräntan med ett tillägg av minst sju procentenheter,	(6) lagstadgad ränta: enkel dröjsmålsränta enligt en räntesats som motsvarar summan av referensräntan med ett tillägg av minst nio procentenheter,
Motivering
En mer enhetlig uppsättning regler som gäller för alla sektorer och som inbegriper en viss höjning av den lagstadgade räntan i stället för en schablonersättning vid sen betalning skulle säkra att alla gäldenärer behandlas rättvist och är föremål för proportionerliga men avskräckande påföljder. Detta ändringsförslag förutsätter att artikel 5.5 i kommissionens förslag stryks.
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Artikel 2 – led 9a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(9a) kontrollerbar faktura: en överskådligt upprättad, slutgiltig faktura där posternas ordningsföljd iakttas och de beteckningar används som ingår i avtalet; för att styrka tjänstens art och omfång ska erforderliga mängdangivelser, underlag och andra verifikationer bifogas,
Motivering
En faktura måste uppfylla kravet på verifierbarhet för att betalningsskyldigheten ska inträda och för att betalningstiden överhuvudtaget ska börja löpa. Hit hör bland annat uppställningen av de poster som ska debiteras, att det framgår vad de utförda posterna avser och motsvarande verifikationer. Fakturans innehåll måste avspegla de uppgörelser som avtalsparterna har enats om för att den ska vara fullständig och korrekt.
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Artikel 3 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Ränta vid sen betalning	Transaktioner mellan företag
Motivering
För tydlighetens skull bör det i rubriken anges att artikel 3 bara gäller sen betalning mellan företag.
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) att, om förfallodagen eller betalningstiden inte fastställs i avtalet, dröjsmålsränta automatiskt betalas inom en av följande tidsfrister:	b) att, om förfallodagen eller betalningstiden inte fastställs i avtalet, dröjsmålsränta automatiskt betalas inom en av följande tidsfrister:
i) 30 dagar efter den dag då gäldenären mottog fakturan eller en likvärdig begäran om betalning.	i) 30 kalenderdagar efter förfallodagen och den dag då gäldenären mottog fakturan eller en likvärdig begäran om betalning.
ii) Om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning innan varorna eller tjänsten mottagits, 30 dagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsten.	ii) Om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning innan varorna eller tjänsten mottagits, 30 kalenderdagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsten.
iii) Om ett förfarande för godkännande eller kontroll, genom vilket varornas eller tjänstens överensstämmelse med avtalet ska konstateras, föreskrivs i lag eller i avtalet och om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning tidigare eller den dag då mottagandet eller kontrollen sker, 30 dagar efter den dagen.	iii) Om ett förfarande för godkännande eller kontroll, genom vilket varornas eller tjänstens överensstämmelse med avtalet ska konstateras, föreskrivs i lag eller i avtalet och om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning tidigare eller den dag då mottagandet eller kontrollen sker, 30 kalenderdagar efter den dagen;
	ba) att dagen för mottagande av fakturan inte omfattas av avtal mellan gäldenären och borgenären.
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkterna 2a och 2b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Medlemsstaterna ska se till att det förfarande för godkännande eller kontroll som avses i punkt 2 b iii inte pågår längre än 30 dagar.
	2b. Medlemsstaterna ska se till att den betalningstid som fastställs i avtalet inte överstiger 60 dagar, såvida inte gäldenären och borgenären har avtalat annat och det inte innebär onödig skada för någon av avtalsparterna.
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, när dröjsmålsränta ska betalas vid handelstransaktioner i enlighet med artiklarna 3 och 5 och såvida inte annat anges i avtalet, är berättigad att få följande belopp av gäldenären:	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, när dröjsmålsränta ska betalas vid handelstransaktioner i enlighet med artiklarna 3 och 5, med automatisk verkställighet, det vill säga utan att den enskilda borgenären ska behöva vidta någon åtgärd, är berättigad att få ett fast belopp på minst 40 euro.
Motivering
Enligt artikel 6 i förslaget till direktiv ”ska ett villkor om att dröjsmålsränta inte får tas ut alltid anses som grovt oskäligt”. Om någonting annat än vad som stadgas i den föreslagna bestämmelsen i artikel 3 avtalas försvagas de avtalsenliga garantierna till skydd för borgenären. Det är viktigt att se till att beloppet ska utgå med automatisk verkställighet, för att undvika att kunden kommer med motbeskyllningar. De angivna ersättningsbeloppen för indrivningskostnader ska anses vara minimibelopp.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) Ett fast belopp på 70 euro för en skuld på mer än 1 000 euro men mindre än 10 000 euro.	utgår
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) En summa motsvarande 1 % av det belopp för vilket för vilket dröjsmålsränta ska betalas, om skulden är på mer än 10 000 euro.	utgår
Ändringsförslag  28 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 - led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) En summa motsvarande 1 % av det belopp för vilket för vilket dröjsmålsränta ska betalas, om skulden är på mer än 10 000 euro.	utgår
Justification
En obegränsad ersättningsgrad motsvarande 1 procent för sena betalningar på mer än 10 000 euro skulle kunna innebära betydande och oproportionerligt höga kostnader för transaktioner som rör stora belopp, och skulle inte nödvändigtvis återspegla de faktiska kostnaderna. Föredraganden anser att ett fast övre takbelopp bör fastställas för ersättning av indrivningskostnader.
Ändringsförslag  29 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	När det gäller flera fordringar mot samma gäldenär ska medlemsstaterna se till att ersättningen för de indrivningskostnader som avses i punkt 1 bara betalas på det sammanlagda skuldebeloppet och inte på de enskilda fordringarna.
Motivering
Det skulle inte vara rättvist och inte heller i enlighet med rådande praxis att ersätta samma leverantörers och köpares indrivningskostnader för enskilda fordringar, men det bör leda till en ersättning för de kostnader som berörs i punkt 1 som motsvarar summan av alla dessa fordringar på grund av sen betalning. Detta är särskilt relevant inom hälso- och sjukvårdssektorn, när sjukhus inte kan betala en leverantör av olika läkemedel för enskilda leveranser på grund av sen betalning från sjukförsäkringsbolag.
Ändringsförslag  30 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Utom i de fall då gäldenären inte är ansvarig för dröjsmålet, ska borgenären ha rätt att utöver de belopp som anges i punkt 1 få skälig ersättning från gäldenären för alla återstående indrivningskostnader som borgenären ådragit sig till följd av gäldenärens sena betalning.	3. Borgenären ska ha rätt att utöver de belopp som anges i punkt 1 få skälig ersättning från gäldenären för alla återstående indrivningskostnader som borgenären ådragit sig till följd av gäldenärens sena betalning, såvida det inte kan uteslutas att gäldenären är ansvarig för dröjsmålet. De återstående kostnaderna ska framför allt omfatta även de kostnader som borgenären på grund av den sena betalningen har haft för att anlita en advokat eller en indrivningsbyrå samt kostnader som uppstått genom utnyttjande av en kontokredit.
Motivering
Det måste klargöras vilka kostnadsposter som räknas till de återstående kostnader som orsakas av gäldenärens sena betalning.
Ändringsförslag  31 Förslag till direktiv Artikel 5 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Offentliga myndigheters betalningar	Transaktioner mellan företag och offentliga myndigheter
Ändringsförslag  32 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären vid handelstransaktioner som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning till offentliga myndigheter utan påminnelse har rätt till dröjsmålsränta som uppgår till den lagstadgade räntan, om följande villkor uppfylls:	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären vid handelstransaktioner som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning till offentliga myndigheter eller med syfte att uppnå offentliga myndigheters mål utan påminnelse har rätt till dröjsmålsränta som uppgår till den lagstadgade räntan, om följande villkor uppfylls:
Motivering
Detta ändringsförslag ska ses mot bakgrund av artikel 2.1. Många av de tjänster som köps in av offentliga myndigheter tillhandahålls inte till själva myndigheterna utan till tredje parter som tillhör olika samhällsgrupper, för vilkas räkning de offentliga myndigheterna ingår avtal för tillhandahållande av varor eller tjänster. Avtalen om dessa varor eller tjänster för att möta behoven hos en given grupp utgör en del av målsättningarna för de offentliga myndigheternas verksamhet, även om dessa myndigheter inte är de slutliga mottagarna av varorna eller tjänsterna i fråga.
Ändringsförslag  33 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) Om förfallodagen eller betalningstiden inte fastställs i avtalet ska dröjsmålsränta automatiskt betalas inom en av följande tidsfrister:	b) Om förfallodagen eller betalningstiden inte fastställs i avtalet ska dröjsmålsränta automatiskt betalas senast före utgången av en av följande tidsfrister:
i) 30 dagar efter den dag då gäldenären mottog fakturan eller en likvärdig begäran om betalning,	i) 30 kalenderdagar efter den dag då gäldenären mottog den kontrollerbara fakturan eller en likvärdig begäran om betalning,
ii) om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning innan varorna eller tjänsten mottagits, 30 dagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsten,	ii) om gäldenären mottar den kontrollerbara fakturan eller en likvärdig begäran om betalning innan varorna eller tjänsten mottagits, 30 kalenderdagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsten,
iii) om ett förfarande för godkännande eller kontroll, genom vilket varornas eller tjänstens överensstämmelse med avtalet ska konstateras, föreskrivs i lag eller i avtalet och om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning tidigare eller den dag då mottagandet eller kontrollen sker, 30 dagar efter den dagen.	iii) om ett förfarande för godkännande eller kontroll, genom vilket varornas eller tjänstens överensstämmelse med avtalet ska konstateras, föreskrivs i lag eller i avtalet och om gäldenären mottar den kontrollerbara fakturan eller en likvärdig begäran om betalning tidigare eller den dag då mottagandet eller kontrollen sker, 30 kalenderdagar efter den dagen,
	iiia) om dagen för mottagande av fakturan eller en likvärdig begäran om betalning inte har fastställts, 30 dagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsterna.
	ba) Dagen för mottagande av fakturan ska inte omfattas av något avtalsvillkor mellan gäldenär och borgenär.
Motivering
Fakturans verifierbarhet är en nödvändig förutsättning för att en betalningsskyldighet ska inträda. För att betalningsskyldigheten ska inträda måste en slutgiltig faktura uppfylla kravet på verifierbarhet så att den går att kontrollera med avseende på fullständighet, ordnad uppställning och slutgiltighet. En slutgiltig faktura som inte uppfyller dessa kriterier kan av princip inte utlösa någon betalningsskyldighet.
Ändringsförslag  34 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. För offentliga sjukvårdsinrättningar och för offentliga hälsovårds- och socialinrättningar ska de betalningstider som framgår av artikel 5.2 b i, ii och iii vara 60 dagar.
Motivering
Offentliga sjukvårdsinrättningar och offentliga hälsovårds- och socialinrättningar (till exempel hem för funktionshindrade) måste få en betalningstid på 60 dagar beroende på hur dessa inrättningar finansieras på nationell nivå (ersättning via det sociala trygghetssystemet). Det handlar inte om att utesluta dessa inrättningar från direktivets tillämpningsområde, inte heller om att skapa ett undantag för en kategori av betalare av principiella skäl, utan det handlar verkligen om att ta hänsyn till de speciella finansieringsmekanismer som de omfattas av och som inte ger dem möjlighet att, oavsett om de skulle vilja göra det, respektera en betalningstid på 30 dagar.
Ändringsförslag  35 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att det förfarande för godkännande eller kontroll som avses i punkt 2 b iii inte pågår längre än 30 dagar, såvida inte annat anges i anbudshandlingarna och avtalet.	3. Medlemsstaterna ska säkerställa att det förfarande för godkännande eller kontroll som avses i punkt 2 b iii inte pågår längre än 30 dagar från dagen för mottagande av varorna eller tjänsterna.
Motivering
Undantaget från 30-dagarsperioden för kontroll öppnar för en mängd olika tolkningar och bör därför strykas. Eftersom det ofta inte råder lika villkor för offentliga upphandlare och privata leverantörer, ger detta offentliga myndigheter en möjlighet att införa olika perioder för kontrollförfarandet. I det föreslagna ändringsförslaget anges också startdatumet för 30‑dagarsperioden: dagen för mottagande av varorna eller tjänsterna.
Ändringsförslag  36 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att det i avtalet inte fastställs en längre betalningstid än den som anges i punkt 2 b, med undantag för om gäldenären och borgenären särskilt har kommit överens om det och det är vederbörligen motiverat på grundval av särskilda omständigheter, t.ex. ett objektivt behov av att fördela betalningen över en längre tid.	4. Medlemsstaterna ska säkerställa att det i avtalet inte fastställs en längre betalningstid än den som anges i punkt 2 b, med undantag för om gäldenären och borgenären särskilt har kommit överens om det och det är objektivt motiverat på grundval av avtalets särskilda karaktär eller inslag, och betalningstiden i alla händelser aldrig överstiger 60 dagar.
Motivering
Företag liksom offentliga myndigheter bör inte kunna avvika från en betalningstid på 30 dagar annat än under extraordinära och vederbörligen motiverade omständigheter. Det är viktigt att fastställa en maximal betalningstid för att begränsa detta undantag och undvika missbruk.
Ändringsförslag  37 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, när dröjsmålsränta ska betalas, är berättigad till en schablonersättning motsvarande 5 % av det förfallna beloppet. Denna ersättning ska läggas till dröjsmålsräntan.	utgår
Motivering
Det är onormalt att ta ut dröjsmålsränta av en borgenär i det här fallet, eftersom det är mottagarna som drabbas, inte ett offentligt organ. Det lämpliga är att det är borgenären som ersätts för dröjsmålsräntan.
Ändringsförslag  38 Förslag till direktiv Artikel 6 – rubriken och punkt 1 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Grovt oskäliga avtalsvillkor	Oskäliga avtalsvillkor och bruk
1. Medlemsstaterna ska se till att ett avtalsvillkor om tidpunkt för betalning, räntesats för dröjsmålsränta eller indrivningskostnader antingen inte är verkställbart eller ger upphov till skadeståndskrav om det är grovt oskäligt mot borgenären. När det fastställs om ett villkor är grovt oskäligt mot borgenären ska alla omständigheter i fallet beaktas, inklusive gott handelsbruk och produktens eller tjänstens beskaffenhet. Det ska också tas hänsyn till om gäldenären har objektiva skäl att avvika från den lagstadgade räntan eller artikel 3.2 b, 4.1 eller 5.2 b.	1. Medlemsstaterna ska se till att ett avtalsvillkor eller bruk rörande tidpunkt för betalning, betalningstid, räntesats för dröjsmålsränta eller ersättning för indrivningskostnader inte är verkställbart och ger upphov till skadeståndskrav om det är oskäligt mot borgenären.
	När det fastställs om ett villkor eller bruk är oskäligt mot den borgenär som avses i första stycket ska alla omständigheter i fallet beaktas, inklusive
	a) varje betydande avvikelse från gott handelsbruk, i strid med ärligt uppsåt och god sed,
	b) produktens eller tjänstens beskaffenhet och
	c) huruvida gäldenären har objektiva skäl att avvika från den lagstadgade räntan eller artikel 3.2 b, 4.1 eller 5.2 b.
	(Strykningen av ordet ”grovt [oskäligt]” och införandet av ordet ”bruk” gäller hela texten. Om ändringen antas ska hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.)
Motivering
Översättningen av ordet ”avtalsvillkor” är ”cláusula” på spanska, ”clausola” på italienska och ”clause” på franska. Detta är till exempel förenligt med rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal.
Ändringsförslag  39 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1 – stycke 2 (ny punkt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Vid tillämpning av första stycket ska ett villkor om att dröjsmålsränta inte får tas ut alltid anses som grovt oskäligt.	1a. Vid tillämpning av punkt 1 ska ett villkor eller ett bruk enligt vilket dröjsmålsränta och/eller ersättning för indrivningskostnader inte får tas ut alltid anses som oskäligt.
Motivering
Man måste ge de ekonomiska aktörerna ett klart besked om att ett uteslutande av rätten till ersättning för indrivningskostnader – en rätt som förslaget försöker stärka – är ett oskäligt villkor som inte kan tillämpas gentemot borgenärer och som kan ge upphov till skadeståndskrav.
Ändringsförslag  40 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. De medel som avses i punkt 2 ska omfatta bestämmelser med vars hjälp intresseorganisationer kan vidta rättsliga åtgärder i enlighet med den berörda nationella lagstiftningen vid domstolar eller vid behöriga administrativa myndigheter på grundval av att villkor är grovt oskäliga, så att de kan vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att förhindra fortsatt tillämpning av sådana villkor.	3. De medel som avses i punkt 2 ska omfatta bestämmelser med vars hjälp organisationer som officiellt erkänts som företrädare för företag, eller som har ett legitimt intresse i att företräda företag, kan vidta rättsliga åtgärder i enlighet med den berörda nationella lagstiftningen vid domstolar eller vid behöriga administrativa myndigheter på grundval av att villkor eller handelsbruk, även i ett enskilt avtal, är oskäliga, så att de kan vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att förhindra tillämpning av sådana villkor.
Motivering
Genom detta ändringsförslag, som inspirerats av lydelsen i direktiv 2000/35/EG, försöker man klargöra vad som menas med ”organisationer”. I motsats till direktiv 2000/35/EG försöker dock ändringsförslaget bredda begreppet, så att det inte bara omfattar organisationer som företräder små och medelstora företag, utan även t.ex. organisationer i en viss industrisektor.
Dessutom klargörs det i ändringsförslaget att intresseorganisationer inte hindras från att vidta rättsliga åtgärder i enlighet med den berörda nationella lagstiftningen bara eftersom de oskäliga villkor som åberopas ingår i ett enskilt avtal men inte i standardvillkoren.
Ändringsförslag  41 Förslag till direktiv Artikel 7 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Insyn	Insyn och medvetandehöjande åtgärder
Motivering
Ändringsförslaget bör läsas tillsammans med ändringarna i artikel 7.
Ändringsförslag  42 Förslag till direktiv Artikel 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska garantera full insyn avseende de rättigheter och skyldigheter som följer av detta direktiv, framför allt genom att offentliggöra den lagstadgade räntan.	Medlemsstaterna ska garantera full insyn avseende de rättigheter och skyldigheter som följer av detta direktiv, framför allt genom att offentliggöra den lagstadgade räntan och det förfarande som avser offentliga myndigheters betalningar, som en särskild garanti för en eventuell underleverantörskedja.
Ändringsförslag  43 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Kommissionen ska i Europeiska unionens offentliga tidning och på Internet offentliggöra uppgifter om de obligatoriska räntesatser som gäller i alla medlemsstater vid sen betalning i handelstransaktioner.
Motivering
Detta kommer att skapa ökad klarhet och lättare tillgång för domstolar och borgenärer till uppgifter om de obligatoriska räntesatser som gäller i varje medlemsstat. Detta är särskilt viktigt i samband med gränsöverskridande transaktioner.
Ändringsförslag  44 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1b. Medlemsstaterna ska vid behov använda sig av facktidskrifter, reklamkampanjer eller andra lämpliga metoder för att höja medvetenheten om påföljder i samband med att företagen betalar sent.
Motivering
Den empiriska bevisning som kommissionen lägger fram i sin konsekvensanalys visar att företagen ibland inte är medvetna om påföljderna vid sena betalningar. Föredraganden anser att man parallellt med genomförandet av direktivet bör vidta medvetandehöjande åtgärder gentemot företag och i synnerhet små och medelstora företag, varvid de bör informeras om sina rättigheter.
Ändringsförslag  45 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkterna 1c och 1d (nya)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1c. Medlemsstaterna får uppmuntra upprättandet av uppförandekoder för snabba betalningar, med tydliga betalningsfrister och ett lämpligt förfarande för de betalningar som är föremål för tvist, eller andra åtgärder för att ta itu med den viktiga fråga som sena betalningar utgör och bidra till en kultur med snabba betalningar som främjar detta direktivs syfte.
	1d. Medlemsstaterna ska uppmuntra offentliggörandet av en förteckning över goda betalare i syfte att främja gott handelsbruk.
Motivering
Föredraganden påpekade i sitt arbetsdokument att sena betalningar endast kan bekämpas med en rad kompletterande åtgärder. Dessa åtgärder bör omfatta användningen av angivelse av goda betalare och spridning av bästa praxis för att främja iakttagandet av betalningsfrister, inbegripet instrument såsom uppförandekoder för snabba betalningar.
Ändringsförslag  46 Förslag till direktiv Artikel 7a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 7a
	Betalningsplaner
	Direktivet ska inte påverka parters möjligheter att, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i tillämplig nationell lagstiftning, komma överens om betalningsplaner som anger de belopp som ska betalas genom avbetalningar under en viss tidsperiod. Då någon av avbetalningarna inte görs det överenskomna datumet ska i så fall ränta, ersättning och andra straffavgifter som föreskrivs i detta direktiv beräknas endast på grundval av de belopp som betalats för sent.
Motivering
Bestämmelser om delbetalningar kan bidra till att säkerställa likviditeten hos företag, särskilt små och medelstora företag. Föredraganden vill i detta sammanhang klargöra följande: 1) Parterna i en handelstransaktion ska vara i sin fulla rätt att, i enlighet med relevanta bestämmelser i tillämplig nationell lagstiftning, komma överens om betalningar av detta slag. 2) Vid en sen avbetalning ska ränta, ersättning och andra straffavgifter beräknas endast på grundval av de belopp som betalats för sent.
Ändringsförslag  47 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkterna 1 och 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att en exekutionstitel, oavsett skuldens storlek, kan erhållas inom 90 kalenderdagar från den dag då borgenären väckte talan eller gav in en ansökan vid domstol eller annan behörig myndighet, under förutsättning att gäldenären inte bestrider skulden eller invänder mot delar av förfarandet.	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att en exekutionstitel, oavsett skuldens storlek, kan erhållas, genom ett påskyndat förfarande, inom 90 kalenderdagar från den dag då borgenären väckte talan eller gav in en ansökan vid domstol eller annan behörig myndighet, under förutsättning att gäldenären inte bestrider skulden eller invänder mot delar av förfarandet. Denna skyldighet ska fullgöras av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive nationella lagar och andra författningar. I detta avseende ska borgenärerna ges möjlighet att använda ett allmänt tillgängligt nätbaserat förfarande.
2. Enligt nationella lagar och andra författningar ska samma villkor gälla för alla borgenärer som är etablerade i gemenskapen.	2. Nationella lagar och andra författningar ska gälla, och det nätbaserade förfarande som avses i punkt 1 ska vara tillgängligt på samma villkor för alla borgenärer som är etablerade i unionen.

• [1]  EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.

MOTIVERING

Inledande synpunkter

Föredraganden anser att kommissionens förslag på ett betydelsefullt sätt bidrar till att ta itu med problemet med sena betalningar, med tanke på att det förbättrar den inre marknadens funktion och tar hänsyn till i synnerhet de små och medelstora företagens situation.

Föredraganden stöder de viktigaste delarna av kommissionens förslag, men föreslår också ett antal oavhängiga ändringar, särskilt vad gäller påföljder, definitionen av offentlig myndighet och harmoniserade betalningstider för offentliga myndigheter.

Med tanke på att sena betalningar kan ha många sammanhängande orsaker kan fenomenet endast bekämpas med hjälp av en rad kompletterande åtgärder. Föredraganden anser därför att det är nödvändigt att vidta formella åtgärder för att förbättra påföljderna vid sena betalningar, men att det inte är tillräckligt. Kommissionens ”hårda” taktik med inriktning på stränga och avskräckande påföljder måste kompletteras med ”mjuka” åtgärder med inriktning på positiva incitament för att bekämpa sena betalningar. Dessutom bör konkreta åtgärder, såsom användning av elektroniska fakturor, uppmuntras parallellt med att direktivet genomförs.

Föredraganden påpekar att direktivet om sena betalningar måste kombineras med andra åtgärder för att man så småningom ska kunna få till stånd en ny affärskultur där man är mer benägen att iaktta tidsfrister och där sena betalningar anses vara ett oacceptabelt agerande där kunden missbrukar sin ställning och ett avtalsbrott snarare än ett normalt arbetssätt.

Föredraganden framhåller att även om direktivet inte kommer att lösa alla problem i samband med den finansiella krisen, är det ändå ett viktigt verktyg för att ta itu med de nuvarande och kommande utmaningarna.

I huvudsak har föredraganden följande synpunkter på kommissionens förslag:

Ersättning för indrivningskostnader

En obegränsad ersättningsgrad motsvarande 1 procent för sena betalningar på mer än 10 000 euro skulle kunna innebära betydande och oproportionerligt höga kostnader för transaktioner som rör stora belopp och återspeglar inte nödvändigtvis de faktiska kostnaderna. Därför bör ett fast övre takbelopp på 100 euro fastställas för ersättning av indrivningskostnader.

Delbetalningar

Föredraganden anser att medlemsstaterna bör kunna tillämpa betalningssätt som innebär möjlighet till avbetalningar under en viss period. Sådana förskottsbetalningar är vanlig praxis i ett antal medlemsstater, bland andra Tyskland och Italien, särskilt vad gäller upphandling av stora arbeten och/eller tjänster, i synnerhet byggnadsarbeten. I byggnadssektorn är det onekligen vanligt med avbetalningar efter att vissa delar av de kontrakterade åtagandena fullgjorts.

Delbetalningar kan bidra till att säkerställa likviditeten hos företag, särskilt små och medelstora företag, men föredraganden vill här klargöra följande: Å ena sidan ska parterna i en handelstransaktion vara i sin fulla rätt att, i enlighet med relevanta bestämmelser i tillämplig nationell lagstiftning, komma överens om betalningar av detta slag. Å andra sidan ska ränta, ersättning och andra straffavgifter till följd av en sen avbetalning beräknas endast på grundval av de belopp som betalats för sent.

Harmoniserade betalningstider för offentliga myndigheter

Föredraganden anser att undantag från betalningstiden på 30 dagar ska vara tillåtna, men endast undantagsvis. En viss flexibilitet behövs, men undantagen bör verkligen tillämpas endast under särskilda omständigheter. Den sista delen av artikel 5.4 (”vederbörligen motiverat på grundval av särskilda omständigheter, t.ex. ett objektivt behov av att fördela betalningen över en längre tid”) är något tvetydig och skapar förvirring, särskilt vad gäller dess tillämpning i samband med delbetalningar.

Föredraganden föreslår en tydligare formulering som uttrycker möjligheten till undantag från de 30 dagar, men som fortfarande möjliggör den flexibilitet som krävs för att ta hänsyn till de fall där det är motiverat med en längre betalningstid. Dessutom förespråkar hon att betalningstiden inte ska få överstiga 60 dagar för offentliga myndigheter.

Samma påföljder för företag och offentliga myndigheter

Enligt föredraganden bör företag och offentliga myndigheter behandlas på ett mer balanserat sätt. Samtidigt som hon stöder en differentierad behandling av företag och offentliga myndigheter när det gäller betalningstider anser hon att företag och offentliga myndigheter bör omfattas av samma bestämmelser när det gäller påföljder.

Föredraganden anser också att 5 procent av det förfallna beloppet räknat från det datum från vilket dröjsmålsräntan ska betalas inte är någon proportionerlig påföljd. Det skulle dessutom inte utgöra något incitament att betala beloppet tidigare när betalningen redan är sen. Gäldenären skulle då betala samma belopp (5 procent av det förfallna beloppet) oavsett om betalningen görs en dag eller ett år efter det datum från vilket dröjsmålsräntan ska betalas.

Föredraganden föreslår ett gradvist och progressivt system som innebär att gäldenären betalar 2 procent av beloppet från det datum från vilket dröjsmålsränta ska betalas, 4 procent av beloppet från och med den 45:e dagen räknat från det datum från vilket dröjsmålsränta ska betalas, vilket sedan ska höjas till 5 procent efter 60 dagar räknat från det datum från vilket dröjsmålsränta ska betalas. Föredraganden föreslår också att straffavgiften aldrig får vara högre än 50 000 euro.

Inbegripande av allmännyttiga företag (direktiv 2004/17/EG) i bestämmelserna om offentliga myndigheter

Föredraganden anser att handelstransaktioner som görs av allmännyttiga företag enligt direktiv 2004/17/EG bör omfattas av förslagets bestämmelser för offentliga myndigheter. På ungefär samma sätt som offentliga myndigheter kan också allmännyttiga företag med särskilda eller exklusiva rättigheter förlita sig på jämna (eller åtminstone förutsägbara) inkomster. Därför bör allmännyttiga företag behandlas på samma sätt som offentliga myndigheter.

Positiva incitament och ytterligare åtgärder

Föredraganden har lagt fram ändringsförslag som syftar till att komplettera kommissionens taktik och se till att det i stället för dess nuvarande formalistiska inriktning blir mer incitamentbaserad. För det första vill föredraganden uppmuntra medlemsstaterna att använda sig av uppförandekodexar för snabba betalningar och andra liknande instrument för att ta itu med den viktiga fråga som sena betalningar utgör och bidra till en kultur med snabba betalningar som främjar detta direktivs syfte. För det andra föreslår hon att medlemsstaterna ska använda sig av facktidskrifter, reklamkampanjer eller andra lämpliga metoder för att höja medvetenheten om påföljder i samband med att företagens betalar sent. För det tredje vill föredraganden uppmuntra användningen av medling och andra alternativa tvistlösningsmetoder.

Yttrandet från utskottet för rättsliga frågor

Föredraganden uppmärksammar det ändringsförslag som föredraganden från utskottet för rättsliga frågor lagt fram, om att villkor för betalningstiderna ska omfattas av artikel 6, som faller under JURI-utskottets behörighet, detta enligt en överenskommelse mellan IMCO‑utskottet och JURI-utskottet. Föredraganden stöder detta ändringsförslag.

BILAGA: SKRIVELSE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR

Offentliggörs separat.

BILAGA: YTTRANDE FRÅN DEN RÅDGIVANDE ARBETSGRUPPEN, SAMMANSATT AV DE JURIDISKA AVDELNINGARNA

Bryssel den 7 maj 2009

YTTRANDE

                                   TILL                  EUROPAPARLAMENTET

                                                              RÅDET

                                                              KOMMISSIONEN

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner

KOM(2009)0126 av den 8 april 2009 – 2009/0054(COD)

I enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter, särskilt punkt 9, sammanträdde den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, den 22 april 2009 för att bland annat granska ovannämnda förslag från kommissionen.

Vid sammanträdet[1] behandlade gruppen förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv som syftar till att omarbeta Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, och konstaterade enhälligt att följande textavsnitt i förslaget till omarbetning borde ha markerats med den gråskuggning som normalt sett används för att markera innehållsmässiga ändringar:

- I skäl 15: förslaget om att ersätta orden ”som orsakats av” med orden ”när det gäller”.

- I artikel 9.1: ordet ”normalt” (som har markerats med dubbel genomstrykning).

- I artikel 9: hela den nuvarande lydelsen av artikel 5.4 i direktiv 2000/35/EG som har markerats med dubbel genomstrykning.

Vid behandlingen var gruppen enig om att förslaget inte innehåller några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget eller i detta yttrande. Gruppen konstaterade vidare att förslaget i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar endast gäller en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

C. Pennera                                       J.-C. Piris                                         C.-F.Durand

Juridisk rådgivare                               Juridisk rådgivare                               Generaldirektör

• [1]  Gruppen förfogade över den engelska, den franska och den tyska språkversionen av förslaget och arbetade utifrån den engelska, som var textens originalversion.

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR (25.3.2010)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskyddöver förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning)(KOM(2009)0126 – C7‑0044/2009 – 2009/0054(COD))

Föredragande (*): Raffaele Baldassarre

(*)    Förfarande med associerade utskott – artikel 50 i arbetsordningen

KORTFATTAD MOTIVERING

Bakgrund

Kommissionens nya förslag, som är en omarbetning, offentliggjordes den 8 april 2009 tillsammans med en konsekvensanalys[1]. Förslaget mottogs formellt av parlamentet den 14 september 2009 och behandlas nu inom det ordinarie lagstiftningsförfarandet.

Enligt kommissionens konsekvensanalys har offentliga förvaltningar i ett antal medlemsstater hittills föregått med ”synnerligen dåligt exempel”[2]. Medlemsstaternas offentliga upphandling uppgick 2006 till strax över 1 943 miljarder euro[3], och kommissionen vill nu vända denna utveckling genom att göra en klar åtskillnad mellan gäldenärsföretag, mot vilka direktivet föreslår alternativa rättsliga åtgärder, och gäldenärsmyndigheter, mot vilka det sätts in förstärkta och automatiska rättsliga åtgärder som borgenärsföretag kan förlita sig på.

Efter en överenskommelse mellan utskottet för rättsliga frågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd ska artiklarna 6, 8 och 9 och skälen 4, 12, 18, 19, 20 och 22 i förslaget höra till det exklusiva ansvarsområdet för utskottet för rättsliga frågor, i enlighet med artikel 50 i arbetsordningen.

Föredraganden stöder grundtanken i förslaget och hoppas att yttrandet från utskottet för rättsliga frågor kan ge ett konstruktivt bidrag till det ansvariga utskottets arbete. Han anser att förslaget, med vissa smärre justeringar och nyheter som föreslås i detta förslag till yttrande, är mycket viktigt för att få den inre marknaden att fungera väl. Dessutom menar han att förslaget skulle kunna bidra väsentligt till det nödvändiga målet att övergå till en kultur med snabba betalningar. Han ser nämligen gärna att en sådan kultur införs i medlemsstaterna.

Föredragandens hållning till artiklarna 6, 8 och 9

Ändringsförslagen 3 och 10 omfattar flera aspekter som här förklaras. För det första syftar det till att klargöra att vissa former av handelsbruk som är förbundna med avtalet men inte i strikt mening utgör en del av det bör vara icke‑verkställbara och ge upphov till skadeståndskrav. För det andra hänvisas det i direktivet om bekämpande av sena betalningar till ”överenskommelser” medan man i förslaget talar om ”avtalsvillkor”. Dock skulle ordet ”villkor” vara lämpligare här och mer i överensstämmelse med resten av regelverket och utkastet till gemensam referensram (II. -9:401–410, nedan kallat den gemensamma referensramen). För det tredje har ändringsförslaget som mål att se till att det ändrade direktivet om bekämpande av sena betalningar är förenligt med den gemensamma referensramen, som själv söker skapa enhetlighet mellan betydelsen av ”orättvisa” när det gäller orättvisa villkor i samband med sena betalningar (III. -3:711) och generellt orättvisa villkor i avtal mellan företag (II. -9:405). För det fjärde klargör detta ändringsförslag att villkoren för betalningstiderna även omfattas av denna bestämmelse. Slutligen syftar detta ändringsförslag även till att på ett tydligare och mer systematiskt sätt presentera de olika kriterier som en nationell domstol måste beakta när den beslutar om huruvida ett villkor eller handelsbruk är oskäligt.

Föredraganden är positivt inställd till förslaget, som innebär att det i artikel 6.1 andra strecksatsen skapas en ”svart lista” med avtalsvillkor. Han anser emellertid att det är viktigt att i denna lista ta med ett villkor som avser att utesluta varje form av ersättning för indrivningskostnader, eftersom detta skulle ge de ekonomiska aktörerna ett klart besked om att ett uteslutande av rätten till ersättning för indrivningskostnader – en rätt som förslaget försöker stärka – är ett oskäligt villkor som inte kan tillämpas gentemot borgenärer och som kan ge upphov till skadeståndskrav (se ändringsförslagen 1 och 11).

Föredraganden anser att kommissionens förslag om den viktiga bestämmelsen om indrivning av intresseorganisationer är oklart och inte tillräckligt rättssäkert. Han föreslår att man delvis går tillbaka till lydelsen i direktivet om bekämpande av sena betalningar och är samtidigt positivt inställd till att tillämpningsområdet utvidgas, så att bestämmelsen även omfattar andra organisationer än dem som företräder små och medelstora företag, till exempel även organisationer som företräder en viss industrisektor. Han föreslår också att man klargör att åtgärder av sådana intresseorganisationer inte är beroende av att det finns standardvillkor, utan även kan omfatta till exempel en påstådd överträdelse av direktivet genom ett villkor i ett enskilt kontrakt (se ändringsförslag 12).

I det omarbetade förslaget förblir artikel 8 i förslaget (”Återtagandeförbehåll”), som kommissionen inte har rört, oförändrad trots att parlamentet lade stor vikt vid denna fråga under de förhandlingar som föregick antagandet av direktivet om bekämpande av sena betalningar.

Föredraganden anser att den föreslagna ändringen av direktivet om bekämpande av sena betalningar inte bör påverka de regler som gäller för förfarandena för verkställighet, vilka även fortsättningsvis bör vara underställda den nationella lagstiftningen. Denna princip fastställs redan klart och tydligt i direktivet om bekämpande av sena betalningar och i EU‑domstolens rättspraxis[4]. Samtidigt anser han att ytterligare insatser krävs för att minska den tidsfrist inom vilken en exekutionstitel kan erhållas och för att underlätta genomförandet (se ändringsförslagen 5 och 13). Föredraganden undersökte om man eventuellt kunde koppla samman direktivet om bekämpande av sena betalningar och det europeiska betalningsföreläggandet[5], och vill gärna diskutera detta med kollegerna i utskottet. För tillfället anser han dock att det minskade materiella och geografiska tillämpningsområdet för det sistnämnda instrumentet försvårar en sådan sammankoppling (se ändringsförslag 14, som därför är av rent teknisk karaktär). Han anser det viktigt att koppla alla de framsteg som görs vid översynen av direktivet om bekämpande av sena betalningar till det pågående arbetet med den europeiska e-juridikportalen, så att den berörda rättsakten sprids och används så mycket som möjligt (se ändringsförslag 5).

Föredraganden erkänner att det inte räcker med en konfrontationsinriktad strategi i förhållande till sena betalningar för att få till stånd den önskade kulturella förändringen av betalningsbeteendet. Borgenärerna är nämligen ofta motvilliga att utnyttja sina rättigheter enligt direktivet om bekämpande av sena betalningar, till exempel att ta ut ränta, eftersom de är rädda för att skada långvariga affärsrelationer. Därför föreslås en kompletterande förebyggande strategi som inbegriper dels utarbetande och spridning av uppförandekoder, dels användning av medling (se ändringsförslagen 4 och 15).

Föredragandens hållning till artikel 5

Ändringsförslag 9 behandlar artikel 5 ur ett rättsligt perspektiv. Artikel 5.5 utgår, då den anses vara en oproportionerlig och bestraffande åtgärd som strider mot unionslagstiftningen. Däremot upprätthålls principen att betalningstiderna vid transaktioner mellan företag inte bör harmoniseras, eftersom detta skulle kunna strida mot principerna om proportionalitet, subsidiaritet och partsautonomi och radikalt minska möjligheterna för små och medelstora företag att få handelskrediter.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott utan omröstning godta de av dess ändringsförslag som hör till det associerade utskottets exklusiva ansvarsområde, i enlighet med förfarandet för associerade utskott (artikel 50):

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 12
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(12) Sen betalning är ett avtalsbrott som har blivit ekonomiskt intressant för gäldenärer i de flesta medlemsstater genom att dröjsmålsräntan är låg eller obefintlig och/eller indrivningsförfarandena långsamma. Det krävs en avgörande förändring som bland annat innebär att undantaget från rätten att ta ut ränta är ett oskäligt avtalsvillkor och att borgenärerna får ersättning för de kostnader som uppstått, för att vända denna utveckling och för att säkerställa att konsekvenserna av sena betalningar fungerar som ett incitament för att betala i tid.	(12) Sen betalning är ett avtalsbrott som har blivit ekonomiskt intressant för gäldenärer i de flesta medlemsstater genom att dröjsmålsräntan är låg eller obefintlig och/eller indrivningsförfarandena långsamma. Det krävs en definitiv övergång till en kultur med snabba betalningar för att vända denna utveckling och för att säkerställa att konsekvenserna av sena betalningar fungerar som ett incitament för att betala i tid. Denna övergång bör bland annat innebära att borgenärerna får ersättning för de kostnader som uppstått och att undantaget från rätten att ta ut ränta och rätten till ersättning för indrivningskostnader är oskäliga avtalsvillkor och oskäligt handelsbruk.
Motivering
Man måste ge de ekonomiska aktörerna ett klart besked om att ett uteslutande av rätten till ersättning för indrivningskostnader – en rätt som förslaget försöker stärka – är ett oskäligt villkor som inte kan tillämpas gentemot borgenärer och som kan ge upphov till skadeståndskrav.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 17
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(17) Sena betalningar är särskilt klandervärda om gäldenären har betalningsförmåga. Undersökningar har visat att offentliga myndigheter ofta betalar fakturor mycket långt efter betalningstidens utgång. Offentliga myndigheter kan ha mindre finansieringsproblem eftersom de kan tänkas ha säkrare, mer förutsebara och mer kontinuerliga intäkter än privata företag. Samtidigt är de inte lika beroende som privata företag av att bygga upp stabila affärsförbindelser för att uppnå sina mål. Offentliga myndigheter kan följaktligen ha mindre anledning att betala i tid. Dessutom kan många offentliga myndigheter få finansiering på bättre villkor än privata företag. Därför leder de offentliga myndigheternas sena betalningar inte bara till omotiverade kostnader för privata företag utan också till ineffektivitet i allmänhet. Följaktligen bör högre ersättning införas i avskräckande syfte för offentliga myndigheter som betalar för sent.	(17) Sena betalningar är särskilt klandervärda om gäldenären har betalningsförmåga. Undersökningar har visat att offentliga myndigheter ofta betalar fakturor mycket långt efter betalningstidens utgång. Offentliga myndigheter kan ha mindre finansieringsproblem eftersom de kan tänkas ha säkrare, mer förutsebara och mer kontinuerliga intäkter än privata företag. Samtidigt är de inte lika beroende som privata företag av att bygga upp stabila affärsförbindelser för att uppnå sina mål. Offentliga myndigheter kan följaktligen ha mindre anledning att betala i tid. Dessutom kan många offentliga myndigheter få finansiering på bättre villkor än privata företag. Därför leder de offentliga myndigheternas sena betalningar inte bara till omotiverade kostnader för privata företag utan också till ineffektivitet i allmänhet.
Motivering
Påföljderna för de offentliga myndigheterna är oproportionella och diskriminerande. Det skapas inom systemet flera skeva incitament som bäddar för maktmissbruk och korruption. För att skydda sig från extra kostnader i samband med dessa påföljder kommer de offentliga myndigheterna, å sin sida, att försöka skapa externa strukturer som fungerar som offentliga bolag genom vilka de kan genomföra sina förvärv av varor och tjänster. Härigenom skapas en kompletterande struktur, som dock kanske inte kan motiveras med hänsyn till den ekonomiska effektiviteten.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 18
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(18) Detta direktiv bör förbjuda missbruk av avtalsfriheten till borgenärens nackdel. I de fall syftet med ett avtal i huvudsak är att förse gäldenären med ytterligare likviditet på bekostnad av borgenären, till exempel när borgenären saknar möjlighet att ta ut dröjsmålsränta eller när dröjsmålsräntan är avsevärt lägre än den lagstadgade ränta som föreskrivs i detta direktiv, eller då huvudentreprenören ålägger sina leverantörer eller underleverantörer betalningsvillkor som inte kan motiveras på grundval av de villkor som huvudentreprenören själv beviljats, kan detta anses utgöra sådant missbruk. Direktivet bör inte påverka nationella bestämmelser som gäller det sätt på vilket avtal ingås eller som reglerar giltighet av avtalsvillkor som är oskäliga för gäldenären.	(18) Detta direktiv bör förbjuda missbruk av avtalsfriheten till borgenärens nackdel. I de fall syftet med ett avtalsvillkor eller bruk i huvudsak är att förse gäldenären med ytterligare likviditet på bekostnad av borgenären, till exempel när borgenären saknar möjlighet att ta ut dröjsmålsränta eller när dröjsmålsräntan är avsevärt lägre än den lagstadgade ränta som föreskrivs i detta direktiv, eller då huvudentreprenören ålägger sina leverantörer eller underleverantörer betalningsvillkor som inte kan motiveras på grundval av de villkor som huvudentreprenören själv beviljats, kan detta anses utgöra sådant missbruk. I enlighet med det akademiska utkastet till gemensam referensram bör varje avtalsvillkor eller bruk som i hög grad avviker från ett gott handelsbruk, i strid med ärligt uppsåt och god sed, anses vara oskäligt. Direktivet bör inte påverka nationella bestämmelser som gäller det sätt på vilket avtal ingås eller som reglerar giltighet av avtalsvillkor som är oskäliga för gäldenären.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 21a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område1 fastställer redan en ram för medling på EU‑nivå.
	________________ 1 EUT L 136, 24.5.2008, s. 3.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 22
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(22) Man måste se till att indrivningsförfarandet avseende obestridda fordringar slutförs inom en kort tidsperiod.	(22) Man måste se till att indrivningsförfarandet avseende obestridda fordringar slutförs inom en kort tidsperiod; ett alternativ kan vara att driva dessa fordringar mot företag och offentliga myndigheter genom ett allmänt tillgängligt nätbaserat förfarande som är tillgängligt på samma villkor för alla borgenärer etablerade i unionen och som snarast kan användas genom den europeiska e‑juridikportalen så snart den blir tillgänglig.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Artikel 2 – led 8
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(8) återtagandeförbehåll: avtalsbestämmelse på grundval av vilken säljaren behåller äganderätten till de berörda varorna tills full betalning erlagts,	(8) återtagandeförbehåll: avtalsbestämmelse på grundval av vilken säljaren behåller ägandet av de berörda varorna och ägandet inte övergår från säljare till köpare förrän full betalning erlagts,
Motivering
Motiveringen berör inte den svenska versionen.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, vid handelstransaktioner mellan företag, utan påminnelse är berättigad till dröjsmålsränta om	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, vid handelstransaktioner mellan företag, utan påminnelse är berättigad till dröjsmålsränta som automatiskt börjar löpa dagen efter förfallodagen, om
Motivering
Genom detta tillägg blir det lättare att förstå när rätten till dröjsmålsränta uppstår.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Utom i de fall då gäldenären inte är ansvarig för dröjsmålet, ska borgenären ha rätt att utöver de belopp som anges i punkt 1 få skälig ersättning från gäldenären för alla återstående indrivningskostnader som borgenären ådragit sig till följd av gäldenärens sena betalning.	3. Borgenären ska ha rätt att utöver de belopp som anges i punkt 1 få skälig ersättning från gäldenären för alla återstående indrivningskostnader som borgenären ådragit sig till följd av gäldenärens sena betalning, såvida det inte kan uteslutas att gäldenären är ansvarig för dröjsmålet.
Motivering
Förtydligande av ordalydelsen.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Artikel 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Offentliga myndigheters betalningar	Offentliga myndigheters betalningar
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären vid handelstransaktioner som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning till offentliga myndigheter utan påminnelse har rätt till dröjsmålsränta som uppgår till den lagstadgade räntan, om följande villkor uppfylls:	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären vid handelstransaktioner som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning till offentliga myndigheter utan påminnelse har rätt till dröjsmålsränta som uppgår till den lagstadgade räntan, om följande villkor uppfylls:
a) Borgenären har fullgjort sina avtalsenliga och lagenliga skyldigheter.	a) Borgenären har fullgjort sina avtalsenliga och lagenliga skyldigheter.
b) Borgenären har inte mottagit det förfallna beloppet i tid, under förutsättning att gäldenären är ansvarig för dröjsmålet.	b) Borgenären har inte mottagit det förfallna beloppet i tid, under förutsättning att gäldenären är ansvarig för dröjsmålet.
2. Om villkoren i punkt 1 uppfylls ska medlemsstaterna säkerställa följande:	2. Om villkoren i punkt 1 uppfylls ska medlemsstaterna säkerställa följande:
a) Dröjsmålsränta ska betalas från dagen efter den förfallodag eller den betalningstid som fastställs i avtalet.	a) Dröjsmålsränta ska betalas från dagen efter den förfallodag eller den betalningstid som fastställs i avtalet.
b) Om förfallodagen eller betalningstiden inte fastställs i avtalet ska dröjsmålsränta automatiskt betalas inom en av följande tidsfrister:	b) Om förfallodagen eller betalningstiden inte fastställs i avtalet ska dröjsmålsränta automatiskt betalas senast före utgången av en av följande tidsfrister:
i) 30 dagar efter den dag då gäldenären mottog fakturan eller en likvärdig begäran om betalning,	i) 30 kalenderdagar efter den dag då gäldenären mottog fakturan eller en likvärdig begäran om betalning,
ii) om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning innan varorna eller tjänsten mottagits, 30 dagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsten,	ii) om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning innan varorna eller tjänsten mottagits, 30 kalenderdagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsten,
iii)      om ett förfarande för godkännande eller kontroll, genom vilket varornas eller tjänstens överensstämmelse med avtalet ska konstateras, föreskrivs i lag eller i avtalet och om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning tidigare eller den dag då mottagandet eller kontrollen sker, 30 dagar efter den dagen.	iii) om ett förfarande för godkännande eller kontroll, genom vilket varornas eller tjänstens överensstämmelse med avtalet ska konstateras, föreskrivs i lag eller i avtalet och om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning tidigare eller den dag då mottagandet eller kontrollen sker, 30 kalenderdagar efter den dagen.
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att det förfarande för godkännande eller kontroll som avses i punkt 2 b iii inte pågår längre än 30 dagar, såvida inte annat anges i anbudshandlingarna och avtalet.	3. Medlemsstaterna ska säkerställa att det förfarande för godkännande eller kontroll som avses i punkt 2 b iii genomförs omedelbart och inte överstiger 30 kalenderdagar.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att det i avtalet inte fastställs en längre betalningstid än den som anges i punkt 2 b, med undantag för om gäldenären och borgenären särskilt har kommit överens om det och det är vederbörligen motiverat på grundval av särskilda omständigheter, t.ex. ett objektivt behov av att fördela betalningen över en längre tid.	4. Medlemsstaterna ska säkerställa att
	a) det i avtalet inte fastställs en längre betalningstid än den som anges i punkt 2 b, med undantag för om det är vederbörligen motiverat i enlighet med nödvändighetsprincipen och om gäldenären och borgenären särskilt har kommit överens om det; i vilket fall som helst får betalningstiden aldrig vara längre än 60 kalenderdagar,
	b) datumet för mottagande av den faktura som avses i punkt 2 b i inte omfattas av ett avtal mellan gäldenären och borgenären.
5. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, när dröjsmålsränta ska betalas, är berättigad till en schablonersättning motsvarande 5 % av det förfallna beloppet. Denna ersättning ska läggas till dröjsmålsräntan.
6. Medlemsstaterna ska säkerställa att den tillämpliga referensräntan vid handelstransaktioner som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning till offentliga myndigheter	5. Medlemsstaterna ska säkerställa att den tillämpliga referensräntan vid handelstransaktioner som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning till offentliga myndigheter
a) för det berörda årets första sex månader är den räntesats som gällde den 1 januari det året,	a) för det berörda årets första sex månader är den räntesats som gällde den 1 januari det året,
b) för det berörda årets sista sex månader är den räntesats som gällde den 1 juli det året.	b) för det berörda årets sista sex månader är den räntesats som gällde den 1 juli det året.
Motivering
I detta kompromissändringsförslag behandlas några rättsliga aspekter av artikel 5. Punkt 5 utgår, då den anses vara en obefogad och bestraffande åtgärd som strider mot unionslagstiftningen. Dessutom är det olämpligt att harmonisera betalningstiderna vid transaktioner mellan företag. En sådan harmonisering skulle nämligen strida mot proportionalitets- och subsidiaritetsprinciperna och radikalt minska möjligheterna för små och medelstora företag att få handelskrediter. Möjligheten för leverantören att ge kunden en förlängd betalningsfrist är ett viktigt konkurrensmedel för små och medelstora företag.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Artikel 6 – rubriken och punkt 1 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Grovt oskäliga avtalsvillkor	Oskäliga avtalsvillkor och bruk
1. Medlemsstaterna ska se till att ett avtalsvillkor om tidpunkt för betalning, räntesats för dröjsmålsränta eller indrivningskostnader antingen inte är verkställbart eller ger upphov till skadeståndskrav om det är grovt oskäligt mot borgenären. När det fastställs om ett villkor är grovt oskäligt mot borgenären ska alla omständigheter i fallet beaktas, inklusive gott handelsbruk och produktens eller tjänstens beskaffenhet. Det ska också tas hänsyn till om gäldenären har objektiva skäl att avvika från den lagstadgade räntan eller artikel 3.2 b, 4.1 eller 5.2 b.	1. Medlemsstaterna ska se till att ett avtalsvillkor eller ett bruk om tidpunkt eller period för betalning, räntesats för dröjsmålsränta eller ersättning för indrivningskostnader inte är verkställbart och ger upphov till skadeståndskrav om det är oskäligt mot borgenären.
	När det fastställs om ett villkor eller bruk är oskäligt mot den borgenär som avses i första stycket ska alla omständigheter i fallet beaktas, inklusive
	a) varje betydande avvikelse från gott handelsbruk, i strid med ärligt uppsåt och god sed,
	b) produktens eller tjänstens beskaffenhet och
	c) huruvida gäldenären har objektiva skäl att avvika från den lagstadgade räntan eller artikel 3.2 b, 4.1 eller 5.2 b.
	(Strykningen av ordet ”grovt [oskäligt]” och införandet av ordet ”bruk” gäller hela texten. Om ändringen antas ska hela texten anpassas i överensstämmelse härmed.)
Motivering
Översättningen av ordet ”avtalsvillkor” är ”cláusula” på spanska, ”clausola” på italienska och ”clause” på franska. Detta är till exempel förenligt med rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1 – stycke 2 (blir en ny punkt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Vid tillämpning av första stycket ska ett villkor om att dröjsmålsränta inte får tas ut alltid anses som grovt oskäligt.	1a. Vid tillämpning av punkt 1 ska ett villkor eller handelsbruk om att dröjsmålsränta och/eller ersättning för indrivningskostnader inte får tas ut alltid anses som oskäligt.
Motivering
Man måste ge de ekonomiska aktörerna ett klart besked om att ett uteslutande av rätten till ersättning för indrivningskostnader – en rätt som förslaget försöker stärka – är ett oskäligt villkor som inte kan tillämpas gentemot borgenärer och som kan ge upphov till skadeståndskrav.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. De medel som avses i punkt 2 ska omfatta bestämmelser med vars hjälp intresseorganisationer kan vidta rättsliga åtgärder i enlighet med den berörda nationella lagstiftningen vid domstolar eller vid behöriga administrativa myndigheter på grundval av att villkor är grovt oskäliga, så att de kan vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att förhindra fortsatt tillämpning av sådana villkor.	3. De medel som avses i punkt 2 ska omfatta bestämmelser med vars hjälp organisationer som officiellt erkänts som företrädare för företag, eller som har ett legitimt intresse i att företräda företag, kan vidta rättsliga åtgärder i enlighet med den berörda nationella lagstiftningen vid domstolar eller vid behöriga administrativa myndigheter på grundval av att villkor eller handelsbruk, även i ett enskilt kontrakt, är oskäliga, så att de kan vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att förhindra tillämpning av sådana villkor.
Motivering
Genom detta ändringsförslag, som inspirerats av lydelsen i direktiv 2000/35/EG, försöker man klargöra vad som menas med ”organisationer”. I motsats till direktiv 2000/35/EG försöker dock ändringsförslaget bredda begreppet, så att det inte bara omfattar organisationer som företräder små och medelstora företag, utan även t.ex. organisationer i en viss industrisektor.
Dessutom klargörs det i ändringsförslaget att intresseorganisationer inte hindras från att vidta rättsliga åtgärder i enlighet med den berörda nationella lagstiftningen bara eftersom de oskäliga villkor som åberopas ingår i ett enskilt kontrakt men inte i standardvillkoren.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkterna 1 och 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att en exekutionstitel, oavsett skuldens storlek, kan erhållas inom 90 kalenderdagar från den dag då borgenären väckte talan eller gav in en ansökan vid domstol eller annan behörig myndighet, under förutsättning att gäldenären inte bestrider skulden eller invänder mot delar av förfarandet.	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att en exekutionstitel, oavsett skuldens storlek, kan erhållas, genom ett påskyndat förfarande, inom 90 kalenderdagar från den dag då borgenären väckte talan eller gav in en ansökan vid domstol eller annan behörig myndighet, under förutsättning att gäldenären inte bestrider skulden eller invänder mot delar av förfarandet. Denna skyldighet ska fullgöras av medlemsstaterna i enlighet med deras respektive nationella lagar och andra författningar. I detta avseende ska borgenärerna ges möjlighet att använda ett allmänt tillgängligt nätbaserat förfarande.
2. Enligt nationella lagar och andra författningar ska samma villkor gälla för alla borgenärer som är etablerade i gemenskapen.	2. Nationella lagar och andra författningar ska gälla, och det nätbaserade förfarande som avses i punkt 1 ska vara tillgängligt på samma villkor för alla borgenärer som är etablerade i unionen.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte påverka bestämmelserna i förordning (EG) nr 1986/2006.	4. Punkterna 1, 2 och 3 ska inte påverka bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande1.
	__________ 1 EUT L 399, 30.12.2006, s. 1.
Motivering
Korrigering av ett skrivfel i kommissionens förslag.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Artikel 9a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9a
	Medling och uppförandekoder
	1. Medlemsstaterna ska främja ett antagande av system för konfliktlösning genom medling tillsammans med bland annat de organisationer som avses i artikel 6.3.
	2. Medlemsstaterna och de organisationer som avses i artikel 6.3 ska, med kommissionens stöd, utarbeta och sprida uppförandekoder med lämpliga mekanismer för klagomål som förhandlats fram på nationell nivå eller EU-nivå och som utformats för att bidra till ett korrekt genomförande av detta direktiv.

• [1]  KOM(2009)0126, SEK(2009)0315, SEK(2009)0316. Konsekvensbedömningsnämndens kommentarer finns på följande adress: http://ec.europa.eu/governance/impact/ia_carried_out/cia_2009_en.htm#entr
• [2]  Motiveringen, s. 4 och skäl 17 i förslaget. För viss statistik per medlemsstat, se konsekvensanalysen s. 60–61 och 68–71.
• [3]  Konsekvensanalysen, s. 68.
• [4]  Se t.ex. domen av den 11 september 2008 i mål C‑265/07, Caffaro, REG 2008, s. I-45.
• [5]  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 30.12.2006, s. 1).

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning)
Referensnummer	KOM(2009)0126 – C7-0044/2009 – 2009/0054(COD)
Ansvarigt utskott	IMCO
Yttrande        Tillkännagivande i kammaren	JURI 14.9.2009
Associerat/associerade utskott - tillkännagivande i kammaren	17.12.2009
Föredragande av yttrande        Utnämning	Raffaele Baldassarre 2.9.2009
Behandling i utskott	3.9.2009		6.10.2009		9.11.2009		28.1.2010
Antagande	23.3.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	24 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Raffaele Baldassarre, Luigi Berlinguer, Sebastian Valentin Bodu, Françoise Castex, Christian Engström, Marielle Gallo, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Daniel Hannan, Klaus-Heiner Lehne, Antonio Masip Hidalgo, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Dimitar Stoyanov, Alexandra Thein, Diana Wallis, Rainer Wieland, Cecilia Wikström, Zbigniew Ziobro, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Piotr Borys, Sergio Gaetano Cofferati, Sajjad Karim, Vytautas Landsbergis, Kurt Lechner, Eva Lichtenberger, József Szájer

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, FORSKNING OCH ENERGI (19.3.2010)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskyddöver förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner(KOM(2009)0126 – C7‑0044/2009 – 2009/0054(COD))Föredragande:   Francesco De Angelis

KORTFATTAD MOTIVERING

Direktiv 2000/35/EG, som antogs i maj 2000 och som tillämpas sedan den 8 augusti 2002 i syfte att bekämpa sena betalningar vid handelstransaktioner, har i praktiken haft begränsade effekter. Skillnaderna mellan medlemsstaternas bestämmelser om betalningsfrister är fortfarande markanta, och sena betalningar utgör ett hot mot företagens och särskilt de små och medelstora företagens framtid, i synnerhet under en sådan ekonomisk och finansiell kris som Europa och resten av världen nu konfronteras med.

Den höga frekvensen av sena betalningar, oavsett om de är av tvingande eller – vilket är vanligare – avsiktliga skäl, gör den inre marknaden instabil och skadar den gränsöverskridande handeln på ett allvarligt sätt. Dessutom löper företagen i de medlemsstater som berörs mest av detta problem allt större risk för gradvis minskande intäkter och i sista hand för konkurs. Mest framträdande blir problemet vid transaktioner mellan myndigheter och företag, men man kan även fråga sig om det är lämpligt med differentierad behandling för transaktioner mellan privata aktörer. Också de privata aktörerna, som ofta är små och medelstora företag, kan omfattas av oskäliga avtalsklausuler som de har godkänt av rädsla för att förbindelserna till en större privatkund i annat fall skulle ta skada.

Föredraganden av yttrandet välkomnar kommissionens förslag. Även om han ansluter sig till det generella tillvägagångssättet i kommissionsförslaget anser han att det krävs vissa formella och innehållsmässiga ändringar för att klargöra och bekräfta aspekter som hänför sig till tolkningen och genomförandet av direktivet.

Föredraganden framhåller att tillämpningsområdet för bestämmelserna om offentliga myndigheter bör utvidgas till att omfatta allmännyttiga företag. Dessutom föreslår han ändringar som rör iakttagandet av frister, den avskräckande effekten hos de extrakostnader som gäldenären ska betala, begränsning av de avtalsundantag som fastställs i direktivet och passiv/aktiv information till företagen om de nya rättigheterna.

Förslaget till yttrande står i samklang med det arbetsdokument som lagts fram av huvudföredraganden Barbara Weiler från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd. Genom yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi vill föredraganden emellertid införa vissa tillägg till skydd för företagen, i första hand de små och medelstora företagen. Ett särskilt förslag går ut på att göra tillämpningen av avgifter som ersättning för indrivningskostnader och dröjsmålsränta vid försenade betalningar bindande. Därmed skulle den enskilda borgenären inte tvingas hävda sina anspråk inför domstol, och undviker därför risken att utsättas för handelssnedvridande åtgärder som gäldenären eventuellt skulle kunna vidta.

I föredragandens förslag ingår vissa aspekter som skuggföredragandena lade fram under de första diskussionerna om förslaget till direktiv. Föredraganden ansluter sig särskilt till sina kollegers uppfattning om att man måste begränsa möjligheterna till undantag till de bestämmelser som unionens lagstiftare har fastställt.

Slutligen har det ännu inte varit möjligt att nå fram till en generellt acceptabel lösning på frågan om den schablonersättning (5 procent) som borgenären har rätt att erhålla från myndigheterna vid försenade betalningar. Föredraganden förbehåller sig rätten att ta upp denna fråga under nästa diskussion och eventuellt återkomma till frågan genom att lägga fram ett ad hoc-ändringsförslag.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 10a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(10a) Även om unionens institutioner inte är direkt bundna av detta direktiv bör man se till att institutionerna som god praxis tillämpar de betalningsbestämmelser som anges i direktivet.
Motivering
EU:s institutioner bör föregå med gott exempel genom att konsekvent betala i tid.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 16
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(16) Undersökningar har visat att offentliga myndigheter ofta kräver betydligt längre betalningstid i avtalen än 30 dagar för handelstransaktioner. Därför bör betalningstiden generellt begränsas till högst 30 dagar för offentliga kontrakt som tilldelas av offentliga myndigheter.	(16) Erfarenheterna har visat att det ofta medges betydligt längre betalningstid i avtalen än 30 dagar för handelstransaktioner. Därför bör betalningstiden generellt begränsas till högst 30 dagar för handelstransaktioner. I fall där längre betalningstider är vederbörligen motiverade enligt nödvändighetsprincipen eller särskilda bestämmelser i nationell lagstiftning, och om gäldenären och borgenären särskilt har kommit överens om det, skulle betalningstiden kunna förlängas till högst 60 dagar.
Motivering
Samma slags betalningsbestämmelser bör gälla för alla typer av handelstransaktioner i syfte att undvika konkurrensnackdelar för både offentliga och privata företag. Affärsförbindelser mellan företag och myndigheter liknar på många sätt affärsförbindelser mellan företag. För att undvika ofördelaktiga betalningstider särskilt för små och medelstora företag ska räntor under alla omständigheter kunna betalas senast 60 dagar efter det att fakturan mottagits.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Artikel 2 – led 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2) ”offentlig myndighet”: varje upphandlande myndighet enligt definitionen i direktiven om offentlig upphandling direktiv 2004/18/EG,	2) ”offentlig myndighet”: varje upphandlande myndighet enligt definitionen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster1 och i direktivet om offentlig upphandling direktiv 2004/18/EG, oavsett föremålet för upphandlingen eller dess värde, och varje EU-institution som anges i artikel 13 i fördraget om Europeiska unionen.
	__________________________________ 1EUT L 134, 30.4.2004, s. 1.
Motivering
För att förhindra ett sådant missförstånd att upphandlande myndigheter enligt definitionen i direktiv 2004/17/EG inte längre skulle omfattas av bestämmelserna, bör detta direktiv också nämnas. Eftersom direktiven 2004/18/EG och 2004/17/EG endast omfattar vissa föremål för upphandling och endast gäller från och med ett visst värde, bör man klargöra att dessa begränsningar inte avser direktiv 2000/35/EG. Sena betalningar rör även EU:s institutioner och inte bara nationella myndigheter. EU:s institutioner kan inte utesluta sig själva från de bestämmelser som åläggs andra myndigheter.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Artikel 2 – led 3a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a) ”sektoriella företag”: varje företag som är verksamt inom vatten-, energi- eller transportsektorn enligt vad som avses i direktiv 2004/17/EG, oavsett upphandlingens värde.
Motivering
På grund av sin särskilda marknadsställning är ”sektoriella företag” särskilt starka på marknaden. Dessa företag är de enda tjänsteleverantörerna på områdena vatten, energi och transporter och är således inte utsatta för någon effektiv konkurrens. Därför kan sektoriella företag i hög grad ensidigt bestämma sina ”köpvillkor” och betalningstider. Denna maktställning får inte missbrukas, och därför bör sektoriella företag behandlas på samma sätt som upphandlande myndigheter inom olika sektorer.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Artikel 2 – led 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
6) ”lagstadgad ränta” enkel dröjsmålsränta enligt en räntesats som motsvarar summan av referensräntan med ett tillägg av minst sju procentenheter,	6) ”lagstadgad ränta”: enkel dröjsmålsränta enligt en räntesats som motsvarar summan av referensräntan med ett tillägg av minst nio procentenheter,
Motivering
Ändringsförslaget hör ihop med förslagen om att ändra artiklarna 3 och 5 så att de avspeglar en mer enhetlig, skälig och proportionell uppsättning regler som gäller för både den offentliga och den privata sektorn. En mindre höjning av den obligatoriska lagstadgade räntan vore ett sätt att uppmuntra bägge sektorerna att följa bättre betalningsrutiner.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Artikel 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Ränta vid sen betalning	Ränta vid sen betalning vid handelstransaktioner mellan företag
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, vid handelstransaktioner mellan företag, utan påminnelse är berättigad till dröjsmålsränta om	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, vid handelstransaktioner mellan företag, utan påminnelse är berättigad till dröjsmålsränta om
a) borgenären har fullgjort sina avtalsenliga och lagenliga skyldigheter,	a) borgenären har fullgjort sina avtalsenliga och lagenliga skyldigheter,
b) borgenären inte har mottagit det förfallna beloppet i tid, dock inte om gäldenären inte är ansvarig för dröjsmålet.	b) borgenären inte har mottagit det förfallna beloppet i tid, dock inte om gäldenären inte är ansvarig för dröjsmålet.
2. Om villkoren i punkt 1 uppfylls ska medlemsstaterna säkerställa	2. Om villkoren i punkt 1 uppfylls ska medlemsstaterna säkerställa
a) att dröjsmålsränta betalas från dagen efter den förfallodag eller den betalningstid som fastställs i avtalet,	a) att dröjsmålsränta betalas från dagen efter den förfallodag eller den betalningstid som fastställs i avtalet, med beaktande av de tidsfrister som anges i stycke b, dock senast 60 dagar efter dagen för mottagande av de varor eller tjänster som avses i avtalet,
b) att, om förfallodagen eller betalningstiden inte fastställs i avtalet, dröjsmålsränta automatiskt betalas inom en av följande tidsfrister:	b) att, om förfallodagen eller betalningstiden inte fastställs i avtalet, dröjsmålsränta automatiskt betalas inom en av följande tidsfrister:
i) 30 dagar efter den dag då gäldenären mottog fakturan eller en likvärdig begäran om betalning.	i) 30 kalenderdagar efter den dag då gäldenären mottog fakturan eller en likvärdig begäran om betalning.
ii) Om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning innan varorna eller tjänsten mottagits, 30 dagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsten.	ii) Om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning innan varorna eller tjänsten mottagits, 30 kalenderdagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsten.
iii) Om ett förfarande för godkännande eller kontroll, genom vilket varornas eller tjänstens överensstämmelse med avtalet ska konstateras, föreskrivs i lag eller i avtalet och om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning tidigare eller den dag då mottagandet eller kontrollen sker, 30 dagar efter den dagen.	iii) Om ett förfarande för godkännande eller kontroll, genom vilket varornas eller tjänstens överensstämmelse med avtalet ska konstateras, föreskrivs i lag eller i avtalet och om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning tidigare eller den dag då mottagandet eller kontrollen sker, 30 kalenderdagar efter den sistnämnda dagen.
	ba) att dagen för mottagande av fakturan inte omfattas av avtal mellan gäldenären och borgenären.
	2a. Medlemsstaterna ska säkerställa att det förfarande för godkännande eller kontroll som avses i punkt 2 b iii inte pågår längre än 15 dagar, såvida inte annat anges och vederbörligen motiveras i anbudshandlingarna eller i avtalet.
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att den tillämpliga referensräntan	3. Medlemsstaterna ska säkerställa att den tillämpliga referensräntan
a) för det berörda årets första sex månader är den räntesats som gällde den 1 januari det året,	a) för det berörda årets första sex månader är den räntesats som gällde den 1 januari det året,
b) för det berörda årets sista sex månader är den räntesats som gällde den 1 juli det året.	b) för det berörda årets sista sex månader är den räntesats som gällde den 1 juli det året.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, när dröjsmålsränta ska betalas vid handelstransaktioner i enlighet med artiklarna 3 och 5 och såvida inte annat anges i avtalet, är berättigad att få följande belopp av gäldenären:	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, när dröjsmålsränta ska betalas vid handelstransaktioner i enlighet med artiklarna 3 och 5, med automatisk verkan, dvs. utan att det krävs en påminnelse från den enskilda borgenären, är berättigad att få följande minimibelopp av gäldenären:
Motivering
Avtalsvillkor som avviker från de bestämmelser som föreslås i artiklarna 3 och 5 skulle sannolikt innebära försämrade avtalsgarantier för borgenären. Enligt föredraganden är det mycket viktigt att medlemsstaterna ser till att dessa betalningar sker med automatisk verkan så att den enskilda borgenären inte behöver befara eventuella påföljder från uppdragsgivarens sida.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Artikel 4 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. De belopp som avses i första stycket ska ses över vartannat år.
Motivering
Ersättningarna bör uppdateras även om de belopp som föreslås inte omfattar de verkliga rättsliga kostnaderna och därför inte underlättar möjligheten till rättslig prövning. Vid fastställande av kostnaderna bör man hänvisa till en mekanism för att kunna öka beloppen vartannat år.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Artikel 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Offentliga myndigheters betalningar	Offentliga myndigheters och sektoriella företags betalningar
1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären vid handelstransaktioner som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning till offentliga myndigheter utan påminnelse har rätt till dröjsmålsränta som uppgår till den lagstadgade räntan, om följande villkor uppfylls:	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären vid handelstransaktioner utan påminnelse har rätt till dröjsmålsränta som uppgår till den lagstadgade räntan, om följande villkor uppfylls:
a) Borgenären har fullgjort sina avtalsenliga och lagenliga skyldigheter.	a) Borgenären har fullgjort sina avtalsenliga och lagenliga skyldigheter.
b) Borgenären har inte mottagit det förfallna beloppet i tid, under förutsättning att gäldenären är ansvarig för dröjsmålet.	b) Borgenären har inte mottagit det förfallna beloppet i tid, under förutsättning att gäldenären är ansvarig för dröjsmålet.
2. Om villkoren i punkt 1 uppfylls ska medlemsstaterna säkerställa följande:	4. Om villkoren i punkt 1 uppfylls ska medlemsstaterna säkerställa följande:
a) Dröjsmålsränta ska betalas från dagen efter den förfallodag eller den betalningstid som fastställs i avtalet.	a) Dröjsmålsränta ska betalas från dagen efter den förfallodag eller den betalningstid som fastställs i avtalet.
b) Om förfallodagen eller betalningstiden inte fastställs i avtalet ska dröjsmålsränta automatiskt betalas inom en av följande tidsfrister:	b) Om förfallodagen eller betalningstiden inte fastställs i avtalet ska dröjsmålsränta automatiskt betalas inom en av följande tidsfrister:
i) 30 dagar efter den dag då gäldenären mottog fakturan eller en likvärdig begäran om betalning,	i) 30 kalenderdagar efter den dag då gäldenären mottog fakturan eller en likvärdig begäran om betalning,
ii) om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning innan varorna eller tjänsten mottagits, 30 dagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsten,	ii) om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning innan varorna eller tjänsten mottagits, 30 kalenderdagar efter dagen för mottagande av varorna eller tjänsten,
iii) om ett förfarande för godkännande eller kontroll, genom vilket varornas eller tjänstens överensstämmelse med avtalet ska konstateras, föreskrivs i lag eller i avtalet och om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning tidigare eller den dag då mottagandet eller kontrollen sker, 30 dagar efter den dagen.	iii) om ett förfarande för godkännande eller kontroll, genom vilket varornas eller tjänstens överensstämmelse med avtalet ska konstateras, föreskrivs i lag eller i avtalet och om gäldenären mottar fakturan eller en likvärdig begäran om betalning tidigare eller den dag då mottagandet eller kontrollen sker, 30 kalenderdagar efter den sistnämnda dagen.
	c) Dagen för mottagande av fakturan ska inte omfattas av avtal mellan gäldenären och borgenären.
3. Medlemsstaterna ska säkerställa att det förfarande för godkännande eller kontroll som avses i punkt 2 b iii inte pågår längre än 30 dagar, såvida inte annat anges i anbudshandlingarna och avtalet.	3. Medlemsstaterna ska säkerställa att det förfarande för godkännande eller kontroll som avses i punkt 4 b iii inte pågår längre än 15 dagar, såvida inte annat anges i anbudshandlingarna och avtalet.
4. Medlemsstaterna ska säkerställa att det i avtalet inte fastställs en längre betalningstid än den som anges i punkt 2 b, med undantag för om gäldenären och borgenären särskilt har kommit överens om det och det är vederbörligen motiverat på grundval av särskilda omständigheter, t.ex. ett objektivt behov av att fördela betalningen över en längre tid.	2. Medlemsstaterna ska säkerställa att det i avtalet inte fastställs en längre betalningstid än den som anges i punkt 4 b, med undantag för om gäldenären och borgenären särskilt har kommit överens om det och det är vederbörligen motiverat i enlighet med nödvändighetsprincipen samt under förutsättning att betalningstiden inte överstiger 60 dagar.
5. Medlemsstaterna ska säkerställa att borgenären, när dröjsmålsränta ska betalas, är berättigad till en schablonersättning motsvarande 5 % av det förfallna beloppet. Denna ersättning ska läggas till dröjsmålsräntan.
6. Medlemsstaterna ska säkerställa att den tillämpliga referensräntan vid handelstransaktioner som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning till offentliga myndigheter	6. Medlemsstaterna ska säkerställa att den tillämpliga referensräntan vid handelstransaktioner som leder till leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning till offentliga myndigheter
a) för det berörda årets första sex månader är den räntesats som gällde den 1 januari det året,	a) för det berörda årets första sex månader är den räntesats som gällde den 1 januari det året,
b) för det berörda årets sista sex månader är den räntesats som gällde den 1 juli det året.	b) för det berörda årets sista sex månader är den räntesats som gällde den 1 juli det året.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Artikel 6 – rubrik
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Grovt oskäliga avtalsvillkor	Grovt oskäliga avtalsvillkor och handelsbruk
Motivering
För att förhindra missbruk eller oskäliga avtalsvillkor och affärsförbindelser bör denna artikel utvidgas till att innefatta handelsbruk, som även utgör ett avsevärt och allvarligt problem för små och medelstora företag, t.ex. i samband med att större företag unilateralt ändrar betalningstiderna retroaktivt.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att ett avtalsvillkor om tidpunkt för betalning, räntesats för dröjsmålsränta eller indrivningskostnader antingen inte är verkställbart eller ger upphov till skadeståndskrav om det är grovt oskäligt mot borgenären. När det fastställs om ett villkor är grovt oskäligt mot borgenären ska alla omständigheter i fallet beaktas, inklusive gott handelsbruk och produktens eller tjänstens beskaffenhet. Det ska också tas hänsyn till om gäldenären har objektiva skäl att avvika från den lagstadgade räntan eller artikel 3.2 b, 4.1 eller 5.2 b.	1. Medlemsstaterna ska se till att ett avtalsvillkor och/eller handelsbruk som avser tidpunkt för betalning, räntesats för dröjsmålsränta eller indrivningskostnader, eller villkor i informella avtal och retroaktiva ändringar av ett avtal antingen inte kan verkställas eller ger upphov till skadeståndskrav om de är grovt oskäliga mot borgenären. När det fastställs om ett villkor är grovt oskäligt mot borgenären ska alla omständigheter i fallet beaktas, inklusive gott handelsbruk och produktens eller tjänstens beskaffenhet samt företagets storlek. Det ska också tas hänsyn till om gäldenären har objektiva skäl att avvika från den lagstadgade räntan eller artiklarna 4.1 eller 5.2 b.
Motivering
För att garantera att denna lagstiftning fullt ut skyddar små och medelstora företag mot missbruk av eller oskäliga åtgärder i samband med betalningar är det ytterst viktigt att man inkluderar handelsbruk. När det gäller handelsbruk, medräknat retroaktiva ändringar av betalningsvillkoren i ett avtal, kommer de bestämmelser som kommissionen föreslagit inte i tillräcklig utsträckning att hindra borgenärer från att utnyttjas som ”banker”, dvs. att man genom unilaterala ändringar förlänger betalningstiden i syfte att öka gäldenärernas likviditet, till förfång för borgenärernas. Genom ändring av hänvisningarna till artiklarna görs ändringsförslagen samstämmiga med de ändringsförslag som slår samman artiklarna 3 och 5. Då man fastställer om en avtalsklausul är grovt oskälig bör hänsyn inte enbart tas till gott handelsbruk och produktens eller tjänstens beskaffenhet, utan även till storleken på det berörda företaget.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1 – stycke 2a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Vid tillämpning av första stycket ska ett avtalsvillkor som överstiger den period som avses i artikel 5.2 b alltid anses vara grovt oskäligt, även med beaktande av de kriterier som fastställs i artikel 5.4.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 1 – stycke 2b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Varje avtalsvillkor som ålägger borgenären ytterligare finansiella bördor som förutsättning för att denne ska kunna kräva ersättning på grund av sena betalningar, ska anses vara grovt oskäligt.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Artikel 6 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. De medel som avses i punkt 2 ska omfatta bestämmelser med vars hjälp intresseorganisationer kan vidta rättsliga åtgärder i enlighet med den berörda nationella lagstiftningen vid domstolar eller vid behöriga administrativa myndigheter på grundval av att villkor är grovt oskäliga, så att de kan vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att förhindra fortsatt tillämpning av sådana villkor.	3. De medel som avses i punkt 2 ska omfatta bestämmelser med vars hjälp intresseorganisationer kan vidta rättsliga åtgärder i enlighet med den berörda nationella lagstiftningen vid domstolar eller vid behöriga administrativa myndigheter på grundval av att villkor är grovt oskäliga, så att de kan vidta lämpliga och effektiva åtgärder för att förhindra tillämpning av sådana villkor. Denna bestämmelse ska inte påverka tillämpningen av den sekretessklausul som binder intresseorganisationerna till medverkande företag.
Motivering
Intresseorganisationer bör kunna vidta rättsliga åtgärder i enlighet med den berörda nationella lagstiftningen även om dessa villkor endast tillämpas tillfälligt.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Artikel 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska garantera full insyn avseende de rättigheter och skyldigheter som följer av detta direktiv, framför allt genom att offentliggöra den lagstadgade räntan.	Medlemsstaterna ska garantera full insyn avseende de rättigheter och skyldigheter som följer av detta direktiv, framför allt genom att offentliggöra den lagstadgade räntan och det förfarande som avser offentliga myndigheters betalningar, som en särskild garanti för en eventuell underleverantörskedja.
Motivering
Ändringsförslaget syftar till att införa en bestämmelse som garanterar spårbarhet och öppenhet för offentliga myndigheters betalningar. Denna åtgärd är lämplig särskilt för att säkra att fördelarna med bättre betalningstider verkligen omsätts i praktiken för eventuella sektoriella underentreprenörer och/eller underleverantörer till köpare i tidigare led.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. När medlemsstaterna genomför detta direktiv ska de anordna informationskampanjer som syftar till att ge företag, särskilt små och medelstora företag, bättre kunskap om sina rättigheter.
	För att främja iakttagande av betalningsfrister ska medlemsstaterna beakta möjligheten att offentliggöra uppgifter om ”goda” och ”dåliga” gäldenärer och att sprida kunskap om goda rutiner.
Motivering
Som det framgår av kommissionens konsekvensanalys tar företag inte ut dröjsmålsränta eftersom de inte känner till sina rättigheter. Utöver att ge information kan man vidta praktiska åtgärder som främjar iakttagandet av betalningsfrister.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning)
Referensnummer	KOM(2009)0126 – C7-0044/2009 – 2009/0054(COD)
Ansvarigt utskott	IMCO
Yttrande        Tillkännagivande i kammaren	ITRE 14.9.2009
Föredragande av yttrande        Utnämning	Francesco De Angelis 9.11.2009
Behandling i utskott	2.12.2009		4.2.2010
Antagande	18.3.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	46 0 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Jean-Pierre Audy, Zigmantas Balčytis, Zoltán Balczó, Bendt Bendtsen, Jan Březina, Reinhard Bütikofer, Maria Da Graça Carvalho, Giles Chichester, Pilar del Castillo Vera, Ioan Enciu, Adam Gierek, Norbert Glante, Fiona Hall, Jacky Hénin, Romana Jordan Cizelj, Sajjad Karim, Arturs Krišjānis Kariņš, Judith A. Merkies, Angelika Niebler, Jaroslav Paška, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Michèle Rivasi, Paul Rübig, Francisco Sosa Wagner, Britta Thomsen, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Ioannis A. Tsoukalas, Claude Turmes, Marita Ulvskog, Vladimir Urutchev, Adina-Ioana Vălean, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras, Henri Weber
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Rachida Dati, Francesco De Angelis, Andrzej Grzyb, Jolanta Emilia Hibner, Oriol Junqueras Vies, Ivailo Kalfin, Marian-Jean Marinescu, Vladko Todorov Panayotov, Silvia-Adriana Ţicău, Hermann Winkler
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Britta Reimers

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (omarbetning)
Referensnummer	KOM(2009)0126 – C7-0044/2009 – 2009/0054(COD)
Framläggande för parlamentet	8.4.2009
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	IMCO 14.9.2009
Rådgivande utskott        Tillkännagivande i kammaren	ITRE 14.9.2009		JURI 14.9.2009
Associerat/associerade utskott        Tillkännagivande i kammaren	JURI 17.12.2009
Föredragande        Utnämning	Barbara Weiler 14.9.2009
Behandling i utskott	2.9.2009		28.9.2009		6.10.2009		4.11.2009
	26.1.2010		23.2.2010
Antagande	28.4.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	30 0 6
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Cristian Silviu Buşoi, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, António Fernando Correia De Campos, Jürgen Creutzmann, Christian Engström, Evelyne Gebhardt, Louis Grech, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Philippe Juvin, Sandra Kalniete, Alan Kelly, Eija-Riitta Korhola, Edvard Kožušník, Kurt Lechner, Toine Manders, Hans-Peter Mayer, Gianni Pittella, Mitro Repo, Robert Rochefort, Zuzana Roithová, Heide Rühle, Andreas Schwab, Róża Gräfin Von Thun Und Hohenstein, Kyriacos Triantaphyllides, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Damien Abad, Pascal Canfin, Cornelis de Jong, Anna Hedh, Othmar Karas, Emma McClarkin, Konstantinos Poupakis, Kerstin Westphal
Ingivande	3.5.2010