Betänkande - A7-0140/2010Betänkande
A7-0140/2010

BETÄNKANDE om en konsekvent politik för utveckling – Att upprätta den politiska ramen för en gemensam strategi på EU-nivå

5.5.2010 - (2009/2218(INI))

Utskottet för utveckling
Föredragande: Franziska Keller


Förfarande : 2009/2218(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång :  
A7-0140/2010

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om en konsekvent politik för utveckling – Att upprätta den politiska ramen för en gemensam strategi på EU-nivå

(2009/2218(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 9 och 35 i den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd”[1],

–   med beaktande av avdelning V i fördraget om Europeiska unionen, i synnerhet artikel 21.2 som fastställer unionens principer och mål inom området för internationella förbindelser, och av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget) som bekräftar att EU ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna,

–   med beaktande av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (Lissabonfördraget) som bekräftar att EU ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål,

–   med beaktande av artikel 12 i partnerskapsavtalet mellan AVS-länderna och EG (Cotonouavtalet),

–   med beaktande av den gemensamma strategin Afrika–EU, vilken antogs i Lissabon i december 2007,

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Konsekvens i utvecklingspolitiken – Om snabbare framsteg i strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen” (SEK(2005)0455),

–   med beaktande av kommissionens ”EU-rapport om en konsekvent politik för utveckling” (KOM(2007)0545), den första av de rapporter som ska utarbetas vartannat år, och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen (SEK(2007)1202),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”EU:s uppförandekodex för arbetsfördelningen på området utvecklingspolitik” (KOM(2007)0072),

–   med beaktande av EU 2009 rapporten om en konsekvent politik för utveckling (KOM(2009)0461), och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen (SEK(2009)1137),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”En konsekvent politik för utveckling – Att upprätta den politiska ramen för en gemensam strategi på EU-nivå” (KOM(2009)0458),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Policy Coherence for Development Work Programme’ (SEK(2010)0421), som åtföljt kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén,

   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: ”A twelve-point EU action plan in support of the Millennium Development Goals (KOM(2010)0159)” (ännu inte översatt till svenska),

   med beaktande av kommissionens meddelande ”Att hjälpa utvecklingsländerna hantera finanskrisen” (KOM(2009)0160),

–   med beaktande av kommissionens grönbok om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2009)0163),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 25 februari 2010 om reformen av den gemensamma fiskeripolitiken[2],

–   med beaktande av Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 april 2009 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/48/EG om beskattning av inkomster från sparande i form av räntebetalningar, särskilt bilaga I[3],

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 21 och 22 december 2004 om jordbruk och fiske,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 24 maj 2005 om snabbare framsteg i strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 17 oktober 2006 om integrering av utvecklingsfrågor i rådets beslutsfattande,

–   med beaktande av punkt 49 i slutsatserna från Europeiska rådets ordförandeskaps slutsatser av den 14 och 15 december 2006,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 19 och 20 november 2007 om konsekvens i utvecklingspolitiken,

–   med beaktande av punkt 61 i slutsatserna från Europeiska rådets ordförandeskap av den 19 och 20 juni 2008,

–   med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser av den 18 maj 2009 om stöd till utvecklingsländer för att hantera krisen,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 17 november 2009 om konsekvens i utvecklingspolitiken och om den operativa ramen för biståndseffektivitet,

–   med beaktande av OECD:s strategiska dokument från 1996 ”Shaping the 21st Century: the Contributions of Development Cooperation” och OECD:s ministrars förklaring från 2002 ”Action for a Shared Development Agenda” samt OECD:s rapport från 2008 med titeln ”Building Blocks for Policy Coherence for Development”,

–   med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet och Accrahandlingsplanen,

–   med beaktande av OECD:s ministrars förklaring om konsekvens i utvecklingspolitiken, antagen den 4 juni 2008,

–   med beaktande av FN:s millenniedeklaration från 2000 och det åttonde millennieutvecklingsmålet,

–   med beaktande av Världshandelsorganisationens ministermöte i november 2001 samt av Monterreysamförståndet från 2002,

–   med beaktande av världstoppmötet om hållbar utveckling 2002 och den resolution som antogs av generalförsamlingen inom ramen för världstoppmötet 2005,

–   med beaktande av resolutionen om Cotonoupartnerskapsavtalets roll i åtgärderna mot livsmedels- och finanskrisen i AVS-länderna, antagen vid den 17 gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU[4], vilken hölls i Prag den 4–9 april 2009,

–   med beaktande av sina resolutioner utgående från utvecklingsutskottets betänkanden: Europaparlamentets resolution av den 23 mars 2006 om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap[5], Europaparlamentets resolution av den 1 februari 2007 om integrering av hållbarhetsperspektivet i politiken för utvecklingssamarbete[6], Europaparlamentets resolution av den 25 oktober 2007 om läget i förbindelserna mellan EU och Afrika[7], Europaparlamentets resolution av den 17 juni 2008 om konsekvens i utvecklingspolitiken och effekterna av EU:s exploatering av vissa biologiska naturresurser på utvecklingen i Västafrika[8], Europaparlamentets resolution av den 29 november 2007 om vidareutveckling av Afrikas jordbruk – förslag till jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet i Afrika[9] och Europaparlamentets resolution av den 22 maj 2008 om uppföljningen av Parisförklaringen från 2005 om biståndseffektivitet[10],

–   med beaktande av sina resolutioner utgående från betänkanden från utskottet för internationell handel: Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2007 om EU:s handelsrelaterade bistånd[11] och Europaparlamentets resolution av den 1 juni 2006 om handel och fattigdom: Utformning av en handelspolitik som maximerar handelns bidrag till fattigdomslindringen[12],

–   med beaktande av Concord-rapporten från 2009 med titeln ”Spotlight on Policy Coherence”,

–   med beaktande av Action Aid-studien från 2003 med titeln ”Policy (in)coherence in European Union support to developing countries: a three country case study”,

–   med beaktande av den studie som utfördes av Guido Ashoff 2006 med titeln ”Enhancing policy coherence conceptual issues, institutional approaches and lessons from comparative evidence”,

–   med beaktande av rapporten 2007 från European Centre for Development Policy Management (ECDPM) med titeln ”The EU institutions & Member States’ mechanisms for promoting policy coherence for development: final report”,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för internationell handel (A7‑0140/2010), och av följande skäl:

A. OECD har föreslagit att begreppet konsekvens i utvecklingspolitiken ska definieras som arbete för att se till att målen för och resultaten av en regerings utvecklingspolitik inte ska urholkas av annan politik som förs av denna regering och påverkar utvecklingsländer samt att annan politik ska bli till stöd för utvecklingsmålen när detta låter sig göras[13]. EU har utarbetat begreppet konsekvens i utvecklingspolitiken, som syftar till att stärka synergieffekterna mellan unionens olika politikområden. Om det inte vidtas politiska åtgärder till förmån för detta kan det få negativa konsekvenser för det resultat som förväntas av utvecklingssamarbetet.

B.  Europeiska unionen har åtagit sig att vidta åtgärder för att främja konsekvensen i utvecklingspolitiken i enlighet med de slutsatser som antogs av Europeiska rådet 2005[14].

C. Det finns en skillnad mellan samstämmighet i politiken (att undvika motsägelser mellan olika externa politikområden) och konsekvens i utvecklingspolitiken (skyldigheten att ta hänsyn till utvecklingsmålen i all EU‑politik som påverkar utvecklingsländerna).

D. I artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs det att det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik ska vara minskning och i slutändan utrotande av fattigdom. En konsekvent utvecklingspolitik blir till förmån för unionens mål i utvecklingssamarbetet i all dess politik.

E.  Det är tydligt att det finns bristande konsekvens i EU:s handels-, jordbruks-, fiskeri- och klimatpolitik samt i dess politik för immateriella rättigheter, migration, finansiella frågor, vapen och råvaror, men en konsekvent utvecklingspolitik kan leda till minskad fattigdom genom mycket viktiga samverkanseffekter mellan EU:s politiska åtgärder.

F.  Konsekvensen i utvecklingspolitiken hindras av brist på politiskt stöd, oklara uppdrag, otillräckliga resurser, avsaknad av effektiva redskap och indikatorer för övervakning samt av att konsekvensen i utvecklingspolitiken inte prioriteras framför inbördes motstridiga intressen.

G. Den ekonomiska ersättning som beviljas av EU inom ramen för partnerskapsavtalen om fiske har inte bidragit till att stärka partnerländernas fiskeripolitik, och detta beror till stor del på att man inte har följt upp tillämpningen av dessa avtal och på att utbetalningen av stödet har tagit för lång tid, och ibland har det till och med berott på att stödet inte har utnyttjats.

H. Det första millennieutvecklingsmålet syftar till att halvera antalet personer som lider av hungersnöd före 2015, men nästan en miljard människor lider fortfarande brist på livsmedel varje dag trots att det produceras tillräckligt med livsmedel för att försörja hela jordens befolkning.

I.   EU:s exportsubventioner för europeiska jordbruksprodukter har haft en katastrofal inverkan på utvecklingsländernas livsmedelstrygghet och på deras utveckling av en hållbar jordbrukssektor.

J.   EU har gått in för att nå FN:s mål om att 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) ska ges som offentligt utvecklingsbistånd senast 2015 och ett mål på vägen dit för EU som helhet är 0,56 procent senast 2010.

K. Enligt en dom från EU-domstolen i november 2008 måste utveckling prioriteras framför eventuella ekonomiska eller politiska mål i Europeiska investeringsbankens (EIB:s) verksamhet i utvecklingsländerna.

L.  Krisen har visat att det offentliga utvecklingsbiståndet är ett unikt sätt att särskilt rikta stöd till de fattigaste länderna och ge ett mer förutsägbart och tillförlitligt utvecklingsstöd än andra finansieringsformer.

M. Enligt åtskilliga undersökningar uppgår det olagliga kapitalutflödet från utvecklingsländerna till cirka 900 miljarder euro per år, vilket i hög grad minskar utvecklingsländernas skatteintäkter och följaktligen deras förmåga till egen utveckling.

1.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen, rådet och medlemsstaterna ägnat ökad uppmärksamhet och engagerat sig mera i att utvecklingspolitiken ska vara konsekvent, såsom det framgår av deras med två års mellanrum återkommande rapporter.

2.  Europaparlamentet bekräftar än en gång sitt engagemang för att öka konsekvensen i utvecklingspolitiken i EU och i sitt parlamentariska arbete.

3.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen är den absolut största biståndsgivaren i världen (EU:s bistånd uppgick till 49 miljarder euro 2008, det vill säga 0,40 procent av BNI), och att biståndet förväntas öka till 69 miljarder euro 2010 för att det kollektiva åtagande på 0,56 procent av EU:s BNI som ingicks vid G8-mötet i Gleneagles 2005 ska kunna uppfyllas. Parlamentet påpekar att detta skulle frigöra ytterligare 20 miljarder euro till utvecklingsmål.

4.  Europaparlamentet påminner om att EU:s strategi för handelsbistånd, ”Aid for Trade”, antogs i oktober 2007, med ett åtagande att öka EU:s samlade handelsrelaterade bistånd till två miljarder euro per år senast 2010 (en miljard från gemenskapen och en miljard från medlemsstaterna).

5.  Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna, särskilt de som främst gagnas av EU:s bistånd, att garantera goda styrelseformer inom alla offentliga områden och framför allt vid förvaltningen av det bistånd som mottas, och uppmanar med kraft kommissionen att göra allt som behövs för att biståndet ska användas effektivt och med insyn.

6.  Europaparlamentet välkomnar arbetsprogrammet 2010–2013 för konsekvens i utvecklingspolitiken såsom en riktlinje för EU:s institutioner och för medlemsstaterna och ser det som ett system som ska förvarna om kommande politiska initiativ. Parlamentet välkomnar också kopplingarna mellan olika områden inom politiken.

7.  Europaparlamentet erinrar om att Europeiska unionen är ansvarig för att ta hänsyn till utvecklingsländernas och deras medborgares intressen.

8.  Europaparlamentet anser att all EU‑politik som påverkar omvärlden måste utformas så, att den stöder och inte motverkar kampen mot fattigdomen och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen och förverkligar de mänskliga rättigheterna, bland dem också jämställdheten samt sociala och ekonomiska rättigheter och rättigheter på miljöns område.

9.  Europaparlamentet understryker att relevanta aspekter av rapporten om en konsekvent politik för utveckling måste beaktas i bilaterala och regionala handelsavtal och i multilaterala handelsavtal som är djupt förankrade i WTO:s regelbaserade system, och uppmanar i detta sammanhang bestämt kommissionen och medlemsstaterna till ett aktivt engagemang tillsammans med alla andra relevanta WTO-partner som kan bidra till att uppnå en balanserad, ambitiös och utvecklingsinriktad avslutning på Doharundan inom den närmaste framtiden.

10. Europaparlamentet understryker att de så kallade Singapore-frågorna, såsom liberalisering av tjänster, investeringar och offentliga upphandlingar, införandet av konkurrensbestämmelser och striktare tillämpning av immateriella rättigheter, inte bidrar till målet att uppfylla de åtta millennieutvecklingsmålen.

11. Europaparlamentet yrkar på att EU, dess medlemsstater och EIB ska ta ledningen i detta sammanhang och göra investeringar via skatteparadis mindre attraktiva genom att anta regler för offentlig upphandling och utbetalning av offentliga medel som förbjuder alla företag, banker eller andra institutioner som är registrerade i ett skatteparadis att utnyttja offentliga medel. I detta avseende uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja halvtidsöversynen av EIB:s externa låneverksamhet till att konkret förbättra bankens förmåga att utvärdera mottagarna av dessa lån och, genom årliga rapporter om vilka framsteg som gjorts, försäkra sig om att dess investeringar i utvecklingsländer effektivt bidrar till att utrota fattigdomen.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra en samlad bedömning av partnerskapsavtalen om fiske med tredjeländer för att fullständig konsekvens ska råda på detta område mellan unionens politik för yttre förbindelser och unionens fiskeripolitik, genom att unionens partnerländer ges ökad förmåga att garantera ett hållbart fiske i sina vatten, vilket kommer att trygga livsmedelsförsörjningen och öka den lokala sysselsättningen i denna sektor.

13. Europaparlamentet påminner om att tillgång för EU till tredjeländernas fiskbestånd på intet sätt får vara ett villkor för utvecklingsbistånd till dessa länder.

14. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, förutom de sociala klausulerna, inbegripa människorättsklausuler i alla partnerskapsavtal om fiske, för att EU ska kunna vidta lämpliga åtgärder om det står klart att de mänskliga rättigheterna har kränkts i ett tredjeland som undertecknat ett partnerskapsavtal om fiske med EU.

15. Europaparlamentet påminner om att 75 procent av världens fattiga bor på landsbygden, men att bara 4 procent av det offentliga utvecklingsbiståndet går till jordbruk. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och utvecklingsländerna att högprioritera jordbruksfrågan vid utvecklingsplaneringen.

16. Europaparlamentet oroar sig över att de finansinstitut som främst ägnar sig åt organiserad skatteflykt påverkar utvecklingen i tredjeländer i negativ riktning. I detta avseende uppmanar parlamentet kommissionen att öka samarbetet kring skatteförvaltning, i synnerhet med de länder som anges i bilaga 1 till kommissionens lagstiftningsförslag av den 24 april 2009 (A6‑0244/2009) och som får utvecklingsstöd från EU.

17. Europaparlamentet välkomnar rekommendationerna i rådets slutsatser från mötet den 14 maj 2008 om att i handelsavtal ta med en klausul om goda styrelseformer i skattefrågor, eftersom detta är ett första steg i kampen mot skatteregler och förfaranden som främjar skatteflykt och skattebedrägerier. Parlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart ta med en sådan klausul i framtida förhandlingar om handelsavtal.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och AVS‑länderna att fortsätta sin dialog om migration för att stärka principen om cirkulär migration och underlätta cirkulär migration genom beviljande av viseringar för cirkulär migration. Parlamentet påpekar att artikeln i fråga betonar respekten för de mänskliga rättigheterna och en rättvis behandling av medborgare från AVS‑länderna, men att dessa principers räckvidd kraftigt begränsas av bilaterala återtagandeavtal som ingåtts med transitländer i samband med Europas externalisering av hanteringen av migrationsflödena, vilka inte innehåller några garantier för att migranternas rättigheter kommer att respekteras och kan leda till att migranterna steg för steg återsänds från land till land, något som sätter deras säkerhet och liv på spel.

19. Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att snabbt uppnå en så bred enighet som möjligt om förslaget till ändring av direktivet om beskattning av inkomster från sparande, i synnerhet när det gäller de länder som räknas upp i bilaga 1 till det ovannämnda lagstiftningsförslaget och som får utvecklingsstöd från EU.

20. Europaparlamentet påpekar att Europeiska utvecklingsfonden, som är EU:s viktigaste redskap för finansiering av utvecklingssamarbetet, måste ingå i politiken för konsekvens i utvecklingssamarbetet och bekräftar sitt stöd till att fonden utan inskränkningar tas med i EU:s budget, som ett led i den demokratiska parlamentariska tillsynen över den samt av omsorg om insynen i hur fondens medel används. Parlamentet uppmärksammar framför allt att det blir allt viktigare att EU:s utvecklingspolitik sköts med hjälp av särskilda arrangemang (såsom i fallet med EU–Afrika-strategin).

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte bara övervaka målen för den ekonomiska tillväxten utan att också särskilt uppmärksamma utjämningen av inkomstskillnaderna både inom enskilda utvecklingsländer och tagna som helhet. Man bör framför allt sträva efter att öka deltagandeprocesserna för hållbar egenutveckling genom kooperativa föreningsformer och PRA‑metoder (”Participatory Reflection and Action”) som, genom att de grundas på samförstånd och på deltagande från lokalsamhällets sida, medför att de organisatoriska modellerna blir effektivare och följderna mer varaktiga samtidigt som den sociala ekonomins roll för utvecklingen värdesätts.

22. Mot bakgrund av finanskrisens effekter uppmanar Europaparlamentet kommissionen att främja utvecklingsbistånd som syftar till att förhindra ökad osäkerhet, konflikter, politisk och ekonomisk instabilitet på global nivå samt en ökning av påtvingad migration (”hungerflyktingar”).

23. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att tillhandahålla grundläggande offentliga tjänster och garantera tillgången till mark. Hit hör också att småbrukare ska garanteras lån, såsom ett led i främjandet av livsmedelssäkerheten och bekämpningen av fattigdomen, så att koncentrationen i händerna på storgodsägare minskar, liksom också den hårdexploatering av resurser för spekulativa ändamål som ödelägger ekosystemen. Parlamentet uppmanar ytterligare kommissionen att stödja den ovannämnda politiken.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma effekten av den digitala klyftan mellan de rika och de fattiga länderna, framför allt de risker som uppstår på grund av informationsteknik som är diskriminerande eftersom den utesluter personer som av sociala, ekonomiska eller politiska orsaker inte har tillgång till de nya produkter som banar väg för den nya informatikrevolutionen.

25. Europaparlamentet begär att få ett klart definierat uppdrag för bedömning av konsekvensen i utvecklingspolitiken samt klara och exakta verksamhetsmål och detaljerade rutiner för hur detta arbete ska utföras.

26. Europaparlamentet understryker att konsekvensen i utvecklingspolitiken absolut måste ses som ett arbete på lång sikt, för att det ska gå att utverka ett varaktigt stöd till en konsekvent utvecklingspolitik, och understryker att politiken måste bedömas i rätt tid för att den inte ska påverka utvecklingsländerna negativt. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att kontrollera effekterna av de privata europeiska och utomeuropeiska aktörernas verksamhet, framför allt de multinationella företagen.

27. Europaparlamentet anser att man genom en jämförande analys bör bedöma tillvägagångssättet och metoderna för samt resultaten av politiken för samarbete och för stöd till utomeuropeiska länder och de relevanta nivåerna av internationellt samarbete, framför allt Kinas insatser i Afrika.

28. Europaparlamentet betonar att rådets beslut att välja ut fem vidsträckta områden för arbetet för en konsekvent utvecklingspolitik inte bör träda i stället för övervakningen av de 12 traditionella områdena inom politiken, nämligen handeln, miljön, klimatförändringen, säkerheten, jordbruket, de bilaterala fiskeriavtalen, socialpolitiken (sysselsättningen), migrationen, forskningen/innovationen, informationstekniken, transporterna och energin. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att peka ut inkonsekvenser överallt där den europeiska politiken påverkar utvecklingen negativt och föreslå lösningar samt att skapa mekanismer för att sådana nya politikområden som inte ryms med bland de nuvarande 12, till exempel råvarupolitiken, i tillfredsställande grad ska kunna tas med.

29. Europaparlamentet erinrar om sina avgjorda internationella åtaganden till förmån för att 0,7 procent av BNP ska gå till offentligt utvecklingsbistånd 2015 och att detta bistånd måste användas uteslutande till att utrota fattigdomen. Parlamentet oroar sig för att synsättet ”ODA‑plus” kan motverka EU:s bidrag till fattigdomsbekämpningen med hjälp av utvecklingsbistånd och oroar sig även för att det inte finns något juridiskt åtagande för att medel som uppbådats med hjälp av ”ODA‑plus” ska användas till att utrota fattigdomen eller för att stödja uppnåendet av millenniemålen.

30. Europaparlamentet ser med oro på att det kapitalutflöde från utvecklingsländerna till EU som beror på inkonsekvent politik inte omnämns i synsättet ”ODA‑plus” och att ingen hänsyn tas till de skador som åsamkas utvecklingsländerna genom orättvis skattekonkurrens och olaglig kapitalutflöde.

31. Europaparlamentet är bekymrat över att synsättet ”ODA‑plus” enbart är inriktat på kapitalutflödena söderut från EU och bortser från kapitalinflödena söderifrån till EU, vilket ger en missvisande bild av kapitalflödenas riktningar.

32. Europaparlamentet ber kommissionen att ytterligare klarlägga synsättet med ”unionen som helhet” samt dess inverkan på EU:s utvecklingspolitik och uttrycker oro över att detta synsätt kan komma att inbakas i nästa budgetplan.

33. Europaparlamentet uppmanar EU:s ledamöter i OECD:s biståndskommitté (DAC) att avvisa alla eventuella försök att utöka definitionen av offentligt utvecklingsbistånd till att omfatta de två strategier som nyligen föreslagits av kommissionen, dvs. den gemensamma strategin på EU‑nivå och synsättet ”ODA‑plus”, samt transaktioner som inte ingår i biståndet, exempelvis kapitalflöden, militära utgifter, skuldavskrivningar, i synnerhet avskrivningar av exportkrediter, och pengar som betalas ut i Europa till studerande och flyktingar.

34. Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att infria åtagandena om det offentliga utvecklingsbiståndet men att detta ändå inte räcker för att hantera den akuta utvecklingskrisen, och upprepar sin uppmaning till kommissionen att snabbt finna nya innovativa källor till utvecklingsfinansiering och lägga fram förslag om en internationell skatt på finansiella transaktioner för att de svåraste konsekvenserna av krisen ska kunna övervinnas och arbetet med uppnåendet av millennieutvecklingsmålen fortsätta som förut.

35. Europaparlamentet erinrar bestämt kommissionen och medlemsstaterna om att det offentliga utvecklingsbiståndet måste fortsätta att utgöra ryggraden i EU:s utvecklings‑ och samarbetspolitik i syfte att bekämpa fattigdomen. Om innovativa källor för utvecklingsfinansiering ska främjas i stor utsträckning understryker parlamentet därför att det måste ske som ett komplement till befintligt stöd, inom ramen för en strategi för att gynna fattiga. Det får på intet sätt ersätta den offentliga utvecklingspolitiken.

36. Europaparlamentet befarar att de flesta millennieutvecklingsmålen inte kommer att uppfyllas till 2015 i de flesta utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att uppfylla det gemensamma målet samt att införa bindande lagstiftning och varje år utarbeta tidsplaner för att infria sina löften. I erinran om detta välkomnar parlamentet det förslag till internationell utvecklingslagstiftning som Storbritanniens regering lade fram i januari 2010.

37. Europaparlamentet erinrar om sitt förslag att inom EU:s institutionella ramar utse en ständig föredragande för konsekvens i utvecklingspolitiken med befogenhet att följa upp och underrätta utskottet för utveckling om eventuella inkonsekvenser i EU:s politik.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda systematiska, klara riktmärken och regelbundet uppdaterade indikatorer för att mäta konsekvensen i utvecklingspolitiken, till exempel indikatorerna för hållbar utveckling, och att dessutom öka öppenheten gentemot Europaparlamentet, de biståndsmottagande länderna och det civila samhället.

39. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att utarbeta landspecifika indikatorer för konsekvens i utvecklingspolitiken vilka är jämförbara med EU:s allmänna indikatorer som används för att mäta konsekvensen i politiken för utveckling, för att bedöma verkliga behov och resultat i fråga om utveckling.

40. Europaparlamentet anser det som ett brott mot en skyldighet om inte åtgärderna inom EU:s utvecklingspolitik respekterar de principer och mål som i artikel 208 i Lissabonfördraget fastställts för EU:s yttre åtgärder, samt i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen. Detta brott kan prövas av EU‑domstolen på grundval av artiklarna 263 och 265 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

41. Europaparlamentet understryker vikten av konsekvens mellan handelspolitiken och utvecklingspolitiken för att säkra bättre utveckling och ett konkret genomförande, och välkomnar därför rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2009 (KOM(2009)0461).

42. Europaparlamentet påminner om att handelspolitiken måste vara konsekvent med annan politik (miljöpolitik och socialpolitik), särskilt när det gäller handelsavtal som innehåller stimulansåtgärder för produktion av biodrivmedel i utvecklingsländerna.

43. Europaparlamentet erinrar om vikten av konsekvens mellan handelspolitiken och utvecklingspolitiken och understryker att genomförandet av kapitlen om hållbar utveckling i handelsavtalen bör bli ett tillfälle för kommissionen att främja goda styrelseformer och respekt för grundläggande europeiska värderingar.

44. Europaparlamentet anser att EU:s senaste beslut om att återinföra exportbidrag för mjölkpulver och andra mejeriprodukter framför allt subventionerar storföretagen inom jordbruket i Europa på bekostnad av utvecklingsländernas fattiga jordbrukare och därmed innebär en uppenbar kränkning av de viktiga principerna för en konsekvent utvecklingspolitik. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att omedelbart upphäva detta beslut.

45. Europaparlamentet vill därför att exportsubventionerna ska upphöra. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att Världshandelsorganisationens medlemmar i Doha 2001 åtagit sig slutföra en förhandlingsomgång om utveckling för att skapa balans i handelssystemet och låta handeln vara till nytta för utvecklingen och bidra till att utrota fattigdomen och uppfylla millennieutvecklingsmålen.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till parlamentets förutsättningar att godta handelsavtalen för att säkerställa att GD Handel får ett konsekvent mandat för handelsförhandlingar.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, då sockerprotokollet upphör och EU:s reform av sockerordningen genomförs, göra allt som står i dess makt för att skydda berörda partner mot de eventuella omvälvningar på marknaderna som kan uppstå under en övergångsperiod.

48. Europaparlamentet föreslår ytterligare att befintliga EU‑instrument för sänkta tullar, såsom det allmänna preferenssystemet (GSP och GSP plus) och relevanta avsnitt i frihandelsavtal och avtal om ekonomiskt partnerskap, utvecklas och att internationellt överenskomna normer för arbete och miljö integreras ytterligare i dessa instrument.

49. Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att i full utsträckning använda det allmänna preferenssystemet (GSP och GSP plus) för att bygga upp den institutionella kapaciteten i utvecklingsländerna i syfte att förbättra deras interna samordning när det gäller att utarbeta utvecklingsstrategier.

50. Europaparlamentet understryker att systematiska samråd med arbetstagarorganisationer och fackföreningar om genomförandet av sociala normer och miljönormer i tredjeländer, särskilt före ingåendet av avtal om ekonomiskt partnerskap eller beviljande av GSP plus, skulle garantera en mer konsekvent handelspolitik till nytta för en hållbar utveckling i utvecklingsländerna.

51. Europaparlamentet medger att i enlighet med kommissionens ”Aid for Trade Monitoring Report 2009” (KOM(2009)0160 slutlig, s. 30) minskade EU:s åtaganden beträffande handelsrelaterat bistånd till AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) från 2 975 miljoner euro 2005 till 2 097 miljoner euro 2007, att AVS-ländernas andel av EU:s totala åtaganden inom ”Aid for Trade” minskade från 50 till 36 procent under samma period och att detta inte överensstämmer med tidigare löften om att prioritera fattigdomsbekämpning och utveckling.

52. Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang alla befintliga handelsinitiativ på EU‑ och WTO-nivå tillsammans med utvecklingsländer, särskilt initiativet ”Allt utom vapen”, GSP och GSP plus, asymmetrin och övergångsperioderna i alla befintliga europeiska partnerskapsavtal samt ”Aid for Trade”-programmet för 2010–2011, och efterlyser en översyn av det sistnämnda för att det bättre ska kunna främja en hållbar tillväxt.

53. Europaparlamentet bekräftar den viktiga roll som EU:s system GSP plus kan få för att främja goda styrelseformer och hållbar utveckling i utvecklingsländerna, och uppmanar kommissionen att se till att detta redskap är effektivt och att ILO:s och FN:s konventioner genomförs korrekt på det lokala planet.

54. Europaparlamentet upprepar att EU bör stödja de utvecklingsländer som använder sig av de möjligheter till flexibilitet som ingår i Trips-avtalet för att kunna leverera läkemedel till överkomliga priser inom ramen för sina nationella folkhälsoprogram.

55. Europaparlamentet välkomnar den skyddsklausul om livsmedelstrygghet som föreslagits inom ramen för avtalen om ekonomiska partnerskap, och uppmanar kommissionen att se till att den genomförs effektivt.

56. Europaparlamentet beklagar de Trips +-bestämmelser som ingår i det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Cariforum och EG och i de avtal som det pågår förhandlingar om med länderna i Andinska gemenskapen och Centralamerika, eftersom dessa bestämmelser kommer att skapa hinder för tillgången till livsviktiga läkemedel.

57. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vid förhandlingarna om ekonomiska partnerskap frångå sitt nuvarande synsätt av typ ”Trips-plus” när det gäller läkemedel, för att utvecklingsländerna med stöd av inhemska folkhälsoprogram ska kunna tillhandahålla läkemedel till överkomliga priser.

58. Europaparlamentet påpekar att de eventuella åtgärder i Acta‑förhandlingarna som syftar till att stärka befogenheter för gränsöverskridande inspektioner och beslagtagande av varor inte bör inverka negativt på den globala tillgången till lagliga och säkra läkemedel till överkomliga priser.

59. Europaparlamentet ser med oro på att tullmyndigheterna i vissa EU‑medlemsstater på senaste tiden beslagtagit generiska läkemedel som transiteras i europeiska hamnar och flygplatser och understryker att detta förfarande undergräver Världshandelsorganisationens förklaring om tillgång till läkemedel. Parlamentet ber EU:s berörda medlemsstater att omedelbart få slut på detta och uppmanar kommissionen att försäkra parlamentet om att det Acta‑avtal som nu förhandlas fram inte ska utgöra något hinder för utvecklingsländernas tillgång till läkemedel.

60. Europaparlamentet anser att utmaningen från klimatförändringen måste mötas med strukturreformer och uppmanar till en systematisk riskbedömning av klimatförändringarna som omfattar samtliga aspekter av den politiska planeringen och beslutsfattandet, däribland handel, jordbruk, livsmedelstrygghet. Parlamentet kräver att resultatet av denna riskbedömning ska ligga till grund för tydliga och konsekventa landstrategidokument och regionstrategidokument samt användas inom alla utvecklingsprogram och utvecklingsprojekt.

61. Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen nyligen förklarat att den på nytt kommer att se över förordning (EG) nr 1383/2003, som har fått oavsiktliga konsekvenser för transiteringen genom EU av generiska läkemedel, som var avsedda för utvecklingsländer.

62. Europaparlamentet anser att initiativ såsom Unitaids patentpool för hiv/aids-läkemedel kan bidra till konsekvensen i EU:s hälso- och immaterialrättspolitik.

63. Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till förslag för att hjälpa ursprungsbefolkningar att utnyttja sin traditionella kunskap och sina genetiska resurser.

64. Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att EU skulle kunna sänka avgifterna för miljövänliga varor för likasinnade länder om en överenskommelse inte kan nås inom ramen för WTO.

65. Europaparlamentet stöder kommissionens insatser för att underlätta tekniköverföring till utvecklingsländer, särskilt teknik med låga koldioxidutsläpp och klimattålig teknik, vilket är nödvändigt för anpassningen till klimatförändringarna.

66. Europaparlamentet bekräftar att penningöverföringarna till utvecklingsländerna har stor ekonomisk betydelse, men understryker att man måste ta upp problemet med kompetensflykt i samband med genomförandet av bilaterala handelsavtal, särskilt inom hälsosektorn.

67. Europaparlamentet framhäver att många av civilsamhällets organisationer motarbetat multinationella EU-företags skatteflykt i utvecklingsländer och uppmanar kommissionen att beakta organisationernas rekommendationer i framtida förhandlingar.

68. Europaparlamentet välkomnar mekanismerna för att skapa bättre konsekvens inom utvecklingspolitiken inom kommissionen, alltså systemet för samråd mellan olika tjänstegrenar, systemet för konsekvensbedömningar, hållbarhetskonsekvensbedömningarna och den gemensamma gruppen för kvalitetsstöd med företrädare från olika avdelningar inom kommissionen samt, i förekommande fall, de strategiska miljöbedömningarna, men frågar sig dock vilka kriterier GD Utveckling använt vid beslutsfattandet om att inkonsekventa politiska initiativ skulle frångås och ber om ökad insyn i resultatet av samrådet mellan tjänstegrenarna. Parlamentet begär att den information som samlats i konsekvensbedömningarna ska tillgängliggöras för Europaparlamentet i en mer lättbegriplig form och att Europaparlamentet, de nationella parlamenten och utvecklingsländernas parlament ska få medverka närmare i dessa mekanismer.

69. Europaparlamentet efterlyser att alla utvecklingsländer ska kunna omfattas av ”aid for trade”‑strategin och inte bara de som samtycker till en ökad liberalisering av sina marknader i samband med handelsförhandlingar och uppmanar kommissionen att inte tvinga utvecklingsländerna att mot sin vilja öppna nya förhandlingskapitel om ”Singaporefrågorna” och om finansiella tjänster, samt att inte ingå sådana avtal utan att dessa länder först har inrättat ett lämpligt nationellt regelverk och en lämplig nationell tillsynsmekanism.

70. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att rättsligt bindande sociala och miljömässiga bestämmelser systematiskt införs i de handelsavtal som förhandlas fram av EU för att främja målet med en handel som gynnar utvecklingen.

71. Europaparlamentet ber kommissionen att inleda konsekvensbedömningarna i ett tidigare skede, alltså innan man redan hunnit långt i arbetet med att utarbeta politiska initiativ, samt låta dem bygga på evidensbaserade studier som redan finns att tillgå eller som enkom tas fram för ändamålet och systematiskt ta hänsyn till sociala och miljömässiga faktorer samt mänskliga rättigheter, eftersom en framtidsanalys är mest användbar och praktisk med hänsyn till bristen på data och svårigheten att mäta konsekvensen utvecklingspolitiken. Parlamentet ber kommissionen ta med resultaten av konsekvensbedömningarna i de dokument med regionala strategier och landstrategier som ingår i instrumentet för utvecklingspolitik samt komma med förslag till uppföljning.

72. Europaparlamentet uttrycker oro för att bara en av de 82 konsekvensbedömningar som kommissionen genomförde 2009 ägnades åt utveckling. Parlamentet betonar behovet av en systematisk metod för att mäta konsekvensen i utvecklingspolitiken och uppmanar därför kommissionen att ge en framträdande roll åt enheten för framtida politisk utveckling och samstämmighet vid generaldirektoratet för bistånd när det gäller att i ökad utsträckning ta hänsyn till konsekvensen i utvecklingspolitiken.

73. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta parlamentet medverka i arbetet med kommissionens rapport om konsekvens i utvecklingspolitiken, till exempel med frågeformuläret, samt genom bättre tidsplanering och hänsynstagande till parlamentets initiativbetänkanden.

74. Europaparlamentet ber kommissionen att ta med EU:s delegationer i arbetet för konsekvens i utvecklingspolitiken genom att utse knutpunkter för konsekvens i utvecklingspolitiken vilka ska ha ansvaret för en konsekvent utvecklingspolitik i varje delegation för att övervaka påverkan av EU:s politik på partnerlandsnivå och begär att frågan om konsekvens i utvecklingspolitiken ska tas med i personalutbildningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att årligen offentliggöra resultaten av de samråd på området som EU:s delegationer ska genomföra. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang se till att EU:s delegationer har tillräcklig kapacitet för ett brett samråd om konsekvens i utvecklingspolitiken med regeringar, parlament och icke‑statliga aktörer på ort och ställe.

75. Europaparlamentet föreslår att Europeiska kommissionens personal och medlemmarna i rådets delegationer får utbildning i konsekvens i utvecklingspolitiken så de blir mer medvetna om detta politiska mål.

76. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta kommissionsledamoten med ansvar för utvecklingsfrågor få ensamt ansvar för landsanslag, landstrategidokument, regionstrategidokument, tematiska strategidokument, nationella vägledande program, fleråriga vägledande program och årliga handlingsprogram, i nära samarbete med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionsledamoten med ansvar för humanitärt bistånd, så att inkonsekventa tillvägagångssätt bland kommissionsledamöterna och inom rådet ska kunna undvikas.

77. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras nationella parlament att främja konsekvens i utvecklingspolitiken genom ett särskilt arbetsprogram med bindande tidsplaner för att förbättra såväl det europeiska arbetet för konsekvens i utvecklingspolitiken som biståndsinsatserna, samtidigt som man ser till att dagordningen inte motverkar partnerländernas utvecklingsstrategier.

78. Europaparlamentet föreslår att frågan om konsekvens i utvecklingspolitiken tas med vid halvtidsöversynen av instrumentet för utvecklingspolitik, framför allt i de relevanta temainriktade programmen.

79. Europaparlamentet föreslår att specifika åtaganden till förmån för konsekvens i utvecklingspolitiken ska tas med i varje ordförandeskaps arbetsprogram.

80. Europaparlamentet föreslår att rådet förbättrar de nuvarande strukturernas arbete för ökad konsekvens i utvecklingspolitiken, till exempel genom att ordna fler gemensamma sammanträden för arbetsgrupperna och göra arbetsprogrammet tillgängligt för allmänheten.

81. Europaparlamentet föreslår att en rapport om konsekvens i utvecklingspolitiken ska utarbetas med två års mellanrum och föreslår att alla dess utskott ska utarbeta betänkanden som tar upp utskottens respektive utvecklingsperspektiv.

82. Europaparlamentet betonar vikten av samarbete mellan utskotten i Europaparlamentet. Parlamentet föreslår i detta sammanhang att övriga av frågan berörda utskott måste vara nära knutna till diskussionen när ett utskott diskuterar en känslig fråga om konsekvens i utvecklingspolitiken, och när ett utskott anordnar en expertutfrågning i en känslig fråga som rör konsekvens i utvecklingspolitiken måste övriga av frågan berörda utskott medverka med att anordna denna utfrågning.

83. Europaparlamentet uppmuntrar de befintliga parlamentariska församlingarna, såsom den gemensamma parlamentariska församlingen AVS–EU, att utse ständiga föredragande för konsekvens i utvecklingspolitiken och med två års mellanrum utarbeta en rapport om konsekvens i utvecklingspolitiken för att inkonsekvenser i politiken ska kunna upptäckas.

84. Europaparlamentet ber kommissionen att ur ett institutionellt perspektiv förtydliga sitt meddelande om en konsekvent politik för utveckling (KOM(2009)0458) när det gäller förstärkt partnerskap och dialog med utvecklingsländerna om konsekvens i utvecklingspolitiken. Parlamentet undrar om detta förstärkta partnerskap även skulle kunna omfatta en mekanism för rådgivning till utvecklingsländerna om vad de själva kan göra för att främja konsekvens i utvecklingspolitiken och en plan för kapacitetsuppbyggnad på nationell nivå för att kunna genomföra konsekvensbedömningar av utvecklingspolitiken.

85. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

  • [1]  EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
  • [2]  Antagna texter, P7_TA(2010)0039.
  • [3]  Antagna texter, P6_TA(2009)0325.
  • [4]  AVS-EU/100.568/09/slutlig.
  • [5]  EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 121.
  • [6]  EUT C 250 E, 25.10.2007, s. 77.
  • [7]  EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 633.
  • [8]  EUT C 286 E, 27.11.2009, s. 5.
  • [9]  EUT C 297 E, 20.11.2008, s. 201.
  • [10]  EUT C 279 E, 19.11.2009, s. 100.
  • [11]  EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 291.
  • [12]  EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 261.
  • [13]  ”Policy Coherence for Development: Institutional Approaches: Technical Workshop”: OECD-seminarium, hållet i Paris den 13 oktober 2003.
  • [14]  Artikel 35 i den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: ”Europeiskt samförstånd” (2006/C 46/01).

MOTIVERING

Konsekvens inom politiken innebär att EU:s alla områden för politik måste utformas till stöd för utvecklingsländernas behov på utvecklingens område. Trots att EU har gått in för en konsekvent utvecklingspolitik undergräver dess politik utvecklingsmålen på många sätt, till exempel följande:

–   Utvecklingsländernas marknader översvämmas med starkt subventionerade europeiska varor som bidrar till att försvaga dessa länders ekonomiska och sociala infrastruktur, förvärra undernäring och svält och utsätta lokala jordbrukare för strukturell fattigdom och ökat beroende av bistånd utifrån.

–   Flera länder, såsom Malaysia, Indonesien och Colombia, samt ett antal afrikanska länder, har upplåtit stora delar av sin jordbruksmark för produktion av jordbruksbaserade bränslen för att tillgodose EU:s behov av förnybar energi på bekostnad av livsmedelssäkerheten och den biologiska mångfalden.

–   Att stora markområden tas i anspråk för produktion av jordbruksbaserade bränslen innebär ett allvarligt hot mot småbrukarnas försörjning. I norra Ghana har över 10 000 hektar mark röjts för plantering av jatropha och i Tanzania har uppemot 60 procent av den odlingsbara marken upplåtits för produktion av jordbruksbaserade bränslen medan det i Senegal förhandlas om mellan 50 000 och 200 000 hektar, allt under det att dessa länder inte är självförsörjande med livsmedel för den lokala förbrukningen.

–   Av dokumentet ”Global Europe: competing in the World” som innehåller EU:s handelsstrategi framgår det att de handelspolitiska strategierna för bilateral och regional frihandel främjar EU:s tillträde till utvecklingsländernas råvarumarknader, bland dem också marknaderna för jordbruksvaror, genom att öppna dem för storföretag från EU, på bekostnad av småbrukarna och den framväxande industrin.

–   Utvecklingsländernas tillträde till EU:s marknad handlar i praktiken bara om tillträde för råvaruexporten, där tullsatserna är lägre än på förädlade varor. Den här politiken leder till att utvecklingsländerna blir fastlåsta i sin roll som råvaruleverantörer till EU:s industri.

–   Avregleringen av finansmarknaden, med tillhörande spekulativa och snabbt skiftande kapitalflöden som utvecklingsländerna endast har ringa kontroll över, har skapat en avsevärd instabilitet på det internationella planet med katastrofala konsekvenser för utvecklingsländernas ekonomi.

–   De olika associerings- och frihandelsavtal som det för närvarande förhandlas om innebär en risk för en ansvarslös liberalisering av banksektorn och sektorn för finansiella tjänster, så att samhällen som redan drabbats av fattigdom hotas av osäkra finansprodukter, spekulation, skatteflykt och så vidare.

–   2009 återinförde kommissionen exportsubventionerna för mejeriprodukter, som huvudsakligen exporteras till AVS-länderna, i en situation där marknaden i de fattiga länderna är oskyddad. Som exempel kan nämnas att världsmarknadspriserna på mjölk dominerar över AVS-ländernas priser och de branta prissvängningarna har allvarliga konsekvenser för de lokala jordbrukarna och för mejeriindustrin (bland annat i form av att importberoendet markant ökar och de lokala priserna undergrävs). I Nigeria, där 80 procent av befolkningen är jordbrukare med boskapsskötsel, har importen av mejerivaror fyrdubblats sedan 1996 och EU svarar för 65 procent av importen.

–   EU är en stor vapenexportör och exporterar eller underlättar sändningar av vapen över sina gränser. EU ger visserligen stora belopp i utvecklingsbistånd, men exporterar samtidigt vapen, antingen direkt eller indirekt, till samma länder där det ges ut miljoner i utvecklingsanslag (utvecklingsanslagen från EU-15 uppgår till omkring 70 miljarder EUR per år medan värdet av EU:s vapenexport uppgår till omkring 360 miljarder EUR per år).

–   Inom ramen för de nya partnerskapsavtalen om fiske kommer fiskbestånden att fortsätta överbeskattas, eftersom det ofta saknas tillförlitliga vetenskapliga data utgående från vilka man skulle kunna fastställa vilket uttag som bestånden maximalt kan tåla. De lokala fiskarna får inte prioriterat tillträde till fiskevattnen och kommer också i fortsättningen att lida av den subventionerade konkurrensen från europeiska fartyg. I det här fallet får den lokala fiskförädlingsindustrin, som svarar för det största potentiella mervärdet inom produktionskedjan, bara ett obetydligt stöd.

–   EU har på sin politiska dagordning tagit med frågor om hållbar utveckling, avskogning med tillhörande förlust av biologisk mångfald, klimatförändringen och lindring av fattigdomen. Då åtgärdsplanen för skogslagstiftningens efterlevnad, styrelseformer och handel (FLEGT) antogs fanns där allt som behövdes för en konsekvent politik inriktad på hållbar utveckling. Men när dessa åtaganden ska överföras i praktisk handling visar dock EU inte prov på några större framsteg. Med dagens genomförande av FLEGT kommer vi inte att få några större förändringar av åtgärderna mot olaglig och skogsskövlande avverkning.

–   Vad den globala uppvärmningen beträffar skär EU inte ned sina utsläpp tillräckligt för att målet om 2 °C ska kunna nås och om temperaturerna stiger runtom i världen kommer detta att först och främst drabba utvecklingsländerna. EU-länderna bör kompensera för upp till 70 procent av sina utsläpp och hittills finns det alltför få konkreta åtaganden om finansiering av utvecklingsländernas arbete mot klimatförändringen, och inte heller något verkligt samarbete med de minst utvecklade länderna på tekniköverföringarnas område (flertalet projekt inom mekanismen för ren utveckling utförs tillsammans med framväxande ekonomier såsom Kina).

–   Om man går bara efter de fall som finns dokumenterade i pressen ser man att 14 794 personer mist livet vid EU:s gränser sedan 1988. Samtidigt har budgeten för Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna (Frontex) fördubblats mellan 2007 och 2009. EU:s budget för bekämpning av olaglig invandring har under samma period sexdubblats. Några få exempel må illustrera hur viktig denna politik har blivit: EU:s medlemsstater deporterade 174 275 personer under 2007. Under 2008 registrerades nästan 240 000 asylsökande i EU:s 27 medlemsstater, alltså 480 asylsökande per miljon invånare. Uppemot 73 procent av dessa ansökningar avslogs och endast 24 425 (13 procent) gavs ställning som flyktingar, medan 18 560 (10 procent) fick subsidiärt skydd och 8 970 (5 procent) fick uppehållstillstånd av humanitära skäl.

Förteckningen är inte fullständig och åtskilligt fler exempel på bristande konsekvens kunde läggas till. Det allmänna intrycket blir att det inte gjorts särskilt många verkliga framsteg fastän arbetet med konsekvens i utvecklingspolitiken sattes i gång 2005. Inte blir det hellre bättre om man bara tar itu med enskilda problem: många av inkonsekvenserna är inneboende drag i systemet. Det handlar om att EU:s intressen på kort sikt ofta tar företräde framför de långsiktiga intressena och utvecklingsmålen.

Det övergripande syftet med detta betänkande är att komma åt de rådande inkonsekvenserna och peka på de strukturella problemen med konsekvens i utvecklingspolitiken. Dessutom hoppas föredraganden kunna skapa ökad medvetenhet om konsekvens i utvecklingspolitiken bland EU:s institutioner, låta Europaparlamentet få medverka ytterligare i kommissionens arbete för att åstadkomma sådan konsekvens och få till stånd en bättre konsekvens i utvecklingspolitiken inom parlamentet, vilket är orsaken till att föredraganden tagit med ett antal åtaganden för parlamentet.

Slutligen består ett av de viktigaste förslagen i betänkandet i att det ska införas en mekanism för klagomål som skulle kunna tjäna som en knutpunkt för konsekvens i utvecklingspolitiken inom EU och ta emot klagomål och utan påverkan utifrån sammanställa rapporter om inkonsekvenser i politiken. Föredraganden föreslår att ombudsmannen ska anlitas för detta ändamål, vilket vore till nytta genom att man i så fall kunde använda sig av redan befintliga strukturer. Om den europeiska administrationen, alltså i det här fallet huvudsakligen kommissionen, inte handlar enligt lagen eller bryter mot de mänskliga rättigheterna, då är det här allra minst frågan om bristfällig förvaltning, som kan utredas av ombudsmannen – också på eget initiativ, vilket uttryckligen sägs i artikel 228.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. En av de utredningar som verkställts på eget initiativ ledde exempelvis till antagandet av de första reglerna om allmänhetens tillgång till EU:s handlingar, med stöd av beslut som antogs av rådet, kommissionen och (senare) Europaparlamentet.

Lagbrott och kränkningar av de mänskliga rättigheterna skulle samtidigt också uppenbart representera sådana inkonsekvenser som kommissionen i sitt meddelande söker undvika. Dessutom skulle de strida mot de mål och principer som styr unionens utvecklingspolitik och som fastställts i artikel 209 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Några behörighetskonflikter skulle inte uppstå mellan ombudsmannen och utvecklingsländernas nationella tillsynsmyndigheter, eftersom ombudsmannens arbetsområde inskränker sig till Europeiska unionens institutioner och organ, vilka å sin sida inte brukar ingå i nationella tillsynsmyndigheters uppgifts- och kompetensområde.

Ombudsmannens uppdrag skulle inte behöva ändras. Ombudsmannen har offentligt utfäst sig att använda sina befogenheter att verkställa utredningar på eget initiativ om ett klagomål som i övrigt vore tillåtligt skulle komma att förklaras för otillåtligt endast på grund av klagandens ställning. Ett annat exempel är Europaparlamentets utskott för framställningar, som har rätt, men dock inte skyldighet, att behandla framställningar från personer som varken är bosatta i eller medborgare i någon medlemsstat.

Om ombudsmannen besvarar en direkt förfrågan från Europaparlamentet med att förklara sig villig att använda sina befogenheter att verkställa utredningar på eget initiativ efter att ha mottagit klagomål på att EU:s utvecklingspolitiska åtgärder inte stått i konsekvens med relevanta mål, principer och kriterier, innebär detta inte att ombudsmannen vore skyldig att använda dessa befogenheter för utredning av klagomål om andra frågor.

Nämnas må slutligen att det redan finns ett liknande arrangemang: frågan om en avsiktsförklaring mellan Europeiska investeringsbanken och ombudsmannen togs upp för första gången av Europaparlamentet 2007 i betänkandet från Sbarbati[1] om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2006, utgående från två ändringsförslag från Margrete Auken[2].

  • [1]  A6-0301/2007.
  • [2]  Europaparlamentet välkomnar varmt Europeiska ombudsmannens uttalande om sin avsikt att använda sina befogenheter för utredningar på eget initiativ i syfte att syna Europeiska investeringsbankens (EIB) låneverksamhet, och noterar att ombudsmannen kommer att behöva beräkna och säkra den interna kapaciteten att ta hand om klagomål i sådana ärenden. Europaparlamentet uppmanar Europeiska ombudsmannen att ingå en avsiktsförklaring med EIB om de närmare villkoren för samarbetet mellan institutionerna när det gäller utövandet av ombudsmannens befogenheter att utreda klagomål som gäller exempel på bristande förvaltning inom EIB:s verksamhet, och anser att EIB bör vara det organ som är bäst lämpat att aktivt informera de personer som berörs av EIB-finansierade projekt om möjligheten att klaga inför ombudsmannen, även när dessa personer är medborgare i och bosatta i länder utanför Europeiska unionen.

YTTRANDE från utskottet för internationell handel (2.3.2010)

till utskottet för utveckling

om en konsekvent utvecklingspolitik för EU och begreppet offentligt utvecklingsbistånd plus
(2009/2218(INI))

Föredragande: Vital Moreira

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker vikten av konsekvens mellan handelspolitiken och utvecklingspolitiken för att säkra bättre utveckling och ett konkret genomförande, och välkomnar därför rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2009 (KOM(2009)0461) och den välavvägda strategi som förts av generaldirektoratet för handel i genomförandet av handelsavtal som inte enbart främjar EU:s strategiska ekonomiska intressen, utan även understryker behovet av goda styrelseformer och respekt för grundläggande europeiska värderingar.

2.  Europaparlamentet påminner om att handelspolitiken måste vara konsekvent med annan politik (på miljöområdet och det sociala området), särskilt när det gäller handelsavtal som innehåller stimulansåtgärder för produktion av biodrivmedel i utvecklingsländerna.

3.  Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen är den absolut största biståndsgivaren i världen (EU:s bistånd uppgick till 49 miljarder euro 2008, det vill säga 0,40 procent av BNI), och att biståndet förväntas öka till 69 miljarder euro 2010 för att det kollektiva åtagande på 0,56 procent av EU:s BNI som ingicks vid G8-mötet i Gleneagles 2005 ska kunna uppfyllas. Parlamentet påpekar att detta skulle frigöra ytterligare 20 miljarder euro till utvecklingsmål.

4.  Europaparlamentet erinrar om vikten av konsekvens mellan handelspolitiken och utvecklingspolitiken och understryker att kommissionen bör främja goda styrelseformer och respekt för grundläggande europeiska värderingar i samband med genomförandet av handelsavtalen.

5.  Europaparlamentet understryker att systematiska samråd med arbetstagarorganisationer och fackföreningar om genomförandet av sociala och miljömässiga normer i tredjeländer, särskilt före ingåendet av avtal för ekonomiskt partnerskap eller beviljande av GSP plus, skulle garantera en mer konsekvent handelspolitik till förmån för en hållbar utveckling i utvecklingsländerna.

6.  Europaparlamentet medger att i enlighet med kommissionens ”Aid for Trade Monitoring Report 2009” (KOM(2009)0160 slutlig, s. 30) minskade EU:s åtaganden beträffande handelsrelaterat bistånd till AVS-länderna (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet) från 2 975 miljoner euro 2005 till 2 097 miljoner euro 2007, att AVS-ländernas andel av EU:s totala åtaganden inom ”Aid for Trade” minskade från 50 till 36 procent under samma period och att detta inte överensstämmer med tidigare löften om att prioritera fattigdomsbekämpning och utveckling.

7.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang alla befintliga handelsinitiativ på EU‑ och WTO-nivå tillsammans med utvecklingsländer, särskilt initiativet ”Allt utom vapen”, GSP och GSP plus, asymmetrin och övergångsperioderna i alla befintliga europeiska partnerskapsavtal samt arbetsprogrammet ”Aid for Trade” för 2010–2011, och efterlyser en översyn av det sistnämnda i syfte att öka dess förmåga att främja en hållbar tillväxt

8.  Europaparlamentet anser att EU:s senaste beslut om att återinföra exportbidrag för mjölkpulver och andra mejeriprodukter framför allt subventionerar storföretagen inom jordbruket i Europa på bekostnad av utvecklingsländernas fattiga jordbrukare och därmed innebär en uppenbar kränkning av de viktiga principerna för en konsekvent utvecklingspolitik. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att omedelbart upphäva detta beslut.

9.  Europaparlamentet understryker att relevanta aspekter av rapporten om en konsekvent politik för utveckling måste beaktas i bilaterala och regionala handelsavtal och i multilaterala handelsavtal som är djupt förankrade i WTO:s regelbaserade system, och uppmanar i detta sammanhang bestämt kommissionen och medlemsstaterna till ett aktivt engagemang tillsammans med alla andra relevanta WTO-partner som kan bidra till att uppnå en balanserad, ambitiös och utvecklingsinriktad avslutning på Doharundan inom den närmaste framtiden.

10. Europaparlamentet påminner om att EU:s strategi för handelsbistånd, ”Aid for Trade”, antogs i oktober 2007, med ett åtagande att öka EU:s samlade handelsrelaterade bistånd till två miljarder euro per år senast 2010 (en miljard från gemenskapen och en miljard från medlemsstaterna).

11. Europaparlamentet understryker att de så kallade Singapore-frågorna, såsom liberalisering av tjänster, investeringar och offentliga upphandlingar, införandet av konkurrensbestämmelser och striktare tillämpning av immateriella rättigheter, inte bidrar till målet att uppfylla de åtta millennieutvecklingsmålen.

12. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna, särskilt de som främst gagnas av EU:s bistånd, att garantera goda styrelseformer inom alla offentliga områden och framför allt i samband med förvaltningen av det bistånd som mottas, och uppmanar kommissionen att göra allt som behövs för att biståndet ska användas effektivt och med insyn.

13. Europaparlamentet upprepar att EU bör stödja de utvecklingsländer som utnyttjar de möjligheter till flexibilitet som ingår i Trips-avtalet för att kunna leverera läkemedel till överkomliga priser inom ramen för sina nationella folkhälsoprogram.

14. Europaparlamentet välkomnar den skyddsklausul om livsmedelstrygghet som föreslagits inom ramen för avtalen om ekonomiska partnerskap, och uppmanar kommissionen att se till att den genomförs effektivt.

15. Europaparlamentet beklagar de Trips +-bestämmelser som ingår i det ekonomiska partnerskapsavtalet mellan Cariforum och EG och i de avtal som det pågår förhandlingar om med länderna i Andinska gemenskapen och Centralamerika, eftersom dessa bestämmelser kommer att skapa hinder för tillgången till livsviktiga läkemedel

16. Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen nyligen förklarat att den på nytt kommer att se över förordning (EG) nr 1383/2003, som har fått oavsiktliga konsekvenser för transiteringen genom EU av generiska läkemedel, som var avsedda för utvecklingsländer.

17. Europaparlamentet anser att initiativ såsom Unitaids patentpool för hiv/aids-läkemedel kan bidra till konsekvensen i EU:s hälso- och immaterialrättspolitik.

18. Europaparlamentet välkomnar kommissionens stöd till förslag för att hjälpa ursprungsbefolkningar att utnyttja sin traditionella kunskap och sina genetiska resurser.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till parlamentets förutsättningar att godta handelsavtalen för att säkerställa att GD Handel får ett konsekvent mandat för handelsförhandlingar.

20. Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att EU skulle kunna sänka avgifterna för miljövänliga varor för likasinnade länder om en överenskommelse inte kan nås inom ramen för WTO.

21. Europaparlamentet stöder kommissionens insatser för att underlätta tekniköverföring till utvecklingsländer, särskilt teknik med låga koldioxidutsläpp och klimattålig teknik, vilket är nödvändigt för anpassningen till klimatförändringarna.

22. Europaparlamentet bekräftar den viktiga roll som EU:s system GSP plus kan få för att främja goda styrelseformer och hållbar utveckling i utvecklingsländerna, och uppmanar kommissionen att se till att detta redskap är effektivt och att ILO:s och FN:s konventioner genomförs korrekt sätt på plats.

23. Europaparlamentet bekräftar att penningöverföringarna till utvecklingsländerna har stor ekonomisk betydelse, men understryker att man måste ta upp problemet med kompetensflykt i samband med genomförandet av bilaterala handelsavtal, särskilt inom hälsosektorn.

24. Europaparlamentet framhäver att många av civilsamhällets organisationer motarbetat multinationella EU-företags skatteflykt i utvecklingsländer och uppmanar kommissionen att beakta organisationernas rekommendationer i framtida förhandlingar.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

23.2.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

16

4

8

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Daniel Caspary, Christofer Fjellner, Joe Higgins, Yannick Jadot, Bernd Lange, David Martin, Emilio Menéndez del Valle, Vital Moreira, Cristiana Muscardini, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Niccolò Rinaldi, Helmut Scholz, Iuliu Winkler, Jan Zahradil, Paweł Zalewski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Catherine Bearder, José Bové, George Sabin Cutaş, Mário David, Salvatore Iacolino, Syed Kamall, Elisabeth Köstinger, Jörg Leichtfried, Matteo Salvini, Michael Theurer, Jarosław Leszek Wałęsa

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Patrice Tirolien

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

27.4.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Thijs Berman, Michael Cashman, Corina Creţu, Véronique De Keyser, Leonidas Donskis, Charles Goerens, Catherine Grèze, Enrique Guerrero Salom, Filip Kaczmarek, Franziska Keller, Gay Mitchell, David-Maria Sassoli, Michèle Striffler, Alf Svensson, Eleni Theocharous, Patrice Tirolien, Anna Záborská, Iva Zanicchi, Gabriele Zimmer

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Proinsias De Rossa, Santiago Fisas Ayxela, Krzysztof Lisek, Isabella Lövin, Emma McClarkin, Cristian Dan Preda, Patrizia Toia