Förfarande : 2009/2242(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0156/2010

Ingivna texter :

A7-0156/2010

Debatter :

PV 15/06/2010 - 16
CRE 15/06/2010 - 16

Omröstningar :

PV 17/06/2010 - 7.7
CRE 17/06/2010 - 7.7
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0232

BETÄNKANDE     
PDF 194kWORD 143k
12.5.2010
PE 439.237v03-00 A7-0156/2010

om utvärderingen av resultaten från färdplanen för jämställdhet 2006–2010 och rekommendationer för framtiden

(2009/2242(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Ilda Figueiredo

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om utvärderingen av resultaten från färdplanen för jämställdhet 2006–2010 och rekommendationer för framtiden

(2009/2242(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i EU-fördraget och artikel 157 i EUF-fördraget,

–   med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”En färdplan för jämställdhet 2006–2010” (KOM(2006)0092)(1),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2008 ”Halvtidsrapport om genomförandet av färdplanen för jämställdhet (2006–2010)” (KOM(2008)0760),

–   med beaktande av rapporten från kommissionen av den 18 december 2009 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2010 (KOM(2009)0694),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2000, ”Förslag till rådets beslut om ett stödprogram avseende gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001–2005)” (KOM(2000)0335), och kommissionens årliga rapporter om jämställdhet inom EU 2000, 2001, 2002, 2004, 2005, 2006, 2007, 2008 och 2009 (KOM(2001)0179, KOM(2002)0258, KOM(2003)0098, KOM(2004)0115, KOM(2005)0044, KOM(2006)0071, KOM(2007)0049, KOM(2008)0010)) samt (KOM(2009)0077),

–   med beaktande av FN:s juridiska verktyg inom ramen för mänskliga rättigheter och i synnerhet kvinnors rättigheter, bland annat konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, och FN:s övriga verktyg beträffande våld mot kvinnor, till exempel den deklaration och det åtgärdsprogram som antogs vid världskonferensen om mänskliga rättigheter i Wien, FN:s generalförsamlings resolutioner 48/104 av den 20 december 1993 om avskaffande av våld mot kvinnor, 58/147 av den 19 februari 2004 om avskaffande av våld mot kvinnor i hemmet, 57/179 av den 30 januari 2003 om arbete för att avskaffa sådana brott mot kvinnor som förövas av hedersskäl samt 52/86 av den 2 februari 1998 om brottsförebyggande och straffrättsliga åtgärder för avskaffande av våld mot kvinnor,

–   med beaktande av den handlingsplan som antogs under den fjärde världskvinnokonferensen i Peking den 4–15 september 1995 samt FN:s resolutioner av den 18 maj 2000 om uppföljning av handlingsplanen från Peking(2) och av den 10 mars 2005 om uppföljning av handlingsplanen från den fjärde världskvinnokonferensen (Peking+10)(3),

–   med beaktande av rapporten från FN:s generalsekreterare av den 9 oktober 2006 om ”alla former av våld mot kvinnor”,

–   med beaktande av slutrapporten i mars 2005 från det 49:e sammanträdet i FN:s generalförsamlings utskott för kvinnors status,

–   med beaktande av protokollet om afrikanska kvinnors rättigheter, även känt som ”Maputo-protokollet”, som trädde i kraft den 26 oktober 2005 och som bland annat tar upp förbud mot alla former av könsstympning,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 av den 31 oktober 2000 om ”kvinnor, fred och säkerhet”, som förordar ett större deltagande av kvinnor för att förhindra väpnade konflikter och bygga upp freden,

–   med beaktande av Europarådets arbeten på detta område och särskilt den reviderade europeiska sociala stadgan,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(4),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av direktiv 86/613/EEG (KOM(2008)0636), som framlades av kommissionen den 3 oktober 2008,

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 92/85/EEG om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (KOM(2008)0637), som framlades av kommissionen den 3 oktober 2008,

–   med beaktande av rapporten från kommissionen av den 3 oktober 2008, ”Förverkligande av Barcelonamålen avseende barnomsorg före den obligatoriska skolåldern” (KOM(2008)0638),

–   med beaktande av rapporten i maj 2003 från kommissionens rådgivande kommitté för lika möjligheter för kvinnor och män om integrering av ett jämställdhetsperspektiv i de nationella budgetarna,

–   med beaktande av den rådgivande kommittén för lika möjligheter för kvinnor och män och dess yttrande om löneskillnaderna mellan könen, som antogs den 22 mars 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2006 om strategier för förebyggande av handel med kvinnor och barn som riskerar att utsättas för sexuellt utnyttjande(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2006 om kvinnors invandring: invandrarkvinnors roll och ställning i EU(6),

–   med beaktande av den jämställdhetspakt som antogs av Europarådet den 23 och 24 mars 2006,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2007 om en färdplan för jämställdhet 2006–2010(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om kvinnornas roll i industrin(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2008(9) om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet,

–   med beaktande av sin resolution av den 3 september 2008 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2008(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 med rekommendationer till kommissionen om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män(11),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 24 februari 1994(12) och av den 13 oktober 2005(13) om kvinnor och fattigdom i Europeiska unionen och sin resolution av den 3 februari 2009 om icke-diskriminering grundad på kön och solidaritet mellan generationer(14),

–   med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin(15),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor(16),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om förebyggande av människohandel(17),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2009(18),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0156/2010), och av följande skäl:

A.     Jämställdhet är ett nödvändigt krav för att vi till fullo ska kunna åtnjuta våra allmänna mänskliga rättigheter, den är en av Europeiska unionens grundläggande principer och den framhålls sedan länge i fördragen. Trots detta finns avsevärda ojämlikheter i den politiska verkligheten och i kvinnornas liv.

B.     Jämställdhetspolitiken är ett verktyg för ekonomisk tillväxt och social sammanhållning.

C.     Jämställdhet ska vara ett europeiskt kulturellt och politiskt kännetecken.

D.     Våld mot kvinnor är ett mycket stort hinder för jämställdhet. Det utgör ett av de oftast förekommande brotten mot de mänskliga rättigheterna, och det känner inte några geografiska, ekonomiska eller sociala gränser. Att så många kvinnor drabbas av våld är mycket oroande.

E.     Vi kan inte fortsätta vara bundna av ekonomiska modeller som är föråldrade, som inte är miljömässigt hållbara och som grundar sig på en könsuppdelning av arbetet som är förlegad och som har satts ur spel genom kvinnornas inträde på arbetsmarknaden. Vi behöver en ny modell som är baserad på kunskap och innovation, som är socialt hållbar, som tar med kvinnors fulla kapacitet i produktionsmönstret, som ger en balanserad ansvarsfördelning mellan män och kvinnor inom den offentliga och den privata sfären och som gör det möjligt att förena privatliv och arbetsliv.

F.     Färdplanen för jämställdhet 2006–2010 lyfter fram brister i arbetet med att åstadkomma fullkomlig jämställdhet och den har i en del fall drivit på dagordningen för jämställdshetsfrågor, men de övergripande framstegen har varit få.

G.     Det är nödvändigt att förstärka insatserna för att bygga in genusperspektivet i den offentliga politiken.

H.     Trots att det ännu är svårt att bedöma finanskrisens alla följder, är det tydligt att den pågående finans- och samhällskrisen får allvarliga konsekvenser för kvinnorna och för politiska framsteg på längre sikt som syftar till att skapa jämställdhet och att ojämlikheten och diskrimineringen därmed förvärras.

I.      Jämställdhet har en positiv inverkan på produktiviteten och den ekonomiska tillväxten. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden medför många sociala och ekonomiska fördelar.

J.      I vårt åldrande samhälle kommer kvinnor att vara oumbärliga på arbetsmarknaden, samtidigt som efterfrågan på äldrevård kommer att öka, vilket sannolikt leder till att kvinnor riskerar att få en dubbel arbetsbelastning.

K.     Större delen av EU:s över 85 miljoner fattiga är kvinnor. Till detta bidrar arbetslöshet, osäkra anställningar, låga löner, pensioner under existensminimum och svårigheter att utnyttja modern samhällsservice inom många olika områden. Dessutom har antalet fattiga kvinnor ökat oproportionerligt i förhållande till antalet fattiga män de senaste tio åren.

L.     De genomsnittliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män är nu mer än 17 procent, och leder till pensionsklyftor och fattigdom bland äldre kvinnor. Den indirekta diskrimineringen tenderar att tillta allteftersom arbetslösheten växer, och den drabbar då särskilt kvinnor och unga flickor.

M.    Det finns en seglivad könsskillnad i fråga om omvårdnad, där kvinnor ägnar dubbelt så mycket eller tre gånger så mycket tid åt oavlönad vård av barn och andra anhöriga i förhållande till män.

N.     Kvinnor utsätts ofta för flerfaldig diskriminering på grund av kön, ålder (gäller särskilt äldre kvinnor), funktionshinder, etnisk bakgrund och ras, religion, nationalitet, invandrarstatus, socioekonomisk ställning, inbegripet kvinnor i ensamhushåll, sexuell läggning eller könsidentitet. Flerfaldig diskriminering skapar mångdubbla hinder för kvinnors ökade medinflytande och sociala framsteg.

O.     Det är mycket viktigt att lika tillgång till samhällsresurser, till rättigheter och till makt kan garanteras. Detta kräver strukturella och kulturella förändringar, undanröjande av stereotypa föreställningar och främjande av jämställdhet.

P.     De stereotypa föreställningar som fortfarande råder när det gäller kvinnors utbildnings- och yrkesalternativ bidrar till att befästa ojämlikheterna.

Q.     Segregeringen mellan kvinnor och män inom olika sektorer och yrken har inte minskat. I vissa länder har den tvärtom ökat.

R.     Familjerätt (i synnerhet lagstiftning som reglerar äktenskap och skilsmässa) försätter ofta kvinnor i en juridiskt och ekonomiskt sämre position och ibland bidrar domstolar till ojämlikhet mellan män och kvinnor genom att tillämpa familjerätt som grundar sig på traditionella förebilder i stället för lika rättigheter.

S.     Rätten till invändningar av samvetsskäl missbrukas ofta av (religiösa) grupper för att minska kvinnors rättigheter inom områden som sjukvård och familjerätt.

T.     Kvinnors medverkan vid beslutsfattande är en avgörande indikator på jämställdheten. Andelen kvinnor på ledande befattningar inom företag och universitet är fortfarande låg. Andelen kvinnor som sysslar med politik eller forskning ökar, men i mycket långsam takt.

U.     De utmaningar som finns och de erfarenheter som gjorts visar att frånvaron av en sammanhållen politik mellan olika områden tidigare hindrat att jämställdhet skapats och att vi måste bli bättre på att med tillräckligt stora resurser samordna, informera om och främja kvinnors rättigheter med hänsyn till deras olika levnadsförhållanden.

V.     Positiv särbehandling av kvinnor har visat sig mycket viktigt för att de ska bli fullt delaktiga i arbetsmarknaden och i samhället som helhet.

W.    Femtonårsdagen av handlingsplanen från Peking har uppmärksammats med ett antal resolutioner, men det är fortfarande långt kvar innan den förverkligas.

X.     Könsspecifika data är ett viktigt verktyg för att åstadkomma verkliga framgångar och utvärdera resultat effektivt.

Y.     2010 har utropats till Europeiska året för bekämpning av fattigdom, och det måste återspeglas i initiativ och samfällda politiska åtgärder som bidrar till att i grunden förbättra den nuvarande situationen.

Z      I år firar vi också 100-årsdagen av 8 mars-deklarationen om den internationella kvinnodagen. Det är av största vikt att kvinnorna och deras organisationer involveras för att främja jämställdhet och bekämpa diskriminering och ojämlikhet.

AA.  För både kvinnor och män saknas fortfarande en lösning som gör det möjligt att förena yrkesliv, familjeliv och privatliv.

AB.  Tillgång till barn- och äldreomsorg och vård för andra anhöriga är mycket viktigt för att män och kvinnor ska kunna delta på lika villkor på arbetsmarknaden och inom undervisning och utbildning.

AC.  I de flesta medlemsstater beaktas i trygghetssystemen inte i tillräcklig utsträckning de särskilda villkor som råder för fattiga kvinnor. Risken för fattigdom är större för kvinnor än för män. Ett delat ansvar för familj och hem mellan män och kvinnor, bl.a. genom att båda föräldrarna tar ut lika mycket föräldraledighet, vid sidan av pappaledighet, är ett oundgängligt villkor för att jämställdhet ska kunna främjas och åstadkommas. Att mammaledighet och föräldraledighet inte tillgodoräknas vid beräkningen av den sammanlagda arbetstiden är diskriminerande och missgynnar kvinnor på arbetsmarknaden.

Utvärdering av färdplanen för jämställdhet 2006–2010

1.      Europaparlamentet konstaterar när det gäller lika förutsättningar för ekonomiskt oberoende för kvinnor och män att kvinnors sysselsättningsgrad nästan har nått upp till de 60 procent som anges i Lissabonstrategins sysselsättningsmål. Parlamentet beklagar dock att det inte finns några tvingande åtgärder för att ta itu med de kvarstående löneskillnaderna mellan kvinnor och män. Parlamentet framhåller också behovet av skyndsamma åtgärder för att förbättra situationen för kvinnor med otrygga anställningsförhållanden, särskilt invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, som blir ännu mer utsatta under ekonomiska och sociala kriser. Parlamentet efterlyser vidare att den bristande jämställdheten i de offentliga hälsovårdssystemen minskas och att lika tillgång till dem garanteras.

2.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens lagförslag i syfte att förbättra möjligheterna att kombinera arbete, privatliv och familj. Parlamentet konstaterar dock att pappa- och adoptionsledighet samt ledighet för vård av anhörig inte har tagits upp. Parlamentet beklagar också att endast en minoritet av medlemsstaterna har uppnått Barcelonamålen om att ge tillgång till bra barnomsorg till rimlig kostnad. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att förnya sitt engagemang för detta mål.

3.      Europaparlamentet beklagar att kvinnor fortfarande är underrepresenterade i beslutsfattande positioner inom politik och näringsliv i de flesta medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare med ytterligare konkreta åtgärder för att främja att lika många kvinnor och män deltar i beslutsfattandet.

4.      Europaparlamentet noterar åtgärderna i Daphne III-programmet för att förhindra och bekämpa våld mot kvinnor. Parlamentet upprepar dock att det behövs lagstiftningsåtgärder på EU-nivå för att få bukt med könsrelaterat våld.

5.      Europaparlamentet välkomnar att jämställdhet tas upp som en prioriterad fråga i gemenskapens utbildningsprogram i syfte att minska stereotypa föreställningar i samhället. Parlamentet beklagar dock att ihållande stereotypa föreställningar om kön fortfarande ligger till grund för många ojämlikheter. Parlamentet ber därför kommissionen och medlemsstaterna att starta informationskampanjer för att bryta stereotypa föreställningar och traditionella könsroller, särskilt kampanjer riktade till män där behovet av att dela på familjeansvaret framhålls.

6.      Europaparlamentet välkomnar kommissionens engagemang för principerna i millenniedeklarationen och handlingsplanen från Peking när det gäller främjandet av jämställdhet utanför EU. Parlamentet efterlyser en fortsatt förstärkt integrering av jämställdhetsperspektivet i EU:s yttre utvecklingssamarbete och handelsförbindelser.

På det institutionella planet

7.      Europaparlamentet föreslår att EU:s nya jämställdhetsstrategi ska vara ett handlingsprogram och ett politiskt åtagande på grundval av handlingsplanen från Peking och dess framsteg. Kvinnors och flickors mänskliga rättigheter ska vara en oförytterlig, integrerande och oupplöslig del av de allmänna mänskliga rättigheterna.

8.      Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att fortfarande sträva efter de sex prioriterade handlingsområdena i den nuvarande färdplanen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ytterligare konkreta åtgärder för att säkerställa att den nuvarande färdplanens starka sidor utvecklas ännu mer och på så sätt påverka instrumenten på nationell och regional nivå mer märkbart för att skapa jämställdhet och ett ökat medinflytande för kvinnor.

9.      Europaparlamentet föreslår att EU-medel anslås till den nya strategin för jämställdhet för att underlätta genomförandet på europeisk nivå.

10.    Europaparlamentet framhåller vikten av att rådet antar kommissionens nya förslag till jämställdhetsstrategi i enlighet med parlamentets yttrande, i syfte att ge den en större politisk kraft och ge nya impulser för jämställdhetspolitiken.

11.    Europaparlamentet beklagar att Europa 2020-strategin som lagts fram av kommissionen inte på ett tillfredsställande sätt innefattar genusperspektivet och uppmanar därför rådet och kommissionen att se till att jämställdhetsdimensionen framhålls systematiskt i EU 2020-strategin, som ska innehålla ett kapitel om genus, mekanismer för att integrera jämställdhetsperspektiv och mål för kvinnor på arbetsmarknaden med indikatorer för ekonomiskt oberoende och som beaktar både de konsekvenser den nuvarande sociala och ekonomiska krisen har för kvinnor samt kvinnors roll i ett åldrande samhälle;

12.    Europaparlamentet föreslår årliga trepartsmöten mellan rådet, kommissionen och parlamentet om hur jämställdhetsstrategin framskrider i EU.

13.    Europaparlamentet understryker vikten av en årlig jämställdhetskonferens, med deltagande av kvinnoorganisationer och fackföreningar i de olika medlemsstaterna samt av företrädare för parlamentet, kommissionen, rådet och de nationella parlamenten. Varje år ska ett i förväg bestämt tema uppmärksammas särskilt.

14.    Europaparlamentet framhåller behovet av en strukturerad dialog med det civila samhället för att säkerställa jämställdhetsprincipen.

15.    Europaparlamentet föreslår att det institutionella samarbetet på detta område inte begränsas till enbart kvinnoorganisationer utan att man aktivt söker samarbete med organisationer som företräder män och kvinnor.

16.    Europaparlamentet kräver att det europeiska jämställdhetsinstitutet omedelbart träder i funktion med full kraft och att det utarbetas indikatorer för uppföljning av jämställdhetsfrågor på alla områden. Parlamentet yrkar på att dessa indikatorer regelbundet aktualiseras för att fastställda mål ska bli förenliga med faktiska resultat.

17.    Europaparlamentet anser att politiska förslag från kommissionen och rådet som innehåller en bedömning av sociala effekter också ska innehålla en bedömning av jämställdhetsaspekter.

18.    Europaparlamentet står fast vid att kommissionen bör integrera ett jämställdhetsperspektiv vid utarbetandet av alla sina förslag.

19.    Europaparlamentet begär att kommissionen regelbundet förbättrar och uppdaterar sin webbsida om jämställdhet, att gruppen för lika möjligheter minst en gång om året helt ägnar ett av sina möten åt jämställdheten och att en informationstjänst för kvinnor inrättas.

20.    Europaparlamentet kräver att kommissionens generaldirektorat i sin interna verksamhet inför en förstärkt samordningsmekanism för en permanent uppföljning när det gäller politik för lika rättigheter och möjligheter för män och kvinnor inom alla områden.

21.    Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant att säkerställa en jämn könsfördelning vid inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder och att upprätta en handlingsplan för att sträva efter en jämn könsfördelning i EU-delegationerna, vilket även inbegriper den högsta nivån. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utse ett EU-sändebud för kvinnors rättigheter, något som Europaparlamentet redan krävde i mars 2008, för att ägna särskild uppmärksamhet åt kvinnors ställning i EU-extern politik och uppmanar till ett strukturellt införlivande av ett genusperspektiv vid den europeiska avdelningen för yttre åtgärder. Parlamentet uppmanar Europeiska kommissionen, rådet och medlemsstaterna att aktivt främja och stödja kvinnor att delta i de bilaterala och multilaterala förbindelserna med stater och organisationer utanför unionen.

22.    Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant att se till att ett genusperspektiv genomsyrar alla utvecklingspolitiska samarbeten, program och projekt och framhåller betydelsen av att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325 i unionens yttre åtgärder.

23.    Europaparlamentet understryker vikten av en integrerad jämställdhetspolitik inom olika områden, framför allt ekonomi, finans, handel och socialpolitik, samt av en budgetanalys som tar hänsyn till köns- och jämställdhetsfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja spridning och utbyte av god praxis så att de i högre grad beaktas vid politikutformningen.

24.    Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att kommissionen och medlemsstaterna utvecklar utbildnings- och genomförandeverktyg så att alla berörda parter inom sina behörighetsområden kan ta vederbörlig hänsyn till ett perspektiv som grundas på lika möjligheter för kvinnor och män, samt utvärdera den specifika inverkan som politiken har på kvinnor och män.

25.    Europaparlamentet anser att det är viktigt att inom ramen för strategierna och planerna för den ekonomiska återhämtningen vidta mönsteråtgärder som stöder utbildningsvägar med specifik inriktning på arbetsmarknaden för flickor och kvinnor, inom strategiska utvecklingssektorer och i uppgifter och befattningar på hög teknisk och vetenskaplig nivå.

26.    Europaparlamentet inskärper vikten av att utveckla könsbaserade kvantitativa, kvalitativa och statistiska indikatorer som är tillförlitliga, jämförbara och tillgängliga vid behov, och som kan användas för att följa upp hur jämställdheten tillämpas tvärs över alla politikområden.

27.    Europaparlamentet uppmanar Eurostat att utarbeta indikatorer för att mäta kvinnors och mäns engagemang i frivilligt arbete för att på så sätt visa på kvinnors och mäns insatser för den sociala sammanhållningen.

28.    Europaparlamentet betonar att en bättre samordning är nödvändig för att jämställdhetspolitikens målsättningar ska kunna utvecklas inom alla institutioner, både i EU och i medlemsstaterna, och att det är nödvändigt med konkreta och homogena integrationsmetoder som till exempel genusbudgetar eller inbyggda genusanalyser vid utformning, planering, genomförande och uppföljning av den offentliga politiken.

29.    Parlamentet kräver att kommissionen och medlemsstaterna tillämpar en dubbel strategi med en integrerad jämställdhetspolitik samtidigt som man fortsätter att vidta specifika åtgärder, även i form av lagstiftning, vid budgetutformning och vid uppföljning och kontroller med syfte att förverkliga dem. Parlamentet pekar på att en handlingsplan bör innehålla kortsiktiga och långsiktiga kvalitativa och kvantitativa mål på både europeisk och nationell nivå.

30.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att bygga in genusperspektivet i all gemenskapspolitik och att nuvarande lagstiftning revideras så att man får en korrekt tillämpning av jämställdheten och möjliggör positiva särbehandlingsåtgärder där sådana behövs.

31.    Europaparlamentet välkomnar att kommissionen står fast vid principerna i handlingsplanen från Peking vad gäller att främja könsbudgetering. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att arbeta för att regelbundet granska hur kvinnor får del av offentliga medel, att ändra budgetar för att säkerställa en jämlik tillgång till dessa medel, både för att förbättra produktionskapaciteten och för att tillgodose sociala behov. Parlamentet kräver också att tillräckligt stora resurser görs tillgängliga, bl.a. för att genomföra genuskonsekvensanalyser.

32.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera att medlemsstaterna följer de direktiv och åtgärder som finns mot könsdiskriminering och att vidta aktiva åtgärder, däribland överträdelseförfaranden, om de inte följs.

33.    Europaparlamentet begär att förordningen om Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ändras så att det precis som i Europeiska socialfonden (ESF) blir möjligt att genomföra proaktiva åtgärder till förmån för kvinnor under den kommande programperioden 2014–2020. Detta har varit möjligt under tidigare perioder men inte under den innevarande. Sådana åtgärder skulle få mycket positiva effekter för landsbygdskvinnors sysselsättning.

34.    Europaparlamentet framhåller nödvändigheten av att även parlamentets egna utskott och delegationer fäster särskild vikt vid jämställdhetsfrågorna och ser till att kvinnor är tillräckligt representerade på ansvarsfulla poster inom dessa utskott och delegationer. Parlamentet framhåller det viktiga arbete som utförs av högnivågruppen för jämställdhet inom parlamentet.

35.    Europaparlamentet välkomnar i detta avseende det pågående arbetet bland ledamöterna i Europaparlamentet som ansvarar för integreringen av ett jämställdhetsperspektiv och som arbetar för att se till att deras enskilda utskott har ett genusperspektiv i utformningen och utvecklingen av alla politikområden.

36.    Europaparlamentet uppmanar parlamentets presidium och kommissionen att arbeta mer för att öka antalet kvinnor på högre poster bland sina anställda. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en mekanism för att se till att kommissionärskollegiet är jämlikt under nästa mandatperiod.

37.    Europaparlamentet inskärper att man måste förhindra att den nuvarande finansiella och ekonomiska krisen och de kommande ekonomiska programmen äventyrar de framsteg som gjorts beträffande jämställdheten och att konjukturnedgången, såsom redan sker i vissa medlemsstater, utnyttjas som ett argument för att minska åtgärderna för jämställdhet. Detta skulle på lång sikt bli ett hinder för ökad sysselsättning, ekonomisk tillväxt inom EU, ökade skatteintäkter, höjda födelsetal och förbättrad jämställdhet.

38.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter inleda en översyn av politiken för att förena yrkes- och familjeliv och garantera att kostnaden för föräldraskap inte bärs av företagen utan av samhället för att få bort diskriminerande behandling i företagen och främja den demografiska utvecklingen.

39.    Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att det är nödvändigt att vidta positiva åtgärder för kvinnor och män, framför allt för att göra det lättare att återvända till arbetsmarknaden efter en period som ägnats åt familjen (vård av barn och/eller anhörig som är sjuk eller funktionshindrad), genom att främja en politik för (åter)anpassning till arbetsmarknaden som gör det möjligt att åter bli ekonomiskt oberoende.

40.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fullfölja initiativen för att erkänna den informella ekonomiska sektorn och beräkna värdet av ”livets ekonomi” utifrån ett genusperspektiv i enlighet med projektet ”Bortom BNP” som lanserats av kommissionen.

41.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera lämpligt socialt skydd för kvinnor och män som tar hand om sjuka, gamla eller funktionshindrade släktingar liksom för äldre kvinnor som har särskilt låg pension.

Temaområden – målsättningar

42.    Europaparlamentet framhåller vikten av att man fortsätter med den analys av handlingsplanen från Peking (Peking+15) som utfördes under det svenska ordförandeskapet, och att man med denna som utgångspunkt inte bara utarbetar lämpliga indikatorer utan också fastställer medel och vidtar nödvändiga politiska åtgärder inom de tolv områden som den omfattar.

43.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en bedömning av de konsekvenser, framför allt för budgeten, som uppkommer genom integreringen av jämställdhetsperspektivet, och som gör det möjligt att utvärdera relevansen, effektiviteten, hållbarheten och nyttan av den med avseende på förhållandet mellan kostnader och mervärde, såsom det för övrigt är brukligt för all annan EU-politik.

44.    Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att förbättra systemen för kvinnoorganisationernas och det civila samhällets samarbete och deltagande i processerna för integreringen av jämställdhetsperspektivet.

45.    Europaparlamentet prioriterar kampen mot fattigdom genom en förändring av de makroekonomiska, penningpolitiska, socialpolitiska och arbetsmarknadspolitiska strukturer som utgör grunden för den, i syfte att garantera ekonomisk och social rättvisa för kvinnor, omarbeta metoderna för bestämning av fattigdomens omfattning, utveckla strategier som gynnar en rättvis fördelning av inkomster, garantera en minimiinkomst och rimliga löner och pensioner, skapa fler fasta arbetstillfällen för kvinnor, skapa fler kvalificerade jobb med tillhörande rättigheter för kvinnor, garantera tillgång till modern samhällsservice för alla kvinnor och unga flickor, förbättra det sociala skyddsnätet och tillhörande samhällstjänster, däribland daghem, förskolor, fritidshem, kommunala fritidssysselsättningar och stödåtgärder till familjer, även över generationsgränserna, som ska vara tillgängliga för alla kvinnor, män, barn och äldre och i synnerhet för äldre ensamstående kvinnor.

46.    Europaparlamentet betonar att de fattigaste kvinnorna måste vara de man först tänker på när man utformar, genomför och utvärderar jämställdhetspolitiken. Parlamentet uppmanar därför unionen att ägna särskild uppmärksamhet åt utformningen och genomförandet av Europaåret för bekämpning av fattigdom, Europaåret för volontärarbete och generellt sett åt Europa 2020-strategin i detta hänseende.

47.    Europaparlamentet betonar den positiva inverkan som jämställdheten har på den ekonomiska tillväxten. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att vissa studier tyder på att bruttonationalprodukten skulle vara cirka 30 procent högre om kvinnornas sysselsättningsgrad, arbetstid och produktivitet var lika höga som för männen.

48.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att analysera effekterna av krisåtgärderna och de kommande exitstrategierna med avseende på jämställdhet.

49.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undanröja skillnaderna inom de berörda områdena för att säkerställa att rättsskyddet är lika högt för könsdiskriminering som för rasdiskriminering och att förbättra rättsskyddet och tillgången till rättsmedel för offer för flerfaldig diskriminering.

50.    Europaparlamentet kräver skyndsamma åtgärder för att bekämpa lönediskriminering. Detta kan ske antingen genom att nuvarande direktiv ändras eller genom att man utarbetar etappvisa planer med preciserade målsättningar för varje sektor, till exempel att löneskillnaden ska vara högst 0–5 procent år 2020, för att komma till rätta med direkt och indirekt diskriminering genom att till exempel uppmuntra till kollektivavtal, utbilda jämställdhetsrådgivare som tar upp den ojämna fördelningen av oavlönat arbete mellan kvinnor och män. Insyn och öppenhet i lönesättningen ska vara en norm för god praxis för att stärka förhandlingspositionen för kvinnliga arbetstagare.

51.    Europaparlamentet välkomnar att sysselsättningsgraden för kvinnor i EU närmar sig målsättningen 60 procent för år 2010 men framhåller att det är nödvändigt att ställa upp mer långtgående utmaningar om man ska komma upp till 75 procent år 2020.

52.    Europaparlamentet kräver att rådet, kommissionen och EU:s medlemsstater vidtar särskilda åtgärder för att förbättra särskilt sårbara gruppers ställning, såsom oberoende för invandrarkvinnor som utsätts för våld i hemmet, egen rätt till pension och andra förmåner för kvinnor som inte deltagit eller deltagit lite på arbetsmarknaden och en kampanj för att öka kunskapen om transsexuellas diskriminering och att förbättra deras tillgång till rättsmedel.

53.    Europaparlamentet understryker vikten av förhandlingar och kollektivavtal i kampen mot diskriminering av kvinnor, framför allt när det gäller tillträde till anställningar, löner, arbetsförhållanden, befordran och yrkesutbildning.

54.    Europaparlamentet uppmanar offentliga och privata institutioner att i sina interna föreskrifter införa jämställdhetsplaner, att komplettera dem med tydliga mål på kort, medellång och lång sikt och att årligen utvärdera genomförandet av målen i praktiken.

55.    Europaparlamentet beklagar att kvinnor är svagt representerade vid beslutsfattande, både i näringslivet och demokratiska processer. Parlamentet framhäver behovet av mer långtgående åtgärder för att öka andelen kvinnor i företagsstyrelser och offentliga organ på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

56.    Europaparlamentet kräver ytterligare åtgärder på arbetsplatserna i form av utbildning och kontroller för att skapa bättre arbetsförhållanden för kvinnor. Det gäller framför allt arbetstidens längd, respekten för föräldraskap och möjligheten att förena arbete och familjeliv. Parlamentet uppmanar till ett större utnyttjande av mammaledighet och till inrättande av föräldraledighet och betald pappaledighet samt betald ledighet av familjeskäl framför allt för att ta hand om vårdberoende anhöriga, åtgärder som ska bekämpa en könsstereotyp fördelning av arbete och omvårdnad och bekämpande av handlingssätt som äventyrar dessa rättigheter;

57.    Europaparlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att mäta, certifiera och belöna företagets sociala ansvar. I detta ansvar ingår bland övriga krav en fullt genomförd jämställdhet. Parlamentet vidhåller att jämställdheten bör förverkligas genom att man inför flexibla organisationsmodeller som baseras på arbete med målsättningar som inte är knutna till närvaron och där det för alla anställda, oberoende av kön, ska vara möjligt att utveckla de egna yrkes-, inkomst- och karriärmöjligheterna allt efter förmåga och kompetens. Hänsyn måste tas till de sociala behov som sammanhänger med omsorgen om barn och familj, även med hjälp av en familjevänlig arbets- och samhällsorganisation.

58.    Europaparlamentet inskärper behovet av att förena privatliv, familjeliv och arbete genom att införa åtgärder som i lika mån riktar sig till män och kvinnor, som främjar en uppdelning av arbetsuppgifterna på jämställd grundval och som tar hänsyn till att männen hittills har varit mindre angelägna att utnyttja föräldraledigheten.

59.    Europaparlamentet inskärper behovet av att uppmuntra initiativ som bidrar till att företagen utvecklar och genomför positiva åtgärder och tillämpar en personalpolitik som främjar jämställdhet och som också värdesätter kommunikations- och utbildningsmetoder som ger möjlighet att främja, överföra och införa väl beprövade arbetsmetoder i organisationer och företag.

60.    Europaparlamentet anser att det är viktigt att gå djupare in på frågan om att skapa en metodik för funktionsanalys som kan garantera rättigheterna när det gäller lika lön för kvinnor och män, utvärdera personer och yrken och samtidigt höja värdet på arbetet som ett fundamentalt inslag för att öka företagens produktivitet, konkurrenskraft och kvalitet och för att förbättra de anställdas liv.

61.    Europaparlamentet inskärper att det är nödvändigt med ökad tillgänglighet och kvalitet inom barnomsorg och assistans till vårdberoende anhöriga. Tillgången till sådana tjänster måste överensstämma med arbetstiderna för heltidsarbetande kvinnor och män.

62.    Europaparlamentet framhåller att dessa vård- och omsorgstjänster för minderåriga och vårdberoende anhöriga utgör en viktig källa till arbetstillfällen som kan utnyttjas av äldre kvinnor, vilka i dag har en mycket låg sysselsättningsgrad.

63.    Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att säkerställa tillgången till bra barnomsorg till rimlig kostnad för minst 50 procent av barn under 3 år och att erbjuda förskola åt alla barn från 3 år upp till den obligatoriska skolstarten.

64.    Europaparlamentet kämpar för politiska åtgärder och handlingsplaner som eliminerar våld mot kvinnor inom alla områden, främjar kvinnors mänskliga rättigheter och bekämpar könsstereotypa föreställningar och alla former av diskriminering i samhället och familjen, inbegripet undervisning, utbildning, massmedia och politik. Parlamentet kräver att en särskild politik tas fram som främjar jämställdhet, ökar kvinnors medinflytande och erbjuder bättre utbildning för den enskilde, bland annat med hjälp av medvetandehöjande kampanjer, och en strategi för livslångt lärande, och särskilda åtgärder till förmån för kvinnor.

65.    Europaparlamentet stöder de slutsatser som rådet för sysselsättning och sociala frågor har dragit om eliminering av våld mot kvinnor och framhäver betydelsen av kommissionens åtagande att införa en aktivare politik för att förhindra våld mot kvinnor, inklusive handel med kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda ett samrådsförfarande för ett direktiv om att bekämpa våld mot kvinnor vari bland annat kommer att anges de åtgärder som medlemsstaterna är förpliktigade att genomföra för att bekämpa våld mot kvinnor.

66.    Europaparlamentet betonar nödvändigheten av en bred undersökning som berör samtliga EU-länder och där en gemensam metodik används för att utforska problemets verkliga omfattning. Parlamentet framhåller det viktiga arbete som utförs på detta område av Europeiskt centrum mot könsrelaterat våld, som tar fram statistik med hög kvalitet som underlag för politiska åtgärder i kampen mot detta samhällsgissel.

67.    Europaparlamentet kräver att stor uppmärksamhet riktas på situationen för kvinnor som arbetar tillsammans med sina män inom jordbruk, hantverk, handel och fiske och i små familjeföretag, där situationen för kvinnorna är mer sårbar än för männen. Nya åtgärder måste vidtas för att skydda moderskapet, eliminera indirekt diskriminering och säkerställa skydd och social trygghet samt övriga rättigheter för kvinnor, även för dem som är egenföretagare. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av att utveckla det juridiska begreppet gemensamt ägande, i syfte att fullt ut erkänna kvinnornas rättigheter inom jordbrukssektorn, ge dem tillräckligt skydd inom socialförsäkringssystemet och erkänna deras arbetsinsatser.

68.    Europaparlamentet betonar vikten av kampen mot stereotypa föreställningar inom livets alla områden och skeden, eftersom detta är en av de mest svårbemästrade orsakerna till ojämlikhet mellan män och kvinnor. Det påverkar valet av undervisning, utbildning och anställning, ansvarsfördelningen inom familjen, deltagandet i det offentliga livet, deltagandet och representationen i beslutsfattande organ och val som görs inom arbetslivet.

69.    Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att lägga större vikt vid att bekämpa flerfaldig diskriminering, fattigdom och social utestängning samt ojämlikheter på hälsoområdet.

70.    Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att se över skatte- och socialförsäkringssystemen i syfte att göra rättigheter individuella, garantera jämställdhet på pensionsområdet och ta bort de negativa incitament som fortfarande finns mot kvinnors deltagande i arbets- och samhällslivet. Det kan gälla sambeskattning, eller att stödåtgärder för omsorg om vårdkrävande familjemedlemmar kopplas till att kvinnor inte ska vara yrkesverksamma.

71.    Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 10 februari 2010 och framhåller hur viktigt det är för kvinnor att ha kontroll över sina sexuella och reproduktiva rättigheter.

72.    Europaparlamentet inskärper vikten av förebyggande åtgärder för att säkerställa kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa. Parlamentet begär därför att medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna ska erbjuda årliga kostnadsfria gynekologiska och cytologiska undersökningar samt mammografi åt alla kvinnor från puberteten.

73.    Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att ägna särskild uppmärksamhet åt situationen för kvinnor som tillhör etniska minoriteter, inbegripet invandrarkvinnor, och att införa lämpliga åtgärder för att stödja dem i jämställdhetsfrågor.

74.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med parlamentet, särskilt med utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män när det gäller utarbetandet av den framtida europeiska stadgan om kvinnors rättigheter.

75.    Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt att skapa fred och solidaritet för kvinnor i hela världen, framför allt för dem som är offer för orättvisor, diskriminering, svält, fattigdom, trafficking och alla former av våld. Ett fortlöpande samråd med kvinnoorganisationerna och med det civila samhället i allmänhet, och ett samarbete med icke statliga organisationer vad beträffar de strategier som direkt eller indirekt påverkar jämställdheten garanterar ett bredare socialt samförstånd.

76.    Europaparlamentet inskärper behovet av att integrera jämställdhetsperspektivet och kampen mot könsrelaterat våld i EU:s utrikespolitik och utvecklingssamarbete.

77.    Europaparlamentet framhåller att EU:s nya jämställdhetsstrategi och medföljande institutionella mekanismer måste vara nära knutna till den globala dagordningen för kvinnors rättigheter. Detta inbegriper arbetet med att länka samman och stödja FN:s nya jämställdhetsenhet som ska förena politiska och operationella åtgärder. Parlamentet kräver här att EU ser till att den nya enheten, som leds av FN:s vice generalsekreterare med ansvar för jämställdhet, får goda ekonomiska och personella resurser för att kunna skapa något konkret.

78.    Europaparlamentet kräver att man följer parlamentets resolutioner av den 10 februari 2010 om förebyggande av människohandel (P7_TA(2010)0018) och om jämställdhet mellan kvinnor och män i EU (P7_TA(2010)0021).

79.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1)

EUT C 104, 3.5.2006, s. 19.

(2)

EGT C 59, 23.2.2001, s. 258.

(3)

EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 247.

(4)

EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(5)

EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 75.

(6)

EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 118.

(7)

EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 56.

(8)

EUT C 41 E, 19.2.2009, s. 73.

(9)

EUT C 66 E, 20.3.2009, s. 57.

(10)

EUT C 295 E, 4.12.2009, s. 35.

(11)

EUT C 16 E, 22.1.2010, s. 21.

(12)

EGT C 77, 14.3.1994, s. 43.

(13)

EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 130.

(14)

EUT C 67 E, 18.3.2010, s. 31.

(15)

EUT C 76 E, 25.3.2010, s. 16.

(16)

Antagna texter, P7_TA(2009)0098.

(17)

Antagna texter, P7_TA(2010)0018.

(18)

Antagna texter, P7_TA(2010)0021.


MOTIVERING

Inledning

I år avslutas färdplanen för jämställdhet 2006–2010 och kommissionen har meddelat att den har förberett en ny jämställdhetsstrategi.

Eftersom vi befinner oss i en allvarlig ekonomisk och social kris med allvarliga följder för kvinnor måste vi noga se till att det inte kommer några bakslag och att vi ger ett innehåll åt det Europeiska året för bekämpande av fattigdom.

I år firar vi två jubileer: Femtonårsdagen av Pekingkonferensen och den internationella kvinnodagens 100-årsdag. Det var viktiga märkesdagar för kvinnoemancipationen och ett resultat av den kamp i små och stora sammanhang som blev allt intensivare under 1800- och 1900-talen.

Det svenska ordförandeskapet har utarbetat en rapport om tillämpningen på EU-nivå av det dokument som antogs vid den fjärde världskvinnokonferensen i Peking 1995 – Peking-deklarationen och handlingsplanen för jämställdhet, utveckling och fred.

Inom denna ram och i samband med utarbetandet av det här betänkandet anordnade utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män den 28 januari 2010 en hearing om jämställdhetsstrategi med deltagande av olika specialister och kvinnoorganisationer i EU. Dessa framhöll behovet av ordentliga framsteg när det gäller att förverkliga jämställdheten och att försvara och främja kvinnors rättigheter som grundläggande mänskliga rättigheter.

Kort historik över kampen för kvinnors rättigheter – 100-årsdagen av internationella kvinnodagen och 15-årsdagen av Pekingkonferensen

År 1910 hölls den andra internationella kvinnokonferensen i Köpenhamn på initiativ av den berömda tyska revolutionsledaren Clara Zetkin. Där bestämdes att man skulle fira en internationell arbetarkvinnodag med demonstrationer för de arbetande kvinnornas frigörelse och för allmän rösträtt. Därigenom skulle man markera höjdpunkten för en växande rörelse för kvinnornas krav på bättre arbets- och levnadsförhållanden, lyfta upp kampen för dessa krav på det politiska planet och förvandla ett symboliskt datum till ett handlingsprogram och till en mobilisering av arbetande kvinnor i hela världen för deras ekonomiska, sociala och politiska frigörelse.

Men mellan utropandet av den internationella kvinnodagen 1910 och dess institutionalisering genom FN gick det många år.

I mars 1972 föreslog Hertta Kuusinen, kommunistisk riksdagsledamot i Finland och vice ordförande för den internationella demokratiska kvinnofederationen (FDIM), att FN:s kvinnokommission (CSW) skulle utlysa ett ”internationellt kvinnoår” med syfte att fästa FN:s och världens uppmärksamhet på kvinnors situation och särskilda behov. Förslaget fick stöd av andra kvinnoorganisationer och CSW rekommenderade FN:s generalförsamling att utropa 1975 till internationellt kvinnoår, vilket skedde i december 1972.

Dessa beslut om det internationella kvinnoåret 1975 och FN:s kvinnoårtionde 1975–1985 gav upphov till aktioner över hela världen.

Sedan hölls 1995 den fjärde världskvinnokonferensen i Peking, där man antog dokumentet ”Pekingdeklarationen och handlingsplanen för jämställdhet, utveckling och fred”.

I år, när vi firar 100-årsdagen av utropandet av den internationella kvinnodagen har FN valt som tema ”Lika rättigheter, lika möjligheter, framsteg för alla”. En central punkt i Peking+15‑utvärderingen blir ”jämställdhet, utveckling och fred” som var temat för FN:s kvinnoårtionde.

Inom EU har de olika fördragen erkänt jämställdheten som en grundläggande princip för EU och som en allmän mänsklig rättighet. Men det finns fortfarande avsevärda ojämlikheter i den politiska verkligheten och i kvinnors liv, trots att man under årens lopp har antagit olika direktiv och många resolutioner som syftar till att bekämpa diskriminering.

Färdplanen för jämställdhet 2006–2010 och den nuvarande situationen

I färdplanen för jämställdhet 2006–2010 lyftes visserligen fram några grundläggande jämställdhetsaspekter, men den politiska kraft som krävs för att förverkliga dem har inte funnits, och därför har få verkliga framsteg gjorts. Till detta har också de motsägelser som finns inom EU-politiken bidragit. Dessa motsägelser utgör grunden till att det finns över 85 miljoner människor som lever i fattigdom, och att de flesta av dessa människor är kvinnor och barn. Det beror på arbetslöshet, osäkra anställningar, låga löner, pensioner under existensminimum och svårigheter att utnyttja modern samhällsservice inom många olika områden.

Å andra sidan har den pågående finans- och samhällskrisen haft särskilt allvarliga följder för kvinnorna genom att ojämlikheten och diskrimineringen har förvärrats. De genomsnittliga löneskillnaderna mellan kvinnor och män i EU som helhet blir allt större och är nu mer än 17 procent. Den indirekta diskrimineringen tenderar att tillta allteftersom arbetslösheten växer, och den drabbar då särskilt kvinnor och unga flickor.

Även de arbetstillfällen som skapats under de senaste åren, framför allt för ungdomar och kvinnor, utgörs till största delen av osäkra och dåligt betalda anställningar där grundläggande rättigheter inte respekteras. Det gäller framför allt föräldraledigheten, vilket också bidrar till de låga födelsetalen. En särskilt allvarlig företeelse är att vissa kvinnogrupper utsätts för flerfaldig diskriminering. Det gäller framför allt äldre kvinnor, ensamstående kvinnor med försörjningsansvar, invandrarkvinnor, kvinnor som tillhör minoriteter och kvinnor med funktionshinder.

Våldet ligger fortfarande på en hög nivå, och fattigdom, arbetslöshet och diskriminering har bidragit till att handeln med kvinnor och barn för prostitution har fortsatt eller ökat i olika EU‑länder. Detta kräver skyndsamma motåtgärder.

Åtgärder på det institutionella planet

Även om utvecklingen av jämställdhetspolitiken skiljer sig mellan medlemsstaterna är det av grundläggande vikt att kunna garantera en jämställd tillgång till samhällsresurser, till rättigheter och till makt. Strukturella och kulturella förändringar, eliminering av schablontänkande och främjande av jämställdhet krävs för att resultatet ska innebära framsteg och inte tillbakagång.

De utmaningar som finns och de erfarenheter som gjorts visar att vi måste bli bättre på att samordna, informera om och främja kvinnors rättigheter och att involvera deras organisationer i kampen mot diskriminering och ojämlikhet.

Därför är det nödvändigt att EU:s nya jämställdhetsstrategi blir ett handlingsprogram och ett politiskt åtagande på grundval av handlingsplanen från Peking, och att rådet antar den i enlighet med parlamentets yttrande med syfte att ge den en större politisk kraft och driva fram jämställdhetspolitiken ytterligare. Kvinnors och flickors mänskliga rättigheter ska vara en oförytterlig, integrerande och oupplöslig del av de allmänna mänskliga rättigheterna.

Parlamentet föreslår också årliga trepartsmöten mellan rådet, kommissionen och parlamentet om framåtskridandet för jämställdhetsstrategin i EU. Men med tanke på behovet av att involvera kvinnorna och deras organisationer i hela den här processen föreslås dessutom en årlig konferens om jämställdheten mellan könen, med deltagande av kvinnoorganisationer och fackföreningar i de olika medlemsstaterna samt av företrädare för parlamentet, kommissionen, rådet och de nationella parlamenten. Varje år ska ett i förväg bestämt tema uppmärksammas särskilt.

Parlamentet kräver att det europeiska jämställdhetsinstitutet omedelbart träder i funktion med full kraft och att det utarbetas indikatorer för uppföljning av jämställdhetsfrågor inom alla områden. Parlamentet kräver att kommissionens generaldirektorat skapar samordningsmekanismer för ett permanent uppföljningsarbete när det gäller politik för lika rättigheter och möjligheter för män och kvinnor inom alla områden.

Parlamentet understryker vikten av en integrerad jämställdhetspolitik inom olika områden, framför allt ekonomi, finanser, handel, socialpolitik och budgetpolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa exempel på goda metoder och att bekämpa de fall av systematiska brott mot framför allt arbetande kvinnors rättigheter som sker genom att man tillämpar premier för ”produktion”, ”kvalitet”, ”produktivitet” eller ”flit”, vilka alla inskränker föräldrars rättigheter och försvårar omhändertagandet av barn eller andra familjemedlemmar, förutom att de inskränker de fackliga och politiska rättigheterna.

Man får inte glömma att det är nödvändigt att tillämpa en dubbel strategi med en integrerad jämställdhetspolitik samtidigt som man fortsätter att vidta specifika åtgärder, även lagstiftnings-, budget- och kontrollåtgärder. Politiska förslag som innehåller en bedömning av sociala effekter bör också innehålla en jämställdhetsbedömning.

Även parlamentet bör inom alla områden, inbegripet dess egna utskott och delegationer, fästa särskild vikt vid jämställdhetsfrågorna.

Temaområden – målsättningar

Lika rättigheter och möjligheter för kvinnor och män måste skapas genom socialt framåtskridande för alla och inte genom tillbakagång. Därför är det viktigt att den analys av handlingsplanen från Peking (Peking+15) som utfördes under det svenska ordförandeskapet fortsätts, och att man med utgångspunkt från denna inte bara utarbetar lämpliga indikatorer utan också fastställer medel och vidtar nödvändiga politiska åtgärder inom alla de tolv områden som anges där.

I den nuvarande krissituationen måste kampen mot fattigdom prioriteras genom att man förändrar de makroekonomiska, penningpolitiska, sociala och arbetsmarknadspolitiska strukturer som utgör grunden för den. Syftet är att garantera ekonomisk och social rättvisa för kvinnor, utveckla strategier som gynnar en rättvis fördelning av avkastningen, garantera en minimiavkastning och rimliga löner och pensioner, skapa fler fasta arbetstillfällen för kvinnor, garantera tillgång till modern samhällsservice för alla kvinnor och unga flickor, förbättra det sociala skyddsnätet och tillhörande samhällstjänster, framför allt daghem, förskolor, dagcentra, kommunala fritidssysselsättningar och stödåtgärder till familjer, som ska vara tillgängliga för alla kvinnor, barn och äldre. På så sätt kan man skapa fasta anställningar för kvinnor och bidra till social delaktighet.

Parlamentet kräver skyndsamma åtgärder för att bekämpa lönediskriminering och för att uppvärdera arbetet. Detta kan ske antingen genom att nuvarande direktiv ändras eller genom att man utarbetar etappvisa planer med preciserade målsättningar för varje sektor för att komma till rätta med direkt och indirekt diskriminering genom att till exempel uppmuntra till kollektivavtal, utbilda jämställdhetsrådgivare och utarbeta jämställdhetsplaner för företag och andra arbetsplatser.

Det räcker inte, som kommissionen gjorde i juli 2007, att lägga fram ett meddelande om att ”utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män”. Det räcker inte heller att nöja sig med en analys av löneskillnadernas orsaker. Det är mycket viktigt att resultaten av denna analys presenteras, i hopp om att kommissionen ska dra slutsatser och snabbt vidta steg för att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män.

Det krävs ytterligare åtgärder på arbetsplatserna i form av utbildning och kontroller för att skapa bättre arbetsförhållanden för kvinnor. Det gäller framför allt arbetstidens längd, uppfyllande av rätten till föräldraledighet och möjligheterna till att förena arbete, familjeliv och fritid. Parlamentet uppmanar till en utvidgad och rimlig ersättning vid havandeskaps- och föräldraledighet, möjlighet till betald ledighet för fadern och bekämpande av handlingssätt som äventyrar dessa rättigheter.

Det krävs politiska åtgärder och handlingsplaner som eliminerar våld mot kvinnor inom alla områden, främjar kvinnors mänskliga rättigheter och bekämpar könsstereotyper och alla former av diskriminering i samhället och familjen, inbegripet undervisning, utbildning, massmedia och politik. Parlamentet kräver en utbildningspolitik som främjar jämställdhet.

Det krävs stor uppmärksamhet på situationen för kvinnor som arbetar tillsammans med sina män inom jordbruk, hantverk, handel och fiske och i små familjeföretag, där situationen för kvinnorna är mer sårbar än för männen. Nya åtgärder måste vidtas för att skydda moderskapet, eliminera indirekt diskriminering och säkerställa skydd och social trygghet samt övriga rättigheter för kvinnor, även för dem som är självständiga näringsidkare.

Trots de framsteg som gjorts inom området sexuell och reproduktiv hälsa kvarstår fortfarande många problem. Därför måste kvinnorna tillförsäkras kontroll över sina sexuella och reproduktiva rättigheter.

Parlamentet kräver att vissa av dess viktiga resolutioner följs, framför allt resolutionerna av den 10 februari: nr 18/2010 om förebyggande av människohandel och nr 21/2010 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

4.5.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

16

2

11

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Regina Bastos, Edit Bauer, Andrea Češková, Marije Cornelissen, Silvia Costa, Ilda Figueiredo, Iratxe García Pérez, Zita Gurmai, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Philippe Juvin, Astrid Lulling, Barbara Matera, Angelika Niebler, Siiri Oviir, Antonyia Parvanova, Raül Romeva i Rueda, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Eva-Britt Svensson, Marc Tarabella, Marina Yannakoudakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Nicole Kiil-Nielsen, Elisabeth Morin-Chartier, Norica Nicolai, Rovana Plumb, Zuzana Roithová, Joanna Senyszyn

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Ana Gomes, Alajos Mészáros, Sylvana Rapti

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy