BETÄNKANDE om förslaget till rådets förordning om särskilda uppgifter för Europeiska centralbanken med avseende på Europeiska systemrisknämndens verksamhet

21.5.2010 - (05551/2010 – C7‑0014/2010 – 2009/0141(CNS)) - *

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Ramon Tremosa i Balcells

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till rådets förordning om särskilda uppgifter för Europeiska centralbanken med avseende på Europeiska systemrisknämndens verksamhet

(05551/2010 – C7‑0014/2010 – 2009/0141(CNS))

(Särskilt lagstiftningsförfarande: samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2009)0500),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfarande” (KOM(2009)0665),

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning (05551/2010),

–   med beaktande av artikel 127.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7-0014/2010),

–   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0167/2010).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag  1 Förslag till förordning Skäl 1a (nytt)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	(1a) Långt innan finanskrisen bröt ut efterlyste Europaparlamentet upprepade gånger ökade insatser för att skapa lika villkor för samtliga aktörer inom unionen, samtidigt som man pekade på allvarliga brister i unionens tillsyn av de allt mer integrerade finansmarknaderna (i sina resolutioner av den 13 april 2000 om meddelandet från kommissionen – Att genomföra handlingsramen för finansmarknaderna: en handlingsplan1, av den 25 november 2002 om tillsynsregler i Europeiska unionen2, av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010) – vitbok3, av den 23 september 2008 med rekommendationer till kommissionen om hedgefonder och private equity4, av den 9 oktober 2008 med rekommendationer till kommissionen om uppföljningen av Lamfalussyprocessen: framtida tillsynsstrukturer5, av den 22 april 2009 om det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (SOLVENS II)6 och av den 23 april 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om kreditvärderingsinstitut7)).
	__________ 1 EGT C 40, 7.2.2001, s. 453. 2 EUT C 25, 29.1.2004, s. 394. 3 EUT C 175, 10.7.2008, s. ... 4 EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 26. 5 EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 48. 6 Antagna texter, P6_TA(2009)0251. 7 Antagna texter, P6_TA(2009)0279.
Ändringsförslag  2 Förslag till förordning Skäl 8a
Rådets förslag	Ändringsförslag
(8a) De åtgärder för insamling av uppgifter som anges i denna förordning är nödvändiga för att Europeiska systemrisknämnden ska kunna fullgöra sitt uppdrag och bör inte påverka den rättsliga ramen för det europeiska statistiksystemet (ESS) och Europeiska centralbankssystemet (ECBS) på statistikområdet. Denna förordning bör därför inte påverka Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 223/2009 av den 11 mars 2009 om europeisk statistik eller rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter.	(8a) ECB bör ges i uppgift att förse Europeiska systemrisknämnden med statistik. Den insamling och bearbetning av uppgifter som anges i denna förordning och som är nödvändig för att Europeiska systemrisknämnden ska kunna fullgöra sitt uppdrag bör därför omfattas av bestämmelserna i artikel 5 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och ECB och av rådets förordning (EG) nr 2533/98 av den 23 november 1998 om Europeiska centralbankens insamling av statistiska uppgifter1. Europeiska systemrisknämnden bör därför även få ta del av konfidentiella statistiska uppgifter som samlats in av ECB eller ECBS.
	_________ 1 EGT L 318, 27.11.1998, s. 8.
Ändringsförslag  3 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1a (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	1a. Europeiska systemrisknämndens ordförande ska vara ECB:s ordförande. Ordförandens mandatperiod i Europeiska systemrisknämnden ska sammanfalla med mandatperioden som ordförande för ECB.
Ändringsförslag  4 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1b (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	1b. Förste vice ordföranden ska väljas av ledamöterna ECB:s styrelse för samma mandatperiod som denna persons medlemskap av styrelsen, med hänsyn till att medlemsstaterna och länderna inom och utanför euroområdet bör vara representerade på ett välavvägt sätt. Förste vice ordföranden kan återväljas.
Ändringsförslag  5 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1c (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	1c. Andre vice ordföranden ska vara ordföranden för den gemensamma kommittén för Europeiska tillsynsmyndigheterna (gemensam kommitté) inrättad genom artikel 40 i förordning (EU) nr …/2010 [ESMA], i förordning (EU) nr .../2010 (EIOPA] och i förordning (EU) nr .../2010 [EBA] (nedan kallad den gemensamma kommittén).
Ändringsförslag  6 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1d (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	1d. Innan de tillträder sina uppdrag ska ordföranden och förste vice ordföranden vid en offentlig utfrågning i Europaparlamentet redogöra för hur de avser utföra sina uppdrag enligt denna förordning. Andre vice ordföranden ska höras av Europaparlamentet i egenskap av sin roll som ordförande för den gemensamma kommittén.
Ändringsförslag  7 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1e (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	1e. Ordföranden ska leda styrelsens och styrkommitténs sammanträden.
Ändringsförslag  8 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1f (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	1f. Vice ordförandena ska enligt rangordning leda styrelsens och styrkommitténs sammanträden, när ordföranden är förhindrad att delta.
Ändringsförslag  9 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1g (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	1g. Om vice ordförandena är förhindrade att utföra sina uppdrag ska nya vice ordförande väljas i enlighet med punkterna 1b och 1c.
Ändringsförslag  10 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1h (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	1h. Ordföranden ska företräda Europeiska systemrisknämnden utåt.
Ändringsförslag  11 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1i (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	1i. Ordföranden ska bjudas in till en årlig utfrågning som Europaparlamentet anordnar i samband med offentliggörandet av Europeiska systemrisknämndens årsrapport, vilket ska ske inom andra ramar än den monetära dialogen mellan Europaparlamentet och ECB:s ordförande.
Ändringsförslag  12 Förslag till förordning Artikel 2 – inledningen
Rådets förslag	Ändringsförslag
Europeiska centralbanken ska svara för ett sekretariat och därigenom ge stöd till nämnden i form av analyser, statistik, administration och logistik. Sekretariatets uppgifter föreskrivs i artikel 4.4 i förordning XXXX och ska bland annat omfatta följande:	ECB ska svara för ett sekretariat och därigenom ge stöd till nämnden i form av analyser, statistik, administration och logistik. ECB ska även utnyttja tekniska utlåtanden från de europeiska tillsynsmyndigheterna, nationella centralbanker och nationella tillsynsmyndigheter. ECB ska även ansvara för alla personalfrågor. Sekretariatets uppgifter, som omnämns i artikel 4.4 i förordning (EU) nr …/2010 [ESRB], ska bland annat omfatta följande:
Ändringsförslag  13 Förslag till förordning Artikel 2 – led e
Rådets förslag	Ändringsförslag
(e) Stödet till arbetet i styrelsen, styrkommittén och den rådgivande tekniska kommittén.	(e) Stödet till arbetet i styrelsen, styrkommittén och den rådgivande vetenskapliga kommittén.
Ändringsförslag  14 Förslag till förordning Artikel 2 – led ea (nytt)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	(ea) Vid behov, förmedling av information till de europeiska tillsynsmyndigheterna.
Ändringsförslag  15 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 1
Rådets förslag	Ändringsförslag
1. Europeiska centralbanken ska se till att det finns tillräckligt med personal och medel för att den ska kunna svara för sekretariatet.	1. Europeiska centralbanken ska se till att det finns tillräckligt med personal och medel för att den ska kunna svara för sekretariatets arbetsuppgifter och garantera en högkvalificerad personal som generellt återspeglar Europeiska systemrisknämndens omfattande ansvarsområde och styrelsens sammansättning. ECB ska genom sina egna medel garantera en skälig finansiering av sekretariatet.
Ändringsförslag  16 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2
Rådets förslag	Ändringsförslag
2. Chefen för sekretariatet ska utses av Europeiska centralbanken, i samråd med styrelsen för nämnden.	2. Chefen för sekretariatet utses av Europeiska centralbanken, på förslag av styrelsen för nämnden
Ändringsförslag  17 Förslag till förordning Artikel 3 – punkt 2a (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	2a. Samtliga ledamöter i sekretariatet ska vara förpliktiga att inte lämna ut upplysningar som omfattas av tystnadsplikt, även efter det att deras tjänsteutövning har upphört, i enlighet med artikel 8 i förordning (EU) nr .../2010 [ESRB] för att garantera att syftet med artikel 6 i denna förordning uppfylls.
Ändringsförslag  18 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 2
Rådets förslag	Ändringsförslag
2. Chefen för sekretariatet eller dennes företrädare ska närvara vid möten i nämndens styrelse, styrkommitté och rådgivande tekniska kommitté.	2. Chefen för sekretariatet eller dennes företrädare ska närvara vid möten i nämndens styrelse, styrkommitté och rådgivande vetenskapliga kommitté.
Ändringsförslag  19 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2a (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	2a. Uppgifter om finansinstitut eller marknader som är relevanta för Europeiska systemrisknämndens uppdrag får begäras in av sekretariatet – i enskild, sammanfattande eller kollektiv form – från de europeiska tillsynsmyndigheterna och, i de fall som anges i artikel 15 i förordning (EU) nr …/2010 [ESRB], de nationella tillsynsmyndigheterna, nationella centralbankerna eller andra myndigheter i medlemsstaterna eller, på basis av en motiverad begäran, direkt från finansinstituten.
Ändringsförslag  20 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 2b (ny)
Rådets förslag	Ändringsförslag
	2b. Informationen enligt punkt 2 får omfatta uppgifter relaterade till Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, unionen eller euroområdet eller nationella aggregerade och enskilda uppgifter. Nationella uppgifter får endast samlas in om en motiverad begäran gjorts. Innan uppgifter begärs in ska sekretariatet först beakta befintlig statistik som tagits fram, distribuerats och bearbetats både av Europeiska statistiksystemet och ESCB och därefter rådfråga berörd europeisk tillsynsmyndighet, för att se till att begäran är rimlig.
Ändringsförslag  21 Förslag till förordning Artikel 7
Rådets förslag	Ändringsförslag
På grundval av en rapport från kommissionen, ska rådet granska denna förordning tre år efter det datum som anges i artikel 8 och avgöra om den behöver ses över efter yttrande från Europeiska centralbanken och från de europeiska tillsynsmyndigheterna.	På grundval av en rapport från kommissionen ska Europaparlamentet och rådet granska denna förordning senast …* och efter yttrande från Europeiska centralbanken avgöra om Europeiska systemrisknämndens syften och organisation behöver ses över.
	I rapporten ska det särskilt bedömas om
	a) det är lämpligt att förenkla och stärka strukturen för Europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) för att öka samstämmigheten mellan makro- och mikronivåerna och mellan de europeiska tillsynsmyndigheterna,
	b) det är lämpligt att öka de europeiska tillsynsmyndigheternas tillsynsbefogenheter,
	c) ESFS:s utveckling stämmer överens med den globala utvecklingen på detta område,
	d) det finns tillräcklig mångfald och kompetens i ESFS,
	e) det råder tillräcklig redovisningsskyldighet och transparens när det gäller kraven på offentliggörande.
	_________ * Tre år efter det att denna förordning har trätt i kraft.

MOTIVERING

Europeiska unionen håller på att upprätta ett regelverk för att garantera finansiell stabilitet. En integrerad europeisk finansmarknad som domineras av stora europaomfattande grupper i de flesta EU-länder kan inte fungera korrekt om tillsynen på nationell nivå fortfarande är splittrad. EU behöver en ny finansiell struktur med en integrerad mikrotillsyn, tillsammans med en överföring av befogenheter till EU. Dessutom skulle man genom en europeisk makrotillsyn ha kunnat upptäcka att en ohållbar kredittillväxt, prisbubblor på fastighetsmarknaden och omfattande underskott i bytesbalansen skulle skapa risker för den makroekonomiska och finansiella stabiliteten. I Europa måste man brådskande utveckla expertkunskap i makrotillsyn för att upptäcka systemrisker, dvs. för att kunna fastställa risker för den finansiella stabiliteten på europeisk nivå och vid behov utfärda varningar samt garantera uppföljning.

Även om nya finanskriser inte kan undvikas bör de sociala och ekonomiska konsekvenserna bli mindre skadliga i framtiden, vilket även varit fallet med den aktuella krisen i jämförelse med de faktiska konsekvenserna av den stora depressionen. Europa behöver ett regelverk och en institutionell ram för att åtgärda insolvens inom systemrelevanta finansinstitut. Ett nytt makrotillsynsorgan, Europeiska systemrisknämnden (ESRB), och ett nytt mikrotillsynssystem, Europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS), kommer att inrättas. ESRB:s effektivitet är kopplad till ECB eftersom ESRB inte kommer att kunna utfärda åtgärder eller påföljder mot medlemsstater eller finansinstitut. Dess varningar kommer inte heller att vara bindande. Effektiviteten bygger på Europeiska centralbankens goda anseende och den erkända sakkunskap som bankens personal besitter. ECB:s roll kommer att vara avgörande i den europeiska makrotillsynen.

Under de senaste åren har en monetär politik med mycket låga räntor gett näring åt bubblor i fysiska och finansiella tillgångar, vilka har spruckit och därmed orsakat den kris som vi nu brottas med. Det slutliga syftet med tillsynsstrukturen är att undvika sådana dramatiska situationer i framtiden, garantera finansiell stabilitet och skydda konsumenterna. Genom att förebygga eller mildra systemrisker, nödlägen eller kollaps inom en betydande del av finanssektorn kommer man att minska effekterna av ytterligare kriser på realekonomin och de europeiska medborgarna.

Under de två senaste decennierna har den europeiska monetära politiken varit effektiv när det gällt att kontrollera inflationen. En tydlig visualisering av målet ”prisstabilitet” (till exempel ett tydligt mål med en årlig inflation på högst 2 procent) knöts även till ett tydligt och kraftfullt monetärpolitiskt instrument, nämligen räntenivån. I detta hänseende har den ökade fria handeln och spridningen av globala produktionsnät över hela världen under de senaste tjugo åren genom sitt deflationstryck även bidragit till en måttlig prisökning i industriländerna.

Man skulle faktiskt kunna hävda att räntorna hållits artificiellt låga under många år i jämförelse med de marknadsräntor som fritt skulle ha bestämts av utbudet av krediter och efterfrågan på investeringar. Detta skulle ha kunnat vara en av huvudorsakerna till den aktuella krisen, dvs. räntorna skulle ha snedvridit de ekonomiska aktörernas förväntningar och till och med uppmuntrat dem till en alltför hög skuldsättning för att finansiera konsumtionen och även till alltför stora investeringar. Men det råder i vilket fall som helst ett rätt omfattande samförstånd om den monetära politikens effektivitet.

Globaliseringen av ekonomin, vilken varit särskilt intensiv för kapitalrörelser, har emellertid orsakat stora förändringar på finansmarknaderna. Centralbankerna höll fast vid sitt traditionella mål att kontrollera inflationen, och för detta ändamål utnyttjade de räntorna. Den fria rörligheten för kapital har dock på ett exceptionellt sätt stärkt kopplingen mellan den monetära och den finansiella sektorn. Denna nya situation tvingade i allt större utsträckning bankerna att införliva ett nytt mål i sina agendor, dvs. stabilisering av finansmarknaderna.

Bägge målen (prisstabilitet och stabilitet på finansmarknaderna) kan omöjligt uppnås med ett instrument, räntesatsen, oavsett hur effektivt detta verktyg kan vara. Räntesatsen har varit effektiv för att kontrollera inflationen, men inte användbar för att undvika kredittillväxt och fastighetsbubblor i flera länder.

Det finns ett behov av ett nytt instrument och det har under de senaste åren utvecklats ett omfattande samförstånd om att detta verktyg bör vara en EU-omfattande reglering och tillsyn av bank- och finanssystemet. Även om den finansiella regleringen existerat under många år är den olämplig och otillräcklig i en ny globaliserad värld. Tillsyn och reglering är faktiskt den enda betydelsefulla befogenheten som de nationella centralbankerna förbehöll sig själva i de olika länderna efter att euron hade införts. I dag råder därför inget tvivel om att det är nödvändigt och lämpligt att förbättra regleringen genom en europeisk dimension.

Ordföranden för Europeiska centralbanken tillfrågades under en föreläsning i Singapore 2005[1] om hur bubblor uppstår i priserna på fysiska och finansiella tillgångar. Han svarade att en bubbla till exempel kan upptäckas om en kredittyp eller priset på vissa tillgångar börjar avvika mycket från sina historiska värden, och han uttalade sig till förmån för utnyttjandet av räntesatsen för att stoppa uppkomsten av bubblor. Den kostnad som uppstår skapar ett incitament att försäkra sig, vilket stoppar det värsta scenarierna. Denna åtgärd förefaller rimlig, men mot bakgrund av de erfarenheter man nyligen haft av krisen verkar den vara mindre lämplig. Finanssystemet kan anpassa sig till de ändrade räntesatserna, bland annat genom ändring av kreditvillkoren (för hypotekslån kan amtorteringsperioden förlängas).

Under dessa förhållanden har ändringen av räntesatsen små effekter när det gäller att minska bubblorna. Om räntorna inte höjs i mycket hög grad, vilket skulle skada ekonomin som helhet, kommer artificiellt låga räntor även i fortsättningen att ge näring åt de kvarstående bubblorna. Det är i detta sammanhang som en bättre tillsyn är nödvändig. Den spanska centralbanken kunde exempelvis inte genom sitt system med dynamiska regler undvika att det uppstod en enorm prisbubbla på fastighetsmarknaden i Spanien. Den ackumulerade skuld som byggherrarna har hos de spanska bankerna uppgår till 30 procent av Spaniens BNP för 2009 (325 miljarder euro).

De nödvändiga förbättringarna av den finansiella regleringen och tillsynen utgör kärnan i debatten om alla de nya finansiella konstruktioner som de europeiska institutionerna håller på att skapa och som till en liten del behandlas i detta betänkande. För institut som är för stora för att gå i konkurs skulle en lämplig åtgärd vara att kontrollera förhållandet mellan främmande och eget kapital. En lägre låneandel skulle sporra dem att överväga om de ska bevara sin storlek eller dela upp sig i mindre enheter anpassade till affärsbankernas traditionella verksamhet.

Låneandelen tvingar därför kreditinstituten att antingen minska krediter avsedda för bostadssektorn eller att öka sitt eget kapital för att klara av de stora förluster som fick bubblan att spricka. Nationella tillsynsorgan har inte lyckats sätta stopp för riskackumuleringen i flera nationella system.

De olika förslag som lagts fram om regleringen av finansmarknaderna innefattar två gemensamma principer: det skulle vara nödvändigt att dels minska den höga låneandelen, dvs. minska förhållandet mellan totala tillgångar och kapital, dels öka kapitalkraven för finansinstituten. Detta är av avgörande betydelse för att åstadkomma en lämplig kapitalbas för att klara av de eventuella förluster som kan uppstå i samband med framtida finanskriser. Vi bör komma i håg att finanssystemets huvudsakliga uppgift är att styra besparingar mot investeringar. I denna process är det omöjligt att hindra finansinstituten från att ta risker. Även om riskerna nu övervakas på ett bättre sätt kommer risken för att nya spekulativa bubblor uppstår inte att försvinna.

I det konkreta fallet med bankerna kommer de stora bankerna – så länge som affärsverksamheten med kommersiella lån och investeringslån är blandad – att lockas att riskera sitt kapital i köp och försäljning av finansiella tillgång i stället för att stötta realekonomin genom att konvertera tillgångarna i lån till familjer och företag. Bankerna är faktiskt inte skyldiga att agera på annat sätt.

Den nya regleringen måste därför vara flexibel för att låneandelen ska kunna sänkas om oroväckande signaler upptäcks. I Spanien borde till exempel ljusen ha visat orange eller till och med rött under de första åren av perioden 1996–2006 då kreditgivningen märkbart ökade. Under tio års tid ökade kreditgivningen med en takt på 20 procent per år. I detta fall borde man ha vidtagit åtgärder mot finansinstitut (stora eller små) som engagerade sig allt mer i hypotekslån vilket minskade deras låneandel.

Övervakningen av finanssektorn på europeisk nivå är å andra sidan en grundförutsättning för en effektiv och god regleringspolitik, med hänsyn till att de nationella analyserna misslyckats med att upptäcka flera krisindikatorer. Vid ECB:s femte centralbankskonferens i november 2008 slog ECB:s ordförande fast att det till och med så tidigt som 2006 fanns varningssignaler om att man på de globala marknaderna hade blundat för riskerna och att minsta lilla ändring i förhållandena allvarligt kunde orsaka störningar på finansmarknaderna. Han konstaterade vidare att vi var medvetna om att en storm skulle bryta ut, men vi visste inte exakt var. Vi visste inte heller vad som skulle utlösa stormen eller när detta skulle ske.[2]

I detta hänseende kommer de idéer som presenterades i Larosière-betänkandet (av vilka många ingår i det tillsynspaket som för närvarande diskuteras) att göra det möjligt att införa en lämplig politik för reglering och tillsyn av finansmarknaderna. För att denna ska ge resultat måste det finnas en koppling mellan mikro- och makrotillsynen och löpande information mellan de båda nivåerna. På detta sätt kommer ESRB:s sekretariat att spela en viktig roll genom att garantera ett effektivt och snabbt utbyte av information mellan de olika aktörerna, samtidigt som den sekretess som krävs alltid strikt garanteras. Sedan det ursprungliga inrättandet utgör mikrotillsynsmyndigheterna och ESRB en enhet och ska driva ett nära samarbete. Tack vare den nya strukturen bör EU ha möjlighet att förutse stormen och agera i god tid.

• [1]   ”Asset price bubbles and monetary policy”
       Anförande av Jean-Claude Trichet, ordförande för ECB, Mas-föreläsning den 8 juni 2005 i Singapore.
       http://www.ecb.int/press/key/date/2005/html/sp050608.en.html
• [2]     ”Undervalued risk and uncertainty: Some thoughts on the market turmoil”
       Anförande av Jean-Claude Trichet, ordförande för ECB, vid ECB:s femte centralbankskonferens i Frankfurt am Main den 13 november 2008.
       http://www.ecb.int/press/key/date/2008/html/sp081113_1.en.html

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Speciella uppgifter för Europeiska centralbanken i samband med Europeiska systemrisknämndens verksamhet
Referensnummer	05551/2010 – C7-0014/2010 – KOM(2009)0500 – 2009/0141(CNS)
Begäran om samråd med parlamentet	2.2.2010
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	ECON 8.2.2010
Föredragande        Utnämning	Ramon Tremosa i Balcells 20.10.2009
Behandling i utskott	23.11.2009		23.2.2010		23.3.2010		27.4.2010
Antagande	10.5.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	33 3 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Burkhard Balz, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Pascal Canfin, Nikolaos Chountis, George Sabin Cutaş, Leonardo Domenici, Derk Jan Eppink, Diogo Feio, Vicky Ford, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Othmar Karas, Astrid Lulling, Arlene McCarthy, Ivari Padar, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Peter Skinner, Theodor Dumitru Stolojan, Ramon Tremosa i Balcells
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Pervenche Berès, Carl Haglund, Syed Kamall, Philippe Lamberts, Catherine Stihler, Pablo Zalba Bidegain
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Andrea Cozzolino, Michel Dantin, Frank Engel, Christa Klaß, Elisabeth Morin-Chartier
Ingivande	21.5.2010