BETÄNKANDE om överläggningarna i utskottet för framställningar under 2009

7.6.2010 - (2009/2139(INI))

Utskottet för framställningar
Föredragande: Carlos José Iturgaiz Angulo

Ändringsförslag

• 001-005 (PDF - 111 KB)
• 001-005 (DOC - 229 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om överläggningarna i utskottet för framställningar under 2009

(2009/2139(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om överläggningarna i utskottet för framställningar,

–   med beaktande av artiklarna 24 och 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av artiklarna 10 och 11 i fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av artikel 48 och 202.8 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7-0186/2010), och av följande skäl:

A.     Arbetet i utskottet för framställningar under 2009 präglades av övergången från den sjätte till den sjunde mandatperioden. Många av utskottets ledamöter byttes ut och två tredjedelar av ledamöterna satt i utskottet för första gången.

B.     2009 var det sista året i Europeiska ombudsmannens mandatperiod. Utskottet för framställningar var direkt involverat i utfrågningarna av kandidater till posten.

C.     Lissabonfördraget trädde i kraft den 1 december 2009. Därmed skapades de nödvändiga ramarna för EU-medborgarnas ökade delaktighet i beslutsfattandet så att unionen stärker sin legitimitet och ansvarsskyldighet.

D.     EU:s medborgare är direkt företrädda genom Europaparlamentet. Rätten att göra framställningar anges i fördraget och ger medborgarna möjlighet att vända sig till sina företrädare när de anser att deras rättigheter har överträtts.

E.     Förstärkningen av EU-lagstiftningen påverkar medborgarna direkt. Dessa har de bästa förutsättningarna att bedöma lagstiftningens brister och verkan, liksom att säga ifrån om det finns luckor som behöver fyllas igen för att unionens mål ska uppnås.

F.     EU:s medborgare vänder sig både som individer och kollektivt till parlamentet för att begära upprättelse vid brott mot EU-lagstiftningen.

G.     Europaparlamentet är genom utskottet för framställningar skyldigt att undersöka sådana problem och göra sitt bästa för att stoppa sådana överträdelser. För att kunna erbjuda medborgarna så korrekta och snabba rättsliga åtgärder som möjligt har utskottet för framställningar fortsatt att utöka sitt samarbete med kommissionen, andra utskott, europeiska organ, byråer och nätverk samt medlemsstaterna.

H.     Antalet framställningar som togs emot av Europaparlamentet under 2009 var något högre än 2008 (1 924 jämfört med 1 849). Trenden att inge framställningar digitalt ökade alltmer (omkring 65 procent togs emot digitalt, jämfört med 60 procent 2008).

I.      Antalet otillåtliga framställningar som mottogs 2009 visar att mer arbete bör läggas på att bättre informera medborgarna om unionens behörighetsområden och de olika institutionernas roll.

J.      I många fall ber medborgarna parlamentet ingripa mot beslut som fattats av behöriga förvaltningar eller rättsliga instanser i medlemsstaterna. I detta hänseende behöver medborgarna mekanismer med vars hjälp de kan ställa nationella myndigheter till svars för insatser i såväl den europeiska lagstiftningsprocessen som det lagstiftningsmässiga verkställighetsförfarandet.

K.     Medborgarna bör framför allt uppmärksammas på att nationella domstolsförhandlingar – vilket också bekräftats i Europeiska ombudsmannens beslut från december 2009 som avslutar undersökningen av klagomål 822/2009/BU mot kommissionen – är en del av processen med att genomföra EU-lagstiftningen i medlemsstaterna och att utskottet för framställningar varken kan handlägga ärenden som avgörs i nationella domstolsförhandlingar eller granska utgången av sådana förhandlingar.

L.     En särskild svårighet för parlamentet är de fall där en nationell domstol enligt en framställning har underlåtit att begära ett förhandsavgörande från EU‑domstolen och inte beaktat artikel 267 i EUF-fördraget, och i synnerhet om Europeiska kommissionen inte använder sina befogenheter enligt artikel 258 och vidtar åtgärder gentemot den berörda medlemsstaten.

M.    På grund av arbetsmetoderna och på grund av att den fördragsenliga rätten att inge framställningar omfattar alla medborgare och bosatta i EU avviker processen med framställningar från andra sätt att överklaga på EU-nivå, till exempel att skicka klagomål till Europeiska ombudsmannen eller kommissionen.

N.     Medborgarna har rätt att snabbt få en lösningsinriktad upprättelse och rätt till stor öppenhet och tydlighet från alla EU institutioner. Parlamentet har flera gånger uppmanat kommissionen att använda sin företrädesrätt som fördragets väktare och agera mot de överträdelser av EU-lagstiftningen som framställningarna vittnar om, särskilt när införlivandet av EU-lagstiftning på nationell nivå leder till överträdelser.

O.     Många framställningar handlar fortfarande om problem vid införlivande och genomförande av EU:s lagstiftning på den inre marknaden och i miljölagstiftningen. Utskottet för framställningar har flera gånger tidigare uppmanat kommissionen att skärpa och effektivisera kontrollerna av genomförandet på dessa områden.

P.     Kommissionen kan visserligen bara utöva en fullständig kontroll av hur EU lagstiftningen efterlevs när de nationella myndigheterna har fattat slutgiltiga beslut. Men det är ändå viktigt – särskilt i miljöärenden och i alla fall där tidsaspekten är särskilt betydelsefull– att på ett tidigt stadium kontrollera att lokala, regionala och nationella myndigheter tillämpar alla EU:s krav på korrekta förfaranden på rätt sätt, och vid behov genomföra ingående studier om den gällande lagstiftningens tillämpning och dess konsekvenser, för att på så sätt få fram all nödvändig information.

Q.     Det är viktigt att kunna förhindra ytterligare oåterkalleliga förluster av den biologiska mångfalden, särskilt inom Natura 2000-områden, och att följa upp medlemsstaternas skyldighet att säkra skyddet av särskilda bevarandeområden enligt livsmiljödirektivet (92/43/EEG) och fågeldirektivet (79/409/EEG).

R.     Framställningarna belyser hur EU:s lagstiftning påverkar medborgarnas vardag och bekräftar behovet av åtgärder för att konsolidera de framsteg som gjorts för att stärka EU-medborgarnas rättigheter.

S.      I sin tidigare verksamhetsrapport och i sitt yttrande över kommissionens årliga rapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning, har utskottet för framställningar begärt att regelbundet få information om vilka etapper som uppnåtts i sådana överträdelseförfaranden som rör ämnen som även tagits upp i inlämnade framställningar.

T.     Medlemsstaterna har huvudansvar för att korrekt införliva och genomföra EU:s lagstiftning. Många av dem har i allt högre utsträckning involverats i utskottet för framställningars arbete under 2009.

1.      Europaparlamentet välkomnar den smidiga övergången till den nya mandatperioden och noterar att till skillnad från i andra utskott har mycket av arbetet i utskottet för framställningar förts över till den nya mandatperioden eftersom ett stort antal framställningar ännu inte är färdigbehandlade.

2.      Europaparlamentet välkomnar att Lissabonfördraget har trätt i kraft och är övertygat om att parlamentet kommer att vara nära involverat i utformningen av det nya medborgarinitiativet så att detta instrument fullt ut kan tjäna sitt syfte, nämligen att ge ökad insyn och ansvarsskyldighet i EU:s beslutsfattande och ge medborgarna möjlighet att föreslå förbättringar och tillägg till EU lagstiftningen.

3.      Europaparlamentet välkomnar grönboken om ett europeiskt medborgarinitiativ[1] som kommissionen i slutet av 2009 lade fram som ett första steg mot att omvandla begreppet till praktisk handling.

4.      Europaparlamentet påpekar att det har tagit emot kampanjliknande framställningar med över en miljon underskrifter och betonar att medborgarna måste bli fullt medvetna om skillnaden mellan den här typen av framställningar och medborgarinitiativet.

5.      Europaparlamentet påminner om sin resolution om medborgarinitiativet[2] som också utskottet för framställningar yttrade sig över. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta heltäckande genomföranderegler där institutionernas roller och skyldigheter i gransknings- och beslutsprocesser tydligt fastställs.

6.      Europaparlamentet välkomnar att stadgan om de grundläggande rättigheterna med Lissabonfördragets ikraftträdande blir rättsligt bindande och betonar stadgans betydelse när det gäller att klargöra och synliggöra de grundläggande rättigheterna för alla medborgare.

7.      Europaparlamentet anser att både unionen och dess medlemsstater är skyldiga att se till att stadgans grundläggande rättigheter beaktas fullt ut och förlitar sig på att stadgan kommer att bidra till att utveckla begreppet unionsmedborgarskap.

8.      Europaparlamentet förutsätter att alla nödvändiga åtgärder vidtas för att de institutionella aspekterna av EU:s anslutning till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna snarast tydliggörs. Utskottet för framställningar avser också att bidra till parlamentets arbete i frågan.

9.      Europaparlamentet erinrar om sin tidigare begäran om att se över samtliga besvärsförfaranden tillgängliga för EU:s medborgare. Översynen bör göras av relevanta enheter vid Europaparlamentet och kommissionen. Parlamentet betonar att förhandlingar måste fortsätta om översynen av ramavtalet mellan Europaparlamentet och kommissionen, för att fullt ut beakta EU-medborgarnas ökade rättigheter, särskilt EU:s medborgarinitiativ.

10.    Europaparlamentet välkomnar de åtgärder kommissionen har vidtagit för att samordna befintliga offentliga stödtjänster där medborgarna informeras om sina rättigheter i EU och om hur de kan överklaga vid överträdelser. Samordningen görs genom att relevanta webbsidor (till exempel sidorna för Solvit och ECC‑Net) sammanförs under avsnittet Dina rättigheter i EU på EU:s webbplats.

11.    Europaparlamentet påpekar att det flera gånger har uppmanat kommissionen att utveckla ett system där de olika besvärsmekanismer som medborgarna har tillgång till tydligt visas. Det krävs ytterligare insatser för att nå slutmålet att omvandla webbsidan Dina rättigheter i EU till en användarvänlig kontaktpunkt på webben. Parlamentet ser fram emot de första utvärderingarna av genomförandet av handlingsplanen från 2008[3], som väntas 2010.

12.    Europaparlamentet erinrar om sin resolution om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2008 och uppmuntrar den nytillsatte ombudsmannen att fortsätta arbetet för att göra EU-förvaltningen öppnare och mer ansvarsskyldig och beslutsfattandet så öppet och så nära medborgarna som möjligt.

13.    Europaparlamentet bekräftar sin beslutsamhet att stödja ombudsmannens ämbete och dennes insatser för att öka allmänhetens kunskap om ombudsmannens arbete och för att fastställa och agera mot administrativa missförhållanden inom EU-institutionerna. Parlamentet anser att ombudsmannen är en värdefull informationskälla vid det generella arbetet med att förbättra EU:s förvaltning.

14.    Europaparlamentet konstaterar att de framställningar som togs emot 2009, varav nästan 40 procent var otillåtliga, fortfarande handlade om miljö, grundläggande rättigheter, rättvisa och den inre marknaden. Geografiskt gällde flertalet framställningar unionen som helhet och därefter Tyskland, Spanien, Italien och Rumänien, vilket visar att medborgarna verkligen bevakar unionens arbete och vänder sig till unionen för åtgärder.

15.    Framställarna och utskottet för framställningar gör en viktig insats för EU:s miljöskydd, och Europaparlamentet ställer sig positivt till utskottets initiativ till att inför det internationella året för biologisk mångfald beställa en studie om livsmiljödirektivets tillämpning och anser detta vara ett lämpligt verktyg för att utvärdera EU:s strategi för biologisk mångfald fram till dags dato och utarbeta ett förslag till en ny strategi.

16.    Europaparlamentet konstaterar att allt fler framställningar tar upp problem som medborgarna möter när de ska utöva sin rätt till fri rörlighet. Sådana framställningar handlar om den alltför långa tid det tar för medlemsstaterna att utfärda uppehållstillstånd för familjemedlemmar från tredje land och om deras svårigheter att utöva sin rösträtt och få sina kvalifikationer erkända.

17.    Europaparlamentet upprepar tidigare uppmaningar till kommissionen om att lägga fram praktiska förslag om utvidgning av konsumentskyddet mot orimliga affärsmetoder till att även gälla småföretagare, vilket parlamentet begärde i sin resolution om oseriösa katalogföretag[4]. Utskottet får fortfarande framställningar från företag som drabbats av bedrägliga katalogsäljare.

18.    Europaparlamentet erkänner kommissionens viktiga roll i arbetet inom utskottet för framställningar eftersom utskottet fortfarande förlitar sig på dess expertis vid bedömning av framställningarna, vid identifiering av överträdelser av EU-lagstiftningen och vid överklaganden. Parlamentet noterar kommissionens insatser för att generellt förbättra svarstiderna när utskottet begär undersökningar, vilket gör att de frågor som tas upp av medborgarna kan lösas inom så kort tid som möjligt.

19.    Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ingripa i ett tidigt skede när det av en framställning framgår att särskilda skyddsområden kan skadas. Detta bör ske genom att kommissionen påminner de berörda nationella myndigheterna om deras åtagande att se till att alla Natura 2000-områden som tas upp i livsmiljödirektivet 92/43/EG är okränkbara, och att den vid behov vidtar de förebyggande åtgärder som behövs för att se till att EU:s lagstiftning efterlevs.

20.    Europaparlamentet välkomnar den nyvalda kommissionen – i synnerhet kommissionsledamoten med ansvar för kontakter mellan institutionerna och administration – och förlitar sig på att de nya kommissionsledamöterna kommer att föra ett så nära och effektivt samarbete som möjligt med utskottet för framställningar och behandla utskottet som en av de viktigaste kanalerna mellan medborgarna och EU:s institutioner.

21.    Europaparlamentet beklagar att kommissionen ännu inte har behandlat utskottets upprepade efterlysningar av offentliga och regelbundna uppdateringar kring hur överträdelseförfarandena framskrider för framställningar som ännu inte avslutats. Att offentliggöra kommissionens beslut om överträdelseförfaranden varje månad – i enlighet med artiklarna 258 och 260 i fördraget – är visserligen lovvärt i fråga om insyn, men är inte en adekvat reaktion på dessa önskemål.

22.    Europaparlamentet anser att det är ett slöseri med utskottets tid och resurser att följa upp överträdelseförfaranden genom att läsa kommissionens pressmeddelanden och jämföra dem med vissa framställningar, framför allt när det gäller övergripande överträdelser. Kommissionen uppmanas i stället att informera utskottet för framställningar om de överträdelseförfaranden som är relevanta för utskottet.

23.    Europaparlamentet upprepar sin övertygelse att EU-medborgare ska mötas av lika stor öppenhet från kommissionen sida, oavsett om de inlämnar ett formellt klagomål eller gör en framställning till Europaparlamentet. Kommissionen uppmanas än en gång att se till att framställningsprocessen tydliggörs bättre, liksom dess roll för att belysa sådana överträdelser mot EU-lagstiftningen som sedan leder till att överträdelseförfaranden inleds.

24.    Europaparlamentet påminner om att framställningarna i många fall avslöjar problem i samband med införlivandet och genomförandet av EU:s lagstiftning. Att inleda överträdelseförfaranden ger inte nödvändigtvis medborgarna några omedelbara lösningar på problemen med tanke på genomsnittstiden för sådana förfaranden.

25.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser för att utveckla andra metoder för ett bättre genomförande av EU:s lagstiftning. Parlamentet välkomnar också vissa medlemsstaters positiva inställning, vilka i ett tidigt skede vidtar de åtgärder som krävs för att avhjälpa överträdelser.

26.    Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas ökade engagemang i utskottet för framställningars verksamhet och deras företrädares medverkan vid sammanträdena. Sådant samarbete bör stärkas eftersom det i första hand är de nationella myndigheterna som ansvarar för genomförandet av EU:s lagstiftning när den har införlivats i staternas rättsordning.

27.    Europaparlamentet framhåller att ett närmare samarbete med medlemsstaterna är av största betydelse för utskottet för framställningars arbete. Ett sätt för att åstadkomma detta skulle kunna vara genom ett intensivare samarbete med de nationella parlamenten, inte minst inom ramen för Lissabonfördraget.

28.    Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att vara beredda att spela en öppnare och aktivare roll när det gäller att besvara de framställningar som rör EU-lagstiftningens genomförande och verkställighet.

29.    I ljuset av Lissabonfördraget anser Europaparlamentet att dess utskott för framställningar bör knyta närmare arbetskontakter med liknande utskott inom medlemsstaternas nationella och regionala parlament, för att på så sätt främja den ömsesidiga förståelsen för framställningar som rör EU-frågor och se till att medborgarnas frågor besvaras så snabbt som möjligt på lämpligast möjliga nivå.

30.    Europaparlamentet betonar slutsatserna i sin resolution om konsekvenserna av omfattande urbanisering i Spanien och ber de spanska myndigheterna att, på samma sätt som de gjort hittills, fortsätta att utvärdera de åtgärder som vidtagits i det hänseendet.

31.    Europaparlamentet noterar att allt fler framställare vänder sig till Europaparlamentet för överklaganden i ärenden som ligger utanför EU:s behörighetsområde, till exempel för att beräkna pensionsförmåner, verkställa nationella domstolsbeslut och uppmärksamma nationella förvaltningars passivitet. Utskottet för framställningar har gjort sitt bästa för att vidarebefordra sådana klagomål till behöriga nationella myndigheter.

32.    Europaparlamentet anser visserligen att ett brett utnyttjande av Internet ska uppmuntras eftersom det underlättar kommunikationen med medborgarna, men efterlyser en lösning så att utskottet slipper belastas med ”icke-framställningar”. En sådan lösning skulle kunna vara att se över registreringsprocessen inom Europaparlamentet. Parlamentet uppmuntrar ansvarig personal att vidarebefordra de aktuella filerna till Enheten för korrespondens med medborgarna, snarare än att skicka dem till utskottet för framställningar.

33.    Europaparlamentet betonar behovet av att fortsätta verka för ökad insyn i handläggningen av framställningar: internt genom att konstant uppgradera tillämpningen för e-framställningar – vilken ger ledamöterna direkt tillgång till filer med framställningar – och externt genom att skapa en användarvändlig interaktiv portal för framställningar så att Europaparlamentet bättre når ut till medborgarna. En portal skulle också kunna göra utskottets omröstningsrutiner och ansvarsområden tydligare för allmänheten.

34.    Europaparlamentet betonar vikten av att skapa en portal i flera steg för framställningar där medborgarna får information om vad de kan förvänta sig när de gör en framställning till Europaparlamentet och om vad parlamentet kan göra. Portalen kan också ha länkar till andra överklagandemöjligheter på EU‑nivå och nationell nivå. Parlamentet efterlyser en så detaljerad som möjligt beskrivning av unionens befogenheter på olika områden, så att förväxling mellan EU:s behörigheter och nationella behörigheter kan undvikas.

35.    Europaparlamentet inser att genomförandet av ett sådant initiativ inte är gratis, men uppmanar med kraft de aktuella administrativa enheterna att samarbeta med utskottet för framställningar för att hitta de lämpligaste lösningarna eftersom en sådan portal får oerhört stor betydelse, inte bara genom att förbättra kontakten mellan parlamentet och EU:s medborgare, utan också genom att minska antalet otillåtliga framställningar.

36.    Europaparlamentet framhåller att en omedelbar förbättring av den befintliga webbplatsen är nödvändig fram till dess att man har hittat en tillfredsställande lösning på resursproblemet.

37.    Europaparlamentet välkomnar godkännandet av parlamentets nya arbetsordning och översynen av bestämmelserna om handläggningen av framställningar. Parlamentet uppmuntrar sekretariatets och de politiska företrädarnas arbete med ändrade riktlinjer för ledamöterna om interna rutiner och bestämmelser för utskottet för framställningar. Ett sådant dokument hjälper ledamöterna i deras arbete och ökar insynen i processen kring framställningar.

38.    Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till relevanta administrativa avdelningar att vidta de åtgärder som krävs för att skapa ett digitalt register där medborgarna i enlighet med artikel 202 kan ge eller dra tillbaka sitt stöd för en framställning.

39.    Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar, nationella utskott för framställningar och nationella ombudsmän eller motsvarande behöriga organ.

• [1]  (KOM(2009)622 slutlig), 11.11.2009.
• [2]  Europaparlamentets resolution av den 7 maj 2009 med en uppmaning till kommissionen om framläggande av ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om genomförande av medborgarinitiativet, P6_TA (2009)0389.
• [3] Action Plan on an integrated approach for providing Single Market Assistance Services to citizens and business (Handlingsplan om en integrerad strategi för att ge medborgarna och företagen stödtjänster för inre marknadsfrågor), arbetsdokument, SEK (2008)1882.
• [4]  Europaparlamentets resolution av den 16 december 2008 om oseriösa katalogföretag, EUT C 45E, 23.2.2010, s. 17–22.

MOTIVERING

Inledning

Det kan vara på sin plats att inleda det här årliga betänkandet med att framhålla att 2009 inte var ett vanligt år. Snarare var det ett mycket ovanligt år, präglat av valet till Europaparlamentet och Lissabonfördragets ikraftträdande. Den senare händelsen kommer säkert att påverka utskottets arbete de närmaste åren, medan den förra fick ett markant inflytande på utskottets dagliga arbete.

Till skillnad från andra utskott i Europaparlamentet är inte verksamhetsplanen i utskottet för framställningar centrerad kring kommissionens lagstiftningsprogram. Den kretsar istället kring medborgarna som utövar sin rätt att göra framställningar till Europaparlamentet. 2009 var året då vi gick över från den sjätte till den sjunde mandatperioden och de nya ledamöterna i utskottet behövde sätta sig in i arbetet. Trots en ordentlig genomgång av framställningarna vid mandatperiodens slut fördes många ärenden över till den nya perioden. Ledamöterna måste därför snabbt sätta sig in i dessa samtidigt som nya framställningar strömmade in. Processen gick dock smidigt och både det förra och det nuvarande utskottet gjorde sitt bästa för att framställarna inte skulle drabbas av övergången. Andra delar av utskottets vanliga arbete, till exempel undersökningsresor, måste dock skjutas fram till 2010.

Mot bakgrund av detta är avsikten med betänkandet om 2009 års arbete att ge en heltäckande bild av utskottets verksamhet under året och skapa ökad förståelse för vad det innebär att göra framställningar till Europaparlamentet, vilket resultat processen kan ge, framgångar och begränsningar.

Statistik om till exempel antalet mottagna framställningar som avslutats eller behandlats av utskottet samt om berörda länder och ämnen är ett viktigt kvantitativt verktyg vid bedömningen av utskottets arbete. Ytterligare faktorer, som förbindelserna med andra EU-institutioner, nationella och regionala myndigheter eller institutionella förändringar som direkt påverkar utskottets arbete, ger sammantaget en heltäckande bild.

Sist men inte minst redovisas i betänkandet vilka framsteg som gjorts avseende genomförandet av tidigare rekommendationer för att förbättra utskottets arbete, samt belyses några av de största utmaningarna framöver mot bakgrund av Lissabonfördragets ikraftträdande.

Att göra framställningar till Europaparlamentet är en grundläggande rättighet som anges i artikel 227 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (f.d. artikel 194)

Genom Lissabonfördragets ikraftträdande bekräftas än en gång rätten att inge framställningar till Europaparlamentet som en hörnsten i EU-medborgarskapet. I artikel 227 i det nya fördraget (f.d. artikel 194) anges att varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat ska ha rätt att ensam eller tillsammans med andra medborgare eller personer göra en framställning till Europaparlamentet i frågor som hör till unionens verksamhetsområden.

Artikelns formulering ger en heltäckande bild av vad det betyder att göra framställningar till Europaparlamentet: ett verktyg som ger medborgarna rätt att till Europaparlamentet framföra vilka problem EU-politikens och lagstiftningens inverkan får på deras vardag. Årlig statistik visar att de flesta medborgare vänder sig till Europaparlamentet för att få hjälp i frågor kring miljö, grundläggande rättigheter, rättvisa, den inre marknaden etc. Andra försöker göra sin röst hörd genom att lägga fram förslag om hur EU:s politik ska utvecklas. Sist men inte minst måste man tänka på hur många medborgare som vänder sig till Europaparlamentet för att överpröva beslut som fattats av nationella myndigheter. Flertalet av dessa framställningar handlar om att EU:s lagstiftning inte genomförs korrekt. Andra framställningar gäller klagomål mot nationella domslut eller förvaltningarnas bristfälliga genomförande. I sådana ärenden kan inte Europaparlamentet göra mycket eftersom de ligger utanför unionens behörighet.

Enligt statistiken tog Europaparlamentet emot 1 924 framställningar under 2009, något fler än de 1 849 som kom in 2008. Det bör också nämnas att en så liten skillnad tyder på en viss stagnation efter den ständigt stigande trend som noterats efter unionens utvidgning 2004 och 2007.

Omkring 46 procent av de framställningar som togs emot 2009 var tillåtliga, ungefär lika stor andel som 2008. Av de 688 tillåtliga framställningarna hänvisades 655 till kommissionen för upplysningar. Kommissionen utarbetade omkring 300 meddelanden som gällde framställningar registrerade 2009. Vad gäller otillåtliga framställningar är förhållandet ungefär detsamma som året före (812 jämfört med 818). Eftersom andelen otillåtliga framställningar fortfarande är relativt hög (lite mer än hälften av de framställningar som tagits emot) är det uppenbart att insatserna bör förstärkas för att genomdriva tidigare och aktuella rekommendationer om bättre information till medborgarna om vilken behörighet EU har.

Beslut om tillåtlighet	Antal framställningar	%	Antal framställningar	%
	2009		2008
Tillåtlig	688	45,9	708	46,4
Otillåtlig	812	54,1	818	53,6
Tillåtlig och avslutad	420	i.u	354	i.u
Framställning vidarebefordrad till kommissionen för yttrande	655	i.u	729	i.u
Framställning vidarebefordrad till annat organ för yttrande	33	i.u	53	i.u
Framställning vidarebefordrad till annat organ för kännedom	207	i.u	207	i.u
Ej angivet	4	i.u	6	i.u

Det bör också noteras att omkring två tredjedelar av 2009 års framställningar, dvs. 1 232 stycken, avslutades på ett tidigt stadium i förfarandet, antingen på grund av att de förklarades otillåtliga eller på grund av att de visserligen var tillåtliga men kunde avslutas direkt efter det att framställarna fått information kring de ärenden de tagit upp eller för att de vidarebefordrades till andra utskott inom parlamentet på grund av att de föll inom deras ansvarsområde. Än en gång var statistiken för 2009 jämförbar med 2008 års siffror, vilket framgår av uppgifterna nedan.

2009
Beslut om tillåtlighet	Antal framställningar	Procent
Tillåtlig	1 062	56,3
Otillåtlig	818	43,4
Inte angivet	6	0,3

2008
Beslut om tillåtlighet	Antal framställningar	Procent
Tillåtlig	1,108	57,6
Otillåtlig	812	42,2
Inte angivet	4	0,2

Man bör mot bakgrund av detta komma ihåg att ledamöterna upprepade gånger har uppmärksammat de så kallade icke-framställningarna och förklarat att handläggningen av dem är onödigt tidskrävande. Det finns visserligen ingen definition av en icke-framställning, men en tydlig åtskillnad bör göras mellan sådana inlagor och de framställningar som bedöms otillåtliga på grund av att de faller utanför EU:s behörighetsområden. En icke-framställning kan vanligtvis beskrivas som ett kort personligt uttalande eller en kommentar om EU:s politik eller om hur den bör utvecklas.

Det framgår i det hänseendet tydligt på Europaparlamentets webbsida för framställningar att utskottet för framställningar inte handlägger några förfrågningar om upplysningar, inte heller allmänna kommentarer om EU-politiken. Medborgarna informeras också om att framställningar med stötande språk eller som saknar relevant innehåll varken handläggs eller besvaras av utskottet. Slutsatsen är därmed att utskottet måste lägga ännu större vikt vid att förklara för medborgarna vad det betyder att göra en framställning till Europaparlamentet och förbättra registreringsprocessen inom Europaparlamentet.

Jämfört med 2008 noterades få förändringar i fråga om de länder som oftast berörs. EU som helhet ligger därmed på första plats, följt av Tyskland, Spanien, Italien och Rumänien (de två senare har bytt plats sedan 2008). Överraskande nog ligger Malta sist i tabellen, efter Slovenien och Lettland, eftersom enbart nio framställningar gällde detta land, till skillnad från 20 förra året.

2009
Berört land	Antal framställningar	%
Europeiska unionen	403	18,6
Tyskland	298	13,8
Spanien	279	12,9
Italien	176	8,1
Rumänien	143	6,6
Polen	100	4,6
Övriga	764	35,3

2008
Berört land	Antal framställningar	%
Europeiska unionen	330	15,9
Tyskland	265	12,8
Spanien	226	10,9
Rumänien	207	10,0
Italien	184	8,9
Polen	105	5,1
Förenade kungariket	99	4,8
Grekland	97	4,7
Frankrike	86	4,1

Som tidigare nämnts är miljö fortfarande det största problemområdet för framställarna, följt av grundläggande rättigheter, rättvisa och den inre marknaden. Antalet framställningar som gäller återlämning av egendom minskade 2008.

2009
Ämnen	Antal framställningar	Procent
Miljö	228	9,7
Grundläggande rättigheter	164	7,0
Rättvisa	159	6,8
Inre marknaden	142	6,0
Egendom & återlämning	133	5,6
Sysselsättning	105	4,5
Hälsa	104	4,4
Transport	101	4,3
Sociala frågor	93	4,0
Utbildning & kultur	82	3,5
Övriga	1 043	44,3

2008
Ämnen	Antal framställningar	Procent
Miljö	311	12,8
Grundläggande rättigheter	208	8,6
Egendom & återlämning	149	6,1
Rättvisa	147	6,1
Inre marknaden	130	5,4
Sociala frågor	118	4,9
Transport	117	4,8
Hälsa	116	4,8
Utbildning & kultur	105	4,3
Sysselsättning	89	3,7
Övriga	938	38,6

Att miljön är en konstant källa till bekymmer för EU-medborgarna är ingen överraskning. EU-lagstiftningen på området vilar på subsidiaritetsprincipen och gränsen mellan nationell behörighet och EU:s behörighet är inte alltid tydlig för medborgarna, som vänder sig till Europaparlamentet för stöd när de känner att de regionala eller nationella myndigheterna inte lyssnar. Utskottet välkomnade i det här sammanhanget kommissionens meddelande om genomförande av Europeiska gemenskapens miljölagstiftning (KOM (2008)0773) som ett första steg mot bättre kontroller av genomförandet på området[1].

När det gäller de grundläggande rättigheterna bör åtskillnad göras mellan å ena sidan framställningar som hävdar att justitiemord begåtts eller att nationella domslut inte verkställts eller att rätten till rättvis juridisk prövning inte beaktats på nationell nivå, och å andra sidan framställningar som åberopar skyddet av rättigheter enligt EU:s lagstiftning och rättspraxis om den inre marknaden.

Under 2009 godkände därför utskottet Diana Wallis arbetsdokument om kommissionens meddelande ”Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst”, det så kallade ”Stockholmsprogrammet”. Här blir ett antal problem belysta som framkommit i framställningarna, bland annat svårigheter för familjemedlemmar från tredjeland att få uppehållstillstånd i det land där de är bosatta (framför allt i Förenade kungariket), olika tolkningar av EG-direktivet 2004/38 i fråga om kriterier för att ha rätt till permanent uppehållstillstånd, problem när framställare ska utöva sin rösträtt eller få sina kvalifikationer erkända. Utskottet rekommenderade vid flera tillfällen framställarna att utnyttja Solvit, en informell kanal som kan ge effektiva lösningar på kort tid. Restriktioner kring dataskyddet förhindrar utskottet från att själv vidarebefordra framställningar till Solvit och utskottet kan därför bara rekommendera framställarna att utnyttja tjänsten. Det är därför upp till framställaren att besluta om denne vill använda sig av Solvit och även om man vill meddela utskottet hur resultatet utföll.

Några smärre förändringar märks också om man delar in antalet framställningar efter språk: Under 2009, precis som 2008, är tyska och engelska fortfarande de två stora språken i framställningarna, medan italienska och spanska har bytt plats. Slovenska, maltesiska och estländska kommer sist.

2009
Språk	Antal framställningar	Procent
Tyska	548	28,5
Engelska	343	17,8
Spanska	237	12,3
Italienska	203	10,6
Polska	116	6,0
Rumänska	110	5,7
Franska	107	5,6
Övriga	260	13,5

2008
Språk	Antal framställningar	Procent
Tyska	437	23,2
Engelska	395	20,9
Italienska	222	11,8
Spanska	193	10,2
Rumänska	155	8,2
Franska	131	6,9
Polska	101	5,4
Grekiska	87	4,6
Övriga	165	8,7

Indelat efter medborgarskap är tyskarna fortfarande mest aktiva följda av spanjorer och italienare (även i den statistiken har Spanien och Italien bytt plats jämfört med 2008). Rumänska, polska och brittiska framställare kommer härnäst. På sista plats finns medborgare i Republiken Tjeckien, Estland och Luxemburg som tillsammans skickade in elva framställningar 2009.

2009
Framställaren medborgare i	Antal fram-ställningar	Procent
Tyskland	496	25,8
Spanien	237	12,3
Italien	219	11,4
Rumänien	150	7,8
Polen	131	6,8
Förenade kungariket	121	6,3
Frankrike	79	4,1
Grekland	78	4,1
Övriga	414	21,5

2008
Framställaren medborgare i	Antal fram-ställningar	Procent
Tyskland	412	21.8
Italien	245	12.9
Spanien	197	10,4
Rumänien	189	10,0
Förenade kungariket	144	7,6
Polen	112	5,9
Grekland	102	5,4
Frankrike	91	4,8
Övriga	400	21,1

I fråga om framställningarnas format är en sak klar: framställarna använder hellre formuläret på Internet än skriver traditionella brev (62,6 procent av framställningarna som mottogs 2009 skickades med e-post, jämfört med 59,2 procent 2008).

2009
Framställningens format	Antal framställningar	%
e-brev	1 204	62,6
Vanligt brev	720	37,4

2008
Framställningens format	Antal framställningar	%
e-brev	1 117	59,2
Vanligt brev	769	40,8

Statistiken är visserligen ett användbart instrument som gör att utskottet kan bedöma verksamheten varje år, men bör ändå tolkas försiktigt eftersom olika faktorer kan påverka det övergripande resultatet. Framställningar kan till exempel gälla ett eller flera områden eller ett eller flera länder, de kan lämnas in av enskilda personer eller sammanslutningar och i vissa fall har de utformats som kampanjer med ett stort antal medföljande underskrifter. Dessutom kan framställarna välja att skicka in handlingar på sitt modersmål eller något annat av EU:s officiella språk.

Statistiken visar ändå att slutsatserna från tidigare år håller. Som tidigare nämnts visar alltså flertalet av de framställningar som förklarats otillåtliga att det råder stor sammanblandning mellan EU:s behörighet och nationell dito, EU:s institutioner och Europarådets dito, framför allt domstolen för de mänskliga rättigheterna. Tidigare uppmaningar om att förstärka insatserna för bättre information till medborgarna om vad processen med framställningar egentligen innebär och vad som kan uppnås när en framställning görs till Europaparlamentet är därför lika aktuella som någonsin.

En väg att gå kan vara att förbättra webbsidan för framställningar på Europaparlamentets portal så att medborgare som skickar in framställningar via webben får alla nödvändiga uppgifter om Europaparlamentets behörighet, om bedömningen av framställningar, utskottets arbete och möjligheten att snabbare få upprättelse genom andra tillgängliga nätverk på EU‑nivå eller nationell nivå (Solvit, Europeiska konsumentnätverket, Europeiska ombudsmannen, nationella ombudsmän eller nationella parlamentsutskott för framställningar).

I tidigare betänkanden har vi uppmanat till att olika besvärsvägar på EU-nivå tydligt ska lyftas fram genom att en samlad kontaktpunkt skapas där medborgarna kan få vägledning när de söker upprättelse för påstådda överträdelser av sina rättigheter. Det är fortfarande ett mycket viktigt mål. Kommissionens initiativ att omorganisera de formella och informella besvärsmekanismerna på sidan Dina rättigheter på webbplatsen europa.eu är därför ett mycket viktigt steg framåt. Men det behövs ännu tydligare åtskillnad mellan formella (klagomål till kommissionen, framställningar till Europaparlamentet, klagomål till Europeiska ombudsmannen) och informella mekanismer (Solvit, europeiska konsumentnätverket m fl.). En mer interaktiv webbplats kunde utvecklas så att medborgarna får de uppgifter de behöver innan de bestämmer sig för att vända sig till den ena eller andra institutionen med hjälp av den ena eller andra mekanismen.

Förbindelser med kommissionen

Europeiska kommissionen är fortfarande utskottets naturliga partner vid handläggningen av framställningar eftersom ledamöterna behöver expertisen hos kommissionens enheter för att kunna utreda de frågor som väcks i framställningarna. Arbetskontakterna mellan de båda institutionerna har förbättrats efterhand och utskottet trycker fortfarande på kommissionen för att dess svarstider i undersökningsförfrågningar ska förbättras. En punkt som fortfarande behöver diskuteras av de båda parterna är på vilket sätt kommissionen ska informera utskottet om hur överträdelseförfaranden med direkt anknytning till framställningar fortskrider.

Kommissionen hävdar att dess beslut om överträdelser offentliggörs varje månad, men de offentliggörs enbart från och med etappen med motiverade yttranden och därefter, förutom när domstolens beslut inte följs. I sådana fall godkänns offentliggörandet från etappen med formellt meddelande såvida inte kommissionen beslutar något annat. Mot bakgrund av antalet fall och det faktum att det är svårt att förutse hur snabbt ett givet ärende framskrider samt att det inte finns något sökverktyg för att hitta specifika överträdelser, innebär en månatlig övervakning av dessa uppgifter ett onödigt slöseri med mänskliga resurser och tid. Därför bör ytterligare åtgärder vidtas så att kommissionen automatiskt meddelar utskottet om framstegen i överträdelseförfaranden som rör framställningar.

Kontakterna med Europeiska ombudsmannen – utfrågningar av kandidater till posten

En av utskottets viktiga prioriteringar 2009 var att hålla utfrågningar av kandidaterna till posten som europeisk ombudsman. Ledamöterna, varav många var nya i utskottet och även i Europaparlamentet, utförde sitt uppdrag väl.

Det första betänkandet som antogs av det nya utskottet gällde Europeiska ombudsmannens verksamhet[2] 2008. Här betonades ombudsmannens roll för att skydda EU-medborgarnas intressen gentemot unionens institutioner och organ och hur den har utvecklats under de 14 år sedan ämbetet inrättades, inte minst på grund av att institutionen i sig varit oberoende och att Europaparlamentet har utövat sin demokratiska kontroll genom att ha insyn i verksamheten.

Ledamöterna betonade sin övertygelse att ombudsmannens roll består i att öka öppenheten och ansvarsskyldigheten i EU:s beslutsfattande och förvaltning. Ombudsmannen är därför ett vitigt bidrag i arbetet mot en union där beslut ska fattas ”så öppet och så nära medborgarna som möjligt”[3]. Ledamöterna uppmanade ombudsmannen att fortsätta sitt arbete med att höja medvetenheten om uppdraget och effektivt främja sin verksamhet.

Slutsatser

Om 2009 var ett övergångsår ser 2010 ut att bli ett utmaningarnas år för utskottet. Kommissionen förväntas lägga fram sitt förslag till förordning för Europaparlamentet och rådet om medborgarinitiativet och utskottet ska då utarbeta ett yttrande till det förslag till betänkande som görs av utskottet för konstitutionella frågor. Lissabonfördragets ikraftträdande innebär att stadgan om de grundläggande rättigheterna blir rättsligt bindande. Det är i dagsläget svårt att förutse hur det kommer att påverka utskottets arbete, men grundläggande rättigheter är ett av de ämnen som ständigt tas upp i framställningarna. Ytterligare förtydliganden om hur stadgan ska tillämpas kommer troligen att behövas inom en snar framtid.

BILAGOR

Berört land	2009			2008
	Antal fram-ställningar	Tillåtliga	Otillåtliga	Antal fram-ställningar	Tillåtliga	Otillåtliga
Europeiska unionen	403	341	61	330	286	43
EU-medlemmar	1,630			1,647
Tyskland	298	144	152	265	127	137
Spanien	279	196	83	226	151	74
Italien	176	110	66	184	97	86
Rumänien	143	46	97	207	70	136
Polen	100	27	72	105	26	79
Förenade kungariket	83	60	23	99	64	35
Grekland	74	37	37	97	40	57
Frankrike	73	43	30	86	56	29
Bulgarien	56	24	32	65	37	28
Irland	37	18	19	58	37	21
Portugal	37	21	16	24	10	14
Nederländerna	35	24	11	24	19	4
Österrike	34	24	9	20	13	7
Belgien	30	21	9	32	21	10
Ungern	25	19	6	18	9	9
Finland	20	7	13	36	9	27
Slovakien	19	5	14	9	3	6
Sverige	17	7	10	12	6	6
Danmark	14	7	7	6	1	5
Litauen	14	7	7	7	2	5
Cypern	13	8	5	9	3	6
Republiken Tjeckien	13	8	5	15	9	6
Slovenien	12	2	10	7	2	5
Lettland	11	4	7	7	3	4
Malta	9	6	3	21	16	5
Estland	4	1	3	2	2	0
Luxemburg	4	3	1	6	4	2

Framställningens språk	Antal framställningar
	2009	2008
Tyska	548	437
Engelska	343	395
Spanska	237	193
Italienska	203	222
Polska	116	101
Rumänska	110	155
Franska	107	131
Grekiska	61	87
Nederländska	46	33
Bulgariska	37	31
Portugisiska	27	26
Finska	19	35
Ungerska	16	15
Slovakiska	11	5
Danska	9	4
Svenska	8	6
Lettiska	7	2
Litauiska	7	2
Tjeckiska	4	3
Slovenska	4	2
Maltesiska	2	0
Estländska	1	1
Blandade språk	1	0
Ej angivet	0	0
Totalt	1 924	1 886

Framställare medborgare i	Antal framställningar
	2009	2008
EU-medlemmar	1 879	1 845
Tyskland	496	412
Spanien	237	197
Italien	219	245
Rumänien	150	189
Polen	131	112
Förenade kungariket	121	144
Frankrike	79	91
Grekland	78	102
Bulgarien	54	60
Nederländerna	44	33
Österrike	38	21
Portugal	32	25
Irland	31	59
Belgien	27	31
Finland	26	40
Ungern	17	20
Slovakien	14	8
Danmark	13	5
Sverige	13	10
Lettland	11	5
Malta	11	16
Slovenien	10	5
Cypern	8	1
Litauen	8	5
Republiken Tjeckien	6	6
Estland	3	1
Luxemburg	2	2

• [1]  Yttrande från utskottet för framställningar om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning (2007) (2008/2337(INI). Föredragande Diana Wallis (31.03.2009).
• [2]  Betänkande om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2008 (2009/2088(INI)), Chrysoula Paliadeli (A7/0020/2009).
• [3]  Avdelning I, artikel 1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C115/9.05.2008, s. 0016).

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	1.6.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	20 0 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Margrete Auken, Elena Băsescu, Victor Boştinaru, Simon Busuttil, Michael Cashman, Bairbre de Brún, Pascale Gruny, Carlos José Iturgaiz Angulo, Peter Jahr, Lena Kolarska-Bobińska, Erminia Mazzoni, Willy Meyer, Mariya Nedelcheva, Nikolaos Salavrakos, Angelika Werthmann, Tatjana Ždanoka
Slutomröstning: närvarande suppleant(er)	Pablo Arias Echeverría, Kinga Göncz, Marian Harkin, Axel Voss
Slutomröstning: närvarande suppleant(er) (art. 187.2)	Enrique Guerrero Salom, Andres Perello Rodriguez