Förfarande : 2009/2171(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0192/2010

Ingivna texter :

A7-0192/2010

Debatter :

PV 20/09/2010 - 24
CRE 20/09/2010 - 24

Omröstningar :

PV 21/09/2010 - 5.9
CRE 21/09/2010 - 5.9
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0327

BETÄNKANDE     
PDF 187kWORD 125k
24.6.2010
PE 439.340v03-00 A7-0192/2010

om minskning av fattigdomen och skapande av arbetstillfällen i utvecklingsländerna: åtgärder som ska vidtas

(2009/2171(INI))

Utskottet för utveckling

Föredragande: Eleni Theocharous

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om minskning av fattigdomen och skapande av arbetstillfällen i utvecklingsländerna: åtgärder som ska vidtas

(2009/2171(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, i vilken millennieutvecklingsmålen formuleras som kriterier som kollektivt fastställts av det internationella samfundet för att utrota fattigdomen,

–   med beaktande av de åtaganden om biståndsstorlek, bistånd till de afrikanska länderna söder om Sahara och biståndskvalitet som gjordes av G8-gruppen vid toppmötet i Gleneagles 2005,

–   med beaktande av Parisdeklarationen om biståndets effektivitet av den 2 mars 2005 och slutsatserna från högnivåforumet vid dess sammanträde i Accra den 2–4 september 2008 angående uppföljningen av Parisdeklarationen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”EU:s bistånd: Mer, bättre och snabbare” (KOM(2006)0087),

–   med beaktande av FN-rapporten ”Rethinking poverty – Report on the World Social Situation 2010”,

–   med beaktande av FN:s generalsekreterares årsrapporter om genomförandet av målen i millenniedeklarationen,

–   med beaktande av det gemensamma uttalandet från rådet och representanter för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om EU:s utvecklingspolitik: ”Europeiska samförståndet”(1), som undertecknades den 20 december 2005,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (Instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI))(2),

–   med beaktande av Abujadeklarationen som antogs av de afrikanska stats- och regeringscheferna om hiv/aids, tuberkulos och andra relaterade smittsamma sjukdomar av den 27 april 2001,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(3),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 21 juni 2007 ”Främjande av sysselsättning genom EU:s utvecklingssamarbete”,

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land” (KOM(2001)0252),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om utbildningens betydelse för fattigdomsbekämpningen i utvecklingsländerna” (KOM(2002)0116),

–   med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens resolution av den 3 december 2009 om de internationella styrelseformerna och reformen av de internationella organisationerna,

–   med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete och ILO:s globala sysselsättningspakt, som antogs i fullständig enighet den 19 juni 2009 vid Internationella arbetskonferensen,

–   med beaktande av ILO:s rapport med titeln ”World of Work Report 2009: The Global Jobs Crisis and Beyond”, som offentliggjordes i december 2009,

–   med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om millennieutvecklingsmålavtalen(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 april 2006 om biståndets effektivitet och korruptionen i utvecklingsländerna(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2009 om en strategi för EG:s utvecklingsbistånd till hälso- och sjukvård i Afrika söder om Sahara(7),

–   med beaktande av studien från 2009 av Megapesca Lda med titeln ”Overall evaluation study of the Fisheries Partnership Agreements policy”,

–   med beaktande av de pågående reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken och av den gemensamma fiskepolitiken,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7‑0192/2010), och av följande skäl:

A. En stark och hållbar ekonomisk tillväxt i en stabil företagsvänlig miljö bidrar till att skapa rikedom och sysselsättning och är därför den säkraste och mest hållbara vägen ur fattigdom.

B.  Svält, undernäring och utestängning av miljontals människor från tillgången till mat och grundläggande offentliga tjänster är konsekvenser av ekonomisk politik, jordbrukspolitik och handelspolitik på nationell och internationell nivå.

C. En säker och korruptionsfri rättsmiljö är en förutsättning för att företagandet ska blomstra.

D. Medlemsstaterna inom EU-15 har åtagit sig att avsätta 0,7 procent av sin BNI till offentligt utvecklingsbistånd senast 2015, jämfört med de nuvarande nivåerna för det offentliga utvecklingsbiståndet på omkring 0,4 procent.

E.  Minskad fattigdom och en konsekvent politik för utveckling är nu skyldigheter enligt EU‑fördraget.

F.  Det är viktigt att stödja utvecklingsländernas strävanden för att uppnå ett så högt mervärde som möjligt i sina egna länder, vilket kräver en industriell utvecklingsstrategi som dock måste uppfylla kraven för en hållbar utveckling, särskilt i fråga om miljöskydd.

G. Varken EU:s givare eller utvecklingsländernas regeringar har lyckats leva upp till sina riktmärken för utgifter för hälsa och utbildning.

H. Utvecklingsländerna står inför en allvarlig brist på kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal. Bristen på kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal i industriländerna är en faktor som försämrar utvecklingsländernas ömtåliga hälso- och sjukvårdssystem. Många yrkesarbetare inom hälso- och sjukvårdssektorn och andra sektorer återvänder av många olika skäl inte hem för att hjälpa sin egen hembygd.

I.   Den aktuella krisen i fråga om livsmedelspriser har visat på den fortsatta betydelsen av jordbruks- och livsmedelstryggheten i fattiga länder.

J.   90 procent av EU:s medborgare stöder utvecklingssamarbetet, även om den ekonomiska nedgången hotar att försvaga detta stöd.

K. G20 har lovat att vidta stränga åtgärder mot skatteparadis.

L.  Skatteflykt och olaglig kapitalflykt från utvecklingsländerna motsvarar ett många gånger högre värde än utvecklingsbiståndet.

M. Penningöverföringar står för ett större kapitalinflöde i utvecklingsländerna än det offentliga utvecklingsbiståndet.

N. 2,7 miljarder människor har för närvarande ingen tillgång till kredit.

O. För att minska fattigdomen är det inte bara nödvändigt att skapa sysselsättning utan även arbetstillfällen av god kvalitet.

P.  De fattigaste länderna är allvarligt underrepresenterade i internationella institutioner och globala forum.

Q. Sociala skyddssystem har visat sig vara kraftfulla instrument för att minska fattigdomen och öka den sociala sammanhållningen. Majoriteten av jordens befolkning saknar ett tillräckligt socialt skydd.

I. Utmaningar för utvecklingsländerna

Beträffande ekonomin

1.  Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländernas regeringar att diversifiera sina ekonomier genom att utveckla sin tillverkningssektor och att undvika att överbelasta företagen med alltför omfattande byråkrati – särskilt små och medelstora företag, som skapar arbetstillfällen och sysselsättning.

2.  Europaparlamentet uppmanar alla utvecklingsländer att underteckna ILO:s agenda för anständigt arbete och FN:s initiativ ”Social Protection Floor” (om grundläggande socialt skydd) för att garantera tillfredsställande arbetsnormer, höga och omfattande sociala skyddsnivåer som når ut till de fattigaste och mest marginaliserade människorna och en verklig social dialog, samt att framför allt utnyttja arbetsintensiva projekt.

3.  Europaparlamentet understryker vikten av att underteckna och genomföra de olika ILO‑konventionerna om internationella arbetsnormer, och rekommenderar att bestämmelserna i ILO:s resolution ”Recovering from the crisis: A Global Jobs Pact” tillämpas.

4.  Europaparlamentet begär att rätten till frihet från tvångsarbete och särskilt från barnarbete respekteras utan undantag, eftersom barn utan utbildning döms till ett liv i fattigdom.

5.  Europaparlamentet begär att särskild tyngdpunkt läggs på att bekämpa barnarbete och i stället skapa arbetstillfällen för vuxna och möjliggöra en passande skolutbildning för barnen.

6.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna att prioritera åtgärder för att tillgodose grundläggande sociala behov och att främja skydd av barn och utsatta kvinnor, som drabbats hårt av krisen, samt utsatta ungdomar, okvalificerade och invandrade arbetstagare med låg inkomst, arbetstagare på landsbygden och funktionshindrade.

7.  Europaparlamentet påminner om att småföretag och mikroföretag, särskilt inom jordbrukssektorn, behöver tillräcklig finansiering för att bevara befintliga arbetstillfällen och skapa nya. Parlamentet uppmuntrar utvecklingsländerna att främja sparande och tillgång till lån, via mikrokrediter, mikroförsäkringar och innovativa lånemäklare, såsom postkontor på landsbygden eller mobila banktjänster.

8.  Europaparlamentet uppmanar EU att erkänna den sociala ekonomins (till exempel kooperativ) bidrag till skapandet av sysselsättning och främjandet av anständigt arbete i utvecklingsländerna, och att inkludera den sociala ekonomin i EU:s utvecklingsprogram och samarbetsstrategier.

9.   Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att utöka markägandet bland fattiga och fördrivna människor, till exempel genom att ge markockupanter i kåkstäder äganderätten till den mark där de lever.

10. Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingsländerna att så mycket som möjligt öka mångfalden i sina ekonomier så att de inte är helt beroende av ett begränsat antal varuslag, såsom jordbruksprodukter avsedda för export.

11. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att respektera lokala traditioner avseende gemensam markanvändning för jordbruk i syfte att underlätta för befintliga småjordbruk och skydda dem.

12. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att betrakta jordbrukssektorns utveckling och livsmedelstryggheten som prioriterade faktorer vid utarbetandet av landstrategier och nationella vägledande program.

13. Europaparlamentet påminner om att styrelseformer ingår i begreppet ”en rättvis stat”, det vill säga en stat som garanterar demokrati och medborgerliga rättigheter. En rättvis stat sköter de grundläggande statliga funktionerna, såsom rättsväsende, sjukvård, utbildning och förvaltning, och främjar och skyddar samtidigt den enskilda individens rättigheter och grundläggande friheter.

Beträffande medborgarskap och styrelseformer

14. Europaparlamentet uppmanar alla utvecklingsländer att omgående underteckna FN:s konvention mot korruption och att effektivt genomföra dess bestämmelser. Parlamentet uppmanar också EU:s medlemsstater och företag att respektera FN‑konventionen.

15. Europaparlamentet anser att EU:s medlemsstater bör vara förebilder för utvecklingsländerna när det gäller budgetdisciplin, skatteindrivning och god förvaltning.

16. Europaparlamentet anser att åtgärder mot korruption även bör vidtas för den privata sektorn och att det internationella samarbetet bör fördjupas, till exempel genom informationsutbyte och program för återvinning av tillgångar.

17. Europaparlamentet uppmanar alla utvecklingsländer att främja oberoende parlament som effektivt kan bidra till att fördjupa demokratin genom att fritt utöva sina lagstiftnings-, budget- och kontrollfunktioner. Parlamentet framhåller också att det finns ett enormt behov av en oberoende och ordentligt utbyggd rättsapparat.

18. Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländernas regeringar att maximera de civila samhällsorganisationernas delaktighet i utformningen och övervakningen av den offentliga politiken.

19. Europaparlamentet betonar att arbetsmarknadsparterna spelar en viktig roll i den ekonomiska utvecklingen och kan stärka sammanhållningen i samhället. Därför bör inrättande och utvidgning av sådana representativa organisationer främjas.

20. Europaparlamentet kräver att föreningsfriheten för fackföreningar och rätten till kollektivförhandlingar respekteras utan undantag, så att anständiga arbetsvillkor genomdrivs, förbättras och skyddas.

21. Europaparlamentet uppmanar alla stater som har infört lagar som begränsar friheten för det civila samhällets organisationer att upphäva dessa lagar.

22. Europaparlamentet begär att rätten till frihet från diskriminering – dvs. rätten att arbeta och behandlas lika oavsett kön, etniskt ursprung, ålder, funktionshinder eller sexuell läggning – respekteras som en nyckelprincip i kampen mot fattigdom.

23. Europaparlamentet begär att kvinnornas rättsliga och sociala situation avsevärt förbättras, så att man undviker diskriminering och drar nytta av kvinnornas potentiella bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen.

24. Europaparlamentet stöder utvecklingsländernas insatser för att stärka och fördjupa den regionala integrationen genom frihandelsområden, regionala ekonomiska samfund, regionala utvecklingsbanker etc.

II. Gemensamma utmaningar

25. Europaparlamentet upprepar sitt krav på att minst 20 procent av anslagen i utvecklingsländernas nationella budgetar och av EU:s utvecklingsbistånd ska avsättas till hälso- och sjukvård och grundläggande utbildning.

26. Europaparlamentet efterlyser en omläggning av privatiseringspolitiken, särskilt när det gäller nyttigheter såsom vatten, sanitet och tjänster av allmänt intresse, och uppmanar till en omprövning av staternas sociala roll i utvecklingsförvaltningen, inklusive statligt ägda företags roll som arbetsgivare och leverantörer av sociala tjänster.

27. Europaparlamentet uppmärksammar de sociala skyddssystemens viktiga roll såsom nämnts i ILO:s globala sysselsättningspakt och i FN:s initiativ for socialt skydd (Social Protection Floor Initiative). Parlamentet efterlyser därför en starkare tonvikt på sociala trygghetssystem för att förhindra ökad fattigdom och ta itu med sociala svårigheter, samtidigt som man bidrar till att stabilisera ekonomin och upprätthålla och främja anställbarheten.

28. Europaparlamentet begär att alla ska ha fri och obegränsad tillgång till utbildningssystemen, det vill säga till grundskola och högre utbildning samt yrkesutbildning, så att de lokala invånarna kan bli kvalificerade yrkesarbetare.

29. Europaparlamentet insisterar på att både biståndsgivande länder och utvecklingsländer måste uppfylla sina åtaganden om att genomföra millennieutvecklingsmålen till 2015.

30. Europaparlamentet stöder åtgärder, som exempelvis lönebidrag och sysselsättnings- och utbildningsmöjligheter som uppmuntrar lokala forskare och andra kvalificerade yrkesarbetare att stanna kvar och utöva sitt yrke i sin hembygd och som stärker hälso‑ och sjukvårdssystem som är tillgängliga för alla.

31. Europaparlamentet stöder skapandet av nya arbetsbefattningar inom utvecklingsländerna.

32. Europaparlamentet stöder åtgärder som innebär att man investerar i och bygger upp offentliga tjänster i allmänhet för att skapa sysselsättning och stärka statens kapacitet, inrättningar och den sociala sammanhållningen, såsom det anges i FN-rapporten ”Rethinking poverty”.

33. Europaparlamentet kräver att större fokus läggs på praktisk hälso- och sjukvård och att invånarna görs mer medvetna om fördelarna med medicinska behandlingar, t.ex. genom att man delar ut instrument för analys av blod och lär lokalbefolkningen att använda dem.

34. Europaparlamentet framhåller att utvecklingen av mänskliga resurser är oumbärlig i alla utvecklingsstrategier och avgörande för att skapa sysselsättning. Parlamentet uppmanar EU och utvecklingsländerna att analysera sysselsättningsbehoven och arbetsmarknaden, göra prognoser och förutse de viktigaste utmaningarna när det gäller anpassningen av yrkesutbildningen till sysselsättningsläget.

35. Europaparlamentet anser att alla utvecklingsstrategier särskilt ska uppmärksamma de mest utsatta och marginaliserade grupperna, framför allt kvinnor, barn, äldre och personer med funktionshinder.

36. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att tillgodose de grundläggande behoven och prioriterar därför särskilt åtgärder som främjar livsmedelssäkerhet och tillgång till dricksvatten.

37. Europaparlamentet framhåller problemet med barnarbete och bekräftar att det är ett av de största hindren för att uppnå en universell grundutbildning för alla barn och minska fattigdomen, och att det hindrar barnens sunda uppväxt och nödvändiga skolgång. Parlamentet kräver därför att man främjar samordningen mellan myndigheter och anpassningen av utbildningsbistånd och insatser mot barnarbete genom att stärka befintliga mekanismer, inklusive den globala arbetsgruppen för barnarbete och utbildning. Parlamentet uppmanar slutligen det internationella samfundet, alla berörda stater och EU att åta sig göra sitt yttersta för att utrota barnarbete som en särskild och brådskande åtgärd.

38. Europaparlamentet understryker betydelsen av jämställdhet mellan män och kvinnor för staters ekonomiska framgång, och kräver därför större ansträngningar för att även säkerställa jämställdhet mellan könen i ekonomin.

39. Europaparlamentet insisterar på att givare och partnerländer bör se till att jordbruksfrågor, särskilt frågor som rör småbrukare och små och medelstora, miljövänliga jordbruksindustriella företag, hamnar högre upp på utvecklingsagendan.

40. Europaparlamentet betonar att små jordbruk som är baserade på decentraliserade, miljövänliga och hållbara produktionsmedel underlättar skapandet av arbetstillfällen och en hållbar utveckling, eftersom de sysselsätter fler per hektar än stora jordbruk. Inom de små jordbruken spenderar jordbrukarna och de anställda proportionellt sett mer på sysselsättningsintensiva icke‑jordbruksprodukter.

41. Europaparlamentet begär att arbetstillfällen och sysselsättningsskapande insatser ska stödjas mer effektivt genom samordning av sysselsättningspolitiken och den makroekonomiska politiken. Den senare bör inte begränsas till kontrollen av inflation, handel och finansiella underskott, utan också inriktas på stabiliteten i den reala produktionen och sysselsättningen och i realinkomsterna.

42. Europaparlamentet stöder investeringar i miljövänliga arbetstillfällen och miljövänlig industri, exempelvis genom utveckling av förnybara energisystem och energieffektivitetssystem i fattiga länder, däribland solkraft till gagn för lokalsamhällen, som ett sätt att skapa hållbara energikällor och samtidigt skapa sysselsättning och skydda miljön.

43. Europaparlamentet kräver mer jämlika möjligheter och tillgång till kompetensutveckling samt utbildning och undervisning av hög kvalitet. Parlamentet begär att tillgången till krediter förbättras (inklusive mikrofinansiering), så att skapandet av arbetstillfällen främjas.

44. Europaparlamentet ser fram emot ett fördjupat samarbete mellan parlamentet och dess regionala motsvarigheter i utvecklingsländerna.

45. Europaparlamentet understryker vikten av att främja alternativa indikatorer förutom BNP för att mäta de sociala framstegen i utvecklingsländerna, särskilt när det gäller Stiglitzkommissionens förslag om mått på ekonomiska resultat och sociala framsteg.

46. Europaparlamentet begär att varje land och region utarbetar svar på den globala ekonomiska krisen och att dessa omfattar de åtgärder som nämns i Internationella arbetsorganisationens (ILO) politiska instrument ”A Global Jobs Pact”, så att investeringar i sysselsättningsintensiva och miljövänliga sektorer och sociala trygghetssystem underlättas.

III. Utmaningar för givarna

Beträffande bistånd

47. Europaparlamentet uppmanar alla rika länder, särskilt EU-länderna, att hålla sina löften angående biståndsanslag, det vill säga minst 0,7 procent av BNP senast 2015.

48. Europaparlamentet efterlyser en för medlemsstaterna gemensam fattigdomsdefinition för att identifiera relevanta arbetsområden och de parter som har rätt att ta emot utvecklingsbistånd från EU.

49. Europaparlamentet understryker att exportsubventioner har lett till dumpning av EU‑produkter på utvecklingsländernas marknader och bidragit till förlorade arbetsplatser genom att få lokala jordbruksprodukter, såsom frysta kycklingdelar, fläskkött, socker och konserverade tomater, att förlora sin konkurrenskraft och göra tillverkade industrivaror oekonomiska.

50. Europaparlamentet anser att en konsekvent politik kan åstadkomma positiva resultat när det gäller att skapa sysselsättning i utvecklingsländerna. Parlamentet efterlyser därför en förändring av EU:s yttre politik, eftersom den direkt påverkar utvecklingsländernas ekonomier. Den bör utformas så att den stöder utvecklingsländernas hållbara behov i syfte att bekämpa fattigdom, garantera en anständig inkomst och försörjning samt uppfylla grundläggande mänskliga rättigheter, däribland sociala och ekonomiska rättigheter och miljöskydd.

51. Europaparlamentet kräver att ytterligare och betydande finansiering avsätts för att hantera effekterna av klimatförändringarna och den globala ekonomiska krisen i utvecklingsländerna.

52. Europaparlamentet begär att grundutbildning och folkhälsa ska ligga till grund för utvecklingspolitiken och understryker att den aktuella situationen inte berättigar till någon minskning av de nationella utgifterna och det internationella stödet till dessa områden.

53. Europaparlamentet uppmanar EU att uppfylla sina handelsrelaterade åtaganden (Aid for Trade).

54. Europaparlamentet betonar att EU måste se över sin subventioneringspolitik, särskilt inom jordbrukssektorn, så att den överensstämmer med behoven för de små och medelstora jordbruksföretagen i EU, i syfte att göra det lättare för utvecklingsländerna att bedriva rättvis handel.

55. Europaparlamentet uppmanar återigen alla givare att bättre hålla sig till dagordningen för biståndseffektivitet, särskilt beträffande givarsamordning och ansvarsskyldighet.

56. Europaparlamentet insisterar på att kommissionen ska se till att den yttre dimensionen av den pågående reformen av den gemensamma fiskeripolitiken anpassas till EU:s utvecklingspolitik, eftersom de båda är direkt knutna till försörjningen för befolkningen i utvecklingsländerna.

57. Europaparlamentet understryker att fiskesektorn i många länder är av stor betydelse för sysselsättning och livsmedelstrygghet och att alla utvecklingsländer därför bör vara berättigade till EU:s sektorsstöd för att utveckla en egen hållbar fiskeindustri, forskning och åtgärder för att bekämpa illegalt, orapporterat och oreglerat fiske, oberoende av eventuella fisketillträdesavtal med Europeiska unionen.

58. Europaparlamentet understryker att EU:s sektorsstöd till fiskeindustrin i tredjeländer syftar till att skapa nya arbetstillfällen genom att utrusta dessa länders hamnar med rätt infrastruktur för att underlätta lokal lossning och bearbetning av fisk, och uppmanar kommissionen att övervaka och bekräfta att dessa mål uppnås, samt erbjuda tredjeländer ekonomiskt och tekniskt stöd för att förbättra deras förmåga att övervaka fisket i sina vatten och beslagta fartyg som ertappas vid överträdelser.

59. Europaparlamentet insisterar på att EU ska förenkla sin biståndsstruktur och därmed relaterade förfaranden.

60. Europaparlamentet efterlyser bättre samordning av kommissionens och EU‑medlemsstaternas utvecklingspolitik för att undvika att de olika politiska åtgärderna inverkar negativt på uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen.

61. Europaparlamentet förväntar sig, med tanke på att en konsekvent politik för utveckling nu är ett krav enligt fördraget, att EU:s politik på områden som jordbruk, handel, migration och fiskeri inte på något sätt kommer att undergräva utvecklingsinsatserna. Parlamentet avser att noga övervaka hur EU uppfyller denna skyldighet.

62. Europaparlamentet uppmanar givarna att göra kloka investeringar i utvecklingsutbildning för sina medborgare.

63. Europaparlamentet uppmuntrar givarländerna att utnyttja denna kris för att grundligt undersöka de befintliga möjligheterna till innovativa extra finansieringskällor för utveckling och fastställa nya sådana som gör det möjligt för utvecklingsländerna att diversifiera de egna inkomstkällorna och genomföra utgiftsprogram som är effektiva, konkreta och operativa.

64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU-medlemsstaterna att främja hållbara företag med skapande av anständiga arbetstillfällen som en specifik sektor av utvecklingssamarbetet, i linje med det europeiska samförståndet om utveckling från 2005, och att främja integreringen av detta i mer traditionella sektorer för utvecklingssamarbete såsom infrastruktur, landsbygdsutveckling samt stöd som gäller förvaltning och handel.

Beträffande nya finansieringskällor

65. Europaparlamentet uppmanar G20-länderna att hålla sina löften att avskaffa skatteparadisen, skärpa övervakningen av de finansiella marknaderna och påbörja ett utbyte av skatteinformation. G20-länderna bör dessutom uppdra åt International Accounting Standards Board att anta en ny standard som innefattar land för land‑rapportering.

66. Europaparlamentet uppmanar G20-länderna och EU-staterna att vidta åtgärder för att göra penningförsändelser billigare och enklare.

67. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det ekonomiska stödet till småföretag och mikroföretag samt jordbrukare i utvecklingsländerna, inklusive till den informella sektorn, såsom efterfrågats av ILO:s globala sysselsättningspakt, för att bekämpa fattigdom och arbetslöshet.

Beträffande kapacitetsuppbyggnad och globala styrelseformer

68. Europaparlamentet uppmanar EU att inrikta sitt bistånd på att främja kapacitetsuppbyggnad på områden som direkt kommer att gynna partnerländernas ekonomiska struktur och skapa sysselsättning, dvs. utveckla deras produktionskapacitet, skapa effektiva skattesystem, bekämpa korruption, stärka institutionerna och det civila samhället, underlätta tillgången till mikrokrediter och andra finansieringskällor etc.

69. Europaparlamentet begär att alla EU:s utvecklingsstrategier som inverkar på skapandet av arbetstillfällen och fattigdomsbekämpningen ska fokusera på åtgärder som kräver att regeringar, det civila samhället, företag, stiftelser och lokalsamhällen uppfyller FN:s millennieutvecklingsmål senast år 2015.

70. Europaparlamentet uppmanar EU att även inrikta sitt bistånd på att bygga upp sociala skyddssystem i utvecklingsländer, vilket är ett viktigt och effektivt sätt att minska fattigdomen.

71. Europaparlamentet kräver att man prioriterar utbildning, uppföljning av situationen för ungdomar som avslutat sin skolgång, yrkesutbildning, teknikutbildning, kompetensutveckling, livslångt lärande, tillgång till finansiering, inrättande av meriterande praktikplatser, hälsovård och säkerhet, samt uppmuntran av projekt för entreprenörsinitiativ, särskilt för små företag och mikroföretag, i syfte att skapa en arbetsstyrka som räcker till. I detta sammanhang bör man särskilt fokusera på unga människor, äldre, funktionshindrade, kvinnor och andra marginaliserade grupper.

72. Europaparlamentet anser att EU bör beakta kriterier i fråga om mänskliga rättigheter och styrelseformer vid utarbetandet av handelsavtal med utvecklingsländer och att unionen inte bör tveka att tillämpa sanktioner när stater underlåter att respektera sina skyldigheter i fråga om styrelseformer. Parlamentet påminner om att tvärvillkoren gäller både för Europeiska utvecklingsfonden och för finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete.

73. Europaparlamentet uppmanar EU att noga övervaka att tvärvillkoren iakttas i enlighet med Cotonouavtalet.

74. Europaparlamentet understryker att både Europeiska utvecklingsfonden och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete måste uppfylla samma tvärvillkor.

75. Europarlamentet uppmanar kommissionen att främja lämpliga metoder och tidsplaner för övervakningen av produktionen i de europeiska företag som är verksamma i utlandet i syfte att se till att barnarbete inte förekommer, att ILO:s konventioner respekteras samt att tillträdet till utbildning underlättas, vilket är en avgörande faktor för att bekämpa fattigdomen.

76. Europaparlamentet begär med eftertryck att man upprättar ett tillförlitligt nätverk för nära förbindelser mellan större statliga och icke-statliga institutioner och organisationer som arbetar med att minska fattigdomen i alla utvecklingsländer, i syfte att utbyta åsikter om och erfarenheter av EU-biståndets utformning och genomförande samt kontrollen av det.

77. Europaparlamentet stöder inrättandet av databaser på nationell nivå och EU-nivå för att samla in och jämföra grundläggande uppgifter som är relevanta för fattigdomen i utvecklingsländerna, i syfte att underlätta och intensifiera arbetet med att minska fattigdomen.

78. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att stärka den befintliga samordningen mellan internationella och regionala organisationer som en extrainsats för att ge tekniskt stöd vid genomförandet och övervakningen av en EU-handlingsplan för att minska fattigdomen.

79. Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt att inrätta ”rådgivande kommittéer” för specifika frågor som en konkret och tillförlitlig åtgärd för att erbjuda tekniskt stöd vid genomförandet av de mål som fastställts i en EU-handlingsplan för att minska fattigdomen i utvecklingsländerna.

80. Europaparlamentet godkänner användningen av budgetstöd endast då det finns hållbara garantier för att medlen kommer att nå den avsedda destinationen och användas för det ursprungliga syftet och då mottagarna uppfyller kriterier i fråga om mänskliga rättigheter och demokratiska styrelseformer. Parlamentet ser fram emot en mer effektiv granskning av budgetstödet för att undersöka om det eftersträvade målet uppnåtts och om regeringarna i mottagarländerna uppfyller ovan nämnda kriterier. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en IT-baserad resultattavla under Europaparlamentets överinseende för att bedöma gemenskapsbiståndets effektivitet när det gäller att minska fattigdomen, främja utbildning och skapa sysselsättning. Uppfyllandegraden av förväntade finansiella nyckeltal och mål ska vara det utslagsgivande kriteriet för denna resultattavla.

81. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inför parlamentet lägga fram ett sammanhängande och trovärdigt förslag till EU-politik efter genomförda val, som respekterar det fria val invånarna i respektive länder gör. Parlamentet befarar att den nuvarande bristen på sammanhängande politik efter val urholkar trovärdigheten för EU:s valobservationsuppdrag.

82. Europaparlamentet stöder en mer demokratisk representation av utvecklingsländerna i globala institutioner.

83. Europaparlamentet uppmanar de internationella finansinstituten att se över sin lånepolitik för att stödja utvecklingsländernas demokratiska och hållbara ekonomiska utvecklingsval och att avstå från skadliga villkor, som bidrog till den internationella finanskrisen.

84. Europaparlamentet uppmanar EU att vidta konkreta åtgärder för att avskaffa missbruket av skatteparadis, skatteflykt och olaglig ekonomisk flykt från utvecklingsländerna och tillåta att dessa resurser investeras i utvecklingsländer.

85. Europaparlamentet efterlyser ett nytt bindande globalt finansiellt avtal, som tvingar transnationella företagsgrupper att automatiskt avslöja vilka vinster de har gjort och vilka skatter de har betalat, land för land.

86. Europaparlamentet uppmanar EU att stöda FN:s initiativ för socialt skydd (Social Floor Initiative) för att utvidga eller genomföra system för ett hållbart socialt skydd i utvecklingsländerna genom att säkerställa en större utrikespolitisk sammanhållning, och utarbeta ett meddelande om socialt skydd i utvecklingssamarbete i enlighet med rådets slutsatser om främjande av sysselsättning genom EU:s utvecklingssamarbete.

IV. Om utbildning

87. Europaparlamentet håller med kommissionen om att ett jobb är det bästa sättet att undvika fattigdom och socialt utanförskap, och anser att åtgärdandet av utbildningsbristerna i utvecklingsländerna är en av de effektivaste strategierna för att bryta cirkeln av fattigdom och arbetslöshet.

88. Europaparlamentet välkomnar Fast Track-initiativet om utbildning för alla och gläder sig över att kommissionen i princip stöder det. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra vilka medel den för närvarande tillhandahåller till de länder som omfattas av detta initiativ, och med vilka syften, särskilt inom följande områden:

–   Omsorg och utbildning avseende småbarn.

–   Kostnadsfri och obligatorisk grundskola för alla.

–   Lärande och livskunskaper för ungdomar och vuxna.

–   Läskunnighet bland vuxna.

–   Jämställdhet mellan män och kvinnor.

–   Utbildningskvalitet.

89. Europaparlamentet uppmanar EU att införa stödprogram för föräldrar på olika områden där fattigdom orsakar kunskapsbrist om barnuppfostran, så att barn i utvecklingsländer garanteras en verklig möjlighet.

90. Europaparlamentet konstaterar att psykiskt och fysiskt välbefinnande inte bara handlar om utbildning, yrkesutbildning och ny informationsteknik, utan även är en fråga om tillgång till vatten, mat och läkemedel. EU bör därför rikta större uppmärksamhet på att inbegripa gratis undervisningsmaterial, måltider, skolbussar och examen i omfattande biståndsprojekt. Parlamentet anser att det är nödvändigt att efterlysa en tydlig koppling mellan skolbaserade projekt som finansieras av EU och livsmedels- och hälso- och sjukvårdsprogram i utvecklingsländerna.

91. Europaparlamentet uppmanar EU att koncentrera sitt arbete på att identifiera grenar där utvecklingsländerna har en konkurrensfördel. Införandet av arbetsbaserade lärlingsplatser i dessa sektorer bör därför vara ett av de högst prioriterade områdena för EU:s utvecklingsbistånd.

92. Europaparlamentet uppmanar EU att skapa fler utbildningsmöjligheter för studerande från utvecklingsländer, men att uppmuntra dem att återvända till sina hemländer för att gynna sin hembygd.

V. Tillgång till marknaden

93. Europaparlamentet påpekar att utvecklingsländerna informerats om att deras produkter måste konkurrera på den öppna marknaden, medan samma princip ofta inte tillämpas på industriländerna.

94. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en sammanhängande strategi som respekterar den fria marknadens grundprinciper och garanterar ömsesidighet inom handelsområdet.

95. Europaparlamentet betonar att många utvecklingsländer kännetecknas av naturahushållning, särskilt inom jordbrukssektorn. Denna hushållning är ofta den enda inkomst- och försörjningskällan.

96. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och ILO.

(1)

EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.

(2)

EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

(3)

EUT L 386, 29.12.2006, s. 1.

(4)

Antagna texter, P6_TA(2009)0152.

(5)

EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 316.

(6)

EUT C 102E, 24.4.2008, s. 321.

(7)

Antagna texter, P6_TA-PROV(2009)0138.


YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (28.4.2010)

till utskottet för utveckling

över minskning av fattigdomen och skapande av arbetstillfällen i utvecklingsländerna: åtgärder som ska vidtas

(2009/2171(INI))

Föredragande: Gabriele Zimmer

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet understryker vikten av att främja en bredare definition av fattigdom, som den som antogs vid världstoppmötet om social utveckling i Köpenhamn år 1995, som inbegriper nöd, social utslagning och bristande medbestämmanderätt, samt idén om en modell för social utveckling som fördes fram i FN:s rapport ”Rethinking Poverty – Report on the World Social Situation 2010”.

2.  Europaparlamentet understryker vikten av att främja alternativa indikatorer förutom BNP för att mäta de sociala framstegen i utvecklingsländerna, särskilt när det gäller Stiglitzkommissionens förslag om mått på ekonomiska resultat och sociala framsteg.

3.  Europaparlamentet begär att varje land och region utarbetar svar på den globala ekonomiska krisen och att dessa omfattar de åtgärder som nämns i Internationella arbetsorganisationens (ILO) politiska instrument ”A Global Jobs Pact”, så att investeringar i sysselsättningsintensiva och miljövänliga sektorer och sociala trygghetssystem underlättas.

4.  Europaparlamentet begär att alla åtgärder för att skapa arbetstillfällen ska grunda sig på ILO:s agenda för anständigt arbete, så att man underlättar en rättvis fördelning av de vinster som ekonomisk tillväxt för med sig.

5.  Europaparlamentet betonar att arbetsmarknadsparterna spelar en viktig roll i den ekonomiska utvecklingen och kan stärka sammanhållningen i samhället. Därför bör inrättande och utvidgning av sådana representativa organisationer främjas.

6.  Europaparlamentet uppmanar till att föreningsfriheten för fackföreningar och rätten till kollektivförhandlingar respekteras utan undantag, så att anständiga arbetsvillkor genomdrivs, förbättras och försvaras.

7.  Europaparlamentet begär att rätten till frihet från diskriminering – dvs. rätten att arbeta och behandlas lika oavsett kön, etniskt ursprung, ålder, funktionshinder eller sexuell läggning – respekteras som en nyckelprincip i kampen mot fattigdom.

8.  Europaparlamentet begär att rätten till frihet från tvångsarbete och särskilt från barnarbete respekteras utan undantag, eftersom barn utan utbildning döms till ett liv i fattigdom.

9.  Europaparlamentet begär att särskild tyngdpunkt läggs på att bekämpa barnarbete och i stället skapa arbetstillfällen för vuxna och möjliggöra en passande skolutbildning för barnen.

10. Europaparlamentet betonar att små jordbruk som är baserade på decentraliserade, miljövänliga och hållbara produktionsmedel underlättar skapande av arbetstillfällen samt hållbar utveckling, eftersom de sysselsätter fler per hektar än stora jordbruk. Inom de små jordbruken spenderar jordbrukarna och de anställda proportionellt sett mer på sysselsättningsintensiva icke‑jordbruksprodukter.

11. Europaparlamentet påminner om att småföretag och mikroföretag, särskilt inom jordbrukssektorn, behöver tillräcklig finansiering, t.ex. mikrokrediter, för att bevara befintliga arbetstillfällen och skapa nya.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det ekonomiska stödet till småföretag och mikroföretag samt jordbrukare i utvecklingsländerna, inklusive den informella sektorn, såsom efterfrågats av ILO:s globala sysselsättningspakt, för att bekämpa fattigdom och arbetslöshet.

13. Europaparlamentet efterlyser prioritering av utbildning, uppföljning av situationen för ungdomar som avslutat sin skolgång, yrkesutbildning, teknikutbildning, kompetensutveckling, livslångt lärande, tillgång till finansiering, inrättande av meriterande praktikplatser, hälsovård och säkerhet, samt uppmuntran av projekt för entreprenörsinitiativ, särskilt för små företag och mikroföretag, i syfte att skapa en arbetsstyrka som räcker till. I detta sammanhang bör man särskilt fokusera på unga människor, äldre, funktionshindrade, kvinnor och andra marginaliserade grupper.

14. Europaparlamentet begär att kvinnornas rättsliga och sociala situation tydligt stärks, så att man undviker diskriminering och drar nytta av kvinnornas potentiella bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen.

15. Europaparlamentet begär att alla EU:s utvecklingsstrategier som inverkar på skapandet av arbetstillfällen och fattigdomsbekämpningen ska fokusera på åtgärder som kräver att regeringar, det civila samhället, företag, stiftelser och lokalsamhällen uppfyller FN:s millennieutvecklingsmål senast år 2015.

16. Europaparlamentet efterlyser bättre samordning av kommissionens och EU‑medlemsstaternas utvecklingspolitik för att undvika att de olika politiska åtgärderna inverkar negativt på uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen.

17. Europaparlamentet uppmuntrar givarländerna att utnyttja denna kris för att grundligt undersöka de befintliga möjligheterna till innovativa extra finansieringskällor för utveckling och fastställa nya sådana som gör det möjligt för utvecklingsländerna att diversifiera de egna inkomstkällorna och genomföra utgiftsprogram som är effektiva, konkreta och operativa.

18. Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingsländerna att betrakta jordbrukssektorns utveckling och livsmedelstryggheten som prioriterade faktorer vid utarbetandet av landstrategier och nationella vägledande program.

19. Europaparlamentet uppmanar regeringarna att prioritera åtgärder för att tillgodose grundläggande sociala behov och att främja skydd av barn och utsatta kvinnor, som drabbats hårt av krisen, samt utsatta ungdomar, okvalificerade och invandrade arbetstagare med låg inkomst, arbetstagare på landsbygden och funktionshindrade.

20. Europaparlamentet begär att grundutbildning och folkhälsa ska ligga till grund för utvecklingspolitiken och understryker att den aktuella situationen inte berättigar någon minskning av de nationella utgifterna och det internationella stödet på dessa områden.

21. Europaparlamentet begär mer jämlika möjligheter och tillgång till kompetensutveckling samt utbildning och undervisning av hög kvalitet. Parlamentet begär att tillgången till krediter förbättras (inklusive mikrofinansiering), så att skapandet av arbetstillfällen främjas.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i de program som vänder sig till utvecklingsländerna främja tillämpningen av företagens sociala ansvar (CSR – Corporate social responsibility) som en rättsligt bindande princip för införlivandet av sociala och miljömässiga aspekter i företagens affärsverksamhet och i deras samspel med underleverantörer och intressenter.

23. Europaparlamentet begär att arbetstillfällen och sysselsättningsskapande insatser ska stödjas mer effektivt genom samordning av sysselsättningspolitiken och den makroekonomiska politiken. Den senare bör inte begränsas till att kontrollera inflation, handel och finansiella underskott, utan också inriktas på stabiliteten i den reala produktionen och sysselsättningen och i realinkomsterna.

24. Europaparlamentet begär att ILO:s normer för anständigt arbete samt miljönormer obligatoriskt ska integreras i handelsavtal.

25. Europaparlamentet efterlyser en omläggning av privatiseringspolitiken, särskilt när det gäller nyttigheter såsom vatten, sanitet och tjänster av allmänt intresse, och uppmanar till en omprövning av staternas sociala roll i utvecklingsförvaltningen, inklusive statligt ägda företags roll som arbetsgivare och leverantörer av sociala tjänster.

26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att sträva mot en annorlunda tolkning av WTO:s artikel XXIV för att möjliggöra undantag för sårbara tillverkningssektorer och andra sektorer från handelsavtal där detta är motiverat. Parlamentet betonar behovet av att ge större utrymme åt landsspecifika faktorer för konkurrenskraft på exportmarknader, såsom anställningsmönster före handel, politik för den sociala sektorn, grad av social utveckling, mönster för markägande och maktrelationer på landsbygden, kapacitet att tillhandahålla export, teknisk kompetens och förekomst av välutvecklade marknader.

27. Europaparlamentet föreslår att kommissionen, parlamentet och medlemsstaterna undersöker möjligheterna till liberaliserad import av jordbruksprodukter från utvecklingsländerna utan ömsesidiga frihandelsavtal som skulle kunna förstöra de regionala marknaderna i utvecklingsländerna.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU-medlemsstaterna att främja hållbara företag med skapande av anständiga arbetstillfällen som en specifik sektor av utvecklingssamarbetet, i linje med det europeiska samförståndet om utveckling från 2005, och att främja integreringen av detta i mer traditionella sektorer för utvecklingssamarbete såsom infrastruktur, landsbygdsutveckling samt stöd som gäller förvaltning och handel.

29. Europaparlamentet uppmärksammar de sociala skyddssystemens avgörande roll såsom nämnts i ILO:s globala sysselsättningspakt och i FN:s initiativ for socialt skydd, ”The Social Protection Floor Initiative”. Parlamentet efterlyser därför en starkare tonvikt på sociala trygghetssystem för att förhindra ökad fattigdom och ta itu med sociala svårigheter, samtidigt som man bidrar till att stabilisera ekonomin och upprätthålla och främja anställbarheten.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

28.4.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

43

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Regina Bastos, Edit Bauer, Jean-Luc Bennahmias, Pervenche Berès, Mara Bizzotto, David Casa, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Sergio Gaetano Cofferati, Marije Cornelissen, Frédéric Daerden, Proinsias De Rossa, Sari Essayah, Pascale Gruny, Thomas Händel, Marian Harkin, Roger Helmer, Stephen Hughes, Liisa Jaakonsaari, Danuta Jazłowiecka, Ádám Kósa, Jean Lambert, Veronica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Rovana Plumb, Konstantinos Poupakis, Sylvana Rapti, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Jutta Steinruck, Traian Ungureanu

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Raffaele Baldassarre, Kinga Göncz, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Gesine Meissner, Ria Oomen-Ruijten, Csaba Sógor, Emilie Turunen, Gabriele Zimmer

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

João Ferreira


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

10.5.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

13

11

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Thijs Berman, Michael Cashman, Corina Creţu, Nirj Deva, Charles Goerens, Catherine Grèze, Enrique Guerrero Salom, András Gyürk, Eva Joly, Filip Kaczmarek, Franziska Keller, Gay Mitchell, Bill Newton Dunn, Maurice Ponga, David-Maria Sassoli, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Alf Svensson, Eleni Theocharous, Frank Vanhecke, Anna Záborská, Iva Zanicchi, Gabriele Zimmer

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Fiona Hall, Wolf Klinz, Miguel Angel Martínez Martínez, Patrizia Toia

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy