Betänkande - A7-0209/2010Betänkande
A7-0209/2010

    REKOMMENDATION om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål

    25.6.2010 - (05308/2010 – C7‑0029/2010 – 2009/0188(NLE)) - ***

    Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor
    Föredragande: Salvatore Iacolino
    PR_AVC_NLE-AP_art90

    Förfarande : 2009/0188(NLE)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A7-0209/2010
    Ingivna texter :
    A7-0209/2010
    Debatter :
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

    om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska unionen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål

    (05308/2010 – C7‑0029/2010 – 2009/0188(NLE))

    (Godkännande)

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av utkastet till avtal mellan Europeiska unionen och Japan om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål (15915/2009),

    –   med beaktande av utkastet till rådets beslut (05308/2010),

    –   med beaktande av artiklarna 82.1 andra stycket led d och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

    –   med beaktande av artiklarna 81 och artikel 90.8 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av rekommendationen från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7‑0209/2010).

    1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

    2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Japan.

    MOTIVERING

    1. Bakgrund

    Den globalisering som kännetecknar vår tid påverkar alla delar av vardagslivet, även brottsligheten.

    Statistiken över förfarandena för straffrättsligt samarbete mellan enskilda EU-medlemsstater och Japan visar att de europeiska och japanska rättsliga myndigheterna måste samarbeta med varandra trots att det saknas ett regelverk.

    Det finns inga bilaterala fördrag mellan EU:s medlemsstater och Japan, och det vore bra att ha ett enhetligt och sammanhållet regelverk. I februari 2009 gick rådet därför med på att inleda förhandlingar om ingående av ett avtal mellan Europeiska unionen och Japan om rättslig hjälp i brottmål.

    Rådet godkände undertecknandet av avtalet med ett beslut av den 30 november 2009 på grundval av artiklarna 24 och 38 i EU-fördraget. Med anledning av Lissabonfördragets ikraftträdande har parlamentet nu ombetts att ge sitt godkännande i enlighet med artikel 218 i EUF-fördraget.

    2. Avtalets omfattning

    Avtalet har samma utformning som tidigare avtal om rättsligt samarbete och rör framför allt samarbete som syftar till att genomföra undersökningar eller inhämta bevismaterial, samt annan verksamhet såsom delgivning av meddelanden i det anmodade landet.

    Några av de viktigaste bestämmelserna i avtalet rör upptagning av vittnesmål eller utsagor, möjligheten till förhör genom videokonferens, inhämtande av uppgifter, handlingar eller rapporter om bankkonton, lokalisering och identifiering av personer samt tillhandahållande av föremål som de lagstiftande, administrativa eller rättsliga myndigheterna och de lokala myndigheterna i den anmodade staten har i sin besittning.

    Avtalet reglerar även förfarandena för delgivning av handlingar och lämnande av information till en person om en kallelse att inställa sig i den ansökande staten samt tillfällig överföring av en frihetsberövad person för vittnesmål eller annat bevissyfte.

    Det finns särskilda bestämmelser om rättslig hjälp i förfaranden som rör frysning eller beslag och förverkande av vinning av eller hjälpmedel för brott.

    Vidare finns det en klausul som gör det möjligt att bistå med annan rättslig hjälp som är tillåten enligt den anmodade statens lagar och som överenskommits mellan en medlemsstat och Japan.

    Den rättsliga hjälpen kan tillhandahållas genom en formell framställning eller ett spontant utbyte av uppgifter. I detta sistnämnda fall kan man införa gränser för användningen av överförda uppgifter.

    Framställningen om rättslig hjälp kan verkställas i överensstämmelse med den anmodade statens lagar, men man kan även komma överens om särskilda förfaranden. Om verkställandet av framställningen innebär ett praktiskt problem för den anmodade staten, ska den staten samråda med den ansökande staten för att lösa problemet. Om en framställning kommer i konflikt med ett nationellt förfarande, får den anmodade staten skjuta upp verkställandet.

    När det gäller skälen för att vägra rättslig hjälp är det lämpligt att nämna den bestämmelse som skyddar medlemsstaterna mot att avtalet används i samband med förfaranden för brott som är belagda med dödsstraff. Härutöver finns det även klassiska skäl för att vägra rättslig hjälp, t.ex. de som rör politiska brott, ne bis in idem-principen och utnyttjande i diskriminerande syfte och skäl som rör kränkningar av suveräniteten, säkerheten, grunderna för rättsordningen eller andra väsentliga intressen för den anmodade staten.

    I linje med den ståndpunkt som EU flera gånger upprepat, dvs. att dödsstraffet ska avskaffas eller att man åtminstone ska införa ett moratorium, föreskriver avtalet att den anmodade staten får vägra rättslig hjälp om den anser att verkställandet av en framställning om ett brott som är belagt med dödsstraff strider mot statens väsentliga intressen. Det finns dock en möjlighet för den anmodade staten att godta framställningen om samarbete, förutsatt att man kommer överens med den ansökande staten om på vilka villkor framställningen kan verkställas.

    Slutligen fastställs att principen om dubbel straffbarhet ska tillämpas i de fall då tvångsåtgärder är nödvändiga.

    De berörda staterna måste lojalt samarbeta och samråda med varandra innan de vägrar rättslig hjälp.

    Bland de många garantier som ingår i avtalet finns en garanti för att de delgivna handlingarna översätts till ett språk som mottagaren förstår.

    I artikel 11.3 i avtalet fastställs att rättslig hjälp inte får vägras med hänvisning till banksekretess. Föredraganden anser att detta förbud i framtiden skulle kunna utvidgas till att omfatta även den tystnadsplikt som advokater eller utövare av reglerade juridiska yrken kan åberopa. Respekten för tystnadsplikten bör under alla omständigheter hävas om den innebär att uppenbart brottslig verksamhet skyddas.

    När det gäller inhämtande av uppgifter om bankkonton, upptagning av vittnesmål eller utsagor och inhämtande av föremål kan de eventuella tvångsåtgärderna, t.ex. husrannsakan och beslag, vidtas av den anmodade staten om de är motiverade i enlighet med dess lagar. Dessa bestämmelser verkar stödjas av tillfredsställande förfarandemässiga garantier.

    Även när det gäller andra frågor – som t.ex. tillhandahållande av föremål, delgivning av handlingar, frysning, beslag eller förverkande av vinning av brott och hjälpmedel – åläggs den anmodade staten att hjälpa den ansökande staten i samma omfattning och på samma villkor som den anmodade statens egna utredande myndigheter, dvs. i den utsträckning som de nationella lagarna tillåter det. Det verkar alltså som om lämpliga garantiåtgärder skyddar avtalsparterna.

    Det finns inget som hindrar parterna i det berörda avtalet att parallellt genomföra verksamhet som rör samma brottmål i överensstämmelse med andra internationella avtal eller att ingå avtal som bekräftar, kompletterar, utvidgar eller utökar bestämmelserna i detta avtal.

    3. Slutsats

    De bestämmelser som ingår i detta avtal syftar till att tillhandahålla en rättslig hjälp som är så effektiv som möjligt och som kan möta dagens utmaningar. Ett annat mål är att säkerställa lämpliga skyddsmekanismer.

    Sammanfattningsvis tycks de skyddsstandarder som fastställs av detta avtal vara högre än dem som garanteras av liknande avtal, bl.a. några nyligen undertecknade avtal.

    Det finns därför inte mycket att invända mot att avtalet antas.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    23.6.2010

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    40

    2

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Roberta Angelilli, Gerard Batten, Mario Borghezio, Simon Busuttil, Carlos Coelho, Cornelis de Jong, Agustín Díaz de Mera García Consuegra, Tanja Fajon, Kinga Gál, Nathalie Griesbeck, Sylvie Guillaume, Ágnes Hankiss, Anna Hedh, Salvatore Iacolino, Sophia in ‘t Veld, Lívia Járóka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Timothy Kirkhope, Juan Fernando López Aguilar, Clemente Mastella, Louis Michel, Claude Moraes, Georgios Papanikolaou, Judith Sargentini, Birgit Sippel, Csaba Sógor, Renate Sommer, Rui Tavares, Wim van de Camp, Axel Voss, Manfred Weber, Tatjana Ždanoka

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Alexander Alvaro, Edit Bauer, Andrew Henry William Brons, Anna Maria Corazza Bildt, Ioan Enciu, Nadja Hirsch, Franziska Keller, Petru Constantin Luhan, Mariya Nedelcheva, Kyriacos Triantaphyllides