Förfarande : 2009/0128(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0212/2010

Ingivna texter :

A7-0212/2010

Debatter :

Omröstningar :

PV 07/09/2010 - 6.2
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0292

BETÄNKANDE     ***I
PDF 393kWORD 224k
28.6.2010
PE 439.411v02-00 A7-0212/2010

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

(KOM(2009)0459 – C7‑0207/2009 – 2009/0128(COD))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor

Föredragande: Slavi Binev

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

(KOM(2009)0459 – C7‑0207/2009 – 2009/0128(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2009)0459),

–   med beaktande av artikel 123.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7‑0207/2009),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665), med addendum (KOM(2010)0147),

–   med beaktande av artikel 294.3 och artikel 133 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 16 november 2009(1),

–   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0212/2010).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

EUROPAPARLAMENTETS STÅNDPUNKT

VID FÖRSTABEHANDLINGEN(2)*

---------------------------------------------------------

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 133,

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag, och

med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande(3),

i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet(4), och,

av följande skäl:

(1)    Enligt rådets förordning (EG) nr 1338/2001 av den 28 juni 2001 om fastställande av nödvändiga åtgärder för skydd av euron mot förfalskning(5) ska kreditinstitut och andra leverantörer av betalningstjänster, inom gränserna för sin betalningsverksamhet, samt eventuella övriga inrättningar som hanterar sedlar och mynt och distribuerar dem till allmänheten se till att eurosedlar och euromynt som de har mottagit och som de avser att åter sätta i omlopp äkthetskontrolleras och att förfalskningar upptäcks.

(2)    I kommissionens rekommendation 2005/504/EG av den 27 maj 2005 om äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation(6) föreskrivs rekommenderade metoder för äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Bristen på ett obligatoriskt gemensamt regelverk för äkthetskontroll av mynt leder till att medlemsstaterna tillämpar olika metoder och därför inte kan garantera ett enhetligt skydd av valutan i hela unionen.

(3)    För att uppnå en effektiv och enhetlig äkthetskontroll av euromynt i euroområdet måste därför bindande regler införas för genomförandet av gemensamma bestämmelser för äkthetskontroll av de euromynt som är i omlopp och av de nationella myndigheternas mekanismer för kontroll av dessa förfaranden.

(4)    Under äkthetskontrollen identifieras också äkta euromynt som inte längre är lämpliga för cirkulation. Om olämpliga mynt är i omlopp blir de svårare att använda, särskilt i myntstyrda maskiner. Detta kan skapa förvirring bland användarna i fråga om myntens äkthet. ▌Olämpliga mynt bör tas ur omlopp. Gemensamma bindande regler är därför nödvändiga för att medlemsstaterna ska kunna hantera och betala ersättning för ▌äkta euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

(5)    För att uppnå erforderlig samordning vid genomförandet av förfarandena för äkthetskontroll bör detaljerna i kraven för testerna och utbildningen vid äkthetskontrollen och specifikationerna för kontrollen av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och andra praktiska genomförandebestämmelser ytterligare fastställas av Europeiskt tekniskt och vetenskapligt centrum (ETSC) som inrättades genom kommissionens beslut 2005/37/EG, efter samråd med den expertgrupp för falskmynt som anges i detta beslut.

(5a)  För att tillåta en stegvis anpassning av sitt nuvarande regel- och praxissystem till bestämmelserna i denna förordning bör medlemsstaterna under en övergångsperiod på tre år från den 1 januari 2012 kunna göra undantag från de typer av myntsorteringsmaskiner som används för äkthetskontroll av euromynt och för det antal av dessa maskiner som ska kontrolleras varje år.

(6)    Eftersom medlemsstaterna inte i tillräcklig utsträckning kan uppnå en effektiv och enhetlig äkthetskontroll av euromynt i hela euroområdet på grund av skillnader i nationell praxis och målet med denna förordning därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(6a)  Det är varje medlemsstats ansvar att införa tillämpliga sanktioner för överträdelser för att åstadkomma en likvärdig äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation inom unionen.

(6b)  Varje nationell myndighet som utsetts för att hantera euromynt som inte är lämpliga för cirkulation får ta ut en hanteringsavgift i enlighet med denna förordning för att täcka sina utgifter i samband med processen. Hanteringsavgifter bör inte tillämpas på inlämningar av små mängder olämpliga mynt av fysiska personer Medlemsstaterna bör kunna bevilja undantag från hanteringsavgifter för juridiska personer som samarbetar nära med myndigheterna för att avlägsna falska och olämpliga mynt ur omloppet Medlemsstaterna bör kunna godta att förfalskade och mynt som är olämpliga packas tillsammans utan att tillämpa någon tilläggsavgift, om det tjänar det allmänna intresset.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I: Syfte och definitioner

Artikel 1

Syfte

Genom denna förordning inrättas de förfaranden som krävs för äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

Artikel 2

Definitioner

I denna förordning avses med

(a)    äkthetskontroll av euromynt: förfarandet för att kontrollera att euromynt är äkta och lämpliga för cirkulation,

(b)    euromynt som inte är lämpliga för cirkulation: äkta euromynt som avvisats under äkthetskontrollen eller vars utseende har ändrats avsevärt,

(c)    utsedd nationell myndighet: det nationella centrumet för myntanalys eller den myndighet som utsetts av den berörda medlemsstaten,

(d)    inrättningar: de inrättningar som avses i artikel 6.1 i förordning (EG) nr 1338/2001 med undantag för de inrättningar som anges i tredje strecksatsen i denna förordning,

(da)  CCEG betyder de experter på falskmynt som anges i beslut 2005/37/EG.

Kapitel II: Äkthetskontroll av euromynt

Artikel 3

Äkthetskontroll av euromynt

1.      Inrättningarna ska se till att de euromynt som de mottagit och som de avser att åter sätta i omlopp äkthetskontrolleras. Denna skyldighet ska fullgöras

(a)    ▌genom användning av de myntsorteringsmaskiner som ingår i den förteckning över myntsorteringsmaskiner som avses i artikel 5.3, eller .

(b)    av ▌ personal som utbildats i enlighet med de metoder som fastställts av medlemsstaterna.

2.      Efter äkthetskontrollen ska alla ▌ euromynt som misstänks vara falska och alla euromynt som inte är lämpliga för cirkulation sändas till de utsedda nationella myndigheterna. ▌

3.      Inga hanteringsavgifter eller andra avgifter ska betalas för falska euromynt som levererats till de behöriga nationella myndigheterna i enlighet med artikel 6 i förordning (EG) nr 1338/2001. För euromynt som inte är lämpliga för cirkulation ska bestämmelserna i kapitel III tillämpas.

Artikel 4

Erforderliga tester

1.      Vid genomförandet av artikel 3.1a ska inrättningarna använda endast de typer av myntsorteringsmaskiner som klarat ett detekteringstest som genomförts av de utsedda nationella myndigheterna eller Europeiskt tekniskt och vetenskapligt centrum (ETSC) och som när de köptes in var upptagna på en förteckning på den webbplats som anges i artikel 5.3. Inrättningarna ska se till att dessa maskiner regelbundet justeras så att deras detekteringsförmåga upprätthålls, med beaktande av de ändringar som införs i den förteckning som anges i artikel 5.3. Detekteringstesten ska utformas så att myntsorteringsmaskinerna kan avvisa de kända typerna av falska euromynt, och samtidigt, euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och alla andra myntliknande föremål som inte uppfyller specifikationerna för äkta euromynt.

1a.    För en övergångsperiod på tre år från den 1 januari 2012 får medlemsstaterna bevilja särskilda undantag från bestämmelserna i punkt 1, första meningen, för myntsorteringsmaskiner som har använts när denna förordning träder i kraft och som har visat sig kunna upptäcka falska euromynt, euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och andra myntliknande föremål som inte är äkta euromynt, även om de inte är upptagna i förteckningen på den webbplats som anges i artikel 5.3. Sådana undantag ska antas efter samråd med CCEG (expertgruppen för falskmynt).

2.      Kommissionen ska se till att ETSC , inom rimlig tid, efter samråd med expertgruppen för falskmynt, fastställer de tekniska specifikationerna för detekteringstestet och andra praktiska genomförandebestämmelser, som exempelvis utbildningsmetoder, detekteringstestrapportens giltighetsperiod, den information som ska upptas på den förteckning som anges i artikel 5.3, riktlinjerna för medlemsstaternas tester, kontroller och granskning, bestämmelserna för förfaranden för åtgärder vid åsidosättande av regelverket, och de relevanta tröskelvärdena för godtagande av äkta mynt.

Artikel 5

Justering av myntsorteringsmaskiner

1.      För att tillverkare av myntsorteringsmaskiner ska få de upplysningar som krävs för att de ska kunna justera sina maskiner för detektering av falska euromynt, kan tester i enlighet med artikel 4 genomföras i de nationella centrumen för myntanalys, ETSC eller, genom ett bilateralt avtal, tillverkarens anläggning.

2.      När en myntsorteringsmaskin har testats med positivt resultat ska en sammanfattande testrapport utarbetas och ställas till maskinens tillverkare med kopia till ETSC.

3.      Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra en konsoliderad förteckning över alla myntsorteringsmaskiner för vilka en positiv och giltig sammanfattande testrapport har mottagits eller utarbetats av ETSC.

Artikel 6

Medlemsstaternas kontroll och revision

1.      Medlemsstaterna ska inrätta de kontroller som anges i punkterna 2–7.

2.      Medlemsstaterna ska varje år utföra kontroller på plats i inrättningarna för att genom detekteringstest verifiera att ett representativt urval av myntsorteringsmaskiner fungerar korrekt. Om personal på de inrättningar som kontrollerats förväntas genomföra manuella äkthetskontroller av de euromynt som åter sätts i omlopp ska medlemsstaterna se till att få försäkringar från dessa inrättningar om att deras personal är lämpligt utbildad för detta syfte.

3.      Hur många maskiner som ska kontrolleras i varje medlemsstat under ett år beror på hur många euromynt som behandlas av dessa maskiner under årets lopp, eftersom denna mängd ska motsvara minst 25 procent av den totala samlade nettomängden mynt som getts ut av medlemsstaten från införandet av euromynt till utgången av föregående år. Det antal maskiner som ska kontrolleras beräknas utifrån mängden av de tre högsta valörerna av de euromynt som enligt planerna ska sättas i omlopp. Oberoende av punkt 4 ska medlemsstaterna sträva efter att se till att maskinerna kontrolleras löpande.

3a.    Om det antal maskiner som ska kontrolleras, utifrån tillämpningen av beräkningsmetoden i punkt 3, är högre än antalet maskiner som används i en medlemsstat, ska samtliga maskiner i den medlemsstaten kontrolleras.

3b.    För en övergångsperiod på tre år från den 1 januari 2012 får medlemsstaterna, efter att de meddelat kommissionen, besluta att det antal maskiner som ska kontrolleras varje år beror på hur många euromynt som behandlas av dessa maskiner under årets lopp, eftersom denna mängd ska motsvara minst 10 procent av den totala samlade nettomängden mynt som getts ut av medlemsstaten från införandet av euromynt till utgången av föregående år.

4.      Som ett led i dessa årskontroller ska medlemsstaterna också övervaka inrättningarnas förmåga att äkthetskontrollera euromynt, vilket förutsätter

(a) att det finns en skriftlig strategi med instruktioner för användningen av automatisk myntsorteringsutrustning eller för manuell sortering, beroende på omständigheterna,

(b) att lämpliga mänskliga resurser har tilldelats,

(c) att det finns en skriftlig underhållsplan som syftar till att bibehålla en lämplig resultatnivå för maskinerna,

(d) att det finns skriftliga förfaranden för överlämning av falska euromynt och andra euromyntliknande föremål samt mynt som inte är lämpliga för cirkulation till de utsedda nationella myndigheterna, och

(da)  att det finns interna kontrollförfaranden som beskriver kontrollmetoder och hur ofta inrättningarna ska genomföra kontroller för att säkerställa att deras sorteringscentra eller personal följer de ovan nämnda instruktionerna.

4a.    Om en medlemsstat upptäcker bristande efterlevnad av denna förordning ska den berörda inrättningen vidta åtgärder för att se till att bristerna rättas till omgående.

Kapitel III: Hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

Artikel 7

Indragning av och betalning av ersättning för euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

1.      Medlemsstaterna ska dra in euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

2.      Medlemsstaterna ska betala ersättning för eller byta ut euromynt som blivit olämpliga efter lång cirkulation eller genom en olyckshändelse eller som av annan anledning har underkänts under äkthetskontrollen. Medlemsstaterna kan vägra att betala ersättning för euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och som har ändrats antingen avsiktligen eller genom en process som på goda grunder kan antas ändra dem. Dock ersätts mynt som samlats in för välgörande ändamål, som t.ex. mynt som kastats i fontäner.

3.      Medlemsstaterna ska se till att euromynt som inte är lämpliga för cirkulation efter indragningen förstörs genom fysisk eller bestående deformering, så att de inte åter kan tas i omlopp eller lämnas in för utbetalning av ersättning.

Artikel 8

Hanteringsavgifter

1.      En hanteringsavgift på 5 % av värdet får dras av vid utbetalning av ersättning för eller utbyte av de inlämnade euromynt som inte är lämpliga för cirkulation. Till hanteringsavgiften får läggas en ytterligare avgift på 15 % av de inlämnade euromyntens värde om hela påsen eller lådan kontrolleras enligt artikel 10.2.

2.      Medlemsstaterna får bestämma om allmänna eller delvisa undantag från hanteringsavgifter i fall då inlämnande juridiska eller fysiska personer samarbetar nära och regelbundet med de utsedda nationella myndigheterna genom att dra in falska euromynt och euromynt som inte är lämpliga för cirkulation eller när det tjänar det allmänna intresset.

3.      Transporter och relaterade kostnader ska betalas av den inlämnande juridiska eller fysiska personen.

4.      Utan att det påverkar undantaget i punkt 2 kan en juridisk eller fysisk person varje år och för varje valör slippa hanteringsavgift för högst ett kilo inlämnade euromynt ej lämpliga för cirkulation. Om denna begränsning överskrids får samtliga mynt som lämnas in avgiftsbeläggas.

4a.    Om en enskild inlämning innehåller mynt som behandlats med kemiska eller andra farliga ämnen i sådan omfattning att de kan bedömas utgöra en hälsorisk för den personal som hanterar mynten, ska de avgifter som tas ut i enlighet med punkt 1 kompletteras med ytterligare en avgift motsvarande 20 procent av det nominella värdet av de inlämnade euromynten.

Artikel 9

Paketering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

1.      Den juridiska eller fysiska person som lämnar in euromynt för utbetalning av ersättning eller utbyte ska sortera dessa efter valör i standardiserade påsar eller lådor enligt följande:

(a) Påsarna eller lådorna ska innehålla

       500 mynt i valörerna 2 euro och 1 euro,

       1 000 mynt i valörerna 0,50 euro, 0,20 euro och 0,10 euro,

–       2 000 mynt i valörerna 0,05 euro, 0,02 euro och 0,01 euro, och,

–       för mindre mängder, 100 mynt i varje valör.

(b)    Varje påse eller låda ska vara märkt med uppgifter om inlämnare, värde och valör, liksom vikt, paketeringsdatum och påsens/lådans löpnummer. Inlämnaren ska tillhandahålla en paketeringslista över inlämnade påsar eller lådor. När mynt har behandlats med kemiska eller andra farliga ämnen ska standardförpackningarna åtföljas av en skriftlig förklaring som anger exakt vilka ämnen som har använts.

(c)    Om det totala antalet euromynt som inte är lämpliga för cirkulation är mindre än vad som anges i punkt a, ska dessa mynt sorteras efter valör och får lämnas in i förpackningar som inte är standardiserade.

2.      Genom undantag från punkt 1 kan medlemsstaterna behålla olika paketeringskrav i enlighet med nationell lagstiftning när denna förordning träder i kraft.

Artikel 10

Kontroll av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

1.      Medlemsstaterna får kontrollera de inlämnade euromynt som inte är lämpliga för cirkulation på följande sätt:

(a)    Den angivna mängden ska kontrolleras genom vägning av varje påse eller låda.

(b)    Äktheten och utseendet ska kontrolleras för ett urval av minst 10 % av de inlämnade mynten.

2.    Om anomalier fastställs efter dessa kontroller eller avvikelser från bestämmelserna i artikel 9 ska hela påsen eller lådan kontrolleras.

2a.    Medlemsstater får även vägra att ta emot euromynt, när mottagandet eller hanteringen av sådana mynt utgör en hälsorisk för människor/handlare eller om en inlämning inte uppfyller standarderna för förpackning eller märkning, och utforma bestämmelser som ska antas avseende juridiska och fysiska personer som har lämnat in sådana mynt.

Kapitel IV: Slutbestämmelser

Artikel 12

Rapportering, ▌kommunikation och utvärdering

1.      Medlemsstaterna ska en gång om året lämna in rapporter till kommissionen om sina äkthetskontroller av euromynt. Rapporterna ska innehålla uppgifter om antalet kontroller som utförts enligt artikel 6.2 och antalet myntsorteringsmaskiner som testats, testresultaten, mängden mynt som de berörda maskinerna behandlat, antalet misstänkta euromynt som analyserats och antalet euromynt för vilka det betalats ersättning och som inte är lämpliga för cirkulation, och de undantag som anges i artikel 4.1a och artikel 6.3b.

1a.    För att möjliggöra för medlemsstaterna att kontrollera inrättningarnas efterlevnad av denna förordning ska inrättningarna när så begärs på åtminstone årlig basis tillhandahålla medlemsstaterna minst följande information:

(a)    Typer av och antal maskiner som används.

(b)    Var varje maskin finns. samt

(c)    Volym hanterade mynt för varje maskin per år och per valör, åtminstone för de tre högsta valörerna.

1b.    Medlemsstaterna ska se till att det finns information på webbplatser och i relevanta publikationer om de myndigheter som ansvarar för utbyte av mynt, samt om särskilda bestämmelser som paketeringskrav och avgifter.

2.      Efter analys av de rapporter som erhållits från medlemsstaterna ska kommissionen lägga fram en årlig rapport till Ekonomiska och finansiella kommittén om utvecklingen och resultaten när det gäller äkthetskontroll av euromynt och euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

2a.    Senast den 30 juni 2014 ska kommissionen lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om hur denna förordning tillämpas och om dess verkan. Denna rapport ska, vid behov, åtföljas av lagstiftningsförslag för mer detaljerat genomförande av bestämmelserna i denna förordning eller för ändring av förordningen, särskilt avseende innehållet i artiklarna 6 och 7.

Artikel 13a

Sanktioner

Medlemsstaterna ska anta regler om vilka sanktioner som ska gälla vid överträdelse av bestämmelserna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att bestämmelserna genomförs. De fastställda sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Artikel 14

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2012, med undantag för bestämmelserna i kapitel III, vilka ska tillämpas från och med den dag som förordningen träder i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i medlemsstaterna i enlighet med fördragen.

Utfärdad i

På Europaparlaments vägnar                                     På rådets vägnar

Ordföranden                                                           Ordföranden

(1)

EUT C 284, 25.11.2009, s. 6.

(2)

* Politiska ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.

(3)

EUT C 284, 25.11.2009, s. 6.

(4)

Europaparlamentets ståndpunkt av den ...

(5)

EUT L 181, 4.7.2001, s. 6.

(6)

EUT L 184, 15.7.2005, s. 60.


MOTIVERING

Syftet med den föreslagna förordningen är att fastställa förfaranden för äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation.

Förfalskning av euromynt är ett allvarligt hot, särskilt när det gäller de högsta valörerna. I vissa medlemsstater kan avsaknaden av ett obligatoriskt gemensamt regelverk för äkthetskontroll av mynt hindra de berörda inrättningarna från att aktivt leta efter förfalskningar, vilket leder till skillnader i EU när det gäller i vilken utsträckning man skyddar valutan. Den föreslagna förordningen är det rättsligt bindande instrument som nu krävs för att införa en gemensam metod för den äkthetskontroll av euromynt som de berörda inrättningarna ska tillämpa och för att inrätta de kontroller som medlemsstaternas måste genomföra.

Syftet med detta förslag är således att garantera en effektiv tillämpning i hela euroområdet av gemensamma förfaranden för äkthetskontroll av de euromynt som är i omlopp och av myndigheternas mekanismer för kontroll av dessa förfaranden.

Som föredragande ställer jag mig bakom kommissionens synsätt och rådets förslag (inbegripet de språkliga korrigeringarna i texten). För att åstadkomma en förbättrad och mer exakt förordningstext skulle vi vilja införa flera ändringar i kommissionens förslag.

En av de främsta syftena med denna förordning är att tillse att inrättningarna garanterar att euromynt som åter sätts i omlopp blir föremål för en äkthetskontrollsprocess. Äkthetskontrollen ska genomföras med hjälp av de myntsorteringsmaskiner som ingår i den förteckning som avses i artikel 5.3 eller med hjälp av vederbörligen utbildad personal i enlighet med de metoder som medlemsstaterna fastställt. Med tanke på att äkthetskontrollen av euromynten oundvikligen medför utgifter för de inrättningar som deltar i denna process (kreditinstitut och ett antal andra inrättningar, som t.ex. värdetransportföretag), föreslår vi dessutom att inrättningarna ska få rätt att ta ut en hanteringsavgift.

Vi föreslår att en ny punkt läggs till som möjliggör en övergångsperiod på tre år från den 1 januari 2012 då medlemsstaterna får bevilja särskilda undantag från bestämmelserna i första meningen i artikel 4.1 för myntsorteringsmaskiner som är i användning när denna förordning träder i kraft och som har visat sig kunna upptäcka falska euromynt, euromynt som inte är lämpliga för cirkulation och andra myntliknande föremål som inte är äkta euromynt, även om dessa maskiner inte är upptagna i den förteckning på webbplatsen som avses i artikel 5.3. Sådana undantag ska antas efter samråd med CCEG (expertgruppen för falskmynt). Den ovanstående bestämmelsen kommer att möjliggöra en större flexibilitet när det gäller upptagandet av maskiner i förteckningen.

När det gäller artikel 6.2 anser vi att medlemsstaterna bör ha skyldighet att införa förfaranden och riktlinjer för att garantera en ordentlig och tillräcklig utbildning av den personal som medverkar i processen för kontroll att euromyntens äkthet. Detta klargörs i den ändring som rådet föreslår men vi har infört ett ytterligare klarläggande, nämligen att medlemsstaterna ska få försäkringar från de inrättningar som kontrollerar myntens äkthet och som anställer denna personal att den är lämpligt utbildad för detta ändamål.

Vad beträffar antalet maskiner som ska kontrolleras årligen i varje medlemsstat ställer vi oss bakom kompromissen på 25 procent av den totala samlade nettomängden mynt som getts ut av medlemsstaten från införandet av euromynt till utgången av föregående år. Detta är en uppnåelig mängd mynt inte bara för små medlemsstater utan också för de medlemsstater som har ett stort antal maskiner och samtidigt anser vi att det är ett minimum som måste göras för att garantera huvudsyftet med förordningen, nämligen att skydda euron mot förfalskning. Vi har föreslagit en annan bestämmelse som vi finner absolut nödvändig för att garantera att en större andel maskiner inspekteras på lång sikt och som är kravet på att maskinerna för kontroll av myntens äkthet ses över växelvis.

Som ett uttryck för vår önskan att alltid möjliggöra och respektera öppenheten i processerna i inrättningarna liksom även tillgängligheten och effektiviteten i deras arbete har vi föreslagit att ett krav införs på att kommissionen efter att ha erhållit och analyserat rapporterna från medlemsstaterna lägger fram en årlig rapport till Ekonomiska och finansiella kommittén om utvecklingen och resultaten när det gäller äkthetskontroll av euromynt och euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

Som slutsats till ovanstående skulle vi vilja nämna att detta betänkande har utarbetats samtidigt som principerna för subsidiaritet och proportionalitet har respekterats.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Äkthetskontroll av euromynt och hantering av euromynt som inte är lämpliga för cirkulation

Referensnummer

KOM(2009)0459 – C7-0207/2009 – 2009/0128(CNS)

Framläggande för parlamentet

11.9.2009

Ansvarigt utskott

      Tillkännagivande i kammaren

ECON

7.10.2009

Rådgivande utskott

      Tillkännagivande i kammaren

LIBE

7.10.2009

 

 

 

Inget yttrande avges

      Beslut

LIBE

6.10.2009

 

 

 

Föredragande

      Utnämning

Slavi Binev

20.10.2009

 

 

Behandling i utskott

26.4.2010

2.6.2010

 

 

Antagande

22.6.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

43

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Burkhard Balz, Slavi Binev, Godfrey Bloom, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Pascal Canfin, Nikolaos Chountis, George Sabin Cutaş, Rachida Dati, Leonardo Domenici, Diogo Feio, Elisa Ferreira, Vicky Ford, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Enikő Győri, Liem Hoang Ngoc, Othmar Karas, Wolf Klinz, Jürgen Klute, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Astrid Lulling, Hans-Peter Martin, Arlene McCarthy, Íñigo Méndez de Vigo, Sławomir Witold Nitras, Ivari Padar, Alfredo Pallone, Anni Podimata, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Ivo Strejček, Kay Swinburne, Ramon Tremosa i Balcells, Corien Wortmann-Kool

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Elena Băsescu, David Casa, Saïd El Khadraoui, Sari Essayah, Carl Haglund, Iliana Ivanova, Syed Kamall, Philippe Lamberts

Ingivande

28.6.2010

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy