Förfarande : 2009/2176(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0216/2010

Ingivna texter :

A7-0216/2010

Debatter :

Omröstningar :

PV 07/09/2010 - 6.10
CRE 07/09/2010 - 6.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0300

BETÄNKANDE     
PDF 167kWORD 87k
29.6.2010
PE 439.874v02-00 A7-0216/2010

om EES-Schweiz: hinder för det fullständiga genomförandet av den inre marknaden

(2009/2176(INI))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

Föredragande: Rafał Trzaskowski

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EES-Schweiz: hinder för det fullständiga genomförandet av den inre marknaden

(2009/2176(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av frihandelsavtalet av den 22 juli 1972 mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet,

–   med beaktande av avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, särskilt bilaga I om fri rörlighet för personer och bilaga III om erkännande av yrkeskvalifikationer,

–   med beaktande av avtalet av den 25 juni 2009 mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om underlättande av kontroller och formaliteter vid godstransporter samt säkerhetsrelaterade tullåtgärder,

–   med beaktande av avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om ömsesidigt erkännande i samband med bedömning om överensstämmelse,

–   med beaktande av avtalet av den 21 juni 1999 mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om vissa aspekter rörande offentlig upphandling,

–   med beaktande av protokollet av den 27 maj 2008 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Bulgariens och Rumäniens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen,

–   med beaktande av protokollet av den 26 oktober 2004 till avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer angående Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens deltagande som avtalsslutande parter till följd av deras anslutning till Europeiska unionen,

–   med beaktande av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (”tjänstedirektivet”)(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(2),

–   med beaktande av den resolution från Europeiska ekonomiska områdets (EES) gemensamma parlamentarikerkommitté som antogs vid parlamentarikerkommitténs 33:e möte,

–   med beaktande av EES gemensamma parlamentarikerkommittés rapport om årsrapporten om hur EES-avtalet fungerade under 2008,

 med beaktande av den schweiziska utrikespolitiska rapporten av den 2 september 2009,

 med beaktande av uppgifterna om EES-/Eftastaterna i den 25:e resultattavlan för den inre marknaden,

 med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 217, vilken ger unionen rätt att ingå internationella avtal,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7‑0216/2010), och av följande skäl:

A. De fyra medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) (Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz) är viktiga handelspartner till Europeiska unionen. Om man ser till volymen är Schweiz och Norge den fjärde respektive femte största handelspartnern till EU.

B.  Förbindelserna mellan EU och tre av Eftastaterna (Island, Norge och Liechtenstein) grundas på Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), som möjliggör ett fullt deltagande i den inre marknaden. EES-avtalet förvaltas och övervakas inom en mycket institutionaliserad ram.

C. I folkomröstningen 1992 valde Schweiz att stå utanför EES. Förbindelserna mellan Schweiz och EU bygger nu därför på över 120 bilaterala och sektorsspecifika avtal som säkerställer en långtgående integration men inget fullt deltagande i den inre marknaden.

Inledning

1.  Europaparlamentet anser att EES-avtalet är en viktig hävstång för ekonomisk tillväxt. Parlamentet gläder sig över att EES-/Eftastaterna generellt sett har varit bra på att genomföra lagstiftningen om den inre marknaden, vilket framgår av uppgifterna om EES‑/Eftastaterna i resultattavlan för den inre marknaden. Förbindelserna mellan EU och Schweiz innebär mycket större utmaningar när det gäller genomförandet av avtalet om fri rörlighet för personer.

2.  Europaparlamentet konstaterar att de bilaterala avtalen inte innehåller någon automatisk mekanism för att anpassa deras innehåll till den framtida utvecklingen av det relevanta EU-regelverket. Att landet på egen hand har anpassat sina nationella lagar till EU:s lagstiftning på de områden som omfattas av bilaterala avtal är ett resultat av det schweiziska folkets suveräna beslut att inte ansluta sig till EES, vilket bör respekteras fullt ut.

Genomförande av lagstiftningen om den inre marknaden: EES-/Eftastaterna

3.  Europaparlamentet gläder sig över att den årliga resultattavlan för konsumentmarknaden numera innehåller bättre uppgifter om EES-/Eftastaterna. Eftas övervakningsmyndighet uppmuntras att, med hjälp av och i samarbete med kommissionen, vidareutveckla den systematiska övervakningen av genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden.

4.  Europaparlamentet konstaterar att det nu efter Lissabonfördragets ikraftträdande är oklart vilken EU-lagstiftning som är relevant för EES. Detta kan fördröja genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden i EES-/Eftastaterna. Kommissionen uppmanas att göra en bedömning av läget.

5.  Europaparlamentet konstaterar att Lissabonfördraget stärker de nationella parlamentens roll i EU:s beslutsfattande. EES-/Eftastaternas parlament bör på motsvarande sätt involveras mer i EU:s lagstiftningsprocess när det gäller förslag som är relevanta för EES. Kommissionen uppmanas att förse EES-/Eftastaternas parlament med de lagförslag som skickas till EU-medlemsstaternas nationella parlament för yttrande.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att formalisera anmälningsförfarandet för nya EU-regler och EU-lagar som omfattas av EES-avtalet, så att man minskar klyftan mellan antagandet av ny lagstiftning och det eventuella införlivandet i EES-/Eftastaterna.

7.  Europaparlamentet uppmuntrar EES-/Eftastaterna att avsätta tillräckliga medel för att genomföra lagstiftningen om den inre marknaden. I detta sammanhang är genomförandet av tjänstedirektivet och framför allt upprättandet av gemensamma kontaktpunkter av central betydelse.

8.  Europaparlamentet erkänner att det av institutionella skäl är ofrånkomligt att genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden sker långsammare i EES‑/Eftastaterna än i EU. Trots dessa olika villkor och de överlag positiva resultaten även i EES-/Eftastaterna är det fortfarande möjligt att ytterligare minska genomförandeeftersläpningen.

9.  Europaparlamentet konstaterar att andra viktiga lagstiftningsförslag om den inre marknaden för närvarande diskuteras, bl.a. kommissionen förslag till direktiv om konsumenträttigheter. Kommissionen uppmanas att öka EES-/Eftastaternas deltagande i dessa diskussioner.

Genomförande av lagstiftningen om den inre marknaden: Schweiz

10. Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts på vägen mot en liberalisering av tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster mellan EU och Schweiz, och gläder sig framför allt över de positiva effekterna av avtalet om fri rörlighet för personer, vilka visar sig i att det mellan 2005 och 2009 skett en konstant ökning av antalet utstationerade arbetstagare och självständiga tjänsteleverantörer från EU som är verksamma i Schweiz. Denna utveckling har gynnat båda parter.

11. Europaparlamentet konstaterar att Schweiz har antagit en rad stödåtgärder som medföljer avtalet om fri rörlighet för personer och som har som mål att skydda arbetstagarna mot lönedumpning och social dumpning, garantera likabehandling av tjänsteleverantörer från Schweiz och EU samt säkerställa folkligt stöd för avtalet. Dessa åtgärder kan hindra företagen i EU, särskilt de små och medelstora företagen, från att tillhandahålla tjänster i Schweiz. Enligt domstolens rättspraxis kan flera av dessa stödåtgärder accepteras endast om de på ett proportionerligt sätt skyddar ett allmänintresse som inte redan skyddas i tjänsteleverantörernas ursprungsstat.

12. Europaparlamentet påpekar att i synnerhet följande stödåtgärder inte står i proportion till avtalet om fri rörlighet och gör det svårt för de små och medelstora företagen att tillhandahålla tjänster i Schweiz: det i Schweiz gällande kravet på anmälan åtta dagar i förväg, kravet på att bidra till verksamhetskostnaderna för trepartskommissioner samt den alltför strikta verkställigheten på detta område. De schweiziska myndigheterna uppmanas också i detta sammanhang att avskaffa regler som tvingar de utländska företag som tillhandahåller tjänster över gränserna att lämna en ekonomisk garanti.

13. Europaparlamentet är bekymrat över den senaste händelseutvecklingen på flygplatsen Zürich-Kloten, där de schweiziska myndigheterna har vägrat att låta tyska och österrikiska taxibilar ta passagerare, och är mycket skeptiskt till om denna åtgärd är förenlig med avtalet om fri rörlighet för personer. Kommissionen uppmanas att grundligt utreda denna fråga.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att titta närmare på de åtgärder som hindrar den inre marknaden från att fungera väl i EU och som även skapar problem för schweiziska tjänsteleverantörer. Kommissionen uppmanas även att agera om så behövs.

15. Europaparlamentet uppmuntrar den schweiziska regeringen och kantonerna att dra lärdom av de erfarenheter som EU och EES-staterna har gjort när det gäller att liberalisera tjänstesektorn genom genomförandet av tjänstedirektivet. Ur ekonomisk synvinkel har tjänstedirektivet visat sig gynna en ökad liberalisering inte bara mellan, utan även inom medlemsstaterna, genom förfarandet för kontroll av den nationella lagstiftningen – som syftar till att avlägsna onödiga hinder för etableringsfriheten – och processen med inbördes bedömningar, där medlemsstaterna har fått motivera ytterligare restriktioner i allmänhetens intresse. En liknande metod kan därför bidra till att bana väg för ett ökat gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster mellan EU och Schweiz.

16. Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som den schweiziska regeringen har gjort för att förbättra tillgången till information för företag från EU.

17. Europaparlamentet välkomnar det schweiziska parlamentets beslut att införliva direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer och uppmanar Schweiz och kommissionen att så snart som möjligt nå en överenskommelse om genomförande av direktivet.

18. Europaparlamentet påpekar att avtalet om fri rörlighet för personer generellt sett inte innehåller något omfattande avtal om fri rörlighet för tjänster, och att denna rörlighet bara i viss mån täcks av specifika bilaterala avtal. Ett omfattande avtal om fri rörlighet för tjänster skulle ge båda parter betydande ekonomiska fördelar. Kommissionen och Schweiz uppmanas därför att utforska möjligheterna att inleda förhandlingar i syfte att ingå ett heltäckande avtal om fri rörlighet för tjänster.

19. Europaparlamentet har full förståelse för orsakerna till att förbindelserna mellan Schweiz och EU är av en speciell karaktär. Alla insatser bör göras för att se till att identiska eller parallella regler för den inre marknaden, bl.a. när det gäller fri rörlighet för tjänster, tolkas och tillämpas på samma sätt i EU och Schweiz, så att Schweiz kan delta på lika villkor i den inre marknaden.

20. Europaparlamentet betonar att det ligger i både EU:s och Schweiz intresse att avtalet om fri rörlighet för personer tillämpas på ett mer enhetligt sätt och att man snabbare harmoniserar Schweiz och EU:s lagstiftning om den inre marknaden, så att förhållandena för de ekonomiska aktörerna på båda sidor blir mer tydliga och förutsägbara.

21. Europaparlamentet gläder sig över att de schweiziska myndigheterna på egen hand har beslutat att beakta rättspraxis från EU-domstolen som har fastställts efter det att avtalet om fri rörlighet för personer undertecknades. Parlamentet gläder sig också över att man i den schweiziska lagstiftningen nyligen antagit principen om Cassis de Dijon.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Schweiz att så snart som möjligt nå en överenskommelse under de pågående förhandlingarna om bilaterala avtal, t.ex. det bilaterala avtalet om produktsäkerhet. Kommissionen och Schweiz uppmanas att utforma dessa och kommande avtal på ett så tydligt och framsynt sätt som möjligt, så att man redan från början kraftigt begränsar möjligheterna att tillämpa avtalen på olika sätt.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Schweiz att försöka ta fram en mekanism som bidrar till att avtalet om fri rörlighet för personer snabbare anpassas till utvecklingen av det relevanta EU-regelverket på de områden som omfattas av dess tillämpningsområde.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Schweiz att på kort sikt undersöka hur man kan komma fram till övergripande lösningar på vissa institutionella problem, minska fragmenteringen och öka insynen i beslutssystemet, förbättra kommunikationen mellan de gemensamma kommittéerna och överväga att införa en effektiv tvistlösningsmekanism.

25. Europaparlamentet ser gärna att dess kommunikation med Schweiz stärks och att de schweiziska representanterna görs mer delaktiga i Europaparlamentets och dess respektive organs arbete.

26. Europaparlamentet konstaterar att det – med tanke på de nya utmaningarna inom de pågående och planerade förhandlingarna om flera politikområden, bl.a. konsumentskyddet – finns ett behov av att diskutera möjligheten att gå längre än den nuvarande institutionella ramen och eventuellt ingå ett heltäckande bilateralt avtal som gynnar både Schweiz och EU.

°

° °

27. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

(2)

EUT L 255, 30.9.2005, s. 22.


MOTIVERING

De fyra medlemsstaterna i Europeiska frihandelssammanslutningen (Efta) (Island, Liechtenstein, Norge och Schweiz) är viktiga handelspartner till Europeiska unionen. Om man ser till volymen är Schweiz och Norge den fjärde respektive femte största handelspartnern till EU. Föredraganden anser därför att de fyra Eftastaterna och EU:s medlemsstater tillhör ett gemensamt kulturområde såtillvida att de har samma grundläggande värderingar och ett gemensamt kulturellt och historiskt arv.

1. Förbindelserna mellan EU och Eftastaterna

Förbindelserna mellan EU och Island, Norge och Liechtenstein grundas på avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), som ingicks den 1 januari 1992 mellan Island, Norge och Liechtenstein, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan. Det främsta syftet med EES-avtalet är att utvidga EG:s inre marknad till att omfatta dessa tre Eftastater. EES-avtalet omfattar samma ”fyra friheter” som gäller inom EG, men EES-/Eftastaterna kan även delta i viss kompletterande politik, t.ex. konsumentskyddspolitik och miljöpolitik. Avtalet bygger på homogenitetsprincipen, vilket innebär att EES-lagstiftningen ska ligga så nära gemenskapens regelverk som möjligt inom de områden som omfattas av avtalet.

Det är också mycket viktigt att låta EES-/Eftastaterna delta i diskussionerna om kommande EU-lagstiftning av betydelse, t.ex. förslaget om ett direktiv om konsumenträttigheter.

Schweiz deltog i förhandlingarna om EES-avtalet. I folkomröstningen 1992 valde landet dock att stå utanför EES. Förbindelserna mellan Schweiz och EU bygger nu därför på en rad bilaterala avtal mellan Schweiz och EG och dess medlemsstater.

2. Den institutionella ramen: två olika modeller för ekonomisk integration utan anslutning

Genom EES-avtalet inrättas gemensamma institutioner som består av företrädare från de avtalsslutande parterna som ansvarar för förvaltningen av avtalet. En gemensam kommitté har ansvar för den dagliga förvaltningen av avtalet och för införlivandet av gemenskapslagstiftning i avtalsbestämmelserna. Kommittén består av EU-ambassadörer från EES-/Eftastaterna samt företrädare för Europeiska kommissionen och EU-medlemsstaterna.

EES-avtalet förvaltas inom en mycket institutionaliserad ram. Eftasekretariatet ansvarar för den dagliga förvaltningen. Eftas övervakningsmyndighet övervakar genomförandet av gemenskapslagstiftning av betydelse för EES i EES-/Eftastaternas lagstiftningar. Den är även behörig att inleda överträdelseförfaranden vid Eftadomstolen, som är EES-områdets rättsliga myndighet.

Det finns ingen sådan omfattande institutionell ram för hanteringen av förbindelserna mellan EU och Schweiz. Varje bilateralt sektorsavtal förvaltas vanligen av en separat gemensam kommitté, som består av företrädare för de avtalsslutande parterna. Kommissionen spelar en nyckelroll på EU-sidan.

Både EES-avtalet och de bilaterala avtalen innehåller ett särskilt förfarande för att beakta ny EU-lagstiftning. När en ny åtgärd med betydelse för EES antas utarbetar Eftasekretariatet ett gemensamt kommittébeslut om ändring av bilagan till respektive avtal, som sedan vanligen antas av den gemensamma kommittén. Om EES-/Eftastaternas författningar kräver ett godkännande av respektive lands parlament eller genom en folkomröstning, kan nya bestämmelser träda i kraft först efter det att det berörda kravet har uppfyllts.

När det gäller de bilaterala avtalen fattas det motsvarande beslutet av den behöriga gemensamma kommittén för Schweiz-EU efter förhandlingar mellan de avtalsslutande parterna. De gemensamma kommittéerna kan endast ändra bilagor till avtalen i den mån de är av teknisk karaktär. De kan emellertid inte ändra de grundläggande bestämmelserna i något avtal, utom i ett undantagsfall.

3. De viktigaste slutsatserna i förslaget till betänkande

3.1. EES-avtalet och genomförandet av reglerna för den inre marknaden

Tack vare EES-avtalet har Island, Liechtenstein och Norge kunnat delta i den inre marknaden. Under de mer än 15 år som EES-avtalet har funnits har det fungerat som en viktig hävstång för ekonomisk tillväxt i både EES-/Eftastaterna och EU:s medlemsstater.

På grund av EES-avtalets breda tillämpningsområde kunde föredraganden bara göra en allmän bedömning av genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden i EES-/Eftastaterna i sitt förslag till betänkande, utan att gå närmare in på de olika sakpolitiska områdena.

Föredraganden anser att EES-/Eftastaterna generellt sett har varit bra på att genomföra reglerna för den inre marknaden, vilket framgår av resultaten för EES-/Eftastaterna i 2009 års resultattavla för den inre marknaden. Eftersläpningen med införlivandet ligger på i genomsnitt 0,7 procent för Island, Norge och Liechtenstein. Denna andel är densamma som i merparten av EU:s medlemsstater.

Föredraganden anser att det är viktigt att Europaparlamentet och de övriga EU-institutionerna deltar i en strukturerad diskussion med EES-/Eftastaterna. Han uppmanar framför allt kommissionen att i större utsträckning involvera EES-/Eftastaterna i de pågående diskussionerna om inremarknadsfrågor. Det är viktigt att EU-institutionerna och EES‑/Eftastaterna utbyter bästa praxis i samband med genomförandet av reglerna för den inre marknaden. I detta sammanhang är projektet PEPPOL (Pan European Public Procurement OnLine), som samordnas av Norge och som ska göra det lättare för myndigheter i alla europeiska länder att genomföra gränsöverskridande upphandlingar, ett bra exempel på gott samarbete och utbyte av bästa praxis inom EES. Ett annat exempel på ett lyckat projekt är de gemensamma marknadskontroller av flygbolagens skatter, avgifter och tillägg som genomförts under Norges ledning.

Föredraganden anser att Lissabonfördragets ikraftträdande innebär två nya utmaningar för EES-avtalet på institutionell nivå.

För det första är det oklart vilken EU-lagstiftning som är relevant för EES, eftersom EES‑avtalet baserar sig på EU:s pelarstruktur, som slopats genom Lissabonfördraget. Denna osäkerhet kan fördröja genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden i EES‑/Eftastaterna. Föredraganden anser att kommissionen bör göra en bedömning av läget.

För det andra stärker Lissabonfördraget de nationella parlamentens roll i EU:s beslutsfattande. Föredraganden anser att EES-/Eftastaternas parlament på motsvarande sätt bör involveras mer i EU:s lagstiftningsprocess när det gäller förslag som är relevanta för EES. Han menar att kommissionen bör se till att de lagförslag som skickas till EU-medlemsstaternas nationella parlament för yttrande även skickas till EES-/Eftastaternas parlament.

Föredraganden noterar att EES-/Eftastaterna håller på att genomföra tjänstedirektivet. Han uppmuntrar EES-/Eftastaterna att avsätta tillräckliga medel för att genomföra tjänstedirektivet och framför allt för att upprätta gemensamma kontaktpunkter. Dessutom uppmuntrar han EES-/Eftastaterna att utnyttja genomförandet av tjänstedirektivet som ett tillfälle för att utveckla sina e-förvaltningstjänster.

3.2. Avtalet om fri rörlighet för personer/förbindelserna mellan EU och Schweiz

Föredraganden konstaterar att Schweiz på sitt eget sätt bidrar till utvecklingen av den inre marknaden.

EU har ingått över 120 bilaterala och sektorsspecifika avtal med Schweiz. De viktigaste av dessa avtal är det frihandelsavtal som undertecknades 1972, de sju avtalen inom ”Bilaterals I” (fri rörlighet för personer, land- och lufttransport, tekniska handelshinder, offentlig upphandling, forskning, jordbruk), som ingicks 1999, och ”Bilaterals II” (Schengen/Dublin‑fördragen, bekämpning av bedrägerier, beskattning av besparingar, statistik, bearbetade jordbruksprodukter, pensioner, miljö, Media och en gemensam avsiktsförklaring om anslutning till utbildningsprogrammen), som ingicks 2004.

I förslaget till betänkande läggs tonvikten på avtalet om fri rörlighet för personer mellan EU och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiz, å andra sidan. Detta avtal ingicks som en del av ”Bilaterals I”.

Föredraganden konstaterar först och främst att avtalet om fri rörlighet för personer har haft betydande positiva effekter. Bland annat har det skett en konstant ökning mellan 2005 och 2009 av antalet utstationerade arbetstagare och självständiga tjänsteleverantörer från EU som är verksamma i Schweiz. Avtalet har därmed bidragit till att ytterligare fördjupa de ekonomiska förbindelserna mellan EU och Schweiz. Det finns ungefär 200 000 pendlare från EU eller Eftastater som varje dag reser över den schweiziska gränsen för att arbeta.

Trots denna positiva utveckling anser föredraganden att det är angeläget att ta itu med en del problem i samband med genomförandet av avtalet om fri rörlighet för personer. Både EU:s tjänsteleverantörer och de schweiziska myndigheterna har påtalat dessa problem.

Företagen i EU har pekat på flera hinder för genomförandet av avtalet om fri rörlighet för personer, bl.a. anmälningskravet på åtta dagar för företag från EU som vill tillhandahålla tjänster i Schweiz samt kravet att bidra till verksamhetskostnaderna för trepartskommissioner. Som en reaktion på denna kritik har den schweiziska regeringen förbättrat tillgången till relevant information för företagen, inte minst genom en webbplats som innehåller information om löne- och arbetsvillkoren i Schweiz. Företagen har emellertid även uppmärksammat föredraganden på en rad regler som tvingar de utländska företag som tillhandahåller tjänster över gränserna att lämna en ekonomisk garanti. Dessa regler tycks vara oproportionerliga mot bakgrund av avtalet om fri rörlighet för personer, eftersom många av företagen inte kan betala ett sådant belopp för att få etablera sig på den schweiziska marknaden. Föredraganden konstaterar med stort beklagande att den schweiziska federala domstolens beslut härförleden om att förkasta denna åtgärd har ifrågasatts och även överklagats av kantonen Basel. Föredraganden har full förståelse för betänkligheterna och undrar om åtgärder av detta slag är proportionerliga.

De schweiziska tjänsteleverantörerna har bl.a. klagat på att schweiziska byggföretag, enligt den tyska lagstiftningen om utstationering av arbetstagare för bedrivande av verksamhet i Tyskland, är skyldiga att bidra till den tyska byggnadsindustrins semesterkassa även om de redan måste stå för betald semester i Schweiz. Ett annat problem som har nämnts av schweiziska företag är den obligatoriska tioårsgarantin för allt byggnadsrelaterat arbete i Frankrike. Alla bygg- och anläggningsföretag måste teckna en försäkring hos ett franskt försäkringsbolag. De schweiziska myndigheterna hävdar att det är mycket svårt för schweiziska företag att teckna en sådan försäkring.

Föredragande konstaterar att både kravet att bidra till den tyska semesterkassan och den obligatoriska tioårsgarantin kan betraktas som hinder mot friheten att tillhandahålla tjänster. Hindren tycks dock inte vara diskriminerande mot Schweiz, eftersom de gäller även inom EU. Dessutom har EU-domstolen redan slagit fast att skyldigheten att bidra till den tyska semesterkassan på vissa villkor kan anses vara i överensstämmelse med den frihet att tillhandahålla tjänster som garanteras av fördraget.(1)

Föredraganden anser att man bör utforska alla framkomliga vägar för att förbättra genomförandet av avtalet om fri rörlighet för personer. Man bör se till att identiska eller parallella regler om den inre marknaden tolkas och tillämpas på samma sätt i EU och Schweiz, så att Schweiz deltar på ett meningsfullt sätt i den inre marknaden. Om man på ett mer enhetligt sätt tillämpar avtalet om fri rörlighet för personer och påskyndar harmoniseringen av Schweiz och EU:s lagstiftning om den inre marknaden, skapar man tydligare och mer förutsägbara villkor för de ekonomiska aktörerna på båda sidor, vilket skulle gynna både Schweiz och EU. Föredraganden uttrycker samtidigt sin erkänsla för alla de insatser som de schweiziska domstolarna har gjort för att behandla rättspraxis från EU:s domstol som fastställts efter undertecknandet av avtalet om fri rörlighet för personer.

Föredraganden inser att det enligt den schweiziska författningen skulle vara oförenligt med Schweiz politiska system och traditioner att automatiskt överta ny EU-lagstiftning. Han är också medveten om att det är svårt för den schweiziska regeringen att se till att avtalet om fri rörlighet för personer vinner gehör hos det schweiziska folket, i synnerhet som varje ändring eller utvidgning av avtalet kan bli föremål för en folkomröstning.

Föredraganden uppmuntrar dock kommissionen och Schweiz att samarbeta för att förbättra genomförandet av avtalet om fri rörlighet för personer och andra bilaterala avtal som är relevanta för genomförandet av lagstiftningen om den inre marknaden. Föredraganden uppmanar kommissionen och Schweiz att överväga möjligheten att ingå ett heltäckande bilateralt avtal för att stärka en enhetlig tillämpning av de delar av det gemensamma regelverket som omfattas av avtalen på den inre marknaden och i Schweiz, inklusive det nya regelverket, och att hitta övergripande lösningar på vissa institutionella frågor.

(1)

Se de förenade målen C-49/98, C-50/98, C-52/98 till C-54/98 och C-68/98 till C-71/98 (Finalarte m. fl.).


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

24.6.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pablo Arias Echeverría, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, António Fernando Correia De Campos, Jürgen Creutzmann, Christian Engström, Evelyne Gebhardt, Louis Grech, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Philippe Juvin, Sandra Kalniete, Eija-Riitta Korhola, Edvard Kožušník, Kurt Lechner, Toine Manders, Hans-Peter Mayer, Gianni Pittella, Mitro Repo, Robert Rochefort, Zuzana Roithová, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Laurence J.A.J. Stassen, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Kyriacos Triantaphyllides, Emilie Turunen, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Cornelis de Jong, Emma McClarkin, Rafał Trzaskowski, Wim van de Camp

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy