Betänkande - A7-0235/2010Betänkande
A7-0235/2010

    BETÄNKANDE om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020

    20.7.2010 - (KOM(2010)0193 – C7‑0111/2010 – 2010/0115(NLE)) - *

    Utskottet för sysselsättning och sociala frågor
    Föredragande: Csaba Őry


    Förfarande : 2010/0115(NLE)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A7-0235/2010

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

    om förslaget till rådets beslut riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik - Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020

    (KOM(2010)0193 – C7‑0111/2010 – 2010/0115(NLE))

    (Särskilt lagstiftningsförfarande: samråd)

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2010)0193),

    –   med beaktande av artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C7‑0111/2010),

    –   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för ... (A7‑0235/2010).

    1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

    2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

    3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

    4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

    5.  Europaparlamentet påpekar, som så mången gång förut, att kommissionen och rådet ska se till att parlamentet får tillräckligt med tid, och i varje fall inte mindre än fem månader, för att fullgöra den samrådsfunktion som fastställts i artikel 148.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt i fråga om översynen av riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik.

    6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

    Ändringsförslag  1

    Förslag till beslut

    Skäl 1a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (1a) Europaparlamentet och rådet ska enligt artikel 157.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete.

    Ändringsförslag  2

    Förslag till beslut

    Skäl 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (2) Enligt artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och socialt skydd, och enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får unionen ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik. I artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen, vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet, ska beakta de krav som är förknippade med garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning.

    (2) Enligt artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen ha som mål att uppnå full sysselsättning och sociala framsteg, bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och socialt skydd, och enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får unionen ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik. I artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen, vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet, ska beakta de krav som är förknippade med främjande av en hög sysselsättningsnivå, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå.

    Ändringsförslag  3

    Förslag till beslut

    Skäl 2a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (2a) I artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män samt främja jämställdhet mellan dem. I artikel 10 föreskrivs att unionen vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet ska söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. I artikel 2 i EU‑fördraget fastställs det att det europeiska samhället kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

    Ändringsförslag  4

    Förslag till beslut

    Skäl 4

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (4) Lissabonstrategin, som lanserades 2000, baserades på ett erkännande av att EU måste öka sin produktivitet och konkurrenskraft och samtidigt stärka den sociala sammanhållningen mot bakgrund av den globala konkurrensen, den tekniska utvecklingen och den åldrande befolkningen. Lissabonstrategin lanserades på nytt 2005, efter en halvtidsöversyn som ledde till en tydligare inriktning på tillväxt och fler och bättre arbetstillfällen.

    (4) Lissabonstrategin, som lanserades 2000, baserades på ett erkännande av att EU måste öka sin produktivitet och konkurrenskraft genom kunskap, åter uppfylla villkoren för full sysselsättning och samtidigt stärka den sociala och regionala sammanhållningen mot bakgrund av den globala konkurrensen, den tekniska utvecklingen och den åldrande befolkningen. Lissabonstrategin lanserades på nytt 2005, efter en halvtidsöversyn som ledde till en tydligare inriktning på tillväxt och fler och bättre arbetstillfällen.

    Ändringsförslag  5

    Förslag till beslut

    Skäl 5

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (5) Lissabonstrategin för tillväxt och arbetstillfällen bidrog till att skapa enighet om den allmänna inriktningen för EU:s ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. Inom ramen för denna strategi antog rådet 20051 allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjer, som reviderades 20082. De 24 riktlinjerna låg till grund för de nationella reformprogrammen, där de viktigaste makroekonomiska, mikroekonomiska och arbetsmarknadsrelaterade prioriteringarna för EU som helhet fastställdes. Erfarenheten visar dock att riktlinjerna inte innehöll tillräckligt tydliga prioriteringar och att sambanden mellan dem kunde ha varit klarare. Detta begränsade deras inverkan på det nationella beslutsfattandet.

    (5) Lissabonstrategin för tillväxt och arbetstillfällen skulle ha bidragit till fastställandet av den allmänna inriktningen för EU:s ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. Inom ramen för denna strategi antog rådet 20051 allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjer, som reviderades 20082. De 24 riktlinjerna låg till grund för de nationella reformprogrammen, där de viktigaste makroekonomiska, mikroekonomiska och arbetsmarknadsrelaterade prioriteringarna för EU som helhet fastställdes. Erfarenheten visar dock att riktlinjerna inte fastställde tillräckligt bindande mål för ett socialt, politiskt och kulturellt deltagande från alla människor som lever i Europeiska unionen och för en ekologiskt hållbar omvandling av ekonomin och att prioriteringarna borde ha varit starkare anknutna till varandra. I sista hand kunde strategins grundläggande mål inte nås eftersom medlemsstaterna inte heller tog något egenansvar för riktlinjerna.

    Ändringsförslag  6

    Förslag till beslut

    Skäl 5a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (5a) Europeiska unionen behöver inte bara nya lagstiftningsinitiativ med tyngdpunkten lagd på det sociala utan också en förbättring av sin nuvarande politik och genomförandet av den.

    Ändringsförslag  7

    Förslag till beslut

    Skäl 6

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (6) Den finansiella och ekonomiska kris som inleddes 2008 resulterade i en avsevärd minskning av antalet arbetstillfällen och av den potentiella produktionen och har lett till en dramatisk försämring av de offentliga finanserna. Den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa1 har dock hjälpt medlemsstaterna att hantera krisen, bland annat genom en samordnad finanspolitisk stimulans, med euron som garant för makroekonomisk stabilitet. Krisen visade därför att en stark och effektiv samordning av unionens politik kan ge goda resultat. Genom krisen framgick det också tydligt hur nära sammanlänkade medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är.

    (6) Den finansiella och ekonomiska kris som inleddes 2008 resulterade i en avsevärd minskning av antalet arbetstillfällen och av den potentiella produktionen och har lett till en dramatisk försämring av de offentliga finanserna. Den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa1 har dock hjälpt medlemsstaterna att hantera krisen, bland annat genom en samordnad finanspolitisk stimulans. Krisen, som fortfarande är stadd i utveckling, belyser bristen på effektiva sätt att tidigt reagera på dess förtecken och visar därför att en stark och effektiv samordning av unionens politik, med samtidig respekt för subsidiaritetsprincipen, kan ge goda resultat. Genom krisen framgår det också tydligt hur nära sammanlänkade medlemsstaternas ekonomier och arbetsmarknader är och en konsekvens av detta blir att ett fullständigt tillvaratagande av den inre marknadens potential också är ett av de väsentligaste sätten att öka Europas konkurrenskraft och nödvändiggör också en större översyn av de mekanismer som kommer att fortsätta syfta till att målen i sysselsättnings- och socialt hänseende nås.

    Ändringsförslag  8

    Förslag till beslut

    Skäl 7

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (7) Kommissionen föreslog att man skulle utarbeta en ny strategi för det nya årtiondet, Europa 2020-strategin1, för att EU skulle kunna gå stärkt ur krisen och ställa om ekonomin i riktning mot smart och hållbar tillväxt för alla. Fem överordnade mål, som förtecknas under de relevanta riktlinjerna, utgör de gemensamma målsättningar som vägleder medlemsstaternas och unionens åtgärder. Medlemsstaterna bör göra allt som står i dess makt för att nå de nationella målen och undanröja de flaskhalsproblem som begränsar tillväxten.

    (7) Kommissionen föreslog att man skulle utarbeta en ny strategi för det nya årtiondet, Europa 2020-strategin1, för att EU skulle kunna gå stärkt ur krisen och stå bättre rustat inför framtida omvälvningar och kriser och ställa om ekonomin i riktning mot en av framtidspotential präglad och ekologiskt och ekonomiskt hållbar tillväxt för alla, åtföljd av höga nivåer för sysselsättning, produktivitet och social sammanhållning. Överordnade mål, som förtecknas under de relevanta riktlinjerna, utgör de gemensamma målsättningar som vägleder medlemsstaternas och unionens åtgärder. Medlemsstaterna bör förbinda sig att nå de nationella målen. De bör koncentrera sig på att höja sysselsättningen och undanröja tillväxthinder som är följden av lagstiftning, byråkrati och nationell felallokering av resurser.

    Ändringsförslag  9

    Förslag till beslut

    Skäl 8

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (8) Som ett led i de övergripande ”exitstrategierna” för den ekonomiska krisen bör medlemsstaterna genomföra ambitiösa reformer för att trygga makroekonomisk stabilitet och hållbara offentliga finanser, förbättra konkurrenskraften, minska den makroekonomiska obalansen och förbättra arbetsmarknadens resultat. Avvecklingen av den finanspolitiska stimulansen bör genomföras och samordnas inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

    (8) Som ett led i de övergripande ”exitstrategierna” för den ekonomiska krisen samt i övergripande strategier för skapandet av tillväxtvillkor måste medlemsstaterna genomföra och vidmakthålla strukturella reformer, inriktade på att trygga makroekonomisk stabilitet, skapa fler och bättre arbetstillfällen, och hållbara offentliga finanser, förbättra konkurrenskraften och produktiviteten, minska den makroekonomiska obalansen, stärka den sociala sammanhållningen, bekämpa fattigdomen och förbättra arbetsmarknadens resultat. Den gradvisa avvecklingen av den finanspolitiska stimulansen bör genomföras och samordnas bland annat inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten och inledas så snart som ekonomin är på väg mot en hållbar återhämtning. För att målen om varaktig ekonomisk och social sammanhållning i praktiken ska kunna uppnås bör dock de stora makroekonomiska obalanserna och skillnaderna mellan medlemsstaterna övervinnas.

    Ändringsförslag  10

    Förslag till beslut

    Skäl 8a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (8a) Europa 2020 bör vara en strategi som ställer människan och miljöskyddet i centrum, visar vägen ut ur den ekonomiska krisen, förhindrar ett nytt ekonomiskt och socialt sammanbrott, samordnas nära med struktur- och sammanhållningspolitiken och stimulerar våra ekonomier på medellång och lång sikt och bemöter de utmaningar som arbetsmarknaden ställs inför till följd av ett åldrande samhälle.

    Ändringsförslag  11

    Förslag till beslut

    Skäl 9

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (9) Inom ramen för Europa 2020-strategin bör medlemsstaterna genomföra reformer som syftar till ”smart tillväxt”, dvs. tillväxt på grundval av kunskap och innovation. Reformerna bör syfta till att förbättra utbildningens kvalitet, trygga tillträde för alla och stärka forskningens och företagens konkurrenskraft för att främja innovation och kunskapsöverföring i hela EU. De bör uppmuntra entreprenörskap och bidra till att omvandla kreativa idéer till innovativa produkter, tjänster och processer som kan skapa tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen, territoriell, ekonomisk och social sammanhållning och på ett effektivare sätt ta itu med samhälleliga utmaningar på europeisk och global nivå. I detta sammanhang är det väsentligt att utnyttja informations- och kommunikationstekniken fullt ut.

    (9) Inom ramen för Europa 2020-strategin bör medlemsstaterna genomföra reformer som syftar till ”smart tillväxt”, dvs. tillväxt på grundval av kunskap och innovation. Reformerna bör syfta till att förbättra utbildningens kvalitet, trygga tillträde för alla, minska skolavhoppen, bekräfta den enskildes rätt till livslångt lärande så att kompetens kan utvecklas, erkännas och certifieras och stärka forskningens och företagens konkurrenskraft för att främja innovation och kunskapsöverföring i hela Europeiska unionen, för att bidra till att få bort de regionala obalanserna och förhindra kunskapsflykt. De bör uppmuntra entreprenörskap och utvecklingen av små och medelstora företag och bidra till att omvandla kreativa idéer till innovativa produkter, innovativa tjänster med samhällsvärde och processer som kan skapa tillväxt, högkvalitativa och hållbara arbetstillfällen, territoriell, ekonomisk och social sammanhållning och på ett effektivare sätt ta itu med samhälleliga utmaningar på europeisk och global nivå. I detta sammanhang är det väsentligt att utnyttja informations- och kommunikationstekniken fullt ut.

    Ändringsförslag  12

    Förslag till beslut

    Skäl 9a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (9a) För att stimulera den ekonomiska tillväxten bör medlemsstaterna bekämpa tillväxthämmande faktorer såsom betungande byråkrati, överdriven lagstiftning och överdrivna normer, höga skatter och protektionistiska tendenser.

    Ändringsförslag  13

    Förslag till beslut

    Skäl 9b (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (9b) En tryggad övergripande makroekonomisk prestanda hos EU förutsätter en djupgående och effektiv inre marknad, och för att den ekonomiska och monetära unionen ska bli solid är det särskilt viktigt att den ger ekonomiska fördelar, återställer tillväxten och skapar nya arbetstillfällen.

    Ändringsförslag  14

    Förslag till beslut

    Skäl 10

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (10) Medlemsstaterna bör också genom sina reformprogram sträva efter ”hållbar tillväxt”. Hållbar tillväxt innebär att bygga en resurseffektiv, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi, att fördela kostnader och fördelar rättvist och att utnyttja Europas ledande roll i strävan efter att utveckla nya processer och ny teknik, däribland miljövänlig teknik. Medlemsstaterna bör genomföra de reformer som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser och garantera en effektiv resursanvändning. De bör också förbättra företagsklimatet, stimulera skapandet av gröna arbetstillfällen och modernisera sin industribas.

    (10) Medlemsstaterna bör också genom sina reformprogram och utgående från principen om arbete under anständiga villkor sträva efter ”hållbar tillväxt”. Hållbar tillväxt innebär att bygga en resurseffektiv, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi som ger fler arbetstillfällen, att fördela kostnader och fördelar rättvist och samtidigt se till att det finns tillräckliga resurser för att hantera omstruktureringen och att utnyttja Europas ledande roll i strävan efter att utveckla nya processer och ny teknik, däribland framför allt miljövänlig teknik som skapar fler arbetstillfällen. Alla företag, bland dem också mikroföretag och små och medelstora företag, bör så långt som möjligt ges tillgång till denna teknik. Medlemsstaterna bör genomföra de reformer som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser och garantera en effektiv resursanvändning. De bör också förbättra företagsklimatet, stimulera skapandet av hållbara arbetstillfällen i den gamla och nya ekonomin, också genom att tillhandahålla den utbildning och de färdigheter som behövs i dessa arbeten, och modernisera sin industribas, särskilt genom produktkonventering.

    Ändringsförslag  15

    Förslag till beslut

    Skäl 11

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (11) I medlemsstaternas reformprogram bör man också sträva efter ”tillväxt för alla”. Tillväxt för alla innebär att bygga ett sammanhållet samhälle där människorna kan förutse och hantera förändring, och därigenom aktivt delta i samhället och ekonomin. Medlemsstaternas reformer bör därför trygga tillträde och möjligheter för alla under hela livet och minska fattigdomen och det sociala utanförskapet, genom att undanröja hindren för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, funktionshindrade och legala invandrare. De bör också garantera att alla medborgare och regioner gynnas av den ekonomiska tillväxten. I centrum för medlemsstaternas reformprogram bör därför sådana insatser stå som syftar till att effektivisera arbetsmarknaderna genom investeringar i lyckade omställningar, utveckling av nödvändig kompetens, ökning av arbetstillfällenas kvalitet och kamp mot segmentering, strukturell arbetslöshet och inaktivitet, samtidigt som man tryggar ett lämpligt och hållbart socialt skydd och en aktiv integration för att minska fattigdomen.

    (11) I medlemsstaternas reformprogram bör man också sträva efter ”tillväxt för alla”. Tillväxt för alla innebär att bygga ett sammanhållet samhälle där människorna kan förutse och hantera förändring, särskilt till följd av den nya tekniken, automatiseringen och datarevolutionen, och därigenom aktivt delta i samhället och ekonomin. Medlemsstaternas reformer bör därför trygga tillträde och möjligheter för alla under hela livet och minska fattigdomen och det sociala utanförskapet, genom att undanröja hindren för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, anhörigvårdare, personer med funktionshinder, outbildade arbetstagare, minoriteter, framför allt romerna, och legala invandrare, samt för dem som inte kan delta i arbetsmarknaden. Genom att införa lämpliga instrument bör medlemsstaterna garantera att alla medborgare och regioner gynnas av den ekonomiska tillväxten. I centrum för medlemsstaternas reformprogram bör därför sådana insatser stå som syftar till att effektivisera arbetsmarknaderna genom investeringar i lyckade omställningar, utbildningssystem och utveckling av kompetens som motsvarar arbetsmarknadens behov, ökning av arbetstillfällenas kvalitet och jämställdhet och kamp mot segmentering genom att erbjuda trygghet för alla arbetstagare, oavsett typen av anställning, samt mot diskriminering, strukturell arbetslöshet, framför allt ungdomsarbetslöshet, och inaktivitet, samtidigt som man tryggar ett lämpligt och hållbart socialt skydd och en aktiv integration för att minska fattigdomen.

    Ändringsförslag  16

    Förslag till beslut

    Skäl 11a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (11a) Inom ramen för målet om ”tillväxt för alla” bör medlemsstaterna, på kommissionens initiativ, fastställa en lämplig lagstiftningsram för de nya formerna av arbete. I denna ram bör det tas hänsyn både till tryggandet av flexibla anställningsformer, varvid man samtidigt bör undvika en segmentering av arbetsmarknaden och garantera ett omfattande skydd av arbetstagarnas individuella och kollektiva rättigheter, bland dem också möjligheterna att förena arbetsliv och privatliv, och till en adekvat social trygghet för arbetstagarna.

    Ändringsförslag  17

    Förslag till beslut

    Skäl 12

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (12) EU:s och medlemsstaternas strukturreformer kan effektivt bidra till tillväxt och arbetstillfällen om de ökar EU:s konkurrenskraft i den globala ekonomin, skapar nya möjligheter för Europas exportindustri och ger konkurrenskraftigt tillträde till viktig import. Reformerna bör därför anpassas med hänsyn till deras inverkan på den externa konkurrenskraften så att de främjar EU:s tillväxt och deltagande på öppna och rättvisa marknader i hela världen.

    (12) EU:s och medlemsstaternas strukturreformer kan effektivt bidra till kvalitativ tillväxt och hållbara arbetstillfällen av god kvalitet om de utgör adekvata svar på den ihållande finansiella och ekonomiska krisen och därmed ökar EU:s konkurrenskraft i den globala ekonomin, skapar nya möjligheter för Europas exportindustri och ger konkurrenskraftigt tillträde till viktig import. Reformerna bör därför anpassas med hänsyn till deras inverkan på den externa konkurrenskraften så att de främjar tillväxten inom Europeiska unionen och deltagande på öppna och rättvisa marknader i hela världen, varvid EU bör agera för en kraftfull världsomfattande tillsyn över aktörer som har ett stort inflytande på sysselsättningen, arbetskraftens rörlighet och på sociala finansprodukter såsom pensioner.

    Ändringsförslag  18

    Förslag till beslut

    Skäl 13

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (13) Europa 2020-strategin måste understödjas av en rad integrerade strategier, som medlemsstaterna bör genomföra fullt ut och i samma tempo, så att de samordnade strukturreformerna får positiva spridningseffekter.

    (13) Europa 2020-strategin måste understödjas av en rad integrerade strategier, som medlemsstaterna bör genomföra effektivt och med vederbörlig hänsyn tagen till sina egna inhemska situationer och sina särskilda svårigheter, så att de samordnade strukturreformerna får positiva spridningseffekter. Det bör ses till att det råder konsekvens mellan medlemsstaternas åtgärder inom den ekonomiska politiken samt inom sysselsättnings- och socialpolitiken.

    Ändringsförslag  19

    Förslag till beslut

    Skäl 13a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (13a) En nyckelfaktor både för jämställdheten och för utbudet på arbetsmarknaden är att kvinnor och flickor ges förutsättningar att komma in i branscher där kvinnorna är starkt underrepresenterade, samt att de stereotyper som fortfarande dominerar dessa yrken bekämpas. All politik och alla åtgärder inom ramen för Europa 2020strategin bör därför i hög grad främja lika möjligheter och jämställdhet och genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Detta omfattar initiativ som syftar till att stärka kvinnors rättigheter och bekämpa diskriminering av kvinnor. De sociala trygghetssystemen behöver ses över i syfte att undanröja de inslag som leder till bristande jämställdhet. Arbetsvillkoren behöver förbättras i sektorer där kvinnor är överrepresenterade. Frågan om ofrivillig deltidsanställning bör tas upp. Jämställdhet i utbildning och yrkesutbildning behöver stärkas. Löneklyftan mellan män och kvinnor bör minskas till 0–5 procent senast 2020. Ett ökat utbud av tillgängliga, överkomligt prissatta, flexibla och högkvalitativa omsorgstjänster för alla, särskilt tillgång till barnomsorg, är ett viktigt sätt att underlätta och främja jämställdhetsprocessen.

    Ändringsförslag  20

    Förslag till beslut

    Skäl 13b (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (13b) Medlemsstaterna bör beakta Europa 2020-strategin och framför allt dess sysselsättnings- och socialpolitiska aspekter vid programplaneringen och genomförandet av EU-stödet, inklusive stödet från Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden. Detta är viktigt eftersom man måste göra ökat bruk av att de olika tillgängliga finansieringsinstrumenten samverkar med varandra och kompletterar varandra för att man ska kunna nå Europa 2020strategins komplicerade mål om smart, inkluderande och grön tillväxt och mera effektivt kunna stödja de mest missgynnade mikroregionerna och de mest utsatta grupperna som missgynnas på flera olika sätt. Anslagen från EU måste användas till att minska de byråkratiska hindren och underlätta långsiktiga åtgärder.

    Ändringsförslag  21

    Förslag till beslut

    Skäl 14

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (14) Dessa riktlinjer riktar sig till medlemsstaterna, men Europa 2020‑strategin bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlament, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället, som ska bidra till utarbetandet av nationella reformprogram, genomförandet av dessa och till den övergripande kommunikationen om strategin.

    (14) Dessa riktlinjer riktar sig till medlemsstaterna, men Europa 2020‑strategin bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlament, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället, som ska bidra till utarbetandet av nationella reformprogram, genomförandet av dessa och till den övergripande kommunikationen om strategin, eftersom socialpolitiken måste motsvara de lokala omständigheterna samt vad man föredrar på det lokala planet.

    Ändringsförslag  22

    Förslag till beslut

    Skäl 14a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (14a) För att se till att sysselsättningsriktlinjerna tillämpas i medlemsstaterna bör den öppna samordningsmetoden förbättras eftersom dess inverkan i medlemsstaterna är för liten.

    Motivering

    Att medlemsstaterna har kommit olika långt i genomförandet av Lissabonstrategin har väckt allt större tvivel om nyttan av den öppna samordningsmetoden. Den måste därför förbättras så att den kan ha större inverkan på genomförandet av de fastställda målen.

    Ändringsförslag  23

    Förslag till beslut

    Skäl 15

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (15) Europa 2020-strategin understöds av en mindre uppsättning riktlinjer, som ersätter de tidigare 24 riktlinjerna och i vilka sysselsättningspolitiken och den allmänna ekonomiska politiken behandlas på ett enhetligt sätt. Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som bifogas detta beslut, har ett naturligt samband med riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, som bifogas rådets rekommendation […] av den […]. Tillsammans utgör de ”de integrerade riktlinjerna för Europa 2020”.

    (15) Europa 2020-strategin understöds av en uppsättning riktlinjer, som ersätter de tidigare 24 riktlinjerna och i vilka sysselsättningspolitiken, stärkandet av den sociala sammanhållningen och den allmänna ekonomiska politiken behandlas på ett enhetligt sätt. Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som bifogas detta beslut, har ett naturligt samband med riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, som bifogas rådets rekommendation […] av den […]. Tillsammans utgör de ”de integrerade riktlinjerna för Europa 2020”.

    Ändringsförslag  24

    Förslag till beslut

    Skäl 16

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (16) Dessa nya integrerade riktlinjer avspeglar Europeiska rådets slutsatser. De ger en tydlig vägledning för medlemsstaterna när det gäller att upprätta nationella reformprogram och genomföra reformer med hänsyn till det ömsesidiga beroendet och i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten. Riktlinjerna kommer att ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan rikta till medlemsstaterna. De kommer också att ligga till grund för upprättandet av den gemensamma rapport om sysselsättningen som rådet och kommissionen varje år lägger fram inför Europeiska rådet.

    (16) Dessa nya integrerade riktlinjer avspeglar Europeiska rådets slutsatser. De ger en tydlig vägledning för medlemsstaterna när det gäller att upprätta nationella reformprogram och genomföra reformer med hänsyn till det ömsesidiga beroendet och i enlighet med stabilitets- och tillväxtpakten. Riktlinjerna kommer att ligga till grund för eventuella landsspecifika rekommendationer som rådet kan rikta till medlemsstaterna, med hänsyn till medlemsstaternas olika utgångspunkter. De kommer också att ligga till grund för upprättandet av den gemensamma rapport om sysselsättningen som rådet och kommissionen varje år lägger fram inför Europeiska rådet.

    Ändringsförslag  25

    Förslag till beslut

    Skäl 17

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (17) Även om dessa riktlinjer måste utarbetas varje år bör de i hög grad vara oförändrade fram till 2014 så att man kan inrikta sig på genomförandet.

    (17) Dessa riktlinjer bör i hög grad vara oförändrade fram till 2020 så att man också kan kontrollera hur de där satta målen uppnåtts. En utvärdering av de satta målen bör ske vart tredje år.

    Ändringsförslag  26

    Förslag till beslut

    Skäl 17a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (17a) Under tiden bör de vidtagna åtgärderna och deras resultat utvärderas vetenskapligt och genomgå en kritisk granskning.

    Ändringsförslag  27

    Förslag till beslut

    Artikel 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Riktlinjerna i bilagan ska beaktas i medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som det ska rapporteras om i de nationella reformprogrammen. Medlemsstaterna bör utforma reformprogram som överensstämmer med målen i ”de integrerade riktlinjerna för Europa 2020”.

    Riktlinjerna i bilagan och de nationella reformprogrammen ska genomföras i medlemsstaternas sysselsättningspolitik. De nationella reformprogrammen ska överensstämma med målen i dessa riktlinjer och deras inverkan i sysselsättnings- och socialt hänseende ska noga övervakas.

    Ändringsförslag  28

    Förslag till beslut

    Artikel 2a (ny)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Artikel 2a

     

    När medlemsstaterna utformar och genomför sina nationella reformprogram med hänsyn tagen till riktlinjerna i bilagan ska de se till att sysselsättnings- och socialpolitiken styrs effektivt. De berörda parterna, också på regional och lokal nivå och även de som påverkas av de olika aspekterna inom Europa 2020strategin samt parlamentsorgan och arbetsmarknadens parter, ska nära medverka under hela arbetet med att utforma, genomföra, övervaka och utvärdera programmen, också vid fastställandet av mål och indikatorer.

     

    EU:s överordnade mål, i den form de fastställts i bilagan, ska följas upp med lämpliga delmål och indikatorer, bland dem också resultatindikatorer, samt med nationella mål, indikatorer och resultattavlor. Medlemsstaterna ska ta hänsyn till dessa mål och indikatorer, tillsammans med riktlinjerna och eventuella landspecifika rekommendationer som rådet tillställt dem.

     

    Medlemsstaterna ska noggrant övervaka vilken inverkan de reformer som genomförts med stöd av respektive nationella reformprogram får i sysselsättnings- och socialt hänseende.

     

    När medlemsstaterna rapporterar om tillämpningen av riktlinjerna i bilagan ska de iaktta den struktur som ska överenskommas på unionsnivå och som ska innefatta samma inslag, för att garantera tydlighet, insyn och jämförbarhet mellan medlemsstaterna.

    Ändringsförslag  29

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – rubriken

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Riktlinje 7: Öka deltagandet på arbetsmarknaden och minska den strukturella arbetslösheten

    Riktlinje 7: Skapa fler och bättre arbetstillfällen, minska arbetslösheten och öka deltagandet på arbetsmarknaden till 75 procent av befolkningen i yrkesaktiv ålder

    Ändringsförslag  30

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke -1 (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Medlemsstaterna ska ha som nationellt mål att förvärvsfrekvensen bland kvinnor och män ska öka till 75 procent fram till 2020, varvid syftet ska vara att full sysselsättning nås, framför allt genom att ungdomar, äldre arbetstagare, lågutbildade och funktionshindrade, samt minoriteter, framför allt romerna, i ökad utsträckning deltar på arbetsmarknaden samt genom att legala invandrare integreras bättre. Dessutom ska medlemsstaterna ha som nationellt mål att andelen kvinnor och män mellan 15 och 24 år vilka deltar i utbildning eller på arbetsmarknaden ökar till minst 90 procent.

     

    Medlemsstaterna ska öka förvärvsfrekvensen med 10 procent senast 2014 med tonvikten lagd på följande grupper:

     

    – Ungdomar mellan 15 och 25 år.

     

    – Äldre arbetstagare mellan 50 och 64 år.

     

    – Kvinnor.

     

    – Icke-utbildad arbetskraft.

     

    – Personer med funktionshinder.

     

    – Personer med invandrarbakgrund.

     

    Antalet långtidsarbetslösa bör minskas med 10 procent.

    Ändringsförslag  31

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 1

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Medlemsstaterna bör integrera de principer för flexicurity som antagits av Europeiska rådet i sin arbetsmarknadspolitik och tillämpa dem, samt fullt ut utnyttja stödet från Europeiska socialfonden för att öka deltagandet på arbetsmarknaden och bekämpa segmentering och overksamhet, ojämlikhet mellan könen, och samtidigt minska den strukturella arbetslösheten. Åtgärderna för att öka flexibiliteten och säkerheten bör vara balanserade och ömsesidigt förstärkande. Medlemsstaterna bör därför införa en kombination av flexibla och pålitliga anställningskontrakt, en aktiv arbetsmarknadspolitik, effektivt livslångt lärande, strategier för att främja arbetskraftens rörlighet och ändamålsenliga sociala trygghetssystem för att garantera att övergångar mellan olika arbeten åtföljs av tydliga rättigheter och skyldigheter för arbetslösa när det gäller att aktivt söka arbete.

    För att detta mål ska nås bör medlemsstaterna stimulera tillväxten och på det sättet skapa nya arbetstillfällen under anständiga villkor samt öka näringslivets innovationspotential, framför allt hos de små och medelstora företagen, samt avlasta industrin från administrativa och icke-tariffära hinder. Medlemsstaterna bör med tanke på detta också utveckla regleringsinstrument och former av stöd där det tas hänsyn till företagens olika karaktär och till arbetstagarnas rättigheter så att alla företagsformer kan konkurrera och få stöd på likvärdiga villkor. För att kvinnor och ungdomar lättare ska komma in på arbetsmarknaden, som ett led i hänsynstagandet till den demografiska utmaningen, behövs det en tillräckligt väl utbyggd barnomsorg så att varje barn i förskoleåldern kan få plats inom barnomsorgen utanför hemmet och varje ungdom, i nära samarbete med arbetsmarknadens parter, erbjuds ett seriöst arbete eller en plats inom yrkesutbildning eller vidareutbildning inom fyra månader efter avslutad skolgång. Långtidsarbetslösa bör erbjudas anställbarhetsåtgärder för vilka det bör fastställas kvantitativa mål, till stöd för en förebyggande arbetsmarknadspolitik. Därför bör minst 25 procent av alla långtidsarbetslösa delta i en aktiv arbetsmarknadsåtgärd, i form av avancerad yrkesutbildning, utbildning och/eller omplacering i arbetslivet.

    Ändringsförslag  32

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Medlemsstaterna bör stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter och ta itu med segmenteringen på arbetsmarknaden genom åtgärder mot tillfälliga och otrygga anställningar, brist på sysselsättning och svart arbete. Yrkesmässig rörlighet bör belönas. Man bör förbättra arbetstillfällenas kvalitet och anställningsvillkoren genom att bekämpa låga löner och garantera tillfredsställande social trygghet också för anställda med tidsbegränsade kontrakt och egenföretagare. Arbetsförmedlingen bör stärkas och öppnas för alla, också för ungdomar och personer som hotas av arbetslöshet. Detta bör ske genom individanpassade tjänster inriktade på de som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

    Medlemsstaterna bör, i samarbete med arbetsmarknadens parter, öka förvärvsfrekvensen genom aktiverande åtgärder, framför allt för ungdomar, lågutbildade och för personer i behov av särskilt skydd och/eller stöd, vilket bör ske i form av rådgivningstjänster och utbildning och yrkesutbildning, anpassad efter arbetsmarknadens behov. Medlemsstaterna bör slå vakt om och stärka likabehandlingen och principen om lika lön för likvärdigt arbete på samma arbetsplats, i den form de fastställts i artiklarna 18 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Arbetskvaliteten bör också åtgärdas genom att antalet arbetande fattiga minskas. Ytterligare bör medlemsstaterna med hjälp av lämpliga program förbättra legala invandrares anställbarhet. Fortlöpande åtgärder och innovativa program behövs också för återintegreringen på arbetsmarknaden av funktionshindrade, även genom subventionerade arbetstillfällen. Medlemsstaterna bör undanröja de hinder som gör det svårare för människor att för första gången komma in på arbetsmarknaden samt stödja sysselsättningsskapandet, sporra till social innovation och göra arbetsförmedlingarnas tjänster bättre och effektivare, vilket också gäller de offentliga arbetsförmedlingarna. Arbetsförmedlingarna måste erbjuda yrkesutbildnings- och mentorprogram, framför allt inom informations- och kommunikationsteknik, och dessutom ordna så de arbetssökande, särskilt äldre människor, legala invandrare, etniska minoriteter och funktionshindrade, kan använda höghastighets-Internet för att deras sökande efter en arbetsplats ska gå så lätt som möjligt. Individuella och kollektiva former av egenföretagande genom företagsformer inom den sociala ekonomin bör i detta sammanhang stödjas. Särskilda åtgärder bör vidtas mot kvinnodominansen i låglöneyrken och kvinnor i ledande ställning bör i högre grad främjas för att en könsrelaterad segmentering av arbetsmarknaden ska förhindras. Framför allt bör arbetstidsreglerna anpassas så att de motsvarar kravet på att man ska kunna förena familjeliv och arbetsliv och mera flexibelt övergå från arbetslivet till pensioneringen. Medlemsstaterna bör aktivera papporna i vården av barn och se över sina skattesystem så de blir sysselsättningsvänliga. Externa och interna flexicuritystrategier för att man med hjälp av ökad flexibilitet ska kunna reagera mera effektivt på konjunkturväxlingarna bör tillämpas bättre med hjälp av en aktiv arbetsmarknadspolitik och adekvata system för social trygghet för alla arbetstagare, oavsett anställningsform, så att byte av arbete inte är förenat med oskäliga ekonomiska kostnader. Det måste framhållas att flexibilitet utan social trygghet inte är ett hållbart sätt att öka sysselsättningen. Denna politik bör åtföljas av ett klart engagemang att aktivt stödja arbetssökandet. Varken de nya formerna för arbetets organisation, såsom atypiskt tillfälligt arbete, deltidsarbete och distansarbete eller arbetstagarnas rörlighet får leda till minskade individuella och kollektiva rättigheter eller minskat socialt skydd för de berörda arbetstagarna. Det bör ses till att de nya anställningsformerna inte skapas på bekostnad av sedvanliga anställningsavtal (med tillsvidareanställning på heltid). Insatser bör också göras för att bekämpa svart arbete, med hjälp av effektiva mekanismer för att kontrollera efterlevnaden av arbetstagarnas rättigheter. Rättesnörena om arbete under anständiga villkor, i den form det stöds av ILO, samt om ”bra arbete”, måste gälla både för sysselsättningsskapandet och integreringen på arbetsmarknaden. När medlemsstaterna vidtar åtgärder för att få arbetsmarknaderna att fungera bättre och uppvisa bättre resultat bör de sporra till samarbete med arbetsmarknadens parter samt aktivt delaktiggöra arbetsmarknadens parter i utarbetandet av den nationella politiken och fullt ut respektera deras rättigheter – i enlighet med nationell lag och praxis – att ingå och tillämpa kollektivavtal.

    Ändringsförslag  33

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 2a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Först och främst måste det skapas arbetstillfällen med hög kvalitet, eftersom sådana behövs också på lång sikt och skapar mervärde. Därför är det viktigt att utbildnings- och sysselsättningspolitiken stöder en förändring av den ekonomiska strukturen. Förlorade arbetstillfällen kommer som regel inte att återskapas inom samma sektor. Därför måste utbildningsväsendet flexibelt reagera på de förändrade krav på arbetsmarknaden som den nya ekonomin för med sig. Sysselsättningspolitiken måste garantera att arbetstagare smidigt kan gå över både från en näringsgren till en annan och mellan olika situationer på arbetsmarknaden. Därför är det viktigare än tidigare att ta långsiktiga mål som utgångspunkt och mer kraftfullt inrikta sig på en samordning mellan företags-, utbildnings- och sysselsättningspolitiken.

    Ändringsförslag  34

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 3

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    För att öka konkurrenskraften och höja förvärvsfrekvensen, särskilt för lågutbildade, i enlighet med riktlinje 2 för den ekonomiska politiken, bör medlemsstaterna se över skatte- och förmånssystemen och den offentliga sektorns möjlighet att ge det stöd som krävs. Medlemsstaterna bör höja förvärvsfrekvensen genom politik som främjar ett aktivt åldrande, jämställdhet mellan könen och lika lön samt integration på arbetsmarknaden för ungdomar, funktionshindrade, legala invandrare och andra utsatta grupper. Politik som främjar balansen mellan arbetsliv och privatliv genom tillhandahållande av barnomsorg till rimligt pris och nya former för arbetets organisation bör inriktas på att öka sysselsättningen, särskilt bland ungdomar, äldre arbetstagare och kvinnor, särskilt i syfte att hålla kvar högutbildade kvinnor på det vetenskapliga och tekniska området. Medlemsstaterna bör också undanröja hindren för nya arbetstagares inträde på arbetsmarknaden, stödja egenföretagande och skapandet av arbetstillfällen, bl.a. inom miljövänlig sysselsättning och på vårdområdet, samt främja social innovation.

    I detta sammanhang bör medel ur Europeiska socialfonden i full utsträckning användas för att höja anställbarheten och arbetets kvalitet med hjälp av åtgärder för att utveckla de personliga färdigheterna och för att uppfylla kvalitetskraven i yrken som har framtiden för sig. Främjandet av den yrkesmässiga rörligheten förutsätter att medlemsstaterna med olika incitament förbättrar beredskapen till rörlighet inom Europeiska unionen. Detta ställer krav på en översyn av möjligheterna att få stöd från Europeiska socialfonden vilka bör underlättas, när detta låter sig göras. De nationella budgetarna och EU:s budget, också Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, bör samordnas och inriktas på att förbereda arbetskraften på en hållbar ekonomi. För att nå dessa mål bör medlemsstaterna vidta åtgärder för att offentliggöra information om dessa fonder samt om villkoren för anlitande av dem.

    Ändringsförslag  35

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 3a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Medlemsstaterna ska gynna det europeiska instrumentet för mikrokrediter såsom ett exempel på hur man kan förena ekonomiska och sociala åtgärder för att stimulera tillväxten inom ekonomi och sysselsättning.

     

    De nationella instrumenten och EUinstrumenten för mikrokrediter ska åtföljas av särskilda yrkesutbildnings- och mentorprogram och system för sociala förmåner med garantier för en minimiinkomst under första året efter en företagsstart, så att tanken på att starta eget kommer att framstå som ett seriöst alternativ.

    Ändringsförslag  36

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 3b (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Medlemsstaterna bör också främja och investera i sociala tjänster av allmänt intresse, bland annat inom sysselsättnings-, hälsovårds- och bostadssektorerna, och dessa tjänster måste beviljas tillräckliga anslag.

    Ändringsförslag  37

    Förslag till beslut

    Bilaga – Riktlinje 7 – stycke 4

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    EU:s överordnade mål, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina mål, är att sträva efter att senast 2020 öka sysselsättningsgraden bland kvinnor och män mellan 20 och 64 år till 75 %, bl.a. genom ökat deltagande av ungdomar, äldre arbetstagare och lågutbildade samt genom bättre integration av legala invandrare.

    utgår

    (Sista stycket i riktlinje 7 i kommissionens text flyttas framför första stycket i parlamentets ändringsförslag.)

    Ändringsförslag  38

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 8 – rubriken

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Riktlinje 8: Utveckla en kvalificerad arbetskraft som motsvarar arbetsmarknadens behov, främja kvalitet i arbetet och livslångt lärande

    Riktlinje 8: Främja kvalitet i arbetet och livslångt lärande, stärka arbete under anständiga villkor och utveckla en kvalificerad arbetskraft

    Ändringsförslag  39

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 8 – stycke -1 (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Medlemsstaterna ska ha som nationellt mål att färre än 10 % av eleverna ska avbryta sin skolgång i förtid senast 2020, medan andelen personer i åldern 30-34 år med postgymnasial eller likvärdig utbildning ska öka till minst 40 %.

    Ändringsförslag  40

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 8 – stycke 1

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Medlemsstaterna bör främja produktivitet och anställbarhet genom ett lämpligt utbud av kunskap och kompetens som är anpassat efter den nuvarande och kommande efterfrågan på arbetsmarknaden. En högkvalitativ grundutbildning och attraktiv yrkesutbildning måste kompletteras av effektiva incitament för livslångt lärande, initiativ som ger nya chanser, möjligheter för alla vuxna att förbättra sina kvalifikationer och en målinriktad migrations- och integrationspolitik. Medlemsstaterna bör utveckla system för erkännande av förvärvad kompetens, undanröja hinder för arbetstagarnas yrkesmässiga och geografiska rörlighet, främja förvärvande av övergripande färdigheter och kreativitet, och inrikta sina insatser på att stödja lågutbildade arbetstagare och öka äldre arbetstagares anställbarhet, samtidigt som man stärker högutbildade arbetstagares, däribland forskares, utbildning, kompetens och erfarenhet.

    Medlemsstaterna bör högprioritera en högkvalitativ grundutbildning och attraktiv yrkesutbildning som hjälper arbetstagarna anpassa sina färdigheter till behoven på arbetsmarknaden. De måste kompletteras av möjligheter att börja om för ungdomar, framför allt mellan 25 och 35 år, där det ska ingå ett obligatoriskt erbjudande om utbildning och yrkesutbildning och effektiva incitament för livslångt lärande, varvid arbetsmarknadens parter uppmanas att också ställa till förfogande de tidsresurser som behövs och understödja vidareutbildningsinitiativ också ekonomiskt. Framför allt bör medlemsstaterna få ned andelen personer med avbruten skolgång till under 10 % och komplettera sin migrations- och invandringspolitik med erbjudanden om språkinlärning och samhällskunskap. Medlemsstaterna bör också utveckla system för erkännande av förvärvade färdigheter och förvärvad kompetens.

    Ändringsförslag  41

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 8 – stycke 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    I samarbete med arbetsmarknadens parter och näringslivet bör medlemsstaterna öka tillgången till utbildning, stärka utbildnings- och yrkesvägledningen parallellt med att man systematiskt informerar om nya anställningsmöjligheter, främjar entreprenörskap och bättre förutser framtida kompetensbehov. Investeringar i utvecklingen av mänskliga resurser, kompetenshöjning och deltagande i system för livslångt lärande bör främjas genom gemensamma ekonomiska bidrag från staten, enskilda och arbetsgivare. För att stödja ungdomar, särskilt ungdomar som är arbetslösa eller saknar utbildningsplats, bör medlemsstaterna i samarbete med arbetsmarknadens parter införa system för att hjälpa nyutbildade att hitta ett första arbete eller en vidareutbildning, inbegripet lärlingsutbildning, och snabbt ingripa när ungdomar blir arbetslösa. Genom regelbunden övervakning av politiken för kompetenshöjning och förutseende av framtida kompetensbehov bör man kunna fastställa vilka områden där förbättringar kan göras och öka möjligheterna att anpassa utbildningssystemen till arbetsmarknadens behov. För att nå dessa mål bör medlemsstaterna utnyttja EU‑medlen fullt ut.

    I samarbete med arbetsmarknadens parter och näringslivet bör medlemsstaterna öka tillgången till utbildning, inbegripet yrkesutbildning, stärka utbildnings- och yrkesvägledningen parallellt med att man systematiskt informerar om nya anställningsmöjligheter och vidtar åtgärder för att främja dem, främjar entreprenörskap och utvecklingen av små och medelstora företag och bättre förutser framtida kvalitetskrav. Utvecklingen av mänskliga resurser, kompetenshöjning och yrkesutbildning bör bekostas genom ekonomiska bidrag från arbetsgivare och staten. Tillgången till allmän och yrkesinriktad utbildning av hög kvalitet och återinslussningen av personer med avbruten skolgång i utbildningssystemet måste genomgående stå öppen för alla. Medlemsstaterna bör inrikta investeringarna i utbildningsväsendet så, att målet om att öka den yrkesverksamma befolkningens färdigheter nås, varvid hänsyn ska tas till både formell och informell inlärning. Därvid bör reformerna, särskilt när det gäller anställbarhet, syfta till att alla med hjälp av vidareutbildning eller kunskaper i informations- och kommunikationsteknik (IKT) ska förvärva de nyckelkompetenser som varje arbetstagare behöver för att ha framgång i en kunskapsbaserad ekonomi. Åtgärder bör vidtas för att rörlighet i utbildningssyfte ska bli det normala för ungdomar och lärare. Medlemsstaterna bör göra sina utbildningsväsen, både inom allmän utbildning och yrkesutbildning samt icke yrkesinriktad vidareutbildning, mera öppna och relevanta för alla åldrar, framför allt genom att förverkliga nationella ramar för yrkeskvalifikationer som möjliggör flexibilitet i utbildningsgången och genom att utveckla partnerskap mellan å ena sidan inrättningar för allmän utbildning och yrkesutbildning och å andra sidan arbetslivet, också i form av avlönad lärlingsutbildning, för att avsevärt öka andelen av både akademiska examina och yrkesexamina på hög nivå.

    Ändringsförslag  42

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 8 – stycke 2c (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    En regelbunden övervakning av hur effektivt politiken för kompetenshöjning och förutseende av behov fungerar bör bidra till att områden i behov av förbättringar kan identifieras samt till att systemen för yrkesutbildning och allmän utbildning bättre kan tillgodose arbetsmarknadens behov. För att nå dessa mål bör medlemsstaterna utnyttja EU‑medlen fullt ut.

    Ändringsförslag  43

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 8a (ny)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Riktlinjer 8a: Stärka den sociala och ekonomiska sammanhållningspolitiken till stöd för sysselsättningen

     

    Medlemsstaterna förbinder sig att arrangera, komplettera, samordna och anpassa sina nationella mål nationellt och sinsemellan, så att obalanserna i den ekonomiska utvecklingen mellan regionerna minskas.

     

    Medlemsstaterna är medvetna om att sammanhållningspolitiken är ett effektivt redskap till stöd för riktlinjerna, utan att dock vara underordnad dessa, genom att den tar hänsyn till regionala särdrag, hjälper regionerna att komma till rätta med sina ekonomiska och sociala svårigheter och minskar skillnaderna.

     

    Ett samordnat grepp på problematiken bör, tillsammans med principerna om ledning på flera nivåer och om partnerskap, ligga till grund för hur strategin leds och genomförs. Framför allt den regionala och lokala nivån har en nyckelfunktion att fylla för att man ska nå ut till alla de otaliga ekonomiska och sociala aktörer som bor och producerar inom unionen, framför allt de små och medelstora företagen.

     

    Sammanhållningspolitiken är därför inte bara en källa till ekonomiska bidrag på stabil grund, utan också ett kraftfullt redskap för ekonomisk utveckling och således ett redskap för sysselsättningen inom unionens alla regioner.

     

    Medlemsstaterna bör investera mera i infrastrukturen för transporter, energi, telekommunikationer och informations- och kommunikationsteknik och dra full nytta av Europeiska unionens strukturfonder.

     

    Potentiella stödmottagare inom ramen för program som medfinansieras av unionen bör med hjälp av att systemen för utbetalning görs enklare uppmuntras till att delta.

     

    Av omsorg om detta bör medlemsstaterna få till stånd samverkansvinster mellan sin sammanhållningspolitik och annan aktuell sektorsinriktad politik, utgående från ett samordnat tillvägagångssätt, eftersom sammanhållningen inte är en kostnad utan ger styrka, tillvaratar potential som ännu inte kommit till användning, minskar de strukturella skillnaderna mellan länder och regioner, ökar tillväxten och förbättrar unionens konkurrenskraft i en globaliserad värld, uppväger inverkningarna av den världsomfattande ekonomiska krisen och ger unionen ett socialt kapital.

    Ändringsförslag  44

    Förslag till beslut

    Bilaga – Riktlinje 9 – rubriken och stycke 1

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Riktlinje 9: Förbättra utbildningssystemens resultat på alla nivåer och öka deltagandet i den högre utbildningen

    utgår

    För att ge alla tillgång till allmän och yrkesinriktad utbildning av hög kvalitet och förbättra utbildningsresultaten bör medlemsstaterna investera effektivt i utbildningssystem, särskilt genom att öka arbetskraftens utbildningsnivå så att den kan anpassa sig efter de snabba förändringarna på de moderna arbetsmarknaderna. Åtgärderna ska täcka alla sektorer (från förskoleverksamhet och skolor till högre utbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning) och även ta hänsyn till icke-formellt och informellt lärande. Reformerna bör syfta till att alla ska förvärva de nyckelkompetenser som krävs för att lyckas i den kunskapsbaserade ekonomin, särskilt när det gäller anställbarhet, vidareutbildning och IKT-kompetens. Åtgärder bör vidtas för att rörlighet i utbildningssyfte ska bli det normala för ungdomar och lärare. Medlemsstaterna bör göra utbildningssystemen öppnare och mer relevanta, särskilt genom att tillämpa nationella referensramar för kvalifikationer som möjliggör flexibla utbildningsvägar och genom att utveckla partnerskap mellan utbildning och arbete. Läraryrket bör göras mer attraktivt. Den högre utbildningen bör bli mer öppen för personer som saknar studietradition och deltagandet i den högre utbildningen bör breddas. För att minska antalet ungdomar som är arbetslösa eller saknar utbildningsplats bör medlemsstaterna vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga skolavhopp.

     

    (Riktlinje 9 i kommissionens text flyttas till och sammanförs med andra stycket i riktlinje 8 i parlamentets ändringsförslag.)

    Ändringsförslag  45

    Förslag till beslut

    Bilaga – Riktlinje 9 – stycke 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    EU:s överordnade mål, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina mål, är att minska andelen personer med avbruten skolgång till 10 %, och samtidigt öka den andel av befolkningen mellan 30 och 34 år som har avslutad högre utbildning till minst 40 % år 2020.

    utgår

    (Sista stycket i riktlinje 9 i kommissionens text flyttas framför första stycket i riktlinje 8 i parlamentets ändringsförslag och ändras även självt).

    Ändringsförslag  46

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 10 – rubriken

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Riktlinje 10: Främja social integration och bekämpa fattigdom

    Riktlinje 10: Bekämpa fattigdom och främja social integration och socialt skydd

    Ändringsförslag  47

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 10 – stycke -1 (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Medlemsstaterna ska fastställa sina nationella mål så, att antalet européer som lever under de nationella fattigdomsgränserna minskas med 25 procent och fler än 20 miljoner människor lyfts ut ur fattigdomen, något som ska ske framför allt genom sysselsättnings- och utbildningspolitiska åtgärder.

    Ändringsförslag  48

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 10 – stycke 1

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Medlemsstaternas insatser för att minska fattigdomen bör syfta till att främja ett fullt deltagande i samhällslivet och ekonomin och öka sysselsättningsmöjligheterna, varvid Europeiska socialfonden bör utnyttjas till fullo. Insatserna bör också inriktas på att garantera lika möjligheter, bl.a. genom tillgång till överkomliga, hållbara och högkvalitativa tjänster och offentliga tjänster (däribland onlinetjänster i enlighet med riktlinje 4), särskilt hälso- och sjukvård. Medlemsstaterna bör vidta effektiva åtgärder mot diskriminering. För att bekämpa socialt utanförskap, ge människor ökad egenmakt och främja deltagandet på arbetsmarknaden bör de sociala trygghetssystemen, det livslånga lärandet och den aktiva integrationspolitiken stärkas så att människor ges möjligheter i olika skeden av livet och skyddas mot risken för utanförskap. De sociala trygghetssystemen och pensionssystemen måste moderniseras så att de kan användas fullt ut för att garantera tillfredsställande inkomststöd och tillgång till hälso- och sjukvård – och därigenom skapa social sammanhållning – samtidigt som de måste vara fortsatt ekonomiskt hållbara. Förmånssystemen bör inriktas på att garantera inkomsttrygghet vid omställningar och minska fattigdomen, särskilt bland de grupper som är mest utsatta för socialt utanförskap såsom ensamstående föräldrar, minoriteter, funktionshindrade, barn och ungdomar, äldre kvinnor och män, legala invandrare och hemlösa. Medlemsstaterna bör också aktivt främja den sociala ekonomin och social innovation för att stödja de mest utsatta.

    Kampen mot fattigdom och socialt utanförskap förblir en viktig utmaning. Strävan efter detta mål förutsätter att alla socialgrupper ges möjlighet att delta på eller återgå till arbetsmarknaden, oavsett bosättningsort eller utbildningsnivå. Likaså behövs det en lämplig balans mellan att människor får en tillräcklig trygghetskänsla och att de motiveras att arbeta och förvärva inkomster. För att nå detta mål bör medlemsstaterna vinnlägga sig om att minska fattigdomen, också bland personer i arbetslivet, främja ett fullt deltagande, enligt den enskildes fria val, i politiken, samhällslivet, konsten och ekonomin och öka sysselsättningsmöjligheterna, varvid Europeiska socialfonden bör anlitas. Medlemsstaterna bör i detta sammanhang ägna särskild uppmärksamhet åt det ökande antalet arbetande fattiga. Klara och tydliga mål för fattigdomsbekämpningen förutsätter en definition av hur fattigdomen ska mätas. Standarddefinitionen om att fattigdomsgränsen går vid 60 procent av medianinkomsten måste nyanseras. Det går inte att definiera fattigdomen med en så pass ensidig indikator. Det måste ses till att lika möjligheter, liksom också tillgång till överkomliga, hållbara och högkvalitativa tjänster och offentliga tjänster (däribland onlinetjänster i enlighet med riktlinje 4), särskilt sociala tjänster och tjänster inom områdena sysselsättning, hälso- och sjukvård samt bostäder får finnas kvar, också för utsatta och svagare befolkningsgrupper. Medlemsstaterna bör även se till att muntlig eller skriftlig information från myndigheterna är tydlig och fullständig, att avslag på ansökningar om förmåner motiveras och att det ges information om hur man kan överklaga beslutet. Principen om att det inte får förekomma diskriminering mellan män och kvinnor när de har samma utbildning och samma typ av arbetsuppgifter bör vara rättsligt bindande i medlemsstaterna för alla anställningsförhållanden. För att bekämpa socialt utanförskap, ge människor ökad egenmakt till aktivt samhällsdeltagande och främja deltagandet på arbetsmarknaden måste de sociala trygghetssystemen och den aktiva integrationspolitiken ytterligare stärkas så att människor ges möjligheter och utsikt att få arbete, med hänsyn tagen till att behoven och ansvaret är olika i olika skeden av livet, samt skyddas mot risken för utanförskap och så att framför allt de som står längst utanför arbetsmarknaden ges stöd för att få anställning av god kvalitet. Därför behövs det effektiva tillvägagångssätt för yrkesutbildning och sysselsättningsskapande inom ramen för en aktiv arbetsmarknadspolitik, till förmån för personer som kommit att stå utanför arbetsmarknaden eftersom de saknar utbildning. Samtidigt måste de sociala trygghetssystemen och pensionssystemen moderniseras så att de kan användas fullt ut för att garantera tillfredsställande inkomststöd så att inkomsten överstiger fattigdomsgränsen, möjliggöra deltagande i samhällslivet och ge tillgång till hälso- och sjukvård, samtidigt som deras ekonomiska hållbarhet fortsatt måste garanteras. Förmånssystemen bör garantera inkomsttrygghet vid omställningar och minska fattigdomen, särskilt bland de grupper som är mest utsatta för socialt utanförskap såsom ensamstående föräldrar, minoriteter, funktionshindrade, barn och ungdomar, äldre kvinnor och män, legala invandrare och hemlösa. Framför allt ska medlemsstaterna åta sig att vidta lämpliga åtgärder mot fattigdomen bland barn, så att barnen varken hämmas i sin personliga utveckling eller missgynnas vid inträdet i förvärvslivet genom att fattigdomen inkräktat på deras fria utveckling. Särskilt viktigt är det att barn från missgynnade familjer garanteras lika tillträde till utbildning och lika möjligheter, för att de inte ska hamna in i socialt utanförskap som vuxna. För att öka inkomsttryggheten under olika skeden i livet bör medlemsstaterna garantera tillfredsställande minimilöner, som åtminstone bör ligga högre än fattigdomströskeln, i enlighet med sin kollektivavtals- och lagstiftningspraxis. Medlemsstaterna bör också aktivt främja den sociala ekonomin och social innovation för att hantera de olika sociala risker som kan uppstå under ett liv, särskilt för de mest utsatta, samt effektivt genomföra de åtgärder som antagits mot diskriminering. När de offentliga finansernas hållbarhet ska förbättras bör medlemsstaterna fästa särskild uppmärksamhet vid de positiva effekter som förbättringar av den sociala sammanhållningen har på nationella budgetar. Minskad fattigdom och ökat deltagande leder till minskade sociala utgifter och ökade skatteintäkter. Medlemsstaterna bör garantera höga miniminormer för arbetets kvalitet för att utrota fattigdomen bland arbetande.

    Ändringsförslag  49

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 10 – stycke 1a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Systemen för socialt skydd, inklusive pensionerna och hälso- och sjukvården, bör stärkas och moderniseras så att det skapas garantier för att de är adekvata ur social synvinkel, ekonomiskt hållbara och lyhörda för de förändrade behoven och samtidigt ger alla i Europeiska unionen ett adekvat skydd mot sociala otrygghetsfaktorer såsom hälsoproblem, arbetslöshet och fattigdom.

     

    Medlemsstaterna bör ordna med bättre socialt skydd i samband med korttidsanställningar, vilka framför allt berör kvinnor och gravida kvinnor.

    Ändringsförslag  50

    Förslag till beslut

    Bilaga – Riktlinje 10 – stycke 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    EU:s överordnade mål, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina mål, är att minska antalet européer som lever under de nationella fattigdomsgränserna med 25 %, så att 20 miljoner människor lyfts ut ur fattigdom.

    utgår

    (Sista stycket i kommissionens text flyttas framför första stycket i parlamentets ändringsförslag.)

    MOTIVERING

    Den 27 april 2010 lade kommissionen fram ett förslag till de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 med en ram till den nya strategi och de reformer som medlemsstaterna ska genomföra. Förslaget består av de allmänna riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, utgående från artikel 121 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och av de sysselsättningspolitiska riktlinjerna, utgående från artikel 148 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Enligt kommissionens förslag är dessa bägge slag av riktlinjer separata, men sammanlänkade, rättsakter, som tillsammans bildar ett paket av integrerade riktlinjer, vilkas antal av omsorg om bättre konsekvens och ökad tydlighet är begränsat. De bildar grundpelarna för genomförandet av strategin Europa 2020 och innehåller de huvudsakliga prioriteringarna i kommissionens meddelande om Europa 2020 av den 3 mars. De tio integrerade riktlinjerna – avsevärt färre än de 24 tidigare riktlinjerna – innefattar sex riktlinjer för ekonomin och fyra för sysselsättningen. Enligt kommissionens förslag innefattar den sysselsättningspolitiska delen riktlinje 7 – Öka deltagandet på arbetsmarknaden och minska den strukturella arbetslösheten, riktlinjer 8 – Utveckla en kvalificerad arbetskraft som motsvarar arbetsmarknadens behov, främja kvalitet i arbetet och livslångt lärande, riktlinje 9 – Förbättra utbildningssystemens resultat på alla nivåer och öka deltagandet i den högre utbildningen och riktlinje 10 – Främja social integration och bekämpa fattigdom. I detta betänkande behandlas den sysselsättningspolitiska delen av de integrerade riktlinjerna, med samtidig hänsyn tagen till kommissionens förslag i den del som handlar om ekonomisk politik.

    Diskussionen om de nya sysselsättningspolitiska riktlinjerna för 2020 utspelar sig mitt under den ekonomiska krisen, som utan tvekan kommer att kraftigt påverka arbetsmarknaden under ett flertal år framöver. Trots några uppmuntrande tecken på att tillväxten är på väg tillbaka är det ekonomiska läget i de flesta medlemsstater dock osäkert. Därför har de direkta återverkningarna av krisen på arbetslösheten ännu inte gjort sig fullt gällande. Följaktligen måste vi göra allt för att trygga en hållbar återhämtning och stärka de europeiska ekonomiernas sysselsättningsskapande potential, samt för att hjälpa människor att få arbete. Dessutom kvarstår för de flesta medlemsstater ett antal utmaningar på längre sikt, såsom förändringarna av befolkningsstrukturen, globaliseringen och införandet av ny teknik, bland annat koldioxidsnål teknik och dessa utmaningar måste bemötas både under återhämtningen och efter den. Det är därför av yttersta vikt att en europeisk sysselsättningspolitisk strategi för det kommande årtiondet ger sig i kast med och når fram till en balans mellan å ena sidan de omedelbart överhängande utmaningar som krisen gett upphov till och å andra sidan de utmaningar som blir aktuella på medellång eller lång sikt.

    Inom denna ram understöder föredraganden i stort sett att kommissionen begränsat antalet riktlinjer. Men föredraganden anser också att minskningen av antalet riktlinjer och gemensamma mål på EU-nivå inte får leda till att riktlinjerna och målen blir mindre begripliga eller fungerar sämre som vägvisare för medlemsstaternas politik.

    Föredraganden anser därför att kommissionens förslag på vissa punkter behöver tänkas igenom och klarläggas ytterligare. Detta gäller framför allt i följande avseenden:

     Mot bakgrund av dagens ekonomiska och finansiella kris samt av de utmaningar på lång sikt som samhällena i Europa är ställda inför har sysselsättningspolitiken en mycket viktig funktion att fylla, vid sidan om den ekonomiska politiken, socialpolitiken, utbildningspolitiken och övrig politik. Dessutom måste det råda konsekvens mellan de åtgärder som medlemsstaterna vidtar inom olika områden, såsom ekonomin, sysselsättningen och sociala frågor. Inom ramen för Europa 2020 och medlemsstaternas reformprogram innebär detta att man kraftfullt måste föresätta sig att arbeta för att investeringarna i en hållbar ekonomisk tillväxt också underlättar det hållbara sysselsättningsskapandet. Det innebär också att det är av yttersta vikt att den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken inom de integrerade riktlinjerna kompletterar varandra och står i konsekvens med varandra.

     Föredraganden ställer upp bakom förslaget om att det måste vidtas energiska åtgärder för att öka sysselsättningen bland kvinnor och män i Europa, men anser att detta är ett mål som kan nås endast om medlemsstaterna ägnar särskild uppmärksamhet åt att främja rörlighet och sysselsättning för ungdomar, äldre personer, funktionshindrade och kvinnor.

     Ytterligare förutsättningar för att vi ska nå de gemensamma målen och förverkliga vad vi föresatt oss i sysselsättnings- och socialt hänseende, liksom också för att vi ska kunna garantera att arbetsgivarna får tillgång till utbildad och kvalificerad arbetskraft är att principerna för flexicurity används adekvat, tillsammans med utbildning av hög kvalitet, livslångt lärande och bekämpning av strukturell arbetslöshet.

     I det här sammanhanget och med beaktande av läget på arbetsmarknaderna bör Europeiska unionen och medlemsstaterna, i sitt arbete med att genomföra Europa 2020 och de sysselsättningspolitiska riktlinjerna, också beakta det ökande antalet nya arbetsformer och atypiska anställningsavtal och inrätta en lämplig lagstiftningsram för detta område.

     Tryggandet av tillgången på utbildad arbetskraft måste dessutom åtföljas av intensivare investeringar i sysselsättningsskapande, varvid de små och medelstora företagen har en oerhört viktig funktion att fylla, samt av att det överlag stimuleras till en tillväxt med många arbetstillfällen.

     Utgående från erfarenheterna av Lissabonstrategin anser föredraganden också att Europa 2020 bör göra mer för en bättre förvaltning av strategin och dess genomförandeinstrument. För att ta bara ett exempel må det nämnas att arbetsmarknadens parter och den sociala dialogen är oerhört viktiga i detta sammanhang.

     Slutligen är föredraganden fast övertygad om att det är en förutsättning, både för att Europa 2020 ska bli effektivt och för att de sysselsättningspolitiska riktlinjerna ska bli effektiva i det sammanhang där de ingår, att det ägnas tillbörlig uppmärksamhet åt att de sociala och ekonomiska skillnaderna mellan medlemsstaterna och regionerna kan övervinnas. Därför behövs det fortsatt arbete för att sammanhållningspolitikens mål ska uppnås och dessutom måste det skapas samverkansvinster mellan denna politik och andra former av sektorsinriktad politik. Inom nuvarande programplaneringsperiod har EU:s strukturfonder och Sammanhållningsfonden, liksom eventuella framtida instrument för EU-finansiering, en avgörande roll att spela i detta hänseende.

    De ändringsförslag som framlagts av föredraganden inriktar sig därför dels på att göra texten tydligare och mera konsekvent och dels på att åtgärda de frågor som förtecknats i det föregående.

    YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (28.6.2010)

    till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

    över förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020
    (KOM(2010)0193 – C7‑0111/2010 – 2010/0115(NLE))

    Föredragande: Hans-Peter Martin

    ÄNDRINGSFÖRSLAG

    Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

    Ändringsförslag  1

    Förslag till beslut

    Skäl 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (2) Enligt artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och socialt skydd, och enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får unionen ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik. I artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen, vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet, ska beakta de krav som är förknippade med garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning.

    (2) Enligt artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och ge socialt skydd. Unionen förväntas också ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik. I artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen, vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet, ska beakta de krav som är förknippade med främjandet av en hög sysselsättningsnivå och med garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning samt med en hög allmän utbildningsnivå, en hög yrkesutbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå.

    Ändringsförslag  2

    Förslag till beslut

    Skäl 5

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (5) Lissabonstrategin för tillväxt och arbetstillfällen bidrog till att skapa enighet om den allmänna inriktningen för EU:s ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. Inom ramen för denna strategi antog rådet 2005 allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjer, som reviderades 2008. De 24 riktlinjerna låg till grund för de nationella reformprogrammen, där de viktigaste makroekonomiska, mikroekonomiska och arbetsmarknadsrelaterade prioriteringarna för EU som helhet fastställdes. Erfarenheten visar dock att riktlinjerna inte innehöll tillräckligt tydliga prioriteringar och att sambanden mellan dem kunde ha varit klarare. Detta begränsade deras inverkan på det nationella beslutsfattandet.

    (5) Lissabonstrategin för tillväxt och arbetstillfällen bidrog till att skapa enighet om den allmänna inriktningen för EU:s ekonomiska politik och sysselsättningspolitik. Inom ramen för denna strategi antog rådet 2005 allmänna riktlinjer för den ekonomiska politiken och sysselsättningsriktlinjer, som reviderades 2008. De 24 riktlinjerna låg till grund för de nationella reformprogrammen, där de viktigaste makroekonomiska, mikroekonomiska och arbetsmarknadsrelaterade prioriteringarna för EU som helhet fastställdes. De förväntningar som ställdes på Lissabonstrategin har inte uppfyllts. Med Europa 2020 måste man nu dra lärdomar av misstagen i den gamla strategin och utveckla konsekventa, finansierbara, genomförbara och kontrollerbara åtgärder och strategier vars resultat kontinuerligt mäts så att man löpande kan kontrollera hur de satta målen uppnås.

    Ändringsförslag  3

    Förslag till beslut

    Skäl 5a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (5a) Innan nya initiativ skapas behöver Europeiska unionen avsevärt förbättra existerande politik och dess genomförande.

    Ändringsförslag  4

    Förslag till beslut

    Skäl 7

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (7) Kommissionen föreslog att man skulle utarbeta en ny strategi för det nya årtiondet, Europa 2020-strategin, för att EU skulle kunna gå stärkt ur krisen och ställa om ekonomin i riktning mot smart och hållbar tillväxt för alla. Fem överordnade mål, som förtecknas under de relevanta riktlinjerna, utgör de gemensamma målsättningar som vägleder medlemsstaternas och unionens åtgärder. Medlemsstaterna bör göra allt som står i dess makt för att nå de nationella målen och undanröja de flaskhalsproblem som begränsar tillväxten.

    (7) Kommissionen föreslog att man skulle utarbeta en ny strategi för det nya årtiondet, Europa 2020-strategin, för att EU skulle kunna gå stärkt ur krisen och ställa om ekonomin i riktning mot smart och hållbar tillväxt för alla. Fem överordnade mål, som förtecknas under de relevanta riktlinjerna, utgör de gemensamma målsättningar som vägleder medlemsstaternas och unionens åtgärder. Medlemsstaterna bör förbinda sig att nå de nationella målen. De bör koncentrera sig på att höja sysselsättningen och undanröja tillväxthinder som är följden av lagstiftning, byråkrati och nationell felallokering av resurser.

    Ändringsförslag  5

    Förslag till beslut

    Skäl 8

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (8) Som ett led i de övergripande ”exitstrategierna” för den ekonomiska krisen bör medlemsstaterna genomföra ambitiösa reformer för att trygga makroekonomisk stabilitet och hållbara offentliga finanser, förbättra konkurrenskraften, minska den makroekonomiska obalansen och förbättra arbetsmarknadens resultat. Avvecklingen av den finanspolitiska stimulansen bör genomföras och samordnas inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

    (8) Som ett led i de övergripande ”exitstrategierna” för den ekonomiska krisen bör medlemsstaterna genomföra ambitiösa strukturreformer för att trygga makroekonomisk stabilitet och hållbara offentliga finanser, förbättra konkurrenskraften, minska den makroekonomiska obalansen, stärka den sociala sammanhållningen och förbättra produktiviteten och arbetsmarknadens resultat. Den gradvisa avvecklingen av den finanspolitiska stimulansen bör genomföras och samordnas bland annat inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten och inledas så snart som ekonomin är på väg mot en hållbar återhämtning.

    Ändringsförslag  6

    Förslag till beslut

    Skäl 9

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (9) Inom ramen för Europa 2020-strategin bör medlemsstaterna genomföra reformer som syftar till ”smart tillväxt”, dvs. tillväxt på grundval av kunskap och innovation. Reformerna bör syfta till att förbättra utbildningens kvalitet, trygga tillträde för alla och stärka forskningens och företagens konkurrenskraft för att främja innovation och kunskapsöverföring i hela EU. De bör uppmuntra entreprenörskap och bidra till att omvandla kreativa idéer till innovativa produkter, tjänster och processer som kan skapa tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen, territoriell, ekonomisk och social sammanhållning och på ett effektivare sätt ta itu med samhälleliga utmaningar på europeisk och global nivå. I detta sammanhang är det väsentligt att utnyttja informations- och kommunikationstekniken fullt ut.

    (9) Inom ramen för Europa 2020-strategin bör medlemsstaterna genomföra reformer som syftar till ”smart tillväxt”, dvs. tillväxt på grundval av kunskap och innovation. Reformerna bör syfta till att förbättra utbildningens kvalitet i en internationell jämförelse, trygga tillträde för alla och stärka forskningens och företagens konkurrenskraft för att främja innovation och kunskapsöverföring i hela EU. De bör aktivt uppmuntra entreprenörsanda genom lagstiftning och med resurser och på så sätt bidra till att omvandla kreativa idéer till innovativa produkter, tjänster och processer som kan skapa tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen, territoriell, ekonomisk och social sammanhållning och på ett effektivare sätt ta itu med samhälleliga utmaningar på europeisk och global nivå. I detta sammanhang är det väsentligt att utnyttja informations- och kommunikationstekniken fullt ut.

    Ändringsförslag  7

    Förslag till beslut

    Skäl 9a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (9a) För att stimulera den ekonomiska tillväxten bör medlemsstaterna minska den byråkratiska bördan, skära ned på överdriven reglering, sänka höga skatter och undvika protektionistisk politik.

    Ändringsförslag  8

    Förslag till beslut

    Skäl 9b (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (9b) Att uppnå en effektiv inre marknad är en avgörande faktor för att kunna mäta EU:s övergripande makroekonomiska resultat. Det är särskilt viktigt att valutaunionen genererar ekonomiska fördelar, återställer tillväxten och skapar nya arbetstillfällen.

    Ändringsförslag  9

    Förslag till beslut

    Skäl 10

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (10) Medlemsstaterna bör också genom sina reformprogram sträva efter ”hållbar tillväxt”. Hållbar tillväxt innebär att bygga en resurseffektiv, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi, att fördela kostnader och fördelar rättvist och att utnyttja Europas ledande roll i strävan efter att utveckla nya processer och ny teknik, däribland miljövänlig teknik. Medlemsstaterna bör genomföra de reformer som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser och garantera en effektiv resursanvändning. De bör också förbättra företagsklimatet, stimulera skapandet av gröna arbetstillfällen och modernisera sin industribas.

    (10) Medlemsstaterna bör också genom sina reformprogram sträva efter ”hållbar tillväxt”. Hållbar tillväxt innebär att bygga en resurseffektiv, hållbar och konkurrenskraftig ekonomi, att fördela kostnader och fördelar rättvist och att utnyttja Europas ledande roll i strävan efter att utveckla nya processer och ny teknik, däribland miljövänlig teknik. Denna teknik bör i så hög grad som möjligt göras tillgänglig för alla företag, inte minst mikroföretag och små och medelstora företag, så att förändringar som syftar till ökad hållbarhet kan genomföras över hela linjen. Medlemsstaterna bör genomföra de reformer som krävs för att minska utsläppen av växthusgaser och garantera en effektiv resursanvändning. De bör också förbättra företagsklimatet, stimulera skapandet av gröna arbetstillfällen och modernisera sin industribas. Finanskrisen får inte hindra eller försena denna avgörande omställning till en grön och hållbar ekonomi.

    Ändringsförslag  10

    Förslag till beslut

    Skäl 11

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (11) I medlemsstaternas reformprogram bör man också sträva efter ”tillväxt för alla”. Tillväxt för alla innebär att bygga ett sammanhållet samhälle där människorna kan förutse och hantera förändring, och därigenom aktivt delta i samhället och ekonomin. Medlemsstaternas reformer bör därför trygga tillträde och möjligheter för alla under hela livet och minska fattigdomen och det sociala utanförskapet, genom att undanröja hindren för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, funktionshindrade och legala invandrare. De bör också garantera att alla medborgare och regioner gynnas av den ekonomiska tillväxten. I centrum för medlemsstaternas reformprogram bör därför sådana insatser stå som syftar till att effektivisera arbetsmarknaderna genom investeringar i lyckade omställningar, utveckling av nödvändig kompetens, ökning av arbetstillfällenas kvalitet och kamp mot segmentering, strukturell arbetslöshet och inaktivitet, samtidigt som man tryggar ett lämpligt och hållbart socialt skydd och en aktiv integration för att minska fattigdomen.

    (11) I medlemsstaternas reformprogram bör man också sträva efter ”tillväxt för alla”. Tillväxt för alla innebär att bygga ett sammanhållet samhälle där människorna kan förutse och hantera förändring, särskilt till följd av ny teknik, automatisering och datarevolutionen, och därigenom aktivt delta i samhället och ekonomin. Medlemsstaternas reformer bör därför trygga tillträde och möjligheter för alla under hela livet och minska fattigdomen och det sociala utanförskapet, genom att undanröja hindren för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, funktionshindrade och legala invandrare. De bör också garantera att alla medborgare och regioner gynnas av den ekonomiska tillväxten. I centrum för medlemsstaternas reformprogram bör därför sådana insatser stå som syftar till att få flexibla arbetsmarknader att fungera effektivt genom investeringar i lyckade omställningar, utveckling av nödvändig kompetens, ökning av arbetstillfällenas kvalitet och kamp mot segmentering, strukturell arbetslöshet och inaktivitet, samtidigt som man tryggar ett lämpligt och hållbart socialt skydd och en aktiv integration för att minska fattigdomen.

    Ändringsförslag  11

    Förslag till beslut

    Skäl 11a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (11a) Med tanke på målet ”en tillväxt för alla” bör kommissionen skapa en rättslig ram för de nya anställningsformerna som säkerställer att de berörda anställda blir rättsligt likställda och därmed möjliggör en sysselsättning utan en ytterligare uppdelning av arbetsmarknaden och som garanterar ett omfattande skydd av arbetstagarnas individuella och kollektiva rättigheter och säkrar arbetstagarnas sociala trygghet.

    Ändringsförslag  12

    Förslag till beslut

    Skäl 12

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (12) EU:s och medlemsstaternas strukturreformer kan effektivt bidra till tillväxt och arbetstillfällen om de ökar EU:s konkurrenskraft i den globala ekonomin, skapar nya möjligheter för Europas exportindustri och ger konkurrenskraftigt tillträde till viktig import. Reformerna bör därför anpassas med hänsyn till deras inverkan på den externa konkurrenskraften så att de främjar EU:s tillväxt och deltagande på öppna och rättvisa marknader i hela världen.

    (12) EU:s och medlemsstaternas strukturreformer kan effektivt bidra till kvalitativ tillväxt och hållbara arbetstillfällen om de utgör adekvata svar på den ihållande finansiella och ekonomiska krisen och därmed ökar EU:s konkurrenskraft i den globala ekonomin, skapar nya möjligheter för Europas exportindustri och ger konkurrenskraftigt tillträde till viktig import. Reformerna bör därför anpassas med hänsyn till deras inverkan på den externa konkurrenskraften så att de främjar EU:s tillväxt och deltagande på öppna och rättvisa marknader i hela världen.

    Ändringsförslag  13

    Förslag till beslut

    Skäl 12a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (12a) Under processen för att utarbeta och genomföra strukturreformer bör medlemsstaterna särskilt fokusera på att säkerställa att sysselsättningsintensiv tillväxt främjas och att den är förknippad med ett betydande antal nya arbetstillfällen i den reala ekonomin.

    Ändringsförslag  14

    Förslag till beslut

    Skäl 13

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (13) Europa 2020-strategin måste understödjas av en rad integrerade strategier, som medlemsstaterna bör genomföra fullt ut och i samma tempo, så att de samordnade strukturreformerna får positiva spridningseffekter.

    (13) Europa 2020-strategin måste understödjas av en rad integrerade strategier, som medlemsstaterna bör genomföra fullt ut och – beroende på sina skilda strukturer – i snabbast möjliga tempo, så att de samordnade strukturreformerna får positiva spridningseffekter.

    Ändringsförslag  15

    Förslag till beslut

    Skäl 13a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (13a) Medlemsstaterna bör beakta strategin Europa 2020 och framför allt dess sysselsättnings- och socialpolitiska aspekter vid programplaneringen och genomförandet av EU:s finansiering, inklusive stödet från Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden.

    Ändringsförslag  16

    Förslag till beslut

    Skäl 14

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (14) Dessa riktlinjer riktar sig till medlemsstaterna, men Europa 2020‑strategin bör genomföras i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlament, arbetsmarknadens parter och företrädare för det civila samhället, som ska bidra till utarbetandet av nationella reformprogram, genomförandet av dessa och till den övergripande kommunikationen om strategin.

    (14) Dessa riktlinjer riktar sig till medlemsstaterna, men det är absolut nödvändigt att Europa 2020‑strategin genomförs i partnerskap med alla nationella, regionala och lokala myndigheter, i nära samarbete med parlament och företrädare för det civila samhället. En särskild roll tillfaller arbetsmarknadens parter på nationell nivå för utan deras deltagande är det praktiska genomförandet av sysselsättningsstrategin på företagsnivå inte möjligt. Alla aktörer måste vara likställda när det gäller att bidra till utarbetandet av nationella reformprogram, genomförandet av dessa och den övergripande kommunikationen om strategin då social politik måste anpassas till lokala omständigheter och preferenser.

    Ändringsförslag  17

    Förslag till beslut

    Skäl 14a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (14a) Medlemsstaternas ansträngningar för att åstadkomma ambitiösa reformer och uppnå nationella mål bör också innehålla insatser för att minska byråkrati och administrativa och rättsliga hinder, och programmen och åtgärderna bör inriktas på effektivitet och transparens.

    Ändringsförslag  18

    Förslag till beslut

    Skäl 15

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (15) Europa 2020-strategin understöds av en mindre uppsättning riktlinjer, som ersätter de tidigare 24 riktlinjerna och i vilka sysselsättningspolitiken och den allmänna ekonomiska politiken behandlas på ett enhetligt sätt. Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som bifogas detta beslut, har ett naturligt samband med riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, som bifogas rådets rekommendation […] av den […]. Tillsammans utgör de ”de integrerade riktlinjerna för Europa 2020”.

    (15) Europa 2020-strategin understöds av en uppsättning riktlinjer, som ersätter de tidigare 24 riktlinjerna och i vilka sysselsättningspolitiken och den allmänna ekonomiska politiken behandlas på ett enhetligt sätt. Riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik, som bifogas detta beslut, har ett naturligt samband med riktlinjerna för medlemsstaternas och unionens ekonomiska politik, som bifogas rådets rekommendation […] av den […]. Tillsammans utgör de ”de integrerade riktlinjerna för Europa 2020”.

    Ändringsförslag  19

    Förslag till beslut

    Skäl 17

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (17) Även om dessa riktlinjer måste utarbetas varje år bör de i hög grad vara oförändrade fram till 2014 så att man kan inrikta sig på genomförandet.

    (17) Dessa riktlinjer bör i hög grad vara oförändrade fram till 2020 så att man också kan kontrollera hur de där satta målen uppnåtts. En utvärdering av de satta målen bör ske vart tredje år.

    Ändringsförslag  20

    Förslag till beslut

    Skäl 17a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (17a) Under tiden bör de vidtagna åtgärderna och deras resultat utvärderas vetenskapligt och genomgå en kritisk granskning.

    Ändringsförslag  21

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke -1 (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    All politik och alla åtgärder inom ramen för Europa 2020-strategin ska i hög grad främja lika möjligheter och jämställdhet mellan män och kvinnor och genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Detta omfattar initiativ som syftar till att stärka kvinnors rättigheter och bekämpa diskriminering av kvinnor. De sociala trygghetssystemen behöver ses över i syfte att undanröja de inslag som leder till bristande jämställdhet. Arbetsvillkoren behöver förbättras i sektorer där kvinnor är överrepresenterade. Frågan om ofrivillig deltidanställning bör tas upp. Jämställdhet i utbildning och yrkesutbildning behöver stärkas. Löneklyftan mellan män och kvinnor bör minskas till 0–5 procent senast 2020. Ett ökat utbud av tillgängliga, överkomliga, flexibla och högkvalitativa omsorgstjänster för alla, särskilt tillgång till barnomsorg, är ett viktigt sätt att underlätta och främja jämställdhetsprocessen.

    Ändringsförslag  22

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Medlemsstaterna bör stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter och ta itu med segmenteringen på arbetsmarknaden genom åtgärder mot tillfälliga och otrygga anställningar, brist på sysselsättning och svart arbete. Yrkesmässig rörlighet bör belönas. Man bör förbättra arbetstillfällenas kvalitet och anställningsvillkoren genom att bekämpa låga löner och garantera tillfredsställande social trygghet också för anställda med tidsbegränsade kontrakt och egenföretagare. Arbetsförmedlingen bör stärkas och öppnas för alla, också för ungdomar och personer som hotas av arbetslöshet. Detta bör ske genom individanpassade tjänster inriktade på de som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

    Medlemsstaterna bör stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter och reagera på segmenteringen på arbetsmarknaden genom att skapa tillräcklig social trygghet för tillfälliga och otrygga anställningar samt bekämpa brist på sysselsättning och svart arbete. Yrkesmässig rörlighet bör belönas. Man bör förbättra arbetstillfällenas kvalitet och anställningsvillkoren genom att bekämpa låga löner och garantera tillfredsställande social trygghet också för anställda med tidsbegränsade kontrakt och egenföretagare. Arbetsförmedlingen bör stärkas och öppnas för alla, också för ungdomar och personer som hotas av arbetslöshet. Detta bör ske genom individanpassade tjänster inriktade på de som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

    Ändringsförslag  23

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 3

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    För att öka konkurrenskraften och höja förvärvsfrekvensen, särskilt för lågutbildade, i enlighet med riktlinje 2 för den ekonomiska politiken, bör medlemsstaterna se över skatte- och förmånssystemen och den offentliga sektorns möjlighet att ge det stöd som krävs. Medlemsstaterna bör höja förvärvsfrekvensen genom politik som främjar ett aktivt åldrande, jämställdhet mellan könen och lika lön samt integration på arbetsmarknaden för ungdomar, funktionshindrade, legala invandrare och andra utsatta grupper. Politik som främjar balansen mellan arbetsliv och privatliv genom tillhandahållande av barnomsorg till rimligt pris och nya former för arbetets organisation bör inriktas på att öka sysselsättningen, särskilt bland ungdomar, äldre arbetstagare och kvinnor, särskilt i syfte att hålla kvar högutbildade kvinnor på det vetenskapliga och tekniska området. Medlemsstaterna bör också undanröja hindren för nya arbetstagares inträde på arbetsmarknaden, stödja egenföretagande och skapandet av arbetstillfällen, bl.a. inom miljövänlig sysselsättning och på vårdområdet, samt främja social innovation.

    För att öka konkurrenskraften och höja förvärvsfrekvensen, särskilt för lågutbildade, i enlighet med riktlinje 2 för den ekonomiska politiken, bör medlemsstaterna se över skatte- och förmånssystemen och den offentliga sektorns möjlighet att ge det stöd som krävs. Medlemsstaterna bör höja förvärvsfrekvensen genom politik som främjar ett aktivt åldrande, jämställdhet mellan könen och lika lön samt integration på arbetsmarknaden för ungdomar, funktionshindrade, legala invandrare och andra utsatta grupper. Politik som främjar balansen mellan arbetsliv och privatliv genom tillhandahållande av barnomsorg till rimligt pris och nya former för arbetets organisation bör inriktas på att öka sysselsättningen, särskilt bland ungdomar, äldre arbetstagare och kvinnor, särskilt i syfte att hålla kvar högutbildade kvinnor på det vetenskapliga och tekniska området. Lärlingsutbyte mellan medlemsstaterna bör också främjas i stor skala. Medlemsstaterna bör också undanröja hindren för nya arbetstagares inträde på arbetsmarknaden, stödja egenföretagande och skapandet av arbetstillfällen, bl.a. inom miljövänlig sysselsättning och på vårdområdet, samt främja social innovation. För att främja ”grön tillväxt” bör medlemsstaterna erbjuda omskolningsåtgärder för de arbetstagare som fortfarande arbetar inom områden med stora koldioxidutsläpp. När medlemsstaterna vidtar åtgärder för att få arbetsmarknaderna att fungera bättre och uppvisa bättre resultat ska de aktivt delaktiggöra arbetsmarknadens parter i utarbetandet av den nationella politiken och fullt ut respektera deras rättigheter – i enlighet med nationell lag och praxis – att ingå och tillämpa kollektivavtal.

    Ändringsförslag  24

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – Sammanfattning av överordnade mål

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    EU:s överordnade mål, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina mål, är att sträva efter att senast 2020 öka sysselsättningsgraden bland kvinnor och män mellan 20 och 64 år till 75 %, bl.a. genom ökat deltagande av ungdomar, äldre arbetstagare och lågutbildade samt genom bättre integration av legala invandrare.

    EU:s överordnade mål, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina mål, är att sträva efter att senast 2020 öka sysselsättningsgraden för både kvinnor och män mellan 20 och 64 år till åtminstone 75 %, bl.a. genom ökat deltagande av ungdomar, äldre arbetstagare och lågutbildade – särskilt äldre kvinnor – och genom bättre integration av legala invandrare, samt att minska ungdomsarbetslösheten.

    Ändringsförslag  25

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 8 – stycke 1

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Medlemsstaterna bör främja produktivitet och anställbarhet genom ett lämpligt utbud av kunskap och kompetens som är anpassat efter den nuvarande och kommande efterfrågan på arbetsmarknaden. En högkvalitativ grundutbildning och attraktiv yrkesutbildning måste kompletteras av effektiva incitament för livslångt lärande, initiativ som ger nya chanser, möjligheter för alla vuxna att förbättra sina kvalifikationer och en målinriktad migrations- och integrationspolitik. Medlemsstaterna bör utveckla system för erkännande av förvärvad kompetens, undanröja hinder för arbetstagarnas yrkesmässiga och geografiska rörlighet, främja förvärvande av övergripande färdigheter och kreativitet, och inrikta sina insatser på att stödja lågutbildade arbetstagare och öka äldre arbetstagares anställbarhet, samtidigt som man stärker högutbildade arbetstagares, däribland forskares, utbildning, kompetens och erfarenhet.

    Medlemsstaterna bör främja produktivitet och anställbarhet genom ett lämpligt utbud av kunskap och kompetens som är anpassat efter den nuvarande och kommande efterfrågan på arbetsmarknaden. En högkvalitativ grundutbildning och attraktiv yrkesutbildning måste kompletteras av effektiva incitament för livslångt lärande, initiativ som ger nya chanser, möjligheter för alla vuxna att förbättra sina kvalifikationer och en målinriktad migrations- och integrationspolitik. Medlemsstaterna bör utveckla system för erkännande av förvärvad kompetens, undanröja hinder för arbetstagarnas yrkesmässiga och geografiska rörlighet, främja förvärvande av övergripande färdigheter och kreativitet, och inrikta sina insatser på att stödja lågutbildade och äldre arbetstagare och öka deras anställbarhet, samtidigt som man stärker högutbildade arbetstagares, däribland forskares, utbildning, kompetens och erfarenhet. Medlemsstaterna bör utveckla system där yrkesutbildningars kvalitet kan jämföras inom unionen och därmed också erkännas, i analogi med Europeiska systemet för överföring av studiemeriter för universitetsstudenter.

    Ändringsförslag  26

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 8 – stycke 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    I samarbete med arbetsmarknadens parter och näringslivet bör medlemsstaterna öka tillgången till utbildning, stärka utbildnings- och yrkesvägledningen parallellt med att man systematiskt informerar om nya anställningsmöjligheter, främjar entreprenörskap och bättre förutser framtida kompetensbehov. Investeringar i utvecklingen av mänskliga resurser, kompetenshöjning och deltagande i system för livslångt lärande bör främjas genom gemensamma ekonomiska bidrag från staten, enskilda och arbetsgivare. För att stödja ungdomar, särskilt ungdomar som är arbetslösa eller saknar utbildningsplats, bör medlemsstaterna i samarbete med arbetsmarknadens parter införa system för att hjälpa nyutbildade att hitta ett första arbete eller en vidareutbildning, inbegripet lärlingsutbildning, och snabbt ingripa när ungdomar blir arbetslösa. Genom regelbunden övervakning av politiken för kompetenshöjning och förutseende av framtida kompetensbehov bör man kunna fastställa vilka områden där förbättringar kan göras och öka möjligheterna att anpassa utbildningssystemen till arbetsmarknadens behov. För att nå dessa mål bör medlemsstaterna utnyttja EU‑medlen fullt ut.

    I samarbete med arbetsmarknadens parter och näringslivet bör medlemsstaterna öka tillgången till utbildning, stärka utbildnings- och yrkesvägledningen parallellt med att man systematiskt informerar om och vidtar lämpliga åtgärder för att främja nya anställningsmöjligheter, främjar företagarnas deltagande i utbildning och fortbildning och bättre förutser framtida kompetensbehov. Investeringar i personalplanering och personalutveckling, kompetenshöjning och deltagande i system för livslångt lärande bör främjas genom gemensamma ekonomiska bidrag från staten och arbetsgivare. För att stödja ungdomar, särskilt ungdomar som är arbetslösa eller saknar utbildningsplats, bör medlemsstaterna i samarbete med arbetsmarknadens parter införa system för att hjälpa unga personer som lämnat skolan med eller utan examen att hitta ett första arbete eller en vidareutbildning, inbegripet lärlingsutbildning, och snabbt ingripa när ungdomar blir arbetslösa. Genom regelbunden övervakning av politiken för kompetenshöjning och förutseende av framtida kompetensbehov bör man kunna fastställa vilka områden där förbättringar kan göras och öka möjligheterna att anpassa utbildningssystemen till framtidens arbetsområden. Till stöd för målen om livslångt lärande, tillgång till utbildning och geografisk rörlighet bör medlemsstaterna komplettera de traditionella utbildningsvägarna med nya former av Internetbaserade distansstudier och lärande med elektroniska hjälpmedel (e-lärande). För att nå dessa mål bör medlemsstaterna utnyttja EU-medlen fullt ut.

    Ändringsförslag  27

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 9 – stycke 1

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    För att ge alla tillgång till allmän och yrkesinriktad utbildning av hög kvalitet och förbättra utbildningsresultaten bör medlemsstaterna investera effektivt i utbildningssystem, särskilt genom att öka arbetskraftens utbildningsnivå så att den kan anpassa sig efter de snabba förändringarna på de moderna arbetsmarknaderna. Åtgärderna ska täcka alla sektorer (från förskoleverksamhet och skolor till högre utbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning) och även ta hänsyn till icke-formellt och informellt lärande. Reformerna bör syfta till att alla ska förvärva de nyckelkompetenser som krävs för att lyckas i den kunskapsbaserade ekonomin, särskilt när det gäller anställbarhet, vidareutbildning och IKT-kompetens. Åtgärder bör vidtas för att rörlighet i utbildningssyfte ska bli det normala för ungdomar och lärare. Medlemsstaterna bör göra utbildningssystemen öppnare och mer relevanta, särskilt genom att tillämpa nationella referensramar för kvalifikationer som möjliggör flexibla utbildningsvägar och genom att utveckla partnerskap mellan utbildning och arbete. Läraryrket bör göras mer attraktivt. Den högre utbildningen bör bli mer öppen för personer som saknar studietradition och deltagandet i den högre utbildningen bör breddas. För att minska antalet ungdomar som är arbetslösa eller saknar utbildningsplats bör medlemsstaterna vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga skolavhopp.

    För att ge alla tillgång till allmän och yrkesinriktad utbildning och fortbildning av hög kvalitet och förbättra utbildningsresultaten bör medlemsstaterna investera effektivt i utbildnings- och fortbildningssystem, särskilt genom att öka arbetskraftens utbildningsnivå så att den kan anpassa sig efter det snabbföränderliga arbetslivet. I Europeiska unionen bör en enhetlig minimistandard för grundskoleutbildning fastställas enligt vilken varje barn i EU får rätt till en kostnadsfri skolplats, oberoende av föräldrarnas sociala förhållanden. Åtgärderna ska täcka alla sektorer (från förskoleverksamhet och skolor till högre utbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning) och även ta hänsyn till icke-formellt och informellt lärande. Utbildningens kvalitet, särskilt för högre utbildning och universitetsutbildning, bör uppfylla internationella standarder, så att arbetstagarnas varaktiga konkurrenskraft i medlemsstaterna kan säkras. Reformerna bör syfta till att alla ska förvärva de nyckelkompetenser som krävs för att lyckas i den kunskapsbaserade ekonomin, särskilt när det gäller anställbarhet, vidareutbildning och IKT-kompetens. Åtgärder bör vidtas för att rörlighet i utbildningssyfte ska underlättas för ungdomar och lärare. Medlemsstaterna bör göra utbildningssystemen öppnare och mer relevanta, också för äldre personer, särskilt genom att tillämpa nationella referensramar för kvalifikationer som möjliggör utbildningsvägar och genom att utveckla partnerskap mellan utbildning och arbete. Läraryrket bör göras mer attraktivt. Den högre utbildningen bör bli mer öppen för personer som saknar studietradition och deltagandet i den högre utbildningen bör breddas. Principen bör vara att stödet till och kraven på varje person utformas utifrån hans eller hennes egen individuella begåvning. För att minska antalet ungdomar som är arbetslösa eller saknar utbildningsplats bör medlemsstaterna vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga skolavhopp genom individuellt främjande och stöd. För att de unga människor som är särskilt begåvade och läraktiga ska kunna utveckla sin individuella potential fullt ut bör medlemsstaterna vidta riktade åtgärder för att främja och stödja deras utvecklingspotential. För personer som av olika anledningar inte kan delta i dessa system bör det finnas en social trygghet som går längre än att bara hindra fattigdom. För personer som på grund av sjukdom och/eller funktionshinder inte längre kan utöva sin tidigare yrkesverksamhet ska det vidtas särskilda åtgärder för yrkesfortbildning och/eller omskolning.

    Ändringsförslag  28

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 9 – Sammanfattning av överordnade mål

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    EU:s överordnade mål, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina mål, är att minska andelen personer med avbruten skolgång till 10 %, och samtidigt öka den andel av befolkningen mellan 30 och 34 år som har avslutad högre utbildning till minst 40 % år 2020.

    EU:s överordnade mål, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina mål, är att minska andelen personer med avbruten skolgång till 10 %, och samtidigt öka den andel av befolkningen mellan 30 och 34 år som har avslutad högre utbildning till minst 40 % år 2020. Medlemsstaterna bör i enlighet med de erkända OECD-beräkningarna satsa 6 procent av BNP, och om möjligt mer, på utgifter till privata och offentliga utbildningsinrättningar på alla områden.

    Ändringsförslag  29

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 10 – stycke 1

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Medlemsstaternas insatser för att minska fattigdomen bör syfta till att främja ett fullt deltagande i samhällslivet och ekonomin och öka sysselsättningsmöjligheterna, varvid Europeiska socialfonden bör utnyttjas till fullo. Insatserna bör också inriktas på att garantera lika möjligheter, bl.a. genom tillgång till överkomliga, hållbara och högkvalitativa tjänster och offentliga tjänster (däribland onlinetjänster i enlighet med riktlinje 4), särskilt hälso- och sjukvård. Medlemsstaterna bör vidta effektiva åtgärder mot diskriminering. För att bekämpa socialt utanförskap, ge människor ökad egenmakt och främja deltagandet på arbetsmarknaden bör de sociala trygghetssystemen, det livslånga lärandet och den aktiva integrationspolitiken stärkas så att människor ges möjligheter i olika skeden av livet och skyddas mot risken för utanförskap. De sociala trygghetssystemen och pensionssystemen måste moderniseras så att de kan användas fullt ut för att garantera tillfredsställande inkomststöd och tillgång till hälso- och sjukvård – och därigenom skapa social sammanhållning – samtidigt som de måste vara fortsatt ekonomiskt hållbara. Förmånssystemen bör inriktas på att garantera inkomsttrygghet vid omställningar och minska fattigdomen, särskilt bland de grupper som är mest utsatta för socialt utanförskap såsom ensamstående föräldrar, minoriteter, funktionshindrade, barn och ungdomar, äldre kvinnor och män, legala invandrare och hemlösa. Medlemsstaterna bör också aktivt främja den sociala ekonomin och social innovation för att stödja de mest utsatta.

    För att uppnå detta mål bör medlemsstaterna intensifiera sina insatser för att bekämpa fattigdomen, även den som drabbar ”arbetande fattiga”. Insatserna bör syfta till att främja ett fullt och självvalt deltagande i det politiska, samhälleliga, kulturella och ekonomiska livet och öka sysselsättningsmöjligheterna, varvid Europeiska socialfonden bör utnyttjas till fullo. Insatserna bör också inriktas på att behålla och åstadkomma såväl lika möjligheter som tillgång till överkomliga, hållbara och högkvalitativa tjänster och offentliga tjänster (däribland onlinetjänster i enlighet med riktlinje 4), särskilt inom hälso- och sjukvård, i synnerhet när det gäller social trygghet, sysselsättning, hälsa och närservice. Medlemsstaterna bör vidta aktiva och effektiva åtgärder mot diskriminering. Principen om att det inte får förekomma diskriminering mellan män och kvinnor när de har samma utbildning och samma typ av arbetsuppgifter bör vara rättsligt bindande i medlemsstaterna för alla arbetsförhållanden. För att bekämpa socialt utanförskap, ge människor ökad egenmakt och främja deltagandet på arbetsmarknaden bör de sociala trygghetssystemen, det livslånga lärandet och den aktiva integrationspolitiken stärkas så att människor ges möjligheter i olika skeden av livet och skyddas mot risken för utanförskap. De sociala trygghetssystemen och pensionssystemen måste moderniseras så att de kan användas fullt ut för att garantera en inkomst över fattigdomsgränsen och tillgång till hälso- och sjukvård, och därigenom skapa social sammanhållning. Förmånssystemen bör inriktas på att garantera inkomsttrygghet vid omställningar och minska fattigdomen, särskilt bland de grupper som är mest utsatta för socialt utanförskap såsom minoriteter, personer med funktionshinder, barn och ungdomar, äldre kvinnor och män, invandrare och hemlösa. Medlemsstaterna bör också aktivt främja den sociala ekonomin och social innovation för att hantera de olika sociala risker som kan uppstå under ett liv, särskilt för de mest utsatta. När de offentliga finansernas hållbarhet ska förbättras bör medlemsstaterna fästa särskild uppmärksamhet vid de positiva effekter som förbättringar av den sociala sammanhållningen kan få på nationella budgetar. Minskad fattigdom och ökat deltagande leder till minskade sociala utgifter och ökade skatteintäkter.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    22.6.2010

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    42

    0

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Burkhard Balz, Slavi Binev, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Pascal Canfin, Nikolaos Chountis, George Sabin Cutaş, Leonardo Domenici, Diogo Feio, Elisa Ferreira, Vicky Ford, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Enikő Győri, Liem Hoang Ngoc, Othmar Karas, Wolf Klinz, Jürgen Klute, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Astrid Lulling, Hans-Peter Martin, Arlene McCarthy, Íñigo Méndez de Vigo, Sławomir Witold Nitras, Ivari Padar, Alfredo Pallone, Anni Podimata, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Ivo Strejček, Kay Swinburne, Ramon Tremosa i Balcells, Corien Wortmann-Kool

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Elena Băsescu, David Casa, Iliana Ivanova, Syed Kamall, Philippe Lamberts

    YTTRANDE från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (23.6.2010)

    till utskottet för sysselsättning och sociala frågor

    över förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020
    (KOM(2010)0193 – C7‑0111/2010 – 2010/0115(NLE))

    Föredragande: Eva-Britt Svensson

    ÄNDRINGSFÖRSLAG

    Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män uppmanar utskottet för sysselsättning och sociala frågor att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

    Ändringsförslag  1

    Förslag till beslut

    Skäl 1a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (1a) Europaparlamentet och rådet ska enligt artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt besluta om åtgärder för att säkerställa tillämpningen av principen om lika möjligheter och lika behandling av kvinnor och män i frågor som rör anställning och yrke, inklusive principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete.

    Ändringsförslag  2

    Förslag till beslut

    Skäl 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (2) Enligt artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa och socialt skydd, och enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får unionen ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik. I artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen, vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet, ska beakta de krav som är förknippade med garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning.

    (2) Enligt artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen bekämpa social utestängning och diskriminering, främja social rättvisa, socialt skydd och jämställdhet mellan kvinnor och män, och enligt fördraget får unionen ta initiativ för att säkerställa samordningen av medlemsstaternas socialpolitik. I artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen, vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet, ska beakta de krav som är förknippade med garantier för ett fullgott socialt skydd och kampen mot social utestängning.

    Ändringsförslag  3

    Förslag till beslut

    Skäl 2a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (2a) I artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att unionen i all sin verksamhet ska syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män samt främja jämställdhet mellan dem. I artikel 10 föreskrivs att unionen vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet ska söka bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning. I artikel 2 i EU‑fördraget fastställs det att det europeiska samhället kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män.

    Ändringsförslag  4

    Förslag till beslut

    Skäl 8

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (8) Som ett led i de övergripande ”exitstrategierna” för den ekonomiska krisen bör medlemsstaterna genomföra ambitiösa reformer för att trygga makroekonomisk stabilitet och hållbara offentliga finanser, förbättra konkurrenskraften, minska den makroekonomiska obalansen och förbättra arbetsmarknadens resultat. Avvecklingen av den finanspolitiska stimulansen bör genomföras och samordnas inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

    (8) Som ett led i de övergripande ”exitstrategierna” för den ekonomiska krisen bör medlemsstaterna genomföra ambitiösa reformer för att trygga makroekonomisk stabilitet och hållbara offentliga finanser, förbättra konkurrenskraften, minska den makroekonomiska obalansen och förbättra arbetsmarknadens resultat och de bör på nytt överväga behovet av att reformera sina pensionssystem så att dessa återspeglar den verkliga befolkningssituationen och prognoserna för befolkningstillväxten på lång och kort sikt. Avvecklingen av den finanspolitiska stimulansen bör genomföras och samordnas inom ramen för stabilitets- och tillväxtpakten.

    Ändringsförslag  5

    Förslag till beslut

    Skäl 8a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (8a) I samband med att de överväger nedskärningar i de offentliga utgifterna, särskilt inom omsorg och utbildning, bör medlemsstaterna först överväga vilka följder sådana nedskärningar skulle få för kvinnors sysselsättning.

    Ändringsförslag  6

    Förslag till beslut

    Skäl 9

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (9) Inom ramen för Europa 2020-strategin bör medlemsstaterna genomföra reformer som syftar till ”smart tillväxt”, dvs. tillväxt på grundval av kunskap och innovation. Reformerna bör syfta till att förbättra utbildningens kvalitet, trygga tillträde för alla och stärka forskningens och företagens konkurrenskraft för att främja innovation och kunskapsöverföring i hela EU. De bör uppmuntra entreprenörskap och bidra till att omvandla kreativa idéer till innovativa produkter, tjänster och processer som kan skapa tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen, territoriell, ekonomisk och social sammanhållning och på ett effektivare sätt ta itu med samhälleliga utmaningar på europeisk och global nivå. I detta sammanhang är det väsentligt att utnyttja informations- och kommunikationstekniken fullt ut.

    (9) Inom ramen för Europa 2020-strategin bör medlemsstaterna genomföra reformer som syftar till ”smart tillväxt”, dvs. tillväxt på grundval av kunskap och innovation. Reformerna bör syfta till att förbättra utbildningens kvalitet genom att bekämpa stereotypa könsroller, trygga tillträde för alla och stärka forskningens och företagens konkurrenskraft för att främja innovation och kunskapsöverföring i hela EU. De bör uppmuntra entreprenörskap och bidra till att omvandla kreativa idéer till innovativa produkter, tjänster och processer som kan skapa tillväxt, högkvalitativa arbetstillfällen, territoriell, ekonomisk och social sammanhållning och på ett effektivare sätt ta itu med samhälleliga utmaningar på europeisk och global nivå. I detta sammanhang är det väsentligt att utnyttja informations- och kommunikationstekniken fullt ut.

    Ändringsförslag  7

    Förslag till beslut

    Skäl 11

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    (11) I medlemsstaternas reformprogram bör man också sträva efter ”tillväxt för alla”. Tillväxt för alla innebär att bygga ett sammanhållet samhälle där människorna kan förutse och hantera förändring, och därigenom aktivt delta i samhället och ekonomin. Medlemsstaternas reformer bör därför trygga tillträde och möjligheter för alla under hela livet och minska fattigdomen och det sociala utanförskapet, genom att undanröja hindren för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, funktionshindrade och legala invandrare. De bör också garantera att alla medborgare och regioner gynnas av den ekonomiska tillväxten. I centrum för medlemsstaternas reformprogram bör därför sådana insatser stå som syftar till att effektivisera arbetsmarknaderna genom investeringar i lyckade omställningar, utveckling av nödvändig kompetens, ökning av arbetstillfällenas kvalitet och kamp mot segmentering, strukturell arbetslöshet och inaktivitet, samtidigt som man tryggar ett lämpligt och hållbart socialt skydd och en aktiv integration för att minska fattigdomen.

    (11) I medlemsstaternas reformprogram bör man också sträva efter ”tillväxt för alla”. Tillväxt för alla innebär att bygga ett sammanhållet samhälle där människorna kan förutse och hantera förändring, och därigenom aktivt delta i samhället och ekonomin. Medlemsstaternas reformer bör därför trygga tillträde och möjligheter för alla under hela livet och minska fattigdomen och det sociala utanförskapet, genom att undanröja hindren för deltagande på arbetsmarknaden, särskilt för kvinnor, äldre arbetstagare, ungdomar, funktionshindrade och legala invandrare. De bör också garantera att alla medborgare och regioner gynnas av den ekonomiska tillväxten. I centrum för medlemsstaternas reformprogram bör därför sådana insatser stå som syftar till att effektivisera arbetsmarknaderna genom investeringar i lyckade omställningar, utveckling av nödvändig kompetens, bekämpande av stereotypa könsroller, ökning av arbetstillfällenas kvalitet och kamp mot segmentering, strukturell arbetslöshet och inaktivitet, samtidigt som man tryggar ett lämpligt och hållbart socialt skydd, lika möjligheter och en aktiv integration för att minska fattigdomen. Medlemsstaterna bör också sträva efter att öka sysselsättningsmöjligheterna för kvinnliga arbetstagare inom jordbrukssektorn, och se till att lika möjligheter råder inom denna liksom inom andra sektorer på arbetsmarknaden.

    Ändringsförslag  8

    Förslag till beslut

    Skäl 13a (nytt)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    (13a) Medlemsstaterna bör, i samband med att de rapporterar om sysselsättningsgraden, tillhandahålla tydliga och jämförbara uppgifter, efter kön, som på ett korrekt sätt återspeglar hur stor andel förvärvsarbete som krävs för att en arbetstagare ska vara ekonomiskt oberoende, samt deltidssysselsättning och deltidsarbetslöshet i arbetskraftstatistiken.

    Ändringsförslag  9

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – rubriken

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Öka deltagandet på arbetsmarknaden och minska den strukturella arbetslösheten

    Öka deltagandet på arbetsmarknaden, minska arbetslösheten och främja jämställdheten

    Ändringsförslag  10

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Medlemsstaterna bör stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter och ta itu med segmenteringen på arbetsmarknaden genom åtgärder mot tillfälliga och otrygga anställningar, brist på sysselsättning och svart arbete. Yrkesmässig rörlighet bör belönas. Man bör förbättra arbetstillfällenas kvalitet och anställningsvillkoren genom att bekämpa låga löner och garantera tillfredsställande social trygghet också för anställda med tidsbegränsade kontrakt och egenföretagare. Arbetsförmedlingen bör stärkas och öppnas för alla, också för ungdomar och personer som hotas av arbetslöshet. Detta bör ske genom individanpassade tjänster inriktade på de som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

    Medlemsstaterna bör stärka dialogen mellan arbetsmarknadens parter och ta itu med segmenteringen på arbetsmarknaden genom åtgärder mot tillfälliga och otrygga anställningar, brist på sysselsättning och svart arbete. Yrkesmässig rörlighet bör belönas. Man bör förbättra arbetstillfällenas kvalitet och anställningsvillkoren genom att bekämpa låga löner och garantera tillfredsställande social trygghet också för anställda med tidsbegränsade kontrakt och egenföretagare. Arbetsförmedlingen bör stärkas och öppnas för alla, också för kvinnor, ungdomar och personer som hotas av arbetslöshet. Detta bör ske genom individanpassade tjänster inriktade på dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Medlemsstaterna bör ändra arbetsmönstren och arbetsvillkoren för kvinnor för att stärka deras position på arbetsmarknaden och säkra det sociala skydd och de andra ersättningar som kvinnor, även de som är egenföretagare, har rätt till.

    Ändringsförslag  11

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 3

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    För att öka konkurrenskraften och höja förvärvsfrekvensen, särskilt för lågutbildade, i enlighet med riktlinje 2 för den ekonomiska politiken, bör medlemsstaterna se över skatte- och förmånssystemen och den offentliga sektorns möjlighet att ge det stöd som krävs. Medlemsstaterna bör höja förvärvsfrekvensen genom politik som främjar ett aktivt åldrande, jämställdhet mellan könen och lika lön samt integration på arbetsmarknaden för ungdomar, funktionshindrade, legala invandrare och andra utsatta grupper. Politik som främjar balansen mellan arbetsliv och privatliv genom tillhandahållande av barnomsorg till rimligt pris och nya former för arbetets organisation bör inriktas på att öka sysselsättningen, särskilt bland ungdomar, äldre arbetstagare och kvinnor, särskilt i syfte att hålla kvar högutbildade kvinnor på det vetenskapliga och tekniska området. Medlemsstaterna bör också undanröja hindren för nya arbetstagares inträde på arbetsmarknaden, stödja egenföretagande och skapandet av arbetstillfällen, bl.a. inom miljövänlig sysselsättning och på vårdområdet, samt främja social innovation.

    För att öka konkurrenskraften och höja förvärvsfrekvensen, särskilt för lågutbildade, i enlighet med riktlinje 2 för den ekonomiska politiken, bör medlemsstaterna se över skatte- och förmånssystemen och den offentliga sektorns möjlighet att ge det stöd som krävs, bland annat genom att undanröja hindren för kvinnors förvärvsarbete. Medlemsstaterna bör höja förvärvsfrekvensen bland personer i arbetsför ålder genom politik som främjar ett aktivt åldrande, jämställdhet mellan könen och lika lön samt tillgång till sociala och arbetsrelaterade skyddsåtgärder och förmåner för kvinnor. Särskild uppmärksamhet bör också ägnas åt vissa utsatta grupper som har särskilt svårt att få anställning, såsom ungdomar, funktionshindrade och invandrare. Politik som främjar balansen mellan arbetsliv och privatliv bör inriktas på att öka sysselsättningen, särskilt bland ungdomar, äldre arbetstagare och kvinnor. Aktiva åtgärder bör vidtas för att öka kvinnors förvärvsfrekvens inom det vetenskapliga och tekniska området, för att få dem att stanna kvar och för att öka deras möjligheter till befordring. För att öka mäns och kvinnors möjligheter att förena arbetsliv och privatliv bör medlemsstaterna ge arbetstagarna rätt att arbeta deltid samt erbjuda flexibilitet i fråga om arbetstider och platsen för arbetets utförande, tillgång till flexibel och högkvalitativ barnomsorg och anhörigvård till ett rimligt pris, samt tillräcklig mammaledighet, pappaledighet, ledighet för vård av anhörig och adoptionsledighet. För att säkerställa framsteg inom jämställdhetspolitiken bör medlemsstaterna också undanröja hindren för nya arbetstagares och kvinnors inträde på arbetsmarknaden, stödja egenföretagande och skapandet av arbetstillfällen, bl.a. inom miljövänlig sysselsättning, vilket även är en förutsättning för bättre betalda, kvalificerade och mer givande arbetstillfällen för kvinnor, och på vårdområdet, samt främja social innovation.

    Ändringsförslag  12

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 3a (ny)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Särskilda åtgärder bör vidtas för att ta itu med de hinder som kvinnor, särskilt äldre kvinnor, yngre kvinnor, invandrarkvinnor, kvinnor från minoriteter, lesbiska kvinnor, transsexuella samt kvinnor med funktionshinder ställs inför vid inträdet på arbetsmarknaden, inbegripet dem som aktivt bekämpar den diskriminering och den sociala utestängning som de utsätts för.

    Ändringsförslag  13

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 3b (ny)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Ur ett jämställdhetsperspektiv bör kvinnor och män ha samma möjligheter att komma in på arbetsmarknaden och samma möjligheter till befordran. Därför bör det bland annat vidtas åtgärder som främjar ett delat ansvar mellan kvinnor och män i den privata sfären och när det gäller omvårdnad, framför allt införandet av rätt till pappaledighet, och som garanterar bra barnomsorg till rimligt pris för barn mellan 0 och 3 år, som ger alla barn mellan 3 och 6 år möjlighet till förskola och som undanröjer all slags diskriminering på arbetsmarknaden, såsom den nuvarande löneklyftan mellan könen.

    Ändringsförslag  14

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 3c (ny)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Med tanke på skillnaderna mellan kvinnors och mäns sysselsättningsmöjligheter i EU krävs det särskilda insatser för att fler kvinnor ska komma in på arbetsmarknaden, för att det allmänna målet om 75 procent ska kunna uppnås.

    Ändringsförslag  15

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7 – stycke 4

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    EU:s överordnade mål, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina mål, är att sträva efter att senast 2020 öka sysselsättningsgraden bland kvinnor och män mellan 20 och 64 år till 75 %, bl.a. genom ökat deltagande av ungdomar, äldre arbetstagare och lågutbildade samt genom bättre integration av legala invandrare.

    EU:s överordnade mål, som kommer att vara utgångspunkten när medlemsstaterna fastställer sina mål, är att sträva efter att senast 2020 öka sysselsättningsgraden bland kvinnor och män mellan 20 och 64 år till 75 %, bl.a. genom ökat deltagande av ungdomar, äldre arbetstagare och lågutbildade samt genom bättre integration av legala invandrare. Medlemsstaterna bör sträva efter att se till att minst 50 procent av de förvärvsarbetande kvinnorna har ett förvärvsarbete som garanterar dem ekonomiskt oberoende. Löneklyftan mellan män och kvinnor bör minskas till 0–5 procent senast 2020.

    Ändringsförslag  16

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 7a (ny)

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

     

    Riktlinje 7a: Jämställdhet

     

    Medlemsstaterna bör, genom särskilda jämställdhetsmål, integrering av ett jämställdhetsperspektiv och särskilda politiska åtgärder öka kvinnors förvärvsfrekvens och därvid se till att deras rättigheter respekteras till fullo, samt få bort löneklyftan mellan könen, avskaffa diskrimineringen och undanröja skillnaderna i sysselsättningsgrad och arbetslöshetsnivåer.

     

    Medlemsstaterna bör sträva efter att senast 2020 uppnå en sysselsättningsgrad för kvinnor och män på 75 procent (baserat på heltidsekvivalenter), bland annat genom att

     

    – öka offentliga och privata investeringar, skapa mer kvalitativa offentliga tjänster och ge stöd till familjer och enskilda personer,

     

    – förbättra mäns och kvinnors möjligheter att förena arbetsliv och privatliv, särskilt inom mansdominerade sektorer, genom att ge arbetstagarna rätt att arbeta deltid samt erbjuda flexibilitet i fråga om arbetstider och platsen för arbetets utförande om de begär detta, och tillräcklig mammaledighet, pappaledighet, ledighet för vård av anhörig och adoptionsledighet,

     

    – garantera tillgängliga, överkomliga, flexibla och högkvalitativa tjänster, i synnerhet tillgången till barnomsorg, med målsättningen att 50 procent av barnen i åldern 0–3 år ska kunna ges tillgång till nödvändig omsorg, liksom också 100 procent av barnen i åldern 3–6 år, och för att också övriga anhöriga, framför allt äldre, ska ges bättre tillgång till omsorg,

     

    – ta itu med otrygga arbetsvillkor och ofrivilligt deltidsarbete eftersom majoriteten av dem som drabbas av detta är kvinnor,

     

    – i större och bättre omfattning utnyttja kompetensen hos kvinnor från minoritets- eller invandrargrupper,

     

    – erkänna rätten för medhjälpande makar och livspartner, som i de flesta fall är kvinnor och som hjälper till inom hantverk, handel, jordbruk, fiske och små familjeföretag, till skäligt skydd när det gäller social trygghet och arbete,

     

    – ta itu med de hinder som kvinnor, särskilt äldre kvinnor, yngre kvinnor, invandrarkvinnor, kvinnor från minoriteter, lesbiska kvinnor, transsexuella samt kvinnor med funktionshinder ställs inför vid inträdet på arbetsmarknaden, inbegripet åtgärder som aktivt bekämpar den diskriminering och den sociala utestängning som de utsätts för,

     

    – uppmuntra fler kvinnor inom vetenskapliga och tekniska yrken, öka deras möjligheter till befordran inom dessa sektorer och se till att kvinnliga arbetstagare ges lika tillgång till utbildning, och i synnerhet, får ta del av utbildningsmöjligheter inom gröna arbetstillfällen,

     

    – särskilt uppmärksamma kvinnogrupper som är utsatta för fattigdom, såsom ensamstående mödrar, unga mödrar, ensamstående kvinnor utan arbetslivserfarenhet, äldre kvinnor och invandrarkvinnor eftersom många av dem är oförmögna eller ännu inte redo att förbättra sin situation genom att delta i arbetsmarknaden.

     

    Medlemsstaterna bör öka sina ansträngningar för att fullt ut tillämpa principen om lika lön för lika arbete med målsättningen att minska löneklyftan mellan könen till mellan 0 och 5 procent senast 2020. Dessa mål stöds i kommissionens omarbetning av direktiv 75/117/EEG, ett förslag till lagstiftning som är mer effektivt än den nuvarande lagstiftningen och som fastställer åtgärder i händelse av brott mot rätten till lika lön och säkerställer att dessa åtgärder är avskräckande och proportionella (t.ex. högre påföljder vid upprepade förseelser).

    Ändringsförslag  17

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 8 – stycke 1

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Medlemsstaterna bör främja produktivitet och anställbarhet genom ett lämpligt utbud av kunskap och kompetens som är anpassat efter den nuvarande och kommande efterfrågan på arbetsmarknaden. En högkvalitativ grundutbildning och attraktiv yrkesutbildning måste kompletteras av effektiva incitament för livslångt lärande, initiativ som ger nya chanser, möjligheter för alla vuxna att förbättra sina kvalifikationer och en målinriktad migrations- och integrationspolitik. Medlemsstaterna bör utveckla system för erkännande av förvärvad kompetens, undanröja hinder för arbetstagarnas yrkesmässiga och geografiska rörlighet, främja förvärvande av övergripande färdigheter och kreativitet, och inrikta sina insatser på att stödja lågutbildade arbetstagare och öka äldre arbetstagares anställbarhet, samtidigt som man stärker högutbildade arbetstagares, däribland forskares, utbildning, kompetens och erfarenhet.

    Medlemsstaterna bör främja produktivitet och anställbarhet genom ett lämpligt utbud av kunskap och kompetens som är anpassat efter den nuvarande och kommande efterfrågan på arbetsmarknaden. En högkvalitativ grundutbildning och attraktiv yrkesutbildning måste kompletteras av effektiva incitament för livslångt lärande, initiativ som ger nya chanser, möjligheter för alla vuxna att förbättra sina kvalifikationer och en målinriktad migrations- och integrationspolitik. Medlemsstaterna bör utveckla system för erkännande av förvärvad kompetens, undanröja hinder för arbetstagarnas yrkesmässiga och geografiska rörlighet, främja förvärvande av övergripande färdigheter och kreativitet, och inrikta sina insatser på att stödja lågutbildade arbetstagare och öka äldre arbetstagares anställbarhet, samtidigt som man stärker högutbildade arbetstagares, däribland forskares, utbildning, kompetens och erfarenhet, säkerställer tillträde på lika villkor och uppmuntrar kvinnors och mäns lika deltagande.

    Ändringsförslag  18

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 8 – stycke 2

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    I samarbete med arbetsmarknadens parter och näringslivet bör medlemsstaterna öka tillgången till utbildning, stärka utbildnings- och yrkesvägledningen parallellt med att man systematiskt informerar om nya anställningsmöjligheter, främjar entreprenörskap och bättre förutser framtida kompetensbehov. Investeringar i utvecklingen av mänskliga resurser, kompetenshöjning och deltagande i system för livslångt lärande bör främjas genom gemensamma ekonomiska bidrag från staten, enskilda och arbetsgivare. För att stödja ungdomar, särskilt ungdomar som är arbetslösa eller saknar utbildningsplats, bör medlemsstaterna i samarbete med arbetsmarknadens parter införa system för att hjälpa nyutbildade att hitta ett första arbete eller en vidareutbildning, inbegripet lärlingsutbildning, och snabbt ingripa när ungdomar blir arbetslösa. Genom regelbunden övervakning av politiken för kompetenshöjning och förutseende av framtida kompetensbehov bör man kunna fastställa vilka områden där förbättringar kan göras och öka möjligheterna att anpassa utbildningssystemen till arbetsmarknadens behov. För att nå dessa mål bör medlemsstaterna utnyttja EU‑medlen fullt ut.

    I samarbete med arbetsmarknadens parter och näringslivet bör medlemsstaterna öka tillgången till utbildning, stärka utbildnings- och yrkesvägledningen, vilket bör omfatta att undanröja stereotypa föreställningar om könen som leder till segregation på arbetsmarknaden, parallellt med att man systematiskt informerar om nya anställningsmöjligheter, ökade möjligheter för kvinnor inom nya tekniska sektorer, främjar kvinnors medverkan i små och medelstora företag och bättre förutser framtida kompetensbehov med särskild betoning på kvinnors och mäns lika deltagande. Investeringar i utvecklingen av mänskliga resurser, kompetenshöjning och deltagande i system för livslångt lärande bör främjas genom gemensamma ekonomiska bidrag från staten, enskilda och arbetsgivare. För att stödja ungdomar, särskilt ungdomar som är arbetslösa eller saknar utbildningsplats, bör medlemsstaterna i samarbete med arbetsmarknadens parter införa system för att hjälpa nyutbildade att hitta ett första arbete eller en vidareutbildning, inbegripet lärlingsutbildning, och snabbt ingripa när ungdomar blir arbetslösa. Genom regelbunden övervakning av politiken för kompetenshöjning och förutseende av framtida kompetensbehov bör man kunna fastställa vilka områden där förbättringar kan göras och öka möjligheterna att anpassa utbildningssystemen till arbetsmarknadens behov. För att nå dessa mål bör medlemsstaterna utnyttja EU‑medlen fullt ut.

    Ändringsförslag  19

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 9 – stycke 1

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    För att ge alla tillgång till allmän och yrkesinriktad utbildning av hög kvalitet och förbättra utbildningsresultaten bör medlemsstaterna investera effektivt i utbildningssystem, särskilt genom att öka arbetskraftens utbildningsnivå så att den kan anpassa sig efter de snabba förändringarna på de moderna arbetsmarknaderna. Åtgärderna ska täcka alla sektorer (från förskoleverksamhet och skolor till högre utbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning) och även ta hänsyn till icke-formellt och informellt lärande. Reformerna bör syfta till att alla ska förvärva de nyckelkompetenser som krävs för att lyckas i den kunskapsbaserade ekonomin, särskilt när det gäller anställbarhet, vidareutbildning och IKT-kompetens. Åtgärder bör vidtas för att rörlighet i utbildningssyfte ska bli det normala för ungdomar och lärare. Medlemsstaterna bör göra utbildningssystemen öppnare och mer relevanta, särskilt genom att tillämpa nationella referensramar för kvalifikationer som möjliggör flexibla utbildningsvägar och genom att utveckla partnerskap mellan utbildning och arbete. Läraryrket bör göras mer attraktivt. Den högre utbildningen bör bli mer öppen för personer som saknar studietradition och deltagandet i den högre utbildningen bör breddas. För att minska antalet ungdomar som är arbetslösa eller saknar utbildningsplats bör medlemsstaterna vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga skolavhopp.

    För att säkra integreringen av jämställdhetsprinciper inom utbildning och utbildningsprogram genom att ge alla tillgång till allmän och yrkesinriktad utbildning av hög kvalitet och för att förbättra utbildningsresultaten bör medlemsstaterna investera effektivt i utbildningssystem, särskilt genom att öka arbetskraftens utbildningsnivå så att den kan anpassa sig efter de snabba förändringarna på de moderna arbetsmarknaderna. Åtgärderna ska täcka alla sektorer (från förskoleverksamhet och skolor till högre utbildning, yrkesutbildning och vuxenutbildning) och även ta hänsyn till icke-formellt och informellt lärande och bidra till att minska könssegregeringen på arbetsmarknaden i fråga om inom yrken, sektorer och befattningsnivåer. Reformerna bör syfta till att alla ska förvärva de nyckelkompetenser som krävs för att lyckas i den kunskapsbaserade ekonomin, särskilt när det gäller anställbarhet, vidareutbildning och IKT-kompetens. Åtgärder bör vidtas för att rörlighet i utbildningssyfte ska bli det normala för ungdomar och lärare. Medlemsstaterna bör göra utbildningssystemen öppnare och mer relevanta, särskilt genom att tillämpa nationella referensramar för kvalifikationer som möjliggör flexibla utbildningsvägar och genom att utveckla partnerskap mellan utbildning och arbete. Läraryrket bör göras mer attraktivt. Den högre utbildningen bör bli mer öppen för personer som saknar studietradition och deltagandet i den högre utbildningen bör breddas. För att minska antalet ungdomar som är arbetslösa eller saknar utbildningsplats bör medlemsstaterna vidta alla åtgärder som krävs för att förebygga skolavhopp.

    Ändringsförslag  20

    Förslag till beslut

    Bilaga – riktlinje 10 – stycke 1

    Kommissionens förslag

    Ändringsförslag

    Medlemsstaternas insatser för att minska fattigdomen bör syfta till att främja ett fullt deltagande i samhällslivet och ekonomin och öka sysselsättningsmöjligheterna, varvid Europeiska socialfonden bör utnyttjas till fullo. Insatserna bör också inriktas på att garantera lika möjligheter, bl.a. genom tillgång till överkomliga, hållbara och högkvalitativa tjänster och offentliga tjänster (däribland onlinetjänster i enlighet med riktlinje 4), särskilt hälso- och sjukvård. Medlemsstaterna bör vidta effektiva åtgärder mot diskriminering. För att bekämpa socialt utanförskap, ge människor ökad egenmakt och främja deltagandet på arbetsmarknaden bör de sociala trygghetssystemen, det livslånga lärandet och den aktiva integrationspolitiken stärkas så att människor ges möjligheter i olika skeden av livet och skyddas mot risken för utanförskap. De sociala trygghetssystemen och pensionssystemen måste moderniseras så att de kan användas fullt ut för att garantera tillfredsställande inkomststöd och tillgång till hälso- och sjukvård – och därigenom skapa social sammanhållning – samtidigt som de måste vara fortsatt ekonomiskt hållbara. Förmånssystemen bör inriktas på att garantera inkomsttrygghet vid omställningar och minska fattigdomen, särskilt bland de grupper som är mest utsatta för socialt utanförskap såsom ensamstående föräldrar, minoriteter, funktionshindrade, barn och ungdomar, äldre kvinnor och män, legala invandrare och hemlösa. Medlemsstaterna bör också aktivt främja den sociala ekonomin och social innovation för att stödja de mest utsatta.

    Mot bakgrund av att fattigdom och social utestängning rymmer många aspekter bör medlemsstaternas insatser för att minska fattigdomen syfta till att främja ett fullt deltagande i samhällslivet och ekonomin och öka sysselsättningsmöjligheterna för alla, varvid Europeiska socialfonden bör utnyttjas till fullo. Insatserna bör också inriktas på att garantera lika möjligheter och kvinnors lika deltagande på arbetsmarknaden, bl.a. genom tillgång till överkomliga, hållbara och högkvalitativa tjänster och offentliga tjänster (däribland onlinetjänster i enlighet med riktlinje 4), särskilt hälso- och sjukvård. Medlemsstaterna bör vidta effektiva åtgärder mot diskriminering, och särskilt uppmärksamma kvinnor med tanke på att fattigdom främst drabbar kvinnor samt integrera ett jämställdhetsperspektiv för att skydda utsatta grupper och se till att de integreras på arbetsmarknaden. För att bekämpa socialt utanförskap, ge människor ökad egenmakt och främja deltagandet på arbetsmarknaden bör de sociala trygghetssystemen, det livslånga lärandet och den aktiva integrationspolitiken stärkas så att människor ges möjligheter i olika skeden av livet och skyddas mot risken för utanförskap. De sociala trygghetssystemen och pensionssystemen måste moderniseras så att de kan användas fullt ut för att garantera tillfredsställande inkomststöd och tillgång till hälso- och sjukvård för alla – och därigenom skapa social sammanhållning – samtidigt som de måste vara fortsatt ekonomiskt hållbara. Förmånssystemen bör inriktas på att garantera inkomsttrygghet vid omställningar och minska fattigdomen, särskilt bland de grupper som är mest utsatta för socialt utanförskap när det gäller jämställdhet, såsom ensamstående föräldrar, minoriteter, funktionshindrade, barn och ungdomar, äldre kvinnor och män, legala invandrare och hemlösa med särskilt fokus på kvinnor som utsatts för terrorism, människohandel, organiserad brottslighet och våld i hemmet. Medlemsstaterna bör också aktivt främja den sociala ekonomin och social innovation för att stödja de mest utsatta och samtidigt skapa en mer jämställdhetsmedveten ekonomisk och social politik.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    23.6.2010

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    17

    2

    12

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Edit Bauer, Emine Bozkurt, Andrea Češková, Marije Cornelissen, Silvia Costa, Edite Estrela, Ilda Figueiredo, Iratxe García Pérez, Jolanta Emilia Hibner, Mary Honeyball, Sophia in ‘t Veld, Lívia Járóka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Philippe Juvin, Nicole Kiil-Nielsen, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Barbara Matera, Antonyia Parvanova, Frédérique Ries, Raül Romeva i Rueda, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Eva-Britt Svensson, Marc Tarabella, Britta Thomsen, Anna Záborská

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Christa Klaß, Elisabeth Morin-Chartier, Mariya Nedelcheva, Chrysoula Paliadeli

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

    Julie Girling, Gesine Meissner

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    14.7.2010

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    40

    2

    7

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Regina Bastos, Edit Bauer, Jean-Luc Bennahmias, Pervenche Berès, Mara Bizzotto, Milan Cabrnoch, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Sergio Gaetano Cofferati, Marije Cornelissen, Tadeusz Cymański, Frédéric Daerden, Karima Delli, Proinsias De Rossa, Sari Essayah, Richard Falbr, Ilda Figueiredo, Pascale Gruny, Thomas Händel, Marian Harkin, Roger Helmer, Stephen Hughes, Vincenzo Iovine, Liisa Jaakonsaari, Danuta Jazłowiecka, Martin Kastler, Ádám Kósa, Patrick Le Hyaric, Veronica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Siiri Oviir, Rovana Plumb, Sylvana Rapti, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Jutta Steinruck, Traian Ungureanu

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Georges Bach, Raffaele Baldassarre, Françoise Castex, Jelko Kacin, Ria Oomen-Ruijten, Csaba Sógor, Emilie Turunen