BETÄNKANDE om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden

5.10.2010 - (2010/2018(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män
Föredragande: Britta Thomsen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden

(2010/2018(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av rapporten från kommissionen av den 18 december 2009 med titeln ”Jämställdhet mellan kvinnor och män” – 2010 (KOM(2009)0694),

–    med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2003 ”Förbättring av kvaliteten i arbetet: översikt av de framsteg som gjorts under den senaste tiden”, (KOM(2003)0728),

–    med beaktande av kommissionens rapport från 2004 ”Precarious Employment in Europe: A Comparative Study of Labour Market related Risks in Flexible Economies”,

–    med beaktande av förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (KOM(2010)0193),

–    med beaktande av rådets slutsatser av den 8 juni 2009 om ”flexicurity” i kristider,

–    med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/104/EG av den 19 november 2008 om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag[1],

–    med beaktande av direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)[2],

–    med beaktande av rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP[3],

–    med beaktande av rådets direktiv 1997/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS[4],

–    med beaktande av 2010 års bakgrundsdokument från Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor om mycket atypiskt arbete,

–    med beaktande av 2008 års rapport från Europeiska institutet för förbättring av levnads‑ och arbetsvillkor om kampen mot odeklarerat arbete i EU,

–    med beaktande av 2007 års rapport från Europeiska institutet för förbättring av levnads‑ och arbetsvillkor om arbetsvillkor inom EU ur ett genusperspektiv,

–    med beaktande av 1998 års rapport från Europeiska fonden för förbättring av levnads‑ och arbetsvillkor om otrygga anställnings- och arbetsvillkor inom Europeiska unionen,

–    med beaktande av Eurobarometerrapporten från oktober 2007 om odeklarerat arbete i EU,

–    med beaktande av 2009 års rapport från kommissionens expertgrupp för genus- och sysselsättningsfrågor (EGGE) om könsskillnader på arbetsmarknaden,

–    med beaktande av 2006 års rapport från kommissionens expertgrupp för genusfrågor, social integration och sysselsättning om könsskillnader avseende risken att drabbas av fattigdom och social utslagning för missgynnade grupper i 30 länder i Europa,

–    med beaktande av Internationella arbetsorganisationens rapport ”Decent work for domestic workers”, som arbetats fram för det 99:e sammanträdet i Internationella arbetskonferensen i juni 2010,

–    med beaktande av 2009 års rapport från Internationella arbetsorganisationen ”The Gender Dimension of Domestic Work in Western Europe”,

–    med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om jämställdhetsaspekterna av den ekonomiska och finansiella krisen[5],

–    med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden[6],

–    med beaktande av sin resolution av den 18 november 2008 med rekommendationer till kommissionen om tillämpningen av principen om likalön för kvinnor och män[7],

–    med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2006 om Lissabonstrategins framtid sedd ur ett jämställdhetsperspektiv[8],

–    med beaktande av sin resolution av den 18 september 1998 om kooperativens betydelse för en ökad sysselsättning bland kvinnor[9],

–    med beaktande av sin resolution av den 17 februari 1998 om respekten för de mänskliga rättigheterna i Europeiska unionen (1996)[10],

–    med beaktande av yttrandet från facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna i Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 maj 2010 om ”Professionalisering av hushållsarbete” (SOC/372 – CESE 336/2010 fin),

–    med beaktande av Eurostats statistik i fokus nr 12/2010 med titeln ”Labour markets in the EU-27 still in crisis”,

–    med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7‑0264/2010), och av följande skäl:

A.  Genom individualiseringen och flexibiliseringen av arbetsmarknaden, som har lett till färre kollektivavtal, har arbetstagarna, särskilt kvinnor, som ofta måste förena familjeplikter och arbetsliv, hamnat i en mer utsatt position, vilket kan leda till otrygga anställningar eftersom det blir lättare för arbetsgivarna att erbjuda sämre anställningsvillkor.

B.   Kvinnor är överrepresenterade när det gäller otrygga anställningar, och vissa former av otrygga arbeten som utförs av kvinnor, bland annat betalt hushållsarbete och vård, är osynliga på arbetsmarknaden. Det är huvudsakligen kvinnor som arbetar under otrygga anställningsförhållanden och det finns, trots den befintliga lagstiftningsramen, fortfarande stora skillnader i EU för kvinnor vad gäller sysselsättningsmöjligheter, arbetets kvalitet, inkomst samt lika lön för lika respektive likvärdigt arbete.

C.  Att kvinnor är överrepresenterade i fråga om otrygga anställningar är en viktig bidragande faktor till löneklyftan mellan kvinnor och män, som fortfarande är mycket stor. Genom att förbättra arbetets kvalitet för kvinnor kan man att minska löneklyftan mellan könen.

D.  Ofrivilligt deltidsarbete är utbrett inom tjänstesektorn, i synnerhet inom hotell- och restaurangbranschen, utbildningssektorn, vårdsektorn och andra kommunala, sociala och personliga tjänsteområden där de flesta anställda är kvinnor.

E.   Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden återspeglar deras roll i hemmet och kvinnor tenderar att ta anställningar som gör att de kan kombinera betalt arbete med obetalt arbete.

F.   Den ekonomiska och finansiella krisen har haft en dubbel effekt på de otrygga anställningarna eftersom många företags första reaktion var att minska antalet tillfälligt anställda. Dessutom fruktar man att många av de fasta arbetstillfällen som går förlorade under krisen inte kommer att återskapas utan istället ersättas av atypiska, eller till och med otrygga, arbetsformer.

G.  Med otrygga anställningar menas icke-standardiserade former av anställningar med någon av följande egenskaper:

•   Liten eller ingen anställningstrygghet på grund av att arbetet inte är permanent utan ofta tillfälligt med avtal som innehåller dåliga villkor eller utan skriftliga avtal överhuvudtaget. Exempel på detta är tillfälliga avtal, ofrivilliga deltidsavtal, oklara arbetstider och uppgifter som skiftar beroende på arbetsgivarens vilja.

•   Låg lön, som till och med kan vara inofficiell eller otydlig.

•   Inga rättigheter till socialt skydd eller arbetsrelaterade förmåner.

•   Inget skydd mot diskriminering.

•   Begränsade eller inga utsikter till avancemang på arbetsmarknaden.

•   Ingen kollektiv arbetstagarrepresentation.

•   Arbetsmiljön uppfyller inte minimikraven för hälsa och säkerhet.

H.  Otrygga anställningsförhållanden, bland annat icke-skriftliga kontrakt, ofrivilligt deltidsarbete och ihållande löneskillnader, har långvariga effekter på den sociala tryggheten och pensionerna och utsätter arbetstagarna för en ökad risk för fattigdom.

I.    I vissa sammanhang riskerar kvinnor att utsättas för ovärdiga arbetsvillkor och de förtjänar därför att särskilt uppmärksammas i detta sammanhang, särskilt gravida kvinnor och kvinnor som ammar.

J.    Globaliseringen och det aktuella ekonomiska läget, tillsammans med den tekniska utvecklingen, medför förändrade arbetsförhållanden och förändrade arbetsuppgifter.

K.  Kvinnor som arbetar under otrygga anställningsförhållanden är oftare mindre medvetna om sina rättigheter och löper större risk att inte omfattas av rättsliga skyddsmekanismer och/eller att bli uppsagda utan giltig grund.

L.   Det är viktigt att betona att alla arbetstagare, inklusive kvinnor som arbetar under otrygga anställningsförhållanden, har rätt till yrkesutbildning och fortbildning.

M.  Att definiera kvinnor som den andra familjeförsörjaren i ett hushåll ger en skev bild av en stor del av den kvinnliga arbetskraften som består av ensamma familjeförsörjare.

N.  Antalet kvinnor som arbetar svart har ökat, i synnerhet inom hushållssektorn.

O.  De flesta som arbetar med hushållstjänster, till exempel vård, städning och catering, är kvinnor. I industriländerna utgör hushållsarbete 5–9 procent av all sysselsättning. Denna typ av arbete är i regel otrygg, undervärderad och informell och den utsatta position som hushållsarbetare befinner sig i gör att de ofta diskrimineras och lättare kan utsättas för ojämlik, orättvis eller felaktig behandling.

P.   Nedkvalificering av högkvalificerad arbetskraft är ett vanligt problem i samband med otrygga arbetsförhållanden, i synnerhet bland uppsagda arbetstagare eller arbetstagare med invandrarbakgrund som tar lågkvalificerade jobb för att hålla sig kvar på arbetsmarknaden. Denna situation, som främst berör kvinnor, äventyrar karriärutvecklingen och möjligheterna till en lön som står i proportion till de kvalifikationer dessa personer besitter.

Q.  Invandrarkvinnor som har lågkvalificerade arbeten i utkanten av arbetsmarknaden eller arbetar med hushållstjänster kan vara utsatta för dubbel diskriminering eftersom de förutom att arbeta under dåliga, oreglerade eller till och med olagliga villkor även är utsatta för en större risk för orättvis behandling, våld eller sexuellt missbruk. Dessa kvinnor är ofta inte medvetna om sina rättigheter, har begränsad tillgång till allmänna tjänster, dåliga kunskaper i det lokala språket och kan inte bilda nätverk. De som arbetar illegalt vågar inte kontakta myndigheterna för att be om skydd eftersom de är rädda för att skickas tillbaka till sitt hemland.

R.   Europarådets avtal av den 24 november 1969 om au pair‑anställning är inaktuellt och kan således inte tillämpas på de problem som kan uppstå i samband med anställning av au‑pairer i många medlemsstater idag.

S.   Det är fortfarande en angelägen sak för EU att jämställdhetsperspektivet integreras på alla områden. Lika möjligheter för kvinnor och män bör aktivt främjas inom sysselsättningspolitiken.

De otrygga anställningarnas könsspecifika natur

1.   Europaparlamentet betonar att otrygga anställningar har en könsspecifik natur och påminner om förändringen på arbetsmarknaden från standardiserade till icke‑standardiserade anställningsförhållanden, vilket gör det nödvändigt att förhindra att icke‑standardiserade anställningsformer blir otrygga anställningar. Parlamentet anser att medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter, om de ska kunna motverka sådana företeelser, måste uppmanas att genomföra en betydande harmonisering av sina lagar och avtalsbestämmelser om standardiserat och atypiskt arbete, så att de undviker att den bekvämaste och minst kostsamma formen tar överhanden, samtidigt som de hela tiden måste beakta risken för att svartarbetet eventuellt kan komma att öka.

2.   Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fastlägga egenskaperna för otrygga anställningar i riktlinjerna för medlemsstaternas sysselsättningspolitik och i den nya jämställdhetsstrategin.

3.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lagstiftningsåtgärder för att få slut på nolltimmarskontrakt som är vanliga för arbeten som ofta innehas av kvinnor i bland annat hushålls-, vård-, catering- och hotellsektorn, samt att reglera och med olika instrument göra omfattande kontroller av sådana företeelser inom företag och på andra arbetsplatser som formellt sett handlar om att ge vägledning och utbildning men som i själva verket är ytterligare en form av utnyttjande, där verkliga och riktiga arbetsinsatser utförs utan vare sig lön eller skydd.

4.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla strategier mot otrygga anställningsförhållanden i syfte att framhålla värdet av goda arbetsvillkor och miljömässigt hållbara arbeten och för att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla områden.

5.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska kvinnornas dubbla arbetsbörda, som är ett skäl till kvinnors överrepresentation inom arbeten med otrygga anställningsförhållanden. Parlamentet uppmanar till en bättre balans mellan arbete och privatliv för anställda med reguljära villkor, för att minska omfattningen av arbeten med otrygga anställningsförhållanden.

Sociala förhållanden

6.   Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att EU:s arbetslagstiftningspaket och ovannämnda direktiv om tidsbegränsade kontrakt, deltidskontrakt och tillfällig anställning via bemanningsföretag inte på ett tillfredsställande sätt tar upp frågan om otrygga anställningsförhållanden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare lagstiftningsåtgärder, som att till exempel införa bindande sociala minimistandarder för anställda och garantera alla anställda, oavsett anställningsvillkor, lika tillgång till sociala tjänster som mammaledighet, hälsovård, pensioner, utbildning och fortbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att även införa lagstiftning som garanterar arbetstagarna rimliga arbetstider, vila och fritid.

7.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att arbetsgivare som utsätter kvinnliga arbetstagare för felaktig eller orättvis behandling omedelbart ställs inför rätta.

8.   Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att ge kvinnor med otrygga anställningsförhållanden möjlighet till fackligt skydd av rättigheter såsom rimlig lön, mammaledighet, rättvisa och regelbundna arbetstider och en arbetsmiljö fri från diskriminering, som är ytterst viktiga för dessa kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa straffåtgärder för dem som hindrar deltagande i fackföreningar och utfärdar dessutom en allmän uppmaning till medlemsstaterna om att erbjuda lättillgängliga rådgivningstjänster för kvinnor som inte kan få stöd via ett arbetsplatsråd på arbetsplatsen, t.ex. kvinnor som arbetar i privata hushåll. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att uppnå en jämnare könsfördelning inom sina organ på alla nivåer.

9.   Europaparlamentet betonar behovet av lagstiftningsåtgärder i syfte att garantera jämlikhet och motverka könsdiskriminering på arbetsmarknaden. Parlamentet erinrar därför om sin resolution av den 18 november 2008 och uppmanar kommissionen att lämna in ett förslag gällande tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor samt påminner medlemsstatera om att genomföra direktiv 2006/54/EG[11] utan dröjsmål.

10. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla Barcelonamålen om barnomsorg för att förbättra kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och deras ekonomiska oberoende. Medlemsstaterna uppmanas att undanröja hinder för kvinnor att arbeta det antal timmar de önskar – oavsett om det handlar om deltidsarbete eller heltidsarbete.

11. Europaparlamentet understryker behovet av att bryta ner den yrkesmässiga och sektoriella segregationen på arbetsmarknaden genom ökad medvetenhet och utbildning från en tidig ålder, till exempel genom att underlätta för män att ta arbeten som förknippas med kvinnliga färdigheter och tvärtom – motivera kvinnliga studerande att välja naturvetenskap och motverka föreställningen om kvinnan som den andra familjeförsörjaren i ett hushåll, varvid det europeiska jämställdhetsinstitutet bör involveras.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att planera och vidta åtgärder som gör det lättare för flickor och unga kvinnor att studera och få en bra utbildning. Särskilt stöd bör ges åt flickor och unga kvinnor med invandrarbakgrund. Parlamentet betonar dessutom att det är viktigt att kvinnor som har slutat arbeta på grund av barnafödande aktivt engagerar sig för att komma tillbaka till arbetslivet.

13. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa odeklarerat arbete genom att omvandla det till vanlig sysselsättning med hjälp av förebyggande åtgärder, bland annat att ge arbetstagare som rapporterar sina illegala arbeten immunitet och vidta avskräckande åtgärder mot arbetsgivare. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att förbättra uppgiftsinsamlingen och övervaka framstegen på detta område.

14. Europaparlamentet betonar att socialt skydd är en oumbärlig del av flexicurity. Flexicurity-modellen påverkar män och kvinnor olika, och tenderar att förstärka de aktuella könsrollerna. Parlamentet påminner medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter om rådets slutsatser av den 8 juni 2009 om ”flexicurity” i kristider, i synnerhet tillämpningen av jämställdhetsperspektivet vid genomförandet av flexicurity-principer.

15. Europaparlamentet anser att hållbara pensionssystem, låneinstrument för självhjälpsprojekt samt skapande av arbetstillfällen och alternativa inkomstskapande åtgärder kan förbättra villkoren för kvinnor med otrygga anställningsförhållanden.

16. Europaparlamentet förespråkar att villkoren på arbetsplatserna i framtiden ska motsvara kraven på ”bra arbete” och inte förvandlas till otrygga villkor. Parlamentet anser att regleringen av arbetsmarknaden borde förbättras med hjälp av stränga arbetsplatsinspektioner, med målet att reducera omfattningen av otrygga anställningar.

17. Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att enas om tydliga riktlinjer och konkreta åtgärder för att skydda den befintliga sysselsättningen och skapa nya arbetstillfällen inom ramen för EU 2020-strategin.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med de konkreta resultat som uppnåtts, ge medlemsstaterna riktlinjer för bästa praxis för att bekämpa direkt och indirekt diskriminering, integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla områden och minska omfattningen av otrygga anställningsförhållanden bland kvinnor.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i lag reglera säsongsarbetarnas sociala och rättsliga ställning och garantera dem social trygghet. Parlamentet påpekar att med säsongsarbetare avses här arbetstagare som ingått avtal om arbete med eller utan slutdatum, ett arbete vars varaktighet och fortsättning påverkas av säsongsmässiga faktorer som t.ex. årstidsbetingade väderförhållanden, allmänna helgdagar och/eller jordbrukets skördetider.

20. Europaparlamentet påpekar att otrygga anställningsförhållanden, där minimikraven för hälsa och säkerhet kan åsidosättas, enligt undersökningar innebär större andel skador och ökad risk för sjukdomar och exponering för faror. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att skärpa övervakningen av minimikraven för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen och fästa särskild stor vikt på de faror som främst kvinnor är utsatta för.

Hushållsarbetare

21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis och att fullt ut utnyttja de möjligheter till medfinansiering som erbjuds av strukturfonderna, i synnerhet Europeiska socialfonden, för att garantera bredare tillgång till förmånliga och kvalitativa inrättningar för barn- och äldreomsorg och på så sätt undvika att kvinnor tvingas utföra denna typ av sysslor informellt. Parlamentet framhåller dessutom behovet av att så långt möjligt omvandla otrygga omsorgsarbeten i hemmet till anständiga, långsiktiga jobb.

22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i utvecklingen av en kampanj för en stegvis övergång för arbetstagare från otrygga till reguljära anställningsförhållanden. Kommissionen uppmanas stödja ett program med syftet att utbilda arbetstagare i effekterna och följderna av otrygga anställningsförhållanden, bland annat i fråga om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett nytt europeiskt avtal om regler för au pair-tjänster, där åldersgränsen sänks från 30 år så att vuxna familjeförsörjare i slutet av 20‑årsåldern inte kan anställas som au‑pairer, och där det betonas att au‑pairernas roll är att hjälpa familjer med de dagliga sysslorna och delta i familjeaktiviteter under högst 30 timmar i veckan i syfte att öka förståelsen för andra kulturer och förbättra sina språkkunskaper.

Invandrade arbetstagare

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin nya jämställdhetsstrategi stärka sitt åtagande att främja jämställdhet i migrations- och integrationspolitiken, särskilt i syfte att fullt ut ta vara på invandrarkvinnors sysselsättningspotential.

25. Europaparlamentet betonar att invandrarkvinnor är ännu svårare att integrera i arbetsmarknaden än män eftersom de utsätts för dubbel diskriminering. Parlamentet uppmanar därför arbetsgivare ett vidta specifika åtgärder för att underlätta den sociala integrationen av kvinnliga arbetstagare med invandrarbakgrund, bland annat genom att erbjuda dem språkundervisning och/eller stödtjänster, och att se till att de är registrerade så att de har rätt till förmåner.

Forskning om ämnet

26. Europaparlamentet fäster särskild uppmärksamhet på att det saknas forskning om otrygga anställningsförhållanden. Parlamentet uppmanar kommissionen och Eurofound att samarbeta med det europeiska jämställdhetsinstitutet och att inleda målinriktad forskning för att bland annat utvärdera kostnaderna för kunskapsförlust och försämrad välfärd till följd av otrygga anställningsförhållanden, samtidigt som hänsyn tas till jämställdhetsaspekten. Parlamentet betonar att framtida europeiska forskningsprogram bör vara mer inriktade på sociala frågor, som till exempel otrygga anställningsförhållanden.

27. Europaparlamentet välkomnar de övergripande målen i pilotprojektet om att uppmuntra övergången från otrygga arbeten till arbeten med rättigheter, och betonar att särskild uppmärksamhet bör fästas på de otrygga anställningarnas könsspecifika natur vid genomförandet av projektet.

28. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

• [1]  EUT L 327, 5.12.2008, s. 9.
• [2]  EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
• [3]  EGT L 175, 10.7.1999, s. 43.
• [4]  EGT L 14, 20.1.1998, s. 9.
• [5]  Antagna texter, P7_TA(2010)0231.
• [6]  Antagna texter, P6_TA(2009)0371.
• [7]  EUT C 16 E, 22.11.2010, s. 21.
• [8]  EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 323.
• [9]  EGT C 313, 12.10.1998, s. 234.
• [10]  EGT C 80, 16.3.1998, s. 43.
• [11]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (EUT L 204, 26.7.2006, s. 23).

MOTIVERING

1. Inledning

Trots att otrygga anställningar länge har varit ett viktigt ämne, har den aktuella ekonomiska och finansiella krisen satt fokus på just detta. Särskilt frågan om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden har blivit mycket angelägen. Krisen har en dubbel effekt på fenomenet med otrygga anställningar:

För det första reagerade de företag som drabbats av krisen med att minska andelen tillfällig personal som till exempel arbetstagare med tidsbegränsade kontrakt, inhyrd arbetskraft eller anställda med andra typer av icke-permanenta kontrakt.

För det andra kan en mer långvarig effekt av krisen vara att många av de permanenta arbetstillfällena som gått förlorade under krisen inte kommer att återskapas utan ersättas av mer atypiska arbetsformer, vilket tillåter arbetsgivarna att överföra arbetslöshetsrisken till arbetstagarna för att maximera företagets avkastning och flexibilitet.

Kvinnor är överrepresenterade när det gäller otrygga anställningar. De negativa effekterna har därför oproportionerliga konsekvenser för situationen för kvinnor med otrygga anställningsförhållanden. Otrygga anställningsförhållanden är inte bara en stor orsak till skillnaderna mellan kvinnors och mäns löner utan även ett hinder för karriärutsikter som leder till bättre arbete och yrkesmässig utveckling.

Frågan om otrygga anställningsförhållanden har dykt upp i olika sammanhang i flera av Europaparlamentets resolutioner. Dock har situationen för kvinnliga arbetstagare med otrygga anställningsförhållanden inte behandlats helt och hållet.

2. Definition på otrygg anställning

Med otrygg anställning menas en typ av icke-standardiserad anställning som i huvudsak kännetecknas av följande egenskaper:

•    Liten eller ingen anställningstrygghet på grund av att arbetet inte är permanent utan ofta tillfälligt med avtal som innehåller dåliga villkor eller utan skriftliga avtal överhuvudtaget, som till exempel tillfälliga, ofrivilliga deltidsavtal, oklara arbetstider och uppgifter som skiftar beroende på arbetsgivarens vilja.

•    Låg lön, som till och med kan vara inofficiell eller oklar.

•    Inga rättigheter till socialt skydd eller arbetsrelaterade förmåner.

•    Inget skydd mot diskriminering.

•    Begränsade eller inga utsikter till avancemang på arbetsmarknaden.

•    Arbetare har ingen kollektiv representation.

•    Arbetsmiljön uppfyller inte minimikraven för hälsa och säkerhet.

Otryggheten är ett resultat av olika faktorer som ökar riskerna och osäkerheten, till exempel låga kvalifikationer, perioder av arbetslöshet, ingen yrkesutbildning, hälsorelaterade problem, och åtaganden att ta hand om andra. Om arbetstagaren utöver detta har ett mycket kortvarigt avtal, ett deltidsavtal eller mycket korta perioder av arbete, finns det risk för försämrade rättigheter till socialt skydd och uteslutning från medlemskap i fackföreningar och kollektiva avtal samt från sociala kontakter och stöd på arbetsplatsen. Därmed uppstår risk för dåliga arbetsvillkor och svart arbete med negativa konsekvenser för den sociala tryggheten och rätten till pension.

3. De otrygga anställningarnas könsspecifika natur

De grenar där deltidsarbete är vanligast på företagsnivå finns alla inom tjänstesektorn, särskilt inom hotell- och restaurangbranschen, utbildningssektorn, vårdsektorn, socialt arbete och andra kommunala, sociala och personliga tjänsteområden, med andra ord inom alla sektorer med högst andel kvinnliga arbetstagare.

Tidigare studier har visat att deltidsarbete inom många företag endast förekommer bland kvinnor. Så många som 55 procent av de företag som erbjuder denna typ av anställningsform inte har en enda man som arbetar på deltid. Enligt de senaste uppgifterna arbetar 31,5 procent[1] av de kvinnliga anställda på deltid (30 timmar eller mindre per vecka) jämfört med 8,3 procent av de manliga anställda.

Inom jordbrukssektorn är kvinnor ännu mer överrepresenterade när det gäller deltidsarbete. Här arbetar 86 procent[2] av kvinnorna deltid.

Utöver de negativa konsekvenserna för inkomst och pension får deltidsarbetare inte lika mycket hjälp och socialt stöd som de som arbetar heltid och är mindre involverade i grupparbete. Det har även mycket svårare att avancera till ledande positioner. Det bör påpekas att 36 procent av de högutbildade männen (universitetsutbildning eller högre) arbetar som chefer medan motsvarande tal för högutbildade kvinnor är 15 procent.

Forskning baserad på den fjärde undersökningen om europeiska arbetsvillkor visar att kvinnor i genomsnitt har färre möjligheter att få anställning. När de gäller de faktorer som bidrar till att skapa skillnaderna i anställbarhet, visar uppgifter att formell utbildning som faktor för anställbarhet är högre hos kvinnor medan de två övriga faktorerna lärande och arbetsrotation är mycket lägre. Inte helt överraskande har arbeten med stor osäkerhet även låg anställbarhet, vilket främst påverkar kvinnor och yngre arbetstagare.

4. Kontraktsanställning

Till de mycket otrygga anställningsformerna räknas icke-skriftliga anställningsavtal, avtal på mindre än tio arbetstimmar per vecka och mycket kortvariga tidsbegränsade avtal på sex månader eller mindre. Tidigare undersökningar från Eurofound visar att icke-permanenta och ofrivilliga deltidskontrakt är överrepresenterade inom ”inskränkta” anställningsformer. Denna typ av anställning kännetecknas av bristande självständighet på arbetsplasten, ingen möjlighet att hålla diskussioner om arbetsvillkor och arbetets uppläggning i allmänhet och inga krav på arbetet. Denna anställningsform är vanlig inom oklassificerade och okvalificerade arbeten och har den största andelen kvinnor i de yngsta (under 25 år) och äldsta (över 55 år) åldersgrupperna. Ur ett könsperspektiv har en motsvarande andel män (22 procent) och kvinnor (21 procent) mellan 15 och 29 år mycket atypiska arbetsavtal eller atypiska anställningsförhållanden. Skillnaderna mellan könen när det gäller mycket atypiskt arbete är, till kvinnors nackdel, större i de äldre åldersgrupperna.

5. Inkomst: Lönediskriminering

Löneskillnaderna mellan könen i Europa är ungefär 18 procent (2008 års siffror från Eurostat) vilket betyder att kvinnors timlön nästan är en femtedel lägre än männens. Denna siffra tar dock ingen hänsyn till skillnader i antalet arbetstimmar, olika typer av avtal, etc. Skillnaderna mellan könen kan till stor del förklaras med att kvinnor i högre grad arbetar deltid (se ovan), gör fler och längre avbrott från arbetslivet på grund av åtaganden gentemot familjen vilket gör att de får mindre arbetslivserfarenhet totalt sett, samt arbetar inom lågavlönade industrier och branscher utan kollektiv representation och förhandlingsstyrka. Studier har dessutom visat att de könsspecifika rollerna när det gäller barnomsorg ytterligare bidrar till skillnaderna.

6. Hushållsarbetare

För att minska på bördan av omsorgs- och hushållsarbetet och hitta en balans mellan arbetsliv, privatliv och familjeåtaganden, väljer många yrkesverksamma kvinnor att överlåta hushållssysslorna till hushållsarbetare, vilka också till stor del är kvinnor.

Den utmärkande egenskapen för det arbete som hushållsarbetare utför är, förutom att det är otryggt, att det är undervärderat. Till följd av detta utsätts hushållsarbetare ofta för ojämnlik, orättvis och felaktig behandling.

7. Invandrarkvinnor

Kvinnor från mindre utvecklade länder lämnar ofta sina barn och familjer för att under oreglerade omständigheter ta okvalificerade arbeten i ett annat land, vilka till och med kan vara illegala. Ofta är dessa kvinnor inte medvetna om sina rättigheter och de har begränsade kunskaper i det lokala språket vilket gör deras situation ännu mer utsatt. De utsätts ofta för missbruk, orättvis behandling, sexuella trakasserier eller får inte betalt för sitt arbete. De som har en olaglig anställning tar ofta inte kontakt med myndigheterna för att rapportera om dessa omständigheter eftersom de i så fall omedelbart skickas tillbaka till sitt hemland.

8. Bristande forskning

I dagens läge råder det stor brist på aktuell forskning om otrygga anställningsförhållanden och i synnerhet om kvinnor med otrygga anställningsförhållanden. En av de största uppgifterna i framtiden är därför att investera i och genomföra forskning om otrygga anställningsförhållanden ur ett könsperspektiv.

• [1]  http://epp.eurostat.ec.europa.eu/tgm/refreshTableAction.do?tab=table&plugin=1&pcode=tps00159&language=en
• [2]  http://osha.europa.eu/en/sector/agriculture/index_html/women

YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (14.7.2010)

till utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

över kvinnor med otrygga anställningsförhållanden
(2010/2018(INI))

Föredragande: Thomas Händel

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. Det är huvudsakligen kvinnor som arbetar under otrygga anställningsförhållanden och det finns, trots den befintliga lagstiftningsramen, fortfarande stora skillnader i EU för kvinnor vad gäller sysselsättningsmöjligheter, arbetets kvalitet, inkomst samt lika lön för lika respektive likvärdigt arbete.

B.  Att kvinnor är överrepresenterade inom arbeten med otrygga anställningsförhållanden är en viktig bidragande orsak till den fortsatt stora löneklyftan mellan kvinnor och män. Därför kommer en förbättrad arbetskvalitet för kvinnor att minska löneklyftan mellan kvinnor och män.

C. Det är fortfarande en angelägen sak för EU att jämställdhetsperspektivet integreras på alla områden. Lika möjligheter för kvinnor och män bör aktivt främjas inom sysselsättningspolitiken.

D. I vissa sammanhang riskerar kvinnor att utsättas för ovärdiga arbetsvillkor och de förtjänar därför att särskilt uppmärksammas i detta sammanhang, särskilt gravida kvinnor och kvinnor som ammar.

E.  Globaliseringen och det aktuella ekonomiska läget, tillsammans med den tekniska utvecklingen, medför förändrade arbetsförhållanden och förändrade arbetsuppgifter.

F.  Kvinnor som arbetar under otrygga anställningsförhållanden är oftare mindre medvetna om sina rättigheter och löper större risk att inte omfattas av rättsliga skyddsmekanismer och/eller att bli uppsagda utan giltig grund.

G. Det är viktigt att betona att alla arbetstagare, inklusive kvinnor som arbetar under otrygga anställningsförhållanden, har rätt till yrkesutbildning och fortbildning.

H. Antalet kvinnor som arbetar under otrygga anställningsförhållanden ökar, och därmed ökar även risken för kvinnor att hamna i fattigdom.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer effektivt upprätthålla bestämmelserna i direktiv 2006/54/EG.

2.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att enas om tydliga riktlinjer och konkreta åtgärder för att skydda den befintliga sysselsättningen och skapa nya arbetstillfällen inom ramen för EU 2020-strategin.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att planera och vidta åtgärder som gör det lättare för flickor och unga kvinnor att studera och få en bra utbildning. Särskilt stöd bör ges åt flickor och unga kvinnor med invandrarbakgrund. Parlamentet betonar dessutom att det är viktigt att kvinnor som har slutat arbeta på grund av barnafödande aktivt engagerar sig för att komma tillbaka till arbetslivet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i och med den nya sysselsättningsstrategin sträva efter att inkludera kvinnor som arbetar under otrygga anställningsförhållanden, oavsett arbetets status, i de sociala och arbetsrättsliga trygghetssystemen. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att kvinnor som arbetar under otrygga anställningsförhållanden och deras familjer garanteras arbetslöshetsunderstöd och föräldraförsäkring. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att utvidga omfattningen och perioden för de förmåner man erbjuder, så att ett fullgott socialt skyddsnät kan skapas.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i utvecklingen av en kampanj för en stegvis övergång för arbetstagare från otrygga till reguljära anställningsförhållanden. Kommissionen uppmanas stödja ett program med syftet att utbilda arbetstagare i effekterna och följderna av otrygga anställningsförhållanden, bland annat i fråga om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att minska kvinnornas dubbla arbetsbörda, som är ett skäl till kvinnors överrepresentation inom arbeten med otrygga anställningsförhållanden. Parlamentet vill se en bättre balans mellan arbete och privatliv för anställda med reguljära villkor, för att minska omfattningen av arbeten med otrygga anställningsförhållanden.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta skapandet av nätverk för barnomsorg och annan omsorg och att uppfylla Barcelonamålen om barnomsorg, att erbjuda alternativ när bristen på barnomsorg och nätverk för omsorgsgivare lägger hinder i vägen för heltidsarbete, att underlätta heltidsarbete för de kvinnor som väljer detta och att öka kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden samt deras ekonomiska oberoende. Medlemsstaterna uppmanas att undanröja de hinder som gör att kvinnor inte kan arbeta så många timmar de önskar, oavsett om det gäller hel- eller deltidsarbete. Parlamentet framhåller att man måste kunna leva på sin lön och att det måste finnas tillgång till fullständiga socialförsäkringsförmåner oavsett om man har hel- eller deltidsarbete. Parlamentet betonar faran med den senaste tidens utveckling, som visar att oförsäkrat arbete inom vissa sektorer har drivit särskilt kvinnor med små barn in i fattigdom.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att också deltidsanställda inkluderas i pensionssystemen.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma pensions-, skatte-, socialförsäkrings-, social- och familjelagstiftningen på ett sätt som låter kvinnor och män ha ett självständigt liv inom och utom äktenskapet.

10. Europaparlamentet anser att hållbara pensionssystem, låneinstrument för självhjälpsprojekt samt skapande av arbetstillfällen och alternativa inkomstskapande åtgärder kan förbättra villkoren för kvinnor med otrygga anställningsförhållanden.

11. Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen och medlemsstaterna att stärka instrumenten och förbättra lagstiftningsramen för att minska löneklyftan mellan kvinnor och män.

12. Europaparlamentet förespråkar att villkoren på de flesta arbetsplatser i framtiden ska motsvara kraven på ”bra arbete” och inte förvandlas till otrygga villkor. Parlamentet anser att regleringen av arbetsmarknaden borde förbättras med hjälp av stränga arbetsplatsinspektioner, med målet att reducera omfattningen av otrygga anställningar.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla strategier mot otrygga anställningsförhållanden i syfte att framhålla värdet av goda arbetsvillkor och miljömässigt hållbara arbeten och för att integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla områden.

14. Europaparlamentet insisterar på att medlemsstaterna ska vidta tydliga åtgärder för att minska löneklyftan mellan kvinnor och män med tio procent senast till 2020 i alla medlemsstater för att därigenom minska den genomsnittliga löneklyftan mellan kvinnor och män inom EU, inklusive pensionsklyftan, eftersom detta är centralt för att levnadsstandarden ska förbättras, för fattigdomen ska kunna bekämpas och för att den ekonomiska tillväxten ska öka.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att underlätta möjligheterna till fackligt engagemang, aktivt deltagande i arbetsplatsråd och medbeslutande på arbetet för alla kategorier av arbetstagare, oberoende av deras anställningsvillkor, samt att underlätta tillgången till information om arbetstagares rättigheter och undanröja hindren för fackligt engagemang. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att stärka kvinnornas deltagande inom sina organ på alla nivåer. Medlemsstaterna uppmanas dessutom att erbjuda lättillgängliga rådgivningstjänster för kvinnor som inte kan få stöd via ett arbetsplatsråd, t.ex. kvinnor som arbetar i privata hushåll.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med de konkreta resultat som uppnåtts, ge medlemsstaterna riktlinjer för bästa praxis för att bekämpa direkt och indirekt diskriminering, integrera ett jämställdhetsperspektiv på alla områden och minska omfattningen av otrygga anställningsförhållanden bland kvinnor.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i lag reglera säsongsarbetarnas sociala och rättsliga ställning och garantera dem social trygghet. Parlamentet påpekar att med säsongsarbetare avses här arbetstagare som ingått avtal om arbete med eller utan slutdatum, ett arbete vars varaktighet och fortsättning påverkas av säsongsmässiga faktorer som t.ex. årstidsbetingade väderförhållanden, allmänna helgdagar och/eller jordbrukets skördetider.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	14.7.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	41 6 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Regina Bastos, Jean-Luc Bennahmias, Pervenche Berès, Mara Bizzotto, Milan Cabrnoch, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Sergio Gaetano Cofferati, Marije Cornelissen, Tadeusz Cymański, Frédéric Daerden, Karima Delli, Proinsias De Rossa, Sari Essayah, Ilda Figueiredo, Pascale Gruny, Thomas Händel, Marian Harkin, Roger Helmer, Vincenzo Iovine, Liisa Jaakonsaari, Danuta Jazłowiecka, Martin Kastler, Ádám Kósa, Patrick Le Hyaric, Veronica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Siiri Oviir, Rovana Plumb, Sylvana Rapti, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Jutta Steinruck, Traian Ungureanu
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Georges Bach, Raffaele Baldassarre, Françoise Castex, Jelko Kacin, Ria Oomen-Ruijten, Antigoni Papadopoulou, Csaba Sógor, Emilie Turunen

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	29.9.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	21 4 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Edit Bauer, Emine Bozkurt, Andrea Češková, Silvia Costa, Tadeusz Cymański, Edite Estrela, Ilda Figueiredo, Iratxe García Pérez, Sophia in ‘t Veld, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Nicole Kiil-Nielsen, Astrid Lulling, Barbara Matera, Elisabeth Morin-Chartier, Siiri Oviir, Antonyia Parvanova, Raül Romeva i Rueda, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Britta Thomsen, Marina Yannakoudakis, Anna Záborská
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Vilija Blinkevičiūtė, Anne Delvaux, Antigoni Papadopoulou, Joanna Senyszyn