BETÄNKANDE om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (delbetänkande)

5.10.2010 - (2009/2182(INI))

Särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen
Föredragande: Pervenche Berès

Ändringsförslag

• 001-006 (PDF - 112 KB)
• 001-006 (DOC - 233 KB)
• 007-008 (PDF - 91 KB)
• 007-008 (DOC - 217 KB)
• 009-010 (PDF - 100 KB)
• 009-010 (DOC - 218 KB)
• 011-022 (PDF - 136 KB)
• 011-022 (DOC - 265 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (delbetänkande)

(2009/2182(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–    med beaktande av sitt beslut av den 7 oktober 2009 om tillsättning av ett särskilt utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen och fastställande av dess behörighetsområden, sammansättning och mandatperiod, antaget i enlighet med artikel 184 i arbetsordningen,

–    med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–    med beaktande av betänkandet från särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen (A7‑0267/2010), och av följande skäl:

Orsaker

1.      Europaparlamentet konstaterar att orsakerna bakom den nuvarande krisen är många och dess effekter både omedelbara och långsiktiga, och att flera varningstecken ignorerades och krisens omfattning såväl som dess spridningseffekter underskattades.

2.      Europaparlamentet konstaterar att den kris som hade sitt ursprung i Förenta staterna med subprime-bubblan hade gamla rötter.

3.      Europaparlamentet anser att globala obalanser, regelsystem (regelverk och tillsyn), och monetär politik – tillsammans med specifika faktorer i finanssystemet, som finansiella produkters komplexitet och slutenhet, kortsiktiga belöningssystem och olämpliga affärsmodeller är de tre viktigaste bidragande faktorerna bakom den nuvarande finanskrisen.

4.      Europaparlamentet anser att de allt fler intressekonflikterna, särintressena och fallen med aktörer som är alltför involverade (”too close to talk”) inom finanssektorn i vissa fall har bidragit till att förvärra krisen.

5.      Europaparlamentet noterar att den expansiva amerikanska penningpolitiken har främjat ett likviditetsöverskott på jakt efter hög avkastning och en inhemsk efterfrågan som vuxit med hjälp av konsumtionskrediter och därmed en skuldsättning av hushållen, och höga offentliga utgifter som finansieras genom billig tillgång på kapital.

6.      Europaparlamentet konstaterar att spekulativt beteende varit en del av finansmarknaderna och att vissa investerare tagit mycket stora risker, vilket förvärrades av oligopolsituationen bland värderingsinstituten. Parlamentet konstaterar att marknadsekonomier fungerar bäst när de åtföljs av demokratiskt fastställda och öppna bestämmelser på flera nivåer som åtföljs av sunda etiska regler och moral som främjar balanserade finansiella, ekonomiska system och inte skadar den reala ekonomin.

7.      Europaparlamentet konstaterar att spridningen av komplexa produkter ”utanför balansräkningen” (SPV, CDO, CDS, etc.) och värdepapperiseringsmekanismer som är resultatet av ett oreglerat parallellt banksystem har ökat snarare än minskat systemriskerna. Aktörer som koncentrerar sig på sparare och finansiering för små och medelstora företag har bevisat sitt värde.

8.      Europaparlamentet anser att de ekonomiska och finansiella styrstrukturer som fanns innan krisen bröt ut, såväl i USA såväl som i EU, saknade enhetlighet och konsekvens genom att göra åtskillnad mellan makro- och mikroövervakning, och i överdrivet hög grad fokuserade på mikroövervakning av finansiella institutioner ur ett gräsrotperspektiv och övervakning av makroekonomiska indikatorer på nationell nivå, medan man försummade den systemövergripande överblicken över den finansiella och makroekonomiska utvecklingen vilken skulle ha krävt övervakning av kopplingarna mellan finansiella institutioner och mellan länder.

9.      Europaparlamentet anser att frånvaron av ett mer hållbart mönster när det gäller produktion, distribution och konsumtion mot bakgrund av klimatförändringen, förluster i den biologiska mångfalden och utarmningen av naturtillgångarna ger näring till krisens grundläggande orsaker.

10.    Europaparlamentet konstaterar att globaliseringen skett utan att det skapats eller utvecklats några parallella strukturer för global styrning i takt med integrationen av marknaderna, särskilt när det gäller globala balanser och obalanser och för finansmarknaderna, och ser G20-processen som ett steg i rätt riktning, men framhåller att EU:s ståndpunkt måste företrädas på ett effektivt sätt vid G20-mötena.

11.    Europaparlamentet konstaterar att Europeiska unionen erkände fri rörlighet för kapital i enlighet med bestämmelserna i EU-fördragen i juli 1990 vilket bidragit till ekonomisk utveckling. Parlamentet konstaterar dock att fri rörlighet för kapital inte åtföljdes av någon harmonisering av skatterna på sparande, lämplig gränsöverskridande reglering eller tillsyn på EU-nivå.

12.    Europaparlamentet ser allvarligt på det faktum att principerna i stabilitets- och tillväxtpakten inte alltid respekterats i det förflutna och konstaterar att det uppstått kraftiga obalanser mellan ekonomierna i euroområdet.

13.    Europaparlamentet noterar att avsaknaden av lämplig reglering, ordentlig tillsyn och den totala bristen på instrument för att hantera oförutsedda händelser om det uppstår en bankkris visade hur mycket längre EU måste gå för att inrätta mekanismer som duger för att hantera de politiska utmaningar som följer av en inre marknad och ett integrerat finansiellt system. Parlamentet noterar särskilt avsaknaden av en gränsöverskridande konkursmekanism.

Egenskaper och effekter

14.    Europaparlamentet konstaterar att det offentliga underskottet i Europeiska unionen har ökat från 2,3 procent av BNP 2008 till 7,5 procent 2010, och från 2 procent till 6,3 procent inom euroområdet, enligt uppgifter från Eurostat. Statsskulden har ökat från 61,6 procent av BNP 2008 till 79,6 procent 2010 i EU och från 69,4 procent till 84,7 procent i euroområdet, och därmed på två år tillintetgjort två decenniers budgetkonsolideringsinsatser från vissa medlemsstaters sida. Parlamentet beklagar detta bakslag eftersom det kommer att göra det mycket svårare att möta arbetslösheten och de demografiska utmaningarna.

15.    Europaparlamentet anser att EU:s offentliga finanser var skrala redan före krisen. Medlemsstaternas statsskuld har sedan 1970-talet ökat successivt, framför allt under olika perioder med svag ekonomisk utveckling. Parlamentet konstaterar att kostnaderna för återhämtningsplanerna, de minskade skatteinkomsterna och de ökade utgifterna för social trygghet lett till att statsskulderna förvärrats och att deras andel av BNP ökat i alla medlemsstater, även om det skett i olika utsträckning.

16.    Europaparlamentet anser att krisens alla effekter ännu inte har visat sig och att ett återfall, som i en recession med en dubbel nedgång, inte kan uteslutas, särskilt med tanke på den nivå arbetslösheten nått.

17.    Europaparlamentet konstaterar att krisen naturligtvis fått följder på sysselsättningen i hela EU, även om nedgången i sysselsättningen har begränsats till 1,9 procent i genomsnitt för EU27, och att de negativa effekterna på sysselsättningen kommer tyvärr att fortsätta på grund av arbetsmarknadens sedvanliga eftersläpning i förhållande till den ekonomiska konjunkturen. Parlamentet understryker att kommissionens uppskattar att EU:s arbetslöshet kommer att vara närmare 11 procent 2010 vilket kommer att få svåra följder för arbetskraften i EU.

18.    Europaparlamentet konstaterar att krisens sociala effekter skiljer sig markant mellan medlemsstaterna. Arbetslösheten uppgår till i genomsnitt 10 procent av befolkningen men i vissa medlemsstater är den 20 procent, och över 40 procent för unga, vilket visar på vikten av strukturförändringar som behövs i vissa medlemsstater;

19.    Europaparlamentet anser att åtgärder för skuldnedsättning är viktiga men att en snabb återgång till en politik för balanserade statsfinanser inte får ske till priset av en försämring av de sociala trygghetssystemen och tjänster i allmänhetens intresse eftersom deras roll som automatiska stabilisatorer och ”stötdämpare” mot krisen ju med rätta välkomnats. Parlamentet konstaterar att främjande av effektivitet när det gäller social trygghet och tjänster i allmänhetens intresse samtidigt kan förbättra effektiviteten i ekonomin och tjänsternas kvalitet. Parlamentet inser att misslyckande med att åstadkomma rätt avvägning kan leda till en klen tillväxt under en lång period, kombinerat med en ihållande arbetslöshet, och därmed en obönhörlig nedbrytning av Europas globala konkurrenskraft.

20.    Europaparlamentet konstaterar att höga arbetslöshetsnivåer inte bara för med sig sociala kostnader utan även höga ekonomiska kostnader eftersom en arbetslös endast ger ett begränsat bidrag till den inhemska efterfrågan och betalar mindre skatt och sociala avgifter. Parlamentet konstaterar att detta ökar bördan för dem som arbetar i form av högre skatter och för framtida generationer genom en högre skuldbörda.

21.    Europaparlamentet konstaterar att det 2007, som är den senaste tillgängliga uppgiften och således hänför sig till perioden före krisen, fanns 30 miljoner ”arbetande fattiga” och enligt nyliga uppgifter 79 miljoner människor som lever under fattigdomsgränsen inom EU och att detta antal sannolikt har ökat sedan dess.

22.    Europaparlamentet konstaterar att utöver arbetslösheten har krisen haft en mångfacetterad social inverkan, bl.a. när det gäller försämrade arbetsförhållanden, ökade svårigheter för vissa människor att få tillgång till grundläggande behov och tjänster, ökad hemlöshet, överskuldsättning och ekonomisk utslagning.

23.    Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande krisen i likhet med alla kriser har negativa effekter för tillväxt och sysselsättning och först drabbar de mest sårbara, inklusive unga människor, barn och kvinnor samt etniska minoriteter och invandrare.

24.    Europaparlamentet delar oron för de procykliska aspekterna av reglerings-, tillsyns-, redovisnings- och beskattningsregler som förstärker de fluktuationer som är ett ofrånkomligt inslag i en marknadsekonomis funktionssätt.

Insatser

25.    Europaparlamentet konstaterar att staternas räddning av banksektorn bara utgör en del av de kostnader som finanskrisen förorsakat samhället samtidigt som kostnaderna för recessionen och ökningen av den offentliga skuldsättningen kommer att bli betydande, och att cirka 60 triljoner dollar i världen har gått förlorade.

26.    Europaparlamentet noterar att krisen har lett till att det statliga stödet har ökat dramatiskt efter antagandet av den tillfälliga ramen för statliga stödåtgärder, och beklagar de skadliga effekter detta kan ha fått för upprätthållandet av lika villkor i Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen att inta en stark ledarroll i kampen mot protektionism och snedvridning av konkurrensen.

27.    Europaparlamentet godkänner de icke-konventionella åtgärder som ECB och nationella centralbanker har vidtagit under de senaste två åren för att undsätta banker i medlemsstaterna som riskerade konkurs på grund av oöverträffade nivåer av dåliga tillgångar. Parlamentet är särskilt nöjt med bankernas kunder omfattades av insättningsgarantier, men betonar att dessa okonventionella åtgärder gradvis måste avvecklas för att förhindra illojal konkurrens inom banksektorn.

28.    Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen i oktober antog den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa som uppgick till 1,6 procent av EU:s BNP, medan motsvarande siffror var 5 procent i Kina och 6,55 procent i USA.

29.    Europaparlamentet välkomnar ekofinrådets beslut av den 10 maj 2010 att anta stabiliseringsplanen på 750 miljarder euro som upprättade en finansiell stabiliseringsmekanism för att hantera risken för statsbankrutt, delvis med användning av artikel 122 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som rättslig grund för denna plan. Parlamentet noterar det inbyggda demokratiska underskottet och bristen på ansvarsskyldighet i rådets beslut om räddningspaket, som inte inkluderade samråd med Europaparlamentet. Parlamentet kräver att involveras som medlagstiftare i kommande förslag och beslut om krisstöd.

Nationella återhämtningsplaner

30.    Europaparlamentet beklagar den mycket begränsade samordningen mellan olika nationella återhämtningsplaner, eftersom den multiplikatoreffekt och hävstångspotential som en samordning på EU-nivå skulle leda till med största sannolikhet skulle överträffa den effekt som kan uppnås genom en planering som i första hand sker på nationell nivå och där det finns en risk att olika planer motverkar varandra. Parlamentet kräver en ökad europeisk dimension i framtida återhämtningsplaner och omfattande investeringar.

31.    Europaparlamentet begär att kommissionen ska göra en mycket detaljerad utvärdering av effektiviteten i de nationella bankräddningspaketen och nationella och europeiska återhämtningsplanerna som beslutades under hösten/vintern 2008–2009 när det gäller unionens mål på kort och lång sikt, inklusive en grundlig analys av konsekvenserna av de reviderade mekanismer för statligt stöd som antogs som svar på krisen och med hänsyn till konkurrensen och upprätthållandet av lika konkurrensvillkor i EU, finansiella reformer och jobbskapande åtgärder.

32.    Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater, särskilt de som mottog betalningsbalansstöd från Europeiska kommissionen, för närvarande inte har möjlighet att upprätta ordentliga nationella återhämtningsplaner med inslag som kan stimulera tillväxt och sysselsättning, eftersom deras handlingsalternativ fram till 2012 är begränsade till nedskärningar i de offentliga utgifterna, skattehöjningar och minskning av statsskulden.

Framtiden – ett EU med mervärde

33.    Europaparlamentet anser att det är acceptabelt att EU inte är det enda integrerade område där energifrågan, särskilt frågan om energimix, inte anses vara en strategisk fråga inom sitt territorium och i förhållande till sina partnerländerna. Åtgärderna på detta område bör vidtas i EU baserat på en nära samordning mellan kommissionen, medlemsstaterna och relevanta industrisektorer för att säkerställa energiförsörjningen, till exempel i form av olja och gas, för sina medlemmar genom ett diversifierat nätverk av energipipelines, särskilt genom att förhandla leveranskontrakt och tillhandahålla lagringskapacitet, samt genom finansiering och samordning av forskning och utveckling beträffande nya energikällor som en del av alla relevanta program, såsom det sjunde ramprogrammet för forskning 2007–2013 och följande uppdateringar av detta.

34.    Europaparlamentet föreslår att kommissionen tar fullt ansvar för att möjliggöra styrning och finansiering av projekt, på följande områden:

–  Nya investeringar i forskning, utveckling och förnybar energi, i energieffektivitet, särskilt Europas fastighetsbestånd, samt allmänt effektivare resursanvändning.

–  Förstärkning av det europeiska energinätet genom att koppla samman nationella nät och distribuera energi från stora produktionsanläggningar för förnybar energi till konsumenterna, och införande av nya former av energilagring och ett europeiskt supernät med högspänd likströmsförbindelse (HVDC) så kallad ”super-grid”:

–  Utveckling av planer för att underlätta investering i infrastruktur för höghastighetståg som sammankopplar unionen från öst till väst och från nord till syd, tillsammans med planer för att underlätta investeringar i infrastrukturen och infrastruktur av avgörande betydelse som är offentligt ägd.

–  Tillhandahållande av snabb Internetåtkomst inom hela unionen som garanterar ett snabbt verkställande av EU:s digitala agenda så att alla medborgare får pålitlig och fri tillgång.

–  Utveckling av EU-ledarskap på området e-hälsa.

–  Utveckling och skapande av gemensamma standarder för elbilar.

35.    Europaparlamentet anser att även om det finns en överenskommelse om unionens styrelseformer och åtgärder när det gäller delade befogenheter och kompletterande åtgärder bör unionen ges medel, särskilt finansiella, för en sådan strategi.

Finansreglering och finanstillsyn:

36.    Europaparlamentet påminner om att det finansiella systemet ytterst syftar till att tillhandahålla lämpliga sparinstrument och leda detta sparande vidare till investeringar som främjar ekonomisk effektivitet, optimerar finansieringsvillkor för långsiktiga investeringar och pensioner samt skapar sysselsättning, såsom redan gjorts av traditionella banker med regional inriktning. Denna funktion är särskilt viktig när typen av tillväxt måste förändras, vilket kräver avsevärda investeringar i miljöanpassad teknik. Den finansiella utvecklingen måste också utnyttjas för rättvisans skull och utsträcka tillgången till krediter och försäkringar, på tillräckligt säkra villkor, till befolkningsgrupper som för närvarande är avklippta från krediter. Parlamentet insisterar på att reformeringen av den finansiella regleringen inte enbart bör göras för att säkra den finansiella stabiliteten utan också bör beakta målen om hållbar utveckling.

37.    Europaparlamentet konstaterar att denna kris visar begränsningarna för ett självreglerande system och för en övertro på förmågan hos marknadsaktörerna i finanssektorns och värderingsinstituten att korrekt bedöma och hantera risker och undvika den ”moraliska risken”.

38.    Europaparlamentet välkomnar de aktuella förslagen från Baselkommittén (BCBS) och den roll som själva institutionen spelar, men påminner om att en lösning som förutsätts passa alla skulle vara till nackdel för finansinstituten i EU. Regleringen måste komma i rätt tid och vara baserad på noggranna bedömningar av dess konsekvenser för i vilken utsträckning finansinstituten tjänar den reala ekonomin och samhället. Parlamentet delar den oro som uttrycks om rätt kapitalkravsnivå och övergångsperiodernas längd.

39.    Europaparlamentet konstaterar att insyn i både företagens och medlemsstaternas räkenskaper är ett krav för att återställa förtroendet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka användningen av transaktioner som inte syns i balansräkningen, fordringar utan täckning och spridningen av så kallade SPV- och SPE‑bolag och att överväga att begränsa användningen av dem eller kräva obligatorisk redovisning i offentliggjorda räkenskaper.

40.    Europaparlamentet noterar att krisen har blottlagt en allvarlig brist i tillsynssystemet. Parlamentet kräver att utrymmet för regleringsarbitrage ska minimeras på global nivå genom en bindande överenskommelse inom G20 och inom EU, och anser att denna praxis, där så är möjligt, bör avskaffas genom tillämpning av gemensamma bestämmelser för finansiella tjänster.

41.    Europaparlamentet anser att kryphål i lagstiftningen som gör det möjligt för dotterbolag till utländska finansiella tjänsteleverantörer att bedriva omfattande oreglerad verksamhet i EU måste täppas till.

42.    Europaparlamentet konstaterar att den internationella reglering av krishantering inom finanssektorn som finns idag är otillräcklig. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag till en EU-ram för gränsöverskridande krishantering inom finanssektorn för att garantera lika villkor, med beaktande av initiativ som tagits av internationella organ såsom G20 och IMF.

43.    Europaparlamentet konstaterar att standarder, framför allt vid tillämpning av verkligt värde är procykliska i sin påverkan på beslutsfattande, framförallt i finansinstitut, som har litat på dem i alltför stor grad. Parlamentet konstaterar att denna brist även kan noteras i vissa reglerings-, tillsyns- och skattebestämmelser.

44.    Europaparlamentet är medvetet om de särskilda problemen med att en så stor del av bank- och försäkringssektorerna ägs av utländska aktörer i många av de nya medlemsstaterna.

45.    Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt att göra en avvägning mellan behovet av åtgärder för att upprätthålla den finansiella stabiliteten och behovet av att bevara bankernas förmåga att förmedla krediter till ekonomin. Parlamentet anser att det är viktigt att banksystemet kan fullgöra sina grundläggande uppgifter under normala förhållanden såväl som i kristider.

46.    Europaparlamentet noterar att storleken på finansinstitut och deras respektive balansräkningar har lett till uppkomsten av begreppet ”för stor för att få gå omkull”. Kommissionen uppmanas därför kräva att bankerna upprättar ett ”livstestamente” i vilka de beskriver hur banken ska avvecklas under ordnade förhållande i händelse av en kris.

47.    Europaparlamentet välkomnar att Europeiska centralbanken kommer att ha en stark roll i Europeiska systemrisknämnden (ESRB) i syfte att ge ett väsentligt bidrag till EU:s finansiella stabilitet.

48.    Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att införa nya krav på statistiska uppgifter för finanssektorn för att öka Europeiska kommissionens förmåga att bedriva riskövervakning och tillsyn.

49.    Europaparlamentet vill främja finansiella innovationer förutsatt att dessa gör det möjligt att skapa transparenta instrument för att finansiera användbara tekniska innovationer, långsiktiga investeringar, finansiering av pensioner, sysselsättning och den gröna ekonomin. Parlamentet ser fram emot ytterligare EU-åtgärder på området för innovativ finansiering i syfte att utnyttja långsiktigt sparande till förmån för hållbara, strategiska och långsiktiga investeringar och bättre tillgång till finansiella tjänster.

50.    Europaparlamentet framhåller att det är av yttersta vikt med ett system för tillsyn och reglering som inte lämnar någon finansiell transaktion eller något finansiellt instrument utan uppsikt. Parlamentet anser att hedgefonder måste omfattas av samma regler som gäller för alla andra investmentfonder. Parlamentet understryker att tillsynen och regleringen måste vara inriktad på spekulativa rörelser på finansmarknaderna, med målet att stävja och tygla spekulation mot länder, valutor och ekonomier.

51.    Europaparlamentet anser att en slapphänt bolagsstyrning i finansinstitut har bidragit till krisen och att detta måste åtgärdas för att säkra att riskkommittéer fungerar och är effektiva, att styrelsemedlemmar har tillräcklig kunskap om institutets produkter och att ledningen och direktionsmedlemmar som inte arbetar på heltid i institutet tar ansvar för att väga investerares och arbetstagares intressen mot varandra när det gäller ersättningssystemen.

52.    Europaparlamentet konstaterar att det råder en brist på värden och etik i det beteende som vissa aktörer på finansmarknaderna och bland finansinstituten gett prov på. Parlamentet framhåller att finansmarknaderna och finansinstitutionerna inom ramen för sitt samhällsansvar måste beakta alla inblandade aktörers intressen, t.ex. kunder, aktieägare och anställda.

53.    Europaparlamentet anser att en tillräckligt bred uppsättning kriterier för systemrisk behöver användas för att klassificera finansinstitut, särskilt inom unionen. Parlamentet anser att dessa kriterier ska medföra att man tittar på hur många medlemsstater instituten är verksamma i och hur stora de är och framför allt hur mycket ett visst institut kan rubba den inre marknadens funktionssätt, särskilt som denna kris har visat att storleken bara var en av flera faktorer som innebar en systemrisk.

54.    Europaparlamentet anser att det är oundgängligt att EU beaktar riskerna på grund av de mångskiftande systemen i dess finanssektor när man fastställer nya regler och anser att den europeiska ekonomin behöver solida nätverk av regionala och lokala banker, såsom sparbanker och kooperativa banker, och inser samtidigt att olika banker har expertis och kärnkompetens på olika områden. Parlamentet konstaterar att mångfald har visat sitt värde under finanskrisen och bidragit till stabilitet och att likformighet kan leda till att systemet blir sårbart.

55.    Europaparlamentet efterlyser en återkomst för traditionella bankdirektörer som känner till de lånesökandes karaktär, bakgrund och affärsplan och därmed kan ta en kalkylerad risk utifrån sina personliga kunskaper i enlighet med EU:s lagstiftning som t.ex. MiFID‑ och konsumentkreditdirektiven som innehåller bestämmelser för konsumentinformation och konsumentskydd.

56.    Europaparlamentet betonar att man, för att ge ny kraft åt och frigöra kreditflödet till företag och individer, måste hitta långsiktiga lösningar på problemen med den enorma omfattningen privata skulder, både för hushåll och företag.

57.    Europaparlamentet uppmanar till ökad öppenhet i medlemsstaternas förbindelser och i deras förbindelser med ledande finansinstitut.

58.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag av den 2 juni 2010 och anser att att kreditvärderingsinstitutens affärsmodell kan leda till intressekonflikter eftersom dessa institut utnyttjas för att främja ett gott rykte och göra reklam för de företag som betalar dem, och att deras modell inte kan ta hänsyn till de makroekonomiska faktorerna av de beslut som fattas. Parlamentet inser att kreditvärderingsinstituten bidrog till krisen eftersom deras incitament var utformade på ett skadligt sätt, vilket i sin tur i stor utsträckning beror på bristande konkurrens. Parlamentet föreslår att man undersöker tillförligheten i ett system där investerare och sparare betalar för att få tillgång till information som de behöver.

59.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en genomförbarhets- och konsekvensundersökning av inrättandet av ett offentligt och oberoende europeiskt kreditvärderingsinstitut och anser att de oberoende revisionsmyndigheterna bör bidra aktivt till kreditvärderingen av olika länders statspapper. Parlamentet anser att en sådan utveckling skulle bidra till den mångfald som eftersträvas för standarderna. Ökad konkurrens på kreditvärderingsmarknaden skulle kunna förbättra kreditvärderingarnas kvalitet.

60.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka förslagen om aktieägares rösträtt genom att öka insynen kring vilka aktieägarna egentligen är och vilken strategi de har, och genom att främja ett långsiktigt engagemang.

EU-styrning

61.    Europaparlamentet anser att i tider av ekonomisk och social kris förväntar sig Europas medborgare att ansvarstagande, ansvarskännande och solidaritet ska vara de ledande principerna för beslutsfattande på EU-nivå.

62.    Europaparlamentet konstaterar att många europeiska länder under årtionden före krisen hade svag ekonomisk tillväxt och hög arbetslöshet på grund av vissa medlemsstaternas bristande förmåga att reformera sina ekonomier mot en kunskapsdriven ekonomi och återställa sin konkurrenskraft på de internationella marknaderna, liksom på grund av låg inhemsk efterfrågan. EU behöver öppnare och effektivare finansmarknader och högre ekonomisk tillväxt som leder till högkvalitativ sysselsättning och social integration.

63.    Europaparlamentet rekommenderar att det införs en skatt på finansiella transaktioner vars intäkter skulle förbättra marknadens funktionssätt genom att minska spekulation och bidra till att finansiera globala kollektiva nyttigheter samt minska de offentliga underskotten. Parlamentet anser att basen för en sådan skatt borde vara så bred som möjligt eller, om det inte går, att en skatt på finansiella transaktioner bör införas på EU‑nivå som ett första steg. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt ta fram en genomförbarhetsstudie där man beaktar lika villkor på global nivå och lägger fram konkreta förslag till lagstiftning.

64.    Europaparlamentet konstaterar att Europeiska unionen har större svårigheter att ta sig ur krisen än andra regioner i världen, till stor del på grund av att de politiska åtgärderna mot krisen varit missriktade och för försiktiga och kommit för sent, och på grund av de strukturella bristerna i EU:s styrförmåga, och konstaterar att krisen därför riskerar att allvarligt och varaktigt försvaga EU:s ekonomiska och därmed politiska ställning i världen, som kanske bara kan återvinnas på längre sikt och om EU har förmågan att ompröva hållbarheten i sitt begrepp ”den europeiska livsstilen” utan att unionens centrala värden undermineras.

65.    Europaparlamentet anser att unionen behöver en ökad samstämdhet i upplägget av politiken för att möta den utmaning som EU står inför. Parlamentet anser därför att det är avgörande att den politik som förs är konsekvent och anser att åtgärder från EU‑institutionernas sida kommer att vara avgörande här.

66.    Europaparlamentet konstaterar även att EU lider av ett underskott när det gäller strukturer för ekonomisk styrning och att denna splittring skadar unionens förmåga att utöva inflytande i diskussionerna om de stora makroekonomiska obalanserna, särskilt med USA och Kina.

67.    Europaparlamentet anser att krisen har avslöjat en trend i den ekonomiska politiken på senare år som har lett till att många länder både inom och utanför euroområdet dragit på sig en alarmerande hög statsskuld.

68.    Europaparlamentet påpekar att de offentliga finansernas långsiktiga hållbarhet är av avgörande betydelse för stabilitet och tillväxt. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om att stärka förvaltningen av euroområdet på medellång och lång sikt, vilket ska förhindra att den nuvarande valutakrisen upprepar sig, och delar kommissionens uppfattning att stabilitets- och tillväxtpakten behöver effektivare stimulans- och sanktionsmekanismer.

69.    Europaparlamentet understryker att man, för att återfå sunda tillväxttal och uppnå en hållbar ekonomisk utveckling och social sammanhållning, i första hand bör ta itu med de långvariga och väsentliga makroekonomiska obalanserna och skillnaderna i konkurrenskraft. Parlamentet ser positivt på att kommissionen erkänner hur nödvändigt detta är i sitt meddelande om samordning av den ekonomiska politiken.

70.    Europaparlamentet konstaterar att detta har lett till strategier för finansiell konsolidering som i stor utsträckning kommer att begränsa regeringarnas möjlighet att agera. Parlamentet varnar samtidigt för att dessa sparpaket inte får leda till åtgärder som kan hämma den ekonomiska återhämtningen, skapandet av arbetstillfällen och social sammanhållning.

71.    Europaparlamentet konstaterar att krisen blottlade strukturella svagheter i vissa EU‑medlemsstater och att vissa medlemsstaters problem med att finansiera sin skuldsättning på marknaderna kan hänföras till otillräcklig styrning och falskt alarm på de internationella finansmarknaderna, vilket IMF har rapporterat om.

72.    Europaparlamentet anser att finanskrisen i Grekland och andra länder inom euroområdet är en allvarlig fråga för euroområdet som helhet och återspeglar euroområdets svagheter vid hantering av spridningseffekter från den globala finanssektorn.

73.    Europaparlamentet anser att alla utvecklingsmodeller som utesluter att man återvänder till status quo, vilket alla säger sig sträva efter, bör framhäva hållbarhet och solidaritet. Parlamentet vill att unionens framtida strategi ska vara hållbar när det gäller finansmarknaderna, ekonomin, de offentliga utgifterna, den ekonomiska och sociala dynamiken, klimatet och miljön.

74.    Europaparlamentet anser att man för att undgå risken för strukturella efterchocker bör fokusera på långsiktig och hållbar tillväxt som det viktigaste kriteriet när man gör politiska val. Parlamentet anser att innehållet i finanspolitiska åtgärdspaket ur denna synvinkel är av största vikt. Politiska val måste göras i enlighet med mål på medellång och lång sikt, offentliga investeringar måste vara korrekt inriktade och innovation, forskning, utbildning, energieffektivitet och att ny teknik bör prioriteras.

75.    Europaparlamentet påminner om att unionens största framgångar är frukten av förverkligandet av konkreta projekt och genomförandet av politik med substans, såsom den inre marknaden, den gemensamma handelspolitiken, lanseringen av strukturreformer och Erasmusprogrammet där kommissionen är pådrivande.

76.    Europaparlamentet anser att solidaritet mellan generationer innebär att varken de unga eller de äldre bör tyngas ned av skulder som äldre generationer har ådragit sig.

77.    Europaparlamentet noterar att den stora kraschen kastar nytt ljus över den demografiska utmaningen och finansieringen av våra pensioner. Parlamentet anser att finansieringen av pensioner inte helt och hållet kan överlämnas till den offentliga sektorn utan att man bör lita till ett trepartssystem med allmän pension, tjänstepension och privat pension som garanteras av särskilda bestämmelser och tillsyn för att skydda placerarna. Parlamentet anser dessutom att pensionerna måste omfattas av en EU-täckande reform för att bidra till att finansiera solidaritet mellan generationerna. Parlamentet anser att en förlängning av arbetslivet väcker frågor som skär genom hela samhället och som ännu inte har tagits i beaktande.

78.    Europaparlamentet anser att Europa behöver en mer enad och effektiv och mindre byråkratisk union och inte bara mer samordning. Parlamentet anser att kommissionen, som har till uppgift att fastställa och försvara det som är av allmänt europeiskt intresse, inom ramen för sin initiativrätt måste prioritera sitt åtagande att agera i unionens namn på områden där kommissionen har delade befogenheter eller befogenheter att samordna medlemsstaternas åtgärder, samtidigt som den genomför gemensamma åtgärder och fastställer spelrummet för åtgärder från marknadsaktörer och statliga aktörer som kan skada den inre marknaden. Parlamentet ser det som avgörande att kommissionen utnyttjar förordningar i stället för direktiv som rättslig grund för att främja enhetligt antagande inom EU och förhindra snedvridningar.

79.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid behov anordna sektorsvisa rundabordssamtal för att åstadkomma gemensamma insatser från marknadens olika aktörer, i syfte att uppnå en verklig europeisk industripolitik liksom innovation och sysselsättning. Parlamentet påminner om att vi i denna strävan måste beakta våra åtaganden i fråga om klimatförändringar och potentialen för vissa former av miljövänlig teknik. EU:s budget behöver användas bättre, så att den blir en verklig katalysator för alla nationella insatser inom forskning och utveckling, innovation och skapande av nya företag och arbetstillfällen. Kommissionen uppmanas också att lägga fram konkreta förslag om hur man ska förbättra samarbetet mellan företag och forskning och främja kluster samt stödja en sådan strategi med tillräckliga medel. Parlamentet betonar att en grundläggande drivkraft för utveckling på alla marknader är fri och rättvis konkurrens, där det är lätt för nykomlingar att komma in och där det inte finns några privilegier som snedvrider marknaden.

80.    Europaparlamentet anser att en ändamålsenlig ekonomisk styrning förutsätter att kommissionen ges ett ordentligt, större förvaltningsansvar som ger den möjlighet att använda både befintliga verktyg och de nya verktyg som Lissabonfördraget innebär, till exempel artiklarna 121, 122, 136, 172, 173 och 194, vilka ger kommissionen i uppdrag att samordna reformplaner och åtgärder samt fastställa en gemensam strategi.

81.    Europaparlamentet anser att en stärkt ekonomisk styrning måste åtföljas av en större demokratisk legitimitet för EU:s styrning, vilket måste uppnås genom att Europaparlamentet och de nationella parlamenten i högre grad och i ett tidigare skede involveras under hela processen.

82.    Europaparlamentet föreslår att den som ansvarar för ekonomi- och valutafrågor inom kommissionen ska vara en av kommissionens vice ordförande. Parlamentet föreslår att han eller hon ska se till att unionens ekonomiska åtgärder är konsekventa, övervaka hur kommissionen sköter sitt uppdrag, avseende den ekonomiska och monetära politiken samt finansmarknadspolitiken och samordna andra aspekter av unionens ekonomiska åtgärder. Parlamentet föreslår även att han eller hon ska delta i Europeiska rådets arbete, vara ordförande för ekofinrådet och eurogruppen och representera unionen i relevanta internationella organ.

83.    Europaparlamentet anser att om de budgetproblem som medlemsstaterna och EU för närvarande står inför och behovet av avsevärda investeringar i unionens strategiska mål ska få en lösning senast 2020 kräver detta nya ekonomiska modeller som involverar både offentliga och privata medel.

84.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo tillämpa andan och bokstaven i ramavtalet när det gäller det särskilda partnerskapet med Europaparlamentet, i syfte att fastställa prioriteringarna för den europeiska dagordningen i alla medborgares intresse. Parlamentet begär en intensifierad dialog med de nationella parlamenten, särskilt i budgetfrågor och finansiella frågor. Parlamentet varnar för alla försök att skapa separata institutioner på mellanstatlig basis, vilket skulle utesluta vissa länder från beslutsfattandet och förhindra att alla medlemsstaters synpunkter tillmäts lika vikt.

85.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka takten när det gäller skapande av förutsättningar för den offentliga och privata sektorn att bedriva ett nära samarbete, inklusive i form av offentlig-privata partnerskap, för att möta utmaningen med långsiktiga investeringar på nationell och europeisk nivå som leder till hållbar och konkurrenskraftig tillväxt som kommer alla till del.

EMU

86.    Europaparlamentet bekräftar sitt engagemang för euron, och erkänner den gemensamma valutans strategiska funktion och värde. Parlamentet understryker den transparens och de ekonomiska fördelar som euron har medfört för euroområdet. Parlamentet anser att euron framför allt måste vara ett stabilt stöd för Europas ekonomi.

87.    Europaparlamentet konstaterar att det främsta målet för ECB:s monetära politik är att upprätthålla prisstabiliteten. Parlamentet påpekar att målsättningen om prisstabilitet verkligen kan uppnås om man tar itu med de underliggande orsakerna till inflationen på rätt sätt. Parlamentet påminner om att artikel 127 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt också ger i uppdrag till ECB att stödja unionens allmänna ekonomiska politik. Parlamentet anser att medlemsstaterna i euroområdet och de som har en särställning strikt måste uppfylla sina förpliktelser och det får inte finnas några tvivel om de gemensamma målen prisstabilitet, ECB:s oberoende och budgetdisciplin eller om hur dessa mål främjar tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft.

88.    Europaparlamentet konstaterar att en monetär union ska kunna stå emot ekonomiska svackor krävs det en fast samordning av den ekonomiska politiken. Parlamentet beklagar att inom den ekonomiska och monetära unionen har tyngdpunkten för det mesta legat på det monetära.

89.    Europaparlamentet håller med IMF om att krishantering inte är ett alternativ till de korrigerande politiska åtgärder och grundläggande reformer som krävs för att förstärka den europeiska monetära unionens fundament.

90.    Europaparlamentet lovordar ECB för dess ansträngningar att hålla nere inflationen, men uppmanar ECB att spela en större roll när det gäller att hålla nere tillgångsinflationen.

91.    Europaparlamentet understryker att stabilitets- och tillväxtpakten är det enda regleringsinstrument som kan tillhandahålla en grundläggande regleringsram för den makroekonomiska politiken och de offentliga finanserna i EU.

92.    Europaparlamentet understryker att euroområdet behöver öka sin motståndskraft genom att inrätta en institutionell struktur som baseras både på incitament och sanktioner för nödvändiga åtgärder.

93.    Europaparlamentet konstaterar att övergången till euron, enligt de slutsatser man kan dra av eurons tio första år, har visat på ökade konkurrenskraftsskillnader mellan ekonomierna i euroområdet och följderna för de ekonomiskt svaga länderna har också förvärrats av detta och lett till stora obalanser i handeln inom euroområdet. Parlamentet konstaterar dock att euron har medfört stora fördelar för unionen i sin helhet, t.ex. när det gäller relativ ekonomisk stabilitet, prisstabilitet och låg inflation.

94.    Europaparlamentet framhåller att många länder behöver få ordning på sina skattesystem och markant minska sina underskotts- och skuldnivåer. Parlamentet håller med rådet om att finanspolitisk stabilitet och ökad ekonomisk tillväxt och sysselsättning måste säkras i samtliga medlemsstater och att planerna för konsolidering av de offentliga finanserna och strukturella reformer därför måste fastställas och genomföras.

95.    Europaparlamentet anser att stabilitets- och tillväxtpakten är ett viktigt instrument för att sätta press på hållbarheten i de offentliga finanserna, vilket har bidragit till ekonomiskt ansvarstagande inom euroområdet. Parlamentet erkänner att pakten har förfuskats genom felaktig tillämpning och inte har varit en tillräcklig sporre för att optimera den ekonomiska politiken i var och en av medlemsstaterna och i euroområdet som helhet. Parlamentet anser att detta ekonomiskpolitiska instrument inte var utformat för att fungera som en pålitlig korrigerande process som kompenserar nuvarande obalanser och hantera kriser eller perioder med svag tillväxt. Parlamentet anser att medlemsstaterna, förutom att tillämpa gällande bestämmelser, bör föra en nationell politik för att främja tillväxt, innovation och konkurrenskraft och införa ett kvalitativt mål att det offentliga underskottet inte får passera vissa riktmärken.

96.    Europaparlamentet anser att stabilitets- och tillväxtpakten inte beaktar andra obalanser som t.ex. i den privata skuldsättningen och i bytesbalansen, som också påverkar den monetära unionen.

97.    Europaparlamentet konstaterar att rådet under föregående mandatperiod, i samband med översynen av direktivet om Eurostat, och även efter att det stod klart att riktigheten i de statistiska uppgifter som några medlemsstater rapporterat i vissa fall kunde ifrågasättas, motsatte sig att Eurostat skulle få de befogenheter till kontroll av verifikationer på plats som Europaparlamentet förespråkade.

98.    Europaparlamentet anser att författarna till Maastrichtfördraget förväntade sig en konvergens mellan medlemsstaternas konkurrenskraft i euroområdet och inte hade förutsett de stora variationerna, vilket till slut ledde till ökade ränteskillnader, eftersom farhågor om vissa medlemsstaters solvens drev upp deras riskpremie.

99.    Europaparlamentet noterar att det under de senaste månaderna har gjorts ett antal tillfälliga undantag i tillämpningen av europeiska normer för statligt stöd vilket har bidragit till att medlemsstaterna kunnat begränsa krisens effekter. Parlamentet konstaterar att den tillväxtfas som vi närmar oss kräver en fast grund och det är i detta sammanhang som vi gradvis behöver återgå till det normala systemet för statligt stöd och därmed säkra lika villkor i Europa.

100.  Europaparlamentet kräver en förstärkning av bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten, särskilt dess förebyggande del, där inbördes påverkan (”peer pressure”) för närvarande är det starkaste instrumentet för att få medlemsstaterna att följa rådets rekommendationer. Parlamentet efterlyser en tuffare ekonomisk övervakning från kommissionens sida och anser att möjligheten att skapa incitament för finanspolitisk konsolidering måste undersökas.

101.  Europaparlamentet föreslår inrättande av en effektiv incitament- och påföljdsmekanism som tillämpas på genomförandet av stabilitets- och tillväxtpakten, vilket skulle bidra till att förebygga ett förvärrande av den nuvarande krisen och säkerställa förebyggande av en ny kris i framtiden.

102.  Europaparlamentet anser att den multilaterala övervakningen och kraven på anpassning bör gälla lika mycket för överskott som för underskott med beaktande av varje medlemsstats särskilda situation, till exempel när det gäller den demografiska situationen. Hänsyn bör tas till nivån på den privata skuldsättningen, utvecklingen av löner jämfört med arbetskraftens produktivitet, sysselsättning – särskilt för unga – samt bytesbalanssaldon. Parlamentet anser att dessa faktorer åtminstone bör utnyttjas som varningsindikatorer om de inte kan fungera som de kriterier som idag fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten. Parlamentet anser att det behövs mer öppenhet när det gäller uppgifter om de offentliga finanserna, och välkomnar kommissionens förslag om de statistiska uppgifternas kvalitet.

103.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en förstärkt påföljdsmekanism inom euroområdet vilket klart ligger inom dess behörighetsområde, i syfte att tvinga medlemsstaterna att följa bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten.

104.  Europaparlamentet anser att stabilitets- och tillväxtpakten inte har visat sig vara tillräckligt effektiv för att samordna budgetpolitiken. Dess beroende av enskilda länders politik ledde till problem med genomdrivandet och med riktigheten i den information som gavs, den misslyckades med att göra en koppling till sysselsättningsnivåer och jobbskapande så att den ekonomiska politiken fick en balanserad utformning, och den berörde inte alls frågor som reell konvergens, konkurrenskraft och skapandet av synergier i euroområdet. Parlamentet anser därför att det behövs ytterligare samordning mellan medlemsstaterna, i synnerhet euroområdets ekonomier, för att stabilisera den ekonomiska balansen i euroområdet.

105.  Europaparlamentet anser att de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken för både stabilitet och tillväxt som Europaparlamentet är med om att besluta, bör utgöra grunden för en diskussion och en bedömning av medlemsstaternas budgetar innan dessa läggs fram inför berörda nationella parlament.

106.  Europaparlamentet anser att med en gemensam valuta bör euroområdets medlemmar ta ytterligare ett steg där en del av medlemsstaternas skuld skulle kunna emitteras ömsesidigt och förvaltas så att det skulle lägga grunden för en mer avancerad multilateral övervakning och för att göra hela euroområdet attraktivare som marknad och åstadkomma en gemensam förvaltning av skulderna.

107.  Europaparlamentet anser att genomförandet av strukturreformerna, särskilt anpassningen till och omstruktureringen av de sociala fördelningssystemen i de nya medlemsstaterna kräver starkt stöd och solidaritet från EU:s sida. Parlamentet betonar att euroområdet och ERM II, oavsett alla globala finansiella, ekonomiska och sociala krissituationer, måste utvidgas ytterligare med nya medlemsstater som har uppfyllt Maastricht-kriterierna. Parlamentet anser att sådana beslut bland annat skulle visa euroområdets stabilitet och hållbarhet.

108.  Europaparlamentet anser att en utjämning av de stora konkurrenskraftsskillnader som finns inom euroområdet genom att se till att löneökningarna ligger i linje med produktivitetsutvecklingen och inflationsförväntningarna, är avgörande för att undvika splittring inom euroområdet.

109.  Europaparlamentet kräver en avsevärd förbättring av den makroekonomiska dialogen som inte får reduceras till information till arbetsmarknadens parter om de riktlinjer som föreslagits eller accepterats.

110.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fastställa breda gemensamma riktlinjer för EU för att genomföra en hållbar marknadsekonomi. Parlamentet anser att sådana riktlinjer bör fastställas årligen utifrån en utvärdering som inkluderar löne- och produktivitetsutvecklingen på nationell och europeisk nivå genom en väl genomförd dialog med arbetsmarknadens parter.

Finanspolitik

111.  Europaparlamentet efterlyser en gemensam budgetstrategi för att återställa och säkerställa ett område med långsiktig ekonomisk tillväxt.

112.  Europaparlamentet anser att offentliga utgifter som används effektivt och framtidsinriktat (utbildning, vidareutbildning, infrastruktur, forskning, miljö etc.) kan stabilisera ekonomin genom att främja sund, hållbar och varaktig tillväxt. Parlamentet anser att offentliga utgifter som har hög kvalitet och som används på ett ansvarsfullt sätt, samtidigt som den privata sektorns potential inom entreprenörskap och innovation främjas, kan vara en drivkraft för ekonomiska och sociala framsteg.

113.  Europaparlamentet understryker vikten av att skapa en starkare koppling mellan stabilitets- och tillväxtpakten, de makroekonomiska instrumenten och de nationella reformprogrammen inom EU 2020, något som kan uppnås genom att de läggs fram på ett konsekvent sätt, vilket innebär bättre möjligheter att jämföra nationella budgetar när det gäller olika utgiftskategorier. Parlamentet anser att medlemsstaterna inte bör betrakta den egna ekonomiska politiken enbart som en fråga av enbart nationellt intresse, utan också som en fråga av gemensamt intresse, och de bör utforma politiken utifrån denna princip. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken har fått en större roll.

114.  Europaparlamentet anser att om EU 2020-strategin ska framstå som trovärdig så måste de nationella budgetarna i EU:s 27 medlemsstater och EU:s budget stämma bättre överens och komplettera varandra på ett bättre sätt. Parlamentet framhåller att EU:s budget bör få en större betydelse när det gäller samordning av resurser.

115.  Europaparlamentet anser att offentliga investeringar, som är klokt målinriktade, kan vara en viktig drivkraft för långsiktiga investeringar. Parlamentet förslår att EIB:s mandat utvidgas till att omfatta möjlighet att ge ut euroobligationer för att investera i stora strukturprojekt i enlighet med EU:s strategiska prioriteringar.

116.  Europaparlamentet påpekar att en gemensam valuta bara kan fungera om medlemsstaterna samordnar sin budgetpolitik och öppet redovisar ekonomin för varandra. Parlamentet erkänner att denna process kräver ett nära samarbete med de nationella parlamenten.

117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att med hjälp av Eurostat öka jämförbarheten mellan nationella budgetar i syfte att identifiera de kompletterande och konvergerande aspekterna av den genomförda politiken.

118.  Europaparlamentet anser att unionen och medlemsstaterna bör verka för att införa skatteprinciper som inte längre favoriserar skuldsättning inom den offentliga och privata sektorn och kortsiktiga ersättningar inom den privata sektorn och som eventuellt kunde innehålla bonus-malus-mekanismer baserade på miljökriterier och kriterier för anständigt arbete.

119.  Europaparlamentet noterar att lösningen på statsskuldskrisen kommer att vara en långsiktig process som måste vara väl utformad och säkra en balanserad utveckling. Parlamentet inser att avvägningar kan behöva göras mellan tillväxt, rättvisa och finansiell stabilitet och att sådana bör avgöras genom politiska beslut. Kommissionen uppmanas att lägga fram förslag för finansiell utveckling med beaktande av dessa mål, särskilt inom ramen för EU 2020-strategin, och att explicit formulera de avvägningar som kan bli föremål för politiska val. Parlamentet önskar här att EU kan skapa ett forum för debatt och politiska meningsbyten efter samråd med alla de parter som berörs av reformeringen av finansmarknaderna (banker, investerare, sparare, arbetsmarknadens parter). Kommissionen uppmanas dessutom att se till att parlamentet involveras mer i denna process, särskilt när man utformar och senare genomför EU 2020-strategin.

120.  Europaparlamentet uppmanar unionen att se till att vara bättre rustad med kontracykliska styrinstrument för den ekonomiska politiken.

121.  Europaparlamentet anser att Lissabonfördraget på detta stadium innehåller alla nödvändiga instrument för att inrätta en verklig ekonomisk styrning av EU, samt en bättre övervakning av tillståndet i medlemsstaternas offentliga finanser.

Den inre marknaden

122.  Europaparlamentet betonar uppmaningarna i Mario Montis och Louis Grechs betänkanden, antagna av Europaparlamentet den 20 maj 2010, till en mer holistisk inställning till den inre marknaden, både avseende strategi och synsätt, så att den blir effektivare och återfår allmänhetens förtroende. Parlamentet understryker hur viktigt initiativet ”Single Market Act” är, med sina förslag till lagstiftning och annan reglering, för att stärka och uppdatera den inre marknaden, fullborda den digitala inre marknaden och avlägsna kvarstående hinder.

123.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att en rättsakt om den inre marknaden innehåller ett omfattande program för social- och konsumentskydd i form av en social klausul i all lagstiftning som rör den inre marknaden, lagstiftning om tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, ett lagstiftningsprogram för att stärka arbetstagarnas rättigheter, ett omfattande lagstiftningsprogram för konsumentskydd som gör skillnad i medborgarnas vardag och bättre skattesamordning genom en harmonisering av bolagsskattebasen och momssatserna.

124.  Parlamentet konstaterar att den inre marknaden kräver stöd av alla genom att det är en hörnpelare i EU-projektet och grunden för hållbar välfärd i EU.

125.  Europaparlamentet påpekar att den inre marknaden är en av de viktigaste tillväxtkrafterna i EU. Parlamentet betonar att EU 2020-strategin bör utgöra ett konkret program för tillväxt och sysselsättning för att möta den ekonomiska krisen och stärka den inre marknaden.

126.  Europaparlamentet anser att enskilda staters initiativ inte kan bli verkningsfulla utan en samordnad insats på EU-nivå och att det är därför av grundläggande betydelse att EU har en stark gemensam röst och agerar gemensamt. Parlamentet konstaterar att solidaritet, som ligger till grund för den europeiska sociala ekonomin, och samordning av nationella lösningar har varit avgörande för att undvika att enskilda medlemsstater vidtar kortsiktiga protektionistiska åtgärder. Parlamentet är bekymrat över att en återupplivad ekonomisk protektionism på det nationella planet högst sannolikt kan leda till att den inre marknaden splittras och att konkurrenskraften minskar, och en sådan protektionism måste därför undvikas. Parlamentet är också oroat över att den aktuella ekonomiska och finansiella krisen kan användas som ett skäl till att återuppliva protektionistiska åtgärder i flera medlemsstater. Parlamentet anser att den ekonomiska nedgången i stället kräver en gemensam skyddsmekanism.

127.  Europaparlamentet anser att framsteg på den inre marknaden inte bör utgå från den minsta gemensamma nämnaren. Kommissionen uppmanas därför att ta ledningen och våga lägga fram djärva förslag. Medlemsstaterna uppmanas att använda metoden för ett fördjupat samarbete på områden där det inte är möjligt att nå en överenskommelse mellan 27 länder. Parlamentet anser att andra länder skulle kunna delta i dessa pionjärinitiativ i ett senare skede.

128.  Europaparlamentet ställer sig skeptiskt till idén att den europeiska ekonomin skulle kunna utvecklas och växa utan fri handel med så många länder i världen som möjligt, inklusive vår nu ledande handelspartner USA och tillväxtekonomier som Kina, Indien och Brasilien. Parlamentet anser att EU även bör förlita sig på sina egna krafter genom att utnyttja den inre marknaden bättre, inte minst med tanke på att största delen av dess tillväxt är kopplad till den inhemska efterfrågan.

129.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att släppa loss den inre marknadens potential för affärsverksamhet i globaliseringens tidevarv, för att skapa många fler arbetstillfällen och få fart på innovationer inom ny teknik i Europa.

130.  Europaparlamentet anser att kommissionen, för att åstadkomma en effektiv inre marknad, måste ta fram tydliga politiska prioriteringar genom att anta en ”Single Market Act” som bör omfatta både lagstiftningsinitiativ och andra initiativ som syftar till att skapa en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft.

131.  Europaparlamentet erkänner att den inre marknaden som skapats inom Europeiska unionen utan en viss skatteharmonisering, särskilt när det gäller företagsbeskttningen, och utan fastställda grundvillkor för social trygghet i vissa fall har lett till en överdriven konkurrens mellan medlemsstaterna som försöker locka till sig skattebetalare från andra medlemsstater. Parlamentet konstaterar dock att en av den inre marknadens stora fördelar varit att hindren för rörlighet har avskaffats och de institutionella regleringarna har harmoniserats, vilket har främjat kulturell förståelse, integration, ekonomisk tillväxt och europeisk solidaritet.

132.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen genomför en oberoende utredning för att kartlägga de 20 främsta inremarknadsrelaterade källorna till missnöje och frustration som allmänheten upplever i vardagen, särskilt i samband med e-handel, gränsöverskridande läkarvård samt ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer.

133.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att godta jämförelsetabeller för genomförandet av lagstiftning, så att bristfällig lagstiftning blir genomlyst.

134.  Europaparlamentet betonar att en välfungerande marknad för offentlig upphandling är av avgörande betydelse för den inre marknaden. Det är dock en fortsatt källa till oro att myndigheter fortfarande har stora problem med att uppnå sina politiska målsättningar inom ramen för en komplicerad uppsättning regler och med att se till att små och medelstora företag får tillträde till offentlig upphandling.

135.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att införa tidsfristklausuler som innebär att lagar om EU:s inre marknad automatiskt börjar gälla vid en särskild tidpunkt om medlemsstaterna inte har införlivat dem i tid.

136.  Europaparlamentet anser att införande av en sund och effektiv reglering för ett ekonomiskt område efter en kris av den omfattning vi har upplevt i hög grad bidrar till en förbättring av konkurrenskraften. Parlamentet anser att de europeiska myndigheterna har ett särskilt ansvar för att upprätthålla denna agenda, inte minst gentemot de nationella politiska instanserna.

137.  Europaparlamentet anser att Europa på nytt bör bli en gynnsam plats för investeringar och produktion och bli till en global referenspunkt för innovation och tillväxt. Parlamentet anser att finansinstituten, både offentliga och privata, måste göra sitt yttersta för att se till att finansmarknaderna fungerar på ett sätt som gynnar den reala ekonomin samt små och medelstora företag.

138.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att varje år göra en utvärdering av de offentliga och privata investeringsbehoven och hur dessa tillgodoses eller borde tillgodoses.

Beskattning

139.  Europaparlamentet inser att det behövs ett samordnat angreppssätt på både nationell nivå och EU-nivå för att ytterligare utveckla unionens inre marknad så att man kan dra nytta av bästa praxis i kampen mot skattebedrägerier och skatteflykt, samtidigt som man tar fram lämpliga incitament för skattebetalarna att betala sina skatter i vederbörlig ordning och för medlemsstaternas skattemyndigheter att anta effektiva förebyggande åtgärder mot alla typer av skatteoegentligheter.

140.  Europaparlamentet anser att man genom att reducera skattebedrägerierna skulle kunna minska budgetunderskotten utan att behöva höja skatterna, samtidigt som man kan upprätthålla de sociala utgifterna. Den varierande förekomsten av skattebedrägerier i medlemsstaterna skapar oroväckande snedvridningar på den inre marknaden. Kommissionen uppmanas att utarbeta en konsekvensbedömning för att utvärdera de olika problem som orsakas av skattebedrägerier och svart ekonomi i samtliga medlemsstater.

141.  Europaparlamentet betonar att hållbara offentliga finanser inte bara förutsätter en ansvarsfull utgiftspolitik utan också en adekvat och rättvis beskattning, en effektivare skatteuppbörd av de nationella skattemyndigheterna samt en ihärdigare bekämpning av skatteflykt. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en rad åtgärder för att hjälpa medlemsstaterna att återskapa balansen i de offentliga finanserna och att finansiera offentliga investeringar genom att utnyttja innovativa finansieringskällor.

142.  Europaparlamentet konstaterar, med hänvisning till Mario Montis arbeten, att ökade offentliga inkomster till följd av en gynnsam konjunktur oftast leder till skattesänkningar. Parlamentet konstaterar att skatten på arbete bör sänkas för att öka Europas konkurrenskraft Parlamentet stöder Mario Montis förslag om inrättandet av en skattepolitisk grupp bestående av företrädare från medlemsstaterna som ett viktigt steg för att uppmuntra dialog mellan europeiska länder. Parlamentet uppmanar den politiska gruppen att främst diskutera ramarna för ett skattesystem som kan hantera miljömålen och åstadkomma resurseffektivitet. Parlamentet välkomnar förslaget till direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas i kommissionens arbetsprogram för 2011.

143.  Europaparlamentet konstaterar att en viktig drivkraft för institutionell förbättring och ekonomisk tillväxt i medlemsstaterna är deras självbestämmande i valet av hur de vill ta ut skatter. Parlamentet anser att minskad skatt på arbete är en grundläggande förutsättning för att både de minst gynnade och medelklassen ska kunna leva ett anständigt liv genom resultatet av sitt arbete.

144.  Europaparlamentet förespråkar en beskattning som kan lätta bördan på arbete och uppmuntra och skapa incitament för sysselsättning, innovation och långsiktiga investeringar.

Regional, ekonomisk och social sammanhållning,

145.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken bör ses som en av hörnstenarna i unionens ekonomiska politik och att den bidrar till EU:s långsiktiga investeringsstrategi.

146.  Europaparlamentet noterar att sammanhållningspolitiken har blivit ett viktigt inslag i det ekonomiska återhämtningspaketet för Europa, eftersom den kan användas för att reagera på krisen och sörja för en kortsiktig stimulering av efterfrågan samtidigt som investeringar görs i långsiktig tillväxt och konkurrenskraft.

147.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitikens styrka beror på dess tre grundläggande egenskaper: Den fastställer strategiska riktlinjer som villkor för överföring av resurser som är bindande både för medlemsstaterna och regionerna, den lämnar utrymme för medlemsstaterna och regionerna att anpassa insatserna till lokala särdrag och den har kapacitet att övervaka och stödja uppnåendet av mål.

148.  Europaparlamentet understryker att det faktum att krisen har slagit olika hårt inom EU:s territorium beror på att utgångsläget ur konkurrenssynpunkt varierade och innebär att de långsiktiga framtidsutsikterna ser olika ut, liksom behovet av att utnyttja de krisåtgärder som EU erbjuder, och att det innebär olika utsikter på lång sikt. Parlamentet påpekar att krisens effekter kan resultera i svagare territoriell sammanhållning om den inte motverkas av en differentierad politik som är inriktad på de specifika problemen. Parlamentet konstaterar att i en del av de länder som drabbats hårdast av krisen stod sammanhållningspolitiken för en stor del av de totala offentliga investeringarna.

149.  Europaparlamentet anser att strategin efter krisen blir effektivare om regionerna och kommunerna är delaktiga i genomförandet. Förvaltning på flera nivåer ges ett större politiskt utrymme som gör det möjligt att effektivare främja den ekonomiska återhämtningen inom EU. Regionala och lokala nivåer inom den europeiska förvaltningen har kapacitet att anpassa europeiska allmänna strategiska målsättningar till sina egna territoriella förhållanden och utnyttja politiska verktyg som de har till sitt förfogande samt entusiasmen hos alla partner – näringslivet, forskarvärlden och det civila samhället.

150.  Europaparlamentet påpekar att det i dag finns många politiska verktyg på lokal och regional förvaltningsnivå. Både innovation som medför produktivitetsvinster och miljöanpassning, som skapar ny efterfrågan och nya marknader, kräver ett regionalt och lokalt fokus och en integrerad ortsbaserad strategi för investeringar och tillväxtpolitik. En region, en större eller mindre stad eller ett landsbygdsområde kan utgöra en plats där alla partner kan sammanföras och man kan finna alla faktorer som krävs för att hitta en lösning kan hittas.

151.  Europaparlamentet uttrycker därför sin oro över bristen på framsteg när det gäller decentralisering av befogenheter till lokalnivån, med tanke på att lokalsamhällen och landsbygdssamhällen ger möjligheter när det gäller ekonomi, sysselsättning och samhällsuppbyggnad, och att stöd till dessa samhällen gör att utslagningen kan minskas genom att man stärker samhällena och därmed deras förmåga att fånga upp människor.

152.  Europaparlamentet påpekar att regionerna kommer att spela en allt viktigare roll när det gäller att driva på EU:s ekonomiska agenda, att de lokala bankernas utlåning måste öka och att detta kan främjas genom starka lokala banker. Parlamentet konstaterar att man vid regleringen av marknaden för finansiella tjänster bör beakta behovet av att främja företagande och finansiering av små och medelstora företag och att ekonomiskt stöd till små och medelstora företag inom ramen för sammanhållningspolitiken bör ske i form av riskkapital, vilket skulle ge banksektorn en större roll och leda till ett effektivare utnyttjande av strukturfonderna.

153.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare reformer av den nuvarande strukturen för sammanhållningspolitiken så att medlemsstaterna, regionerna och kommunerna kan få anslag snabbare och affektivare. Parlamentet påpekar att ökad flexibilitet krävs och att kommissionen måste beakta detta när man utformar den framtida sammanhållningspolitiken.

154.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att koppla varje EU-strategi för långsiktiga investeringar, som stöds av sammanhållningspolitiken, till hur mycket konkurrenskraft, sysselsättning och miljövänlig tillväxt och förbättrad ekonomisk sammanhållning på EU-nivå som kan åstadkommas, särskilt mellan gamla och nya medlemsstater

EU 2020

155.  Europaparlamentet begär därför att EU 2020-strategin ska ha ett brett politiskt synsätt på framtiden med EU som en konkurrenskraftig, social och hållbar union som sätter människan och skyddet av miljön i centrum för politiken.

156.  Europaparlamentet anser att om dessa mål ska kunna uppnås så är det dags att nära samordna våra makroekonomiska åtgärder, i syfte att som en prioritering öka EU:s tillväxtpotential och fokusera på en modell med hållbar tillväxt som omfattar alla, vilket krävs för att våra problem ska kunna lösas. Parlamentet anser att detta bör stå i centrum för den nya EU 2020-strategin.

157.  Europaparlamentet anser att för att förhindra att reaktionerna på eurokrisen resulterar i en lång period av ekonomisk stagnation, bör unionen samtidigt genomföra en strategi för att påskynda hållbar ekonomisk tillväxt tillsammans med reformer för att återuppbygga och förbättra konkurrenskraften.

158.  Europaparlamentet noterar de fem överordnade mål som Europeiska rådet fastställt om sysselsättningsgrad, forskning och utveckling, minskning av utsläppen av växthusgaser, utbildningsnivå och främjande av social integration. Parlamentet betonar att dessa mål bör fastställas inom ramen för en konsekvent och sammanhållen strategi för hållbar utveckling för ekonomin, de sociala frågorna och miljön.

159.  Europaparlamentet anser att utbildning bör sättas i centrum för unionens ekonomiska strategi, med målet att öka den övergripande kvaliteten på alla utbildningsnivåer i EU och kombinera både spetskompetens och jämlikhet samt reformera den traditionella utbildningsmodellen. Parlamentet anser att EU bör betrakta utbildning som en tillgång för alla, samtidigt som det finns ett behov av att investera i alla aspekter av utbildningssystemet, i utbildningens kvalitet och i antalet personer som har tillgång till högre utbildning. Parlamentet efterlyser ett permanent livslångt lärande för alla över hela Europa, vilket innebär att programmen Erasmus och Leonardo för rörlighet inom utbildning och yrkesutbildning skulle göras mer tillgängligt. Parlamentet konstaterar behovet av att snarast öka investeringarna inom forskning och utveckling, särskilt med sikte på halvtidsutvärderingen av det sjunde ramprogrammet och EU:s kommande budgetramar.

160.  Europaparlamentet konstaterar att bekämpningen av ungdomsarbetslösheten och en effektiv matchning av kompetens och arbetsmarknadens behov bör stå i fokus. Parlamentet anser att offentlig-privata partnerskap på utbildningsområdet måste utvecklas och att studerandes och forskares rörlighet över gränserna genom utbyten och praktikprogram bör användas för att öka attraktionskraften för EU:s högskolor och universitet på ett internationellt plan samtidigt som man behåller målet om att 3 procent av BNP ska satsas på forskning och utveckling, vilket kommer att få fart på innovationerna genom forskning och högre utbildning.

161.  Europaparlamentet anser att den EU 2020-strategi som har föreslagits av kommissionen bör inriktas på att göra den inre marknaden mindre byråkratisk, genom att minska företagens administrativa bördor med 25 procent fram till 2012, och mer effektivitetsorienterad, genom användning av Internet som själva grundstommen i en EU-omfattande ”e-marknad” som skapar nya tjänster och arbetstillfällen.

162.  Europaparlamentet anser att styrningsstrukturen för EU 2020-strategin bör stärkas så att den kan uppnå sitt mål. Parlamentet anser att det krävs fler bindande åtgärder för att den nya strategin ska lyckas, i stället för fortsatt användning av den öppna samordningsmetoden inom den ekonomiska politiken. Rådet och kommissionen uppmanas lägga fram en ekonomisk strategi för ekonomisk återhämtning som i första hand bygger på EU-instrument och inte främst på mellanstatliga initiativ.

163.  Europaparlamentet är väl medvetet om att god förvaltning eller ekonomisk styrning i sig inte räcker för att ge Europeiska unionen den tillväxtstrategi som behövs för att hantera krisen och möta den globala konkurrensen. Parlamentet är dock övertygat att tio år med EMU har visat i vilken grad detta verkligen behövdes, och detta inom ramen för själva euron.

164.  Europaparlamentet insisterar på att ett mål om att minska fattigdomen i EU med hälften införs i EU 2020-strategin. En majoritet av de EU-invånare som för närvarande är fattiga eller löper risken att bli det är kvinnor, särskilt äldre kvinnor, invandrade kvinnor, ensamstående mödrar och anhörigvårdare. Parlamentet anser dessutom att man bör ha ett livslångt perspektiv, eftersom föräldrars fattigdom får direkta följder för barnens liv, utveckling och framtid.

165.  Europaparlamentet efterfrågar en ambitiös långsiktig strategi mot fattigdom med syfte att minska ojämlikhet och socialt utanförskap, med långtgående mål beträffande fattigdomsminskning och fattigdom bland förvärvsarbetande. Parlamentet föreslår i detta avseende en EU-politisk ram för system för minimilön i enlighet med subsidiaritetsprincipen, olika praxis, kollektivförhandlingar och medlemsstaternas nationella lagstiftning, på grundval av EU-kriterier som anpassas för att spegla levnadsstandarden i varje medlemsstat. Parlamentet efterfrågar även ett barnbidrag med det ovannämnda syftet att minska fattigdom, ojämlikhet och socialt utanförskap.

166.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör anordna en debatt i sina respektive parlament innan de antar sina stabilitets- och tillväxtprogram (EU 2020).

Innovation

167.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens resultattavla för innovation visar att Europa fortfarande ligger avsevärt efter Japan och Förenta staterna när det gäller forskning och innovation.

168.  Europaparlamentet anser att EU, utöver finansiering för små och medelstora företag, behöver tillämpa en aktiv och samordnad strategi för finansiering av forskning och innovation samt gå i spetsen för nya sysselsättningssektorer och locka privata investeringar.

169.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen och medlemsstaterna bör prioritera övergången till en energieffektiv ekonomi som ett sätt att öka EU:s energitrygghet. Parlamentet anser att EU bör uppmuntra innovation i samband med hur energi genereras från förnybara resurser, med tonvikt på lokala koldioxidsnåla källor.

170.  Europaparlamentet anser att sammankopplingen av energinät är avgörande för att den inre marknaden ska fungera på energiområdet, samt för att i ökad utsträckning generera energi från förnybara resurser. Parlamentet betonar hur viktigt det är att man utvecklar smarta nät.

171.  Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag bör utgöra ryggraden i utvecklingen av förnybar och energieffektiv teknik. Det är mycket viktigt att skapa finansiella instrument för att uppmuntra energieffektivitet och innovation i förnybar energi.

172.  Europaparlamentet anser att investeringar i förnyelse av fastighetsbeståndet och i kollektivtrafiken bör prioriteras för att minska energikostnaderna och energifattigdomen och för att starta en god cirkel.

173.  Europaparlamentet förespråkar en rimlig och rättvis gradvis övergång till en grön ekonomi. Parlamentet anser att de förlorade jobb som kan bli följden av denna övergång bör förebyggas genom att förbättra arbetstagarnas utbildning och kvalifikationer när det gäller ny teknik. Parlamentet konstaterar att energifattigdom är ett betydande och växande problem

174.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla och föreslå en mekanism där små och medelstora företag och andra innovatörer skulle erbjudas riskreducerande finansiering genom offentlig-privata partnerskap med privata aktiefonder. Medel från Europeiska investeringsbanken och offentliga medel från medlemsstaterna skulle med stöd av riskgarantimekanismen från Europeiska investeringsfonden fördelas genom den privata aktiefonden och göra det möjligt att utnyttja privata investeringar med upp till 80 procent för projekten.

175.  Europaparlamentet stöder inrättandet av ett finansinstitut som ska ge finansiering till innovationsprojekt inom hela EU, vilket är avgörande för en framtida hållbar tillväxt.

176.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att undanröja administrativa hinder och förbättra villkoren för innovation, t.ex. genom att inrätta ett gemensamt EU‑patent. Parlamentet konstaterar att välmenande program som syftar till att främja konkurrensen och skapa en hållbar ekonomi inte fungerar ordentligt eftersom små och medelstora företag, universitet och multinationella företag avskräcks från att delta i EU‑program.

177.  Europaparlamentet konstaterar att finanspolitik och penningpolitik inte kan ersätta strukturreformer vilka måste inriktas på underliggande svagheter i den europeiska ekonomin, kraftigt ökande skulder och underskott, en åldrande befolkning, en mycket sannolik ny våg av inflation, risker för industrier på grund av klimatförändringspolitiken, särskilt på grund av osäkerhet gällande nya mål och standarder, låg produktivitet och brist på konkurrenskraft. Parlamentet efterlyser större effektivitet i användningen av offentliga medel, både på EU-nivå och på nationell nivål. Parlamentet anser att skillnaderna i tidsplanering samt krisens intensitet och de enskilda medlemsstaternas olika förebyggande skattemässiga och monetära förhållningssätt bör beaktas när man antar samordnade politiska åtgärder och mål. Parlamentet anser att dessa insatser bör leda till en snabbare och verklig konvergens mellan nationella ekonomier.

178.  Europaparlamentet anser att EU:s vinnande strategi måste baseras på sunda offentliga finanser som främjar innovation, utbildning och anställbarhet – det enda sättet att främja produktiviteten, sysselsättningen och tillväxten på ett hållbart sätt.

179.  Europaparlamentet påpekar att klimatförändringar, knappa resurser och stopp för förlusten av biologisk mångfald utgör ramvillkoren för EU:s framtida ekonomiska tillväxt. Parlamentet konstaterar att den ekonomiska tillväxten därför måste frikopplas från resursutnyttjande, och baseras på miljövänliga innovationer och ekologiskt hållbara ekonomiska framsteg.

180.  Europaparlamentet välkomnar den strategi som Europeiska rådet antog i mars 2007 och som syftar till att öka EU:s energioberoende och att fastställa precisa åtaganden i kampen mot klimatförändringen. Parlamentet anser att krisen ytterligare har visat att denna strategi är riktig. Parlamentet anser dock att denna strategi för att bli en framgång behöver omsättas i mera omfattande EU-åtgärder som går längre än de som följer av den inre marknadens regelverk.

Sysselsättning

181.  Europaparlamentet anser att en av de största utmaningarna för EU är att bevara sin konkurrenskraft, öka tillväxten och få ned den höga arbetslösheten.

182.  Europaparlamentet upprepar att sysselsättning av bra kvalitet bör högprioriteras inom EU 2020-strategin och att en starkare inriktning på välfungerande arbetsmarknader och på sociala villkor är absolut nödvändig för att förbättra resultaten på sysselsättningens område. Parlamentet efterlyser därför en ny agenda för att främja arbete under anständiga villkor, garantera arbetstagares rättigheter runt om i Europa och förbättra arbetsförhållandena.

183.  Europaparlamentet anser att den nya strategin i högre grad måste betona anständiga arbetstillfällen och bekämpande av svartjobb, och försöka se till att människor som i dagsläget är utestängda från arbetsmarknaden kan komma in på den.

184.  Europaparlamentet anser att den nya strategin bör uppmuntra arbetsmarknader som förbättrar incitamenten och villkoren för dem som arbetar, samtidigt som de ökar incitamenten för arbetsgivarna att rekrytera och behålla personal.

185.  Europaparlamentet påpekar att det är viktigt att man ser på Europas minskande konkurrenskraft ur ett globalt perspektiv. Med tanke på den arbetskraftsbrist som förutses på längre sikt är det viktigt att man ser bortom krisen och undersöker möjliga EU-program för att underlätta invandring av högkvalificerad arbetskraft och avvärja en kompetensflykt från Europa.

186.  Europaparlamentet anser att beslutsamma åtgärder för sysselsättningen är särskilt nödvändiga eftersom unionen riskerar en ekonomisk återhämtning utan hållbart sysselsättningsskapande.

187.  Europaparlamentet uppmanar unionen att kombinera sina sysselsättningsskapande åtgärder med åtgärder mot fattigdom och social utestängning, tillsammans med en effektivt fungerande inre marknad för arbetstagare inom EU, så att krisen inte ytterligare ökar ojämlikheten.

188.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppnå en sysselsättningsgrad för män och kvinnor på 75 procent senast 2020 genom att minska segmenteringen av arbetsmarknaden och stärka insatserna för att göra det lättare att förena arbete, omsorgsansvar och familjeliv.

189.  Europaparlamentet anser att sysselsättningsfrämjande insatser måste fokuseras på sysselsättningen bland unga, vilket i sin tur kräver att man fortsätter jämställdhetsorienterade program för att ge unga människor den kompetens som efterfrågas i den reala ekonomin.

190.  Europaparlamentet betonar behovet av att skapa inkluderande och konkurrenskraftiga arbetsmarknader som ökar flexibiliteten för arbetsgivare och samtidigt garanterar arbetslöshetsunderstöd i kombination med aktivt stöd för att arbetslösa ska få ett nytt arbete.

191.  Europaparlamentet anser att utbildning bör förbli medlemsstaternas ansvar, samtidigt som det finns ett behov av EU-investeringar och EU-omfattande erkännande av kvalifikationer i alla aspekter av utbildningssystemet, i utbildningens kvalitet och i antalet personer som har tillgång till högre utbildning. Parlamentet efterlyser riktlinjer för ett permanent livslångt lärande för alla över hela Europa, vilket innebär att EU‑programmen Erasmus och Leonardo för rörlighet inom utbildning och yrkesutbildning skulle göras mer tillgängligt.

192.  Europaparlamentet påminner om att sysselsättningen är en avgörande faktor i ekonomin eftersom den bidrar till köpkraften. Parlamentet anser att EU bör eftersträva målet om full sysselsättning av hög kvalitet, och att en förutsättning för att den inre marknaden ska fungera på ett hållbart sätt är att det finns en arbetsmarknad med anständiga arbetstillfällen som främjar innovation.

193.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom arbetsmarknadsrelaterade politiska åtgärder ta itu med både arbetslöshetens cykliska dimensioner och dess långsiktiga dimensioner.

194.  Europaparlamentet anser att Europa behöver en stabil tillväxt för att upprätthålla sitt sociala system, som bidrar till konkurrenskraften i den europeiska sociala marknadsekonomin.

195.  Europaparlamentet noterar att det är viktigt att underlätta rörlighet, vilket också gör det lättare för företag att hitta kompetens och för den inre marknaden att fungera bättre – även i kristider. Parlamentet påminner om att arbetstagarnas rörlighet bör åtföljas av en förbättring av arbetsvillkoren.

Skapande av nya arbetstillfällen genom att främja små och medelstora företag

196.  Europaparlamentet noterar att små och medelstora företag och företagare spelar en viktig roll i alla ekonomier och är de som i första hand skapar sysselsättning och inkomster samt fungerar som en innovations- och tillväxtkraft.

197.  Europaparlamentet anser att det är dags att blicka mot framtiden och lära av erfarenheterna från det förflutna, och på så sätt på sikt uppnå de strukturförändringar som kommer att göra våra små och medelstora företag mer konkurrenskraftiga och redo att möta de nya utmaningar som kommer att komma från en globaliserad omvärld och våra konkurrenters förmåga att ta sig in på allt mer innovativa marknader, och genom att göra detta potentiellt säkra arbetstillfällen för många av de mest sårbara bland arbetstagarna och deras familjer.

198.  Europaparlamentet anser att små och medelstora företag är avgörande för den framtida utvecklingen, tillväxten och välfärden i EU och att EU:s konkurrenskraft gentemot världen kan stärkas genom att man prioriterar små och medelstora företag.

199.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att stödja sin bas av små och medelstora företag, vilka ligger i fronten för att skapa nya jobb, genom att underlätta deras tillgång till krediter, särskilt genom att stödja garantisystem, och skapa nya standardiserade produkter som sammanför lån och kapitalbaser för dessa företag. Unionen uppmanas att skapa en EU-garantifond för små och medelstora företag. Parlamentet begär också att befintliga finansieringsprogram utvärderas, särskilt programmet för konkurrenskraft och innovation, och att man satsar på att göra EU‑stödda lån tillgängliga för företag i alla medlemsstater, och att man utvecklar tjänster för små och medelstora företag och strukturer för social dialog.

200.  Europaparlamentet inser att den nuvarande definitionen av små och medelstora företag i EU måste ses över och att kriterierna för antalet anställda måste sänkas för att möjliggöra mer riktade insatser för små och medelstora företag.

201.  Europaparlamentet inser att ambitionen att göra industrin och små och medelstora företag mer innovativa inte kan uppnås enbart genom att man förbättrar tillgången till kapital rent allmänt, utan att man även bör sträva efter att diversifiera finansieringskällorna.

202.  Europaparlamentet anser att det kan vara positivt med flera alternativa börsaktörer, särskilt för att ge små och medelstora företag tillgång till kapital.

203.  Europaparlamentet konstaterar att den finansiella krisen, tillsammans med den ekonomiska nedgång som blev resultatet, har lett till att det finns mindre riskkapital tillgängligt för små och medelstora företag och för entreprenörer. Parlamentet anser därför att innovativa finansiella lösningar bör spela en viktigare roll, så att små och medelstora företag och särskilt unga höginnovativa företag kan spela sin roll, både direkt och indirekt, i förbättringen av den totala tillväxten.

204.  Europaparlamentet anser att i samband med återhämtningen bör särskild uppmärksamhet fästas vid de små och medelstora företagens roll när det gäller produktivitet och skapande av nya tillgångar och att man därför bör införa mekanismer för att undvika att små och medelstora företag försvinner från marknaden, vilket skulle leda till ökad arbetslöshet och en fortsatt bräcklig ekonomisk situation. Parlamentet anser att en effektiv fördelning av Europeiska socialfondens medel också måste garanteras.

205.  Europaparlamentet anser att små och medelstora företag bör ses som en motor för att utveckla forskning och innovation, främja sysselsättning och bidra till EU:s konkurrenskraft. De bör därför ses som partner för mindre investeringar som finansieras av sammanhållningsfonderna. Parlamentet anser att tilldelningen av medel till universitet och främjandet av partnerskap med små och medelstora företag är avgörande i detta avseende.

206.  Europaparlamentet inser att EU:s inre marknad bidrar till att skapa ett fruktbart affärsklimat inom hela unionen, samtidigt som konsumenterna också gynnas. Parlamentet är inte desto mindre medvetet om att små och medelstora företag möter talrika utmaningar i sin verksamhet på den inre marknaden och ofta verkar på en nivå som ligger under den optimala och är samtidigt medvetet om att särskilt mikroföretag behöver stöds för att kunna bedriva verksamhet på hela den inre marknaden. Deras tillgång till information om möjligheter måste förbättras till en nivå där transeuropeiska plattformar kan inrättas. Först då kan små och medelstora företag dra nytta affärsmöjligheter, upptäcka komplement och så småningom hitta sätt att få tillträde till marknaderna inom unionen.

207.  Europaparlamentet anser att det bland annat ligger i Europas ekonomiska intresse att se till att medborgarna är aktiva och produktiva även efter pensioneringen och att förlusten av deras yrkeskunnande kan mildras om de uppmuntras att fortsätta arbeta genom mer flexibla strukturer och nätverk som baseras på deras medborgerliga engagemang och får kontakt med ekonomiska aktörer och den akademiska världen. Parlamentet anser att ett sådant nätverk av informella strukturer i första hand skulle vara till nytta för små och medelstora företag eftersom många av dessa företag inte har råd att köpa sådana tjänster från de konsulter som verkar på marknaden. Parlamentet påpekar att den samlade kunskap som pensionärer besitter måste spridas och komma alla till del genom inrättandet av ett nätverk på EU-nivå.

208.  Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av specialiserade aktiemarknader som uteslutande riktar sig till små och medelstora företag och som har låga inträdeskrav för att göra det lättare att skaffa eget kapital genom att sälja aktier. Parlamentet anser att små och medelstora företag bör inrikta sig mer på aktier och föreslår därför att negativa skatteincitament tas bort för båda parter, dvs. investerarna och marknaden.

209.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att överväga insatser för att samordna beskattningen av små och medelstora företag. Parlamentet anser att det är avgörande att den inre marknaden fullbordas för att möjliggöra gränsöverskridande finansiering och skapa affärsmöjligheter för små och medelstora företag och därmed stödja EU:s återhämtning.

210.  Europaparlamentet betonar att det vore mycket önskvärt med en organisk koppling mellan industri och innovation, och därmed också med utbildning. Innovatörer, däribland små och medelstora företag, måste stå i förgrunden för investeringar på såväl europeisk som nationell nivå. Parlamentet påpekar att eftersom nystartade företag med innovation som affärsidé per definition har en hög risk/konkursprofil så krävs ett helt nytt sätt att se på allt som rör deras finansiering. Parlamentet betonar att eftersom dessa nystartade innovationsföretag är de som har svårast att få finansiering genom banksystemet måste kreditgarantisystem utarbetas som är särskilt anpassade till denna typ av företag.

211.  Europaparlamentet uppmanar unionen att eftersträva en mer balanserad finansiering av små och medelstora företag. Parlamentet noterar att den andel av små och medelstora företags finansiering som anskaffas på kapitalmarknaden måste bli större.

212.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska lansera ett ”ett SMF-ett jobb”-projekt genom att skapa ett nytt finansieringsinstrument på EU-nivå för att uppmuntra små och medelstora företags (SMF) verksamhet inom unionen. Parlamentet anser att små och medelstora företags finansiering bör vara mer balanserad. Parlamentet anser att den andel av små och medelstora företags finansiering som kommer från kapitalmarknader, riskkapitalbolag, företagsänglar och offentlig-privata partnerskap måste ökas och främjas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsevärt minska byråkratin kring offentlig upphandling för små och medelstora företag och att minska de administrativa bördorna, eftersom detta är av grundläggande betydelse för välmående små och medelstora företag.

213.  Europaparlamentet efterlyser en reform av Small Business Act, samt bindande bestämmelser som ska tillämpas av alla medlemsstater och att man utformar en ny social Small Business Act, eftersom detta är nödvändigt för att stärka den europeiska sociala marknadsekonomin efter krisen.

214.  Europaparlamentet rekommenderar att man inför förenklade förfaranden i form av en enda kontaktpunkt (”one-stop shop”). Förenklade förfaranden krävs för varje typ av administrativt ärende som berör små och medelstora företag. Parlamentet anser at det är mycket viktigt att minska den administrativa bördan för små och medelstora företag, samt att införa ett socialt inslag i EU-lagstiftning som är relevant för små och medelstora företag. Parlamentet anser att EU måste bli världens mest gynnsamma region för små och medelstora företag.

Utveckling

215.  Europaparlamentet konstaterar att även om några av de snabbväxande ekonomierna och utvecklingsländerna förefaller ha undkommit de värsta effekterna av krisen så har 40 procent av utvecklingsländerna ändå varit mycket utsatta för finanskrisens effekter och uppskattningsvis 90 miljoner människor kommer att hamna i fattigdom som ett resultat av detta.

216.  Europaparlamentet begär att man upprepar åtagandena på 0,7 procent av medlemsstaternas BNI till utvecklingsstöd och utforskandet av ytterligare innovativa finansieringskällor för att täppa till den brist på finansiering som orsakats av krympande ekonomier i utvecklingsvärlden.

217.  Europaparlamentet uppmanar europeiska företag, särskilt multinationella företag, att se till att deras underleverantörer i produktionskedjan tar sitt sociala ansvar.

Global styrning

218.  Europaparlamentet inser de brister och problem som har orsakats av avsaknaden av rätttsligt bindande befogenheter och av att de globala finansiella och ekonomiska institutionerna agerar fristående. Parlamentet välkomnar därför initiativen till att åstadkomma förbättringar genom att reformera IMF:s och andra FN-institutioners effektivitet, globala räckvidd och ansvarighet, så att de får mandat att fungera som en plattform för övergripande initiativ avseende samordning av den ekonomiska och finansiella sektorn, och vid behov har befogenheter att fastställa rättsligt bindande regler i form av internationella konventioner.

219.  Europaparlamentet anser att en av EU:s övergripande utmaningar är att se till att dess relevans på världsarenan står i proportion till dess ekonomiska styrka genom att tala med en röst. Parlamentet anser att ett av de viktigaste målen för EU:s utrikespolitik måste vara att verka för en reformering av FN och FN-anknutna institutioner, så att de blir globala institutioner med ett verkligt politiskt inflytande över internationellt angelägna frågor som klimatförändringar, finansiell tillsyn och reglering, fattigdomsminskning och millennieutvecklingsmålen.

220.  Europeiska rådet uppmanas att sammankalla ett G20-toppmöte som enbart skulle handla om den nödvändiga reformeringen av den globala styrningen.

221.  Parlamentet rekommenderar att man samtidigt som förvaltningen och verksamheten inom denna kommitté förbättras gör insatser för att stärka den internationella styrningen för andra marknadssegment Parlamentet föreslår att Baselkommitténs regler bör träda ikraft i form av internationella fördrag.

222.  Europaparlamentet noterar de framsteg som OECD och G20 gjort för styrningen på skatteområdet, men efterlyser en omgående och kraftfull förstärkning av de rättsliga och ekonomiska konsekvenserna av OECD:s svarta lista över icke samarbetsvilliga jurisdiktioner. Parlamentet efterlyser omedelbara och konkreta åtgärder för automatiskt, multilateralt informationsutbyte såsom internationell standard, i syfte att höja skattetransparensen och stödja kampen mot skattebedrägeri och skatteflykt.

223.  Europaparlamentet föreslår att Europeiska unionen nu efter Lissabonfördragets ikraftträdande blir direkt signatär av ILO:s konventioner och att Europeiska unionen undertecknar alla konventioner som ILO hittills antagit.

224.  Europaparlamentet drar slutsatsen att vi behöver mer insatser från EU:s sida. Parlamentet anser att det finns ett akut behov av politiskt och intellektuellt ledarskap, vilket hittills saknats, för att få EU-projektet tillbaka på rätt spår. Parlamentet anser att kommissionen fullt ut måste använda sina befogenheter att ta initiativ på områden med delad behörighet, t.ex. inom energipolitiken, för att EU ska ha kraft att klara av de utmaningar som ligger framför oss. Parlamentet anser att projektet för en inre marknad som är socialt och miljömässigt hållbar, som unionen bygger på, behöver fullbordas. Parlamentet anser att mekanismerna för ekonomisk styrning inom unionen behöver stärkas, särskilt när det gäller bättre redovisningsskyldighet, och beredskapshantering, samordning av den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken.

Parlamentet anser att det måste ske stora framsteg när det gäller att reformera finansmarknaderna och tillsynen av dessa, vilka inte bara tar itu med de brister som iakttagits under krisen utan även utformar ett finansiellt system som stöder den reala ekonomin, medför finansiell stabilitet och skapar ekonomisk tillväxt, långsiktiga investeringar, sysselsättning, social sammanhållning och bekämpar fattigdomen.

         Parlamentet anser att skattesystemet måste omformas på ett rättvist sätt så att det motverkar att alltför hög skuldsättning byggs upp, och främjar social rättvisa, företagande och innovation.

         Parlamentet efterlyser en renässans för den hållbara sociala marknadsekonomin och de värden som den står för.

225.  Europaparlamentet är fast beslutet att inom ramen för det särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen uppfylla de mål som fastställt i utskottets mandat, i nära samarbete med de nationella parlamenten i EU, för att anta gemensamma rekommendationer.

226.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, Europeiska rådets ordförande, Eurogruppens ordförande, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och medlemsstaternas regeringar och parlament samt arbetsmarknadens parter.

MOTIVERING

Mandat och mål

Genom ett beslut den 7 oktober 2009 inrättade Europaparlamentet ett särskilt utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen med följande mål:

– Analysera och utvärdera omfattningen av den finansiella, ekonomiska och sociala krisen, dess konsekvenser för EU och medlemsstaterna och hur den internationella styrningen fungerar, och föreslå lämpliga åtgärder för att på lång sikt återupprätta sunda och stabila finansmarknader som gör det möjligt att på alla nivåer stödja en hållbar tillväxt, den sociala sammanhållningen och sysselsättningen och utvärdera resultatet av dessa åtgärder samt kostnaderna om inga åtgärder vidtas.

– Analysera och utvärdera genomförandet av gemenskapslagstiftningen på alla berörda områden och samordningen av de åtgärder som vidtagits av medlemsstaterna för att stödja en hållbar och högkvalitativ tillväxt och långsiktiga investeringar i syfte att bekämpa arbetslösheten, och hantera de demografiska och klimatmässiga utmaningarna med full respekt för subsidiaritetsprincipen.

För att åstadkomma detta behövde utskottet upprätta nödvändiga kontakter och anordna utfrågningar med EU-institutionerna och nationella, europeiska och internationella forum, med medlemsstaternas och tredjeländers nationella parlament och regeringar samt företrädare för forskarsamhället, företagen och det civila samhället, inbegripet arbetsmarknadens parter, i nära samarbete med de ständiga utskotten.

Det särskilda utskottet kan utfärda rekommendationer avseende vilka åtgärder eller initiativ som bör vidtas, i nära samarbete med de ständiga utskotten.

Arbetsmetod och arbetsprogram

Direkt efter CRIS-utskottets konstituerande sammanträde (den 15 oktober 2009) började utskottets samordnare att utarbeta det arbetsprogram som krävs för att utskottet ska kunna genomföra sitt mandat.

För att CRIS-utskottet ska kunna uppnå de mål som anges i mandatet måste arbetsprogrammet vara strukturerat utifrån följande delar: informationssökning, analys och slutsatser.

Informationssökning

En noggrann informationssökning är nödvändig för att förstå orsakerna till krisen och sambanden mellan olika politik- och samhällsområden.

Med detta i åtanke litar CRIS-utskottets arbetsprogram på följande huvudsakliga informationssökningsmetoder:

· Offentliga utfrågningar

Offentliga utfrågningar ger utskottsledamöterna möjlighet att ta del av åsikter som framförs av erkända experter och att diskutera med dem. Därför anordnade CRIS-utskottet sju offentliga utfrågningar om olika ämnen och politikområden som ingick i dess mandat:

o Den finansiella krisen: orsaker, konsekvenser och utmaningar

o Krisens spridning – om den reala ekonomin och de offentliga finanserna

o Krisens sociala effekter: arbetslösheten, det offentliga välfärdssystemet, demografiska utmaningar och pensionssystemet

o Finansreglering och finanstillsyn: de största misslyckandena i dagens system och möjliga framtida modeller

o Den ekonomiska styrningen i EU och EU:s instrument för ekonomisk och social återhämtning: stabilitets- och tillväxtpakten, reformering och hållbarhet i de offentliga finanserna och budgetpolitiken

o Global styrning: globala obalanser, utmaningen med klimatförändringarna, krisens effekter på utvecklingsländerna och handeln

o Ekonomiska exitstrategier: finansiella och monetära aspekter och skapande av arbetstillfällen, den inre marknaden, innovation och hållbar grön tillväxt

Ett antal experter lade fram sina synpunkter för CRIS-utskottet, däribland företrädare för EU, nationella och internationella organ, medlemsstaternas regeringar, forskarvärlden, näringslivet, arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

· Studier och sammanfattande rapporter

CRIS-utskottet har beställt två studier: en analys av effekterna och kostnaderna av att inte vidta några åtgärder och otillräcklig samordning och krishantering. Dessutom har utskottet beställt en rad sammanfattande rapporter till externa experter. De tillhandahöll viktig information om ämnena för de enskilda offentliga utfrågningarna och utgjorde en viktig grund inför diskussionerna vid utfrågningarna.

· Workshops

Jämfört med offentliga utfrågningar innebär workshops deltagande av utomstående experter i mer specialinriktade ämnen vilket möjliggör mera detaljerade diskussioner. Därför planerades följande workshops:

o Den nordiska finanskrisen – Lärdomar för dagens kris från de nordiska länderna i början av 1990-talet

o Krisens effekter på små och medelstora företag

o Krisens effekter på de nya medlemsstaterna och sammanhållningsinstrumentens roll

o EU–Kina: ett utvecklat partnerskap i efterdyningarna av den globala finansiella, ekonomiska och sociala krisen (hålls i Shanghai den 29 maj)

o De transatlantiska förbindelserna (hålls den 31 maj).

· Delegationsbesök

Delegationsbesök möjliggör informationssökning i länder med särskild betydelse eller där viktiga institutioner har sitt säte. Besöken ger en utmärkt möjlighet att möta motparter och nyckelaktörer som annars inte kunnat ge uttryck för sin mening inför utskottet. Därför har CRIS-utskottet planerat in följande delegationsbesök:

o Basel och Genève, Schweiz: möte med nyckelaktörer inom de globala institutionella ramarna i WTO, BIS, Baselkommittén och Financial Stability Board

o Riga, Lettland: Diskussioner med de ledande institutionerna i en medlemsstat som drabbats särskilt hårt av krisen och fått hjälp genom instrumentet för betalningsbalansstöd genom ingripande från IMF

o Peking och Shanghai, Kina: För att särskilt se närmare på frågan om globala balanser som är en av de frågor som har att göra med orsakerna till krisen och att diskutera ramarna för de framtida globala styrelseformerna

o Washington D.C. och New York, USA: För att samla in kunskap om orsakerna till den finansiella krisen och att diskutera den framtida utvecklingen i den amerikanska reglerings- och tillsynsreformen och den globala styrningen av finanssystemet

· Expertpanel

CRIS-utskottet har inrättat en expertpanel som ska fungera som en typ av bollplank för utskottets analyser och rekommendationer. Panelen består av kända experter från olika politikområden som täcks av CRIS-utskottets ansvarsområde och ska ge råd till föredraganden och utskottets ledamöter i särskilda frågor.

Underlag

Med hjälp av den information och kunskap som samlats in i samband med informationssökningen har CRIS-utskottet utarbetat och diskuterat flera strategidokument om olika ämnen som täcks av utskottets mandat. De flesta av de politiska grupperna har fått ansvar för att fördjupa sig i vissa ämnen och göra en presentation för utskottets ledamöter. Följande strategidokument har tagits fram och diskuterats i utskottet:

· Krisens spridning till den reala ekonomin och de offentliga finanserna i EU – Alain LAMASSOURE (PPE)

Rekommendationer:

o EU bör inrikta sina åtgärder på det centrala målet att fördubbla tillväxtpotentialen genom ökad samordning och omstrukturering av budgeten.

o Varje medlemsstat måste ta ställning till hur den bäst kan anpassa sin modell för ekonomisk utveckling och diskutera sin roll som industrimakt.

o EU måste ta tag i utmaningen med en åldrande befolkning, särskilt genom sysselsättning och vidareutbildning av arbetskraften.

o Alla medlemsstater måste återfå kontrollen över sina offentliga finanser. På lite längre sikt måste man omfördela utgifterna för att stärka investeringarna i sektorer med stor tillväxtpotential och komma till rätta med de underskott som uppstått under krisen.

o Solidariteten inom EU måste gå före den globala solidariteten. EU måste utveckla sina egna mekanismer, instrument och politiska överenskommelser, i enlighet med Lissabonfördraget.

o EU:s externa ekonomiska politik i världen efter krisen bör tas upp till diskussion.

· Krisens sociala effekter på sysselsättningen, den demografiska utmaningen och pensionssystemet - Nikolaos CHOUNTIS (GUE)

Rekommendationer:

o EU måste fokusera på solidaritet, skydd av arbetstillfällen och social rättvisa.

o Försämrade villkor för arbetstagarna för att förbättra konkurrenskraften måste motverkas. Fokus bör ligga på förbättrad produktkvalitet, utbildning, innovation, nya energikällor, forskning och teknik.

o EU:s budget måste ökas kraftigt och Europeiska investeringsbankens prioriteringar åter fokusera på att stimulera sysselsättning, social sammanhållning, utveckling av utbildning, forskning, innovation, ekonomisk tillväxt med skydd av miljön samt användning av nya, rena och förnybara energikällor.

o EU:s socialförsäkringssystem måste göras om, framför allt för att få bort anställningsformer där försäkringar saknas. Anslutning av arbetande invandrare till försäkringssystemet. Stöd till långtidsarbetslösa och grupper som riskerar social marginalisering. Undanröjande av möjligheten att tillgångar i försäkringssystemen vid förvaltning används till finansiell spekulation genom strikta förvaltningsbestämmelser och kontroll från statens sida och arbetsmarknadens parter. Samordning av en oberoende källa till medel som skapas genom en skatt på finansiella transaktioner och som ska vara tillgänglig på EU-nivå för att stödja dem som inte lyckats erhålla full pension pga. att de blivit av med arbetet.

· Finansiell reglering och tillsyn – en modell för framtiden – Anne E. JENSEN (ALDE)

Rekommendationer:

o Det finns ett stort behov av att se över regleringen och tillsynen på den finansiella marknaden i EU för att ta itu med bristerna i regleringen, skydda oss mot kommande kriser, återupprätta förtroendet och skapa ett livskraftigt och hållbart finansiellt system som skyddar tillväxt och arbetstillfällen.

o Tillsynen bör anpassas efter olika finansinstitut, främja ansvarsfullt beteende, införa begränsningar för att minska överdrivet risktagande och uppmuntra ”verkligt entreprenörskap”.

o Utformningen av politiken bör inriktas på det s.k. boom/bust-cykeln eftersom en bättre reglering under boomperioder skulle kunna begränsa kraschens omfattning.

o Regleringen måste framför allt syfta till att garantera att finansinstitut inte blir alltför risktyngda och göra det lättare att upplösa dem när saker går riktigt fel.

o Redovisningsstandarderna bör omarbetas så att de kan tillhandahålla marknadsaktörerna verifierbar information.

o MiFID-modellen måste kompletteras med produktreglering.

o EU måste spela en aktiv roll på den globala arenan för att få till stånd en omfattande reform av det globala finanssystemet. När framstegen på internationell nivå inte är tillräckligt långtgående bör dock EU föregå som ett gott exempel.

· Sammanhållningsinstrumentens och solidaritetens roll i processen med återhämtning och omstrukturering av Europas ekonomi – Danuta HÜBNER (PPE)

Rekommendationer:

o EU måste förbättra samordningen och bli bättre på samverkan mellan olika nivåer av offentlig styrning och politik.

o Särskilda förhållanden inom olika territorier och krisens olika inverkan måste beaktas vid beslut om krisbekämpningsåtgärder.

o Investeringarna för att komma ur den ekonomiska krisen måste vara i linje med prioriteringarna för långsiktig tillväxt.

o Lokal utlåningsverksamhet bör stärkas genom starka regionala banker och stöd från Europeiska investeringsfonden.

o Sammanhållningspolitiken bör vara den viktigaste mekanismen för att genomföra EU2020-strategin.

· Den ekonomiska styrningen i EU och EU:s instrument för ekonomisk och social återhämtning - Magdalena ALVAREZ (S&D)

Rekommendationer:

o Det krävs en bättre styrning av finanssystemet inom EU. På nationell nivå måste man fastställa mekanismer för att se till att åtgärderna för att förstärka och skjuta till kapital till de nationella finanssystemen följer vissa gemensamma EU‑riktlinjer. På EU-nivå behövs följande: påskyndande och breddning av de reformer som påbörjats inom det europeiska finanssystemet, en stabilitetsfond, en garantifond för insättningar inom EU, ett europeiskt kreditvärderingsinstitut, ett register över finansiella instrument med tillhörande risker, inrättande av clearingsystem inom oreglerade eller inofficiella marknader och parametrar med konjunkturdämpande karaktär.

o EU:s finanspolitik måste vara samordnad, hållbar och konjunkturdämpande. För detta gäller följande:

- Medlemsstaterna bör fokusera på att bekämpa skattebedrägerier. Utöver beslutet att anta direktiven om sparande och administrativt samarbete måste EU därför införa en rad skatter för hela EU, t.ex. en skatt på finansiella transaktioner, skatt på bonusersättningar och koldioxidskatt.

- Medlemsstaterna måste genomföra djupgående reformer av sin utgiftspolitik: främja aktiva sysselsättningspolitiska åtgärder, ge starkt stöd till små och medelstora företag, bidra till en omstrukturering av industrisektorn. satsa ordentligt på investeringar i den så kallade kunskapstriangeln, och prioritera grön teknik.

- Den nationella politiken måste samordnas genom stabilitets- och tillväxtpakten, som är det enda instrumentet för harmonisering av budgetarna och den viktigaste faktorn för den ekonomiska styrningen inom EMU. De reformer som Eurostat planerat när det gäller kontrollen av de offentliga räkenskaperna måste skyndas på.

- På EU-nivå kan EIB:s roll stärkas ytterligare.

o EU behöver en ny tillväxtmodell. Den bör inriktas på en omstrukturering av finanssektorn så att den blir mer stabil och transparent och åter kan tjäna den reala ekonomin.

· EU:s ekonomi och näringsliv inför klimatförändringens utmaningar – Bas EICKHOUT (Vert/ALE)

Rekommendationer:

o Effekterna på miljön bör internaliseras genom en skärpning av reglerna kring EU:s utsläppshandelssystem, utauktionering av alla rättigheter, utjämning över gränserna och införande av ett reservationspris för utauktioneringen, införande av en koldioxidskatt för sektorer som inte omfattas av handeln med utsläppsrätter, införande av en skatt på finansiella transaktioner, införande av ett marknadsbaserat instrument för biologisk mångfald och avveckling av subventioner är skadliga för miljön.

o Lagstiftning om energibesparingar, markanvändning, återvinning och förnybar energi, snabbare beslut om ett direktiv om markskydd, bättre mål och definitioner för återvinning, utsläppsstandarder för kraftverk, och en sammankopplingsplan för ett intelligent elnät inom EU.

o Denna utveckling kan finansieras genom: subventioner för utveckling av innovativa och hållbara tekniker och tillgång till finansiering av energibesparingsåtgärder för enskilda och företag, prioritering av klimatförändringsfrågor i den kommande budgetreformen, koppling mellan sociala och miljörelaterade villkor till EU:s strukturfonder, och förmånliga räntor vid finansiering av projekt med högt samhälls- och miljövärde via Europeiska investeringsbanken. Kommissionen bör emittera gröna obligationer med medlemsstatsgarantier för att finansiera gröna investeringar.

o Klimatfrågorna bör integreras i den övriga politiken.

· Global styrning, internationell monetär politik och hantering av globala obalanser inkl. frågan om skatteparadis – Kay SWINBURNE (ECR)

Rekommendationer:

o Diskussionerna bör bland annat omfatta: genomförande av en konjunkturfrämjande monetär politik när det gäller räntan, om ett högre globalt inflationsmål är befogat, läget på oljemarknaderna, obalanser i oljeproducerande länder och inom OPEC och närmare samordning av den globala skattepolitiken via G20 för att minska möjligheterna till skatteplanering.

o Vidare bör man behandla den roll som reglerares och företagsledningars subjektiva bedömningar spelar vid oro på marknaden, frågan om lägre grad av tillit till matematiska modeller, förbud mot återköp och makulering av tidigare emitterade aktier för att begränsa den organiska tillväxten i finansbolag, ”livstestamente” som anger exakta bestämmelser om avveckling, och mindre av skatteincitament som främjar lånefinansiering framför finansiering genom eget kapital.

o När det gäller medlemsstaterna så ska de vara skyldiga att offentliggöra räkenskaper som är korrekta och transparenta.

· Ekonomiska exitstrategier: finansiella och monetära aspekter, små och medelstora företag, innovation och nya möjligheter till hållbar tillväxt – Regina BASTOS (PPE)

Rekommendationer:

o Små och medelstora företag som en drivande kraft för EU:s återhämtning och framtida tillväxt och välstånd:

- Den sociala marknadsekonomin bör stärkas och konkurrensbegränsningar bör undvikas.

- Tillsammans med nya företagsmöjligheter bör hela den inre marknadens kapacitet utnyttjas överallt inom EU för att främja små och medelstora företag.

- En ny social rättsakt för småföretag bör införas.

- Förenklade förfaranden (”one-stop shop”) bör införas för varje typ av administrativt ärende som berör små och medelstora företag.

- Ett konsultnätverk för äldre personer med yrkeskunnande bör inrättas.

- En samordnad skattepolitik när det gäller små och medelstora företag. Skatteincitament och understöd för dem.

- En extern dimension som är inriktad på att ge EU:s små och medelstora företag möjligheter att konkurrera internationellt.

o Innovation:

- Skapa en starkare koppling mellan näringslivet och arbetet med innovationer

- Nya partnerskap behövs mellan företagens forskning, forskarvärldens forskning och forskningen på universiteten.

- Stöd till kunskapsbaserad innovation

o Hållbar tillväxt:

- Ökade möjligheter till fler arbetstillfällen genom projektet ”Ett småföretag – ett jobb”.

- Små och medelstora företag ska ses som verktyg för att återskapa samhällets ekonomiska och sociala sammanhållning.

- Decentralisering av makten till lokalsamhället – lokalt genomförande av globala beslut.

- Åtgärder bör vidtas för att föregripa social utslagning som ofta kan förknippas med fattigdom.

- Det framväxande informationssamhällets fulla potential måste utnyttjas för att engagera människor lokalt för att arbeta för hållbar samhällsplanering.

Föredragandens rekommendationer

När det gäller den första punkten i det särskilda utskottets mandat anser föredraganden att den finanskris som utvecklades från sommaren 2007 delvis var väntad. Den började på den amerikanska subprimemarknaden, men den kunde ha börjat någon annanstans. Det slående är att spridningseffekterna blev så omfattande fast subprimemarknaden endast motsvarade 13 procent av den amerikanska fastighetsmarknaden 2007, dess effekter på andra marknader, främst den europeiska, de sociala skadorna den orsakar och osäkerheten om hur det ska sluta.

Som vid alla finanskriser har även denna många orsaker. Den är först och främst ett uttryck för den reala ekonomisk situation som är kopplad till grunden för tillväxten i Förenta staterna i den nya kapitalismens och globaliseringens tidevarv, de globala obalanserna och det massiva behovet av anpassningar som de leder till. Ökad social ojämlikhet, både globalt och inom enskilda länder, tillsammans med en minskning av lönernas andel av mervärdet sedan början av 80-talet, minskningen av hushållens köpkraft och utvecklingen med en konsumtion som är baserad på en alltför hög skuldsättning från hushållens sida, är alla faktorer som har spelat en avgörande roll i utvecklingen av dessa obalanser och vissa ”finansiella innovationer”.

Denna kris är slutligen resultatet av det missbruk som orsakats av en överdriven tillit till risktagande för att åstadkomma vinster i ett globalt finanssystem där tillräcklig reglering eller tillsyn saknats. Krisen har bidragit till att avslöja ett ekonomiskt system och styrningssystem som nått vissa gränser.

När det gäller den andra punkten anser föredraganden att den främsta lärdomen man kan dra rör bristerna i beslutsprocessen. I fallet med denna kris är det uppenbart att det inte fanns någon vilja att vidta några åtgärder så länge det inte var nödvändigt (”As long as the music is playing, you’ve got get up and dance[1]”) och hela kostnaden för frånvaron av samarbete drabbade den globaliserade världen och EU. När paniken slog till på marknaderna var reaktionen från medlemsstaterna inte samordnad vilket omedelbart straffade sig. Det var först när medlemsstaterna signalerade sin vilja att hantera den globala krisen gemensamt som situationen vände eftersom marknaderna höll ett öga på medlemsstaterna. När man ser tillbaka på hur krisen hanterades är det uppenbart att man måste ställa frågor om vilken roll den globala styrningen spelat utanför alla internationella forum och vilken roll den politiska makten har gentemot ECB och möjliggöra en effektiv förvaltning av den ekonomiska och monetära unionen. Det krävdes en kris för att Eurogruppen skulle sammanträda på stats- och regeringschefsnivå, något som vi länge efterlyst. I framtiden bör detta leda till att EU får ekonomiska styrinstrument som är lämpliga både för normala tider och akuta kriser.

Det som är slående med kommissionen, utöver de enskilda personernas roll, har varit svårigheten att hantera denna typ av kris och bristerna med å ena sidan en organisation som ska föra en makroekonomisk politik via fastställda förfaranden och å andra sidan finansmarknadslagstiftningen och kopplingen till samordningen med de nationella tillsynsorganen. Denna organisation har inga möjligheter att hantera effekterna av varken den ena eller den andra eller av det viktiga sambandet med analyser på makro- och mikronivå.

Mot bakgrund av dessa brister är föredraganden övertygad om att vår ekonomiska modell i framtiden måste göras mer motståndskraftig mot kriser genom en grundläggande omarbetning av dess huvuddelar. EU måste lita till sin egen styrka för att vara effektivt. På områden där EU delar befogenheter med medlemsstaterna måste unionen använda sina befogenheter fullt ut och använda sin styrka och tyngd på global nivå. EU kan inte längre satsa på tillväxt i andra delar av världen utan måste hävda inte bara sina egna intressen utan även sina värderingar på global nivå.

Den andra punkten i analysen av vilka åtgärder som hittills vidtagits mot krisen gäller hur snabbt och i vilken omfattning stöd gavs till finanssektorn. Sedan krisens början har ett allmänt intryck varit att vinsterna hamnat i privata händer medan skattebetalarna fått betala förlusterna. I en situation som kännetecknas av minskad köpkraft kan bilden av massivt statligt stöd för att rädda banksektorn som beslutas på några få dagar leda till utbredd misstro. Den ekonomiska recessionen i Europa tvingade medlemsstaterna att sätta in ett massivt stöd för att få igång ekonomin igen. Detta stöd är fortfarande av avgörande betydelse och om det offentliga stödet dras tillbaka för tidigt så kommer det att försvaga den ekonomiska återhämtningen. Situationens allvar innebär också att EU bland annat på det sociala området måste visa att unionen gör något, eftersom medborgarna kopplar samman sin sociala situation med hur EU fungerar, oavsett om EU verkligen har befogenheter på området eller ej. Om EU misslyckas så kommer vi att få se ökad nationalism på olika håll, ökad protektionism och en mer negativ inställning till EU. Skapande av nya arbetstillfällen blir en välkommen bieffekt av den kommande gröna industriella revolutionen, men kommer inte att räcka. Därför är en av de stora utmaningarna i krisens nuvarande fas att hålla uppe det politiska trycket för att rätta till det som har gått fel med marknaden och att inrätta ett system som finansierar den reala ekonomin. När man åter bygger upp finansmarknaderna måste man ändra riktning och rikta in sig på behoven i ekonomin, långsiktiga investeringar och de utmaningar som klimatförändringarna och en åldrande befolkning innebär. Än så långe vet vi inte vad som krävs för att åstadkomma detta skifte eftersom de avgörande förhandlingarna enbart förs mellan finansmarknadens aktörer och de offentliga myndigheterna.

Slutsatser, utmaningar och framtida åtgärder

Eftersom EU genomlever den allvarligaste sociala och ekonomiska krisen i sin historia – en kris som undergräver det som hittills varit EU:s viktigaste delar, från den inre marknaden till konkurrenspolitiken och stabilitetspakten – är det inte möjligt att göra några prognoser om den kommande tioårsperioden utan att utgå från den nuvarande situationen och alltså de frågor och utmaningar som tagits upp i detta betänkande. Fastställandet av EU2020-strategin borde ha varit en del av de övergripande åtgärderna, del av krishanteringsprocessen och av den strategiska planeringen för tiden efter krisen.

Denna strategiska åtgärd från EU:s sida borde också ha genomförts i nära samarbete med de nationella parlamenten, arbetsmarknadens parter och det civila samhället och borde ha vidtagits i mycket närmare samarbete med Europaparlamentet. Samarbete är ett område med brister som gäller både för rådet och kommissionen och det särskilda utskottet har fastställt det som sin tredje uppgift och att det borde utgöra ett kärnområde inom ramen för ett förlängt mandat för utskottet. Det arbete som utskottet hittills har genomfört kan ha lett till slutsatser och utgjort en grund för särskilda rekommendationer, men ännu mer arbete måste göras för att utbyta erfarenheter med de nationella parlamenten, omvandla dessa rekommendationer till lagförslag och omvandla resultaten till ett arbetsprogram.

Om det särskilda utskottets arbete skulle avslutas nu så skulle det ge intryck av att krisen är över, fast situationen på finansmarknaderna inte har stabiliserats och de ekonomiska och sociala effekterna av den stora kraschen ännu är oklara, även om man vet att de kommer att bli djupa och långvariga. På alla områden där program och åtgärder har beslutats eller håller på att tas fram (EU2020-strategin och nya politiska riktlinjer, ekonomisk styrning, budgetplanen, reglering och tillsyn, reformering av den globala styrningen och EU:s representation) måste man utgå från att den nuvarande modellen är i kris. Därför begär vi en förlängning av det särskilda utskottets mandat. Det skulle göra det möjligt att göra en fördjupad uppföljning av detta breda område, göra en mera djupgående undersökning av de frågor som berörs och utarbeta mera meningsfulla rekommendationer om åtgärder utifrån ett arbetsprogram som ska fastställas framöver och leda fram till ett uppföljningsbetänkande som ska utarbetas andra halvåret 2011.

• [1]  Citat från Citigroups vd Charles O. Prince i en intervju i tidningen Financial Times från juli 2007

SAMMANFATTNING

Särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen redogör avslutningsvis enligt följande för krisens orsaker, följder, åtgärder och lösningar:

Globala obalanser, otillräcklig reglering av finansmarknaderna, en slapp penningpolitik i Förenta staterna, de finansiella produkternas komplexitet och slutenhet kombinerat med felaktiga incitament för risktagande och kortsiktiga belöningssystem, intressekonflikt hos kreditvärderingsinstituten, oreglerade derivat, sociala ojämlikheter samt miljöskadligt beteenden hörde till de viktigaste orsakerna bakom krisen.

Den nuvarande finansiella oron orsakade minskad ekonomisk aktivitet över hela världen och gav upphov till en global ekonomisk och social kris med ökad arbetslöshet, fattigdom och social utslagning på många håll. De räddningsåtgärder som beslutades i EU fick ett positivt resultat och inrättandet av en europeisk stabiliseringsmekanism var välkommen. Samordningen mellan de olika nationella återhämtningsprogrammen var dock alltför begränsad och kommissionen bör rapportera om hur effektiva de varit. Krisen har visat på behovet av en ökad europeisk dimension i framtiden.

Därför anser Europaparlamentet att Europa behöver ett mer enat, effektivt och mindre byråkratiskt EU och att kommissionen, som har till uppgift att fastställa det som ligger i europeiskt allmänt intresse, inom ramen för sin initiativrätt måste prioritera sitt åtagande att agera i unionens namn på områden där kommissionen har delade befogenheter eller befogenheter att samordna medlemsstaternas åtgärder.

Kommissionen bör ta på sig fullt ansvar för att möjliggöra styrning och finansiering av projekt på följande områden:

–         Förnybar energi och lagring av grön energi

–         Energieffektivitet, särskilt i transport- och byggsektorn

–         Ett europeiskt energinät och utveckling av smarta nät

–         Ett järnvägsnät för höghastighetståg som offentlig tjänst i hela EU

–         Tillgång till kritisk infrastruktur och snabb Internet i hela EU

–         Utveckling av EU-ledarskap på området e-hälsa

Europaparlamentet anser även att om det finns en överenskommelse om dessa faktorer för unionens styrelseformer och åtgärder på områden med delade befogenheter och kompletterande åtgärder bör unionen ges medel, särskilt finansiella medel, för en sådan strategi.

Krisen har visat på begränsningarna med självreglering. Europaparlamentet efterlyser därför ett system för reglering och tillsyn som inte lämnar någon finansmarknad, finansiellt instrument eller finansinstitut utan uppsikt. För att åstadkomma detta måste följande åtgärder vidtas snarast:

–         Införande av mer kontracyklisk reglering,

–         Minskning av systemrisker som beror på stora och/eller sammankopplade institutioner (”för stora för att tillåtas gå omkull”) och derivatmarknader,

–         För stark styrning av systemet för ersättningar för att undanröja intressekonflikter och införande av mera långsiktiga perspektiv i finanssystemet

–         Starkare EU-omfattande och globala reglerings- och tillsynsstrukturer,

–         Undersökning av användningen av transaktioner som inte syns i balansräkningen och spridningen av så kallade SPV- och SPE-bolag

–         Införande av en skatt på finansiella transaktioner

–         Införande av nya standarder för statistik i den finansiella sektorn

–         Stärkande av aktieägares rösträtt

Europaparlamentet beklagar den svaga tillämpningen av stabilitets- och tillväxtpakten och efterlyser ökade incitament och påföljdsmekanismer för att säkerställa efterlevnad i enlighet med Europeiska kommissionens tydliga behörighet. Parlamentet anser också att en monetär union kräver en stark samordning av den ekonomiska och sociala politiken och skattepolitiken. EU måste därför vara bättre rustat med kontracykliska instrument för att hantera den ekonomiska politiken.

Den multilaterala övervakningen måste fördjupas och kraven på anpassning gälla lika mycket för stater med underskott som med överskott, och hänsyn måste tas till varje lands särskilda omständigheter. Dessutom behövs mer insyn när det gäller uppgifter om de offentliga finanserna.

Europaparlamentet vill se en mr eller ms Euro, dvs. en vice ordförande för kommissionen och ordförande för eurogruppen som kan bli ett ansikte utåt och en garant för genomförandet av den ekonomiska samordningen.

Dessutom måste medlemsstaterna samordna sin budgetpolitik och öppet redovisa sina offentliga finanser för varandra. Detta kräver ökad jämförbarhet av utgifterna i de nationella budgetarna som bör drivas på av rådet och kommissionen.

Den inre marknaden är en av de viktigaste tillväxtkrafterna i EU. Därför bör EU 2020‑strategin utgöra ett konkret program för strategiska långsiktiga investeringar och sysselsättning för att mäta den ekonomiska krisen och stärka den inre marknaden.

För att utveckla den inre marknaden ytterligare behövs det ett samordnat angreppssätt på både nationell nivå och EU-nivå så att man kan dra nytta av bästa praxis i kampen mot skattebedrägerier och skatteflykt. Europaparlamentet stöder tanken på inrättande av en skattepolitisk grupp som ett viktigt steg för att främja en dialog mellan regeringarna om skattepolitiken och förordar en skattestruktur som syftar till att lätta skattebördan på arbete och främja och skapa incitament för sysselsättning, innovation och långsiktiga investeringar.

Sammanhållningsinstrumenten är avgörande verktyg för stöd till de regioner som behöver det mest för att klara konsekvenserna av krisen genom att stödja investeringar i infrastruktur, företag och sysselsättning. Därför är det mycket viktigt att koppla varje EU-strategi för långsiktiga investeringar, särskilt som stöds av sammanhållningspolitiken, till resultat när det gäller konkurrenskraft, tillväxt, skapande och bevarande av arbetstillfällen med rimliga arbetsvillkor och miljöskydd.

Europaparlamentet anser att EU 2020-strategin är mycket viktig för att EU ska kunna bli en konkurrenskraftig, social och hållbar union och är övertygat om att styrningsstrukturen för EU 2020 måste stärkas, baserat på EU-instrument snarare än mellanstatliga initiativ.

EU måste utöver insatser för att tillhandahålla finansiering för små och medelstora företag tillämpa en aktiv och samordnad strategi för finansiering av forskning och innovation och EU:s budget bör därför fungera som en katalysator på området forskning och utveckling, innovation och skapande av nya företag och arbetstillfällen.

Skapande av hållbara arbetstillfällen och högkvalitativ sysselsättning bör vara en nyckelprioritering. Europaparlamentet uppmanar därför unionen att koppla sina sysselsättningsskapande åtgärder med åtgärder mot fattigdom och social utestängning, och anser att ytterligare åtgärder för att stödja skapande av arbetstillfällen måste inriktas särskilt på anställning av unga och förbättrade arbetsvillkor tillsammans med en effektivt fungerande inre marknad för arbetstagare inom EU, så att krisen inte ytterligare ökar ojämlikheten.

De små och medelstora företagens viktiga roll i ekonomin som skapare av sysselsättning och drivkraft bakom forskning, innovation och tillväxt måste understrykas. Det gör det nödvändigt att underlätta de små och medelstora företagens tillgång till lån, inrättande av en europeisk garantifond för små och medelstora förteg och en utvärdering av befintliga finansieringsprogram. Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att kraftigt minska byråkratin när det gäller offentlig upphandling för små och medelstora företag, ta bort onödig byråkrati och lägga fram förslag om enklare hantering av alla administrativa frågor som rör små och medelstora företag.

Ett stort antal utvecklingsländer har drabbats hårt av krisens effekter. Europaparlamentet begär därför att medlemsstaterna bekräftar sina åtaganden när det gäller utvecklingsbistånd och utforskandet av ytterligare innovativa finansieringskällor.

Europaparlamentet erkänner att brister och problem har orsakats av avsaknaden av rättsligt bindande befogenheter och av att de globala finansiella och ekonomiska institutionerna agerar fristående. Parlamentet rekommenderar därför att man utan dröjsmål inrättar legitima, ändamålsenliga och effektiva institutioner för global ekonomisk styrning som bygger på, kompletterar och förbättrar den aktuella uppsättningen institutioner som IMF, FN, FSB, Baselkommittén, IASB och IOSCO, Slutligen drar Europaparlamentet slutsatsen att EU måste tala med en röst i dessa institutioner för att maximera sitt inflytande och nå resultat.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	29.9.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	33 2 3
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Burkhard Balz, Regina Bastos, Pervenche Berès, Mario Borghezio, Udo Bullmann, Sergio Gaetano Cofferati, Frank Engel, Elisa Ferreira, Vicky Ford, Jean-Paul Gauzès, Robert Goebbels, Monika Hohlmeier, Danuta Maria Hübner, Stephen Hughes, Iliana Ivanova, Liisa Jaakonsaari, Othmar Karas, Wolf Klinz, Hans-Peter Martin, Rolandas Paksas, Olle Schmidt, Theodor Dumitru Stolojan, Kay Swinburne, Marita Ulvskog, Corien Wortmann-Kool
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Bendt Bendtsen, Cornelis de Jong, Leonardo Domenici, Bas Eickhout, Diogo Feio, Kinga Göncz, Arturs Krišjānis Kariņš, Thomas Mann, Sirpa Pietikäinen, Peter Skinner
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Jorgo Chatzimarkakis, Holger Krahmer, Marit Paulsen