Förfarande : 2010/2086(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0293/2010

Ingivna texter :

A7-0293/2010

Debatter :

PV 25/11/2010 - 4
CRE 25/11/2010 - 4

Omröstningar :

PV 25/11/2010 - 8.4
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2010)0436

BETÄNKANDE     
PDF 143kWORD 78k
27.10.2010
PE 442.877v02-00 A7-0293/2010

om den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen med anledning av förslaget till rekommendation till Europeiska kommissionen i klagomål 676/2008/RT

(2010/2086(INI))

Utskottet för framställningar

Föredragande: Chrysoula Paliadeli

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om den särskilda rapporten från Europeiska ombudsmannen med anledning av förslaget till rekommendation till Europeiska kommissionen i klagomål 676/2008/RT

(2010/2086(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den särskilda rapporten av den 24 februari 2010 från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet,

–   med beaktande av artikel 228.1 andra stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (fd. artikel 195 i EG-fördraget),

–   med beaktande av artiklarna 41.1, 42 och 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(1), senast ändrat genom Europaparlamentets beslut 2008/587/EG av den 18 juni 2008(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (KOM(2002)0141)(3),

–   med beaktande av artikel 205.2 första meningen i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A7‑0293/2010), och av följande skäl:

A. I artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ges Europeiska ombudsmannen befogenhet att från varje unionsmedborgare ta emot klagomål om missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens eller unionsbyråernas verksamhet.

B.  Klagomål från EU-medborgare är en viktig informationskälla beträffande eventuella överträdelser av gemenskapsrätten.

C. I artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivs att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer”.

D. Den 1 mars 2007 ansökte en icke-statlig organisation för miljöskydd hos kommissionen om att få tillgång till uppgifter och handlingar som fanns hos generaldirektoratet för näringsliv och hos kommissionens tidigare vice ordförande med ansvar för näringsliv och industri. Handlingarna gällde sammanträden mellan kommissionen och företrädare för biltillverkare där kommissionens strategi i frågan om koldioxidutsläpp från bilar hade diskuterats.

E.  Kommissionen beviljade tillgång till 15 av 18 skrivelser som översänts till den dåvarande kommissionsledamoten Günter Verheugen, men nekade tillgång till tre skrivelser som översänts av den tyska biltillverkaren Porsche, med motiveringen att ett utlämnande av dessa skrivelser skulle undergräva skyddet för företagets affärsintressen.

F.  I artikel 1a i förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(4) anges att syftet med denna förordning är att garantera största möjliga tillgång till handlingar som finns hos rådet, Europaparlamentet och kommissionen. Enligt Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis ska alla undantag från denna princip tolkas strikt.

G. Kommissionen nekade den klagande tillgång till de relevanta skrivelserna från Porsche AG på grundval av artikel 4.2 första strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001, där det föreskrivs att ”institutionerna skall vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inklusive immateriella rättigheter ...”.

H. Skrivelserna i fråga översändes av Porsche AG i samband med kommissionens samråd med huvudintressenterna om översynen av gemenskapens strategi för att minska koldioxidutsläppen från personbilar. Det var följaktligen troligt att de tre skrivelserna innehöll uppgifter om Porsche AG:s affärsförbindelser, och kommissionen kunde därför ha bedömt att de omfattades av det undantag som fastställs i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001.

I.   Ombudsmannens personal undersökte de tre skrivelserna från Porsche AG samt korrespondens via e-post mellan kommissionen och Porsche, där kommissionen upplyste Porsche om att den inte hade för avsikt att lämna ut de tre skrivelserna. På grundval av denna undersökning drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionen felaktigt hade vägrat att ge fullständig tillgång till skrivelserna från Porsche AG i enlighet med artikel 4.2 första strecksatsen, och tillgång till delar av handlingarna i enlighet med artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1049/2001(5). Detta utgjorde ett administrativt missförhållande.

J.   Den 27 oktober 2008 ingav ombudsmannen ett förslag till rekommendation till kommissionen där han beskrev sin sakliga och rättsliga analys i detalj och konstaterade att kommissionen borde bevilja tillgång till de tre skrivelser som översänts av Porsche AG till den tidigare vice ordföranden Günter Verheugen i sin helhet, eller överväga att lämna ut delar av dem.

K. På grundval av artikel 195 i EG-fördraget (nu artikel 228 i FEUF) uppmanade ombudsmannen kommissionen att inkomma med ett detaljerat yttrande inom tre månader, det vill säga senast den 31 januari 2009.

L.  Kommissionen ingav inte sitt yttrande inom den frist på tre månader som föreskrivs i artikel 228 i FEUF, utan krävde i stället sex förlängningar av tidsfristen för att inge sitt detaljerade yttrande om ombudsmannens förslag till rekommendation. I juli och återigen i september 2009 informerade ombudsmannen kommissionens sekretariat om sin avsikt att lägga fram en särskild rapport för parlamentet om han inte fick något svar på sitt förslag till rekommendation.

M. När den nya kommissionen hade tillträtt beviljade den tillgång till skrivelserna. Detta skedde emellertid mer än 15 månader efter att förslaget till rekommendation hade utfärdats, och inte inom de tre månader som föreskrivs i Europeiska ombudsmannens stadga och i artikel 228 i FEUF.

N. Genom att dröja med sitt svar på förslaget till rekommendation i 15 månader åsidosatte kommissionen sin skyldighet att samarbeta lojalt och i ärligt uppsåt med ombudsmannen under hans undersökning av klagomål 676/2008/RT. Detta är skadligt inte bara för den interinstitutionella dialogen, utan också för EU:s anseende hos allmänheten.

O. Ombudsmannen har påvisat dröjsmål från kommissionens sida i ytterligare ett ärende beträffande tillgång till handlingar (355/2007(TN)FOR), där kommissionen skulle ha ingett sitt detaljerade yttrande om ombudsmannens förslag till rekommendation senast den 31 oktober 2009, men till dags dato fortfarande inte har gjort detta.

P.  Endast i fyra av de 22 ärenden om tillgång till handlingar som ombudsmannen behandlade under 2009 besvarade kommissionen klagomålen inom de ursprungliga tidsfristerna. I 14 av dessa 22 ärenden ingav kommissionen sitt svar mer än 30 dagar för sent, och i sex ärenden ingav den sitt svar minst 80 dagar för sent.

Q. Europaparlamentets ansvar som EU:s enda folkvalda församling är att garantera och skydda Europeiska ombudsmannens oberoende i fullgörandet av hans åligganden gentemot EU:s medborgare, och att övervaka genomförandet av hans rekommendationer.

1.  Europaparlamentet stöder Europeiska ombudsmannens kritik och hans rekommendation till kommissionen i samband med klagomål 676/2008/RT.

2.  Europaparlamentet medger att kommissionens mycket försenade svar till ombudsmannen i detta ärende utgör ett åsidosättande av dess fördragsenliga skyldighet till lojalt samarbete.

3.  Europaparlamentet är mycket bekymrat över kommissionens allmänna praxis att försena och hindra ombudsmannens undersökningar av ärenden som rör tillgång till handlingar.

4.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen i samband med sådana samråd som föreskrivs i artikel 4.4 i förordning (EG) nr 1049/2001 måste fastställa en svarsfrist för den tredje part som upprättat handlingen. Parlamentet understryker att kommissionen bör utöva denna befogenhet på ett sätt som gör det möjligt för den att iaktta sina egna svarsfrister(6).

5.  Europaparlamentet påminner om att EU:s institutioner enligt relevant rättspraxis om principen om lojalt samarbete (artikel 4.3 i FEU) är skyldiga att samarbeta i ärligt uppsåt i sina förbindelser med varandra. Parlamentet noterar att denna skyldighet tydligt fastslås i den nya artikeln 13.2 i FEU.

6.  Europaparlamentet anser att kommissionens bristande samarbetsvilja i detta och andra ärenden som rör tillgång till handlingar riskerar att urholka medborgarnas förtroende för kommissionen samt undergräva Europeiska ombudsmannens och Europaparlamentets möjligheter att övervaka kommissionen på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Därmed strider detta mot själva den rättsstatsprincip som EU grundas på.

7.  Europaparlamentet kräver att kommissionen ska göra ett åtagande gentemot parlamentet om att uppfylla sin skyldighet till lojalt samarbete med Europeiska ombudsmannen i framtiden.

8.  Europaparlamentet anser att parlamentet – om kommissionen skulle underlåta att göra ett sådant åtagande och/eller fortsätta visa bristande samarbetsvilja gentemot ombudsmannen – kan komma att vidta sanktioner mot kommissionen. I dessa sanktioner kan bland annat ingå att placera en del av kommissionens budget för administrativa utgifter i reserven.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen.

(1)

EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.

(2)

EUT L 189, 17.7.2008, s. 25.

(3)

EGT C 244, 10.10.2002, s. 5.

(4)

EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

(5)

Artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1049/2001 har följande lydelse: ”Om enbart delar av den begärda handlingen omfattas av något av undantagen, skall övriga delar av handlingen lämnas ut.”

(6)

I artikel 5.5 i tillämpningsföreskrifterna till förordning (EG) nr 1049/2001, fogade till kommissionens beslut 2001/937/EG, föreskrivs att ”Den tredje part som upprättat handlingen skall svara inom en tidsfrist som inte får vara kortare än fem arbetsdagar, men som skall göra det möjligt för kommissionen att iaktta sina egna svarsfrister…”.


MOTIVERING

Inledning

Särskilda rapporter är Europeiska ombudsmannens sista utväg. Ombudsmannens beslut är inte rättsligt bindande, och han måste därför förlita sig på övertalning, på förmågan att övertyga genom väl motiverade argument, och stundtals på publicitet och på den allmänna opinionens makt. Att Europeiska ombudsmannen har lagt fram bara ett mycket litet antal särskilda rapporter för Europaparlamentet (17 sedan 1995) är bevis på den samarbetsvilja som präglar EU:s institutioner i en överväldigande majoritet av fallen.

En del av bakgrunden till denna samarbetsvilja utgörs emellertid av att ombudsmannen har befogenhet att utarbeta en särskild rapport till Europaparlamentet. Särskilt när ett förslag till rekommendation utfärdas bidrar ofta vetskapen om att nästa steg skulle kunna bli en särskild rapport till att övertyga den institution eller det organ som berörs att ändra sin ståndpunkt. Särskilda rapporter bör därför läggas fram endast i samband med viktiga frågor, där parlamentet skulle kunna hjälpa till att övertyga den berörda institutionen eller det berörda organet att ändra sin ståndpunkt.

Som politiskt organ är Europaparlamentet suveränt i sin behandling av ombudsmannens särskilda rapporter. Detta gäller både parlamentets förfaranden och innehållet i dess metoder och åtgärder. När parlamentet behandlar en särskild rapport tar det alltid hänsyn till att rätten att vända sig till ombudsmannen, liksom rätten att göra framställningar till Europaparlamentet, är en grundläggande medborgerlig rättighet som är fast förankrad i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som numera har rättslig giltighet enligt Lissabonfördraget.

Klagomålet

I mars 2007 ansökte en icke-statlig organisation för miljöskydd hos kommissionen om tillgång till vissa handlingar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. Handlingarna hade att göra med sammanträden mellan Europeiska kommissionen och biltillverkare, där kommissionens strategi i frågan om koldioxidutsläpp från bilar diskuterades.

I november 2007 beviljade Europeiska kommissionen tillgång till 15 av 18 skrivelser som översänts till den dåvarande kommissionsledamoten Günter Verheugen. Kommissionen nekade emellertid tillgång till tre skrivelser som översänts av den tyska biltillverkaren Porsche, med motiveringen att ett utlämnande av dessa skrivelser skulle undergräva skyddet för företagets affärsintressen. Klaganden vände sig då till Europeiska ombudsmannen. I september 2008 utförde ombudsmannens personal en undersökning av skrivelserna på plats hos kommissionen. På grundval av denna undersökning drog ombudsmannen den 27 oktober 2008 slutsatsen att kommissionen felaktigt hade nekat tillgång till dessa tre skrivelser. Han utfärdade därför ett förslag till rekommendation till kommissionen om att den borde bevilja tillgång till dessa skrivelser i sin helhet, eller överväga att lämna ut delar av dem.

Enligt artikel 3.6 i den stadga som Europaparlamentet fastställt för Europeiska ombudsmannen hade Europeiska kommissionen tre månader på sig att inge ett detaljerat yttrande över ombudsmannens förslag till rekommendation. Tidsfristen för kommissionens svar löpte därmed ut den 31 januari 2009. Kommissionen svarade inte, utan ansökte om en förlängning av denna tidsfrist den 30 januari 2009. Därefter ansökte kommissionen om ytterligare förlängningar av tidsfristen den 23 februari 2009, den 26 mars 2009, den 29 april 2009, den 29 maj 2009 och den 26 juni 2009.

Efter att ha beviljat Europeiska kommissionens samtliga ansökningar om förlängning av den ursprungliga tidsfristen skrev ombudsmannen till kommissionen den 3 juli 2009 och påtalade att det var oklart varför utarbetandet av det detaljerade yttrandet tog så lång tid att det krävdes sex förlängningar av en tidsfrist som redan från början var väl tilltagen. Kommissionen svarade den 17 juli och meddelade att den inte var i stånd att ge ett utförligt svar eftersom samråd med den tredje parten (Porsche) fortfarande pågick.

Den 30 september 2009, 10 månader efter förslaget till rekommendation, upplyste Europeiska kommissionen ombudsmannen om att den hade beslutat att bevilja tillgång till delar av skrivelserna och att den hade framställt redigerade versioner av skrivelserna i detta syfte. Kommissionen meddelade också att den hade för avsikt att informera Porsche om sitt beslut. Den 27 oktober 2009 förklarade kommissionen att beslutet om att informera Porsche hade skickats ut för översättning till tyska och skulle sändas till företaget i början av november. Den 9 november 2009 sände Europeiska ombudsmannen ännu en skrivelse till kommissionen, där han krävde att få en kopia av det meddelande som översänts till Porsche och uppmanade kommissionen att informera honom om resultatet av förfarandet för att ge tillgång till skrivelserna. Den 4 december 2009 informerade kommissionens personal ombudsmannens kontor via telefon om att meddelandet skulle skickas till Porsche inom kort.

Fram till det datum då Europeiska ombudsmannen ingav sin särskilda rapport till Europaparlamentet, den 24 februari 2010, hade han inte fått någon information vare sig om meddelandet eller om beviljandet av tillgång till skrivelserna. När den nya kommissionen hade tillträtt, och ombudsmannen ingett sin särskilda rapport, beviljade kommissionen tillgång till skrivelserna. Detta skedde emellertid mer än 15 månader efter att förslaget till rekommendation hade utfärdats, och inte inom de tre månader som föreskrivs av parlamentet i Europeiska ombudsmannens stadga och i artikel 228 i FEUF.

I sina olika meddelanden i ärendet förklarade Europeiska kommissionen att den inte kunde fullgöra sin skyldighet att svara på förslaget till rekommendation på grund av pågående samråd med Porsche om det föreslagna utlämnandet av handlingarna i fråga. Kommissionen motiverade dessa samråds långvarighet med två argument: för det första, att det fanns utsikter till att uppnå ett positivt resultat i förhandlingarna med Porsche om det föreslagna utlämnandet, och för det andra, att man behövde ge Porsche rimlig tid att vidta rättsliga åtgärder mot kommissionens beslut att lämna ut handlingarna i fråga.

När det gäller kommissionens första argument måste man komma ihåg att kommissionen enligt den ram för samråd som ges i förordning (EG) nr 1049/2001 måste fastställa en svarsfrist för den tredje part som upprättat handlingen. Kommissionen bör givetvis utöva denna befogenhet på ett sätt som gör det möjligt för den att iaktta sina egna svarsfrister. När det gäller kommissionens andra argument måste man observera att behovet av att ge Porsche tid att utöva sina rättsliga rättigheter inte kan rättfärdiga kommissionens betydande dröjsmål, först med att besvara förslaget till rekommendation och därefter med att genomföra sitt beslut att informera Porsche om sin avsikt att lämna ut handlingarna.

I samband med detta måste man komma ihåg relevant rättspraxis om principen om lojalt samarbete (artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen), enligt vilken EU:s institutioner är skyldiga att samarbeta i ärligt uppsåt i sina förbindelser med varandra. Denna skyldighet fastslås tydligt i den nya artikeln 13.2 i fördraget om Europeiska unionen.

Ytterligare information

I artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner och organ”.

Ombudsmannen har tyvärr gjort erfarenheten att kommissionen alltför ofta negligerar de svarsfrister som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001 när den behandlar begäranden från allmänheten om tillgång till handlingar. Ännu sämre är kommissionens facit i ärenden där medborgarna inkommit med klagomål till ombudsmannen om tillgången till handlingar.

Endast i 4 av de 22 ärenden av denna typ som ombudsmannen behandlade under 2009 iakttog kommissionen den ursprungliga tidsfristen, dvs. i färre än en femtedel av ärendena. I merparten av ärendena (14 av 22) överskreds fristen med mer än 30 dagar. I fler än en fjärdedel av det totala antalet ärenden (6 av 22) var dröjsmålet 80 dagar eller mer.

Den 4 maj 2010 deltog ombudsmannen i ett sammanträde i utskottet för framställningar där han förklarade den särskilda rapporten. I sitt anförande nämnde han att kommissionen i ett annat ärende om tillgång till handlingar (355/2007(TN)FOR) tre gånger skjutit upp tidsfristen för sitt detaljerade yttrande om ett förslag till rekommendation. Det rör sig om ett klagomål från en icke-statlig organisation – Europeiska miljöorganisationers sekretariat. Ombudsmannen ingav ett förslag till rekommendation i detta ärende den 29 juni 2009. Kommissionen skulle ha lagt fram sitt yttrande den 31 oktober 2009. Den 27 maj 2010 meddelade kommissionen att den behövde fram till den 31 juli 2010 på sig att inge sitt detaljerade yttrande eftersom rättsläget fortfarande var oklart.

Slutsatser

Det faktum att kommissionen verkligen beviljade tillgång till skrivelserna i ärendet 676/2008/RT efter det att ombudsmannen ingivit sin särskilda rapport bör ses som en framgång för parlamentets arbete med att övervaka kommissionens verksamhet på grundval av de undersökningar som ombudsmannens bedriver.

Europaparlamentet kan därför bara konstatera att Europeiska kommissionen, genom att dröja med sitt svar på förslaget till rekommendation i 15 månader och genom att underlåta att genomföra sitt åtagande att meddela Porsche sin avsikt att lämna ut handlingarna, åsidosatte sin skyldighet att samarbeta med Europeiska ombudsmannen lojalt och i ärligt uppsåt. Denna inställning hos kommissionen är skadlig inte bara för den interinstitutionella dialogen utan också för EU:s anseende hos allmänheten.

Under undersökningen fastställde Europeiska ombudsmannen att det var fråga om ett administrativt missförhållande och gav Europeiska kommissionen alla möjligheter att åtgärda detta. Kommissionens brist på samarbetsvilja i detta avseende riskerar att urholka medborgarnas förtroende för kommissionen och undergräva Europeiska ombudsmannens och Europaparlamentets möjligheter att övervaka kommissionen på ett ändamålsenligt och effektivt sätt. Detta strider därmed mot själva den rättsstatsprincip som Europeiska unionen grundas på.

Dessutom är det tydligt att kommissionen alltför ofta dröjer med att besvara begäranden om tillgång. Kommissionens svar till ombudsmannen är kraftigt försenade i merparten av ärendena om tillgång till handlingar, och förseningarna är i vissa fall mycket långdragna. Denna situation skapar ett systematiskt problem. Medborgarna fråntas en av de viktigaste fördelar som de kan förvänta sig genom att utnyttja sin grundläggande rättighet, dvs. ett snabbare resultat än vad som kan uppnås genom att ärendet tas till domstol.

Europaparlamentet kräver därför att Europeiska kommissionen erkänner att de betydande dröjsmålen med att svara Europeiska ombudsmannen i detta ärende utgör ett åsidosättande av dess skyldighet till lojalt samarbete enligt FEU, samt att kommissionen åtar sig att respektera sin skyldighet till lojalt samarbete med Europeiska ombudsmannen i framtiden. Skulle kommissionen underlåta att göra ett sådant åtagande och/eller fortsätta att visa bristande samarbetsvilja gentemot ombudsmannen, kan parlamentet komma att vidta sanktioner mot kommissionen. I dessa sanktioner kan bland annat ingå att placera en del av kommissionens budget för administrativa utgifter i reserven.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

25.10.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

10

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Margrete Auken, Victor Boştinaru, Pascale Gruny, Peter Jahr, Mariya Nedelcheva, Chrysoula Paliadeli, Nikolaos Salavrakos, Jarosław Leszek Wałęsa, Angelika Werthmann

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Axel Voss

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy