Förfarande : 2008/0142(COD)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0307/2010

Ingivna texter :

A7-0307/2010

Debatter :

PV 18/01/2011 - 13
CRE 18/01/2011 - 13

Omröstningar :

PV 19/01/2011 - 6.1
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0007

ANDRABEHANDLINGS-REKOMMENDATION     ***II
PDF 773kWORD 594k
4.11.2010
PE 433.081v03-00 A7-0307/2010

om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård

(11038/2010 – C7‑0266/2010 – 2008/0142(COD))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Françoise Grossetête

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION
 MOTIVERING
 ÄRENDETS GÅNG

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård

(11038/2010 – C7‑0266/2010 – 2008/0142(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (11038/2010 – C7‑0266/2010),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0414),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C6‑0257/2008),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet ”Konsekvenser av Lissabonfördragets ikraftträdande för pågående interinstitutionella beslutsförfaranden” (KOM(2009)0665),

–   med beaktande av artiklarna 294.7 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen(1),

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

–   med beaktande av artikel 66 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7‑0307/2010).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid andra behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag  1

Rådets ståndpunkt

Skäl 3a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(3a). Enligt de allmänna bestämmelserna ansvarar medlemsstaterna själva för att tillhandahålla en säker, högkvalitativ, effektiv och kvantitativt tillfredsställande hälso- och sjukvård till medborgarna på sitt territorium. Medlemsstaterna får under inga omständigheter dra ner på den egna hälso- och sjukvården för att den även finns i andra medlemsstater. Dessutom bör detta direktiv erbjuda patienterna möjlighet att själva välja var de vill få hälso- och sjukvård, och inte leda till en politik som på något sätt uppmuntrar patienter att åka till en annan medlemsstat för att få hälso- och sjukvård.

Ändringsförslag  2

Rådets ståndpunkt

Skäl 5a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(5a) Detta direktiv respekterar, och inskränker inte, medlemsstaternas frihet att bestämma vilken typ av hälso- och sjukvård de anser lämplig. Bestämmelserna i detta direktiv får inte tolkas på ett sådant sätt att de undergräver medlemsstaternas grundläggande etiska val.

(Allmän kommentar rörande samtliga ändringsförslag: Eftersom nästan alla ändringsförslag, efter nödvändiga ändringar, har samma lydelse som i Europaparlamentets första behandling (se EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 368), har hänvisningar till de relevanta skälen och bestämmelserna lagts in under ändringsförslagen).

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 6)

Ändringsförslag  3

Rådets ståndpunkt

Skäl 6

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(6) En del frågor som rör gränsöverskridande hälso- och sjukvård, särskilt ersättning för hälso- och sjukvård som tillhandahålls i en annan medlemsstat än den där vårdmottagaren är bosatt, har redan behandlats av domstolen. Eftersom hälso- och sjukvård undantas från tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden är det viktigt att behandla den frågan i en särskild unionsrättsakt för att åstadkomma en mer allmän och effektiv tillämpning av de principer som domstolen utarbetat utifrån de enskilda fallen.

(6) En del frågor som rör gränsöverskridande hälso- och sjukvård, särskilt ersättning för hälso- och sjukvård som tillhandahålls i en annan medlemsstat än den där vårdmottagaren är bosatt, har redan behandlats av domstolen. Syftet med detta direktiv är att åstadkomma en allmännare och effektiv tillämpning av de principer som domstolen utarbetat utifrån de enskilda fallen.

__________

1 EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

 

Ändringsförslag  4

Rådets ståndpunkt

Skäl 9

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(9) Detta direktiv bör tillämpas på enskilda patienter som beslutar sig för att söka hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat än försäkringsmedlemsstaten. Domstolen har bekräftat att varken hälso- och sjukvårdens särart eller det sätt på vilket den organiseras eller finansieras innebär att hälso- och sjukvård kan undantas från den grundläggande principen om fri rörlighet för tjänster. Försäkringsmedlemsstaten kan emellertid välja att begränsa ersättningen för gränsöverskridande hälso- och sjukvård av skäl som hänför sig till kvaliteten och säkerheten i fråga om den hälso- och sjukvård som tillhandahålls i de fall då detta kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset med anknytning till folkhälsan. Försäkringsmedlemsstaten kan även vidta ytterligare åtgärder av andra skäl i de fall då detta kan motiveras av sådana tvingande hänsyn till allmänintresset. Domstolen har också fastslagit att folkhälsoskyddet är ett sådant tvingande hänsyn till allmänintresset som kan motivera inskränkningar i den fria rörlighet som avses i fördragen.

(9) Detta direktiv bör tillämpas på alla former av hälso- och sjukvård. Domstolen har bekräftat att varken hälso- och sjukvårdens särart eller det sätt på vilket den organiseras eller finansieras innebär att hälso- och sjukvård kan undantas från den grundläggande principen om fri rörlighet.

Ändringsförslag  5

Rådets ståndpunkt

Skäl 10

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(10) Begreppet tvingande hänsyn till allmänintresset som omnämns i vissa bestämmelser i detta direktiv har utvecklats i domstolens rättspraxis rörande artiklarna 49 och 56 i fördraget och kan komma att vidareutvecklas. Domstolen har vid ett flertal tillfällen fastslagit att risken för att den ekonomiska balansen i det sociala trygghetssystemet allvarligt undergrävs i sig kan utgöra ett tvingande hänsyn till allmänintresset som kan motivera hinder för den fria rörligheten för tjänster. Domstolen har också konstaterat att även målet att av folkhälsoskäl upprätthålla balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla kan omfattas av ett av de undantag, av hänsyn till hälsa, som anges i artikel 52 i fördraget i den mån det bidrar till att en hög hälsoskyddsnivå uppnås. Domstolen har också fastslagit att medlemsstaterna enligt den bestämmelsen i fördraget kan inskränka friheten att tillhandahålla hälso- och sjukvård i den mån det av folkhälsoskäl är väsentligt att behålla behandlingskapacitet eller medicinsk kompetens inom det nationella territoriet.

utgår

Ändringsförslag  6

Rådets ståndpunkt

Skäl 14a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(14a) Som medlemsstaterna erkänt i rådets slutsatser av den 1–2 juni 2006 finns det ett antal principer som används inom hälso- och sjukvården i hela EU. Dessa principer är nödvändiga för att patienterna ska få förtroende för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, som i sig behövs för att uppnå patientrörlighet och en hög hälsoskyddsnivå. Trots dessa gemensamma värderingar får medlemsstaterna fatta olika beslut på etiska grunder när det gäller vissa behandlingars tillgänglighet och de särskilda villkoren för tillgång. Detta direktiv får inte påverka den etiska mångfalden.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 14)

Ändringsförslag  7

Rådets ståndpunkt

Skäl 15

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(15) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas regler om försäljning av läkemedel och medicinska hjälpmedel på Internet.

(15) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas regler om försäljning av läkemedel och medicinska hjälpmedel på Internet. Förfalskning av läkemedel och medicinska hjälpmedel är emellertid ett verkligt och allvarligt problem, särskilt i samband med gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Ändringsförslag  8

Rådets ståndpunkt

Skäl 16a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(16a) När detta direktiv införlivas och tillämpas i nationell lagstiftning bör patienter inte mot sin vilja uppmuntras att söka behandling utanför sin försäkringsmedlemsstat. Detta vore särskilt olyckligt om beslutet att uppmuntra patienter att söka hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat baserades på icke-medicinska faktorer, såsom kostnaden för behandlingen.

Motivering

W przypadku udzielania opieki zdrowotnej, bardzo ważne jest by pacjenci mieli zapewnione jak najbardziej komfortowe warunki. Dlatego pożądane jest leczenie ich blisko miejsca zamieszkania, zorganizowane w sposób dobrze im znany, by porozumiewali się z pracownikami służby zdrowia w swoim ojczystym języku. Zasadniczo, wyjazdy do innego państwa członkowskiego, by się leczyć, są czymś wyjątkowym. Pacjenci decydują się na taki krok, gdy w ich kraju odpowiednio skuteczne leczenie jest niedostępne. Celem nowego motywu (16a) jest zapewnienie, że pacjenci nie będą „wypychani” ze swego państwa członkowskiego ubezpieczenia, co może się zdarzać, wziąwszy pod uwagę, że obecnie systemy opieki zdrowotnej w Unii Europejskiej usilnie dążą do równowagi finansowej. Istnieje zagrożenie, że niektórzy pracownicy służby zdrowia, świadczeniodawcy czy płatnicy mogliby, szukając oszczędności, próbować kierować pacjentów do innych państw członkowskich, zaniedbując przy tym ich potrzeby zdrowotne. Dyrektywa, której celem jest ochrona praw pacjentów, nie może stwarzać możliwości takiego postępowania. Proponowany motyw (16a) opisuje podobny problem, którego dotyczyła poprawka nr 12, wprowadzająca motyw (13a), przyjęta przez Parlament Europejski w kwietniu 2009 r. Ponieważ Rada jest przeciwna poprawce nr 12, ponieważ odczytuje ją jako sugerującą złą wolę państw członkowskich, konieczne jest skierowanie nowej poprawki, możliwej do przyjęcia przez Radę. Problem „wypychania” pacjentów z ich państw członkowskich jest zbyt istotny, by go całkiem pominąć.

Ändringsförslag  9

Rådets ståndpunkt

Skäl 18

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(18) För att patienter ska kunna fatta ett välgrundat beslut när de söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat bör den behandlande medlemsstaten se till att patienter från andra medlemsstater på begäran ges relevant information om de säkerhets- och kvalitetsnormer som tillämpas på dess territorium samt om de vårdgivare för vilka dessa normer gäller. Dessutom bör vårdgivare på begäran ge patienter information om specifika aspekter av de hälso- och sjukvårdstjänster som de erbjuder. I den utsträckning som vårdgivare redan ger patienter som är bosatta i den behandlande medlemsstaten relevant information om dessa specifika aspekter bör detta direktiv inte innebära någon skyldighet för vårdgivare att ge patienter från andra medlemsstater mer omfattande information. Inget bör hindra den behandlande medlemsstaten att också förpliktiga andra aktörer än vårdgivarna, till exempel försäkringsgivare eller myndigheter, att ge sådan information om specifika aspekter av de hälso- och sjukvårdstjänster som erbjuds, om det vore lämpligare med hänsyn till hur medlemsstatens hälso- och sjukvårdssystem är organiserat.

(18) För att patienter ska kunna fatta ett välgrundat beslut när de söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat bör medlemsstaterna se till att patienter från andra medlemsstater på begäran ges relevant information om de säkerhets- och kvalitetsnormer som tillämpas på deras territorium, samt om hur den vård som tillhandahålls av en viss vårdgivare ser ut. Denna information bör även finnas tillgänglig i format som är anpassade för funktionshindrade. Informationen bör bland annat vara tillgänglig på distans på elektronisk väg. I den utsträckning som vårdgivare redan ger patienter som är bosatta i den behandlande medlemsstaten relevant information om dessa specifika aspekter bör detta direktiv inte innebära någon skyldighet för vårdgivare att ge patienter från andra medlemsstater mer omfattande information. Inget bör hindra den behandlande medlemsstaten att också förpliktiga andra aktörer än vårdgivarna, till exempel försäkringsgivare eller myndigheter, att ge sådan information om specifika aspekter av de hälso- och sjukvårdstjänster som erbjuds, om det vore lämpligare med hänsyn till hur medlemsstatens hälso- och sjukvårdssystem är organiserat.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 15)

Ändringsförslag  10

Rådets ståndpunkt

Skäl 19

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(19) Medlemsstaterna bör se till att alla patienter behandlas lika utifrån deras vårdbehov snarare än utifrån deras försäkringsmedlemsstat. Medlemsstaterna bör härvidlag respektera principerna om fri rörlighet för personer på den inre marknaden, icke-diskriminering bl.a. med avseende på nationalitet, behov och proportionalitet i fråga om eventuella begränsningar av den fria rörligheten. Ingenting i detta direktiv bör emellertid ålägga vårdgivarna att de ska godkänna planerad behandling för patienter från andra medlemsstater eller prioritera dem till nackdel för andra patienter, t.ex. genom att andra patienter får vänta längre tid för behandling. Genom patienttillströmning kan efterfrågan komma att överstiga den kapacitet en viss medlemsstat har för en viss behandling. I sådana undantagsfall bör medlemsstaterna fortsatt ha möjlighet att åtgärda situationen med hänsyn till hälsa i enlighet med artiklarna 52 och 62 i fördraget. Denna begränsning bör dock inte påverka tillämpningen av medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen1.

(19) Det är omöjligt att på förhand känna till om en viss vårdgivare kommer att erbjuda hälso- och sjukvård till patienter från andra medlemsstater eller från den egna medlemsstaten. För att friheten att tillhandahålla och utnyttja gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska kunna garanteras, vilket är syftet med detta direktiv, måste därför kravet på att hälso- och sjukvården ska ges enligt gemensamma principer och tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer gälla för alla typer av vård. Medlemsstaternas myndigheter måste respektera de gemensamma övergripande värderingarna allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet, som såväl EU:s institutioner som medlemsstaterna erkänner som värderingar som är gemensamma för hälso- och sjukvårdssystemen i hela EU. Medlemsstaterna bör också se till att dessa värderingar respekteras när det gäller patienter och medborgare från andra medlemsstater och att alla patienter behandlas lika utifrån deras vårdbehov snarare än utifrån deras försäkringsmedlemsstat. Medlemsstaterna bör härvidlag respektera principerna om fri rörlighet för personer på den inre marknaden, icke-diskriminering bl.a. med avseende på nationalitet, behov och proportionalitet i fråga om eventuella begränsningar av den fria rörligheten. Ingenting i detta direktiv bör emellertid ålägga vårdgivarna att de ska godkänna planerad behandling för patienter från andra medlemsstater eller prioritera dem till nackdel för andra patienter med liknande vårdbehov, t.ex. genom att andra patienter får vänta längre tid för behandling.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 15)

Ändringsförslag  11

Rådets ståndpunkt

Skäl 19a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(19a) Eventuella åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att se till att hälso- och sjukvården uppfyller tydliga kvalitets- och säkerhetsnormer bör i alla händelser inte utgöra nya hinder för den fria rörligheten för patienter och varor, såsom läkemedel och medicinska hjälpmedel.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 19)

Ändringsförslag  12

Rådets ståndpunkt

Skäl 20

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(20) Det bör göras systematiska och kontinuerliga ansträngningar för att garantera att kvalitets‑ och säkerhetsnormerna förbättras i linje med rådets slutsatser och med beaktande av framsteg inom den internationella medicinska vetenskapen och beprövad medicinsk erfarenhet.

(20) Det bör göras systematiska och kontinuerliga ansträngningar för att garantera att kvalitets‑ och säkerhetsnormerna förbättras i linje med rådets slutsatser och med beaktande av framsteg inom den internationella medicinska vetenskapen, beprövad medicinsk erfarenhet samt ny teknik inom vården.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 20)

Ändringsförslag  13

Rådets ståndpunkt

Skäl 21

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(21) Det är väsentligt att säkerställa tydliga gemensamma skyldigheter i fråga om tillhandahållandet av mekanismer för att hantera fall med skador i vården, för att förhindra att bristande tilltro till dessa mekanismer utgör ett hinder för att söka gränsöverskridande hälso- och sjukvård. System för hantering av skador i den behandlande medlemsstaten bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att låta de inhemska systemen omfatta patienter från det egna landet som söker hälso- och sjukvård utomlands i de fall detta är lämpligare för patienten.

(21) Det är väsentligt att säkerställa tydliga gemensamma skyldigheter i fråga om tillhandahållandet av mekanismer för att hantera fall med skador i vården, inklusive tillhandahållandet av eftervård, för att förhindra att bristande tilltro till dessa mekanismer utgör ett hinder för att söka gränsöverskridande hälso- och sjukvård. System för hantering av skador i den behandlande medlemsstaten bör inte påverka medlemsstaternas möjlighet att låta de inhemska systemen omfatta patienter från det egna landet som söker hälso- och sjukvård utomlands i de fall detta är lämpligare för patienten.

Ändringsförslag  14

Rådets ståndpunkt

Skäl 23

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(23) Rätten till skydd av personuppgifter är en grundläggande rättighet som erkänns i artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För att uppnå kontinuitet i den gränsöverskridande hälso- och sjukvården måste personuppgifter som gäller patientens hälsa överföras. Sådana personuppgifter bör kunna överföras fritt mellan medlemsstaterna, men samtidigt måste de enskildas grundläggande rättigheter skyddas. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter har enskilda rätt att få tillgång till sina egna personuppgifter om hälsa, t.ex. uppgifter i deras patientjournal som innehåller uppgifter om exempelvis diagnos, undersökningsresultat, bedömningar av behandlande läkare och eventuella utförda behandlingar eller ingrepp. De bestämmelserna bör även tillämpas på sådan gränsöverskridande hälso- och sjukvård som omfattas av detta direktiv.

(23) Rätten till skydd av personuppgifter är en grundläggande rättighet som erkänns i artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. För att uppnå kontinuitet i den gränsöverskridande hälso- och sjukvården måste personuppgifter som gäller patientens hälsa överföras. Sådana personuppgifter bör kunna överföras mellan medlemsstaterna, men samtidigt måste de enskildas grundläggande rättigheter skyddas. Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter har enskilda rätt att få tillgång till sina egna personuppgifter om hälsa, t.ex. uppgifter i deras patientjournal som innehåller uppgifter om exempelvis diagnos, undersökningsresultat, bedömningar av behandlande läkare och eventuella utförda behandlingar eller ingrepp. De bestämmelserna bör även tillämpas på sådan gränsöverskridande hälso- och sjukvård som omfattas av detta direktiv.

Ändringsförslag  15

Rådets ståndpunkt

Skäl 27

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(27) Det är lämpligt att kräva att även patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat under andra omständigheter än de som avses för samordningen av de sociala trygghetssystemen enligt förordning (EG) nr 883/2004 bör kunna utnyttja principen om fri rörlighet för tjänster i enlighet med fördraget och detta direktiv. Patienter bör garanteras ersättning för kostnaden för denna hälso- och sjukvård på minst den nivå som de skulle ha fått om samma vård hade getts i försäkringsmedlemsstaten. Detta bör vara helt förenligt med medlemsstaternas ansvar att bestämma omfattningen av sjukförsäkringen för sina medborgare och förhindra alla betydande konsekvenser för finansieringen av den nationella hälso- och sjukvården.

(27) Det är lämpligt att kräva att även patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat under andra omständigheter än de som avses för samordningen av de sociala trygghetssystemen enligt förordning (EG) nr 883/2004 bör kunna utnyttja principen om fri rörlighet för patienter och varor, såsom läkemedel och medicinska hjälpmedel, i enlighet med fördraget och detta direktiv. Patienter bör garanteras ersättning för kostnaden för hälso- och sjukvård samt för varor som erhållits i samband med vård i en annan medlemsstat än försäkringsmedlemsstaten på minst den nivå som de skulle ha fått för samma eller lika effektiv behandling om denna hade getts, eller varorna köpts, i försäkringsmedlemsstaten. Detta bör vara helt förenligt med medlemsstaternas ansvar att bestämma omfattningen av sjukförsäkringen för sina medborgare och förhindra alla betydande konsekvenser för finansieringen av den nationella hälso- och sjukvården. Medlemsstaterna kan likväl i sin nationella lagstiftning föreskriva att kostnaderna för behandling ska ersättas enligt de taxor som gäller i den behandlande medlemsstaten om detta är mer fördelaktigt för patienten. Detta kan särskilt gälla vård via de europeiska referensnätverken.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 27.)

Ändringsförslag  16

Rådets ståndpunkt

Skäl 29

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(29) Patienter bör inte fråntas de mer fördelaktiga rättigheter som unionsförordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen ger i de fall då villkoren är uppfyllda. Därför bör alla eventuella patienter som begär tillstånd för behandling som är lämplig för deras sjukdom i en annan medlemsstat alltid beviljas ett sådant tillstånd på de villkor som anges i unionens förordningar om behandlingen i fråga är en av de förmåner som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är bosatt och om patienten inte kan få sådan behandling inom den tid som är medicinskt försvarbar, med hänsyn till patientens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp. Om patienten emellertid i stället uttryckligen begär att få söka hälso- och sjukvård i enlighet med detta direktiv bör de förmåner som gäller för kostnadsersättning begränsas till dem som är tillämpliga enligt detta direktiv.

(29) Patienter bör inte fråntas de mer fördelaktiga rättigheter som unionsförordningarna om samordning av de sociala trygghetssystemen ger i de fall då villkoren är uppfyllda. Därför bör alla eventuella patienter som begär tillstånd för behandling som är lämplig för deras sjukdom i en annan medlemsstat alltid beviljas ett sådant tillstånd på de villkor som anges i unionens förordningar om behandlingen i fråga är en av de förmåner som föreskrivs i lagstiftningen i den medlemsstat där patienten är bosatt och om patienten inte kan få sådan behandling inom den tid som är medicinskt försvarbar, med hänsyn till patientens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.

Ändringsförslag  17

Rådets ståndpunkt

Skäl 29a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(29a) Patienterna kan välja vilket av systemen de föredrar, men om tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004 är mer fördelaktig för dem bör de inte fråntas de rättigheter som förordningen ger.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 29)

Ändringsförslag  18

Rådets ståndpunkt

Skäl 30

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(30) Patienter bör i alla händelser inte få någon ekonomisk fördel av att hälso- och sjukvården tillhandahålls i en annan medlemsstat och därför bör endast de faktiska kostnaderna för erhållen hälso- och sjukvård ersättas.

(30) Patienter bör i alla händelser inte få någon ekonomisk fördel av att hälso- och sjukvården tillhandahålls eller att varorna köps i en annan medlemsstat. Därför bör endast de faktiska kostnaderna ersättas. Medlemsstaterna kan besluta att täcka andra anknutna kostnader, såsom terapeutisk behandling, under förutsättning att de totala kostnaderna inte överstiger det belopp som ska utbetalas i försäkringsmedlemsstaten.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 30)

Ändringsförslag  19

Rådets ståndpunkt

Skäl 31

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(31) Detta direktiv är inte avsett att skapa någon rätt till ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård som tillhandahållits i en annan medlemsstat om sådan vård inte är en av de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den försäkrade personens försäkringsmedlemsstat. Detta direktiv bör inte heller hindra medlemsstaterna från att utöka sina system med vårdförmåner till att omfatta hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat. Detta direktiv bör erkänna att det står medlemsstaterna fritt att organisera sin hälso- och sjukvård och sina sociala trygghetssystem på så sätt att rätten till behandling fastställs på regional eller lokal nivå.

(31) Detta direktiv är inte avsett att skapa någon rätt till ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård som tillhandahållits i en annan medlemsstat om sådan vård inte är en av de förmåner som omfattas av lagstiftningen i den försäkrade personens försäkringsmedlemsstat, utom i samband med sällsynta sjukdomar. Detta direktiv bör inte heller hindra medlemsstaterna från att utöka sina system med vårdförmåner till att omfatta hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat. Detta direktiv bör erkänna att det står medlemsstaterna fritt att organisera sin hälso- och sjukvård och sina sociala trygghetssystem på så sätt att rätten till behandling fastställs på regional eller lokal nivå.

Ändringsförslag  20

Rådets ståndpunkt

Skäl 31a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(31a) Om det finns flera metoder för att behandla en viss sjukdom eller skada, bör patienten ha rätt till ersättning för alla behandlingsmetoder som är tillräckligt prövade och testade av internationell medicinsk vetenskap, även om de inte finns tillgängliga i patientens försäkringsmedlemsstat.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 32)

Ändringsförslag  21

Rådets ståndpunkt

Skäl 32

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(32) Detta direktiv bör varken föreskriva överföring av socialförsäkringsrättigheter mellan medlemsstaterna eller någon annan samordning av de sociala trygghetssystemen. Det enda syftet med bestämmelserna om förhandstillstånd och ersättning av kostnader för hälso- och sjukvård som tillhandahålls i en annan medlemsstat bör vara att möjliggöra friheten att tillhandahålla hälso- och sjukvård för patienter och att undanröja omotiverade hinder för den grundläggande friheten i försäkringsmedlemsstaten. Följaktligen bör detta direktiv helt och hållet respektera skillnaderna mellan de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och medlemsstaternas ansvar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård.

(32) Detta direktiv bör varken föreskriva överföring av socialförsäkringsrättigheter mellan medlemsstaterna eller någon annan samordning av de sociala trygghetssystemen. Det enda syftet med bestämmelserna om förhandstillstånd och ersättning av kostnader för hälso- och sjukvård som tillhandahålls i en annan medlemsstat bör vara att möjliggöra friheten att tillhandahålla hälso- och sjukvård för patienter och att undanröja omotiverade hinder för den grundläggande friheten i försäkringsmedlemsstaten. Följaktligen bör detta direktiv helt och hållet respektera skillnaderna mellan de nationella hälso- och sjukvårdssystemen och medlemsstaternas ansvar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård.

 

Direktivet bör också respektera olika förvaltningssystem och de olika strategier som medlemsstaterna har valt för att integrera tillhandahållandet av offentliga och privata hälso- och sjukvårdstjänster.

Motivering

Det är viktigt att betona hänvisningarna till respekten för medlemsstaternas betydelsefulla roll inom hälso- och sjukvårdsområdet och att beakta artikel 168.7 i EUF-fördraget som säger att ”när unionen vidtar åtgärder ska den respektera medlemsstaternas ansvar för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik samt för att organisera och ge hälso- och sjukvård. Medlemsstaternas ansvarsområden inbegriper hälso- och sjukvårdsförvaltning och fördelning av de resurser som tilldelas denna”.

Ändringsförslag  22

Rådets ståndpunkt

Skäl 34

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(34) Medlemsstaterna kan behålla allmänna villkor och kriterier för rätten till samt rättsliga och administrativa formaliteter för hälso- och sjukvård och ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård, exempelvis kravet att man först ska vända sig till en allmänläkare innan man går till en specialist eller får sjukhusvård, vilket också gäller patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat, förutsatt att sådana villkor är nödvändiga, står i proportion till syftet och varken är godtyckliga eller diskriminerande. Detta kan inbegripa en bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal eller personal inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen som tillhandahåller tjänster för det lagstadgade systemet för social trygghet, eller det nationella systemet för hälso- och sjukvård i försäkringsmedlemsstaten, t.ex. allmänläkaren eller primärvårdsläkaren som patienten är registrerad hos, om detta är nödvändigt för att avgöra huruvida den enskilda patienten har rätt till hälso- och sjukvård. Det är därför lämpligt att kräva att dessa allmänna villkor, kriterier och formaliteter dels bör tillämpas på ett objektivt, öppet och icke-diskriminerande sätt och göras kända på förhand, varvid de i första hand bör grundas på medicinska skäl, dels inte bör innebära en ytterligare börda för patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat jämfört med patienter som behandlas i deras försäkringsmedlemsstat, samt att besluten bör fattas så snabbt som möjligt. Detta bör inte påverka medlemsstaternas rättigheter att fastställa kriterier eller villkor för förhandstillstånd om patienterna söker hälso- och sjukvård i sin försäkringsmedlemsstat. Eftersom villkor, kriterier och formaliteter för rätt till hälso- och sjukvård, till exempel att fastställa kostnadseffektiviteten för en viss behandling, är en fråga för försäkringsmedlemsstaten, kan inte sådana villkor, kriterier och formaliteter även krävas i den behandlande medlemsstaten eftersom detta skulle utgöra ett hinder för den fria rörligheten för varor, personer och tjänster. Den behandlande medlemsstaten kan emellertid kräva att villkor, kriterier och formaliteter rörande kliniska förhållanden uppfylls, exempelvis bedömning av riskerna för patientens säkerhet när särskilda förfaranden används på en viss patient. Dessa villkor, kriterier och formaliteter får dessutom inbegripa ett förfarande som säkerställer att en person som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat förstår att denna vård kommer att omfattas av den behandlande medlemsstatens lagar och regler, inklusive kvalitets- och säkerhetsnormer och andra normer som krävs i den medlemsstaten, och att den personen har fått allt tekniskt, professionellt och medicinskt stöd som krävs för att göra ett välgrundat val av vårdgivare, så länge detta förfarande inte är diskriminerande eller hindrar den fria rörligheten för varor, personer eller tjänster.

(34) Medlemsstaterna kan behålla allmänna villkor och kriterier för rätten till samt rättsliga och administrativa formaliteter för hälso- och sjukvård och ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård, exempelvis kravet att man först ska vända sig till en allmänläkare innan man går till en specialist eller får sjukhusvård, vilket också gäller patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat, förutsatt att sådana villkor är nödvändiga, står i proportion till syftet och varken är godtyckliga eller diskriminerande. Detta kan inbegripa en bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal eller personal inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen som tillhandahåller tjänster för det lagstadgade systemet för social trygghet, eller det nationella systemet för hälso- och sjukvård i försäkringsmedlemsstaten, t.ex. allmänläkaren eller primärvårdsläkaren som patienten är registrerad hos, om detta är nödvändigt för att avgöra huruvida den enskilda patienten har rätt till hälso- och sjukvård. Det är därför lämpligt att kräva att dessa allmänna villkor, kriterier och formaliteter dels bör tillämpas på ett objektivt, öppet och icke-diskriminerande sätt och göras kända på förhand, varvid de i första hand bör grundas på medicinska skäl, dels inte bör innebära en ytterligare börda för patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat jämfört med patienter som behandlas i deras försäkringsmedlemsstat, samt att besluten bör fattas så snabbt som möjligt. Detta bör inte påverka medlemsstaternas rättigheter att fastställa kriterier eller villkor för förhandstillstånd om patienterna söker hälso- och sjukvård i sin försäkringsmedlemsstat.

Ändringsförslag  23

Rådets ståndpunkt

Skäl 36

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(36) Enligt domstolens fasta rättspraxis kan medlemsstaterna kräva förhandstillstånd för ersättning från det nationella systemet för sjukhusvård i en annan medlemsstat. Domstolen har bedömt att detta krav är både nödvändigt och rimligt, eftersom det måste gå att planera antalet sjukhus, deras geografiska spridning, hur de organiseras och vilka resurser de ska ha samt vilken typ av vårdtjänster de har möjlighet att erbjuda, för att kunna tillgodose olika behov. Domstolen har ansett att sådan planering syftar till att säkerställa att det finns tillräcklig och kontinuerlig tillgång till ett väl avvägt utbud av sjukhusvård av hög kvalitet i den berörda medlemsstaten. Dessutom bidrar den till strävan att säkerställa kostnadskontroll och att i möjligaste mån förhindra slöseri med ekonomiska, tekniska och mänskliga resurser. Enligt domstolen skulle ett sådant slöseri leda till stor skada, eftersom det är allmänt erkänt att sjukhusvårdssektorn genererar omfattande kostnader och måste tillgodose ökande behov, medan de ekonomiska resurser som avsatts för hälso- och sjukvård inte är obegränsade oavsett vilket finansieringssätt som används.

(36) Tillämpningen av principerna om fri rörlighet på utnyttjande av vård i en annan medlemsstat inom ramarna för vad som ingår i det lagstadgade socialförsäkringssystemet i patientens försäkringsmedlemsstat kommer enligt tillgängliga belägg inte att urholka medlemsstaternas hälso- och sjukvård eller socialförsäkringssystemens ekonomiska hållbarhet. Domstolen har emellertid erkänt att det inte kan uteslutas att den möjliga risken för att allvarligt undergräva den ekonomiska balansen i de sociala trygghetssystemen eller målet att upprätthålla en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla kan utgöra tvingande hänsyn till allmänintresset, vilket skulle kunna motivera ett hinder för rätten att fritt tillhandahålla tjänster. Domstolen har också erkänt att det är nödvändigt att kunna planera i fråga om antalet sjukhus, deras geografiska spridning, hur de organiseras och vilka resurser de ska ha samt rentav vilken typ av vårdtjänster de ska erbjuda. Genom detta direktiv bör det införas ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för sjukhusvård i en annan medlemsstat som uppfyller följande villkor: Om vården hade getts i den egna medlemsstaten, skulle den ha ersatts av dess socialförsäkringssystem. Utflödet av patienter till följd av genomförandet av direktivet skulle innebära eller sannolikt innebära ett allvarligt hot mot den ekonomiska balansen i landets socialförsäkringssystem och/eller detta utflöde av patienter skulle innebära eller sannolikt innebära ett allvarligt hot mot planering och rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, eller att medlemsstaterna inte kan garantera en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller behålla sin vårdkapacitet eller medicinska kompetens. Eftersom en bedömning av de exakta konsekvenserna av ett förväntat utflöde av patienter förutsätter komplicerade antaganden och beräkningar medger direktivet ett system med förhandstillstånd om det finns tillräckliga orsaker att anta att socialförsäkringssystemet allvarligt försvagas. Detta bör även omfatta fall av redan befintliga system för förhandstillstånd som är förenliga med villkoren i artikel 8.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 38)

Ändringsförslag  24

Rådets ståndpunkt

Skäl 36a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(36a) Sällsynta sjukdomar är sådana som förekommer hos högst fem av 10 000 personer, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 141/2000 av den 16 december 1999 om särläkemedel*, och de är alla allvarliga och kroniska och ofta livshotande. Patienter med sällsynta sjukdomar har svårt att få en diagnos och behandling som kan förbättra deras livskvalitet och öka den förväntade livslängden.

 

_______

*EGT L 18, 22.1.2000, s. 1.

Ändringsförslag  25

Rådets ståndpunkt

Skäl 38

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(38) Eftersom medlemsstaterna är ansvariga för att fastställa regler för förvaltning, krav, kvalitets- och säkerhetsnormer samt organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård, och behovet av planering skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, bör det vara upp till medlemsstaterna att avgöra om det finns behov av att införa ett system med förhandstillstånd, och i så fall, att fastställa för vilken hälso- och sjukvård förhandstillstånd krävs inom ramen för deras system, i enlighet med de kriterier som definieras genom detta direktiv och med hänsyn till domstolens rättspraxis. Informationen rörande denna hälso- och sjukvård bör göras tillgänglig.

(38) Eftersom medlemsstaterna är ansvariga för att fastställa regler för förvaltning, krav, kvalitets- och säkerhetsnormer samt organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård, och behovet av planering skiljer sig åt mellan medlemsstaterna, bör det vara upp till medlemsstaterna att avgöra om det finns behov av att införa ett system med förhandstillstånd, och i så fall, att fastställa för vilken hälso- och sjukvård förhandstillstånd krävs inom ramen för deras system, i enlighet med de kriterier som definieras genom detta direktiv och med hänsyn till domstolens rättspraxis. Informationen rörande denna hälso- och sjukvård bör göras tillgänglig i förväg.

Ändringsförslag  26

Rådets ståndpunkt

Skäl 39

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(39) Kriterierna för beviljande av förhandstillstånd bör motiveras med tvingande hänsyn till allmänintresset, vilket skulle kunna berättiga hinder för den fria rörligheten för hälso- och sjukvård. Domstolen har identifierat flera tänkbara hänsyn: risken för att allvarligt undergräva den ekonomiska balansen i ett socialt trygghetssystem, målet att av folkhälsoskäl erbjuda balanserad hälso- och sjukvård som är tillgänglig för alla, och målet att upprätthålla vårdkapacitet och medicinsk kompetens i medlemsstaten, vilket är nödvändigt för folkhälsan och till och med för befolkningens överlevnad. Det är också viktigt att beakta den allmänna principen om att säkerställa patientens säkerhet inom en sektor som är välkänd för informationsassymmetri vid hanteringen av ett system med förhandstillstånd. Ett beslut att neka förhandstillstånd kan emellertid inte enbart grunda sig på det förhållandet att det föreligger väntelistor, vars syfte är att planlägga och administrera sjukhusvård mot bakgrund av allmänna kliniska prioriteringar som fastställts i förhand, utan det är även nödvändigt att i det enskilda fallet göra en objektiv medicinsk bedömning av patientens hälsotillstånd, sjukdomshistoria, sjukdomens sannolika förlopp, smärta och/eller typ av handikapp vid den tidpunkt då patienten lämnar in eller förnyar en tillståndsansökan.

(39) Domstolen har identifierat flera tänkbara hänsyn: risken för att allvarligt undergräva den ekonomiska balansen i ett socialt trygghetssystem, målet att av folkhälsoskäl erbjuda balanserad hälso- och sjukvård som är tillgänglig för alla, och målet att upprätthålla vårdkapacitet och medicinsk kompetens i medlemsstaten, vilket är nödvändigt för folkhälsan och till och med för befolkningens överlevnad. Det är också viktigt att beakta den allmänna principen om att säkerställa patientens säkerhet inom en sektor som är välkänd för informationsassymmetri vid hanteringen av ett system med förhandstillstånd. Ett beslut att neka förhandstillstånd kan emellertid inte grunda sig på det förhållandet att det föreligger väntelistor, vars syfte är att planlägga och administrera sjukhusvård mot bakgrund av allmänna kliniska prioriteringar som fastställts i förhand. Förhandstillstånd får nekas endast om patienten inte har rätt till behandlingen i fråga eller på grundval av en klinisk utvärdering eller om allmänheten utsätts för en allvarlig säkerhetsrisk. Beslutet bör baseras på en objektiv bedömning av patientens hälsotillstånd, sjukdomshistoria, sjukdomens sannolika förlopp, smärta och/eller typ av handikapp vid den tidpunkt då patienten lämnar in eller förnyar en tillståndsansökan. Om förhandstillstånd nekas bör det finnas möjlighet att överklaga.

Ändringsförslag  27

Rådets ståndpunkt

Skäl 41

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(41) Om en medlemsstat beslutar att införa ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för sjukhus- eller specialistvård i en annan medlemsstat i enlighet med detta direktiv, bör kostnaderna för sådan vård i en annan medlemsstat också ersättas av försäkringsmedlemsstaten, upp till den nivå som skulle ha betalats om samma hälso- och sjukvård hade getts i försäkringsmedlemsstaten, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna hälso- och sjukvården. Om villkoren i förordning (EEG) nr 1408/71 eller förordning (EG) nr 883/2004 uppfylls, bör dock förhandstillstånd beviljas och förmåner utges i enlighet med de förordningarna, såvida inte patienten begär något annat. Detta bör särskilt gälla om tillståndet beviljas efter en administrativ eller rättslig prövning av ansökan och om personen i fråga har fått behandlingen i en annan medlemsstat. I så fall bör artiklarna 7 och 8 i detta direktiv inte tillämpas. Detta är i linje med domstolens rättspraxis där det fastställts att patienter som fått avslag på ansökan om förhandstillstånd, som senare förklarats vara ogrundat, har rätt till att få hela kostnaden för behandlingen i en annan medlemsstat ersatt, i enlighet med bestämmelserna i den behandlande medlemsstaten.

(41) Om en medlemsstat beslutar att införa ett system med förhandstillstånd för ersättning av kostnader för sjukhus- eller specialistvård i en annan medlemsstat i enlighet med detta direktiv, bör kostnaderna för sådan vård i en annan medlemsstat också ersättas av försäkringsmedlemsstaten, upp till den nivå som skulle ha betalats om samma eller för patienten lika effektiv behandling hade getts i försäkringsmedlemsstaten, utan att överskrida de faktiska kostnaderna för den mottagna hälso- och sjukvården. Om villkoren i förordning (EG) nr 883/2004 uppfylls, bör dock förhandstillstånd beviljas och förmåner utges i enlighet med den förordningen. Detta bör särskilt gälla om tillståndet beviljas efter en administrativ eller rättslig prövning av ansökan och om personen i fråga har fått behandlingen i en annan medlemsstat. I så fall bör artiklarna 7 och 8 i detta direktiv inte tillämpas. Detta är i linje med domstolens rättspraxis där det fastställts att patienter som fått avslag på ansökan om förhandstillstånd, som senare förklarats vara ogrundat, har rätt till att få hela kostnaden för behandlingen i en annan medlemsstat ersatt, i enlighet med bestämmelserna i den behandlande medlemsstaten.

Ändringsförslag  28

Rådets ståndpunkt

Skäl 42

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(42) Medlemsstaternas förfaranden för gränsöverskridande hälso- och sjukvård bör ge patienterna garantier om objektivitet, icke-diskriminering och öppenhet, för att säkerställa att de nationella myndigheternas beslut fattas i rimlig tid och med vederbörlig hänsyn till såväl dessa allmänna principer som de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall. Detta bör också gälla den faktiska ersättningen av kostnader för hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat efter det att patienten har fått behandling.

(42) Medlemsstaternas förfaranden för gränsöverskridande hälso- och sjukvård bör ge patienterna garantier om objektivitet, icke-diskriminering och öppenhet, för att säkerställa att de nationella myndigheternas beslut fattas i rimlig tid och med vederbörlig hänsyn till såväl dessa allmänna principer som de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall. Detta bör också gälla den faktiska ersättningen av kostnader för hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat efter det att patienten har fått behandling. Patienterna bör i regel få ett beslut angående gränsöverskridande vård inom femton kalenderdagar. Denna period bör dock vara kortare om det gäller brådskande vård.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 42)

Ändringsförslag  29

Rådets ståndpunkt

Skäl 43

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(43) Patienterna måste få lämplig information om alla väsentliga aspekter av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, så att de kan utnyttja sin rätt när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård i praktiken. När det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård är en mekanism för att tillhandahålla sådan information att upprätta nationella kontaktpunkter i varje medlemsstat. Den information som är obligatorisk att lämna till patienterna bör särskilt anges, men de nationella kontaktpunkterna kan på frivillig basis lämna ytterligare information och även med kommissionens stöd. De nationella kontaktpunkterna bör informera patienterna på något av de officiella språken i den medlemsstat där kontaktpunkten är belägen. Informationen kan också, men måste inte, ges på andra språk.

(43) Patienterna måste få lämplig information om alla väsentliga aspekter av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, så att de kan utnyttja sin rätt när det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård i praktiken. När det gäller gränsöverskridande hälso- och sjukvård är en mekanism för att tillhandahålla sådan information att upprätta nationella kontaktpunkter i varje medlemsstat. Den information som är obligatorisk att lämna till patienterna bör särskilt anges, men de nationella kontaktpunkterna kan på frivillig basis lämna ytterligare information och även med kommissionens stöd. De nationella kontaktpunkterna bör informera patienterna på något av de officiella språken i den medlemsstat där kontaktpunkten är belägen. Informationen kan också ges på andra språk. All denna information bör bland annat vara tillgänglig på distans på elektronisk väg. Eftersom frågor som gäller gränsöverskridande vård också kommer att kräva samordning mellan myndigheterna i de olika medlemsstaterna bör dessa kontaktpunkter också ingå i ett nätverk där sådana frågor kan behandlas mest effektivt. Dessa kontaktpunkter bör samarbeta med varandra och hjälpa patienterna att fatta välgrundade beslut om gränsöverskridande vård. De bör också informera om vilka möjligheter som finns för att hantera problem i samband med gränsöverskridande vård, särskilt mekanismer för att lösa gränsöverskridande tvister utanför domstol. När medlemsstaterna organiserar tillhandahållandet av information om gränsöverskridande hälso- och sjukvård bör de ta hänsyn till behovet av att ge denna information i lättillgängliga format samt till hur utsatta patienter, funktionshindrade och personer med komplicerade behov kan ges ytterligare stöd.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 43)

Ändringsförslag  30

Rådets ståndpunkt

Skäl 43a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(43a) Det är ytterst viktigt att patienten i förväg vet vilka bestämmelser som gäller. Bestämmelserna bör vara lika tydliga för gränsöverskridande telemedicin. I sådana fall tillämpas vårdbestämmelserna i den behandlande medlemsstatens lagstiftning i enlighet med de allmänna bestämmelserna i detta direktiv, eftersom medlemsstaterna enligt artikel 168.1 i fördraget ansvarar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård. Det gör det enklare för patienten att fatta välgrundade beslut, och missuppfattningar och missförstånd kan undvikas. Det skapar även stort förtroende mellan patient och vårdgivare.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 44)

Ändringsförslag  31

Rådets ståndpunkt

Skäl 44

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(44) Medlemsstaterna bör besluta om hur de nationella kontaktpunkterna ska utformas och om antalet. Dessa nationella kontaktpunkter kan också inlemmas i eller bygga vidare på verksamheten vid befintliga informationscentrum, förutsatt att man tydligt anger att de också fungerar som nationell kontaktpunkt för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. De nationella kontaktpunkterna bör ha lämpliga resurser för att kunna informera om de viktigaste aspekterna av gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Kommissionen bör samarbeta med medlemsstaterna i fråga om de nationella kontaktpunkterna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, bl.a. genom att göra relevant information tillgänglig på unionsnivå. Även om det finns nationella kontaktpunkter kan medlemsstaterna inrätta andra därmed förbundna kontaktpunkter på regional eller lokal nivå, för att avspegla hur deras specifika hälso- och sjukvårdssystem är organiserat.

(44) Medlemsstaterna bör besluta om hur de nationella kontaktpunkterna ska utformas och om antalet. Dessa nationella kontaktpunkter kan också inlemmas i eller bygga vidare på verksamheten vid befintliga informationscentrum, förutsatt att man tydligt anger att de också fungerar som nationell kontaktpunkt för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. De nationella kontaktpunkterna bör utses på ett oberoende, effektivt och öppet sätt. Oberoende patientorganisationer, sjukkassor och vårdgivare bör medverka i de nationella kontaktpunkterna. De nationella kontaktpunkterna bör ha lämpliga resurser för att kunna informera om de viktigaste aspekterna av gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Kommissionen bör samarbeta med medlemsstaterna i fråga om de nationella kontaktpunkterna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, bl.a. genom att göra relevant information tillgänglig på unionsnivå. Även om det finns nationella kontaktpunkter kan medlemsstaterna inrätta andra därmed förbundna kontaktpunkter på regional eller lokal nivå, för att avspegla hur deras specifika hälso- och sjukvårdssystem är organiserat.

Ändringsförslag  32

Rådets ståndpunkt

Skäl 48

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(48) Kommissionen bör bistå medlemsstaterna i det fortsatta utvecklandet av europeiska referensnätverk mellan vårdgivare och kompetenscentrum i medlemsstaterna. Europeiska referensnätverk kan förbättra tillgången till diagnoser och tillhandahållandet av högkvalitativ hälso- och sjukvård till alla patienter med sjukdomar som kräver en särskild koncentration av resurser eller expertis, och de kan också fungera som kontaktpunkter för läkarutbildning och forskning, spridning av information och utvärdering. Detta direktiv bör därför ge medlemsstaterna incitament för att underlätta det fortsatta utvecklandet av europeiska referensnätverk. De europeiska referensnätverken grundas på frivilligt deltagande av medlemmarna, men kommissionen bör utveckla kriterier och villkor som det bör krävas att nätverken uppfyller för att de ska få stöd från kommissionen.

(48) Kommissionen bör bistå medlemsstaterna i det fortsatta utvecklandet av europeiska referensnätverk mellan vårdgivare och kompetenscentrum i medlemsstaterna. Europeiska referensnätverk kan förbättra tillgången till diagnoser och tillhandahållandet av högkvalitativ hälso- och sjukvård till alla patienter med sjukdomar som kräver en särskild koncentration av resurser eller expertis, och de kan också fungera som kontaktpunkter för läkarutbildning och forskning, spridning av information och utvärdering, särskilt i fråga om sällsynta sjukdomar. Detta direktiv bör därför ge medlemsstaterna incitament för att förstärka det fortsatta utvecklandet av europeiska referensnätverk.

Ändringsförslag  33

Rådets ståndpunkt

Skäl 49

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(49) Den tekniska utvecklingen av gränsöverskridande hälso- och sjukvård med hjälp av IKT kan skapa oklarhet när det gäller medlemsstaternas tillsynsansvar och därmed hindra den fria rörligheten för hälso- och sjukvårdstjänster, och eventuellt medföra ytterligare hälsorisker. Inom unionen används vitt skilda och inkompatibla format och standarder för IKT-baserad hälso- och sjukvård, vilket både skapar hinder för denna typ av vårdtjänst och kan innebära hälsorisker. Medlemsstaterna måste därför sträva efter kompatibilitet mellan IKT-system. Införande av IKT-system omfattas emellertid helt och hållet av nationell behörighet. Detta direktiv bör därför erkänna vikten av kompatibilitet och respekterar en uppdelning av befogenheterna genom att fastställa att kommissionen och medlemsstaterna arbetar tillsammans för att utveckla åtgärder som inte är rättslig bindande, men som tillhandahåller ytterligare verktyg som medlemsstaterna kan använda för att underlätta större kompatibilitet.

(49) Den tekniska utvecklingen av gränsöverskridande hälso- och sjukvård med hjälp av IKT kan skapa oklarhet när det gäller medlemsstaternas tillsynsansvar och därmed hindra den fria rörligheten för hälso- och sjukvårdstjänster, och eventuellt medföra ytterligare hälsorisker. Inom unionen används vitt skilda och inkompatibla format och standarder för IKT-baserad hälso- och sjukvård, vilket både skapar hinder för denna typ av vårdtjänst och kan innebära hälsorisker. Det är därför nödvändigt att vidta särskilda åtgärder för att uppnå driftskompatibilitet mellan IKT-systemen på hälso- och sjukvårdsområdet och för att främja patienternas tillgång till e‑hälsotillämpningar, närhelst medlemsstaterna beslutar att införa sådana system. Dessa åtgärder bör särskilt fastställa de standarder och den terminologi som krävs för att IKTsystemen i fråga ska bli kompatibla, så att en säker, högkvalitativ, lättillgänglig och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård kan säkerställas.

Ändringsförslag  34

Rådets ståndpunkt

Skäl 49a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(49a) Kompatibilitet mellan elektronisk hälso- och sjukvård (e-hälsa) bör uppnås samtidigt som hänsyn tas till nationell lagstiftning om de bestämmelser om hälso- och sjukvård som har antagits för att skydda patienten, inklusive lagstiftning om Internetapotek, särskilt nationella förbud mot receptbelagda läkemedel på postorder i enlighet med domstolens rättspraxis och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG av den 20 maj 1997 om konsumentskydd vid distansavtal.

 

__________

1 EGT L 144, 4.6.1997, s. 19.

Ändringsförslag  35

Rådets ståndpunkt

Skäl 49b (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

(49b ) Regelbunden statistik och kompletterande uppgifter om gränsöverskridande hälso- och sjukvård är en förutsättning för en effektiv övervakning, planering och styrning av hälso- och sjukvården i allmänhet och gränsöverskridande hälso- och sjukvård i synnerhet. Statistikproduktionen bör därför så långt som möjligt integreras i befintliga system för uppgiftsinsamling så att man vid övervakning och planering kan ta hänsyn till den gränsöverskridande vården.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 52)

Ändringsförslag  36

Rådets ståndpunkt

Skäl 50

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

(50) Den ständiga utvecklingen inom medicinsk forskning och teknik innebär både möjligheter och utmaningar för medlemsstaternas hälso- och sjukvård. Samarbete när det gäller utvärdering av nya medicinska metoder kan gagna medlemsstaterna genom skalfördelar och genom att dubbelarbete undviks samt ge bättre vetenskaplig grund för optimalt utnyttjande av ny teknik och därmed garantera en säker, högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård. Ett sådant samarbete förutsätter långsiktiga strukturer som omfattar alla relevanta myndigheter i medlemsstaterna och där man bygger vidare på befintliga pilotprojekt. Detta direktiv bör därför ligga till grund för ett fortsatt unionsstöd till sådant samarbete.

(50) Den ständiga utvecklingen inom medicinsk forskning och teknik innebär både möjligheter och utmaningar för medlemsstaternas hälso- och sjukvård. Samarbete när det gäller utvärdering av nya medicinska metoder kan gagna medlemsstaterna genom skalfördelar och genom att dubbelarbete undviks samt ge bättre vetenskaplig grund för optimalt utnyttjande av ny teknik och därmed garantera en säker, högkvalitativ och effektiv hälso- och sjukvård. Utvärdering av medicinsk teknik samt eventuella begränsningar av tillgången till ny teknik som beslutas av administrativa organ ger emellertid upphov till en rad grundläggande samhällsfrågor som kräver deltagande från en bred grupp berörda aktörer samt en hållbar styrmodell. Allt samarbete bör således inte bara inbegripa de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater, utan även samtliga berörda aktörer, bland annat vårdpersonal och företrädare för patienter och för industrin. Dessutom bör samarbetet bygga på hållbara principer om god förvaltning såsom insyn, öppenhet, objektivitet och opartiska förfaranden.

(Europaparlamentets ståndpunkt, skäl 53)

Ändringsförslag  37

Rådets ståndpunkt

Artikel 1 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Detta direktiv innehåller bestämmelser för att göra det lättare att få tillgång till säker och högkvalitativ gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och uppmuntrar till samarbete beträffande hälso- och sjukvård mellan medlemsstater, samtidigt som fullständig hänsyn ska tas till nationell kompetens i fråga om organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård.

1. Detta direktiv innehåller bestämmelser för att göra det lättare att få tillgång till säker och högkvalitativ gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och uppmuntrar till samarbete beträffande hälso- och sjukvård mellan medlemsstater, samtidigt som fullständig hänsyn ska tas till nationell kompetens i fråga om organisation och tillhandahållande av hälso- och sjukvård, och syftet är att komplettera nuvarande bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen, förordning (EG) nr 883/2004, med avseende på tillämpningen av patienträttigheter. I detta direktiv fastställs allmänna bestämmelser för patienträttigheter vid gränsöverskridande rörlighet. Medlemsstaterna ska vid tillämpningen av detta direktiv ta hänsyn till rättviseprincipen.

Motivering

För att stärka patienters rättigheter i samband med rörlighet över gränserna bör de nuvarande bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen (förordning (EG) nr 883/2004) användas och kompletteras.

Ändringsförslag  38

Rådets ståndpunkt

Artikel 1 – punkt 2

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

2. Detta direktiv ska tillämpas på tillhandahållande av hälso- och sjukvård till patienter, oavsett hur vården organiseras, tillhandahålls och finansieras.

2. Detta direktiv ska tillämpas på tillhandahållande av gränsöverskridande hälso- och sjukvård till patienter, oavsett hur vården organiseras, tillhandahålls och finansieras.

Ändringsförslag  39

Rådets ståndpunkt

Artikel 1 – punkt 3 – led b

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

b) tillgång till och fördelning av organ avsedda för organtransplantationer,

b) organtransplantationer,

Motivering

Den fullständiga processen med organtransplantation är helt beroende av tillgången på organ i varje medlemsstat. Om organtransplantationer skulle tas med i detta direktivs tillämpningsområde skulle det innebära att många patienter flyttades från lågt rankade till högt rankade givarländer och att potentiella konflikter uppstod mellan patienter med livshotande sjukdomar som väntar på en transplantation.

Ändringsförslag  40

Rådets ståndpunkt

Artikel 1 – punkt 3 – led ca (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

ca) försäljning av läkemedel och medicinska hjälpmedel via Internet.

Motivering

Tillägget motiveras av rättssäkerhetsskäl, så att man även i direktivets normativa del förankrar rådets och parlamentets gemensamma uppfattning att handel via Internet med läkemedel och medicinska hjälpmedel bör uteslutas ur direktivets tillämpningsområde.

Ändringsförslag  41

Rådets ståndpunkt

Artikel 4 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska tillhandahållas i enlighet med lagstiftningen i den behandlande medlemsstaten och enligt kvalitets- och säkerhetsnormer och riktlinjer som fastställs av den medlemsstaten.

1. Den behandlande medlemsstaten ska ha ansvaret för att organisera och leverera gränsöverskridande hälso- och sjukvård, med beaktande av principerna om allmängiltighet, tillgång till vård av god kvalitet, rättvisa och solidaritet. Den ska fastställa tydliga kvalitetsnormer för den hälso- och sjukvård som bedrivs på deras territorium och se till att befintlig unionslagstiftning om säkerhetsnormer uppfylls och att

 

a) gränsöverskridande hälso- och sjukvård tillhandahålls i enlighet med lagstiftningen i den behandlande medlemsstaten,

 

b) gränsöverskridande hälso- och sjukvård tillhandahålls enligt de kvalitetsnormer och riktlinjer som fastställs av den behandlande medlemsstaten,

 

c) gränsöverskridande hälso- och sjukvård inte leder till att patienter mot sin vilja uppmuntras att söka behandling utanför sin försäkringsmedlemsstat.

Ändringsförslag  42

Rådets ståndpunkt

Artikel 4 – punkt 2 – leden a–f

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

a) patienter på begäran får relevant information om de normer och riktlinjer som avses i punkt 1, inbegripet bestämmelser om tillsyn och bedömning av vårdgivare och information om vilka vårdgivare som omfattas av dessa normer och riktlinjer,

a) patienter på begäran får relevant information från den nationella kontaktpunkten om de normer och riktlinjer som avses i punkt 1 b, inbegripet bestämmelser om tillsyn och bedömning av vårdgivare och information om vilka vårdgivare som omfattas av dessa normer och riktlinjer och tydlig information om kostnader i enlighet med artikel 7.6, tillgänglighet för funktionshindrade, vårdgivarens tillstånds- eller registreringsstatus och registreringsnummer samt eventuella begränsningar rörande vårdgivarens praktik,

b) vårdgivare förser enskilda patienter med relevant information om tillgänglighet, kvalitet och säkerhet när det gäller den hälso- och sjukvård som tillhandahålls i den behandlande medlemsstaten, tydliga fakturor och tydlig information om priser samt om vårdgivarens tillstånds- eller registreringsstatus, försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar. I den utsträckning som vårdgivare redan ger patienter som är bosatta i den behandlande medlemsstaten relevant information i dessa frågor, innebär inte detta direktiv någon skyldighet för vårdgivare att ge patienter från andra medlemsstater mer omfattande information.

b) vårdgivarna ger patienterna all relevant information så att de kan fatta välgrundade beslut, särskilt om behandlingsalternativ, tillgänglighet, tydliga fakturor och tydlig information om priser samt om vårdgivarens försäkringsskydd eller annat personligt eller kollektivt skydd rörande yrkesansvar. I den utsträckning som vårdgivare redan ger patienter som är bosatta i den behandlande medlemsstaten relevant information i dessa frågor, innebär inte detta direktiv någon skyldighet för vårdgivare att ge patienter från andra medlemsstater mer omfattande information,

 

ba) den information som avses i leden a och b bland annat finns tillgänglig på distans på elektronisk väg och att sådan information även finns tillgänglig i format som är anpassade för funktionshindrade,

c) det för patienterna, i enlighet med den behandlande medlemsstatens lagstiftning, finns förfaranden för klagomål och mekanismer för att få sin sak prövad om de lider skada av den hälso- och sjukvård de får,

c) det för patienterna, i enlighet med den behandlande medlemsstatens lagstiftning, inrättats tydliga förfaranden för klagomål och mekanismer för att ansöka om att få sin sak prövad och få kompensation om de lider skada av den hälso- och sjukvård de får,

d) det för den behandling som tillhandahålls på deras territorium finns system med yrkesansvarsförsäkring, eller en garanti eller liknande arrangemang som är likvärdiga eller i allt väsentligt jämförbara när det gäller syftet och som är anpassade till riskens art och omfattning,

d) det för den behandling som tillhandahålls på deras territorium finns system med yrkesansvarsförsäkring, eller en garanti eller liknande arrangemang som är likvärdiga eller i allt väsentligt jämförbara när det gäller syftet och som är anpassade till riskens art och omfattning,

e) den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter skyddas i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför unionens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG,

e) den grundläggande rätten till personlig integritet vid behandling av personuppgifter skyddas i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför unionens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG,

f) behandlade patienter har rätt till en patientjournal, i skriftlig eller elektronisk form, för den mottagna behandlingen och tillgång till åtminstone en kopia av denna patientjournal i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför unionens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.

f) behandlade patienter har rätt till en patientjournal, i skriftlig eller elektronisk form, för den mottagna behandlingen och för eventuella läkarutlåtanden om fortsatt behandling, och tillgång till åtminstone en kopia av denna patientjournal i överensstämmelse med nationella åtgärder som genomför unionens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG, utan att det påverkar gällande undantag i medlemsstaterna.

Ändringsförslag  43

Rådets ståndpunkt

Artikel 4 – punkt 3 – stycke 2

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

Detta ska inte påverka möjligheten för den behandlande medlemsstaten att, när detta kan motiveras av tvingande hänsyn till allmänintresset, anta bestämmelser om tillgången till behandling i syfte att uppfylla sin grundläggande skyldighet att garantera tillräcklig och fortlöpande tillgång till hälso- och sjukvård inom sitt eget territorium. Sådana bestämmelser bör begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt, och de får inte leda till godtycklig diskriminering.

Detta ska inte påverka möjligheten för den behandlande medlemsstaten att anta bestämmelser om tillgången till behandling i syfte att uppfylla sin grundläggande skyldighet att garantera tillräcklig och fortlöpande tillgång till hälso- och sjukvård inom sitt eget territorium. Sådana bestämmelser ska vara motiverade och begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt, och de får inte leda till godtycklig diskriminering eller utgöra ett hinder för den fria rörligheten för patienter eller varor, såsom läkemedel och medicinska hjälpmedel, och ska offentliggöras i förväg.

Ändringsförslag  44

Rådets ståndpunkt

Artikel 4 – punkt 3 – stycke 2a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

Det ska dock inte finnas någon bestämmelse i detta direktiv som kräver att vårdgivarna i en medlemsstat ska tillhandahålla hälso- och sjukvård till en försäkrad person från en annan medlemsstat eller prioritera hälso- och sjukvård till en försäkrad person från en annan medlemsstat till nackdel för andra patienter som har liknande vårdbehov och är försäkrade i den behandlande medlemsstaten,

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 5.1h.)

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 59 och 140.

Ändringsförslag  45

Rådets ståndpunkt

Artikel 4 – punkt 4 – stycke 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

4. Medlemsstaterna ska se till att deras vårdgivare på deras territorium tillämpar samma arvoden för hälso- och sjukvård för patienter från andra medlemsstater som för inhemska patienter i motsvarande situation, eller att de tar ut ett pris som beräknas enligt objektiva, icke-diskriminerande kriterier om det inte finns något jämförbart pris för inhemska patienter.

4. Den behandlande medlemsstaten ska se till att vårdgivare på dess territorium tillämpar samma arvoden för hälso- och sjukvård för patienter från andra medlemsstater som för inhemska patienter i motsvarande situation, oberoende av patientens socioekonomiska status.

Ändringsförslag  46

Rådets ståndpunkt

Artikel 4 – punkt 5

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

5. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas lagar och andra författningar om språkanvändning och ska inte heller innebära någon skyldighet att lämna information på andra språk än de som är officiella språk i den berörda medlemsstaten.

5. Detta direktiv ska inte påverka medlemsstaternas lagar och andra författningar om språkanvändning. Den behandlande medlemsstaten får lämna information på andra språk än de som är officiella språk i den berörda medlemsstaten.

Ändringsförslag  47

Rådets ståndpunkt

Artikel 4 – punkt 5a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

5a. I den mån det är nödvändigt för att underlätta tillhandahållandet av gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och med utgångspunkt i en hög hälsoskyddsnivå, får kommissionen i samarbete med medlemsstaterna utarbeta riktlinjer för att underlätta genomförandet av punkt 1.

Ändringsförslag  48

Rådets ståndpunkt

Artikel 5 – punkt 1 – leden b–c

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

b) det finns mekanismer för att, på begäran, tillhandahålla information till patienter om deras rättigheter i den medlemsstaten i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i synnerhet när det gäller förfaranden för att få tillgång till och fastställa dessa rättigheter, villkoren för ersättning för kostnader och system för överklagande och prövning om patienten anser att hans eller hennes rättigheter inte har respekterats.

b) det finns lättillgängliga mekanismer för att, på begäran, tillhandahålla information, bland annat på distans på elektronisk väg, till patienter om deras rättigheter i den medlemsstaten i fråga om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, i synnerhet när det gäller förfaranden för att få tillgång till och fastställa dessa rättigheter, villkoren för ersättning för kostnader och system för överklagande och prövning om patienten anser att hans eller hennes rättigheter inte har respekterats, och om vilka villkor som finns, bl.a. vid skada på grund av hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat.

 

Denna information ska offentliggöras i format som personer med funktionshinder kan tillgå. Medlemsstaterna ska rådgöra med berörda parter, inbegripet patientorganisationer, för att se till att informationen är tydlig och lättillgänglig. I informationen om gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska det göras en klar skillnad mellan patienträttigheter på grundval av detta direktiv och patienträttigheter på grundval av förordning (EG) nr 883/2004.

 

ba) den i händelse av komplikationer till följd av hälso- och sjukvård i utlandet, eller om det visar sig nödvändigt med en särskild medicinsk uppföljning, garanterar hälso- och sjukvård motsvarande den som man får på dess eget territorium.

c) patienter som söker eller får gränsöverskridande hälso- och sjukvård får tillgång till åtminstone en kopia av patientjournalen, i överensstämmelse med och med förbehåll för nationella åtgärder som genomför unionens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG.

c) patienter som söker eller får gränsöverskridande hälso- och sjukvård får tillgång till åtminstone en kopia av patientjournalen, i överensstämmelse med och med förbehåll för nationella åtgärder som genomför unionens bestämmelser om skydd av personuppgifter, särskilt direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG. Om patientjournalen är i elektronisk form ska patienten garanteras rätten till en kopia av den eller rätten att på distans få tillgång till den. Uppgifter ska endast överföras efter uttryckligt skriftligt medgivande från patienten eller patientens familj.

Ändringsförslag  49

Rådets ståndpunkt

Artikel 6 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Varje medlemsstat ska utse en eller flera nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter.

1. Varje medlemsstat ska utse en eller flera nationella kontaktpunkter för gränsöverskridande hälso- och sjukvård och meddela kommissionen deras namn och kontaktuppgifter. Medlemsstaterna ska se till att oberoende patientorganisationer, sjukkassor och vårdgivare medverkar i dessa nationella kontaktpunkter. Dessa nationella kontaktpunkter ska utses på ett oberoende, effektivt och öppet sätt.

 

Information om de nationella kontaktpunkterna ska spridas i alla medlemsstater, så att patienterna lätt får tillgång till informationen.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 14.1)

Motivering

Ändringsförslag 97 i första behandlingen.

Ändringsförslag  50

Rådets ståndpunkt

Artikel 6 – punkt 2

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

2. Nationella kontaktpunkter ska samarbeta med varandra och med kommissionen. Nationella kontaktpunkter ska, på begäran, ge patienterna kontaktuppgifter för nationella kontaktpunkter i andra medlemsstater.

2. Nationella kontaktpunkter ska underlätta det informationsutbyte som avses i punkt 3 och ha ett nära samarbete med varandra och med kommissionen. Nationella kontaktpunkter ska, på begäran, ge patienterna kontaktuppgifter för nationella kontaktpunkter i andra medlemsstater.

Ändringsförslag  51

Rådets ståndpunkt

Artikel 6 – punkt 3

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

3. De nationella kontaktpunkterna i den behandlande medlemsstaten ska förse patienterna med information om vårdgivare, inklusive, på begäran, information om specifika vårdgivares rätt att tillhandahålla tjänster eller eventuella begränsningar rörande deras praktik, information som avses i artikel 4.2 a samt information om patienträttigheter, förfaranden för klagomål och mekanismer för att få sin sak prövad, enligt den medlemsstatens lagstiftning.

3. De nationella kontaktpunkterna i den behandlande medlemsstaten ska bistå patienterna med att bevaka sina rättigheter genom att förse dem med information, bland annat på distans på elektronisk väg, om vårdgivare, inklusive, på begäran, information om specifika vårdgivares rätt att tillhandahålla tjänster eller eventuella begränsningar rörande deras praktik, information som avses i artikel 4.2 a, och information om skyddet av personuppgifter och tillgången till hälso- och sjukvård för funktionshindrade samt information om patienträttigheter, förfaranden för klagomål och mekanismer för att få sin sak prövad, enligt den medlemsstatens lagstiftning, och om vilka möjligheter till tvistlösning som finns samt hjälpa dem att välja lämplig tvistlösning utanför domstol för det specifika fallet, inbegripet då skador uppstått vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Ändringsförslag  52

Rådets ståndpunkt

Artikel 6 – punkt 4

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

4. Nationella kontaktpunkter i försäkringsmedlemsstaten ska förse patienterna med den information som avses i artikel 5 b.

4. Nationella kontaktpunkter i försäkringsmedlemsstaten ska förse patienter och hälso- och sjukvårdspersonal med den information som avses i artikel 5 b.

Ändringsförslag  53

Rådets ståndpunkt

Artikel 6 – punkt 5

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

5. Den information som avses i denna artikel ska vara lättillgänglig, även på elektronisk väg.

5. Den information som avses i denna artikel ska lämnas i format som är lättillgängliga för funktionshindrade.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 14.6)

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 99.

Ändringsförslag  54

Rådets ståndpunkt

Artikel 7 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Om annat inte följer av bestämmelserna i artiklarna 8 och 9, ska försäkringsmedlemsstaten se till att de kostnader som uppstått för en försäkrad person som mottagit gränsöverskridande hälso- och sjukvård ersätts, om vården i fråga hör till de förmåner som den försäkrade personen har rätt till i försäkringsmedlemsstaten.

1. Om annat inte följer av bestämmelserna i artiklarna 8 och 9, ska försäkringsmedlemsstaten se till att de kostnader som uppstått för en försäkrad person som mottagit gränsöverskridande hälso- och sjukvård ersätts, om vården i fråga hör till de förmåner enligt lagstiftning, administrativa bestämmelser eller riktlinjer eller etiska regler för hälso- och sjukvårdspersonal som den försäkrade personen har rätt till i försäkringsmedlemsstaten eller är lika effektiv som den hälso- och sjukvård som hör till dessa förmåner. Medlemsstaterna kan välja att endast ersätta de behandlingsmetoder som är tillräckligt beprövade och testade inom den internationella medicinska vetenskapen.

 

Utan att det påverkar förordning (EG) nr 883/2004 ska försäkringsmedlemsstaten ersätta den behandlande medlemsstaten eller den försäkrade personen för de kostnader som skulle ha betalats via försäkringsmedlemsstatens lagstadgade socialförsäkringssystem om lika effektiv vård hade getts på dess territorium. Om försäkringsmedlemsstaten vägrar att ersätta en sådan behandling ska den ge en medicinsk motivering till sitt beslut. Det är under alla omständigheter försäkringsmedlemsstaten som ska avgöra vilka vårdkostnader som ska ersättas, oavsett var vården ges.

 

Utan att det påverkar förordning (EG) nr 883/2004 och med utgångspunkt i en objektiv klinisk förhandsutvärdering i enlighet med artikel 9.3, ska patienter som drabbats eller som misstänks vara drabbade av sällsynta sjukdomar ha rätt till hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat och kunna få ersättning även om diagnosen eller behandlingen i fråga inte ingår i de förmåner som omfattas av lagstiftning, administrativa bestämmelser eller riktlinjer eller etiska regler för hälso- och sjukvårdspersonal i försäkringsmedlemsstaten. Sådan behandling ska omfattas av förhandstillstånd.

Motivering

Eftersom problemet att ställa diagnos på en sällsynt sjukdom är den första svårighet patienterna ställs inför skulle en klinisk undersökning göra det möjligt att avgöra också misstanken om en sällsynt sjukdom, och därefter bör möjligheterna öppnas för att sådana fall ska få tillgång till gränsöverskridande hälso- och sjukvård och ersättning, även om behandlingsmetoderna inte återfinns bland de förmåner som försäkringsmedlemsstaten tillhandahåller.

Ändringsförslag  55

Rådets ståndpunkt

Artikel 7 – punkt 1a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

1a. Alla kostnader som den försäkrade personen ådrar sig utöver dem som täcks av försäkringsmedlemsstaten ska uteslutande betalas av den försäkrade personen, utom om försäkringsmedlemsstaten beslutar att ersätta även dessa överskjutande kostnader.

Motivering

Det framgår tydligt av punkt 4 vilka gränser som gäller för försäkringsmedlemsstatens ersättning till den försäkrade. I enlighet med det i punkt 5 och 6 angivna målet att ge patienterna tydlig information är det emellertid på sin plats att klargöra att det är patienten själv som betalar alla kostnader utöver dem som ersätts av försäkringsmedlemsstaten. Detta bör naturligtvis inte beröva medlemsstaten möjligheten att ändå ge den försäkrade personen ersättning för hela eller större delen av detta belopp.

Ändringsförslag  56

Rådets ståndpunkt

Artikel 7 – punkt 4

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

4. Kostnaderna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska ersättas av försäkringsmedlemsstaten, upp till den kostnadsnivå som försäkringsmedlemsstaten skulle ha ersatt, om denna hälso- och sjukvård hade tillhandahållits på dess territorium, utan att de faktiska kostnaderna för den mottagna vården överskrids.

4. Kostnaderna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska ersättas eller betalas direkt av försäkringsmedlemsstaten i enlighet med detta direktiv, upp till den kostnadsnivå som försäkringsmedlemsstaten skulle ha ersatt, om denna hälso- och sjukvård hade tillhandahållits på dess territorium, utan att de faktiska kostnaderna för den mottagna vården överskrids. Medlemsstaterna får besluta att även ersätta andra relaterade kostnader, såsom terapeutisk behandling och kostnader för resa och inkvartering.

 

De merkostnader som funktionshindrade till följd av sitt eller sina funktionshinder kan drabbas av i samband med gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska ersättas av försäkringsmedlemsstaten i enlighet med nationell lagstiftning, förutsatt att de kan styrkas med tillräckliga belägg.

Motivering

Ändringsförslag 68 i första behandlingen.

Ändringsförslag  57

Rådets ståndpunkt

Artikel 7 – punkt 6

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

6. För tillämpning av punkt 4 ska medlemsstaterna ha en mekanism för beräkning av kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård som försäkringsmedlemsstaten ska ersätta den försäkrade personen. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke-diskriminerande kriterier som ska vara kända på förhand. Mekanismen ska tillämpas på relevant administrativ nivå i de fall försäkringsmedlemsstaten har ett decentraliserat vårdsystem.

6. För tillämpning av denna artikel ska medlemsstaterna ha en överskådlig mekanism för beräkning av kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård. Denna mekanism ska vara baserad på objektiva, icke-diskriminerande kriterier som ska vara kända på förhand och tillämpas på relevant (lokal, regional eller nationell) administrativ nivå.

Ändringsförslag  58

Rådets ståndpunkt

Artikel 7 – punkt 7

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

7. Försäkringsmedlemsstaten får kräva att en försäkrad person som ansöker om ersättning för kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård, inklusive sådan som erhållits genom telemedicin, uppfyller samma villkor och kriterier för att få vård och ersättning samt rättsliga och administrativa formaliteter, oavsett om de fastställts på lokal, regional eller nationell nivå, som den skulle ha krävt om denna hälso- och sjukvård hade getts på dess territorium. Detta kan inbegripa en bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal eller personal inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen som tillhandahåller tjänster för det lagstadgade systemet för social trygghet eller det nationella systemet för hälso- och sjukvård i försäkringsmedlemsstaten, t.ex. allmänläkaren eller primärvårdsläkaren som patienten är registrerad hos, om detta är nödvändigt för att avgöra huruvida den enskilda patienten har rätt till hälso- och sjukvård. Inga villkor eller kriterier för att få vård och ersättning eller rättsliga och administrativa formaliteter som krävs enligt denna punkt får dock vara diskriminerande eller utgöra något oberättigat hinder mot den fria rörligheten för varor, personer eller tjänster.

7. Försäkringsmedlemsstaten får kräva att en försäkrad person som söker gränsöverskridande hälso- och sjukvård, inklusive genom telemedicin, uppfyller samma villkor och kriterier samt rättsliga och administrativa formaliteter, oavsett om de fastställts på lokal, regional eller nationell nivå, för att få hälso- och sjukvård samt ersättning för vårdkostnader som den skulle ha krävt om denna hälso- och sjukvård hade getts på dess territorium. Detta kan inbegripa en bedömning av hälso- och sjukvårdspersonal eller personal inom hälso- och sjukvårdsförvaltningen som tillhandahåller tjänster för det lagstadgade systemet för social trygghet eller det nationella systemet för hälso- och sjukvård i försäkringsmedlemsstaten, t.ex. allmänläkaren eller primärvårdsläkaren som patienten är registrerad hos, om detta är nödvändigt för att avgöra huruvida den enskilda patienten har rätt till hälso- och sjukvård. Inga villkor eller kriterier för att få vård och ersättning eller rättsliga och administrativa formaliteter som krävs enligt denna punkt får dock vara diskriminerande eller utgöra något hinder mot den fria rörligheten för patienter eller varor, såsom läkemedel och medicinska hjälpmedel, och dessa villkor, kriterier och formaliteter ska offentliggöras i förväg.

Ändringsförslag  59

Rådets ståndpunkt

Artikel 7 – punkt 9

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

9. Försäkringsmedlemsstaten får begränsa tillämpningen av bestämmelserna om ersättning av kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård enligt denna artikel i följande fall:

utgår

a) På grund av tvingande hänsyn till allmänintresset, t.ex. risken för att allvarligt undergräva den ekonomiska balansen i det sociala trygghetssystemet, eller målet att upprätthålla en balanserad sjukhusvård som är tillgänglig för alla.

 

b) Att vårdgivarna är anslutna till ett system med yrkesansvarsförsäkring, en garanti eller liknande arrangemang som fastställts av den behandlande medlemsstaten i enlighet med artikel 4.2 d.

 

Ändringsförslag  60

Rådets ståndpunkt

Artikel 7 – punkt 10

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

10. Beslutet att begränsa tillämpningen av den här artikeln enligt punkt 9 a och 9 b ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionerligt och får inte leda till godtycklig diskriminering eller utgöra ett oberättigat hinder för den fria rörligheten för varor, personer eller tjänster. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla alla beslut om att begränsa ersättningen som fattats på de grunder som anges i punkt 9 a.

utgår

Ändringsförslag  61

Rådets ståndpunkt

Artikel 7a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

Artikel 7a

 

Förhandsanmälan

 

Medlemsstaterna får erbjuda patienter ett frivilligt system med förhandsanmälan, där patienten i gengäld för en sådan förhandsanmälan ska få en skriftlig bekräftelse på det maximala belopp som kommer att betalas. Om patienten visar upp den skriftliga bekräftelsen på det behandlande sjukhuset ska det sjukhuset få direkt ersättning från försäkringsmedlemsstaten.

Motivering

När detta frivilliga system tillämpas ska ersättningen sedan göras direkt av den behöriga myndigheten i försäkringsmedlemsstaten till det behandlande sjukhuset.

Ändringsförslag  62

Rådets ståndpunkt

Artikel 8 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Försäkringsmedlemsstaten får som villkor för att utge ersättning för kostnader för gränsöverskridande hälso- och sjukvård kräva förhandstillstånd i enlighet med den här artikeln och artikel 9.

utgår

Ändringsförslag  63

Rådets ståndpunkt

Artikel 8 – punkt 2

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

2. Hälso- och sjukvård som får omfattas av förhandstillstånd ska begränsas till hälso- och sjukvård som

2. Hälso- och sjukvård som får omfattas av förhandstillstånd ska av försäkringsmedlemsstaten anges i en förteckning som ska vidarebefordras till kommissionen. Sådan vård ska begränsas till hälso- och sjukvård som

a) kräver planering eftersom den innebär att patienten läggs in på sjukhus minst en natt,

a) kräver planering eftersom den innebär att patienten läggs in på sjukhus minst en natt,

b) kräver planering eftersom den omfattar användning av högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller

b) kräver planering eftersom den omfattar användning av högt specialiserad och kostnadsintensiv medicinsk infrastruktur eller utrustning, eller

c) medför behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller befolkningen eller som kan ge upphov till allvarliga och specifika farhågor med avseende på vårdens kvalitet och säkerhet, med undantag för den hälso- och sjukvård som är underställd unionslagstiftning som garanterar en lägsta säkerhets- och kvalitetsnivå i hela unionen.

c) medför behandlingar som utgör en särskild risk för patienten eller befolkningen.

Ändringsförslag  64

Rådets ståndpunkt

Artikel 8 – punkt 2a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

2a. Försäkringsmedlemsstaten får införa ett system med förhandstillstånd för att gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska ersättas genom dess socialförsäkringssystem, om följande villkor är uppfyllda:

 

a) Om vården hade getts på medlemsstatens territorium skulle den ha ersatts av medlemsstatens socialförsäkringssystem.

 

b) Avsaknad av förhandstillstånd kan på ett allvarligt sätt försvaga eller sannolikt försvaga

 

i) den ekonomiska balansen i medlemsstatens socialförsäkringssystem, och/eller

 

ii) den planering och de rationaliseringar som gjorts inom sjukhussektorn för att undvika överkapacitet på sjukhusen, obalans i utbudet av sjukhusvård och slöseri med logistiska och ekonomiska resurser, tillhandahållandet av en balanserad hälso- och sjukvård tillgänglig för alla eller upprätthållandet av vårdkapacitet eller medicinsk kompetens i den berörda medlemsstaten.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 8.2)

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 76.

Ändringsförslag  65

Rådets ståndpunkt

Artikel 8 – punkt 3

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

3. Systemet med förhandstillstånd, inklusive kriterierna för att neka patienter förhandstillstånd, ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt, och får inte leda till godtycklig diskriminering.

3. Systemet med förhandstillstånd ska inte påverka tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004 och ska begränsas till vad som är nödvändigt och proportionellt, och får inte leda till godtycklig diskriminering eller utgöra ett hinder för den fria rörligheten för patienter eller varor, såsom läkemedel och medicinska hjälpmedel. Medlemsstaterna ska till kommissionen anmäla alla beslut om att begränsa ersättningen som fattats på motiverade grunder i enlighet med denna artikel.

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 77.

Ändringsförslag  66

Rådets ståndpunkt

Artikel 8 – punkt 4

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

4. När en patient begär förhandstillstånd ska försäkringsmedlemsstaten kontrollera om villkoren i förordning (EG) nr 883/2004 är uppfyllda. När dessa villkor är uppfyllda ska förhandstillstånd beviljas i enlighet med den förordningen såvida inte patienten begär något annat.

4. Varje gång en försäkrad person begär förhandstillstånd för att få gränsöverskridande hälso- och sjukvård ska försäkringsmedlemsstaten kontrollera om villkoren i förordning (EG) nr 883/2004 är uppfyllda. När dessa villkor är uppfyllda ska förhandstillstånd beviljas i enlighet med den förordningen.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 8.8)

Ändringsförslag  67

Rådets ståndpunkt

Artikel 8 – punkt 5

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

5. Försäkringsmedlemsstaten får neka förhandstillstånd av följande, men inte uteslutande, skäl:

5. Utan att det påverkar punkt 3 får försäkringsmedlemsstaten neka förhandstillstånd endast av följande skäl:

a) Patienten har inte rätt att få den hälso- och sjukvård det rör sig om i enlighet med artikel 7,

a) Patienten har inte rätt att få den hälso- och sjukvård det rör sig om i enlighet med artikel 7.

b) Om denna hälso- och sjukvård kan tillhandahållas på medlemsstatens territorium inom en tid som är medicinskt försvarbar, med hänsyn till patientens aktuella hälsotillstånd och sjukdomens sannolika förlopp.

 

c) Om det, enligt den kliniska utvärderingen, med rimlig säkerhet kan antas att patientens säkerhet kommer att äventyras på ett sätt som inte kan anses vara godtagbar, med beaktande av den möjliga fördelen den begärda gränsöverskridande hälso- och sjukvården skulle innebära för patienten.

c) Om det, enligt den kliniska utvärderingen, med rimlig säkerhet kan antas att patientens säkerhet kommer att äventyras på ett sätt som inte kan anses vara godtagbar, med beaktande av den möjliga fördelen den begärda gränsöverskridande hälso- och sjukvården skulle innebära för patienten.

d) Om det med rimlig säkerhet kan antas att allmänheten kommer att utsättas för en allvarlig säkerhetsrisk på grund av den gränsöverskridande hälso- och sjukvård det rör sig om.

d) Om det med rimlig säkerhet kan antas att allmänheten kommer att utsättas för en allvarlig säkerhetsrisk på grund av den gränsöverskridande hälso- och sjukvård det rör sig om.

Ändringsförslag  68

Rådets ståndpunkt

Artikel 8 – punkt 5 – led e

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

e) Om denna hälso- och sjukvård kommer att tillhandahållas av vårdgivare som väcker allvarliga och specifika farhågor vad avser respekten för normer och riktlinjer för vårdens kvalitet och patientens säkerhet, inklusive bestämmelser om tillsyn, oavsett om dessa normer och riktlinjer är fastställda i lagar och andra författningar eller genom de ackrediteringssystem som den behandlande medlemsstaten fastställt.

e) Om vårdgivaren i fråga inte är behörig, registrerad, godkänd, certifierad eller ackrediterad att tillhandahålla eller ge den vård eller behandling som man sökt tillstånd för i enlighet med de normer och riktlinjer som är fastställda i lagar och andra författningar eller genom de ackrediteringssystem som den behandlande medlemsstaten fastställt.

Motivering

Skälen för att avslå en ansökan om förhandstillstånd måste anges och måste därför vara noggrant begränsade. De fall som tas upp i rådets kompromiss är rimliga, men de måste begränsas till endast dessa fall.

Ändringsförslag  69

Rådets ståndpunkt

Artikel 8 – punkt 5a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

.

5a. Systemen för ansökan om förhandstillstånd ska vara tillgängliga på lokal/regional nivå och vara lättillgängliga och överskådliga för patienterna. Bestämmelserna för ansökan om förhandstillstånd och avslag på ansökan ska vara offentliga och tillgängliga innan ansökan lämnas in, så att ansökningsförfarandet blir öppet och rättvist.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 8.5)

Motivering

Ändringsförslag 79 i första behandlingen.

Ändringsförslag  70

Rådets ståndpunkt

Artikel 8 – punkt 6

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

6. Försäkringsmedlemsstaten ska ge allmänheten tillgång till information om vilken hälso- och sjukvård som omfattas av krav på förhandstillstånd enligt detta direktiv, liksom all relevant information om systemet med förhandstillstånd.

6. Försäkringsmedlemsstaten ska ge allmänheten tillgång till information om vilken hälso- och sjukvård som omfattas av krav på förhandstillstånd enligt detta direktiv, liksom all relevant information om systemet med förhandstillstånd, inklusive överklagandeförfaranden i händelse av nekat tillstånd.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 8.7)

Motivering

Ändringsförslag 81 i första behandlingen.

Ändringsförslag  71

Rådets ståndpunkt

Artikel 8 – punkt 6a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

6a. Patienter som söker hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat ska garanteras rätten att ansöka om förhandstillstånd i försäkringsmedlemsstaten, vid behov även på elektronisk väg.

Motivering

Rätten att ansöka om ett förhandstillstånd bör kunna göras elektroniskt av patienter som inte befinner sig i försäkringsmedlemsstaten då ansökan görs.

Ändringsförslag  72

Rådets ståndpunkt

Artikel 9 – punkt 1a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

1a. Medlemsstaterna ska, där så är lämpligt, organisera överföring av medel som motsvarar kostnaderna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård direkt mellan de behöriga institutionerna.

Motivering

Detta skulle möjliggöra att patienter som får gränsöverskridande hälso- och sjukvård i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv drar nytta, när så är möjligt, av samma system som det som inrättats i förordning (EG) nr 883/2004. När så är konkret möjligt, beroende på de nationella hälso- och sjukvårdssystemens faktureringsmetoder (”schablonavgifter” eller ej, osv.), kommer detta att leda till att man kan undvika att patienterna måste betala direkt och vänta på att ersättas. Detta kommer inte att skapa några extra kostnader för medlemsstaterna eftersom det kommer att grunda sig på samma metoder som de som redan inrättats och används i förordningen.

Ändringsförslag  73

Rådets ståndpunkt

Artikel 9 – punkt 1b (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

1b. I övriga fall ska försäkringsmedlemsstaten se till att patienter får ersättningen utan onödiga dröjsmål.

Motivering

När det inte är möjligt att organisera direkt överföring av medel som motsvarar kostnaderna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård mellan de behöriga institutionerna, och när förhandstillstånd beviljats, ska försäkringsmedlemsstaten garantera att patienterna får ersättning utan onödiga dröjsmål. Med beaktande av att vård som måste ges förhandstillstånd i allmänhet tillhör det dyrare slaget, är detta en avgörande bestämmelse för patienterna, särskilt de mindre bemedlade.

Ändringsförslag  74

Rådets ståndpunkt

Artikel 9 – punkt 2a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

2a. Medlemsstaterna ska, när de fastställer inom vilka tidsfrister en ansökan om gränsöverskridande hälso- och sjukvård måste handläggas samt när de handlägger dessa ansökningar, ta hänsyn till

 

a) sjukdomen i fråga,

 

b) individuella omständigheter,

 

c) patientens grad av smärta,

 

d) funktionshindrets art, och

 

e) patientens arbetsförmåga.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 9.4)

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 87.

Ändringsförslag  75

Rådets ståndpunkt

Artikel 9 – punkt 3

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

3. Medlemsstaterna ska se till att alla administrativa beslut angående gränsöverskridande hälso- och sjukvård och ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat får överklagas och att de också kan bli föremål för rättsliga åtgärder, t.ex. interimistiska åtgärder.

3. Medlemsstaterna ska se till att alla administrativa eller medicinska beslut angående gränsöverskridande hälso- och sjukvård och ersättning för kostnader för hälso- och sjukvård i en annan medlemsstat kan bli föremål för ett individuellt överklagandeförfarande, ett andra medicinskt utlåtande eller får överklagas och att de också kan bli föremål för rättsliga åtgärder, t.ex. interimistiska åtgärder.

Ändringsförslag  76

Rådets ståndpunkt

Artikel 10 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv, inbegripet informationsutbyte om normer och riktlinjer beträffande kvalitet och säkerhet, inbegripet bestämmelser om tillsyn, för att underlätta genomförandet av artikel 7.9, liksom ömsesidigt bistånd med att klargöra uppgifter i fakturorna.

1. Medlemsstaterna ska bistå varandra i den utsträckning som krävs för att genomföra detta direktiv, inbegripet informationsutbyte, särskilt mellan nationella kontaktpunkter i enlighet med artiklarna 4, 5 och 6, om normer och riktlinjer beträffande kvalitet och säkerhet, inbegripet bestämmelser om tillsyn, för att underlätta genomförandet av artikel 7.9, liksom ömsesidigt bistånd med att klargöra uppgifter i fakturorna.

Ändringsförslag  77

Rådets ståndpunkt

Artikel 10 – punkt 2

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård som bedrivs på regional och lokal nivå.

2. Medlemsstaterna ska främja samarbete om gränsöverskridande hälso- och sjukvård på regional och lokal nivå samt genom informations- och kommunikationsteknik (IKT) och andra former av gränsöverskridande samarbete.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 15.2)

Ändringsförslag  78

Rådets ståndpunkt

Artikel 10 – punkt 2a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

2a. Kommissionen ska uppmuntra medlemsstaterna, särskilt grannländer, att ingå avtal med varandra och att gemensamt ta fram handlingsprogram.

 

Kommissionen ska även uppmuntra medlemsstaterna att samarbeta för att skapa områden med förbättrad vårdtillgång för patienter, särskilt i gränsområden.

Ändringsförslag  79

Rådets ståndpunkt

Artikel 10 – punkt 2b (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

2b. Medlemsstaterna ska garantera att berörda myndigheter i andra medlemsstater kan ta del av register över hälso- och sjukvårdspersonal.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 15.4)

Motivering

Ändringsförslag 100 i första behandlingen.

Ändringsförslag  80

Rådets ståndpunkt

Artikel 10 – punkt 2c (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

2c. Medlemsstaterna ska omedelbart och proaktivt utbyta information om disciplinära och straffrättsliga åtgärder som vidtagits mot hälso- och sjukvårdspersonal och som påverkar deras registrering eller deras rätt att tillhandahålla tjänster.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 15.5)

Motivering

Ändringsförslag 100 i första behandlingen.

Ändringsförslag  81

Rådets ståndpunkt

Artikel 11 – punkt 1 – stycke 1 – inledningen

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Om ett läkemedel är godkänt för att släppas ut på marknaden på deras territorier, ska medlemsstaterna se till att recept som utfärdas för ett sådant läkemedel i en annan medlemsstat för en namngiven patient kan lämnas ut på deras territorium i enlighet med deras nationella lagstiftning, och att alla begränsningar av erkännandet av enskilda recept förbjuds, såvida inte dessa begränsningar är

1. Om ett läkemedel är godkänt för att släppas ut på marknaden på deras territorier i enlighet med artikel 6.1 i direktiv 2001/83/EG, ska medlemsstaterna se till att recept som utfärdas för ett sådant läkemedel i en annan medlemsstat för en namngiven patient kan lämnas ut på deras territorium i enlighet med deras nationella lagstiftning, och att alla begränsningar av erkännandet av enskilda recept förbjuds, såvida inte dessa begränsningar är

Ändringsförslag  82

Rådets ståndpunkt

Artikel 11 – punkt 1 – styckena 2 och 3

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

Erkännandet av recept ska inte påverka nationella bestämmelser om utlämning, om dessa bestämmelser överensstämmer med unionslagstiftningen, och ska inte påverka bestämmelser om generisk eller annan substitution. Erkännandet av recept ska inte påverka bestämmelser om kostnadsersättning för läkemedel. Ersättning för läkemedelskostnader behandlas i kapitel III i det här direktivet.

Erkännandet av sådana recept ska inte påverka nationella bestämmelser om förskrivning och utlämning, inklusive generisk eller annan substitution. Erkännandet av recept ska inte påverka bestämmelser om kostnadsersättning för läkemedel. Kostnadsersättning för gränsöverskridande läkemedelsrecept behandlas i kapitel III i det här direktivet.

Denna punkt ska också tillämpas på medicinska hjälpmedel som lagligen har släppts ut på marknaden i respektive medlemsstat.

Denna punkt ska också tillämpas på medicinska hjälpmedel som lagligen har släppts ut på marknaden i respektive medlemsstat.

 

Erkännandet av recept ska inte påverka en yrkesmässig eller etisk skyldighet som skulle kräva att farmaceuten vägrade att lämna ut läkemedel om receptet hade utfärdats i försäkringsmedlemsstaten.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 16.1 i, ii och iii)

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 101.

Ändringsförslag  83

Rådets ståndpunkt

Artikel 11 – punkt 2

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

2. För att underlätta genomförandet av punkt 1 ska kommissionen anta

2. För att underlätta genomförandet av punkt 1 ska kommissionen senast den …* anta

a) senast den…*, åtgärder som gör det möjligt för hälso- och sjukvårdspersonal att kontrollera att receptet är äkta och att det utfärdats i en annan medlemsstat av en person som utövar ett reglerat vårdyrke och har laglig rätt att göra det genom att ta fram en icke-uttömmande förteckning över de inslag som recept ska innehålla.

a) åtgärder som gör det möjligt för en farmaceut eller annan hälso- och sjukvårdspersonal att kontrollera att receptet är äkta och att det utfärdats i en annan medlemsstat av en person som utövar ett reglerat vårdyrke och har laglig rätt att göra det, genom att ta fram en gemensam gränsöverskridande EU-modell för recept och främja kompatibiliteten mellan recept.

b) riktlinjer till stöd för medlemsstaterna när de utvecklar e-receptens kompatibilitet,

b) riktlinjer till stöd för medlemsstaterna när de utvecklar e-receptens kompatibilitet,

c) senast den …* åtgärder för att se till att de läkemedel och medicinska hjälpmedel som förskrivs i en medlemsstat och som lämnas ut i en annan kan identifieras korrekt, inbegripet åtgärder som rör patientsäkerhet när det gäller substitution i gränsöverskridande hälso- och sjukvård när den utlämnande medlemsstaten tillåter sådan substitution. Kommissionen ska bland annat överväga användning av de internationella generiska namnen (INN-namn) på de aktiva substanserna i läkemedlen och läkemedlens dosering,

c) åtgärder för att se till att de läkemedel och medicinska hjälpmedel som förskrivs i en medlemsstat och som lämnas ut i en annan kan identifieras korrekt, inbegripet åtgärder som rör patientsäkerhet när det gäller substitution i gränsöverskridande hälso- och sjukvård när den utlämnande medlemsstaten tillåter sådan substitution. Kommissionen ska bland annat överväga användning av de internationella generiska namnen (INN-namn) på de aktiva substanserna i läkemedlen och läkemedlens dosering,

d) senast den…*, åtgärder för att se till att informationen till patienterna som rör receptet och de medföljande instruktionerna om läkemedlets eller det medicinska hjälpmedlets användning är begripliga.

d) åtgärder för att se till att informationen till patienterna som rör receptet och de medföljande instruktionerna om läkemedlets eller det medicinska hjälpmedlets användning är begripliga, och även tydliga när det gäller olika namn på samma läkemedel eller samma medicinska hjälpmedel.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 16.2 a och b)

Motivering

Ändringsförslag 101 i första behandlingen.

Ändringsförslag  84

Rådets ståndpunkt

Artikel 11 – punkt 2 – led da (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

da) åtgärder för att vid behov säkerställa kontakt mellan den som utfärdar receptet och den som lämnar ut läkemedlen, i syfte att säkra fullständig förståelse av behandlingen, samtidigt som patientuppgifterna skyddas.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 16.2 d)

Motivering

Ändringsförslag 101 i första behandlingen.

Ändringsförslag  85

Rådets ståndpunkt

Artikel 11 – punkt 3

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

3. De åtgärder och riktlinjer som avses i punkt 2 a - d ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 15.2.

3. De åtgärder och riktlinjer som avses i punkt 2 a–da ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 15.2.

Ändringsförslag  86

Rådets ståndpunkt

Artikel 11 – punkt 5 – stycke 1a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

Om ett recept utfärdas i den behandlande medlemsstaten för läkemedel eller medicinska hjälpmedel som vanligtvis inte skrivs ut på recept i försäkringsmedlemsstaten bör det emellertid vara upp till försäkringsmedlemsstaten att besluta huruvida läkemedlet undantagsvis ska tillåtas eller om ett alternativt läkemedel som bedöms ha samma terapeutiska effekt ska tillhandahållas.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 9.3)

Ändringsförslag  87

Rådets ståndpunkt

Artikel 12 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Kommissionen ska bistå medlemsstaterna i utvecklandet av europeiska referensnätverk mellan vårdgivare och kompetenscentrum i medlemsstaterna. Nätverken ska drivas på basis av frivilligt deltagande av dess medlemmar, vilka ska delta i och bidra till nätverkets aktiviteter i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där medlemmarna är etablerade.

1. Kommissionen ska bistå medlemsstaterna i utvecklandet av europeiska referensnätverk mellan vårdgivare och kompetenscentrum i medlemsstaterna – särskilt när det gäller sällsynta sjukdomar – som ska stödja sig på de erfarenheter från hälso- och sjukvårdssamarbete som gjorts inom ramen för Europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS). Nätverken ska alltid vara öppna för nya vårdgivare som vill delta, förutsatt att dessa uppfyller de fastställda villkoren och kriterierna.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 17.1)

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 102.

Ändringsförslag  88

Rådets ståndpunkt

Artikel 12 – punkt 2

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

2. Syftet med de europeiska referensnätverken ska vara att

2. De europeiska referensnätverken ska

a) bidra till att utnyttja potentialen för europeiskt samarbete om högt specialiserad hälso- och sjukvård för patienter och hälso- och sjukvårdssystem genom att utnyttja nya medicinska rön och metoder,

a) bidra till att utnyttja potentialen för europeiskt samarbete om högt specialiserad hälso- och sjukvård för patienter och hälso- och sjukvårdssystem genom att utnyttja nya medicinska rön och metoder,

 

aa) bidra till att sammanföra kunskaper om sjukdomsförebyggande och om behandling av viktiga, vanligt förekommande sjukdomar,

b) underlätta förbättrad diagnostik och tillhandahållandet av kostnadseffektiv hälso- och sjukvård med hög kvalitet för alla patienter med sjukdomar som kräver särskilda resurser eller särskild expertis,

b) bidra till att främja tillgången och underlätta förbättrad diagnostik och tillhandahållandet av kostnadseffektiv hälso- och sjukvård med hög kvalitet för alla patienter med sjukdomar som kräver särskilda resurser eller särskild expertis,

c) bidra till att resurserna utnyttjas så kostnadseffektivt som möjligt,

c) se till att resurserna utnyttjas så kostnadseffektivt som möjligt,

d) bidra till att förstärka forskningen, epidemiologisk övervakning som exempelvis register och tillhandahålla utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal,

d) förstärka forskningen, epidemiologisk övervakning som exempelvis register och tillhandahålla utbildning för hälso- och sjukvårdspersonal,

e) underlätta experternas rörlighet, virtuellt eller i verkligheten, och att utveckla, dela och sprida information, kunskap och bästa praxis i och utanför nätverken,

e) underlätta experternas rörlighet, virtuellt eller i verkligheten, utveckla, dela och sprida information, kunskap och bästa praxis och främja utvecklingen av diagnoser för och behandlingar av sällsynta sjukdomar i och utanför nätverken,

 

ea) ta fram riktmärken för kvalitet och säkerhet och bidra till att utveckla och sprida bästa praxis inom och utanför nätverket,

f) stödja medlemsstater som inte har så många patienter med en viss sjukdom, eller som saknar teknik eller expertis och därför inte kan tillhandahålla högt specialiserade tjänster.

f) stödja medlemsstater som inte har så många patienter med en viss sjukdom, eller som saknar teknik eller expertis och därför inte kan tillhandahålla ett komplett utbud av högt specialiserade tjänster av högsta kvalitet,

 

fa) inrätta instrument som gör det möjligt att vid allvarliga olyckor utnyttja befintliga hälso- och sjukvårdsresurser optimalt, framför allt i gränsområden.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 17.2)

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 103 och 104.

Ändringsförslag  89

Rådets ståndpunkt

Artikel 12 – punkt 3

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

3. Medlemsstaterna uppmanas att underlätta utvecklingen av europeiska referensnätverk

3. För att underlätta utvecklingen av europeiska referensnätverk ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna

a) genom att identifiera lämpliga vårdgivare och kompetenscentrum på sina nationella territorier,

a) identifiera lämpliga vårdgivare och kompetenscentrum på sina nationella territorier,

b) genom att främja deltagande av vårdgivare och kompetenscentrum i de europeiska referensnätverken.

b) främja deltagande av vårdgivare och kompetenscentrum i de europeiska referensnätverken.

Ändringsförslag  90

Rådets ståndpunkt

Artikel 12 – punkt 4

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

4. För tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen

4. För tillämpningen av punkt 1 ska kommissionen i samarbete med relevanta experter och berörda parter

a) ta fram och offentliggöra villkor och kriterier som de europeiska referensnätverken bör efterleva för att få stöd från kommissionen,

a) anta en förteckning över särskilda kriterier och villkor som de europeiska referensnätverken måste efterleva, däribland en förteckning över de sällsynta sjukdomar som ska täckas och de villkor och kriterier som ska krävas av vårdgivare som önskar delta, i syfte att särskilt se till att de europeiska referensnätverken

 

i) har tillräcklig kapacitet att diagnostisera, följa upp och handlägga patienter med dokumenterat goda resultat i den mån det är tillämpligt,

 

ii) har tillräcklig kapacitet och verksamhet för att tillhandahålla relevanta tjänster och upprätthålla god kvalitet på de tjänster som erbjuds,

 

iii) har kapacitet att ge expertråd, diagnostisera eller bekräfta en diagnos, utarbeta och följa riktlinjer för god praxis och genomföra resultatåtgärder och kvalitetskontroll,

 

iv) kan visa att de arbetar tvärvetenskapligt,

 

v) kan erbjuda expertis och erfarenhet på hög nivå, dokumenterat genom publikationer, anslag eller hedersposter och utbildningsverksamhet,

 

vi) har en stark forskning,

 

vii) deltar i epidemiologisk övervakning, t.ex. register,

 

viii) har en nära koppling till och ett nära samarbete med andra expertcentrum och nätverk på nationell och internationell nivå och kapacitet att nätverka,

 

ix) har en nära koppling till och ett nära samarbete med eventuella patientföreningar,

 

x) har goda och effektiva förbindelser med teknikleverantörer,

b) ta fram och offentliggöra kriterier för utvärdering av europeiska referensnätverk,

b) ta fram, anta och offentliggöra förfaranden för inrättande och utvärdering av europeiska referensnätverk,

c) underlätta utbyte av information och expertis när det gäller etableringen av europeiska referensnätverk och utvärderingen av dem.

c) underlätta utbyte av information och expertis när det gäller etableringen av europeiska referensnätverk och utvärderingen av dem.

 

ca) medfinansiera inrättandet av dessa nätverk.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 17.3)

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 106 och 107. Kommissionen bör delvis bidra till att finansiera inrättandet av dessa nätverk.

Ändringsförslag  91

Rådets ståndpunkt

Artikel 12 – punkt 5

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

5. De kriterier och villkor som avses i punkt 4 ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 15.2.

5. Kommissionen ska genom delegerade akter, i enlighet med artikel 16 och med förbehåll för de villkor som anges i artiklarna 17 och 18, anta de åtgärder som avses i punkt 4.

Ändringsförslag  92

Rådets ståndpunkt

Artikel 12 – punkt 6

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

6. Åtgärder som antas enligt den här artikeln ska inte medföra någon harmonisering av lagar och andra författningar i medlemsstaterna och ska fullständigt respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård.

utgår

Ändringsförslag  93

Rådets ståndpunkt

Artikel 13 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Kommissionen ska stödja medlemsstaterna i deras tillhandahållande av hållbara ekonomiska och sociala förmåner genom europeiska e-hälsovårdssystem och ‑tjänster samt driftskompatibla tillämpningar i syfte att nå en hög tillförlitlighets‑ och säkerhetsnivå, förbättra kontinuiteten i vården och säkerställa tillgång till säker hälso‑ och sjukvård av hög kvalitet.

1. Kommissionen ska i enlighet med förfarandet i artikel 15.2 anta särskilda åtgärder som krävs för att uppnå driftskompatibilitet mellan IKT-systemen på hälso- och sjukvårdsområdet närhelst medlemsstaterna beslutar att införa sådana system. Dessa åtgärder ska vara förenliga med tillämpliga lagar om uppgiftsskydd i respektive medlemsstat och även avspegla utvecklingen inom medicinsk teknik och vetenskap, inbegripet telemedicin och telepsykiatri, och respektera den grundläggande rätten till skydd av personuppgifter. De ska särskilt fastställa de standarder och den terminologi som krävs för att IKTsystemen ska bli kompatibla så att en säker, högkvalitativ, lättillgänglig och effektiv gränsöverskridande hälso- och sjukvård kan säkerställas.

 

Medlemsstaterna ska se till att användningen av e-hälsa och andra telemedicinska tjänster

 

a) uppfyller samma yrkesmässiga medicinska kvalitets- och säkerhetsnormer som de som tillämpas för icke-elektronisk hälso- och sjukvård,

 

b) erbjuder tillfredsställande patientskydd, särskilt genom införande av lämpliga regleringsmässiga krav för hälso- och sjukvårdspersonal, i likhet med de krav som tillämpas för icke-elektronisk hälso- och sjukvård.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 19)

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 110.

Ändringsförslag  94

Rådets ståndpunkt

Artikel 13 – punkt 2 – led a – led i

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

i) en icke-uttömmande förteckning över uppgifter som ska införas i patientjournalerna och som kan delas mellan hälso- och sjukvårdspersonal för att möjliggöra kontinuitet och patientsäkerhet i den gränsöverskridande hälso- och sjukvården, och

i) en icke-uttömmande förteckning över uppgifter som ska införas i elektroniska patientjournaler och som kan delas mellan hälso- och sjukvårdspersonal för att möjliggöra kontinuitet och patientsäkerhet i den gränsöverskridande hälso- och sjukvården, och

Ändringsförslag  95

Rådets ståndpunkt

Artikel 13 – punkt 2 – led b

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

b) stödja medlemsstaterna vid utarbetande av gemensamma åtgärder för identifiering och äkthetsprövning för att underlätta överförbara uppgifter i gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

b) anta åtgärder för identifiering och äkthetsprövning för att garantera överförbara uppgifter i gränsöverskridande hälso- och sjukvård och se till att säkerhetsnivån är hög och att personuppgifterna skyddas. Dessa åtgärder ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 15.2.

Ändringsförslag  96

Rådets ståndpunkt

Artikel 13 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

Arbetet med att utarbeta de åtgärder som avses i leden a och b ska påbörjas senast två år efter direktivets ikraftträdande.

Ändringsförslag  97

Rådets ståndpunkt

Artikel 14 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Unionen ska stödja och främja samarbete om och utbyte av vetenskaplig information mellan medlemsstaterna inom ramen för ett frivilligt nätverk som kopplar ihop nationella myndigheter och organ som är ansvariga för utvärdering av medicinsk teknik, utsedda av medlemsstaterna. Medlemmarna i nätverket ska delta i och bidra till nätverkets aktiviteter i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där de är etablerade.

1. Unionen ska stödja och främja samarbete om och utbyte av vetenskaplig information mellan medlemsstaterna. För detta ändamål ska kommissionen i samråd med Europaparlamentet underlätta inrättandet av ett nätverk som kopplar ihop nationella myndigheter och organ som är ansvariga för utvärdering av medicinsk teknik, utsedda av medlemsstaterna Medlemmarna i nätverket ska delta i och bidra till nätverkets aktiviteter i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där de är etablerade. Nätverket ska drivas enligt principerna för goda styrelseformer, däribland insyn, objektivitet, oberoende experter, rättvisa förfaranden och utbredd medverkan från samtliga berörda gruppers sida, vilka bland annat, men inte enbart, omfattar hälso- och sjukvårdspersonal, företrädare för patienterna, arbetsmarknadens parter, forskare och industri, samtidigt som medlemsstaternas behörighet i fråga om utvärdering av vårdteknik ska respekteras. Namnen på de experter och personer som deltar i nätverkets verksamhet ska vara tillgängliga för allmänheten, tillsammans med deras intresseförklaring.

Ändringsförslag  98

Rådets ståndpunkt

Artikel 14 – punkt 2

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

2. Syftet med det unionsstöd som anges i punkt 1 ska vara att

2. Nätverket för utvärdering av medicinsk teknik ska

a) bistå medlemsstaterna i deras samarbete genom de nationella myndigheter och organ som avses i punkt 1, och

a) stödja samarbetet mellan nationella myndigheter eller organ,

 

aa) hitta hållbara sätt att balansera målen om tillgång till läkemedel, belöning av innovation och förvaltning av sjukvårdsbudgetar,

b) bistå medlemsstaterna i tillhandahållandet av objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig och överförbar vetenskaplig information om hur verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt samt möjliggöra ett effektivt utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ.

b) bistå medlemsstaterna i tillhandahållandet av objektiv, tillförlitlig, aktuell, tydlig, jämförbar och överförbar vetenskaplig information om den relativa effektiviteten samt, i förekommande fall, om hur verkningsfulla metoderna är på kort och lång sikt samt möjliggöra ett effektivt utbyte av sådan information mellan nationella myndigheter eller organ,

 

ba) analysera vilken art och typ av information som kan utbytas,

 

bb) undvika dubbelarbete i samband med att EU:s olika tillsynorgan fattar beslut och gör bedömningar, särskilt då de fattar beslut om säkerhet, effektivitet, kvalitet och berättigade patientgrupper.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 20.2)

Ändringsförslag  99

Rådets ståndpunkt

Artikel 14 – punkt 3a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

3a. Medlemsstaterna ska utse de myndigheter eller organ som ska delta i det nätverk som avses i punkt 1 och meddela kommissionen myndigheternas eller organens namn och kontaktuppgifter.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 20.3)

Motivering

Ändringsförslag 135 i första behandlingen.

Ändringsförslag  100

Rådets ståndpunkt

Artikel 14 – punkt 3b (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

3b. Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 15.2 anta de åtgärder som krävs för att inrätta och förvalta detta nätverk och för att det ska drivas med insyn.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 20.4)

Ändringsförslag  101

Rådets ståndpunkt

Artikel 14 – punkt 3c (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

3c. Kommissionen ska tillåta endast sådana myndigheter att medverka i nätverket som uppfyller principerna för goda styrelseformer enligt definitionen i punkt 1.

(Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 20.5)

Motivering

Ändringsförslag 135 i första behandlingen.

Ändringsförslag  102

Rådets ståndpunkt

Artikel 14 – punkt 6

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

6. Åtgärder som antas enligt den här artikeln ska inte inkräkta på medlemsstaternas befogenheter i beslut som rör genomförandet av resultat av utvärderingar av medicinsk teknik, ska inte medföra någon harmonisering av lagar och andra författningar i medlemsstaterna och ska fullständigt respektera medlemsstaternas ansvar för att organisera och tillhandahålla hälso- och sjukvård.

utgår

Ändringsförslag  103

Rådets ståndpunkt

Artikel 15 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

I samband med detta ska kommissionen se till att det på ett lämpligt sätt hålls samråd med experter från berörda patient- och yrkesgrupper samt arbetsmarknadens parter, särskilt när det gäller genomförandet av detta direktiv.

Ändringsförslag  104

Rådets ståndpunkt

Artikel 16 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Befogenheter att anta de delegerade akter som avses i artikel 11.5 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den …*. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fem år löpt ut. Delegeringen av befogenheter ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 17.

Befogenheter att anta de delegerade akter som avses i artiklarna 11.5 och 12.5 ska ges till kommissionen för en period på fem år från och med den …*. Kommissionen ska utarbeta en rapport om de delegerade befogenheterna senast sex månader innan perioden på fem år löpt ut. Delegeringen av befogenheter ska automatiskt förlängas med perioder av samma längd, om den inte återkallas av Europaparlamentet eller rådet i enlighet med artikel 17.

Ändringsförslag  105

Rådets ståndpunkt

Artikel 19a (ny)

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

 

Artikel 19a

 

Uppgiftsinsamling

 

1. Medlemsstaterna ska för övervakningsändamål samla in statistik som behövs om gränsöverskridande hälso- och sjukvård, vilken vård som getts, uppgifter om vårdgivare och patienter samt kostnader och resultat. De ska samla in sådana uppgifter som ett led i sina allmänna system för insamling av hälso- och sjukvårdsuppgifter i enlighet med nationell lagstiftning och unionslagstiftning om produktion av statistik och skydd av personuppgifter, och särskilt i enlighet med artikel 8.4 i direktiv 95/46/EG.

 

2. Medlemsstaterna ska skicka in den statistik som avses i punkt 1 till kommissionen minst en gång om året, utom när det gäller uppgifter som redan samlas in enligt direktiv 2005/36/EG.

 

3. Utan att det påverkar de åtgärder som antas för att genomföra gemenskapens statistiska program och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1338/2008 ska kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 15.2 anta åtgärder för genomförandet av den här artikeln.

 

4. I enlighet med artikel 4 ska den behandlande medlemsstatens myndigheter regelbundet, och utgående från de uppgifter som samlats in i enlighet med punkt 1, övervaka hur tillgängliga deras system för hälso- och sjukvård är, liksom deras kvalitet och ekonomiska tillstånd.

 

5. Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 15.2 anta

 

a) åtgärder som behövs för förvaltningen av det nätverk av nationella kontaktpunkter som avses i artikel 6 samt den art och typ av uppgifter som ska samlas in och utbytas inom nätverket,

 

b) riktlinjer för den patientinformation som föreskrivs i artiklarna 5 och 6.

 

6. Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 15.2 anta de åtgärder som krävs för att uppnå en gemensam nivå på skyddet av hälsouppgifter på nationell nivå, med beaktande av befintliga tekniska standarder på detta område.

Europaparlamentets ståndpunkt, artikel 21 och artikel 5.2, 5.3 och 5.4)

Motivering

Första behandlingen, ändringsförslag 59 och 140.

Ändringsförslag  106

Rådets ståndpunkt

Artikel 20 – punkt 1

Rådets ståndpunkt

Ändringsförslag

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den …** De ska genast underrätta kommissionen om detta.

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den …**. De ska genast underrätta kommissionen om detta.

 

Medlemsstaterna ska överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

__________

** EUT: Tre år från den dag då detta direktiv träder i kraft.

__________

** EUT: Ett år från den dag då detta direktiv träder i kraft.

(1)

EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 368.


MOTIVERING

Bakgrund

Det finns i dag alltför många frågetecken kring tillgången till vård, ersättningen för kostnader och ansvaret för den kliniska uppföljningen i samband med gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Med det här direktivet är det tänkt att alla patienter, inte bara de mest välinformerade eller välbeställda, ska kunna dra nytta av ett antal rättigheter som redan erkänts av EU-domstolen på hälso- och sjukvårdsområdet. De sociala trygghetssystemen samt deras organisation och förvaltning kommer helt och hållet att förbli medlemsstaternas ansvar. Förslaget handlar om patienter och deras rörlighet inom EU och inte om fri rörlighet för tjänsteleverantörer.

Det handlar inte på något sätt om att uppmuntra gränsöverskridande hälso- och sjukvård som sådan utan om att göra denna vård möjlig, säker och högkvalitativ när den visar sig vara till nytta eller rentav nödvändig. Det behövs bättre information och större tydlighet i de rättsliga bestämmelser som gäller för människor som beger sig till en annan medlemsstat än försäkringsmedlemsstaten för att få vård. Den rådande situationen är inte tillfredsställande, med två olika regelverk som gäller parallellt: dels förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av medlemsstaternas sociala trygghetssystem, dels det regelverk som successivt vuxit fram genom domstolens domar.

Direktivet måste ge patienter möjligheter som grundar sig på deras behov och inte på deras resurser, på välgrundade beslut och inte på tvång.

Parlamentets första behandling

Den 23 april 2009 antog Europaparlamentet i första behandlingen förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård.

Parlamentet ville i detta direktiv kodifiera EU-domstolens rättspraxis på området. Exempelvis syftade direktivet till att göra det möjligt för patienter att utan dröjsmål få tillgång till nödvändig vård. Patientrörlighet innebär nämligen att man kan kringgå nationella vårdköer på helt legitima villkor, för det handlar om att dra nytta av det medicinska utbudet i andra europeiska länder. De medicinska framstegen gör också att utbudet inte längre finns i närområdet för alla typer av sjukdomar, utan att det ibland blir nödvändigt att passera gränser.

Direktivet innehåller följande principer: Medborgare kan i en annan medlemsstat utan förhandstillstånd få all sådan vård utanför sjukhus som de skulle ha haft rätt till i sin egen medlemsstat, och få ersättning upp till det belopp som gäller enligt det egna systemet. Medborgare kan i en annan medlemsstat få all sådan sjukhusvård som de skulle ha haft rätt till i sin egen medlemsstat, och få ersättning upp till det belopp som gäller enligt det egna systemet. Om en oväntad ökning i den gränsöverskridande patienttillströmningen riskerar att medföra allvarliga problem, innehåller förslaget en särskild skyddsklausul. I linje med EU‑domstolens rättspraxis innebär det att en medlemsstat kan införa krav på förhandstillstånd för sjukhusvård, om detta är nödvändigt för att bevara systemet.

Informationen innehåller även ett nyckelelement. Varje medlemsstat måste inrätta nationella kontaktpunkter där patienterna kan få reda på vilken vård som finns tillgänglig, hur de ska gå till väga och vilka förfaranden som gäller vid överklagande och prövning.

I den första behandlingen uttalade sig Europaparlamentet tydligt för ett direktiv som skänker EU-medborgarna säkerhet. Vi vill inte överlåta åt domstolarna att avgöra från fall till fall.

Avslutningsvis önskade Europaparlamentets ledamöter stärka hälso- och sjukvårdssamarbetet mellan medlemsstaterna genom ett antal åtgärder, som utveckling av e-hälsa och ömsesidigt erkännande av recept.

Europaparlamentets andra behandling

I juni 2010 nåddes politisk enighet i rådet.

Rådet tog emellertid inte hänsyn till Europaparlamentets ändringar.

Förhandlingarna i rådet har beaktats i förslaget till andrabehandlingsrekommendation, som samtidigt syftar till att så långt möjligt respektera den ståndpunkt som en stor majoritet av Europaparlamentets ledamöter antog i första behandlingen.

Förslaget till andrabehandlingsrekommendation delar rådets strävan att bekämpa vårdturism. EU-domstolen har för övrigt erkänt förhandsgodkännande för sjukhusvård som en berättigad åtgärd. Denna baseras uttryckligen på behovet av att planera och rationalisera för att på en och samma gång undvika överkapacitet, obalans och logistiskt slöseri, upprätthålla en läkar- och sjukhusvård tillgänglig för alla och bevara den nödvändiga kompetensen inom landets gränser.

Det ska emellertid framhållas att domarna inte handlade så mycket om själva tillståndsförfarandet som om överanvändningen av det, det vill säga att patienter förvägras eller förhindras att utnyttja rätten att resa utomlands för behandling. Av denna anledning är syftet att införa ett system för förhandstillstånd som är förenklat för patienterna men som ger förnuftiga förhandsvarningar om exceptionella kostnader som kan uppstå för hälso- och sjukvårdsadministratörerna.

Vidare förefaller det svårt att definiera och uppskatta sådana kriterier för ”kvalitet och säkerhet i hälso- och sjukvården” som rådet föreslagit.

Parlamentet vill med sitt förslag även förstärka patienternas rättigheter, bland annat genom information och samarbete medlemsstaterna emellan. Försäkringsmedlemsstaten bör se till att dess medborgare har tillgång till informationen.

Vad gäller e-hälsa innehåller rådets förslag endast allmänna förklaringar. Förslaget till andrabehandlingsrekommendation är tänkt att gå bortom dessa och att redan nu förutse e‑hälsans potential, som behöver regleras. Informations- och kommunikationsteknik spelar en viktig roll i samordningen av vården genom att underlätta utbyte och gemensamt utnyttjande av dokument och uppgifter, utan att för den skull tumma på den nödvändiga läkarsekretessen.

Det vore under alla omständigheter beklagligt om den vidare utvecklingen tog EU:s lagstiftare på sängen och om de juridiska konsekvenserna än en gång kom att avgöras i domstolarna.


ÄRENDETS GÅNG

Titel

Patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård

Referensnummer

11038/2/2010 – C7-0266/2010 – 2008/0142(COD)

Parlamentets första behandling – 

P-nummer

23.4.2009                     T6-0286/2009

Kommissionens förslag

KOM(2008)0414 - C6-0257/2008

Mottagande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen: tillkännagivande i kammaren

23.9.2010

Ansvarigt utskott

  Tillkännagivande i kammaren

ENVI

23.9.2010

Föredragande

  Utnämning

Françoise Grossetête

21.7.2009

 

 

Tidigare föredragande

John Bowis

 

 

Behandling i utskott

28.9.2010

 

 

 

Antagande

27.10.2010

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

47

2

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Elena Oana Antonescu, Kriton Arsenis, Pilar Ayuso, Sergio Berlato, Milan Cabrnoch, Martin Callanan, Nessa Childers, Chris Davies, Jill Evans, Elisabetta Gardini, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Christa Klaß, Corinne Lepage, Peter Liese, Linda McAvan, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Antonyia Parvanova, Andres Perello Rodriguez, Sirpa Pietikäinen, Mario Pirillo, Pavel Poc, Frédérique Ries, Oreste Rossi, Dagmar Roth-Behrendt, Theodoros Skylakakis, Catherine Soullie, Glenis Willmott, Sabine Wils, Marina Yannakoudakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter

János Áder, Margrete Auken, Christofer Fjellner, Matthias Groote, Philippe Juvin, Jiří Maštálka, Bill Newton Dunn, Alojz Peterle, Alojz Peterle, Marianne Thyssen, Thomas Ulmer, Vladimir Urutchev, Kathleen Van Brempt, Anja Weisgerber, Anna Záborská, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Josefa Andrés Barea, Birgit Sippel, Jan Zahradil

Ingivande

5.11.2010

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy