BETÄNKANDE om att uppnå verklig territoriell, social och ekonomisk sammanhållning inom EU – en nödvändig förutsättning för global konkurrenskraft?

5.11.2010 - (2009/2233(INI))

Utskottet för regional utveckling
Föredragande: Petru Constantin Luhan

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om att uppnå verklig territoriell, social och ekonomisk sammanhållning inom EU – en nödvändig förutsättning för global konkurrenskraft?

(2009/2233(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (2007/C 306/01), särskilt avdelning I och avdelning XVIII,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 25–26 mars 2010,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2006)0567),

–   med beaktande av OECD:s årsrapport för 2009,

–   med beaktande av ”Successful partnerships: a guide”, OECD LEED-forum för partnerskap och lokalförvaltning, 2006,

–   med beaktande av Världsekonomiska forumets konkurrensrapport 2009–2010 (Global Competitiveness Report), Genève, Schweiz, 2009,

–   med beaktande av ”An agenda for a reformed cohesion policy – A place-based approach to meeting European Union challenges and expectations”, en oberoende rapport som på begäran av Danuta Hübner utarbetades i april 2009 av Fabrizio Barca, kommissionsledamot med ansvar för regionalpolitik,

–   med beaktande av strategidokument från Europeiska kommuners och regioners råd med titeln ”Future of EU Cohesion Policy”, Bryssel, december 2009,

–   med beaktande av Europeiska regionförsamlingens resolution om regionalpolitiken efter 2013, som antogs av dess generalförsamling den 8 november 2007 i Udine i Italien,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om resultatet av samrådet beträffande sammanhållningspolitikens strategier och program för programperioden 2007–2013 (KOM(2008)0301),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 med titeln ”genomförandet av strukturfondsförordningen 2007–2013: resultatet av samrådet om sammanhållningspolitikens nationella strategier och program”[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om bästa praxis inom regionalpolitiken och hinder för användning av strukturfonderna[2],

–   med beaktande av sin resolution av den 21 oktober 2008 om styrelseformer och partnerskap på nationell och regional grundval samt på projektbasis inom regionalpolitiken[3],

–   med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om grönboken om territoriell sammanhållning och läget i debatten om den kommande reformen av sammanhållningspolitiken[4],

–   med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020[5],

–   med beaktande av den fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273),

–   med beaktande av kommissionens tjugonde årsrapport om genomförandet av strukturfonderna (2008) (KOM(2009)0617),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Främjande av privata och offentliga investeringar i syfte att bidra till en ekonomisk återhämtning och långsiktig strukturanpassning: utveckling av offentlig-privata partnerskap” (KOM(2009)0615),

–   med beaktande av punkt 37 i Europaparlamentets resolution av den 14 februari 2006 om reformen av det statliga stödet 2005–2009[6],

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7‑0309/2010), och av följande skäl:

A. Att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt solidaritet mellan medlemsstaterna är, enligt artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen, ett av Europeiska unionens mål.

B.  Unionen kan endast bli konkurrenskraftig på global nivå om den inre politiken förbättrar dess kapacitet att möta de globala utmaningarna genom att det införs en hållbar och koldioxidsnål ekonomi som respekterar den biologiska mångfalden. Krisperioderna har tydligt visat att de mindre utvecklade regionerna har sämre förmåga att återhämta sig.

C. Konkurrens och sammanhållning står inte i motsats till varandra och är inte heller oförenliga, utan har gemensamma aspekter.

D. Trots de stora framsteg som har gjorts när det gäller konvergens inom unionen märks det att de territoriella skillnaderna mellan EU-regionerna ökar, t.ex. vad gäller tillgänglighet, särskilt i strukturellt missgynnade regioner men också på mellanregional nivå och inom medlemsstaterna, vilket kan leda till regional segregering och öka skillnaderna i levnadsstandard mellan de olika EU-regionerna samt minska EU:s globala konkurrenskraft.

E.  I sin årsrapport för 2009 rekommenderade OECD en långsiktig tillväxt som fokuserar på betydelsen av beskattning, investeringar i infrastruktur, utbildning och arbetskraft samt på regleringen av produktionsmarknaderna, och framhävde därför dessa faktorers betydelse.

F.  Världsekonomiska forumet pekar både i sin konkurrensrapport för 2009 och i andra rapporter på infrastrukturens viktiga roll som den andra av de tolv pelare som ligger till grund för utvärderingen av den globala konkurrenskraften, och förklarade att en högkvalitativ infrastruktur är en förutsättning för att minska avstånden, locka till sig utländska investeringar och garantera möjligheterna till ekonomisk utveckling.

G. Långsiktig konkurrenskraft kan endast uppnås om det finns en verkligt hållbar ekonomisk utveckling i hela EU.

H. I rapporten med titeln ”Creating an Innovative Europé” från den oberoende expertgruppen FoU och innovation, som utsågs efter toppmötet vid Hampton Court med Esko Aho som ordförande, fastställs ett antal nyckelområden, det vill säga e-hälsa, läkemedel, transport och logistik, miljö, digitalt innehåll, energi samt säkerhet, där en marknad för innovation kan fungera och allmänna riktlinjer kan spela en central roll.

I.   För att uppnå EU 2020-målen måste man ta hänsyn till utgångsläget, det vill säga olika utvecklingsnivåer och begränsningar, och fastställa mål som överensstämmer med den verkliga situationen och de faktiska behov som ringats in genom samråd med samtliga berörda aktörer på de olika förvaltningsnivåerna.

J.   Europeiska rådet bekräftade i mars 2010 betydelsen av att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, bland annat genom infrastrukturutveckling, för att bidra till genomförandet av EU 2020-strategin i de fall där denna nya strategi ska hantera hinder för den ekonomiska utvecklingen.

K. Sammanhållningspolitiken har visat sig vara ett effektivt instrument när det gäller att på ett flexibelt sätt möta de socioekonomiska utmaningar som har sitt ursprung i finanskrisen.

L.  En grundläggande förutsättning för konkurrenskraft är, utöver god infrastruktur, att forskning, innovation och teknisk utveckling främjas samt att människorna i regionerna erbjuds utbildning av hög kvalitet.

M. Regionerna kommer att spela en avgörande roll i arbetet med att begränsa konsekvenserna av krisen för allmänheten och bör därför främja partnerskapsprincipen och utveckla lämpliga instrument för förhandsbedömningar av de regionala konsekvenserna av olika typer av insatser i syfte att möta de stora utmaningarna, såsom anpassningen till globaliseringen, demografiska förändringar och den därav följande stadiga avfolkningen i regionerna, klimatförändringar, energirelaterade problem och skyddet av den biologiska mångfalden, samt nya utmaningar som uppstår till följd av krisen.

N. Resultatet av diskussionerna om strategier och program inom ramen för sammanhållningspolitiken för programperioden 2007–2013 har visat att programmens kvalitet och berörda parters involvering har ökat på samtliga förvaltningsnivåer, vilket är ett steg i rätt riktning mot uppfyllandet av Lissabonmålen om ekonomisk konkurrenskraft och sysselsättning.

O. Reformen av sammanhållningspolitiken måste leda till en förbättring av denna politik genom bättre samstämmighet och bättre samordning och synergi mellan de europeiska politikområdena, utan att ett politikområde framhävs framför de andra, på grundval av Europeiska unionens behov och mål på området för en hållbar utveckling.

P.  De lokala och regionala aktörernas engagemang i sammanhållningspolitiken återspeglas i deras regionala och lokala strategier för att främja ekonomisk utveckling och social integration.

Q. Den ekonomiska konkurrenskraften i de regioner som ligger efter stärks genom utvecklingen av deras kapacitet, bland annat utvecklingen av all slags infrastruktur som ger tillträde till utbildning, forskning och innovation.

R.  Även om vissa aspekter av strukturen i dessa instrument, t.ex. en gemensam tidsram och anpassning till Lissabonagendan, möjliggör synergieffekter, finns det fortfarande skillnader, t.ex. olika rättsliga grunder, tematisk kontra territoriell inriktning och delad kontra centraliserad förvaltning.

Sammanhållningspolitiken som en förutsättning för global ekonomisk konkurrenskraft

1.  Europaparlamentet understryker det resultat som uppnåtts genom Europeiska unionens sammanhållningspolitik och betonar att denna politik måste genomföras för att EU 2020-strategin ska bli ett effektivt instrument för att undanröja skillnaderna mellan regionerna och därmed öka deras konkurrenskraft, underlätta strukturella reformer och förbättra deras förmåga att anpassa sig till den globala ekonomiska situationen.

2.  Europaparlamentet välkomnar att alla medlemsstater för perioden 2007–2013 har avsatt en betydande del av sina sammanlagda ekonomiska anslag till forskning och utveckling, innovation och utveckling av en kunskapsbaserad ekonomi, vilket har utmynnat i 246 nationella eller regionala operativa program med omkring 86 miljarder euro till forskning och innovation, varav 50 miljarder euro redan har avsatts till central forskning och utveckling. Parlamentet betonar att forskning och innovation är centrala instrument för att göra EU mer konkurrenskraftigt med tanke på de globala utmaningarna. Därför är det mycket viktigt att finansieringsflödet är jämnt på dessa områden och att framstegen utvärderas regelbundet med utgångspunkt i uppnådda resultat. Parlamentet rekommenderar därför medlemsstaterna och kommissionen att inför nästa programplaneringsperiod avsätta tillräckliga medel från strukturfonderna till forskning och innovation, särskilt till hållbara innovationer, och att stärka forskningskapaciteten. Parlamentet betonar behovet av att främja och tillämpa framgångsrika modeller i kunskapstriangeln och av att garantera en hållbar utveckling av regionala strategiska program för forskning och innovation i samarbete med företag, forskningscenter, universitet och offentliga myndigheter. Parlamentet framhåller den potential som kunskapsintensiva regionala innovationsgrupperingar har för att mobilisera regional konkurrenskraft, och kräver bättre samordning av strukturfonderna och det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling.

3.  Europaparlamentet understryker att en ökad koncentration av sammanhållningspolitikens medel kan säkra ett meningsfullt bidrag från denna politik till främjandet av konkurrenskraft, innovation och sysselsättning inom EU.

4.  Europaparlamentet understryker att både den offentliga sektorn, på alla myndighetsnivåer, och den privata sektorn spelar en nyckelroll i genomförandet av sammanhållningspolitiken och för återskapandet av förtroende och solidaritet i kris- och återhämtningsperioder genom att garantera lika möjligheter när det gäller tillgång till offentliga investeringar, särskilt i infrastruktur, ny teknik och humankapital, och genom att säkra en hållbar utveckling.

5.  Europaparlamentet betonar att den ekonomiska konkurrenskraften i EU:s regioner hänger nära samman med tillfredsställande sysselsättningsnivåer, välutbildad och kompetent arbetskraft, social trygghet och tillgång till offentliga tjänster. Det stöd för social sammanhållning som tillhandahålls genom sammanhållningspolitiken ökar därför betydelsen av denna politik för den övergripande regionala konkurrenskraften på global nivå.

6.  Europaparlamentet anser att en sammanhållningspolitik som syftar till att minska skillnaderna i regionernas utvecklingsnivåer och till att förbereda regionerna så att de kan möta de långsiktiga och kortsiktiga utmaningarna (globaliseringen, de demografiska förändringarna, avfolkningen i landsbygdsområdena, klimatförändringarna och skyddet av den biologiska mångfalden), genom att deras specifika starka och svaga sidor beaktas, i enlighet med andan i fördragen har visat sig vara av största vikt för den europeiska integrationen.

7.  Europaparlamentet påpekar att man genom en förhöjd synergieffekt mellan forsknings-, utvecklings- och innovationspolitiken bättre kan möta EU 2020-strategins utmaningar. Parlamentet betonar att sammanhållningspolitiken måste ges en betydelsefull roll i genomförandet av EU 2020-strategin, eftersom denna politik främjar strukturförändringar i hela Europa och stöder prioriterade nyckelinvesteringar på alla nivåer, såväl lokalt, regionalt och nationellt som över gränserna, och därmed säkrar social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. Parlamentet påpekar emellertid att sammanhållningspolitikens prioriteringar visserligen bör anpassas till EU 2020-strategins mål, men att sammanhållningspolitiken måste förbli en oberoende politik som kan anpassas till regionala särdrag och stödja de svagaste regionerna med störst behov, så att de kan övervinna sina socioekonomiska och naturbetingade svårigheter och minska de rådande skillnaderna. Genom att garantera kontinuiteten för de sammanhållningspolitiska riktlinjer som redan gäller skyddar man forsknings-, utvecklings- och innovationspolitikens regionala dimension och skapar sysselsättning i innovativa sektorer.

Territoriell sammanhållning – de lokala konsekvenserna av EU:s politik

8.  Europaparlamentet stöder de synpunkter som uttrycks i grönboken om territoriell sammanhållning i fråga om konkurrenskraften, som bygger på att man upprättar kopplingar till andra områden för att se till att de gemensamma tillgångarna används på ett samordnat och hållbart sätt för att frigöra den potential som finns i Europeiska unionens territoriella mångfald. Parlamentet betonar i detta avseende att smidiga och samordnade transporttjänster, tillräcklig tillgång till telekommunikationer och, när detta är lämpligt, gemensamt utnyttjande av infrastruktur för energi, hälsa, forskning, utbildning och miljöskydd är grundläggande förutsättningar för att konkurrenskraften ytterligare ska kunna främjas. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att lägga fram konkreta förslag för utformningen och för ett konsekvent genomförande av målet om territoriell sammanhållning.

9.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna måste stödja en platsbaserad strategi för utformningen och genomförandet av sammanhållningspolitiken. Parlamentet erkänner att regionernas roll varierar i de olika medlemsstaterna beroende på deras politiska och administrativa struktur. Parlamentet kräver att subsidiaritetsprincipen, i sin förstärkta och utvidgade form såsom den definieras i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, tillämpas och att man strävar efter en förbättring i förhållande till den nuvarande programperioden genom att principen om decentralisering till lokal myndighetsnivå främjas i syfte att öka utnyttjandet av medlen. Parlamentet anser att det i detta avseende är kontraproduktivt att regionerna i genomsnitt endast förvaltar 30,5 procent av den samlade budget som anslagits till sammanhållningspolitiken, medan de centrala regeringarna sköter resten. Parlamentet anser därför att partnerskapsprincipen i framtiden avsevärt måste stärkas.

10. Europaparlamentet anser att de problem som EU måste lösa med hänsyn till de utmaningar som öppnandet av gränserna, fullbordandet av den inre marknaden och globaliseringen medför är särskilt tydliga i gränsregionerna. Parlamentet understryker att konkurrenskraften i dessa regioner kan vara försvagad på grund av konkurrerande skattesystem och sociala trygghetssystem, invecklade administrativa formaliteter samt migrationsflöden mellan regioner och stater. Parlamentet insisterar på betydelsen av att utveckla de redskap som behövs för gränsöverskridande samarbete och flernivåstyre, och uppmanar kommissionen att främja utbyte av information och bästa praxis.

11. Europaparlamentet påpekar att territoriell sammanhållning har en horisontell och flersektoriell karaktär och att unionens politik därför måste bidra till att åstadkomma sådan sammanhållning. Parlamentet upprepar att detta begrepp inte är begränsat till effekterna av regionalpolitiken, utan även handlar om samordning med annan EU-politik som fokuserar på hållbar utveckling och som ger konkreta resultat på regional nivå, i syfte att utveckla och utnyttja den särskilda regionala potentialen fullt ut och öka politikens inverkan ute på fältet. Den regionala konkurrenskraften och deras attraktionskraft skulle därmed främjas, och territoriell sammanhållning kan uppnås. Parlamentet anser att ”koncentration, samarbete och sammanlänkning” bör vara huvudpunkterna i den territoriella sammanhållningen, så att en mer balanserad utveckling kan uppnås inom EU.

12. Europaparlamentet betonar att flernivåstyre innebär en decentralisering av ansvaret för program, vilket gör att de territoriella samarbetsmöjligheterna bättre kan utnyttjas, och anser därför att flernivåstyre måste tillämpas för att Europeiska unionen ska kunna genomföra sina gemensamma mål med hjälp av konsekventa och resultatinriktade åtgärder och samtidigt fastställa specifika regionala och lokala prioriteringar.

13. Europaparlamentet välkomnar resultaten av Urban- och Leaderinitiativen, och betonar att det är nödvändigt att utnyttja erfarenheterna från dessa initiativ och de bästa metoder som tillämpats för att tillhandahålla ramarna för en integrerad och balanserad utveckling av landsbygdsområden och stadsområden i förhållande till behoven i varje enskild region. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och föreslå arbetsmetoder som främjar partnerskap mellan landsbygdsområden och stadsområden, bekämpar avfolkningen i landsbygdsområdena och samtidigt stimulerar en hållbar utveckling i städerna, eftersom nästan 80 procent av EU:s befolkning lever i stadsområden. Parlamentet påpekar att både stadsområden och landsbygdsområden spelar en dynamisk roll i den regionala ekonomiska utvecklingen, och betonar att det inför den kommande programplaneringsperioden behövs investeringar i projekt för städer och ytterområden och bättre samordning med programmen för landsbygdsutveckling.

Maximera sammanhållningspolitikens bidrag för att stärka den ekonomiska konkurrenskraften

14. Europaparlamentet betraktar partnerskap som en nyckelprincip i fastställandet av innehållet i sammanhållningspolitiken, eftersom en bottom up-strategi ökar den administrativa kapaciteten och kvaliteten på programplaneringsförfarandet. Parlamentet anser att alla förvaltningsnivåer måste spela en sammanhållande, kompletterande och aktiv roll i främjandet av EU:s ekonomiska konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tydligare definiera partnerskapsprincipen så att verkliga partnerskap med regionala och lokala myndigheter kan upprättas och utbytet av bästa praxis mellan regionerna underlättas.

15. Europaparlamentet påpekar att medfinansiering är en grundläggande princip för en sund förvaltning av sammanhållningspolitiken. Parlamentet begär att man upprätthåller medfinansieringen trots begränsningarna av de offentliga utgifterna till följd av den ekonomiska krisen.

16. Europaparlamentet understryker vikten av att främja företagaranda och av att stödja små och medelstora företag med tanke på deras grundläggande betydelse för att stimulera den ekonomiska konkurrenskraften och skapa sysselsättning. Parlamentet understryker vikten av att se över och befästa den roll som de EU-instrument som stöder den europeiska konkurrenskraften spelar, i syfte att rationalisera de administrativa förfarandena, göra det lättare att få tillgång till finansiering, särskilt för små och medelstora företag, och skapa innovativa stimulansmekanismer utformade för att bidra till uppnåendet av de mål som rör en smart och hållbar tillväxt för alla samt verka för ett närmare samarbete med Europeiska investeringsbanken och andra finansiella institutioner. Parlamentet uppskattar det mervärde som i detta sammanhang erbjuds genom de finansieringstekniska instrumenten och vill att dessa liksom roterande fonder och globala stöd ska användas i största möjliga utsträckning, i syfte att skapa positiva synergier och därmed maximera resultatet. Parlamentet kräver också en förenklad tillgång till riskkapital och mikrofinansiering.

17. Europaparlamentet betonar dessutom att sammanhållningspolitikens effektiva genomförande i stort beror på hur politiken är utformad och att det därför är viktigt att involvera lokala och regionala myndigheter på ett tidigt stadium i samband med utformningen och genomförandet av den framtida sammanhållningspolitiken. Parlamentet framhäver dessutom behovet av att utveckla horisontella och vertikala partnerskap mellan offentliga myndigheter på alla nivåer i syfte att säkra en så effektiv förvaltning som möjligt på flera nivåer. Parlamentet påminner om att flernivåstyre är en av huvudprinciperna för sammanhållningspolitiken och att det är av grundläggande betydelse att garantera en högkvalitativ beslutsprocess. Parlamentet betonar också i detta sammanhang betydelsen av det partnerskap som de regionala myndigheterna har med Regionkommittén.

18. Europaparlamentet välkomnar ändringen av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 som innebär en förenkling av förfarandena för utnyttjande av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, och uppmanar kommissionen att arbeta i riktning mot en fortsatt förenkling av förfarandena för att säkra att de är flexibla och för att minska den administrativa bördan för stödmottagarna, så att myndigheterna i god tid och med nödvändiga resurser kan ta itu med de stora utmaningarna. Parlamentet anser att offentlig‑privata partnerskap kan tillföra ett verkligt stöd genom att komplettera de insatser som görs på lokal och regional nivå, och kommissionen uppmanas därför att lägga fram konkreta förslag för att konsolidera offentlig-privata partnerskap inom ramen för sammanhållningspolitiken.

19. Europaparlamentet understryker att det för att utjämna skillnader är viktigt att fortsätta att i första hand stödja projekt som är riktade mot regioner som ligger efter i utvecklingen, så att de förväntade effekterna under denna programperiod kan upprätthållas i överensstämmelse med de ursprungliga prognoserna. Parlamentet noterar att bättre tillgänglighet och infrastruktur kommer att bidra till att stärka konkurrenskraften i de regioner som släpar efter på den inre marknaden och därmed även till EU:s externa konkurrenskraft som helhet. Parlamentet anser att ett tillbakadragande av detta stöd skulle begränsa effekterna av de positiva inledande resultaten.

20. Europaparlamentet betonar att även om sammanhållningspolitiken traditionellt riktar sig till de minst gynnade regionerna omfattar den samtliga regioner i Europeiska unionen, oavsett deras utvecklingsnivå. Parlamentet betonar därför behovet av att främja målet att uppnå regional konkurrenskraft och skapa sysselsättning. Parlamentet upprepar att en stark och välfinansierad sammanhållningspolitik, med en budget som minst motsvarar den nuvarande i både absoluta och relativa termer, är en nödvändig förutsättning för att uppnå målen i EU 2020-strategin och därmed säkra en smart och hållbar ekonomi för alla, vilket skulle stärka EU:s globala konkurrenskraft, och för att garantera att alla regioner utvecklas på ett enhetligt sätt och därmed uppfylla det ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningsmålet.

21. Europaparlamentet anser att BNP måste kvarstå som utslagsgivande kriterium för berättigande till regionalpolitiska medel, men att även andra mätbara indikatorer skulle kunna läggas till om de visar sig vara relevanta, vilket skulle ge de nationella myndigheterna utrymme att på lämplig beslutsnivå tillämpa andra indikatorer som tar hänsyn till regionernas och städernas specifika särdrag.

22. Europaparlamentet betonar betydelsen av att i samband med tilldelningen av medel beakta särdragen för till exempel kustregioner, avlägsna bergsregioner, avfolkningsregioner eller avlägset belägna städer och gränsregioner. Parlamentet uppmanar regionerna att lägga fram förslag för hur de ska kunna utnyttja sina regionala särdrag, och ber kommissionen att anpassa de olika finansieringsinstrumenten för att skapa mervärde på kort och medellång sikt, varvid hänsyn också ska tas till effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera nya finansieringslösningar för att göra sammanhållningspolitiken mer effektiv och för att uppnå bästa möjliga resultat med de utvalda projekten.

24. Europaparlamentet betonar den positiva inverkan som jämställdheten har på den ekonomiska tillväxten och den sociala sammanhållningen och följaktligen på EU:s konkurrenskraft.

Sammanhållningspolitiken som ett väsentligt politikområde efter 2013

25. Europaparlamentet understryker att den regionala utvecklingen och den territoriella sammanhållningen i Europa, tack vare sitt europeiska mervärde, spelar en avgörande roll för att stärka EU:s konkurrenskraft och uppfylla EU 2020-målen och att den platsbaserade strategin är viktig för att säkra ekonomisk balans.

26. Europaparlamentet understryker att det behövs en integrerad syn på användningen av strukturfonderna, eftersom de är ett viktigt instrument för att hjälpa regionerna att uppnå hållbar tillväxt, sysselsättning och välfärd.

27. Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att fortsätta med övergångsordningar för att konsolidera och höja den uppnådda utvecklingsnivån, vilken riskerar att sänkas om finansieringen minskas drastiskt när ett specifikt mål har uppnåtts. Parlamentet påpekar att man på så sätt skulle säkra lika behandling av de regioner som befinner sig i en liknande situation, vilket också skulle göra det möjligt att organisera programmen på ett effektivt sätt.

28. Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att den europeiska allmänhetens förväntningar bygger på folkets behov och särskilt på önskan att få tillgång till lämplig infrastruktur och högkvalitativa offentliga tjänster, som ska tillhandahållas på rättvisa grunder och till priser som är överkomliga för alla europeiska medborgare, oavsett var de bor och arbetar. Parlamentet står fast vid att principen för lika möjligheter ska respekteras, och understryker att all infrastruktur och alla projekt som finansieras av strukturfonderna ska vara tillgängliga för personer med funktionshinder.

29. Europaparlamentet betonar att man för att befästa den roll som kunskap och innovation spelar när det gäller att driva på den framtida ekonomiska tillväxten och den europeiska konkurrenskraften måste förbättra kvaliteten på utbildningen, stärka forskningsresultaten, främja innovation och kunskapsöverföring i hela EU, fullt ut utnyttja informations- och kommunikationsteknik och se till att innovativa idéer kan omvandlas till nya produkter och tjänster som skapar tillväxt och högkvalitativa arbetstillfällen och bidrar till att ta itu med samhälleliga utmaningar på EU-nivå och global nivå. Detta måste kombineras med företagaranda och en inriktning på användarnas behov och marknadens möjligheter. Slutligen är det viktigt att säkra tillgänglig och tillräcklig finansiering, där strukturfonderna kommer att spela en grundläggande roll.

30. Europaparlamentet betonar att ekonomisk, social och territoriell sammanhållning gör det möjligt att fullt ut utnyttja potentialen för forskning, utveckling och innovation och säkra högre levnadsstandard för de europeiska medborgarna samt ökat förtroende för EU. Parlamentet anser att selektiva och kombinerade investeringar i forskning, utveckling och innovation måste ta hänsyn till befintlig kapacitet och potential på regional och lokal nivå och bidra till utvecklingen av nyckelområden, såsom e-hälsa, läkemedel, transport och logistik, miljö, digitalt innehåll, energi samt säkerhet, genom institutionsutveckling och program för kapacitetsuppbyggnad.

31. Europaparlamentet anser att en del av sammanhållningspolitikens anslag till forskning, utveckling och innovation bör användas för att EU ska kunna nå och bevara en position som ledare på världsmarknaden inom sektorer där Europa redan har en konkurrensfördel och inom sektorer där Europa har nya möjligheter att bli ledare på världsmarknaden.

32. Europaparlamentet anser att det för att stärka den inre marknaden krävs specifika åtgärder för att stimulera konkurrensen på EU-nivå, dock utan att skapa obalans mellan medlemsstaterna, och menar att man på detta sätt kan säkra god stabilitet och ekonomiskt välstånd på EU-nivå.

33. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna och kommissionen att i högre grad stödja stora projekt som omfattar två eller flera operativa program med stort inflytande på EU-nivå och som kommer att skapa mervärde och högkvalitativa jobb och säkra en hållbar utveckling i regionerna.

34. Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken bör fortsätta att främja åtgärder som skapar största möjliga antal arbetstillfällen och samtidigt gör det möjligt att utnyttja lokala mänskliga resurser och säkra deras fortlöpande utveckling för att garantera hög produktivitet.

35. Europaparlamentet bekräftar att det är nödvändigt att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, men att detta inte är tillräckligt för att garantera ekonomisk konkurrenskraft på internationell nivå, vilket kräver avsevärda investeringar inom nyckelområden, såsom energi, miljö, infrastruktur, utbildning, forskning och utveckling, kreativ industri och kreativa tjänster, logistik och transport.

o

o        o

36. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  Antagna texter, P6_TA(2009)0165.
• [2]  Antagna texter, P6_TA(2009)0156.
• [3]  Antagna texter, P6_TA(2008)0492.
• [4]  Antagna texter, P6_TA(2009)0163.
• [5]  Antagna texter, P7_TA(2010)0223.
• [6]  EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 97.

MOTIVERING

En högre levnadsstandard som garanteras genom säkrare och mer högkvalitativa jobb och tillgång till all slags infrastruktur – transportmässig, social och utbildningsmässig eller infrastruktur för forskning, utveckling och innovation – är de viktigaste skälen till allmänhetens stöd för den europeiska integrationen.

Sammanhållningspolitiken kan garantera en samstämmig utveckling i EU genom specifika mål och instrument, och därmed tillmötesgå de europeiska medborgarnas ekonomiska och sociala behov. Samtidigt konfronteras EU:s medlemsstater, inbegripet de i den östra och sydöstra delen av Europa, direkt med globaliseringens effekter.

Det sätt på vilket varje enskild medlemsstat utnyttjar de möjligheter som följer med deltagandet i EU:s inre marknad beror på landets mognad och utvecklingsnivå, som skiljer sig från en medlemsstat till en annan. Varje medlemsstat ansvarar följaktligen för att fastställa de mest effektiva åtgärderna för att landets ekonomi ska kunna fungera inom detta globala system.

Detta betänkande, med titeln ”Att uppnå verklig territoriell, social och ekonomisk sammanhållning inom EU – en nödvändig förutsättning för global konkurrenskraft?”, syftar till att inleda en debatt bland ledamöterna av Europaparlamentet om ömsesidigt beroende och komplementaritet när det gäller de åtgärder som har vidtagits på europeisk och nationell nivå för att uppfylla EU-politikens mål, inbegripet målet att stärka den globala ekonomiska konkurrenskraften. Betänkandet syftar till att utarbeta en ram för att understryka sammanhållningspolitikens betydelse för integrationen och dess bidrag till stärkandet av EU:s globala konkurrenskraft.

Föredragandens inställning

Det globala och europeiska sammanhanget har ställt regionerna i centrum på grund av de utmaningar de står inför på områdena för klimatförändringar, befolkningens åldrande, social migration och energi, eller de utmaningar som följer med den ekonomiska och finansiella krisen, vars konsekvenser är kännbara på loka nivå.

Föredraganden anser att sammanhållningspolitiken är EU:s viktigaste politikområde och att denna politik kan hjälpa regionerna att möta nämnda utmaningar på bästa tänkbara sätt. Sammanhållningspolitiken bidrar således till att stärka EU:s globala ekonomiska konkurrenskraft, eftersom den

–   garanterar samma levnadsstandard för alla europeiska medborgare och

–   stöder utvecklingen genom att utnyttja lokala och regionala särdrag och därmed skapa mervärde och ekonomisk produktivitet.

Sammanhållningspolitiken har i hög grad bidragit till uppfyllandet av målen inom Lissabonstrategin, men för att konsolidera de resultat som uppnåtts och deras förväntade effekter anser föredraganden att det krävs fortsatta investeringar i infrastruktur av alla slag som en förutsättning för att stärka den ekonomiska konkurrenskraften.

Infrastruktur – en grundläggande faktor för ökad global konkurrenskraft

Infrastruktur är en av de viktigaste faktorerna på internationell nivå för att bedöma nivån på den ekonomiska konkurrenskraften, och infrastrukturen gör det möjligt att upphäva problemen med stora avstånd och garantera investeringarnas och arbetskraftens mobilitet.

EU 2020-målen om en konkurrenskraftig, sammankopplad och grönare ekonomi kan uppfyllas genom att man moderniserar och sammankopplar infrastruktur och stöder investeringsplaner och utvecklingsprojekt som är anpassade till varje regions särdrag. Denna strategi kan genomföras med hjälp av innovativa metoder och instrument.

Föredraganden anser att det är av största vikt att uppnå territoriell sammanhållning, eftersom det är på territoriell nivå som man kan se om

–   programmeringen av den regionala utvecklingsprocessen följer områdets särskilda behov och specifika potential,

–   de involverade parterna har tillräcklig institutionell kapacitet för att säkra högsta möjliga utnyttjandegrad av EU-stödet,

–   EU-stödet är av långsiktig karaktär, som bygger vidare på de resultat som hittills uppnåtts genom genomförandet av EU-finansierade projekt, och om det garanterar hållbarhet.

Skillnaderna i graden av decentralisering och förvaltningssystem på flera nivåer skapar situationer som är mest uppenbara på lokal och regional nivå, och att säkra att offentligt finansierade åtgärder på europeisk eller nationell nivå kompletterar varandra och samtidigt undvika all dubbelfinansiering är verkliga utmaningar som måste behandlas på lokal nivå.

Det är nödvändigt att säkra horisontell och vertikal samordning mellan de olika förvaltningsnivåerna samt mellan olika verksamhetsområden och typer av insatser. För att säkra gemensamma standarder i samband med utveckling som uppnås genom ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, särskilt i gränsregioner, är det nödvändigt att

–   säkra en högkvalitativ programplanering genom involvering av intressenter från alla relevanta nivåer och sektorer,

–   använda relevanta och enhetliga statistiska uppgifter och indikatorer både i programplanerings- och genomförandeskedet,

–   införa ett övergångssystem som är specifikt anpassat till en rad indikatorer och effekter som kan mätas och analyseras,

–   sprida resultaten av utvärderingarna till alla förvaltningsnivåer och till de regionala verksamhetssektorerna.

Med hänsyn till att strukturfonderna och Sammanhållningsfonden är de viktigaste finansieringsinstrumenten till stöd för uppnåendet av de utvecklingsmål som fastställs på regional nivå, vore det önskvärt att öka det mervärde de skapar genom att

–   stödja de lokala och regionala myndigheternas insatser för att utveckla den administrativa kapaciteten, eftersom det finns ett klart behov av expertis och kvalitet i samband med planeringen; medlemsstaterna och kommissionen måste garantera tekniskt stöd av hög kvalitet, och genomförandet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning måste förbättras på lokal och regional nivå,

–   förenkla förfarandena för tilldelning av medel från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, och

–   utveckla de nödvändiga ramarna för offentlig-privata partnerskap, så att dessa blir en hållbar och realistisk möjlighet för regionerna.

I många medlemsstater där offentlig-privata partnerskap betraktas som en möjlighet saknas det en tillräckligt tydlig lagstiftningsram och kunskaper på regional nivå för att genomföra dessa partnerskap. Europeiska investeringsbanken måste till exempel tillhandahålla nödvändigt tekniskt stöd till myndigheterna så att de kan inrätta sådana partnerskap.

Det är viktigt att beakta alla aspekter så att regionerna, i den kommande programplaneringsperioden och inom den övergripande ramen av EU 2020-målen, själva kan bidra till en hållbar utveckling och säkra att gemensamma levnadsstandarder uppnås.

Efter 2013 måste sammanhållningspolitiken bli en central politik, eftersom den spelar en avgörande roll för att minska skillnaderna i utveckling mellan Europas regioner. Det är riktigt att den ekonomiska och finansiella krisen kan medföra vissa ändringar, men med mognad och flexibilitet kommer det att bli möjligt att tillmötesgå regionernas mycket olika behov. Detta är en av anledningarna till att föredraganden anser att det behövs ett trepartsavtal eller ett trepartsåtagande mellan kommissionen, medlemsstaterna och regionerna, i vilket man klart och tydligt fastställer vilken roll de ska spela för att uppfylla de mål som fastställts.

Stöd till forskning, utveckling och innovation och främjande av utbildning och nödvändig kompetens för att säkra en inkluderande arbetsmarknad bör följas upp av strategier och åtgärder på regional nivå. Genom att säkra en gemensam utvecklingsnivå och tillgång till grundläggande infrastruktur och högkvalitativa tjänster ökar man förmågan att bemöta de stora utmaningarna. Den globala ekonomiska konkurrenskraften stärks av denna förmåga att hantera globaliseringen.

Utnyttjandet av de europeiska och nationella finansieringsmedel som är tillgängliga för projekt som rör forskning, utveckling och innovation är inte enhetligt, vilket visar att det finns behov av att stärka den administrativa kapaciteten på regional nivå så att man kan finna nya lösningar på de aktuella problemen.

Föredraganden anser att när målen att säkra samma levnadsstandarder har uppnåtts genom att tillgång till infrastruktur och högkvalitativa tjänster garanteras, kan regionerna koncentrera sig på åtgärder som syftar till att utveckla den lokala ekonomiska potentialen, där en viktig etapp är utvecklingen av lokal forsknings-, utvecklings- och innovationspolitik och dithörande regionala strukturer.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	28.10.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	38 5 1
Slutomröstning: närvarande ledamöter	François Alfonsi, Luís Paulo Alves, Sophie Auconie, Catherine Bearder, Jean-Paul Besset, Victor Boştinaru, Zuzana Brzobohatá, John Bufton, Alain Cadec, Salvatore Caronna, Ricardo Cortés Lastra, Francesco De Angelis, Rosa Estaràs Ferragut, Elie Hoarau, Danuta Maria Hübner, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Seán Kelly, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Petru Constantin Luhan, Riikka Manner, Iosif Matula, Erminia Mazzoni, Miroslav Mikolášik, Jan Olbrycht, Wojciech Michał Olejniczak, Markus Pieper, Tomasz Piotr Poręba, Monika Smolková, Csanád Szegedi, Nuno Teixeira, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák, Hermann Winkler, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Karima Delli, Jens Geier, Ivars Godmanis, Lena Kolarska-Bobińska, James Nicholson, Elisabeth Schroedter, László Surján, Patrice Tirolien
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Andrea Češková