BETÄNKANDE med ett förslag till Europaparlamentets rekommendation till rådet om inrättandet av en snabbinsatsstyrka för EU

1.12.2010 - (2010/2096(INI))

Utskottet för utveckling
Föredragande: Iva Zanicchi

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET

om inrättandet av en snabbinsatsstyrka för EU

(2010/2096(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–  med beaktande av artikel 196 i Lissabonfördraget i vilken det föreskrivs att ”Unionen ska främja samarbetet mellan medlemsstaterna i syfte att förbättra effektiviteten hos systemen för förebyggande av och skydd mot naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor” och att ”Unionens insatser syftar till att främja samstämmigheten mellan internationella åtgärder i frågor som rör civilskydd”,

–  med beaktande av artikel 214 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt enligt vilken unionens åtgärder på området humanitärt bistånd ska ”syfta till att tillfälligt lämna bistånd och stöd till befolkningar i tredjeländer som drabbas av naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människor” och att dessa åtgärder ska ”ges i enlighet med principerna i internationell rätt och principerna om opartiskhet, neutralitet och icke‑diskriminering”,

–  med beaktande av det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, som undertecknades gemensamt i december 2007 av ordföranden för Europeiska unionens råd, Europaparlamentets talman och ordföranden för Europeiska kommissionen, och den handlingsplan som lades fram av kommissionen i maj 2008 för genomförande av samförståndet,

–  med beaktande av rådets slutsatser från december 2007 i vilka kommissionen uppmanas att på bästa sätt använda sig av gemenskapens civilskyddsmekanism och att ytterligare stärka samarbetet med och mellan medlemsstaterna,

–  med beaktande av riktlinjerna för användning av militära och civila försvarsresurser vid katastrofinsatser (Oslo-riktlinjerna) som reviderades den 27 november 2006,

–  med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2009 till rådet och Europaparlamentet med titeln ”EU:s strategi för stöd till katastrofförebyggande i utvecklingsländerna”,

–  med beaktande av kommissionens meddelande från mars 2008 till Europaparlamentet och rådet om förstärkning av EU:s insatskapacitet vid katastrofer (KOM(2008)0130) och Europaparlamentets resolution av den 19 juni 2008 om förstärkning av EU:s insatskapacitet vid katastrofer[1],

–  med beaktande av Michel Barniers rapport av den 9 maj 2006 om en europeisk civilskyddsstyrka: Europe aid,

–  med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 10 februari 2010 om den jordbävning som nyligen drabbade Haiti[2],

–  med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om förebyggande av naturkatastrofer och katastrofer som orsakas av människor,

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet av den 23 mars 2010 om inrättandet av en snabbinsatsstyrka för EU, som lagts fram av Anneli Jäätteenmäki, Charles Goerens, Louis Michel, Marielle De Sarnez och Frédérique Ries för ALDE‑gruppen, i enlighet med artikel 121.1 i arbetsordningen (B7-0228/2010),

–   med beaktande av artikel 121.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A7‑0332/2010), och av följande skäl:

A. Antalet katastrofer som orsakar betydande mänskliga, ekonomiska och miljömässiga skador ökar över hela världen. Dessa kriser blir allt intensivare, inträffar allt oftare och drabbar en allt större del av världen, framför allt på grund av effekterna av klimatförändringarna. Europeiska unionen gör stora insatser för att hantera dessa kriser.

B.  Insatserna både inom och utanför Europeiska unionen har mångdubblats och blivit allt vanligare men försvåras samtidigt av den globala finansiella situationen och av budgetmässiga begränsningar, vilket understryker behovet av mer kostnadseffektiva operationer.

C. Ett gemensamt utnyttjande av resurser bland de 31 stater som deltar i gemenskapens civilskyddsmekanism (EU 27, Norge, Liechtenstein, Kroatien och Island) eller inom ramen för ett närmare samarbete mellan medlemsstater kan utgöra en operativ och finansiell fördel.

D. Kommissionens budget för humanitära katastrofer, särskilt budgeten för generaldirektoratet för humanitärt bistånd och civilskydd (GD ECHO), har inte enbart frysts utan även minskat något i reala termer under de senaste fem åren.

E.  Under de senaste åren har framsteg gjorts mot mer sammanhängande katastrofinsatser från EU:s sida, särskilt genom en gradvis förstärkning av civilskyddsmekanismen, bättre samverkan mellan och samordning av civilskydd och humanitärt bistånd, och förståelse för att ett integrerat arbetssätt i samband med katastrofhantering inte bara omfattar insatser utan också förebyggande och beredskap.

F.  Europeiska unionens insatser i samband med jordbävningen i Haiti tog inte enbart formen av en snabb, betydelsefull och storskalig humanitär biståndsoperation, utan aktiverade också civilskyddsmekanismen, som omedelbart och för första gången kunde ta i bruk två moduler (en vattenreningsenhet och en avancerad sjukvårdsenhet), som finansierades genom en förberedande åtgärd för en snabbinsatsstyrka för EU 2008.

G. Erfarenheterna från de senaste kriserna visar att EU:s katastrofinsatser måste förbättras ytterligare när det gäller effektivitet, samordning och synlighet, och katastroferna har ännu en gång framhävt behovet av att inrätta en europeisk snabbinsatsstyrka (en europeisk civilskyddsstyrka).

H. EU:s kapacitet att skydda medborgarnas liv och egendom är en avgörande faktor för dess trovärdighet.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

a)  Rådet uppmanas att framhålla att införlivandet av civilskydd och humanitärt bistånd i ansvarsområdet för en enda kommissionsledamot med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering skapar bättre synergier inom kommissionen och bidrar till att göra EU:s övergripande katastrofinsatser mer konsekventa.

b)  Rådet uppmanas att kräva att arbetsmetoderna på civilskyddsområdet och det humanitära biståndsområdet inom GD ECHO i högre grad integreras, samtidigt som de båda områdenas särdrag bevaras genom upprätthållandet av en tydlig åtskillnad och avgränsning av deras roller, i syfte att i högsta möjliga grad utnyttja synergier och komplementaritet och öka effektiviteten. Rådet uppmanas även att begära att militär och civil personal såväl som biståndsarbetare, som är involverade i katastrofinsatser och humanitära åtgärder, agerar i enlighet med principerna om neutralitet, oberoende och opartiskhet.

c)  Rådet uppmanas att påpeka att när civilskyddsresurser sätts in vid humanitära kriser bör användningen av dessa vara behovsstyrd samt komplettera och följa humanitärt bistånd i enlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd och FN:s riktlinjer (Osloriktlinjerna), i syfte att garantera efterlevnaden av de humanitära principerna om neutralitet, humanitet, opartiskhet och oberoende.

d)  Rådet uppmanas att insistera på att EU:s bistånd i samband med naturkatastrofer eller katastrofer som orsakas av människor bör syfta till att stödja den lokala ekonomin närhelst det är möjligt, till exempel genom att köpa upp lokalt eller regionalt producerade livsmedel och tillhandahålla nödvändig utrustning till jordbrukarna för att stimulera ekonomin i landsbygdsområdena.

e)  Rådet och kommissionen uppmanas att klargöra rutinerna för samarbetet och samordningen mellan Europeiska utrikestjänsten och kommissionen när det gäller hanteringen av storskaliga katastrofinsatser utanför Europeiska unionens territorium.

f)   Rådet uppmanas att föreslå lokala samordningsinsatser, tillsammans med det berörda landets nationella regering, och att med stöd av EU:s och medlemsstaternas företrädare på plats säkra målinriktade och effektiva insatser i drabbade områden.

g)  Rådet uppmanas bestämt att högprioritera stärkandet av EU:s insatskapacitet vid katastrofer, särskilt inför diskussionerna om att inrätta en civilskyddsstyrka för EU, samt att följa upp Europaparlamentets upprepade krav på att de förslag som lades fram i Michel Barniers rapport från 2006 ska genomföras.

h)  Rådet uppmanas att kräva att en civilskyddsstyrka för EU omedelbart inrättas och utrustas med nödvändiga teknologiska och tekniska resurser.

i)   Rådet uppmanas att i samband med insatser till följd av en olycka eller en naturkatastrof också efterlysa en bättre samordning mellan de humanitära organisationerna, medlemsstaternas och GD ECHO:s civilskyddsmekanismer och den eventuella europeiska snabbinsatsstyrkan.

j)   Rådet uppmanas att begära att kommissionen, tillsammans med nationella regeringar, lokala myndigheter och organisationer inom det civila samhället i mottagarländerna, utformar program för ett gemenskapsbaserat förebyggande av katastrofer och en gemenskapsbaserad insatskapacitet.

k)  Rådet uppmanas att i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet vidta åtgärder (som kommissionen ska föreslå) för att förbättra förutsebarheten för EU:s nuvarande civilskyddsmekanism och dess planeringskapacitet, som för närvarande baseras på frivilliga bidrag och ad hoc-bidrag från medlemsstaterna. Dessa åtgärder kan till exempel omfatta insatser som har testats inom ramen för EU:s förberedande åtgärd, däribland gemensamma EU-resurser, frivillig sammanslagning av resurser, kartläggning av befintlig kapacitet, identifiering av scenarier och utveckling av ny utbildningsverksamhet.

l)   Rådet uppmanas också att kräva realistiska budgetar, i vilka medel anslås för naturkatastrofer eller humanitära insatser på grundval av tidigare års utgifter.

m) Rådet uppmanas att framhålla att EU:s civilskyddsstyrka bör bygga på EU:s civilskyddsmekanism, att tillgängliga instrument bör optimeras för att öka deras effektivitet och synlighet samt att befintliga logistiska och mänskliga resurser, både för utbildning på området för katastrofinsatser och för katastrofhantering, bör slås samman genom frivilliga initiativ inom ramen för förberedande åtgärder för att säkerställa att nödhjälp kan tillhandahållas inom 24 timmar efter det att en katastrof har inträffat.

n)  Rådet uppmanas att rekommendera att EU:s civilskyddsstyrka ska

– bygga på en behovsbedömning, med deltagande av samtliga humanitära aktörer,

– vara civil,

– agera i EU:s namn,

– följa internationell humanitär rätt,

– respektera att det är frivilligt för medlemsstaterna att delta i de planerade insatserna,

– bygga på principen om ansvarsfördelning,

– vara öppen för bidrag från tredjeländer,

– erkänna FN:s övergripande roll i samband med samordningen av internationella hjälpaktioner utanför Europeiska unionens territorium,

– organiseras på förebyggande grunder, enligt specifika scenarier.

o)  Rådet uppmanas, på grundval av erfarenheterna från insatserna i Haiti och Pakistan, att se till att EU i samband med humanitära biståndsinsatser i så stor utsträckning som möjligt verkar i FN:s regi och koncentrerar sig till de områden där dess insatser kan bidra till ett större mervärde.

p)  Rådet uppmanas att överväga om den europeiska civilskyddsstyrkan skulle kunna bestå i ett åtagande från vissa medlemsstater om att frivilligt ställa till förfogande förutbestämda civilskyddsmoduler som omedelbart kan sättas in i EU‑insatser som samordnas av civilskyddsmekanismen, att de flesta av dessa moduler, som redan är tillgängliga på det nationella planet och därför inte medför några betydande extrakostnader, skulle förbli under deras kontroll och att utnyttjandet av dessa moduler som hålls i beredskap skulle utgöra kärnan i EU:s civilskyddssystem för insatser i samband med katastrofer i och utanför EU.

q)  Rådet uppmanas att överväga om kompletterande civilskyddsmoduler skulle kunna finansieras av EU för vissa specifika situationer där man har konstaterat brister och där EU skulle tillföra ett mervärde, och att understryka vikten av att utöka finansieringen för transporter och utveckla transportmoduler som ska hållas i beredskap.

r)   Rådet uppmanas att understryka behovet av att utveckla en övergripande och proaktiv katastrofinsatsstrategi som samordnar de olika handlingsalternativ som står EU och dess medlemsstater till buds, såsom krishantering (civil och militär), ekonomiskt bistånd och utvecklingsstöd samt social- och miljöpolitiska insatser. Övergången mellan katastrofinsatser och återuppbyggnadsinsatser efter katastrofer bör skötas på ett mer effektivt sätt. Rådet erinras om förslaget att inrätta en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd i enlighet med bestämmelserna i artikel 214.5 i Lissabonfördraget, och eftersom 2011 är Europeiska året för volontärarbete uppmanas kommissionen och rådet att tillsammans med parlamentet så snart som möjligt utarbeta bestämmelser och förfaranden för hur denna kår ska arbeta, särskilt i ljuset av liknande initiativ som tagits av vissa medlemsstater.

s)  Rådet uppmanas att beakta att användningen av militära medel och militär kapacitet vid katastrofinsatser, framför allt för logistik-, transport- och infrastrukturstöd till humanitära hjälpinsatser, bör vara undantagsmässig och utnyttjas som en ”sista utväg” samt alltid vara i överensstämmelse med befintliga avtal, såsom det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd och Osloriktlinjerna för användningen av militära och civila försvarsmedel vid internationell katastrofhjälp.

t)   Rådet uppmanas att medge att militära och civila försvarsresurser endast bör användas i katastrofinsatser som en sista utväg, i enlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd och med Oslo-riktlinjerna. Rådet erinras om att militära insatser ofta spelar en viktig roll för katastrofberedskapen, vid sidan av civilskydds‑ och humanitära biståndsinsatser, och att militära resurser kan behövas för att täcka kritiska kapacitetsbrister (särskilt när det gäller transporter, såsom strategiska lufttransporter, samt specialiserade insatser och tunga ingenjörsarbeten). Rådet uppmärksammas därför på behovet av att utveckla en övergripande strategi och förbättra synergieffekterna mellan civila och militära kapaciteter och att identifiera områden där olika medlemsstater kan samordna sina insatser och sin kapacitet på EU-nivå för att bidra till EU:s katastrofinsatser, något som är särskilt viktigt i ett kärvt ekonomiskt klimat.

u)  Rådet uppmanas att betona behovet av att bygga upp en civil kapacitet inom EU som ska vara permanent tillgänglig och verka självständigt i förhållande till militära strukturer, och att fastställa områden inom vilka medlemsstaterna i detta avseende kan förena sina ansträngningar och resurser på EU-nivå.

v)  Rådet och kommissionen uppmanas bestämt att samarbeta när det gäller genomförandet av en handlingsplan för synlighet, vilken bör omfatta konkreta åtgärder för att göra EU:s katastrofinsatser mer synliga.

w) Rådet uppmanas att främja användningen av systemet för global övervakning av miljö och säkerhet (GMES) i syfte att övervaka potentiella krisområden och därmed möjliggöra bättre beredskap för att tillhandahålla humanitärt bistånd, och betona att det är mycket viktigt att inrätta en mekanism för att följa upp EU:s insatser och utvärdera det bistånd som tillhandahållits.

x)  Rådet uppmanas att främja utarbetandet av forskningsbudgetar och utvecklingen av industriell kapacitet (till exempel satellitbilder inom ramen för GMES) för att effektivisera katastrofhanteringsfaserna.

y)  Rådet uppmanas att beakta ovanstående rekommendationer när det behandlar och utarbetar slutsatser om kommissionens kommande meddelande om förstärkning av Europeiska unionens insatskapacitet, som utlovats av Europeiska kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen.

• [1]  P6_TA(2008)0304.
• [2]  P7_TA(2010)0015.

MOTIVERING

Inledning

Mångdubblingen av antalet allvarliga katastrofer (naturkatastrofer eller katastrofer orsakade av människan) utanför Europeiska unionen under de senaste åren har medfört ökade krav på en effektivisering av EU:s befintliga insatskapacitet vid katastrofer. EU:s insatskapacitet vid katastrofer har visserligen konstant utvecklats sedan inrättandet av gemenskapens civilskyddsmekanism 2001, men föredraganden anser att mycket mer måste göras för att garantera samordnade, konsekventa och synliga EU-insatser.

Behovet av mer konsekventa insatser betonades även i kommissionens senaste meddelande om förstärkning av Europeiska unionens insatskapacitet, från mars 2008. Detta meddelande skulle utgöra ett första steg på vägen mot en mer mångsidig och integrerad EU-kapacitet. Det omfattade en handlingsplan med ett antal konkreta åtgärder för att gradvis bygga upp en mer integrerad samordning mellan de olika instrumenten för katastrofinsatser.

Sedan dess har införandet av civilskydd och humanitärt bistånd inom en enda kommissionsledamots ansvarsområde utgjort ett av de viktigaste stegen mot en mer integrerad kapacitet. Det är för tidigt att utvärdera resultatet, men det är helt uppenbart att denna omorganisering av ansvarsområdena skapar förutsättningar för ökad konsekvens och bättre samordning av EU:s katastrofinsatser. Två år efter offentliggörandet 2008 av kommissionens meddelande finns det dock fortfarande många åtgärder i handlingsplanen som inte har genomförts, samtidigt som EU:s insatser i samband med de senaste kriserna har påvisat det befintliga systemets begränsningar.

Föredraganden anser att det är hög tid att understryka den politiska betydelsen av att stärka EU:s insatskapacitet vid katastrofer och att alla medel som står till förfogande måste utnyttjas för att uppnå detta mål. Föredraganden beklagar i detta avseende att många konkreta förslag i Michel Barniers rapport från 2006 om inrättande av en europeisk civilskyddsstyrka till stor del har ignorerats eller endast i liten utsträckning genomförts.

Eftersom beslutet att utarbeta ett initiativbetänkande ursprungligen utlöstes av situationen i Haiti, begränsas räckvidden av detta betänkande till den externa dimensionen av EU:s insatskapacitet vid katastrofer.

Erfarenheter från den senaste tidens kriser med särskild fokus på Haiti

EU:s insatser i samband med jordbävningen i Haiti, vilka framför allt gick ut på att EU:s civilskyddsmekanism aktiverades, militära resurser sattes in och en betydelsefull och storskalig humanitär biståndsinsats inleddes, visade tydligt hur invecklade befintliga instrument och förfaranden är.

Föredraganden medger att medlemsstaternas och EU-institutionernas insatser var snabba och storskaliga, men hanteringen av krisen innebar också ett antal utmaningar i fråga om effektivitet, samordning och synlighet.

· Effektivitet

I fråga om humanitärt bistånd måste det medges att insatserna var extremt snabba och effektiva. ECHO-experterna var snabbt på plats och ett omedelbart humanitärt bistånd (tre miljoner euro) beviljades inom 24 timmar. Dessa första insatser kompletterades senare med ytterligare resurser till ett totalt belopp på 120 miljoner euro.

EU:s civilskyddsmekanism aktiverades samma dag som jordbävningen inträffade och det bistånd som levererades genom övervaknings- och informationscentrumet var ganska omfattande (sök- och räddningsstyrkor, sjukvårdsteam samt livsmedel, husrum och vattenrening).

Trots att systemet fungerade relativt bra i samband med katastrofen i Haiti, försenas leveransen av EU:s civilskyddsbistånd oundvikligen genom det nuvarande systemet, som baseras på frivilliga bidrag och ad hoc-bidrag, som ska beslutas inom ramen för olika nationella beslutsprocesser. En av systemets största svagheter är att det är omöjligt att i förväg garantera att viktiga resurser kommer att vara tillgängliga och att större brister kommer att undvikas.

En av de positiva erfarenheterna från Haiti var att Europeiska kommissionen för första gången direkt kunde ställa till förfogande en vattenreningsenhet (sköttes av Frankrike) och en avancerad sjukvårdsenhet med kirurgi (sköttes av Italien), vilka hade hållits i beredskap inom ramen för ett system som finansierades genom en förberedande åtgärd för en snabbinsatsstyrka för EU 2008.

Föredraganden anser att det positiva resultat man uppnådde med den förberedande åtgärden 2008 ytterligare bör utvärderas och att förslaget om att upprätta en frivillig beredskapsreserv med resurser från medlemsstaterna som omedelbart kan sättas in i samband med EU-insatser ytterligare bör utvecklas. Föredraganden skulle i detta sammanhang vilja påminna rådet och kommissionen om följande rekommendation från Michel Barniers rapport: ”För att en europeisk civilskyddsstyrka skall kunna inrättas förutsätts förebyggande organisering och ett gemensamt utnyttjande av existerande medel”.

Krisen i Haiti har också visat att utnyttjandet av militära resurser kan var mycket värdefullt som komplement till katastrofbiståndet. Det är viktigt att undersöka hur militära resurser kan användas på ett mer effektivt sätt i samband med katastrofinsatser.

Föredraganden anser i detta avseende att utnyttjandet av militära resurser och militär kapacitet i samband med civilledda insatser vid naturkatastrofer under alla omständigheter även i fortsättningen bör styras av befintliga riktlinjer, såsom det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd och Osloriktlinjerna för användningen av militära och civila försvarsmedel vid internationell katastrofhjälp (uppdaterades i november 2006).

· Samordning

Med hänsyn till krisens omfattning och antalet inblandade aktörer blev samordningen efter jordbävningen en verklig utmaning, både på det operativa och på det strategiska/politiska planet.

Såsom nämnts ovan har samordningen via övervaknings- och informationscentrumet varit ganska effektiv i Haiti, men i vissa fall levererades (och levereras fortfarande) nationellt bistånd utan någon föregående samordning.

I Haiti gjorde ECHO och övervaknings- och informationscentrumet snabbt gemensamma behovsbedömningar, men det var svårt att utbyta information och göra gemensamma behovsbedömningar med EU:s medlemsstater under den akuta fasen. Detta ledde till många olika och överlappande rapporter som försvårade en korrekt mobilisering av tillgängliga resurser. Såsom redan nämnts ovan underlättades samordningen inom kommissionen av att civilskydd och humanitärt bistånd nyligen hade införts inom samma generaldirektorat. Denna nya uppdelning av ansvarsområdena ledde till ökat samråd mellan avdelningarna och skapade möjligheter till gemensamma bedömningar och förbättrad informationsspridning.

Det är därför viktigt att erinra om att när civilskyddsresurser sätts in vid humanitära kriser bör användningen av dessa vara behovsstyrd och komplementär till humanitärt bistånd och förenlig med detta, i enlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

Krisen i Haiti sammanföll också med en institutionell övergångsperiod med Lissabonfördragets ikraftträdande och diskussioner om inrättandet av Europeiska utrikestjänsten. Enligt rapporterna ansträngde man sig för att öka samverkan mellan kommissionen och rådet under Haitikrisen i enlighet med andan i Lissabonfördraget.

Jordbävningen följdes dock omedelbart av en period av förvirring över vem som skulle ta ansvaret för samordningen mellan EU:s övergripande insatser. Med hänsyn till krisens omfattning lades slutligen ansvaret för samordningen av EU:s bistånd på den vice ordföranden/höga representanten Ashton i nära samarbete med kommissionsledamot Georgieva (med ansvar för humanitärt bistånd, civilskydd och internationellt samarbete).

I framtiden förväntas Europeiska utrikestjänsten inrätta en gemensam krishanteringskapacitet, vilket kommer att kräva en rationalisering av de befintliga krishanteringsinstanserna. Tydliga rutiner för samordningen mellan kommissionens avdelningar och rådets sekretariat måste även fastställas när det gäller samordningen och utnyttjandet av EU:s militära resurser vid katastrofinsatser.

· Synlighet

Den svaga synligheten har också betonats som en av de största bristerna i samband med EU‑insatserna i Haiti. Samma kritik riktades mot EU-insatserna i samband med översvämningarna i Pakistan i juli och augusti 2010.

Föredraganden anser att tydliga rutiner och förfaranden bör införas för att garantera dubbel synlighet (både för medlemsstaterna och för Europeiska unionen) när det gäller civilskyddsresurser som sätts in av medlemsstaterna via EU:s civilskyddsmekanism. En första och väsentlig förutsättning för en sådan dubbel synlighet kommer dock att vara medlemsstaternas politiska vilja att ställa information och resurser till förfogande under en gemensam EU-flagga i stället för under sin nationella flagga.

Med anknytning till synlighetsfrågan anser föredraganden vidare att mer uppmärksamhet måste fästas vid att förbättra övervakningen och den övergripande kommunikationen om EU:s katastrofinsatser. Ett kontinuerligt informationsflöde bör garanteras med uppgifter som måste uppdateras även efter den akuta fasen.

Kontroll av användningen av budgetmedel och information om resultat bör ställas till förfogande för att visa den europeiska allmänheten att ett verkligt och konkret bistånd levererats och förvaltats på lämpligt sätt.

Slutsatser

Den korta analysen av erfarenheterna från Haiti visar tydligt att det behövs ytterligare reformer av EU:s insatskapacitet vid katastrofer. I detta sammanhang är det också viktigt att understryka att mer effektiva och snabbare insatser vid katastrofer kommer att kräva en stark politisk vilja från de olika berörda parterna.

Åtgärder har nyligen vidtagits för att öka konsekvensen och samordningen mellan civilskydd och humanitärt bistånd i samband med EU:s katastrofinsatser, men insatserna för att inrätta en europeisk civilskyddsstyrka har förblivit minimala. Föredraganden anser att det nu är hög tid att ytterligare gå framåt på detta område, i synnerhet genom att genomföra ett antal konkreta förslag som ingick i Michel Barniers rapport från 2006 (inrättande av en europeisk civilskyddsstyrka).

FÖRSLAG TILL REKOMMENDATION TILL RÅDET B7-0228/2010 (23.3.2010)

i enlighet med artikel 121.1 i arbetsordningen

om inrättandet av en snabbinsatsstyrka för EU

Anneli Jäätteenmäki, Charles Goerens, Louis Michel, Marielle De Sarnez, Frédérique Ries

för ALDE-gruppen

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–    med beaktande av Europeiska unionens globala ansvar för att tillhandahålla snabbt humanitärt stöd och bistånd och av de betydande insatser som EU gör över hela världen,

–    med beaktande av behovet av att bättre samordna och gemensamt utnyttja det befintliga humanitära biståndet inom 24 timmar efter en katastrof,

–    med beaktande av att kommissionen, efter jordbävningen i Haiti, för första gången lyckades mobilisera två moduler som gjorts tillgängliga genom en förberedande åtgärd för en snabbinsatsstyrka för EU, som skapats med stöd av parlamentet,

–    med beaktande av förslagen i rapporten ”För en europeisk räddningstjänststyrka: Europé aid”, som utarbetades av Michel Barnier 2006,

–    med beaktande av artikel 121.1 i arbetsordningen.

1.   Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

      Rådet uppmanas att i sin tur uppmana kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag för parlamentet om att inrätta en europeisk räddningstjänststyrka som bygger på EU:s räddningstjänstmekanism och som gör det möjligt för EU att mobilisera de medel som krävs för att inom 24 timmar efter en katastrof kunna tillhandahålla ett första humanitärt stöd.

      Rådet uppmanas att beakta att en europeisk snabbinsatsmekanism ska

•     användas för civila och/eller humanitära ändamål

•     kunna sammankallas när som helst och så snabbt som möjligt

•     agera i EU:s namn

•     följa internationell humanitär rätt

•     vara öppen för samarbete med andra organ som deltar i humanitära åtgärder

•     vara beredd på att samarbeta med FN-systemet

•     vara öppen för bidrag från tredjeländer

•     respektera att det är frivilligt för medlemsstaterna att delta i de planerade insatserna

•     kontinuerligt försöka upprätthålla en hög standard på personal och material och möjliggöra en mobilisering när som helst,

•     bygga på principen om delade bördor.

      Rådet uppmanas att i sin tur uppmana unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionsledamoten med ansvar för internationellt samarbete, humanitärt bistånd och krishantering att inta en ledarroll vid samordningen av EU:s krisinsatser och att använda de befogenheter de getts enligt Lissabonfördraget till att mer effektivt samordna Europeiska unionens åtgärder vid framtida kriser och samtidigt bygga vidare på de resultat som redan har uppnåtts.

2.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen.

YTTRANDE från utskottet för utrikesfrågor (28.10.2010)

till utskottet för utveckling

om inrättande av en snabbinsatsförmåga för EU
(2010/2096(INI))

Föredragande: Renate Weber

FÖRSLAG

Utskottet för utrikesfrågor uppmanar utskottet för utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionens vice ordförande/den höga representanten har en nyckelroll när det gäller att samordna EU:s uppdrag i länder och regioner utanför unionen. Parlamentet understryker att utrikestjänstens organisation och arbetsmetoder bör syfta till att säkerställa att EU:s agerande i krissituationer är konsekvent och samstämmigt. Parlamentet uppmanar därför rådet att ge kommissionens vice ordförande/den höga representanten ett permanent mandat att när som helst inrätta en krisenhet, bestående av representanter från samtliga berörda tjänster vid kommissionen och rådet och från EU:s samtliga planeringsresurser (övervaknings- och informationscentrumet, direktoratet för krishantering och planering, EU:s militära stab och den civila planerings- och ledningskapaciteten), med uppgift att samordna EU:s insatser i händelse av en katastrof så att dessa kan genomföras på kort varsel utan att varje gång behöva inhämta rådets godkännande. Parlamentet föreslår att denna enhet kan stödjas av en stab som kan sättas in inom de första timmarna av en kris och som kan bestå av såväl civila som militära/civilmilitära experter (från civila insatsgrupper och övervaknings- och informationscentrumet respektive EU:s militära stab och den civila planerings- och ledningskapaciteten), och som även kan ha tillgång till underrättelser från EU:s lägescentral och EU:s satellitcentrum.

2.  Europaparlamentet understryker att EU:s katastrofinsatsförmåga och andra EU-instrument som redan finns på plats eller som snabbt kan sättas in efter en katastrof, i första hand civila och militära uppdrag och instrument (dvs. stridsgrupper) inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, måste samordnas på bästa möjliga vis. Parlamentet understryker vidare att EU:s insatsförmåga även bör kunna stödjas av tillgängliga multinationella styrkor såsom det europeiska flygtransportkommandot i Eindhoven som till exempel kunde utnyttjas för att samordna medlemsstaternas strategiska transportkapacitet.

3.  Europaparlamentet medger att militära och civila försvarsresurser endast bör användas i katastrofinsatser som en sista utväg, i enlighet med det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd och med Oslo-riktlinjerna. Parlamentet erinrar om att militära insatser ofta spelar en viktig roll för katastrofberedskapen, vid sidan om civilskydds- och humanitära biståndsinsatser, och konstaterar att militära resurser kan behövas för att täcka kritiska kapacitetsbrister (inte minst när det gäller transporter, särskilt strategiska lufttransporter, specialiserade insatser och tunga ingenjörsarbeten). Parlamentet understryker därför behovet av att utveckla en övergripande strategi och finna synergieffekter mellan civila och militära kapaciteter och att identifiera områden där olika medlemsstater kan samordna sin kapacitet på EU-nivå, något som är särskilt viktigt i ett kärvt ekonomiskt klimat.

4.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionens vice ordförande/den höga representanten och medlemsstaterna att särskilt bemöda sig om att utforska möjliga synergier när det gäller att utnyttja strategiska lufttransportresurser för såväl civila som militära syften. Parlamentet välkomnar härvidlag det samarbete mellan övervaknings- och informationscentrumet och cellen för planering av förflyttningar vid EU:s militära stab som ingick som led i EU:s katastrofinsats i Pakistan. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsevärt utvidga den inom det europeiska flygtransportkommandot samordnade lufttransportkapaciteten, och samtidigt se till att denna kan användas för såväl civila som militära insatser. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det belgiska ordförandeskapets förslag om att inom flygtransportkommandot även inrätta en multinationell helikopterenhet som kan användas för både civila och militära uppdrag.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar rådet att fortsätta de pågående diskussionerna om att förbättra förutsägbarheten i unionens civilskyddsmekanism, och anser att man omgående bör inrätta en räddningstjänststyrka för EU i enlighet med det förslag som så tidigt som 2006 lades fram i Barnierrapporten.

6.  Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla en övergripande och proaktiv katastrofinsatsstrategi som samordnar de olika handlingsmöjligheter som står unionen och dess medlemsstater till buds, såsom krishantering (civil och militär), ekonomiskt bistånd och utvecklingsstöd samt social- och miljöpolitiska insatser. Parlamentet anser i detta sammanhang att övergången mellan katastrofinsatser och återuppbyggnadsinsatser efter katastrofer bör skötas på ett mer effektivt sätt. Parlamentet erinrar om förslaget att inrätta en europeisk frivilligkår för humanitärt bistånd i enlighet med bestämmelserna i artikel 214.5 i Lissabonfördraget och uppmanar, med hänvisning till att 2011 är Europeiska året för volontärarbete, kommissionen och rådet att tillsammans med parlamentet så snart som möjligt utarbeta bestämmelser och förfaranden för hur denna kår ska arbeta, särskilt i ljuset av liknande initiativ som tagits av vissa medlemsstater.

7.  Europaparlamentet erinrar om de befintliga strukturer, kapaciteter och instrument som har utvecklats inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken sedan Europeiska rådets möten i Helsingfors och Feira, och påminner om att civil krishantering (inklusive civila insatsgrupper) kan finansieras genom budgeten för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp). Parlamentet stöder därför utvecklingen av en snabbinsatsförmåga som kompletterar utan att duplicera de strukturer och kapaciteter som redan finns inom ramen för Gusp.

8.  Europaparlamentet erinrar om att FN:s samordnande roll måste respekteras och att bidrag från övriga internationella aktörer måste erkännas.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	28.10.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	39 8 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Gabriele Albertini, Pino Arlacchi, Franziska Katharina Brantner, Frieda Brepoels, Elmar Brok, Arnaud Danjean, Mário David, Marietta Giannakou, Ana Gomes, Andrzej Grzyb, Takis Hadjigeorgiou, Anneli Jäätteenmäki, Tunne Kelam, Andrey Kovatchev, Eduard Kukan, Vytautas Landsbergis, Sabine Lösing, Ulrike Lunacek, Kyriakos Mavronikolas, Alexander Mirsky, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Raimon Obiols, Kristiina Ojuland, Ria Oomen-Ruijten, Pier Antonio Panzeri, Vincent Peillon, Alojz Peterle, Hans-Gert Pöttering, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Nikolaos Salavrakos, Jacek Saryusz-Wolski, Werner Schulz, Adrian Severin, Charles Tannock, Zoran Thaler, Geoffrey Van Orden, Kristian Vigenin, Graham Watson
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Christian Ehler, Kinga Gál, Georgios Koumoutsakos, Barbara Lochbihler, Norbert Neuser, Vittorio Prodi, Potito Salatto, Judith Sargentini, Marietje Schaake, Traian Ungureanu, Renate Weber

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	9.11.2010
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	20 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Thijs Berman, Corina Creţu, Nirj Deva, Charles Goerens, Catherine Grèze, András Gyürk, Eva Joly, Filip Kaczmarek, Gay Mitchell, Norbert Neuser, Bill Newton Dunn, Maurice Ponga, Birgit Schnieber-Jastram, Michèle Striffler, Alf Svensson, Eleni Theocharous, Ivo Vajgl, Anna Záborská, Iva Zanicchi
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Judith Sargentini