Betänkande - A7-0365/2010Betänkande
A7-0365/2010

    REKOMMENDATION om utkastet till rådets beslut om ingående av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan

    9.12.2010 - (05078/2010 – C7‑0036/2010 – 2008/0250(NLE)) - ***

    Utskottet för internationell handel
    Föredragande: David Martin

    Förfarande : 2008/0250(NLE)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A7-0365/2010
    Ingivna texter :
    A7-0365/2010
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

    om utkastet till rådets beslut om ingående av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan

    (05078/2010 – C7‑0036/2010 – 2008/0250(NLE))

    (Godkännande)

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av utkastet till rådets beslut (05078/2010),

    –   med beaktande av utkastet till interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan (05558/2/2009),

    –   med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 207.4 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7‑0036/2010),

    –   med beaktande av artiklarna 81 och 90.8 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från fiskeriutskottet (A7‑0365/2010).

    1.  Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

    2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Stillahavsstaterna.

    MOTIVERING

    Avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA)

    2000 kom AVS-länderna och EU överens om att sluta nya handelsavtal som skulle vara förenliga med Världshandelsorganisationens (WTO:s) regler och ersätta den dåvarande unilaterala ordningen med handelsförmåner som EU beviljade för import från AVS-länderna.

    Förhandlingarna om de nya avtalen om ekonomiskt partnerskap inleddes 2002. Målet var att de skulle avslutas senast den 31 december 2007, med hänsyn till att WTO-undantaget för de befintliga handelsavtalen mellan AVS-länderna och EU skulle löpa ut den 1 januari 2008. Eftersom syftet med avtalen om ekonomiskt partnerskap är att bygga vidare på och stärka de regionala integrationsprocesserna inom AVS, har förhandlingar förts på regional nivå med sex självutnämnda regionala EPA-grupperingar.

    Under förhandlingarna om avtalen om ekonomiskt partnerskap, som fördes på övergripande AVS-nivå, avgjordes gemensamma frågor av intresse, medan förhandlingarnas specifika frågor avgjordes och fortfarande avgörs på nationell och regional nivå.

    Sedan dess har Cariforum varit den enda regionala grupperingen som undertecknat ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap.

    Med tanke på att de andra förhandlingarna sannolikt inte skulle leda fram till fullständiga avtal om ekonomiskt partnerskap för samtliga partner/regioner inom AVS beslutades det att man skulle ingå interimsavtal om ekonomiskt partnerskap med inriktning på varuhandel och WTO-förenlighet före utgången av 2007, för att sedan förhandla om fullständiga avtal om ekonomiskt partnerskap under 2008.

    I Stillahavsregionen är det endast Fiji och Papua Nya Guinea, regionens största ekonomier, som har ingått interimsavtal.

    Interimsavtal om ekonomiskt partnerskap (IEPA)

    Så kallade interimsavtal om ekonomiskt partnerskap är varuhandelsavtal som syftar till att förhindra avbrott i AVS-ländernas handel med EU. Även om interimsavtalen kan betraktas som ett första steg i processen, är de i rättsligt hänseende helt fristående internationella avtal som inte nödvändigtvis leder till ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap.

    Det bör också noteras att även om parlamentet godkänner ett interimsavtal om ekonomiskt partnerskap, föregriper detta inte parlamentets ståndpunkt i fråga om godkännande av det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap, eftersom förfarandet för att ingå avtalen gäller två olika internationella avtal.

    Fiji

    Fiji är en östat med en befolkning på 854 000 personer. Av dem bor 87 procent på de två största av de 322 öarna. Landet har upplevt politiska svårigheter i det förgångna, bland annat militärkupper och kontroverser mellan Fijis ursprungsbefolkning och indier som flyttade till landet under 1800-talet.

    Dessutom har landet haft problem inom socker- och textilindustrin, gått miste om utbildad arbetskraft på grund av utflyttning som medfört kunskapsbrist och drabbats av naturkatastrofer, däribland cykloner.

    EU:s tidigare förbindelser med Fiji har fokuserat på landsbygdsstöd och utbildning. Fiji har gynnsamt marknadstillträde för socker (stöd via de kompletterande åtgärderna inom ramen för sockerreformen). Landet har ingått åtaganden gentemot EU om viktiga människorättsaspekter, demokratiska principer och rättsstaten, och rådet har beslutat om stärkt politisk dialog mellan de två grupperna och inrättat en ram för framtida samarbete.

    Papua Nya Guinea

    Papua Nya Guinea, som är den största av östaterna, står för 70 procent av befolkningen i regionen och handelsvolymen med EU. Det är en etniskt mångfasetterad stat som består av 344 öar och har omkring 800 talade språk. Lejonparten av befolkningen lever i samhällen som bedriver traditionellt naturahushåll. Terrängen har lidit ekologisk skada till följd av rovdriften på naturresurser. Utvecklingssamarbetet stärks genom närmare samarbete mellan Papua Nya Guineas regering och dess största biståndsgivare Australien. Utvecklingssamarbetet mellan EU och Papua Nya Guinea har främst koncentrerats till landsbygdsutveckling och relaterade frågor. Utveckling av personalresurser, förvaltning av naturresurser och utbildningsmässig utveckling har lyfts fram som positiva satsningar för att få bättre tjänster och inkomster.

    Interimsavtal om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Stillahavsstaterna 

    Interimsavtalet mellan Papua Nya Guinea, Fiji och Europeiska gemenskapen paraferades den 14 december 2007. Dessa två länder var de enda länderna i Stillahavsregionen som anslutit sig till avtalet, medan de övriga länderna i den regionala Stillahavsgrupperingen, som har liten varuhandel med EU, valde att inte underteckna avtalet.

    Fiji och Papua Nya Guinea ingick avtalet framför allt i förhoppningen om att kunna skydda sina socker- och tonfiskindustrier, som skulle ha drabbats svårt av det allmänna preferenssystemet.

    Interimsavtalet omfattar frågor om ursprungsregler och marknadstillträde. I fråga om ursprungsregler omfattar avtalet regler som hänför sig till fiskeri-, textil- och jordbrukssektorn och som medför investeringar och sysselsättningsmöjligheter. I fråga om marknadstillträde skulle avtalet garantera skattefritt och kvotfritt tillträde, och därmed generera investeringar och sysselsättningsmöjligheter. Handels- och utvecklingsfrågor bör behandlas inom en bredare regional ram. I interimsavtalet har regeringarna även uppmanats att avstå från ett visst handlingsutrymme i form av lagstiftningsbefogenheter.

    Kritik

    Förhandlingarna om interimsavtalet utsattes för kraftfull kritik av företrädare för det civila samhället och politiker från Stillahavsområdet. EU:s förhandlingsstrategi kritiserades, framför allt på grund av påtryckningarna mot Fiji och Papua Nya Guinea för att de skulle underteckna interimsavtalet under hot om att förlora det förmånliga tillträdet till EU:s marknader. Grupper i det civila samhället kritiserade dessa åtgärder med motiveringen att de hade minskat solidariteten mellan Stillahavsländerna. Enligt kritikerna bestod EU:s motiv för att ingå avtal om ekonomiskt partnerskap enbart i att trygga tillgången till råvaror och se till att rivaler som Kina inte får tillgång till dem, eller också att råvarorna inte bearbetades i ursprungslandet genom mervärdesskapande processer.

    Regionala konsekvenser och följderna för förbindelserna med tredje part

    Interimsavtalets kritiker hävdar att den regionala solidariteten har minskat kraftigt. De ekonomiska partnerskapsavtalen har utvecklats allt eftersom varje regional gruppering (utom Cariforum) har lösts upp under trycket och tidspressen för att ingå interimsavtal. Den regionala grupperingen av AVS-länder i Stillahavsområdet består av 14 östater med sammanlagt sju miljoner invånare. I ännu högre grad än i någon annan region varierar Stillahavsstaternas storlek och karaktär kraftigt. Interimsavtalet om ekonomiskt partnerskap bör inte minska det politiska intresset för och allmänhetens vilja till ekonomisk integration i Stillahavsområdet

    Avtalet kan också påverka förbindelserna mellan Stillahavsområdet och dess närmaste och största handelspartner Australien och Nya Zeeland. Det nuvarande avtalets bestämmelser om varuhandel kan utgöra ett hinder för kommande handelsavtal med dessa länder. Till exempel måste varje framtida handelskoncession mellan Stillahavsområdet och Australien (dess största handelspartner) också beviljas EU. Därför får avtalet om ekonomiskt partnerskap sannolikt konsekvenser för kommande handelsförhandlingar mellan Stillahavsområdet samt Australien och Nya Zeeland. I Pacific Agreement on Closer Economic Relations (PACER, Stillahavsavtalet om närmare ekonomiska förbindelser) fastställs det att Australien och Nya Zeeland, som sannolikt inte kommer att acceptera någon diskriminering, ska höras i fråga om varje avtal som AVS-länder ingår med ett annat industriland.

    Särskilda bestämmelser om ursprungsregler

    De särskilda bestämmelserna om ursprungsregler för fiskeriprodukter syftar till att utveckla kapaciteten för bearbetning av fisk till lands i Stillahavsområdets AVS-länder, så att det skapas lokala arbetstillfällen och inkomster. Fiskeriindustrin är en viktig källa till arbetstillfällen, särskilt för kvinnor. Enligt kommissionen är risken låg för att balansen på EU:s marknader ska rubbas, med tanke på Stillahavsstaternas fiskeflottas låga fiskekapacitet, det begränsade utbudet av fisk som erhållits hel och den begränsade kapaciteten för bearbetning till lands. Trots det uppger vissa källor att man i Papua Nya Guinea håller på att utveckla flera nya anläggningar för bearbetning av tonfisk, därmed sammanhängande industrier och stödinfrastruktur utöver de tre anläggningar som redan är i drift i landet. Därför är det viktigt att man övervakar situationen ingående. Föredraganden uppmanar således kommissionen att lägga fram en rapport om just dessa aspekter av Stillahavsstaternas fiskerisektor samt förvaltningen av fiskbestånden i Stilla havet, inbegripet strategier för en hållbar utveckling.

    Förhandlingar om fullständiga avtal om ekonomiskt partnerskap

    Kommissionen hoppas kunna ingå ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap med den regionala Stillahavsgruppen under 2009, och samtal pågår med samtliga 14 länder som en region.

    Efter att ha hört flera företrädare för Papua Nya Guinea och Republiken Fijiöarna anser föredraganden att Europaparlamentet bör ge sitt samtycke till interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan, om det får fasta åtaganden från kommissionen och rådet som garanterar följande:

    –    Att det tidigt fastställs och beslutas om en andel av resurserna för ”Aid for Trade”. Dessa medel måste vara nya medel, så att man inte bara stuvar om i EUF-finansieringen. Medlen bör anpassas efter Papua Nya Guineas och Republiken Fijiöarnas prioriteringar. Utbetalningarna bör ske i tid, vara förutsebara och följa tidsplanerna för förverkligandet av nationella och regionala strategiska utvecklingsplaner.

    –    Genom det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap bör det inrättas en parlamentarikerkommitté som ska övervaka genomförandet av avtalet. När det gäller Europaparlamentets företrädare bör kommitténs sammansättning motsvara sammansättningen i den gemensamma parlamentarikerkommittén Cariforum–EU.

    –    Det fullständiga avtalet om ekonomiskt partnerskap bör innehålla en översynsklausul och en övergripande konsekvensanalys, som bör utföras inom tre till fem år efter undertecknandet av avtalet i syfte att bedöma dess socioekonomiska effekter, inbegripet kostnaderna och konsekvenserna av genomförandet.

    –    Att parlamentet föreläggs en rapport om specifika aspekter av fiskerisektorn i Stillahavsstaterna, enligt vad som anges ovan.

    YTTRANDE från fiskeriutskottet (27.10.2010)

    till utskottet för internationell handel

    över förslaget till rådets beslut om ingående av interimsavtalet om partnerskap mellan Europeiska gemenskapen, å ena sidan, och Stillahavsstaterna, å andra sidan
    (05078/2010 – C7‑0036/2010 – 2008/0250(NLE))

    Föredragande: Carmen Fraga Estévez

    KORTFATTAD MOTIVERING

    1. Förslagets innehåll

    Den 23 november 2007 nådde kommissionen och Papua Nya Guinea och Fijiöarna ett nytt interimsavtal som syftar till att Stillahavsstaterna ska kunna utnyttja det förbättrade tillträde till gemenskapsmarknaden som Europeiska unionen erbjuder inom ramen för förhandlingarna om avtalen om ekonomiskt partnerskap, och att samtidigt undvika eventuella störningar i handeln mellan Stillahavsstaterna och Europeiska gemenskapen i samband med att handelsförmånerna inom ramen för Cotonouavtalet upphör att gälla den 31 december 2007 och fram till dess att ett fullständigt avtal om ekonomiskt partnerskap ingåtts.

    Till följd av detta avtal, som tillämpas provisoriskt sedan den 1 januari 2008, har tullarna upphävts på alla produkter med ursprung i Stillahavsstaterna, förutom ett begränsat antal undantag. Upphävandet av tullarna omfattar alla fiskeriprodukter.

    Ursprungsreglerna klargörs dessutom i ett protokoll som bifogas avtalet. I enlighet med dessa regler fastställs råvarornas, i detta fall de obehandlade fiskeriprodukternas ursprung till Stillahavsstaterna, då de härrör från fartyg som för berörda länders flagg, även om de har hämtas ur havet utanför de berörda ländernas territorialvatten. För att säkerställa att fartygen har en tillräcklig koppling till de länder som omfattas av förmånsbehandlingen, har vissa kriterier (registreringsland, flaggstat och äganderätt till fartyget) fastställts.

    Fastställandet av ursprunget för behandlade fiskeriprodukter, däribland konserverad fisk som klassificeras enligt HS-nummer 1604, regleras av bestämmelserna om tillräcklig behandling, vilka fastställs i en förteckning som bifogas protokollet. Bestämmelserna innebär att den färdiga produkten får innehålla högst 15 procent råvaror utan ursprungsstatus för att kunna tillskrivas ursprungsstatus.

    Tack vare ett undantag från denna regel kan en Stillahavsstat ges ursprungsstatus och därmed helt och hållet tullfri tillgång till EU:s marknad, för produkter klassificerade enligt HS‑nummer 1604 som tillverkats på produktionsanläggningar i en Stillahavsstat av råvaror utan ursprungsstatus som lossats i en hamn i landet. Ett land som önskar dra nytta av undantaget ska därför meddela kommissionen att tillgången på råvaror med ursprungsstatus inte är tillräcklig för att möta förädlingsindustrins försörjningsbehov i landet, det vill säga att de fartyg som för det berörda landets flagg inte har tillräcklig kapacitet för att tillmötesgå förädlingsindustrins försörjningsbehov i landet.

    Detta innebär att förädlingsindustrin i de länder som främjas av avtalet tullfritt kan exportera behandlade fiskeriprodukter som härrör från tredjeländers flottor eller direkt från tredjeländer till Europeiska unionen, trots att gemenskapslagstiftningen inte beviljar dessa tredjeländer tullförmåner.

    2. Föredragandens kommentarer

    Föredraganden vill först och främst betona det enorma missnöje och den frustration som råder inom gemenskapens fiskerisektor över denna situation, och understryka avtalets mycket negativa inverkan på fiskerisektorn, i synnerhet tonfiskberedningsindustrin, på grund av det fullkomligt orimliga undantag från ursprungsreglerna som har inbegripits i avtalet.

    Det främsta syftet med regler om ursprung som medger förmånsbehandling är att upprätta en tillräcklig ekonomisk koppling mellan de produkter som importeras till EU och de länder som EU beviljar förmånsbehandling för att säkerställa att förmånen inte tillfaller andra länder än de som blivit beviljade den. Detta är raka motsatsen till vad som föreskrivs i avtalet.

    Eftersom det rör sig om en produkt med så lågt mervärde som konserverad tonfisk har villkoret i alla avtal och autonoma förmånsordningar som EU tillämpar hittills varit att den färdiga produkten endast kan ges ursprungsstatus om den till största del består av råvaror som tillskrivits ursprungsstatus, det vill säga som härstammar från fiske som skett från fartyg med tillräcklig koppling till förmånslandet.

    Det undantag som har beviljats Stillahavsstaterna och som Papua Nya Guinea aktivt utnyttjar har lett till att landet har förvandlats till ett veritabelt centrum för beredning av enorma mängder tonfisk från hela världen (Filippinerna, Thailand, Kina, USA, Australien, etc.). Tonfisken lossas i landets hamnar för att behandlas i hastigt uppförda lokala fabriker av producenter från dessa länder som har som enda mål att utnyttja den tullfria handeln som EU beviljar i och med detta interimsavtal (direktexport från de här länderna är antingen belagd med en MGN-tullsats på 24 % eller en sänkt tullsats inom ramen för Allmänna preferenssystemet).

    Eftersom de flesta av dessa länder dessutom är direkta konkurrenter till gemenskapsproducenterna har utbredning av detta bruk lett till betydande störningar på marknaden för konserverad tonfisk. Det har även bidragit till en helt igenom illojal konkurrens för den europeiska beredningssektorn, som redan missgynnas ekonomiskt på grund av större kostnader för arbetskraft och mycket strängare krav vad gäller miljö och hygien. Det riskerar att leda till att tusentals arbeten inom sektorn går förlorade. Det drabbar även andra AVS-länder och stater som omfattas av Allmänna preferenssystemet men som inte själva beviljats liknande undantag och som därför endast kan använda sig av sina egna råvaror för att driva sin förädlingsindustri.

    Kommissionen har ofta motiverat utvecklingsbiståndet till Stillahavsstaterna med att det handlar om en investeringsfrämjande åtgärd till förmån för dessa länder, men denna motivering duger inte med hänsyn till att de fabriker som har byggts upp på plats för att utnyttja det oväntade undantaget från ursprungsreglerna är mycket rudimentärt utrustade. Dessutom sysselsätter de snarare asiatisk personal från närliggande länder än lokal arbetskraft, utbetalar mycket låga löner och verksamheten misstänks ha en negativ inverkan på miljön.

    Utan att ifrågasätta de positiva konsekvenser som interimspartnerskapsavtalet med Stillahavsstaterna i övrigt kan medföra, önskar alltså fiskeriutskottet göra utskottet för internationell handel, som ansvarar för att föreslå parlamentet att anta detta avtal, uppmärksamt på de ödesdigra och olämpliga följder som undantaget i enlighet med artikel 6.6 i Protokoll II om ursprungsreglerna medför.

    Föredraganden gläder sig åt att kommissionen vid flera tillfällen lämnat garantier för att liknande undantag inte längre kommer att beviljas någon av EU:s parter, och anser att dessa garantier också kan tolkas som ett erkännande av att man begått ett misstag. Föredraganden är därför övertygad om att man kommer att upphäva undantaget så snart som möjligt, även om det är för sent att reparera de skador som orsakats fiskerisektorn under den tillfälliga tillämpningsperioden.

    ******

    Fiskeriutskottet uppmanar utskottet för internationell handel att som ansvarigt utskott föreslå parlamentet att godkänna ingåendet av avtalet på villkor att följande punkter infogas i förslaget till lagstiftningsresolution:

    1.   Europaparlamentet yrkar på att undantaget från ursprungsreglerna vad gäller behandlade fiskeriprodukter i enlighet med artikel 6.6 i Protokoll II i bilagan till interimspartnerskapsavtalet mellan, å ena sidan, Europeiska gemenskaperna och, å andra sidan, Stillahavsstaterna, upphävs senast efter det samråd som avses i led d i ovan nämnda artikel.

    2.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att försäkra sig om att det inte finns något sådant undantag från ursprungsreglerna för behandlade fiskeriprodukter i det slutliga partnerskapsavtalet med Stillahavsstaterna, som är under utarbetande.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    26.10.2010

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    19

    2

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Josefa Andrés Barea, Antonello Antinoro, Kriton Arsenis, Alain Cadec, João Ferreira, Carmen Fraga Estévez, Pat the Cope Gallagher, Marek Józef Gróbarczyk, Carl Haglund, Iliana Malinova Iotova, Werner Kuhn, Isabella Lövin, Gabriel Mato Adrover, Guido Milana, Maria do Céu Patrão Neves, Britta Reimers, Crescenzio Rivellini, Ulrike Rodust, Struan Stevenson, Catherine Trautmann, Jarosław Leszek Wałęsa

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Diane Dodds

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    1.12.2010

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    20

    7

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    William (The Earl of) Dartmouth, Laima Liucija Andrikienė, David Campbell Bannerman, Harlem Désir, Christofer Fjellner, Joe Higgins, Yannick Jadot, Metin Kazak, Bernd Lange, David Martin, Vital Moreira, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Tokia Saïfi, Helmut Scholz, Peter Šťastný, Robert Sturdy, Keith Taylor, Paweł Zalewski

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    George Sabin Cutaş, Małgorzata Handzlik, Salvatore Iacolino, Syed Kamall, Maria Eleni Koppa, Jörg Leichtfried, Michael Theurer, Jarosław Leszek Wałęsa

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

    Markus Pieper, Giommaria Uggias