Betänkande - A7-0022/2011Betänkande
A7-0022/2011

    BETÄNKANDE om industripolitik för en globaliserad tid

    3.2.2011 - (2010/2095(INI))

    Utskottet för industrifrågor, forskning och energi
    Föredragande: Bernd Lange


    Förfarande : 2010/2095(INI)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A7-0022/2011

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    om industripolitik för en globaliserad tid

    (2010/2095(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –       med beaktande av artikel 173 avdelning XVII i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (före detta artikel 157 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen) om unionens industripolitik och särskilt om den europeiska industrins konkurrensförmåga,

    –       med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2010 ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum” (KOM(2010)0614),

    –       med beaktande av sin resolution av den 16 juni 2010 om EU 2020[1],

    –       med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om gemenskapens innovationspolitik i en värld i förändring[2],

    –       med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 september 2009 ”Förberedelser för framtiden: Att utveckla en gemensam strategi för viktig möjliggörande teknik i EU” (KOM(2009)0512),

    –       med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 ”Översyn av industripolitiken efter halva tiden – Ett bidrag till EU:s tillväxt och sysselsättningsstrategi[3],

    –       med beaktande av det informella mötet i rådet (konkurrenskraft) den 14 och 15 juli 2010,

    –       med beaktande av slutsatserna från det 2 999:e mötet i rådet (konkurrenskraft) den 1 och 2 mars 2010,

    –       med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 november 2008 ”Råvaruinitiativet – att uppfylla våra kritiska behov av tillväxt och arbetstillfällen i Europa” (KOM(2008)0699),

    –       med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

    –       med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010 Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin – Innovationsunionen (KOM(2010)0546),

    –       med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 april 2010 från GD Näringsliv ”EU Manufacturing Industry: What are the Challenges and Opportunities for the Coming Years?[4],

    –       med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Rapport om genomförandet av Small Business Act” (KOM(2009)0680),

    –       med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2008 om handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion samt en hållbar industripolitik (KOM(2008)0397),

    –       med beaktande avden rapport från november 2008 om att främja innovativa företagsmodeller med miljövinster som sammanställdes för kommissionens räkning,

    –       med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 4 juli 2007 ”Översyn av industripolitiken efter halva tiden – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi” (KOM(2007)0374),

    –       med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

    –       med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för regional utveckling (A7‑0022/2011), och av följande skäl:

    A.     Den globala krisen har påverkat den europeiska industrin och ytterligare förvärrat de problem som globaliseringen, klimatförändringarna, resursuttömningen, den demografiska förändringen och omvandlingen till en industri baserad på såväl kunskap som lönsamhet fört med sig, och vilka på ett genomgripande sätt påverkar industrins utveckling, arbetsmarknaden och prognoserna för framtiden.

    B.     För att återhämta sig från krisens följder och möta dess utmaningar måste EU föra en industripolitik som kombinerar konkurrenskraft, hållbarhet och anständigt arbete, och som samtidigt kan stimulera ekonomin, öka sysselsättningen, minska miljöförstöringen och förbättra livskvaliteten.

    C.     Industripolitiken i Europa kan bara bli framgångsrik om den är fast förankrad både i en ny finanssektorsstruktur som främjar investeringar och förhindrar spekulation, och i en makroekonomisk politik som styr skatte-, finans- och budgetpolitiken i EU mot en hållbar tillväxt och sysselsättning.

    D.     Flera europeiska industrisektorer befinner sig i ständig kris på grund av illojal konkurrens från tredjeländer, detta gäller särskilt förhållandena på arbetsmarknaden, miljön och skyddet av immateriella och industriella rättigheter.

    E.     Den europeiska industrin utsätts för alltmer global konkurrens från industriländer och från tillväxtländer som exempelvis Kina, Indien och Brasilien när det gäller tillgång till resurser, teknisk innovation, kompetent arbetskraft samt riktade och ambitiösa industri- och innovationsåtgärder.

    F.     En EU-strategi för att främja

    · starka och kompetenta mänskliga resurser med en stark kreativ potential och aktivt engagemang i innovation och utveckling,

    · nya och innovativa tekniker/processer/lösningar som genererar mervärde,

    · forskning och utveckling inriktad på de krav som en hållbar utveckling innebär,

    · en effektiv leverantörskedja för produktion av kvalitativa varor och tjänster,

    · en effektivare organisation av produktions- och ledningsstrukturer,

    · allmänt bättre resurseffektivitet som leder till mindre koldioxidavtryck,

    · kostnadseffektiva och hållbara transportslag,

    · smart och effektiv logistik och högkvalitativ infrastruktur,

    · en stabil och helt fungerande inre marknad,

    · lika villkor i handelsförbindelserna med tredjeländer

    är det enda sättet att öka hållbarheten och konkurrenskraften i europeisk industri och få den att behålla sitt globala ledarskap.

    G.     Den europeiska industrins globalt ledande ställning utmanas mer och mer av den allt större industriella basen i tillväxtländerna, och de största konkurrenterna som USA, Japan och Kina för en aktiv och stark industripolitik som stöds av breda investeringar i ledande spetsprodukter och tjänster. Det är därför oerhört viktigt att den europeiska industrin bevarar och ökar sin konkurrenskraft för att behålla sin roll som motor för hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa.

    H.     Det är möjligt att främja industriell utveckling med en kombination av lämpliga ramvillkor, smart, framåtblickande och riktad reglering såväl som incitament för marknaden på basis av korrekta bedömningar av marknadsutvecklingen, och stöd till en global utveckling mot rena, hållbara och innovativa former av produktion, distribution och konsumtion.

    I.      EU:s makroekonomiska prioritering bör vara att föra en allmän politik som gynnar investeringar i industrin och tjänstesektorn, särskilt i dessa kristider då investeringar (i kapacitet snarare än i produktivitet) är utgifter som man drar ner på först. Medlemsstaterna, unionen såväl som regionala och lokala myndigheter bör ange mål för offentliga investeringar (dvs. hur stor andel av de totala offentliga utgifterna som går till investeringar), även i åtstramningspaketen.

    J.      En ambitiös europeisk industripolitik bör bygga på en stark inre marknad, såväl inom EU:s gränser som i dess externa dimension. Det är i detta sammanhang mycket viktigt att tillvarata globaliseringens möjligheter och möta dess utmaningar genom en kombination av alla industripolitiska instrument (t.ex. forsknings- och utvecklingspolitik, regionalpolitik, konkurrenspolitik samt politik för konvergens i lagstiftningen liksom handelspolitik).

    K.     Det står helt klart att det pågår en avindustrialisering i Europa som hotar vår tekniska och ekonomiska ställning, mot bakgrund av den ökade globaliseringen och konkurrensen från de länder som utvecklas snabbt.

    L.     Den byråkrati som företagen konfronteras med måste minskas radikalt och den lagstiftning och de regler som omgärdar den måste förenklas, samtidigt som principen om bättre lagstiftning bör respekteras.

    M.    Den internationella efterfrågan på råvaror och naturtillgångar har stadigt ökat, vilket har gett upphov till en oro för eventuella försörjningsavbrott.

    N.     Enligt den tyska statistiska centralbyrån utgörs upp till 45 procent av produktkostnaden av materialkostnader. Ett intelligent utnyttjande av råvaror och en effektivare användning av energi är därför av största vikt för den europeiska industrin.

    O.     Trots att vissa medlemsstater har uppvisat goda resultat har EU förlorat marknadsandelar och EU:s ställning är inte vad den borde vara på det högteknologiska området, särskilt inte inom ny informations- och kommunikationsteknik (13 procent av mervärdet i USA mot 5 procent i EU) och produktiviteten i EU:s tillverkningssektor har mattats av.

    P.     Tillverkningssektorn är den sektor som i första hand står för produktivitetsökningar, både inom denna sektor och i den övriga ekonomin, och det är i de flesta fall industriella innovationer som ligger bakom utvecklingen av nya tjänster och således långsiktig tillväxt, särskilt med tanke på EU:s demografiska prognoser.

    Q.     Industrin är en mycket viktig del i EU:s ekonomi eftersom den står för 37 procent av EU:s BNP (med de tillhörande tjänsterna i beräkning), 80 procent av utgifterna för forskning och utveckling samt 75 procent av den europeiska exporten.

    R.     Den traditionella europeiska industrin har en viktig uppgift att fylla och de sakkunskaper som den besitter är betydelsefulla för ekonomin och bör utnyttjas.

    S.     Våra internationella konkurrenter, såsom USA och de asiatiska länderna, för en aktiv industripolitik som bygger på massiva investeringar i forskning och utveckling inom viktiga sektorer.

    Ny strategi för en hållbar industripolitik

    1.      Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i och med Europa 2020-strategin och meddelandet om en integrerad industripolitik för Europa äntligen erkänner betydelsen av en framgångsrik industriell bas, framför allt av en tillverkningsindustri, för att skapa hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa och att kommissionen förbinder sig att föra en integrerad industripolitik som bygger på principen om en social marknadsekonomi.

    2.      Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om en integrerad industripolitik och konstaterar att fokus ligger på att återställa konkurrenskraften för EU:s industri. För att kunna möta de globala utmaningarna betonar parlamentet hur viktigt det är att energi- och resurseffektivitet ligger till grund för förnyelsen av Europas industri om den även i framtiden vill vara konkurrenskraftig.

    3.      Europaparlamentet framhåller att de olika åtgärder som kommissionen har föreslagit måste vara överkomliga för konsumenterna, särskilt i en tid då Europas ekonomi, framför allt i de nya medlemsstaterna, fortfarande håller på att återhämta sig från den värsta krisen på årtionden.

    4.      Europaparlamentet betonar att hållbar utveckling, enligt definitionen från konferensen i Johannesburg 2002, ska bygga på tre pelare: en ekonomisk pelare, en social pelare samt en miljöpelare och att industripolitiken bör bygga på en balanserad mix av dessa tre pelare för att ekonomin ska bli så konkurrenskraftig som möjlig.

    5.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en ambitiös, miljöeffektiv och grön industristrategi för EU för att återskapa tillverkningskapaciteten i hela EU samt generera högt kvalificerade och välbetalda arbeten i EU.

    6.      Europaparlamentet betonar behovet av långsiktig förutsägbarhet och stabilitet i lagstiftningen eftersom det är avgörande för industrin i samband med investeringsplanering. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet och rådet ta fram en övergripande vision för den europeiska industrin 2020, som ska vara inriktad på konkurrenskraft och en hållbar industri samt fastställa riktlinjer för exempelvis energi- och resurseffektivitet, för att skapa tillväxt och sysselsättning och därmed välstånd i Europa. Parlamentet beklagar i detta sammanhang bristen på konkreta förslag i kommissionens meddelande.

    7.      Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att man i samband med de ändringar av EU-fördragen som för närvarande diskuteras gör sysselsättningen till en lika viktig målsättning för ECB som inflationsbekämpning.

    8.      Europaparlamentet betonar att ingen utveckling kan komma till stånd utan en stabil och stark industriell bas. Parlamentet är medvetet om att utveckling kan bidra till att skapa nya arbetstillfällen och bevara invånarnas levnadsstandard.

    9.      Europaparlamentet kräver att myndigheterna minskar byråkratin, förhindrar dubbel handläggning och skapar mer öppenheten om handläggningstiden.

    10.    Europaparlamentet betonar att detta bara kan fungera med hjälp av en kunskapsbaserad industri med en stark industriell bas.

    11.    Europaparlamentet betonar att en framgångsrik hållbar ny industripolitik kräver en integrerad och sektorsövergripande strategi som bygger på praktiska horisontella och sektoriella initiativ, baserade på objektiv ekonomisk argumentation, med fokus på gemensamma frågor som kraftigt påverkar vissa sektorer och ger tydliga resultat för både företag och konsumenter på europeisk, nationell, regional och lokal nivå.

    12.    Europaparlamentet framhåller hur viktiga vissa sektorer, t.ex. energi och transportsektorn, är i den europeiska industrins kostnadsstruktur. Parlamentet anser att man måste fortsätta att förbättra dessa sektorers konkurrenskraft genom privatisering. Mot bakgrund av detta är parlamentet övertygat om att man måste minska de offentliga medlen i de företag som är verksamma på avreglerade marknader och vidta åtgärder för fritt tillhandahållande av tjänster inom alla transportslag.

    13.    Europaparlamentet anser att det måste fastställas makroekonomiska ramvillkor som gör att europeisk industri blir framgångsrik, med hänsyn till den rådande bristen på och uttömningen av resurser. Europa måste i detta sammanhang inte endast sträva efter att främja dagens konkurrenskraft, utan måste först och främst skapa konkurrenskraft för framtiden.

    14.    Europaparlamentet anser att man i EU:s industripolitiska strategi bör identifiera inom vilka strategiska områden som investeringar behöver göras och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta dessa prioriteringar i den kommande budgetplanen, de årliga budgetarna och i EU:s strategier.

    15.    Europaparlamentet anser att det är viktigt att anta en integrerad industripolitik enligt vilken EU:s initiativ på alla områden kompletterar och inte strider mot det gemensamma utvecklingsmålet.

    16.    Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att påskynda fullbordandet av EU:s inre marknad, eftersom det är en förutsättning för en konkurrenskraftig industri och innovation.

    17.    Europaparlamentet framhåller att rättvis konkurrens i kombination med öppna marknader är en förutsättning för att nya och dynamiska industrier ska kunna växa fram.

    18.    Europaparlamentet är övertygat om att det inte bara är den offentliga sektorn, utan främst den privata sektorn som kommer att spela en avgörande roll när det gäller investeringar i omstrukturering och utveckling av nya industrisektorer, vilket både garanterar nya arbetstillfällen och en övergång till en resurseffektiv och koldioxidsnål ekonomi. Parlamentet anser därför att ett lämpligt regelverk är absolut nödvändigt för att stimulera sådana privata investeringar.

    19.    Europaparlamentet framhåller att den nya integrerade strategin kräver ett mycket väl fungerande samarbete inom kommissionen och konsekvens mellan kommissionens olika åtgärder. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta en permanent arbetsgrupp för industripolitik, som ska ha till uppgift att samordna och anpassa riktningen på och åtgärderna i den nya och integrerade europeiska industripolitiska strategin och att övervaka åtgärdernas genomförande.

    20.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera mer på konkurrensaspekterna under konsekvensbedömningsförfarandet (”konkurrensanalysen”) samt i förhands‑/efterhandsutvärderingarna (kontroller), och att snarast möjligt genomföra denna viktiga del av smart lagstiftning i alla kommissionens enheter.

    21.    Europaparlamentet betonar att Europeiska unionen skulle kunna skapa den mest konkurrenskraftiga industrin i världen med hjälp av bland annat

    · nya normer för kvalitet och effektivitet,

    · snabbare marknadsintroduktion för nya produkter genom avancerade verktyg, metoder och processer inom IKT för analys, design, tillverkning och underhåll,

    · en smidigare utveckling av små och medelstora företag och utrustningssektorn inom leveranskedjan,

    · mer målinriktade insatser för att dra nytta av synergieffekterna mellan civil och militär forskning.

    22.    Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ, punkt 3, i meddelandet om att regelbundet se över de industripolitiska följderna av framtida lagstiftning och att utvärdera genomförandet av denna lagstiftning, och betonar att arbetsmarknadsparternas medverkan och största möjliga öppenhet och insyn måste garanteras.

    23.    Europaparlamentet understryker att en ny hållbar industripolitik för EU endast kan fungera om den ligger nära medlemsstaternas industripolitik och uppmanar därför kommissionen att under 2011 ta de initiativ som blivit möjliga genom artikel 173.2 i Lissabonfördraget, i form av riktlinjer, indikatorer, utbyte och spridning av bästa tillgängliga teknik och praxis samt övervaknings- och utvärderingsförfaranden.

    24.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med Europaparlamentet och rådet utarbeta en ny ram som ska tillåta och uppmuntra företag från olika medlemsstater att samarbeta mer effektivt för att fastställa och uppnå sina prioriteringar på det industriella området. Parlamentet anser att detta kommer att göra europeiska produkter mer konkurrenskraftiga och underlätta anpassningen till ändrade internationella marknadsvillkor.

    25.    Europaparlamentet är övertygat om att en framgångsrik hållbar ny industripolitik är beroende av att alla aktörer, inklusive arbetsmarknadsparter, regionala och lokala myndigheter, företrädare för små och medelstora företag och det civila samhället, involveras. Kommissionen uppmanas att förankra en tydlig partnerskapsprincip inom alla områden och åtgärder, vilket delvis betyder att gemensamt övervaka och utvärdera förväntade åtgärder och att även göra en bedömning av strategier, åtgärder och program.

    26.    Europaparlamentet anser att en ”EU-industripolitik för en globaliserad tid” endast kan uppnå sina mål om den behandlar frågan om i vilken utsträckning gemenskapspolitiken är anpassad till framtida utmaningar som europeiska regioner och deras lokala industrier står inför och kommer att stå inför under de närmaste åren, och endast om EU:s olika strategier leder till ökad effektivitet och konkurrenskraft för små och medelstora företag som är de huvudsakliga aktörerna inom den europeiska industrin. Parlamentet betonar angående detta att konsekvenserna av ekonomiska, demografiska, klimatmässiga och energitekniska förändringar behöver analyseras ytterligare med hänsyn till deras regionala dimension och till eventuella regionala skillnader som dessa utmaningar kommer att medföra, och som därmed kommer att påverka den homogena tillväxten av EU:s industrier. Parlamentet understryker regionernas viktiga funktion för att främja en omvandling av industrin i miljövänlig riktning och för att stödja utvecklingen av förnybara energikällor.

    27.    Europaparlamentet konstaterar att industripolitiken i hög grad är beroende av att EU‑industrin skyddas mot illojal konkurrens från tredjeländer.

    28.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast utarbeta en konkret tidsplan för att övervaka genomförandet av denna strategi och att varje år lägga fram en lägesrapport. Parlamentet anser dessutom att kommissionen varje år bör se över hur effektiva dessa riktlinjer och initiativ är för att identifiera de problem som har uppstått vid deras genomförande och fastställa kompletterande mål för att säkerställa en europeisk industripolitik som alltid ligger i täten.

    29.    Europaparlamentet påminner om att internationaliseringen är en avgörande faktor för företagens konkurrenskraft och uppmanar därför kommissionen att öka sina insatser för att dra största möjliga nytta av de samlade kunskaperna inom nätverken för företagsstöd, så att de kan bistå företag som håller på att internationaliseras.

    30.    Europaparlamentet betonar att man med de strukturer och infrastrukturer som finns i hela Europa och som syftar till att sammankoppla källor och resurser skulle kunna lansera en alleuropeisk industrimodell som kan konkurrera på den internationella marknaden.

    Finansiering

    31.    Europaparlamentet kräver en ambitiös finansiering av industri- och infrastrukturpolitiken – särskilt av infrastruktur för forskning, energi, telekommunikation och transport (TEN) – dvs. samtliga allmännyttiga företag som utgör företagsmiljön. Parlamentet anser att det för detta ändamål är nödvändigt att utfärda EU-obligationer (euroobligationer eller obligationer för EU-projekt) så att unionen kan stödja innovation, infrastruktur och en återindustrialisering.

    Innovation

    32.    Europaparlamentet betonar att industripolitikens och tillväxtens främsta drivkraft är innovation och att alla initiativ för att främja innovation måste

    · bygga på en bred definition av innovation, som bl.a. omfattar produkter och produktionssystem, tjänster, utbildning, processer, organisation, kvalitet, förvaltning, spridning och skydd,

    · beakta den politik som förs i tredjeländer och anpassa vissa av våra interna strategier, exempelvis den politik som styr statligt stöd för forskning, utveckling och innovation,

    · framför allt omfatta utformning, produktion och sammansättning av produkter och tjänster vid sidan av den totala process- och förädlingskedjan, genom stöd till innovationen ända fram till perioden före varans saluföring,

    · vara teknikneutrala,

    · i första hand syfta till att tillhandhålla en gynnsam miljö för företag när det gäller investering i forskning, utveckling och innovation genom effektiva finansieringssystem och ökat samarbete mellan aktörerna i och mellan olika industrisektorer och i förädlingskedjorna, forskningsinstituten och universiteten,

    · sätta fokus på produktionens roll i innovationsfasen; om all industriproduktion utlokaliseras till andra världsdelar kommer kunskapsproduktionen att förlora sitt fäste i Europa och utlokaliseras även den eftersom idéerna från ritbordet inte omedelbart kan testas i praktiken,

    · främja kreativitet och arbetstagarstyrd innovation inom offentliga och privata organisationer.

    33.    Europaparlamentet understryker att man måste göra en tydligare åtskillnad mellan forskning och innovation, eftersom dessa verksamheter trots sina nära kopplingar till varandra karaktäriseras av olika mål, medel, instrument och arbetsmetoder. Forskning bedrivs av företag för deras egen utveckling och bör leda till nya kunskaper och till sin natur vara utforskande, oberoende och risktagande, medan syftet med innovation är att ta fram nya produkter, nya tjänster och nya processer som direkt påverkar marknaden, samhället och själva näringslivet.

    34.    Europaparlamentet anser att det framför allt är fastställandet av riktmärken och normer som visat sig vara en viktig drivkraft för främjandet av innovation och hållbar konkurrenskraft i åtskilliga industrisektorer. Parlamentet anser att det europeiska standardiseringssystemet bör stärkas genom åtgärder som främjar förenkling, öppenhet och insyn, minskade kostnader och intressenters deltagande.

    35.    Europaparlamentet understryker vikten av en bättre samordning mellan medlemsstaterna och ett bättre samarbete mellan företagen i form av företagskluster, nätverk och kompetenscentrum.

    36.    Europaparlamentet betonar att EU:s konkurrenskraft i hög grad är beroende av innovationsförmåga, forsknings- och utvecklingsmöjligheter samt kopplingen mellan innovation och tillverkningsprocess.

    37.    Europaparlamentet begär att forskningsanslagen för nästa programperiod efter 2013 (åttonde ramprogrammet för forskning) kraftigt ska ökas (EU:s mål: 3 procent av BNP för forskning och utveckling, 1 procent av BNP i offentliga anslag) och göras till en prioritet, så att den europeiska industrin förblir ledande inom teknik och bevarar sin globala konkurrenskraft och privata investeringar kan utnyttjas på ett effektivt sätt. Förutom ett starkt fokus på forskning i innovationsprocesser, ledning, organisation och arbetstagarnas deltagande i samband med innovation behövs forskning i grundläggande generisk teknik. Dessutom måste de administrativa förfarandena och förfaranden för att få tillgång till finansiering förenklas.

    38.    Europaparlamentet poängterar att de växande regionala skillnaderna i forsknings- och utvecklingspotential är en utmaning som måste bemötas, inte bara inom ramen för sammanhållningspolitik, utan även genom forsknings- och innovationspolitik. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att man utöver forskningsmedel även måste föra över medel inom samma operativa program för att främja innovation och öka den tillämpade forskningen i marknadslösningar för samhället.

    39.    Europaparlamentet noterar att det är viktigt att väsentligt öka både de privata och offentliga investeringarna i forskning och utveckling för att EU:s industri ska fortsätta att vara ledande inom teknik och behålla sin internationella konkurrenskraft inom områden såsom förnybar energi och transporteffektivitet. Parlamentet noterar att det för att främja ökade privata investeringar i forskning och utveckling krävs fungerande marknader för innovativa produkter och ett stabilt investeringsklimat. Enligt parlamentet krävs det ökade offentliga anslag till forskning och utveckling för att öka de privata investeringarna och uppmuntra samarbete. Vidare anser parlamentet att förfarandena för offentliga anslag, särskilt inom EU:s ramprogram, måste förenklas om industrins deltagande ska öka.

    40.    Europaparlamentet inser dock att den privata sektorn måste öka sina anslag till forskning och utveckling om Europa ska kunna nå de investeringsnivåer som krävs för att innovation ska kunna vara drivande i den ekonomiska tillväxten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att dels undersöka vad som hindrar europeiska företag från att investera i samma omfattning som sina internationella motparter, exempelvis USA, dels vidta lämpliga både lagstiftande och icke lagstiftande åtgärder som anses vara nödvändiga.

    41.    Europaparlamentet anser att gemensamma teknikinitiativ (t.ex. Clean Sky) är mycket viktiga när det gäller att få finansiering från både enskilda stater, unionen och den privata sektorn för innovativa projekt med en uppenbar dominoeffekt. Parlamentet efterlyser fortsatt finansiering för de befintliga projekten så att de kan fullföljas, och anser att nya projekt måste utvecklas på lovande områden (t.ex. inom bioteknik, nanoteknik, rymdteknik, förnybar energi, nya transportslag, nya material osv.).

    42.    Europaparlamentet begär att man konsekvent utnyttjar och stärker den vetenskapliga och tekniska kompetens som finns i medlemsstaterna, särskilt inom området viktig möjliggörande teknik.

    43.    Europaparlamentet välkomnar att det inrättats en expertgrupp på hög nivå som ska utarbeta en gemensam långsiktig strategi och en handlingsplan för viktig möjliggörande teknik för att fullt ut ta vara på den potential som ryms i denna.

    44.    Europaparlamentet uppmärksammar det framgångsrika finansieringsinstrumentet med riskdelning (RSFF) och betonar att det är ett viktigt sätt att tillhandahålla finansiering till forskning, utveckling och innovation via EIB. Kommissionen uppmanas med eftertryck att avsevärt öka finansieringen, även genom löpande finansiering av innovation med hjälp av ERUF-medel, och att stödja direkta privata investeringar och innovativa finansieringsmekanismer för innovativa högriskprojekt och även för projekt där lämpliga små- och medelstora företag deltar. Parlamentet betonar dessutom behovet av att göra innovationsprogrammen mer lättillgängliga för små och medelstora företag genom att minska de administrativa bördorna.

    45.    Europaparlamentet är bekymrat över att företagen i sådan begränsad omfattning använder strukturfonderna för att finansiera innovativa projekt. Parlamentet anser att förvaltningsmyndigheterna bör sträva efter att bättre informera företagen om de operativa programmen och på alla sätt hjälpa dem i samband med att de startar projekt.

    46.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och sammanställa bästa praxis inom befintliga och planerade finansieringsmekanismer, skattemässiga åtgärder och ekonomiska incitament för att främja innovation, och efterlyser en årlig uppdatering och översyn av åtgärdernas effektivitet.

    47.    Europaparlamentet efterlyser studier om nya alternativa mekanismer som kan minska bristen på finansiering för europeiska företag, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet anser att dessa mekanismer bör

    · bygga på riskdelning mellan privata och offentliga investerare, via offentlig­privata partnerskap,

    · se till att offentliga investeringar har en optimal hävstångseffekt och därmed genererar stora privata investeringar,

    · beakta de särskilda behoven hos innovativa små och medelstora företag som saknar det kapital och de tillgångar som krävs för att få finansiering via lån,

    · gynna en kommersialisering av europeiska forskningsresultat på marknaden och uppmuntra tekniköverföring till små och medelstora företag, och

    · stödja Europeiska investeringsbankens insatser.

    Mekanismerna måste vara utformade som något av följande instrument:

    · En europeisk fond för finansiering av innovativ verksamhet vars roll ska vara att investera i inlednings- och utvecklingsfasen via det finansiella instrumentet för riskvilligt kapital.

    · En europeisk fond för patent som ska underlätta tekniköverföring mellan forskningscentrum och företag, särskilt innovativa små och medelstora företag.

    · Lån med gynnsammare villkor än dem som gäller för marknadslån.

    48.    Europaparlamentet vet att det faktum att EU har färre unga ledande innovatörer i FoU‑intensiva sektorer, särskilt på bioteknik- och Internetområdet, är ett problem. Parlamentet betonar därför behovet av att främja utvecklingen av sådana innovatörer genom att man avlägsnar de särskilda hinder som dessa möter i nya sektorer och noggrant följer upp de innovativa marknader som växer fram samt anpassar sammansättningen av politiska instrument till deras särskilda behov.

    49.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa en gynnsam miljö för nyetablerade företag och avknoppningsföretag genom specifika tjänster som gör det möjligt för unga företagare att komma över de hinder som traditionellt sett stått i vägen för ny produktionsverksamhet (hinder som rör infrastruktur, tillgång till information, tjänstekostnader, hantering av immateriella rättigheter).

    50.    Europaparlamentet begär slutligen att EU ska vidta åtgärder mot den fragmentiserade europeiska marknaden för riskvilligt kapital genom att föreslå ett EU-system som inrättar alleuropeiska fonder.

    51.    Europaparlamentet understryker att investeringar i forskning, utveckling och innovation skulle kunna ske genom nationella skatteincitament och tillgång till särskilda medel, exempelvis riskkapital.

    52.    Europaparlamentet anser att teknik för hållbar utveckling bör främjas mer, något som påbörjades i handlingsplanen för miljöteknik (ETAP) där forsknings-, miljö- och finanspolitiska strategier kopplades samman, och efterlyser en ambitiös uppföljningsplan för ETAP som inbegriper gemensamma insatser inom forskning, utbildning, fortbildning och näringsliv och vill att tillräckliga medel avsätts för dess genomförande. Parlamentet betonar behovet av ökade anslag till den strategiska EU‑planen för energiteknik (SET‑planen).

    53.    Europaparlamentet kräver att industrin ska engagera sig i miljöinnovation för att öka sin sysselsättningspotential. Parlamentet noterar i detta sammanhang att det kommer att vara mycket viktigt att informera företagare genom att visa på nya företagsmöjligheter för att strategin för att utveckla resurseffektiva ekonomier och hållbara industribranscher ska bli framgångsrik.

    54.    Europaparlamentet föreslår dessutom att man överväger andra former av finansiering till stöd för utveckling av innovativ teknik genom att samla olika intressenter på europeisk, nationell och lokal nivå, samtidigt som flera möjligheter utnyttjas, däribland offentlig­privata partnerskap och riskvilligt kapital.

    55.    Europaparlamentet betonar att särskild uppmärksamhet måste ägnas stödet till innovation inom effektiv och hållbar användning av råvaror.

    56.    Europaparlamentet erinrar om att den offentliga upphandlingen årligen står för 17 procent av EU:s BNP och således spelar en viktig roll för EU:s inre marknad och för att stimulera innovation. Parlamentet poängterar att konkurrenter som Kina och USA har fastställt ambitiösa mål för offentlig upphandling av innovativa och ekologiska produkter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vid behov förenkla och förbättra medlemsstaternas och EU:s regler för upphandling, i linje med reglerna för öppenhet och insyn, rättvisa och icke-diskriminering. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera om möjligheterna att inkludera kriterier för innovation och hållbarhet i anbud enligt EU:s befintliga regler för upphandling som överensstämmer med Europa 2020-strategin och att stödja användningen av dessa möjligheter. Parlamentet betonar även hur viktigt det är att garantera ömsesidighet i tillgången till marknader för offentlig upphandling utanför EU för att europeiska företag ska kunna konkurrera på lika villkor internationellt.

    57.    Europaparlamentet noterar att förkommersiell offentlig upphandling kan ge en avgörande skjuts mot nya marknader för nyskapande och miljövänlig teknik samtidigt som de allmännyttiga tjänsternas kvalitet och effektivitet förbättras. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att bättre informera myndigheter om de möjligheter som finns till förkommersiell offentlig upphandling.

    58.    Europaparlamentet anser att de offentliga upphandlingarnas roll när det gäller att ge incitament till en innovativ basindustri inte bör underskattas. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att utnyttja den fulla potential som finns i förkommersiell offentlig upphandling, som en faktor som främjar innovation och som ett redskap för att förbättra de små och medelstora företagens medverkan i offentliga upphandlingar, vilket kommer att göra det möjligt att identifiera och effektivt stimulera pionjärmarknader för det europeiska näringslivet.

    59.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta kraftfullare åtgärder för att förhindra kunskapsöverföring från EU till andra delar i världen, i synnerhet till Kina, eftersom den ofta inte besvaras.

    Resurser

    60.    Europaparlamentet anser att ekonomisk tillväxt kan och bör frikopplas från ökad användning av resurser.

    61.    Europaparlamentet är övertygat om att en tydlig ökning av resurseffektiviteten för råvaror och övriga insats- och förbrukningsvaror samt material stärker den europeiska industrins globala konkurrensposition och uppmanar därför kommissionen att, på grundval av meddelandet om en resursstrategi (KOM(2005)0670), föreslå – som en prioritet – en ambitiös EU-strategi för resurseffektivitet i form av en handlingsplan eller eventuellt ett direktiv om resurseffektivitet. Parlamentet anser att det innebär

    · att utforma en tydlig definition av resurser i alla deras former,

    · att utarbeta tydliga indikatorer enligt vagga till vagga-principen för att övervaka resursproduktivitet och vid behov vidareutveckla sådana standarder och riktlinjer samt utveckla prototyper till nya former av strategier,

    · att identifiera mål och instrument som skulle öka EU:s resursproduktivitet, resursernas livslängd, återanvändning, materialåtervinning och återtillverkning samt utveckling av slutna industriproduktionssystem,

    · att stödja forskning och utveckling om ökad materialåtervinning av produkter och deras materialinnehåll samt stödja forskning och utveckling om utarbetande av slutna industriprocesser inom vilka materialförlusterna och energiflödena hålls på en miniminivå,

    · att utveckla prototyper till nya former av strategier som t.ex. resurskontrakt,

    · att sprida bästa lösningar och främja resurseffektiva nätverk, med särskild inriktning på leveranskedjor och små och medelstora företag, samt stödja agenturer för materialeffektivitet,

    · att utveckla en standard, gynnsam för små och medelstora företag, för en hållbarhetsrapport för företag som belyser den ”ekologiska ryggsäcken” och leder till kostnadsbesparingar och ökad konkurrenskraft för företagen, och som sammanför, standardiserar och främjar användning av frivilliga miljöledningssystem såsom ISO 14001 eller EMAS,

    · att införliva och respektera nationella råvaruinitiativ.

    62.    Europaparlamentet understryker att tillgången till råvaror, särskilt strategiska resurser och sällsynta jordmetaller, är av central betydelse för den europeiska industrins utvecklingsmöjligheter och kommissionen uppmanas därför att under första halvåret 2011 lägga fram en ambitiös och omfattande råvarustrategi. Denna ska inte begränsas till enbart ”råvaror av avgörande betydelse” som fastställs av kommissionen, utan bör även omfatta

    · en regelbunden konsekvensbedömning av förväntad efterfrågan på – och kritiska lägen och leveransrisker när det gäller – råvaror och sällsynta jordmetaller (däribland potentiella brister, prisökningar etc.) och av konsekvenserna för EU:s ekonomi i allmänhet och företag i synnerhet; förteckningen över berörda råvaror och sällsynta jordmetaller bör uppdateras regelbundet,

    · övervakning av produktionsprognoser från tredjeländer och driftsförhållandena på de globala råvarumarknaderna,

    · en intensifierad återvinning och återanvändning av råvaror genom fastställande och genomförande av ambitiösa, men realistiska regler, planer, standarder och incitament för materialåtervinning, strikt genomförande av avfallsdirektivet och av bestämmelser om avfallsåtervinning och avfallsexport som kan vara en källa till råvaror och lämpligt forskningsstöd och en uppmaning till kommissionen om att överväga fortsatt tillämpning av principen om producentansvar för att uppfylla detta mål,

    · ökad forskning om ersättningar för sällsynta råvaror, beaktande av resurser som definieras som ”sällsynta råvaror” och genomförande av en strategi för tillhandahållande av sådana råvaror,

    · ett optimalt utnyttjande av och förbättrad tillgång till de råvaror som finns tillgängliga i EU, vilket bl.a. kräver ett snabbt inrättande av ett europeiskt geo‑informationssystem och en gemensam databas med översikt över tillgängliga råvaror, mineraler och återvinningsbara naturresurser i EU,

    · en garanti för obegränsad tillgång till råvaror och sällsynta jordmetaller genom fria och rättvisa handelsavtal och strategiska partnerskap och genom ingående av ekonomiska partnerskapsavtal med tredjeländer för att skapa tillräckliga resurser, dock endast när detta överensstämmer helt och hållet med utvecklingsmålen i de ekonomiska partnerskapsavtalen,

    · intensifierade utbyten med partner såsom Japan och USA om tillgång till råvaror genom bilaterala dialoger, men även med ledande råvaruproducenter såsom Kina och Ryssland,

    · när så är berättigat, insatser för att genom WTO lösa tvister om råvaror med strategisk betydelse för den europeiska industrin,

    · en regelbunden och mer proaktiv dialog med de afrikanska länderna om råvaror och sällsynta jordmetaller,

    · samråd med tredjeländer vars politik orsakar snedvridningar på de internationella råvarumarknaderna, i syfte att motverka diskriminerande åtgärder som skadar marknadsekonomin,

    · en förbättrad tillgång till förnybara råvaror som tjänar som basvaror för industrin och avskaffande av diskriminering i den europeiska lagstiftningen som förhindrar en större användning av dessa råvaror,

    · åtgärder mot ökad marknadsdominans, dvs. nationella oligopol, monopol och gränsöverskridande koncerner när det gäller mineral- och energiråvaruutvinning, tillverkning av halvfabrikat samt handel med dessa,

    · fokus på användning av biomassa, inte bara som en förnybar energikälla, utan även som en råvara för industrin, samt främjande av hållbarhetskriterier och undvikande av åtgärder som snedvrider marknaden,

    · en beredskapsplan i händelse av att viktiga råvaror av olika skäl plötsligt inte kan levereras,

    · stöd till små och medelstora företag som använder lokala råvaror, bland annat jord- och skogsbruksråvaror.

    63.    Europaparlamentet anser att industripolitiken framför allt måste återställa balansen när det gäller energiåtgärder till förmån för efterfrågestyrda strategier som stärker konsumenter och frikopplar ekonomisk tillväxt från energianvändning. Det är i synnerhet transportindustrin och byggindustrin som måste driva en aktiv energibesparingspolitik och bredda sig i riktning mot hållbara, icke-förorenande och säkra energikällor. En industripolitik bör hjälpa till att skapa marknadsförhållanden som stimulerar ökade energibesparingar och energieffektiva investeringar, för att utnyttja flera förnybara energier, liksom viktiga tekniker för rörlighet i samband med energilagring (framför allt inom kollektivtrafiken).

    64.    Europaparlamentet är övertygat om att industrin, för att trygga investeringssäkerheten, behöver en ambitiös, men realistisk och långsiktig energipolitik som garanterar konkurrenskraftiga energipriser och försörjningstrygghet för EU, minskar beroendet av fossila bränslen, uppmuntrar effektivitet och besparingar i produktionen och konsumtionen, möjliggör tillverkning med så få farliga utsläpp som möjligt samt förhindrar energifattigdom och koldioxidläckage. Rättssäkerhet och stabila ramvillkor, lämpliga investeringar och ytterligare harmonisering av den inre energimarknaden är nödvändiga för en övergång till en koldioxidsnål produktion och försörjning och för minskade energikostnader. Parlamentet betonar att ett transeuropeiskt energinät, som omfattar uppvärmning och också utnyttjar de digitala nätverkens och transportnätens infrastrukturer måste förnyas och utökas i god tid och på ett kostnadseffektivt sätt. Intelligenta nät och mätning måste främjas, särskilt med hjälp av finansiering från Europeiska investeringsbanken.

    65.    Europaparlamentet betonar hur viktigt det är för den europeiska bilindustrin att ta ledningen i utvecklingen och produktionen av elbilar. Parlamentet uppmanar kommissionen i detta sammanhang att sörja för att det senast i mitten av 2011 finns goda förutsättningar att utveckla elbilar, framför allt att infrastrukturer och laddningsteknik har standardiserats, vilket kommer att betyda att infrastrukturerna är driftskompatibla och säkra. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att fastställa harmoniserade krav på godkännandet av elbilar, med särskild hänsyn till hälsa och säkerhet för såväl arbetstagare som slutanvändare.

    66.    Europaparlamentet erinrar om den enorma sysselsättningspotential och de kostnadsminskningar som en förbättrad energieffektivitet förväntas medföra. Därför anser parlamentet att de åtgärder, inklusive mål, standarder och riktmärkningsmekanismer som förbättrar energieffektiviteten, måste ligga till grund för initiativ i alla industrisektorer.

    67.    Europaparlamentet efterlyser innovation inom vårdsektorn och den sociala sektorn, så att industrin inte drabbas av brist på arbetskraft och högre arbetskostnader under de närmaste årtiondena.

    68.    Europaparlamentet framhåller energibesparingspotentialen hos intelligent teknik.

    69.    Europaparlamentet anser att det behövs en politik som förbättrar transportsystemens och infrastrukturens hållbarhet genom åtgärder såsom effektivare teknik, driftskompatibilitet och innovativa lösningar för rörlighet, men att även strategier för lokala inköp behövs så att distributionskedjorna kan fungera med mer hållbara logistiksystem och till lägre driftskostnader.

    70.    Europaparlamentet anser att modern informations- och kommunikationsteknik (IKT) rymmer en stor innovationspotential till stöd för hållbarhet och miljöeffektivitet, exempelvis när man integrerar teknik genom att lägga flera så kallade intelligenslager ovanpå fysiska lager för att effektivisera systemhanteringen (exempelvis vattenförsörjning och transportsystem). Parlamentet framhåller behovet av att ha öppna IKT-standarder tillgängliga för sådana lösningar och uppmanar därför kommissionen att kräva öppna standarder och se till att berörda aktörer driver utvecklingen av lämpliga öppna standarder framåt till förmån för resurseffektivitet.

    71.    Europaparlamentet uppmärksammar behovet av tillräcklig teknisk och kvalificerad personal och anser därför att det krävs större investeringar på utbildningsområdet. Parlamentet anser att alla ansträngningar måste göras för att minska kompetensbrister på alla nivåer, i syfte att främja arbetskraftens kompetens och göra industrin attraktivare bland unga utexaminerade studenter. I det ingår bl.a. att

    · upprätta en institutionaliserad dialog mellan de behöriga myndigheterna, företagsrepresentanterna och arbetsmarknadsparterna för att förnya kursplaner, som ska omfatta företagaranda och större kunskaper om företagsverksamhet, och skapa fungerande övergångar mellan utbildning och yrkesliv genom att särskilt främja program för individuell rörlighet, såsom Erasmus för unga företagare och Erasmus för lärlingar,

    · stärka den arbetsplatsbaserade utbildningen i hela Europa för att bättre koppla yrkesutbildningssystemen till arbetsmarknaden och göra yrkesutbildning attraktivare genom att låta dem som avslutat en yrkesutbildning gå vidare till högskolestudier,

    · säkerställa rätten till livslångt lärande för alla medborgare som måste ges möjlighet till vidareutbildning under sitt yrkesliv, vilket är avgörande för jämlikhet, solidaritet men också konkurrensförmågan i ekonomiskt svåra tider,

    · tillhandahålla innovativ utbildning för unga studerande i deras egenskap av framtida arbetstagare redo att möta den förväntade tekniska utvecklingen, samt skapa närmare band mellan universitet, forskningsinstitut och näringsliv,

    · förbättra och skapa större tillgänglighet till utbildning på alla nivåer, särskilt inom vetenskap, teknik, konstruktion och matematik genom samordnade initiativ och utbyte av bästa metoder på utbildningsområdet liksom innovativa åtgärder för att förena yrkesliv och familjeliv samt att främja jämställdhet och social rättvisa,

    · samordna verksamhet i syfte att förbättra undervisningen och höja medvetenheten om de europeiska industrisektorernas ekonomiska roll och nödvändigheten av att ställa om dessa på ett innovativt sätt inom ramen för en koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi,

    · göra kompletterande utbildningar mer samordnade och målinriktade, vilket gynnar både arbetsgivare och arbetstagare, och att i detta sammanhang utnyttja Europeiska socialfonden i större utsträckning,

    · skapa riktmärkning av arbetstillfällen och kompetens på europeisk nivå så att de återspeglar nivån på yrkesbranscher, företag och de mest utvecklade industriregionerna,

    · skapa övervakningscentrum för industriyrken på regional, nationell och europeisk nivå för att kartlägga framtida yrken och yrkesbehov,

    · öppna, modernisera och finansiellt stärka högskolor och universitet så att de kan erbjuda kompletterande högre yrkesutbildning och omskolning (för ingenjörer, systemvetare, tekniker) genom hela livet eller förstärka samarbetet mellan vetenskapsuniversitet och universitet för tillämpade vetenskaper och utbildningsinstitutioner som är mer inriktade på yrkesutbildning,

    · i samarbete med yrkesutbildningsinstitut och arbetsmarknadens parter införa arbetsplatsbaserad yrkesutbildning och vidareutbildning liksom program för livslångt lärande för både arbetstagare och arbetsgivare,

    · skapa större rörlighet och flexibilitet i utbildningen för både arbetsgivare och arbetstagare, med beaktande av de individuella behoven hos framför allt små och medelstora företag,

    · granska de nya behoven vad gäller sysselsättning och kompetens som har uppstått till följd av att nya arbetstillfällen skapats inom den gröna ekonomin, för att tillgodose dessa med hjälp av lämplig utbildning,

    · främja fördjupade synergieffekter mellan universiteten och företagsvärlden och mer kunskapsinriktade företag,

    · vidta åtgärder för att göra det lättare för ingenjörer och högt kvalificerade forskare från tredjeländer att ta sig till EU,

    · skapa incitament för det högre utbildningssystemet att anpassa kursplanerna på motsvarande sätt.

    72.    Europaparlamentet betonar att ungdomars tillträde till arbetsmarknaden måste uppmuntras genom rimligt betald praktik och lärlingsplatser av hög kvalitet.

    73.    Europaparlamentet anser att det är avgörande för EU:s ekonomiska, sociala och miljömässiga framtid att göra ungdomar medvetna om de mycket specialiserade kunskaper och baskunskaper som krävs för en senare anställning inom industrin.

    74.    Europaparlamentet betonar att förhållandevis få vill starta eget i dag vilket skulle kunna förändras genom att man skapade ett mer gynnsamt klimat för nystartade företag, mer integrerade stödsystem, som exempelvis ENTRE:DI, och särskilda program som Erasmus för unga företagare.

    75.    Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att undersöka nya finansieringskällor för större europeiska infrastrukturprojekt och stöder upprättandet av ett projekt för en EU-obligation i samarbete med Europeiska investeringsbanken.

    Rättvis konkurrens

    76.    Europaparlamentet är övertygat om att den inre marknadens instrument måste komma den europeiska industripolitiken till godo, för att främja framväxten av stora europeiska framgångsrika projekt som inom sina respektive sektorer intar en ledande ställning i världen, såsom Galileo eller Sesar. Parlamentet uppmanar EU att inte ställa krav på sina företag som skiljer sig alltför mycket från motsvarande krav i tredjeländer.

    77.    Europaparlamentet betonar att EU måste garantera att dess företag får ömsesidigt tillträde till upphandlingskontrakt inom ramen för förhandlingar om bilaterala och multilaterala avtal med tredjeländer, och samtidigt effektivisera små och medelstora företags användning av handelspolitiska skyddsåtgärder för att bekämpa penningpolitisk, social och miljörelaterad dumpning, piratverksamhet, förfalskningar och illegal kopiering.

    78.    Europaparlamentet uppmanar EU att i likhet med Kanada, USA, Kina och Japan kräva att vissa produkter som importeras från tredjeländer ska vara ursprungsmärkta så att man med tanke på spårbarheten tillämpar samma kvalitets- och säkerhetskrav på dessa produkter som på produkter tillverkade i EU.

    79.    Europaparlamentet anser att man, i syfte att stärka den europeiska industrin och framför allt förbättra företagens konkurrenskraft i den globala ekonomin, måste införa europeiska bestämmelser om ursprungsmärkning (made in). En sådan märkning, anser parlamentet, skulle hjälpa allmänheten och konsumenterna att fatta välgrundade beslut och främja produktionen i EU, som ofta förknippas med kvalitet och höga produktionsstandarder.

    80.    Europaparlamentet anser att ett multilateralt avtal om klimatet skulle vara det bästa instrumentet för att minska de negativa effekterna av koldioxid på miljön, men att det finns en risk för att ett sådant avtal inte ingås inom den närmaste framtiden. Parlamentet anser att EU bör fortsätta att undersöka möjligheten att, för de sektorer som faktiskt löper risk för koldioxidläckage, införa lämpliga miljöinstrument vid sidan av utauktionering av koldioxidkvoter enligt EU:s system för handel med utsläppsrätter, särskilt en mekanism för att inkludera koldioxidutsläpp, som stämmer överens med WTO-regler, eftersom en sådan mekanism skulle göra det möjligt att motverka risken för att koldioxidutsläppen överförs till tredjeländer.

    81.    Europaparlamentet insisterar på att EU ska granska den ekonomiska praxis som tillämpas i tredjeländer innan det utvecklar sin egen politik, och uppmanar särskilt kommissionen att utvärdera de europeiska företagens internationella konkurrensläge i samband med kontrollen av statligt stöd.

    En hållbar industrikultur

    82.    Europaparlamentet framhåller vikten av att skapa rätt förutsättningar för att behålla industrin i Europa och ytterligare stärka dess globala konkurrenskraft. Därför anser parlamentet att EU:s politik bör bygga på kraftfulla konsekvensbedömningar som analyserar alla aspekter av EU-politikens ekonomiska, samhälleliga och miljömässiga fördelar.

    83.    Europaparlamentet efterlyser EU-initiativ för att kartlägga vad som driver tillväxt, innovation och konkurrenskraft i olika sektorer och därefter lägga fram kraftfulla, samordnade teknikneutrala och marknadsbaserade politiska lösningar och instrument på EU-nivå för dessa sektorer, som ska utnyttjas fullt ut. Dessutom gäller det att vidareutveckla produktspecifik lagstiftning såsom direktivet om ekodesign på ett kostnadseffektivt sätt. Direktivet om energieffektivitetsmärkning bör genomföras fullt ut liksom industristimulerande initiativ som t.ex. initiativet om miljöbilar. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en långsiktig kampanj om hållbar konsumtion för att göra människor medvetna och förändra deras beteende och därmed stödja innovativa produkter och innovativ design.

    84.    Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att bevara och stärka Europa på den globala industriella kartan, särskilt med tanke på att nya industriella möjligheter uppstår genom EU:s investeringsåtaganden t.ex. när det gäller klimatförändringar och energi, vilket kommer att skapa möjligheter till sysselsättning inom områden som kräver hög kompetens.

    85.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klart och tydligt låta denna industripolitik ingå i utvecklingen av färdplanen för en ekonomi med låga koldioxidutsläpp fram till 2050, i industriinitiativen inom ramen för SET-planen samt i 2050-visionen i färdplanen för ett resurseffektivt Europa.

    86.    Europaparlamentet vill att finansieringen av marknadsnära innovation behålls och förlängs, exempelvis det befintliga ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

    87.    Europaparlamentet framhåller att all ny lagstiftning behöver genomgå en systematisk kvalitetskontroll utifrån följande kriterier:

    · Vetenskapliga utlåtanden: kvaliteten på belägg och tolkningar.

    · Samråd: fråga ”användarna” om deras erfarenhet av befintliga bestämmelser.

    · Internationell riktmärkning: jämföra lagstiftningen i viktiga konkurrentländer.

    · Förslagets förenlighet med närliggande EU-lagstiftning.

    · Uppnådd förenkling (inklusive frivilliga alternativ).

    88.    Europaparlamentet erinrar om att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter har blivit ett viktigt verktyg för att hjälpa samhällen att ställa om från konkurrenssvaga till hållbara industrier. Denna fond bör behållas och vid behov utvidgas.

    89.    Europaparlamentet efterlyser större ansträngningar för att få bukt med dagens svårigheter och att snabbt utveckla ett gemenskapspatent som garanterar ett billigt och effektivt rättsligt skydd av hög kvalitet och ett harmoniserat europeiskt system för lösning av patenttvister, för att förbättra ramvillkoren för industriell äganderätt och immaterialrätt, öka rättssäkerheten, bekämpa förfalskningar samt hålla de administrativa kostnaderna på en så låg nivå som möjligt, särskilt för små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar rådets omfattande stöd till kommissionens beslut att 2011 inleda förfarandet med fördjupat samarbete om ett gemensamt EU-patent. Dessutom behövs det en reform av standardiseringsmetoder (framför allt i IKT-branschen) där utvecklingen av standarder bör vara öppen och baserad på principen om interoperabilitet och garantera en konkurrenskraftig europeisk industri. Genom att främja internationell standardisering anser parlamentet att Europas ledande ställningen på teknikområdet kommer att säkras.

    90.    Europaparlamentet påpekar att fullbordandet av den inre marknaden är av största vikt för den europeiska industrins konkurrenskraft och tillväxt. Parlamentet betonar att de europeiska industrierna behöver en lämplig ram inom vilken de kan skapa och utveckla sina varor och tjänster på europeisk nivå, och välkomnar därför förslagen i rättsakten om den inre marknaden. Kommissionen uppmanas att fastställa tillämpningsområdet för en effektivitetsfrämjande harmonisering och förbättrade styrelseformer inom ramen för rättsakten om den inre marknaden, särskilt i frågor som gäller moms, immaterialrätt och EU-patent, global standardisering, märkning och särskilda sektorsbestämmelser.

    91.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att spela en mer proaktiv roll i förvaltningen av den inre marknaden genom att förbättra samarbetet mellan nationella myndigheter och förstärka införlivandet, tillämpningen och efterlevandet av den inre marknadens bestämmelser på plats. Medlemsstaterna uppmanas att minska transaktionskostnaderna genom ytterligare åtgärder, såsom en mer effektiv e‑förvaltning.

    92.    Europaparlamentet betonar att de offentliga myndigheterna måste stödja utvecklingen av nyckelteknik, och understryker att utarbetandet av standarder måste påskyndas eftersom det är av största vikt om man vill behålla EU:s industriella konkurrenskraft och försöka skapa ny tillväxt. Detta gäller särskilt utvecklingen av standarder som ger incitament till innovationer för att klara de nya utmaningar som miljön och samhället ställs inför.

    93.    Europaparlamentet betonar att man måste ta hänsyn till de små och medelstora företagens och hantverksföretagens särdrag i det europeiska standardiseringssystemet, bland annat genom att sänka kostnaderna för deras tillträde till standarder, sprida standarder (genom publicering av sammanfattningar) och tillhandahålla ekonomiskt stöd. Parlamentet betonar den nyckelroll som de nationella standardiseringsorganen bör spela för att främja och stärka de små och medelstora företagens och hantverksföretagens medverkan i standardiseringsprocessen, enligt principen om ”nationell delegering”.

    94.    Europaparlamentet understryker att det är viktigt att beakta aspekter som för närvarande inte omfattas av den europeiska patentlagstiftningen, såsom ”affärshemligheter”, så att den europeiska industrin ska kunna åtnjuta ett verkligt immaterialrättsligt skydd för produkter och förfaranden, i likhet med USA och Japan.

    95.    Europaparlamentet påminner om att det vore önskvärt om man för att stärka den europeiska industrins konkurrenskraft och ledande tekniska ställning kunde

    · tillämpa det europeiska standardiseringssystemet, vars fördelar har bevisats, och stärka det för att man så bra som möjligt ska kunna tillgodose de innovativa företagens behov, särskilt de små och medelstora företagens,

    · stärka företagens, särskilt de små och medelstora företagens, deltagande i standardiseringsprocessen och garantera att standarderna verkligen främjas.

    96.    Europaparlamentet betonar att den europeiska industrin har mycket att vinna på ett verkligt genomförande av den inre marknaden, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast avlägsna kvarvarande hinder och barriärer på den inre marknaden.

    97.    Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna – samtidigt som man konstaterar att omstrukturering främst är företagens och arbetsmarknadsparternas ansvar – att upprätta arbetsgrupper för omstrukturering som ska övervaka omstruktureringar och se till att den ekonomiska omställningen löper smidigt, bl.a. genom förbättrad rörlighet på arbetsmarknaden, vidareutbildning och andra åtgärder som erbjuder både arbetstagare och företag innovativa och hållbara alternativ. Parlamentet anser att de europeiska strukturfonderna såväl som forskning och utveckling ska ges en starkare roll i omvandlingsprocesserna.

    98.    Europaparlamentet efterlyser nya investeringar i den europeiska industrins arbetskraft, med kraftig betoning på sektorsvis dialog mellan arbetsmarknadens parter för att klara av de strukturförändringar som globaliseringen orsakar och främja en resurs- och energieffektiv ekonomi. Parlamentet uppmuntrar även arbetsmarknadens parter i sektorer där sysselsättningen sjunker att på ett tidigt stadium ta sig an problemen och att stödja både enskilda arbetstagare och sektorn under övergångsfasen. Parlamentet betonar vikten av trygghet under övergången med hjälp av välfungerande socialförsäkringssystem, eftersom detta kan göra det lättare för enskilda personer att gå över till sektorer där sysselsättning skapas.

    99.    Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till förslag om stöd för övergångar på arbetsmarknaden, att minska sociala orättvisor, främja ILO:s agenda för anständigt arbete och använda EU:s sysselsättningsriktlinjer för att specificera de garantier som ska finnas under hela livscykeln för olika typer av övergångar på arbetsmarknaden.

    100.  Europaparlamentet efterfrågar mer aktiva insatser från kommissionens sida när det gäller att omstrukturera företag genom ett europeiskt företagsråd. I samband med omstruktureringar bör kommissionen så snart som möjligt få all relevant information, så att den kan fullgöra sin uppgift som europeisk samtalspart och samordnare för medlemsstaterna. Detta kommer också att göra det lättare för kommissionen att undersöka och utvärdera all användning av statligt stöd i samband med omstruktureringar.

    101.  Europaparlamentet begär att Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter ska utvärderas och göras om i grunden så att den blir mer lättåtkomlig, och att dess budget ska ökas i den kommande budgetplanen. Parlamentet föreslår dessutom att det ska inrättas en europeisk fond för justering för miljöeffekter.

    102.  Europaparlamentet understryker att den globala ekonomiska krisen påverkar sysselsättningen i hela Europa, vilket försämrar de socioekonomiska utsikterna för EU och ökar de regionala skillnaderna. Parlamentet framhåller i detta avseende att en konkurrenskraftig, diversifierad, rättvis och hållbar industrisektor, som framför allt baseras på effektiva och konkurrenskraftiga små och medelstora företag, är nödvändig för alla europeiska arbetstagares framtid. Parlamentet anser att man bör utnyttja äldrearbetstagares erfarenheter och kunnande för att skapa förutsättningar för de yngre generationerna.

    103.  Europaparlamentet erkänner att det finns regionala skillnader i den industriella utvecklingen, framför allt i de områden i de nya medlemsstaterna där det har skett en avindustrialisering och anser att även dessa ska ingå i den nya hållbara industripolitiken och beaktas i samband med fördelningen av strukturfondsmedel för att stärka den territoriella sammanhållningen.

    104.  Europaparlamentet betonar betydelsen av små och medelstora företag för industrilandskapet, i synnerhet för en hållbar sysselsättning på regional nivå och för den ekonomiska såväl som den kreativa dynamiken och upprätthållandet av en hög tillväxt, och uppmanar kommissionen att

    · ta större hänsyn till små och medelstora företags särdrag och särskilda svårigheter genom att påskynda genomförandet av rättsakten ”Small Business Act”, ta itu med den bristande tillämpningen av antagna riktlinjer och vidta lämpliga konkreta åtgärder såsom minskad och förenklad administration (och andra aspekter av regleringsbördan, t.ex. kostnaderna för efterlevnad), och att systematiskt använda testet för små och medelstora företag för att till slut åstadkomma tillräckliga framsteg för Europas små och medelstora företag,

    · stödja små och medelstora företags tillgång till forskningstjänster och forskningskompetens genom universitetskonsortier och stiftelser, strukturer som fungerar som en länk mellan forskningen och marknaden,

    · inte bortse från frågan om Europabolagsordningen, som står i centrum för EU‑debatten sedan många år tillbaka,

    · fortsätta att sträva efter bättre tillgång till finansieringsmöjligheter för små och medelstora företag och särskilt utveckla reella möjligheter för riskkapital och i samband med omstruktureringen av finansmarknaden stärka de kortsiktiga och långsiktiga finansieringsmöjligheterna för små och medelstora företag och de finansieringskällor som de föredrar; öppna upp marknader och skapa rättvisa förutsättningar för konkurrens och därigenom göra det lättare för företagare och små företag att växa och utvecklas till företag med verksamhet i hela Europa,

    · granska EU:s definition av små och medelstora företag för att skapa större flexibilitet i vissa sektorer där små och medelstora företag inte uppnår de specificerade försäljnings- och sysselsättningströsklarna på grund av särskilda marknadsstrukturer, trots att de till sin karaktär är medelstora företag, men se till att en ändring av definitionen av små och medelstora företag inte påverkar dess effektivitet,

    · utveckla tillhandahållandet av exportrådgivning till små och medelstora företag, särskilt för att skapa tillgång till marknader i tredjeländer, långvarig närvaro på dessa marknader samt skydd av immateriell egendom och optimering av dess ekonomiska och tekniska värde,

    · stärka internationaliseringsåtgärderna i syfte att göra de små och medelstora företagen mer konkurrenskraftiga och bättre rustade för den inre och internationella marknaden,

    · öka de små och medelstora företagens deltagande i ramprogrammen för forskning och utveckling genom att förenkla förfarandena och inrätta ett mer effektivt informations- och stödsystem på lokal nivå,

    · genomföra projekt som möjliggör nätverkande bland små och medelstora företag och större företag inom hela förädlingskedjan,

    · tillhandahålla instrument som främjar utvecklingen av och tillväxten i miljöinnovativa små och medelstora företag och utvecklingen av miljövänliga industriparker,

    · undersöka huruvida medelstora och familjeägda företag som inte uppfyller kriterierna för den gällande definitionen av små och medelstora företag på ett tillfredsställande sätt kan utnyttja befintliga och framtida finansieringsmöjligheter för forskning och utveckling som riktar sig specifikt till små och medelstora företag,

    · anpassa utbudet till efterfrågan på patent, särskilt för små och medelstora företag, och sänka kostnaderna för deras tillträde till standarder.

    105.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att se över EU:s direktiv om uppköpserbjudanden för att EU ska ha möjlighet att motsätta sig projekt som kan skada den sociala sammanhållningen och stabiliteten på den inre marknaden, ur ett industriellt, ekonomiskt och socialt perspektiv. Parlamentet anser att unionen bör kunna motsätta sig uppköpserbjudanden från företag som inte tar sitt sociala ansvar och/eller som inte respekterar kriterierna för god företagsledning samt planerade uppköpserbjudanden i sektorer som medlemsstaterna betraktar som strategiska, i enlighet med de internationella åtaganden som EU gjort.

    106.  Europaparlamentet kräver att utvecklingen av offentlig-privata partnerskap förbättras.

    107.  Europaparlamentet anser att den sektoriella stödpolitiken för att man ska kunna uppnå Europa 2020-målen och klimat- och energimålen senast 2020 inte endast får betraktas utifrån konkurrenslagstiftningen, utan också för Europas skull måste användas aktivt, öppet och enligt tydliga regler för att öka innovationen, konkurrenskraften och utsläppandet på marknaden av hållbara produkter eller vid omstruktureringen av industrin. Parlamentet är emot nationella system för statligt stöd som inte följer reglerna och skapar orättvisa konkurrensvillkor.

    108.  Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken bör följa den inre marknadens bestämmelser men också tillgodose behoven i en ambitiös industripolitik.

    109.  Europaparlamentet betonar att en hållbar och rättvis utveckling inom industrisektorn bättre kan åstadkommas av medlemsstaterna genom att man tillämpar handelspolitikens ömsesidighetsprincip, och konstaterar att skillnader i handelsregler, som särskilt drabbar de små och medelstora företagen, inte får ha en negativ inverkan på regionala nätverksstrukturer och konkurrenskluster.

    110.  Europaparlamentet understryker att många nyligen genomförda studier visar att sektorsstödet främjar tillväxten när det är förenligt med upprätthållandet av konkurrensen inom de berörda sektorerna och kopplas till mekanismer som gör att projekt som visar sig vara ineffektiva inte får någon fortsatt finansiering. Parlamentet begär eftertryckligen att ett villkor för detta stöd systematiskt ska vara att den verksamhet som det går till stannar kvar inom EU i minst fem år, och minst tio år när det rör sig om forskning och utveckling.

    111.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att europeiska företagslokaliseringar måste kunna stå sig i den internationella konkurrensen, särskilt inom nyckelteknik.

    112.  Europaparlamentet anser att frihandel fortfarande är en viktig hörnsten i Europas ekonomiska tillväxt och vill därför se att framtida handelsavtal på multilateral och bilateral nivå utformas på ett sätt som gör dem till en del av en industripolitisk strategi som bygger på rättvis global konkurrens och ömsesidighet med Europas handelspartner. Parlamentet anser att sociala och ekologiska aspekter och relevanta standarder bör ingå i frihandelsavtal för att principen om hållbar utveckling ska beaktas. Det är viktigt att se till att orättvisa metoder inte hotar europeiska industrier på det sätt som solenergibranschen nu hotas. Parlamentet påminner om att lagstiftningsdialogerna med viktiga handelspartner måste stärkas i syfte att förhindra och undanröja handelshinder. Kommissionen bör noggrant övervaka miljölagstiftningen, valutapolitiken, bestämmelserna om statligt stöd och andra stödprogram som antas av tredjeländer som konkurrerar med EU. Parlamentet begär att en EU-strategi för utländska direktinvesteringar på tillväxtmarknader övervägs i syfte att möjliggöra bättre tillgång till nya marknader och uppbyggnad av lokal produktion.

    113.  Europaparlamentet anser att EU:s handelspolitik – inom WTO:s multilaterala ram och på en öppen och effektivt reglerad marknad – behöver en effektiv produktionsbas som stöds av lämpliga sektorsomfattande politiska strategier och som syftar till tillväxt och hållbar utveckling.

    114.  Europaparlamentet konstaterar att den ekonomiska återhämtningen, vilken drivits på av de beslut som fattats av EU i samverkan med medlemsstaterna, kommer att skapa nya möjligheter för de europeiska företagen, som alltmer måste konkurrera på globala och öppna marknader.

    115.  Europaparlamentet framhåller även att man i riktlinjerna för en europeisk industripolitik bör överväga en större enhetlighet vad gäller tullkontrollerna, såsom ett viktigt medel för att bekämpa förfalskningar och skydda de europeiska konsumenterna. En industripolitik bör också garantera en harmonisering av systemen för uttag av tullsatser från länder som gränsar till EU för att förhindra en ojämn fördelning och nackdelar för importörerna och utvecklingen av EU:s industristruktur.

    116.  Europaparlamentet understryker frihandelns avgörande betydelse för utvecklingen av den europeiska industrin.

    117.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att riktlinjerna för EU:s industripolitik används som grund vid utformningen av konkreta rättsliga instrument för att främja EU:s handel.

    118.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte bara förbättra EU‑industrins miljöprestanda genom sina förslag till rättsakter, utan att samtidigt sörja för att samma miljöstandarder som gäller för EU-tillverkade produkter också tillämpas på produkter som importeras till EU:s inre marknad och att fokusera inte enbart på att fastställa sådana regler, utan även på att säkra deras efterlevnad.

    119.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppnå de mål som ställs upp i meddelandet om Europa i världen och det kommande meddelandet om handelspolitiken, särskilt genom att säkerställa omfattande tillgång till nya marknader inom ramen för Doharundan, inbegripet genom sektorsavtal, t.ex. inom kemisk respektive mekanisk industri.

    120.  Europaparlamentet begär att man behåller effektiva handelspolitiska skyddsåtgärder som syftar till att motverka orättvisa affärsmetoder, t.ex. dubbel prissättning vid råvaruinköp eller subventioner till den inhemska industrin.

    121.  Europaparlamentet betonar att de idéer och den kompetens som finns bland dem som arbetar med att förnya industrin måste utnyttjas och poängterar därför att så många som möjligt bör delta.

    122.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en rättslig ram för gränsöverskridande kollektivförhandlingar för att garantera att gränsöverskridande avtal går att genomföra och för att ta itu med de utmaningar som organisation av arbete och utbildning samt arbets- och anställningsvillkor utgör.

    123.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att man i samband med utformandet och genomförandet av EU:s industripolitik ser till att beakta förutsättningarna för hur industriavfall ska bortskaffas och var det ska slutförvaras, särskilt när det gäller giftigt avfall, för att därmed kunna säkerställa att industriavfall inte blir en miljömässig, ekonomisk eller social börda för samhällen i EU eller i tredjeländer.

    124.  Europaparlamentet anser att effektiv marknadstillsyn på den inre marknaden är grundläggande om man vill skydda den europeiska industrin från illojal konkurrens. Kommissionen uppmanas att lägga fram ambitiösa förslag för att reformera det nuvarande systemet för marknadstillsyn, stärka EU:s roll i samordningen av den nationella marknadstillsynen och tullmyndigheternas arbete, och se till att tillräckliga resurser finns i samtliga medlemsstater.

    125.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med strategin för bättre lagstiftning och förbättra styrningen av den inre marknaden genom att skapa bestämmelser om kontaktpunkter och främja gränsöverskridande lösningar för online‑administration, och samtidigt ta särskild hänsyn till de små och medelstora företagens speciella behov.

    126.  Europaparlamentet påpekar att den utökning som sker av den svarta ekonomin i kristider och av verksamhet som inte deklareras i hög grad snedvrider konkurrensen. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas behöriga myndigheter att vidta de åtgärder som krävs för att bekämpa detta fenomen.

    127.  Europaparlamentet poängterar vikten av att arbetstagarna bidrar till att öka den ekonomiska tillväxten och utvecklingen.

    Specifika industrisektorer

    128.  Europaparlamentet är övertygat om att det vid sidan av ett övergripande initiativ måste tas särskilda sektorsvisa initiativ för att ytterligare främja modernisering, större konkurrenskraft och hållbarhet inom enskilda industrisektorer, i deras leverantörskedjor och tillhörande tjänster genom utbyte av bästa praxis, standardisering, riktmärken och liknande mjuka politiska verktyg och kräver att

    · rekommendationerna för de befintliga sektoriella initiativen (arbetsgrupper, högnivågrupper, teknik- och innovationsplattformar som exempelvis Cars 21) skräddarsys och genomförs för att tillgodose behoven inom de specifika branscherna, proportionerligt utvecklade av kommissionen i samarbete med alla aktörer och att nya sektoriella initiativ tas inom andra lämpliga branscher,

    · de sektoriella initiativen hållbarhetsprövas i enlighet med EU:s klimat- och energipolitiska mål och ambitiösa resurseffektivitetsmål,

    · alla tänkbara politiska åtgärder beaktas, inbegripet riktmärken och standarder samt kontinuerlig FoU och innovation,

    · det framför allt är de europeiska kärnsektorerna som ska stå i centrum och de som har stora samhällsmässiga problem, men där det också finns möjligheter för företag och till sysselsättning,

    · det läggs tonvikt vid att de olika typerna av sektorsöverskridande teknik kompletterar varandra och vid den samverkan mellan dessa sektorer som möjliggjorts genom övergången mot en digitaliserad ekonomi,

    · utvecklingen av nya verksamheter uppmuntras, såsom förnybara energikällor och den kreativa sektorn – sektorer där Europa har vissa fördelar och stor sysselsättningspotential,

    · kommissionen ska presentera regelbundna lägesrapporter.

    129.  Europaparlamentet anser att EU:s industripolitik även bör bygga på konkreta projekt som på ett tydligt sätt gynnar våra europeiska företag och medborgare, exempelvis GMES, Galileo och Iter.

    130.  Europaparlamentet påpekar att den europeiska industrin är alltmer beroende av tjänster till företag och att man därför måste ägna särskild uppmärksamhet åt alla viktiga led i produktionskedjan. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens uttalade vilja att lägga större vikt vid dessa ömsesidiga beroenden.

    131.  Europaparlamentet upprepar att det krävs snabba framsteg för att koppla samman de europeiska företagsregistren, som ett sätt att trygga insyn och garantera uppgifternas pålitlighet inte bara för producenterna utan även för konsumenterna.

    132.  Europaparlamentet understryker turismsektorns betydelse för EU, i egenskap av världens största turistdestination, och i vissa regioner där turismen utgör hörnstenen för den ekonomiska verksamheten. Parlamentet stöder kommissionens strategi för att förbättra konkurrenskraften inom turismsektorn genom åtgärder som höjer kvaliteten och hållbarheten inom turismen och stärker Europas anseende som turistdestination.

    133.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa de färdplaner och slutsatser som tagits fram inom de sektoriella initiativen. Parlamentet anser att dessa färdplaner ger industrin långsiktig planeringssäkerhet och utgör ett värdefullt verktyg för att den ska kunna förbli konkurrenskraftig.

    Ansvar

    134.  Europaparlamentet anser att Europas industri och aktörer bör öka sina investeringar, sina företagsmässiga, sociala och miljömässiga åtaganden och samarbeta närmare för att utveckla gynnsamma ramvillkor. Parlamentet anser att industrin bör behålla investeringarna och produktionen i Europa och befästa sin egen forskningsinsats samt sträva efter hållbar tillväxt, innovation och arbete mot rimlig lön. Parlamentet anser att industrin har en funktion att fylla när det gäller att utveckla en ny kompetenskultur med goda möjligheter till utbildning av hög kvalitet och ännu flera hållbara produkt- och processinnovationer och att den så snart möjlighet ges bör ingå strategiska partnerskap.

    135.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta nya medlingskoncept för att övervaka och anlägga ny infrastruktur och att genomföra dessa för att öka allmänhetens deltagande, så att den infrastruktur som krävs för en hållbar förnyelse av den industriella basen (exempelvis intelligenta nät, vindkraftverk och nya järnvägslinjer) snart kan förverkligas.

    136.  Europaparlamentet är övertygat om att den globala ekonomiska krisen tydligt har visat att företagen måste agera aktsamt och med full respekt för principerna om företagens sociala ansvar, när det gäller såväl god företagsledning som miljön och goda sociala egenskaper.

    Regioner

    137.  Europaparlamentet framhåller att regionala strukturer är viktiga för att stärka Europas industri. Konkurrenskluster, innovationssystem (företag, universitet, forskningscentrum, tekniktjänsteleverantörer, utbildningsinstitutioner osv.) samt nätverk företag emellan (förädlingskedjor, synergier) och mellan företag och andra aktörer är avgörande för investeringsbesluten. Därför bör

    · innovativa kluster och nätverk, särskilt de europeiska konkurrenskluster och de nya partnerskap för innovation som ska inledas under 2011 inom ramen för initiativet ”Innovationsunionen”, och särskilt inom nyckelteknik, få mer stöd för att man på ett samordnat sätt ska kunna främja kunskaps- och tekniköverföring, forskning, kompetensutveckling och infrastrukturer, och även vara tyngdpunkten för Europeiska regionala utvecklingsfonden,

    · regionala nätverksstrukturer och landsbygdsregioner gynnas av EU i deras stöd till den industriella basen,

    · kluster och nätverk inordnas under europeiska plattformar för att på så vis kunna få starkare stöd,

    · initiativ som exempelvis ”borgmästarförsamlingen” och ”smarta städer” stödjas eftersom även industrin och små och medelstora företag gynnas av dessa,

    · Europeiska investeringsbanken stärka bandet mellan industripolitiken och den territoriella sammanhållningen.

    138.  Europaparlamentet framhäver den europeiska industrins bidrag till visionen om socioekonomisk och territoriell sammanhållning, och anser att en välmående industri är en grundläggande förutsättning för ekonomisk tillväxt och social stabilitet i EU:s regioner.

    139.  Europaparlamentet kräver därför att man, i synnerhet inom nyckeltekniker, konsekvent och i ökad omfattning utnyttjar befintlig vetenskaplig och teknisk kompetens i regionerna samt stärker främjandet av klusterpolitiken.

    140.  Europaparlamentet påminner om att införandet av lämplig digital infrastruktur och innovativ teknik är strategiskt viktigt för att öka konkurrenskraften inom EU:s regioner och industri. Informations- och kommunikationstekniken är mycket betydelsefull för att höja produktiviteten i industrisektorn. Modern kommunikationsinfrastruktur med hög överföringskapacitet bör framför allt byggas upp i eftersatta regioner. Detta skulle kunna ge gynnsamma förutsättningar för offentliga och privata investeringar och bidra till den viktiga uppgiften att höja företagens IT-kapacitet.

    o

    o       o

    141.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaterna.

    MOTIVERING

    En ögonblicksbild av industrin i Europa

    Industrin inom EU står för uppskattningsvis en tredjedel av bruttoförädlingsvärdet i unionen – nästan tre fjärdedelar av EU:s export utgörs av industriprodukter – och för en tredjedel av sysselsättningen, vilket innebär att den försörjer omkring 57 miljoner människor. Med multipliceringseffekten inräknad, då man uppskattar att varje industriarbete skapar ytterligare två arbetstillfällen inom näraliggande tjänster, är industrins inverkan på sysselsättningen ännu mer betydande.

    Industrin i EU27 (Eurostat)

     

    Procent av bruttoförädlings-värdet (2008)

    Sysselsättning

    (2008)

    i procent         i miljoner

     

    Antal företag räknat i tusental (2007)

    Utvinning av mineral

    1

    0,4

    0,8

    21,4

    Tillverkning

    16,8

    16,8

    37,0

    2 323

    El-, gas- och vattenförsörjning

    2,3

    0,8

    1,7

    36,0

    Byggande

    6,4

    8,4

    17,0

    3 090

    Totalt

    26,5

    26,4

    56,5

    5 470,4

    Återupptäckten av industrin i Europa

    Den pågående djupa ekonomiska krisen har slagit hårt mot Europas industrier. Men krisen har också synliggjort industrins betydelse för EU:s ekonomi och visat att man inte har gjort tillräckligt för att tillgodose alla dess behov med tanke på de nuvarande utmaningarna. För närvarande får industrin ofta stå tillbaka för de så omtalade tjänste- och finanssektorerna. EU:s industripolitik har oftast utgått från tanken att marknaden ska reglera sig själv och hittills har den bedrivits huvudsakligen genom enstaka åtgärder i stort sett utan samordning mellan medlemsstaterna. För det mesta har den tillkommit som en reaktion på förändringar i omvärlden och mycket sällan som en handling baserad på förhandsanalys.

    De nuvarande utmaningarna

    Industrin var redan inne i en omstruktureringsprocess när den ekonomiska krisen slog till. I dag står den inför en rad utmaningar som ömsesidigt förstärker varandra.

    a)  Industrin har på ett kontinuerligt och genomgripande sätt påverkats av de allt snabbare förändringarna i den globala ekonomins utveckling. Gränsen mellan utvecklade länder och utvecklingsländer och de sektorer dessa länder av tradition har dominerat flyttas hela tiden till följd av hårdnande konkurrens. På den globala marknaden förändras kraven snabbt och tvingar företagen att omorientera och omstrukturera sig samt att hitta nya specialiteter. Den nya internationella arbetsfördelningen med snabbväxande ekonomier som Kina, Indien, Brasilien och Ryssland gör att globaliseringstrycket ökar.

    b)  En ny form av globalisering äger rum med en utveckling mot ett globalt kunskapssamhälle där innovation och forskning uppväger arbetsstyrka och manuellt arbete som drivkrafter för tillväxt och konkurrenskraft.

    c)  Klimatförändringarna är irreversibla och icke förhandlingsbara. Den hastigt stegrade kapplöpningen i den globala ekonomin har satt en enorm press på alla slags resurser. Eftersom klimatförändringarna måste bromsas och den biologiska mångfalden skyddas, när naturresurserna åderlåts och efterfrågan växer, måste industrin utvecklas mot en kolfri och resurseffektiv produktion.

    d)  Demografiska förändringar gör att profilen förändras för såväl konsumenter som producenter. Befolkningens ständigt stigande medelålder medför krav på nya produkter och transportformer och ny organisation av arbetskraften. Det kommer att uppstå brist på kvalificerad arbetskraft.

    e)  Den snabba urbaniseringen medför nya utmaningar när det gäller rörlighet, byggnader och logistik, bland annat.

    Stärkandet av den gemensamma hållningen till industripolitiken

    I Europa 2020-strategin erkänns för första gången behovet av ett nytt förhållningssätt och där lanseras ett flaggskeppsinitiativ. Det är dags för EU att till fullo utnyttja medlemsstaternas gemensamma möjligheter till hållbar förnyelse och ytterligare utveckling av den industriella basen med kvalitetsarbeten. EU:s industrier måste behålla ledarskapet på nyckelområdena och får inte hamna på efterkälken. Det är dags för EU att välja sin egen väg för framtidens industri. EU måste se till att förädlingsvärdet skapas inom unionen.

    Det är uppenbart att en framgångsrik industripolitik måste ha sin grund i:

    § en ny struktur i finansieringssektorn och

    § en tydlig makroekonomisk samordning av den ekonomiska politiken, skattepolitiken och budgetpolitiken som verkar för tillväxt och sysselsättning utan skattedumpning (t.ex. harmonisering av företagsbeskattning).

    Att man har gett upp tanken på att finansmarknaderna ska vara självreglerande måste leda till ett nytt övergripande regelverk med förmågan att få finansieringssystemet att fungera enligt den ursprungliga modellen där besparingar omvandlas till produktiva investeringar, i synnerhet i industrin och i små och medelstora företag.

    Det är viktigt att ta vara på de möjligheter som artikel 173 i EU-fördraget ger. En sammanhängande och entydig industripolitik, en tydlig strategi samt indikatorer för att man ska kunna säkerställa och övervaka framsteg bör utarbetas av EU och medlemsstaterna tillsammans. De olika industripolitiska tendenserna (protektionism, styrning, incitament, konkurrens) får inte tillåtas bli alltför starka.

    En ny övergripande och hållbar industripolitik i EU

    EU:s industripolitik måste vara orienterad såväl mot en hållbar, miljöeffektiv och globalt konkurrenskraftig förnyelse av den industriella basen som mot en hållbar övergång från en huvudsakligen produktionsinriktad till en huvudsakligen kunskapsbaserad industri. Det är helt nödvändigt att integrera EU-politiken så att samtliga aspekter med inverkan på industrin kombineras. Detta kräver en ny samarbetsnivå inom kommissionen och samarbete mellan alla aktörer.

    Föredraganden har identifierat 15 ”hörnstenar” som måste upp på agendan i EU:s nya industripolitik:

    1. Byggandet av en ny innovationskedja

    Vi behöver industrirelaterad forskning, innovationsutveckling och tillämpning inom hela innovationskedjan. Innovation innebär mer än bara teknisk innovation, det innebär också organisatorisk innovation, innovation av företagsmodeller, produktdesign och kvalitet. För att främja innovation måste vi skapa en innovationsvänlig ram med regler, standardiseringsnormer, patent och skydd av immateriella rättigheter. Ny sektoröverskridande grundläggande teknik (t.ex. IKT, rörlighet, energi, bio- och nanoteknik) bör framhållas och eftersträvas. Vi behöver sammanhängande strategier som möjliggör samgående och samarbete mellan olika innovativa sektorer. EU:s innovationspolitik bör inriktas på hålen i förädlingskedjan. Framtidens huvudfrågor, som hållbarhet, demografiska förändringar och urbanisering, måste bemötas med nya lösningar.

    2. Ökad resurseffektivitet

    Under de senaste decennierna har arbetskraftsproduktiviteten ökat i mycket snabbare takt än resursproduktiviteten (energi och material). Inom industrin står arbetskraften för uppskattningsvis 20 procent, och resurserna för 40 procent av kostnaderna. En kraftig ökning av resursproduktiviteten baserad på EU-regler, incitament, gemensamma mål och företagsmål samt system för främjande av bästa tillgängliga teknik stärker hållbarheten och den globala konkurrenskraften för EU:s industrier med nya marknadsperspektiv i den globala förädlingskedjan, och skyddar jobben inom EU. Man borde räkna ut företagens ”miljöryggsäck” med utgångspunkt i en obligatorisk hållbarhetsrapport.

    3. Tydliga mål för hållbara produkter

    Hållbar produktion måste främjas genom samordnade miljöinnovativa produktkrav, baserade på livscykelanalyser (t.ex. ekodesigndirektiv och krav för byggnader och bilar).

    4. Användning av offentlig upphandling

    Offentlig upphandling borde vara det instrument med vilket nya och hållbara produkter och tjänster introduceras i både den privata och den offentliga sektorn. De möjligheter som direktiv 2004/18/EG[1] erbjuder borde därför utnyttjas. För övrigt finns det ett behov av att mer effektivt inrikta de offentliga utgifterna på framtida investeringar, i första hand för att det ska gynna kunskapsekonomin och industriella innovationer.

    5. Främjande av ren energiproduktion

    Energipolitiken och industripolitiken är nära sammankopplade. Det är nödvändigt att ha god tillgång på energi samtidigt som förnyelsebara energikällor utgör de nya tillväxtmarknader som leder till nya kvalitetsjobb. För industripolitikens skull krävs en långsiktig energipolitik med medföljande klimatpolitik, med vilken man säkerställer överkomliga energipriser och säkrar energitillgången samtidigt som man undviker kolläckage.

    6. En övertygande råvarustrategi

    Industrin inom EU är beroende av en säker tillgång till råvaror, vilket har blivit alltmer problematiskt. Förutom att man inom rimliga ramar måste säkerställa en tillräcklig tillgång till råvaror är det samtidigt nödvändigt att utveckla en lämplig politik för höggradig återvinning av befintliga resurser (dvs. direktivet om avfall) och stopp för avfallsexport, vilket nödvändig forskning och utveckling kan bekräfta. Man måste ständigt motverka hindren för en rättvis internationell handel inom nyckelområden när det gäller industriresurser.

    7. Omformning av handeln för en rättvis samexistens och hållbar produktion

    Den internationella handelspolitiken har avgörande betydelse för en hållbar produktion. Handel är inte ett självändamål utan en del av en strategi för industrin. Handelspolitiken bör ge rättvis tillgång till nyckelmarknader och tillväxtmarknader. Det multilaterala regelsystemet inom WTO med sitt tvistlösningsförfarande är det mest effektiva och legitima systemet för en öppen hantering och utvidgning av handelsrelationer. Hållbar produktion kräver anständig arbetsmiljö och anständiga löner samt tvingande miljökrav. Detta måste fastställas i handelsavtalen.

    8. Ett utkast till en obligatorisk sektorsinriktad industripolitik

    Olika sektorsinriktade strategier (arbetsgrupper, rådgivande organ på hög nivå, innovationsplattformar, dvs. LeaderShip, Cars 21, ICT Task Force, High Level Group Chemical industry), bör ges en tydlig ram och ett strategiskt innehåll med sektorsinriktade konsekvensbedömningar och handlingsplaner som främjar en hållbar utveckling.

    9. Små och medelstora företag ska engageras

    De små och medelstora företagen utgör ryggraden i den europeiska industrin och bör stärkas genom förbättrad tekniköverföring, tillgång till finansiering i form av banklån, riskkapital och bidrag genom EU:s ramprogram. Dessutom bör de små och medelstora företagen stimuleras att i större utsträckning delta i offentliga upphandlingar och deras möjligheter att expandera internationellt bör förbättras.

    10. Utveckling av regionala verksamhetsområden

    EU:s politik bör på ett bättre sätt främja innovationskluster för att man på ett samordnat sätt ska kunna utveckla kunskapsöverföring, forskningsverksamhet, kompetensutveckling och infrastrukturer. Etableringen av europeiska konkurrenskluster och en ny gruppering av olika innovationsaktörer (företag, universitet och forskningscenter – ”ekosystem”) och industrinätverk med fungerande kunskapsflöden som engagerar många aktörer är avgörande för beslut om investeringar. Europeiska investeringsbanken måste stärka bandet mellan industripolitiken och den territoriella sammanhållningen.

    11. Större möjligheter att förutse förändringar i industrin

    Industripolitiken bör i allt större utsträckning försöka föregripa och åtgärda förändringar genom att utveckla långsiktiga strategier. För detta behövs ett nytt instrument med ett brett deltagande av arbetsmarknadens parter.

    12. Strategier för omstrukturering

    En prognos bör utarbetas för anställda och företag som påverkas av omstruktureringar som sker till följd av strukturförändringar eller globaliseringseffekter. Detta skulle kunna ske genom att man inrättar en arbetsgrupp för omstrukturering och låter EU:s strukturfonder spela en mer betydelsefull roll vid omstruktureringsåtgärder. När det gäller skillnaderna mellan olika regioner är insatser nödvändiga i synnerhet i de nya medlemsstater som håller på att avindustrialiseras.

    13. Kompetensutveckling

    Utöver behoven av att omstrukturera och förnya industrin inom EU finns det också ett behov av arbetskraft med relevant kompetens. En dialog måste upprättas mellan de offentliga myndigheter som reglerar utbildningssystemen och arbetsmarknadens parter för att de tillsammans ska finna praktiska lösningar för övergången mellan skolan och arbetsmarknaden och för organisationen av nya system för kompetensutveckling som både arbetsgivare och anställda kan dra maximal nytta av. För innovation och kompetens behövs ytterligare utveckling på universitetsnivå.

    14. Utvidgning av de anställdas deltagande i beslutsprocessen

    Genom att utvidga de anställdas deltagande säkerställer man en kvalitativ utveckling och motverkar dåliga arbetsförhållanden under förnyelseprocessen. System för företagens sociala ansvar i företagen utgör ett stöd för deras sociala och hållbara utveckling.

    15. Långsiktiga handlingsprogram

    EU:s industripolitik måste bygga på en helhetssyn, men investeringsbeslut och innovationscykler kräver också ett långsiktigt lagstiftningsarbete.

    En integrerad och hållbar industripolitik är ena sidan av myntet. På den andra sidan finns ett tydligt åtagande från industrin att investera inom EU, att satsa mer på forskning, att bidra till en ny kompetensutvecklingskultur och till resurssnåla produkter och tillverkningsmetoder samt att ingå strategiska partnerskap mellan företag inom EU.

    • [1]  EUT L 134, 30.4.2004, s. 114–240.

    YTTRANDE från utskottet för internationell handel (3.12.2010)

    till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

    över industripolitik för en globaliserad tid
    (2010/2095(INI))

    Föredragande: Gianluca Susta

    FÖRSLAG

    Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

    1.  Europaparlamentet anser att EU:s handelspolitik – inom WTO:s multilaterala ram och på en öppen och effektivt reglerad marknad – behöver en effektiv produktionsbas som stöds av lämpliga sektorsomfattande politiska strategier och som syftar till tillväxt och hållbar utveckling.

    2.  Europaparlamentet är övertygat om att nyskapande, högklassig industriell verksamhet är avgörande för EU:s handelspolitik och konkurrenskraft i förbindelse med EU 2020‑strategin och som svar på den ekonomiska och finansiella krisen för att man ska kunna minska arbetslösheten i medlemsstaterna och deras skulder, omfördela tillgångarna på ett mer jämlikt sätt och försvara den europeiska sociala modellen.

    3.  Europaparlamentet framhåller att EU:s industripolitiska strategier särskilt bör inriktas på att stödja miljövänlig och energisparande produktion med låga koldioxidutsläpp, skydda immaterialrättigheterna, stärka de små och medelstora företagens kapital och finansieringsmöjligheter och göra dem mer internationella, liberalisera skyddade marknader, stabilisera valutakurserna, säkra rättsligt skydd för europeiska företag utomlands samt bekämpa illojal konkurrens, snedvridning av konkurrensen och varumärkesförfalskning.

    4.  Europaparlamentet konstaterar att den ekonomiska återhämtningen, vilken drivits på av de beslut som fattats av EU i samverkan med medlemsstaterna, kommer att skapa nya möjligheter för de europeiska företagen, som allt mer måste konkurrera på globala och öppna marknader.

    5.  Europaparlamentet anser att konkurrens utifrån är av avgörande betydelse för EU och att den grundas på en rättvis konkurrens mellan producenter inom och utanför EU, varför det bör säkerställas att de europeiska företagen inte hotas av illojala metoder. Parlamentet framhåller vikten av ett effektivt system för handelspolitiska skyddsåtgärder och uppmärksammar att handelspolitiska skyddsinstrument, där så är befogat, måste användas mot länder som inte följer de internationella handelsbestämmelserna eller frihandelsavtalen med EU.

    6.  Europaparlamentet understryker behovet av att försvara EU:s intressen i förhandlingarna om framtida handelsavtal för att skydda industrin och arbetstillfällena, och kräver att dessa avtal utformas på ett sådant sätt att de kan integreras i en industriell strategi som grundar sig på rättvisa konkurrensvillkor. Parlamentet anser dessutom att rättsligt bindande klausuler om sociala och miljömässiga normer bör vara regeln för alla frihandelsavtal.

    7.  Europaparlamentet framhåller även att man i riktlinjerna för en europeisk industripolitik bör överväga en större enhetlighet vad gäller tullkontrollerna, såsom ett viktigt medel för att bekämpa varumärkesförfalskning och skydda de europeiska konsumenterna. En industripolitik bör också garantera en harmonisering av systemen för uttag av tullsatser från länder som gränsar till EU för att förhindra en ojämn fördelning och nackdelar för importörerna och utvecklingen av EU:s industristruktur.

    8.  Europaparlamentet framhåller att EU:s industripolitik bör garantera respekten för ömsesidighet i handelsbestämmelserna, till skydd för de europeiska företagen och marknadsreglerna gentemot EU:s partner och ekonomiska konkurrenter.

    9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att riktlinjerna för unionens industripolitik används som grund för utformningen av konkreta rättsliga instrument för att främja EU:s handel.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    1.12.2010

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    21

    3

    1

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    William (The Earl of) Dartmouth, Laima Liucija Andrikienė, David Campbell Bannerman, Harlem Désir, Christofer Fjellner, Joe Higgins, Yannick Jadot, Metin Kazak, Bernd Lange, David Martin, Vital Moreira, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Tokia Saïfi, Helmut Scholz, Peter Šťastný, Robert Sturdy, Keith Taylor, Paweł Zalewski

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    George Sabin Cutaş, Małgorzata Handzlik, Syed Kamall, Jörg Leichtfried, Michael Theurer, Jarosław Leszek Wałęsa

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

    Markus Pieper, Giommaria Uggias

    YTTRANDE från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (3.12.2010)

    till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

    över en industripolitik för en globaliserad tid
    (2010/2095(INI))

    Föredragande: Olle Ludvigsson

    FÖRSLAG

    Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

    1.  Europaparlamentet anser att samtidigt som man skapar det bästa klimatet för att behålla och utveckla starka, konkurrenskraftiga, hållbara och diversifierade industriella förutsättningar i Europa och stöder tillverkningssektorernas övergång till bättre energi- och resurseffektivitet, måste man också garantera värdig sysselsättning och social sammanhållning.

    2.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att bevara och stärka Europa på den globala, industriella kartan, särskilt med tanke på att nya industriella möjligheter uppstår genom EU:s investeringsåtaganden när det gäller t.ex. klimatförändringar och energi, vilket kommer att skapa möjligheter till sysselsättning inom områden som kräver hög kompetens.

    3.  Europaparlamentet uppmanar till investeringar i Europas arbetskraft inom industrin, med kraftig betoning på sektorsvis dialog mellan arbetsmarknadens parter för att klara av de strukturförändringar som globaliseringen orsakar och främja en resurs- och energieffektiv ekonomi. Parlamentet uppmuntrar även arbetsmarknadens parter i sektorer där sysselsättningen sjunker att på ett tidigt stadium se praktiskt på förändringar och att stödja både enskilda arbetstagare och sektorn under övergångsfasen. Parlamentet betonar vikten av trygghet under övergången med hjälp av välfungerande socialförsäkringssystem, eftersom detta kan underlätta för enskilda personer att gå över till sektorer där sysselsättning skapas.

    4.  Europaparlamentet kräver att man vidtar alla åtgärder som syftar till att stimulera innovativa näringar och ny teknik, såsom skattelättnader, minskade administrativa bördor och stopp för överdriven reglering, för att skapa tillväxt och nya jobb.

    5.  Europaparlamentet anser att med tanke på de minskade produktivitetsskillnaderna i förhållande till tillväxtländerna måste EU arbeta hårdare för att öka sina konkurrensfördelar och att en ny långsiktig strategi för hållbar industri i EU är en nödvändig del i EU 2020-strategin. Den måste fokusera på spetsteknologiföretag som kan vara konkurrenskraftiga globalt samt avancerade innovativa tekniska lösningar för bl.a. energiförsörjning och minskade koldioxidutsläpp, göra kunskap och kreativitet till människors, företags och regioners viktigaste resurser, främja en social marknadsekonomi samt aktivt stödja innovation, investeringar yrkesutbildning, livslångt lärande, överföring av kompetens och skapande av sysselsättning av hög kvalitet inom nya områden och särskilt garantera ungdomar tillträde till dessa nya områden. Det kommer att vara avgörande för att stärka EU:s konkurrenskraft och potentiella tillväxt i en globaliserad värld att EU:s företag och i synnerhet dess små och medelstora företag lyckas med internaliseringen.

    6.  Europaparlamentet vidhåller att en harmonisk sysselsättningsövergång främjar ett näringsliv med låga koldioxidutsläpp, gör kunskap och kreativitet till den främsta resursen för människor, företag och regioner och aktivt stöder innovation, investeringar och skapande av sysselsättning inom nya områden, där stark internationell konkurrens måste mötas med tillräckliga investeringar och samling av kompetenser och resurser.

    7.  Europaparlamentet betonar att ungdomars tillträde till arbetsmarknaden måste uppmuntras genom rimligt betald praktiktjänstgöring och lärlingsplatser av hög kvalitet.

    8.  Europaparlamentet kräver att industrisektorn engagerar sig i miljöinnovation för att öka sin sysselsättningspotential. Parlamentet noterar i detta sammanhang att det kommer att vara mycket viktigt att informera företagarna, genom att visa på nya företagsmöjligheter, för att strategin för att utveckla resurseffektiva ekonomier och hållbara industribranscher ska bli framgångsrik.

    9.  Europaparlamentet anser att alla arbetstagares kompetens, oavsett ålder och förmåga, måste byggas på, för att garantera omskolning och förutse vilka kompetenser som behövs för nya arbeten. Detta kommer att bli särskilt viktigt som en strategi för att minska arbetslösheten och särskilt ungdomsarbetslösheten som nu är på sin högsta nivå i EU på grund av krisen. Detta bör finansieras med offentliga och privata medel och kopplas till en ny inriktning av den Europeiska socialfonden, som bör tillhandahålla skräddarsydda lösningar för utbildning och fortbildning. I de förnyade ansträngningarna för att komma till rätta med kompetensbrister i många näringar bör denna fråga göras till en prioritering inom flera områden såsom utbildningspolitiken, arbetsmarknadspolitiken och forskningspolitiken och nya kompetensbehov måste också i samarbete med arbetsmarknadens parter.

    10. Europaparlamentet anser att en industripolitik för en globaliserad tid endast kan nå sina mål om den också innehåller en reflektion över de nuvarande regionala skillnaderna till följd av avindustrialiseringen som är en av konsekvenserna av globaliseringen. Parlamentet betonar mot denna bakgrund den avgörande roll som EU:s regionalpolitik och strukturfonder spelar.

    11. Europaparlamentet påpekar att fortbildning och livslångt lärande för arbetstagare som påverkas av företags eller sektorers ändrade produktionsprocesser också skapar nya arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar EU att fastställa ramar för att föregripa förändringar och omstruktureringar, särskilt av produktionen, som ger alla berörda arbetstagare rätt att delta i utbildningar och program för livslångt lärande.

    12. Europaparlamentet kräver ett förbättrat och förenklat förfarande för erkännande av yrkeskvalifikationer, både inom EU och från tredjeländer, så att näringslivets efterfrågan på kvalificerad arbetskraft kan tillgodoses mer effektivt.

    13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till att föreslå stöd för övergångar mellan yrken för att minska sociala orättvisor, främja ILO:s agenda för anständigt arbete och använda EU:s sysselsättningsriktlinjer för att specificera de socialförsäkringsprestationer som ska tillhandahållas under hela livscykeln för olika typer av övergång mellan yrken.

    14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en rättslig ram för gränsöverskridande kollektivavtal i syfte att garantera att gränsöverskridande avtal går att genomföra och för att ta itu med de utmaningar som organisation av arbete och utbildning samt arbets- och anställningsvillkor utgör.

    15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla den integrerade strategin och att samla alla politikområden som inverkar på industrin och framför allt skapandet av sysselsättning inom EU:s industri, däribland hållbarhet, regionalpolitik, socialpolitik, utbildning, handel, konkurrens och makroekonomisk politik.

    16. Europaparlamentet anser att det är avgörande för EU:s ekonomiska, sociala och miljömässiga framtid att ungdomar görs medvetna om den höga nivån på den specialiserade och allmänna utbildning som krävs för en senare anställning inom industrin.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    2.12.2010

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    39

    1

    2

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Regina Bastos, Jean-Luc Bennahmias, Mara Bizzotto, Milan Cabrnoch, David Casa, Derek Roland Clark, Sergio Gaetano Cofferati, Marije Cornelissen, Frédéric Daerden, Karima Delli, Sari Essayah, Richard Falbr, Ilda Figueiredo, Pascale Gruny, Thomas Händel, Marian Harkin, Roger Helmer, Nadja Hirsch, Vincenzo Iovine, Liisa Jaakonsaari, Danuta Jazłowiecka, Ádám Kósa, Jean Lambert, Veronica Lope Fontagné, Olle Ludvigsson, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Elisabeth Schroedter, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Jutta Steinruck, Traian Ungureanu

    Slutomröstning: närvarande suppleant(er)

    Raffaele Baldassarre, Vilija Blinkevičiūtė, Edite Estrela, Julie Girling, Sergio Gutiérrez Prieto, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Antigoni Papadopoulou, Evelyn Regner, Birgit Sippel, Csaba Sógor

    YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (11.1.2011)

    till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

    över en industripolitik för en globaliserad tid
    (2010/2095(INI))

    Föredragande: Jürgen Creutzmann

    FÖRSLAG

    Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

    1.  Europaparlamentet betonar att all ambitiös europeisk industripolitik bör grundas på en social marknadsekonomi och måste baseras på en stark inre marknad, såväl inom Europeiska unionens gränser som i sin externa dimension. Målet bör vara att minska transaktionskostnaderna för att främja en konkurrenskraftig och hållbar industri i Europa. Parlamentet anser i detta sammanhang att det är mycket viktigt att tillvarata globaliseringens möjligheter och möta dess utmaningar genom en kombination av alla industripolitiska instrument (t.ex. forsknings- och utvecklingspolitik, regional- och sammanhållningspolitik, konkurrenspolitik, handelspolitik och ”smart lagstiftning”).

    2.  Europaparlamentet anser att EU:s industripolitik även bör bygga på konkreta projekt som på ett tydligt sätt gynnar våra företag och medborgare, som exempelvis GMES, Galileo och Iter.

    3.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att man i samband utformandet och genomförandet av industripolitiken i EU ser till att beakta förutsättningarna för hur industriavfall ska bortskaffas och var det ska slutförvaras, särskilt när det gäller giftigt avfall, för att därmed kunna säkerställa att industriavfall inte blir en miljömässig, ekonomisk eller social börda för samhällen inom EU eller i tredjeländer.

    4.  Europaparlamentet påpekar att fullbordandet av den inre marknaden är av största vikt för den europeiska industrins konkurrenskraft och tillväxt. Parlamentet betonar att de europeiska industrierna behöver en lämplig ram inom vilken de kan skapa och utveckla sitt utbud av varor och tjänster på europeisk nivå, och välkomnar därför förslagen i rättsakten om den inre marknaden. Kommissionen uppmanas att fastställa tillämpningsområdet för en effektivitetsfrämjande harmonisering och förbättrade styrelseformer inom ramen för rättsakten om den inre marknaden, särskilt i frågor som gäller moms, immaterialrätt och EU-patent, global standardisering, märkning och särskilda sektorsbestämmelser.

    5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att spela en mer proaktiv roll i förvaltningen av den inre marknaden genom att förbättra samarbetet mellan nationella myndigheter och förstärka införlivandet, tillämpningen och efterlevandet av den inre marknadens bestämmelser på plats. Medlemsstaterna uppmanas att minska transaktionskostnaderna genom ytterligare åtgärder såsom en mer effektiv e-förvaltning.

    6.  Europaparlamentet betonar att de offentliga myndigheterna måste stödja utvecklingen av nyckelteknik, och understryker att utarbetandet av standarder måste påskyndas eftersom det är av största vikt om man vill behålla EU:s industriella konkurrenskraft och försöka skapa ny tillväxt. Detta gäller särskilt utvecklingen av standarder som ger incitament till innovationer för att klara de nya utmaningar som miljön och samhället ställs inför.

    7.  Europaparlamentet konstaterar att det europeiska standardiseringssystemet framgångsrikt har bidragit till fullbordandet av den inre marknaden och till den europeiska industrins konkurrenskraft. Inte desto mindre uppmanar parlamentet kommissionen att föreslå åtgärder för att ytterligare förbättra de europeiska standardernas kvalitet och att påskynda standardiseringsprocesserna, för att se till att ny teknik snabbare omsätts i nyskapande produkter som kan säljas på hela den inre marknaden. Parlamentet noterar att man vid ytterligare förbättringar bör försöka genomföra standardiseringsprocesserna nära marknaderna och ge små och medelstora företag bättre förutsättningar att medverka och få tillträde.

    8.  Europaparlamentet betonar att man måste ta hänsyn till de små och medelstora företagens och hantverksföretagens särdrag i det europeiska standardiseringssystemet, bland annat genom att sänka kostnaderna för deras tillträde till standarder, sprida standarder (genom publicering av sammanfattningar) och tillhandahålla ekonomiskt stöd. Parlamentet betonar den nyckelroll som de nationella standardiseringsorganen bör spela för att främja och stärka de små och medelstora företagens och hantverksföretagens medverkan i standardiseringsprocessen, enligt principen om ”nationell delegering”.

    9.  Europaparlamentet betonar de små och medelstora företagens och hantverksföretagens ekonomiska betydelse i det europeiska näringslivet. Parlamentet betonar därför att den princip om att tänka småskaligt som främjas i rättsakten om småföretag (”Small Business Act”) måste placeras i centrum för EU:s nya industripolitik, så att det garanteras att hänsyn tas till dessa företags särdrag när politiken utarbetas och genomförs.

    10. Europaparlamentet betonar att den europeiska industripolitiken måste ta hänsyn till hela leverantörskedjan, vilken till stor del bygger på små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvidga och förbättra initiativ som nätverket Enterprise Europe Network, för att göra de små och medelstora företagen mer medvetna om de potentiella vinsterna av gränsöverskridande samarbete, samt se till att fler små och medelstora företag får stöd så att de kan komma in på nya marknader, få fram ny teknik och säkra EU-bidrag eller EU-finansiering.

    11. Europaparlamentet anser att effektiv marknadstillsyn på den inre marknaden är grundläggande om man vill skydda den europeiska industrin från illojal konkurrens. Kommissionen uppmanas att lägga fram ambitiösa förslag för att reformera det nuvarande systemet för marknadstillsyn, förstärka EU:s roll i samordningen av den nationella marknadstillsynen och tullmyndigheternas arbete, och se till att tillräckliga resurser finns i samtliga medlemsstater.

    12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta strategin för bättre lagstiftning och förbättra styrningen av den inre marknaden, exempelvis genom att skapa bestämmelser om kontaktpunkter och främja gränsöverskridande lösningar för online‑administration, och samtidigt ta särskild hänsyn till de små och medelstora företagens speciella behov. Kommissionen bör i sina konsekvensanalyser lägga större vikt vid den nya lagstiftningens inverkan på industrins konkurrenskraft och granska den befintliga lagstiftningen med detta i minne.

    13. Europaparlamentet noterar att förkommersiell offentlig upphandling kan ge en avgörande skjuts mot nya marknader för nyskapande och miljövänlig teknik samtidigt som de allmännyttiga tjänsternas kvalitet och effektivitet förbättras. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att bättre informera myndigheter om de möjligheter som finns till förkommersiell offentlig upphandling.

    14. Europaparlamentet anser att de offentliga upphandlingarnas roll när det gäller att ge incitament till en innovativ basindustri inte bör underskattas. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att utnyttja den fulla potential som finns i förkommersiell offentlig upphandling, som en faktor som främjar innovation och ett redskap för att förbättra de små och medelstora företagens medverkan i offentliga upphandlingar, vilket kommer att göra det möjligt att identifiera och effektivt stimulera pionjärmarknader för det europeiska näringslivet.

    15. Europaparlamentet anser att innovationer ligger till grund för all industripolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja nyckelteknik genom ramar som är innovationsvänliga och neutrala avseende val av teknik, samtidigt som respekten för den intellektuella och den industriella äganderätten garanteras. Parlamentet anser i detta sammanhang att offentlig upphandling kan spela en viktig roll med en kraftigare betoning av incitament till innovationer och främjande av hållbara produkter, inte minst genom att man utvecklar förkommersiell offentlig upphandling, där EU ligger långt efter sina främsta konkurrenter. Myndigheterna uppmanas att verka för allmänt stöd för den nya tekniken, grundat på vetenskapliga fakta. Parlamentet anser det ytterst viktigt att man förstärker det mänskliga kapitalet, bland annat genom att vidta åtgärder för att undvika att de bäst utbildade ger sig av från Europa, och genom att främja bildandet av olika kluster på innovativa områden för att säkra tillväxt och industrins konkurrenskraft inom EU, bland annat genom partnerskap mellan offentliga och privata företag.

    16. Europaparlamentet betonar att skyddet av immaterialrätten spelar en avgörande roll när det gäller att värna om europeiskt kunnande och främja innovationer inom EU, och detta skydd kräver i första hand att kampen mot förfalskningar stärks och att kostnaderna för patent minskas i Europa. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att så snart som möjligt få till stånd ett EU-patent och ett anpassat system för tvistlösning, och att stärka såväl anslagen av medel till som samordningen av tull- och marknadstillsynsmyndigheter för att på ett mer effektivt sätt kunna upptäcka förfalskade produkters inträde på den inre marknaden.

    17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, om det visar sig omöjligt att ingå en överenskommelse på europeisk nivå, fortsätta sina ansträngningar för att främja inrättande av ett EU-patent genom att skapa ett förstärkt samarbete för att möjliggöra utveckling av en europeisk industripolitik som är konkurrenskraftig och innovativ.

    18. Europaparlamentet noterar att EU-industrier som genererar ett högt mervärde begränsas allt mer i tillgången till råvaror (såsom icke järnhaltiga metaller) till följd av tillväxtekonomiernas allt starkare press när det gäller den globala efterfrågan. Parlamentet understryker att man måste prioritera utveckling av en EU‑politik för återvinning av råvaror som är utformad som stöd till EU:s industripolitik genom att försöka lösa de problem som finns i samband med avfallsåtervinning och främja största möjliga återanvändning av avfallsmaterial. Kommissionen uppmanas att spela en ledande roll i utvecklingen av en ny organisatorisk modell för hållbar tillverkning som tar hänsyn till de former av cyklisk produktion som redan finns i många sektorer, exempelvis i den aluminiumbaserade produkttillverkningen.

    19. Europaparlamentet betonar att företagens, och särskilt de små och medelstora företagens tillgång till finansiering fortfarande är otillräcklig, och att EU bör vara innovativ för att underlätta ramvillkoren för utveckling av investeringarna i den reella ekonomin. Parlamentet anser att det i en situation av budgetkris är mer nödvändigt än någonsin att utforska nya finansieringsvägar, t.ex. genom att minska fragmentiseringen av riskkapitalmarknaden och utveckla nyskapande partnerskap mellan offentliga och privata aktörer, såsom de gemensamma teknikinitiativen, samt förstärka Europeiska investeringsbankens roll. Parlamentet betonar behovet av att förbättra och underlätta de små och medelstora företagens tillgång till de finansieringsmöjligheter som står till buds på finansmarknaderna.

    20. Europaparlamentet anser att konkurrenspolitiken bör följa den inre marknadens bestämmelser men också tillgodose behoven hos en ambitiös industripolitik.

    21. Europaparlamentet understryker att arbetsmarknadens parter är de som är bäst lämpade att hantera den anpassning som måste göras till följd av den ekonomiska krisen. Parlamentet välkomnar förslaget i rättsakten om den inre marknaden om att inleda samråd med arbetsmarknadens parter för att upprätta en europeisk ram så att man på ett tidigt stadium kan planera i samband med omstruktureringar av företag och använda medlen för omstrukturering på ett bättre sätt.

    22. Europaparlamentet påpekar att den europeiska industrin är alltmer beroende av tjänster till företag och att man därför måste ägna särskild uppmärksamhet åt alla viktiga led i produktionskedjan. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens uttalade vilja att lägga större vikt vid dessa ömsesidiga beroenden.

    23. Europaparlamentet upprepar att det krävs snabba framsteg när det gäller att koppla samman de europeiska företagsregistren, som ett sätt att trygga insyn och garantera uppgifternas pålitlighet inte bara för producenterna utan även för konsumenterna.

    24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska industrin globalt sett får lika villkor i fråga om såväl lagar och föreskrifter som tillgång till våra partners marknader, särskilt i fråga om offentliga upphandlingar, och att utarbeta en strategi för att stödja de små och medelstora företagens internationalisering. I denna tid av globalisering måste varje ambitiös ekonomisk och social strategi från EU:s sida omfatta en verklig extern dimension. Europa bör försvara sina intressen och sina värderingar med ökad tillförsikt och i en anda av balanserat utbyte och ömsesidiga fördelar.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    10.1.2011

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    27

    2

    1

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Cristian Silviu Buşoi, Lara Comi, António Fernando Correia De Campos, Jürgen Creutzmann, Christian Engström, Philippe Juvin, Sandra Kalniete, Edvard Kožušník, Kurt Lechner, Hans-Peter Mayer, Mitro Repo, Robert Rochefort, Heide Rühle, Andreas Schwab, Laurence J.A.J. Stassen, Bernadette Vergnaud

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Regina Bastos, Cornelis de Jong, Frank Engel, Ashley Fox, Jean-Paul Gauzès, Liem Hoang Ngoc, María Irigoyen Pérez, Othmar Karas, Lena Kolarska-Bobińska, Constance Le Grip, Emma McClarkin, Antonyia Parvanova, Sylvana Rapti, Marek Siwiec

    YTTRANDE från utskottet för regional utveckling (6.12.2010)

    till utskottet för industrifrågor, forskning och energi

    över industripolitik för en globaliserad tid
    (2010/2095(INI))

    Föredragande: Francesco De Angelis

    FÖRSLAG

    Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för industrifrågor, forskning och energi att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

    1.  Europaparlamentet framhäver den europeiska industrins bidrag till visionen om socioekonomisk och territoriell sammanhållning, och anser att en välmående industri är en grundläggande förutsättning för ekonomisk tillväxt och social stabilitet i EU:s regioner.

    2.  Europaparlamentet anser att en ”industripolitik för en globaliserad tid” endast kan uppnå sina mål om den behandlar frågan om i vilken utsträckning gemenskapspolitiken är anpassad till framtida utmaningar som europeiska regioner och deras lokala industrier står inför och kommer att stå inför under de närmaste åren, och endast i den mån EU:s olika politikområden leder till ökad effektivitet och konkurrenskraft för de små och medelstora företagen, som är de huvudsakliga aktörerna inom den europeiska industrin. Parlamentet betonar angående detta att konsekvenserna av ekonomiska, demografiska, klimatmässiga och energitekniska förändringar behöver analyseras ytterligare med hänsyn till deras regionala dimension, samt att man behöver beakta de möjliga regionala skillnader som dessa utmaningar kommer att medföra, och som därmed kommer att påverka den homogena tillväxten av EU:s industrier. Parlamentet understryker att regionerna måste fungera som drivkraft för att främja en verklig omvandling av industrin i miljövänlig riktning och för att stödja utvecklingen av förnybara energikällor.

    3.  Europaparlamentet framhåller den tredelade utmaning som EU:s industripolitik står inför i samband med

    i)     marknadsinriktningen av ekonomierna i Central- och Östeuropa,

    ii)     den senaste tidens nedgång i ekonomin,

    iii)    säkerställandet av framtidens industriproduktion.

    Parlamentet anser därför att kommande åtgärder ska syfta till att

    i)     liberalisera och förbättra förutsättningarna för industrin och näringslivet i EU,

    ii)     ta bort onödiga regleringar och hinder som försämrar den europeiska industrins möjligheter i förhållande till dess konkurrenter på världsmarknaden,

    iii)    utnyttja potentialen för forskning, utveckling och innovation.

    4.  Europaparlamentet konstaterar att den stora majoriteten av vår industrimarknad utgörs av små och medelstora företag och att de senare spelar en viktig roll för att stimulera den ekonomiska tillväxten och skapa arbetstillfällen som inte riskerar att flyttas, varför alla eventuella integrerade strategier för de europeiska industriernas framtid främst bör fokusera på förstärkta insatser för små och medelstora företag, som en nyckel till ekonomisk konkurrenskraft och territoriell sammanhållning, samt delvis även på verksamhetsförutsättningarna för de globala aktörerna, som är viktiga för regionerna och har stor betydelse för Europas internationella konkurrenskraft. Parlamentet kräver ytterligare förenklingar av förfarandena för att erhålla EU-stöd och att de små och medelstora företagen direkt ska gagnas av detta.

    5.  Europaparlamentet betonar betydelsen av ett fullständigt genomförande av småföretagsakten som ett sätt att minska den administrativa bördan och främja de små och medelstora företagens roll på den inre marknaden. Parlamentet välkomnar genomförandet av ett permanent forum för små och medelstora företag om tillgång till finansieringsmöjligheter och efterfrågar en integrerad strategi för att verkligen göra det lättare att erhålla finansiering för dessa företag inom EU.

    6.  Europaparlamentet understryker att den globala ekonomiska krisen påverkar sysselsättningen i hela Europa, vilket försämrar de socioekonomiska utsikterna för EU och ökar de regionala skillnaderna. Parlamentet framhåller i detta avseende att en konkurrenskraftig, diversifierad, rättvis och hållbar industrisektor, som framför allt baseras på effektiva och konkurrenskraftiga små och medelstora företag, är nödvändig för framtiden för arbetare i hela Europa. Parlamentet anser att man bör utnyttja äldres erfarenheter och kunnande fram tills de yngre generationerna tar över.

    7.  Europaparlamentet påpekar att den utökning som sker av den svarta ekonomin i kristider och verksamhet som inte deklareras i hög grad snedvrider konkurrensen. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas behöriga myndigheter att vidta de åtgärder som krävs för att bekämpa detta fenomen.

    8.  Europaparlamentet efterlyser en ny strategi för en hållbar industripolitik som fastslogs av EU 2020-strategin, och betonar behovet av att en integrerad industristrategi utvecklas av kommissionen tillsammans med parlamentet och rådet, och med stadigt deltagande av industrin själv, i enlighet med bestämmelserna i strategin för bättre lagstiftning.

    9.  Europaparlamentet påminner om att de regionala och lokala myndigheterna aktivt bidrar till att stödja industriell verksamhet, både genom subventioner till innovativa företag och genom åtgärder för att främja utbildning och arbetstagarnas kompetensnivå. Parlamentet konstaterar att strukturfonderna kan medfinansiera dessa åtgärder och anser att deras roll i industripolitiken på det regionala och lokala planet ytterligare bör stärkas så att de kan bidra till genomförandet av EU 2020-strategins mål.

    10. Europaparlamentet är bekymrat över företagens svaga utnyttjande av strukturfonderna i samband med finansieringen av innovativa projekt. Parlamentet anser att förvaltningsmyndigheterna bör sträva efter att bättre informera företagen om de operativa programmen och hjälpa dem på alla sätt i samband med utarbetandet av projekt.

    11. Europaparlamentet noterar att förstärkningen av en konstruktiv dialog med intressenterna, grundat på en regional strategi, är en nyckelåtgärd för att genomföra god praxis bland europeiska industrier och för att stärka den gemensamma övervakningen och utvärderingen av förväntade åtgärder.

    12. Europaparlamentet är medvetet om att forskning och innovation är ett behov som delas av hela spektrumet av industrier, och anser att EU:s olika verktyg för främjandet av sammanhållning, forskning och innovation bör användas på ett integrerat sätt för att säkerställa deras effektivitet. Parlamentet betonar därför behovet av att försöka samordna dessa verktyg.

    13. Europaparlamentet understryker att små och medelstora företag med innovativ verksamhet måste stödjas genom samordnade strategier och åtgärder på nationell och europeisk nivå med nära koppling till industrins och näringslivets utvecklingskrav för att utöka tillämpningen av resultat från forskning och innovation och därmed utveckla gemenskapsindustrins konkurrenspotential.

    14. Europaparlamentet understryker att forskning och innovation är som mest effektivt när det bedrivs på regional nivå i närheten av aktörer såsom universitet, offentliga forskningsorganisationer, små och medelstora företag och industrier, för att kunna främja partnerskap för kunskapsöverföring och utbyte av god praxis mellan regioner. I detta avseende uppmanar parlamentet kommissionen att, inom ramverket för en permanent arbetsgrupp för industripolitik, investera i innovationskluster och nätverk, inklusive små och medelstora sådana, där intressenterna deltar fullt ut och samarbetet med Europeiska investeringsbanken förstärks.

    15. Europaparlamentet kräver därför att man, i synnerhet inom nyckeltekniker, konsekvent och i ökad omfattning utnyttjar befintlig vetenskaplig och teknisk kompetens i regionerna samt stärker främjandet av klusterpolitiken.

    16. Europaparlamentet betonar att regionala strukturer är viktiga för att stärka industrin i Europa. Därför bör innovativa kluster och nätverk, inom framför allt nyckelteknikerna, ges bättre stöd i syfte att på ett samordnat sätt stödja kunskapsöverföring och forskning samt kunskapsutveckling och infrastruktur.

    17. Europaparlamentet poängterar att ökningen av de regionala skillnaderna gällande forsknings- och utvecklingspotential är en utmaning som måste bemötas, inte bara inom ramverket för sammanhållningspolitik, utan även genom forsknings- och innovationspolitik. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att man utöver forskningsmedel även måste föra över medel inom samma operativa program för att främja innovation och marknadslösningar för samhället.

    18. Europaparlamentet påpekar att införandet av lämplig digital infrastruktur och innovativ teknik är strategiskt viktigt för att öka konkurrenskraften inom EU:s regioner och industri, att informations- och kommunikationstekniken är mycket betydelsefull för att höja produktiviteten i andra industrisektorer, att modern kommunikationsinfrastruktur med hög överföringskapacitet framför allt bör byggas upp i eftersatta regioner och att detta skulle kunna ge gynnsamma förutsättningar för offentliga och privata investeringar och bidra till den viktiga uppgiften att höja företagens IT-kapacitet.

    19. Europaparlamentet framhåller vikten av en välbalanserad och hållbar plan för resurseffektivitet och arbetet med att nå en integrerad och liberaliserad energimarknad i EU som de viktigaste verktygen för att driva EU:s industrier mot en konkurrensbefrämjande industriell strategi. Parlamentet erinrar om att unionen bör se detta som en utmaning för utvecklingen av en regional innovationspolitik som utgår från den objektiva potentialen i respektive region, framför allt inom området hållbar industripolitik. Parlamentet betonar att miljönormer för råvaror och övriga insatsvaror, liksom för säkra energitillgångar och transporter, bör leda till stärkt social, ekonomisk och territoriell sammanhållning istället för att öka avståndet mellan de centrala regionerna och de yttersta randområdena, med speciell hänsyn till perifera regioner och öar och deras behov. Parlamentet kräver därför att man i dessa regioner genomför en industripolitik som kan främja de sektorer som har större potential, såsom turism, förnybar energi och forskning och innovation med anknytning till sjöfarts- och jordbrukssektorn.

    20. Europaparlamentet betonar att det globala företagsklimatet ständigt utvecklas och att investeringar därför behövs för att utveckla och anpassa infrastrukturer och tjänster på transport-, kommunikations- och energiområdet i syfte att bemöta de aktuella och framtida utmaningarna.

    21. Europaparlamentet konstaterar att en integrerad strategi för EU:s industrier bör fokusera på att lösa problemen med kompetensbrist. I detta avseende understryker parlamentet behovet av samordnade initiativ för att förbättra spridningen av information och utbildningen inom vetenskap, teknik, konstruktion och matematik på alla nivåer, och att samtidigt stödja samordnade och målinriktade högre kvalifikationer. Parlamentet betonar behovet av globala åtgärder för att förbättra de professionella kunskaperna inom förnybar energi, rena industriella processer och transport. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inkludera yrkesutbildningar för entreprenörskap i universitetsprogram och andra akademiska kurser, och understryker behovet av att anpassa Europeiska socialfonden till de förändrade behoven inom industrisektorn.

    22. Europaparlamentet betonar att en hållbar och rättvis utveckling inom industrisektorn bättre kan åstadkommas av medlemsstaterna genom att man tillämpar handelspolitikens ömsesidighetsprincip, och konstaterar att olika handelsregler, som särskilt drabbar de små och medelstora företagen, inte får ha en negativ inverkan på regionala nätverksstrukturer och konkurrenskluster.

    23. Europaparlamentet understryker de regionala skillnaderna inom den industriella utvecklingen och efterlyser att dessa till fullo ska införlivas i den nya hållbara industripolitiken. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att införa en förvaltningsorganisation på flera plan, och upprepar behovet av att beakta de skilda sociala och ekonomiska omständigheterna i de olika europeiska regionerna, liksom regionernas olika förmåga när det gäller kreativitet, innovation och entreprenörsanda.

    24. Europaparlamentet understryker turismsektorns betydelse i Europeiska unionen, som är världens ledande turistdestination, och i vissa regioner där turismen utgör hörnstenen för den ekonomiska verksamheten. Parlamentet stöder kommissionens strategi för att förbättra konkurrenskraften inom turismsektorn genom åtgärder som höjer kvaliteten och hållbarheten inom turismen och stärker Europas anseende som turistdestination.

    25. Europaparlamentet understryker att ett integrerat, samordnat och förenklat styre på flera nivåer är en förutsättning för en effektiv europeisk industripolitik i globaliseringens tid.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    30.11.2010

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    40

    1

    2

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Sophie Auconie, Jean-Paul Besset, Victor Boştinaru, Zuzana Brzobohatá, Alain Cadec, Francesco De Angelis, Tamás Deutsch, Danuta Maria Hübner, Filiz Hakaeva Hyusmenova, Juozas Imbrasas, María Irigoyen Pérez, Seán Kelly, Evgeni Kirilov, Constanze Angela Krehl, Petru Constantin Luhan, Ramona Nicole Mănescu, Riikka Manner, Iosif Matula, Erminia Mazzoni, Wojciech Michał Olejniczak, Markus Pieper, Tomasz Piotr Poręba, Monika Smolková, Georgios Stavrakakis, Csanád Szegedi, Nuno Teixeira, Michail Tremopoulos, Viktor Uspaskich, Lambert van Nistelrooij, Hermann Winkler, Joachim Zeller, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Vasilica Viorica Dăncilă, Jens Geier, Andrey Kovatchev, Elisabeth Schroedter, Dimitar Stoyanov, László Surján, Derek Vaughan, Sabine Verheyen

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    27.1.2011

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    48

    0

    2

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Jean-Pierre Audy, Zigmantas Balčytis, Ivo Belet, Jan Březina, Reinhard Bütikofer, Maria Da Graça Carvalho, Giles Chichester, Pilar del Castillo Vera, Christian Ehler, Ioan Enciu, Gaston Franco, Adam Gierek, Norbert Glante, Fiona Hall, Jacky Hénin, Romana Jordan Cizelj, Lena Kolarska-Bobińska, Béla Kovács, Judith A. Merkies, Jaroslav Paška, Miloslav Ransdorf, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Amalia Sartori, Francisco Sosa Wagner, Konrad Szymański, Britta Thomsen, Evžen Tošenovský, Claude Turmes, Niki Tzavela, Marita Ulvskog, Vladimir Urutchev, Adina-Ioana Vălean, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras, Henri Weber

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Antonio Cancian, Rachida Dati, Ilda Figueiredo, Françoise Grossetête, Andrzej Grzyb, Jolanta Emilia Hibner, Yannick Jadot, Oriol Junqueras Vies, Bernd Lange, Vladko Todorov Panayotov, Peter Skinner, Silvia-Adriana Ţicău, Catherine Trautmann

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

    Marit Paulsen