BETÄNKANDE om grönboken om bolagsstyrning i finansinstitut

24.3.2011 - (2010/2303(INI))

Utskottet för ekonomi och valutafrågor
Föredragande: Ashley Fox
Rådgivande utskotts föredragande (*): Alexandra Thein, utskottet för rättsliga frågor
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om grönboken om bolagsstyrning i finansinstitut

(2010/2303(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/76/EU av den 24 november 2010 om ändring av direktiv 2006/48/EG och 2006/49/EG i fråga om kapitalkrav för handelslager och omvärdepapperisering samt samlad tillsynsbedömning av ersättningspolitik[1],

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7‑0074/2011).

Tillvägagångssätt

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok och tillfället att förbättra bolagsstyrningsstrukturerna i hela EU.

2.  Den interna marknadens korrekta funktionssätt är beroende av det finansiella systemets stabilitet, och kopplat till detta, på det förtroende som europeiska medborgare och konsumenter har för finansiella institut och transaktioner. Europaparlamentet konstaterar att de hittillsvarande ersättningssystemen har lett till olämpliga strukturer.

3.  Europaparlamentet är medvetet om att det efter finanskrisen står klart att det behövs påtagliga och betydande förbättringar av konsumentskyddets kvalitet och av garantierna på området för finansiella tjänster, särskilt i fråga om kontroll och tillsyn.

4.  Europaparlamentet anser att finanssektorn måste rätta sig efter realekonomins behov, bidra till en hållbar utveckling och ta största möjliga samhällsansvar.

5.  Under finanskrisen har många finansinstitut runt om i världen gått omkull och det har kostat skattebetalarna stora pengar. Europaparlamentet anser att kommissionen gör rätt i att undersöka alla tänkbara orsaker till kollapser i finansinstitut så att ytterligare kriser kan undvikas.

6.  Europaparlamentet konstaterar att det råder en brist på värden och etik i det beteende som vissa aktörer på finansmarknaderna och bland finansinstituten visat prov på. Parlamentet framhåller att finansmarknaderna och finansinstituten inom ramen för sitt samhällsansvar måste beakta alla inblandade aktörers intressen, t.ex. kunder, aktieägare och anställda.

7.  Sarbanes‑Oxley-rättsakten i USA var verkningslös när det gäller att skydda amerikanska institut under finanskrisen samtidigt som den ökade alla börsnoterade företags kostnader för att uppfylla regler, särskilt de små och medelstora företagens, vilket gjorde att konkurrenskraften blev lidande och att färre nya företag börsnoterades. Europaparlamentet betonar att de nuvarande ekonomiska omständigheterna och behovet av tillväxt gör att det är absolut nödvändigt att undvika en Sarbanes-Oxley-effekt i EU.

8.  Europaparlamentet konstaterar att bolagsstyrningsstrukturerna varierar inom Europeiska unionen liksom hur medlemsstaterna går tillväga för att reglera dessa. Modellen ”en storlek för alla” vore olämplig och skulle skada finansinstitutens konkurrenskraft. Parlamentet noterar att de nationella tillsynsmyndigheterna har en förståelse för dessa olika tillvägagångssätt och är i många fall bäst lämpade att fatta beslut enligt EU-principer men betonar dock att stränga minimistandarder krävs för att garantera god styrning i hela finanssektorn i Europa.

9.  Bolagsstyrningen är ett område som ständigt utvecklas. Europaparlamentet anser att en proportionerlig metod som kombinerar både riktad principbaserad reglering och flexibla koder för bästa praxis baserade på ”följ eller förklara” på jämbördig fot vore lämplig. Parlamentet betonar att detta måste kompletteras av regelbundna externa utvärderingar och lämplig tillsyn.

10. På andra områden kan dock ett förfarande med en förstärkt ”följ eller förklara”-metod med kontroll vara lämpligare med specifika lagstiftningskrav och mer ingående kontroller av regelefterlevnad eller variation. Europaparlamentet anser att både kvalitativa och kvantitativa bedömningar krävs så att kontrollen av regelefterlevnaden inte urartar till att pricka av rutor.

11. Europaparlamentet begär att kommissionen låter göra en kostnadsnyttoanalys av varje förslag om förbättring av bolagsstyrningen som övervägs, med fokus på behovet att upprätthålla finansinstitutens styrka, stabilitet och konkurrenskraft så att de kan bidra till den ekonomiska tillväxten, samtidigt som man beaktar följderna för den finansiella stabiliteten och realekonomin av att inte reglera.

Risk

12. Vissa finansinstitut och tillsynsmyndigheter misslyckades med att bedöma arten, omfattningen och komplexiteten av de risker de tagit, och detta var en av orsakerna till finanskrisen. Europaparlamentet anser att en effektiv riskhantering är en viktig avgörande faktor för att kunna förhindra framtida kriser.

13. Europaparlamentet uppmanar till att det i alla finansinstitut inrättas ett effektivt styrningssystem med adekvat riskhantering, kontroll av regelefterlevnaden, funktioner för internrevision (och när det gäller försäkringsgivare, aktuariefunktioner), strategier och handlingsprogram, processer och förfaranden.

14. Europaparlamentet betonar att risk är något helt ofrånkomligt och nödvändigt i finanssektorn för att tillhandahålla likviditet, främja konkurrenskraft och bidra till att skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Att styrelsen har en fullkomlig insikt i och kännedom om risker är helt centralt för att en framtida finanskris ska kunna undvikas.

15. Europaparlamentet begär att obligatoriska riskkommittéer eller likvärdiga arrangemang på styrelsenivå ska inrättas för alla ekonomiskt betydande finansinstitut och på styrelsenivå i moderföretaget för alla ekonomiskt betydande finansgrupper. EU:s tillsynsmyndigheter i samråd med relevanta nationella myndigheter bör upprätta kriterier för ”lämpad person” och förfaranden för högt uppsatta personer och alla egentliga risktagare som sedan ska genomföras av finansinstitutet. Nationella myndigheter ska säkerställa efterlevnad av dessa kriterier.

16. Europaparlamentet anser att riskkommittén eller ett annat liknande organ bör ha ansvar för tillsyn och för råd till styrelsen om finansinstitutets aktuella riskexponeringar och om framtida riskstrategier, inbegripet strategier för kapital- och likviditetsförvaltning, med beaktande av bedömningar av den finansiella stabiliteten som utvecklats av tillsynsmyndigheter och centralbanker.

17. Europaparlamentet betonar att det yttersta ansvaret för riskstyrning ligger hos styrelsen, som också måste ta ansvaret för att uppvisa regelefterlevnad och för att upprätta återhämtningsplaner.

18. Europaparlamentet betonar att lojalitetsplikten för styrelseledamöter innebär en långsiktig och hållbar affärsstrategi genom vilken det ska kunna undvikas att orimliga risker tas.

19. Europaparlamentet betonar att företag bör inrätta ett internt förfarande som granskats av tillsynsmyndigheten för att hantera konflikter som kan uppstå mellan deras riskhanteringsfunktioner och operativa enheter. Dessutom bör det finnas en skyldighet för styrelsen att informera tillsynsmyndigheterna om varje betydande risk som man känner till.

20. Europaparlamentet stöder inrättandet av kanaler för att förmedla information om interna konflikter eller olämplig praxis i ett företag till riskkommittén eller externa tillsynsmyndigheter, också med beaktande av att praxis ibland skiljer sig från policyn och att företagsledningen inte alltid känner till den verkliga praxisen.

21. Europaparlamentet påpekar att systemet för kommunikation mellan riskhanteringsfunktioner och styrelsen bör förbättras genom att inrätta ett förfarande för att hänföra konflikter och problem till rätt nivå i hierarkin så att de kan lösas.

22. Europaparlamentet betonar att riskchefen bör ha direkt tillgång till företagets styrelse. För att garantera att dennes oberoende och objektivitet inte äventyras, ska beslut om dennes utnämning och entledigande fattas av hela styrelsen.

23. Europaparlamentet föreslår också att det bör upprättas förfaranden för att protokollföra situationer då riskkommitténs synpunkter inte beaktas och att dessa protokoll överlämnas till revisorer och tillsynsmyndigheter.

24. Europaparlamentet noterar transparensdirektivet, som ålägger instituten att i sina affärsöversikter redovisa de huvudsakliga riskerna, och det fjärde bolagsdirektivet, som ålägger instituten att beskriva sina interna kontrollsystem vad avser risker i finansiell rapportering. Finansinstitut bör åläggas att offentliggöra återhämtningsplanering och tillsynsrapporter om detta.

25. Det bör vara obligatoriskt för finansinstitut att varje år utarbeta en rapport – så obyråkratiskt som möjligt – om hur lämpligt och effektivt internkontrollsystemet är och att denna rapport ska antas av styrelsen. Europaparlamentet anser vidare att detta också bör vara obligatoriskt i de externa revisorernas revisionsrapport. En ”Sarbanes‑Oxley‑effekt” måste dock undvikas i EU.

26. Europaparlamentet anser att mer uppmärksamhet bör fästas vid genomförande av åtgärder som höjer riskmedvetandet i finansinstitut, eftersom ett stärkt riskmedvetande på alla nivåer i företaget – också bland de anställda – är avgörande för en bättre riskhantering.

27. Europaparlamentet håller med om att det är nödvändigt att stärka åtgärderna på EU‑nivå för att förhindra intressekonflikter och säkra styrelseledamöters objektivitet och självständighet i bank-, värdepappers- och försäkringssektorerna.

Styrelser

28. Europaparlamentet uppmanar EU:s tillsynsmyndigheter att i samråd med berörda nationella myndigheter utveckla objektiva kompetenskriterier för ett ”lämpad person”-test i syfte att bedöma lämpligheten hos enskilda personer för kontrollfunktioner, med beaktande av finansinstitutets art, komplexitet och storlek. Tillsynsmyndigheterna måste utföra sina bedömningar och godkännandeförfaranden på ett punktligt och effektivt sätt med vederbörlig hänsyn tagen till bedömningen av reglerade företag. För större och systemrelevanta finansinstitut bör tillsynsmyndigheterna utföra ingående kontroller av styrelseledamöternas lämplighet, sakkunskap och mångfald både individuellt och kollektivt och om de passar för sin uppgift, samt av det styrande organets vidare sammansättning och den tid ledamöterna kan anslå med hänsyn till sina andra verksamheter.

29. Europaparlamentet begär att kommissionen ska utarbeta lagstiftning som ålägger stora finansinstitut att låta sina styrelser genomgå regelbundna externa utvärderingar som syftar till att garantera inte bara hög standard på enskilda styrelseledamöters arbetsinsatser, utan också att styrelsen som helhet och dess kommittéer är i stånd att leva upp till institutionens strategiska mål och riskhantering. Stora finansinstitut ska i sin årsredovisning intyga att de genomfört en sådan utvärdering, ange namnet på den externa utvärderaren, ge en beskrivning av utvärderingens omfattning samt visa att de följt dess rekommendationer. Parlamentet uppmanar Esma att utarbeta riktlinjer om omfattningen på utvärderingarna i samråd med branschen, aktieägare och tillsynsmyndigheter.

30. Europaparlamentet anser att finansinstitut på frivillig basis ska kunna välja att göra en extern utvärdering av hur styrelsen fungerar.

31. Den verkställande direktörens och styrelseordförandens roller bör separeras, men det finns omständigheter då en kombinerad roll skulle vara nödvändig på kort sikt. Europaparlamentet understryker också med kraft att man i bolagsstyrningen och ersättningspolicyn måste respektera och främja de principer om lika lön och lika behandling av män och kvinnor som fastställts i EU:s fördrag och direktiv.

32. Europaparlamentet anser att alla ledamöter av styrelser enligt det monistiska systemet eller styrelser med ren tillsynsfunktion bör ha aktuella och relevanta yrkesmeriter, kunskaper och erfarenheter, inbegripet finansiella, för att gemensamt leda ett företag inom finansbranschen. Parlamentet kräver att alla ekonomiskt betydande finansinstitut ska ha icke-verkställande styrelseledamöter men anser att varje finansinstitut bör ha en styrelse med en mångfald av erfarenheter, sakkunskaper och egenskaper, så att förvaltningen blir sund och ansvarsfull, och att utnämningarna bör ske på meriter.

33. Europaparlamentet betonar att större mångfald i styrelserna kommer att minska finanssektorns sårbarhet för kriser och bidra till ekonomisk stabilitet. Kommissionen uppmanas att lägga fram en flerstegsplan för bättre könsbalans med målet att varje kön ska vara representerat med minst 40 procent i finansinstitutens styrelser och att se till att målet förverkligas inom en förutsebar framtid samt att överväga åtgärder för att stärka den professionella, sociala och kulturella mångfalden.

34. Europaparlamentet betonar att större mångfald bland styrelseledamöterna sannolikt skulle förbättra kvaliteten på diskussioner och beslutsfattande.

35. Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med arbetstagarföreträdare i styrelserna, särskilt på grund av deras långsiktiga intresse av en hållbar företagsledning liksom deras erfarenhet och kunskaper om företagets interna struktur.

36. Europaparlamentet anser att offentligägda finansinstitut och finansmyndigheter måste garantera att deras utnämningsförfaranden är öppna och oberoende.

37. Europaparlamentet betonar att styrelseledamöterna måste ägna tillräckligt mycket tid åt sina uppgifter. Riktlinjer för detta bör utvecklas av EU:s tillsynsmyndigheter och kontrolleras av styrelsen och nationella tillsynsorgan.

38. Europaparlamentet anser att utgångspunkten bör vara att ingen person ska ha uppdrag i alltför många styrelser i olika finansgrupper.

39. Europaparlamentet kräver att de regler om samråd och medverkan för arbetstagarna som valts inom ramen för direktiv 2001/86/EG om komplettering av stadgan för europabolag ska genomföras effektivt.

40. Europaparlamentet anser att både företagsledning och styrelse bör hållas rättsligt ansvariga, de facto och personligen, för att bolagsstyrningsprinciper upprättas och genomförs korrekt på alla nivåer inom företaget och koncernen.

41. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med en klart definierad europeisk minimistandard för det ansvar som ledamöter i finansinstituts styrelser bär.

42. Europaparlamentet noterar att Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska investeringsfonden och centralbankerna i samtliga medlemsstater har manliga chefer. För närvarande finns det endast mycket få kvinnor i ledande ställningar i centralbankerna i medlemsstaterna och i finansinstituten.

43. Europaparlamentet anser att styrelseledamöter bör ha en generell försiktighetsplikt och vara skyldiga att rapportera betydande risker till tillsynsmyndigheterna.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta jämställdhetsåtgärder när det gäller utnämningen av styrelseledamöter i finansinstitut och Europeiska unionens organ.

45. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder som kan hjälpa företag i finanssektorn att under nuvarande ekonomiska förhållanden värdera och hantera en mer balanserad representation av män och kvinnor i de beslutsfattande organen.

46. Europaparlamentet betonar att företagsledningen och ersättningspolicyn måste respektera och främja den princip om lika löner och lika behandling av kvinnor och män som är fastslagen genom fördragen och EU:s direktiv.

Ersättning

47. Europaparlamentet anser att ersättningspolicyn måste baseras på den enskildes och företagets långsiktiga resultat, så att ersättningspolicyn inte bidrar till överdrivet risktagande. Ersättningspolicyn eller löner bör aldrig underminera företagets stabilitet.

48. Europaparlamentet välkomnar de ändringar av ersättningspolicyn som redan påbörjats, där bonusar kopplas till långsiktiga affärsresultat och utbetalas tidigast efter tre år. Parlamentet välkomnar också att bonusar ska kunna återkrävas om de ekonomiska målen inte har uppnåtts.

49. Europaparlamentet anser att alla aktieoptioner måste offentliggöras på ett korrekt sätt och ha intjänandeperioder på åtminstone tre år. Parlamentet anser att man i högre grad bör använda villkorade kapitalinstrument snarare än aktier, eftersom de innebär färre intressekonflikter som kan leda till kortsiktigt tänkande.

50. Europaparlamentet noterar att frågan om ersättning i finansinstitut har behandlats inom ramen för den tredje översynen av kapitalkravsdirektivet (CRD III).

51. Europaparlamentet betonar vikten av en strikt ersättningspolicy enligt vad som föreskrivs i kapitalkravsdirektivet (CRD III) och Solvens II, och förväntar sig att denna liksom andra lagstiftningsåtgärder som redan vidtagits snabbt ska genomföras från och med januari 2011. Kommissionen uppmanas att offentliggöra en utvärderingsrapport 2014.

52. Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaternas strukturella ansatser skiljer sig från varandra. Parlamentet efterlyser metoder som stärker bolagsstyrningen beroende på finansinstitutets rättsliga form, storlek, karaktär, komplexitet och affärsmodeller.

53. Europaparlamentet konstaterar att tillämpningen av befintliga rekommendationer om ersättningen till ledande befattningshavare i börsnoterade företag varken är enhetlig eller tillfredsställande. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram förslag till lagstiftning på EU-nivå om ersättning till företagsledare i börsnoterade företag i syfte att tillse att ersättningsstrukturen i börsnoterade företag inte uppmanar till överdrivet risktagande samt för att garantera lika konkurrensvillkor inom EU.

54. Europaparlamentet är särskilt oroad över att aktieägare för närvarande varken kan utöva eller utövar vederbörlig kontroll över ersättningspolicyn i finansinstituten.

55. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med fullständig transparens för att aktieägare ska kunna ha en fullständig uppsikt över ersättningspolicyn, och uppmanar i synnerhet till ett offentliggörande av antalet anställda i varje institut som erhåller en sammanlagt ersättning som överstiger 500 000 EUR, i intervaller av åtminstone 500 000 EUR.

56. Europaparlamentet anser att aktieägarna bör bidra till att bestämma en hållbar ersättningspolicy och bör ges möjlighet att uttrycka sina synpunkter om ersättningspolicyn, med rätt att avvisa den ersättningspolicy som ersättningskommittén har föreslagit vid bolagsstämman.

Tillsynsmyndigheter, revisorer och institut

57. Europaparlamentet anser att en stärkt trepartsdialog mellan tillsynsmyndigheter, revisorer (både interna och externa) och instituten själva bör förbättra sannolikheten för upptäcka väsentliga eller systemrelevanta risker på ett tidigt stadium. Tillsynsmyndigheter, Europeiska systemrisknämnden, revisorer och institut uppmanas att föra öppna diskussioner och att hålla fler möten i syfte att underlätta tillsynsprocessen. Parlamentet rekommenderar vidare att bilaterala möten äger rum mellan revisorer och tillsynsorgan för större finansinstitut. Parlamentet anser att det är styrelsens och internrevisorns ansvar att säkerställa att de nödvändiga interna kontrollerna görs för att upptäcka systemrisker och att införa ett förfarande för att informera styrelsens och tillsynsmyndigheter om dessa risker så att negativa följder kan undvikas.

58. Europaparlamentet påpekar att en revisors huvuduppgift inte i onödan bör komprometteras genom att denne betungas av extra uppgifter, såsom granskning och bedömning av annan information än den som ska revideras och som faller utanför dennes sakområde. Revisorer bör rapportera direkt till tillsynsmyndigheter när de känner till något som är av väsentlig betydelse för tillsynen och de bör delta i branschövergripande utvärderingar av specifika kontroller.

59. Europaparlamentet betonar att offentliga myndigheter, inbegripet de europeiska tillsynsmyndigheterna och nationella tillsynsmyndigheter, måste uppfylla höga standarder för oberoende och för bolagsstyrning.

Aktieägare och årsstämman

60. Europaparlamentet uppmanar institutionella aktieägare att inta en aktivare roll när det gäller att ställa styrelsen till svars och få den att på ett lämpligt sätt förklara sin strategi i syfte att återspegla förmånstagarnas långsiktiga intressen.

61. Europaparlamentet efterfrågar lagstiftning som kräver att de som har tillstånd att sköta investeringar för tredje parts räkning i EU offentligt uppger om de tillämpar och offentliggör enligt en kod för god praxis (förvaltningskod) och, om så är fallet, vilken kod och varför, samt, om så inte är fallet, varför inte.

62. Europaparlamentet anser att betydande transaktioner över en viss förbestämd och proportionerlig storlek bör kräva särskilt tillstånd från aktieägarna och bli föremål för ett krav att informera aktieägarna innan transaktionen kan verkställas, förutsatt att aktieägarnas medverkan är genomförbar, konfidentialitetsprincipen efterlevs och det dagliga arbetet vid finansinstitutet inte undermineras. Esma får i samarbete med berörda nationella myndigheter utfärda riktlinjer om lämpliga riktmärken.

63. Europaparlamentet konstaterar att transparens krävs för närståendetransaktioner och att betydande transaktioner med närstående parter antingen bör anmälas till börsmyndigheten och åtföljas av en skrivelse från en oberoende rådgivare som bekräftar att transaktionen är rättvis och rimlig, eller bli föremål för en aktieägaromröstning där den närstående parten är utesluten från röstningen. Esma får i samarbete med berörda nationella myndigheter utfärda riktlinjer om lämpliga riktmärken.

64. Europaparlamentet begär att varje styrelseledamot obligatoriskt ska väljas varje år, att styrelsens politik obligatoriskt ska godkännas eller ansvarsfrihet ska beviljas varje år vid årsstämman, så att styrelsen i högre grad ställs till svar och en kultur av ökat ansvarstagande främjas.

65. Europaparlamentet efterfrågar en undersökning av hinder för effektiva aktieägarkontroller och ett avskaffande av regelhinder för rimligt samarbete.

66. Europaparlamentet anser att elektronisk röstning bör införas i syfte att uppmuntra aktieägare att engagera sig i finansinstitutens bolagsstyrning.

67. Europaparlamentet anser att alla kommanditbolag i sin bolagsordning bör kunna välja om deras delägare ska vara anonyma eller namngivna och att lagen i det senare fallet bör garantera en faktisk identifiering.

68. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

• [1]  EUT L 329, 14.12.2010, s. 3.

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (1.3.2011)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över bolagsstyrning i finansinstitut och ersättningspolicy
(2010/2303(INI))

Rådgivande utskotts föredragande (*): Alexandra Thein

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

KORTFATTAD MOTIVERING

Bakgrund

Denna grönbok syftar till att dra lärdomar av den globala finanskrisen som utlöstes genom banken Lehman Brothers konkurs hösten 2008 efter en orimlig värdepapperisering av amerikanska subprime-bolån. Inte minst med tanke på de nya finansiella instrumenten i en globaliserad värld görs nu en kritisk granskning av soliditeten i finansinstituten och hela finanssystemet liksom av regleringen av och tillsynen över dessa så att en upprepning av en sådan situation ska kunna undvikas i framtiden. En förstärkning av bolagsstyrningen ses av kommissionen som kärnpunkten i dess program för finansmarknadsreform och krisförebyggande. Kommissionen konstaterar i synnerhet att bolagsstyrningen i finanstjänstesektorn, på grund av många aktörers systemvikt, måste ta hänsyn till andra intressenter (insättare, sparare, livförsäkringsinnehavare, osv.) och finanssystemets stabilitet.

De förslag som tas upp i grönboken bör stödja och komplettera de rättsliga arrangemang som införts eller planterats för att konsolidera finanssystemet, särskilt inom ramen för den europeiska tillsynsstrukturen, kapitalkravsdirektivet (CRD III), Solvens II-direktivet för försäkringsbolag, översynen av företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (UCITS) och bestämmelserna för förvaltare av alternativa investeringsfonder (AIF‑förvaltare). Grönboken fokuserar på en snäv definition av bolagsstyrning där också externa revisorers roll ingår. Andra viktiga aspekter av bolagsstyrningen – t.ex. separation av olika funktioner inom finansföretag, de interna kontrollernas funktion och redovisningens oberoende – behandlas inte i grönboken.

Föredragandens ståndpunkter

Att ta finansiella risker är en central uppgift för finansbranschen och nödvändig för att den ska lyckas i sina affärer och för att den ska fylla sina funktioner för ekonomin som helhet. Det ligger i allmänhetens intresse att man inte inkräktar på dessa funktioner mer än vad som krävs för att förhindra systemkriser. Det bör också i detta sammanhang förtydligas att finansinstitut måste kunna försättas i konkurs på ett kontrollerat sätt så länge detta inte skulle innebära någon systemrisk och det genom de finansiella sammankopplingarna inte skulle kunna leda till dominoeffekter på marknaden.

Föredraganden ser det som en grundläggande och avgörande fråga att mer än tidigare utveckla en ordning och en kultur av hållbar och fullt ut ansvarstagande riskhantering i finansinstituten liksom en övervakning av detta.

Denna lika viktiga som komplexa utmaning bör mötas med en uppsättning direkta eller indirekta åtgärder. Många sådana åtgärder vidtogs redan förra året på EU- eller medlemsstatsnivå, särskilt när det gäller ersättning till ledande personer. Vetenskapliga studier visar att inte minst åtgärder som syftar till att professionalisera styrelser och öka mångfalden i dessa utifrån ett antal kriterier verkar vara välmotiverat och lovande. Hur styrelseledamöternas ansvar och förpliktelser utformas måste visserligen definieras klart, men rent konkret också hanteras med stor urskillning så att man inte äventyrar finansinstitutens vilja att ta affärschanser, vilket är en positiv aspekt av deras verksamhet, eller kvaliteten på de personer som står till förfogande.

En annan central uppgift är enligt föredraganden är att eliminera eller åtminstone minska den roll som intressekonflikter spelar för finansiella kriser.

När det gäller konflikterna mellan traditionell bankverksamhet i form av kreditgivning och investmentbanktjänster inom finansinstitut förefaller en tvingande lag som föreskriver att ett visst finansinstitut endast får fylla en av dessa båda funktioner vara en tänkvärd möjlighet, men med tanke på möjliga effektivitetsförluster och den europeiska finansbranschens globala konkurrenskraft är den knappast värd att genomföra. Kompromisslösa åtgärder är däremot påkallade för att utesluta intressekonflikter hos personer som spelar en avgörande roll vid övervakningen av risker, framför allt styrelseledamöter.

Den brittiska ”Stewardship Code” skulle kunna fungera som förebild för en enhetlig EU-kod för institutionella investerare.

FÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att det antal uppdrag som styrelseledamöter i finansinstitut får utöva samtidigt bör begränsas till tre. Flera uppdrag inom samma finanskoncern bör räknas som ett. Denna begränsning bör inte tillämpas på den ledamot som är ägare till åtminstone en femtedel av finansinstitutets aktiekapital.

2.  Europaparlamentet betonar att större mångfald i styrelserna kommer att minska finanssektorns sårbarhet för kriser och bidra till ekonomisk stabilitet. Kommissionen uppmanas att lägga fram en flerstegsplan för bättre könsbalans med målet att varje kön ska vara representerat med minst 40 procent i finansinstitutens styrelser och att se till att målet förverkligas inom en förutsebar framtid samt att överväga åtgärder för att stärka den professionella, sociala och kulturella mångfalden.

3.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med arbetstagarföreträdare i styrelserna, särskilt på grund av deras långsiktiga intresse av en hållbar företagsledning liksom deras erfarenhet och kunskaper om företagets interna struktur.

4.  Europaparlamentet betonar att större mångfald bland styrelseledamöterna sannolikt skulle förbättra kvaliteten på debatter och beslutsfattande.

5.  Europaparlamentet påpekar att utgångspunkten bör vara att styrelseordförande och verkställande direktör är skilda funktioner i finansinstitut, men att det kan finnas tillfällen då det är nödvändigt att kombinera funktionerna som en åtgärd på kort sikt.

6.  Europaparlamentet anser att finansinstitut på frivillig basis ska kunna välja att göra en extern utvärdering av hur styrelsen fungerar.

7.  Europaparlamentet anser att om det skulle vara obligatoriskt för en eller flera ledamöter av revisionskommittén att vara ledamöter av riskkommittén och vice versa, skulle detta kunna leda till att kompetensen splittras och förmågan att fokusera på ett enda uppdrag går förlorad.

8.  Europaparlamentet betonar att lojalitetsplikten för styrelseledamöter innebär en långsiktig och hållbar affärsstrategi genom vilken det ska kunna undvikas att orimliga risker tas.

9.  Europaparlamentet noterar att ordföranden för riskkommittén bör rapportera till bolagsstämman, eller att han eller hon under inga omständigheter ska kunna avsättas av den verkställande ledningen eller styrelsen.

10. Europaparlamentet anser att det bör vara obligatoriskt för finansinstitut att varje år utarbeta en rapport – så obyråkratiskt som möjligt – om hur lämpligt och funktionsdugligt internkontrollsystemet är och att denna rapport ska antas av styrelsen. Parlamentet anser vidare att detta också bör vara obligatoriskt i de externa revisorernas revisionsrapport. En ”Sarbanes-Oxley-effekt” måste dock undvikas i EU.

11. Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja en effektiv IT-infrastruktur för att säkerställa ett snabbt flöde av riskrelevant information, ända upp till styrelsen. Parlamentet anser att styrelserna själva ska få besluta om tekniska åtgärder för att höja kvaliteten och hastigheten på överföringen av information till finansinstitutens styrelser, så att en företagsspecifik utformning som är anpassad till aktuella behov blir möjlig.

12. Europaparlamentet anser att mer uppmärksamhet bör fästas vid genomförande av åtgärder som höjer riskmedvetandet i finansinstitut, eftersom ett stärkt riskmedvetande på alla nivåer i företaget – också bland de anställda – är avgörande för en bättre riskhantering.

13. Europaparlamentet stöder inrättandet av kanaler för att förmedla information om interna konflikter eller olämplig praxis i ett företag till riskkommittén eller externa tillsynsmyndigheter, också med beaktande av att praxis ibland skiljer sig från policyn och att företagsledningen inte alltid känner till den verkliga praxisen.

14. Europaparlamentet anser att riskchefer bör ha samma hierarkisk position som ekonomichefer och bör ha rätt att rapportera direkt till finansinstitutets styrelse. På styrelsenivå bör det inrättas en riskkommitté som tar upp riskfrågor och övervakar att riskstrategin tillämpas korrekt i hela finansinstitutet. Parlamentet efterlyser europeiska standarder för riskchefers och riskkommittéledamöters kvalifikationer i syfte att stärka deras position i finansinstitutet.

15. Europaparlamentet påpekar att systemet för kommunikation mellan riskhanteringsfunktioner och styrelsen bör förbättras genom att inrätta ett förfarande för att hänföra konflikter och problem till rätt nivå i hierarkin så att de kan lösas.

16. Europaparlamentet anser att externa revisorer i finansinstitut bör vara ålagda att omedelbart informera styrelsen och de ansvariga kontrollorganen om deras granskning avslöjar något som kan äventyra institutets fortlevnad eller utveckling eller något som utgör en allvarlig överträdelse av kraven för godkännande eller bestämmelserna för utövandet av verksamheten.

17. Europaparlamentet anser inte att det är meningsfullt att tvinga investerare att offentligt tillkännage sina faktiska eller påstådda röstningsstrategier vid bolagsstämmor.

18. Europaparlamentet anser att institutionella investerare bör vara ålagda att formellt och offentligt förklara (”följ eller förklara”) varje handling som avviker från reglerna i en enhetlig EU-kod för institutionella investerare som behöver införas. Avvikelserna förklaras dock ofta inte tillräckligt eller inte alls och i sådana fall bör påföljder säkerställa att detta sköts i vederbörlig ordning.

19. Europaparlamentet anser att aktieägare lättare bör kunna identifieras i syfte att uppmuntra en dialog mellan företag och deras aktieägare och minska riskerna för missbruk som är kopplat till ”frikopplad röstning”.

20. Europaparlamentet anser att elektronisk röstning bör införas i syfte att uppmuntra aktieägare att engagera sig i bolagsstyrningen.

21. Europaparlamentet anser att alla publika bolag i sin bolagsordning bör kunna välja om deras aktieägare ska vara anonyma eller namngivna och att lagen i det senare fallet bör garantera en faktisk identifiering.

22. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med en klart definierad europeisk minimistandard för det ansvar som ledamöter i finansinstituts styrelser bär.

23. Europaparlamentet hänvisar när det gäller ersättning och ersättningspolicy i finansinstitut till de lagstiftningsåtgärder som redan vidtagits, särskilt EU:s kapitalkravsdirektiv (CRD III) som trädde i kraft den 1 januari 2011 och direktivet om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II). Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att genomföra denna lagstiftning under kommissionens och de europeiska tillsynsmyndigheternas överinseende och rekommenderar att nästa steg ska vara att utvärdera deras effektivitet. Parlamentet anser att storleken och strukturen på ersättningskomponenterna måste kopplas till hållbara och långsiktiga affärsresultat.

24. Europaparlamentet noterar att kommissionen och rådet under diskussionerna om CRD III kom överens om att ytterligare förslag från Europaparlamentet bör behandlas inom ramen för bolagsstyrningspaketet och uppmärksammar i synnerhet parlamentets oro över att aktieägare idag varken kan utöva eller faktiskt utövar vederbörlig kontroll över ersättningspolicy i finansinstituten.

25. Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt med fullständig transparens för att aktieägare ska kunna få en fullständig uppsikt över ersättningspolicyn, vilket bland annat innebär att antalet anställda som erhåller mer än 500 000 EUR, i intervaller på 500 000 EUR, bör offentliggöras.

26. Europaparlamentet anser att styrelseledamöter bör bli föremål för ett strikt förbud mot att bedriva annan affärsverksamhet, särskilt rådgivning, med den berörda finanskoncernen. Externa revisorer bör förbjudas att motta någon betalning – utöver arvodet för den revision de utför – från finansinstitutet för en tjänst som skulle vara oförenlig med tillämpliga oberoende- och etikkrav.

27. Europaparlamentet anser att en detaljerad intressekonfliktspolicy avseende olika bankverksamheter bör vara ett obligatoriskt inslag i finansinstituts årsrapporter och föreslår att möjligheterna att utveckla en EU-kod i detta hänseende ska undersökas.

28. Europaparlamentet anser att det är nödvändigt, med beaktande av dagens olika rättsliga och ekonomiska modeller, att harmonisera det övergripande innehållet och de närmare uppgifterna i gemenskapens regler för intressekonflikter så att olika finansinstitut blir föremål för liknande regler, i enlighet med vilka de måste tillämpa reglerna i MiFID, kapitalkravsdirektivet (CRD), UCITS-direktivet eller Solvens II-direktivet.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	28.2.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	19 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Raffaele Baldassarre, Sebastian Valentin Bodu, Françoise Castex, Christian Engström, Klaus-Heiner Lehne, Antonio Masip Hidalgo, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Alexandra Thein, Cecilia Wikström, Zbigniew Ziobro, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Piotr Borys, Sergio Gaetano Cofferati, Sajjad Karim, Eva Lichtenberger, Toine Manders

YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (1.3.2011)

till utskottet för ekonomi och valutafrågor

över bolagsstyrning i finansiella institut
(2010/2303(INI))

Föredragande: Othmar Karas

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för ekonomi och valutafrågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att den interna marknadens korrekta funktionssätt är beroende av det finansiella systemets stabilitet, och kopplat till detta, på det förtroende som europeiska medborgare och konsumenter har för finansiella institut och transaktioner. Parlamentet konstaterar att de hittillsvarande ersättningssystemen har lett till olämpliga strukturer.

2.  Finanskrisen avslöjade en brist på effektivitet i befintliga bolagsstyrningsprinciper baserade på ”följ- eller förklara”-metoden. Europaparlamentet anser att praktiska och rättsligt bindande bolagsstyrningsbestämmelser behövs.

3.  Europaparlamentet är medvetet om att det efter finanskrisen står klart att det behövs påtagliga och betydande förbättringar av konsumentskyddets kvalitet och av garantierna på området för finansiella tjänster, särskilt i fråga om kontroll och tillsyn.

4.  Finanssektorn har en särskild roll i ekonomin och ett övergripande samhällsansvar och därmed också ett särskilt ansvar för seriösa och hållbara affärsstrategier. Europaparlamentet betonar därför att ersättningen i finanssektorn måste vara ordentlig, men att bonusbetalningar bör uppmuntra långsiktiga insatser och motverka kortsiktigt tänkande, så att riskfyllda affärsmetoder kan undvikas.

5.  Europaparlamentet anser att finanssektorn måste rätta sig efter realekonomins behov, bidra till en hållbar utveckling och ta största möjliga samhällsansvar.

6.  Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens målsättning att ändra finansinstitutens ersättningspolicy så att överdrivet risktagande kan hejdas.

7.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaternas strukturella ansatser skiljer sig från varandra. Parlamentet efterlyser metoder som stärker bolagsstyrningen beroende på finansinstitutets rättsliga form, storlek, karaktär, komplexitet och affärsmodeller.

8.  Europaparlamentet betonar att ett välstyrt företag bör vara ansvarigt och transparent gentemot sina anställda, aktieägare och andra intressenter. Parlamentet betonar återigen att ledande personer i finansinstitut måste beakta institutets liksom kundernas och de anställdas långsiktiga intressen när de fattar sina beslut, i syfte att minimera riskerna. Detta kan uppnås genom ett lagstiftningskrav där varje reglerat finansinstitut i Europeiska unionen åläggs att i sin årsredovisning beskriva sin affärsmodell tillsammans med en förklaring av styrelsens riskbenägenhet och dess uppfattning om de risker som är ofrånkomliga vid genomförandet av affärsmodellen. Rapporten bör dessutom innehålla en beskrivning av de åtgärder som styrelsen vidtagit för att tillse att dessa risker övervakas och hanteras, och av hur ersättningspolicyn är anpassad till affärsmodellens genomförande och de verkställande chefernas hantering av riskerna i samband med detta.

9.  Parlamentet betonar att företagsledningen och ersättningspolicyn måste respektera och främja den princip om lika löner och lika behandling av kvinnor och män som är fastslagen genom fördragen och EU:s direktiv.

10. Europaparlamentet håller med om att det är nödvändigt att stärka åtgärderna på EU‑nivå för att förhindra intressekonflikter och säkra styrelseledamöters objektivitet och självständighet i bank-, värdepappers- och försäkringssektorerna.

11. Europaparlamentet anser att både företagsledning och styrelse bör hållas rättsligt ansvariga, de facto och personligen, för att bolagsstyrningsprinciperna upprättas och genomförs korrekt på alla nivåer inom företaget och koncernen.

12. Europaparlamentet betonar att risk är något helt ofrånkomligt och nödvändigt i finanssektorn för att tillhandahålla likviditet, främja konkurrenskraft och bidra till att skapa ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen. Att styrelsen har en fullkomlig insikt i och kännedom om risker är helt centralt för att en framtida finanskris ska kunna undvikas.

13. Europaparlamentet välkomnar de ändringar av ersättningspolicyn som redan påbörjats, där bonusar kopplas till långsiktiga affärsresultat och utbetalas tidigast efter tre år. Parlamentet välkomnar också att bonusar ska kunna återkrävas om de ekonomiska målen inte har uppnåtts.

14. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning om obligatoriska riskkommittéer i styrelserna eller liknande arrangemang samt regler för deras sammansättning och funktion. Medlemmar av riskkommittéerna bör ägna tillräckligt med tid åt sin uppgift för att verkligen kunna bedöma riskerna med komplexa finansinstrument.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå sektorsspecifika ändringar av lagstiftningen om finansiella tjänster så att det finns en konsekvens mellan bankinstitut och andra institut när det gäller ersättningspolicy. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag bolagsrättsområdet för att bidra till lösning av frågor som rör bolagsstyrning och säkerställa en konsekvent ersättningspolicy för alla typer av företag.

16. Europaparlamentet uppmanar institutionella aktieägare att inleda en dialog med finansinstitut om hur bolagsstyrning och riskhantering ska förbättras för att säkra finansinstitutets långsiktiga bärkraft. Parlamentet anser att ”följ eller förklara”-metoder i form av riktlinjer inte haft avsedd verkan som instrument för att undvika finanskrisen utan visat sig vara verkningslösa, och att bindande regler måste vara grunden för regleringen av bolagsstyrningen men att dessa ska kompletteras med en mjukare reglering, exempelvis en internationell kod för bästa praxis.

17. Europaparlamentet betonar vikten av en strikt ersättningspolicy enligt vad som föreskrivs i kapitalkravsdirektivet (CRD III)[1] och Solvens II, och förväntar sig att denna liksom andra lagstiftningsåtgärder som redan vidtagits snabbt ska genomföras från och med januari 2011. Kommissionen uppmanas att offentliggöra en utvärderingsrapport 2014.

18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa särskilda initiativ för att säkerställa en bättre representation av kvinnor i bolagsstyrelserna.

19. Europaparlamentet kräver att de regler om samråd och medverkan för arbetstagarna som valts inom ramen för direktiv 2001/86/EG[2] om komplettering av stadgan för europabolag ska genomföras effektivt.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	28.2.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	30 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Pablo Arias Echeverría, Cristian Silviu Buşoi, Anna Maria Corazza Bildt, António Fernando Correia De Campos, Jürgen Creutzmann, Christian Engström, Louis Grech, Małgorzata Handzlik, Philippe Juvin, Eija-Riitta Korhola, Mitro Repo, Robert Rochefort, Zuzana Roithová, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Catherine Stihler, Kyriacos Triantaphyllides, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Damien Abad, Cornelis de Jong, María Irigoyen Pérez, Constance Le Grip, Emma McClarkin, Antonyia Parvanova, Konstantinos Poupakis, Sylvana Rapti, Olga Sehnalová, Wim van de Camp

• [1]  Direktiv 2010/76/EU (EUT L 329, 14.12.2010, s. 3).
• [2]  EUT L 294, 10.11.2001, s. 22.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	16.3.2011
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	37 3 2
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Burkhard Balz, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Pascal Canfin, Nikolaos Chountis, George Sabin Cutaş, Rachida Dati, Leonardo Domenici, Derk Jan Eppink, Diogo Feio, Vicky Ford, Ildikó Gáll-Pelcz, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Liem Hoang Ngoc, Wolf Klinz, Philippe Lamberts, Astrid Lulling, Hans-Peter Martin, Íñigo Méndez de Vigo, Ivari Padar, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Peter Skinner, Theodor Dumitru Stolojan, Ivo Strejček, Marianne Thyssen, Corien Wortmann-Kool
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Sophie Auconie, Elena Băsescu, Saïd El Khadraoui, Ashley Fox, Danuta Jazłowiecka, Olle Ludvigsson, Thomas Mann, Miguel Portas, Catherine Stihler
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	David Campbell Bannerman