BETÄNKANDE med rekommendationer till kommissionen om tillfälliga åtgärder för att frysa och redovisa gäldenärers tillgångar i gränsöverskridande ärenden
14.4.2011 - (2009/2169(INI))
Utskottet för rättsliga frågor
Föredragande: Arlene McCarthy
(Initiativ – artikel 42 i arbetsordningen)
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
med rekommendationer till kommissionen om tillfälliga åtgärder för att frysa och redovisa gäldenärers tillgångar i gränsöverskridande ärenden
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,
– med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om grönboken om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen: kvarstad på bankmedel[1],
– med beaktande av sin resolution av den 22 april 2009 om effektiv verkställighet av domar i Europeiska unionen: insyn i gäldenärers tillgångar[2],
– med beaktande av sin resolution av den 25 november 2009 om kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet: ”Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst – Stockholmsprogrammet”[3],
– med beaktande av Stockholmprogrammet för 2010–2014 – ”Ett öppet och säkert Europa i medborgarnas tjänst och för deras skydd”[4], som Europeiska rådet antog den 10 december 2009[5], särskilt punkt 3.4.2[6],
– med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0147/2011), och av följande skäl:
A. Unionens viktigaste verktyg för att främja tillväxt efter finanskrisen är den inre marknaden. Det är mycket viktigt att de miljontals företag och medborgare som använder den inre marknaden och utnyttjar rätten att bo, arbeta och resa i EU har ändamålsenliga åtgärder att ta till om de har rättsliga anspråk på andra medborgare eller företag.
B. Den inre marknaden och området med frihet, säkerhet och rättvisa blir inte realiteter för medborgare och företag förrän unionsrätten tillämpas effektivt, i synnerhet på det civilrättsliga området, från införlivande och medvetandehöjande åtgärder till tillämpning och verkställighet.
C. Den andel gränsöverskridande skulder som kan drivas in är för närvarande påfallande liten, både när det gäller fysiska och juridiska personers tillgångar. Detta är till hinder för den gränsöverskridande handeln, skickar ett budskap om straffrihet till motsträviga gäldenärer och hämmar unionens ekonomiska utveckling.
D. Kostnaderna för gränsöverskridande skuldindrivning är i dag avskräckande för borgenärerna när gäldenärerna har tillgångar i flera medlemsstater. Det är dags att göra denna indrivningsprocess enklare och snabbare.
E. Dessa avskräckande kostnader får negativa konsekvenser för utvidgningen av gränsöverskridande lån och även gränsöverskridande handelstransaktioner, och utgör ett betydande hinder för en väl fungerande inre marknad.
F. Gränsöverskridande skuldindrivning måste vara en prioriterad fråga på den inre marknaden och domstolarna måste kunna agera snabbt för att frysa gäldenärernas eller de påstådda gäldenärernas tillgångar. Om detta inte är möjligt kan ljusskygga handlare och andra som avsiktligt försöker komma undan sitt ansvar flytta sina tillgångar till en annan jurisdiktion och därmed tvinga medborgare och småföretagare som redan har fått ett domstolsutslag att vända sig till en annan medlemsstats domstol för att driva in sina fordringar.
G. Det behövs ett beslut om spridning av information om tillgångar, eftersom borgenärerna har praktiska svårigheter med att få tillgång till information om gäldenärer från offentliga och privata källor i ett gränsöverskridande sammanhang.
H. De lagstiftningsåtgärder som föreslås i denna resolution bör bygga på de detaljerade konsekvensbedömningar som parlamentet efterlyser.
I. Detaljerad information om förfarandena för att driva in skulder i alla medlemsstater bör finnas tillgänglig via EU:s portal för e-juridik, och samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter i medlemsstaterna bör intensifieras i syfte att påskynda skuldindrivningen.
J. De instrument som föreslås bör komplettera nuvarande unionsrätt och unionsinitiativ, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner[7], rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område[8], Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande[9], Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande[10] samt EU:s portal för e-juridik.
K. Instrumenten bör vara enkla och fördröjningar och onödiga kostnader bör undvikas. De måste vara tillgängliga ex parte när så är lämpligt, med en ”överraskningseffekt”. Gäldenärers och påstådda gäldenärers rättigheter måste skyddas i motsvarande mån för att undvika att de föreslagna åtgärderna missbrukas.
1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 81.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt om åtgärder för frysning och redovisning av gäldenärers och påstådda gäldenärers tillgångar i gränsöverskridande ärenden, i enlighet med de detaljerade rekommendationerna nedan.
2. Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.
3. Europaparlamentet anser att förslaget inte får några ekonomiska konsekvenser för unionens budget.
4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet.
- [1] EUT C 263 E, 16.10.2008, s. 655.
- [2] EUT C 184 E, 8.7.2010, s. 7.
- [3] EUT C 285 E, 21.10.2010, s. 12.
- [4] EUT C 115, 4.5.2010, s. 1.
- [5] Europeiska rådets slutsatser av den 10–11 december 2009 – EUCO 6/09.
- [6] Europeiska rådets slutsatser av den 10–11 december 2009 – EUCO 6/09.
- [7] EUT L 48, 23.2.2011, s. 1.
- [8] EGT L 21, 16.1.2001, s. 1.
- [9] EUT L 399, 30.12.2006, s. 1.
- [10] EUT L 199, 31.7.2007, s. 1.
BILAGA TILL RESOLUTIONSFÖRSLAGET: DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET FÖRSLAG SOM ÖNSKAS
Del 1: Begärda instrument
Rekommendation 1 (om form och natur hos det instrument som ska antas)
Europaparlamentet begär följande instrument: Ett europeiskt beslut om bevarande av tillgångar och ett europeiskt beslut om redovisning av tillgångar. Unionens åtgärd ska ha formen av en förordning. Båda instrumenten bör vara fristående åtgärder som kompletterar de åtgärder som finns att tillgå i enlighet med den nationella rätten. De ska bara vara tillämpliga i gränsöverskridande fall.
Del 2: Bestämmelser som gäller båda instrumenten:
Rekommendation 2 (om behörighet att utfärda ett sådant beslut)
Europaparlamentet anser att de begärda instrumenten bör innehålla enhetliga regler om behörighet med angivande av vilka nationella domstolar som har rätt att utfärda dem. Dessa enhetliga regler bör ta hänsyn till att den domstol som har behörighet i själva saken i enlighet med rådets förordning (EG) nr 44/2001[1] i allmänhet har bäst förutsättningar att utfärda sådana beslut. De bör också ta hänsyn till på vilket stadium huvudförhandlingarna i det mål som ligger till grund för beslutet befinner sig.
Rekommendation 3 (om behörighet att behandla bestridanden av beslut)
Europaparlamentet anser att den domstol som har utfärdat ett beslut om bevarande eller redovisning av tillgångar bör ha ensam behörighet att behandla bestridanden av det när dessa avser ett besluts verkan i hela EU. Om bestridandet gäller effekterna av ett beslut i en specifik medlemsstat som inte är den initiativtagande domstolens stat bör denna regel modifieras för att skydda gäldenärer, påstådda gäldenärer och tredje parter genom att även domstolar i den medlemsstat där tillgångarna finns ges behörighet. De begärda instrumenten bör innehålla en uttömmande beskrivning av de grunder på vilka ett beslut kan bestridas.
Rekommendation 4 (om standardiserad blankett för begäran om beslut och rapportering)
Europaparlamentet anser att ansökan om båda besluten ska kunna göras på en standardiserad flerspråkig blankett samt via EU:s portal för e-juridik. Blanketten bör vara så enkel som möjligt. Också kommunikationen i samband med verkställande av besluten bör standardiseras (t.ex. när det gäller beslutet om bevarande av tillgångar, bankens svar till den behöriga myndigheten om kvarstaden, meddelandet till gäldenären etc.).
Rekommendation 5 (om rapportering)
Kommissionen ska ha skyldighet att rapportera om införandet av de begärda instrumenten och i synnerhet om spridningen av dem.
Del 3: Särskilda rekommendationer om det europeiska beslutet om bevarande av tillgångar
Rekommendation 6 (om i vilket skede av huvudförhandlingarna ansökan om ett sådant beslut kan göras)
Europaparlamentet anser att det är viktigt att ett beslut om bevarande av tillgångar kan erhållas ex parte, det vill säga utan att den part vars tillgångar det gäller meddelas i förväg. Beslutet bör kunna erhållas före, under och efter huvudförhandlingarna.
Rekommendation 7 (om mål på initiativ av borgenären)
Europaparlamentet anser att de nationella domstolarna ska utfärda beslut om bevarande av tillgångar efter fria bedömningar av de enskilda fallen. Bevisbördan bör ligga på fordringsägaren för att visa att fordran utgör ett prima facie-fall (fumus boni juris) och att det råder fara vid dröjsmål (periculum in mora). Dessa kriterier bör utvärderas av nationella domstolar på grundval av domstolens befintliga rättspraxis.
Rekommendation 8 (om den information som minst erfordras för att utfärda ett beslut om bevarande av tillgångar)
Europaparlamentet anser att det ska vara tillräckligt med exakta uppgifter om gäldenären eller den påstådda gäldenären, några bankkontonummer fordras inte. Dessa uppgifter bör vara så tydliga att personer med samma namn kan särskiljas.
Rekommendation 9 (om verkställighet av ett sådant beslut)
Om beslutet har erhållits innan skulden har fastslagits genom dom, som fallet oftast är, bör det kunna verkställas i hela EU med ett minimum av mellanliggande åtgärder. Om beslutet däremot har erhållits efter det att skulden har fastslagits genom dom bör det kunna verkställas i hela EU utan några mellanliggande åtgärder.
Rekommendation 10 (om verkan av ett sådant beslut)
Europaparlamentet anser att verkan av ett beslut om bevarande av tillgångar ska begränsas till kvarstad på bankmedel och tillfällig frysning av banktillgodohavanden, utan att borgenären övertar äganderätten till tillgångarna i någon form. Frågan om huruvida beslutet ska kunna omfatta andra slag av tillgångar, såsom fast egendom eller framtida tillgångar (fordringar som kommer att förfalla till betalning eller arv) bör övervägas ytterligare.
Beslut om bevarande av tillgångar bör inte påverka fler bankkonton än nödvändigt och bör begränsas till skuldbeloppet plus arvoden för juridiska tjänster och ränta. Den initiativtagande domstolen bör kunna begränsa beslutens giltighetstid från fall till fall, med hänsyn till omständigheterna i varje enskilt fall.
Rekommendation 11 (om handläggning av beslut om bevarande av tillgångar)
Europaparlamentet skulle föredra att ett elektroniskt system som är tillgängligt via EU:s portal för e-juridik används för att sammanlänka den initiativtagande domstolen med den bank där kontotillgodohavandena finns, men parlamentet är öppet för alla alternativ.
Europaparlamentet anser att bankerna ska vara skyldiga att verkställa beslut om bevarande av tillgångar omedelbart (det vill säga inom en klart fastställd tidsfrist) liksom att informera den behöriga myndigheten om medlen har kunnat beläggas med kvarstad eller inte. Detta förfarande ska följa tillämpliga regler för skydd av uppgifter.
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma det begärda instrumentet på ett sådant sätt att kostnaderna för användningen av det minimeras. Eftersom kostnaderna för att belägga bankmedel med kvarstad skiljer sig betydligt mellan medlemsstaterna bör frågan om huruvida det begärda instrumentet bör ha till syfte att harmonisera dessa kostnader eller om nivån ska beslutas av medlemsstaterna diskuteras. Oavsett vilket bör dessa kostnader inte överstiga en maximinivå som fastställs i förordningen. De bör vara genomblickbara, icke‑diskriminerande, spegla de faktiska kostnaderna och ta hänsyn till upprättandet av det gemensamma betalningsområdet i euro och det faktum att sådana förfaranden bör standardiseras så mycket som möjligt.
Europaparlamentet anser att frågan om vem som ska svara för kostnaderna för handläggning av beslut om bevarande av tillgångar bör diskuteras ingående och att bästa metoder på nationell och regional nivå bör beaktas.
Rekommendation 12 (om förfarandegarantier för gäldenärer och påstådda gäldenärer)
Europaparlamentet anser att det begärda instrumentet bör innehålla en heltäckande uppsättning skyddsåtgärder för gäldenärer och påstådda gäldenärer:
A. När begäran om ett beslut om bevarande av tillgångar görs innan skulden har fastslagits genom dom bör utfärdandet villkoras med att fordringsägaren tillhandahåller säkerhet eller andra garantier som den initiativtagande domstolen begär för att kompensera den svarande och eventuella tredje parter för eventuell skada. Svaranden bör kunna upphäva beslutet genom att tillhandahålla säkerheter. Medlemsstaterna bör se till att dessa bestämmelser inte utgör något hinder för personer med begränsade ekonomiska tillgångar.
B. Om ett beslut om bevarande av tillgångar utfärdas utan föregående meddelande (ex parte) bör svaranden meddelas formellt och erhålla all information som fordras för att kunna bestrida beslutet utan dröjsmål när det har verkställts.
C. Svaranden bör ha rätt att bestrida ett beslut om bevarande av tillgångar ex post. Skäl till sådana bestridanden bör harmoniseras i det begärda instrumentet. Behörigheten att behandla sådana bestridanden bör också harmoniseras i instrumentet.
D. En tydlig tidsram för beslut om bevarande av tillgångar bör fastställas. Om huvudförhandlingarna ännu inte har inletts bör den utfärdande domstolen fastställa en tidsgräns för att göra detta.
E. Instrumentet bör ta vederbörlig hänsyn till skillnaderna i syn på gäldenärer med betalningssvårigheter i medlemsstaterna samt befintliga tröskelvärden under vilka fysiska personers bankmedel inte kan beläggas med kvarstad. Sådana frågor bör avgöras i enlighet med lagen i den medlemsstat där gäldenären eller den påstådda gäldenären har sin hemvist. För att öka borgenärernas rättssäkerhet bör dock medlemsstaterna ha skyldighet att meddela kommissionen sådana undantag, vilka bör offentliggöras.
F. I beslut om bevarande av tillgångar bör det anges att borgenären söker verkställighet av beslutet på egen risk och kan bli skyldig att kompensera gäldenären för skada som han åsamkas till följd av verkställighetsåtgärderna.
Del 4: Särskilda rekommendationer om det europeiska beslutet om redovisning av tillgångar
Rekommendation 13 (om ett sådant besluts natur)
Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt att ansöka om beslutet åtminstone efter det att en skuld har fastslagits i dom. Kommissionen bör överväga om beslutet ska kunna fattas på ett tidigare stadium i förfarandet, t.ex. när den domstol som är behörig att pröva målet i sak anser att det föreligger en reell risk att dess dom inte ska kunna verkställas och beslutar om skyddsåtgärder för att motverka denna risk.
Europaparlamentet anser vidare att varje medlemsstat bör besluta vilken eller vilka myndigheter som ska ha behörighet att ta initiativ till beslut om redovisning av tillgångar. Dessa myndigheter ska kunna utfärda beslut om redovisning av tillgångar efter bedömningar från fall till fall och med hänsyn tagen till omständigheterna i varje enskilt fall.
Rekommendation 14 (om det materiella tillämpningsområdet för ett sådant beslut)
Europaparlamentet anser att gäldenärerna generellt sett bör åläggas att redovisa alla tillgångar som finns i området med frihet, säkerhet och rättvisa, så att borgenärerna får största möjliga handlingsutrymme.
Rekommendation 15 (om verkställighet av ett sådant beslut)
Europaparlamentet anser att endast den domstol eller myndighet som har tagit initiativ till beslutet om redovisning av tillgångar bör kunna ändra eller undanröja det. Ett sådant beslut ska kunna verkställas i hela EU utan några mellanliggande åtgärder.
Rekommendation 16 (om förfarandegarantier för gäldenärer och påstådda gäldenärer)
Europaparlamentet anser att det begärda instrumentet bör innehålla en heltäckande uppsättning skyddsåtgärder för gäldenärer:
A. Instrumentet bör skapa balans mellan å ena sidan den rätt till skydd för personuppgifter som följer av direktiv 95/46/EG och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och å andra sidan en effektiv verkställighet av domar. I synnerhet bör de uppgifter som sprids till följd av ett beslut om redovisning av tillgångar skyddas och felaktig användning av dem förhindras.
B. I beslut om redovisning av tillgångar bör det anges att borgenären söker verkställighet av beslutet på egen risk och kan bli skyldig att kompensera gäldenären för skada som denne åsamkas till följd av redovisningen.
C. Om skulden betalas i sin helhet måste beslutet om redovisning av tillgångar omedelbart undanröjas, även på ensidig begäran av gäldenären, om det finns bevis på att skulden betalats.
Rekommendation 17 (om påföljder av att lämna oriktiga uppgifter)
Europaparlamentet anser att det begärda instrumentet bör innehålla en ram med påföljder i händelse av bristande efterlevnad eller lämnande av oriktiga uppgifter, för att se till att besluten efterlevs på ett effektivt och enhetligt sätt i hela området med frihet, säkerhet och rättvisa.
- [1] Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 16.1.2001, s. 1).
MOTIVERING
Miljontals företag använder sig av rätten att bedriva verksamhet på EU:s inre marknad. Miljontals medborgare använder sig av rätten att bo, arbeta och resa i EU. Det är nödvändigt att medborgarna på den inre marknaden har verkningsfulla medel att ta till om de har en fordran på någon annan medborgare eller på något företag.
EU har lagstiftning för reglering av gränsöverskridande fordringar och ömsesidigt erkännande av domslut som har avkunnats av nationella domstolar, däribland Bryssel I-förordningen, den europeiska exekutionstiteln, småmålsförfarandet och det europeiska betalningsföreläggandet. Att få ett domslut är emellertid bara en del av förfarandet. Medborgarna och företagen måste få rätt att få sina domslut effektivt verkställda.
För att få en effektiv verkställighet är det nödvändigt att domstolarna, som en tillfällig åtgärd, måste kunna handla snabbt för att begära redovisning av gäldenärens tillgångar och frysa dem.
Utan en sådan åtgärd kan oärliga affärsmän och andra gäldenärer undandra sig sitt ansvar genom att helt enkelt flytta sina tillgångar till en jurisdiktion, vilket innebär att fordringsägaren inte får ett effektivt verkställande av domslutet på den inre marknaden.
Medborgaren eller det lilla företaget kommer att ha använt både tid och pengar på att säkra ett domstolsbeslut, men måste ändå vända sig till en domstol i ett annat EU-land utan någon garanti för framgång eller rättvisa.
EU-institutionerna har påpekat behovet av ett effektivt system för frysning och redovisning av gäldenärers tillgångar:
Kommissionen har offentliggjort två grönböcker om ämnet, 2006 om kvarstad på bankmedel och 2008 om insyn i gäldenärers tillgångar.
– Parlamentet har antagit resolutioner som uppmanar till inrättande av ett förfarande för tillfällig frysning av bankmedel (föredragande: Kurt Lechner)[1], och uppmanat kommissionen att undersöka en tillfällig EU-åtgärd för insyn (föredragande: Neena Gill)[2], som komplement till de nationella domstolarnas åtgärder, som ska gälla i hela EU. I båda betänkandena ansåg parlamentet att ett EU-instrument bör begränsas till att gälla gränsöverskridande ärenden.
– Europeiska rådets stockholmsprogram uppmanar kommissionen att ”bedöma behovet av och genomförbarheten när det gäller att föreskriva vissa interimistiska åtgärder, däribland säkerhetsåtgärder, på unionsnivå, i syfte att förebygga t.ex. att tillgångar försvinner innan verkställighet har skett” och att ”lägga fram lämpliga förslag till förbättring av effektiviteten vid verkställighet av domar inom unionen avseende bankkonton och gäldenärers tillgångar, grundade på grönböckerna från 2006 och 2008”.
– I sin resolution av den 25 november 2009 om det framtida Stockholmsprogrammet uppmanade parlamentet till ”förslag till ett enkelt och självständigt EU-system för kvarstad på bankmedel och tillfällig frysning av bankinsättningar”.
– Kommissionen organiserade en utfrågning den 1 juni och presentationen av förslaget är planerat till juni 2011. Ett lagstiftningsinitiativ om insyn i gäldenärers tillgångar kommer 2013.
Utskottet har utarbetat detta lagstiftningsinitiativbetänkande i syfte att
o uppmana kommissionen att snabbt lägga fram förslag om tillfälliga åtgärder för frysning och redovisning av gäldenärers tillgångar i gränsöverskridande ärenden, och
o ange de viktigaste punkterna som parlamentet önskar inkludera i dessa förslag.
- [1] Den 25 oktober 2007 om kvarstad på bankmedel (2007/2026(INI))
- [2] Den 22 april 2009 om insyn i gäldenärers tillgångar (2008/2233(INI)).
YTTRANDE från utskottet för ekonomi och valutafrågor (5.10.2010)
till utskottet för rättsliga frågor
över tillfälliga åtgärder för att frysa och redovisa gäldenärers tillgångar i gränsöverskridande ärenden
(2009/2169(INI))
Föredragande: Theodor Dumitru Stolojan
FÖRSLAG
Utskottet för ekonomi och valutafrågor uppmanar utskottet för rättsliga frågor att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:
1. Europaparlamentet välkomnar rättsutskottets initiativbetänkande eftersom det tar upp problemen till följd av det ökande antalet gränsöverskridande kommersiella rättstvister och behovet av enhetlighet på den inre marknaden.
2. Europaparlamentet noterar att ekonomiska nedgångar ofta följs av ökade bedrägerier. Detta gör det ännu mer akut med gränsöverskridande transparens för tillgångar och förenklade mekanismer för skuldindrivning.
3. Europaparlamentet konstaterar att en grundläggande förutsättning för de lika villkor som en gemensam marknad kräver måste vara tillgång till en fungerande och rimligt prissatt gränsöverskridande skuldindrivning.
4. Europaparlamentet påpekar att riktig och snabb information om gäldenärers tillgångar är avgörande för skuldindrivningen, skyddet av borgenärers intressen och upprätthållandet av lagen. Kommissionen uppmanas därför att intensifiera sina åtgärder för att harmonisera informationskällorna i medlemsstaterna, t.ex. handelsregister.
5. Europaparlamentet betonar att banker och andra institut bör kunna täcka sina kostnader för tjänster men dessa bör återspegla nödvändiga och faktiska kostnader.
6. Europaparlamentet stöder genomförandet av interimistiska eller provisoriska åtgärder som kan lösa skuldindrivningsfall eller tvister i denna process innan fallen når domstolarna och på så sätt minska kostnaderna för skuldindrivningen.
7. Europaparlamentet föreslår att standardiserade instrument för att redovisa och frysa gäldenärers tillgångar i gränsöverskridande kommersiella rättstvister införs, då dessa instrument redan har accepterats av medlemsstaterna i fall med indrivning av skatteskulder.
8. Europaparlamentet betonar att redovisningar endast behöver göras så att de täcker penninganspråken och att utgifter såsom grundläggande levnadskostnader bör kunna undantas från det som kan beslagtas. Vid delägarskap bör det föreligga en presumtion om lika andelar, såvida något annat inte kan bevisas.
9. Europaparlamentet insisterar på att alla interimistiska eller provisoriska åtgärder och alla andra rättsligt bindande instrument för att redovisa och/eller frysa gäldenärers tillgångar meddelas i elektroniskt format.
10. Europaparlamentet föreslår att samarbetet mellan rättsvårdande myndigheter i medlemsstaterna intensifieras i syfte att påskynda skuldindrivningen.
11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda lagstiftningsinitiativet om transparensen avseende gäldenärers tillgångar, planerat till 2013.
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande |
5.10.2010 |
|
|
|
||
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
41 0 0 |
||||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Sharon Bowles, Udo Bullmann, George Sabin Cutaş, Leonardo Domenici, Derk Jan Eppink, Diogo Feio, Elisa Ferreira, José Manuel García-Margallo y Marfil, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Liem Hoang Ngoc, Gunnar Hökmark, Othmar Karas, Wolf Klinz, Jürgen Klute, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Philippe Lamberts, Astrid Lulling, Hans-Peter Martin, Arlene McCarthy, Ivari Padar, Anni Podimata, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Theodor Dumitru Stolojan, Ivo Strejček, Marianne Thyssen, Ramon Tremosa i Balcells, Corien Wortmann-Kool |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Pervenche Berès, David Casa, Sari Essayah, Thomas Händel, Danuta Maria Hübner, Arturs Krišjānis Kariņš, Thomas Mann, Pablo Zalba Bidegain |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2) |
Elżbieta Katarzyna Łukacijewska |
|||||
RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET
Antagande |
12.4.2011 |
|
|
|
||
Slutomröstning: resultat |
+: –: 0: |
20 0 1 |
||||
Slutomröstning: närvarande ledamöter |
Sebastian Valentin Bodu, Christian Engström, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Klaus-Heiner Lehne, Antonio López-Istúriz White, Antonio Masip Hidalgo, Alajos Mészáros, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner, Alexandra Thein, Diana Wallis, Rainer Wieland, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka |
|||||
Slutomröstning: närvarande suppleanter |
Piotr Borys, Sergio Gaetano Cofferati, Sajjad Karim, Kurt Lechner, Eva Lichtenberger, Arlene McCarthy, Angelika Niebler |
|||||