Betänkande - A7-0228/2011Betänkande
A7-0228/2011

    BETÄNKANDE om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ

    14.6.2011 - (2010/2242(INI))

    Särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen
    Föredragande: Pervenche Berès


    Förfarande : 2010/2242(INI)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A7-0228/2011

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

    om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (slutbetänkande) (2010/2242(INI))

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

    –   med beaktande av sitt beslut av den 7 oktober 2009[1] om tillsättning av ett särskilt utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen (CRIS-utskottet) och fastställande av dess behörighetsområden, sammansättning och mandatperiod, antaget i enlighet med artikel 184 i arbetsordningen[2],

    –   med beaktande av sitt beslut av den 16 juni 2010 att förlänga CRIS-utskottets mandat till den 31 juli 2011,

    –   med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (halvtidsutvärdering)[3],

    –   med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om innovativ finansiering på global nivå och på EU-nivå[4],

    –   med beaktande av EU:s pågående lagstiftningsarbete, framför allt vad gäller fördragsändringar, ekonomisk styrning, inremarknadsakten och energipolitik,

    –   med beaktande av sina slutsatser till följd av förslagen från särskilda utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart EU (SURE) om den nya fleråriga budgetramen,

    –   med beaktande av bidragen från följande nationella parlament: österrikiska förbundsrådet, österrikiska nationalrådet, belgiska senaten och representantkammaren, bulgariska nationalförsamlingen, tjeckiska senaten och deputeradekammaren, danska folketinget, Finlands riksdag, franska nationalförsamlingen, tyska förbundsdagen och förbundsrådet, grekiska parlamentet, ungerska parlamentet, italienska deputeradekammaren och senaten, lettiska parlamentet, litauiska parlamentet, nederländska första kammaren, polska sejmen och senaten, portugisiska parlamentet, rumänska deputeradekammaren och senaten, slovakiska parlamentet, slovenska nationalförsamlingen, Sveriges Riksdag och Förenade kungarikets överhus och underhus,

    –   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från särskilda utskottet för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen (A7-0228/2011), och av följande skäl:

    A  Krisen har medfört stora sociala kostnader. Sysselsättningen har minskat med 1,8 procent i EU, vilket har lett till arbetslöshet för 23 miljoner ekonomiskt aktiva personer (9,6 procent av hela befolkningen), att ungdomsarbetslösheten är 21 procent, att utsikterna för återhämtning av sysselsättningen är ovissa och att 17 procent av EU‑medborgarna riskerar att drabbas av fattigdom[5].

    B.  De folkliga uppror som förekommit längs Medelhavets södra kust och i Mellanöstern kan ses som en följd av bland annat ekonomiska och sociala brister, ojämlikhet och hög arbetslöshet som särskilt påverkar den yngre välutbildade generationen. Dessa uppror är en påminnelse om vilket värde demokrati har och visar att globaliseringen kräver omfattande åtgärder som innefattar erkännande och respekt för de grundläggande rättigheterna och friheterna och korrigering av ojämlikheterna mellan olika länder och mellan olika samhällsklasser de enskilda länderna.

    C. Tre år efter Lehman Brothers kollaps har vissa åtgärder vidtagits för att åtgärda finanskrisen, men det behövs ytterligare insatser för att inrätta en hållbar finanssektor, som kan hantera aggressiv spekulation och finansiera den reala ekonomin, helst genom långfristiga investeringar och skapande av arbetstillfällen. Reformeringen av den ekonomiska styrningen har inte åtgärdat frågan om obalanser på global och europeisk nivå tillräckligt effektivt.

    D. Till 2013 räknar EU-kommissionen med att den ekonomiska tillväxten minskar med i genomsnitt cirka 4,8 procent av BNP per år och, under nästa årtionde, förväntas den att vara mycket lägre än under de senaste 20 åren[6].

    E.  Finanskrisen har utlöst en ekonomisk och social kris som i vissa länder har lett till en politisk kris.

    F.  Krisen visar på en brist på tillit, förtroende och visioner i EU.

    G. Det är ett viktigt mål för Europeiska unionen att ytterligare utveckla den sociala marknadsekonomin och dess värden.

    H. Antalet människor som lever i relativ välfärd ökat, men de ekonomiska och sociala klyftorna har samtidigt ökat.

    I.   Den globala finanskrisen har fått allvarliga effekter på framstegen mot att nå millennieutvecklingsmålen, och särskilt målet om att halvera fattigdomen i världen till 2015.

    J.   Krisen har uppmärksammat behovet att åstadkomma en verklig ekonomisk styrning av unionen som omfattar en systematisk uppsättning av politiska strategier som utformats för att garantera en hållbar utveckling, en stabil sysselsättning med arbetstillfällen av hög kvalitet, budgetdisciplin, korrigering av de alltför stora makroekonomiska obalanserna, den europeiska ekonomins konkurrenskraft och produktivitet, en strängare reglering och tillsyn av finansmarknaderna samt en lämplig mekanism för att råda bot på finanskrisen.

    K. För att garantera en hållbar utveckling inom unionen och nå målen i Europa 2020-strategin är det nödvändigt att 1) omfördela icke utnyttjade betalningsbemyndiganden till gemensamma program inriktade på tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning och 2) öka volymen av EIB:s lån och åstadkomma en obligationsmarknad som är attraktiv för offentliga och privata investerare och genom vilken projekt av gemensamt intresse för hela unionen kan finansieras (obligationer för särskilda projekt).

    L.  I sin ovannämnda resolution av den 20 oktober 2010 betonade parlamentet tydligt att det i nuläget krävs tydliga strategier, långsiktiga politiska val som är allmänt accepterade och finansierade och som ger mervärde till de 27 medlemsstaterna samt val gjorda av politikerna för och tillsammans med medborgarna.

    I.   Statsskulderna i Europa och eurokrisen inbegripet gemensamma emissioner av statspapper och euroobligationer

    1.  Europaparlamentet erinrar om de tre sammanhängande sårbara punkterna och den obalanserade utgiftspolitiken i vissa medlemsstater har förvärrat finanskrisen betydligt har bidragit till en ytterligare ökning av underskotten i de statliga finanserna och därefter spänningar på marknaderna för statspapper i vissa medlemsstater.

    2.  Europaparlamentet betonar att kreditvärderingsinstitutens nedgradering av Greklands, Irlands och Portugals statsskulder har lett till en spillover-effekt i eurozonen och en förändring i portföljer som återspeglar spekulativt och riskobenäget beteende bland investerare och att det lett till att finansiering till hållbar marknadsränta blivit omöjligt att få för Grekland och Irland, vilket lett till finansiellt stöd från EU-IMF-program.

    3.  Europaparlamentet anser att Internationella arbetsorganisationen (ILO) bör få ett särskilt mandat inom EU‑IMF:s program för ekonomiskt stöd.

    4.  Europaparlamentet påminner om att kreditvärderingsinstituten i hög grad bidrog till finanskrisen genom att tilldela strukturerade finansiella instrument felaktiga kreditbetyg, som i genomsnitt fick nedgraderas med tre till fyra steg under krisen. Parlamentet stöder de principer som Financial Stability Board fastställde i oktober 2010 om allmänna riktlinjer för hur man ska minska utnyttjandet av externa kreditbetyg, och uppmanar kommissionen att beakta det offentliga samråd som avslutades i januari 2011.

    5.  Europaparlamentet begär att det görs en öppen granskning av statsskulden så att man ska kunna fastställa dess ursprung och med säkerhet veta vem som är de huvudsakliga innehavarna av skuldpapper samt vilka belopp det handlar om.

    6.  Europaparlamentet konstaterar att medlemsstaternas bilaterala eller multilaterala initiativ utgör ett hot mot ekonomisk integration, finansiell stabilitet och eurons trovärdighet, och välkomnar idén om den europeiska terminen för samordning av budgetpolitiken där syftet är att komma till rätta med stora interna obalanser i EU.

    7.  Europaparlamentet betonar att statsskuldskrisen har framhävt de risker som obalanser inom EU för med sig. Parlamentet understryker behovet av att EU agerar samstämmigt, att man utvecklar en mycket större samordning av skattepolitiken och vid behov en gemensam skattepolitik med en tillräcklig EU-budget som delvis finansieras med egna medel, och att man inför lämpliga bestämmelser om krishantering och ekonomisk och skattemässig konvergens.

    8.  Europaparlamentet betonar behovet av att rationalisera medlemsstaternas utgifter genom EU-budgeten, särskilt på områden där EU har ett större mervärde än de nationella budgetarna.

    9.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas tillväxtmöjligheter bör ses som en mycket viktig aspekt när man för fastställande av den relativa nivån på räntesatserna för statsskulden, särskilt med tanke på stödet från det europeiska finansiella stabiliseringsinstrumentet och från och med 2013 från den europeiska stabilitetsmekanismen.

    10. Europaparlamentet erkänner de kraftigt skuldtyngda medlemsstaternas insatser när det gäller budgetkonsolidering och strukturella reformer.

    11. Europaparlamentet betonar att moderbankerna i medlemsstaterna bär sin del av ansvaret för de ansvarslösa långivningsmetoder som deras dotterbanker i andra EU-länder tillämpade, och som bland annat bidrog till fastighetsbubblan i Spanien, Irland och Lettland, och de budgetsvårigheter som nu drabbar dessa länder. Parlamentet noterar därför att ett ekonomiskt stöd som vid behov ges till dessa skuldsatta länder inte bara skulle komma dessa enskilda länder till godo, utan även de medlemsstater vars moderbanker inte från början tillämpade ansvarsfulla långivningsmetoder vid sina dotterbanker.

    12. Europaparlamentet betonar att alla medlemsstater har en systemisk betydelse. Parlamentet efterlyser ett omfattande och sammanhängande reformpaket som omfattar alla och som tar itu med finanssystemets svagheter. Parlamentet efterlyser inrättande av ett europeiskt finansorgan som stärker EMU:s ekonomiska pelare. Parlamentet efterlyser dessutom att man vidtar åtgärder för att komma till rätta med den nuvarande bristen på konkurrenskraft genom lämpliga strukturella reformer som hanterar målen för EU 2020-strategin och de grundläggande orsakerna bakom statsskuldkrisen när det behövs. Parlamentet påpekar att påpekar att medlemsstaternas offentliga finanser återigen måste bli hållbara och grundas på en sund politik för kvalitativa offentliga utgifter och rättvis och effektiv inkassering av intäkter.

    13. Europaparlamentet begär att kommissionen ska undersöka ett framtida system för euroobligationer för att fastställa villkoren för att ett sådant system ska gynna alla deltagande medlemsstater och hela euroområdet. Parlamentet påpekar att euroobligationer skulle innebära ett konkurrenskraftigt alternativ till den amerikanska obligationsmarknaden i dollar, och att de skulle främja marknadsintegration på den europeiska statspappersmarknaden, lägre lånekostnader, ökad likviditet, budgetdisciplin och efterlevnad av stabilitets- och tillväxtpakten, främja samordnade strukturella reformer, samt göra kapitalmarknaderna mer stabila vilket skulle främja idén om att euron är en global ”trygg hamn”. Parlamentet erinrar om att den gemensamma emissionen av euroobligationer kräver ytterligare ett steg mot en gemensam ekonomisk politik och finanspolitik.

    14. Europaparlamentet betonar därför att när euroobligationer ska emitteras bör emissionen begränsas till en skuldkvot på 60 procent av BNP med solidariskt ansvar och kompletteras med incitament för att minska statsskulden till denna nivå. Parlamentet föreslår att det övergripande syftet med euroobligationer bör vara att minska statsskulden. Parlamentet konstaterar att tillgång till sådana euroobligationer skulle kräva överenskommelse om och genomförande av mätbara skuldminskningsprogram.

    15. Europaparlamentet konstaterar att man har uppnått en politisk överenskommelse om att ändra artikel 125 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) för att omvandla den tillfälliga europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) till en permanent europeisk stabilitetsmekanism (ESM) inom 2013. Parlamentet anser att ESM ska konverteras till en europeisk skuldbyrå på ett senare stadium och att Europaparlamentet ska ges en stark roll i denna fördragsändring.

    16. Europaparlamentet beklagar bristen på socialt ansvar hos dem som arbetar inom finanssektorn eftersom de inte avsäger sig en del av sin bonus under minst ett år och istället skänker de till ett socialt projekt, såsom minskningen av ungdomsarbetslösheten i unionen.

    II. Globala obalanser och global styrning

    17. Europaparlamentet erinrar om att Förenta staterna och Kina är de två länder som i störst utsträckning bidrar till globala obalanser och uppmanar Kina att aktivt delta i det globala systemet för ekonomisk styrning.

    18. Europaparlamentet noterar att över hälften av den globala ekonomiska verksamheten sker utanför EU, Förenta staterna och Japan, och att denna omsvängning är ny och utan motstycke.

    19. Europaparlamentet betonar att för att omfördela den globala efterfrågan krävs det ett asymmetriskt tillvägagångssätt: länder med stora externa överskott (t.ex. Kina) behöver diversifiera sina tillväxtfrämjande faktorer och främja intern efterfrågan, medan länder med stora underskott (t.ex. Förenta staterna) behöver öka sina inhemska besparingar och genomföra strukturella reformer.

    20. Europaparlamentet betonar att finansmarknaderna måste tjäna en hållbar utveckling av den reala ekonomin.

    21. Europaparlamentet stöder G20:s insatser för att reglera marknaderna för råvaruderivat, och uppmanar kommissionen att ta itu med prissvängningarna på jordbruksmarknaderna, fullt ut genomföra samtliga ramåtgärder som beslutats på G20-nivå och bekämpa överdrivna och skadliga spekulationer, främst genom den kommande lagstiftningen om finansmarknader som ska införas i EU, marknadsmissbruksdirektivet[7] och MiFID[8].

    22. Europaparlamentet erinrar om råvarors betydelse för EU, såväl som tryggad livsmedelsförsörjning och stabila livsmedelspriser i världen, särskilt för utvecklingsländer, och det inflationstryck som livsmedelsbrist och prisinstabilitet de leder till i hela världen. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen att minska råvaruberoendet genom att snabbt förbättra effektivitetsnormerna och stärka produktionen och användningen av förnybara material. Parlamentet konstaterar att för att bidra till en tryggad livsmedelsförsörjning och stabila livsmedelspriser så måste man generalisera hållbara produktionsmetoder och återinrätta förvaltningsmekanismer när det gäller tillgången. Parlamentet efterlyser därför ytterligare öppenhet och ömsesidiga åtgärder när det gäller handel. Parlamentet varnar även mot protektionistiska tendenser på råvarumaterialområdet.

    23. Europaparlamentet efterlyser bättre reglering av kreditswappar.

    24. Europaparlamentet noterar att mycket stora belopp i form av privata investeringar tenderar att gå till tillväxtländerna och under 2011 förväntas inflödet vara nära 1 biljon US-dollar[9]. Parlamentet uppmanar IMF att utveckla en ram för att förhindra uppkomsten av spekulationsbubblor genom att övervaka globala kapitalflöden och vidta lämpliga åtgärder för att förebygga skadlig utveckling. Parlamentet erkänner att kapitalkontroller inte ersätter en god ekonomisk politik och endast bör tillämpas som en sista utväg. Parlamentet framhåller behovet av länder vidtar parallella åtgärder för att motverka uppkomsten av sådana bubblor.

    25. Europaparlamentet noterar de potentiella riskerna, när det gäller icke-optimala villkor för långsiktig finansiering av den reala ekonomin, när det gäller den pågående koncentrationen av finansmarknadens aktörer, inbegripet finansinstitut och börser. Parlamentet uppmanar mot denna bakgrund europeiska systemrisknämnden att noggrant övervaka utvecklingen av eventuella systemrisker som en följd av koncentrationen på finansmarknaderna.

    26. Europaparlamentet understryker att även om EU i dag har en balanserad bytesbalans och inte bidrar till globala obalanser, så kommer unionen att påverkas starkt av en otillbörlig korrigering av obalanserna genom en depreciering av US-dollarn. Parlamentet konstaterar att EU noggrant måste samordna sin politik angående obalanser inom handeln och på valutaområdet med Förenta staterna för att undvika en snabb depreciering av dollarn. Parlamentet uppmanar Förenta staterna och de större internationella aktörerna att se till att valutaförvaltning blir en multilateral uppgift som inbegriper alla stora världsvalutor. Parlamentet välkomnar att indikatorer för globala obalanser har meddelats och begär att dessa indikatorer beaktas fullt ut vid utarbetandet av makroekonomiska åtgärder.

    27. Europaparlamentet betonar att för att förbättra sin roll som en global aktör behöver EU ta itu med en rad utmaningar, nämligen: brist på konkurrenskraft och samordning, otillräcklig finansiell stabilitet, svag sysselsättning och tillväxt, interna obalanser som ökar klyftorna på den inre marknaden och inom EMU. Det finns även en bristfällig politisk tyngd på internationell nivå, som bland annat beror på en oenhetlig representation inom internationella organisationer. Detta skulle kunna förbättras genom åtgärder för en enhetlig representation av euron på internationell nivå, enligt vad som sägs i fördraget.

    28. Europaparlamentet påpekar att EU måste ”tala med en röst” och när det är lämpligt fullt ut företräda medlemsstaterna för att globalt främja demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatliga principer, anständiga arbets- och levnadsförhållanden, god förvaltning, hållbar utveckling och fri och rättvis handel, samt klimatmålen i enlighet med dess interna agenda samt bekämpa korruption, skattebedrägerier, skatteflykt och skatteparadis.

    29. Europaparlamentet anser att EU bör försöka nå en balanserad och rättvis global handelsöverenskommelse för att minska klyftorna mellan tillväxtekonomierna och de utvecklade ekonomierna. Parlamentet kräver att handelshinder i tredjeländer ska avskaffas. Parlamentet anser att frånvaron av en global överenskommelse om handeln utgör ett stort handikapp eftersom tillväxtekonomierna blockeras av industriländerna när det gäller jordbruksexport och tillväxtekonomierna blockerar tjänsteexport från industriländerna.

    30. Europarlamentet understryker att man måste öppna upp marknaderna för offentlig upphandling på en transparent och ömsesidig grund.

    31. Europaparlamentet understryker vikten av en anda av ömsedigt ansvar och de gemensamma fördelar som kan uppnås i EU:s förbindelser med sina viktigaste strategiska partner. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU borde fråga sig om det vore klokt att införa instrument för att undersöka de ekonomiska rutinerna i tredjeländerna när det gäller statligt stöd och för att bedöma beteenden vars mål eventuellt kan vara att överföra nyckelteknik till områden utanför det europeiska territoriet.

    32. Europaparlamentet påpekar att IASB (International Accounting Standards Board), som ansvarar för internationella redovisningsbestämmelser, för närvarande endast fastställer en skyldighet att upprätta konsoliderade bokslut på regional nivå. Parlamentet efterlyser beslut om redovisningsbestämmelser som innebär att alla företag och stiftelser är bokföringsskyldiga för varje enskilt land samt att man genom avtal om utbyte av information mellan myndigheter främjar internationellt samarbete i skattefrågor.

    33. Europaparlamentet upprepar kravet på en långtgående reform av den globala ekonomiska och finansiella styrningen för att främja öppenhet och ansvarsskyldighet samt garantera samstämdhet mellan de internationella ekonomiska och finansiella institutionernas politik. Parlamentet anser att Bretton Woods-institutionerna – inbegripet en struktur för global ekonomisk styrning – bör integreras i FN-systemet och inom ramen för detta samarbeta med Världshandelsorganisationen (WTO), ILO och en världsklimatorganisation som bör inrättas.

    34. Europaparlamentet uppmanar G20‑länderna att snarast anta en global och samordnad politisk åtgärd för att bidra till en stark, stabil och balanserad global hållbar tillväxt. Parlamentet uppmanar dessa länders respektive parlament ska medverka för att öka legitimiteten och ansvarsskyldigheten. Parlamentet efterlyser dessutom en reform av och mer ekonomiska resurser till IMF för att öka dess öppenhet och ansvar och göra organisationen mer demokratisk samtidigt som man stärker dess roll i den ekonomiska och finansiella övervakningen av dess medlemmar i syfte att inrätta ett trovärdigt skyddsnät för att bekämpa globala obalanser.

    35. Europaparlamentet betonar att EU bör ha en enda representant i IMF-styrelsen på medellång sikt.

    36. Europaparlamentet efterlyser att följande nya system för ekonomiskt stöd införs:

    –  Ett reformerat IMF skulle som en sista utväg kunna fungera som en global långivare och kunna motverka enskilda länders behov av att bygga upp valutareserver om dess förmåga att tillhandahålla kortfristig likviditet och starkare ekonomiska skyddsnät förstärks.

    –  Millennieutvecklingsmålen – den aktuella krisen har framhävt behovet av att skapa incitament för finansmarknaderna att främja långfristiga investeringar och hållbar utveckling. De multilaterala och bilaterala utvecklingsbankernas finansiella roll bör uppdateras och uppgraderas till följd av utvecklingsländernas ökade behov av finansiering. Intäkterna från skatten på finansiella transaktioner kan delvis användas för finansiering av uppnående av millennieutvecklingsmålen och för att uppfylla de internationella åtagandena i samband med klimatförändringarna. Vikten av annan finansiering för utvecklingsinstrumenten kontinuerligt undersökas, särskilt skuldsanering, skuldavskrivning för de fattigaste länderna samt underlättande av penningöverföringar från utvandrare. Åtagandena för det förutsebara offentliga utvecklingsbiståndet bör upprepas och andra innovativa finansieringskällor för att minska finansieringsbristen till följd av de krympande ekonomierna i utvecklingsländerna bör undersökas. Medlemsstaterna bör bekräfta sitt åtagande att anslå 0,7 procent av sin BNI till utvecklingsbistånd för att uppnå millennieutvecklingsmålen.

    –  EU måste fastställa politiska prioriteringar och finansiella medel för ett förstärkt Europa-Medelhavssamarbete till följd av omvandlingarna och utvecklingen i partnerländerna i södra Medelhavet. Parlamentet anser att det är nödvändigt att de europeiska projektobligationerna utvidgas till Europa-Medelhavsprojekt, till exempel när det gäller utbildning, hållbara transporter och energi och att man därmed skapar mervärde för båda sidorna av Medelhavet.

    III. Argument för ett nytt monetärt system

    37. Europaparlamentet påminner om att inget land eller block av länder skulle tjäna på ett ”valutakrig” som skulle motverka EU-medborgarnas insatser för att minska statsskulden och genomföra strukturella reformer. Parlamentet konstaterar att euron har förhindrat en valutakris av det slag som historiskt ofta förknippas med finanskriser. Parlamentet erinrar om att det multilaterala handelssystemets (WTO) regler inte omfattar kapitalflöden och inte matchas av ett multilateralt monetärt system.

    38. Europaparlamentet påminner om G20‑målet från Korea att bygga ett stabilare och mer elastiskt internationellt monetärt system (IMS), och erkänner den globala oron över IMS funktion och kräver att ett stort steg framåt tas omgående. Parlamentet begär därför IMS ska reformeras på ett sådant sätt att man säkerställer ett systematiskt och långtgående makroekonomiskt samarbete med hållbar och balanserad global tillväxt.

    39. Europaparlamentet betonar att IMS bland annat bör ta itu med

    –  valutakurser: det första steget är att bedriva en politik som gör det möjligt att gradvis och tillräckligt justera valutakurserna i förhållande till föränderliga makroekonomiska grund faktorer,

    –  reservvaluta: det krävs reformer av det internationella systemet för reservvaluta för att undvika en situation där reserver orsakar globala obalanser, det nuvarande dollarbaserade internationella reservsystemet skulle gradvis kunna ersättas av ett multilateralt system som fokuserar på särskilda dragningsrätter (SDR) som representerar en bred korg med valutor från hela världen, t.ex. den kinesiska renminbin och den brasilianska realen,

    –  kapitalflöden: ett multilateralt regelsystem behöver antas för att främja långsiktiga kapitalrörelser, underlätta icke‑spekulativa kapitalutflöden, undvika störningseffekter på fragmenterade värdepappersmarknader samt garantera att marknaderna för statsobligationer är öppna och välfungerande, samtidigt som man undviker att de missbrukas som verktyg för att främja merkantilism eller utsugning.

    40. Europaparlamentet efterlyser dessutom att hänsyn tas – på lång sikt – till möjligheten att inrätta en global reservvaluta som inledningsvis grundas på en utveckling och omvandling av Internationella valutafondens särskilda dragningsrätter.

    IV. Att öka EU:s konkurrenskraft och hållbarhet, och genomföra Europa 2020‑strategin genom att främja innovation samt långsiktiga investeringar för arbetstillfällen och tillväxt

         Konkurrenskraft, konvergens och Europa 2020-strategin

    41. Europaparlamentet efterlyser att man konsekvent tar fullständig hänsyn till målen för Europa 2020-strategin och behovet av att få bukt med alla interna obalanser inom EU när man fastställer innehållet i den europeiska terminen.

    42. Europaparlamentet betonar vikten av ömsesidigt understödda EU-åtgärder när det gäller att genomföra Europa 2020‑strategin för smart, hållbar tillväxt och sysselsättning för alla, vilka backas upp av diverse verktyg, bland annat framtidsinriktade miljö-, klimat- och energistrategier, resurseffektivitet, en förnyad jordbrukspolitik, sammanhållningspolitik, strategier för innovation och forskning och utveckling, en förnyad EU-budget och mer anpassade nationella budgetar till stöd för dessa gemensamma mål.

    43. Europaparlamentet betonar att hållbarhetsdelen av Europa 2020-strategin måste ingå i alla relevanta politikområden för att EU ska kunna återta ledarskapet i världen. Parlamentet understryker att det är absolut nödvändigt för Europa att ta ledningen i den gröna omvandlingen till ett resurseffektivt hållbart samhälle om Europa vill fortsätta att vara konkurrenskraftigt i den globala ekonomin. Parlamentet betonar att storskaliga investeringar i grön infrastruktur och förnybar energi och energieffektivitet är ett utmärkt sätt att stimulera återhämtningen och främjandet av långsiktig tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

    44. Europaparlamentet påminner om att den inre marknadens fulla potential fortfarande inte förverkligats och att det behövs förnyad politisk beslutsamhet och resoluta åtgärder för att dess fulla potential ska frigöras för hållbar tillväxt och sysselsättning för alla i samhället. Parlamentet betonar behovet av att ytterligare utveckla den europeiska tjänstesektorn och förbättra handeln med tjänster.

    45. Europaparlamentet betonar att Europa 2020-strategins framgång är beroende av EU:s åtagande i sin helhet, och att medlemsstaterna, de nationella parlamenten, de lokala och regionala myndigheterna och arbetsmarknadens parter tar sitt ansvar. Parlamentet påminner om vikten av en fungerande social dialog inom ramen för Europa 2020-strategin samt främjande av en verklig europeisk social dialog om makroekonomisk politik och makroekonomiska åtgärder. Parlamentet konstaterar att dessa åtgärder bör genomföras för att uppnå ett brett samförstånd om vilken väg man ska följa.

    46. Europaparlamentet noterar de allt större befogenheterna och det allt större ansvaret för regionala och lokala myndigheter. Parlamentet påminner om att två tredjedelar av de offentliga investeringarna i Europa förblir på subnationell nivå. Parlamentet konstaterar att valet av nivå för den offentliga investeringens genomförande och verkställande i mycket hög grad påverkar dess effektivitet. Parlamentet betonar därför vikten av att man ser till att den offentliga investeringen genomförs på den mest effektiva förvaltningsnivån.

    47. Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de nationella parlamenten och regeringarna i medlemsstaterna att i sina nationella beslut agera på ett gemenskapsansvarigt sätt gentemot EU och att inbegripa EU-dimensionen i sina nationella diskussioner.

    48. Europaparlamentet understryker att finanspolitisk konsolidering måste åtföljas av mål på medellång och lång sikt såsom de mål som fastställs i Europa 2020‑strategin, framför allt när det gäller skapande av arbetstillfällen, social integration, investeringar i infrastruktur, resurseffektivitet, miljöanpassning av ekonomin och en kunskapsbaserad ekonomi, för att öka konkurrenskraften och den sociala och territoriella sammanhållningen. Parlamentet konstaterar att de olika politikområdena på nationell nivå och på EU-nivå bör ge sammanhängande stöd till strategin och att budgetdisciplin kan, om den införs utan en väldefinierad strategi, underminera tillväxtmöjligheterna, minska konkurrenskraften och allvarligt skada ekonomin i det långa loppet. Parlamentet påminner om att eftersom den öppna metoden för samordning misslyckats, bör Europa 2020-strategin innehålla bindande mål som kommissionen ställer upp för medlemsstaterna med maximi- och minimivärden som ska tillämpas på vissa makroekonomiska aspekter av deras ekonomier.

    49. Europaparlamentet begär att kommissionen i nära samarbete med Eurostat tar initiativet till en strikt finansiell granskning av alla medlemsstater i syfte att fastställa deras aktuella finansiella ställning så att faktabaserade beslut kan fattas när det gäller Europa 2020-projekt, regionala projekt och sammanhållningsprojekt. Parlamentet begär en granskning av alla finansieringsprogram i Europeiska unionen liksom av nationella och regionala bidrag. Parlamentet rekommenderar en intensifiering av de projekt och program vars framgång är av avgörande betydelse och ett avskaffande av ineffektiva bidrag och ekonomiska utvecklingsprogram.

    50. Europaparlamentet påpekar att särskilt kvinnor löper större risk för att hamna i fattigdom. Dessutom har barnfattigdomen ökat i ett antal medlemsstater under krisen. Detta är oacceptabelt och denna negativa trend måste brytas. Parlamentet begär därför i synnerhet att de befintliga frivilligorganisationerna ska utvecklas till ett solitt nätverk för att utrota barnfattigdom genom barninriktade metoder, barnspecifika mål och kraftig fokusering på barns rättigheter.

    51. Europaparlamentet noterar att solida system för social trygghet är viktiga ekonomiska stabilisatorer i svåra tider. Parlamentet betonar därför att samtidigt som det finns ett behov av att konsolidera de offentliga finanserna, finns det också starka skäl att säkra den offentliga sektorns tjänster och bibehålla befintliga nivåer på det sociala skyddet. Parlamentet kräver därför beslut om åtgärder som minskar inkomstklyftorna, i synnerhet genom att ta itu med ungdomsarbetslösheten.

    52. Europaparlamentet understryker att den ekonomiska nedgången inte får fördröja politiska åtgärder vars syfte är att göra det lättare att kombinera arbete och familj, särskilt inte de åtgärder som underlättar kvinnors tillträde till arbetsmarknaden.

    53. Europaparlamentet noterar de utmaningar som har uppstått till följd av krisen, med en stor nedgång i den ekonomiska verksamheten, minskad tillväxt på grund av en kraftig ökning av den strukturella och långsiktiga arbetslösheten och en minskning av de offentliga och privata investeringarna samt ökad konkurrens från tillväxtländerna.

    54. Europaparlamentet medger att det för att komma till rätta med de nuvarande obalanserna inom EU inte räcker med en universallösning och för att vara effektiv måste den ekonomiska politiska samordningen ta vederbörlig hänsyn till utgångspunkterna i EU-ländernas olika nationella ekonomier och deras särdrag. Parlamentet framhåller behovet av ekonomisk samordning och framsteg i arbetet med att återsälla sunda finanser.

    55. Europaparlamentet påpekar att de nationella budgetarna och EU:s budget måste stämma bättre överens och komplettera varandra på ett bättre sätt, och anser att i nästa fleråriga budgetram måste man betona de prioriterade områdena inom Europa 2020-strategin och bör garantera en adekvat finansiering av flaggskeppsinitiativen inom de områden där EU har delad behörighet med medlemsstaterna, vilket kan ge ett starkt europeiskt mervärde.

    56. Europaparlamentet betonar att både jordbruks- och sammanhållningspolitiken måste spela en huvudroll till stöd för Europa 2020-strategin, Parlamentet är övertygat om att en reformering av den gemensamma jordbrukspolitiken måste genomföras inom ramen för hanteringen av de globala utmaningarna. En framgångsrik Europa 2020-strategi förutsätter att man garanterar samstämmigheten i EU-politiken, bland annat aspekter som anpassning av de nationella budgetarna och EU-budgetarna, däribland den gemensamma jordbrukspolitiken och Sammanhållningsfonden, t.ex. genom att man garanterar en rättvis fördelning av resurser mellan medlemsstater och regioner utifrån tydliga mål som utformas för att främja konvergens och konkurrenskraft, samtidigt som man lägger tyngdpunkten på de medlemsstater och regioner som har störst behov och politikområden som utbildning, innovation och forskning och utveckling.

    57. Europaparlamentet erinrar dessutom om att Europa 2020‑strategin endast kommer att vara trovärdig om den kompletteras med adekvata ekonomiska resurser och stöder därför följande:

    –  Antagande av samstämmiga slutsatser inom ramen för nästa fleråriga budgetram och en EU‑budget med inriktning på åtgärder som bidrar till uppnåendet av målen i Europa 2020‑strategin.

    –  Tilldelning av EU-anslag mot bakgrund av deras ekonomiska, sociala och miljömässiga betydelse och effektivitet. Medel som inte används av medlemsstaterna bör omfördelas till hållbara offentliga investeringar på EU-nivå i gemensamma projekt eller program som syftar till att främja tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning, samt investeringar i infrastruktur, utbildning och fortbildning, innovation, forskning och utveckling.

    –  Tillhandahållande av tekniskt bistånd som syftar till att förbättra utnyttjandet av medlen och främja ett effektivt genomförande av investeringsprojekt.

    –  En mer framträdande roll för Europeiska investeringsbanken när det gäller att förstärka strukturfondernas katalytiska roll och hävstångsfunktion.

    –  Vidareutveckling av innovativa finansieringsinstrument, tillsammans med EIB och Europeiska investeringsfonden liksom Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (t.ex. kombinerad finansiering med bidrag och lån, riskkapitalinstrument, nya former för riskdelning och garantier).

    –  Styra privata besparingar mot långsiktiga investeringar genom lämpliga incitament och mekanismer.

    –  Utveckling av innovativ finansiering som inbegriper både offentliga och privata medel, exempelvis Margueritefonden 2020 som redan utvecklats av flera institut och EIB.

    –  Införandet av projektobligationer i syfte att utnyttja privatkapital för att tillmötesgå behoven i samband med Europas infrastrukturutmaningar.

    –  Åtgärder för att garantera tillgång till avsevärt mycket större riskkapital kopplat till långsiktiga investeringar.

    –  Åtgärder för att underlätta tillgången till finansiering och mindre byråkrati, särskilt för de små och medelstora företagen, samtidigt som strikta standarder för transparens upprätthålls.

    Energi- och transportpolitik och den inre marknaden

    58. Europaparlamentet anser att inrättandet av en europeisk energigemenskap är ett mycket viktigt politiskt projekt för att förverkliga Europa 2020-målen om en fortsatt övergång till förnybara energislag samtidigt som energieffektiviteten maximeras, Europas energioberoende ökas och en verklig inre energimarknad inrättas. Parlamentet betonar ytterligare betydelsen av den utrikespolitiska dimensionen av dess energipolitik.

    59. Europaparlamentet anser att förhållandet mellan olje- och naturgasproducerande länder och konsumentländer, främst länderna i Europa, bör stärkas, även med beaktande av den senaste politiska utvecklingen i Medelhavsområdet. Parlamentet anser att det föreligger ett akut behov av en gemensam politik för hållbar energi och anskaffning av råvaror så att man kan undvika negativa effekter som skulle kunna fördröja återhämtningen och den framtida utvecklingen av den europeiska ekonomin.

    60. Europaparlamentet betonar den nyckelroll som en integrering av principerna för resurseffektivitet i alla EU:s politikområden spelar för att säkra EU:s konkurrenskraft, inklusive utveckling av nya innovativa produkter och tjänster, nya sätt att minska tillförseln, minimering av avfallet, förbättrad förvaltning av resurslagren, förändrade konsumtionsmönster och förbättrad logistik. Det gäller att se till att produktionsprocesserna, förvaltningen och affärsmetoderna optimeras för att säkra att livscykelmetoden för att utforma produkter och tjänster på ett ”vaggan till graven-sätt” tillämpas.

    61. Europaparlamentet erinrar om att tillgång till energi och råvaror samt den effektiva användningen av dem är livsviktig för att garantera EU:s övergripande konkurrenskraft. Parlamentet betonar att EU, för att förbli konkurrenskraftigt i det långa loppet, måste vara världsledande i främjande av energibesparingar och energieffektivitet, i forskning och investeringar i ny grön teknik, i diversifiering och rationalisering av energiförsörjningen liksom i utveckling och ökad användning av förnybara energikällor. Parlamentet erinrar om att ett minskat beroende av import av energi och råvaror bidrar till att garantera EU:s konkurrenskraft, samtidigt som detta också bidrar till att EU:s inflationsmål kan uppnås.

    62. Europaparlamentet hävdar att särskild uppmärksamhet bör fästas vid en hållbar transportpolitik och särskilt vid en utvidgning av de transeuropeiska transportnäten och konstaterar samtidigt att en förbättrad tillgång till dessa för mindre utvecklade regioner genom medel ur strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, på ett ansenligt sätt skulle bidra till att stärka den inre marknaden. Parlamentet understryker vikten av att man förfogar över ett effektivt och sammankopplat transportsystem som underlättar den fria rörligheten för personer, varor och tjänster och som främjar tillväxten. Parlamentet understryker de transeuropeiska transportnätens betydelse för att tillhandahålla ett stort europeiskt mervärde genom att undanröja trafikstockningar, fysiska hinder som skillnader i olika spårvidd och säkerställa infrastruktur över gränserna.

    63. Europaparlamentet anser att inremarknadsakten är ett viktigt politiskt initiativ som lägger grunden för Europa 2020-målen och flaggskeppsinitiativen i syfte att utnyttja tillväxtpotentialen på den inre marknaden och fullborda den gemensamma marknaden i Monti‑betänkandets anda. Parlamentet betonar att krisen tydligt har illustrerat vikten av att stärka EU:s industriella bas och innovationspotential genom att underlätta marknadstillträde och rörlighet samt bekämpa social och territoriell fragmentering i hela EU.

    Rörlighet och migration

    64. Europaparlamentet betonar att både de stora upproren i våra grannregioner och den demografiska utvecklingen inom EU kräver en gemensam migrationspolitik, och betonar att ökad rörlighet för arbetskraften måste uppmuntras genom att man garanterar alla arbetstagare lika anställningsvillkor och sociala villkor och rättigheter samt möjlighet att överföra socialförsäkrings- och pensionsförmåner för att stärka EU:s inre marknad.

    65. Europaparlamentet anser att Schengenavtalet är en mycket viktig landvinning för EU:s medborgare och att man måste slå vakt om det. Parlamentet kräver att samarbetet i detta hänseende stärks ytterligare. Parlamentet uttrycker stor oro över eventuella ändringar av Schengenbestämmelserna. Parlamentet framhåller behovet av att det är delaktigt i lagstiftningsförfarandet och betonar vikten av att medlemsstaterna hindras från att ta ensidiga beslut på detta område. Parlamentet betonar att antagandet av Schengenavtalet utgjorde ett steg mot en större EU-integration och att man måste slå vakt om principen om fri rörlighet för personer.

    66. Europaparlamentet efterfrågar en gemensam invandringspolitik för EU och välkomnar kommissionens förslag att tillåta mer legala vägar att komma till EU för att arbeta. Parlamentet betonar att det behövs en reformering av det nuvarande blåkortssystemet (för att låta det täcka ett mycket större antal jobb och yrken). Parlamentet konstaterar att arbetsgivare i EU i allt högre grad är beroende av människor från länder utanför EU som kommer till EU när det gäller arbete inom sektorer som jordbruk, trädgårdsodling, turism, äldrevård och barnomsorg, eftersom allt färre EU‑medborgare är tillgängliga för arbete i dessa sektorer. Parlamentet menar att kommissionens förslag om säsongsarbetare måste syfta till att ge dessa arbetare, som ofta är sårbara och utsatta, med bättre villkor och en säker rättslig ställning för att skydda dem från exploatering.

    Små och medelstora företag, innovation samt forskning och utveckling

    67. Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen bör underlätta för och uppmuntra små och medelstora företag att investera eget kapital, antingen i form av riskkapital eller genom aktienotering, mer stöd från strukturfonderna, och att sätta mindre lit till skuldsättning, framför allt när det gäller högteknologiska nystartade företag, som är i stort behov av kapital till forskning och utveckling. Parlamentet betonar behovet av att stärka garantiinstrumentet inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och att förenkla tillgången till finansiering för små och medelstora företag. Parlamentet påpekar att det är särskilt nödvändigt att främja och stödja kvinnliga företagare.

    68. Europaparlamentet noterar den sociala ekonomins (tredje sektorns) roll i Europa och dess betydelse för att främja nya innovationer. Parlamentet betonar behovet av strategisk politik för miljövänliga och resurseffektiva offentliga upphandlingar i Europa för att stödja en rättvis och konkurrenskraftig innovationssektor.

    69. Europaparlamentet anser att EIB och EIF bör ges en ledande roll på europeisk nivå för att frigöra medel till små och medelstora företag genom att använda mer enhetliga och tydligare förfaranden i samarbete med medlemsstaternas finansinstitutioner och samtidigt undvika att inrätta system som är parallella till redan befintliga strukturer på nationell nivå, så att små och medelstora företag enkelt kan hitta sin sedvanliga inkörsport. Parlamentet rekommenderar att EIB/EIF bör fungera som ett filter genom att koncentrera sig på rätt prioriteringar inom Europa 2020-strategin för att stärka ekonomin, sysselsättningen, en hållbar miljö och resurseffektivitet, och fungera som en mentor för utvalda grupper av små och medelstora företag, genom att delta i diskussioner med banker och deras riskhanteringsgrupper för att hjälpa små och medelstora företag att få långfristiga lån. Parlamentet begär att EIB:s möjligheter att tillhandahålla finansiering utnyttjas fullt ut.

    70. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda sin process för att genomföra bestämmelserna i småföretagsakten (Small Business Act 2008) och den översyn av akten som kommissionen offentliggjorde den 23 februari 2011, för att minska administrativa kostnader, underlätta små och medelstora företags tillgång till finansiering och stödja deras internationalisering.

    71. Europaparlamentet betonar att nästa generation av EU:s finansieringsprogram systematiskt måste stödja innovativa och jobbskapande små och medelstora företag, både inom den inre marknaden och globalt. Parlamentet understryker att man måste underlätta möjligheterna att snabbt grund företag genom att utnyttja ny teknik, förbättra finansieringen, minska den administrativa bördan och främja företagens internationalisering. Parlamentet anser att det skulle vara mycket önskvärt att man uppmärksammade den nyckelroll som spelas av systemet med kooperativa banker och regionala banker, vilka tryggar en optimering av strategin att bistå sektorn för små och medelstora företag.

    Beskattning

    72. Europaparlamentet betonar att både EMU och den inre marknaden kräver ökad samordning av nationell skattepolitik, och betonar att beskattningens kvalitet bör förbättras för att ge rätt incitament till sysselsättning, innovation och långsiktiga investeringar. Kommissionen uppmanas att i samband med den europeiska terminen analysera återhämtningsförmågan i medlemsstaternas skattesystem så att medlemsstaternas skattereformer kan stå emot ekonomiska svängningar och inte nödvändigtvis vilar på skattegrunder som är starkt cykliska eller som man vet riskerar att skapa bubblor.

    73. Europaparlamentet stöder kommissionen i dess insatser för att bekämpa skadlig skattekonkurrens, skatteflykt eller skattebedrägerier och skatteparadis både i EU och på internationell nivå, förbättra skatteuppbördssystemen och införa en gemensam konsoliderad bolagsskatt med indikativa skatteskalor och ett särskilt och förenklat skattesystem för små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar momsstrategin som kommissionen kommer att lägga fram för att inrätta ett system som är skyddat mot bedrägerier.

    74. Europaparlamentet noterar att bekämpning av skattefusk och skatteflykt och förbättrad skatteuppbörd, även i förhållande till tredjeland, måste vara en grundläggande aspekt av medlemsstaternas nuvarande insatser syftande till budgetkonsolidering.

    75. Europaparlamentet anser att en sådan åtgärd är avgörande i den nuvarande situationen där medlemsstaterna behöver konsolidera sina budgetar, och konstaterar att skattekonkurrens endast är acceptabel om den inte äventyrar medlemsstaternas förmåga att samla in de intäkter som de har rätt till. Parlamentet påminner om att lösningar bör utformas för att minimera skadlig skattekonkurrens.

    76. Europaparlamentet anser att man vid tilldelningen av EU-medlen bör ta hänsyn till medlemsstaternas skattestrategi och huruvida de är beredda att samarbeta för att bekämpa skatteflykt och främja en mer nära skattesamordning.

    77. Europaparlamentet konstaterar att det inte finns någon gemensam definition av begreppet skatteparadis. Parlamentet önskar åtminstone en enhetlig EU‑definition i väntan på en definition på internationell nivå.

    Sysselsättning

    78. Europaparlamentet betonar att nya arbetstillfällen och bättre arbetstillfällen är en förutsättning för att uppnå en rättvis, grön och smart tillväxtstrategi, och efterlyser därför

    –  åtgärder för nya jobb skapas inom sektorer som grundas på innovation, forskning och utveckling, t.ex. energi- och miljösektorn på ett sätt som främjar en jämställd balans,

    –  åtgärder för att förbättra effektiviteten i det EU-stöd för direkt skapande av arbetstillfällen som finns att tillgå för medlemsstaterna inom Europeiska socialfonden,

    –  åtgärder för att underlätta för kvinnor på arbetsmarknaden (särskilt genom en konstant ökning av möjligheterna att få barnomsorg till rimligt pris), äldre arbetstagares (utan att deras pensionsrättigheter och sociala rättigheter påverkas) och invandrares deltagande på arbetsmarknaden och minska arbetslösheten bland unga,

    –  åtgärder för att höja kvaliteten på utbildning och yrkesutbildning och livslångt lärande och företagande effektivt främjas i syfte att förstärka arbetstagarnas möjligheter att få anställning och utveckla ett konkurrenskraftigt mänskligt kapital,

    –  åtgärder för att skapa möjlighet till sysselsättning och inrättar program för social integration för de mest utsatta grupperna såsom romer och personer med funktionshinder,

    –  åtgärder för att skapa hållbara jobb av hög kvalitet som ger anständiga inkomster i jordbruks- och landsbygdsområden, och

    –  åtgärder mot odeklarerat arbete.

    79. Europaparlamentet påpekar att den största delen av arbetslösheten i de medlemsstater där åtstramande skatteåtgärder nu vidtas orsakas av en övergripande nedgång i ekonomin, med en oroande ökning av långtidsarbetslösheten. Man måste snabbt vidta åtgärder mot långtidsarbetslösheten eftersom den allvarligt kan skada den långsiktiga tillväxten i de berörda länderna och därigenom minska hela unionens framtida konkurrenskraft.

    80. Europaparlamentet noterar att arbetsmarknaden inom EU som ett resultat av den pågående krisen på lång sikt kan förbli uppsplittrad, med å ena sidan en koncentration av högkvalificerade arbetstillfällen i medlemsstater med budgetbalans, å andra sidan höga arbetslöshetssiffror och brist på kompetent arbetskraft i de medlemsstater som drabbats hårdast av krisen och som också är de mest skuldsatta.

    81. Europaparlamentet anser att det fortfarande finns ett behov av att ta itu med frågan om företagsstyrning när det gäller incitament för företagsledningen att genomföra långfristiga investeringar och inrätta arbetstillfällen, och föreslår att en årlig rapport med en bedömning av företagens sociala ansvar och miljöansvar för alla börsnoterade företag med över 250 anställda och en omsättning på över 50 miljoner euro upprättas.

    Utbildningsstrategi

    82. Europaparlamentet betonar vikten av utbildning för barn och ungdomar, yrkesutbildning, universitetsutbildning och vuxenutbildning för innovation och tillväxt och understryker vikten av lämpligt genomförande av flexicurity. Parlamentet understryker att utbildningssystemen måste anpassas för att bättre utrusta människor med de kunskaper och färdigheter som behövs för att garantera ökad sysselsättning, produktivitet, tillväxt och konkurrenskraft.

    83. Europaparlamentet föreslår att man inrättar ett praktikprogram för EU i analogi med Erasmusprogrammet, under full medverkan av den privata sektorn. Parlamentet anser att detta program bör omfatta grupper av universitet, universitet för tillämpad vetenskap, institutioner för yrkesutbildning, industrin, finansmarknader och små, medelstora och stora företag, och att det bör ge allmänheten, däribland utsatta grupper, tillträde till utbildning, framför allt i överförbar kompetens i den kunskapsbaserade ekonomin för att främja livslångt lärande.

    84. Europaparlamentet stöder införandet av åtgärder för att höja kvaliteten på högre utbildning i Europa, bland annat genom ytterligare undanröjning av hinder för studenternas rörlighet, förbättrade kopplingar mellan universitet och företag och främjande av en ökad entreprenörsanda i samhället. Parlamentet föreslår att man inför ett europeiskt stipendium för innovation som bidrar till att främja kunskaper och färdigheter som kommer till användning i innovativa sektorer samtidigt som man möjliggör ett inrättande av nätverk och samarbete på EU-nivå. Parlamentet menar att ett sådant stipendium skulle riktas till ungdomar i yrkesutbildningsprogram som inrättats och särskilt genomförts i var och en av medlemsstaterna.

    85. Europaparlamentet betonar behovet av att på europeisk och nationell nivå skapa förutsättningar för den privata och offentliga sektorn att öka investeringarna i forskning och utveckling. Parlamentet noterar att universiteten finansieras främst genom den nationella budgeten, vilken redan är under konsolideringspress. Medlemsstaterna uppmanas därför att se till att deras finansieringssystem för universiteten är utformade så att de stärker Europas kapacitet till teknisk utveckling, innovation och skapande av arbetstillfällen.

    86. För att medlemsstaterna ska uppmuntras att göra större investeringar på utbildningsområdet anser Europaparlamentet att särskild hänsyn bör tas till offentliga satsningar på utbildning och forskning när medlemsstaterna medellångsiktiga budgetmål bedöms.

    87. Europaparlamentet stöder europeiska universitetssammanslutningens (EUA) krav på en höjning av de offentliga investeringarna i högre utbildning till 3 procent av BNP, och anser att detta mål kräver en kvalitativ utvärdering av anslagen vid bedömningen av stabilitets‑ och tillväxtpakten.

    88. Europaparlamentet vill att man ska förbättra utbildningen för arbeten som inte kräver universitetsstudier genom utveckling av ett system med lärlingsplatser.

    V.  Nytänkande inom EU: Mer än europeisk ekonomisk styrning

    89. Europaparlamentet betonar att EU befinner sig vid ett vägskäl: antingen bestämmer medlemsstaterna sig för att ansluta sig till insatserna för att fördjupa integrationen eller annars kan stagnation på beslutsnivå och divergens på ekonomisk nivå leda till att EU glider isär.

    90. Europaparlamentet varnar för riskerna med att återgå till en fragmenterad union som är sårbar för protektionism och populism.

    91. Europaparlamentet efterlyser en mer långtgående demokratisk politisk union där EU‑institutionerna ges en större roll både i utformningen och i genomförandet av den gemensamma politiken. Parlamentet betonar vikten av att stärka den demokratiska legitimiteten för och kontrollen över unionen.

    92. Europaparlamentet betonar vikten av att man respekterar principerna för det europeiska projektet: jämlikhet mellan medlemsstaterna, solidaritet, sammanhållning och samarbete. Dessa principer måste följas genom att man rättar till interna obalanser på ett effektivt sätt och genom att man närmar sig en verklig konvergens med hjälp av samordning mellan de medlemsstater som tillhör euroområdet och dem som inte gör det.

    93. Europaparlamentet understryker att kommissionen behöver stärkas och göras mer ansvarig inför parlamentet. Europaparlamentet bör spela en central roll som medborgarnas viktigaste röst, särskilt när det gäller att tillhandahålla ett forum för offentliga gränsöverskridande debatter, med hänsyn till spridningseffekterna av nationella beslut på områden som ekonomiska och sociala styrelseformer.

    94. Europaparlamentet betonar att ekonomisk styrning, med konvergerande ekonomisk politik och finans- och socialpolitik måste organiseras med hjälp av gemenskapsmetoden, under ledning av EU‑institutionerna och med fullt deltagande av de nationella parlamenten.

    95. Europaparlamentet anser att den nya lagstiftningen om europeiska systemrisknämnden (ESRB) och de tre europeiska tillsynsmyndigheterna är ett första steg i rätt riktning, men anser att det krävs ytterligare framsteg, särskilt för att garantera direkt övervakning på EU-nivå av systemiska institutioner som lånefinansierade enheter, och tillämpning av ett gemensamt regelverk. Parlamentet betonar behovet av att ge de nya myndigheterna personalresurser och ekonomiska resurser i proportion till deras växande ansvar.

    96. Europaparlamentet anser att det, förutom övervakning för att garantera finansiell stabilitet, också finns ett behov av övervakning och preventiva mekanismer för att avvärja potentiella bubblor, liksom av optimal kapitalfördelning, mot bakgrund av de makroekonomiska utmaningarna och målen, och även ett behov av investeringar i den reala ekonomin. Parlamentet anser dessutom att skattepolitiken bör användas som ett verktyg i detta syfte.

    97. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ytterligare förslag om reglering av strukturer på finansmarknaden vilkas storlek, systematiska integration, komplexitet eller nära kopplingar till varandra kan hota den finansiella stabiliteten och regleringsorganens förmåga att stå emot deras krav, införa åtgärder som gör det möjligt för tillsynsorganen, att överblicka deras verksamhet, särskilt det parallella banksystemet och dess hävstångsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka regleringsalternativ, till exempel att sätta ett tak för strukturernas storlek eller göra det mindre attraktivt med stora strukturer, och affärsmodeller.

    98. Europaparlamentet betonar att för att lösa statsskuldskrisen och öka EU:s konkurrenskraft, konvergens och solidaritet krävs det att befogenheter och anslag överförs till EU.

    99. Europaparlamentet drar slutsatsen att alla relevanta utgifter i EU:s budget måste rationaliseras effektivt, med det dubbla syftet att stärka konkurrenskraften för de mindre konkurrenskraftiga regionerna och för EU som helhet, samtidigt som en rättvis social balans bevaras eller återerövras, för att den demokratiska politiska unionen och den ekonomiska integrationen ska kunna fördjupas så att de matchar den monetära unionen. Parlamentet anser därför att EU:s allmänna budget behöver utökas till en nivå på mellan 5 och 10 procent av EU:s BNP, för att maximera unionens ekonomiska styrka i medborgarnas intresse. Parlamentet anser att vid sidan av ökningen av EU:s budgetar på grundval av egna resurser – för att finansiera politik och åtgärder inom utrikes- och säkerhetspolitiken, energi- och transportsektorn, utvecklingssamarbete och forskning och utveckling – bör de nationella budgetarna minskas för att garantera medborgarna skatteneutralitet.

    100. Europaparlamentet betonar behovet av att skapa en bättre balans mellan ekonomisk och social politik, bland annat genom en förstärkning och institutionalisering av den makroekonomiska sociala dialogen.

    101. Europaparlamentet erinrar om att EU hämtar sin legitimitet ur de demokratiska värden som unionen står för, de mål som unionen eftersträvar och de befogenheter, instrument och institutioner som unionen förfogar över. Europaparlamentet anser att en fördjupning av den europeiska ekonomiska integrationen är nödvändig för att garantera stabilitet i euroområdet och i hela EU och kommer att kräva vidare utveckling när det gäller euroområdets externa representation, omröstning med kvalificerad majoritet om bolagsskatt och bekämpning av skatteflykt, gemensamma emissioner av statspapper och euroobligationer, EU:s lånemöjligheter, en bättre balans mellan ekonomisk och social politik, egna resurser till EU-budgeten och de nationella parlamentens och Europaparlamentets funktioner.

    102. Europaparlamentet anser att politiska beslut om ekonomisk styrning inte bör äventyra de åtaganden som man enats om på EU-nivå och som återspeglar samtliga medlemsstaters målsättningar och intressen, och att sådana beslut bör vara förankrade i fördraget och verkställas under full institutionell medverkan och kontroll av kommissionen och parlamentet.

    103. Europaparlamentet efterlyser en övergripande strategi som en reaktion på de utmaningar som EU står inför, med stärkt ekonomisk styrning som en stöttepelare för EU:s reaktion. Vidare efterlyser parlamentet en fortsatt beslutsamhet i strävandena efter budgetkonsolidering, tillväxtfrämjande strukturreformer och reparation av banksektorn. Parlamentet konstaterar att rådet lagt fram förslag om en europluspakt som en del av paketet för ekonomisk styrning som just nu är föremål för förhandlingar mellan parlamentet och rådet.

    104. Europaparlamentet begär att Euratomfördraget ersätts av en europeisk energigemenskap med ansvar för ny energigenererande kapacitet för att uppnå en effektiv energimix och inom sitt verksamhetsområde förnybar energi, energieffektivitet, kraftledningsnät, lagringsanläggningar, förhandlingar med tredjeländer och att säkerställa ett tillhandahållande av samhällsomfattande tjänster till överkomliga priser.

    105. Europaparlamentet anser att förutom de fördragsändringar som stabilitetsmekanismen kräver bör dessa sammanhängande frågor behandlas i ett konvent, i enlighet med artikel 48.3 i fördraget om Europeiska unionen.

    106. Europaparlamentet anser att om så inte sker kommer det att vara nödvändigt att fördjupa samarbetet enligt artikel 329 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt för att euroområdet ska kunna fungera på ett demokratiskt och effektivt sätt.

    107. Europaparlamentet påminner om att en reaktion på krisen från EU måste baseras på en fördjupad europeisk integration, tillämpning av gemenskapsmetoden, befästande av en parlamentarisk dialog, främjande av dialog mellan arbetsmarknadens parter, förstärkning av välfärdsstaten genom stöd till social integrering, skapande av arbetstillfällen och hållbar tillväxt och ytterligare byggande av en social marknadsekonomi och dess värderingar som ett viktigt mål för Europeiska unionen, för att på så sätt samla alla medborgare kring Europaprojektet utifrån de värderingar som är inskrivna i fördragen och Europeiska stadgan för de grundläggande rättigheterna.

    108. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, Europeiska rådets ordförande, Eurogruppens ordförande, Europeiska centralbanken, Europeiska investeringsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och medlemsstaternas regeringar och parlament samt arbetsmarknadens parter.

    MOTIVERING

    Mandat och förlängning av mandat

    Genom ett beslut den 7 oktober 2009 inrättade Europaparlamentet ett särskilt utskott för den finansiella, ekonomiska och sociala krisen (CRIS).

    Den 20 oktober 2010 antog Europaparlamentet sin resolution om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ mot bakgrund av CRIS‑utskottets delbetänkande som antogs i utskottet den 29 september 2010.

    Att avsluta det särskilda utskottets mandatperiod mitt i den finansiella, ekonomiska och sociala krisen skulle dock ha gett intryck av att parlamentet ansåg att krisen var löst samtidigt som finansmarknaderna långtifrån var stabiliserade och medborgarna och företagen fortfarande brottades med allt större ekonomiska och sociala hot. Den finansiella, ekonomiska och sociala krisen under åren 2007–2009 hotade i grund och botten den ekonomiska och monetära unionens aktuella system för ekonomisk styrning. EU upplevde den allvarligaste ekonomiska och sociala krisen sedan unionens inrättande och ett starkt hot utan tidigare motstycke med allvarliga konsekvenser för den ekonomiska och sociala stabiliteten och sammanhållningen i EU. När det var som värst verkade till och med existensen för den ekonomiska och monetära unionen, den inre marknaden och EU:s sociala grund vara hotad.

    Dessa resultat och utmaningar fastställdes i interimsbetänkandet. Det arbete som så långt hade genomförts i CRIS-utskottet hade gjort det möjligt för oss att förvärva en djup och heltäckande förståelse för krisen, att dra slutsatser och att utfärda viktiga rekommendationer. Offentliga investeringar och finanspolitiska aspekter har varit en av våra huvudprioriteringar och ett av våra huvudresultat i denna fråga som bör vidareutvecklas – vad gäller EU‑budgeten – av det föreslagna särskilda utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart EU (SURE) efter 2013.

    Mot ovanstående bakgrund krävdes en utökad mandatperiod för CRIS-utskottet för att:

    – Utfärda rekommendationer för en modell för hållbar tillväxt inom EU, som kompletterar de CRIS‑rekommendationer som parlamentet redan har antagit. Dessa ytterligare rekommendationer bör därefter det ovannämnda utskottet för politiska utmaningar och budgetmedel för ett hållbart EU efter 2013 ta hänsyn till.

    – Inrätta mekanismer och utveckla samordnade åtgärder för att ta sig ur statsskuldskrisen i medlemsstaterna och förhindra att den upprepas genom att ta itu med dess underliggande orsaker samtidigt som man främjar stark och hållbar tillväxt och sysselsättning. Dessutom krävs det ökade insatser för att utveckla en genomförbar krishanteringsmekanism inom EU och inrätta en politisk strategi för framtiden, som omfattar och hänger samman med reformen av den europeiska ekonomiska styrningen, Europa 2020‑strategin, finanspolitiken och budgetkonsekvenser, finansreglering och finanstillsyn samt reformen av den globala styrningen och EU:s representation på global nivå.

    – Utveckla ett nära samarbete med de nationella parlamenten, som behövde rådfrågas mot bakgrund av betänkandet som antogs i september 2010.

    Därför fattade Europaparlamentet den 16 juni 2010 ett beslut om att förlänga CRIS‑utskottets mandat till slutet av juli 2011.

    Arbetsmetod och arbetsprogram för den andra mandatperioden

    1. Rekommendationer i delbetänkandet som ska anses vara regelverk och inte tas upp på nytt

    Direkt efter antagandet av CRIS-utskottets delbetänkande i kammaren beslutade utskottets samordnare sig för att se rekommendationerna i delbetänkandet som en allmän överenskommelse och ett regelverk som inte borde tas upp igen.

    Utskottets samordnare bestämde sig för att koncentrera sig på sex huvudämnen och på att genomföra diskussioner med de nationella parlamenten och kommissionen under den andra mandatperioden.

    2. Sex huvudämnen under diskussionerna med kommissionen

    Följande sex huvudämnen togs upp i CRIS-utskottet i form av diskussioner mot bakgrund av sammanfattande rapporter som utarbetats av Europaparlamentets utredningsavdelning och kommissionen:

    1.  Den europeiska statsskuldskrisen och eurokrisen, däribland gemensamma emissioner av statspapper och euroobligationer, den 20 januari 2011.

    2.  Globala obalanser och global styrning, den 31 januari 2011.

    3.  Argument för ett nytt monetärt system, den 31 januari 2011.

    4.  Ökad konkurrenskraft och hållbarhet i EU, Genomförande av Europa 2020-strategin genom främjande av innovation och långsiktiga investeringar för arbete och tillväxt, den 10 februari 2011.

    5.  Att finansiera realekonomin och ett Europa med mervärde, projektobligationer och skatt på finansiella transaktioner, den 28 februari 2011.

    6.  Nytänkande inom EU: Mer än europeisk ekonomisk styrning, den 28 februari 2011.

    Öppna samordnarsammanträden med kommissionsledamöterna

    Dessutom genomförde CRIS-utskottet sex sammanträden i form av öppna samordnarsammanträden tillsammans med kommissionsledamoten med ansvar för konkurrensfrågor, Joaquin Almunia, kommissionsledamoten med ansvar för den inre marknaden och tjänster, Michel Barnier, kommissionsledamoten med ansvar för skatter och tullar, revision och bedrägeribekämpning, Algirdas Šemeta, kommissionsledamoten med ansvar för industri och företagande, Antonio Tajani, kommissionsledamoten med ansvar för energi, Günther Oettinger, och kommissionsledamoten med ansvar för regionalpolitik, Johannes Hahn.

    3. Prioriterade diskussioner med nationella parlament

    Diskussionerna med de nationella parlamenten skedde genom besök av deras företrädare i CRIS‑utskottet, besök i ett flertal medlemsstater, utskick av ett frågeformulär angående krisen till de nationella parlamenten och slutligen ett interparlamentariskt sammanträde.

    Besök av företrädare för de nationella parlamenten och finanskriskommissionerna till CRIS-utskottet i Bryssel

    · Diskussion med Jan de Wit, ordförande för det utskottet ”Undersökning av det finansiella systemet” i nederländska andra kammaren, den 27 oktober 2010.

    · Diskussion med Henri Emmanuelli, ordförande för utskottet för undersökning av spekulationsmekanismer som påverkar ekonomins funktion och Jean‑François Mancel, föredragande, franska nationalförsamlingen, den 26 januari 2011.

    · Utfrågning med Phil Angelides, ordförande för den amerikanska finanskriskommissionen (FCIC), den 11 april 2011.

    CRIS-utskottets besök hos nationella parlament

    · Besök hos tjeckiska senaten, Prag, den 5 januari 2011.

    · Besök hos portugisiska parlamentet, Lissabon, den 11–12 januari 2011.

    · Besök hos spanska deputeradekammaren, Madrid, 12–13 januari 2011.

    · Besök hos Förenade kungarikets överhus och underhus, London, den 27 januari 2011.

    · Besök hos tyska förbundsdagen, Berlin, den 8 februari 2011.

    · Besök hos grekiska parlamentet, Aten, den 21–22 april 2011.

    I Portugal, Spanien, Storbritannien och Grekland träffade CRIS-utskottet även företrädare för regeringarna, centralbankerna, industrin och små och medelstora företag och arbetsmarknadens parter.

    Interparlamentariskt sammanträde med företrädare för de nationella parlamenten

    Höjdpunkten under den andra mandatperioden var det interparlamentariska sammanträdet den 14 mars 2011 med företrädare för de nationella parlamenten angående ”Att investera i realekonomin: ett instrument för tillväxt, innovation och sammanhållning”.

    – ”Mervärdet för Europa: strategiska långfristiga EU‑investeringar i tillväxt och sysselsättning.”

    Inledning: Thomas Mirow, verkställande direktör för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling.

    – ”Att investera i EU:s ekonomi: garanterade resultat för Europa 2020‑målen.”

    Inledning: Philippe Maystadt, ordförande för Europeiska investeringsbanken.

    Sammanträdet följdes av en gemensam middag för CRIS- och ECON-utskotten med diskussion med den före detta ordföranden för Europeiska kommissionen, Jacques Delors, som gästtalare.

    RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

    Antagande

    30.5.2011

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    32

    9

    2

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Burkhard Balz, Pervenche Berès, Mario Borghezio, Pascal Canfin, Nikolaos Chountis, Sergio Gaetano Cofferati, Frank Engel, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Robert Goebbels, Monika Hohlmeier, Gunnar Hökmark, Danuta Maria Hübner, Iliana Ivanova, Liisa Jaakonsaari, Othmar Karas, Wolf Klinz, Hans-Peter Martin, Gay Mitchell, Anni Podimata, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Theodor Dumitru Stolojan, Kay Swinburne, Ivo Vajgl

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Marta Andreasen, Bendt Bendtsen, Cornelis de Jong, Leonardo Domenici, Bas Eickhout, Kinga Göncz, Enrique Guerrero Salom, Thomas Mann, Sirpa Pietikäinen, Hannes Swoboda

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

    Kriton Arsenis, Antonio Cancian, Jorgo Chatzimarkakis, Rosario Crocetta, Derk Jan Eppink, Roger Helmer, Constance Le Grip, Astrid Lulling, Joachim Zeller