Förfarande : 2011/2048(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0326/2011

Ingivna texter :

A7-0326/2011

Debatter :

PV 24/10/2011 - 14
CRE 24/10/2011 - 14

Omröstningar :

PV 25/10/2011 - 8.10
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0454

BETÄNKANDE     
PDF 269kWORD 234k
5.10.2011
PE 467.024v04-00 A7-0326/2011

om modernisering av offentlig upphandling

(2011/2048(INI))

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

Föredragande: Heide Rühle

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INTERNATIONELL HANDEL
 YTTRANDE FRÅN BUDGETKONTROLLUTSKOTTET
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR SYSSELSÄTTNING OCH SOCIALA FRÅGOR
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MILJÖ, FOLKHÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, FORSKNING OCH ENERGI
 YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR REGIONAL UTVECKLING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om modernisering av offentlig upphandling

(2011/2048(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av direktiven 2004/18/EG och 2004/17/EG om förfaranden för offentlig upphandling(1) och direktiv 2007/66/EG om förfaranden för prövning av offentlig upphandling(2),

–   med beaktande av rådets beslut nr 2010/48 som trädde i kraft den 22 januari 2011 om ingående av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning(3) i vilket man fastställer att direktiv om offentlig upphandling är ”gemenskapsrättsakter som rör frågor som faller under konventionen”,

–   med beaktande av Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling av den 15 april 1994,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 26 (Integrering av personer med funktionshinder),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om lika tillträde till offentliga marknader i EU och i tredjeland och om översynen av det rättsliga regelverket för offentlig upphandling(4),

–   med beaktande av kommissionens grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling (KOM(2011)0015),

–   med beaktande av kommissionens grönbok om en ökad användning av e-upphandling i EU (KOM(2010)0571),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om en inre marknad för företag och tillväxt(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2010 om nya utvecklingstendenser inom offentlig upphandling(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2009 med titeln ”Förkommersiell upphandling: att driva på innovation för att få offentliga tjänster av hög kvalitet i Europa”(7),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Smart lagstiftning i Europeiska unionen” (KOM(2010)0543),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”På väg mot en inremarknadsakt. Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi. Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans” (KOM(2010)0608),

–   med beaktande av Mario Montis rapport av den 9 maj 2010 om en ny strategi för den inre marknaden,

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument SEK(2010)1214,

–   med beaktande av rapporten om utvärdering av små och medelstora företags tillträde till marknader för offentlig upphandling inom EU(8),

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Offentlig upphandling för en bättre miljö” (KOM(2008)0400),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Tänk småskaligt först. En 'Small Business Act' för Europa” (KOM(2008)0394),

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln ”Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020‑strategin. Innovationsunionen” (KOM(2010)0546),

–   med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 11–12 maj 2011 över en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad,

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 13 juli 2011 över grönboken ”Moderniseringen av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad”,

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 13 juli 2011 över grönboken om ökad användning av e-upphandling i EU,

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för budgetkontroll, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för regional utveckling (A7-0326/2011), och av följande skäl:

A.  En korrekt fungerande offentlig upphandlingsmarknad i EU är en av nyckelfaktorerna bakom tillväxt, utgör en av den inre marknadens hörnstenar och är dessutom av grundläggande betydelse för att stimulera konkurrens och innovation och för att ta itu med snabbt framväxande utmaningar inom offentlig politik för miljö och sociala frågor, samt frågor som rör arbetskvalitet, inbegripet adekvata löner, jämställdhet, social sammanhållning och social integration, och att samtidigt åstadkomma största möjliga nytta för medborgare, företag och skattebetalare.

B.  Reglerna för den europeiska offentliga upphandlingen har i hög grad bidragit till större öppenhet och likabehandling, till bekämpning av korruption och till en mer professionell upphandlingsprocess.

C.  Med tanke på det nuvarande ekonomiska läget är det viktigare än någonsin att säkra största möjliga effektivitet i de offentliga utgifterna, samtidigt som man så långt möjligt begränsar företagens kostnader. Om de offentliga upphandlingarna fungerar bättre kan det bidra till dessa två mål.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok och det breda samrådet som utgångspunkt för översynen av direktiven om offentlig upphandling i enlighet med Lissabonfördragets bestämmelser och EU‑domstolens rättspraxis och i linje med de reviderade reglerna för statligt stöd.

2.  Europaparlamentet påpekar att översynen av EU:s upphandlingsdirektiv 2004 visserligen ledde till en ändamålsenlig vidareutveckling av den inre marknaden för offentlig upphandling. Trots det finns det – några år efter införlivandet av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG i den nationella lagstiftningen – behov av att bedöma huruvida en optimering och ett klarläggande av direktiven kommer att bli nödvändigt för att övervinna de tillkortakommanden som har blivit uppenbara i praktiken. Många aktörer anser att reglerna för offentlig upphandling är synnerligen komplexa och leder till dyra och betungande administrativa förfaranden för att kontrollera efterlevnaden. I många fall är tyvärr införlivandet av reglerna i den nationella lagstiftningen inadekvat och de utbildningsåtgärder som vidtas otillräckliga. Kommissionen uppmanas att föreslå en betydande förenkling och konsolidering av reglerna, med ytterligare klarlägganden där så behövs. Dessutom måste den ökade användningen av informations- och kommunikationsteknik nu spela en viktig roll för att minska administrationen och kostnaderna, och olika europeiska initiativ för e-upphandling och e-handel bör i enlighet med detta anpassas till reformen av upphandlingsreglerna.

3.  Europaparlamentet efterlyser ett uttryckligt omnämnande i direktiven, om att de inte hindrar något land från att följa ILO-konvention nr 94. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra samtliga medlemsstater att följa den konventionen, och betonar att en effektivt fungerande hållbar offentlig upphandling kräver klara och entydiga EU-regler som noggrant anger ramarna för medlemsstaternas lagstiftning och genomförande.

Första uppgiften: att skapa ett entydigt rättsläge

4.  Europaparlamentet begär ett förtydligande av direktivens tillämpningsområde och konstaterar att huvudsyftet med offentlig upphandling är myndigheters inköp av varor, byggnadsarbeten och tjänster för att tillgodose medborgarnas behov och säkerställa en effektiv användning av de offentliga medlen. Den upphandlande myndigheten måste gynnas direkt för att ett förfarande ska kvalificeras som offentlig upphandling.

5.  Europaparlamentet efterlyser ett förtydligande av definitionerna i direktiven, bland annat definitionen av ett ”organ som lyder under offentlig rätt”, i linje med EU-domstolens rättspraxis, utan att tillämpningsområdet för EU:s regler för offentlig upphandling krymps.

6.  Europaparlamentet påminner om sin resolution från maj 2010 om nya utvecklingstendenser inom offentlig upphandling, i vilken parlamentet uppmärksammade EU-domstolens rättspraxis och ansåg att samarbete mellan myndigheter inte är underkastat reglerna för offentlig upphandling så länge syftet med samarbetet är att tillhandahålla en tjänst av allmänt intresse överförd till alla berörda myndigheter, så länge uppgiften utförs enbart av berörda offentliga myndigheter, dvs. utan inblandning av privat kapital, och så länge den aktuella verksamheten i huvudsak utförs på de berörda myndigheternas vägnar. Överföring av uppgifter mellan organisationer inom den offentliga sektorn är en fråga för medlemsstaternas interna administrativa organisation och omfattas inte av upphandlingsreglerna. Dessa klargöranden bör kodifieras i upphandlingsdirektiven.

7.  Europaparlamentet betonar att tjänstekoncessioner inte faller inom tillämpningsområdet för de europeiska upphandlingsreglerna. Parlamentet påminner om att vederbörlig hänsyn måste tas både till komplexiteten i förfarandena och till medlemsstaternas olika rättskulturer och rättstraditioner när det gäller tjänstekoncessioner. Arbetet med att definiera termen ”tjänstekoncession” och fastställa regelverket för dessa koncessioner har utvecklats i och med direktiven från 2004 om offentlig upphandling och EU‑domstolens kompletterande rättspraxis. Eventuella förslag till rättsakter som rör tjänstekoncessioner är motiverade endast om deras syfte är att avhjälpa snedvridningar av den inre marknadens funktion. Inga sådana snedvridningar har identifierats hittills, och en rättsakt om tjänstekoncessioner är därför onödig om den inte är inriktad på identifierbara förbättringar av den inre marknadens funktion.

8.  Europaparlamentet anser att den nuvarande klassificeringen av A- och B‑tjänstekategorier bör bibehållas i den mån ”lindrigare” bestämmelser för B-tjänster rättfärdigas av att denna tjäntekategori tillhandahålls främst lokalt eller regionalt. Kommissionen uppmanas att utveckla redskap som gör det lättare för lokala och regionala myndigheter att avgöra vilken kategori de specifika uppgifterna i ett kontrakt tillhör.

9.  Att i samband med tillhandahållandet av personliga sociala tjänster tillämpa lagstiftningen om offentlig upphandling är ofta inte det bästa sättet att uppnå ett optimalt resultat för användarna av tjänsterna. Europaparlamentet begär att man inom ramen för europeisk rätt erkänner medlemsstaters beprövade förfaranden som bygger på att alla leverantörer, oberoende av bolagsform, som är i stånd att uppfylla de i förväg fastställda villkoren får tillåtelse att tillhandahålla tjänster, förutsatt att de allmänna principerna om likabehandling, öppenhet och icke-diskriminering beaktas.

10. Europaparlamentet framhåller att man bör undvika att införa nya regler för offentliga upphandlingsmarknader under EU:s tröskelvärden eftersom det kan äventyra den rättssäkerhet som etablerats på nationell nivå.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa direktivet om rättsmedel till den nya ram för offentlig upphandling som kommer att bli resultatet av den pågående översynen och, för att garantera konsekvens, se till att detta sker parallellt med det huvudsakliga lagstiftningsförslaget.

12. Europaparlamentet betonar kommissionens ansvar att övervaka att EU-direktiven genomförs på ett korrekt sätt i medlemsstaterna.

Andra uppgiften: att utveckla den offentliga upphandlingens fulla potential – mest valuta för pengarna

13. Europaparlamentet anser att kriteriet lägsta pris inte längre bör vara det avgörande kriteriet för kontraktstilldelningen och att det generellt sett bör ersättas av kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet med avseende på ekonomisk, social och miljömässig nytta, med hänsyn tagen till kostnaderna under de aktuella varornas, tjänsternas eller byggnadsarbetenas hela livscykel för att utveckla den offentliga upphandlingens fulla potential. Parlamentet betonar att detta inte skulle utesluta att det lägsta priset används som ett avgörande kriterium när det gäller mycket standardiserade varor eller tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna utveckla en metod för fastställandet av livscykelkostnader på bred och icke-obligatorisk bas. Stöd för kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet skulle främja innovation och ansträngningar för att uppnå bästa möjliga kvalitet och värde för pengarna; det skulle med andra ord främja uppfyllandet av kraven i Europa 2020-strategin. Parlamentet betonar att detta är särskilt relevant när det gäller offentlig upphandling av varor som påverkar konsumenternas hälsa – till exempel inom livsmedelssektorn – där kvalitet och produktionsmetoder spelar en viktig roll. Parlamentet framhåller att reglerna för offentlig upphandling bör vara tillräckligt flexibla för att garantera att passiva konsumenter, till exempel på sjukhus, inom äldreomsorgen och på skolor och daghem, har samma tillgång till hälsosam och prisvärd mat som andra konsumenter och inte tvingas nöja sig med det tillgängliga alternativ som är billigast.

14. Europaparlamentet bekräftar att offentlig upphandling som utnyttjas effektivt kan bli en verklig drivkraft för att främja kvalitativa arbetstillfällen, löner och arbetsvillkor, liksom för att främja jämställdhet och utveckla kompetens och utbildning. Den kan också gynna en utveckling av miljöpolitiken och skapa incitament för forskning och innovation. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra regeringar och upphandlande myndigheter att i högre grad använda sig av hållbar offentlig upphandling som stöder och främjar högkvalitativ sysselsättning och tillhandahåller kvalitetstjänster och kvalitetsvaror i Europa. Parlamentet ber kommissionen att noga granska på vilket sätt offentlig upphandling har bidragit till att uppnå EU:s mer övergripande målsättningar och att kortfattat beskriva vad som bör göras för att förbättra dessa målsättningar i framtiden.

15. Europaparlamentet påminner om att förkommersiell upphandling är ett instrument som används i alltför liten utsträckning och som kan främja innovation i offentlig upphandling samt i väsentlig mån bidra till att identifiera och etablera ledande marknader och förbättra de små och medelstora företagens tillträde till offentlig upphandling. Parlamentet anser vidare att den modell som föreslås för att dela risk och nytta (IPR) i förkommersiell upphandling ställer krav på både rättsligt förtydligande och förenkling för att praktiserande upphandlare ska kunna använda detta verktyg på ett reguljärt och effektivt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en anpassning av de relevanta reglerna för upphandling eller statligt stöd som en del av den allmänna översynen i syfte att stimulera och sätta fart på den förkommersiella upphandlingen.

16. Europaparlamentet konstaterar att standarder för offentlig upphandling är viktiga eftersom de kan hjälpa offentliga upphandlare att på ett ändamålsenligt och öppet sätt förverkliga sina politiska mål. Därför bör det skapas en regelbundet uppdaterad databas för standarder, särskilt avseende miljömässiga och sociala kriterier. Denna databas bör ställas till de offentliga myndigheternas förfogande i syfte att garantera att upphandlarna får tillgång till lämplig vägledning och en tydlig uppsättning regler när de upprättar anbud, så att de enkelt kan kontrollera att den relevanta standarden följs.

17. Europaparlamentet efterlyser ökad användning av icke-diskriminerande och öppna standarder i samband med offentlig upphandling, till stöd för målsättningar rörande förenkling och innovation, särskilt i fråga om tillgänglighet, informations- och kommunikationsteknik samt miljöfrågor.

18. Europaparlamentet understryker att hållbar produktion av en produkt eller tjänst med rätta anses vara en egenskap hos produkten som kan användas som ett kriterium vid jämförelse med produkter eller tjänster som inte har producerats på ett hållbart sätt, för att de upphandlande myndigheterna på ett öppet sätt ska kunna kontrollera de miljömässiga och sociala konsekvenserna av de kontrakt som de tilldelar, utan att samtidigt försvaga den nödvändiga länken till föremålet för kontraktet. Parlamentet påpekar att möjligheterna att, för alla typer av kontrakt och i de fall där detta är lämpligt och proportionerligt, införliva krav gällande tillverkningsprocessen i de tekniska specifikationerna bör förtydligas. Wienstrom-målet har blivit ett klassiskt exempel på hur och varför tillverkningsegenskaper kan kategoriseras som tekniska specifikationer.

19. Europaparlamentet understryker behovet av att stärka hållbarhetsdimensionen i offentlig upphandling genom att införliva den i varje skede av upphandlingsprocessen (t.ex. genom test av förmåga, tekniska specifikationer och prestandabestämmelser i kontrakt).

20. Med tanke på den ökade medvetenheten om varors, byggnadsarbetens och tjänsters inverkan på miljö och klimat bör upphandlande myndigheter inbegripa miljökostnader i sin bedömning av ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” och i beräkningen av livscykelkostnaderna. Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att beaktande av kriterier som inte har någon koppling till offentlig upphandling måste ske på frivillig basis och att det måste vara upp till de offentliga myndigheterna – respektive de beslutsfattande organ bakom dessa myndigheter som har direkt demokratisk legitimitet – att efter en politisk beslutsprocess i det enskilda fallet på plats fatta beslut om tillämpning av sådana kriterier. Parlamentet uppmanar kommissionen med kraft att klarlägga begreppen ”lokal leverantör” och ”lokalt producerad”.

21. Europaparlamentet konstaterar att texten i direktiven behöver vara mer specifik när det gäller förbättrande av tillgängligheten för funktionshindrade.

22. Europaparlamentet anser att de nuvarande bestämmelserna om underleverantörer bör förstärkas, eftersom användning av flera underleverantörer på olika nivåer kan ställa till problem när det gäller respekten för kollektivavtal, arbetsvillkor samt normer för hälsa och säkerhet. Parlamentet föreslår därför att myndigheterna innan ett kontrakt ingås ska informeras om alla uppgifter rörande anlitande av underleverantörer. Kommissionen uppmanas att, med hänsyn till den kommande översynen av direktiven, utvärdera huruvida det behövs ytterligare regler om tilldelning av underavtal, till exempel vad gäller fastställandet av en ansvarskedja, särskilt för att förhindra att underleverantörer i form av små och medelstora företag får sämre villkor än de villkor som tillämpas för den huvudentreprenör som tilldelats det offentliga kontraktet.

23. Europaparlamentet är medvetet om den roll EU kan spela för att underlätta utvecklingen av framgångsrika offentlig-privata partnerskap genom att främja rättvis konkurrens och sprida bästa praxis bland medlemsstaterna i fråga om socialpolitik och sysselsättningspolitik. Parlamentet påpekar dock de avsevärda skillnaderna mellan de olika medlemsstaternas lagstadgade och procedurmässiga krav. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att bättre definiera begreppet offentlig-privat partnerskap, framför allt vad gäller gemensamt risktagande och ekonomiska åtaganden mellan parterna.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över tröskelvärdena för kontrakt som rör leverantörer och tjänster och att vid behov höja dessa värden för att underlätta tillträde till offentlig upphandling för ideella och socialekonomiska operatörer samt för små och medelstora företag. Parlamentet anser att man mycket noggrant bör ta hänsyn till de rättsligt bindande villkoren i WTO-avtalet om offentlig upphandling. Vidare måste man – mot bakgrund av de i sig svåra förhandlingarna om frågor som rör tillgången till offentlig upphandling – även ta i beaktande att en höjning av tröskelvärdena i Europa lätt skulle kunna leda till ytterligare svårigheter för EU:s handelspolitik. Parlamentet anser vidare att en anpassning av dessa tröskelvärden till de redan harmoniserade tröskelvärdena i försörjningsdirektivet (2004/17/EG) och direktivet om upphandling av försvarsutrustning (2009/81/EG) skulle leda till en förenkling och bästa möjliga klarhet för såväl upphandlande myndigheter som leverantörer.

25. Europaparlamentet betonar att en utökning av EU:s upphandlingsregler till området för ”vad som ska köpas in” skulle innebära en stor förändring av den rådande ordningen, och bör undersökas noggrant. Parlamentet tvivlar på att detta skulle bidra till en förenkling och rationalisering, utan fruktar snarare att det skulle leda till mer komplicerade regler med många undantag som skulle vara svåra att genomföra i praktiken, eftersom upphandlingsdirektiv är förfarandemässiga riktlinjer (om hur man ska köpa in) som inte bör kompletteras med bestämmelser om vad man ska köpa in.

Tredje uppgiften: att förenkla reglerna och tillåta mer flexibla förfaranden

26. Europaparlamentet påpekar att direktiven ofta upplevs som alltför detaljerade och att de har blivit alltmer tekniska och komplexa, samtidigt som de rättsliga riskerna vid underlåtenhet att följa dessa regler har ökat avsevärt för både upphandlande myndigheter och leverantörer. Rädslan för överträdelser leder till motvilja att ta risker, vilket kväver innovation och hållbar utveckling. Detta resulterar alltför ofta i att de upphandlande myndigheterna väljer det lägsta priset i stället för det mest fördelaktiga anbudet. Parlamentet efterlyser större utrymme för förhandlingar och kommunikation i kombination med åtgärder för att säkerställa öppenhet och förhindra missbruk och diskriminering, och begär med emfas att samråd med marknadsaktörer uttryckligen tillåts som ett tänkbart första steg.

27. Europaparlamentet konstaterar att politiken för offentlig upphandling i första hand bör säkerställa en effektiv användning av medlen i medlemsstaterna och uppnå optimala resultat i samband med offentlig upphandling med hjälp av tydliga, transparenta och flexibla förfaranden, och att den bör göra det möjligt för europeiska företag att konkurrera på lika villkor i hela unionen.

28. Europaparlamentet förespråkar att det i samband med översynen av den europeiska lagstiftningen om offentlig upphandling införs tydliga, enkla och flexibla regler som uppvisar en minskad detaljnivå och samtidigt gör upphandlingsförfarandena enklare, smidigare, billigare och gynnsammare för små och medelstora företag och investerare. Parlamentet anser därför att det finns ett behov att mer förlita sig på de allmänna principerna om öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering. Dessutom skulle en förenkling av bestämmelserna om offentlig upphandling göra det möjligt att minska risken för fel och i högre grad ta hänsyn till behoven hos små upphandlande myndigheter.

29. Europaparlamentet förespråkar utvärdering av huruvida det förhandlade förfarandet med föregående utlysning i hela EU ska tillåtas i en omfattning som överskrider det som föreskrivs i de gällande direktiven, så att upphandlande myndigheter och ekonomiska aktörer kan kommunicera bättre och så att utbud och efterfrågan kan matchas på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet anser att ytterligare skyddsåtgärder mot missbruk bör införas om en utvidgning av tillämpningsområdet för det förhandlade förfarandet planeras. Bland annat bör upphandlande myndigheter förpliktigas att i inledningsskedet införa åtminstone vissa minimivillkor som varje anbudsgivare bör uppfylla vad gäller utförandet av förfarandet, vilket också är god praxis i samband med privat upphandling. Dessutom bör det ställas krav på skriftlig dokumentation.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över de nuvarande förhållningssätten avseende kvalificering av leverantörer (särskilt när det gäller ramavtal, dynamiska inköpssystem och de offentliga upphandlarnas användning av kvalificeringssystem) i syfte att se till att alla nya kvalificeringsmetoder sparar kostnader och tid, är attraktiva både för upphandlande myndigheter och ekonomiska aktörer och leder till bästa möjliga resultat.

31. Europaparlamentet upprepar sitt krav på att man systematiskt ska tillåta alternativa anbud (eller varianter), eftersom de är avgörande för främjandet och spridningen av innovativa lösningar. Specifikationer som avser prestations- och funktionskrav och ett uttryckligt tillåtande av varianter ger anbudsgivare möjlighet att föreslå innovativa lösningar, särskilt i starkt innovativa sektorer som informations- och kommunikationstekniksektorn. Vidare efterlyser parlamentet att man undersöker alla möjligheter, både genom lagstiftning och andra åtgärder, för att se till att offentliga upphandlingar i högre grad bidrar till främjandet av innovation i Europa.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga regelverket om offentlig upphandling, i synnerhet när det gäller utförandeskedet av uppdrag (till exempel i fråga om ”betydande förändringar” av gällande kontrakt, förändringar som rör uppdragstagaren och uppsägning av kontrakt).

33. Europaparlamentet finner det beklagligt att anbudsgivare endast har begränsade möjligheter att korrigera utelämnanden i sina anbud och ber därför kommissionen att närmare förklara vilka utelämnanden som får korrigeras av anbudsgivare, vilka ytterligare justeringar som är tillåtna och hur transparens och likabehandling ska garanteras.

34. Europaparlamentet påpekar att de upphandlande myndigheterna bör kunna dra fördel av tidigare erfarenhet från en anbudsgivare på grundval av ett officiellt utvärderingsutlåtande. Parlamentet rekommenderar att man sätter en tidsgräns för undantag, för att på så sätt garantera transparens och objektivitet. Parlamentet framhåller att det bör infogas ett förtydligande av lagstiftningen i direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG i vilket fastslås att en anbudsgivare som gjort sig skyldig till försummelse i samband med ett tidigare anbudsförfarande kan återfå sin trovärdighet efter att på ett omfattande sätt ha visat att han eller hon genomgått ett effektivt självrenande förfarande. Ett sådant förtydligande skulle stödja korruptionsbekämpande mekanismer genom att sporra en snabbare bekämpning av korrupt praxis samt undanröja allvarlig osäkerhet beträffande rättsläget.

35. Europaparlamentet beklagar att grönboken inte nämner bristerna, avsaknaden av expertis och kunskap om upphandling och de otillräckliga strategierna för offentlig upphandling. Parlamentet poängterar vikten av att främja professionalism och garantera objektivitet från både de upphandlande myndigheternas och marknadsaktörernas sida, i synnerhet genom att stödja utveckling av utbildningsprogram som är avsedda särskilt för dem. Parlamentet rekommenderar att ett nätverk av expertcentrum upprättas inom de befintliga nationella ramarna och att ett utbyte av information och god praxis mellan medlemsstaterna främjas. Parlamentet uppmuntrar också paraplyorganisationer, både på nationell nivå och på EU-nivå, att dela ansvaret för att göra relevant information tillgänglig och underlätta informationsutbyten mellan sina medlemmar runt om i Europa. Parlamentet betonar betydelsen av tydliga och lättbegripliga instruktioner för både de upphandlande myndigheterna och anbudsgivarna. Parlamentet finner det beklagligt att de dokument som offentliggjordes 2005 respektive 2010, närmare bestämt en handbok för miljöanpassad offentlig upphandling (”Buying green!”) och en handledning för sociala hänsyn i offentlig upphandling (”Buying social!”) inte är tillräckligt användbara i detta sammanhang.

36. Europaparlamentet konstaterar att bara 1,4 procent av de kontrakt som tilldelats företag tilldelats från en annan medlemsstat. Parlamentet betonar att professionalisering av och bättre utbildning för personalen vid upphandlande myndigheter och hos anbudsgivarna skulle bidra till att stärka konkurrenskraften i hela EU och till att fördelarna med en inre marknad för offentlig upphandling skulle kunna utnyttjas bättre.

Fjärde uppgiften: Att förbättra små och medelstora företags tillträde

37. Europaparlamentet betonar att problemfritt tillträde till offentlig upphandling för små och medelstora företag, som utgör den europeiska ekonomins drivkraft, är av avgörande betydelse för att bibehålla sysselsättningen, liksom för hållbar utveckling, innovation och tillväxt. Förenklade förfaranden och administrativa formaliteter, liksom skapande av strategier som gynnar små och medelstora företag och genomförande av koden för goda förfaranden kommer att underlätta små och medelstora företags tillträde till offentliga upphandlingar och låta dem delta på mer likvärda och rättvisa villkor. Genom att ge samtliga ekonomiska aktörer tillträde till offentlig upphandling under förenklade, likvärdiga och rättvisa villkor skulle en bättre användning av skattebetalarnas pengar uppnås. Små och medelstora företag har generellt inte någon betydande och specialiserad administrativ kapacitet och därför är det mycket viktigt att minimera den administrativa bördan för dem.

38. Europaparlamentet påpekar att urvalskriterierna angående finansiell ställning, t.ex. vad gäller företagets omsättning, bör stå i proportion till karaktären hos ett givet kontrakt. Parlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att inte, när de antar flexibla och användarvänliga instrument, skapa nya hinder för små och medelstora företag utan att i stället beakta deras intressen i första hand. Kommissionen uppmanas att, i syfte att förbättra tillträdet till offentliga upphandlingar och göra dem mer insynsvänliga – i synnerhet för upphandlande myndigheter och anbudsgivare av det mindre formatet – modernisera den webbplats som hyser databasen TED (Tenders Electronic Daily) för att göra den mer tillgänglig genom att göra den mer tilltalande och användarvänlig, i synnerhet vad gäller sökkriterierna och kvaliteten och detaljnivån i de sammanfattningar som översätts och publiceras för varje upphandlingsförfarande. Genom TED bör användarna kunna meddelas och informeras när nya intressanta upphandlingsförfaranden offentliggörs.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att en klausul införs i avtalet om offentlig upphandling som gör det möjligt för EU att prioritera europeiska producenter, särskilt små och medelstora företag, vid tilldelningen av vissa offentliga kontrakt, i linje med vad som redan nu tillämpas av andra stater som är parter i detta avtal.

40. Europarlamentet ber kommissionen öka medvetenheten om vikten av att dela in upphandlingar i mindre delar och att överväga genomförande av principen ”tillämpa eller förklara”, enligt vilken regler gällande frågor som indelning i mindre delar måste följas eller underlåtenhet att följa dem förklaras.

41. Europaparlamentet påpekar att de upphandlande myndigheterna i högre grad bör utnyttja möjligheten att dela upp offentliga kontrakt i mindre delar eftersom detta skulle göra det lättare – både kvalitativt och kvantitativt sett – för små och medelstora företag att delta i offentliga upphandlingar, och det skulle även öka konkurrensen. Parlamentet uppmuntrar små och medelstora företag att utnyttja gemensam upphandling och att gemensamt utnyttja kontrakt, eftersom detta kan ge dem tillgång till stordriftsfördelar, bland annat på områden som logistik och transport. Parlamentet uppmuntrar myndigheterna att vara flexibla när de tar ställning till dessa moderna och frivilliga former av arrangemang. Kommissionen uppmanas att undersöka alla möjligheter att uppmuntra tillfälliga eller permanenta omgrupperingar av små och medelstora företag och mindre verksamheter, så att de kan delta i upphandlingar som inte är uppdelade i mindre delar, utan att behöva fungera som underleverantörer. Kommissionen uppmanas i detta avseende att särskilt undersöka nuvarande praxis att använda små och medelstora företag som underleverantörer – ofta på sämre villkor än de som gäller för huvudentreprenören – för delar av kontrakt som inte är uppdelade och som är för stora för att små och medelstora företag ska kunna delta i upphandlingsförfarandet.

42. Europaparlamentet föreslår att självdeklarationer tillåts där så är möjligt och att ursprungsdokument endast begärs av de anbudssökande eller den utvalda anbudsgivaren, samtidigt som man undviker eventuella dröjsmål och snedvridningar av marknaden som orsakas av felaktiga deklarationer. Parlamentet ber kommissionen att stödja alternativet med ett ”elektroniskt upphandlingspass” som accepteras av samtliga medlemsstater och som visar att den ekonomiska aktören uppfyller de krav som ställs enligt EU:s lagstiftning om offentlig upphandling. Parlamentet understryker att ett europeiskt förkvalificeringssystem bör kunna bli ett nyttigt instrument bara man ser till att det är enkelt, billigt och lättillgängligt för små och medelstora företag.

Femte uppgiften: att garantera sunda förfaranden och undvika orättvisa fördelar

43. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja effektivare rapporteringsmetoder, däribland informationsutbyte mellan medlemsstaterna om uteslutning av oseriösa anbudsgivare, för att bekämpa korruptionen i samband med offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tydliga regler om skydd för uppgiftslämnare i enlighet med rekommendationerna i Europarådets parlamentariska församlings resolution 1729(2010)(9), förbättra transparensen i de kontrakt som finansieras med EU-medel och främja utbildningsåtgärder både på institutionell nivå och bland allmänheten.

44. Europaparlamentet konstaterar att en del medlemsstater redan tillämpar effektiva förfaranden för offentlig upphandling som garanterar insyn och att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att studera medlemsstaternas goda praxis på området och fastställa de mest ändamålsenliga principerna för offentlig upphandling i EU.

45. Europaparlamentet påpekar att bekämpning av korruption och favorisering är ett av direktivens mål. Parlamentet understryker att medlemsstaterna ställs inför olika utmaningar på detta område och att en mer detaljerad europeisk metod för att angripa problem innebär en risk för att insatserna för att strömlinjeforma och förenkla reglerna undermineras och ny byråkrati skapas. Parlamentet påpekar att principerna om öppenhet och konkurrens är av central betydelse när det gäller att bekämpa korruption. Parlamentet efterlyser ett gemensamt förhållningssätt till de ”självrenande” åtgärderna för att undvika en snedvridning av marknaden och garantera rättslig förutsebarhet både för ekonomiska operatörer och upphandlande myndigheter.

46. Eftersom offentliga avtal rör offentliga medel anser Europaparlamentet att dessa kontrakt bör vara öppna för insyn och offentlig kontroll. Kommissionen uppmanas att komma med förtydliganden som garanterar den rättsliga förutsebarheten för lokala och andra offentliga myndigheter och gör det möjligt för dem att informera medborgare om avtalsenliga skyldigheter.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta ställning till problem relaterade till onormalt låga anbud och föreslå lämpliga lösningar. Parlamentet rekommenderar att de upphandlande myndigheterna ska sörja för att övriga anbudsgivare får tillräcklig information i god tid i samband med onormalt låga anbud, så att de kan bedöma om det finns skäl att inleda ett prövningsförfarande. Parlamentet efterlyser bättre samstämdhet mellan EU:s gemensamma politik för utrikeshandel och den praxis att godta onormalt låga anbud som förekommer i vissa medlemsstater.

Sjätte uppgiften: att utöka användningen av e-upphandling

48. Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok om en ökad användning av e‑upphandling. Parlamentet påpekar att handlingsplanen för e-upphandling inte lyckats uppnå sitt mål och att det behövs mer politiskt ledarskap på alla styrelsenivåer – inklusive på EU-nivå – för att upprätthålla och påskynda övergången till e-upphandling. Parlamentet vill se till att minst 50 procent av både EU-institutionernas och medlemsstaternas offentliga upphandlingar genomförs elektroniskt, i enlighet med det åtagande som medlemsstaternas regeringar gjorde vid ministerkonferensen om e‑förvaltning i Manchester 2005.

49. Europaparlamentet understryker att kommissionen har en unik roll att spela för att främja utvecklingen i frågor som rör standardisering och infrastruktur. Av säkerhetsskäl behöver t.ex. e-signaturer och markering av tid ett gemensamt överenskommet format. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram de gemensamma standarderna i fråga. Parlamentet betonar också att betungande tekniska krav i samband med kontrollen av anbudsgivarens identitet kan fungera som ett hinder för operatörer, och betonar i det här sammanhanget behovet av att ta fram ett standardiserat system för e-signaturer. Medlemsstaterna uppmanas att tillhandahålla en granskningstjänst som kan giltigförklara intyg som under deras överinseende utfärdats av tillhandahållare av certifieringstjänster.

50. Europaparlamentet framhåller vikten av öppna standarder och teknikneutralitet för att säkerställa driftskompatibilitet mellan olika system och undvika beroende av en enda säljare. Kommissionen uppmanas att säkerställa verklig driftskompatibilitet mellan de olika plattformar för e-upphandling som redan existerar i medlemsstaterna, och att i det sammanhanget se till att de resultat som uppnåtts genom initiativ som t.ex. Peppol och e‑Certis utnyttjas bättre.

51. Europaparlamentet påpekar att alla lagstiftningsförslag som syftar till att utöka och förenkla användningen av e-upphandling bör införlivas i översynen av huvuddirektiven om offentlig upphandling och bör överensstämma med tillämpningsområdet och de allmänna reglerna för offentlig upphandling som t.ex. skyldigheter i förbindelse med tröskelvärden.

52. Europaparlamentet framhåller att e-upphandling kan bidra till en förenkling av hela upphandlingsprocessen, främja effektivitet i olika former som kan leda till viktiga kostnads- och tidsbesparingar för både företag och offentliga förvaltningar samt leda till ökad öppenhet och tillgänglighet. Parlamentet uppmärksammar att framför allt offentlig upphandling på elektronisk väg innebär nya möjligheter när det gäller en modernisering av förvaltningen på området offentlig upphandling. Parlamentet upprepar att e‑upphandling torde vara billigare, snabbare och insynsvänligare än konventionell offentlig upphandling, men anser att det fortfarande finns utrymme för förbättringar och att mer bör göras i fråga om tillgången till tillförlitlig, jämförbar och objektiv information och statistik. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att främja gränsöverskridande användning av e‑upphandling.

53. Europaparlamentet påpekar att lagstiftning inte är det enda sättet att verka för förändringar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka nya sätt att utbyta erfarenheter och bästa praxis samt överföra lokala och regionala aktörers kunskap över gränserna. Parlamentet framhäver att det finns ett starkt behov av att ytterliggare förbättra kapaciteten och förståelsen hos personal som arbetar med e‑upphandling samt att bistå små och medelstora företag med kunskap och kapacitetsuppbyggnad via incitament på nationell nivå och/eller EU-nivå för att garantera likvärdiga konkurrensvillkor för små och medelstora företag samt stora företag. Parlamentet välkomnar fonden för ett sammankopplat Europa som ett nytt instrument som kan sätta fart på gränsöverskridande e-upphandlingar och på så sätt underlätta utvecklingen av den digitala inre marknaden.

54. Europaparlamentet välkomnar tillkännagivandet i kommissionens handlingsplan för e‑förvaltning 2011–2015 om att utveckla plattformen ”ePractice.eu” till ett effektivt verktyg för utbyte av erfarenheter och information mellan medlemsstater och organ som tillhandahåller e-förvaltning. Parlamentet förespråkar att plattformens räckvidd utvidgas till att också omfatta lokala och regionala organ.

55. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

EUT L 134, 30.4.2004, s.1.

(2)

EUT L 335, 20.12.2007, s.31.

(3)

EUT L 23, 27.1.2010, s.35.

(4)

Antagna texter P7_TA(2011)0233.

(5)

Antagna texter P7_TA(2011)0146.

(6)

Antagna texter P7_TA(2010)0173.

(7)

EUT C 67 E, 18.3.2010, s.10.

(8)

http://ec.europa.eu/enterprise/policies/sme/business-environment/files/smes_access_to_public_procurement_final_report_2010_en.pdf

(9)

Resolution 1729(2010) från Europarådets parlamentariska församling om skydd av personer som anmäler missförhållanden, texten antagen den 29 april 2010.


MOTIVERING

Den europeiska upphandlingslagen firar jubileum i år. För fyrtio år sedan, den 26 juli 1971, trädde direktiv 71/305/EEG om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten i kraft för första gången. Denna händelse nämns sällan, och i grönboken om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling hänvisas endast en gång till detta direktiv. Därför är fyrtioårsjubileet ett bra tillfälle att bilda sig en uppfattning om och analysera var den europeiska upphandlingspolitikens framgångar och misslyckanden finns.

Vad gäller framgångarna har den europeiska upphandlingslagen på ett avgörande sätt bidragit till att den offentliga upphandlingen blivit mer transparent och att åtgärder vidtagits mot korruption och svågerpolitik. Den har även bidragit till en professionalisering av de upphandlande myndigheterna och till sänkta priser, men i detta avseende har lagen även haft en avigsida. I många undersökningar och yttranden klagas det över att låga priser åstadkommits på bekostnad av kvalitet och innovation och även på produkters och tjänsters hållbarhet. Med andra ord har för liten hänsyn tagits till kostnaderna under produkternas hela livscykel.

Samtidigt har andra kostnader stigit. På grund av den ensidiga fokuseringen på rättsliga frågor har transaktionskostnaderna stigit och extern rådgivning har behövts köpas in dyrt. Dessutom har tendensen hos offentliga myndigheter att förlita sig på byråkratiska förfaranden stärkts oavsiktligt, vilket lett till att man undvikit risker och att man i tveksamma fall gett kontraktet till den billigaste varan eller tjänsten i stället för till den mest innovativa eller den rent allmänt bästa varan eller tjänsten. Denna utveckling är särskilt problematisk i tider med ekonomisk kris och knappa offentliga budgetar.

Av denna anledning välkomnas kommissionens planer på att förenkla den europeiska upphandlingslagen och göra den mer flexibel genom en översyn. Emellertid ger den presenterade grönboken upphov till invändningar. Å ena sidan ger de 114 frågornas omfattning och detaljnivå intrycket att man önskar uppnå en mikroreglering av den offentliga upphandlingen, å andra sidan är en del av frågorna och framlagda förslagen motsägelsefulla. Exempelvis kan anbud eller bindande mål stå i motsättning till målet om förenkling och åstadkommande av ökad rättslig förutsebarhet och bidra negativt till ökad byråkratisering och ett ökat juridiskt regelverk.

Föredraganden är av åsikten att en översyn av upphandlingsdirektiven bör utgå från att EU:s upphandlingslagstiftning vid det här laget är vedertagen praxis i Europa. Strängt formaliserade förfaranden var förvisso nödvändiga i början i syfte att åstadkomma en viss professionalitet i upphandlingspraxis och vänja de upphandlande myndigheterna vid grundprinciperna om transparens, icke-diskriminering och konkurrens, men vid det här laget är detta vedertagen praxis. Nu gäller det att strama upp upphandlingslagstiftningen och se till att den återfår sin egentliga kärna, nämligen säkerställande av transparens, icke‑diskriminering och konkurrens.

Rättslig entydighet och förutsebarhet

Naturligtvis måste översynen ske försiktigt och beprövad praxis bör inte ifrågasättas. Hit hör exempelvis uppdelningen i två direktiv respektive indelningen i varor, byggnadsarbeten och tjänster, men även indelningen i A- och B-tjänster. Specialbestämmelser för B-tjänster behövs med tanke på tjänsternas övervägande lokala karaktär. Det finns emellertid oklarheter gällande en del ekonomiska tjänster. Även klassificeringen av räddningstjänster måste regleras på ett tydligare sätt.

Dessutom finns det många andra rättsliga gråzoner, vilka tidigare gång på gång har lett till överklagandeförfaranden eller rättsprocesser. Offentlig upphandling kännetecknas av ett särskilt högt ”konfliktvärde” och översynen bör även bidra till en minskning av denna ”konfliktkultur” och till ökad rättslig förutsebarhet. Endast på så sätt kan den offentliga upphandlingens potential för en innovativ och hållbar ekonomisk utveckling, vilken får en stor betydelse just i tider med ekonomisk kris och höga statsskulder, utnyttjas bättre och enklare.

Därför bör det vad gäller direktivens tillämpningsområde klargöras att regleringen gäller offentlig upphandling, vilken enligt EU-domstolens senaste domar måste ge den offentliga upphandlaren en omedelbar ekonomisk nytta, att samarbeten mellan offentliga myndigheter inte lyder under upphandlingslagen enligt i EU-domstolens definitioner och att inte heller tjänstekoncessioner faller inom upphandlingslagens område.

Om kommissionen presenterar en separat lagstiftning för tjänstekoncessioner bör denna i enlighet med EU-domstolens senaste rättspraxis endast omfatta det allra nödvändigaste. Tillämpningsområdet bör definieras i överensstämmelse med tjänstedirektivet och den parlamentariska behandlingen bör ske parallellt med översynen av upphandlingsdirektiven, för att förhindra en ytterligare uppdelning av lagstiftningen och säkerställa överensstämmelse. Inom dessa ramar bör sedan även den nödvändiga rättsliga förutsebarheten för offentlig-privata partnerskap klarläggas.

Innovation och hållbar upphandling

Föredraganden välkomnar med eftertryck kommissionens ansträngningar att få den offentliga upphandlingen att bättre tjäna de allmänna samhällsmålen, men pekar på att det största hindret ligger i upphandlingsdirektiven själva. Så länge kriteriet om det lägsta anbudet har samma prioritet i direktiven som det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, kommer inte mycket att ändras inom detta område vad gäller den offentliga upphandlingens stora ekonomiska problem. För att uppnå en förändring krävs att man gör det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet till regel (t.ex. enligt principen ”tillämpa eller förklara”) och gör kriterierna för fastställande av detta anbud lättare att tillämpa.

Upphandlingen bör alltså ske enligt kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, med beaktande av varans, byggnadsarbetets eller tjänstens totala livscykelkostnader. I detta sammanhang uppmanas kommissionen eftertryckligen att utveckla en metod för fastställandet av livscykelkostnaderna som går utöver den metod som hittills ensidigt fokuserat på energieffektivitet och tar hänsyn alla frågor om hållbarhet.

Vidare bör man klarlägga att kriterier för en hållbar och etiskt ansvarsfull tillverkning kan tas upp i de tekniska specifikationerna. Det finns inga juridiska skäl att förbjuda detta. Tvärtom har domstolens dom i Wienstrom-målet(1) tydligt visat att just tillverkningsprocessen spelar en avgörande roll för hållbar upphandling.

Vid en översyn bör man även utreda vid vilka frågor en ensidig tolkning av upphandlingslagen kan stå i strid med de allmänna samhällsmålen både i EU-fördragen och i Europa 2020-strategin. Exempelvis bör man undersöka i vilken utsträckning offentliga upphandlare (t.ex. sjukhus) kan välja regionala produkter vid upphandling av livsmedel, för att minimera sin miljöpåverkan.

Enklare bestämmelser och flexiblare förfaranden

En förenkling av de europeiska upphandlingsbestämmelserna och bättre tillgång till flexibla förfaranden kommer att bidra till en hållbar och innovativ upphandling. Föredraganden föreslår därför olika möjligheter, som en systematisk marknadsövervakning, ett bättre utnyttjande av det förhandlade förfarandet med föregående utlysning och fler lämpliga åtgärder för ökad transparens eller ett generellt tillåtande av alternativa anbud, med särskilt beaktande av anbud som främjar hållbar utveckling. Möjligheten att hänvisa till prestations- och funktionskrav lämpar sig bättre för att uppnå miljöorienterade och innovativa upphandlingsresultat än detaljerade tekniska specifikationer. Även anpassning respektive rättning av fel i anbudshandlingar måste underlättas, naturligtvis med motsvarande säkerhetsgarantier för att garantera transparens hos och kontroll av förfarandet.

Enligt flera yttranden måste det inom ramen för översynen dessutom föras en diskussion om en anpassning av tröskelvärdena. Dock kommer denna diskussion att vara mycket kontroversiell och därför vore det säkert meningsfullt att ha en extra utfrågning i det hänseendet.

Föredraganden påpekar dock även att de rättsliga aspekterna av offentlig upphandling inte får överskattas. Kommissionen måste även erbjuda mer stöd på den praktiska sidan, t.ex. genom organisering av erfarenhetsutbyte eller utveckling av vedertagna förfaranden och metoder samt stöd till utbildningsprogram i medlemsstaterna. Dessa utbildningar bör inte bara vända sig till lokala upphandlande myndigheter utan även inbegripa politiska beslutsfattare och andra aktörer, i synnerhet icke-statliga organisationer som tillhandahåller sociala tjänster. Här skulle man även kunna dra nytta av de erfarenheter som gjorts i Frankrike, där man för närvarande håller på att testa denna modell.

Tillträde för små och medelstora företag

Föredraganden har i sitt betänkande från förra året om nya utvecklingstendenser inom offentlig upphandling redan påpekat betydelsen av denna fråga och rekommenderat olika instrument för bättre tillträde för små och medelstora företag. Små och medelstora företags tillträde till offentliga upphandlingar stöter på talrika hinder och även tillämpningen av småföretagsakten lämnar mycket övrigt att önska i många medlemsstater.

Föredraganden föreslår därför ett antal åtgärder, varav vilka några syftar till att minska transaktionskostnaderna för små och medelstora företag. Detta gäller bland annat införandet av engångsprincipen, enligt vilken endast de utvalda anbudsgivarna måste presentera originaldokumenten vid upphandlingsprocessens slut, och utvecklandet av ett standardiserat upphandlingstillstånd i form av ett elektroniskt register där motsvarande tillstånd lagras. Sådana system finns redan i några medlemsstater.

Å andra sidan bör indelningen i mindre delar uppmuntras och främjas effektivare. Här skulle förfarandet ”tillämpa eller förklara” kunna användas och sörja för bättre transparens.

Ytterligare åtgärder för att stärka små och medelstora företag är en ökad tillämpning av kriteriet om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, ett ökat tillåtande av alternativa anbud, en förstärkt användning av förhandlingsförfarandet och en allmän förenkling och flexibilisering av upphandlingsbestämmelserna.

E-upphandling

Handlingsplanens mål för utbyggnaden av den elektroniska upphandlingen inom hela Europa var att 50 procent av upphandlingarna under 2010 skulle ske elektroniskt, vilket tyvärr inte har uppnåtts. Genomsnittet ligger för närvarande på knappt 5 procent och det är endast ett fåtal länder, bland annat Portugal, som lyckats i detta avseende. Föredraganden välkomnar därför grönboken om ökad användning av e-upphandling i EU, och uppmanar kommissionen att ta ett större politiskt ansvar inom detta område och integrera de bestämmelser som är nödvändiga för att främja e-upphandlingen inom EU i översynen av upphandlingsdirektiven.

(1)

EG-domstolens dom av den 4 december 2003 i mål C-448/01, EVN AG och Wienstrom GmbH mot Österrike, REG 2003, s. I-14527.


YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INTERNATIONELL HANDEL (1.9.2011)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

över modernisering av offentlig upphandling

(2011/2048(INI))

Föredragande: Kader Arif

FÖRSLAG

Utskottet för internationell handel uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet uppmanar de stater som är parter i avtalet om offentlig upphandling att snarast möjligt genomföra reformen av detta avtal för att genom effektivare korruptionsbekämpning och med respekt för upphandlingspolitikens mångfunktionella roll bättre främja principerna om rättvisa och öppenhet på internationell nivå. Parlamentet uppmanar dessa stater att också hålla sina territoriella och sektoriella förbehåll på en rimlig nivå i samband med ratificeringen av det framtida avtalet. Det är dock beklagligt att ingen av de största framväxande ekonomierna ännu har undertecknat avtalet om offentlig upphandling. Dessa länder uppmanas att delta i det pågående översynsarbetet och att därefter snabbt ingå och ratificera det nya avtalet.

2.  Europaparlamentet betonar behovet av att EU:s handelspolitik omvandlas till ett verkligt verktyg för hållbar utveckling och fler och bättre arbetstillfällen. Kommissionen uppmanas att utforma en handelspolitik som är förenlig med en stark och sysselsättningsskapande industripolitik. Parlamentet understryker att EU:s handelspartner måste omfattas av vissa bestämmelser och se till att bestämmelserna respekteras, eftersom de i annat fall skulle handla i strid med internationella åtaganden, vilket i sin tur skulle innebära ett allvarligt hinder för den inre marknaden.

3.  Europaparlamentet påminner om att avtalet om offentlig upphandling, som bör förbli det främsta verktyget för att reglera offentlig upphandling på internationell nivå, föreskriver att utvecklingsländerna ska ges en särskild och differentierad behandling. Kommissionen uppmanas att respektera denna princip i sina bilaterala förbindelser med dessa länder.

4.  Europaparlamentet betonar att de europeiska företagen i en hårdnande internationell konkurrens utmärker sig genom sin förmåga till förnyelse och utveckling av avancerad teknik och genom kvaliteten på de sociala och miljömässiga standarder som de tillämpar. Kommissionen uppmanas att i avtalet om offentlig upphandling främja att tilldelning av kontrakt görs avhängigt av inte bara priskriteriet utan även kompletterande kriterier med koppling till innehållet i kontraktet, i synnerhet avseende förmågan att garantera bättre säkerhet på arbetsplatsen. Kommissionen uppmanas att, i samband med att den förhandlar om frihandelsavtal med länder som inte har anslutit sig till avtalet om offentlig upphandling, införa sådana kompletterande kriterier, samtidigt som man vid valet och fastställandet av dessa kriterier bör ta hänsyn till utvecklingsnivån i det land som är motpart. Parlamentet anser att bättre regler för den offentliga upphandlingen skulle göra det möjligt att skapa fler kvalitativa arbetstillfällen, stödja EU:s industripolitik samt främja en hållbar social och miljömässig utveckling.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i EU-direktiven införa de bestämmelser som föreskrivs i Internationella arbetsorganisationens konvention nr 94 om arbetsklausuler i offentliga kontrakt. Syftet med bestämmelserna är att främja socialt ansvarsfulla offentliga upphandlingar genom att ställa krav på att anbudsgivare och uppdragstagare ska anpassa sig efter gällande lokala bestämmelser om löner och andra arbetsvillkor, i enlighet med vad som fastställs genom kollektivavtal eller nationell lagstiftning.

6.  Europaparlamentet betonar att offentlig upphandling är ett ekonomiskpolitiskt instrument som är lämpligt att tillämpa för att på kort, medellång och lång sikt uppnå mål beträffande ekologiskt hållbar utveckling, och som även kan främja hög social standard i hela världen. Kommissionen uppmanas att se till att handelsavtal innehåller riktade incitament för företag för att se till att offentlig upphandling i ökad grad främjar sociala och miljörelaterade målsättningar och bidrar till innovation.

7.  Europaparlamentet påpekar för kommissionen att även om direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG föreskriver en viss flexibilitet beträffande införlivandet av sociala och miljömässiga standarder samt hållbarhetsstandarder under förutsättning att de direkt avser avtalet, bör en modernisering av befintlig lagstiftning eftersträva ytterligare flexibilitet och mindre begränsningar för att på ett bättre sätt kunna utnyttja möjligheten till synergieffekter i samband med offentlig upphandling och på så sätt uppnå målsättningar inom andra relevanta politikområden.

8.  Europaparlamentet framhåller behovet av att de offentliga utgifternas ändamålsenlighet förbättras vad gäller deras positiva effekter för de nationella och internationella företagens sociala engagemang och miljöengagemang. Man bör dessutom ta tillfället i akt och göra den europeiska och globala handeln mer socialt inriktad och miljövänligare genom en ansvarsfull upphandling.

9.  Europaparlamentet påpekar att sysselsättning, värdiga arbetstillfällen, tillämpning av arbetslagar och sociala bestämmelser, tillgänglighet, rättvis handel, respekt för de mänskliga rättigheterna och socialt engagemang kan påverkas och främjas av företagen om de erbjuder höga standarder då de besvarar anbudsinfordringar i samband med offentlig upphandling. Kommissionen uppmanas därför att överväga och införa ett lämpligt lagstiftningsutrymme genom en modernisering av avtalen om offentlig upphandling.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att en klausul införs i avtalet om offentlig upphandling som gör det möjligt för Europeiska unionen att prioritera europeiska producenter, särskilt små och medelstora företag, vid tilldelningen av vissa offentliga kontrakt, i linje med vad som redan nu tillämpas av andra stater som är parter i detta avtal.

11. Europaparlamentet anser att de befintliga bestämmelserna om offentliga kontrakt är för komplexa, att de kan vara omöjliga att följa för mindre kunder och små och medelstora företag och att de därmed utgör ett icke-tariffärt handelshinder. Därför uppmanas kommissionen att anpassa sig efter de små kundernas och de små och medelstora företagens behov vad gäller lagstiftningsförslaget om modernisering av bestämmelserna om offentlig upphandling för att utöka deras deltagande i offentliga upphandlingar och i den internationella handeln. Parlamentet hoppas också att det administrativa förfarandet ska förenklas med hjälp av informationstekniken. Man skulle framför allt kunna genomföra offentliga upphandlingar via internet. Kommissionen uppmanas med emfas att beakta de små och medelstora företagens sociala värde i samband med moderniseringen av bestämmelserna om offentlig upphandling och att anta särskilda åtgärder för att främja deras deltagande i offentliga upphandlingar samt stärka deras konkurrensläge.

12. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att förenkla direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG, rationalisera upphandlingsförfarandet, göra bestämmelserna mindre detaljerade och minska de administrativa bördorna och därmed förbättra företagsklimatet för kunderna och företagen i EU och för de länder som EU bedriver handel med, för att på så sätt garantera rättvis konkurrens och göra de europeiska upphandlingarna effektivare och verkningsfullare. Därför måste företagsklimatet för de små och medelstora företagen förbättras genom att tröskelvärden anpassas, den administrativa bördan minskas och handlingsutrymmet utökas.

13. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att ha en tydlig bild av de utländska företag som verkar i EU, särskilt företag vars verksamhet får omfattande statliga stöd från tredjeländer. Parlamentet oroas över risken för att utländska företag som etablerar filialer i EU eller köper upp europeiska företag ska kringgå reglerna för den inre marknaden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inrätta ett organ som ska ansvara för att på förhand utvärdera utländska investeringar i linje med den modell som tillämpas av kommittén för utländska investeringar i Förenta staterna (CFIUS).

14. Europaparlamentet anser att den europeiska marknaden inte kan förbli ensidigt öppen för företag från tredjeländer. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram förslag om ett verkningsfullt instrument för att dels uppmuntra efterlevnaden av principen om ökad ömsesidighet från stater som för närvarande inte beviljar europeiska företag motsvarande tillträde till sina marknader, oavsett om staterna är parter i avtalet om offentlig upphandling eller ej, dels garantera en rättvis och jämlik internationell konkurrens.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med bilaterala förhandlingar med industriländer inta en striktare hållning för att förbättra marknadstillträdet och ömsesidigheten i samband med offentlig upphandling. Icke-tariffära hinder bör inte få begränsa det verkliga marknadstillträdet. Kommissionen uppmanas därför att lägga särskild tonvikt vid detta problem i sina förhandlingar på internationell nivå.

16. Europaparlamentet påpekar att kapitlen om offentlig upphandling i EU:s handelsavtal utgör internationellt bindande avtal, och uppmanar därför kommissionen att se till att innehållet i dessa kapitel inte strider mot andra aktuella ansträngningar för att modernisera lagstiftningen i EU om offentlig upphandling, inbegripet översynen av tröskelvärdena för anbudsinfordringar.

17. Europaparlamentet anser att för att främja EU-företagens intressen i utlandet måste de politiska instrumenten och målsättningarna väljas med omsorg, och anser att protektionistiska åtgärder som tas i svåra ekonomiska tider knappast bidrar till den ekonomiska återhämtningen i Europa.

18. Europaparlamentet anser att inblandning i brott som begåtts av maffia eller genom annan organiserad brottslighet enligt lagakraftvunnen dom i en medlemsstat ska leda till att ett europeiskt eller icke-europeiskt företag utesluts från en offentlig upphandling i samtliga EU-medlemsstater.

19. Med hänsyn till den viktiga roll som de stora företagen, deras dotterbolag och försörjningskedjor spelar i den internationella handeln anser Europaparlamentet att företagens sociala ansvar och miljöansvar bör beaktas i EU:s handelsavtal.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

31.8.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

2

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

William (The Earl of) Dartmouth, Kader Arif, David Campbell Bannerman, Daniel Caspary, Yannick Jadot, Metin Kazak, Bernd Lange, David Martin, Vital Moreira, Paul Murphy, Franck Proust, Godelieve Quisthoudt-Rowohl, Niccolò Rinaldi, Helmut Scholz, Peter Šťastný, Robert Sturdy, Gianluca Susta, Keith Taylor, Paweł Zalewski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Catherine Bearder, George Sabin Cutaş, Mário David, Albert Deß, Salvatore Iacolino, Maria Eleni Koppa, Elisabeth Köstinger, Marietje Schaake

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Roger Helmer, Patrice Tirolien


YTTRANDE FRÅN BUDGETKONTROLLUTSKOTTET (14.7.2011)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

över modernisering av offentlig upphandling

(2011/2048(INI))

Föredragande: Bart Staes

FÖRSLAG

Budgetkontrollutskottet uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet betonar att i samband med användning av EU:s medel är det av yttersta vikt att upphandlingsreglerna i medlemsstaterna tillämpas korrekt för att skydda EU:s skattebetalares intressen. Parlamentet påminner om att offentliga utgifter för bygg- och anläggningsarbeten, varor och tjänster svarar för cirka 19 procent av EU:s BNP (2009) och att nästan en femtedel av dessa utgifter omfattas av EU-direktiv om offentlig upphandling (cirka 420 miljarder euro eller 3,6 procent av EU:s BNP) enligt kommissionens meddelande från 2011 om insatser mot korruption på EU:s territorium(1). Parlamentet påminner om att enligt Europeiska revisionsrätten(2) utgör enbart överträdelser av regler om offentlig upphandling 43 procent av alla kvantifierbara fel samt ungefär tre fjärdedelar av den uppskattade felprocenten i sammanhållningsutgifterna.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra de analyser av EU-rättspraxis som krävs för att skapa klarhet om den rättsliga ramen och större rättssäkerhet för alla parter.

3.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att utan dröjsmål föreslå lämpliga regler för att förhindra korruption och otillbörligt gynnande och skapa lika villkor för alla som deltar i upphandlingsförfaranden. Kommissionen uppmanas att införa gemensamma definitioner av begreppen ”intressekonflikter” och ”allvarligt fel i yrkesutövningen” i samband med offentlig upphandling och att vidta alla åtgärder som behövs för att utesluta korruption genom uppgjorda anbud.

4.  Europaparlamentet betonar att reformen av den offentliga upphandlingsverksamheten bör leda till effektivare offentliga utgifter, till att offentliga medel används på ett effektivt sätt och till att resultaten av upphandlingarna optimeras, genom att man tillämpar tydliga, genomblickbara och flexibla förfaranden som gör att anbudsgivare i hela EU kan konkurrera på lika villkor.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja effektivare rapporteringsmetoder, däribland informationsutbyte mellan medlemsstaterna om uteslutning av oseriösa anbudsgivare, för att bekämpa korruptionen i samband med offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla tydliga regler om skydd för uppgiftslämnare i enlighet med rekommendationerna i Europarådets parlamentariska församlings resolution 1729(2010)(3), förbättra transparensen hos de kontrakt som finansieras med EU-medel och främja utbildningsåtgärder både på institutionell nivå och hos allmänheten.

6.  Europaparlamentet betonar betydelsen av utbildning för de upphandlande myndigheterna och av informationskampanjer när det gäller tillämpliga offentliga upphandlingsregler som ett viktigt verktyg för att säkra ett informerat deltagande i förfarandena och undvika fel. Parlamentet föreslår att det inrättas en central helpdesk-tjänst i varje medlemsstat som särskilt ska rikta sig till små och medelstora företag.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga regelverken om offentlig upphandling, i synnerhet när det gäller utförandet av uppdrag (till exempel i fråga om ”betydande förändringar” av gällande kontrakt, förändringar som rör uppdragstagaren och uppsägning av kontrakt).

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja hållbara kontrakt för offentlig upphandling som är förenliga med sociala och miljömässiga kriterier samt kriterier för rättvis handel genom att ålägga medlemsstaterna att ta med relevanta bestämmelser för detta i kontraktshandlingarna.

9.  Europaparlamentet konstaterar att e‑upphandling ger ökad tillgänglighet, insyn, effektivitet och konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja gränsöverskridande användning av e‑upphandling.

10. Europaparlamentet konstaterar att en del medlemsstater redan tillämpar ändamålsenliga förfaranden för offentlig upphandling som garanterar insyn och att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att studera medlemsstaternas goda rutiner på området och fastställa de mest effektiva principerna för offentlig upphandling i EU.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över befintliga kriterier för kvalitativt urval genom att vid sidan av balansräkningen, som bevis på en ekonomisk aktörs ekonomiska och finansiella ställning, även beakta kassaflödesredovisningar som utgör ett tillförlitligt kännetecken på finansiell sundhet.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå sätt för att förenkla upphandlingsförfarandena och minska de administrativa bördorna för anbudsgivarna i syfte att förbättra små och medelstora företags möjligheter att tilldelas offentliga kontrakt, i linje med parlamentets betänkande om småföretagslagen, Small Business Act, (2008/2237(INI)). Parlamentet betonar att detta också ska minska risken för administrativa misstag. Parlamentet föreslår att ett centralt eller regionalt register eller pass ska användas för att minska den administrativa börda som kraven i urvalsskedet medför för små och medelstora företag.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

13.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jean-Pierre Audy, Inés Ayala Sender, Zigmantas Balčytis, Andrea Cozzolino, Tamás Deutsch, Martin Ehrenhauser, Jens Geier, Gerben-Jan Gerbrandy, Ingeborg Gräßle, Iliana Ivanova, Bogusław Liberadzki, Monica Luisa Macovei, Aldo Patriciello, Crescenzio Rivellini, Paul Rübig, Theodoros Skylakakis, Bart Staes, Søren Bo Søndergaard

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Thijs Berman, Zuzana Brzobohatá, Derk Jan Eppink, Christofer Fjellner, Marian-Jean Marinescu, Jan Mulder

(1)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén ”Insatser mot korruption på EU:s territorium” (KOM(2011)0308).

(2)

Revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2009 samt institutionernas svar, EUT C 303, 9.11.2010, s. 1.

(3)

Resolution 1729(2010) från Europarådets parlamentariska församling om skydd av personer som anmäler missförhållanden, texten antagen den 29 april 2010.


YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR SYSSELSÄTTNING OCH SOCIALA FRÅGOR (18.7.2011)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

över modernisering av offentliga upphandling

(2011/2048(INI))

Föredragande: Julie Girling

FÖRSLAG

Utskottet för sysselsättning och sociala frågor uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet konstaterar att offentlig upphandling svarar för 17 procent av EU:s BNP och är ett centralt och marknadsbaserat instrument som är inriktat på samhällets behov, utöver andra mål. Offentlig upphandling kan därför spela en roll när det gäller att skapa varaktig sysselsättning och hållbara arbetsvillkor samt främja social integrering och innovation för framför allt företag, i synnerhet små och medelstora företag, och möta sysselsättningsbehoven hos sårbara och missgynnade socialgrupper. Dessutom kan offentlig upphandling i hög grad bidra till att Europa 2020-strategins mål uppnås. Parlamentet understryker dessutom den offentliga upphandlingens betydelse för att främja en europeisk social modell som bygger på arbeten med kvalitet, lika möjligheter, icke‑diskriminering och social integrering. Parlamentet betonar samtidigt att det ofta är olämpligt att följa lagstiftningen om offentlig upphandling när personliga sociala tjänster upphandlas, eftersom detta inte leder till optimalt resultat för användarna av tjänsten.

2.  Europaparlamentet betonar att det även i den nuvarande europeiska upphandlingslagstiftningen finns utrymme för sociala aspekter vid tilldelning av offentliga kontrakt. Parlamentet konstaterar dock att det behövs förtydliganden när det gäller den praktiska tillämpningen.

3.  Europaparlamentet vill upprätthålla nuvarande kategorisering i A- och B‑tjänstekategorier, där den sistnämnda gäller för innehåll som saknar gränsöverskridande konkurrens eller vars karaktär gör det olämpligt att genomföra en offentlig upphandling i hela EU, till exempel för vård, omsorg och samhällstjänster.

4.  Europaparlamentet är medvetet om att offentliga myndigheter står för mer än 16 procent av Europas BNP och därför måste uppmuntras att engagera sig mer i att driva fram lösningar för social innovation och arbetsmarknadsmöjligheter med dessa medel, i synnerhet genom att effektivisera sina samhällstjänster.

5.  Europaparlamentet stöder stimulansåtgärder för socialt inriktad upphandling av varor, t.ex. användning av kriterier om rättvis handel.

6.  Europaparlamentet inser betydelsen av Världshandelsorganisationens avtal om offentlig upphandling (GPA), som kan komma att begränsa omfattningen av lagstiftningsjusteringar på EU-nivå eftersom ett antal förfarandekrav har sitt direkta ursprung i GPA, men betonar att reglerna för offentlig upphandling i vissa områden är ännu strängare än i GPA. Parlamentet uppmanar kommissionen att med respekt för gällande principer (konkurrens, öppenhet, icke-diskriminering och kostnadseffektivitet) sträva efter att göra bestämmelserna enklare och mer flexibla för att underlätta och främja en socialt inriktad upphandling.

7.  Europaparlamentet betonar att en utveckling av EU:s lagstiftning om offentlig upphandling kan bidra till att förfina vissa grundläggande begrepp och föreställningar för att öka rättssäkerheten för såväl de upphandlande myndigheterna och företagen som arbetstagarna.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att formellt erkänna andra bestämmelser för leverantörsurval, som ”interna metoder” och ”tjänstekoncessionsmetoder”, och att uttryckligen jämställa alla alternativ för att upphandla och finansiera sociala tjänster av allmänt intresse.

9.  Europaparlamentet insisterar på att man i direktivet bör uppmuntra och uttryckligen tillåta upphandlande myndigheter att hänvisa till övergripande politiska mål.

10. Europaparlamentet är medvetet om att upphandlande myndigheter har en viktig roll när det gäller att använda sin köpkraft för att upphandla varor och tjänster med högre ”samhälleligt” värde. Parlamentet betonar att socialt inriktade upphandlingar i hög grad kan bidra till att Europa 2020-strategins mål uppnås och att sådana upphandlingar bör främjas enligt principerna om konkurrens, öppenhet, icke-diskriminering och kostnadseffektivitet samt med respekt för små och medelstora företags behov. Parlamentet uppmuntrar därför de upphandlande myndigheterna att utvärdera de sociala riskerna med och effekten av den egna aktiviteten och försörjningskedjan. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utvecklingen av kontaktpunkter för offentliga upphandlingar som tar hänsyn till miljöaspekter i de enskilda medlemsstaterna för att utveckla rutiner i samband med socialt ansvarsfulla offentliga upphandlingar och ge de berörda parterna juridisk specialisthjälp.

11. Europaparlamentet betonar att alla ändringar i direktiven måste återspegla bestämmelserna i Lissabonfördraget ifråga om åtaganden för full sysselsättning, en social marknadsekonomi och ansvar för samhällstjänster av hög kvalitet samt att de offentliga myndigheterna är oberoende och att medlemsstaterna själva fritt får besluta om hur de vill finansiera, organisera och leverera samhällstjänster.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra de upphandlande myndigheterna och de relevanta institutionerna på nationell nivå att närmare engagera socioekonomiska organisationer och frivilligorganisationer i upphandlingarnas inledande undersökningsfas, för att på ett grundligare sätt utvärdera de särskilda problemen med social relevans i samband med att kontraktshandlingarna upprättas.

13. Europaparlamentet understryker betydelsen av bättre samarbete och bättre kommunikation mellan samtliga berörda parter för att främja ett ansvarsfullt och socialt hållbart samarbete mellan upphandlare och företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera informations- och kommunikationskampanjer om de fördelar som erbjuds med hjälp av socialt ansvariga upphandlingar genom att sprida exempel på god praxis bland medlemsstaterna.

14. Europaparlamentet understryker betydelsen av att utbilda personalen vid de upphandlande myndigheterna och enskilda operatörer å ena sidan, och av att som en långsiktig strategi införa krav på färdigheter och utbildning, till exempel lärlings- och praktikprogram eller fortbildning, i kontraktens specifikationer å andra sidan. Parlamentet betonar dock att dessa åtgärder måste vara relevanta för innehållet i kontraktet och samt proportionella och ekonomiskt fördelaktiga.

15. Europaparlamentet konstaterar att texten i direktiven behöver vara mer specifik när det gäller förbättrande av tillgängligheten för funktionshindrade.

16. Europaparlamentet konstaterar att de små och medelstora företagen, som enligt beräkningar tilldelas mellan 31 procent och 38 procent av det totala värdet av den offentliga upphandlingen, utgör stommen i EU:s ekonomi och förfogar över en mycket stor potential när det gäller att skapa arbetstillfällen, tillväxt och innovation. Ökat tillträde till upphandlingsmarknaderna kan hjälpa de små och medelstora företagen att frigöra denna potential genom att man exempelvis minskar kraven och byråkratin och erbjuder mer omfattande tjänster av typen teknisk och juridisk rådgivning under utarbetandet av offerten. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att öka åtgärderna för att främja efterlevnaden av den europeiska kodexen för bästa praxis som syftar till att garantera rättvis konkurrens och verkligt tillträde för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast bedöma behovet av lagstiftningsåtgärder på EU-nivå för att se till att upphandlande myndigheter till fullo drar nytta av små och medelstora företags ekonomiska och innovativa potential.

17. Europaparlamentet betonar att den europeiska marknaden för offentlig upphandling är mer öppen än marknaderna hos EU:s internationella partner samt att europeiska företag till följd av detta inte kan konkurrera med företag från tredjeländer på lika villkor och har fortsatta svårigheter att få tillträde till tredjeländers marknader. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ömsesidighet i samband med öppnandet av marknader och tillträdet till offentliga kontrakt, både i och utanför Europa, i enlighet med avtal mellan EU och tredjeländer.

18. Europaparlamentet bekräftar värdet av e-upphandling som verktyg för att minska administrativa bördor, till exempel transaktionskostnader, särskilt för små och medelstora företag. Utnyttjandet av e-upphandling bör därför stimuleras ytterligare och entreprenörer och anställda bör få lämplig utbildning.

19. Europaparlamentet betonar framför allt att man genom att förändra upphandlingspraxis bör sträva efter att förenkla upphandlingsbestämmelserna, göra dem mer flexibla och så mycket som möjligt minska de krav som företagen måste uppfylla för att kunna delta i en offentlig upphandling, i syfte att underlätta ekonomiskt och socialt nyskapande offentlig upphandling som kan främja innovation och skapa bättre sysselsättningsmöjligheter. Parlamentet betonar att det redan finns lämpliga instrument för detta genom nuvarande EU-lagstiftning (t.ex. specifikationerna och principen om det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet), och uppmanar kommissionen att fortsatt främja dessa instrument, såsom beaktandet av kostnaderna under hela livscykeln, och undersöka ytterligare möjligheter att främja socialt nyskapande. Parlamentet betonar att betydelsen av sociala och ekologiska kriterier måste ges mycket större tyngd i upphandlingsförfarandet och att kriteriet om det lägsta priset måste vara underordnat när ett kontrakt tilldelas.

20. Europaparlamentet understryker att en socialt ansvarsfull offentlig upphandling förbättrar respekten för samhällets värden och behov eftersom den tar hänsyn till samtliga brukares behov, inklusive personer med funktionshinder och personer av annan etnisk härkomst.

21. Europaparlamentet förordar att dagens rättsliga ram för offentlig upphandling ändras så att den även speglar de sociala tjänsternas särart.

22. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att se till att ökad flexibilitet inte leder till försämrad ansvarsskyldighet för upphandlande myndigheter och uppdragsgivare och därmed får negativa konsekvenser för sysselsättningen.

23. Europaparlamentet understryker att om vissa prioriteringar inom socialpolitik och sysselsättningspolitik ska främjas med hjälp av offentlig upphandling kan också risken öka för subjektivt beslutsfattande och för att sådana beslut blir svåra att riva upp.

24. Europaparlamentet är medvetet om den roll EU kan spela för att underlätta utvecklingen av framgångsrika offentlig-privata partnerskap genom att främja rättvis konkurrens och sprida bästa praxis bland medlemsstaterna i fråga om socialpolitik och sysselsättningspolitik. Parlamentet påpekar dock de avsevärda skillnaderna mellan de olika medlemsstaternas lagstadgade och procedurmässiga krav. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att bättre definiera begreppet offentlig-privat partnerskap, framför allt vad gäller gemensamt risktagande och ekonomiska åtaganden mellan parterna.

25. Europaparlamentet bekräftar att effektivt utnyttjad offentlig upphandling kan bli en verklig drivkraft för att främja kvalitativa arbetstillfällen, löner och arbetsvillkor, jämställdhet, kompetens och utbildning. Den kan också gynna en utveckling av miljöpolitiken och skapa incitament för forskning och innovation.

26. Europaparlamentet beklagar att man i grönboken försummat tillfället att undersöka den faktiska tillämpningen av artikel 1.4 i direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare(1) och dess effekt på tillträdet till marknaden för upphandling inom EU för företag från tredjeländer.

27. I ljuset av den pågående översynen uppmanar Europaparlamentet kommissionen att offentliggöra en praktisk och tydlig användarmanual för upphandlande myndigheter, som innehåller fallstudier av framgångsrik upphandling med social inriktning.

28. Europaparlamentet kräver att företagens avgifter för att lämna in anbud vid offentlig upphandling sänks så mycket som möjligt så att deras konkurrenskraft kan förbättras och antalet arbetstillfällen öka.

29. Europaparlamentet rekommenderar att rutinerna vid offentlig upphandling görs mer flexibla och snabbare så att företagen kan höja sin konkurrenskraft och därmed skapa fler arbetstillfällen.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

13.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

28

17

4

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Regina Bastos, Edit Bauer, Pervenche Berès, Mara Bizzotto, Philippe Boulland, David Casa, Alejandro Cercas, Ole Christensen, Derek Roland Clark, Sergio Gaetano Cofferati, Frédéric Daerden, Karima Delli, Proinsias De Rossa, Frank Engel, Sari Essayah, Ilda Figueiredo, Thomas Händel, Roger Helmer, Nadja Hirsch, Stephen Hughes, Danuta Jazłowiecka, Martin Kastler, Ádám Kósa, Jean Lambert, Patrick Le Hyaric, Olle Ludvigsson, Elizabeth Lynne, Thomas Mann, Elisabeth Morin-Chartier, Csaba Őry, Siiri Oviir, Rovana Plumb, Sylvana Rapti, Licia Ronzulli, Elisabeth Schroedter, Joanna Katarzyna Skrzydlewska, Jutta Steinruck

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Georges Bach, Raffaele Baldassarre, Jürgen Creutzmann, Kinga Göncz, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Evelyn Regner, Csaba Sógor, Emilie Turunen, Peter van Dalen, Cecilia Wikström

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Ashley Fox, Marit Paulsen

(1)

EU-domstolens dom av den 3 april 2008 i mål C-346/06, REG 2008, s.I–1989 (Dirk Rüffert mot Land Niedersachsen)


YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR MILJÖ, FOLKHÄLSA OCH LIVSMEDELSSÄKERHET (20.7.2011)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

över modernisering av offentlig upphandling

(2011/2048(INI))

Föredragande: Åsa Westlund

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

Allmänna aspekter

1.  Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen ser offentlig upphandling som en viktig del i övergången till en hållbar ekonomi och för att uppnå målen i Europa 2020‑strategin. Parlamentet betonar att det är medlemsstaternas ansvar att se till att deras politik för offentlig upphandling stöder arbetet med att nå dessa mål och ser positivt på att kommissionen ägnar större uppmärksamhet åt små upphandlande myndigheters behov.

2.  Europaparlamentet konstaterar att den offentliga sektorns årliga konsumtion i EU står för cirka 17 procent av EU:s bruttonationalprodukt. Parlamentet understryker på nytt den potential som myndigheternas köpkraft har för att främja gemensamma mål och att det därför är viktigt att vid offentlig upphandling ta tillvara möjligheten att införa andra kriterier än pris, såsom miljöfaktorer och sociala faktorer. Skadliga produktions- och konsumtionsmönster skulle kunna minskas genom offentlig upphandling.

3.  Europaparlamentet välkomnar den omfattande viljan från lokala, regionala och nationella myndigheter att göra upphandlingar som stöder en hållbar utveckling, inbegripet resurs- och energieffektivitet, en mer utbredd användning av förnybar energi och bekämpning av klimatförändringar. Parlamentet noterar att det finns mycket som tyder på att direktivet och tillämpningen av det försvårar detta och att oklarheter i gällande regler för offentlig upphandling har gett upphov till missförstånd och skilda tolkningar avseende införandet av kriterier för miljöhållbarhet i kontrakten. Parlamentet understryker att lagstiftningen enligt EU-fördragen måste utformas så att den gynnar och inte hämmar eller förhindrar medlemsstaternas samt de lokala och regionala myndigheternas möjligheter att främja mål om miljöskydd och hållbar utveckling.

4.  Europaparlamentet framhåller att det bör framgå tydligt i direktiven att det är både önskvärt och möjligt för upphandlande myndigheter att hänvisa till övergripande politiska mål, såsom kriterier för hållbar utveckling, i beskrivningen av ämnesområdet för kontraktet.

5.  Europaparlamentet förespråkar att miljöhänsyn, liksom andra relevanta aspekter som bidrar till hållbar utveckling, ingår i alla relevanta offentliga kontrakt. Parlamentet understryker att direktivet om offentlig upphandling bör ändras så att det blir tydligare att det är både önskvärt och möjligt att upphandlande myndigheter

     –   inför miljövillkor i de tekniska specifikationerna och tar hänsyn till miljöpåverkan i tilldelningsfasen,

     –   inför sociala normer, till exempel för att främja funktionshindrades integration på arbetsmarknaden, och arbetsmiljönormer,

     –   inför djurskyddsvillkor för tamdjur/lantbruksdjur, liksom i lämpliga fall villkor för transport av levande djur,

     –   ser till att samma krav ställs på eventuella underleverantörer.

6.  Europaparlamentet anser att kriterier för miljömärkning av tjänster bör prioriteras. Parlamentet betonar att upphandlande myndigheter vid inköp eller inhyrning av energiförbrukande produkter bör använda sig av kriterier som motsvarar energi- och miljömärkningsstandarder för att mäta den totala energibesparingen.

7.  Europaparlamentet noterar särskilt behovet av att förtydliga att det är möjligt att införa krav på miljöskydd, skydd av ekosystemen, socialt skydd och djurskydd som är strängare än de gemensamma EU-reglerna. Parlamentet efterlyser ett uttryckligt omnämnande i direktivet om att det inte hindrar något land från att följa ILO-konvention nr 94. Parlamentet betonar att en effektivt fungerande miljövänlig offentlig upphandling kräver klara och entydiga EU-regler som noggrant anger ramarna för medlemsstaternas lagstiftning och genomförande.

8.  Europaparlamentet föredrar att uppmuntra och underlätta för offentliga aktörer att upphandla hållbart, snarare än att slå fast obligatoriska kvoter. Parlamentet menar ändå att det största hindret för mer miljövänlig upphandling inte är ovilja att göra detta, utan snarare okunskap om möjligheterna och att lagstiftningen är otydlig och icke-flexibel.

9.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att använda hållbar utveckling som ett standardkriterium vid offentlig upphandling.

10. Europaparlamentet uttrycker sin oro över det ineffektiva genomförandet av EU:s frivilliga instrument för miljöanpassad offentlig upphandling.

Livscykel

11. Europaparlamentet är starkt övertygat om att direktivet bör ändras så att det blir tydligare att det är både möjligt och önskvärt att ta hänsyn till hur ämnesområdet för kontraktet påverkar miljön under hela livscykeln, inbegripet hela produktionsprocessen och dess villkor ända fram till konsumtion, med tanke på statistiken om det slöseri som förekommer i samband med verksamheter uppströms. För att upphandlande myndigheter ska få riktig information om tillämpningen av miljöaspekter och/eller andra hållbarhetsaspekter bör kommissionen förse dem med en metod för att beräkna livscykelkostnader.

12. Europaparlamentet betonar att myndigheterna bör uppmuntras och rekommenderas att ställa miljökrav på anbuden redan från början. Parlamentet efterfrågar en ändring av lagstiftningen så att det blir regel att kontrakt tilldelas grundat på det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet med hela livscykelkostnaden inräknad, och när det är möjligt med hänsyn tagen till kostnaden för miljöföroreningar.

13. Europaparlamentet betonar att det finns stor besparingspotential i att ta större miljöhänsyn vid offentlig upphandling, eftersom man då tar större hänsyn till livscykelkostnaden.

14. Europaparlamentet understryker vikten av att medlemsstaterna och kommissionen främjar framtagandet av internationella klimat- och miljöstandarder som utgår ifrån livscykelperspektivet, så att det blir enkelt såväl för den offentliga sektorn att upphandla miljövänligt som för företag att konkurrera om kontrakt i olika länder.

Förbindelser med näringslivet

15. Europaparlamentet betonar att det bör finnas en koppling mellan miljökriterier och ämnesområdet för kontraktet så att snedvriden konkurrens och oklarhet kring rättsläget kan undvikas, då detta skulle hindra små och medelstora företag från att delta i offentliga upphandlingar.

16. Europaparlamentet understryker hur viktigt det är att medlemsstaterna involverar små och medelstora företag och uppmuntrar dem att lämna anbud vid offentliga upphandlingar. Parlamentet anser att man bör tänka på att innovativa små och medelstora företag sannolikt kan komma med nya sätt att ta itu med miljöfrågor vid offentlig upphandling.

17. Europaparlamentet rekommenderar att om den vara eller tjänst som upphandlas kan tillhandahållas lokalt, bör förfarandet enligt närhetsprincipen vara öppet för lokala företag (främst små och medelstora företag). Därmed minskar också upphandlingens miljöpåverkan (t.ex. koldioxidutsläpp).

18. Europaparlamentet betonar att det genom offentlig upphandling och genom stöd till miljövänliga logistiklösningar går att minska antalet resor, behovet av bilresor och koldioxidutsläppen.

19. Europaparlamentet anser att den ökade oron för produkters och verksamheters miljö- och klimatpåverkan kräver att man åter överväger möjligheten att gynna lokala leverantörer. Parlamentet efterlyser en ny översyn av tröskelvärdena och anser att hållbarhet bör gå före en snäv tolkning av inremarknadsreglerna.

20. Europaparlamentet framhåller kopplingen mellan att upphandla miljövänligt och att främja innovationer. Parlamentet framhåller att detta blir än tydligare när man kombinerar miljökrav i de tekniska specifikationerna med att ge anbud som uppfyller vissa spjutspetskrav på miljöområdet och miljövänliga lösningar högre poäng i tilldelningsfasen.

Förfarandeaspekter

21. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt med efterhandsgranskningar och uppföljningar av förverkligandet av upphandlingen. Parlamentet påpekar att upphandlande myndigheter bör kunna införa påföljder för den som inte kan leva upp till hållbarhets- och/eller miljömålen i enlighet med de kriterier som anges i anbudsinfordran, vilket även ska gälla vid underentreprenad.

22. Europaparlamentet är starkt övertygat om att en ökad användning av det förhandlade förfarandet skulle främja både innovationer och hållbarare lösningar, under förutsättning att det finns ordentliga garantier för att undvika eventuellt missbruk.

23. Europaparlamentet understryker att frågan om huruvida en vara eller tjänst har producerats på ett hållbart sätt bör betraktas som en egenskap hos produkten. Parlamentet påpekar att utrymmet för att inkludera krav på produktionsprocessen i de tekniska specifikationerna för alla typer av kontrakt bör förtydligas så att de upphandlande myndigheterna kan kontrollera de tilldelade kontraktens miljöpåverkan och sociala påverkan.

24. Europaparlamentet anser att tilldelningskriteriet om lägsta pris bara ska få användas om man kan motivera detta med att miljökrav och/eller andra hållbarhetskrav inte är relevanta i det specifika fallet eller att man infört stränga miljövillkor och/eller sociala villkor i de tekniska specifikationerna. Parlamentet konstaterar dock att ansvaret för det slutgiltiga beslutet bör ligga kvar hos den upphandlande myndigheten.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

13.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

49

0

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Kriton Arsenis, Sophie Auconie, Pilar Ayuso, Paolo Bartolozzi, Sandrine Bélier, Nessa Childers, Bairbre de Brún, Esther de Lange, Anne Delvaux, Bas Eickhout, Edite Estrela, Karl-Heinz Florenz, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Julie Girling, Françoise Grossetête, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Linda McAvan, Miroslav Ouzký, Antonyia Parvanova, Andres Perello Rodriguez, Sirpa Pietikäinen, Mario Pirillo, Pavel Poc, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Anna Rosbach, Dagmar Roth-Behrendt, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, Salvatore Tatarella, Åsa Westlund, Glenis Willmott, Sabine Wils

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Matthias Groote, Romana Jordan Cizelj, Riikka Manner, Marisa Matias, James Nicholson, Alojz Peterle, Michèle Rivasi, Crescenzio Rivellini, Giommaria Uggias

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Lorenzo Fontana


YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR INDUSTRIFRÅGOR, FORSKNING OCH ENERGI (19.8.2011)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

över modernisering av offentlig upphandling

(2011/2048(INI))

Föredragande: Konrad Szymański

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

A. En välfungerande upphandlingsmarknad är viktig för att gynna den inre marknaden, stimulera innovation, främja en hög nivå på miljö- och klimatskyddet samt social integration inom hela EU och optimera värdet för myndigheter, medborgare, företag och skattebetalare.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en omfattande och genomgripande översyn av de befintliga direktiven om offentlig upphandling, som bör förenkla rutinerna, skapa ökad flexibilitet, transparens och rättssäkerhet för alla parter i samband med upphandling samt begränsa felen i samband med att EU:s bestämmelser införlivas i nationell lagstiftning och minska riskerna för illojala affärsmetoder. Man bör därför i framtiden undvika många reformer, eftersom de är huvudorsaken till höga kostnader och administrativa bördor för deltagare, vilket innebär att de små och medelstora företagens tillgång till offentliga kontrakt minskas väsentligt och på ett oproportionerligt sätt.

2.  Europaparlamentet vill att offentliga upphandlingar ska förankras i principen om att ”tänka smått först” och uppmanar medlemsstaterna att fullt ut tillämpa den europeiska kodexen för bästa praxis för att underlätta små och medelstora företags tillträde till offentlig upphandling. Parlamentet påpekar att förenklade förfaranden är mycket viktiga för att uppnå det målet. Parlamentet uppmanar även kommissionen att låta den reviderade lagstiftningen åtföljas av initiativ som inte är av lagstiftningskaraktär, exempelvis en plattform för utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater, eftersom vissa medlemsstater redan tillämpar offentliga upphandlingsförfaranden som garanterar en effektiv användning av skattebetalarnas pengar.

3.  Europaparlamentet konstaterar att målet med denna översyn bör vara att återgå till det ursprungliga syftet med offentlig upphandling, det vill säga att säkerställa att medlemsstaterna använder pengarna på ett effektivt sätt och garantera marknadskonkurrens, för att uppnå optimala resultat. Parlamentet anser att man bör tillämpa kriterier som är tydligare, enklare samt mer flexibla och transparenta för att uppmuntra små och medelstora företag att delta i offentlig upphandling. Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen att titta på möjligheterna att stärka dialogen mellan offentliga upphandlare och potentiella anbudsgivare, och att göra detta till en del av upphandlingsprocessen.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att prioritera en avbyråkratisering och förenkling av de olika förfarandena i samband med offentlig upphandling, både genom att minska det totala antalet förfaranden och genom att strama upp rutinerna inom respektive förfarande. Parlamentet anser att öppna anbudsförfaranden även fortsättningsvis bör vara hörnstenen i offentliga upphandlingar men att de bör förenklas, särskilt genom att man medger en större användning av tilldelningskriterier baserade på funktionalitet i stället för alltför detaljerade tekniska specifikationer och alltså låter de potentiella leverantörerna fastställa vilka särskilda metoder, material, tekniker osv. som ska användas. Vidare anser parlamentet att den administrativa bördan kan minskas genom att man medger en mer samtidig bedömning av urvals- och tilldelningskriterier och även medger flexibilitet vid bristande överensstämmelse med formkrav, exempelvis genom att anbudsgivarna kan lämna in saknade formulär i efterhand. Parlamentet noterar att särskilt små och medelstora företag drabbas av den bristande flexibiliteten och diskvalificeras på grund av obetydliga och oavsiktliga fel i förfarandena.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder – bland annat genom särskilda bestämmelser i det kommande direktivet om offentlig upphandling – för att se till att minst 50 procent av både EU-institutionernas och medlemsstaternas offentliga upphandlingar genomförs elektroniskt, i enlighet med det åtagande som medlemsstaternas regeringar gjorde vid ministerkonferensen om e‑förvaltning i Manchester 2005.

6.  Europaparlamentet välkomnar användningen av e-upphandling, som kommer att ha en positiv roll i arbetet med att minska kostnaderna och förbättra tillgången till upphandlingsförfaranden. Parlamentet vill därför att alla lagstiftningsförslag om att utvidga och förenkla användningen av e-upphandling ska inbegripas i den planerade översynen av huvuddirektiven om offentlig upphandling. Parlamentet framhåller vikten av öppna standarder och teknikneutralitet för att säkerställa driftskompatibilitet mellan olika system och undvika beroende av en enda säljare. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa verklig driftskompatibilitet mellan de olika plattformar för e-upphandling som redan existerar i medlemsstaterna.

7.  Europaparlamentet noterar att majoriteten av alla offentliga kontrakt tilldelas företag från samma medlemsstater som de upphandlande myndigheterna, och parlamentet efterlyser en verklig EU-omfattande marknad för offentliga upphandlingar.

8.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att genomföra en undersökning i alla 27 medlemsstater för att ta reda på andelen gränsöverskridande anbud och utvärdera huruvida de nuvarande tröskelvärdena är relevanta och eventuellt höja dem för att göra det attraktivare med gränsöverskridande anbud.

9.  Europaparlamentet konstaterar att den nuvarande uppdelningen mellan A‑tjänster och B‑tjänster är förlegad, eftersom vissa B-tjänster, exempelvis vatten- och järnvägstransporter och bemannings- och säkerhetstjänster, är av uppenbart gränsöverskridande intresse. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se över bilagorna till direktiven som en del av sin reform av reglerna för offentlig upphandling. Parlamentet anser dock att grundläggande samhällstjänster bör förbli B-tjänster som är undantagna från EU:s regler för offentlig upphandling.

10. Europaparlamentet betonar att offentlig upphandling måste spela en nyckelroll som drivkraft för innovation, särskilt inom energieffektivitet och andra politikområden som fastställts i Europa 2020-strategin, och att den kan stimulera marknaden för hållbara produkter och tjänster. Parlamentet välkomnar de steg som tagits för att se till att de offentliga myndigheterna beaktar dessa aspekter i kriterierna för tilldelning av kontrakt. Parlamentet betonar emellertid att det är viktigt att fästa vederbörlig uppmärksamhet vid de extra administrativa kostnader som detta kan medföra för företag och offentliga myndigheter och att detta bör föregås av ordentliga konsekvensbedömningar, samt individuella tester för små och medelstora företag, för att undvika onödig byråkrati.

11. Europaparlamentet konstaterar att införandet av bindande föreskrifter för innovation eller alltför detaljerade tekniska specifikationer avseende exempelvis energiprestandan för föremålet för ett offentligt kontrakt kan begränsa konkurrensen och de upphandlande myndigheternas valmöjligheter.

12. Europaparlamentet ställer sig bakom Europeiska rådets slutsatser av den 4 februari 2011, där medlemsstaterna uppmanades att inbegripa miljöeffektivitetsstandarder i offentliga upphandlingar från och med den 1 januari 2012. Parlamentet erkänner att de inledande kostnaderna för energieffektiva och hållbara produkter eller tjänster vid en första anblick kan tyckas strida mot de nuvarande reglerna för offentlig upphandling om användningen av lägsta pris-kriteriet vid tilldelning av kontrakt, men betonar att detta kompenseras av lägre kostnader för drift, underhåll och bortskaffande. Parlamentet rekommenderar användningen av principen om det ekonomiskt mest fördelaktiga alternativet, som inte bara inbegriper priset utan också kvalitetsaspekter och livscykelkostnader, i syfte att främja mer innovativa lösningar.

13. Europaparlamentet anser att den framtida EU-lagstiftningen om offentlig upphandling bör stärka de befintliga bestämmelserna om krav på obligatorisk tillämpning av energieffektivitetskriterier vid beslut om tilldelning av offentliga kontrakt utan att detta strider mot reglerna om fri konkurrens. Parlamentet vidhåller att ett sådant tillvägagångssätt kommer att främja innovation och en diversifiering av utbudet.

14. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå tydliga energieffektivitetskriterier för de tekniska föreskrifterna i offentliga upphandlingar.

15. Europaparlamentet konstaterar att eventuella krav på bästa tillgängliga teknik och energieffektivitet måste bli föremål för en kostnads-nyttoanalys baserad på värdeminskning.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa regler, grundade på befintliga bästa metoder, genom vilka de upphandlande myndigheterna kan bedöma de sammanlagda kostnaderna i förhållande till en viss produkts eller tjänsts energibesparingspotential, dvs. genom att tillämpa metoden med livscykelkostnader för att välja det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet. I detta syfte rekommenderar parlamentet kommissionen att använda samma modell som i direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon, som gör det möjligt för myndigheter att som utvärderingskriterium i offentliga upphandlingsförfaranden använda de sammanlagda kostnaderna för fordonets användning under en normal användningsperiod och inte bara det ursprungliga inköpspriset.

17. Europaparlamentet välkomnar vissa medlemsstaters initiativ att stödja innovation genom förkommersiell upphandling, som innebär att man erbjuder kontrakt för att bemöta särskilda utmaningar som fastställts av de offentliga myndigheterna. Parlamentet konstaterar att alltför långtgående krav och tekniska föreskrifter i samband med offentliga upphandlingsförfaranden kan skapa överdriven administration och på så vis hämma innovation. Parlamentet anser att offentlig upphandling i stället bör fokusera på funktion och slutresultat.

18. Europaparlamentet påpekar att den särskilda frågan om att säkerställa lika behandling och rättvis konkurrens på marknaderna för offentlig upphandling i EU och i tredjeländer måste få större politisk uppmärksamhet, särskilt med hänsyn till de aktuella problemen avseende tillträde till den offentliga marknaden i tredjeländer, långsamma framsteg i förhandlingarna om översynen av WTO-avtalet om offentlig upphandling och flera tredjeländers uppenbara ovilja att ansluta sig till detta avtal.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

12.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

47

0

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jean-Pierre Audy, Zigmantas Balčytis, Ivo Belet, Bendt Bendtsen, Jan Březina, Maria Da Graça Carvalho, Giles Chichester, Lena Ek, Ioan Enciu, Vicky Ford, Gaston Franco, Adam Gierek, Norbert Glante, Fiona Hall, Romana Jordan Cizelj, Krišjānis Kariņš, Lena Kolarska-Bobińska, Philippe Lamberts, Bogdan Kazimierz Marcinkiewicz, Marisa Matias, Jaroslav Paška, Miloslav Ransdorf, Vladimír Remek, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Michèle Rivasi, Jens Rohde, Paul Rübig, Francisco Sosa Wagner, Konrad Szymański, Britta Thomsen, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Ioannis A. Tsoukalas, Claude Turmes, Vladimir Urutchev, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras, Henri Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Antonio Cancian, Rachida Dati, Francesco De Angelis, Françoise Grossetête, Cristina Gutiérrez-Cortines, Jolanta Emilia Hibner, Holger Krahmer, Bernd Lange, Mario Pirillo, Silvia-Adriana Ţicău


YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR REGIONAL UTVECKLING (13.7.2011)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

över modernisering av offentlig upphandling

(2011/2048(INI))

Föredragande: Ramona Nicole Mănescu

FÖRSLAG

Utskottet för regional utveckling uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att öppna och trovärdiga metoder för offentlig upphandling spelar en särskilt viktig roll för effektiviteten i de offentliga utgifterna och för de offentliga investeringarnas inverkan på ekonomin, särskilt när det gäller hållbar tillväxt och innovation. Priset bör inte – som hittills varit fallet – vara ett kriterium som påverkar kvaliteten på den upphandlade tjänsten. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att man vid offentliga upphandlingar inte bör följa principen om lägsta pris. I stället bör man beakta det mest hållbara och ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet, inklusive livscykelkostnader. Kommissionen uppmanas att undersöka om kriteriet ekonomiskt mest fördelaktiga anbud kan tillämpas för vissa kontrakt och sektorer.

2.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör lägga fram ett förslag till medlemsstaterna om en enhetlig, standardiserad modell för att harmonisera den rättsliga ramen för offentlig upphandling.

3.  De offentliga investeringarna håller successivt på att decentraliseras, och två tredjedelar av dessa investeringar görs av lokala eller regionala myndigheter. Europaparlamentet anser därför att de upphandlande myndigheterna på lokal och regional nivå bör få en central roll vid översynen av EU:s bestämmelser om offentlig upphandling, en process som bör ge dem ökad rätt och flexibilitet att själva upphandla sådant som de anser sig behöva.

4.  Europaparlamentet konstaterar att systemet för offentlig upphandling är mycket komplicerat, särskilt för små lokala myndigheter och små och medelstora företag. Förenklade förfaranden för mindre lokala och regionala upphandlande myndigheter vid tilldelningen av relativt små kontrakt skulle bidra till att minska de administrativa bördorna just inom de områden där de kan vara oproportionerligt stora. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken mån små upphandlande myndigheter kan använda sig av förenklade upphandlingsbestämmelser. Parlamentet påminner emellertid om att sådana förenklade förfaranden inte får inkräkta på behovet av insyn och sund ekonomisk förvaltning.

5.  Europaparlamentet påpekar att det är nödvändigt att förbättra tillgången till tydlig information om EU:s bestämmelser om offentlig upphandling för ombud, tjänstemän och experter på lokal, regional och nationell nivå, och efterlyser ett nära samarbete mellan alla dessa aktörer.

6.  Europaparlamentet påminner om att små och medelstora företag har en enorm potential att skapa arbetstillfällen, tillväxt och innovation. Små och medelstora företag bör uppmuntras att delta i lokala och regionala myndigheters upphandlingar så att deras ekonomiska och innovativa potential kan utnyttjas maximalt inom ramen för den offentliga upphandlingen. Parlamentet anser att anbudsförfarandena bör förbättras så att de små och medelstora företagen kan delta på lika villkor, särskilt i urvalsfasen, som har visat sig vara det största hindret för deras deltagande i offentliga upphandlingar. Parlamentet efterlyser därför ytterligare åtgärder för att främja de små och medelstora företagens deltagande i offentliga upphandlingar.

7.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att skapa verktyg för att öka det gränsöverskridande samarbetet inom ramen för offentliga upphandlingar, med lämplig tillgång för små och medelstora företag till gränsöverskridande förfaranden i syfte att upprätthålla sysselsättningsnivån, så att man till exempel kan öka utgifternas effektivitet i genomförandet av program som finansieras av de sammanhållningspolitiska instrumenten. Inom ramen för gränsöverskridande offentliga upphandlingar är det också nödvändigt att klargöra de immaterialrättsliga aspekterna.

8.  Europaparlamentet anser att vidareutvecklingen av EU:s lagstiftning om offentlig upphandling måste ha som mål att göra upphandlingsförfarandena såväl enklare och billigare som småföretags- och investeringsvänligare. Parlamentet konstaterar att översynen av förfarandena måste tillgodose behovet av att minska kostnaderna, skapa rättslig förutsebarhet och förenkla bestämmelserna om offentlig upphandling. Denna process, tillsammans med harmoniseringen, måste baseras på en bedömning av de eventuella förändringarnas konsekvenser för såväl lokala och regionala myndigheter som små och medelstora företag så att de behöriga myndigheterna inte belastas alltför hårt.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra utbildningar och informationskampanjer och att delta i samråd som vänder sig till såväl regionala och lokala myndigheter som små och medelstora företag. Även andra berörda parter bör involveras. Syftet är dels att se till att deltagarna i offentliga upphandlingar är tillräckligt informerade och att felfrekvensen minskar, dels att utveckla den nödvändiga sakkunskapen bland lokala och regionala upphandlande myndigheter så att de kan genomföra innovativa upphandlingar. Parlamentet rekommenderar också medlemsstaterna att inom ramen för de operativa programmen för tekniskt stöd överväga att inkludera utbildning eller erfarenhetsutbyten inom området för offentlig upphandling.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utvecklingen av ett trovärdigt elektroniskt registreringssystem för ”upphandlingspass”, som ska gälla för en viss period, vilket kan bidra till att minska den administrativa bördan för små och medelstora företag i upphandlingsförfaranden.

11. Europaparlamentet konstaterar att en minskning av kostnaderna för förfarandet medför att den strikta formaliseringen av EU:s lagstiftning om offentlig upphandling minskar till förmån för ökad effektivitet och kostnadseffektivitet (bäst valuta för pengarna) och större manöverutrymme för den upphandlande myndigheten.

12. Europaparlamentet anser att offentlig-privata partnerskap är av avgörande betydelse för att EU ska kunna göra de investeringar som krävs på vissa områden. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta alla de åtgärder som är nödvändiga för att undanröja befintliga hinder och med hjälp av bestämmelser som kan tillämpas på både offentlig upphandling och strukturfonderna upprätta en sammanhållen ram för utnyttjande av offentlig-privata partnerskap. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att göra sin lagstiftning flexiblare och se till att lagarna utformas i en riktning som gör att offentlig-privata partnerskap kan utnyttjas så effektivt som möjligt.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och på ett effektivt sätt ta itu med de allvarliga brister i efterlevnaden av bestämmelserna om offentlig upphandling som revisionsrätten upprepade gånger har upptäckt i samband med genomförandet av projekt inom ramen för Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden. Enligt revisionsrättens rapport för 2009 utgör dessa brister 43 procent av alla kvantifierbara fel. Kommissionen uppmanas också att ta hänsyn till att dessa fel ofta beror på att förfarandena för offentlig upphandling är komplicerade, att förfarandena inte stämmer överens med de förfaranden som ligger till grund för utnyttjandet av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden och att EU-lagstiftningen inte genomförs korrekt i den nationella lagstiftningen. Parlamentet påpekar att det krävs ett rättsligt klargörande av direktiven så att man slipper ytterligare problem i tillämpningen av bestämmelserna om offentlig upphandling. Parlamentet ser positivt på kommissionens åtgärder för samarbete med medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna vid översynen av lagstiftningen om offentlig upphandling i syfte att förenkla den, minska risken för fel och säkerställa en effektivare användning av strukturfondernas medel.

14. Europaparlamentet anser att det finns en enorm potential för främjande av innovation genom offentlig upphandling som inte utnyttjas i Europa, och uppmanar kommissionen att utarbeta en flexibel strategi som gör det möjligt för de upphandlande myndigheterna att använda sig av innovationsvänliga anbudsförfaranden som uppmuntrar industrin att hitta nya och avancerade lösningar.

15. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla förfaranderamverket i sin helhet genom att undvika undantag och avvikelser som ska tillämpas av de upphandlande myndigheterna, och att reda ut de oklarheter som dessa myndigheter har framfört när det gäller upphandlingar som understiger direktivens tröskelvärden, särskilt genom att tillhandahålla ytterligare vägledning för att hjälpa de upphandlande myndigheterna att bedöma om det föreligger ett gränsöverskridande intresse i specifika fall. Parlamentet anser beträffande offentliga kontrakt och strävan att nå bästa möjliga resultat att man måste sörja för en balans mellan önskan att förenkla förfarandena och nödvändigheten att garantera sund konkurrens. Parlamentet anser vidare att tröskelvärdena för offentliga tjänste- och varukontrakt bör höjas.

16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en vägledning med bästa praxis för förkommersiell upphandling, inklusive en handbok med praktiska exempel på hur man kan genomföra innovativa upphandlingar enligt bestämmelserna om upphandling. Syftet är att hjälpa mindre lokala och regionala myndigheter att förstå processen och hur den kan vara till nytta för dem.

17. Europaparlamentet framhåller att elektroniska offentliga upphandlingar har en central betydelse för att skapa innovation och tillväxt i EU:s regioner, att de bör vara öppna och lätt tillgängliga för mindre lokala och regionala sökande via en gemensam kontaktpunkt och att resultaten av urvalsförfarandena bör offentliggöras på nätet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att i första hand använda elektroniska offentliga upphandlingsförfaranden så att man kan garantera öppna förfaranden.

18. Europaparlamentet konstaterar att upphandlande myndigheter inte i tillräcklig utsträckning använder av sig den konkurrenspräglade dialogen och de dynamiska upphandlingssystemen eftersom de är så komplicerade. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka hur dessa förfaranden kan göras mer praktiska och i vilken mån den konkurrenspräglade dialogen skulle kunna användas även vid normala upphandlingsförfaranden och inte bara vid särskilt komplicerade kontrakt.

19. Europaparlamentet anser att de offentliga myndigheterna måste stödjas i sin funktion som upphandlande myndigheter för att undvika att gemenskapsmedel går till spillo på grund av förseningar och öka utnyttjandet av medel från strukturfonderna. Parlamentet förespråkar en mer omfattande tillämpning av påskyndade förfaranden, eftersom möjligheten till kortare frister bidrar till att upphandlingsförfarandet blir snabbare och överlag mer flexibelt så att genomförandet av projekten inte äventyras.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

12.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

44

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

François Alfonsi, Luís Paulo Alves, Charalampos Angourakis, Catherine Bearder, Victor Boştinaru, Zuzana Brzobohatá, John Bufton, Alain Cadec, Francesco De Angelis, Tamás Deutsch, Rosa Estaràs Ferragut, Elie Hoarau, Brice Hortefeux, Danuta Maria Hübner, Juozas Imbrasas, María Irigoyen Pérez, Seán Kelly, Mojca Kleva, Petru Constantin Luhan, Riikka Manner, Iosif Matula, Erminia Mazzoni, Miroslav Mikolášik, Franz Obermayr, Jan Olbrycht, Markus Pieper, Monika Smolková, Georgios Stavrakakis, Nuno Teixeira, Michael Theurer, Michail Tremopoulos, Lambert van Nistelrooij, Oldřich Vlasák, Kerstin Westphal, Hermann Winkler, Joachim Zeller, Elżbieta Katarzyna Łukacijewska

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Andrea Cozzolino, Karima Delli, Ivars Godmanis, Karin Kadenbach, Marek Henryk Migalski, Vilja Savisaar-Toomast, Elisabeth Schroedter, Derek Vaughan

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Norica Nicolai


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

26.9.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

35

0

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pablo Arias Echeverría, Adam Bielan, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, António Fernando Correia De Campos, Jürgen Creutzmann, Cornelis de Jong, Evelyne Gebhardt, Mikael Gustafsson, Małgorzata Handzlik, Malcolm Harbour, Philippe Juvin, Sandra Kalniete, Edvard Kožušník, Kurt Lechner, Toine Manders, Phil Prendergast, Mitro Repo, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Emilie Turunen, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Pascal Canfin, Frank Engel, Marielle Gallo, Anna Hedh, María Irigoyen Pérez, Othmar Karas, Constance Le Grip, Antonyia Parvanova, Sylvana Rapti, Olle Schmidt, Kyriacos Triantaphyllides, Anja Weisgerber

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy