Förfarande : 2011/2108(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0359/2011

Ingivna texter :

A7-0359/2011

Debatter :

PV 14/11/2011 - 21
CRE 14/11/2011 - 21

Omröstningar :

PV 15/11/2011 - 7.17
CRE 15/11/2011 - 7.17
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2011)0493

BETÄNKANDE     
PDF 201kWORD 140k
25.10.2011
PE 467.076v03-00 A7-0359/2011

om honungsbins hälsa och utmaningarna för biodlingssektorn

(2011/2108(INI))

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

Föredragande: Csaba Sándor Tabajdi

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om honungsbins hälsa och utmaningarna för biodlingssektorn

(2011/2108(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om situationen i biodlingssektorn(1),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2010 om honungsbins hälsa (KOM(2010)0714),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 17 maj 2011 om honungsbins hälsa,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 maj 2011 med titeln ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020” (KOM(2011)0244),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning)(2), där det fastställs särskilda bestämmelser för biodlingssektorn i EU,

–   med beaktande av den vetenskapliga rapporten från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 11 augusti 2008 samt den vetenskapliga rapport som beställts av Efsa och som antogs av myndigheten den 3 december 2009, på temat bidödlighet och biövervakning i Europa,

–   med beaktande av EU-domstolens dom i mål C-442/09(3) om märkning av honung som innehåller genetiskt modifierat material,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden och om upphävande av rådets direktiv 79/117/EEG och 91/414/EEG(4).

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för unionens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 med titeln ”Proteinbristen i EU: vilka lösningar finns det på detta långvariga problem?”(6),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7‑0359/2011), och av följande skäl:

A. Biodling som en ekonomisk och social aktivitet spelar en avgörande roll i den hållbara utvecklingen av landsbygdsområdena, skapar arbetstillfällen och bidrar på ett betydande sätt till ekosystemet via binas pollinering, som hjälper till att öka den biologiska mångfalden genom att växternas genetiska variation bevaras.

B.  Biodling och biologisk mångfald är beroende av varandra. Genom pollinering tillhandahåller bisamhällen viktiga miljörelaterade, ekonomiska och sociala kollektiva nyttigheter och tryggar därigenom livsmedelsförsörjningen och bevarar den biologiska mångfalden. Genom förvaltningen av sina bisamhällen gör biodlarna en mycket viktig miljöinsats och tillämpar samtidigt en hållbar produktionsmodell på landsbygden. Betesmarker för bin, diverse foderväxtmarker och vissa grödor (raps, solros etc.) förser bin med den rika näring som är nödvändig för att de ska kunna upprätthålla sitt immunförsvar och hållas friska.

C. Europaparlamentet är oroat över att färre personer inleder verksamhet inom sektorn på grund av den höga kostnaden för att etablera biodlingsföretag. Detta leder i sin tur till att det inte finns tillräckligt med kupor för att pollinera viktiga jordbruksgrödor.

D. En tillbakagång av antalet bisamhällen har rapporterats både i EU och i andra delar av världen. Antalet pollinerande arter som bidrar till produktiviteten i jordbruket minskar. Om denna tendens tilltar kraftigt kan jordbrukarna i både EU och andra delar av världen tvingas tillämpa assisterad pollinering, vilket skulle fördubbla pollineringskostnaderna. Vetenskap och veterinärpraxis kan i nuläget knappast effektivt förebygga eller bekämpa vissa skadegörare och sjukdomar på grund av otillräcklig forskning och utveckling av nya läkemedel för bin de senaste årtiondena, vilket är ett resultat av marknadens begränsade storlek och det därav ringa intresset från stora läkemedelsföretag. De få läkemedel som finns tillgängliga för att bekämpa varroakvalstret är i många fall inte längre effektiva.

E.  Individuella bin och koloniers hälsa påverkas av ett flertal letala och subletala faktorer, av vilka många är sammankopplade. De få läkemedel för att bekämpa varroakvalstret som finns på marknaden är i många fall inte längre tillräckligt effektiva på grund av uppkomsten av resistens. Användningen av bekämpningsmedel, förändrade klimat- och miljöförhållanden, minskad biologisk mångfald bland växter, förändringar i markanvändningen, misskötta biodlingsmetoder och invasiva arter kan försvaga koloniernas immunsystem och favorisera opportunistiska patologier. Honungsbin riskerar att direkt eller indirekt exponeras för växtskyddsprodukter via vind, ytvatten, guttationsdroppar, nektar och pollen.

F.  Biodlarna kan hjälpa till att skydda sina bins hälsa och välmående, även om kvaliteten på binas miljö spelar en avgörande roll för deras framgång.

G. Man förespråkar begränsad användning av veterinärprodukter och aktiva substanser, liksom bevarandet av ett hälsosamt immunsystem i kolonierna, men problemen med resistens kvarstår. Aktiva substanser och läkemedel kan inte omvandlas av bin. Europeiska producenter behöver en ren honung, fri från restsubstanser och av hög kvalitet.

H. Ett stort antal europeiska biodlare är amatörer snarare än yrkesbiodlare.

Forskning och vetenskaplig informationsspridning

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nästa budgetram (åttonde ramprogrammet) öka stödnivån för forskning relaterad till honungsbins hälsa och att fokusera forskningen på teknisk utveckling, förebyggande och kontroll av sjukdomar, i synnerhet effekten av miljömässiga faktorer på bikoloniernas immunsystem och deras kopplingar till patologier, hållbara jordbruksmetoder, främjande av kemikaliefria alternativ (d.v.s. preventiva jordbruksmetoder såsom växelbruk och användning av biologisk kontroll), ytterligare främjande av metoder för integrerat växtskydd samt utveckling av veterinärmedicinska läkemedel för nuvarande sjukdomsalstrare för honungsbin i EU, i synnerhet varroakvalster, eftersom de är den huvudsakliga patogenen och kräver olika aktiva ämnen för att kunna bekämpas på grund av sin starka förmåga att utveckla resistens, samt läkemedel mot endoparasiter och andra opportunistiska sjukdomar.

2.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att vidta brådskande åtgärder för att skydda bins hälsa, och att man då tar hänsyn till biodlingens särdrag liksom till de olika aktörer som berörs och till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

3.  Europaparlamentet upprepar än en gång sin oro för att den ökande dödligheten bland honungsbin och vilda pollinatörer i Europa kommer att få djupgående negativa effekter på jordbruket, livsmedelsproduktionen och livsmedelstryggheten, den biologiska mångfalden, ekosystemen och hållbarheten i miljön om den tillåts fortsätta ohämmat.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra inrättandet av lämpliga nationella övervakningssystem i nära samarbete med biodlarorganisationerna och att utveckla harmoniserade standarder på EU-nivå för att möjliggöra jämförelse. Parlamentet betonar behovet av enhetlig identifiering och registrering av bikupor på nationell nivå, tillsammans med en årlig översyn och uppdatering. Parlamentet insisterar på att identifieringen och registreringen inte bör finansieras med medel ur befintliga program för förbättring av villkoren för produktion och saluföring av honung i EU (förordning (EG) nr 1221/97).

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja inrättandet av ett europeiskt nätverk av ”referensbikupor” för att bevaka hur miljöförhållandena samt biodlings- och jordbruksmetoder påverkar binas hälsa.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta treåriga program som ska bygga på uppgifter från samtliga medlemsstater om faktiskt antal bikupor och inte på uppskattningar.

7.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av EU:s referenslaboratorium för bihälsa, som ska fokusera på aktiviteter som inte omfattas av nuvarande expertnätverk eller nationella laboratorier och sammanfatta den samlade kunskapen som härrör från deras forskning.

8.  Europaparlamentet betonar behovet av att stödja diagnostiska laboratorier och fältstudier på nationell nivå och påpekar att överlappning i finansieringen bör undvikas.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med företrädare för biodlingssektorn inrätta en styrkommitté som ska stödja kommissionen i upprättandet av EU:s referenslaboratoriums årliga arbetsprogram. Parlamentet beklagar att EU:s referenslaboratoriums första årliga arbetsprogram lades fram utan föregående samråd med de berörda parterna.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja vetenskaplig forskning om honungsbins hälsa på grundval av de goda exemplen från cost-åtgärden coloss samt BeeDoc- och step-initiativen, och att uppmuntra medlemsstaterna att stödja vetenskaplig forskning inom detta område. Parlamentet betonar dock att relationerna med biodlare och biodlarorganisationer bör förbättras.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhindra överlappningar i användningen av medel för att på så sätt se till att medlen bättre kan garantera ekonomiskt och ekologiskt mervärde för både biodlare och jordbrukare. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att höja finansieringsnivån för forskning.

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra och övervaka inrättandet av nationella nätverk för att övervaka honungsväxternas cykler.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt uppmuntra ett större informationsutbyte mellan medlemsstater, laboratorier, biodlare, jordbrukare, näringsliv och vetenskapsmän om ekotoxikologiska studier om faktorer som påverkar honungsbins hälsa för att möjliggöra informerad, oberoende vetenskaplig granskning. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att stödja denna process genom att göra sin webbplats tillgänglig på alla de berörda medlemsstaternas officiella språk.

14. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ ”Bättre utbildning för säkrare livsmedel”, men begär att aktiviteten förlängs till efter 2011 och att antalet deltagare från nationella myndigheter ökas.

15. Europaparlamentet efterlyser stöd för utbildningsprogram för biodlare om förebyggande och kontroll av sjukdomar samt för jordbrukare och skogsbrukare om växtkunskap, bivänlig hantering av växtskyddsmedel samt effekterna av bekämpningsmedel och kemikaliefria jordbruksmetoder för att förhindra ogräs. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med biodlarorganisationerna föreslå riktlinjer för veterinärbehandlingen av bikuporna.

16. Europaparlamentet uppmanar nationella myndigheter och intresseorganisationer i medlemsstaterna att stödja spridningen av lämpliga vetenskapliga och tekniska kunskaper om bihälsa bland biodlare. Parlamentet understryker att det behövs en permanent dialog mellan biodlare, jordbrukare och de behöriga myndigheterna.

17. Europaparlamentet betonar behovet av att garantera lämplig utbildning för veterinärer och att ge biodlare möjlighet till veterinärbesök samt av att engagera biodlingsspecialister i nationella veterinärmyndigheter.

Veterinärprodukter

18. Europaparlamentet noterar att det är mycket viktigt att ta fram innovativa och effektiva behandlingar mot varroakvalster, som är orsaken till cirka 10 procent av de årliga förlusterna. Parlamentet anser att stödet till auktoriserad veterinärmedicinsk behandling måste ökas så att de negativa effekterna av sjukdomar och skadeinsekter kan minskas. Parlamentet ber kommissionen att lägga fram gemensamma riktlinjer för den veterinärmedicinska behandlingen inom denna sektor och att betona att sådan behandling måste utföras korrekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för användningen av ämnen och/eller sammansättningar bestående av organiska syror och eteriska oljor samt andra ämnen som är godkända som biologiska bekämpningsmedel.

19. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att delta i finansieringen av forskning, utveckling och fälttestning av nya medicinska produkter för bihälsa, särskilt för små och medelstora företag, mot bakgrund av biodlingssektorns bidrag till den biologiska mångfalden och allmännyttan genom pollinering och med beaktande av att biodlarnas veterinärkostnader är höga jämfört med hälsokostnaderna inom andra djurhållningssektorer.

20. Europaparlamentet understryker vikten av att stimulera läkemedelsindustrin att utveckla nya läkemedel för att bekämpa bisjukdomar.

21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta mer flexibla regler för godkännandet av och tillgången till veterinärprodukter för honungsbin, inbegripet läkemedel av naturligt ursprung samt andra läkemedel som inte påverkar insekters hälsa på ett negativt sätt. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om översyn av direktivet om veterinärmedicinska läkemedel, men noterar att den för närvarande begränsade tillgången på sådana produkter inte bör utnyttjas för att registrera/saluföra antibiotika för behandling av andra opportunistiska patologier i bisamhällena, med hänsyn till de negativa effekterna när det gäller kvaliteten på biodlingsprodukterna och resistens.

22. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att införa gränsvärden för högsta tillåtna resthalter vid användning av läkemedel genom ett steg för steg-förfarande för att undanröja den nuvarande rättsliga osäkerhet som står i vägen för behandlingen av sjuka bin.

23. Europaparlamentet efterlyser en förändring i regelverket så att den Europeiska läkemedelsmyndigheten, för att skydda immateriella rättigheter, kan garantera exklusivitet för tillverkningen och saluföringen av nya verksamma ämnen i innovativa veterinärprodukter för bihälsa under en viss övergångsperiod.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att utöka omfattningen av EU:s veterinärfond till sjukdomar hos honungsbin i sin nästa översyn.

25. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att föreslå en heltäckande djurhälsolagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att anpassa omfattningen och finansieringen av EU:s veterinärmedicinska politik så att binas och biodlingens särdrag beaktas, i syfte att garantera en mer effektiv kamp mot bisjukdomarna med hjälp av tillräcklig tillgång till effektiva och standardiserade läkemedel i samtliga medlemsstater och finansiering av bihälsa inom ramen för EU:s veterinärmedicinska politik. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkra en bredare harmonisering mellan medlemsstaterna och att fokusera sina insatser på att bekämpa och kontrollera varroasjukan i EU.

26. Europaparlamentet stöder reproduktionsprogram som inriktas på tolerans mot sjukdomar och parasiter, i synnerhet mot varroasjuka.

Det moderna jordbrukets inverkan på bin

27. Europaparlamentet betonar att EU nyligen har antagit nya, skärpta bestämmelser för godkännande och hållbar användning av växtskyddsmedel i syfte att se till att dessa är ofarliga för människor och miljö. Parlamentet har engagerat sig starkt för detta. Bestämmelserna innehåller nya stränga kriterier för biskydd. Kommissionen uppmanas att hålla parlamentet informerat om genomförandet av de nya bestämmelserna.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra riskbedömningsmetoderna för bekämpningsmedel, i syfte att värna hälsan och utvecklingen av populationen i bisamhällena samt säkra lämplig tillgång till resultaten av och metoderna för de ekotoxikologiska studier som ingår i tillståndshandlingarna.

29. Europaparlamentet understryker betydelsen av ett hållbart jordbruk och uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt omsätta och fullt ut genomföra direktiv 2009/128/EG om hållbar användning av bekämpningsmedel, särskilt artikel 14 där det betonas att det kommer att bli obligatoriskt för alla jordbrukare i EU att tillämpa integrerat växtskydd från och med 2014, och att fästa särskild vikt vid användningen av sådana bekämpningsmedel som kan ha skadliga effekter på bi- och kolonihälsan.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av tillförlitliga och effektiva tester som utförts under verkliga förhållanden och med harmoniserade protokoll beakta kronisk och subletal toxicitet samt toxicitet hos larver i riskbedömningen av bekämpningsmedel, i enlighet med förordning (EG) nr 1107/2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden, vilken varit i kraft sedan den 14 juni 2011. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att vara särskilt uppmärksam vid användning av vissa bekämpningsmedel som under särskilda omständigheter skadar binas och bisamhällenas hälsa. Kommissionen uppmanas också att stärka kapaciteten för forskning om eventuella samband mellan hur ämnen samverkar med varandra och med patogener. Parlamentet konstaterar att man också bör beakta samtliga spridningsmetoder.

31. Europaparlamentet gläder sig över att sakkunniga från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet utför en oberoende utvärdering av de krav som ställs på industrin när det gäller inlämnandet av uppgifter om olika bekämpningsmedel.

32. Europaparlamentet efterfrågar, i en anda av dialog mellan biodlare, intressenter på jordbruksområdet och offentliga myndigheter, att man upprättar ett system för preliminär skyldighet att meddela biodlare i alla medlemsstater före användningen av bekämpningsmedel, särskilt i fråga om luftburen behandling med insekticider (t.ex. myggbekämpning) och ett system genom vilket information på begäran tillhandahålls om bikupornas placering när denna behandling utförs. Parlamentet efterlyser också en effektivare överföring av information via internetbaserade databaser mellan biodlare och jordbrukare, exempelvis när det gäller att sätta upp bikupor i närheten av åkrar.

33. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka om det skulle vara bra att införa ämnet biodling och bihälsa i jordbruksutbildningarna.

34. Med särskild hänsyn till Efsa-projektet från 2009 på temat bidödlighet och biövervakning i Europa uppmanar Europaparlamentet kommissionen att bedriva objektiv forskning om de möjliga negativa effekterna som genetiskt modifierade grödor och monokultur kan ha på honungsbins hälsa.

Produktion och livsmedelssäkerhet, ursprungsbeteckningar

35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ständigt övervaka djurhälsosituationen i ursprungsländerna, att tillämpa stränga djurhälsokrav och att införa ett lämpligt övervakningssystem för förökningsmaterial som kommer från tredjeländer, för att undvika att man för in exotiska bisjukdomar eller parasiter såsom kupskalbaggen (Aethina tumida) och tropilaelapskvalstret i EU. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med biodlarorganisationerna förbättra insynen i fråga om frekvensen, andelen, särdragen och i synnerhet resultatet av de säkerhetskontroller som utförts vid gränskontrollposterna.

36. Europaparlamentet kräver att man för veterinärprodukter som är tillåtna i Europeiska unionen provisorisk fastställer tröskelvärdet (referensvärdet för åtgärder) till 10 ppb med hänsyn till de olika analysmetoder som tillämpas i de olika medlemsstaterna.

37. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera No Action Levels (NAL), referensvärden för åtgärder (RPA) eller högsta tillåtna resthalter (MRL) i honung och andra biodlingsprodukter för ämnen som inte får godkännas för den europeiska biodlingssektorn och att harmonisera veterinära gränskontroller och kontroller av den inre marknaden, eftersom import av honung av låg kvalitet, honungsförfalskningar och ersättningsprodukter snedvrider marknaden och utövar ett ständigt tryck på priserna och på slutkvaliteten på produkterna på EU:s inre marknad, och lika regler måste garanteras för produkter/producenter från EU och från tredjeländer. Parlamentet konstaterar att man i systemet för högsta tillåtna resthalter måste ta i beaktande resthalter från god veterinärpraxis.

38. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa eller ändra bilagorna till direktiv 2001/110/EG (honungsdirektivet) för att förbättra standarderna för EU-produktion genom att upprätta tydliga juridiska definitioner för alla biodlingsprodukter, däribland honungssorter, och definiera de viktiga parametrarna för kvaliteten på honung, såsom prolin- och sackarosinnehåll, låg hydroximetylfurfurhalt eller fuktighet och tillsatser (t.ex. glycerin, sockerisotopförhållandet (C13/C14), pollenspektrum och arom- och sockerinnehåll i honung). Parlamentet förespråkar stödinsatser för forskning om effektiva metoder för att upptäcka honungsförfalskningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den kontroll av honungens naturliga egenskaper som gäller för europeiska produkter också omfattar produkter från tredjeländer.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att harmonisera reglerna för märkning med bestämmelserna i förordningen om kvalitetssystem för jordbruket samt att införa obligatorisk märkning med ursprungsland för importerade och EU-producerade biodlingsprodukter eller, när det gäller blandningar av produkter med olika ursprung, obligatorisk märkning som inbegriper alla ursprungsländer.

40. I enlighet med EU:s nya kvalitetspolitik uppmanar Europaparlamentet biodlare, deras intresseorganisationer och kommersiella företag att bättre utnyttja EU:s ursprungsmärkningssystem (SUB och SGB) för biodlingsprodukter, vilket skulle kunna bidra till att göra kostnaderna för biodling mer överkomliga, och ber kommissionen att i nära samarbete med biodlarorganisationerna föreslå kvalitetsbeteckningar och främja direktförsäljning av biodlingsprodukter på de lokala marknaderna.

41. Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att öka konsumtionen av honung och biodlingsprodukter från Europa, bl.a. genom främjande av honung med särskilda egenskaper som är typiska för vissa sorter och för vissa geografiska platser.

Åtgärder i samband med bevarandet av den biologiska mångfalden och den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken

42. Europaparlamentet betonar behovet av samråd mellan europeiska och nationella myndigheter och biodlare i samband med utarbetandet av biodlingsprogrammen och relaterad lagstiftning i syfte att garantera effektiva program som genomförs i tid. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla väsentligt större finansiella resurser genom att öka det nuvarande stödet till biodling inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 och garantera att befintliga stödprogram inom biodlingssektorn (förordning (EG) nr 1221/97) får finnas kvar och kan utvecklas, samt att uppmuntra utvecklingen av gemensamma projekt, och ber medlemsstaterna att ge biodlingssektorn tekniskt stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att systemet för samfinansiering är förenlig med införandet av direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare (frivillig tillämpning av nuvarande artikel 68 av den gemensamma jordbrukspolitiken) i de medlemsstater som anser att detta är nödvändigt. Parlamentet betonar också behovet av att hjälpa unga biodlare att etablera sig i branschen. Parlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda ett skyddsnät eller ett gemensamt försäkringssystem för biodling för att mildra effekten av krissituationer för biodlare.

43. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att, inom ramen for EU:s nya strategi för biologisk mångfald, anslå finansiella medel till biodlingen som en prioritet och/eller öka anslagen till alla projekt och åtgärder som föreslås inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och som uteslutande berör underarter och ekotyper av Apis mellifera från varje region.

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den kommande reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken klargöra de stödåtgärder och det stöd som ska beviljas den europeiska biodlingssektorn och att beakta de miljörelaterade och sociala kollektiva nyttigheter som honungsbisamhällena tillhandahåller genom pollinering och de miljötjänster som utförs av biodlarna i samband med skötseln av bisamhällena.

45. Europaparlamentet noterar att enligt kommissionens rapport av den 28 maj 2010 har antalet biodlare i EU stigit en aning jämfört med 2004. Parlamentet påpekar dock att enligt denna rapport beror ökningen endast på Bulgariens och Rumäniens inträde i EU och att om man räknar bort biodlarna i dessa länder har antalet biodlare i EU minskat betydligt. Detta visar hur allvarlig situationen i biodlingssektorn i EU är och understryker behovet av att bevilja stöd och genomföra konkreta åtgärder för att förmå biodlarna att fortsätta med verksamheten.

46. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att, inom ramen för direktstödssystemet, skapa ett särskilt program för stöd till biodlare, exempelvis genom betalningar per bisamhälle. Detta skulle bidra till att säkra biodlingen i EU, förmå biodlare att fortsätta verksamheten, uppmuntra unga att bli biodlare samt säkerställa att bina kan fortsätta att verka som pollinatörer.

47. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja hållbara jordbruksmetoder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, uppmuntra alla jordbrukare att tillämpa enkla jordbruksmetoder i enlighet med direktiv 2009/128/EG samt stärka specifika miljöåtgärder för biodlingssektorn i enlighet med den nya europeiska strategin för biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa miljöåtgärder för biodlingssektorn i sina program för landsbygdsutveckling och uppmuntra odlare att dels delta i jordbruks- och miljöåtgärder för att stödja bivänliga gräsmarker vid åkerkanter, dels tillämpa en mer avancerad integrerad produktion och samtidigt inta ett holistiskt synsätt till odlingen och använda biologisk kontroll där det är möjligt.

48. Europaparlamentet bekräftar att kommissionen anser att honungsbiet är en domesticerad art och därför utgör en del av animaliesektorn. Detta underlättar för åtgärder för bättre hälsa och djurskydd och för skyddsåtgärder(7) och banar väg för bättre information om hur vilda pollinatörer ska skyddas. Parlamentet kräver därför att en strategi för skydd av bins hälsa ska upprättas och att biodlingssektorn ska införlivas i jordbruks- och veterinärlagstiftningen samtidigt som sektorns särdrag beaktas, särskilt när det gäller ersättning till biodlarna för förlust av bestånd.

49. Europaparlamentet uppmanar intressenter i biodlingssektorn att dra nytta av de möjligheter som den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken erbjuder och av den kommande reformen av denna politik, vilken även bör ta rimlig hänsyn till producentorganisationer inom hela jordbrukssektorn.

Bevarande av den biologiska mångfalden

50. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 (habitatdirektivet) fastställa bevarandestatus för arten Apis mellifera och, där detta är lämpligt, inkludera den i bilagorna till direktivet. Parlamentet ber kommissionen att, med hänsyn till det brådskande behovet av att bevara arten Apis mellifera och de olika underarter som finns i Europeiska unionen, undersöka möjligheten att införa ett specifikt program eller en specifik bestämmelse inom finansieringsinstrumentet Life+ som gör det möjligt att inleda ett europeiskt projekt för att återupprätta vilda bestånd av denna art.

51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för rådets direktiv 92/65/EEG av den 13 juli 1992, åtminstone tillfälligt förbjuda import från tredjeländer av levande bin och arter av släktet Bombus sp. för att förebygga införandet av exotiska sjukdomar, särskilt eftersom det inte råder någon brist på genetiska resurser för biodling i Europeiska unionen om man upprätthåller de huvudsakliga underarter från vilka de raser och sorter som för närvarande används inom biodlingen härrör.

52. Europaparlamentet påminner om att åtgärder för att främja biologisk mångfald också är oumbärliga inom andra sektorer än jordbruk. Parlamentet noterar att vägrenar med gräsvegetation, järnvägsbankar, kraftledningsgator och offentliga och privata trädgårdar utgör betydande arealer där rationella förvaltningsmetoder avsevärt kan öka pollen- och nektarresurserna för bin och pollinerande insekter. Parlamentet anser att denna utveckling bör fullföljas inom ramen för en harmonisk fysisk planering som framför allt garanterar trafiksäkerheten.

53. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1)

Antagna texter, P7_TA(2011)0440.

(2)

EUT L 299, 16.11.2007, s. 1–149.

(3)

EUT C 24, 30.1.2010, s. 28.

(4)

EUT L 309, 24.11.2009, s. 1.

(5)

EUT L 309, 24.11.2009, s. 71.

(6)

Antagna texter, P7_TA(2011)0084.

(7)

I form av initiativ som exempelvis strategin för djurhälsa för EU (2007–2013), vilken bidrar till att ge en enhetlig och tydlig lagstiftningsram för djurhälsa, förbättrar samordningen mellan och den effektiva resursanvändningen bland de berörda EU-organen, och betonar vikten av att behålla och förbättra den diagnostiska förmågan.


MOTIVERING

Biodlingssektorn utgör en integrerad del av det europeiska jordbruket. Den förser mer än 600 000 EU-medborgare med deras primära eller sekundära inkomst. Den förser jordbruket med livsviktiga tjänster genom pollinering och bidrar till att bevara den biologiska mångfalden. Det beräknas att 84 procent av växtarterna och 76 procent av livsmedelsproduktionen i Europa är beroende av pollinering från bin. Dess ekonomiska värde är betydligt högre än värdet av den honung som framställs, och det beräknas uppgå till 15 miljarder euro per år i EU. Biodling tillhandahåller också genom pollinering en viktig ekosystemtjänst som bidrar till att förbättra den biologiska mångfalden genom att bevara den genetiska mångfalden hos växter och den ekologiska balansen. Dessutom är biodling en del av den europeiska jordbrukstraditionen och nationella traditioner.

Biodlingen är unik i jämförelse med andra djurhållningssektorer. Den föder upp insekter, halvvilda djur som inte kan tämjas eller direkt kontrolleras som andra arter. Biodlingen är inte baserad på det enskilda djuret utan på hela den fungerande kolonin som består av flera tusen insekter som samarbetar som celler i andra organismer. Därför måste vetenskaplig forskning och bestämmelser rikta sig både mot det individuella djuret och mot hela kolonin.

Det finns väsentliga skillnader mellan medlemsstaternas biodlingar, såsom deras antal och biodlarnas kompetens (amatörer eller professionella), bikupornas densitet eller biodlingsmetoder (stationär biodling eller vandringsbiodling, flyttning av bisamhällen). Flera medlemsstater har speciellt gynnsamma miljö- och jordbruksförhållanden för biodling exempelvis Frankrike, Grekland, Ungern, Italien, Polen, Portugal, Rumänien och Spanien. På grund av högre densitet av bikupor och större antal professionella biodlare kallas dessa länder ofta ”professionella biodlingsmedlemsstater”. Det är mycket viktigt att minska kunskapsluckorna mellan professionella och amatörbiodlare och förbättra spridningen av information och vetenskaplig kunskap bland dem med hjälp av effektiv utbildning.

De exakta skälen till den ökade dödligheten hos bin den senaste tiden är fortfarande oklara. Det finns flera hinder mot utvecklingen av nya produkter för bihälsa. Marknaden för dessa produkter är relativt liten jämfört med andra djurhållningssektorer och avkastningen på investeringar är låg. Därför är producenter av veterinärprodukter inte intresserade av att utveckla nya läkemedel för bihälsa. Dessutom garanterar inte de nuvarande bestämmelserna om högsta tillåtna resthalter ett tillräckligt skydd av immateriella rättigheter, vilket innebär att innovativa producenter avstår från att utveckla nya läkemedel. Kommissionen bör ta itu med detta problem i en ny balanserad förordning. Förutom att utveckla nya läkemedel bör förebyggande åtgärder granskas ytterligare och biodlingsprogram och bevarande av gener med inriktning på motståndskraft mot sjukdomar och skadegörare bör stödjas på nationell nivå.

Ett av de största hindren mot effektiva åtgärder mot utbredd bidödlighet är bristen på pålitliga och jämförbara uppgifter om antalet bikupor, biodlare och koloniförluster i EU. Det finns ett stort behov av att inrätta ett effektivt harmoniserat övervakningssystem för att uppskatta hur utbredd dödligheten hos bin är och utveckla mer ingående kunskaper om omfattningen av och orsakerna till koloniförluster och andra hälsoproblem hos bin. Även om ett harmoniserat övervakningssystem är nödvändigt på EU-nivå måste också medlemsstaterna handla för att minska de risker som påverkar bihälsan. Forskningen måste harmoniseras och vetenskapliga resultat måste utbytas på europeisk nivå för att undvika överlappning. Nationella myndigheter och intresseorganisationer i medlemsstaterna måste stödja spridningen av lämpliga vetenskapliga och tekniska kunskaper om bihälsa bland biodlare. En permanent och strukturerad dialog behövs mellan biodlare, jordbrukare och de behöriga myndigheterna. Kommissionen bör bidra till framgången av denna dialog genom att göra sin webbplats tillgänglig på alla officiella språk som talas i de medlemsstater där biodling spelar en viktig ekonomisk roll.

I betänkandet välkomnas kommissionens pilotprogram för övervakning av bihälsa och i enlighet med rådets slutsatser, uppmanas kommissionen att göra resultatet tillgängligt för alla berörda parter, men det framhävs också att ytterligare ansträngningar krävs för att skapa ett lämpligt övervakningssystem i EU. Kommissionen bör också stödja upprättandet av ett europeiskt nätverk av biodlingar för att övervaka bihälsan i anslutning till miljöförhållanden och biodlings- och jordbruksmetoder.

I betänkandet välkomnas också upprättandet av EU:s referenslaboratorium. Referenslaboratoriet bör komplettera verksamheten i existerande expertnätverk eller nationella laboratorier och bör använda uppgifter och erfarenhet som har samlats inom ramen för cost-åtgärden coloss. Parlamentet betonar behovet av att under tiden stödja diagnostiska laboratorier och fältstudier på nationell nivå. I anslutning till detta bör kommissionen finansiera laboratorier som ägnar sig åt kvalitets- och säkerhetsanalys av biodlingsprodukter och utbyta denna information på europeisk nivå.

En av de stressfaktorer som påverkar bihälsan är de giftiga ämnen som finns i miljön, speciellt det olämpliga och överdrivna användandet av vissa bekämpningsmedel. Kommissionen lovade att se över kraven på vilka uppgifter som ska ingå i den dokumentation som lämnas om bekämpningsmedel, vilket är en gynnsam utveckling, men bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 bör stärkas ytterligare för att möjliggöra en mer effektiv minskning av riskerna. De nuvarande märkningskraven på användandet av bekämpningsmedel är olämpliga. Godkännandet av giftiga produkter bör tydligt specificera i vilken av den berörda grödans fenologiska faser som växtskyddsmedlet kan och inte kan användas och detta bör tydligt anges på produktens etikett. Ett ytterligare problem är bristen på oberoende forskning om ersättning av giftiga växtskyddsmedel.

Det finns inget vetenskapligt bevis på någon direkt negativ effekt av genetiskt modifierade grödor på honungsbin, även om en studie från Efsa från 2009 identifierade genetiskt modifierade organismer bland de stressfaktorer som leder till minskande bipopulationer. Det är därför viktigt att samla ihop tillförlitliga data från alla medlemsstater och garantera objektiv forskning på detta område. Det väcker stark oro att producenter av genmodifierade utsäden ofta hindrar oberoende forskning eftersom de inte tillhandahåller rent genmodifierat pollen för toxicitetstest.

Det är viktigt och välkommet att kommissionen har för avsikt att presentera en övergripande djurhälsolag i början av 2012 som ersätter den nuvarande grundläggande veterinärlagstiftningen. Biodlingssektorns specifika behov bör beaktas i revideringen. Denna bör baseras på ett omfattande samråd med intressegrupper. Revideringen bör också leda till bättre tillgång till veterinärmedicinska läkemedel. Dessutom välkomnas att kommissionen erkände den sociala och miljömässiga vikten av pollinering och att pollinatörernas hälsa, i och med detta, klart framhålls i EU:s strategi för biologisk mångfald som nyligen offentliggjordes, för att bekämpa degraderingen av binas ”betesmarker” och utrotningen av nektarväxter. Hållbara jordbruksmetoder bör vara det centrala i den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken i vilken jordbrukare uppmanas att tillämpa olika jordbruksmetoder, däribland växelbruk, permanenta betesmarker, täckgrödor och områden med grön infrastruktur. Monokultur minskar kvaliteten hos och andelen av nektar- och pollenkällor för bin. Vid sidan av odling av spannmål och majs för foder- och energiproduktion kan användning av utvidgade växelbruksystem, blandad växtodling på den egna gården och gräs-klöverblandningar innebära stora fördelar för miljön och jordbruket, eftersom odlingen av baljväxter som en del av ett växelbruksystem kan förhindra sjukdomar, förnya marken, ha en positiv inverkan på pollinatörspopulationen och skydda klimatet. Därför ska jordbrukarnas aktiva förvaltning av ekosystem, inklusive installation av pollinatörvänliga blomförsedda åkerkanter, stödjas i den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken.

De senaste årtiondena har forskningen för att finna nya veterinärmedicinska läkemedel i biodlingssektorn släpat efter. Också inom folkhälsoforskningen är fortlöpande utveckling av läkemedel och behandlingar en förutsättning för effektiv sjukdomsbekämpning. Upprepad behandling av ofta förekommande sjukdomar kan leda till att tolerans och resistens mot aktiva substanser i mediciner utvecklas. Detsamma gäller för varroasjukan. Det finns flera tidigare utvecklade veterinärprodukter på marknaden för behandling av varroasjukan, men ingen av dem är längre särskilt effektiv.

Revideringen av direktiv 2001/110/EG (honungsdirektivet) är viktig ur många aspekter. De nuvarande bristfälliga bestämmelserna om honungskvalitet och externa organiska eller syntetiska komponenter (bland annat antibiotika) ledde till en osäker situation i och med att alla medlemsstater fastställde olika toleransnivåer, vilket kan leda till att konkurrensen snedvrids på den inre marknaden. En enhetlig lagstiftning måste upprättas för antalet antibiotikarester som tillåts i honung och i andra biodlingsprodukter för att därigenom försäkra att den inre marknaden för honung fungerar ostört och för att undvika att konkurrensen snedvrids mellan biodlare i olika medlemsstater. Normalt utgör miniminivån av dessa ämnen inte något hot mot människors hälsa och därför bör No Action Levels (NALs) eller referensvärden för åtgärder införas för honung.

Den ursprungsbeteckning som föreskrivs i honungsdirektivet är också motsägelsefull och är inte i linje med EU:s nuvarande kvalitetspolitik. De nuvarande bestämmelserna i punkt 4 i direktiv 2001/110/EG om märkningen av biodlingsprodukter garanterar inte skyddet av EU:s biodlingssektor och förser inte heller konsumenterna med lämplig information.

Hittills har honungssektorn inte dragit full nytta av den europeiska kvalitetspolitiken. Färre än ett dussin biodlingsprodukter har getts SUB- eller SGB-beteckningar, och producenterna vill inte ansöka om geografiska beteckningar.

Inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken från 2013 bör EU ge stöd riktat till unga biodlare för att uppväga den oförmånliga åldersstrukturen i biodlingssektorn.


YTTRANDE från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (14.7.2011)

till utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling

över honungsbins hälsa och utmaningarna för biodlingssektorn

(2011/2108(INI))

Föredragande: Julie Girling

FÖRSLAG

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet uppmanar utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet upprepar än en gång sin oro för att den ökande dödligheten bland honungsbin och vilda pollinatörer i Europa skulle kunna ha djupgående negativa effekter på jordbruket, livsmedelsproduktionen och livsmedelsförsörjningen, den biologiska mångfalden, miljöhållbarheten och ekosystemen om den tillåts fortsätta ohämmat.

2.  Europaparlamentet anser att honungsbins hälsa ska betraktas som en viktig biologisk indikator på tillståndet i vår miljö och på jordbruksmetodernas hållbarhet.

3.  Parlamentet anser att det är viktigt att vidta brådskande åtgärder för att skydda bins hälsa, och att man då tar hänsyn till biodlingens särdrag, till mångfalden bland de olika berörda aktörerna samt till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

4.  Europaparlamentet betonar att det med tanke på bristen på representativa och jämförbara uppgifter på EU-nivå om förlusterna av bisamhällen är nödvändigt att uppskatta dessa förluster och införa en lämplig beräkningsmetod som är gemensam för samtliga medlemsstater.

5.  Europaparlamentet framhåller att även bestånden av vilda bin (till exempel humlor) och andra viktiga pollinatörer (till exempel fjärilar och blomflugor) minskar kraftigt, inte bara bestånden av tama honungsbin.

6.  Europaparlamentet är medvetet om att bins pollinering har en betydande ekonomisk effekt men att denna pollineringstjänst, som många sektorer drar fördel av och är beroende av, för närvarande inte getts något marknadsvärde. De tjänster som jordbrukarna tillhandahåller för att utfodra bin bör kompenseras ekonomiskt.

7.  Europaparlamentet ser positivt på kommissionens meddelande om honungsbins hälsa (KOM(2010)0714) och påminner om parlamentets resolution av den 25 november 2010 om situationen i biodlingssektorn(1). Parlamentet bekräftar att det måste till hållbara jordbruksmetoder för att skydda naturresurserna, den biologiska mångfalden och jordbruksekosystemen och att utbildning och kompetens måste främjas.

8.  Europaparlamentet konstaterar att det råder enighet i forskarsamhället om att förlust av bisamhällen inte kan tillskrivas endast en faktor, utan att sådan förlust beror på många faktorer, däribland:

–   parasiter, närmare bestämt kvalstret Varroa destructor och svampen Nosema ceranae, vilka försvagar binas immunförsvar och främjar virustillväxt och som om de inte behandlas kan leda till att bisamhällen dör ut inom tre år,

–   brist på tillgängliga och billiga veterinärmedicinska läkemedel avsedda för bekämpning av varroasjuka och lämpliga behandlingar som är godkända och anpassade för bin,

–   minskad furagering i vild miljö på grund av klimatförändringens effekter och anlitande av jordbruksmetoder med monokulturer, förstärkt av genmodifierade organismer och behandling av utsäde med växtskyddsprodukter vilket försvagar binas hälsa till följd av brist på föda, minskad biologisk mångfald och ökat avstånd till födan, och gör bina känsligare för andra faktorer,

–   förlorad biologisk mångfald av olika skäl, vilket påverkar tillgången på och kvaliteten hos pollenresurserna,

–   växtskyddsprodukter, såsom de som tillhör familjen neonikotinoider (klotianidin, tiakloprid, imidakloprid, tiametoxam), fenyl-pyrazol (fipronil) och pyretroider eller aktiva ämnen såsom klorpyrifos eller dimetoat med letala verkningar (dödliga till följd av akut eller kronisk toxicitet hos aktiva ämnen i växtskyddsprodukterna) eller subletala verkningar (som påverkar binas immunsystem eller beteende), direkt eller via förorenat vatten, guttationsdroppar, nektar och pollen,

–   elektromagnetiska fält som kan störa honungsbinas orienterings- och navigationsförmåga,

–   genetiskt modifierade grödor, särskilt Bt-grödor, som påverkar honungsbinas inlärningsförmåga och ger subletala effekter.

9.  Europaparlamentet påminner om vikten av att bins och bilarvers kroniska exponering för dessa bekämpningsmedel inkluderas i systemet för utvärdering av bekämpningsmedel (med tanke på att bekämpningsmedel påverkar bisamhällenas och bilarvernas utveckling). Parlamentet kräver även att hänsyn tas till nya exponeringsvägar för bina (t.ex. guttation) i utvärderingssystemet. Parlamentet kräver dessutom att goda försöksmetoder införs i bedömningen av effekterna på bin, särskilt skyldigheten att lämna en fullständig översikt över den vetenskapliga litteraturen och resultaten av samtliga test som den sökande har utfört.

10. Europaparlamentet efterfrågar en tidsplan som på lång sikt ska leda till ett definitivt tillbakadragande från marknaden av neurotoxiska bekämpningsmedel och produkter avsedda för jordbruket som innehåller dessa ämnen.

11. Europaparlamentet framhåller vikten av att stärka samarbetet mellan biodlare, jordbrukare, branschföretag, myndigheter och forskare så att man kan studera orsakerna till de ökande förlusterna av bisamhällen, och från denna utgångspunkt utforma tänkbara lösningar på problemet.

12. Europaparlamentet kräver stöd för forskningsprojekt om parasiter och bisjukdomar samt medel för att bekämpa dessa och upprättande av kunskapsbaser om bins fysiologi i samarbete med medlemsstaterna men även tredjeländer, särskilt genom att stödja det internationella programmet Coloss och genom att stärka samarbetet mellan de nationella laboratorierna för att skapa kunskapsutbyte och ett expertnätverk.

13. Europaparlamentet ställer sig bakom inrättandet av EU:s referenslaboratorium för bihälsa(2), i syfte att uppnå bättre förståelse av de faktorer som påverkar bins hälsa och hur de ska bekämpas på ett effektivt sätt, genom att förbättra samordningen och harmonisera medlemsstaternas övervaknings- och forskningsprogram på området för biodling, inbegripet biodlarföreningar. Parlamentet kräver att kommissionen aktivt främjar ett mer omfattande informationsutbyte mellan medlemsstaterna, laboratorierna och biodlarna om ekotoxikologiska studier och andra faktorer som påverkar honungsbins hälsa, och säkra fri tillgång till de ekotoxikologiska studier som ingår i ansökningarna om godkännande, för att möjliggöra en väl underbyggd och oberoende vetenskaplig granskning. Parlamentet efterlyser snarast oberoende forskning om bidödlighet.

14. Europaparlamentet anser att programmen för att övervaka bisjukdomar och forskning bör harmoniseras för att EU:s medlemsstater ska kunna utbyta exempel på bra metoder och erfarenheter.

15. Europaparlamentet uppmanar ovan nämnda referenslaboratorium att utarbeta standardkriterier för bihälsa. Biodlare som uppfyller standarderna bör få tillgång till de premier som anges i förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd till landsbygdsutveckling.

16. Europaparlamentet betonar att i studier av bisamhällen ska många tänkbara påverkansfaktorer undersökas för att klargöra vilka slags jordbruk bisamhällen mår bäst av att vara nära.

17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i en rapport presentera hur honungsbin påverkas av de klimatförändringar som FN:s klimatpanel förutspår för kommande decennier.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och genomföra oberoende långsiktig vetenskaplig forskning om effekterna av exponering för elektromagnetiska fält på honungsbin och vilda pollinerande djur.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta hälsa och sunda kostvanor när den utarbetar prioriteringarna för det åttonde ramprogrammet om forskning och att stödja forskning om bihälsa och orsakerna till den stigande bidödligheten, inklusive genom att ta fram nya metoder för att kontrollera bisjukdomar.

20. Europaparlamentet efterfrågar en övergripande strategi för läkemedel för bin med användningsvillkor och lämpliga behandlingar för varje bisjukdom.

21. Europaparlamentet stöder reproduktionsprojekt som inriktas på tolerans mot sjukdomar och parasiter, i synnerhet mot varroasjuka.

22. Europaparlamentet anser att stödet till veterinärbehandlingar bör ökas så att det blir möjligt att begränsa de negativa effekterna av sjukdomar och parasiter.

23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att utöka omfattningen av EU:s veterinärfond till sjukdomar hos honungsbin i sin nästa översyn av fonden.

24. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att införa gränsvärden för högsta tillåtna resthalter vid användning av läkemedel genom ett steg för steg-förfarande för att undanröja den nuvarande rättsliga osäkerheten som står i vägen för behandlingen av sjuka bin.

25. Europaparlamentet betonar att biodlarsektorn i EU till stor del fortfarande är oreglerad, vilket hindrar användningen av godkända veterinärmedicinska läkemedel avsedda för bin och annan förebyggande hälsovård.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder till stöd för små och medelstora företag för att främja innovation och utveckling av nya veterinärmedicinska läkemedel för vissa specifika bisjukdomar.

27. Europaparlamentet är oroat över att färre personer inleder verksamhet inom sektorn på grund av den höga kostnaden för att etablera biodlingsföretag. Detta leder i sin tur till att det inte finns tillräckligt med kupor för att pollinera viktiga jordbruksgrödor.

28. Europaparlamentet är medvetet om att den yrkesmässiga biodlingen har en viktig funktion och att det finns ett växande behov av att skydda, bibehålla och främja dess hållbarhet genom olika utbildnings- och finansieringsprogram.

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hitta kreativa och effektiva sätt att främja biodling som yrke och för att utbilda nya biodlare.

30. Europaparlamentet understryker att utbildning om biodling behövs också utanför biodlings- och jordbrukssektorerna för att underlätta offentliga åtgärder och allmänhetens deltagande i arbetet för att skapa bättre miljöer för bins bobyggnad och furagering i stadsområden.

31. Europaparlamentet anser att utbildningen av biodlare måste stärkas i samtliga medlemsstater med tanke på att det är biodlarna som har ansvaret för en god bihantering. Parlamentet påpekar att det är särskilt viktigt att tillämpa god praxis och följa gällande lagstiftning för att uppnå en god bihälsa.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att komma till rätta med problemet med orättvis konkurrens från biodlingsprodukter som importeras till gemenskapsmarknaden från länder utanför EU.

33. Europaparlamentet är medvetet om att 97 procent av de 700 000 biodlarna i EU är hobbyodlare som innehar 67 procent av samtliga bikupor. Parlamentet kräver att man upprättar en handbok med goda biodlingsmetoder och god hygien i samarbete med EU:s referenslaboratorium i Sophia Antipolis och med nationella institut, och därvid beaktar biodlingens särdrag och de inblandade aktörernas mångfald samt subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Parlamentet betonar behovet av att begränsa förstörelsen av bins livsmiljöer och lämna fler naturområden i städer och på landsbygden. Parlamentet påpekar också att det är viktigt att ta hänsyn till de främsta socioekonomiska aspekterna och att sektorn förblir konkurrenskraftig på den globala marknaden.

34. Europaparlamentet betonar att riktade lagstiftningsåtgärder kan bidra till att förmå lokala och regionala myndigheter att skapa bättre livsmiljöer för furagering i vild miljö.

35. Europaparlamentet betonar vikten av att vidta åtgärder för att främja den biologiska mångfalden mot bakgrund av att honungsbins hälsa gynnas genom tillgång till en blandning av olika pollen och växter.

36. Europaparlamentet betonar att det sker en oroväckande snabb tillbakagång av antalet arter av pollinatörer i hela världen. En orsak är användningen av bekämpningsmedel och genetiskt modifierade organismer, som påverkar bisamhällen negativt.

37. Europaparlamentet betonar att det finns alltfler vetenskapliga bevis för att bin som har tillgång till en blandning av pollen från olika växter är friskare än de som bara föds upp på en typ av pollen. Kommissionen uppmanas att noga följa all utveckling och stödja forskning inom detta område. Parlamentet understryker att det behövs mer forskning och fler undersökningar för att se till att genmodifierade organismer inte skadar bibeståndet. Alla typer av monokulturer minskar den biologiska mångfalden och därmed tillgången till honungsalstrande flora, vilket kan påverka honungsbina. Kommissionen uppmanas att sätta hållbara jordbruksmetoder i centrum för den gemensamma jordbrukspolitiken och parlamentet erkänner att en korrekt markhantering och andra system för miljövänliga jordbruk måste främjas(3) för att tillgången till honungsalstrande växter och den biologiska mångfalden ska öka.

38. Europaparlamentet betonar vikten av försiktig EU-lagstiftning och grundliga vetenskapliga riskbedömningar när det gäller genmodifierade organismer. Monokultur utgör en risk för otillräcklig pollinering och leder till att honungsalstrande flora försvinner.

39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja vidare oberoende vetenskaplig forskning om de långsiktiga effekterna av genmodifierade grödor, särskilt spridningen av Bt-toxiner via pollen på honungsbin och vilda pollinerande djur i allmänhet samt om synergieffekterna mellan olika växtskyddsprodukter och om synergieffekterna mellan exponeringen för växtskyddsprodukter och patologier. Parlamentet kräver ett moratorium mot odling av genmodifierade grödor om dessa studier visar negativa effekter på honungsbins hälsa.

40. Europaparlamentet understryker att även om det inte kan fastställas att genetiskt modifierade organismer (GMO) är en stor bidragande orsak till minskningen av antalet bisamhällen, är det ändå nödvändigt att lösa de problem som biodlarna står inför, nämligen pollensamlande bins pollenspridning och trolig kontaminering av pollen.

41. Europaparlamentet erinrar om de nya bestämmelserna i förordning (EG) nr 1107/2009 om bedömning av växtskyddsmedel och verksamma ämnen i dem, inte bara med hänsyn till deras omedelbara effekter, utan även med hänsyn till deras kroniska effekter på bisamhällenas överlevnad och utveckling samt effekterna på honungsbilarver och honungsbins beteende. Parlamentet påpekar emellertid

a)  att uppgiftskraven, som måste ändras i enlighet med detta, kommer att gälla tidigast i slutet av 2013,

b)  att tillfredsställande testprotokoll fortfarande behöver utvecklas under tiden fram till dess, och

c)  att de nya bestämmelserna endast kommer att gälla för godkännande av nya substanser eller förnyelse av befintliga godkännanden samt för tillstånd för nya växtskyddsprodukter eller deras förnyelse, så befintliga godkännanden/tillstånd kommer inte att bedömas på ett lämpligt sätt på många år, om de inte prövas specifikt.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över godkännandet av alla aktiva ämnen som misstänks bidra till förlust av bisamhällen i enlighet med de nya bestämmelserna och uppgiftskraven i förordning (EG) nr 1107/2009, så snart de nya uppgiftskraven börjar gälla.

43. Europaparlamentet välkomnar att en oberoende utvärdering av de nya undersökningar som nu krävs ska göras av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhets (Efsa) experter.

44. Europaparlamentet uppmanar Efsa att i sin oberoende utvärdering av de nya kraven på bisäkerhetsuppgifter och testmetoderna för bekämpningsmedel beakta den forskning och de uppgifter som samlats in av EU:s referenslaboratorium.

45. Europaparlamentet betonar vikten av ett hållbart jordbruk och en hållbar användning av bekämpningsmedel och efterlyser ett fullständigt genomförande av direktiv 2009/128/EG om en hållbar användning av bekämpningsmedel, som har till syfte att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel genom att minska risken och effekterna av användningen av bekämpningsmedel på miljön, inklusive honungsbin, och särskilt de åtgärder som syftar till att främja utbildning av jordbrukare och samarbete med biodlare.

46. Europaparlamentet erinrar om Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel, särskilt artikel 14, enligt vilken alla jordbrukare är skyldiga att tillämpa de allmänna principerna om integrerat växtskydd på sina jordbruk från och med 2014, och artikel 9, som stadgar om ett allmänt förbud mot flygbesprutning.

47. Europaparlamentet ställer sig bestämt bakom tillämpningen av försiktighetsprincipen när det gäller användning av bekämpningsmedel och håller med kommissionen om att användningen av bekämpningsmedel i jordbruket bör betraktas som en av de faktorer som påverkar binas hälsa. Parlamentet anser att användning av bekämpningsmedel bör beaktas åtminstone för att klargöra om och i vilken utsträckning de kan spela en roll för bins hälsa. Särskild uppmärksamhet måste fästas vid användningen av bekämpningsmedel i neonikotinoidfamiljen som kan orsaka störningar av matsmältning och hormonstörningar. Parlamentet betonar att de långsiktiga effekterna av systemiska bekämpningsmedel är underskattade och delvis kan förklara nedgången i bipopulationer.

48. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa försiktighetsprincipen och införa ett förbud inom hela EU mot användning av bekämpningsmedel med neonikotinoider till dess att oberoende vetenskapliga studier visar att det inte förekommer någon kronisk exponering med toxiner av honungsbin, och att det inte föreligger någon risk för miljön och folkhälsan till följd av användningen av sådana medel.

49. Europaparlamentet bekräftar att kommissionen anser att honungsbiet är en domesticerad art och därför utgör en del av animaliesektorn. Detta underlättar för åtgärder för bättre hälsa och djurskydd och för skyddsåtgärder(4) och banar väg för bättre information om hur vilda pollinatörer ska skyddas. Parlamentet kräver dock att en strategi för skydd av bins hälsa ska upprättas och att hänsyn ska tas till jordbruks- och veterinärlagstiftningen inom biodlingssektorn samtidigt som sektorns särdrag beaktas, särskilt när det gäller ersättning till biodlarna för förlust av bestånd.

50. Europaparlamentet vill inkludera stöd till ekologisk odling i budgeten för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) för perioden 2013–2020.

51. Europaparlamentet understryker vikten av löpande EU-finansiering för främjandet av produktion och saluföring av biodlingsprodukter, men betonar behovet av att se till att varje medlemsstat använder denna finansiering på avsett sätt.

52. Europaparlamentet betonar behovet av en fortsatt finansiering av program för miljövänligt jordbruk som främjar biologisk mångfald, exempelvis sådana som främjar växter som lockar honungsbin.

53. Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 8 mars 2011 om proteinbristen i EU: vilka lösningar finns det på detta långvariga problem(5), särskilt skäl AF, där följande anges: ”Vid sidan av odling av spannmål och majs för foder- och energiproduktion bör användning av utvidgade växelbruksystem, blandad växtodling på den egna gården och gräs-klöverblandningar som kan innebära stora fördelar för miljön och jordbruket främjas, eftersom odlingen av baljväxter som en del av ett växelbruksystem kan förhindra sjukdomar och förnya marken och ha en positiv inverkan på pollinatörspopulationen och skydda klimatet” och påminner i detta sammanhang om att växelbruket måste få finnas kvar som ett viktigt inslag i den så kallade gröna komponenten i den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020.

54. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att hållbara jordbruksmetoder står i centrum för den gemensamma jordbrukspolitiken. Alla jordbrukare inom EU bör med början 2014 tillämpa ett enkelt paket för jordbruksmetoder (inklusive växelbruk, permanenta betesmarker, täckodling, grönområden i infrastruktur) samt förstärka och utveckla specifika miljöåtgärder för biodlingssektorn i enlighet med den nya europeiska strategin för biologisk mångfald. Kommissionen bör också uppmuntra jordbrukarna att vidta miljöåtgärder för jordbruket som stöder ”bivänliga” ängar kring åkrarnas utkanter, tillämpa ett kraftigt differentierat växelbruk med baljväxter och utnyttja icke-kemiska alternativ.

55. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra utbildnings- och informationsinsatser i syfte att främja ökade kunskaper och större ansvar hos behöriga myndigheter och producenter när det gäller bisjukdomar och de förebyggande åtgärder och behandlingar som finns tillgängliga.

56. Europaparlamentet kräver att en strategi ska upprättas i fråga om livsmedelsresurser för bin för att främja en lättillgänglig, diversifierad, anpassad och kvalitativ näring genom en bättre förvaltning av jordbruksmark och annan mark, till exempel genom att ta med problematiken med näring till bin i blå och grön infrastruktur, utveckla träda till förmån för biodling, blommande häckar, samodling av honungsbin och åkerkanter, och genom att utveckla expertkunskapen inom jordbruket för att förena jordbruk och biologisk mångfald.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

13.7.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

17

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Kriton Arsenis, Sophie Auconie, Pilar Ayuso, Paolo Bartolozzi, Sandrine Bélier, Nessa Childers, Bairbre de Brún, Esther de Lange, Anne Delvaux, Bas Eickhout, Edite Estrela, Karl-Heinz Florenz, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Julie Girling, Françoise Grossetête, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Jo Leinen, Corinne Lepage, Peter Liese, Linda McAvan, Miroslav Ouzký, Vladko Todorov Panayotov, Antonyia Parvanova, Andres Perello Rodriguez, Sirpa Pietikäinen, Mario Pirillo, Pavel Poc, Vittorio Prodi, Frédérique Ries, Anna Rosbach, Dagmar Roth-Behrendt, Horst Schnellhardt, Richard Seeber, Salvatore Tatarella, Åsa Westlund, Glenis Willmott, Sabine Wils, Marina Yannakoudakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Matthias Groote, Romana Jordan Cizelj, Riikka Manner, Marisa Matias, Miroslav Mikolášik, James Nicholson, Alojz Peterle, Michèle Rivasi, Crescenzio Rivellini, Giommaria Uggias

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

José Bové, Lorenzo Fontana

(1)

Antagna texter, P7_TA(2010)0440.

(2)

EU:s referenslaboratorier är viktiga verktyg för riskhantering på området för djurhälsa och spelar en viktig roll när det gäller vetenskapligt och tekniskt stöd på området för djurhälsa (exempelvis sjukdomsövervakning). Ett referenslaboratorium på området för bihälsa har inrättats av kommissionen för en femårsperiod från och med den 1 april 2011.

(3)

System för miljövänliga jordbruk främjar en förbättrad skötsel av häckar, ökad odling av baljväxter och bättre samverkan mellan biodlare och jordbrukare.

(4)

I form av initiativ som exempelvis strategin för djurhälsa för EU (2007–2013), vilken bidrar till att ge en enhetlig och tydlig lagstiftningsram för djurhälsa, förbättrar samordningen mellan och den effektiva resursanvändningen bland de berörda EU-organen, och betonar vikten av att behålla och förbättra den diagnostiska förmågan.

(5)

Antagna texter, P7_TA(2011)0084.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

6.10.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

1

3

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Richard Ashworth, Liam Aylward, José Bové, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Lorenzo Fontana, Iratxe García Pérez, Béla Glattfelder, Martin Häusling, Esther Herranz García, Peter Jahr, Elisabeth Jeggle, Jarosław Kalinowski, Elisabeth Köstinger, Agnès Le Brun, Mairead McGuinness, James Nicholson, Rareş-Lucian Niculescu, Georgios Papastamkos, Marit Paulsen, Ulrike Rodust, Alfreds Rubiks, Giancarlo Scottà, Csaba Sándor Tabajdi, Marc Tarabella, Janusz Wojciechowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Luís Paulo Alves, Spyros Danellis, Bas Eickhout, Ismail Ertug, Giovanni La Via, Astrid Lulling, Hans-Peter Mayer, Dimitar Stoyanov

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

George Sabin Cutaş, Pablo Zalba Bidegain

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy