Förfarande : 2011/2295(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0029/2012

Ingivna texter :

A7-0029/2012

Debatter :

PV 12/03/2012 - 17
CRE 12/03/2012 - 17

Omröstningar :

PV 13/03/2012 - 8.5
CRE 13/03/2012 - 8.5
Röstförklaringar
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2012)0070

BETÄNKANDE     
PDF 174kWORD 104k
3.2.2012
PE 476.098v02-00 A7-0029/2012

om kvinnor i politiskt beslutsfattande – kvalitet och jämställdhet

(2011/2295(INI))

Utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män

Föredragande: Sirpa Pietikäinen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om kvinnor i politiskt beslutsfattande – kvalitet och jämställdhet

(2011/2295(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 2 och 3.3,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 21 och 23,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

–   med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

–   med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde världskvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de resultatdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005) och Peking +15 (2010),

–   med beaktande av FN:s kvinnokommissions antagna slutsatser från 2006 om jämställt deltagande för män och kvinnor i beslutsfattande på alla nivåer,

–   med beaktande av FN:s kvinnokommissions antagna slutsatser 1997/2 om viktiga problemområden i handlingsplanen från Peking 1996–1999,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/58/142 om kvinnor och politisk delaktighet,

–   med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska rådet i mars 2011(1),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Strategi för jämställdhet 2010–2015” (COM(2010)0491),

–   med beaktande av kommissionens beslut av den 19 juni 2000 om jämn könsfördelning i kommissionens kommittéer och expertgrupper(2),

–   med beaktande av rådets rekommendation av den 2 december 1996 om en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen (96/694/EG)(3),

–   med beaktande av rekommendation (2003)3 från Europarådets ministerkommitté om en jämn fördelning mellan kvinnor och män i politiskt och offentligt beslutsfattande, som antogs den 12 mars 2003, samt resultaten av de två övervakningsomgångarna från 2005 och 2008, där framstegen med genomförandet av denna rekommendation undersöktes på grundval av en enkätundersökning med könsspecifika uppgifter om kvinnor och mäns deltagande i politiskt och offentligt beslutsfattande,

–   med beaktande av resolution (1079) 1996 från Europarådets parlamentariska församling om ökad representation för kvinnor i Pace, dess rekommendation 1413 (1999) om lika representation i det politiska livet, dess resolution 1348 (2003) om jämn könsfördelning i Pace, dess rekommendation 1665 (2004) om kvinnors deltagande i val samt dess resolution 303 (2010) om att uppnå hållbar jämställdhet i det lokala och regionala politiska livet,

–   med beaktande av resolution 85 (1999) från Europarådets kommunalkongress, dess rekommendation 68 (1999) om kvinnors deltagande i det politiska livet i EU:s regioner samt dess rekommendation 111 (2002) om kvinnors individuella rösträtt och demokratiska krav,

–   med beaktande av deklarationen om kvinnors deltagande i val från Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkonventionen),

–   med beaktande av handboken om praktiskt genomförande av jämställdhetsbudgetering, som tagits fram av Europarådets generaldirektorat för mänskliga rättigheter och rättsliga frågor (april 2009),

–   med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings rekommendation 1899(2010) av den 27 januari 2010 om att öka antalet kvinnor i politiken genom valsystemet,

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 2 mars 2000 om kvinnors deltagande i beslutsprocessen(4),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7‑0029/2011), och av följande skäl:

A. Det finns en obalans mellan kvinnors och mäns deltagande i politiskt och offentligt beslutsfattande, och kvinnor är klart underrepresenterade som valda och utnämnda politiska representanter på EU-nivå och i medlemsstaterna. Kvinnor är även allvarligt underrepresenterade i halvtidsval inom Europaparlamentet.

B.  Kvinnors deltagande i det politiska beslutsfattandet samt metoderna, strategierna och de kulturellt betingade attityderna och verktygen för att bekämpa diskrepanser skiljer sig mycket åt inom EU och mellan olika medlemsstater, politiska partier och arbetsmarknadsparter.

C. Andelen kvinnor i Europaparlamentet har ökat till 35 procent, men har ännu inte nått jämvikt. Kvinnor är än mer underrepresenterade på ledande poster i utskott och politiska grupper. Andelen kvinnor i kommissionen ligger kvar på en tredjedel och kommissionen har aldrig haft en kvinna som ordförande.

D. Trots de många åtgärder som vidtagits visar statistik att det råder bristande jämvikt och att antalet kvinnor i politiskt beslutsfattande har stagnerat under de senaste åren i stället för att förbättras linjärt. Könsfördelningen i de nationella parlamenten i EU har förblivit oförändrad med 24 % kvinnor och 76 % män, och av det totala antalet ministrar är endast 23 % kvinnor(5).

E.  I praktiken finns det ett informellt kvotsystem, där män ges företräde framför kvinnor och där män väljer män till beslutsfattande poster. Detta är inte något formellt system, men likväl en systematisk och högst konkret, djupt rotad kultur där män särbehandlas positivt.

F.  En jämn fördelning mellan kvinnor och män i politiskt beslutsfattande är en fråga om mänskliga rättigheter och social rättvisa samt ett avgörande villkor för ett fungerande demokratiskt samhälle. Att kvinnor är underrepresenterade innebär ett demokratiskt underskott som undergräver beslutsfattandets legitimitet, både på EU-nivå och på nationell nivå.

G. Beslutsfattande bygger på administrativa förberedelser, och därmed är antalet kvinnor på administrativa poster, framför allt på ledande poster, en fråga om jämställdhet och om att se till att hänsyn tas till könsaspekter vid förberedandet av alla politiska åtgärder.

H. Valet till Europaparlamentet 2014, och därefter utnämningen av nästa Europeiska kommission och tillsättningen av ”toppjobben” inom EU, är en chans att röra sig i riktning mot en jämställdhetsbaserad demokrati på EU-nivå och göra EU till en förebild på det här området.

I.   I konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor konstateras bland annat att staterna ska vidta alla lämpliga åtgärder – vilket även kan omfatta positiv särbehandling – för att avskaffa diskriminering av kvinnor i det politiska och offentliga livet.

J.   Europarådets parlamentariska församling manar till

–   reformer av valsystemen för att göra dem mer gynnsamma för kvinnlig representation,

–   bestämmelser mot könsdiskriminering i grundlagar och vallagar, med det nödvändiga undantaget att tillåta positiva särbehandlingsåtgärder för det underrepresenterade könet,

–   jämställdhetsmedveten medborgarutbildning och undanröjande av könsstereotyper och ”inbyggd” diskriminering av kvinnliga kandidater, framför allt inom politiska partier men även i medierna.

K. I deklarationen och handlingsplanen från Peking om kvinnor i ledande och beslutsfattande ställning betonas att ett jämlikt deltagande är nödvändigt för att kvinnors intressen ska beaktas och för att demokratin ska stärkas och fungera väl. Den bekräftar också på nytt att kvinnors aktiva deltagande, på samma villkor som män och på alla beslutsfattande nivåer, är avgörande för att uppnå jämlikhet, en hållbar utveckling, fred och demokrati.

L.  På grund av kvardröjande könsstereotyper råder alltjämt en allvarlig segregation på centrala politiska beslutspositioner, där kvinnor oftare ges vård- och fördelningsrelaterade uppgifter som hälso- och sjukvård, välfärd och miljö, medan män ges inflytelserika, resursrelaterade uppgifter som ekonomiska och monetära frågor, handel, budget, försvar och utrikespolitik, vilket snedvrider maktstrukturen och resursfördelningen.

M. De politiska partierna, som ansvarar för att välja, rangordna och utse kandidater till ledande poster, spelar en central roll för att garantera en jämn fördelning mellan kvinnor och män i politiken och bör därför ställa sig bakom god praxis, t.ex. frivilliga partikvoter vid val, något som redan har införts av vissa politiska partier i 13 av EU:s medlemsstater.

N. Världsbankens studie om korruption och kvinnor i regeringsställning från 2008 ledde till slutsatsen att den statliga korruptionen är mindre där det kvinnliga deltagandet är stort, eftersom kvinnor enligt undersökningens slutsatser följer strängare etiska normer och tar större hänsyn till ”det allmännas väl”.

O. Det behövs breda, mångsidiga strategier bestående av frivilliga åtgärder, såsom mål och frivilliga partikvoter, som möjliggör exempelvis jämställdhetsutbildning, mentorskap, medvetandehöjande kampanjer samt rättsligt bindande åtgärder som exempelvis könskvotering vid val. Rättsligt bindande åtgärder som är kompatibla med det institutionella systemet och med valsystemet och som innefattar regler om rangordning, övervakning och verksamma sanktioner vid överträdelser har visat sig vara de mest effektiva för att uppnå en jämn könsfördelning i politiken.

P.  Kvinnors tillgång till finansiering av valkampanjer är ofta mer begränsad på grund av diskriminering inom de politiska partierna, utestängning av kvinnor från penningstarka nätverk och kvinnors lägre inkomster och besparingar.

Q. Rutinerna inom valsystem, politiska institutioner och politiska partier spelar en avgörande roll och har stor betydelse för hur effektiva strategierna är och i vilken utsträckning en jämn könsfördelning uppnås inom politiken.

R.  Kvinnors deltagande och ledarskap i politiskt beslutsfattande påverkas fortfarande av olika hinder som t.ex. bristfälligt stöd i politiska institutioner och samhällets välfärdsstrukturer, kvardröjande könsbaserade stereotyper samt den senaste ekonomiska krisen och dess negativa inverkan på jämställdhetsfrågor.

S.  Kvinnors låga deltagande i beslutsfattande och styrande organ beror i hög grad på svårigheter att förena yrkes- och familjeliv, en ojämn fördelning av familjeansvaret, som vilar tungt på kvinnors axlar, och ihållande diskriminering inom sysselsättning och yrkesutbildning.

Kvinnlig representation på valda poster

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att utforma och genomföra verksamma jämställdhetsåtgärder och mångsidiga strategier för att uppnå ett jämställt deltagande i politiskt beslutsfattande och ledarskap på alla nivåer, särskilt på områden som makroekonomisk politik, handel, arbetsmarknadsfrågor, budget, försvar och utrikespolitik, samt att genomföra och offentliggöra en konsekvensbedömning med hjälp av lämpliga jämställdhetsindikatorer och säkerställa kvantifierade mål, tydliga handlingsplaner och regelbunden övervakning tillsammans med bindande korrigeringsåtgärder om de fastställda målen inte uppnås inom tidsramarna.

2.  Europaparlamentet välkomnar de jämviktssystem och könskvoter vid val som vissa länder lagstadgat om. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga lagstiftningsåtgärder, exempelvis positiv särbehandling, för att göra framsteg mot en jämn könsfördelning samt att se till att de här åtgärderna är effektiva. Om det är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning bör detta ske med hjälp av varvade listor, övervakning och verksamma sanktioner för att underlätta en jämnare fördelning mellan kvinnor och män i det politiska beslutsfattandet.

3.  Europaparlamentet uppmanar vidare rådet, kommissionen och medlemsstaterna att se till att jämn könsfördelning tillämpas på alla nivåer genom att förmedla tydliga antidiskrimineringsbudskap, tillhandahålla lämpliga resurser, använda särskilda verktyg och främja nödvändig utbildning i jämställdhetsbudgetering för budgetansvariga tjänstemän.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt utbildningsprogram i jämställdhet som vänder sig till civilsamhället och framför allt till ungdomar, med början i en tidig ålder, och som tar hänsyn till att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och att en jämn könsfördelning är av central betydelse i det politiska livet.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa en förpliktelse som innebär att alla politiska partier på europeisk, nationell och regional nivå förbinder sig att vidta åtgärder för att uppmuntra kvinnors aktiva deltagande och engagemang i det politiska livet och i val, uppnå en helt jämn könsfördelning i sitt interna beslutsfattande, i sina nomineringar till förtroendeuppdrag och bland sina företrädare på vallistor genom införande av kvoter samt, om detta är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning, ta hänsyn till kvinnliga kandidaters placering på dessa partilistor.

6.  Europaparlamentet är medvetet om de politiska partiernas centrala roll i främjandet en jämn könsfördelning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att, om det är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning, begära av de nationella partierna att de fastställer och inför kvoter och andra typer av positiv särbehandling, tillämpar rangordningsregler för kandidatlistor till regionala val, nationella val och val till Europaparlamentet samt att de fastställer och inför verksamma sanktioner för överträdelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ställa upp jämställdhetsbaserade mål för de politiska partierna och göra dessa till ett villkor för finansiering.

7.  Europaparlamentet uppmanar politiska partier i hela Europa att, om det är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning, införa ett kvotsystem för kandidatlistor till partiorgan och i val, särskilt i samband med valet till Europaparlamentet 2014. Parlamentet anser att vallistor där kvinnliga kandidater varvas med män överst på listan är det bästa sättet att öka kvinnors deltagande i politiken.

8.  Europaparlamentet framhåller behovet av konkreta åtgärder avsedda att uppnå en jämn könsfördelning på valda poster som exempelvis talman, vice talmän, ordförande och vice ordförande i nationella parlament och i Europaparlamentet genom att exempelvis fastställa ett mål om en 50‑procentig representation av kvinnor och män på dessa poster.

9.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att uppmuntra kvinnors deltagande i nästa val till Europaparlamentet med hjälp av finansieringsprogrammen ”Grundläggande rättigheter och medborgarskap” och ”Ett Europa för medborgarna”. Kommissionen uppmanas att se till att det i dess berörda årliga arbetsprogram finns tillräcklig finansiering för 2013–2014 för bland annat lämpliga medvetandehöjande kampanjer i medierna i syfte att uppmuntra valet av kvinnor och se till att denna finansiering är lättåtkomlig för nationella partier och det civila samhällets organisationer i samband med projektinitiativ som syftar till att öka kvinnors deltagande i beslutsfattandet.

10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra och finansiera åtgärder för att främja en jämn könsfördelning i beslutsfattande positioner och i politisk verksamhet vid planeringen av nästa finansieringsperiod, 2014–2020, för de ovannämnda programmen eller deras efterföljare samt vid planeringen av åtgärder för det planerade Europaåret för medborgarna 2013.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra igång kampanjer för att nå en jämn könsfördelning i vallistorna till Europaparlamentetsvalet minst två år före varje utlysning av ett val och att uppmuntra medlemsstaterna att vidta liknande åtgärder i samband med sina lokala och regionala val.

Kvinnlig representation på nominerade poster

12. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en jämn könsfördelning genom att föreslå både en kvinna och en man till ämbetet som ledamot i Europeiska kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionens ordförande att uppnå en jämn könsfördelning vid utformningen av kommissionen, och kommissionen uppmanas att offentligen ge sitt stöd till det här förfarandet. Parlamentet bör ta särskild hänsyn till könsfördelningen i detta förfarande och upprepar vikten av att beakta en jämn fördelning av kvinnor och män när parlamentet godkänner den nya kommissionen i enlighet med artikel 106 i arbetsordningen.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbinda sig att uppnå målet om en jämn könsfördelning i alla sina beslutsfattande organ genom att fastställa och införa kvotsystem och andra typer av positiv särbehandling när de rekryterar högre tjänstemän. Parlamentet uppmanar de nationella regeringarna att nominera både kvinnor och män till höga poster på EU-nivå.

14. Europaparlamentet noterar kommissionens åtagande i jämställdhetsstrategin för 2010‑2015 om att övervaka framstegen mot målet att ingetdera könet ska utgöra mindre än 40 % av ledamöterna i kommittéer och expertgrupper som tillsätts av kommissionen. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att vidta konkreta åtgärder och ta fram strategier i syfte att uppnå en jämn könsfördelning i beslutsfattandet.

15. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja åtgärder för positiv särbehandling, även genom bindande lagstiftning, för att få till stånd en jämn könsfördelning i alla styrande organ och vid offentliga utnämningar samt att utveckla verktyg för att övervaka jämställdheten vid nomineringar och val.

Åtgärder för att främja kvinnligt deltagande i det politiska livet

16. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra positiva särbehandlingsåtgärder när ett kön är underrepresenterat.

17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa insyn i urvalsförfarandena för nomineringar av kvinnor och män till beslutsfattande organ, t.ex. genom att begära in meritförteckningar offentligen och göra urval på grundval av meriter, kompetens och lämplighet.

18. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta fler åtgärder för att stödja kvinnoorganisationer, bland annat genom att bidra med tillräcklig finansiering och skapa plattformar för samarbete och jämställdhetskampanjer vid val.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta för kvinnonätverk och att främja mentorskap, lämplig utbildning och utbyte av god praxis och program, med särskilt fokus på kvinnliga politiska beslutsfattare i början av sin karriär.

20. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att kvinnor, om det behövs med hjälp av positiv särbehandling, har tillgång till ledarskapsträning och ledande positioner som ett led i karriären för att förbättra sin ledarskapsförmåga och erfarenhet.

21. Europaparlamentet är medvetet om att andra aktörer spelar en relevant roll i den bredare demokratiska processen och uppmanar därför rådet, kommissionen och medlemsstaterna att främja och välkomna insatser som arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, den privata sektorn, icke-statliga organisationer samt alla organisationer som vanligtvis ingår i rådgivande nämnder med anknytning till offentlig förvaltning gör för att skapa jämställdhet i sina led, bland annat genom lika deltagande för kvinnor och män i beslutsfattandet.

22. Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att göra det möjligt för kvinnor och män att aktivt delta i politiskt beslutsfattande genom att främja möjligheterna att förena och balansera familjeliv och yrkesliv med hjälp av åtgärder som t.ex. att dela kostnaderna för föräldraskap lika mellan båda föräldrarnas arbetsgivare och tillhandahålla lättillgängliga och adekvata tjänster inom exempelvis barn- och äldreomsorg. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja lika tillgång till tjänster, minimiinkomst och frihet från könsrelaterat våld med hjälp av lämpliga lagstiftningsförslag i form av direktiv.

23. Europaparlamentet påminner om vikten av positiv särbehandling och särskilda åtgärder för att verka för att människor med olika bakgrund samt missgynnade grupper, som t.ex. personer med funktionshinder, invandrarkvinnor och etniska och sexuella minoriteter, blir representerade i beslutsfattande positioner.

24. Europaparlamentet noterar betydelsen av medier och utbildning när det gäller att främja kvinnors deltagande i politiken och ändra attityder i samhället. Parlamentet framhåller hur viktigt det är att öka mediernas, och särskilt de offentliga programföretagens, medvetenhet om behovet av en rättvis och balanserad bevakning av manliga och kvinnliga kandidater i samband med val och att granska mediebevakningen för att identifiera könsdiskriminering och hitta metoder för att åtgärda den och på så sätt främja insatser som syftar till att bli av med stereotyper och uppmuntra till positiva skildringar av kvinnliga ledare, bland annat kvinnliga politiska förebilder, på nationell, regional och europeisk nivå.

25. Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna, rådet och kommissionen att stärka rollen och öka resurserna för Europeiska jämställdhetsinstitutet och underlätta samarbetet med icke-statliga kvinnoorganisationer för att främja och utbyta god praxis som bidrar till att uppnå en jämn fördelning mellan kvinnor och män i beslutsfattande positioner.

26. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, särskilt genom involvering av Europeiska jämställdhetsinstitutet, samla in, analysera och sprida uppgifter fördelade på kön för att granska jämställdheten inom beslutsfattandet i alla sektorer (offentliga och privata) och på alla hierarkiska nivåer, vilket bör ligga till grund för ytterligare åtgärder om de fastställda målen inte uppfyllts. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att samla in och sprida jämförbara uppgifter på EU-nivå med hjälp av sin databas över kvinnor och män i beslutsfattande ställning, och att utveckla denna granskning till att bli en europeisk kartläggning av jämställdhet som anger de årliga variationerna på EU-nivå, nationell nivå och regional nivå i fråga om könsfördelning på grundval av gemensamma indikatorer.

Parlamentet anser att denna kartläggning åtminstone bör ange följande:

–   Könsfördelningsmål, uttryckta i procent av representationen, som ingår i lagstiftningen i medlemsstaterna och i de europeiska regioner som har lagstiftningsbehörighet att reglera sina valprocesser.

–   Andelen kvinnor och män i parlamenten på europeisk, statlig och regional nivå och i lokala institutioner.

–   Andelen kvinnor och män i de verkställande organ som väljs eller kontrolleras av nämnda lagstiftande institutioner.

27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig rapport för parlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om vilka framsteg som gjorts på väg mot ett jämställt beslutsfattande i EU.

28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera hur balansen i kvinnors representation påverkas av de olika valsystemen på nationell, lokal och europeisk nivå och av de åtgärder och goda arbetsmetoder som införts på de olika nivåerna.

Främjande av en jämn könsfördelning EU:s i yttre förbindelser

29. Europaparlamentet upprepar sitt krav på en jämn könsfördelning på alla nivåer vid tillsättning av personal inom Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att främja kvinnors deltagande i beslutsfattandet i EU:s yttre förbindelser och att se till att alla delegationer som representerar EU respekterar principen om en jämn könsfördelning i sin sammansättning och att det råder balans i talartiden för kvinnor och män i dessa sammanhang. Parlamentet lyfter fram behovet av att öka antalet kvinnliga medlare och chefsförhandlare i samband med processer som handlar om att övervaka människorättssituationen och förebygga korruption samt i fredsbyggande insatser och andra förhandlingsprocesser, t.ex. inom internationell handel och i miljöförhandlingar.

30. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att lämpligt ekonomiskt och tekniskt stöd ges till specialprogram som fokuserar på att öka kvinnors delaktighet i valprocesser genom utbildning, medborgarupplysning, mobilisering i medierna och involvering av icke-statliga organisationer, och att därutöver finansiera allmänna utbildningsprogram som främjar en jämställdhetsmedvetenhet hos medborgarna samt eliminering av könsstereotyper och ”inbyggd” diskriminering av kvinnor.

31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta åtgärder för att främja en balanserad representation av kvinnor på alla nivåer i det politiska livet inom internationella organisationer som FN, i regeringar och nationella parlament samt på regional och lokal nivå och i lokala myndigheter, och att utöka samarbetet med andra aktörer på internationell nivå, t.ex. Förenta nationernas enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women) samt den interparlamentariska unionen, i syfte att främja dessa mål.

32. Europaparlamentet uppmanar sina utredningsavdelningar att se till att underlagen till delegationer alltid innehåller ett jämställdhetsperspektiv och lyfter fram frågor som är viktiga för jämställdhet mellan könen.

33. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1)

Bilaga till rådets slutsatser av den 7 mars 2011.

(2)

EGT L 154, 27.6.2000, s. 34.

(3)

EGT L 319, 10.12.1996, s. 11.

(4)

EGT C 346, 4.12.2000, s. 82.

(5)

Se kvartalsuppdateringen från Europeiska kommissionens databas över kvinnor och män i beslutsfattande ställning.


MOTIVERING

Bakgrund

En jämn fördelning av kvinnor och män i ledande och beslutsfattande ställning uppmuntras starkt på internationell nivå genom artiklarna 7 och 8 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), som förpliktigar avtalstecknande stater att avskaffa all diskriminering mot kvinnor i det politiska och offentliga livet, samt genom artikel 4 som tillåter ”tillfälliga, särskilda åtgärder för att påskynda faktisk jämställdhet mellan män och kvinnor”.

”Kvinnor i ledande och beslutsfattande ställning” är dessutom ett av tolv kritiska områden i Handlingsplanen från Peking från 1995. Enligt det gemensamma uttalandet om främjande av kvinnors deltagande i politiken, som gjordes den 19 september 2011 under den 66:e sessionen i FN:s generalförsamling i New York, är ”kvinnors politiska deltagande grundläggande för demokratin och nödvändigt för att uppnå hållbar utveckling och fred”. Detta uttalande bekräftar återigen det faktum att aktivt kvinnligt deltagande på samma villkor som män, på alla nivåer i beslutsprocessen, är nödvändigt för att uppnå jämställdhet, hållbar utveckling, fred och demokrati.

Rekommendationen från Europarådet om en jämn fördelning mellan kvinnor och män i politiskt och offentligt beslutsfattande, som antogs den 12 mars 2003, förordar en rad åtgärder, inklusive positiv särbehandling för att underlätta en jämnare fördelning mellan kvinnor och män i politiskt och offentligt beslutsfattande. I rekommendation 1899(2010) med titeln ”Hur man genom valsystemet kan öka den kvinnliga representationen” uppmuntrar Europarådets parlamentariska församling sina medlemsstater att införa kvoter för att öka den kvinnliga representationen.

På EU-nivå understryks det i strategin för jämställdhet 2010–2015 att kommissionen kommer att ”överväga att ta riktade initiativ för att skapa en jämnare könsfördelning i beslutsfattandet”, ”övervaka framstegen mot målet att ingetdera könet ska utgöra mindre än 40 % av ledamöterna i kommittéer och expertgrupper som tillsätts av kommissionen” och ”stödja insatser för att öka kvinnors deltagande i valen till Europaparlamentet, även som kandidater”.

Jämställdhet inom beslutsfattande handlar om kvalitet och jämlikhet. En jämnare könsfördelning bidrar till mer diversifierade och därmed bättre beslut. Könsbalans handlar också om jämlikhet, en rättighet som garanteras i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Beslutsfattande grundar sig på administrativa förberedelser och därför kan antalet kvinnor på administrativa positioner, och särskilt ledarpositioner, bidra till att man tar hänsyn till könsaspekter i utformningen av all politik.

Kvinnlig representation på valda poster

Kvinnor är fortfarande genomgående underrepresenterade i politiska beslutsfattande organ i medlemsstaterna. Idag utgör kvinnor 24 % av ledamöterna i de nationella parlamenten(1).

På regional nivå utgör kvinnor 31 % av ledamöterna i regionfullmäktige och 32 % i de regionala styrelserna. Dock är det bara 15 % av fullmäktige och 11 % av styrelserna som leds av kvinnor. Könsbalansen i regionfullmäktige inom EU som helhet har knappast förändrats sedan 2004. De nordiska länderna är de medlemsstater som har högst kvinnlig representation i de nationella parlamenten med 42,3 %(2).

Europaparlamentet har den jämnaste könsfördelningen med 35 % kvinnor och 65 % män.

Föredraganden framhåller att siffrorna har stagnerat och att man inte kan skönja någon positiv trend. Detta kan också ha sin förklaring i de traditionella hinder som kvinnor möter, som till exempel brist på ekonomiska tillgångar, den förhärskande manliga kulturen, stereotyper samt svårigheter att kombinera familjeliv med politiskt liv. En av de planerade åtgärderna är att utforma och genomföra effektiva flerdimensionella strategier på både EU‑nivå och nationell nivå. Syftet med dessa strategier är att öka kvinnors engagemang för och deltagande i beslutsfattande och ledarskap, genom kvantifierade mål, regelbundna övervakningsmekanismer och tydliga handlingsplaner.

I länder som har proportionella valsystem tillämpas oftast någon form av kvotering för partilistorna. Den kan vara frivillig och införd på initiativ av de politiska partierna, eller obligatorisk, fastställd genom nationell lagstiftning. Bland EU:s medlemsstater varierar kvoteringsmålet mellan 25 % och 50 %. I länder med majoritetssystem väljer partierna bara en kandidat per parti och valdistrikt och saknar därmed möjlighet att välja in både män och kvinnor samtidigt, något som är möjligt i proportionella valsystem.

De politiska partierna spelar en väsentlig roll i främjandet av kvinnor inom politiken. Det är de politiska partierna som har makten att värva, välja och nominera kandidater, oavsett valsystem. Det är således nödvändigt att försöken att lyfta frågan om kvinnors underrepresentation i politiken riktas mot de politiska partierna och deras syn på och strategier för en mer balanserad representation i de beslutsfattande organen. Detta betänkande vill följaktligen uppmana de nationella partierna att föreslå åtgärder för att öka kvinnligt deltagande, i tillämpliga fall införa kvoteringsåtgärder och rangordningssystem för deras listor med kandidater till de nationella och europeiska valen, samt fastställa möjliga sanktionsåtgärder om dessa krav inte uppfylls. Tillämpningen av könskvoter som en förutsättning för partifinansiering skulle kunna bli en typ av incitament för de politiska partierna.

Kvinnlig representation på nominerade poster

I de 27 medlemsstaternas regeringar utgör kvinnor 24 % av ministrarna, 22 % av de biträdande ministrarna och 23 % totalt(3). Bortsett från mindre variationer har andelen kvinnor i regeringar inte ökat nämnvärt de senaste fyra åren.

Europeiska kommissionen har 33 % kvinnliga kommissionsledamöter och 67 % manliga. I Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén upptas 21 % av posterna av kvinnor och 79 % av män(4).

Föredraganden anser att aktiva och konkreta åtgärder på nationell nivå bör främjas för att kunna garantera en jämn könsfördelning i alla beslutande organ och offentliga ämbeten. I betänkandet förespråkas målet att uppnå en jämn fördelning av kvinnor och män bland kandidaterna till framtida poster inom kommissionen och höga poster inom EU. Vad gäller EU-institutionerna understryks i detta betänkande att konkreta åtgärder och strategier är nödvändiga för att uppnå könsbalans i deltagandet i beslutsprocessen.

Åtgärder för att främja kvinnligt deltagande i det politiska livet

För att öka kvinnligt deltagande i det politiska livet behöver man lyfta frågan om de strukturella barriärer som hindrar kvinnor från att delta i politiken. Att skapa en miljö som underlättar kvinnligt deltagande i det politiska livet på alla nivåer är en annan nödvändig åtgärd. På EU-nivå erkänner man att balans mellan arbetsliv, privatliv och familjeliv är avgörande för att uppnå jämställdhet och för att underlätta kvinnligt deltagande i det politiska livet.

Föredraganden anser att det är viktigt att främja representationen av kvinnor med olika bakgrund på beslutsfattande poster. Kvinnor som tillhör etniska minoriteter är underrepresenterade i de europeiska politiska organen och drabbas ofta av ett politiskt utanförskap på grund av både kön och etnicitet. Särskilda åtgärder kan bli nödvändiga för att råda bot på detta. För att främja unga kvinnors deltagande i det politiska och offentliga livet har man i vissa medlemsstater infört mentorprogram, vilket har visat sig vara en effektiv och nyskapande metod. Mentorskap, adekvat utbildning och utbytesprogram är andra åtgärder som rekommenderas i denna del av betänkandet som ett medel för att uppnå könsbalans i politiken.

Andra stödåtgärder omfattar finansiering och informationsutbyte. Medlemsstaterna och kommissionen måste kunna garantera att kvinnor och män, genom offentlig finansiering och tillträde till de statliga medierna, ges samma möjligheter under valkampanjer. Medlemsstaterna och kommissionen bör, bland annat genom samarbete med Europeiska jämställdhetsinstitutet, satsa på insamling, analys och spridning av data som tar hänsyn till kön, i syfte att kartlägga jämställdhetssituationen inom beslutsfattandet. Man bör också fastställa ytterligare åtgärder som ska vidtas om målen inte uppnås. Föredraganden skulle vilja se att kommissionen fortsätter att rapportera om jämställdhetsutvecklingen. En årlig rapport från kommissionen till parlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, om framstegen på jämställdhetsområdet i beslutsfattandet i Europeiska unionen, skulle vara en mycket välkommen tilläggsåtgärd.

Den viktiga roll som media och utbildning spelar för att uppmuntra kvinnligt deltagande i politiken behöver lyftas fram. Det är viktigt att följa mediebevakningen av kvinnor i beslutsfattande ställning för att kunna urskilja och uppmärksamma sexistiska vinklingar, stödja de ansträngningar som görs för att sticka hål på fördomar samt uppmuntra positiva framställningar av kvinnor i rollen som ledare på alla områden i livet.

Politiska partier fungerar som grindvakter för kvinnor inom beslutsfattande, men även andra aktörers roller bör erkännas eftersom de utgör betydelsefulla delar av den bredare demokratiska processen. Ansträngningarna som fackförbunden, den privata sektorn och icke‑statliga organisationer gör för att uppnå jämställdhet i sina led är värdefulla.

Ett av syftena med detta betänkande är främjandet av en könsbalanserad representation i politiken för yttre förbindelser, som ett villkor för en stabil och transparent demokrati. Kampen mot marginalisering av kvinnor inom politiken bör vara något som EU tar i beaktande i sina yttre förbindelser, i samarbete med andra internationella intressenter som verkar inom detta område, och denna kamp bör ges nödvändigt ekonomiskt och tekniskt stöd.

(1)

Se kvartalsuppdateringen från Europeiska kommissionens databas om kvinnor och män inom beslutsfattande (första kvartalet 2011).

(2)

Se statistik från Inter Parliamentarian Union (IPU) (<hhtp://ipu.org>).

(3)

Se kvartalsuppdateringen från Europeiska kommissionens databas om kvinnor och män inom

beslutsfattande.

(4)

Se kvartalsuppdateringen från kommissionens databas.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

25.1.2012

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

26

3

2

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Regina Bastos, Emine Bozkurt, Andrea Češková, Marije Cornelissen, Iratxe García Pérez, Mikael Gustafsson, Mary Honeyball, Lívia Járóka, Teresa Jiménez-Becerril Barrio, Nicole Kiil-Nielsen, Silvana Koch-Mehrin, Rodi Kratsa-Tsagaropoulou, Constance Le Grip, Astrid Lulling, Barbara Matera, Elisabeth Morin-Chartier, Antonyia Parvanova, Raül Romeva i Rueda, Joanna Senyszyn, Marc Tarabella, Angelika Werthmann, Marina Yannakoudakis

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Izaskun Bilbao Barandica, Anne Delvaux, Christa Klaß, Mariya Nedelcheva, Katarína Neveďalová, Antigoni Papadopoulou, Sirpa Pietikäinen, Rovana Plumb

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

William (The Earl of) Dartmouth

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy