Förfarande : 2011/2095(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0033/2012

Ingivna texter :

A7-0033/2012

Debatter :

PV 15/03/2012 - 6
CRE 15/03/2012 - 6

Omröstningar :

PV 15/03/2012 - 11.1
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2012)0086

BETÄNKANDE     
PDF 230kWORD 173k
8.2.2012
PE 473.818v02-00 A7-0033/2012

om färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050

(2011/2095(INI))

Utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

Föredragande: Chris Davies

Rådgivande utskotts föredragande (*):

Mario Pirillo, utskottet för industrifrågor, forskning och energi

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi
 YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050

(2011/2095(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050” (COM(2011)0112) och de åtföljande arbetsdokumenten (SEK(2011)0288) och (SEK(2011)0289),

–   med beaktande av kommissionens meddelande ”En analys av möjligheterna att minska utsläppen av växthusgaser med mer än 20 % och en bedömning av riskerna för koldioxidläckage” (COM(2010)0265) och det åtföljande dokumentet (SEK(2010)0650),

–   med beaktande av förslagen om omarbetning (COM(2011)0656) och ändring av direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFid) (COM(2011)0652) och direktivet om marknadsmissbruk (MAD) (COM(2011)0651), med hänsyn tagen till utsläppsrätter i enlighet med EU:s utsläppshandelssystem,

–   med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23 oktober 2011,

–   med beaktande av EU:s klimatförändrings- och energipaket,

–   med beaktande av artikel 9 i EUF‑fördraget (socialklausulen),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0033/2011), och av följande skäl:

A. Ett nittiotal parter i FN:s ramkonvention om klimatförändringar, som tillsammans svarar för över 80 procent av världens utsläpp och bland vilka också märks tillväxtekonomier, har ensidigt tillkännagett kvantitativa utsläppsminskningsmål för hela sitt näringsliv, låt vara att dessa mål inte är juridiskt bindande.

B.  Europaparlamentet och Europeiska rådet har tillkännagett sin avsikt att minska utsläppen av växthusgaser med mellan 80 och 95 procent senast 2050. Parlamentet påpekar att ett rätlinjigt framskridande förlopp mellan 2009 och 2050 skulle resultera i att målet för 2020 kom att röra sig kring 34–38 procent jämfört med 1990.

C. Europeiska unionen måste komma överens om specifika utsläppsminskningsmål för att lägga grunden till och skapa ramen för de lagstiftningsakter och andra åtgärder som behövs.

D. Av färdplanen framgår det att det nuvarande klimatmålet på 20 procent till 2020, varav över hälften kan uppnås via externa kompensationer, inte är en kostnadseffektiv strategi för en minskning med 80 procent till 2050 jämfört med 1990. En minskning med 80 procent är i underkant, jämfört med de 80–95 procent som IPCC anser nödvändiga för industriländerna och som Europeiska rådet kommit överens om som EU:s mål till 2050.

E.  Näringslivet behöver en klar bild av Europas strategi för låga koldioxidutsläpp för att kunna investera miljövänligt på lång sikt och till stöd för detta behövs också klara och tydliga bestämmelser, ambitiösa mål och väl utformade mekanismer för finansiering.

F.  Det ligger i medlemsstaternas intresse att minska beroendet av utländska energileverantörer, särskilt bland politiskt problematiska länder.

G. Internationella energiorganet har beräknat att redan i dag kommer fyra femtedelar av de energirelaterade koldioxidutsläpp som tillåts fram till 2035 i det så kallade 450-scenariet att orsakas av den befintliga kapitalbasen.

H. Vi måste bedöma hur stora riskerna är för att åtgärderna på hemmaplan, om det inte görs tillräckligt i global skala, kommer att öka marknadsandelen för mindre effektiva anläggningar på annat håll, så att utsläppen globalt sett ökar, alltså det som kallas koldioxidläckage.

I.   Enligt Stern-rapportens uppskattningar kommer vi att drabbas av kostnader som motsvarar en förlust på minst 5 procent av den globala BNP per år om vi inte gör något för att skydda klimatet.

J.   Per definition är det inte koldioxidneutralt att producera och använda biomassa som energikälla.

K. Sociala aspekter måste beaktas med hjälp av det instrument som heter ”sociala konsekvensbedömningar”.

1.  Europaparlamentet inser nyttan med att medlemsstaterna och, i förekommande fall, deras regioner, utvecklar ett utsläppssnålt samhälle och ställer sig därför bakom kommissionens färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050, med den väg som utstakats där och dess specifika milstolpar om att de inhemska utsläppen ska minskas med 40 procent fram till 2030, 60 procent fram till 2040 och 80 procent fram till 2050. Parlamentet stöder också omfattningen av de sektorsspecifika milstolparna såsom grund för förslag till lagstiftning och andra initiativ inom den ekonomiska politiken och klimatpolitiken. Parlamentet inser att vägen och milstolparna bygger på Primes-modellen med syftet att förbereda den lagstiftning och de andra bestämmelser som behövs.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta upp delmål för minskning av växthusgasutsläppen för 2030 och 2040 med konkreta sektorsspecifika mål, i synnerhet för jordbruket, och med en ambitiös tidtabell. Dessa mål bör utvecklas i ett rätlinjigt framskridande förlopp från nuvarande utsläppsnivåer, via 2020 års mål, till de 95-procentiga minskningar som ska uppnås till 2050.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom de två följande åren föreslå vilka åtgärder som behövs för att målen för 2030 ska nås och då ta hänsyn både till olika länders nationella kapacitet och potential och till internationella framsteg med klimatåtgärder.

4.  Europaparlamentet anser att åtgärderna bör genomföras på ett samordnat, kostnadseffektivt och ändamålsenligt sätt, med hänsyn till de enskilda medlemsstaternas särdrag.

5.  Europaparlamentet efterlyser en större samstämmighet mellan unionens olika program och strategier för att målen i färdplanen ska kunna nås och se till att prioriteringarna integreras fullt ut i den nya fleråriga budgetramen 2014–2020. Parlamentet menar att EU skulle kunna minska sina inhemska koldioxidutsläpp med 25 procent eller mer 2020 ifall målet om 20 procents ökad energieffektivitet uppnås och att denna minskning ändå skulle vara en kostnadseffektiv väg mot det långsiktiga målet om 80–95 procents minskning av växthusgasutsläppen till 2050 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet konstaterar att en mindre ambitiös strategi enligt färdplanen skulle leda till betydligt högre kostnader under hela perioden. Parlamentet erinrar dock om att kostnadseffektiviteten i investeringar alltid bör mätas med hänsyn till medlemsstaternas budgetar.

6.  Europaparlamentet erinrar om att parlamentet inför klimatkonferensen i Durban uttalat som sin åsikt att koldioxidutsläppen bör minskas med mer än bara 20 procent fram till 2020.

7.  Europaparlamentet understryker att tydliga utsläppsmål kommer att sporra till nödvändiga, tidiga investeringar i forskning och utveckling samt demonstration och införande av teknik med låga utsläpp. Parlamentet anser dessutom av det är av avgörande betydelse att man fastställer en långsiktig strategi för att kunna garantera att EU når sina överenskomna mål om att minska utsläppen till 2050.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en analys av kostnader och nytta på medlemsstatsnivå av att man följer den föreslagna planen, genom att ta hänsyn både till nationella omständigheter som betingas av olikheter i teknisk utveckling och till vilka investeringar som måste göras (och av samhällets acceptansbenägenhet av dessa) samt också beakta flera av de omständigheter som föreligger globalt.

9.  Europaparlamentet understryker att en övergång till ett utsläppssnålt samhälle skulle kunna skapa flera nya arbetstillfällen och samtidigt trygga den ekonomiska tillväxten och ge Europas näringsliv en konkurrensfördel.

10. Europaparlamentet erinrar om att övergången till icke-förorenande teknik märkbart skulle minska luftföroreningarna och sålunda vara till avsevärd nytta både för hälsan och miljön.

Den internationella dimensionen

11. Europaparlamentet noterar att man runtom i världen alltmer och allt snabbare börjar utveckla och tillämpa teknik med låga koldioxidutsläpp samt att det är väsentligt för Europas framtida konkurrenskraft att Europa investerar mer i forskning kring sådan teknik samt i utveckling och tillämpning av den.

12. Europaparlamentet konstaterar att hållbar vetenskaplig och teknisk innovation har förskjutits från Europa till andra delar av världen, vilket kan leda till att EU förlorar sin ledarställning på det tekniska området och blir en nettoimportör av sådan teknik och de färdiga produkter som hör ihop med den. Parlamentet betonar därför vikten av ett europeiskt mervärde för utveckling och inhemsk produktion av teknik och produkter, särskilt för energieffektivitet och förnybar energi.

13. Europaparlamentet framhåller att Kina är världsetta i installerad vindkraftkapacitet, att kinesiska och indiska producenter hör till de tio ledande tillverkarna av vindkraftsturbiner och att Kina och Taiwan för närvarande tillverkar de flesta av världens solcellspaneler. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja en miljöeffektiv utveckling och produktion inom EU av dessa tekniker och av de nya innovativa tekniker som krävs för att uppnå ambitiösa mål för en minskning av växthusgasutsläppen.

14. Europaparlamentet uppmanar EU till fortsatt aktivitet vid de internationella förhandlingar som syftar till att slutföra ett vittsyftande, heltäckande och juridiskt bindande avtal. Parlamentet konstaterar vikten av att EU lever ut sin övertygelse och föregår med gott exempel på att ett utsläppssnålt samhälle är till nytta och kan fungera. Parlamentet välkomnar att konferensen i Durban utmynnat i en överenskommelse om en klar tidsfrist för utarbetandet av ett internationellt avtal för perioden efter 2012, liksom att man vid konferensen accepterat att stora utsläppare, antingen de är utvecklade länder eller utvecklingsländer, måste anta ambitiösa och tillräckliga mål för minskning av växthusgasutsläppen.

15. Europaparlamentet understryker att EU måste fortsätta att agera konstruktivt vid de globala klimatförhandlingarna och att en europeisk klimatdiplomati måste utvecklas inom EU:s utrikestjänst.

16. Europaparlamentet påpekar att den viktigaste utmaningen för ett hållbart utsläppssnålt samhälle består i att få med arbetet för klimatet i alla viktiga verksamhetsområden som berör energi, transport, jordbruk, utbildning, innovation osv.

17. Europaparlamentet betonar att en försening av de globala och europeiska klimatåtgärderna skulle medföra högre kostnader inte bara för att nå 2050-målet på grund av uteblivna investeringar i koldioxidintensiva anläggningar och långsammare tekniska rön, utan också genom att EU skulle förlora sin innovativa och ledande roll inom forskning, sysselsättningsskapande och utveckling av en mer miljövänlig hållbar ekonomi. Parlamentet drar vidare slutsatsen att en senareläggning av åtgärderna för 2020 kommer att leda till lägre minskningspotential för 2030 och därefter.

18. Europaparlamentet upprepar att de kumulativa utsläppen är avgörande för klimatsystemet. Parlamentet konstaterar att EU med en plan för 30 procents minskningar till 2020, 55 procents minskningar till 2030, 75 procents minskningar till 2040 och 90 procents minskningar till 2050 fortfarande skulle släppa ut dubbelt mer koldioxid per person än vad som i global skala anses förenligt med en temperaturhöjning på max två grader Celsius, och att fördröjda utsläppsminskningar ökar den sammanlagda utsläppsandelen betydligt.

19. Europaparlamentet erinrar om att det inte är sagt att vi kan undvika betydande negativa klimateffekter bara för att vi begränsar den globala temperaturökningen till i snitt två grader Celsius.

Utsläppshandelssystemet

20. Europaparlamentet inser att EU:s utsläppshandelssystem är det huvudsakliga, om än inte det enda instrumentet för att minska industrins utsläpp och sporra till investeringar i teknik med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet konstaterar att systemet ytterligare måste förbättras och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att komplettera systemet med teknik och innovation för att åstadkomma de avsevärda minskningar som behövs.

21. Europaparlamentet konstaterar att EU:s utsläppshandelssystem fyller sin avsedda funktion och att prisnedgången på utsläppt koldioxid beror på att ekonomin börjat gå långsammare och antalet tillgängliga utsläppsrätter vida överstiger efterfrågan på dem. Parlamentet oroar sig för att EU kan hamna i ett sämre läge jämfört med sina konkurrenter inom industrin, eftersom det saknas stimulans till investeringar i teknik med låga koldioxidutsläpp och ökad energieffektivitet. Parlamentet instämmer med rapporterna om att priset på utsläppt koldioxid inte förväntas stiga i framtiden, eftersom detta skulle förutsätta antingen avsevärt högre tillväxt eller anpassningar av EU:s utsläppshandelssystem.

22. Europaparlamentet inser att dagens pris på utsläppt koldioxid inte kommer att sporra till några investeringar i teknik med låga koldioxidutsläpp och således endast i högst ringa grad kommer att bli en drivkraft för utsläppsminskningar, samtidigt som det medför en risk för att EU under flera årtionden kommer att binda upp sig till en infrastruktur med höga koldioxidutsläpp.

23. Europaparlamentet betonar att politiken för att anpassa oss till klimatförändringarna och dämpa verkningarna av dem inte kan föras endast med hjälp av marknadsbaserade mekanismer, eftersom dessa brukar misslyckas med att få fram viktig teknik och främja den nödvändiga attitydförändringen till förmån för ett hållbart samhälle.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att rätta till utsläppshandelssystemet på de punkter där det misslyckats och få det att fungera såsom det ursprungligen var meningen, framför allt genom att före utgången av 2012 vidta följande åtgärder:

a) Justera om utsläppshandelssystemet innan tredje fasen inleds, genom att ta ur omlopp en påtaglig mängd utsläppsrätter så att det åter blir brist på dem och systemet kan fylla sin ursprungliga funktion, nämligen att sporra till investeringar i teknik med låga koldioxidutsläpp och i energieffektivitetsåtgärder, och därefter föreslå en lagstiftningsakt för att dessa utsläppsrätter ska kunna dras in för gott.

b) Föreslå lagstiftning så tidigt som detta låter sig göra, så att kravet på en årlig linjär sänkning på 1,74 procent ändras så, att kraven i målet om minskade koldioxidutsläpp till 2050 kan uppfyllas.

c) Ta med transportsektorn i utsläppshandeln för att påskynda innovation och energieffektivitet i denna sektor, för att internalisera kostnaderna bättre och för att skapa likvärdiga verksamhetsförutsättningar för alla transportsätt.

d) Fastställa ett reservpris för utauktioneringen av utsläppsrätter så tidigt som möjligt. Detta reservpris ska vara lägre än det pris på koldioxidutsläpp som avsågs då nuvarande lagstiftning antogs, men dock tillräckligt högt för att ge tillförsikt åt företag som gör långsiktiga investeringar.

e) Stimulera efterfrågan inom utsläppshandelssystemet genom att föreslå att det utvidgas till att också omfatta utsläpp från fossila bränslen som sålts från de delar av värme- och transportbranscherna som inte är direkt utsatta för internationell konkurrens samt utsläpp från havssjöfarten.

f) Vidta åtgärder för att öka tillflödet av relevant information till samt insynen i utsläppshandelssystemets register för att möjliggöra en bättre övervakning och utvärdering.

g) Ytterligare förbättra användningen av kompensationsmekanismer, till exempel genom att begränsa tillgången till sådan kompensation som innebär subventionering av konkurrenterna till Europas industri, till exempel inom området fluorerade kolväten.

h) Det oaktat tillse att inga av åtgärderna leder till minskad gratistilldelning av utsläppsrätter till den industri där risk för koldioxidläckage föreligger, för att riktmärket ska kunna uppnås.

25. Europaparlamentet konstaterar att dessa åtgärder kommer att öka medlemsstaternas auktionsintäkter, påminner regeringarna om att de kan använda obegränsat med pengar för klimatrelaterade ändamål och rekommenderar att intäkterna används för att sporra till industriinvesteringar som minskar koldioxidutsläppen eller till andra sysselsättningsskapande åtgärder, t.ex. att sänka skatterna på arbete.

26. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast vid utgången av 2013 lägga fram förslag om att kravet på köp av utsläppsrätter på auktion ska gälla också för sådana energiintensiva industrier som endast i minimal utsträckning hotas av internationell konkurrens.

27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka hur lagstiftningen, exempelvis energieffektivitetsdirektivet (2011/0172(COD)), påverkar de incitament som utsläppshandelssystemet ger och se till att minskningskravet justeras utgående från denna påverkan.

28. Europaparlamentet håller med om att inte bara utsläppshandelssystemet utan också beslutet om medlemsstaternas insatser (Europaparlamentets och rådets beslut 406/2009/EG) måste justeras för att målen i färdplanen på väg mot ett utsläppssnålt samhälle ska kunna nås.

Koldioxidläckage

29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i detalj offentliggöra EU:s faktiska bidrag till minskningen av de globala koldioxidutsläppen sedan 1990, med hänsyn tagen också till EU:s förbrukning av produkter som nu tillverkas annorstädes.

30. Europaparlamentet vidhåller att övergången till ett utsläppssnålt samhälle bör stödjas av rimlighet och måttlighet i lagstiftningsfrågor. Parlamentet framhåller att sysselsättningen och produktionen inom energiintensiva sektorer avsevärt påverkas av om dessa måste följa en administrativt och ekonomiskt betungande miljölagstiftning och att detta också ökar risken för koldioxidläckage genom att företag och således arbetstillfällen tvingas flytta ut från EU.

31. Europaparlamentet håller med kommissionen om att gränsjusteringsåtgärder eller åtgärder för att importen också ska tas med i utsläppshandelssystemet måste förenas med full utauktionering för de berörda sektorerna och uppmanar kommissionen att utreda inom vilka sektorer gratistilldelningen av utsläppsrätter inte förhindrar koldioxidläckage och rekommenderar kommissionen att lägga fram förslag om gränsjusteringsåtgärder, så att importörerna av produkter inom dessa sektorer åläggs köpa utsläppsrätter som motsvarar vad som hade krävts av dem om produkterna hade tillverkats inom EU.

32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt vägleda medlemsstaterna vid antagandet av eventuella åtgärder för att industrier med påvisad hög risk för koldioxidläckage ska kunna kompenseras för i direktivet föreskrivna indirekta kostnader i anslutning till utsläpp av växthusgaser.

33. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda avsaknaden av det geografiska kriteriet i bedömningen av koldioxidläckage i samband med elmarknaden i sydöstra Europa.

34. Europaparlamentet noterar färdplanens slutsats att energisektorn bör göras praktiskt taget helt koldioxidfri till 2050 (93–99 procents minskning av utsläppen). Parlamentet är också medvetet om att ur EU-industrins synvinkel har de första som går över till tekniker med låga koldioxidutsläpp en konkurrensfördel i dagens och morgondagens koldioxidsnåla värld. Parlamentet konstaterar att utsläppsminskningarna därför bör åstadkommas på ett sätt som inte skadar EU:s konkurrenskraft och som motverkar risken för koldioxidläckage, särskilt i energiintensiva sektorer.

Energieffektivitet

35. Europaparlamentet påminner om de nuvarande bedömningarna, som antyder att målet om 20 procents ökad energieffektivitet och minskad energianvändning jämfört med prognoserna för 2020 för närvarande inte ser ut att kunna nås. Parlamentet efterlyser snabba insatser, högre ambitioner och ett starkare politiskt engagemang för att nå 2020‑målen och för att blicka bortom 2020 och på så sätt locka till sig lämpliga satsningar. Parlamentet stöder slutsatsen i kommissionens färdplan om att en energieffektivitetspolitik är väsentlig för att koldioxidutsläppen ytterligare ska kunna minskas. Parlamentet anser därför att bindande mål inte får uteslutas, och understryker att energieffektivitetsåtgärder skapar nya arbetstillfällen och ekonomiska besparingar samt ökar försörjningstryggheten och konkurrenskraften. Parlamentet välkomnar i detta avseende de prioriteringar som fastställs i direktivet om energieffektivitet om att öka energieffektiviteten inom alla sektorer, och framför allt i byggnader, genom renovering av befintliga byggnader, med fokus på renovering av offentliga byggnader. Parlamentet efterlyser ökade resurser och åtgärder för att hitta nya finansieringskällor på EU-nivå och nationell nivå, bland annat genom nya finansieringsinstrument. Parlamentet framhåller vikten av privata investeringar för att avhjälpa de nuvarande budgetbegränsningarna inom den offentliga sektorn.

36. Europaparlamentet beklagar djupt att man inte gjort någonting för att kostnadsfritt minska utsläppen av växthusgaser genom effektivare användning av energi och resurser och efterfrågar snabbare arbete enligt ekodesigndirektivet (2009/125/EG), tillsammans med en strikt tillämpning av principen om lägsta livscykelkostnader, eller att genomförandeåtgärderna fastställs på en nivå som nära motsvarar nivån hos dem som har bäst prestanda, liksom att minimikrav fastställs också för icke-elektriska produkter.

37. Europaparlamentet vill att arbetet med stöd av ekodesigndirektivet också ska inrikta sig på värmeutrustning, värmepannor och isoleringsmaterial, med vilkas hjälp man lättare kan minska användningen av energi och resurser och samtidigt öka materialåtervinningen, samt att märkningskraven ska utvidgas och utvecklas, eftersom de kan hjälpa konsumenterna att fatta välgrundade beslut.

38. Europaparlamentet betonar att handlingsplanen för energieffektivitet måste uppdateras med bindande mål, bland annat en fullständig uppsättning seriösa, kvantifierade åtgärder utmed energiförsörjningskedjan.

39. Europaparlamentet påpekar att energieffektivitet är det effektivaste redskapet för att förbättra industrins tekniska innovationskraft och ge lönsamma bidrag till övergripande utsläppsminskningar och samtidigt stimulera sysselsättningsskapandet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja medlemsstaterna i deras arbete för energieffektivitet genom att införa stabila långsiktiga incitament för främjande av den ur kostnads-nyttosynvinkel mest effektiva tekniken. För att energieffektivitetsmålet för 2020 ska nås bör en adekvat harmonisering av de europeiska energieffektivitetsstandarderna garanteras.

40. Europaparlamentet upprepar vikten av att ge incitament till offentliga och privata investeringar inriktade på utformning och utveckling av enkelt reproducerbara tekniker för att förbättra kvaliteten på energibesparingarna och energieffektiviteten.

41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt arbete med att främja energieffektiviteten införa särskilda åtgärder för att avhjälpa problemet med att incitamenten för konsumenter och energidistributörer i detta sammanhang ibland går i motsatt riktning.

42. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett långsiktigt mål för minskning av energiförbrukningen i EU:s byggnadsbestånd fram till 2050.

43. Europaparlamentet framhåller att EU och medlemsstaterna inte har investerat tillräckligt i åtgärder för att minska koldioxidutsläppen eller öka energieffektiviteten på bygg- och transportområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka anslagen till åtgärder för att öka energieffektiviteten i byggnader och i centraliserade nät för uppvärmning och kylning i städerna, både vid översynen av den nuvarande budgetramen och i de framtida fleråriga budgetramarna.

Förnybar energi

44. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en försörjningsstrategi för biomassa för att uppmuntra till hållbar produktion och användning av biomassa. Parlamentet framhåller att strategin måste innefatta hållbarhetskriterier för olika slags biomassa där det tas hänsyn till att biomassa från olika källor har olika profil för koldioxidutsläpp och prioritet ägnas åt att biomassaråvarornas förstahandsvärde tillvaratas, snarare än att de används som energi. Parlamentet vidhåller att uppnåendet av EU:s mål i fråga om biodrivmedel inte får bli till skada för produktionen av livsmedel eller foder eller leda till förlust av biologisk mångfald.

45. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa faktorer med anknytning till indirekta förändringar av markanvändningen för att beakta de växthusgasutsläpp som kan tillskrivas ändrad markanvändning till följd av produktionen av biodrivmedel och påpekar att högre trösklar för hur mycket växthusgasutsläpp som kan sparas in med hjälp av biodrivmedel inte skulle åtgärda riskerna för indirekta förändringar av markanvändningen.

46. Europaparlamentet understryker betydelsen av ny teknik för utvecklingen av förnybar energi och produktionen av bioenergi, och betonar att EU behöver utnyttja alla tillgängliga innovationer för att nå sina mål om minskade koldioxidutsläpp.

47. Europaparlamentet betonar att förnybar energi och innovationer på detta område fyller en viktig funktion och att det är angeläget med bättre lösningar för att lagra energin, öka energieffektiviteten och effektivera energiöverföringen, däribland även lämpliga infrastrukturåtgärder. Parlamentet är medvetet om de avsevärda framsteg som medlemsstaterna har gjort med att utveckla förnybar energi sedan de bindande målen för 2020 fastställdes. Parlamentet uppmärksammar hur viktigt det är att fullfölja denna strategi och ställa upp fler bindande mål för förnybar energi till 2030, med hänsyn tagen till möjligheten och de makroekonomiska konsekvenserna av att göra detta. Parlamentet påpekar att sådana insatser kommer att bidra till uppnåendet av målen för 2050, ge näringslivet nödvändig investeringssäkerhet, avsevärt minska utsläppen av växthusgaser, skapa sysselsättning, göra EU mer självförsörjande med energi och främja tekniskt ledarskap och industriell innovation. Parlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att uppnå de mål som anges i de nationella handlingsplanerna för förnybar energi om EU:s övergripande mål för 2050 ska kunna uppnås och anser att kommissionen bör vidta åtgärder om de nationella målen inte nås.

48. Parlamentet betonar att kommissionen måste se till att antagandet av sådana mål inte försämrar incitamenten till investeringar i andra slag av energialstring med låga koldioxidutsläpp.

49. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast vid utgången av 2012 offentliggöra den rapport om varje medlemsstats framsteg med att uppfylla sina juridiska krav på produktion av förnybar energi, som kommissionen är skyldig att sammanställa, tillsammans med en bedömning av om målen för 2020 kommer att nås, samt i det sammanhanget föreslå ett program med åtgärder som kommer att vidtas för att förmå sådana medlemsstater som ännu inte uppfyller kraven att göra detta.

50. Europaparlamentet erinrar om att elnäten kommer att behöva uppgraderas och utvecklas, särskilt för transport av förnybar energi som produceras i områden med stor potential, exempelvis havsbaserad vindkraft i Nordsjön och solenergi i södra Europa, och för att hantera decentraliserad produktion av förnybar energi.

51. Europaparlamentet betonar att ökad resurseffektivitet genom exempelvis avfallsåtervinning, bättre avfallshantering och beteendeförändringar är mycket viktiga för att uppnå EU:s strategiska mål för minskade koldioxidutsläpp.

52. Europaparlamentet konstaterar att jordbruksföretagen redan med den kunskap och teknik som finns tillgänglig i dag kan bli självförsörjande med energi och till och med har möjlighet att öka lönsamheten och skapa miljövinster genom lokal produktion av miljövänlig energi från organiskt avfall.

53. Europaparlamentet konstaterar att jordbrukarna för resurseffektivitetens skull bör uppmuntras att bättre utnyttja möjligheterna att ersätta gödselmedel med biogas och dess biprodukter.

54. Europaparlamentet understryker här betydelsen av gödselbearbetning, vilken inte bara ger förnybar energi utan även minskar trycket på miljön och producerar mineralkoncentrat som kan ersätta konstgödsel. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att om gödsel ska ses som en energikälla så måste behandlad gödsel erkännas som en konstgödselersättare i nitratdirektivet.

55. Europarlamentet understryker behovet av att förbättra jordbruksföretagens självförsörjning med energi genom att främja produktion av förnybar energi på gården, såsom vindturbiner, solpaneler och biofermentorteknik, eftersom detta skulle minska produktionskostnaderna och göra företagen lönsammare genom att tillhandahålla alternativa inkomstkällor för jordbrukare.

Forskning

56. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att Horisont 2020‑programmet och de europeiska innovationspartnerskapen enligt Innovationsunionen prioriterar behovet av att utveckla alla slag av hållbar teknik med låga koldioxidutsläpp för att öka EU:s konkurrenskraft, gynna miljövänliga arbetstillfällen och förändra konsumentbeteendet.

57. Europaparlamentet betonar att det omgående krävs ökade forskningsinsatser och forskningsmedel för att utveckla och införa klimateffektiv jordbrukspraxis, mindre energiintensiva och mindre förorenande jordbruksmetoder och en effektivare energiproduktion, och framhåller dessutom att energieffektiva alternativ med lägre föroreningsnivåer redan finns. Parlamentet anser dessutom att forskning och utveckling på detta område är en förutsättning för att den strategiska planen för energiteknik ska kunna genomföras fullt ut och att detta kräver ytterligare investeringar. Parlamentet betonar att man i detta sammanhang bör se till att forskningsresultaten även omsätts i praktiken av företagen, och välkomnar kommissionens förslag att införa ett nytt forskningsramverk – Horisont 2020.

58. Europaparlamentet yrkar på att budgetstödet ska vara konsekvent med de 50 miljarder EUR som behövs från offentliga och privata källor för att den strategiska EU‑planen för energiteknik (SET-planen) fullständigt ska kunna genomföras.

59. Europaparlamentet betonar vikten av FoU för utveckling av utsläppssnål och energieffektiv teknik. EU uppmanas att inta en ledande roll i forskning om klimatvänliga och energieffektiva energitekniker och att utveckla ett nära vetenskapligt samarbete med internationella partner, med ett särskilt fokus på rena och hållbara tekniker som kommer att ge resultat för 2020 inom ramen för SET‑planen – EU:s flaggskeppsinitiativ för tekniker som ger lägre koldioxidutsläpp. Parlamentet understryker att anslagen till all slags energiforskning inom ramen för Horisont 2020 måste höjas, särskilt de till förnybar energi. Parlamentet erinrar om att de nuvarande anslagen på energiområdet inte står för mer än 0,5 procent av EU:s budget för 2007–2013 och att detta inte är i linje med EU:s politiska prioriteringar.

Avskiljning och lagring av koldioxid

60. Europaparlamentet inser vikten av att teknik för avskiljning och lagring av koldioxid tillämpas, när den tekniken är lönsam, om utsläppsminskningsmålen för koldioxid ska nås till minsta möjliga kostnad och medger att Europeiska rådets avsikt om att upp till 12 demonstrationsprojekt för avskiljning och lagring av koldioxid ska vara i drift 2015 sannolikt inte kommer att förverkligas, till följd av förseningar med förfarandena och bristande ekonomiska resurser, liksom brist på engagemang från somliga medlemsstaters sida. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en handlingsplan för avskiljning och lagring av koldioxid. Parlamentet inser att denna teknik inte kommer att lämpa sig under alla omständigheter, inte ens när vi hunnit till 2050, och att den mycket väl kan komma att inskränkas till större anläggningar samt till undvikande av utsläpp från industriprocesser. Parlamentet efterlyser stöd till genombrottsteknik inom andra områden för att öka energieffektiviteten och minska energiförbrukningen, och för att ge lösningar av annat slag än teknik för avskiljning och lagring av koldioxid.

61. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att icke ianspråktagna medel för projekt för avskiljning och lagring av koldioxid inom ramen för det europeiska programmet för ekonomisk återhämtning ska omfördelas till alternativa demonstrationsprojekt för avskiljning och lagring av koldioxid.

Nationella och sektorsspecifika färdplaner

62. Europaparlamentet konstaterar att det i Cancúnavtalet föreskrivs att alla utvecklade länder ska utveckla strategier för låga koldioxidutsläpp.

63. Europaparlamentet välkomnar att vissa EU-medlemsstater tagit fram strategier för låga koldioxidutsläpp, men uppmanar alla att ta fram sådana strategier senast i juli 2013. Parlamentet vidhåller att kommissionen bör införa lagstiftningsförslag med krav på att strategierna ska utarbetas, om inte alla medlemsstater senast vid utgången av 2012 redan förbundit sig att göra detta.

64. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att pröva i vad mån dessa planer adekvat bidrar till uppnåendet av målet från Cancún om att den globala medeltemperaturen i genomsnitt inte ska stiga mer än två grader över vad den var före industriåldern.

65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de nationella och sektorsspecifika färdplanerna görs till föremål för översyn från oberoende håll för att det ska framgå om det tagits full hänsyn till hur bästa möjliga teknik kan användas och om de föreslagna kostnaderna stämmer överens med vedertagen praxis.

66. Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen ska ta full hänsyn till färdplanerna vid beredningen av politiska initiativ och även påtala fall där industrisektorerna inte förberett några sådana handlingsplaner.

67. Europaparlamentet uppmanar de berörda grupperna inom näringslivet att utarbeta sektorsspecifika färdplaner om hur EU:s mål om låga koldioxidutsläpp bäst kan förverkligas, med uppgifter också om vilka investeringar som krävs och vilka finansieringskällor som ska tas i anspråk.

68. Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen och medlemsstaterna ska stödja de sektorer som tagit fram färdplaner så att de kan vidareutveckla de initiativ och partnerskap som följer av dem och ta fram genombrottsteknik för att minska koldioxidutsläppen från de energiintensiva industrier som berörs.

69. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vart tredje till femte år uppdatera färdplanen för 2050 samt prognoserna och att integrera de sektorsvisa och regionala färdplanerna samt medlemsstaternas färdplaner i uppdaterade versioner av sina egna färdplaner, med hjälp av modeller och metoder som är fullständigt öppna för insyn.

70. Europaparlamentet betonar att resurserna måste användas åtskilligt mera effektivt för att ett utsläppssnålt samhälle ska kunna förverkligas. Parlamentet uppmanar därför med kraft medlemsstaterna att utveckla eller stärka befintliga nationella strategier för resurseffektivitet och senast 2013 integrera dem i den nationella politiken för tillväxt och sysselsättning.

Energiproduktion

71. Europaparlamentet påminner om att världsefterfrågan på primärenergi kommer att öka med över 30 procent fram till 2035, vilket i sin tur kommer att öka den globala konkurrensen om energiresurser.

72. Europaparlamentet håller fast vid att medlemsstaterna bör kunna producera el med låga koldioxidutsläpp på så många olika sätt som möjligt (såsom förnybar energi, kärnkraft, teknik för avskiljning och lagring av koldioxid och hållbart producerad biomassa) och att ingenting bör uteslutas från de alternativ som står till buds för att kraven ska uppfyllas.

73. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt se upp för att energiproduktion kan komma att utlokaliseras utanför EU:s system för utsläppshandel, varvid kommissionen bör vara uppmärksam på medlemsstater vars kraftnät är sammanlänkade med länder utanför EU.

74. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att effektivitetsbedöma de mekanismer som låter elmarknaden fungera på sunda premisser i ett utsläppssnålt samhälle, och vid behov lägga fram lagstiftningsförslag om en bättre integration av de gränsöverskridande elmarknaderna samt om andra åtgärder för att bedöma om produktionskapaciteten är balanserad och finns tillgänglig.

75. Europaparlamentet uppmanar EU att gå in för att energisektorn senast 2050 ska fungera helt utan koldioxidutsläpp.

76. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mer i den energiinfrastruktur som krävs för övergången till en hållbar ekonomi. Parlamentet betonar att EU bör ligga före med utvecklingen av standarder och driftskompatibel energirelaterad internetteknik samt energieffektiva IKT-tillämpningar, särskilt smarta nät, en snabb och fullständig installation av smarta system i hemmen, såsom smarta mätare utformade för att gynna konsumenten, och modernisering och utveckling av ett sammanlänkat europeiskt superkraftnät och LNG-infrastruktur. Parlamentet betonar, med hänsyn till interregionala sammanlänkningar, att det behövs en investeringsplan som grundar sig på EU:s energiinfrastrukturpaket för att garantera en diversifiering av energiförsörjningskällorna. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå praktiska lösningar för en verklig integration av stora mängder förnybar energi genom att främja marknadsregler som medger en effektiv och öppen internationell handel med el. Parlamentet efterlyser därför en snabb integration och ett snabbt upptag av gränsöverskridande elmarknader. Parlamentet menar att det är angeläget med en långsiktig vision med tanke på att det tar flera år att bygga upp en energiinfrastruktur med lång livslängd, och välkomnar inriktningen på energiinfrastruktur i den föreslagna fonden för ett sammanlänkat Europa.

77. Europaparlamentet framhåller att det nuvarande 20-procentmålet bygger på bidraget från kärnkraft i energimixen i vissa medlemsstater. Parlamentet konstaterar att Internationella energiorganets (IEA)World Energy Outlook 2011 innehåller ett scenario med mindre användning av kärnkraft, enligt vilket den prognostiserade ökningen av världens koldioxidutsläpp från energisektorn skulle bli väsentligt högre på medellång sikt på grund av en ökad användning av fossila bränslen. Parlamentet upprepar att somliga medlemsstaters beslut att stänga vissa befintliga kärnkraftverk inte får användas för att rättfärdiga en minskad ambitionsnivå i deras nuvarande klimatpolitik. Enligt IEA:s antaganden skulle uppnåendet av målet om en temperaturhöjning på högst två grader kräva en snabbare utveckling och installation av tekniker för avskiljning och lagring av koldioxid i både kol- och gaskraftverk. Parlamentet konstaterar emellertid att tekniken för avskiljning och lagring av koldioxid fortfarande är i en förkommersiell testfas, varför alternativ som förnybar energi och hög energieffektivitet måste övervägas. Parlamentet efterlyser därför mera stöd till utveckling och tillämpning av olika former av genombrottsteknik för att energieffektiviteten ska öka och den ekonomiska tillväxten frikopplas från energiförbrukningen.

78. Europaparlamentet anser att uppnåendet av dessa mål fram till 2050 utan att medlemsstaternas egna energimixer döms ut på förhand skulle kunna leda till minskad förbrukning, en tryggare och pålitligare energiförsörjning och en dämpning av energiprisets volatilitet och därmed ge rimliga och konkurrenskraftiga energipriser för konsumenter och företag och stärka EU:s konkurrenskraft och sysselsättningstillväxt.

Industri

79. Europaparlamentet håller fast vid att EU i sitt stöd till den ”gröna ekonomin” bör erkänna hur viktigt det är att nuvarande industrier investerar i att göra resursanvändningen avsevärt effektivare och minska koldioxidutsläppen och nå målen om miljövänligt sysselsättningsskapande i Europa 2020-strategin. Parlamentet understryker att en grönare ekonomi bör stödja konkurrenskraften och innovationen genom att i huvudsak inrikta sig på de områden där förbättringarna är ekonomiskt lönsammare samt ändamålsenligare ur miljösynvinkel.

80. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka innovativa finansieringsinstrument för investeringar i ett utsläppssnålt samhälle.

81. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja inrättandet av innovationskluster för att ta fram regionala och nationella lösningar.

Transporter

82. Europaparlamentet stöder kommissionens färdplans krav på ett enda europeiskt område för transporter för att transportsektorns utsläpp av växthusgaser inom EU ska kunna minskas med 60 procent fram till 2050, jämfört med nivåerna inom EU 1990, och uppmanar dessutom kommissionen att lägga fram delmål för sektorn på utsläppsminskningarnas område för att se till att det vidtas tillräckliga åtgärder redan i ett tidigt skede.

83. Europaparlamentet välkomnar att fordonstillverkarna lyckats minska koldioxidutsläppen från personbilar sedan 2007 och framhåller att bränsleeffektiviteten snabbt måste bli ännu bättre. Parlamentet bekräftar att kommissionen vid arbetet med sin kommande översyn bör föreslå olika sätt att se till att de genomsnittliga koldioxidutsläppen från nya bilar når det överenskomna målet för 2020 om att det året inte överskrida 95 g/km samt att de senast 2025 inte överskrider 70 g/km. Parlamentet uppmanar kommissionen till ökad dialog och ökat samarbete med Internationella sjöfartsorganisationen för att sjöfarten genast och fullständigt ska fås med i åtagandena om minskade koldioxidutsläpp.

84. Europaparlamentet erinrar sig att kommissionen enligt direktiv 2009/29/EG varit ålagd att senast den 31 december 2011 utvärdera vilka framsteg Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) gör med att minska sjöfartens utsläpp och uppmanar kommissionen att ta med sjöfarten i sin färdplan samt, eftersom det inte finns något internationellt avtal om att minska sjöfartens utsläpp, föreslå lagstiftning för att få med utsläppen från sjöfarten i unionens åtagande om utsläppsminskning så att den föreslagna rättsakten träder i kraft senast 2013.

85. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att förbättra bränsleeffektiviteten hos tunga lastfordon samt att i sin översyn av lagstiftningen om utsläpp från lätta nyttofordon 2013 ta större hänsyn till att bränsleeffektiviteten måste förbättras för att företagens kostnad till följd av höjda bränslepriser ska minska.

86. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge köparna av alla typer av person- eller lastfordon ökad klarhet om fordonens bränsleeffektivitet, samt att lägga fram de kraftigt försenade förslagen om en reform av märkningsdirektivet som ska omfatta alla slag av säljfrämjande åtgärder.

87. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart vidta åtgärder för att de testcykler som används för utvärdering av utsläppen från nya bilar exakt ska motsvara hur sådana fordon används under normala körförhållanden.

88. Europaparlamentet uttalar sin erkänsla för vad somliga medlemsstater gör för att inrätta en infrastruktur för batteriladdning och bränslepåfyllning för att främja användningen av elfordon och fordon med ytterst små koldioxidutsläpp och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om fastställande av minimikrav i varje medlemsstat med tanke på inrättandet av ett nätverk för hela Europa.

89. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, som en prioriterad åtgärd för att minska förorenande utsläpp från transporter, investera i utvecklingen av ett EU-omfattande smart energinät som kan utnyttja energi som alstras på lokal och regional nivå, bland annat från förnybara källor, och som bidrar till utvecklingen av den nödvändiga infrastrukturen för elfordon.

90. Europaparlamentet anser att vi måste få en ny kultur som gynnar hållbarare transportsätt och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till nya investeringar, både för att underlätta övergången till miljövänligare transportsätt och för att minska transportbehovet, bl. a. genom informationsteknik och fysisk planering.

91. Europaparlamentet betonar att stimulans till energibesparingar och energieffektivitet förutsätter att transporternas externa, av föroreningarna betingade, kostnader bakas in i priset på transporterna och att den förbättrade prestandan kommer att leda till miljövänliga val av transportsätt.

92. Europaparlamentet vill att det ska råda konsekvens med färdplanens prioriteringar i fråga om de planerade investeringarna i ny transportinfrastruktur, i och med att parlamentet erinrar sig att det är fara värt att kommissionens äskanden på 1 500 miljarder EUR för de två följande årtiondena inte kommer att gå till prioriteringar som innebär tillräckligt låga koldioxidutsläpp. Parlamentet betonar därför att EU:s infrastrukturbudget bör göras miljövänligare, särskilt medlen från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden.

93. Europaparlamentet välkomnar de nya riktlinjer som föreslagits för de transeuropeiska transportnäten och den tonvikt som fästs vid att utveckla nya järnvägskorridorer för person- och godstrafik. Parlamentet uppmanar kommissionen att med det snaraste lägga fram en strategi för hur alternativa bränslen och ny teknik ska användas inom transporterna och uppmanar medlemsstaterna att skyndsamt genomföra åtgärderna för det enhetliga europeiska luftrummet för att flygtrafiken och flygtrafikledningen ska fungera bättre.

94. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att oinskränkt genomföra lagstiftningen om luftfarten i utsläppshandelssystemet.

Jordbruk

95. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå specifika åtgärder för att minska utsläppen av växthusgaser från jordbruket och användningen av konstgödsel som har fossila bränslen som utgångsmaterial, med hänsyn framför allt till jordbrukets roll som livsmedelsproducent (snarare än bränsleproducent). Parlamentet anser också att småbrukare kan behöva utbildning och tekniskt bistånd på detta område och uppmanar också kommissionen att forska mer kring hur olika slag av jordbruk fungerar samt kring vad som är effektiva jordbruksmetoder, med samtidig hänsyn tagen till rådande klimatförhållanden.

96. Europaparlamentet anser att jordbruket avsevärt kan bidra till att bekämpa klimatförändringarna och skapa nya arbetsstillfällen genom grön tillväxt. Parlamentet noterar att växthusgasminskningar inom jordbrukssektorn är en situation som alla vinner på, eftersom jordbruksföretagens långsiktiga ekonomiska och jordbruksmässiga hållbarhet ökar. Parlamentet kräver att den gemensamma jordbrukspolitiken ska innefatta mål för användningen av hållbar energi.

97. Europaparlamentet betonar att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 förväntas öka det ovannämnda bidraget och erkänner att jordbruket redan har gjort betydande utsläppsminskningar tack vare en ökad produktionseffektivitet och att jordbrukssektorns potential är betydande på lång sikt (jordbrukssektorn kan till 2050 minska sina utsläpp av annat än koldioxid med 42–49 procent jämfört med 1990 års nivåer), men konstaterar samtidigt att denna potential är relativt begränsad i jämförelse med andra sektorer. Enligt parlamentet bör alla länder som står för den största delen av utsläppen bidra på lämpligt sätt.

98. Europaparlamentet vill att de 30 procent av direktstöden enligt den gemensamma jordbrukspolitiken vilka används för miljöåtgärder ska användas för att skapa ett EU‑omfattande system för incitament för ökad effektivitet i fråga om näringsämnen, energi och koldioxid, där tyngdpunkten vilar på ökad koldioxidlagring i marken, minskade växthusgasutsläpp och bättre hantering av näringsämnen, så att EU:s jordbruk blir både konkurrenskraftigare och hållbarare.

99. Europaparlamentet kräver att man i den gemensamma jordbrukspolitiken införlivar nödvändiga åtgärder, däribland forskningsmedel, utbildningsinsatser, investeringsstöd och andra incitamentbaserade initiativ, som skulle främja och underlätta användningen av jord- och skogsbruksrester i produktionen av hållbar energi.

100. Europaparlamentet erinrar om att förbättrade jordbruks- och skogsbruksmetoder bör öka sektorns förmåga att bevara och binda koldioxid i mark och skog, och understryker samtidigt att de flesta skogsägare även är jordbrukare. Parlamentet framhåller dessutom EU:s mål att hejda avskogningen som sker runtom i världen, särskilt i utvecklingsländerna, och att stoppa minskningen av världens skogstäcke senast 2030.

101. Europaparlamentet betonar vikten av att man genomför lämpliga åtgärder och/eller mekanismer för att jord- och skogsbrukssektorns roll när det gäller att binda kol ska få ett verkligt ekonomiskt erkännande.

102. Europaparlamentet betonar att ett hållbart utnyttjande av skogen bidrar till att minska koldioxidutsläppen, och att det därför är nödvändigt att fastställa åtgärder inom jordbrukspolitikens andra pelare för att skogen ska kunna brukas även på platser med svåra förhållanden.

103. Europaparlamentet betonar att beskogningen särskilt måste uppmärksammas, eftersom den är det enda naturliga sättet att öka trämassans roll som kolsänka och källa till bioenergi.

104. Europaparlamentet efterlyser specifika målsättningar för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsvård inom EU för att säkerställa att sektorns bidrag till utsläppsminskningarna är beständiga och har miljömässig integritet och för att trygga en noggrann övervakning och redovisning.

105. Europaparlamentet anser att långsiktig konkurrenskraft endast kan uppnås med hjälp av friska och klimattåliga jordbruksekosystem som präglas av biologisk mångfald och genom att man värnar och skyddar begränsade och ändliga naturresurser som jord, vatten och land.

106. Europaparlamentet betonar att det är en grundläggande förutsättning för att uppnå ett utsläppssnålt samhälle att den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna skyddas, värdesätts och återställs.

107. Europaparlamentet betonar att kommissionen bör fokusera på att införliva klimatpolitiken med övriga åtgärder för att skapa samstämmighet mellan olika politikområden, bland annat industri, forskning, energi, biologisk mångfald, handel, utveckling, jordbruk, innovation, transport, djurskydd och Europa 2020-strategin. Parlamentet anser att en sund och strategisk förvaltning av jordbrukssektorns potential skulle hjälpa EU en god bit på vägen mot att bli en konkurrenskraftig aktör i framtidens utsläppssnåla världssamhälle.

108. Europaparlamentet betonar att livsmedelskedjan bör förkortas och öppnas mera för insyn och att konsumtion av lokalproducerade livsmedel bör uppmuntras, bland annat genom stöd till lokala och regionala marknader, i syfte att minska de transportrelaterade utsläppen inom jordbruksproduktionen. Utlokalisering till tredjeländer av verksamhet som avser europeisk, mångfunktionell produktion och förädling skulle enligt parlamentet få negativa konsekvenser för det europeiska mervärdet och för klimatmålen.

109. Europaparlamentet anser att en bättre hantering av djurfoder, däribland proteingrödor i växelbruk, och en större variation av proteingrödor i blandningar för permanent betesmark för att mer foder ska kunna odlas på gårdarna, skulle minska beroendet av foderimport med höga koldioxidkostnader. Detta skulle enligt parlamentet även minska jordbrukarnas kostnader för djurfoder och resultera i en bättre markförvaltning tack vare att markens vattenhållningsförmåga ökas och mottagligheten för skadegörare minskas.

110. Europaparlamentet stöder tanken på att EU:s fonder, t.ex. Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, endast bör finansiera energieffektiva projekt för jordbruksanläggningar, i synnerhet sådana som använder förnybara energikällor och som kan minska koldioxidutsläppen till en nivå som ligger så nära noll som möjligt.

Finansiering

111. Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om särskild finansiering i den fleråriga budgetramen 2014–2020 för att öka investeringarna i och främja utvecklingen och tillämpningen av teknik med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet stöder avsikten att integrera finansieringen av klimatåtgärder för investeringar i förnybar energi och energieffektivitet i den sammanlagda fleråriga budgetramen och vidhåller samtidigt att detta effektivt måste övervakas. Parlamentet rekommenderar kommissionen att se till att framför allt dessa anslag används för stöd till sådana medlemsstater som har goda möjligheter att minska sina utsläpp mer än de nuvarande målen förutsätter, men saknar kapacitet att göra de investeringar som behövs.

112. Europaparlamentet understryker att hänsyn bör tas till den pågående finanskrisen vid utformningen av politiska åtgärder för att trygga och understödja de inledande investeringar som bidrar till fler förnybara energikällor i syfte att minska energikostnaderna på lång sikt och öka energieffektiviteten inom energiförsörjning och energitransport.

113. Europaparlamentet påminner om att de långsiktiga ekonomiska kostnaderna för att inte vidta åtgärder för att förhindra klimatförändringarna är långt större än de kortsiktiga kostnaderna för att vidta kraftfulla och beslutsamma åtgärder i dag.

114. Europaparlamentet önskar att det snabbt fastställs konkreta och mätbara sektorsspecifika mål för att uppmuntra privata investerare och skapa förtroende och samarbete bland dem och få till stånd ett bättre utnyttjande av EU-medel. Parlamentet betonar att förnybar energi, innovation samt utveckling och installation av genombrottsteknik kan bidra till bekämpningen av klimatförändringarna, samtidigt som de hjälper till att övertyga EU:s partner i hela världen om att utsläppsminskningar är möjliga utan att man förlorar konkurrenskraft eller äventyrar sysselsättningsskapandet. Parlamentet anser det viktigt att EU och dess medlemsstater föregår med exempel genom att skapa ett system för investeringar i ny energieffektiv och koldioxidsnål teknik. Parlamentet vill att de befintliga finansieringssystemen stärks så att färdplanens mål kan uppnås samt att man snabbt inleder diskussioner om vilka finansiella instrument som bör användas och underlättar en bättre samverkan mellan nationella och europeiska finansieringssystem. Parlamentet anser att finansieringssystem med flera källor kan vara ett effektivt verktyg. Parlamentet understryker regionalfondernas och sammanhållningspolitikens viktiga roll som huvudinstrument för att medfinansiera regionala insatser för en övergång till ett utsläppssnålt samhälle. Parlamentet anser att en avsevärd andel av medlen för programperioden 2014–2020 bör anslås åt målen i färdplanen för 2050.

115. Europaparlamentet konstaterar att det låga priset på utsläppt koldioxid leder till att utauktionering av utsläppsrätter inte kommer att leda till att de förväntade resurserna uppbådas, om inte utsläppstaken justeras inför den tredje handelsperioden. Parlamentet erinrar om att minst 50 procent av auktionsintäkterna måste investeras på nytt i klimatåtgärder, både inom EU och i utvecklingsländerna, och uppmanar med kraft kommissionen att aktivt övervaka hur medlemsstaterna använder dessa medel och årligen avlägga rapport till parlamentet om detta. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att effektivt använda auktionsintäkterna till att främja forskning, utveckling och innovation för att på lång sikt minska utsläppen av växthusgaser.

116. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med början från 2013 sammanställa information om hur medlen från utauktioneringen av utsläppsrätter används och offentliggöra en årlig rapport om hur mycket varje medlemsstat använder av dessa pengar för att främja teknik med låga koldioxidutsläpp och andra sätt att minska utsläppen av växthusgaser.

117. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att medlemsstaterna ska avsätta en viss andel av auktionsintäkterna för att de ska användas som ytterligare EU-stöd till innovationer med hjälp av SET-planen eller genom likvärdiga initiativ.

118. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och överväga kompletterande och innovativa källor till finansiering, också möjligheten att använda medel för regional utveckling, för att ytterligare främja utvecklingen och tillämpningen av teknik med låga koldioxidutsläpp.

119. Europaparlamentet betonar att subventioner som är negativa för miljön skyndsamt måste åtgärdas och efterlyser samordnade åtgärder för att budgetkonsolideringen och övergången till en hållbar ekonomi ska få stöd genom att alla sådana subventioner senast 2020 identifieras och utmönstras. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast vid utgången av 2013 offentliggöra ett meddelande där det anges på vilka sätt EU:s budget åberopas för att berättiga ekonomiskt stöd, antingen direkt eller via medlemsstaterna, till verksamhet som motverkar målen i färdplanen för låga utsläpp.

120. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för ett snabbare genomförande av G20-avtalet om avskaffande av stöd till fossila bränslen. Parlamentet betonar att genomförandet av avtalet måste samordnas internationellt för att nå önskad effekt.

Ytterligare åtgärder

121. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast vid utgången av 2012 lägga fram vittgående förslag om minskning av utsläppen av metan, sot och F-gaser.

122. Europaparlamentet erinrar om att de material som förorsakar störst koldioxidutsläpp skulle kunna ersättas med trä, till exempel inom byggsektorn, och efterlyser en klar rangordning för hur hållbart avverkat trä ska användas på ett sätt som står i konsekvens både med klimatmålen och med målen för resurseffektivitet. Parlamentet anser att hållbar bioenergi kan alstras från avfall, vissa restprodukter och biprodukter från industrin, om det bara ges tillräckliga garantier mot att koldioxidbindningen i marken minskar och mot förluster av biologisk mångfald, samt mot indirekta utsläpp till följd av att samma material undanträngs från andra användningsområden.

123. Europaparlamentet påminner om att byggandet har ett stort ekologiskt fotavtryck eftersom där förbrukas stora mängder både av icke‑förnybara naturtillgångar och av energi och koldioxidutsläppen är stora. Parlamentet påpekar att både resursförbrukningen och miljöskadorna minskar om man använder förnybara byggmaterial och uppmanar därför kommissionen att bättre se efter om byggmaterialen under hela sin livscykel har låga koldioxidutsläpp och är energieffektiva och att verka för att det byggs med ekologiskt hållbara, förnybara och utsläppssnåla material, såsom trä. Parlamentet erinrar om att trä är ett koldioxidneutralt material eftersom växande träd binder koldioxid.

124. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


MOTIVERING

För att Europa ska kunna trygga sin industriella framtid måste det investeras avsevärt mera. Framför allt energisektorn, som måste fatta beslut om kraftverk som ska vara i drift ännu efter 30 eller 40 år, behöver största möjliga klarhet och säkerhet. Ett bidrag till detta ges av att man ställer upp bakom kommissionens färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 som grund för det politiska beslutsfattandet. Då får vi ramen för nya lagstiftningsakter och andra åtgärder som kommer att bli riktgivande för investeringarna.

För att utsläppshandelssystemet ska kunna uppfylla de krav som ställs på det är det av grundläggande betydelse att systemet ger investerarna sådana signaler som det ursprungligen var meningen att det skulle göra. Prissättningsmekanismen inom systemet förväntades ju ge näringslivet den stimulans som behövdes för att sporra till sådana investeringar som kan garantera minskade koldioxidutsläpp till minsta möjliga kostnad. Men nu har vi ett överskott av utsläppsrätter, och detta har pressat ned priserna till den grad, att systemet knappast eller inte alls är riktgivande för investeringarna. Om det inte görs något för att rätta till den här mekanismen är det fullständigt osannolikt att priserna kommer att återhämta sig till de nivåer som avsågs då lagstiftningen antogs. Vi måste ”få fason” på utsläppshandelssystemet.

Kampen mot den globala uppvärmningen förutsätter ovillkorligen minskade koldioxidutsläpp överallt i världen. De senaste indikatorerna är inte hoppingivande, ty utsläppen ökade nämligen med 6 procent under 2010. Koldioxid anhopas i allt snabbare takt i atmosfären. Vetenskapsmän, som betvivlat beläggen för en global uppvärmning, gjorde nyligen en bedömning att temperaturerna faktiskt steg i en takt som mycket nära motsvarade de uppskattningar som gjorts av FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar. EU:s medlemsstater var bland de första i världen som genomgick en industrialisering och kraftigt ökade användningen av fossila bränslen. Nu kommer det an på oss att visa prov på ledarskap genom att minska våra koldioxidutsläpp.

Det finns de som befarar att antagandet av färdplanen, tillsammans med den väg i riktning mot utsläppsminskningar som utstakats där och de milstolpar som föreslås, kommer att bli till förfång för Europas konkurrenskraft – utan att ge särskilt mycket i utbyte. I dagens läge svarar EU för endast 11 procent av världens totala koldioxidutsläpp, och det räcker inte med vad vi själva gör för att uppvärmningstrenden ska brytas. Föredraganden vill dock hävda att investeringar i ett utsläppssnålt samhälle kommer att förbättra Europas ställning inom konkurrensen och inte försämra den, och ser faktiskt dessa investeringar som nödvändiga ur ren självbevarelsesynvinkel. Det påpekas ofta att Kina fortfarande till 70 procent är beroende av kol som källa till el, men Kina är också världsetta på att utveckla både förnybar energi och kärnkraft. I sin nuvarande femårsplan prioriterar Kina ”gröna” investeringar i teknik med låga koldioxidutsläpp, och det sker i en skala som med bred marginal får Europas investeringar att te sig ynkligt små. Vi måste verkligen stödja sådan teknik som har framtiden för sig och investera i processer som använder energi och resurser åtskilligt effektivare.

Att det är skäl att ställa upp vittgående mål, det framgår bra av de snabba framsteg som under de senaste åren gjorts med att minska koldioxidutsläppen från nya personbilar. Bränsleeffektivare bilar uppväger de höjda bränsleprisernas konsekvenser för förarna, och tvärtemot vad som påstods när unionslagstiftningen lades fram har bilarna i genomsnitt blivit billigare, reellt sett. Vi kan också tänka på vad bolag som Rolls Royce investerar i att utveckla bränsleeffektivare flygmotorer. För visst måste väl Europa ha som ambition att ha en industri med spetskompetens, teknik på toppnivå och välutbildad arbetskraft, som tillverkar de varor vi behöver, samtidigt som den tar färre resurser i anspråk och släpper ut mindre mängder koldioxid vid tillverkningen. Här har vi just precis den ”gröna ekonomi” vi strävar efter.

Vissa energiintensiva industrier har yppat farhågor om hotande ”koldioxidläckage”, alltså att företag flyttar ut från Europa för att komma undan de merkostnader som åtgärderna för att minska koldioxidutsläppen för med sig. Det här skulle självfallet varken vara bra för Europas ekonomi eller ge något bidrag till att globalt minska utsläppen av växthusgaser. Om det går att bevisa att sådant förekommer bör åtgärder vidtas för att skydda de berörda industrierna eller ge dem kompensation. Men allt tyder på att detta hot är ordentligt överdrivet. Vi bör passa oss för lobbyister som går industrins ärenden och försöker motivera anspråk på ersättningar, som i själva verket inte alls behöver ha någon verklighetsbakgrund.

Europa måste komma till insikt om att det är bråttom. Om inte, är det risk för att vi förlorar kapplöpningen om att ha kvar en konkurrenskraftig ekonomi. Takten i beslutsfattandet har alltför ofta varit så trög att det uppstått ren handlingsförlamning. Nu behövs det mindre prat och mera resultat. Bara för att ta ett enda illustrationsexempel: I mars 2007 beslutade Europeiska rådet att upp till 12 demonstrationsprojekt för avskiljning och lagring av koldioxid ska vara i drift 2015. Fem år senare, när detta betänkande läggs fram för parlamentet, kommer vi fortfarande inte att ha pekat ut förläggningsplatsen för något enda av de demonstrationsprojekt som vi avser stödja ekonomiskt, och ännu mindre har vi gått ut med några anbudsinfordringar. Jämför man det här med de epokgörande förändringar som Kina fått till stånd under en liknande period, då tar sig Europa inte särskilt bra ut.

Här behövs det resoluta åtgärder för att inte EU ska hamna på efterkälken. Om färdplanen antas och det uppställs vittgående mål för utveckling av ett utsläppssnålt samhälle kommer det att sporra till framsteg.

Kommentarer

Innehållet i detta förslag till betänkande har präglats av de längdbegränsningar som parlamentet krävt. Föredraganden ämnar komplettera förslagen i det med hjälp av ett stort antal ändringsförslag.

Föredraganden har tacksamt tagit emot de många förslag han fått, dels av kolleger vid Europaparlamentet, dels av organisationer såsom bland annat Amcham, Business Europe, CAN-Europe, CCSA, Cement Industries, Client Earth, ECF, E3G, Eurelectric, Eurogas, European Association of Aluminium, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska pappersindustriförbundet (CEPI), Europeiska vindkraftsorganisationen (EWEA), Europia, First Solar, GIE, Globe International, LCVP, NFU, Pilkingtons, Prince of Wales Corporate Leaders’ Group, Sandbag, Shell, Statoil, T&E och Världsnaturfonden och företrädare för Frankrikes, Nederländernas, Danmarks och Storbritanniens regeringar, samt professor Michael Grubb, Michela Beltracchi, Poppy Kalesi och Nick Campbell. Han tackar särskilt Sarah Deblock, Roger Chadwick och Edwin Koekkoek för deras vägledning.

Föredraganden bär ensam ansvaret för de förslag han valt att ta med i sitt förslag till betänkande.


YTTRANDE från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (24.11.2011)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050

(2011/2095(INI))

Föredragande(*): Mario Pirillo

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

FÖRSLAG

Utskottet för industrifrågor, forskning och energi uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 och anser att åtgärderna bör genomföras på ett samordnat, kostnadseffektivt och ändamålsenligt sätt, med hänsyn till de enskilda medlemsstaternas särdrag. Parlamentet understryker att hänsyn bör tas till den pågående finanskrisen vid utformningen av politiska åtgärder för att trygga och understödja de inledande investeringar som bidrar till fler förnybara energikällor i syfte att minska energikostnaderna på lång sikt och öka energieffektiviteten inom energiförsörjning och energitransport. Parlamentet understryker att en hållbar utsläppssnål ekonomi ger stora möjligheter att få slut på krisen genom ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning, i synnerhet gröna arbetstillfällen.

2.  Europaparlamentet påminner om att de långsiktiga ekonomiska kostnaderna för att inte vidta åtgärder för att förhindra klimatförändringarna är långt större än de kortsiktiga kostnaderna för att vidta kraftfulla och beslutsamma åtgärder i dag.

3.  Europaparlamentet påminner om att världsefterfrågan på primärenergi kommer att öka med över 30 procent fram till 2035, vilket i sin tur kommer att öka den globala konkurrensen om energiresurser.

4.  Europaparlamentet inser att klimatförändringarna är en global fråga. Parlamentet framhåller att ensidiga åtgärder inte räcker för att minska utsläppen tillräckligt snabbt och att det krävs en bred uppslutning från länderna utanför EU. Parlamentet understryker att EU måste fortsätta att agera konstruktivt i de globala klimatförhandlingarna och att en europeisk klimatdiplomati måste utvecklas inom EU:s utrikestjänst. Parlamentet upprepar att det behövs ett internationellt avtal för perioden efter 2012 och beslutsamma och ambitiösare åtaganden från alla utvecklade länder och länder med hög ekonomisk tillväxt att anta ambitiösa och tillräckliga mål för att minska växthusgasutsläppen. Parlamentet påpekar att den viktigaste utmaningen för ett hållbart utsläppssnålt samhälle är att se till att klimatinsatserna integreras i alla viktiga verksamhetsområden som berör energi, transport, jordbruk, utbildning, innovation osv.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta upp delmål för minskning av växthusgasutsläppen för 2030 och 2040 med konkreta sektorsspecifika mål och en ambitiös tidtabell. ´Parlamentet efterlyser en större samstämmighet mellan unionens olika program och strategier för att nå målen i färdplanen och se till att prioriteringarna integreras fullt ut i den nya fleråriga budgetramen 2014–2020. Parlamentet menar att uppnåendet av målet om 20 procents ökad energieffektivitet skulle göra att EU kan minska sina inhemska koldioxidutsläpp med 25 procent eller mer 2020, och att denna minskning ändå skulle vara en kostnadseffektiv väg mot det långsiktiga målet om 80‑95 procents minskning av växthusgasutsläppen till 2050 jämfört med 1990 års nivåer. Parlamentet konstaterar att en mindre ambitiös strategi enligt färdplanen skulle leda till betydligt högre kostnader under hela perioden. Parlamentet erinrar dock om att kostnadseffektiviteten i investeringar alltid bör mätas med hänsyn till medlemsstaternas budgetar.

6.  Europaparlamentet framhåller att Kina är världsledande när det gäller vindkraftsparkskapacitet, att kinesiska och indiska producenter hör till de tio ledande tillverkarna av vindkraftsturbiner och att Kina och Taiwan för närvarande tillverkar de flesta av världens solcellspaneler. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja en miljöeffektiv utveckling och produktion inom EU av dessa tekniker och av de nya innovativa tekniker som krävs för att uppnå ambitiösa mål för en minskning av växthusgasutsläppen.

7.  Europaparlamentet önskar att det snabbt fastställs konkreta och mätbara sektorsspecifika mål för att skapa förtroende och samarbete bland och uppmuntra privata investerare samt ett bättre utnyttjande av EU-medel. Parlamentet betonar att förnybar energi, innovation samt utveckling och installation av banbrytande tekniker bidrar till bekämpningen av klimatförändringarna, samtidigt som de hjälper till att övertyga EU:s partner i hela världen om att utsläppsminskningar är möjliga utan att man förlorar konkurrenskraft eller äventyrar sysselsättningsskapandet. Parlamentet anser det viktigt att EU och dess medlemsstater går i täten genom att skapa ett system för investeringar i ny energieffektiv och koldioxidsnål teknik. Parlamentet vill att de befintliga finansieringssystemen stärks så att färdplanens mål kan uppnås samt att man snabbt inleder diskussioner om vilka finansiella instrument som bör användas och underlättar en bättre samverkan mellan nationella och europeiska finansieringssystem. Parlamentet anser att finansieringssystem med flera källor kan vara ett effektivt verktyg. Parlamentet understryker regionalfondernas och sammanhållningspolitikens viktiga roll som huvudinstrument för att medfinansiera regionala insatser för en övergång till en koldioxidsnål ekonomi. Parlamentet anser att en avsevärd andel av medlen för programperioden 2014–2020 bör anslås åt målen i färdplanen för 2050.

8.  Europaparlamentet framhåller att EU och medlemsstaterna inte har investerat tillräckligt i åtgärder för att minska koldioxidutsläppen eller öka energieffektiviteten på bygg- och transportområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka anslagen till åtgärder för att öka energieffektiviteten i byggnader och i centraliserade nät för uppvärmning och kylning i städerna, både vid översynen av den nuvarande budgetramen och i de framtida fleråriga budgetramarna.

9.  Europaparlamentet anser att uppnåendet av dessa mål fram till 2050 utan att medlemsstaternas egna energimixer döms ut på förhand skulle kunna leda till minskad förbrukning, en tryggare och pålitligare energiförsörjning och en dämpning av energiprisets volatilitet och därmed ge rimliga och konkurrenskraftiga energipriser för konsumenter och företag och stärka EU:s konkurrenskraft och sysselsättningstillväxt.

10. Europaparlamentet påminner om att bedömningar visar att målet om 20 procents ökad energieffektivitet och minskad energianvändning jämfört med prognoserna för 2020 för närvarande inte ser ut att kunna nås. Parlamentet efterlyser snabba insatser, högre ambitioner och ett starkare politiskt engagemang för att nå 2020-målen och för att blicka bortom 2020 och på så sätt åstadkomma lämpliga satsningar. Parlamentet stöder slutsatsen i kommissionens färdplan om att politiska åtgärder för energieffektivisering är av avgörande betydelse för att ytterligare minska koldioxidutsläppen. Parlamentet anser därför att bindande mål inte får uteslutas, och understryker att energieffektiviseringsåtgärder skapar nya arbetstillfällen, ekonomiska besparingar samt ökad försörjningstrygghet och ökad konkurrenskraft. Parlamentet välkomnar i detta avseende de prioriteringar som fastställs i direktivet om energieffektivitet om att öka energieffektiviteten inom alla sektorer, och framför allt i byggnader, genom renovering av befintliga byggnader, med fokus på renovering av offentliga byggnader. Parlamentet efterlyser ökade resurser och åtgärder för att hitta nya finansieringskällor på EU-nivå och nationell nivå, bland annat genom nya finansieringsinstrument. Parlamentet framhåller vikten av privata investeringar för att avhjälpa de nuvarande budgetbegränsningarna inom den offentliga sektorn.

11. Europaparlamentet betonar vikten av FoU för utveckling av utsläppssnål och energieffektiv teknik. EU uppmanas att inta en ledande roll i forskning om klimatvänliga och energieffektiva energitekniker och att utveckla ett nära vetenskapligt samarbete med internationella partner, med ett särskilt fokus på rena och hållbara tekniker som kommer att ge resultat för 2020 inom ramen för den strategiska EU-planen för energiteknik (SET‑planen) – EU:s flaggskeppsinitiativ för tekniker som ger lägre koldioxidutsläpp. Parlamentet understryker att anslagen till all slags energiforskning inom ramen för Horisont 2020 måste höjas, särskilt de till förnybar energi. Parlamentet erinrar om att de nuvarande anslagen på energiområdet endast utgör 0,5 procent av EU:s budget för 2007–2013, vilket inte är i linje med EU:s politiska prioriteringar.

12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, som en prioriterad åtgärd för att minska förorenande utsläpp från transporter, investera i utvecklingen av ett EU-omfattande smart energinät som kan utnyttja energi som genereras på lokal och regional nivå, bland annat från förnybara källor, och som bidrar till utvecklingen av den nödvändiga infrastrukturen för elfordon.

13. Europaparlamentet betonar att förnybar energi och innovationer på detta område fyller en viktig funktion och att det är angeläget med bättre lösningar för att lagra energin, öka energieffektiviteten och effektivisera energiöverföringen, däribland även lämpliga infrastrukturåtgärder. Parlamentet är medvetet om de avsevärda framsteg som medlemsstaterna har gjort i utvecklingen av förnybar energi sedan de bindande målen för 2020 fastställdes. Parlamentet uppmärksammar hur viktigt det är att fullfölja denna strategi och ställa upp fler bindande mål för förnybar energi till 2030, med hänsyn tagen till möjligheten och de makroekonomiska konsekvenserna av att göra detta. Parlamentet påpekar att sådana insatser kommer att bidra till uppnåendet av målen för 2050, ge näringslivet nödvändig säkerhet, avsevärt minska utsläppen av växthusgaser, skapa sysselsättning, främja EU:s energioberoende och befrämja tekniskt ledarskap och industriell innovation. Parlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att uppnå de mål som anges i de nationella handlingsplanerna för förnybar energi om EU:s övergripande mål för 2050 ska kunna uppnås och anser att kommissionen bör vidta åtgärder om de nationella målen inte nås.

14. Europaparlamentet betonar att ökad resurseffektivitet genom exempelvis avfallsåtervinning, bättre avfallshantering och beteendeförändringar är mycket viktiga för att uppnå EU:s strategiska mål för minskade koldioxidutsläpp.

15. Europaparlamentet upprepar vikten av att ge incitament till offentliga och privata investeringar inriktade på utformning och utveckling av enkelt reproducerbara tekniker för att förbättra kvaliteten på energibesparingarna och energieffektiviteten.

16. Europaparlamentet erinrar om att elnäten kommer att behöva uppgraderas och utvecklas, särskilt för transport av förnybar energi som produceras i områden med stor potential, exempelvis havsbaserad vindkraft i Nordsjön och solenergi i södra Europa, och för att hantera decentraliserad produktion av förnybar energi.

17. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mer i den energiinfrastruktur som krävs för övergången till en hållbar ekonomi. Parlamentet betonar att EU bör ligga i framkanten när det gäller utvecklingen av standarder och driftskompatibel energirelaterad internetteknik samt energieffektiva IKT-tillämpningar, särskilt smarta nät, en snabb och fullständig installation av smarta system i hemmen, såsom smarta mätare utformade för att gynna konsumenten, och modernisering och utveckling av ett sammankopplat europeiskt superkraftnät och LNG-infrastruktur. Parlamentet betonar, med hänsyn till interregionala sammanlänkningar, att det behövs en investeringsplan som grundar sig på EU:s energiinfrastrukturpaket för att garantera en diversifiering av energiförsörjningskällorna. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå praktiska lösningar för en verklig integration av stora mängder förnybar energi genom att främja marknadsregler som medger en effektiv och öppen internationell handel med elkraft. Parlamentet efterlyser därför en snabb integration och ett snabbt upptag av gränsöverskridande elmarknader. Parlamentet menar att det är angeläget med en långsiktig vision med tanke på att det tar flera år att bygga upp en energiinfrastruktur med lång livslängd, och välkomnar inriktningen på energiinfrastruktur i den föreslagna fonden för ett sammanlänkat Europa.

18. Europaparlamentet begär garantier för att artikel 10.3 i direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser ska tillämpas, särskilt när det gäller investeringar i forskning och utveckling, och vill att en rapport om detta ska översändas till parlamentet.

19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att verka för ett snabbare genomförande av G20-avtalet om avskaffande av stöd till fossila bränslen. Parlamentet betonar att genomförandet av avtalet måste samordnas internationellt för att få önskad effekt.

20. Europaparlamentet noterar färdplanens slutsats att energisektorn bör göras praktiskt taget helt koldioxidfri till 2050 (93–99 procents minskning av utsläppen). Parlamentet är också medvetet om att ur EU-industrins synvinkel har de första som går över till tekniker med låga koldioxidutsläpp en konkurrensfördel i dagens och morgondagens koldioxidsnåla värld. Parlamentet konstaterar att utsläppsminskningarna därför bör åstadkommas på ett sätt som inte skadar EU:s konkurrenskraft och som motverkar risken för koldioxidläckage, särskilt i energiintensiva sektorer.

21. Europaparlamentet konstaterar att hållbar vetenskaplig och teknisk innovation har förskjutits från Europa till andra delar av världen, vilket kan leda till att EU förlorar sin ledarställning på det tekniska området och blir en nettoimportör av dessa tekniker och relaterade färdiga produkter. Parlamentet betonar därför vikten av ett europeiskt mervärde för utveckling och inhemsk produktion av tekniker och produkter, särskilt för energieffektivitet och förnybar energi.

22. Europaparlamentet konstaterar att IEA:s World Energy Outlook 2011 innehåller ett scenario med mindre användning av kärnkraft, enligt vilket den prognostiserade ökningen av världens koldioxidutsläpp från energisektorn skulle bli väsentligt högre på medellång sikt på grund av en ökad användning av fossila bränslen. Parlamentet upprepar att somliga medlemsstaters beslut att stänga vissa befintliga kärnkraftverk inte får användas för att rättfärdiga en minskad ambitionsnivå i deras nuvarande klimatpolitik. Enligt IEA:s antaganden skulle uppnåendet av målet om en temperaturhöjning på högst 2° C kräva en snabbare utveckling och installation av tekniker för avskiljning och lagring av koldioxid i både kol- och gaskraftverk. Parlamentet påpekar emellertid att tekniken för avskiljning och lagring av koldioxid fortfarande är i en förkommersiell testfas, varför alternativ som förnybar energi och hög energieffektivitet måste övervägas.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

23.11.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

41

0

7

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Jean-Pierre Audy, Ivo Belet, Bendt Bendtsen, Jan Březina, Maria Da Graça Carvalho, Giles Chichester, Pilar del Castillo Vera, Vicky Ford, Adam Gierek, Norbert Glante, Robert Goebbels, Fiona Hall, Jacky Hénin, Edit Herczog, Kent Johansson, Romana Jordan Cizelj, Lena Kolarska-Bobińska, Béla Kovács, Philippe Lamberts, Angelika Niebler, Jaroslav Paška, Aldo Patriciello, Anni Podimata, Herbert Reul, Teresa Riera Madurell, Paul Rübig, Amalia Sartori, Francisco Sosa Wagner, Konrad Szymański, Patrizia Toia, Evžen Tošenovský, Ioannis A. Tsoukalas, Vladimir Urutchev, Kathleen Van Brempt, Alejo Vidal-Quadras, Henri Weber

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Yannick Jadot, Ivailo Kalfin, Seán Kelly, Holger Krahmer, Werner Langen, Alajos Mészáros, Mario Pirillo, Vladimír Remek

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Cristian Silviu Buşoi, Anna Hedh


YTTRANDE från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (6.10.2011)

till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet

över en färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050

(2011/2095(INI))

Föredragande: Béla Glattfelder

FÖRSLAG

Utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling uppmanar utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet anser att jordbruket avsevärt kan bidra till att bekämpa klimatförändringarna, skapa nya arbetsstillfällen genom grön tillväxt och tillhandahålla förnybar energi, och understryker att den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 förväntas driva på detta arbete. Parlamentet konstaterar att jordbruket redan har gjort betydande utsläppsminskningar tack vare en ökad produktionseffektivitet och att jordbrukssektorns potential är betydande på längre sikt (jordbrukssektorn kan till 2050 minska andra utsläpp än koldioxid med 42–49 procent jämfört med 1990 års nivåer), men konstaterar samtidigt att denna potential är relativt begränsad i jämförelse med andra sektorer. Enligt parlamentet bör alla länder som står för den största delen av utsläppen bidra på lämpligt sätt. Parlamentet noterar vidare att växthusgasminskningar inom jordbrukssektorn är något som gynnar alla, eftersom dessa minskningar ökar jordbruksföretagens långsiktiga ekonomiska och jordbruksmässiga hållbarhet, tack vare ökad motståndskraft mot klimatförändringar och minskad eutrofiering, och minskar de externa föroreningskostnaderna för samhället som helhet.

2.  Europaparlamentet understryker att tydliga utsläppsmål kommer att sporra till nödvändiga, tidiga investeringar i forskning och utveckling samt demonstration och införande av teknik med låga utsläpp. Parlamentet anser dessutom av det är av avgörande betydelse att man fastställer en långsiktig strategi för att kunna garantera att EU når sina överenskomna mål om att minska utsläppen till 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå medellångsiktiga utsläppsminskningsmål för 2030 och 2040 för alla relevanta sektorer, däribland jordbruket. Dessa mål bör följa en linjär plan från nuvarande utsläppsnivåer, via 2020 års mål, till de 95-procentiga minskningar som ska uppnås till 2050.

3.  Europaparlamentet anser att långsiktig konkurrenskraft endast kan uppnås med hjälp av friska och klimattåliga jordbruksekosystem som präglas av biologisk mångfald och genom att man värnar och skyddar begränsade och ändliga naturresurser som mark, vatten och land.

4.  Europaparlamentet konstaterar att arbetet för att minska utsläppen förväntas skapa en ökad efterfrågan på bioenergi. Parlamentet betonar att jordbrukssektorn kan bidra till Europa 2020-strategin genom att öka produktionen av hållbar energi, via källor som t.ex. biogas, och därmed skapa nya arbetstillfällen i landsbygdsområden. Därför vill parlamentet att man i högre grad erkänner det bidrag som jord- och skogsbruket lämnar genom hållbar produktion av förnybar energi, som i dagsläget tillskrivs energi-, transport- och uppvärmningssektorn när utvärderingar görs. Parlamentet understryker dessutom att biomassa och biodrivmedel måste produceras på ett hållbart och effektivt sätt, utifrån robusta hållbarhetskriterier och utan att negativt påverka livsmedelsmarknaderna, mark som används för produktion eller priserna på livsmedel och mark. Det får heller inte leda till avskogning eller omvandling av värdefulla, naturliga ekosystem.

5.  Europaparlamentet understryker betydelsen av ny teknik för utvecklingen av förnybar energi och produktionen av bioenergi, och anser att EU bör utnyttja alla tillgängliga innovationer för att nå sitt mål om minskade koldioxidutsläpp.

6.  Europaparlamentet betonar att ett hållbart utnyttjande av skogen bidrar till att minska koldioxidutsläppen, och att det därför är nödvändigt att fastställa åtgärder inom jordbrukspolitikens andra pelare för att skogen ska kunna brukas även på platser med svåra förhållanden.

7.  Samtidigt som tillgången på åkermark i världen håller på att minska ökar världens befolkning, och Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att åtgärderna mot klimatförändring och behovet av att trygga en global livsmedelsförsörjning är en tudelad utmaning som måste lösas gemensamt. Parlamentet konstaterar att behovet av att produktionen å ena sidan utvidgas och kravet på att kol å andra sidan binds alltmer i mark och biomassa inte får ge upphov till motstridiga mål.

8.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs en internationellt samordnad strategi för att få till stånd ett globalt klimatavtal som garanterar likvärdiga konkurrensvillkor med jordbrukssektorer i andra ekonomier.

9.  Europaparlamentet erinrar om att förbättrade jordbruks- och skogsbruksmetoder bör öka sektorns förmåga att bevara och binda koldioxid i mark och skog, och understryker samtidigt att de flesta skogsbrukare även är jordbrukare. Parlamentet framhåller dessutom EU:s mål att hejda avskogningen som sker runtom i världen, särskilt i utvecklingsländerna, och att stoppa minskningen av världens skogstäcke senast 2030.

10. Europaparlamentet betonar vikten av att man genomför lämpliga åtgärder och/eller mekanismer för att jord- och skogsbrukssektorns roll när det gäller att binda kol ska få ett verkligt ekonomiskt erkännande.

11. Europaparlamentet betonar att kommissionen bör fokusera på att införliva klimatpolitiken med övriga åtgärder för att skapa samstämmighet mellan olika politikområden, såsom industri, forskning, energi, biologisk mångfald, handel, utveckling, jordbruk, innovation, transport, djurskydd och Europa 2020-strategin. En sund och strategisk förvaltning av jordbrukssektorns potential skulle hjälpa EU en god bit på vägen mot att bli en konkurrenskraftig aktör i framtidens koldioxidsnåla globala ekonomi.

12. Europaparlamentet kräver att man i den gemensamma jordbrukspolitiken införlivar nödvändiga åtgärder, däribland forskningsmedel, utbildningsinsatser, investeringsstöd och andra incitamentbaserade initiativ, som skulle främja och underlätta användningen av jord- och skogsbruksrester i produktionen av hållbar energi.

13. Europaparlamentet anser den gemensamma jordbrukspolitiken bör innehålla mål för hur hållbar energi används.

14. Europaparlamentet betonar att livsmedelskedjan bör förkortas och öppnas för insyn och att konsumtion av lokalproducerade livsmedel bör uppmuntras, bland annat genom stöd till lokala och regionala marknader, i syfte att minska de transportrelaterade utsläppen inom jordbruksproduktionen. Utlokalisering till tredjeländer av verksamhet som avser europeisk, mångfunktionell produktion och förädling skulle enligt parlamentet få negativa konsekvenser för det europeiska mervärdet och för klimatmålen.

15. Europaparlamentet beklagar att alltför mycket jordbruksavfall för närvarande inte utnyttjas till fullo, och anser att jordbruksavfallet bör betraktas som en tillgång. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram nationella strategier om behovet av en bättre hantering av bioavfall och biprodukter från jord- och skogsbruk. I detta sammanhang uppmärksammar parlamentet användningen av animaliskt avfall och växtbaserade biprodukter liksom avfall från bearbetning, t.ex. i biofermentorer, för att producera energi på gården och samtidigt minska jordbrukarnas produktionskostnader.

16. Europaparlamentet konstaterar att jordbruksföretagen redan med den kunskap och teknik som finns tillgänglig i dag skulle kunna bli självförsörjande på energi och till och med kunna öka lönsamheten och skapa miljövinster genom lokal produktion av miljövänlig energi från biologiskt avfall.

17. Europaparlamentet konstaterar att jordbrukarna för resurseffektivitetens skull bör uppmuntras att bättre utnyttja möjligheterna att ersätta gödselmedel med biogas och dess biprodukter.

18. Europaparlamentet anser att biobränsle måste ha en central roll i den långsiktiga strategi som går ut på att ersätta fossila energikällor med förnybara. Parlamentet kräver att man tar mer hänsyn till att råvaran trä har en mångsidig potential som energikälla, hållbart byggmaterial och kollager.

19. Europaparlamentet betonar att man i kommissionens planerade ramverk för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk bör undvika överdriven reglering, då detta skulle kunna minska EU:s möjligheter att nå klimatmålen. Med tanke på mångfalden i EU bör ramverket dessutom respektera subsidiaritetsprincipen och de lokala och nationella myndigheternas roll.

20. Europaparlamentet framhåller att det behövs ökade investeringar i energiinfrastruktur, såsom intelligenta nät och biogasdistribution, för att vi ska kunna förvalta den ökade energiproduktionen från enskilda personer via förnybara energikällor.

21. Europaparlamentet stöder idén att EU:s fonder, t.ex. Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, endast bör finansiera energieffektiva projekt för jordbruksanläggningar, i synnerhet sådana som använder förnybara energikällor och som kan minska koldioxidutsläppen till en nivå som ligger så nära noll som möjligt.

22. Europaparlamentet framhåller betydelsen av ett koldioxidneutralt jordbruk, och uppmanar kommissionen att främja ett sådant jordbruk med hjälp av de planerade miljöåtgärderna i den nya gemensamma jordbrukspolitikens första pelare.

23. Europaparlamentet understryker här betydelsen av gödselbearbetning, vilken inte bara ger förnybar energi utan även minskar trycket på miljön och producerar ett mineralkoncentrat som kan ersätta konstgödsel. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att om gödsel ska ses som en energikälla så måste behandlad gödsel erkännas som en konstgödselersättare i nitratdirektivet.

24. Europaparlamentet betonar att det omgående krävs ökade forskningsinsatser och forskningsmedel för att utveckla och införa klimateffektiv jordbrukspraxis, mindre energiintensiva och mindre förorenande jordbruksmetoder och en effektivare energiproduktion, och framhåller dessutom att energieffektiva alternativ med lägre föroreningsnivåer redan finns. Parlamentet anser dessutom att forskning och utveckling på detta område är en förutsättning för att den strategiska planen för energiteknik ska kunna genomföras fullt ut och att detta kräver ytterligare investeringar. Parlamentet betonar att man i detta sammanhang bör se till att forskningsresultaten även omsätts av företagen, och välkomnar kommissionens förslag att införa ett nytt forskningsramverk – Horisont 2020.

25. Europaparlamentet anser att en bättre hantering av djurfoder, däribland proteingrödor i växelbruk, och en större variation av proteingrödor i blandningar för permanent betesmark för att mer foder ska kunna odlas på gårdarna, skulle minska beroendet av foderimport med höga koldioxidkostnader. Detta skulle enligt parlamentet även minska jordbrukarnas kostnader för djurfoder och resultera i en bättre markförvaltning tack vare att markens vattenhållningsförmåga ökas och mottagligheten för skadegörare minskas.

26. Europarlamentet understryker behovet av att förbättra jordbruksföretagens självförsörjning på energi genom att främja produktion av förnybar energi på gården, såsom vindturbiner, solpaneler och biofermentorteknik, eftersom detta skulle minska produktionskostnaderna och öka företagens ekonomiska bärkraft genom att tillhandahålla alternativa inkomstkällor för jordbrukare.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

6.10.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

33

3

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

John Stuart Agnew, Richard Ashworth, Liam Aylward, José Bové, Michel Dantin, Paolo De Castro, Albert Deß, Herbert Dorfmann, Lorenzo Fontana, Iratxe García Pérez, Béla Glattfelder, Martin Häusling, Esther Herranz García, Peter Jahr, Elisabeth Jeggle, Jarosław Kalinowski, Elisabeth Köstinger, Agnès Le Brun, Mairead McGuinness, Mariya Nedelcheva, James Nicholson, Rareş-Lucian Niculescu, Georgios Papastamkos, Marit Paulsen, Ulrike Rodust, Alfreds Rubiks, Giancarlo Scottà, Marc Tarabella, Janusz Wojciechowski

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Luís Paulo Alves, Spyros Danellis, Bas Eickhout, Ismail Ertug, Giovanni La Via, Astrid Lulling

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

George Sabin Cutaş, Pablo Zalba Bidegain


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

31.1.2012

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

24

5

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Elena Oana Antonescu, Kriton Arsenis, Sophie Auconie, Pilar Ayuso, Paolo Bartolozzi, Nessa Childers, Chris Davies, Esther de Lange, Anne Delvaux, Bas Eickhout, Edite Estrela, Jill Evans, Karl-Heinz Florenz, Elisabetta Gardini, Gerben-Jan Gerbrandy, Matthias Groote, Françoise Grossetête, Satu Hassi, Jolanta Emilia Hibner, Dan Jørgensen, Karin Kadenbach, Christa Klaß, Holger Krahmer, Jo Leinen, Peter Liese, Zofija Mazej Kukovič, Linda McAvan, Radvilė Morkūnaitė-Mikulėnienė, Miroslav Ouzký, Gilles Pargneaux, Antonyia Parvanova, Mario Pirillo, Pavel Poc, Anna Rosbach, Oreste Rossi, Carl Schlyter, Richard Seeber, Theodoros Skylakakis, Bogusław Sonik, Anja Weisgerber, Åsa Westlund, Glenis Willmott, Sabine Wils

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Margrete Auken, Christofer Fjellner, Julie Girling, Romana Jordan, Georgios Koumoutsakos, Riikka Manner, Marisa Matias, Miroslav Mikolášik, James Nicholson, Vittorio Prodi, Britta Reimers, Bart Staes, Csaba Sándor Tabajdi, Eleni Theocharous, Marita Ulvskog, Kathleen Van Brempt, Andrea Zanoni

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Sampo Terho

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy