Förfarande : 2011/2180(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A7-0035/2012

Ingivna texter :

A7-0035/2012

Debatter :

PV 12/03/2012 - 23
CRE 12/03/2012 - 23

Omröstningar :

PV 13/03/2012 - 8.7
CRE 13/03/2012 - 8.7
Röstförklaringar
Röstförklaringar

Antagna texter :

P7_TA(2012)0072

BETÄNKANDE     
PDF 182kWORD 127k
9.2.2012
PE 472.247v02-00 A7-0035/2012

om EU-institutionernas bidrag till konsolideringen av och framstegen för Bolognaprocessen

(2011/2180(INI))

Utskottet för kultur och utbildning

Föredragande: Luigi Berlinguer

ÄNDRINGSFÖRSLAG
FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION
 MOTIVERING
 YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
 RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS RESOLUTION

om EU-institutionernas bidrag till konsolideringen av och framstegen för Bolognaprocessen

(2011/2180(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 26(1),

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14,

–   med beaktande av den gemensamma Sorbonnedeklarationen om harmonisering av uppbyggnaden av det europeiska systemet för högre utbildning, som undertecknades den 25 maj 1998 i Paris av fyra ministrar som företrädde Frankrike, Italien, Storbritannien och Tyskland (Sorbonnedeklarationen)(2),

–   med beaktande av den gemensamma deklaration som undertecknades i Bologna den 19 juni 1999 av utbildningsministrarna från 29 europeiska länder (Bolognadeklarationen)(3),

–   med beaktande av kommunikén från konferensen för europeiska ministrar med ansvar för högre utbildning den 28–29 april 2009 i Leuven och Louvain-la-Neuve(4),

–   med beaktande av Budapest–Wiendeklarationen av den 12 mars 2010 som antogs av utbildningsministrarna från 47 länder och som innebar det officiella inrättandet av det europeiska området för högre utbildning(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 28 september 2005 om att underlätta medlemsstaternas utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen i syfte att bedriva forskning(7),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen(8),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande(9),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020)(10),

–   med beaktande av slutsatserna av den 26 november 2009 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om att utveckla utbildningens roll i en väl fungerande kunskapstriangel(11),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om internationaliseringen av den högre utbildningen(12),

–   med beaktande av rådets rekommendation av den 28 juni 2011 om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid(13),

–   med beaktande av rådets rekommendation av den 28 juni 2011 ”Unga på väg – att främja ungdomars rörlighet i utbildningssyfte(14)”,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2006 ”Att förverkliga moderniseringsagendan för universiteten: utbildning, forskning och innovation” (COM(2006)0208),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 ”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 om en digital agenda för Europa (COM(2010)0245),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 ”Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning” (COM(2011)0567),

–   med beaktande av rapporten ”Higher Education in Europe 2009: Developments in the Bologna Process” (Högre utbildning i Europa 2009: utvecklingen inom Bolognaprocessen) (Eurydice, Europeiska kommissionen, 2009)(15),

–   med beaktande av rapporten ”Focus on Higher Education in Europe 2010: The Impact of the Bologna Process” (Fokus på högre utbildning i Europa 2010: konsekvenserna av Bolognaprocessen) (Eurydice, Europeiska kommissionen, 2010)(16),

–   med beaktande av 2007 års Eurobarometer-undersökning om en reform av den högre utbildningen bland lärare(17),

–   med beaktande av 2009 års Eurobarometer-undersökning om en reform av den högre utbildningen bland studenter(18),

–   med beaktande av Eurostats publikation av den 16 april 2009 ”The Bologna Process in Higher Education in Europe – Key indicators on the social dimension and mobility” (Bolognaprocessen i högre utbildning i Europa – nyckelindikatorer om den sociala dimensionen och rörlighet)(19),

–   med beaktande av slutrapporten från den internationella konferensen om finansiering av högre utbildning, som hölls i Jerevan i Armenien den 8–9 september 2011(20),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om Bolognaprocessen och studentrörligheten(21),

–   med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7‑0035/2012), och av följande skäl:

A. Bolognaprocessens mål – att möjliggöra kompatibla system för högre utbildning i Europa, att undanröja de hinder som fortfarande finns för att flytta till ett annat land för att studera eller arbeta, och att göra den högre utbildningen i Europa attraktiv för så många som möjligt, också för ungdomar från tredjeländer – gäller fortfarande, och den fortsatta processen, genom dialog mellan utbildningssystemets olika nivåer för att utveckla läroplaner baserade på varje föregående nivå, tjänar Europa 2020-strategins mål om tillväxt baserad på kunskap och innovation, särskilt mot bakgrund av den rådande ekonomiska krisen. En bedömning krävs nu för att fastlägga utvecklingen av processen och redovisa framgångssagorna, problemen, bristen på förståelse och det motstånd som stötts på.

B.  Den högre utbildningens uppgift är att erbjuda en miljö för lärande som är tillgänglig för alla utan diskriminering och som främjar självständighet, kreativitet, tillgång till utbildning av hög kvalitet och ett breddat kunnande, och det är i detta syfte avgörande att den akademiska världen, i synnerhet studenter, lärare och forskare, medverkar i utarbetandet av universitetens olika utbildningscykler.

C. På grund av sina tre roller (utbildning, forskning och innovation) spelar universiteten en viktig roll för unionens framtid och för unionsmedborgarnas utbildning.

D. Universiteten är en viktig del av det europeiska kulturarvet, med en nu nästan tusenårig historia. Universitetens betydelse för samhällsutvecklingen bör inte reduceras till deras bidrag till ekonomin, och enbart ekonomiska behov får inte styra deras utveckling.

E.  Strukturen med tre nivåer av högre utbildning tillämpas – i vissa fall framgångsrikt – i de flesta av Bolognaländerna, trots de svårigheter som påträffats.

F.  Åtagandet att driva fram reformen bör inte fullföljas med hjälp av fragmenterade åtgärder eller utan tillräckligt ekonomiskt stöd. Den minskning av de offentliga anslagen till utbildning som görs i vissa medlemsstater bidrar inte till främjandet av dessa nödvändiga reformer.

G. Rörligheten, som är hörnstenen i reformen av den högre utbildningen, måste vara tillgänglig för alla. Rörlighet för studenter kan med tiden främja den yrkesmässiga rörligheten. Tillgänglighet för alla måste emellertid också tas i beaktande under hela processen.

H. Medlemsstaterna bör vidta ytterligare åtgärder för att garantera ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis, vilket är avgörande för att Bolognaprocessen ska bli en framgång.

I.   Den sociala dimensionen måste stärkas och är en nödvändig förutsättning för utvecklingen av Bolognaprocessen. Målet är att ge alla – särskilt dem från utsatta grupper – ekonomisk möjlighet att studera och att skapa lika tillgång för alla och fler arbetstillfällen.

J.   Universiteten, de offentliga förvaltningarna och företagen måste vara starkt engagerade i frågan om anställbarhet. Universiteten bör ge individer de verktyg och kunskaper som krävs för att utveckla sin mänskliga potential fullt ut. Den akademiska undervisningen bör även ta hänsyn till arbetsmarknadens behov och ha som mål att ge studenterna de färdigheter de behöver för att hitta ett tryggt och välbetalt arbete.

K. Tillgången till utbildning – ett av unionens fundamentala värden – är medlemsstaternas, EU-institutionernas och andra nyckelaktörers offentliga ansvar, och Europeiska unionen har en viktig roll att spela i uppbyggnaden av ett europeiskt område för högre utbildning genom att stödja medlemsstaternas insatser och samarbete på detta område. Ökad samordning av utbildningar och utbildningsbevis är, utan att bryta mot subsidiaritetsprincipen, en förutsättning för att målen för anställbarhet och tillväxt i Europa ska kunna uppnås.

L.  Bolognaprocessen bör inte få några retroaktiva effekter för studenter som redan påbörjat sin utbildning enligt den plan som gällde före Bologna.

Processens relevans

1.  Europaparlamentet framhåller utbildning som ett nyckelområde för samarbete med medlemsstaterna för att uppnå viktiga sysselsättnings- och tillväxtmål i Europa 2020‑strategin och få till stånd en välbehövlig ekonomisk återhämtning.

2.  Europaparlamentet uppmanar till ökat stöd för Bolognaprocessen på EU-nivå, särskilt i fråga om det ömsesidiga erkännandet av akademiska kvalifikationer, harmoniseringen av akademiska standarder, främjandet av rörlighet, den sociala dimensionen och anställbarheten, aktivt demokratiskt deltagande, analysen av genomförandet av Bolognaprinciperna, samt undanröjandet av administrativa hinder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekräfta sitt engagemang för processen genom att stärka finansieringssystemet så att tillväxtmålen i Europa 2020-strategin kan nås.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det europeiska området för högre utbildning är ett framsteg av stor betydelse för att skapa och utveckla ett verkligt EU-medborgarskap. Parlamentet menar att detta måste avspeglas i en förstärkning av det europeiska området för högre utbildning genom användning av lämpliga verktyg och förfaranden.

4.  Europaparlamentet framhäver att Bolognaprocessen och det europeiska området för högre utbildning spelar en nyckelroll i Europa 2020-strategin och framhåller kopplingen mellan undervisning och forskning som ett centralt och utmärkande drag för den europeiska högre utbildningen.

5.  Europaparlamentet framhäver att de prioriteringar som fastställts inom Bolognaprocessen – rörlighet, erkännande och anställbarhet – är nödvändiga förutsättningar för att varje student som är inskriven vid ett europeiskt universitet ska garanteras rätten att erbjudas undervisning av hög kvalitet, att avlägga examen och få sina kvalifikationer erkända i vilket EU-land som helst.

Styrning

6.  Europaparlamentet vill att en effektiv, nedifrån-och-upp-strategi ska utarbetas, där alla nyckelaktörer, såsom universitet, fackföreningar, branschorganisationer, forskningsinstitut, näringsliv och framför allt lärare och studenter, är fullt delaktiga.

7.  Europaparlamentet noterar att vissa europeiska universitet är ovilliga att göra de insatser som krävs för att få till stånd ett konsoliderat europeiskt område för högre utbildning, trots att medverkan i det europeiska området för högre utbildning är det enda sättet för en del av dem att förbättra konkurrenskraften och kvaliteten hos den kunskap de producerar.

8.  Europaparlamentet efterlyser ett åtagande från universitetens sida om nya undervisnings- och utbildningsstrategier – där ny teknik används fullt ut och där man erkänner vikten av kompletterande utbildningsformer såsom informell utbildning – med fokus på ett universitetssystem som sätter lärandet, studenterna och forskningen i centrum och som har kapacitet att förmedla kritiskt tänkande, kreativa färdigheter och fortlöpande yrkesutveckling, men också ett teoretiskt och praktiskt kunnande som studenterna kommer att behöva i arbetslivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att stödja universiteten ekonomiskt i deras insatser för förändring och i utvecklingen av deras undervisningsmetoder.

9.  Europaparlamentet efterlyser en förstärkning och utvidgning av utbildningsprogrammen för lärarkåren, med beaktande av de möjligheter som erbjuds genom livslångt lärande och ny teknik.

10. Europaparlamentet betonar att ett öppnande av de europeiska universiteten för den globala ekonomins behov och en ytterligare konsolidering av det europeiska området för högre utbildning bör ses som insatser från de europeiska universitetens sida för att hjälpa Europa att ta sig genom perioden av allmän ekonomisk osäkerhet och återföra Europa på vägen mot hållbar utveckling och tillväxt.

11. Europaparlamentet vill att universitetens ”tredje uppgift” gentemot samhället ska utvecklas, och anser att den även bör beaktas i samband med framtagandet av flerdimensionella kriterier för klassificering och i samband med erkännandet av spetskompetens.

12. Europaparlamentet efterlyser ökade offentliga investeringar i högre utbildning, särskilt inriktade på att motverka den ekonomiska krisen genom tillväxt baserad på förbättrade färdigheter och kunskap och för att tillgodose en större studentefterfrågan genom förbättrad kvalitet på och tillgång till utbildning och tjänster, särskilt stipendier. Parlamentet anser att budgetnedskärningar inverkar negativt på försöken att stärka utbildningens sociala dimension, vilket är den princip som ligger till grund för Bolognaprocessen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och EU-institutionerna att ta fram nya, riktade och flexibla finansieringsmekanismer – och att främja Europatäckande bidrag – för att stödja tillväxt, spetskompetens och de speciella och varierande inriktningarna hos universiteten. Parlamentet betonar behovet av att utveckla en strategi som bygger på finansiering från flera olika håll och med tydliga och effektiva regler, i syfte att hantera EU:s framtida finansieringsmodell och garantera universitetens oberoende.

Konsolidering

13. Europaparlamentet påpekar att Bolognaprocessen och Erasmusprogrammet har stimulerat rörligheten bland studenter och att de har potential att bidra till att förbättra arbetskraftens rörlighet. Det är emellertid beklagligt att rörligheten fortfarande ligger på en relativt låg nivå.

14. Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och universiteten att införa mekanismer som ger information och ekonomiskt och administrativt stöd till alla studenter, universitetslärare och personal i syfte att främja strukturerade rörlighetsflöden. Parlamentet välkomnar att Erasmusprogrammet införs för forskarstuderande, och vill att Erasmus tjänster som helhet och den nya generationen av utbildningsprogram ska stärkas genom bättre finansiering baserad på sociala kriterier, större antal studenter till programmet, genuint och effektivt erkännande av studiemeriter, förbättrade möjligheter att inräkna terminer i annat land som en del av utbildningen samt större flexibilitet inom de tidsramar som ges. Parlamentet insisterar dock på att rörligheten inte under några omständigheter får leda till diskriminering av studenter som har det sämre ställt.

15. Europaparlamentet anser att rörlighet för universitetslärare ger förnyade kunskaper och erfarenheter inte bara åt lärarna själva utan indirekt även åt deras studenter, samtidigt som de får möjlighet att medverka i utformningen av undervisningsmaterial.

16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra åtagandet om fullständig överförbarhet för lån och bidrag och att avsevärt förbättra det ekonomiska stödet till rörliga studenter motsvarande ökningarna i de nya EU programmen. Parlamentet uppmanar EU att titta på gällande lagstiftning om hur rätten till fri rörlighet kan stärkas genom att överförbarhet för lån och bidrag garanteras.

17. Europaparlamentet uppmanar EU att ta större hänsyn till invandringen från Afrika, Asien och Latinamerika i syfte att utarbeta lagstiftning om erkännande av examensbevis från personernas ursprungsländer.

18. Europaparlamentet uppmanar EU att konsolidera ett kvalitetssäkringssystem på medlemsstatsnivå, så att ömsesidigt förtroende kan garanteras och erkännande av akademiska kvalifikationer underlättas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra sina nationella kvalitetssäkringssystem i enlighet med de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring, med beaktande av universitetens varierande kursutbud och inriktningar i fråga om innehåll och lärandeformer. Parlamentet uppmuntrar kvalitetssäkringsorganen att ansluta sig till det europeiska registret för kvalitetssäkring och stödja europeiskt samarbete och utbyte av bästa praxis även genom den europeiska sammanslutningen för kvalitetssäkring i den högre utbildningen (ENQA).

19. Europaparlamentet uppmärksammar de olika betygsskalorna i medlemsstaterna och behovet av en adekvat metod för omräkning av ECTS-poäng (det europeiska systemet för överföring av studiemeriter) till betyg.

20. Europaparlamentet uppmanar med kraft alla Bolognaländer att genomföra nationella kvalifikationsramar med anknytning till kvalifikationsramen inom det europeiska området för högre utbildning samt att utveckla och ekonomiskt stödja ömsesidigt erkännande.

21. Europaparlamentet efterlyser ett starkt ekonomiskt stöd till överenskommelser om gemensamma grundläroplaner, som garanterar väldefinierade resultat av lärandet, bland annat genom att man undersöker Tuning-metodologin och tar del av erfarenheterna från Tuning Academy. Parlamentet vill att särskild uppmärksamhet ägnas åt särdragen i läroplanen för humaniora som en grund för demokrati och ett redskap för att åstadkomma europeisk sammanhållning och att man fastställer vilka särskilda kunskaper och färdigheter som studieprogrammen leder till i syfte att främja utbildning som kombinerar allmänna, mätbara färdigheter (vilket avspeglas i förmågan att använda kunskaperna) och utbildning och forskning som kritisk och originell analys. Parlamentet understryker att förutom kunskaper i huvudämnet bör alla program inom alla ämnesområden ge viktiga tvärvetenskapliga färdigheter, såsom kritiskt tänkande, kommunikation och entreprenörskap.

22. Europaparlamentet efterlyser ytterligare stöd till nationella och europeiska åtgärder så att man kan garantera att studenter från underrepresenterade grupper, från socialt missgynnade miljöer och de med ekonomiska svårigheter kan delta på lika villkor och ges lika tillgång, samt bärkraftiga system för stöd till studenter (t.ex. bostäder, transportkostnader etc.), för att på så sätt minska antalet studenter som slutar i förtid och säkerställa att utbildningen inte är beroende av socioekonomiska faktorer som missgynnar dessa studenter samt att undervisningen motsvarar de enskilda individernas utbildningsbehov. Parlamentet rekommenderar att processen för att inrätta yrkesvägledningscentrum som erbjuder kostnadsfria tjänster för studenter påskyndas.

23. Europaparlamentet framhåller betydelsen av Londonkommunikén från 2007(22), där utbildningens sociala dimension görs till ett av Bolognaprocessens mål i syfte att säkerställa rättvis tillgång till utbildning oberoende av bakgrund. Parlamentet beklagar att det inte gjorts tillräckliga framsteg med att uppnå detta mål och uppmuntrar kommissionen att underlätta framsteg.

24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ömsesidigt erkännande genom att undanröja de administrativa hindren för detta.

25. Europaparlamentet vill lyfta fram de särskilda behoven när det gäller kandidatexamen, dess läroplan, tillträdesvägarna till mastersprogrammen och studenternas anställbarhet. Parlamentet betonar i detta hänseende att det behövs särskilda åtgärder, till exempel utveckling av teoretisk-praktiska läroplaner, och ett effektivare samarbete mellan universiteten, medlemsstaterna och de ekonomiska och sociala aktörerna för att förbättra utsikterna för framtidens högskoleutbildade att få ett fast och välavlönat arbete som motsvarar deras kvalifikationsnivå. Parlamentet uppmanar därför universiteten att utveckla sitt utbud av lärlingssystem och förbättra integrationen av praktik i sina kurser.

26. Europaparlamentet understryker att åtgärder som syftar till att förbättra anställbarheten, såsom livslångt lärande, och tillägnande av bredare färdigheter som är lämpade för arbetsmarknaden måste ges högsta prioritet för att målen om hållbar tillväxt och välstånd ska kunna uppnås. I detta sammanhang stöder parlamentet kraftfullt universitetsutbyten för lärare och studenter, dialog mellan universitet och näringsliv, lärlingsplatser och färdighetspass.

27. Europaparlamentet anser att moderniseringen av direktivet om yrkeskvalifikationer (2005/36/EG) kommer att bidra till yrkesmässig rörlighet i EU och underlätta studenters rörlighet genom att ge garantier för att kvalifikationer som erhållits i en annan medlemsstat kommer att erkännas i hela EU.

28. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att stödja övergången från den ämnesinriktade metodologiska forskningsprincip som fortfarande dominerar på europeiska universitet till tvärvetenskapliga och ämnesövergripande principer.

29. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att främja dialog och samarbete mellan universitet och näringsliv som ett gemensamt mål för det konsoliderade europeiska området för högre utbildning, i syfte att öka anställbarheten för personer som avlagt examen vid europeiska universitet.

30. Europaparlamentet betonar i detta sammanhang behovet av särskilda åtgärder och ett mer effektivt samarbete mellan universiteten och arbetsmarknaden för att utveckla mer relevanta läroplaner, göra undervisningen mer enhetlig och förbättra anställbarheten genom att garantera liknande kriterier för tillträde till yrken.

31. Europaparlamentet betonar vikten av att säkra tillgång till ett tillräckligt antal praktikplatser för studenter, för att ytterligare underlätta deras inträde på arbetsmarknaden.

32. Europaparlamentet uppmanar de nationella regeringarna och kommissionen att utarbeta ett system för strukturerat samarbete för att utfärda gemensamma utbildningsbevis, inom ämneskluster, som erkänns i hela EU genom att förbättra kvaliteten hos och det ekonomiska stödet till Erasmus Mundus och det framtida utbildningsprogrammet och genom att främja inrättandet av ett europeiskt ackrediteringssystem för gemensamma program.

33. Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett Erasmus-utbytessystem för mastersutbildningar.

34. Europaparlamentet anser att akademiska doktorsexamina, inklusive sådana som utförs i samarbete med företag, är en viktig länk mellan högre utbildning och forskning, och påminner om deras potential som nyckelkomponent i skapandet av kunskapsbaserad innovation och ekonomisk tillväxt. Parlamentet inser att det är viktigt att doktorandutbildningar genomförs ute i företagen för att integrera högutbildade på arbetsmarknaden. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att utveckla ett system för europeiska företagardoktorander inom ramen för Marie Curie-insatserna.

35. Parlamentet anser att ett bättre samarbete mellan det europeiska området för högre utbildning och det europeiska forskningsområdet är en potentiell källa till mer innovation och utveckling i Europa.

36. Europaparlamentet framhåller att sjunde ramprogrammet för forskning, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och det europeiska forskningsområdet bidrar till att underlätta EU-forskares rörlighet och frigöra EU:s potential inom innovation och konkurrenskraft.

37. Europaparlamentet efterlyser en effektiv strategi för att stödja program för livslångt lärande i Europa och för hållbara initiativ som är fullständigt integrerade i institutionen och som främjar en kultur av livslångt lärande. Parlamentet efterfrågar även åtgärder för främjande av livslångt lärande ute bland företagen så att de anställda ges möjligheter att vidareutbilda sig och skaffa sig ny kompetens. Parlamentet kräver att högre utbildningsanstalter och universitet blir mer flexibla när det gäller program baserade på inlärningsresultat, erkännande av formellt och informellt lärande och tjänster för att stödja deras utbildningsvägar, och att de främjar partnerskap mellan universitet, företag och högre yrkesutbildning för att därigenom förbättra de vetenskapliga, humanistiska och tekniska kunskaperna och fylla igen luckor.

38. Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att fastställa statusen för studenter från tiden före Bolognaprocessen i de länder där de missgynnas när det gäller antagning till mastersprogram.

39. Europaparlamentet noterar att ECTS-systemet måste bli mer genomblickbart och erbjuda mer korrekta jämförelser mellan kvalifikationer och utbildningsbevis. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda ett förbättrat ECTS-verktyg för att underlätta rörlighet för studenter och yrkesverksamma.

Åtgärder på europeisk nivå

40. Europaparlamentet ser positivt på kommissionens förslag att avsevärt öka anslagen till europeiska utbildningsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta en stor andel av dessa medel för att stödja moderniseringen av högre utbildning och dess infrastrukturer i enlighet med målen i Bolognaprocessen och EU:s moderniseringsagenda. Parlamentet uppmanar kommissionen att finna lösningar som gör det möjligt även för studenter med ekonomiska svårigheter att få tillträde till dessa program.

41. Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bedöma möjligheten att främja en period av obligatoriska studier vid ett universitet i en annan medlemsstat än studentens hemland inom ramen för utbildningen.

42. Europaparlamentet pekar på det starka sambandet mellan Bolognaprocessen och yrkeskvalifikationsdirektivet och framhåller behovet av att kommissionen svarar för en samordning som är fullt ut förenlig med Bolognaprocessen. Parlamentet menar att sambandet kan stärkas ytterligare om man ger studenter all praktisk information om erkännande av utbildningsbevis som erhållits utomlands och om vilka arbetsmöjligheter utlandsstudierna leder till.

43. Europaparlamentet vill att man som ett led i översynen av yrkeskvalifikationsdirektivet jämför olika nationella minimiutbildningskrav och anordnar mer regelbundna utbyten mellan medlemsstater, behöriga myndigheter och branschorgan för att kunna göra framsteg på vägen mot ett verkligt europeiskt område för högre utbildning.

44. Europaparlamentet föreslår att erkännandet av meriter som erhållits av partneruniversitet inom ramen för Erasmusprogrammet ska vara en obligatorisk del för alla institutioner som deltar i studentutbyten som stöds av EU‑medel, för att stärka det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter.

45. Europaparlamentet framhåller vikten av att ECTS-systemet införs på ett konsekvent sätt och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och högre utbildningsanstalter att ta fram en jämförelsetabell över hur många ECTS-poäng som ges för olika utbildningar, i syfte att skapa större konsekvens och underlätta studenters och yrkesverksammas rörlighet. Parlamentet noterar de hinder som studenter stöter på när de ska överföra poäng mellan olika universitet, och anser att sådana hinder kan avskräcka studenter från att delta i akademiska utbyten.

46. Europaparlamentet efterlyser en effektiv strategi för fullständig harmonisering av utbildningsbevis i hela Europeiska unionen, med möjlighet till omvänt erkännande (som inbegriper äldre akademiska titlar) sedan Bolognaprocessen inleddes.

47. Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att anta ett slutligt och tydligt beslut om fullständigt ömsesidigt erkännande av kvalifikationer och utbildningsbevis eller att upprätta en färdplan för när ett sådant beslut till sist kommer att kunna antas.

48. Europaparlamentet efterlyser ett mer strukturerat och omfattande samarbete mellan universiteten så att effekterna för institutioner och system för högre utbildning förstärks och studenter och personal gynnas.

49. Europaparlamentet föreslår att universiteten i signatärstaterna erkänner praktiktjänstgöring som genomförts inom ramen för de rörlighetsprogram som stöds av Europeiska kommissionen.

50. Europaparlamentet anser att studenter innan de inleder en praktikperiod måste få tydligare information om hur många poäng de kan tillgodoräkna sig, och uppmanar medlemsstaterna och högre utbildningsanstalter att samarbeta i bedömningen av hur många poäng perioderna ska ge. Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av gemensamma plattformar som kan skapa en kunskaps- och kompetensbas fastställd av yrkesverksamma och av högre utbildningsanstalter, med ett eventuellt mål att skapa tillnärmning mellan vissa utbildningsbevis och samtidigt slå vakt om nationella särdrag, varvid systemet med automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer i EU(23) kan tjäna som exempel.

51. Europaparlamentet efterlyser bättre nätverksarbete, samordning och kommunikation mellan universiteten i EU, så att man kan påskynda erkännandet av nya utbildningsbevis, underlätta överföringen av studiepoäng, förbättra kännedomen och den ömsesidiga förståelsen mellan olika utbildningssystem och hjälpa studenterna att bättre förstå mångfalden av Europeiska program.

52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom det nya utbildningsprogrammet uppmuntra till samarbete, bland annat genom ekonomiska incitament, om gränsöverskridande läroplaner, gemensamma utbildningsbevis och ömsesidigt erkännande. Parlamentet förespråkar en ökning av antalet praktikplatser inom Erasmus.

53. Europaparlamentet uppmärksammar att det finns en mängd institutioner som är verksamma inom europeisk högre utbildning och forskning och uppmanar Europeiska unionen att främja sätt att samordna dem under samma paraply.

54. Europaparlamentet anser att initiativ bör tas för att hjälpa studenter att flytta studiemeriter från ett universitet till ett annat under loppet av sina studier.

55. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att tillhandahålla uppdaterade och jämförbara data – bland annat om proportionerlig representation av utsatta grupper – som kan användas för att övervaka genomförandet av det europeiska området för högre utbildning, detta i syfte att undanröja låsningar och problem i genomförandet av processen utan att för den skull bestraffa de institutioner som ännu inte har genomfört de planerade reformerna. Parlamentet anser att dessa data bör offentliggöras varje år för varje stat och varje universitet för att göra det lättare att förstå var framsteg behöver göras.

56. Europaparlamentet uppmanar universiteten att harmonisera sina akademiska standarder genom att bilda partnerskap för utbyte av god praxis.

57. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka programmen för samarbete med universitet i tredjeländer och inrätta nya samarbets- och forskningsprogram som bygger på gemensamma intressen, framför allt tillsammans med universitet i konfliktområden, för att på så sätt ge studenter från dessa länder tillgång till utbildning och högre utbildning utan diskriminering.

58. Europaparlamentet anser att det europeiska område för högre utbildning som skapats genom Bolognaprocessen gör framsteg. Parlamentet vill därför att ett Europa–Medelhavsområde för högre utbildning införlivas i den befintliga strukturen och att framsteg görs när det gäller inrättandet av ett effektivt område för högre utbildning för länder som samarbetar inom ramen för det östliga partnerskapet och andra mellanstatliga områden i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att undanröja hindren för studenters och lärares rörlighet, att stödja nätverkssamarbete mellan universitet i Europa och i Medelhavsområdet, bl.a. Emuni, och att fortsätta att tillämpa de goda metoderna i Tempus- och Erasmus Mundusprogrammen.

59. Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra informationen om Bolognaprocessen och det europeiska området för högre utbildning genom en effektiv och omfattande europeisk kommunikationspolitik som syftar till att göra universiteten mer attraktiva i och utanför Europa.

60. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera överförbarhet för lån och bidrag, särskilt merit- och behovsbaserade stipendier, mellan alla europeiska länder, för att säkra lika möjligheter till rörlighet.

61. Europaparlamentet förespråkar enhetliga varumärken för universitet på regional nivå för att stärka universitetens anseende på internationell nivå i enlighet med Bolognaprocessens mål.

62. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att inrätta mekanismer som hjälper medlemsstater och högre läroanstalter att genomföra Bolognamålen, vilket kan göras genom regelbundna rapporter och genom riktat utnyttjande at EU-program, även sådana som inbegriper samarbete med de tredjeländer som är en del av det europeiska området för högre utbildning.

63. Europaparlamentet uppmanar EU att stödja genomförandet av sina Bolognaåtaganden i det politiska samarbetet med berörda tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att spela en ledande roll i dessa ansträngningar.

64. Europaparlamentet hoppas att genomgången vid nästa års ministermöte i Bukarest kommer att leda till en tydlig färdplan för hur man ska upprätta ett fullt fungerande europeiskt område för högre utbildning senast 2020. Parlamentet insisterar på att det måste läggas fram sektorsövergripande förslag om it‑utbildning, yrkesutbildning, livslångt lärande och praktik. Förslagen bör aktivt främja såväl integrering som smart och hållbar tillväxt och ge EU en konkurrensfördel i världen efter krisen när det gäller skapande av arbetstillfällen, humankapital, forskning, innovation, entreprenörskap och hela kunskapsekonomin.

65. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s utbildningsministrar att till fullo utnyttja möjligheterna som deras gemensamma deltagande i det europeiska området för högre utbildning ger och inta en ledarroll för att Bolognamålen ska uppnås, samt uppmanar ministrarna att bekräfta sina åtaganden i Bolognaprocessen genom gemensamma åtaganden på EU-nivå och i rådet, med stöd från kommissionen, så att denna ömsesidigt stödjande process fortskrider och införlivas på ett harmoniskt sätt.

66. Europaparlamentet påpekar att man vid Bolognaprocessens nästa ministermöte 2012 i Bukarest måste beakta att inrättandet av det europeiska området för högre utbildning möjliggör för EU och medlemsstaterna att lämna ett kraftfullt och enat bidrag till Bolognaprocessen på grundval av deras gemensamma ansvar på området högre utbildning, deras gemensamma deltagande i processen och deras gemensamma åtagande att vidta åtgärder, som framgår av EU-institutionernas politiska uttalanden.

o

o        o

67. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)

http://www.ohchr.org/EN/UDHR/Documents/UDHR_Translations/frn.pdf

(2)

http://www.ehea.info/Uploads/Declarations/SORBONNE_DECLARATION1.pdf

(3)

http://www.ehea.info/Uploads/Declarations/BOLOGNA_DECLARATION1.pdf

(4)

http://www.ehea.info/Uploads/Declarations/Leuven_Louvain-la-Neuve_Communiqu%C3%A9_April_2009.pdf

(5)

http://www.ehea.info/Uploads/Declarations/Budapest-Vienna_Declaration.pdf

(6)

EUT L 255, 30.9.2005, s. 22, rättelse EUT L 271, 16.10.2007, s. 18, rättelse EUT L 93, 4.4.2008, s. 28.

(7)

EUT L 289, 3.11.2005, s. 23.

(8)

EUT L 64, 4.3.2006, s. 60.

(9)

EUT C 111, 6.5.2008, s. 1.

(10)

EUT C 119, 28.5.2009, s. 2.

(11)

EUT C 302, 12.12.2009, s. 3.

(12)

EUT C 135, 26.5.2010, s. 12.

(13)

EUT C 191, 1.7.2011, s. 1.

(14)

EUT C 199, 7.7.2011, s. 1.

(15)

http://eacea.ec.europa.eu/education/eurydice/documents/thematic_reports/099EN.pdf

(16)

http://eacea.ec.europa.eu/education/eurydice/documents/thematic_reports/122EN.pdf

(17)

http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl198_en.pdf

(18)

http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl_260_en.pdf

(19)

http://epp.eurostat.ec.europa.eu/cache/ITY_OFFPUB/KS-78-09-653/EN/KS-78-09-653-EN.PDF

(20)

http://www.ehea.info/news-details.aspx?ArticleId=253

(21)

EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 18.

(22)

http://www.ehea.info/Uploads/Declarations/London_Communique18May2007.pdf

(23)

Bilaga V – om erkännande på grundval av samordningen av minimikrav för utbildningar – till direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer.


MOTIVERING

Inrättandet av ett öppet europeiskt område för högre utbildning har varit en stor bedrift och utgör den breda institutionella ramen för genomförandet av den ambitiösa process som satts igång i och med Bolognaprocessen.

Det mellanstatliga samarbetet och de strategier som tagits fram av EU-institutionerna har varit en drivkraft för en omfattande strukturell reform av det europeiska systemet för högre utbildning. De europeiska universiteten har inte bara gjort en djupgående översyn och omorganisering av sin undervisningsverksamhet inom den ram med tre utbildningsnivåer som upprättats inom Bolognaprocessen, utan även stärkt sin sociala roll med verksamhet som är bättre anpassad till universitetens så kallade ”tredje uppdrag”.

Det bör även påpekas att förbindelsen mellan detta system och arbetsmarknaden inte alltid har varit särskilt framgångsrik. Påståendet i Lissabondokumentet (om att de europeiska universiteten, trots en tämligen god undervisningskvalitet, är oförmögna att utnyttja sin fulla potential för att främja ekonomisk tillväxt och social sammanhållning samt förbättra arbetstillfällenas kvalitet och kvantitet) stämmer fortfarande. Detta påstående är särskilt oroväckande med tanke på den rådande globala finanskrisen och kräver ytterligare uppmärksamhet mot bakgrund av EU:s mål om att bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen och en högre grad av social sammanhållning.

I detta hänseende är stärkandet av Bolognaprocessen ändamålsenligt för de tillväxtmål som fastställts inom Europa 2020-strategin. Det är en förutsättning för en full integrering av EU:s inre marknad och ett oumbärligt verktyg för att man ska kunna tackla de utmaningar som den ekonomiska och finansiella krisen innebär.

Bolognaprocessens första mål är fortfarande ett grundkrav: En student som är inskriven vid ett europeiskt universitet har rätt att avlägga examen och få sina kvalifikationer erkända varsomhelst i EU.

Styrning

En av faktorerna som har gjort att uppnåendet av resultat har saktat ned är toppstyrningen i processen.

Processen skapades i början av de nationella regeringarnas politiska vilja. Det var inte förrän i den andra fasen som den så småningom kom att involvera ledare för akademiska institutioner inom European University Association (EUA), och processen har ännu inte integrerats fullt ut bland de europeiska universiteten, studenterna och familjerna.

Det krävs alltså en radikal förändring och att alla aktörer involveras på ett mer heltäckande sätt för att man ska kunna uppnå processens mål och hitta nya sätt att stödja den.

En annan aspekt av den ”ofärdiga styrningen” av processen är de fragmenterade åtgärder som vidtagits av enskilda medlemsstater.

Den smala budget som funnits till förfogande för att uppnå målen utgör en grund till delar av samma kritik: illusionen att Bolognaprocessen skulle kunna uppnås helt utan kostnader.

Den rådande finanskrisen kommer troligtvis att medföra en ytterligare minskning av de finansiella resurser som finns tillgängliga i hela utbildningssektorn.

Den ekonomiska situationen bör dock få oss att uppmuntra ett påskyndande av processen och att undersöka nya format och finansiella ramar som möjliggör ett mer effektivt genomförande av de europeiska universitetens mål om tillväxt och excellens.

Vid sidan om medlemsstaterna spelar även EU-institutionerna en mycket viktig roll i processen, särskilt för erkännandet av kvalifikationer och rörlighetsstrategierna.

Det europeiska området för högre utbildning är ännu inte fullt utvecklat, och det är viktigt att dra full nytta av dess potential och ta itu med ett antal ouppklarade frågor, bland annat statlig reglering, budgetbegränsningar, kvalitetskontroll och nationell ackreditering.

De övriga aktörerna i Bolognaprocessen (universiteten, studenterna, lärarna, fackföreningarna och näringslivet) har ett avgörande ansvar för att se till att processen faktiskt får fäste i den sociala akademiska världen.

Att vissa av de europeiska universiteten har problem att följa processens riktlinjer visar också på behovet av att genomföra nya undervisningsstrategier.

Ökad uppmärksamhet bör ägnas åt upprättandet av ett studentorienterat undervisningssystem där universitet och akademisk personal uppmuntrar studenter att aktivt förvalta sin utbildning.

Flaskhalsar

Rörlighet: Särskild betydelse har rörligheten, som är en av de viktigaste egenskaperna i det europeiska området för högre utbildning, enligt kommissionens aktuella meddelande om moderniseringen av det europeiska området för högre utbildning och Europaparlamentets senaste resolution från 2008 om Bolognaprocessen och studentrörligheten(1), som Doris Pack var föredragande för.

Rörligheten är inte bara territoriell (inom och mellan länder), utan även horisontell (mellan utbildningsnivåer) och vertikal (inom utbildningsnivåer).

För att förbättra studentrörligheten behöver vi mer incitament på finansieringspolitisk nivå, mer finansiella resurser, kvalitetsåtgärder för erkännande av studiemeriter samt bättre insyn i och information om rörlighetsprogram.

Erkännande av kvalifikationer och kvalifikationsramar: De reformer som Bolognaprocessen har medfört omfattar en rad verktyg som är avsedda att främja erkännandet av kvalifikationer, till exempel det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter (ECTS).

I detta skede har de flesta av Bolognaländerna inte genomfört nationella kvalifikationsramar med anknytning till kvalifikationsramen inom det europeiska området för högre utbildning.

Dessa nationella kvalifikationer bör bygga på resultaten av lärandet så att de blir mätbara och för att det ska bli lättare att jämföra och erkänna formella, icke-formella och informella kvalifikationer.

I detta hänseende är det intressant att undersöka hur man kan vidareutveckla Tuning-projektet från 2000, som var avsett att erbjuda ett konkret tillvägagångssätt för hur Bolognaprocessen ska genomföras och för hur man kan hitta gemensamma referenspunkter för allmänna och ämnesspecifika kunskaper hos examinerade från högskoleutbildning på grundnivå och avancerad nivå i en rad ämnesområden.

Kvalitetssäkring: För närvarande pågår översynen av nationella kvalitetssäkringssystem fortfarande i de flesta länderna, och universiteten arbetar med att ta fram enhetliga kvalitetssäkringssystem som ska backas upp av externa utvärderingsförfaranden.

Det europeiska registret för kvalitetssäkring är en viktig insats, liksom andra instrument såsom de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring. De nationella kvalitetssäkringsåtgärderna behöver anpassas ytterligare i detta hänseende.

Det kommer att bli nödvändigt att skapa incitament för att uppmuntra länderna att ansluta sig till registret och förbättra sina självutvärderingssystem.

Ett särskilt lyckat tillvägagångssätt har utvecklats i Danmark och Österrike, där ett kvalitetssäkringsorgan får vara verksamt så länge det är anslutet till registret. Enligt detta system bör alla utbildningsbevis med en kvalitetssäkringsmärkning erkännas i alla andra länder i det europeiska området för högre utbildning.

Den sociala dimensionen: Målet om social sammanhållning har blivit en central del av det europeiska området för högre utbildning och är en förutsättning för att det ska konsolideras. Större vikt bör fästas vid rättvis tillgång och vid slutförandet av högre utbildning på alla nivåer.

Detta skulle kräva ytterligare statligt stöd, så att åtgärder skulle kunna vidtas för att bredda tillgången för studenter från underrepresenterade grupper och sämre socioekonomiska bakgrunder, liksom för invandrare, kulturella minoriteter och studenter med funktionshinder.

Anställbarhet och kandidatexamen: Bristen på statistiska uppgifter gör det svårt att övervaka de examinerades anställbarhet. I synnerhet skulle anställbarheten även kunna förbättras genom att engagera arbetsgivarna i integreringen av praktiktjänstgöring på företag som en del av läroplanen.

Ett effektivt system för erkännande på EU-nivå kommer också att vara avgörande för att definiera standarder för kunskaper och färdigheter för arbetsmarknaden (både för den offentliga och privata sektorn).

Bättre samarbete mellan det europeiska området för högre utbildning och det europeiska forskningsområdet: Införandet av doktorsexamen i högskoleutbildningen på forskarnivå i Bolognas utbildningsstruktur är huvudlänken mellan högre utbildning och forskning.

Nu måste man förändra den vanliga uppfattningen om att doktorsexamen endast är inriktad på akademisk forskning. Doktorsexamina har potentialen att bli en nyckelkomponent i skapandet av kunskapsbaserad innovation och ekonomisk tillväxt och kan bidra till framsteg inom och spridning av kunskap och teknik.

Åtgärder på europeisk nivå

Åtgärderna på europeisk nivå för att förbättra resultaten och klara upp de olösta frågorna är kraftfullare. Uppgiften att modernisera och stärka universiteten åligger medlemsstaterna, EU‑institutionerna och alla andra aktörer (företagen, universiteten och studenterna). Europa har verktygen för att säkerställa ett mer effektivt system, med hjälp av såväl en stimulanspolitik som förbindelser med det europeiska forskningsområdet.

Kvalitetssäkring: Vi kan inte fortsätta utan ett ömsesidigt erkännande av kvalifikationer och ömsesidigt förtroende. EU bör ta itu med detta med hjälp av en stimulanspolitik.

Kvalifikationsram: En europeisk kvalifikationsram har upprättats för alla utbildningsnivåer. EU:s medlemsstater måste upprätta sina nationella ramar för livslångt lärande.

Grundläroplaner: Betoning måste läggas på överenskommelser om grundläroplaner i program som täcker samma ämnesområden, och dessa måste struktureras för att garantera väldefinierade minimiresultat av lärandet.

Gemensamma utbildningsbevis: Ett av de viktigaste målen med det europeiska området för högre utbildning bör vara att upprätta och utveckla ett system av europeiska utbildningsbevis som erkänns överallt i Europa, så att alla studenter som går ut universiteten i Europa får kvalifikationer som erkänns och är giltiga överallt i Europa.

Inför toppmötet i Bukarest

Ministerkonferensen om Bolognaprocessen kommer att äga rum i april 2012. Det är av avgörande betydelse att formuleringen av de nya åtagandena för de tre åren som kvarstår till nästa ministermöte inte begränsas till en lista av riktmärken, utan snarare omfattar konkreta åtgärder för att främja det fullständiga uppnåendet av Bolognaprocessens mål på alla universitet och i alla medlemsstater.

(1)

EUT C 8 E, 14.1.2010, s. 18.


YTTRANDE från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (28.11.2011)

till utskottet för kultur och utbildning

över Europeiska institutioners bidrag till konsolideringen av och framstegen för Bolognaprocessen

(2011/2180(INI))

Föredragande: Emma McClarkin

FÖRSLAG

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd uppmanar utskottet för kultur och utbildning att som ansvarigt utskott infoga följande i sitt resolutionsförslag:

1.  Europaparlamentet framhåller utbildning som ett nyckelområde för samarbete med medlemsstaterna för att uppnå viktiga sysselsättnings- och tillväxtmål i Europa 2020‑strategin och få till stånd en välbehövlig ekonomisk återhämtning.

2.  Europaparlamentet påpekar att Bolognaprocessen och Erasmusprogrammet har stimulerat rörligheten bland studenter och att de har potential att bidra till att förbättra arbetskraftens rörlighet. Det är emellertid beklagligt att rörligheten fortfarande ligger på en relativt låg nivå. Parlamentet uppmanar därför EU, medlemsstaterna och högre utbildningsanstalter att kommunicera effektivare med varandra och med studenterna om studenternas möjligheter till rörlighet, bland annat genom stipendier. Parlamentet anser vidare att en ökning av Erasmusprogrammets medel bör tas under övervägande.

3.  Europaparlamentet anser att ett ordentligt inrättande av gemensamma kontaktpunkter för utbildningssektorn i medlemsstaterna i hög grad skulle kunna minska det ojämna och oregelbundna genomförandet av olika delar av Bolognaprocessen, bidra till att modernisera den nationella politiken för högre utbildning och möjliggöra bättre samarbete, samordning, anknytning och utbyte av välfungerande lösningar mellan EU:s 27 medlemsstater.

4.  Europaparlamentet understryker att åtgärder som syftar till att förbättra anställbarheten, såsom livslångt lärande, och tillägnande av bredare färdigheter som är lämpade för arbetsmarknaden måste ges högsta prioritet för att målen om hållbar tillväxt och välstånd ska kunna uppnås. I detta sammanhang stöder parlamentet kraftfullt universitetsutbyten för lärare och studenter, dialog mellan universitet och näringsliv, lärlingsplatser och färdighetspass.

5.  Europaparlamentet anser att rörlighet för universitetslärare ger förnyade kunskaper och erfarenheter inte bara åt lärarna själva utan indirekt även åt deras studenter, samtidigt som de får möjlighet att medverka i utformningen av undervisningsmaterial.

6.  Europaparlamentet framhåller att sjunde ramprogrammet för forskning, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och det europeiska forskningsområdet bidrar till att underlätta EU-forskares rörlighet och frigöra EU:s potential inom innovation och konkurrenskraft. Parlamentet vill se starkare kopplingar mellan det europeiska området för högre utbildning och det europeiska forskningsområdet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och bistå medlemsstaterna genom hela den mellanstatliga processen inför konferensen för ministrar med ansvar för högre utbildning i Bukarest i april 2012. Parlamentet ställer sig bakom kommissionens tillvägagångssätt i dess nya meddelande ”Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning”(1).

8.  Europaparlamentet hoppas att genomgången vid nästa års ministermöte i Bukarest kommer att leda till en tydlig färdplan för hur man ska upprätta ett fullt fungerande europeiskt område för högre utbildning senast 2020. Parlamentet insisterar på att det måste läggas fram sektorsövergripande förslag om it‑utbildning, yrkesutbildning, livslångt lärande och praktik. Förslagen bör aktivt främja såväl integrering som smart och hållbar tillväxt och ge EU en konkurrensfördel i världen efter krisen när det gäller skapande av arbetstillfällen, humankapital, forskning, innovation, entreprenörskap och hela kunskapsekonomin.

9.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av Londonkommunikén från 2007, där utbildningens sociala dimension görs till ett av Bolognaprocessens mål i syfte att säkerställa rättvis tillgång till utbildning oberoende av bakgrund. Parlamentet beklagar att det inte gjorts tillräckliga framsteg med att uppnå detta mål och uppmuntrar kommissionen att underlätta framsteg.

10. Europaparlamentet pekar på det starka sambandet mellan Bolognaprocessen och yrkeskvalifikationsdirektivet och framhåller behovet av att kommissionen svarar för en samordning som är fullt ut förenlig med Bolognaprocessen. Parlamentet anser att sambandet kan stärkas ytterligare om man ger studenter all praktisk information om erkännande av utbildningsbevis som erhållits utomlands och om vilka arbetsmöjligheter utlandsstudierna leder till.

11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, inom ramen för sina befogenheter, utvärdera det ojämna genomförandet av Bolognaprocessen och ta fram en resultattavla så att Bolognaprocessen kan bli ett verkligt instrument som underlättar yrkesverksammas rörlighet inte bara mellan medlemsstaterna utan även mellan EU och de tredjeländer som ingår. Parlamentet understryker att en resultattavla för genomförandet av Bolognaprocessen bör granska frågan på djupet, både kvalitativt och kvantitativt, för att kunna styra framtida utveckling och göra det möjligt att fatta beslut med hjälp av en evidensbaserad metod.

12. Europaparlamentet vill att man som ett led i översynen av yrkeskvalifikationsdirektivet jämför olika nationella minimiutbildningskrav och anordnar mer regelbundna utbyten mellan medlemsstater, behöriga myndigheter och branschorgan för att kunna göra framsteg på vägen mot ett verkligt europeiskt område för högre utbildning.

13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i arbetet med att förbättra insynen i det europeiska systemet för överföring av studiemeriter (ECTS), så att systemet kan användas som ett jämförelseinstrument och underlätta erkännandet av yrkeskvalifikationer. Ett mer kunskapsbaserat upplägg skulle enligt parlamentet kunna underlätta bättre jämförelser mellan olika sektorer. Parlamentet uppmanar berörda parter att titta på möjligheten att i ECTS inbegripa praktikperioder som utförts inom ramen för högre utbildning.

14. Europaparlamentet framhåller vikten av att ECTS-systemet införs på ett konsekvent sätt och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och högre utbildningsanstalter att ta fram en jämförelsetabell över hur många ECTS-poäng som ges för olika utbildningar, i syfte att skapa större konsekvens och underlätta studenters och yrkesverksammas rörlighet. Parlamentet noterar de hinder som studenter stöter på när de ska överföra poäng mellan olika universitet, och anser att sådana hinder kan avskräcka studenter från att delta i akademiska utbyten.

15. Europaparlamentet anser att studenter innan de inleder en praktikperiod måste få tydligare information om hur många poäng de kan tillgodoräkna sig, och uppmanar medlemsstaterna och högre utbildningsanstalter att samarbeta i bedömningen av hur många poäng perioderna ska ge. Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av gemensamma plattformar som kan skapa en kunskaps- och kompetensbas fastställd av yrkesverksamma och av högre utbildningsanstalter, med ett eventuellt mål att skapa tillnärmning mellan vissa utbildningsbevis och samtidigt slå vakt om nationella särdrag, varvid systemet med automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer i EU(2) kan tjäna som exempel.

16. Europaparlamentet efterlyser bättre nätverksarbete, samordning och kommunikation mellan universiteten i EU, så att man kan påskynda erkännandet av nya utbildningsbevis, underlätta överföringen av studiepoäng, förbättra kännedomen och den ömsesidiga förståelsen mellan olika utbildningssystem och hjälpa studenterna att bättre förstå mångfalden av Europeiska program.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

22.11.2011

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

32

2

0

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Pablo Arias Echeverría, Adam Bielan, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, António Fernando Correia De Campos, Jürgen Creutzmann, Cornelis de Jong, Evelyne Gebhardt, Małgorzata Handzlik, Iliana Ivanova, Eija-Riitta Korhola, Edvard Kožušník, Hans-Peter Mayer, Phil Prendergast, Mitro Repo, Robert Rochefort, Heide Rühle, Matteo Salvini, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Emilie Turunen, Bernadette Vergnaud, Barbara Weiler

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Regina Bastos, María Irigoyen Pérez, George Lyon, Emma McClarkin, Konstantinos Poupakis, Sylvana Rapti, Marc Tarabella, Kyriacos Triantaphyllides, Wim van de Camp

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Ramona Nicole Mănescu

(1)

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – ”Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning”– av den 20 september 2011 (COM(2011)0567).

(2)

Bilaga V – om erkännande på grundval av samordningen av minimikrav för utbildningar – till direktiv 2005/36/EG om erkännande av yrkeskvalifikationer.


RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande

24.1.2012

 

 

 

Slutomröstning: resultat

+:

–:

0:

23

2

1

Slutomröstning: närvarande ledamöter

Maria Badia i Cutchet, Zoltán Bagó, Malika Benarab-Attou, Piotr Borys, Santiago Fisas Ayxela, Lorenzo Fontana, Mary Honeyball, Petra Kammerevert, Morten Løkkegaard, Emma McClarkin, Marek Henryk Migalski, Katarína Neveďalová, Doris Pack, Chrysoula Paliadeli, Marie-Thérèse Sanchez-Schmid, Marco Scurria, Emil Stoyanov, Hannu Takkula, László Tőkés, Helga Trüpel, Gianni Vattimo, Sabine Verheyen, Milan Zver

Slutomröstning: närvarande suppleanter

Heinz K. Becker, Ivo Belet, Seán Kelly, Iosif Matula, Georgios Papanikolaou, Inês Cristina Zuber

Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

Luigi Berlinguer

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy