BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat

    30.5.2012 - (COM(2011)0453 – C7‑0210/2011 – 2011/0203(COD)) - ***I

    Utskottet för ekonomi och valutafrågor
    Föredragande: Othmar Karas


    Förfarande : 2011/0203(COD)
    Dokumentgång i plenum
    Dokumentgång :  
    A7-0170/2012
    Ingivna texter :
    A7-0170/2012
    Antagna texter :

    FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

    om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat

    (COM(2011)0453 – C7‑0210/2011 – 2011/0203(COD))

    (Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

    Europaparlamentet utfärdar denna resolution

    –   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0453),

    –   med beaktande av artiklarna 294.2 och 53.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0210/2011),

    –   med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

    –   med beaktande av det motiverade yttrande från Sveriges riksdag som lagts fram i enlighet med protokoll (nr 2) om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilket utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

    –   med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

    –   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7‑0170/2012).

    1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

    2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

    3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

    EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGSFÖRSLAG[1]*

    till kommissionens förslag

    ---------------------------------------------------------

    EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV

    om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och om tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ändring av Europaparlamentets och rådet direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat

    EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

    med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 53.1,

    med beaktande av Europeiska kommissionens förslag,

    efter översändande av utkastet till lagstiftningsakt till de nationella parlamenten,

    med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande[2],

    med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens yttrande[3],

    i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet, och

    av följande skäl:

    (1)      Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006[4] om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG[5] av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (nedan kallade institut) har flera gånger ändrats på väsentliga punkter. Många av bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG är tillämpliga både på kreditinstitut och på värdepappersföretag. För att skapa ökad tydlighet och se till att dessa bestämmelser tillämpas på ett enhetligt sätt vore det lämpligt att samla dem i ny lagstiftning som ska tillämpas på både kreditinstitut och värdepappersföretag. För att bli mer tillgängliga, bör bestämmelserna i bilagorna till dessa direktiv ingå i den normativa delen i denna nya lagstiftning.

    (2)      Den nya lagstiftningen bör bestå av två olika rättsakter. Detta direktiv bör innehålla bestämmelser om verksamhetstillstånd, förvärv av kvalificerade innehav, utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, vilka befogenheter tillsynsmyndigheterna har i hem- respektive värdmedlemsstaten, startkapital och om tillsynen av kreditinstitut och värdepappersföretag Detta direktivs huvudsakliga mål och syfte är att samordna nationella bestämmelser rörande behörigheten att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag samt styrelseformer och tillsynsbestämmelser i samband med detta. Vid sidan av dessa bestämmelser innehöll direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG även tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag. Dessa krav bör ingå i en förordning som fastställer enhetliga och direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag, eftersom sådana krav är nära förbundna med finansmarknadernas funktion när det gäller en rad tillgångar som innehas av kreditinstitut och värdepappersföretag. Detta direktiv bör därför läsas i förening med den förordningen. De två rättsakterna bör tillsammans utgöra den rättsliga ram som styr bankverksamheterna och tillsynsreglerna för kreditinstitut och värdepappersföretag.

    (3)      De allmänna tillsynskraven som fastställs i förordning [inserted by OP] kompletteras med individuella arrangemang som beslutas av de behöriga myndigheterna på grundval av deras fortlöpande tillsyn av varje enskilt kreditinstitut och värdepappersföretag. Olika tillsynsarrangemang bör fastställas i direktivet och de behöriga myndigheterna bör själva få besluta vilket arrangemang de bör införa. När det gäller sådana individuella arrangemang rörande likviditet bör de behöriga myndigheterna ta hänsyn till de principer som fastställs i riktlinjerna om likviditet som har getts ut av Europeiska banktillsynskommittén.

    (3a)    Förutom en grundlig bedömning av de interna likviditetskostnaderna och fördelarna är det viktigt att instituten ges incitament att minska de externa kostnader som betalningssvårigheter eller fallissemang ger upphov till. För att åstadkomma detta bör kommissionen se till att man i all framtida lagstiftning som kräver bidrag från instituten till avvecklingsfonder och andra fonder avsedda att minska mängden sådana externa kostnader som övervältras på kunderna och skattebetalarna tar hänsyn till de deltagande institutens likviditetsriskprofil. Särskilt bör institut som inte till fullo efterlever bestämmelserna i detta direktiv eller i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], när det gäller likviditetsrisk, åläggas att bidra proportionellt sett mer än de institut som gör detta.

    (4)      Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument[6] får värdepappersföretag som är auktoriserade av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och föremål för tillsyn av dessa myndigheter, grunda filialer och fritt tillhandahålla tjänster i andra medlemsstater. Det direktivet ger sålunda bestämmelser om samordning av de regler som styr auktorisation av och verksamhet i värdepappersföretag. I direktivet fastställs dock varken de belopp som dessa företag måste ha i startkapital eller en gemensam ram för övervakning av de risker som företagen löper, vilket därför bör fastställas i detta direktiv.

    (5)      Detta direktiv bör utgöra det väsentliga instrumentet för uppbyggnad av den inre marknaden med utgångspunkt från såväl etableringsfriheten för kreditinstitut som friheten för sådana institut att tillhandahålla finansiella tjänster.

    (6)      En väl fungerande inre marknad kräver inte endast lagstiftning utan även ett nära och regelbundet samarbete och avsevärt förbättrad konvergens mellan lagstiftnings- och tillsynsmetoderna hos medlemsstaternas behöriga myndigheter.

    (7)      Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten)[7] inrättades EBA. Detta direktiv bör beakta EBA:s roll och funktion enligt den förordningen och de förfaranden som ska följas när uppgifter delegeras till EBA.

    (7a)    Med hänsyn till den oundvikliga utökningen av befogenheter och uppgifter för EBA som planeras enligt detta direktiv, bör kommissionen, rådet och parlamentet se till att tillräckliga personalresurser och finansiella medel ställs till förfogande utan dröjsmål.

    (8)      Åtgärderna för att samordna tillsynen över kreditinstitut bör, både för att ge skydd för sparmedel och för att skapa lika konkurrensvillkor för instituten, vara tillämpliga på alla av dem. Skälig hänsyn bör dock tas till objektiva skillnader i fråga om institutens verksamhetsbetingelser och till deras ändamål, enligt det som föreskrivs i nationell lagstiftning.

    (8a)    För att trygga en välfungerande inre marknad behövs det transparenta, förutsägbara och harmoniserade tillsynsförfaranden och tillsynsbeslut för att man ska kunna driva affärsverksamhet och styra gränsöverskridande grupper av kreditinstitut. EBA bör därför förbättra harmoniseringen av metoderna för tillsyn över tillsynsmyndigheter i hem- respektive värdmedlemsstater. Tillsynsförfaranden och tillsynsbeslut bör respektera den inre marknadens princip om fritt flöde av kapital. Tillsynskollegierna bör se till att det finns ett gemensamt och sammanhängande arbetsprogram liksom harmoniserade tillsynsbeslut. Tillsynskollegiernas beslut bör vara bindande för alla gruppmedlemmar samt för tillsynsmyndigheter i hem- respektive värdmedlemsstater. Samarbetet mellan tillsynsmyndigheter i hem- och värdmedlemsstater bör stärkas genom en högre grad av transparens och informationsutbyte.

    (9)      Åtgärderna bör därför ha en så omfattande räckvidd som möjligt och gälla alla institut vars verksamhet består i att ta emot återbetalbara medel från allmänheten, genom insättningar eller i annan form såsom fortlöpande utgivning av obligationer och andra jämförbara värdepapper, samt att bevilja kredit för egen räkning. Det bör dock ges möjlighet till undantag för vissa kreditinstitut på vilka detta direktiv inte är tillämpligt. Detta direktiv bör inte tillämpas på andra enheter än på dem som definieras i förordning [inserted by OP]. Direktivets bestämmelser bör inte påverka tillämpningen av nationell lagstiftning som innehåller föreskrifter om särskild, kompletterande auktorisation för kreditinstitut att bedriva visst slags verksamhet eller att genomföra vissa typer av transaktioner.

    (10)    Det är lämpligt att genomföra harmonisering som är nödvändig och tillräcklig för att säkra ett ömsesidigt erkännande av system för auktorisering och tillsyn, en harmonisering som möjliggör en enda licens som erkänns i hela unionen, och tillämpning av principen om hemlandstillsyn.

    (11)    Principerna om ömsesidigt erkännande och hemlandstillsyn kräver att de enskilda medlemsstaternas behöriga myndigheter inte bör bevilja auktorisation eller bör återkalla auktorisationen i sådana fall där verksamhetsplanen, lokaliseringen av verksamheterna eller den faktiskt utövade verksamheten klart visar att ett kreditinstitut har valt rättssystemet i en viss medlemsstat i syfte att undgå de strängare normer som gäller i en annan medlemsstat inom vars område det bedriver eller har för avsikt att bedriva sin huvudsakliga verksamhet. Om detta inte klart framgår, men den största delen av samtliga tillgångar hos enheter i en bankgrupp är lokaliserade i en annan medlemsstat vars behöriga myndigheter har ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn, bör ansvaret för att utöva gruppbaserad tillsyn endast ändras med dessa behöriga myndigheters godkännande.

    (12)    De behöriga myndigheterna bör inte bevilja eller upprätthålla auktorisation för ett kreditinstitut om effektiv tillsyn förhindras av att institutet har nära förbindelser med en annan fysisk eller juridisk person. De kreditinstitut som redan är auktoriserade bör också uppfylla de behöriga myndigheternas krav med avseende på sådana nära förbindelser.

    (12a)  Finanskrisen visade på kopplingar mellan banksektorn och så kallade skuggbanker. Vissa skuggbanker håller riskerna effektivt åtskilda från banksektorn och sålunda från eventuell påverkan på skattebetalare eller system. Ökad insikt i skuggbanksverksamheten, dess kopplingar till finansinstitut och reglering för att åstadkomma transparens, minska systemrisk och avskaffa olämpliga förfaranden är emellertid en nödvändig del av den finansiella stabiliteten. Genom tilläggsrapportering från finansinstituten kan en del av detta åstadkommas, men särskilda nya bestämmelser kommer även att behövas.

    (12b)  I syfte att bekämpa skatteundandragande bör unionen börja kräva att juridiska personer ska rapporterna sin redovisning landsvis. Ett kreditinstitut som inte tillhandahåller en landsvis redovisning bör därför inte auktoriseras.

    (13)    Hänvisningen till tillsynsmyndigheternas effektiva utförande av sitt uppdrag omfattar gruppbaserad tillsyn som bör utövas över ett kreditinstitut eller värdepappersföretag när bestämmelserna i unionsrätten föreskriver det. I sådana fall bör de myndigheter hos vilka tillstånd söks kunna avgöra vilka myndigheter som är behöriga att utöva gruppbaserad tillsyn över det kreditinstitutet eller värdepappersföretaget.

    (14)    Kreditinstitut som auktoriserats i en hemmedlemsstat bör ha tillstånd att inom hela unionen bedriva vissa eller samtliga verksamheter som anges i bilaga I till detta direktiv genom etablering av filialer eller genom direkt tillhandahållande av tjänster.

    (15)    Principen om ömsesidigt erkännande bör även göras tillämplig på de verksamheter som anges i bilaga I till detta direktiv och som bedrivs av finansiella institut som är dotterbolag till kreditinstitut, förutsatt att sådana dotterbolag omfattas av gruppbaserad tillsyn över moderföretagen och uppfyller vissa bestämda villkor.

    (16)    En värdmedlemsstat bör, när etableringsrätten eller friheten att tillhandahålla tjänster utnyttjas, kunna tillämpa särskild nationell lagstiftning eller andra föreskrifter på institut som inte är auktoriserade som kreditinstitut i hemmedlemsstaten och med avseende på verksamheter som inte är angivna i bilaga I till detta direktiv, förutsatt att, för det första, sådana föreskrifter inte redan täcks av förordning [inserted by OP], står i överensstämmelse med unionsrätten och är motiverande av hänsyn till det allmännas bästa och för det andra, att de ifrågavarande instituten eller verksamheterna inte är underkastade likvärdiga lagbestämmelser eller föreskrifter i hemmedlemsstaten.

    (17)    Utöver förordning [inserted by OP] i vilken fastställs direkt tillämpliga tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag bör medlemsstaterna se till att det inte finns några hinder för att verksamhet som är föremål för ömsesidigt erkännande kan bedrivas på samma sätt som i hemmedlemsstaten, förutsatt att verksamheten inte står i strid med rättsliga bestämmelser till skydd för det allmännas bästa i värdmedlemsstaten.

    (18)    De regler som gäller för filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför unionen bör vara enhetliga i samtliga medlemsstater. Det är viktigt att se till att sådana regler inte är gynnsammare än de som gäller för filialer till kreditinstitut från en annan medlemsstat. Unionen bör kunna sluta överenskommelser med tredjeländer om tillämpning av regler som tillförsäkrar sådana filialer samma behandling inom hela unionens område. Filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i tredjeländer bör inte åtnjuta frihet att tillhandahålla tjänster eller frihet att etablera sig i andra medlemsstater än de medlemsstater där de är etablerade.

    (19)    Avtal bör slutas mellan unionen och tredjeländer så att den gruppbaserade tillsynen kan utövas över ett så stort geografiskt område som möjligt.

    (20)    Ansvaret för tillsyn av ett kreditinstituts finansiella status, särskilt beträffande soliditet, bör ligga hos hemmedlemsstaten. Övervakning av marknadsrisker bör utövas i nära samverkan mellan de behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna.

    (21)    Värdmedlemsstatens myndigheter bör få information om verksamhet som bedrivs på dess område. Tillsynsåtgärder bör vidtas av hemmedlemsstatens myndigheter utom om värdlandet har skyldighet att vidta säkerhetsåtgärder.

    (22)    En väl fungerande inre bankmarknad kräver inte endast rättsliga bestämmelser utan även ett nära och regelbundet samarbete och betydligt ökad samstämmighet i reglerings- och tillsynspraxis mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter. För detta bör överväganden om problem rörande enskilda kreditinstitut och ömsesidigt informationsutbyte äga rum hos EBA. Detta förfarande för ömsesidigt informationsutbyte bör inte i något fall ersätta bilateralt samarbete. Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter bör i krissituationer, på eget initiativ eller på initiativ av en hemmedlemsstats behöriga myndigheter, alltid kunna kontrollera att verksamheten vid ett i värdmedlemsstaten etablerat kreditinstitut bedrivs i överensstämmelse med tillämpliga lagar och i enlighet med principer om sund förvaltning, god redovisningssed och tillfredsställande internkontroll.

    (22a)  Avvecklingsplaner i krislägen (”livstestamente”) är ett viktigt verktyg för att underlätta en effektiv avveckling av finansinstitut. I händelse av ett fallissemang bör de bidra till att begränsa de negativa följderna för realekonomin och undvika att skattebetalarna måste ingripa. De bör vara av särskild vikt när det gäller systemviktiga institut och för lösningen av gränsöverskridande fall. Med vederbörlig hänsyn till artikel 25 i förordning (EU) nr 1093/2010 enligt vilken ”myndigheten ska bidra till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av effektiva och konsekventa planer för återhämtning, rekonstruktion och avveckling”, bör medlemsstaterna kräva att institut och grupper utarbetar och upprätthåller avvecklingsplaner på enskild nivå och på gruppnivå, och att dessa, med EBA:s fulla medverkan och samordning, ska överlämnas till avvecklingsmyndigheterna för godkännande.

    (23)    Det är lämpligt att tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som genom sin verksamhet bidrar till att stärka stabiliteten för det finansiella systemet. För att bevara informationens konfidentiella karaktär bör antalet mottagare hållas mycket begränsat.

    (24)    Vissa överträdelser, såsom bedrägeri eller insiderhandel, tenderar att påverka det finansiella systemets stabilitet och även integriteten. Det är nödvändigt att fastställa under vilka förutsättningar informationsutbyte kan tillåtas i sådana fall.

    (25)    När det föreskrivs att informationen endast får offentliggöras med de behöriga myndigheternas uttryckliga medgivande bör dessa få ställa stränga krav om villkor för medgivandet.

    (26)    Utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och centralbanker och andra organ med liknande funktion i egenskap av monetära myndigheter och, där det är lämpligt, andra offentliga myndigheter med ansvar för tillsyn över betalningssystem och enheter inom nationella förvaltningen, bör också auktoriseras.

    (27)    För att stärka tillsynen över institut och skyddet för deras kunder bör revisorerna vara skyldiga att omgående rapportera till de behöriga myndigheterna om de under fullgörandet av sitt uppdrag får kännedom om förhållanden som riskerar att allvarligt påverka ett instituts finansiella ställning eller dess förvaltnings- och redovisningsorganisation. Av samma skäl bör medlemsstaterna också se till att denna skyldighet gäller vid alla tillfällen då en revisor upptäcker sådana omständigheter vid fullgörandet av sitt uppdrag i ett företag som har nära förbindelser med ett kreditinstitut. Revisorernas skyldighet att i motiverade fall underrätta de behöriga myndigheterna om vissa förhållanden och beslut rörande ett institut som de upptäcker vid fullgörandet av sitt uppdrag hos ett icke-finansiellt företag, bör i sig inte ändra karaktären för deras uppdrag hos detta företag och inte heller det sätt på vilket de bör fullgöra sina uppgifter där. Alla uppgifter som revisorerna rapporterar till de behöriga myndigheterna bör de samtidigt rapportera till det relevanta ledningsorganet, såvida det inte finns tvingande skäl för att inte göra så.

    (28)    För att säkerställa att skyldigheterna enligt detta direktiv och förordning [inserted by OP] efterlevs av institut, dem som i praktiken kontrollerar deras affärsverksamhet och ledamöterna i institutets ledningsorgan, samt för att säkerställa att de är föremål för liknande behandling i hela unionen, bör medlemsstaterna vara skyldiga att föreskriva administrativa sanktioner och åtgärder som är effektiva, proportionella och avskräckande. De administrativa sanktioner och åtgärder som fastställs i medlemsstaterna bör uppfylla vissa centrala krav när det gäller mottagarna, kriterier som bör beaktas när en sanktion eller åtgärd tillämpas, offentliggörande av sanktioner eller åtgärder, centrala sanktioneringsbefogenheter och nivåer för administrativa böter.

    (29)    Särskilt gäller att de behöriga myndigheterna bör få befogenheter att ålägga böter som är tillräckligt stora för att balansera de fördelar som kan förväntas och vara avskräckande även för större institut och deras chefer.

    (30)    För att säkerställa enhetlig tillämpning av sanktioner i alla medlemsstater, vid fastställandet av typen av administrativa sanktioner eller åtgärder och nivån för administrativa böter, bör det krävas att medlemsstaterna ser till att de behöriga myndigheterna beaktar alla relevanta omständigheter.

    (31)    För att se till att sanktionerna har en avskräckande effekt på målgruppen bör sanktionerna som regel offentliggöras, utom under vissa väldefinierade omständigheter.

    (32)    För att de behöriga myndigheterna ska kunna upptäcka överträdelser bör de ha nödvändiga undersökningsbefogenheter och inrätta effektiva mekanismer för att uppmuntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser. Dessa mekanismer bör inte påverka tillbörligt skydd av anklagade personer.

    (33)    Detta direktiv bör hänvisa till både administrativa sanktioner och administrativa åtgärder för att ge täckning för alla åtgärder som vidtas efter att en överträdelse har begåtts och vars syfte är att förebygga nya överträdelser, oavsett om åtgärderna enligt nationell lagstiftning kvalificeras som en sanktion eller en åtgärd.

    (34)    Detta direktiv bör inte påverka tillämpningen av bestämmelser om straffrättsliga sanktioner i medlemsstaternas lagstiftning.

    (35)    Medlemsstaterna bör se till att kreditinstitut och värdepappersföretag har internt kapital som är tillräckligt i fråga om kvantitet, kvalitet och fördelning med hänsyn till de risker som de är eller kan komma att bli exponerade för. Likaså bör medlemsstaterna se till att kreditinstitut och värdepappersföretag har strategier och metoder för att utvärdera om det interna kapitalet är tillräckligt och för att upprätthålla det på en tillräcklig nivå.

    (36)    De behöriga myndigheterna bör anförtros säkerställandet av att instituten är väl organiserade och har tillräcklig kapitalbas med hänsyn till de risker som instituten är eller kan bli exponerade för. I detta sammanhang får de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna också ta hänsyn till de risker som delar av institutens balansräkningar är exponerade för, i syfte att fastställa adekvata egna medel.

    (37)    För att säkerställa att kreditinstitut som är verksamma i flera medlemsstater inte utsätts för oproportionerliga krav till följd av att de behöriga myndigheterna i de enskilda medlemsstaterna utövar sitt ansvar rörande auktorisation och tillsyn, är det väsentligt att samarbetet mellan de behöriga myndigheterna ökas i betydande grad. I detta sammanhang bör den samordnande tillsynsmyndigheten få en starkare roll. EBA bör ge sitt stöd till och bidra till sådant ökat samarbete.

    (38)    För att garantera konsekvent marknadsdisciplin inom hela unionen bör de behöriga myndigheterna offentliggöra information om verksamhet som bedrivs i kreditinstitut och värdepappersföretag. Denna information bör vara tillräcklig för att det ska vara möjligt att jämföra de strategier som tillämpas av de olika behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och den bör komplettera de krav avseende institutens offentliggörande av teknisk information som anges i förordningen.

    (39)    Gruppbaserad tillsyn över institut syftar till att skydda insättarnas och investerarnas intressen och säkerställa stabilitet i det finansiella systemet. För att den gruppbaserade tillsynen ska vara effektiv bör den tillämpas på alla bankgrupper, inbegripet sådana där moderföretaget inte är ett kreditinstitut eller värdepappersföretag. Medlemsstaterna bör förse de behöriga myndigheterna med de rättsliga instrument som krävs för att genomföra sådan tillsyn.

    (40)    I företagsgrupper med blandad verksamhet där moderföretaget kontrollerar minst ett dotterkreditinstitut bör de behöriga myndigheterna ges möjlighet att bedöma den ekonomiska ställningen för kreditinstitutet eller värdepappersföretaget i en sådan grupp. De behöriga myndigheterna bör minst ha möjlighet att från alla företag inom en grupp få in den information som behövs för att genomföra tillsynen. Samarbete bör etableras mellan myndigheter med ansvar för tillsyn över olika finansiella sektorer när det gäller tillsyn av företagsgrupper som bedriver olika typer av finansiell verksamhet.

    (41)    Medlemsstaterna bör kunna förvägra eller återkalla en auktorisation att driva bankrörelse om vissa strukturer i en företagsgrupp anses vara olämpliga för bedrivande av bankrörelse på grund av att effektiv tillsyn av dessa strukturer inte är möjlig. De behöriga myndigheterna bör därför ha de befogenheter som krävs för att säkerställa sund och aktsam ledning av kreditinstitut. I syfte att trygga en hållbar och diversifierad bankkultur inom EU som i första hand tjänar folkets intressen, bör småskalig bankverksamhet uppmuntras, såsom verksamhet inom medlemsbanker (”Credit Unions”) och kooperativa banker.

    (42)    Unionsdimensionen bör beaktas på lämpligt sätt i de behöriga myndigheternas mandat. De behöriga myndigheterna bör därför vederbörligen beakta effekten av sina beslut på stabiliteten i samtliga berörda medlemsstaters finansiella system. Om inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning bör denna princip tjäna för att främja den finansiella stabiliteten i hela unionen men det bör inte vara rättsligt bindande för de behöriga myndigheterna att uppnå ett visst resultat.

    (43)    Brister i företagsstyrningen i flera institut har bidragit till ett överdrivet och oförsiktigt risktagande inom banksektorn, vilket lett till enskilda instituts fallissemang och till systemproblem i medlemsstaterna och globalt. De mycket allmänna bestämmelserna om institutens företagsstyrning och det faktum att en stor del av dem inte är bindande utan i allt väsentligt bygger på frivilliga uppförandekoder har inte främjat en effektiv tillämpning av sunda företagsstyrningsmetoder av kreditinstituten. På grund av avsaknaden av effektiva kontroller inom instituten har det inte funnits någon faktisk övervakning av ledningens beslutsfattande, vilket har främjat kortsiktiga och alltför riskabla ledningsstrategier. De behöriga myndigheternas oklara roll i övervakningen av företagsstyrningen i institut har lett till en otillräcklig tillsyn av de interna styrningsmetodernas effektivitet.

    (44)    För att ta itu med de potentiellt skadliga effekterna av dåligt utformade företagsstyrningssystem på sund riskhantering, bör medlemsstaterna införa principer och normer för att säkerställa en effektiv övervakning från ledningsorganets sida, främja en sund riskkultur på alla nivåer i kreditinstitut och värdepappersföretag och göra det möjligt för de behöriga myndigheterna att övervaka de interna styrsystemens tillräcklighet. Dessa principer och normer bör gälla med beaktande av karaktären, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet.

    (44a) I medlemsstaternas olika styrningsstrukturer används för det mesta en monistisk och/eller dualistisk ledningsstruktur. Vid dualistisk ledningsstruktur utövar ett övervakande organ tillsyn och kontroll av ledningens beslut medan ett ledningsorgan utför ledningsuppgifter. I monistiska ledningsstrukturer fyller ett och samma organ båda dessa funktioner. Definitionerna i direktivet är tänkta att omfatta alla befintliga strukturer utan att förespråka någon särskild. De är endast till för upprättandet av regler som syftar till att ett visst resultat ska uppnås, oavsett vilken nationell bolagsrätt som gäller för ett institut i varje medlemsstat. Definitionerna bär därför inte påverka den allmänna tilldelningen av befogenheter enligt den nationella bolagsrätten.

    (44b) Ett ”ledningsorgan” bör antas ha verkställande uppgifter och övervakningsuppgifter. Ledningsorganen i de olika medlemsstaterna har olika befogenheter och strukturer. I medlemsstater där ledningsorganen har en monistisk struktur utför styrelsen ledningsuppgifter. I medlemsstater med ett dualistisk system utförs styrelsens övervakningsuppgifter av en särskild övervakande styrelse som inte har några verkställande uppgifter, och den verkställande funktionen utförs av ett särskilt ledningsorgan som är ansvarigt och redovisningsskyldigt för den dagliga ledningen av företaget. Inom ledningsorganet tilldelas därefter de olika enheterna separata uppgifter.

    (45)    För att kunna övervaka ledningens åtgärder och beslut på ett verkningsfullt sätt bör institutets ledningsorgan avsätta tillräckligt med tid för att utföra sina uppgifter och för att förstå institutets verksamhet, dess viktigaste riskexponeringar samt verksamhetens konsekvenser och riskstrategin. Att inneha ett alltför stort antal styrelseuppdrag samtidigt skulle hindra en ledamot i ledningsorganet att avsätta den tid som krävs för att utöva denna tillsynsroll. Det är därför nödvändigt att begränsa det antal uppdrag som en ledamot i ett kreditinstituts ledningsorgan får inneha samtidigt inom olika enheter.

    (46)    Den bristande övervakningen från styrelsens sida när det gäller ledningsbeslut beror delvis på fenomenet grupptänkande. Detta fenomen uppstår bland annat på grund av brist på mångfald i styrelsernas sammansättning. För att främja oberoende åsikter och ett kritiskt ifrågasättande bör ledningsorganen för kreditinstitut präglas av en tillräcklig mångfald vad gäller ålder, kön, geografiskt ursprung samt utbildnings- och yrkesbakgrund för att få fram olika slags synpunkter och erfarenheter. Balansen mellan könen är särskilt viktig för att säkra en representation som motsvarar befolkningen. Genom sin representation i ledningsorgan bidrar arbetstagarna med ett helhetsperspektiv och genuin kännedom om institutens interna verksamhet, och arbetstagarrepresentation bör därför ses som ett positivt sätt att öka mångfalden. Styrelser som präglas av större mångfald bör kunna övervaka ledningen mer effektivt och därmed bidra till förbättrad risktillsyn och motståndskraftigare kreditinstitut. Därför bör mångfald vara ett av kriterierna för styrelsens sammansättning.

    (46a)  I syfte att förbättra efterlevnaden av lagstiftningen och stärka företagsstyrningen bör medlemsstaterna inrätta effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering till behöriga myndigheter av potentiella eller faktiska överträdelser av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag] och av nationella genomförandebestämmelser för detta direktiv. Arbetstagare som rapporterar överträdelser inom sina egna institut bör åtnjuta ett tillräckligt skydd och garanteras fullständig anonymitet.

    (47)    En ersättningspolicy som uppmuntrar till ett överdrivet risktagande kan undergräva en sund och effektiv riskhantering i kreditinstitut och värdepappersföretag. G-20 åtog sig att tillämpa FSB:s principer för god praxis och genomförandestandarder när det gäller ersättning (FSB:s principer och standarder) för att komma till rätta med de potentiellt skadliga effekterna av dåligt utformade ersättningsstrukturer på en sund riskhantering och kontroll av enskilda personers riskbenägenhet. Detta direktiv har som syfte att genomföra internationella principer och standarder på europeisk nivå genom att införa en uttrycklig skyldighet för kreditinstitut och värdepappersföretag att inrätta och upprätthålla en ersättningspolicy och ersättningspraxis som är förenliga med effektiv riskhantering för personalkategorier som i sitt arbete utför uppgifter som i väsentlig utsträckning påverkar företagets riskprofil.

    (48)    För att säkerställa att kreditinstitut och värdepappersföretag följer en sund ersättningspolicy är det lämpligt att specificera klara principer om företagsstyrning och strukturen för ersättningspolicy. Ersättningspolicyn bör särskilt anpassas till kreditinstitutets eller värdepappersföretagets riskbenägenhet, värden och långfristiga intressen. För detta bör bedömningen av de resultatbaserade ersättningsdelarna basera sig på resultatet på lång sikt och beakta de aktuella och framtida risker som är förknippade med det resultatet. För att undvika alltför stora risker bör den rörliga delen av ersättningen under alla omständigheter begränsas till en gång den fasta inkomsten. Den fasta inkomsten bör fastställas så att den i fall av ett återkrav fortfarande är tillräcklig för att trygga arbetstagaren skälig ersättning. För att säkerställa att utformningen av ersättningspolicyn införlivas i kreditinstitutets riskhantering bör ledningsorganet i egenskap av övervakande organ anta och regelbundet se över ersättningspolicyn. Bestämmelserna om ersättning återspeglar skillnaderna mellan olika typer av kreditinstitut och värdepappersföretag på ett proportionerligt sätt, enligt storlek, intern organisation samt verksamhetens karaktär, omfattning och komplexitet, och särskilt gäller att det kanske inte är rimligt för vissa typer av värdepappersföretag att efterleva alla principer.

    (49)    Eftersom dåligt utformade modeller för ersättningspolicy och incitamentssystem kan medföra oacceptabel ökning av de risker som kreditinstitut och värdepappersföretag är exponerade för, bör snabba motåtgärder och vid behov lämpliga korrigerande åtgärder vidtas. Därför är det lämpligt att se till att de behöriga myndigheterna har befogenheter att ålägga berörda enheter att genomföra kvalitativa eller kvantitativa åtgärder för att hantera problem rörande ersättningspolicy som har kommit fram vid tillsyn.

    (50)    Bestämmelserna om ersättning ska inte påverka det fulla utövandet av grundläggande rättigheter som är garanterade genom artikel 153.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt, lagstiftning om aktieägarnas rättigheter och deltagande och allmänna skyldigheter för det berörda institutets ledningsorgan samt i tillämpliga fall arbetsmarknadsparternas rätt att ingå och tillämpa kollektivavtal i enlighet med nationell lagstiftning och praxis.

    (51)    Kapitalkraven för kreditrisk och marknadsrisk bör endast i den omfattning det är nödvändigt basera sig på externa kreditbetyg. Om kreditrisken är betydande bör instituten därför i regel försöka tillämpa metoder baserade på interna värderingar eller interna modeller. Däremot kan standardiserade metoder som bygger på externa kreditbetyg användas om kreditrisken inte är så betydande, vilket typiskt är fallet för mindre komplexa institut, för immateriella exponeringar eller i fall där användningen av interna metoder skulle leda till oskälig belastning.

    (51a)  Kapitalkravsdirektivets regler utgör delvis den grund på vilken övertron på externa kreditbetyg byggdes upp, och i dessa regler bör man därför beakta slutsatserna från G20-mötet, FSB-principerna och Europeiska kommissionens förslag om ändring av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut och ändringsdirektiv 2009/65/EG om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med avseende på övertron på externa kreditbetyg. Bankerna bör därför uppmuntras att använda interna snarare än externa kreditbetyg, även vid beräkning av lagstadgade kapitalkrav.

    (51b)  Övertron på externa kreditbetyg bör minskas och alla automatiska effekter av kreditvärderingar bör stegvis avlägsnas. Det bör därför föreskrivas att kreditinstitut och värdepappersföretag ska vara skyldiga att ha egna sunda kriterier för att bevilja krediter och processer för kreditbeslut. Externa kreditbetyg får i dessa processer användas som en faktor bland andra, men kreditinstituten och värdepappersföretagen bör inte uteslutande eller mekaniskt förlita sig på externa kreditbetyg och dessa bör inte vara allenarådande.

    (51c)   Godkännandet av ett kreditvärderingsinstitut som ett externt ratinginstitut bör inte öka avskärmningen av en marknad som redan domineras av tre centrala företag. EBA och centralbankerna bör, utan att göra förfarandet enklare eller mindre krävande, se till att fler kreditvärderingsinstitut kan godkännas som externa ratinginstitut för att på detta sätt öppna marknaden för andra företag.

    (52)    När det gäller tillsyn över likviditet bör ansvaret ligga hos hemmedlemsstaterna så snart som detaljerade kriterier för kravet på likviditetstäckning börjar gälla. Det är därför nödvändigt att genomföra samordning av tillsynen inom detta område för att fram till den tidpunkten kunna införa tillsyn som görs av hemmedlemsstaten. För att säkerställa effektiv tillsyn bör hem- och värdmedlemsstatens myndigheter vidare samarbeta när det gäller likviditetsområdet.

    (53)    När de likvida tillgångarna i ett institut inom en grupp i ett stressläge uppväger likviditetsbehovet i ett annat institut i gruppen, bör de behöriga myndigheterna göra undantag från kravet på likviditetstäckning och i stället tillämpa dessa krav på gruppbasis.

    (54)    Åtgärder som vidtas enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut[8] bör inte stå i konflikt med åtgärder som vidtas enligt detta direktiv. Tillsynsåtgärderna får inte leda till diskriminering mellan kreditorer från olika medlemsstater.

    (54a)  Kommissionen bör ges befogenhet att genom delegerade akter, och för att tillmötesgå rekommendationerna från ESRB, anta ändringar av riskviktningen eller andra säkerhetsåtgärder för att reagera på en marknadsutveckling som orsakar makroprudentiella risker. EBA bör även i samarbete med ESRB utfärda riktlinjer för makroprudentiella interventioner av tillsynsmyndigheter på den enskilda medlemsstatens nivå, se över alla sådana åtgärder och vid behov bistå kommissionen med råd om de vidtagna åtgärderna är omotiverade. Kommissionen kan kräva att omotiverade åtgärder återkallas.

    (55)    Mot bakgrund av finanskrisen och de konjunkturförstärkande mekanismer som bidrog till att den uppstod och som förstärkte dess effekter, utfärdade FSB, Baselkommittén för banktillsyn och G20 rekommendationer för att mildra de konjunkturförstärkande effekterna av finansiell reglering. I december 2010 utfärdade Baselkommittén nya globala regleringsstandarder för bankkapitalkrav, däribland regler som innebär krav på upprätthållande av kapitalbevarande och kontracykliska kapitalbuffertar.

    (56)    Det är därför lämpligt att vid sidan av övriga kapitalbaskrav kräva att kreditinstitut och relevanta värdepappersföretag innehar en kapitalbevarande buffert och en kontracyklisk kapitalbuffert för att säkra att kreditinstituten och värdepappersföretagen under perioder av ekonomisk tillväxt ackumulerar en kapitalbas som kan absorbera förluster under kritiska perioder. Den kontracykliska bufferten skulle sålunda byggas upp när den sammanlagda tillväxten i krediter och andra tillgångsklasser med en betydande inverkan på kreditinstituts och värdepappersföretags riskprofil bedöms vara förknippad med uppkomsten av en systemomfattande risk, och sedan utnyttjas under kritiska perioder.

    (57)    För att garantera att de kontracykliska buffertarna verkligen återspeglar den risk som banksektorn utsätts för vid en alltför stor kredittillväxt, bör kreditinstituten och värdepappersföretagen beräkna sina institutspecifika buffertar som det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärden som gäller i de länder där de har sina kreditexponeringar. Varje medlemsstat bör därför utse en myndighet med ansvar för att varje kvartal fastställa det kontracykliska buffertvärdet för exponeringar i den medlemsstaten. Detta buffertvärde bör baseras på ESRB:s riktlinjer för buffertvärden. ESRB:s riktlinjer för buffertvärden bör beakta ökningar i skuldsättningsnivåerna och förändringar i skuldsättningen som andel av BNP i medlemsstaterna. EBA bör fastställa gemensamma regler för genomförandet av den kontracykliska bufferten. Baserat på diskussioner med de utsedda myndigheterna och egna analyser bör ESRB också ge vägledning om vilka andra variabler som potentiellt skulle kunna vara relevanta för att fastställa de kontracykliska buffertvärdena eller som annars skulle kunna vara relevanta indikatorer för finansiell stabilitet i en eller flera medlemsstater.

    (58)    För att främja samstämmighet på internationell nivå vid fastställandet av de kontracykliska buffertvärdena har Baselkommittén utarbetat en metod som grundar sig på förhållandet mellan skuldsättningsnivåerna och BNP. Detta bör tjäna som en gemensam utgångspunkt för ESRB när denna beslutar om riktlinjer för buffertvärden, men bör inte ge upphov till ett automatiskt fastställande av buffertvärde eller vara bindande för ESRB. ESRB skulle framför allt kunna ta hänsyn till strukturella variabler och banksektorns exponering för alla eventuella andra riskfaktorer knutna till de risker som hotar den finansiella stabiliteten.

    (59)    För att uppnå samstämmig tillämpning och garantera makrotillsyn i hela unionen bör europeiska systemrisknämnden (ESRB) utveckla principer som skräddarsytts för unionens ekonomi och bör även vara ansvarig för övervakningen av deras tillämpning. Detta direktiv bör inte hindra ESRB från att vidta de åtgärder som den anser nödvändiga enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd[9].

    (59a)  Statsskuld i en valutaunion har en annorlunda dynamik än statsskuld i länder med egna valutor. Den lagstadgade riskviktningen på 0 % av alla medlemsstaters statsskulder bör därför ses över, och denna viktning bör i fall av bristande efterlevnad av bestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten enligt förordningarna (EG) nr 1466/97 och (EG) nr 1467/97 begränsas eller upphöra, som en disciplinär åtgärd för att komma tillrätta med alltför stora makroekonomiska obalanser och efterlevnaden av stabilitets- och tillväxtpakten.

    (60)    Medlemsstaternas beslut om kontracykliska buffertvärden bör samordnas i så stor utsträckning som möjligt. I detta avseende bör ESRB, på de nationella myndigheternas begäran, underlätta diskussioner dem emellan om deras föreslagna buffertvärden. För att främja en konsekvent strategi när det gäller de faktorer på vilka myndigheterna grundar dessa beslut och för att garantera att de kontracykliska buffertvärdena fastställs i enlighet med den inre marknadens grundprinciper, bör de utsedda myndigheterna även vara skyldiga att meddela ESRB och EBA så snart de beaktar andra variabler än avvikelser vad gäller skuldsättningen som andel av BNP i förhållande till dess långsiktiga utvecklingstrend och ESRB:s riktlinjer om detta, och till följd av detta fastställer ett buffertvärde som är högre än vad det skulle ha varit om inte dessa variabler hade beaktats. Syftet med anmälan skulle vara att ESRB och EBA då kan bedöma vilka variabler det rör sig om och huruvida buffertvärdet har fastställts i enlighet med den inre marknadens principer.

    (60a)  Systemviktiga institut och systemrisk relaterad till dessa institut måste behandlas på ett samstämmigt sätt på EU:s inre marknad och inte inom olika fragment av denna marknad. I detta avseende bör EBA, i samråd med ESRB och med beaktande av FSB:s kriterier och förteckning över globala systemviktiga institut, fastställa systemviktiga institut på global, europeisk och nationell nivå som är verksamma inom Europeiska unionen. Behöriga myndigheter bör i proportion till institutens storlek, komplexitet, utbytbarhet och andra systemrelevanta faktorer kräva att systemviktiga institut, som är upptagna på en förteckning sammanställd av EBA, upprätthåller en lämplig systembuffert på mellan 1 % och 3 %, eller under exceptionella omständigheter upp till 10 % av sitt totala riskexponerade belopp. Om ett systemviktigt institut inte till fullo uppfyller kravet på systembuffert får de behöriga myndigheterna begränsa utdelningar kopplade till det primära kapitalet (tier 1), begränsa utbetalningar av dividend från tilläggsinstrument och begränsa utbetalning av rörliga ersättningar och diskretionära pensionsförmåner. ESRB bör se över kriterierna och processen för att fastställa systemviktiga institut liksom för att fastställa systembufferten, och lämna rekommendationer baserade på egen erfarenhet och utvecklingen av internationella standarder och internationell praxis. Kommissionen bör, efter samråd med EBA och ESRB, ges befogenhet att se över bestämmelserna om fastställande av systemviktiga institut och systembuffertvärden. EBA bör för alla systemviktiga institut garantera samstämmighet i samarbetet mellan behöriga myndigheter i tredjeland och behöriga myndigheter i värdmedlemsstaten.

    (61)    När ett kreditinstitut eller ett värdepappersföretag inte helt uppfyller de krav som gäller för en kapitalbevarande buffert och eventuella kompletterande kontracykliska buffertar, bör det vara skyldigt att vidta åtgärder som garanterar att det kan återställa sin kapitalbas inom rimlig tid. För att skydda kapitalbasen bör det införas proportionella restriktioner för diskretionär vinstutdelning, inklusive utdelningsbetalningar och utbetalning av rörliga ersättningar. För att se till att sådana institut och företag har en trovärdig strategi för att återställa nivån av egna medel bör de vara skyldiga att utarbeta och med de behöriga myndigheterna komma överens om en kapitalbevarandeplan där det fastställs hur utdelningsrestriktionerna kommer att tillämpas samt andra åtgärder som institutet eller företaget avser att vidta för att garantera full efterlevnad av buffertkraven.

    (62)    Tekniska standarder för finansiella tjänster bör garantera en konsekvent harmonisering och ett lämpligt skydd för insättare, investerare och konsumenter i hela unionen. EBA är ett organ som har ytterst specialiserade expertkunskaper på området, och det bör därför vara ändamålsenligt och lämpligt att det anförtros uppgiften att utarbeta utkast till tekniska standarder för tillsyn och genomförande som inte inbegriper policyval, vilka sedan läggs fram för kommissionen. I samband med utarbetandet av förslag till tekniska standarder för tillsyn bör EBA se till att det finns effektiva förvaltnings- och rapporteringsförfaranden.

    (63)    Kommissionen bör genom delegerade akter anta EBA:s utkast till tekniska standarder för tillsyn på områdena verksamhetstillstånd och förvärv av betydande innehav i kreditinstitut, informationsutbyte mellan behöriga myndigheter, utövande av etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, tillsynssamarbete, företagsledning, ersättningspolicy och kreditinstitutens och värdepappersföretagens mekanismer för intern kontroll, övervakning av blandade finansiella holdingbolag och tillsynsgranskning, i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget och i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA och kommissionen bör se till att dessa standarder och krav kan tillämpas av alla berörda institut på ett sätt som står i proportion till dessa instituts och deras verksamheters art, omfattning och komplexitet.

    (64)    Kommissionen bör också vara bemyndigad att genom genomförandeakter anta tekniska standarder för genomförande på områdena verksamhetstillstånd och förvärv av betydande innehav i kreditinstitut, informationsutbyte mellan behöriga myndigheter, tillsynssamarbete, särskilda tillsynskrav och tillsynsmyndigheternas offentliggörande av information, i enlighet med artikel 291 i EUF-fördraget och i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA bör ges i uppdrag att utarbeta förslag till tekniska standarder och lägga fram dem för kommissionen.

    (65)    För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionens tilldelas genomförandebefogenheter. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter[10].

    (66)    För specificering av kraven enligt detta direktiv bör befogenheterna att anta akter enligt artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller att klargöra definitionerna och terminologin som används i detta direktiv, utöka listan över verksamheter som är föremål för ömsesidigt erkännande i bilagan, förbättra informationsutbytet rörande filialer till kreditinstitut och anpassning av bestämmelserna rörande deras interna styrsystem, metoder och rutiner. Det är av särskild betydelse att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, även på expertnivå.

    (67)    När kommissionen utarbetar och upprättar delegerade akter bör den se till att relevanta dokument samtidigt, punktligt och på lämpligt sätt översänds till Europaparlamentet och rådet.

    (68)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)[11] är relevant när kvalificerade innehav förvärvas i ett kreditinstitut.

    (68a)  Med hänvisning till artikel 345 i EUF-fördraget, enligt vilken fördragen inte i något hänseende ska ingripa i medlemsstaternas egendomsordning, bör bestämmelserna i detta direktiv varken favorisera eller diskriminera egendomsordningar som omfattas av detta direktiv.

    (69)    Hänvisningar i befintliga nationella lagar och andra författningar till de direktiv som upphävs genom detta direktiv bör anses som hänvisningar till detta direktiv.

    (70)    Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden och om ändring av direktiven 97/7/EG, 2002/65/EG, 2005/60/EG och 2006/48/EG samt upphävande av direktiv 97/5/EG[12], Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/65/EG av den 13 juli 2009 om samordning av lagar och andra författningar som avser företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag)[13], Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/110/EG av den 16 september 2009 om rätten att starta och driva affärsverksamhet i institut för elektroniska pengar samt om tillsyn av sådan verksamhet, om ändring av direktiven 2005/60/EG och 2006/48/EG och om upphävande av direktiv 2000/46/EG[14], Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG av den 16 december 2002 om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat[15] och Europaparlamentets och rådets direktiv om förvaltning av alternativa investeringsfonder samt om ändring av direktiven 2003/41/EG och 2009/65/EG hänför sig till bestämmelserna i direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG som behandlar kraven på baskapital och som nu fastställs i förordning [inserted by OP]. Därför bör hänvisningarna i dessa direktiv till direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG anses som hänvisningar till bestämmelserna rörande krav på baskapital i den förordningen.

    (71)    För att göra det möjligt att utarbeta tekniska standarder för att säkerställa att de institut som utgör del av ett finansiellt konglomerat tillämpar lämpliga beräkningsmetoder för bestämning av kapital som krävs på en konsoliderad grund, bör direktiv 2002/87/EG ändras enligt detta.

    (72)    För att den inre bankmarknaden ska fungera med ökande effektivitet och för att unionsmedborgarna ska ha tillfredsställande insyn, är det nödvändigt att de behöriga myndigheterna offentliggör information om hur detta direktiv genomförs, på ett sätt som möjliggör meningsfulla jämförelser.

    (73)    När det gäller tillsyn över likviditet bör det förekomma en period inom vilken medlemsstaten övergår till ett rättsligt system som omfattar tillämpning av detaljerade kriterier för kravet på likviditetstäckning.

    (74)    Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter[16] och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då Europeiska unionens institutioner och organ behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter[17] är tillämpliga på behandlingen av personuppgifter inom ramen för detta direktiv.

    (75)    Eftersom målen för detta direktiv, nämligen fastställandet av bestämmelser i fråga om behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och tillsynen över kreditinstitut och värdepappersföretag, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av den föreslagna åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på Europeiska unionens (nedan kallad unionen) nivå, kan unionen anta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

    (76)    Skyldigheten att införliva detta direktiv i nationell lagstiftning bör bara gälla de bestämmelser som har ändrats i väsentlig utsträckning jämfört med tidigare direktiv.

    (77)    Direktiv 2006/48/EG om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EC av den 14 juni 2006 bör därför upphävas.

    Avdelning I

    Syfte, tillämpningsområde och definitioner

    Artikel 1

    Syfte

    I detta direktiv fastställs regler enligt vilka medlemsstaterna måste nå gemensamma resultat inom följande områden:

    a)          Behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och värdepappersföretag (nedan kallade institut).

    b)          Tillsynsbefogenheter och verktyg för de behöriga myndigheternas tillsyn av instituten.

    c)          Behöriga myndigheters tillsyn av institut på ett sätt som är förenligt med de ▌regler som anges i förordning [inserted by OP].

    d)          Offentliggörandekrav för behöriga myndigheter inom området reglering och tillsyn av institut.

    Artikel 2

    Räckvidd

    1. Artikel 34 och avdelning VII kapitel 3 ska gälla för finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet med huvudkontor i unionen.

    2.  De institut som inte omfattas av detta direktiv enligt denna artikel punkt 3, dock med undantag för medlemsstaternas centralbanker, ska behandlas som finansiella institut vid tillämpning av artikel 34 och avdelning VII kapitel 3.

    3.  Detta direktiv ska inte tillämpas på följande:

    (1)    Behörighet att utöva verksamhet i värdepappersföretag i den mån detta regleras genom direktiv 2004/39/EG.

    (2)    Centralbanker.

    (3)    Postgiroinstitut.

    (4)    I Belgien, ”Institut de Réescompte et de Garantie/Herdiscontering– en Waarborginstituut”.

    (5)    I Danmark, ”Dansk Eksportfinansieringsfond”, ”Danmarks Skibskredit A/S” och ”Kommunekredit”.

    (6)    I Tyskland, ”Kreditanstalt für Wiederaufbau”, företag som med stöd av ”Wohnungsgemeinnützigkeitsgesetz” är erkända för genomförande av statlig bostadspolitik och som inte huvudsakligen bedriver bankverksamhet samt företag som i enlighet med samma lag anses som allmännyttiga bostadsföretag.

    (7)    I Grekland, ”Ταμείο Παρακαταθηκών και Δανείων” (Tamio Parakatathikon kai Danion).

    (8)    I Spanien, ”Instituto de Crédito Oficial”.

    (9)    I Frankrike, ”Caisse des dépots et consignations”.

    (10)  I Irland, ”credit unions” och ”friendly societies”.

    (11)  I Italien, ”Cassa Depositi e Prestiti”.

    (12)  I Lettland, ”krājaizdevu sabiedrības”, företag som är erkända enligt ”krājaizdevu sabiedrību likums” som kooperativa företag som utför finansiella tjänster enbart för sina medlemmar.

    (13)  I Litauen, ”kredito unijos” förutom ”Centrinė kredito unija”.

    (14)  I Ungern, ”Magyar Fejlesztési Bank Rt.” och ”Magyar Export-Import Bank Rt.”.

    (15)  I Nederländerna, ”Nederlandse Investeringsbank voor Ontwikkelingslanden NV”, ”NV Noordelijke Ontwikkelingsmaatschappij”, ”NV Industriebank Limburgs Instituut voor Ontwikkeling en Financiering” och ”Overijsselse Ontwikkelingsmaatschappij NV”.

    (16)  I Österrike, företag som är godkända som allmännyttiga byggnadsföretag och ”Österreichische Kontrollbank AG”.

    (17)  I Polen, ”Spółdzielcze Kasy Oszczędnościowo – Kredytowe” och ”Bank Gospodarstwa Krajowego”.

    (18)  I Portugal, ”Caixas Económicas” som fanns den 1 januari 1986, med undantag av, å ena sidan, dem som blivit aktiebolag samt, å andra sidan, ”Caixa Económica Montepio Geral”.

    (19)  I Finland, ”Teollisen yhteistyön rahasto Oy/Fonden för industriellt samarbete AB” och ”Finnvera Oyj/Finnvera Abp”.

    (20)  I Sverige, ”Svenska Skeppshypotekskassan”.

    (21)  I Förenade kungariket, ”National Savings Bank”, ”Commenwealth Development Finance Company Ltd”, ”Agricultural Mortgage Corporation Ltd”, ”Scottish Agricultural Securities Corporation Ltd”, ”Crown Agents for overseas governments and administrations”, ”credit unions” och ”municipal banks”.

    (22)  I Slovenien, ”SID-Slovenska izvozna in razvojna banka, d.d. Ljubljana”.

    3a.      EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare definiera kriterierna för att införa ett institut i förteckningen i punkt 3 och för de fall som kan omfattas av nationell lagstiftning enligt artikel 3.2. Kommissionen ska ges befogenhet att anta de förslag till tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    Artikel 3

    Förbud för företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel

    1. Medlemsstaterna ska förbjuda personer eller företag som inte är kreditinstitut att driva rörelse som omfattar att från allmänheten ta emot insättningar eller andra återbetalbara medel.

    2.  Punkt 1 ska inte gälla mottagande av insättningar eller andra medel i fall då återbetalningsskyldigheten ligger hos en medlemsstat eller dess regionala eller lokala myndigheter eller offentliga internationella organ i vilka en eller flera medlemsstater ingår, inte heller i fall som är särskilt omfattade av nationell lagstiftning eller av regler antagna av unionen, allt under förutsättning att verksamheten är underkastad regler och övervakning till skydd för insättare och investerare.

    Artikel 4

    Definitioner

    1. De definitioner som anges i artikel 4 i förordning [inserted by OP] ska gälla.

    2.  I detta direktiv gäller också följande definitioner:

    (a)  företag som tillhandahåller anknutna tjänster: ett företag vars huvudsakliga verksamhet består i att äga eller förvalta fast egendom, tillhandahålla datatjänster eller bedriva annan liknande verksamhet som har samband med ett eller flera kreditinstituts huvudsakliga verksamhet.

    (b) risk för alltför hög skuldsättningsgrad: den risk som beror på ett instituts sårbarhet på grund av dess skuldsättningsgrad (dvs. skulder/eget kapital) eller eventuella skuldsättningsgrad och som kan kräva oplanerade korrigeringar av dess affärsplan, däribland framtvingad utförsäljning av tillgångar som kan leda till förluster eller värderingsjusteringar för de kvarvarande tillgångarna.

    (c) interna metoder: de metoder som avses i artiklarna138.1, 216, 220, 301.2, 277, 352, och 254.3 i förordning [inserted by OP].

    (ca)     systemviktigt institut: ett institut som vid fallissemang eller bristande funktion kan orsaka systemrisker på global, europeisk eller nationell nivå.

    (cb)     systemrisk: en risk för störningar i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och för realekonomin.

    (cc)     ledningsorgan: det eller de organ vid ett institut som har utsetts enligt den nationella lagstiftningen och som har befogenhet att fastställa institutets strategi, mål och allmänna inriktning och som kontrollerar och övervakar ledningens beslutsfattande. Detta ska inbegripa personer som i praktiken leder institutets verksamhet.

    Hänvisningar till ledningsorganet ska särskilt omfatta både lednings- och övervakningsfunktioner hos det eller de organ som avses i första stycket. Om ledningsorganets lednings- och övervakningsfunktioner enligt nationell lagstiftning handhas av olika organ eller olika ledamöter inom ett organ, ska medlemsstaten göra åtskillnad mellan de ansvariga organen eller ledamöterna i ledningsorganet i enlighet med nationell lagstiftning, såvida inte något annat anges i direktivet. I detta direktiv avses med ledningsfunktion fastställande av institutets strategi, mål och övergripande styrning, och med tillsynsfunktion avses kontroll och övervakning av ledningens beslutsfattande.

    (cd)     modellrisk: den potentiella förlust som ett institut kan åsamkas till följd av beslut baserade på resultat av interna modeller, på grund av fel i specificeringen eller kalibreringen av sådana modeller som gör att relevanta variabler inte tas med eller att kvantiteterna för de relevanta variablerna under- eller överskattas. Modellrisk kan uttryckas genom utnyttjande av kvalitativa eller kvantitativa uttryck för modellers tillförlitlighet, de ingående variablernas resultatkänslighet och de potentiella förluster som skulle kunna uppstå om de antaganden som modellerna bygger på skulle visa sig vara felaktiga.

    Avdelning II

    Behöriga myndigheter

    Artikel 5

    Behöriga myndigheter – utnämning och befogenheter

    1.        Medlemsstaterna ska utse behöriga myndigheter som ska utföra de ålägganden som föreskrivs i detta direktiv. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och i förekommande fall ange hur åläggandena har fördelats mellan myndigheterna.

    2.        Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna övervakar institutens och, i tillämpliga fall, de finansiella holdingföretagens och de blandade finansiella holdingföretagens verksamhet när det gäller att bedöma efterlevnaden av kraven i detta direktiv och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag].

    3.        Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas så att de behöriga myndigheterna kan få tillgång till den information som krävs för att kunna bedöma om instituten och, i tillämpliga fall, de finansiella holdingföretagen och de blandade finansiella holdingföretagen uppfyller kraven i punkt 2 och utreda eventuella överträdelser av dessa krav.

    4.        Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna har den sakkunskap, de resurser, den operativa kapacitet och det oberoende som krävs för att utföra de tillsyns- och granskningsfunktioner som fastställs i detta direktiv och i förordning [inserted by OP]. De berörda myndigheterna ska ges alla tillsyns- och granskningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter.

    5.        Medlemsstaterna ska kräva att instituten förser hemmedlemsstatens behöriga myndigheter med all information som behövs för bedömning av efterlevnad av de regler som har antagits enligt detta direktiv och förordning [inserted by OP]. Medlemsstaterna ska också se till att det finns interna kontrollrutiner, administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden för instituten så att det vid varje tidpunkt är möjligt att granska deras efterlevnad av reglerna.

    6.        Medlemsstaterna ska se till att institut registrerar alla sina transaktioner samt dokumentsystem och dokumentprocesser, som omfattas av detta direktiv eller denna förordning, [inserted by OP] på ett sådant sätt att de behöriga myndigheterna kan kontrollera att detta direktivs och denna förordnings krav alltid efterlevs [inserted by OP].

    6a.      Medlemsstaterna ska utse en eller flera avvecklingsmyndigheter för övervakning och godkännande av de avvecklingsplaner som avses i detta direktiv och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag]. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen och EBA om detta och ange hur åläggandena har fördelats mellan myndigheterna.

    6b.      Om avvecklingsmyndigheterna inte är samma myndigheter som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna se till att de har ett nära samarbete vid utarbetandet av avvecklingsplaner.

    Artikel 6

    Samordning inom medlemsstater

    Om en medlemsstat har mer än en behörig myndighet med befogenhet att utöva tillsyn över kreditinstitut, värdepappersföretag och finansiella institut, ska medlemsstaten vidta nödvändiga åtgärder för att ordna för en samordning mellan dessa myndigheter.

    Artikel 7

    Samarbete med Europeiska bankmyndigheten (EBA)

    , dess förlikningsbefogenheter och samarbete inom Europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS)

    När de behöriga myndigheterna fullgör sina skyldigheter ska de beakta samstämmighet i tillsynsverktyg och tillsynspraxis när de tillämpar de lagar, andra författningar och administrativa krav som antagits enligt detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag]. Medlemsstaterna ska därför se till att

    -a)       de behöriga myndigheterna i egenskap av parter i ESFS samarbetar i förtroende och med full ömsesidig respekt, särskilt när det gäller flödet av korrekt och tillförlitlig information mellan dem och andra parter i ESFS, i enlighet med den princip om lojalt samarbete som fastställs i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen,

    a)        de behöriga myndigheterna deltar i EBA:s aktiviteter och, om så är lämpligt, i tillsynskollegierna,

    b)        de behöriga myndigheterna gör sitt bästa för att efterleva de riktlinjer och rekommendationer som EBA ger ut enligt artikel 16 i förordning (EG) nr 1093/2010, och de varningar och rekommendationer som utfärdats av ESRB i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010,

    c)        de nationella uppdrag som de behöriga myndigheterna tilldelas inte hindrar dem från att fullgöra sina uppgifter som medlemmar i EBA eller ESRB i förekommande fall eller enligt detta direktiv och förordning [inserted by OP].

    ca)      de behöriga myndigheterna har ett nära samarbete med ESRB.

    I överensstämmelse med den översyn av artikel 81 i förordning (EU) nr 1093/2010 som måste göras före den 2 januari 2014, och med hänsyn till eventuella variationer i de behöriga myndigheternas tillsynsförfaranden, ska EBA förutom den övervakning som särskilt avses i detta direktiv och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], fastställa referensportföljer och referensteknik för att möjliggöra en bedömning av samstämmighet i tillsynspraxis. .

    Vid lösning av tvister mellan behöriga myndigheter i gränsöverskridande situationer ska artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 tillämpas i hela direktivet.

    Med hänsyn till den oundvikliga utökning av befogenheter och uppgifter för EBA som planeras i detta direktiv ska EBA utan dröjsmål lägga fram en reviderad begäran avseende sin årsbudget och sina fleråriga budgetar.

    Artikel 8

    Tillsynens europeiska dimension

    De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska vid fullgörandet av sina allmänna plikter vederbörligen beakta den potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater och framför allt i kritiska situationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga vid den relevanta tidpunkten.

    Avdelning III

    Krav avseende behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut

    Kapitel 1

    Allmänna krav avseende behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut

    Artikel 9

    Auktorisation

    1.        Medlemsstaterna ska kräva att kreditinstitut har erhållit auktorisation innan de inleder sin verksamhet. Utan att det påverkar tillämpningen av artiklarna 10–14 ska medlemsstaterna fastställa de villkor som ska gälla för auktorisationen och anmäla dem till EBA.

    2.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder när det gäller följande:

    a)      Specificering av de uppgifter som ska lämnas till de behöriga myndigheterna i samband med ansökan om auktorisation av kreditinstitut, inbegripet verksamhetsplanen enligt artikel 10.

    b)     Specificering av villkoren för att uppfylla kravet enligt artikel 13.

    c)      Specificering av de krav som är tillämpliga på aktieägare och medlemmar med kvalificerade innehav.

    d)     Specificering av faktorer som kan hindra den behöriga myndigheten från att utöva en effektiv tillsyn enligt artikel 14.

    Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i leden a–d i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    3.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande när det gäller standardformulär, mallar och förfaranden för sådant överlämnande av uppgifter.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    4.        EBA ska skicka de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 2 och 3 till kommissionen senast den 31 december 2015.

    Artikel 10

    Verksamhetsplan och organisationsstruktur

    Medlemsstaterna ska kräva att det till varje ansökan om auktorisation fogas en verksamhetsplan med angivelse av den tilltänkta verksamhetsinriktningen och beskrivning av kreditinstitutets organisationsstruktur.

    Artikel 11

    Ekonomiska behov

    Medlemsstaten får inte kräva att det vid prövning av en auktorisationsansökan ska tas hänsyn till marknadens ekonomiska behov.

    Artikel 12

    Startkapital

    1.        Oberoende av de villkor som gäller enligt andra allmänt tillämpliga bestämmelser i nationell lag, ska de behöriga myndigheterna inte bevilja auktorisation i fall då kreditinstitutet inte har en särskild egen kapitalbas eller då startkapitalet är mindre än fem miljoner euro.

    2.        Startkapitalet ska bestå av kapital och reserver enligt det som anges i artikel 24 a–e i förordning [inserted by OP].

    3.        Medlemsstaterna får besluta att kreditinstitut som inte uppfyller villkoren rörande en särskild egen kapitalbas men som existerade den 15 december 1979 får fortsätta att bedriva verksamhet. Medlemsstaterna får befria dessa företag från skyldighet att uppfylla villkoren enligt artikel 13.1 första stycket.

    4.        Medlemsstaterna får, om följande villkor är uppfyllda, bevilja auktorisation för särskilda kategorier av kreditinstitut vars startkapital är mindre än det som anges i punkt 1:

    a)      Startkapitalet ska uppgå till minst en miljon euro.

    b)     De berörda medlemsstaterna ska anmäla sina skäl för att utnyttja denna möjlighet till kommissionen och till EBA.

    Artikel 13

    Praktisk ledning av affärsverksamheten och huvudkontorets belägenhet

    1.        De behöriga myndigheterna ska bevilja auktorisation endast under förutsättning att verksamheten i kreditinstitutet i praktiken leds av minst två personer.

    De ska inte bevilja auktorisation om dessa personer inte är tillräckligt väl ansedda eller saknar tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra sina uppgifter.

    2.        Medlemsstaterna ska kräva följande:

    a)      Kreditinstitut som är juridiska personer och som enligt den nationella lagstiftningen har ett registrerat säte ska ha sitt huvudkontor i samma medlemsstat som det registrerade sätet.

    b)     Andra kreditinstitut ska ha sitt huvudkontor i den medlemsstat som har auktoriserat institutet och i vilken kreditinstitutet i praktiken bedriver sin verksamhet.

    Artikel 14

    Aktieägare och medlemmar

    1.        De behöriga myndigheterna ska inte bevilja auktorisation för att inleda verksamhet i kreditinstitut om de inte fått information om vilka aktieägare eller medlemmar, fysiska eller juridiska personer, som direkt eller indirekt har kvalificerade innehav, och om storleken av sådana innehav.

    Vid bedömningen av om kriterierna är uppfyllda för kvalificerat innehav ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2004/109/EG såväl som villkoren för aggregering av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.

    Medlemsstaterna ska inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag eller kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt avsnitt A punkt 6 i bilaga I till direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning och avyttras inom ett år efter förvärvet.

    2.        De behöriga myndigheterna ska inte bevilja auktorisation om de med hänsyn till behovet av sund och ansvarsfull ledning av kreditinstitut bedömer att lämpligheten hos aktieägare eller medlemmar inte är tillfredsställande.

    3.        Om det finns nära förbindelser mellan kreditinstitut och andra fysiska eller juridiska personer ska de behöriga myndigheterna endast bevilja auktorisation om dessa förbindelser inte hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

    De behöriga myndigheterna ska inte bevilja tillstånd om ett tredjelands lagar och andra författningar som gäller för en eller flera fysiska eller juridiska personer till vilka kreditinstitutet har nära förbindelser eller om svårigheter vid tillämpningen av dessa bestämmelser hindrar myndigheterna från att utöva en effektiv tillsyn.

    De behöriga myndigheterna ska kräva att kreditinstituten förser dem med de uppgifter som krävs för fortlöpande övervakning av att bestämmelserna i denna punkt efterlevs.

    Artikel 15

    Avslag på ansökan om auktorisation

    Om en behörig myndighet inte beviljar auktorisation ska den underrätta den sökande och lämna motivering till sitt beslut inom sex månader från det att ansökan mottogs eller, om ansökan var ofullständig, inom sex månader från att den sökande lämnat in den information som krävs för beslut.

    Under alla förhållanden ska beslut fattas inom tolv månader från det att ansökan mottogs.

    Artikel 16

    Samråd med behöriga myndigheter i andra medlemsstater

    1.        Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den behöriga myndigheten i följande fall samråda med behöriga myndigheter i den andra berörda medlemsstaten:

    a)      Kreditinstitutet i fråga är dotterföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

    b)     Kreditinstitutet i fråga är syskonföretag till ett kreditinstitut som är auktoriserat i en annan medlemsstat.

    c)      Kreditinstitutet i fråga står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska personer som har ägarkontrollen över ett kreditinstitut auktoriserat i en annan medlemsstat.

    2.        Innan auktorisation beviljas för ett kreditinstitut ska den behöriga myndigheten i följande fall samråda med den behöriga myndighet som i den andra berörda medlemsstaten har ansvar för tillsynen över försäkringsföretag eller värdepappersföretag:

    a)      Kreditinstitutet i fråga är dotterföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i unionen.

    b)     Kreditinstitutet i fråga är syskonföretag till ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i unionen.

    c)      Kreditinstitutet i fråga står under ägarkontroll av samma fysiska eller juridiska person som har ägarkontrollen över ett försäkringsföretag eller ett värdepappersföretag som är auktoriserat i unionen.

    3.        De relevanta behöriga myndigheter som avses i punkterna 1 och 2 ska samråda med varandra särskilt när de bedömer aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenheten hos ledamöter i ledningsorganet som deltar i ledningen för en annan enhet i samma grupp. De ska förse varandra med alla sådana uppgifter om aktieägarnas lämplighet och det goda anseendet och erfarenheten hos ledamöterna i ledningsorganet som är relevanta när det gäller att bevilja auktorisation och att fortlöpande bedöma efterlevnaden av villkoren för verksamheten.

    Artikel 17

    Filialer till kreditinstitut auktoriserade i andra medlemsstater

    En värdmedlemsstat ska inte kräva auktorisation eller kapitaltillskott fråga om filialer till kreditinstitut som är auktoriserade i andra medlemsstater. För etablering och tillsyn av sådana filialer ska bestämmelserna i artiklarna 35, 36.1–3, 37, 40–46, 49, 73 och 74 gälla.

    Artikel 18

    Återkallelse av auktorisation

    För att de behöriga myndigheterna ska få återkalla en beviljad auktorisation till ett kreditinstitut måste något av följande fall föreligga:

    a)        Kreditinstitutet utnyttjar inte auktorisationen inom tolv månader, avstår uttryckligen från auktorisationen eller har inte bedrivit någon verksamhet på minst sex månader, och den berörda medlemsstaten har inga gällande bestämmelser om att en auktorisation ska upphöra att gälla i sådana fall.

    b)        Kreditinstitutet har erhållit auktorisationen på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat sätt i strid mot gällande regler.

    c)        Kreditinstitutet uppfyller inte längre de villkor på vilka auktorisationen har beviljats.

    d)        Kreditinstitutet har inte längre tillräcklig kapitalbas eller kan inte längre förväntas fullgöra sina skyldigheter gentemot kreditorerna och särskilt, har inte längre säkerhet för anförtrodda medel.

    e)        Kreditinstitutet omfattas av något annat fall där det i nationell lag föreskrivs att auktorisationen måste återkallas.

    f)         Kreditinstitutet begår en av de överträdelser som avses i artikel 67.1.

    Artikel 19

    Namn på kreditinstitut

    Ett kreditinstitut får i sin verksamhet, oavsett vilka regler som gäller i värdmedlemsstaten beträffande användningen av orden ”bank”, ”sparbank” och andra banknamn, inom unionens hela område använda samma namn som institutet använder i den medlemsstat där huvudkontoret finns. Om det finns risk för förväxling får värdmedlemsstaten med tanke på förtydligande kräva att namnet åtföljs av förklarande uppgifter.

    Artikel 20

    Anmälan om auktorisation och återkallelse av auktorisation till Europeiska bankmyndigheten

    1.        De behöriga myndigheterna ska anmäla varje auktorisation som beviljas enligt artikel 9 till EBA.

    2.        En förteckning med namnet på alla kreditinstitut som har beviljats auktorisation ska offentliggöras på EBA:s webbplats och uppdateras regelbundet.

    3.        Myndigheten med ansvar för gruppbaserad tillsyn ska förse de berörda behöriga myndigheterna och EBA med all information rörande institutgruppen i enlighet med artiklarna 14.3, 73.1 och 104.2, särskilt i fråga om gruppens rättsliga och organisatoriska struktur och styrningen.

    4.        För varje kreditinstitut som inte har det kapital som anges i artikel 12.1 ska namnet åtföljas av en anmärkning om detta.

    5.        De behöriga myndigheterna ska anmäla varje återkallande av auktorisation till EBA tillsammans med skälen till beslutet.

    Artikel 21

    Undantag för kreditinstitut som är permanent underställda en central enhet

    -1.       Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter kan helt eller delvis bevilja undantag från kraven i punkt 1 för ett eller flera kreditinstitut i samma medlemsstat som permanent underställts ett centralt organ som övervakar dem och som är etablerat i samma medlemsstat, om det i den nationella lagstiftningen fastställs följande:

    a)     För åtaganden som gjorts av den centrala företagsenheten och dess underställda institut gäller antingen solidariskt ansvar eller också garanteras de senare institutens åtaganden fullt ut av den centrala företagsenheten.

    b)     Solvens och likviditet för den centrala företagsenheten och alla dess underställda institut övervakas som en helhet grundat på koncernredovisningen från dessa institut.

    c)      Den centrala företagsenhetens ledning är bemyndigad att utfärda instruktioner till ledningen för varje underställt institut.

    1.        Ett kreditinstitut enligt punkt 1 kan undantas från bestämmelserna i artiklarna 10, 12 och 13.1 och avdelning VII kapitel 4 i detta direktiv samt del två–fyra och del sex–åtta i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], förutsatt att den helhet som består av den centrala enheten och de underställda instituten omfattas av dessa bestämmelser på gruppnivå, och utan att detta påverkar tillämpningen av dessa bestämmelser på den centrala enheten.

    2.        I fråga om undantag som beviljas enligt denna artikel ▌ska artiklarna 17, 33, 34, 35, 36.1–3 och 39–46 i detta direktiv gälla för den helhet som består av den centrala enheten och de underställda instituten.

    Kapitel 2

    Kvalificerat innehav i ett kreditinstitut

    Artikel 22

    Anmälan och bedömning av tilltänkta förvärv

    1.        Medlemsstaterna ska kräva att alla fysiska eller juridiska personer (nedan kallade tilltänkta förvärvare), eller sådana personer som handlar i samförstånd, som har fattat ett beslut om att direkt eller indirekt förvärva ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut eller om att ytterligare öka, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, varigenom andelen av röstetalet eller kapitalet kommer att överstiga 20 procent, 30 procent eller 50 procent eller så att kreditinstitutet kommer att få ställning som dotterföretag (nedan kallat tilltänkt förvärv), först skriftligen underrättar de behöriga myndigheterna för det kreditinstitut i vilket de avser att förvärva eller ytterligare öka ett kvalificerat innehav om storleken på det tilltänkta innehavet samt lämnar relevanta uppgifter enligt artikel 23.4. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 procent om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

    2.        De behöriga myndigheterna ska skicka ett skriftligt mottagningsbevis till en tilltänkt förvärvare utan dröjsmål och under alla förhållanden senast två arbetsdagar efter mottagandet av den obligatoriska underrättelsen samt efter ett eventuellt därpå följande mottagande av sådan information som avses i punkt 3.

    De behöriga myndigheterna ska göra bedömningen enligt artikel 23.1 (nedan kallad bedömningen) inom sextio arbetsdagar (nedan kallad bedömningsperioden) från datum för det skriftliga mottagningsbeviset för underrättelsen och alla de bifogade handlingar som medlemsstaten kräver enligt förteckningen i artikel 23.4.

    När de behöriga myndigheterna utfärdar det skriftliga mottagningsbeviset ska de samtidigt underrätta den tilltänkta förvärvaren om den dag då bedömningsperioden löper ut.

    3.        De behöriga myndigheterna får under bedömningsperioden vid behov och inte senare än den femtionde arbetsdagen i bedömningsperioden begära ytterligare uppgifter som krävs för att slutföra bedömningen. En sådan begäran ska vara skriftlig och ska klart ange vilka ytterligare uppgifter som krävs.

    Bedömningsperioden ska avbrytas mellan det datum då de behöriga myndigheterna begär in uppgifter och det datum då svar tas emot från den tilltänkta förvärvaren. Avbrottet får inte överskrida tjugo arbetsdagar. Om de behöriga myndigheterna därefter begär ytterligare uppgifter för komplettering eller förtydligande, vilket de själva får besluta om, får detta inte leda till att bedömningsperioden avbryts.

    4.        De behöriga myndigheterna får förlänga det avbrott som avses i punkt 3 andra stycket till högst trettio dagar om den tilltänkta förvärvaren är etablerad eller omfattas av regler utanför unionen eller är en fysisk eller juridisk person som inte omfattas av tillsyn enligt detta direktiv eller direktiven 2009/65/EG, 2009/138/EG eller 2004/39/EG.

    5.        Om de behöriga myndigheterna efter avslutad bedömning beslutar att motsätta sig det tilltänkta förvärvet, ska de inom två arbetsdagar och inom bedömningsperioden skriftligen underrätta förvärvaren om detta och ange skälen till beslutet. Om inget annat föreskrivs i nationell lagstiftning kan en lämplig motivering av beslutet göras tillgänglig för allmänheten och i så fall på den tilltänkta förvärvarens begäran. Detta ska inte hindra en medlemsstat från att ge den behöriga myndigheten befogenhet att offentliggöra informationen utan att den tilltänkta förvärvaren begär detta.

    6.        Om de behöriga myndigheterna inte skriftligen motsätter sig det tilltänkta förvärvet inom bedömningsperioden, ska förslaget anses vara godkänt.

    7.        De behöriga myndigheterna får fastställa en maximiperiod inom vilken det tilltänkta förvärvet ska vara genomfört, och förlänga denna period när det är lämpligt.

    8.        Medlemsstaterna får inte införa strängare krav än de som föreskrivs i detta direktiv när det gäller underrättelse till de behöriga myndigheterna och deras godkännande av ett direkt eller indirekt förvärv av rösträtter eller kapital.

    10.      EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande för upprättandet av gemensamma förfaranden, formulär och mallar för samrådsförfarandet mellan de relevanta behöriga myndigheterna enligt artikel 24.

               Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    11.      EBA ska skicka de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 9 och 10 till kommissionen senast den 31 december 2015.

    Artikel 23

    Bedömningskriterier

    1.        Vid bedömningen av underrättelsen enligt artikel 22.1 och uppgifterna enligt artikel 22.3 ska de behöriga myndigheterna, i syfte att säkerställa sund och ansvarsfull ledning av det kreditinstitut som förvärvet gäller och med beaktande av den tilltänkta förvärvarens sannolika påverkan på kreditinstitutet, använda samtliga nedan förtecknade kriterier för att bedöma om den tilltänkta förvärvaren är lämplig och om det tilltänkta förvärvet är ekonomiskt sunt:

    a)      Den tilltänkta förvärvarens anseende.

    b)     Anseende och erfarenheter för de personer som kommer att leda kreditinstitutets verksamhet efter det tilltänkta förvärvet.

    c)      Den tilltänkta förvärvarens ekonomiska ställning, särskilt när det gäller den typ av verksamhet som bedrivs eller ska bedrivas i det kreditinstitut som förvärvet gäller.

    d)     Om kreditinstitutet uppfyller och i fortsättningen kommer att uppfylla verksamhetskraven enligt detta direktiv och förordning [inserted by OP] och i tillämpliga fall andra direktiv, främst direktiven 2009/110/EG och 2002/87/EG, och särskilt huruvida den grupp som kreditinstitutet blir del av har en struktur som möjliggör effektiv tillsyn, effektivt informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och fastställande av ansvarsfördelningen mellan de behöriga myndigheterna.

    e)      Om det finns rimlig anledning att misstänka att det tilltänkta förvärvet har en koppling till pågående eller genomförd penningtvätt eller finansiering av terrorism eller försök till detta, enligt artikel 1 i direktiv 2005/60/EG[18], eller att det tilltänkta förvärvet kan öka riskerna för sådan verksamhet.

    2.        De behöriga myndigheterna får endast motsätta sig det tilltänkta förvärvet om det finns rimlig anledning enligt kriterierna i punkt 1 eller om de uppgifter som lämnats av den tilltänkta förvärvaren är ofullständiga.

    3.        Medlemsstaterna ska inte införa förhandsvillkor för storleken på förvärvet av ägarandel eller tillåta sina behöriga myndigheter att bedöma det tilltänkta förvärvet utifrån marknadens ekonomiska behov.

    4.        Medlemsstaterna ska offentliggöra en lista med de uppgifter som krävs för att göra bedömningen och som måste lämnas till de behöriga myndigheterna vid den tidpunkt för underrättelsen som avses i artikel 22.1. Uppgiftskraven ska vara proportionella och anpassade till den tilltänkta förvärvarens och det tilltänkta förvärvets karaktär. Medlemsstaterna ska inte kräva uppgifter som inte är relevanta för en stabilitetsbedömning.

    5.        Utan hinder av artikel 22.2, 22.3 och 22.4 ska en behörig myndighet som har fått in underrättelser om två eller flera tilltänkta förvärv eller ökningar av kvalificerade innehav i ett och samma kreditinstitut behandla de tilltänkta förvärvarna på ett icke diskriminerande sätt.

    Artikel 24

    Samarbete mellan behöriga myndigheter

    1.  De berörda behöriga myndigheterna ska arbeta i fullständigt samråd med varandra vid bedömningen av om den tilltänkta förvärvaren tillhör någon av följande kategorier:

    a)      Ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag enligt artikel 2.1 b i direktiv 2009/65/EG (nedan kallat förvaltningsbolag för fondföretag) som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

    b)     Ett moderföretag till ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i en annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

    c)      En fysisk eller juridisk person som kontrollerar ett kreditinstitut, försäkringsföretag, återförsäkringsföretag, värdepappersföretag eller förvaltningsbolag för fondföretag som är auktoriserat i annan medlemsstat eller inom en annan sektor än den som förvärvet gäller.

    2.  De behöriga myndigheterna ska utan otillbörligt dröjsmål förse varandra med alla väsentliga uppgifter eller andra uppgifter som är relevanta för bedömningen. För detta ska de behöriga myndigheterna på begäran förse varandra med alla relevanta uppgifter och på eget initiativ överlämna alla väsentliga uppgifter. Beslutet från den behöriga myndighet som auktoriserat det kreditinstitut som förvärvet gäller ska innehålla eventuella synpunkter eller reservationer från den behöriga myndighet som ansvarar för den tilltänkta förvärvaren.

    Artikel 25

    Anmälan i fall av avyttring

    Medlemsstaterna ska kräva att varje fysisk eller juridisk person som avser att avyttra, direkt eller indirekt, ett kvalificerat innehav i ett kreditinstitut, först skriftligen underrättar den behöriga myndigheter om innehavets storlek. En sådan fysisk eller juridisk person ska även underrätta behöriga myndigheter om avsikter att minska det kvalificerade innehavet så att andelen av röstetalet eller aktiekapitalet kommer att understiga 20 procent, 30 procent eller 50 procent eller så att kreditinstitutets ställning som dotterföretag kommer att upphöra. Medlemsstaterna behöver inte tillämpa tröskelvärdet 30 procent om de tillämpar ett tröskelvärde på en tredjedel enligt artikel 9.3 a i direktiv 2004/109/EG.

    Artikel 26

    Skyldigheter och sanktioner rörande information

    1.        När ett kreditinstitut får kännedom om sådana förvärv eller avyttringar av innehav i institutets kapital som leder till att innehaven överstiger eller understiger något av de gränsvärden som anges i artikel 22.1 och artikel 25, ska det underrätta de behöriga myndigheterna om detta.

    Börsnoterade kreditinstitut på en reglerad marknad vilka upptas i den förteckning som Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA) enligt artikel 47 i direktiv 2004/39/EG ska offentliggöra minst en gång om året, ska underrätta de behöriga myndigheterna om namnen på aktieägare och medlemmar som har kvalificerade innehav och storleken på dessa innehav, t.ex. enligt den information som erhålls på årsstämman eller vid tillämpning av de föreskrifter som gäller för börsnoterade företag.

    2.        Om det inflytande som utövas av de personer som avses i artikel 22.1 sannolikt är till skada för en sund och ansvarsfull ledning av ett institut, ska medlemsstaterna kräva att de behöriga myndigheterna vidtar lämpliga åtgärder för att få ett slut på situationen. Sådana åtgärder kan bestå av förelägganden, sanktioner, om inte annat följer av artiklarna 65–69, gentemot ledamöter i ledningsorganet och den verkställande ledningen eller upphävande av rösträtt som är knuten till ifrågavarande kreditinstituts aktieägares eller medlemmarnas aktier eller andelar.

    Motsvarande åtgärder ska vara tillämpliga på fysiska eller juridiska personer som inte uppfyller skyldigheten att lämna förhandsinformation enligt det som anges i artikel 22.1 och enligt artiklarna 65–69.

    Om ett innehav har förvärvats trots att de behöriga myndigheterna har motsatt sig, ska medlemsstaterna, oavsett de sanktioner som i övrigt vidtas, föreskriva antingen att rösträtterna för sådana innehav inte får utövas eller att avgivna röster ska vara ogiltiga eller att de får förklaras ogiltiga.

    Artikel 27

    Kriterier för kvalificerade innehav

    Vid bedömning av huruvida kriterierna för kvalificerat innehav uppfylls enligt artiklarna 22, 25 och 26 ska hänsyn tas till rösträtter enligt artiklarna 9 och 10 i direktiv 2004/109/EG såväl som villkoren för aggregering av dessa enligt artikel 12.4 och 12.5 i det direktivet.

    När medlemsstaterna bedömer huruvida kriterierna för ett kvalificerat innehav enligt artikel 26 uppfylls, ska de inte beakta de rösträtter eller andelar som värdepappersföretag och kreditinstitut kan inneha till följd av garantiverksamhet för finansiella instrument och/eller placering av finansiella instrument på grundval av ett fast åtagande enligt bilaga I avsnitt A punkt 6 i direktiv 2004/39/EG, förutsatt att dessa rättigheter dels inte utövas eller på annat sätt utnyttjas för att ingripa i emittentens förvaltning, dels avyttras inom ett år efter förvärvet.

    Avdelning IV

    Startkapital i värdepappersföretag

    Artikel 28

    Startkapital i värdepappersföretag

    1.        Startkapitalet i värdepappersföretag ska endast bestå av de element som anges i artikel 24 leden a–e i förordning [inserted by OP].

    2.        Andra värdepappersföretag än sådana som anges i artiklarna 29-31 ska ha ett startkapital på 730 000 euro.

    Artikel 29

    Startkapital i särskilda typer av värdepappersföretag

    1.        Värdepappersföretag som inte handlar med finansiella instrument för egen räkning eller garanterar emissioner av finansiella instrument, men som innehar kontanter eller värdepapper för kunders räkning och som tillhandahåller en eller flera av följande tjänster ska ha ett startkapital på 125 000 euro:

    a)      Mottagande och vidarebefordran av kundorder som avser finansiella instrument.

    b)     Fullgörande av kundorder som avser finansiella instrument.

    c)      Individuell förvaltning av portföljer bestående av finansiella instrument.

    2.        De behöriga myndigheterna får tillåta att ett värdepappersföretag som fullgör investerares order för finansiella instrument innehar sådana instrument för egen räkning om följande villkor är uppfyllda:

    a)      Innehavet uppstår endast som en följd av att företaget inte lyckas anpassa sina inköp exakt till investerarens order.

    b)     Det samlade marknadsvärdet av alla sådana poster har ett tak på 15 procent av företagets startkapital.

    c)      Företaget uppfyller kraven enligt artiklarna 87–90 och del IV i förordning [inserted by OP].

    d)     Innehavet är tillfälligt och provisoriskt och begränsas till den tid som behövs för att genomföra transaktionen i fråga.

    3.        Medlemsstaterna får minska det belopp som avses i punkt 1 till 50 000 euro om ett företag inte har auktorisation att hålla kontanter eller värdepapper för uppdragsgivarens räkning, att handla för egen räkning eller att lämna emissionsgarantier.

    4.        Innehav av poster av finansiella instrument utanför handelslagret i syfte att investera kapitalbasen ska inte anses vara handel förknippad med de tjänster som anges i punkt 1 eller i punkt 3.

    Artikel 30

    Startkapital i lokala företag

    Lokala företag ska ha ett startkapital på 50 000 euro om de utnyttjar etableringsfriheten eller tillhandahåller tjänster enligt artiklarna 31 och 32 i direktiv 2004/39/EG.

    Artikel 31

    Företag som inte håller kontanter eller värdepapper som tillhör företagets kunder

    1.        Täckningen för de företag som anges i artikel 4.8 c i förordning [inserted by OP] ska utformas på något av följande sätt:

    (a) Startkapital på 50.000 euro.

    (b)    En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium, eller någon annan form av jämförbar garanti mot skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamheten som uppgår till minst 1.000.000 euro för varje skadeståndskrav och till minst 1.500.000 euro per år för samtliga skadeståndskrav.

    (c)    En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en form som ger ett skydd motsvarande det som anges i led a eller b.

    De belopp som anges i första stycket ska regelbundet ses över av kommissionen med iakttagande av förändringarna i det europeiska konsumentprisindex som offentliggörs av Eurostat, i överensstämmelse med och parallellt med de anpassningar som görs enligt artikel 4.7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling[19].

    2.        När ett sådant företag som avses i artikel 4.8 c i förordning [inserted by OP] också är registrerat enligt direktiv 2002/92/EG[20] ska det uppfylla kraven i artikel 4.3 i det direktivet och ha täckning enligt något av följande:

    (a)    Startkapital på 25 000 euro.

    (b)    En ansvarsförsäkring som gäller unionens hela territorium, eller någon annan form av jämförbar garanti mot skadeståndsansvar på grund av fel eller försumlighet i verksamheten som uppgår till minst 500 000 euro för varje skadeståndskrav och till minst 750 000 euro per år för samtliga skadeståndskrav.

    (c)    En kombination av startkapital och ansvarsförsäkring i en form som ger ett skydd motsvarande det som anges i led a eller b.

    Artikel 32

    Skyddsklausul (Grandfathering clause)

    1.        Genom undantag från artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30 får medlemsstaterna förlänga auktorisationen för värdepappersföretag och företag som omfattas av artikel 30, som har grundats före den 31 december 1995 och vars kapitalbas är mindre än det startkapital som anges för dem i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30.

    Kapitalbasen i sådana företag eller värdepappersföretag får inte sjunka under den högsta referensnivå som beräknas efter den 23 mars 1993. Referensnivån ska vara det dagliga genomsnittet för kapitalbasens nivå beräknad under den sexmånadersperiod som föregår beräkningsdagen. Den ska beräknas var sjätte månad för närmast föregående period.

    2.        Om ägandet av ett företag som omfattas av punkt 1 övertas av annan fysisk eller juridisk person än den som tidigare kontrollerade företaget, ska kapitalbasen i företaget uppgå minst till den nivå som fastställs i artiklarna 28.2, 29.1, 29.3 och 30, utom om det gäller ett första övertagande genom arv efter den 31 december 1995, villkorat av de behöriga myndigheternas godkännande och för en period som inte överskrider tio år efter detta övertagande.

    Avdelning V

    Bestämmelser om etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster

    Kapitel 1

    Allmänna principer

    Artikel 33

    Kreditinstitut

    Medlemsstaterna ska svara för att de verksamheter som anges i bilaga I till detta direktiv kan bedrivas inom det egna territoriet av varje kreditinstitut som är auktoriserat och föremål för tillsyn av behöriga myndigheter i en annan medlemsstat, förutsatt att verksamheterna omfattas av auktorisationen, enligt det som anges i artikel 35, artikel 36.1, 36.2 och 36.3, artikel 39.1 och 39.2 och artiklarna 40–46, antingen genom etablering av en filial eller genom direkt tillhandahållande av tjänster.

    Artikel 34

    Finansiella institut

    1.        Medlemsstaterna ska se till att alla verksamheter som förtecknas i bilaga I till detta direktiv får bedrivas, antingen genom etablering av en filial eller genom tillhandahållande av tjänster, inom det egna territoriet i enlighet med i artikel 35, artikel 36.1, 36.2 och 36.3, artikel 39.1 och 39.2 och artiklarna 40–46, av varje finansiellt institut från en annan medlemsstat, oavsett om detta är dotterföretag till ett kreditinstitut eller ägs gemensamt av två eller flera kreditinstitut vars stadgar eller bolagsordning tillåter sådan verksamhet och som uppfyller samtliga följande villkor:

    a)      Moderföretaget eller moderföretagen är auktoriserade som kreditinstitut i den medlemsstat vars lagar gäller för det finansiella institutet.

    b)     De ifrågavarande verksamheterna ska i praktiken bedrivas inom denna samma medlemsstats territorium.

    c)      Moderföretaget eller moderföretagen ska inneha 90 procent eller mer av samtliga rösträtter i det finansiella institutet.

    d)     Moderföretaget eller moderföretagen ska tillgodose de behöriga myndigheternas krav rörande sund förvaltning av det finansiella institutet och ska ha utfäst sig att, med samtycke av den berörda hemmedlemsstatens behöriga myndigheter, solidariskt svara för det finansiella institutets åtaganden.

    e)      Det finansiella institutet ska, för de verksamheter det gäller, aktivt granskas genom gruppbaserad tillsyn av moderföretaget eller vart och ett av moderföretagen i enlighet med avdelning VII kapitel 3 i detta direktiv och del I avdelning II kapitel 2 i förordning [inserted by OP] (konsolidering under tillsyn), särskilt beträffande kraven på kapitalbasens miniminivå enligt artikel 87 i förordning [inserted by OP] för kontroll av stora exponeringar enligt del IV i den förordningen och begränsning av innehav enligt artiklarna 84 och 85 i den förordningen.

    Uppfyllandet av dessa villkor ska granskas av hemmedlemsstatens behöriga myndigheter som ska förse det finansiella institutet med ett intyg om efterlevnad som ska utgöra del av den anmälan som avses i artiklarna 35 och 39.

    2.        Om ett finansinstitut som avses i punkt 1 första stycket inte längre uppfyller alla de föreskrivna villkoren ska hemmedlemsstaten underrätta värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, och den verksamhet som det finansiella institutet bedriver ska bli föremål för värdmedlemsstatens lagstiftning.

    3.        Punkterna 1 och 2 ska på samma sätt gälla för dotterföretag till sådana finansiella institut som avses i punkt 1 första stycket.

    Kapitel 2

    Rätten att etablera kreditinstitut

    Artikel 35

    Anmälningsplikt och växelverkan mellan behöriga myndigheter

    1.        Ett kreditinstitut som önskar etablera en filial på en annan medlemsstats territorium ska lämna en anmälan till hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om detta.

    2.        Medlemsstaterna ska kräva att varje kreditinstitut som önskar etablera en filial i en annan medlemsstat lämnar all nedan uppräknad information i den anmälan som avses i punkt 1:

    a)      Den medlemsstat på vars territorium filialen ska etableras.

    b)     En verksamhetsplan med bl.a. filialens tilltänkta affärsverksamhet och organisationsstruktur.

    c)      Den adress i värdmedlemsstaten där handlingar utlämnas.

    d)     Namnen på de personer som ska ansvara för ledningen av filialens verksamhet.

    3.        Om de behöriga myndigheterna inte har anledning att ifrågasätta kreditinstitutets administrativa struktur eller finansiella situation med beaktande av de tilltänkta verksamheterna, ska de behöriga myndigheterna inom tre månader från mottagande av anmälan enligt punkt 2 översända den erhållna informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter och underrätta det berörda kreditinstitutet.

    Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska också lämna uppgift om storleken och sammansättningen för kreditinstitutets kapitalbas och summan av de kapitalbaskrav som enligt artikel 87 i förordning [inserted by OP] gäller för kreditinstitutet.

    Med avvikelse från andra stycket ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter i sådana fall som avses i artikel 34 lämna uppgift om storleken och sammansättningen av det finansiella institutets kapitalbas och de totala riskexponerade beloppen enligt artikel 87 i förordning [inserted by OP] för det kreditinstitut som är dess moderföretag.

    4.        Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vägrar att översända den i punkt 2 avsedda informationen till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, ska de inom tre månader från mottagning av all information underrätta kreditinstitutet om skälen till sin vägran.

    En vägran att översända information eller underlåtenhet att lämna besked ska vara föremål för rätt till domstolsprövning i hemmedlemsstaten.

    4a.      Den finansiella information som avses i denna artikel ska även innehålla konsoliderad finansiell information för kreditinstitutet eller, om kreditinstitutet är ett dotterföretag till ett moderföretag på EU-nivå, konsoliderad finansiell information för detta moderföretag.

    5.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med denna artikel.

    Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    6.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för sådan anmälan.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    7.        EBA ska skicka de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast 1 januari 2014.

    Artikel 36

    Inledande av verksamhet

    1.        Innan en filial till ett kreditinstitut inleder sin verksamhet ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter inom två månader från mottagandet av den anmälan som avses i artikel 35 förbereda tillsyn över kreditinstitutet i enlighet med kapitel 4 och, om nödvändigt, ange de villkor som ska gälla för hur verksamheten bedrivs i värdmedlemsstaten med hänsyn till det allmännas bästa.

    2.        När anmälan från värdmedlemsstatens behöriga myndigheter har mottagits eller om den i punkt 1 angivna fristen har löpt ut utan att anmälan har mottagits från myndigheterna, får filialen etableras och inleda sin verksamhet.

    3.        Om det uppstår förändringar i någon av de uppgifter som har lämnats i en anmälan enligt leden b, c eller d i artikel 35.2, ska kreditinstitutet skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten och värdmedlemsstaten minst en månad före ändringen, så att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter kan fatta beslut enligt artikel 35 och värdlandets behöriga myndigheter kan fatta beslut om villkoren för ändringen enligt punkt 1 i denna artikel.

    4.        Filialer som har inlett sin verksamhet före den 1 januari 1993 och i enlighet med de bestämmelser som är i kraft i värdmedlemsstaten, ska anses ha varit föremål för det förfarande som föreskrivs i artikel 35 och i punkterna 1 och 2 i denna artikel. Sådana filialer ska från och med den 1 januari 1993 regleras genom punkt 3 i denna artikel samt genom artikel 33, artikel 53 och kapitel 4.

    5.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med denna artikel.

    Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    6.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för sådan anmälan.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    7.        EBA ska skicka de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast 1 januari 2014.

    Artikel 37

    Information om avslag

    Medlemsstaterna ska informera kommissionen och EBA om antal och typ av ärenden där ansökan om tillstånd har avslagits enligt artikel 35 och 36.1–3.

    Artikel 38

    Aggregering av filialer

    Alla verksamhetspunkter som ett kreditinstitut har etablerat i en medlemsstat medan det har sitt huvudkontor i en annan medlemsstat ska anses utgöra en enda filial.

    Kapitel 3

    Utövande av friheten att tillhandahålla tjänster

    Artikel 39

    Anmälningsförfarande

    1. Ett kreditinstitut som vill utöva friheten att tillhandahålla tjänster genom att bedriva verksamhet på en annan medlemsstats territorium, och det gäller den första gången, ska underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om vilka av de verksamheter enligt bilaga I till detta direktiv kreditinstitutet avser att bedriva.

    2. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska inom en månad från mottagen anmälan enligt punkt 1 översända denna till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

    3. Denna artikel ska inte påverka rättigheter som kreditinstitut som tillhandahåller tjänster har beviljats före den 1 januari 1993.

    4. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera vilka uppgifter som ska anmälas i enlighet med denna artikel.

    Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    5. EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för sådan anmälan.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    6. EBA ska skicka de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 4 och 5 till kommissionen senast 1 januari 2014.

    Kapitel 4

    Befogenheter för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter

    Artikel 40

    Rapporteringskrav

    Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter får kräva att alla kreditinstitut som har filialer inom deras territorium lämnar periodiska rapporter om sin verksamhet i värdmedlemsstaterna.

    Sådana rapporter får endast begäras för informationsändamål eller för statistiska ändamål och för tillämpning av artikel 52.1, och ska vara föremål för strikt affärshemlighet.

    Värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter kan bland annat kräva information från kreditinstituten enligt det som anges i första stycket för att ge dessa behöriga myndigheter möjlighet att bedöma huruvida en filial är betydande enligt artikel 52.1. Värdmedlemsstaterna får kräva att filialer till kreditinstitut från andra medlemsstater lämnar samma information som krävs av nationella kreditinstitut.

    Artikel 41

    Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i värdmedlemsstaten

    1.        Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, på basis av den information som lämnats av de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten enligt artikel 51, konstaterar att ett kreditinstitut som har en filial eller tillhandahåller tjänster inom den medlemsstatens territorium uppfyller något av följande villkor i fråga om den verksamhet som bedrivs i värdmedlemsstaten, ska de underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter:

    a)      Kreditinstitutet uppfyller inte de nationella bestämmelserna för genomförande av detta direktiv eller förordning [inserted by OP].

    b)     Kreditinstitutet förväntas inte uppfylla de nationella bestämmelserna för genomförande av detta direktiv eller förordning [inserted by OP].

    Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska utan otillbörligt dröjsmål vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att det berörda kreditinstitutet rättar till den olagliga situationen eller vidtar åtgärder för att undvika risken för att bestämmelserna inte efterlevs. Sådana åtgärder ska anmälas till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

    2.        Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter hävdar att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har uppfyllt sina skyldigheter eller inte kommer att uppfylla sina skyldigheter enligt punkt 1 kan de hänskjuta ärendet till EBA och begära om bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I ett sådant fall kan EBA agera enligt de tilldelade befogenheterna enligt den artikeln. EBA ska fatta beslut enligt artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1093/2010 inom 24 timmar.

    Artikel 42

    Motivering

    Varje åtgärd som vidtas med stöd av artikel 41.1, 43 eller 44 och som innebär påföljder eller inskränkningar i rätten att tillhandahålla tjänster eller etableringsrätten ska vara tillbörligen motiverad och delges det berörda kreditinstitutet.

    Artikel 43

    Säkerhetsåtgärder

    1.        Innan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter följer förfarandet enligt artikel 41 får de i krissituationer och beroende på hemmedlemsstatens behöriga myndigheters åtgärder eller sådana omorganiseringsåtgärder som avses i artikel 2 i direktiv 2001/24/EG, vidta försiktighetsåtgärder för att skydda de kollektiva intressena för insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten.

    2.        Försiktighetsåtgärderna ska vara proportionerliga med tanke på syftet, som är att på ett förebyggande sätt skydda mot skadliga verkningar på de kollektiva intressena för insättare, investerare och kunder i värdmedlemsstaten. Åtgärderna kan omfatta inställande av betalningar. De ska inte leda till att kreditinstitutets kreditorer i värdmedlemsstaten ges företräde framför kreditorer i andra medlemsstater.

    3.        Försiktighetsåtgärder får endast vidtas innan en omorganiseringsåtgärd enligt artikel 2 i direktiv 2001/24/EG har vidtagits. Alla försiktighetsåtgärder ska sluta gälla när hemmedlemsstatens administrativa eller rättsliga myndigheter vidtar omorganiseringsåtgärder enligt det som avses i artikel 2 i direktiv 2001/24/EG.

    4.        Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska avsluta försiktighetsåtgärderna när de inte längre behövs enligt artikel 41, om de inte har upphört gälla enligt punkt 3.

    5.        Kommissionen, EBA och de andra medlemsstaternas behöriga myndigheter ska utan otillbörligt dröjsmål underrättas om försiktighetsåtgärder.

    Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter på basis av unionslagstiftningen har rättsliga invändningar mot de åtgärder som värdmedlemsstatens behöriga myndigheter har vidtagit, och själva har vidtagit andra åtgärder för att säkra samma skyddsnivå enligt punkt 1, kan de hänskjuta ärendet till EBA och begära om bistånd i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I ett sådant fall kan EBA agera enligt de tilldelade befogenheterna enligt den artikeln. I fall där EBA agerar ska EBA fatta beslut enligt artikel 19.3 i förordning (EU) nr 1093/2010 inom 24 timmar.

    6.        Kommissionen får, efter att ha hört berörda medlemsstaters behöriga myndigheter och EBA, besluta att den ifrågavarande medlemsstaten får bibehålla eller att den ska ändra eller återkalla försiktighetsåtgärderna.

    Artikel 44

    Värdmedlemsstaternas befogenheter

    Värdmedlemsstaterna får, utan att påverkas av artiklarna 40 och 41, utöva sina befogenheter enligt detta direktiv för att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller bestraffa oegentligheter som kreditinstitut gjort sig skyldiga till inom deras territorium och som strider på de rättsliga regler som de har antagit enligt detta direktiv eller med hänsyn till det allmännas intresse. Sådana åtgärder ska kunna inbegripa möjligheten att hindra kreditinstitut som bryter mot reglerna från att göra nya åtaganden inom värdmedlemsstatens territorium.

    Artikel 45

    Åtgärder som följer efter återkallande av auktorisation

    Om en auktorisation återkallas ska underrättelse skickas till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten, som ska vidta de åtgärder som behövs för att hindra att det berörda kreditinstitutet gör nya åtaganden inom den medlemsstatens territorium och för att skydda insättarnas intressen.

    Artikel 46

    Marknadsföring

    Inget i detta kapitel ska hindra kreditinstitut med huvudkontor i en annan medlemsstat från att marknadsföra sina tjänster genom alla tillgängliga media i värdmedlemsstaten, så länge som reklamens form och innehåll följer relevanta bestämmelser som antagits med hänsyn till det allmännas intresse.

    Avdelning VI

    Förbindelser till tredjeländer

    Artikel 47

    Anmälan avseende filialer i tredjeländer och tillträdesvillkor för kreditinstitut som har dessa filialer

    1.        När filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför unionen startar eller bedriver verksamhet, får medlemsstaterna inte tillämpa bestämmelser som medför att dessa filialer ges en förmånligare behandling än filialer till kreditinstitut med huvudkontor inom unionen.

    2.        De behöriga myndigheterna ska göra anmälan till kommissionen, EBA och Europeiska bankkommittén om alla auktorisationer för filialer som beviljas kreditinstitut med huvudkontor i ett tredjeland.

    3.        Unionen kan sluta avtal med ett eller flera tredjeländer om tillämpning av bestämmelser som innebär att filialer till kreditinstitut med huvudkontor utanför unionen ges identisk behandling inom unionens hela område.

    Artikel 48

    Samarbete med behöriga myndigheter i tredjeländer när det gäller gruppbaserad tillsyn

    1.        Kommissionen kan på begäran av en medlemsstat eller på eget initiativ lägga fram förslag till rådet om att inleda förhandlingar med ett eller flera tredjeländer om möjligheterna att utöva gruppbaserad tillsyn över

    a)      kreditinstitut vars moderföretag har huvudkontor i ett tredjeland,

    b)     kreditinstitut som är belägna i tredjeland och vars moderföretag, antingen detta är ett kreditinstitut, finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingbolag, har huvudkontor inom unionen.

    2.        De överenskommelser som avses i punkt 1 ska särskilt säkerställa samtliga punkter nedan:

    a)      Att medlemsstaternas behöriga myndigheter kan få den information som behövs för gruppbaserad tillsyn över kreditinstitut, finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som är belägna inom unionen och som har dotterföretag som är kreditinstitut eller finansiella institut utanför unionen eller som innehar ägarintressen i sådana institut.

    b)     Att tredjeländernas behöriga myndigheter kan få den information som behövs för tillsyn över moderföretag som har huvudkontor inom deras territorium och som har dotterföretag som är kreditinstitut eller finansiellt institut i ett eller flera sådana medlemsstater eller som har ägarintressen i sådana institut.

    c)      Att EBA kan få den information som medlemsstaternas behöriga myndigheter har mottagit från nationella myndigheter i tredjeländer i enlighet med artikel 35 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    3.        Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 218 i fördraget ska kommissionen med bistånd av Europeiska bankkommittén granska resultatet av de i punkt 1 nämnda förhandlingarna och de omständigheter som uppstår till följd av dem.

    EBA ska bistå kommissionen vid tillämpningen av denna artikel, i enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    Avdelning VII

    Tillsyn

    Kapitel 1

    Principer för tillsyn

    Avsnitt I

    Behörighet för hemmedlemsstat respektive värdmedlemsstat

    Artikel 49

    Kontrollbehörighet för hemmedlemsstaten

    1.        Ansvaret för tillsyn över ett institut, även tillsyn över verksamheter som institutet bedriver i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, utan att det påverkar de bestämmelser i detta direktiv enligt vilka ansvaret ligger hos värdmedlemsstatens behöriga myndigheter.

    2.        Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för gruppbaserad tillsyn.

    Artikel 50

    Behörighet för värdmedlemsstaten

    De åtgärder som värdmedlemsstaten vidtar får inte innefatta diskriminerande behandling eller restriktioner som grundar sig på att ett institut är auktoriserat i en annan medlemsstat.

    Artikel 51

    Samarbete rörande tillsyn

    1.        De berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska i nära samarbete utöva tillsyn av verksamma institut, särskilt sådana som driver verksamhet genom filialer i en eller flera medlemsstater utöver den där huvudkontoret finns. Myndigheterna ska förse varandra och även EBA med all sådan information rörande institutens ledning och ägandeförhållandena som kan underlätta tillsynen och granskningen av hur auktorisationsvillkoren efterlevs, och all information som kan underlätta tillsynen över dessa institut, särskilt med avseende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av stora exponeringar, andra faktorer som kan påverka den systemrisk som institutet utgör samt rutiner för administration, redovisning och intern kontroll.

    2.        Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedelbart förse värdmedlemsstatens behöriga myndigheter och även EBA med all information och alla resultat rörande likviditetstillsyn i enlighet med del VI i förordning [inserted by OP] och avdelning VII, kapitel 3 i detta direktiv, rörande den verksamhet som institutet bedriver genom filialen, i den utsträckning som informationen är relevant för skydd av insättare eller investerare och skattebetalare i värdmedlemsstaten.

    3.        Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna i alla värdmedlemsstater samt även EBA när det förekommer eller skäligen kan förväntas förekomma likviditetsstress. Informationen ska också omfatta detaljer om planering och genomförande av en återhämtningsplan och alla säkerhetsåtgärder som har vidtagits i sammanhanget.

    4.        Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska på begäran underrätta och förklara för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter hur man har beaktat information och resultat som de senare har lämnat. Om värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, efter att ha meddelat information och resultat, vidhåller att hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har vidtagit lämpliga åtgärder, får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter hänskjuta ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I ett sådant fall kan EBA agera enligt de tilldelade befogenheterna enligt den artikeln. I fall där EBA agerar ska EBA fatta beslut inom en månad.

    5.        De behöriga myndigheterna får vända sig till EBA i situationer där en begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller utbyte av information, har avslagits eller inte har lett till åtgärder inom rimlig tid. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får EBA i sådana situationer agera i enlighet med de befogenheter som EBA ges enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    6.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera informationen i denna artikel.

    Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    7.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa standardformulär, mallar och förfaranden för krav på informationsutbyte som kan underlätta tillsynen över instituten.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    8.        EBA ska skicka de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 6 och 7 till kommissionen senast 1 januari 2014.

    Artikel 52

    Betydande filialer

    1.        De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 107.1 är tillämplig eller till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om en filial till ett kreditinstitut inte uppfyller kriterierna enligt artikel 90 i förordning [inserted by OP] för att betraktas som betydande.

    Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska betraktas som betydande, särskilt med avseende på följande:

    a)      Insättningarna i institutets filial motsvarar en marknadsandel som överskrider 2 procent i värdmedlemsstaten.

    b)     Den troliga effekten som inställande eller nedläggning av institutets verksamhet har på den systemrelaterade likviditeten och på betalnings- och clearing- och avvecklingssystemen i värdmedlemsstaten.

    c)      Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom ramen för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem.

    De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna, och den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 108 är tillämplig, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram till ett gemensamt beslut om huruvida en filial ska betraktas som betydande.

    Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter mottagandet av en begäran enligt första stycket, ska de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare period på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

    Om någon av de berörda behöriga myndigheterna vid den inledande tvåmånadersperiodens slut har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten skjuta upp sitt beslut och invänta det beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen. De behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten ska fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s beslut. Denna tvåmånadersperiod ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som avses i artikel 19 i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att en inledande period på två månader har löpt ut eller efter att ett gemensamt beslut har fattats.

    De beslut som avses i tredje stycket ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering och skickas till de berörda behöriga myndigheterna, och ska vara bindande för de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

    Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv.

    2.        De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska meddela den information som avses i artikel 112 c och d till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en betydande filial är etablerad och utföra de uppdrag som avses i artikel 107 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten.

    Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir medveten om en kritisk situation i ett kreditinstitut enligt vad som avses i artikel 109.1, ska den utan otillbörligt dröjsmål varna de myndigheter som avses i fjärde stycket i artiklarna 59.4 och 60.

    De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska till de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstater där betydande filialer är etablerade meddela resultaten av den riskbedömningen av institut med sådana filialer som avses i artikel 92 och, i tillämpliga fall, artikel 108.2 a. De ska även meddela beslut enligt artiklarna 64, 98 och 99 i den mån sådana bedömningar och beslut är relevanta för de filialerna.

    När betydande filialer etableras ska hemmedlemsstatens behöriga myndigheter samråda med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter rörande de operativa steg som krävs enligt artikel 84.10, där som detta är relevant för likviditetsrisker i värdmedlemsstatens valuta.

    Om hemmedlemsstatens behöriga myndigheter inte har samrått med värdmedlemsstatens behöriga myndigheter eller om de operativa steg som avses i artikel 84.10 och som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter har vidtagit inte är tillräckliga, kan värdmedlemsstatens behöriga myndigheter hänskjuta ärendet till EBA enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010. I ett sådant fall kan EBA agera enligt de tilldelade befogenheterna enligt den artikeln.

    3.        Om artikel 111 inte gäller ska de behöriga myndigheter som har tillsyn över ett institut med betydande filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskollegium för att underlätta samarbetet enligt punkt 2 i den här artikeln och artikel 51. Kollegiet ska inrättas och fungera på grundval av skriftliga avtal som ska utformas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd med berörda behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska besluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst sammanträde eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet.

    I det beslut som den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten fattar ska hänsyn tas till relevansen av den tillsynsverksamhet som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt eventuella verkningar på det finansiella systemets stabilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 8 och de skyldigheter som avses i punkt 2 i den här artikeln.

    Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i förväg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att sådana sammanträden anordnas, de viktigaste frågorna som ska diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åtgärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder som genomförts.

    4.        Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha befogenheter att genomföra enskilda kontroller på plats rörande den verksamhet som bedrivs av filialer på deras territorium och att kräva information från en filial om dess verksamhet. Innan en inspektion genomförs ska samråd föras med hemmedlemsstatens behöriga myndigheter. Efter inspektionen ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om den information som erhållits och om resultat som är relevanta för riskbedömning av institutet eller det finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillbörligen beakta denna information och dessa resultat när de fastställer sitt program för tillsynsgranskning enligt artikel 96, också med beaktande av det finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten.

    4a.      EBA ska ha befogenheter att från fall till fall genomföra anmälda eller oanmälda kontroller på plats.

    5.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegiernas funktion.

    Till kommissionen delegeras befogenhet att anta dessa tekniska standarder i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    6.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa funktionssätt.

    Kommissionen ges befogenhet att anta dessa tekniska standarder för genomförande i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    7.        EBA ska skicka de förslag till tekniska standarder som avses i punkterna 5 och 6 till kommissionen senast den 31 december 2015.

    Artikel 52a

    Kontroll och inspektion på plats av filialer

    Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska ha befogenheter att genomföra enskilda kontroller på plats rörande den verksamhet som bedrivs av filialer på deras territorium och att kräva information från en filial om dess verksamhet. Innan en inspektion genomförs ska samråd föras med hemmedlemsstatens behöriga myndigheter. Efter kontrollen ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter om den information som erhållits och om resultat som är relevanta för riskbedömningen av institutet eller det finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten. Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska tillbörligen beakta denna information och dessa resultat när de fastställer sitt program för tillsynsgranskning enligt artikel 96, också med beaktande av det finansiella systemets stabilitet i värdmedlemsstaten.

    Artikel 53

    Kontroll och inspektion på plats av filialer etablerade i en annan medlemsstat

    1.        Om ett institut som är auktoriserat i en medlemsstat bedriver verksamhet genom en filial i en annan medlemsstat, ska värdmedlemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndigheter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer, utföra kontroll och inspektion på platsen för att samla in sådan information som avses i artikel 51.

    Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, för kontroll av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden som avses i artikel 116.

    Avsnitt II

    Utbyte av information och tystnadsplikt

    Artikel 54

    Tystnadsplikt

    1.        Medlemsstaterna ska föreskriva att alla personer som arbetar eller som har arbetat för behöriga myndigheter samt revisorer och experter som är verksamma för behöriga myndigheters räkning ska vara bundna av tystnadsplikt.

    Ingen konfidentiell information som erhålls i tjänsten får röjas till någon person eller myndighet utom i sammandrag eller i sammanställning som omöjliggör identifikation av enskilda kreditinstitut, dock med förbehåll för fall som omfattas av straffrättslig lagstiftning.

    Däremot, i fall då ett kreditinstitut har försatts i konkurs eller underkastats tvångslikvidation, får konfidentiell information som inte berör tredje parter som deltar i försök att rädda institutet, yppas vid civilrättsliga eller kommersiella förfaranden.

    2.        Vad som sägs i punkt 1 ska inte hindra medlemsstaternas behöriga myndigheter från att utbyta uppgifter eller förmedla uppgifter till EBA i enlighet med detta direktiv, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], andra direktiv som gäller för kreditinstitut och artiklarna 31, 35 och 36 i förordning (EU) nr 1093/2010 och artikel 15 i förordning (EU) nr 1092/2010. Den informationen ska vara föremål för villkor rörande tystnadsplikt enligt punkt 1.

    3.        Det som sägs i punkt 1 ska inte hindra de behöriga myndigheterna från att offentliggöra resultatet av stresstest som genomförts enligt artikel 97 eller 32 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller från att översända resultatet av stresstest till EBA med tanke på EBA:s offentliggörande av stresstestresultaten för hela EU.

    Artikel 55

    Användning av konfidentiell information

    Behöriga myndigheter som erhåller konfidentiell information enligt artikel 54 får endast använda den i tjänsten och endast för något av följande syften:

    a)          För att kontrollera att villkoren för kreditinstitutens behörighet/rätt att utöva verksamhet är uppfyllda och för att underlätta gruppbaserad eller icke gruppbaserad tillsyn över sådan verksamhet, särskilt med avseende på kontroll av likviditet, soliditet, stora exponeringar och rutiner för administration, redovisning och intern kontroll.

    b)          För att ålägga sanktioner.

    c)          Vid överklagande av den behöriga myndighetens beslut, inklusive domstolsförfarande, enligt artikel 71.

    d)          Vid domstolsförfarande som har inletts enligt särskilda bestämmelser i unionsrätten antagna med avseende på kreditinstitut.

    Artikel 56

    Samarbetsavtal

    I enlighet med artikel 33 i förordning (EU) nr 1093/2010 får medlemsstaterna och EBA ingå samarbetsavtal om utbyte av uppgifter med behöriga myndigheter i tredjeländer samt med myndigheter eller organ i tredjeländer enligt definitionen i artiklarna 57 och 58.1 i detta direktiv, förutsatt att de lämnade uppgifterna är föremål för garantier om tystnadsplikt som minst är likvärdiga med dem som avses i artikel 54.1 i detta direktiv. Syftet med detta utbyte av uppgifter är att låta nämnda myndigheter eller organ utföra sitt tillsynsuppdrag.

    Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den inte lämnas vidare utan uttryckligt medgivande från de myndigheter som har lämnat den, och i så fall endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande.

    Artikel 57

    Utbyte av information inom en medlemsstat

    Artikel 54.1 och artikel 55 ska inte utgöra hinder för utbyte av information som sker inom ramen för tillsynsuppdraget mellan behöriga myndigheter i samma medlemsstat, inte heller mellan behöriga myndigheter i olika medlemsstater i de fall då informationen lämnas till

    a)          myndigheter med ansvar för tillsyn över andra finansiella organisationer och försäkringsföretag, samt myndigheter med ansvar för tillsyn över finansiella marknader,

    aa)        avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem enligt artikel 1.2 och artikel 1.3 i direktiv 2012/…[om insättningsgarantisystem],

    b)          organ som har befattning med kreditinstituts likvidation, konkurs och liknande förfaranden,

    c)          personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenskaperna för kreditinstitut och andra finansiella institut.

    Artikel 54.1 och 55 ska inte utgöra hinder för att lämna information till organ som förvaltar system för garanti av insättningar när informationen behövs för dessa organs verksamhet.

    I båda dessa fall ska den information som mottagits omfattas av tystnadsplikt på de villkor som anges i artikel 54.1.

    Artikel 58

    Utbyte av information mellan översynsorgan

    1.        Utan hinder av artiklarna 54–46 får medlemsstaterna tillåta informationsutbyte mellan de behöriga myndigheterna och

    a)      myndigheter med ansvar för tillsyn över de organ som har befattning med kreditinstituts likvidation, konkurs och liknande förfaranden,

    aa)   avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem enligt artikel 1.3 i direktiv 2012/…[om insättningsgarantisystem],

    b)     myndigheter med ansvar för tillsyn över personer med ansvar för lagstadgad revision av räkenskaperna för försäkringsföretag, kreditinstitut, värdepappersföretag och andra finansiella institut.

    2.        I de fall som avses i punkt 1 ska medlemsstaterna kräva att minst följande villkor uppfylls:

    a)      Informationen ska användas för att utföra de tillsynsuppgifter som avses i punkt 1.

    b)     Den information som mottas i detta sammanhang ska omfattas av tystnadsplikt enligt de villkor som anges i artikel 54.1.

    c)      När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de behöriga myndigheter som har lämnat ut den, och i förekommande fall endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

    Medlemsstaterna ska underrätta EBA om namnen på de myndigheter som kan få information enligt punkterna 1 och 2 och förse EBA, på dess begäran, med denna information.

    3.        Utan hinder av artiklarna 54–46 får medlemsstaterna, i syfte att stärka stabiliteten och integriteten i det finansiella systemet, tillåta utbyte av information mellan de behöriga myndigheterna och myndigheter eller organ som enligt lag är ansvariga för att upptäcka och utreda överträdelser av bolagsrätten.

    I sådana fall ska medlemsstaterna kräva att minst följande villkor uppfylls:

    a)      Informationen ska användas för att utföra det uppdrag som anges i första stycket.

    b)     Den information som mottas i detta sammanhang ska omfattas av tystnadsplikt enligt de villkor som anges i artikel 54.1.

    c)      När informationen härrör från en annan medlemsstat får den inte vidarebefordras utan uttryckligt tillstånd från de behöriga myndigheter som har lämnat ut den, och i förekommande fall endast för de ändamål som myndigheterna har medgett.

    4.        Om en medlemsstats sådana myndigheter eller organ som avses i punkt 1 genomför uppdrag för att upptäcka och utreda överträdelser med hjälp av personer som genom sin särskilda kompetens är utsedda till detta och som inte är anställda inom den offentliga förvaltningen, kan möjligheten till det informationsutbyte som avses i första stycket utsträckas till att omfatta dessa personer enligt de villkor som anges i andra stycket.

    5         Medlemsstaterna ska underrätta EBA om namnen på de myndigheter eller organ som får motta information enligt denna artikel.

    6.        För genomförande av punkt 4 ska de myndigheter eller organ som avses i punkt 1 förse de behöriga myndigheter som lämnat ut information med uppgifter om namn och exakt ansvarsområde för de personer som får tillgång till informationen.

    Artikel 59

    Överlåtelse av information rörande monetära,

    insättarskyddsrelaterade, systemrelaterade och betalningsrelaterade aspekter

    1.        Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att undanröja hinder för de behöriga myndigheterna att överlämna information till följande myndigheter eller organ för deras fullgörande av sina respektive uppdrag:

    a)      Centralbanker och andra organ med liknande uppdrag i egenskap av monetära myndigheter, om informationen är relevant för utövandet av deras respektive lagstadgade uppdrag, inklusive bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, tillsyn över systemen för betalningar, clearing och avveckling samt skyddet av det finansiella systemets stabilitet.

    aa)   Avtalsreglerade eller institutionella skyddssystem enligt artikel 1.2 i direktiv 2012/…[om insättningsgarantisystem].

    b)     I förekommande fall, andra offentliga myndigheter som ansvarar för övervakningen av betalningssystem.

    c)      Europeiska systemrisknämnden (ESRB), Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten) (Esma) och Europeiska tillsynsmyndigheten (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten) (Eiopa), där som informationen är relevant för utförandet av deras föreskrivna uppdrag enligt förordningarna (EU) nr 1092/2010[21], (EU) nr 1095/2010 och (EU) nr 1094/2010.

    2.        Inget som anges i detta kapitel ska utgöra hinder för att myndigheter och organ enligt första stycket vidarebefordrar till de behöriga myndigheterna sådana uppgifter som dessa kan behöva för tillämpningen av artikel 55.

    3.        Informationen som erhålls i detta sammanhang ska omfattas av tystnadsplikt på de villkor som anges i artikel 54.1.

    4.        I en kritisk situation enligt artikel 109.1 ska medlemsstaterna tillåta att de behöriga myndigheterna omgående skickar information till centralbankerna om informationen är relevant för utövandet av deras lagstadgade uppdrag, inklusive bedrivandet av monetär politik och relaterade åtgärder för att tillföra likviditet, tillsyn över systemen för betalningar, clearing och värdepappersavveckling, och för skyddet av det finansiella systemets stabilitet, samt till ESRB om informationen är relevant för utövandet av dess lagstadgade uppdrag.

    Artikel 60

    Överföring av information till andra enheter

    1.        Utan hinder av artikel 54.1 och artikel 55 får medlemsstaterna med stöd av bestämmelser i lag tillåta att viss information lämnas ut både till andra organ inom deras nationella centralförvaltningar med ansvar för lagstiftning om tillsyn över kreditinstitut, finansiella institut, investeringstjänster och försäkringsföretag och till tillsynspersonal som företräder sådana organ.

    Sådant utlämnande får dock ske endast när det är nödvändigt för utövande av offentlig tillsyn.

    I en kritisk situation enligt artikel 109.1 ska medlemsstaterna tillåta att de behöriga myndigheterna lämnar relevant information till alla berörda medlemsstaters sådana organ som anges i första stycket.

    2.        En medlemsstat får tillåta utlämning av viss information relaterad till tillsyn över institut till parlamentariska undersökningskommittéer, revisionsrätter och andra liknande enheter med ansvar för undersökningar i en medlemsstat, på följande villkor:

    a)      Enheterna har ett helt klart definierat mandat enligt nationell lagstiftning att undersöka eller granska agerandet hos myndigheter med ansvar för tillsyn av institut eller för lagstiftningsåtgärder om sådan tillsyn.

    b)     Informationen är strikt nödvändig för fullgörandet av det mandat som avses i led a.

    c)      De personer som har tillgång till informationen är föremål för sekretesskrav enligt nationell lagstiftning som säkerställer att informationen inte lämnas ut till personer som inte är ledamot eller arbetstagare i en sådan enhet.

    d)     Om informationen ursprungligen kommer från en annan medlemsstat får den endast lämnas vidare om uttryckligt medgivande ges från de behöriga myndigheter som har lämnat den, och endast i det syfte som avsågs när dessa myndigheter gav sitt medgivande.

    I den mån utlämnandet av information rörande tillsyn inbegriper behandling av personuppgifter ska all sådan behandling i de enheter som anges ovan följa tillämpliga nationella lagar för genomförande av direktiv 95/46/EG.

    Artikel 61

    Information som erhålls vid inspektioner på platsen

    Medlemsstaterna ska föreskriva att sådan information som erhållits med stöd av artiklarna 52.4, 54.2 och 57 och sådan information som erhållits vid inspektion på platsen i enlighet med artikel 53.1 och 53.2 aldrig får lämnas ut i de fall som anges i artikel 60 utan uttryckligt samtycke av de behöriga myndigheter som lämnat ut informationen, eller av behöriga myndigheterna i den medlemsstat i vilken inspektionen genomfördes.

    Artikel 62

    Information rörande tjänster för clearing och avveckling

    1.        Inget i detta kapitel ska hindra de behöriga myndigheterna i en medlemsstat från att vidarebefordra information enligt artiklarna 54–56 till en clearingorganisation eller ett annat liknande organ som enligt nationell lagstiftning har tillstånd att tillhandahålla clearing- eller avvecklingstjänster på någon av deras nationella marknader, om de anser att detta är nödvändigt för att säkerställa att dessa organ kan fungera korrekt vid marknadsaktörers fallissemang eller potentiella fallissemang. Information som erhålls i ett sådant sammanhang ska omfattas av tystnadsplikt på de villkor som anges i artikel 54.1.

    2.        Medlemsstaterna ska dock se till att information som mottagits enligt artikel 54.2 inte får yppas under de omständigheter som avses i punkt 1 utan uttryckligt medgivande av de behöriga myndigheter som har lämnat den.

    Avsnitt III

    Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd årsredovisning

    Artikel 63

    Skyldigheter för personer ansvariga för den lagenliga kontrollen av årsbokslut och sammanställd årsredovisning

    1.        Medlemsstaterna ska minst föreskriva att varje person som är auktoriserad enligt direktiv 2006/43/EEG[22] och som i ett institut utför ett uppdrag som beskrivs i artikel 51 i direktiv 78/660/EEG[23], artikel 37 i direktiv 83/349/EEG[24] eller artikel 73 i direktiv 2009/65/EG eller något annat uppdrag föreskrivet i lag, är skyldig att omgående rapportera till de behöriga myndigheterna alla uppgifter eller beslut rörande det institutet som personen har fått kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag och som kan

    a)      utgöra en betydande överträdelse av lagar, förordningar eller bestämmelser som reglerar villkoren för auktorisation eller som särskilt reglerar bedrivandet av instituts verksamhet,

    b)     påverka institutets fortsatta drift,

    c)      leda till vägran att godkänna räkenskaperna eller till att reservationer framställs.

    Medlemsstaterna ska minst föreskriva att det på samma sätt ska åligga denna person att omgående rapportera alla uppgifter eller beslut som personen får kännedom om vid utförandet av sitt uppdrag enligt första stycket i ett företag som har nära förbindelser härrörande från kontroll över det institut i vilket uppdraget utförs.

    2.        Om en enligt direktiv 2006/43/EEG auktoriserad person i god tro förser de behöriga myndigheterna med sådana uppgifter eller beslut som avses i punkt 1 utgör detta inte en överträdelse av tystnadsplikt föreskriven i avtal, lag eller annan författning och ska inte medföra något ansvar en sådan person. En sådan rapportering ska samtidigt även göras till institutets ledningsorgan, såvida det inte finns tvingande skäl för att inte göra så.

    Avsnitt IV

    Tillsynsbefogenheter, befogenheter att utdöma sanktioenr och rätt att överklaga

    Artikel 64

    Tillsynsbefogenheter

    För tillämpning av punkt 99 och tillämpningen av förordning [inserted by OP] ska de behöriga myndigheterna minst ha följande befogenheter:

    (a)       Kräva att instituten har specifikt baskapital relaterat till riskelement och risker som inte täcks av artikel 1 i förordning [inserted by OP], enligt det som de behöriga myndigheterna slår fast enligt artikel 98.

    (b)       Kräva förstärkning av de styrformer, metoder, rutiner och strategier som genomförs för att följa artiklarna 72–74.

    (c)       Kräva att kreditinstitut i samband med kravet på kapitalbas tillämpar en särskild reserveringspolitik eller behandlar tillgångar på särskilt sätt.

    (d)       Begränsa instituts affärsverksamhet, operationer eller nätverk eller kräva avyttring av verksamheter som innebär överdrivna risker för institutets sundhet.

    (e)       Kräva reduktion av den inneboende risken i institutens verksamheter, produkter och system.

    (f)        Kräva att institut begränsar den rörliga ersättningen till en procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet av en sund kapitalbas.

    (g)       Kräva att institut använder nettovinster för att förstärka kapitalbasen, inklusive begränsa eller förbjuda utdelning till aktieägare eller medlemmar i institutet.

    (h)       Kräva extra eller frekventare rapportering, inklusive rapporter om kapital- och likviditetspositioner.

    (i)        Ålägga begränsningar för löptidsobalanser mellan tillgångar och skulder.

    (j)        Förbjuda betalning eller utbetalning av dividend eller räntor från tilläggsinstrument för primärkapital.

    (ja)      Avsätta en eller flera ledamöter i ledningsorganet om de inte uppfyller kraven i artikel 87.

    Artikel 65

    Sanktioner

    1.        Medlemsstaterna ska se till att deras ▌behöriga myndigheter kan ålägga lämpliga administrativa sanktioner och åtgärder om det förekommer överträdelse av bestämmelserna i förordning [inserted by OP] eller de nationella bestämmelser som har antagits för genomförande av detta direktiv, och om överträdelsen av dessa bestämmelser, med undantag av dem som avses i artiklarna 66.1 och 67.1, inte omfattas av nationell straffrätt. Medlemsstaterna ska se till att sanktionerna tillämpas. Sådana sanktioner och åtgärder ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

    2.        Medlemsstaterna ska se till att sanktioner i samband med överträdelser av skyldigheter som är tillämpliga på institut, finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet ▌kan omfatta åtminstone dessa företag.

    3.        De berörda myndigheterna ska ges alla de undersökningsbefogenheter som de behöver för att utföra sina uppgifter. När de behöriga myndigheterna utövar sina sanktioneringsbefogenheter ska de fungera i nära samarbete för att se till att sanktionerna eller åtgärderna ger önskat resultat, och de ska samordna sina åtgärder när de hanterar gränsöverskridande fall.

    Artikel 66

    Auktoriseringskrav och krav för förvärv av kvalificerade innehav

    1.        Denna artikel ska tillämpas på följande:

    a)      Verksamhet där insättningar eller andra återbetalbara medel tas emot från allmänheten utan att det gäller ett kreditinstitut, i strid med artikel 3.

    b)     Start av verksamhet som kreditinstitut utan att ha auktorisation, i strid med artikel 9.

    c)      Förvärv, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett kreditinstitut eller ytterligare ökning, direkt eller indirekt, av ett sådant kvalificerat innehav i ett kreditinstitut som leder till att andelen rösträtter eller andelen kapitalinnehav når eller överskrider 20 procent, 30 procent eller 50 procent eller så att kreditinstitutet blir ett dotterföretag (nedan kallat det föreslagna förvärvet) utan att skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna för det kreditinstitut där förvärv eller ökning av kvalificerat innehav planeras, i strid mot artikel 22.1.

    d)     Avyttring, direkt eller indirekt, av kvalificerat innehav i ett kreditinstitut eller minskning av kvalificerat innehav så att andelen av rösträtterna eller kapitalinnehavet faller under 20 procent, 30 procent eller 50 procent eller så att kreditinstitut upphör vara dotterföretag, utan att skriftligen underrätta de behöriga myndigheterna, i strid mot artikel 25.

    2.        Medlemsstaterna ska se till att de administrativa sanktionerna och åtgärderna i de fall som avses i punkt 1 inbegriper minst följande:

    a)      Ett offentligt utlåtande med angivelse av fysisk eller juridisk person och överträdelsens karaktär.

    b)     En order enligt vilken det krävs att den fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upprepar detta agerande.

    c)      I fråga om en juridisk person, administrativa böter på upp till 10 % av företagets totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret; i fall där företaget är ett dotterbolag till ett moderföretag, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättning som följer av de konsoliderade räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående räkenskapsåret.

    d)     I fråga om en fysisk person, administrativa böter på upp till 5 000 000 euro eller, i medlemsstater där den officiella valutan inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta dagen för antagandet av detta direktiv.

    e)      Administrativa böter på upp till två gånger beloppet för den fördel som erhållits genom överträdelsen, i fall där denna fördel kan fastställas.

    Artikel 67

    Övriga bestämmelser

    1.        Denna artikel ska tillämpas under följande omständigheter:

    (a)    Ett institut har fått auktorisation på grundval av oriktiga uppgifter eller på något annat otillbörligt sätt, i strid mot artikel 18 b.

    (b)    Ett institut som har fått kännedom om förvärv eller avyttringar av innehav i institutets kapital som leder till att innehaven överstiger eller understiger något av de gränstal som anges i artikel 22.1 och artikel 25 underlåter att underrätta de behöriga myndigheterna om detta, i strid mot första stycket i artikel 26.1.

    (c)    Ett institut som är börsnoterat på en reglerad marknad enligt hänvisningen i den lista som ESMA ska offentliggöra enligt artikel 47 i direktiv 2004/39/EG underlåter att minst årligen underrätta de behöriga myndigheterna om namnen på aktieägare och medlemmar som har kvalificerade innehav samt storleken på sådana innehav, i strid mot andra stycket i artikel 26.1.

    (d)    Ett institut har inte inrättat företagsledning enligt kraven från de behöriga myndigheterna i enlighet med de nationella bestämmelser som genomför artikel 73.

    (e)    Ett institut underlåter att rapportera information om skyldigheten att uppfylla kravet på baskapital enligt artikel 87 i förordning [inserted by OP] till de behöriga myndigheterna enligt vad som krävs i första stycket i artikel 95.1 i den förordningen.

    (f)     Ett institut underlåter att förse de behöriga myndigheterna med rapport om uppgifterna rörande kapitalkraven enligt artikel 96 i förordning [inserted by OP].

    (g)    Ett institut underlåter att förse de behöriga myndigheterna med rapport med information om en stor exponering enligt det som krävs i artikel 383.1 i förordning [inserted by OP].

    (h)    Ett institut underlåter att förse de behöriga myndigheterna med rapport om likviditet enligt artikel 403.1 och 403.2 i förordning [inserted by OP].

    (i)     Ett institut underlåter att lämna uppgifter om sin skuldsättningsgrad till de behöriga myndigheterna enligt det som krävs i artikel 417.1 i förordning [inserted by OP].

    (j)     Ett institut håller inte kontinuerligt de likvida tillgångar som krävs enligt artikel 401 i förordning [inserted by OP].

    (k)    Ett institut utsätter sig för en exponering som överskrider gränserna enligt artikel 384 i förordning [inserted by OP].

    (l)     Ett institut är exponerat för kreditrisken från en värdepapperiseringsposition utan att uppfylla villkoren enligt artikel 394 i förordning [inserted by OP].

    (m)   Ett institut underlåter att lämna information enligt artikel 418.1–3 eller artikel 436.1 i förordning [inserted by OP].

    (ma) Ett institut har funnits skyldigt till en allvarlig överträdelse av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism.

    2.        Utan att det påverkar de behöriga myndigheternas tillsynsbefogenheter enligt artikel 64 ska medlemsstaterna se till att i de fall som anges i punkt 1 ska de administrativa sanktionerna och åtgärderna som kan tillämpas inkludera minst följande:

    a)      Ett offentligt utlåtande med angivelse av fysisk eller juridisk person och överträdelsens karaktär.

    b)     En order enligt vilken det krävs att den fysiska eller juridiska personen upphör med sitt agerande och inte upprepar detta agerande.

    c)      I fråga om ett institut, återkallelse av institutets auktorisation enligt artikel 18.

    d)     Tillfälligt förbud för en ledamot av institutets ledningsorgan eller annan fysisk person som hålls ansvarig att utöva sitt uppdrag i institut.

    e)      I fråga om en juridisk person, administrativa böter på upp till 10 procent av den juridiska personens totala årsomsättning under det föregående räkenskapsåret; i fall där den juridiska personen är ett dotterbolag till ett moderföretag, ska den relevanta totala årsomsättningen vara den totala årsomsättning som följer av de konsoliderade räkenskaperna för det sista moderföretaget under det föregående räkenskapsåret.

    f)      I fråga om en fysisk person, administrativa böter på upp till 5 000 000 euro eller, i medlemsstater där den officiella valutan inte är euro, motsvarande värde i nationell valuta på den dag då detta direktiv träder i kraft.

    g)      Administrativa böter på upp till två gånger beloppet för den vinst som erhållits eller de förluster som undvikits genom överträdelsen, i fall där dessa kan fastställas.

    Artikel 68

    Offentliggörande av sanktioner

    Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan otillbörligt dröjsmål offentliggör alla sanktioner eller åtgärder som har ålagts till följd av överträdelse av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag] eller av de nationella bestämmelser som har antagits för att genomföra detta direktiv, inklusive information om överträdelsens typ och karaktär och uppgifter om ansvariga personer.

    Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna utan dröjsmål ger EBA detaljerad information om alla sanktioner som ålagts institut eller enskilda personer som omfattas av deras tillsyn.

    Artikel 68 a

    Informationsutbyte för sanktioner

    Om en medlemsstats behöriga myndighet tillämpar en administrativ sanktion enligt artiklarna 66.2 och 67.2 på en juridisk person ska den underrätta EBA om den sanktionen och om de omständigheter under vilka den tillämpas.

    EBA ska övervaka och föra en förteckning över fysiska personer som är föremål för en sanktion under den tid som sanktionen tillämpas.

    Vid bedömning av personers goda anseende enligt artiklarna 13.1, 87.1 och 115 ska den behöriga myndigheten hos EBA kontrollera relevanta uppgifter avseende sanktioner. EBA ska uppge för myndigheten om dessa personer för närvarvande finns upptagna på EBA:s förteckning.

    EBA ska samarbeta i all utveckling som avser upprättande av internationella förteckningar.

    Artikel 69

    Verkningsfull tillämpning av sanktioner och de behöriga myndigheternas utövande av sanktionsbefogenheter

    1.        Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, när de fastställer typen av administrativa sanktioner eller åtgärder och nivån på administrativa böter, beaktar alla relevanta omständigheter, i vilket ingår följande:

    a)      Överträdelsens allvarlighetsgrad och varaktighet.

    b)     Den fysiska eller juridiska personens grad av ansvar.

    c)      Den fysiska eller juridiska personens finansiella ställning, som den indikeras genom den ansvariga juridiska personens totala omsättning eller den ansvariga fysiska personens årsinkomst.

    d)     Omfattningen av erhållna fördelar eller undvikande av förluster för den fysiska eller juridiska personen, i den mån de kan bestämmas.

    e)      Förluster för tredjeparter orsakade av överträdelsen, i den mån de kan fastställas.

    f)      Den fysiska eller juridiska personens vilja att samarbeta med den behöriga myndigheten.

    g)      Tidigare överträdelser som den fysiska eller juridiska personen har gjort sig skyldig till.

    2.        EBA ska utfärda riktlinjer till de behöriga myndigheterna i enlighet med artikel 16 i förordning ((EU) nr 1093/2010 om typerna av administrativa åtgärder och sanktioner och nivån på administrativa böter.

    Artikel 70

    Rapportering av överträdelser

    1.        Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna etablerar effektiva och tillförlitliga mekanismer för att uppmuntra rapportering av potentiella eller faktiska överträdelser av bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag] och nationella bestämmelser för genomförande av detta direktiv till de behöriga myndigheterna.

    2.        Bland de mekanismer som avses i punkt 1 ska minst följande ingå:

    a)      Särskilda förfaranden för mottagande av rapporter om överträdelser och uppföljning av dem.

    b)     Tillbörligt skydd, inbegripet full anonymitet, för anställda i institut som anmäler överträdelser inom institutet.

    c)      Skydd av personuppgifter både för den person som anmäler överträdelser och den fysiska person som anklagas för att vara ansvarig för en överträdelse, i enlighet med de principer som fastställs i direktiv 95/46/EG.

    ca)    Tydliga regler som förbjuder institut att utreda identiteten hos en person som anmäler en överträdelse.

    3.        Medlemsstaterna ska kräva att instituten har inrättat lämpliga rutiner för att deras anställda ska kunna anmäla överträdelser internt genom en särskild kanal. Sådana rutiner kan inrättas genom kollektivavtal eller andra arrangemang som fastställs av arbetsmarknadens parter. Samma skydd som avses i punkt 2 a, b och ca ska gälla.

    Artikel 71

    Rätt att överklaga

    Medlemsstaterna ska se till att beslut och åtgärder som antas för att följa lagar, författningar och administrativa bestämmelser som har antagits i enlighet med detta direktiv eller förordning [inserted by OP] är föremål för rätten att överklaga. En möjlighet till domstolsprövning ska också finnas för fall då inget beslut har fattats inom sex månader från inlämnandet av en auktorisationsansökan, som innehåller alla de uppgifter som krävs enligt gällande bestämmelser.

    Kapitel 2

    Granskningsprocesser

    Avsnitt I

    Intern process för bedömning av kapitaltäckning

    Artikel 72

    Internt kapital

    Instituten ska ha infört sunda, effektiva och heltäckande strategier och metoder för att fortlöpande värdera och upprätthålla internt kapital som till belopp, slag och fördelning enligt deras uppfattning är tillräckligt för att täcka karaktären och nivån på de risker som de är eller kan komma att bli exponerade för.

    Dessa strategier och metoder ska regelbundet ses över internt för att säkerställa att de fortsätter vara heltäckande och står i proportion till karaktären, omfattningen och komplexiteten för det berörda institutets verksamhet.

    Avsnitt II

    Styrformer, metoder och rutiner i institut

    Underavsnitt 1

    Allmänna principer

    Artikel 73

    Förfaranden och interna kontrollrutiner

    1.        De behöriga myndigheterna ska kräva att varje institut har en robust företagsstyrning, i vilket ingår en klar organisationsstruktur med väldefinierade, transparenta och enhetliga ansvarskedjor, effektiva förfaranden för att identifiera, hantera, övervaka och rapportera risker som institutet är eller kan bli exponerat för, tillbörliga interna kontrollrutiner, inklusive sunda administrations- och redovisningsförfaranden, och ersättningspolicy och -metoder som är förenliga med och främjar sund och effektiv riskhantering.

    2.        De styrformer, metoder och rutiner som avses i punkt 1 ska vara omfattande och stå i proportion till karaktären, omfattningen och komplexiteten hos riskerna i affärsmodellen och institutets verksamhet. De tekniska kriterier som fastställs i underavsnitten 2 och 3 ska beaktas.

    3.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera de styrformer, metoder och rutiner som avses i punkt 1, i enlighet med principerna om proportionalitet, subsidiaritet och omfattning enligt punkt 2.

    Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast 31 december 2015.

    3a.      De behöriga myndigheterna ska se till att institutets ledningsorgan antar omfattande avvecklingsplaner (livstestamente), som garanterar en effektiv avveckling av institutet i händelse av ett fallissemang och som begränsar de negativa följderna för andra institut och ekonomin generellt sett.

    I fall av systemviktiga institut och grupper enligt artikel 132 a ska ledningsorganet utarbeta dessa omfattande avvecklingsplaner (livstestamente) på enskild nivå och gruppnivå inom ett år efter att de uppförts på EBA:s förteckning över systemviktiga institut. De ska fortlöpande uppdateras. Om systemviktiga institut eller grupper underlåter att tillhandahålla genomförbara avvecklingsplaner, ska behöriga myndigheter, i samråd med ESRB, EBA och relevanta nationella värdmyndigheter, ges befogenhet att vidta nödvändiga åtgärder för att upprätta en trovärdig avvecklingsplan. Detta kan inbegripa krav på förändringar i gruppens rättsliga struktur.

    I enlighet med artikel 25 i förordning 1093/2010 (EBA) ska EBA bidra till och aktivt delta i utvecklingen och samordningen av effektiva och konsekventa planer för återhämtning, rekonstruktion och avveckling. EBA ska se över alla allmänna villkor som medlemsstaterna fastställer för återhämtningsplanerna. De allmänna kraven måste särskilt respektera den inre marknadens principer och får inte ge upphov till negativa effekter i andra medlemsstater. EBA ska regelbundet informeras om systemviktiga instituts avvecklingsplaner.

    Avvecklingsplanerna måste innehålla bestämmelser, vid behov även juridiska och andra avtal, som garanterar att institut avvecklas på ett sätt som minimerar de negativa effekterna på den finansiella stabiliteten eller behovet av offentlig finansiering, hanterar gränsöverskridande situationer med filialer och dotterföretag, inbegripet konfidentialitet och informationsutbyte, samt tryggar ett fortlöpande tillhandahållande av grundläggande tjänster.

    Artikel 74

    Tillsyn över ersättningspolicy

    1.        De behöriga myndigheterna ska använda den information som insamlats enligt kriterierna för utlämnande som fastställs i artikel 435.1 i förordning [inserted by OP] för att riktmärka ersättningstrender och -förfaranden. De behöriga myndigheterna ska lämna denna information till EBA.

    2.        EBA ska utfärda riktlinjer för sund ersättningspolicy som är i överensstämmelse med principerna i artiklarna 88–91. Riktlinjerna ska beakta principerna om sund ersättningspolicy enligt kommissionens rekommendation av den 30 april 2009 om ersättningspolicy inom finanstjänstesektorn[25].

    ESMA ska i nära samarbete med EBA utarbeta riktlinjer om ersättningspolicy för personalkategorier som deltar i tillhandahållandet av investeringstjänster och verksamhet enligt det som avses i punkt 2 i artikel 4.1 i direktiv 2004/39/EG.

    EBA ska använda informationen som den mottagit från behöriga myndigheter enligt punkt 3 för att riktmärka ersättningstrender och praxis på unionsnivå.

    3.        De behöriga myndigheterna ska samla in information om antalet personer, samt deras namn, titlar och arbetsuppgifter, per institut som erhåller en ersättning på 1 miljon euro eller mer per räkenskapsår, vilket affärsområde det rör sig om samt ersättningens beståndsdelar såsom lön, rörlig ersättning, långsiktiga förmåner och pensionsavsättningar. Denna information ska förmedlas till EBA som ska offentliggöra den i ett gemensamt rapporteringsformat med sammandrag per hemmedlemsstat. EBA kan utarbeta riktlinjer för att underlätta tillämpningen av denna punkt och säkerställa enhetligheten hos den information som samlas in.

    Underavsnitt 2

    Tekniska kriterier för organisation och riskhantering

    Artikel 75

    Riskhantering

    1.        De behöriga myndigheterna ska se till att ledningsorganet godkänner och regelbundet ser över strategier och riktlinjer för att ta på sig, hantera, övervaka och reducera de risker som instituten är exponerade eller kan exponeras för, bl.a. de risker som är en följd av det makroekonomiska klimat i vilket de verkar i förhållande till konjunkturcykelns olika faser.

    2.        De behöriga myndigheterna ska se till att ledningsorganet avdelar tillräckligt med tid ▌när det gäller riskfrågor. De ska medverka aktivt i och se till att tillräckliga resurser avsätts för hanteringen av alla de väsentliga risker som omnämns i detta direktiv och i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], samt i värderingen av tillgångar, utnyttjandet av externa kreditbetyg och interna modeller relaterade till dessa risker. Instituten måste inrätta rapporteringskanaler till ledningsorganet som omfattar alla väsentliga risker och riskhanteringsstrategier samt ändringar av dessa.

    3.        De behöriga myndigheterna ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitetsgrad inrättar en riskkommitté eller ett motsvarande organ som ska bestå av ledamöter i ledningsorganet ▌. Ett lämpligt antal medlemmar av kommittén ska även vara oberoende. Medlemmarna i riskkommittén eller i det motsvarande organet ska ha tillbörliga kunskaper, färdigheter och sakkunskap för att till fullo förstå och kunna övervaka institutets riskstrategi och riskbenägenhet.

    Riskkommittén eller det motsvarande organet ska fungera som rådgivare för ledningsorganet ▌när det gäller institutets samlade nuvarande och framtida riskbenägenhet och riskstrategi och bistå ledningsorganet i dess övervakning av strategins genomförande.

    Riskkommittén ska se till att risker till fullo återspeglas i priset på tillgångar och skulder på ett sätt som är förenligt med den allmänna riskhanteringsramen, risktillsyn och offentliggörande av risk. Om priserna inte återspeglar riskerna på det beskrivna sättet, ska riskkommittén förelägga ledningsorganet en åtgärdsplan.

    Medlemsstaterna får tillåta att ett institut ▌inrättar antingen en kombinerad risk- och revisionskommitté [se artikel… i direktiv] eller ett till riskkommittén motsvarande organ med beaktande av karaktären, omfattningen och komplexiteten hos kreditinstitutets verksamhet. Medlemmarna i den kombinerade kommittén ska ha de kunskaper, de färdigheter och den sakkunskap som krävs för både riskkommittén och revisionskommittén.

    4.        De behöriga myndigheterna ska se till att ledningsorganet och riskkommittén eller ett motsvarande organ, i de fall en riskkommitté eller ett motsvarande organ har inrättats, har tillräcklig tillgång till information om institutets risksituation och, om så krävs och är lämpligt, till riskhanteringsfunktionen och till extern expertis.

    Ledningsorganet och riskkommittén eller ett motsvarande organ, i de fall en riskkommitté eller ett motsvarande organ har inrättats, ska fastställa karaktären, mängden, formatet och frekvensen för den riskinformation som den ska få från den verkställande ledningen. För att bidra till en sund ersättningspolitik och -praxis ska riskkommittén eller ett motsvarande organ visa att incitamenten i ersättningssystemet tar hänsyn till risk, kapital, likviditet samt sannolikhet och tidpunkt för vinst.

    5.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har en riskhanteringsfunktion som är tillräckligt oberoende i förhållande till de operativa funktionerna ▌och som har tillräcklig auktoritet, tyngd och resurser i enlighet med artikel 7.2 i direktiv 2006/73/EG.

    Riskhanteringsfunktionen ska se till att alla betydande risker identifieras, mäts och blir korrekt rapporterade. Riskhanteringsfunktionen ska vid behov kunna rapportera direkt till ledningsorganet i dess övervakande funktion, oberoende av den verkställande ledningen, och när så är lämpligt ta upp problem och varna ledningsorganet i situationer med särskild riskutveckling som påverkar eller kan komma att påverka institutet, utan att detta inverkar på ledningsorganets ansvar, både i egenskap av övervakande och/eller företagsledande organ, i enlighet med detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag].

    Riskhanteringsfunktionen ska vid behov kunna rapportera direkt till ledningsorganet i dess egenskap av övervakande organ, oberoende av den verkställande ledningen, och när så är lämpligt ta upp problem och varna ledningsorganet i situationer med särskild riskutveckling som påverkar eller kan komma att påverka institutet, utan att detta inverkar på ledningsorganets ansvar, både i egenskap av övervakande och/eller företagsledande organ, i enlighet med detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag].

    Chefen för riskhanteringsfunktionen ska vara en oberoende högre befattningshavare med särskilt ansvar för riskhantering. Om institutet har en verksamhet vars karaktär, omfattning och komplexitet inte motiverar att det finns en speciellt utnämnd person, kan en annan högre befattningshavare inom institutet sköta uppdraget, förutsatt att det inte förekommer intressekonflikter.

    Chefen för riskhanteringsfunktionen ska inte kunna avsättas utan att ledningsorganet, i egenskap av övervakande organ, godkänner detta och ska vid behov kunna vända sig direkt till ledningsorganet i dess egenskap av övervakande organ.

    Tillämpningen av detta direktiv ska inte påverka tillämpningen av direktiv 2006/73/EG på värdepappersföretag.

    Artikel 76

    Interna metoder för beräkning av baskapitalkraven

    1.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten vidtar lämpliga åtgärder för att utarbeta metoder baserade på interna värderingar för beräkning av kraven på baskapital för kreditrisk när exponeringar är betydande i absoluta termer och de samtidigt har ett stort antal betydande motparter.

    1a.      De behöriga myndigheterna ska se till att instituten i sina interna värderingar inte uteslutande eller mekaniskt förlitar sig på externa kreditbetyg och att dessa inte ges företräde framför interna värderingar.

    2.        De behöriga myndigheterna ska i alla institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitetsgrad främja intern kapacitet för bedömning av specifika risker och ökad användning av interna modeller för beräkning av baskapitalkraven för specifik risk för skuldinstrument i handelslagret, tillsammans med interna modeller för beräkning av baskapitalkraven för fallissemangs- och migrationsrisker när deras exponeringar för specifika risker är betydande i absoluta termer och de har ett stort antal betydande positioner i skuldinstrument från olika emittenter. I detta syfte ska de behöriga myndigheterna se till att sunda interna riktlinjer för specifika risker och fallissemangs- och migrationsrisker efterlevs.

    2a.      De behöriga myndigheterna ska i samarbete med EBA analysera och bedöma den interna värderingskapacitens prestationer inom instituten.

    3.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att ytterligare definiera vad som avses med när exponeringar mot specifik risk är betydande i absoluta termer som avses i punkt 2 samt tröskelvärdena för stort antal betydande motparter eller nettopositioner i skuldinstrument från olika emittenter. EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    Artikel 76 a

    Tillsynsmyndigheternas riktmärkning av interna metoder för beräkning av baskapitalkraven

    1.        De behöriga myndigheterna ska utforma en hypotetisk portfölj med instrument som representerar alla de risker mot vilka instituten är exponerade och för vilka de tillåts använda interna modeller för beräkning av baskapitalkraven.

    2.        De behöriga myndigheterna ska se till att institut som tillåts använda interna modeller beräknar baskapitalkraven för varje exponering i portföljen, och med lämpliga intervaller, men minst en gång om året, tillhandahåller den behöriga myndigheten resultaten av beräkningarna, tillsammans med en förklaring av de metoder som de bygger på.

    3.        De behöriga myndigheterna ska på basis av den information som instituten tillhandahållit enligt punkt 2 övervaka de olika beräkningar av baskapital som gjorts i enlighet med dessa instituts interna metoder, och minst en gång om året göra en bedömning av dessa metoders kvalitet, med särskild hänsyn till de metoder som uppvisar betydande skillnader i baskapitalkraven för samma exponering, och en bedömning av vilka metoder som utgör bästa praxis.

    4.        Om vissa institut avviker mycket från majoriteten eller om det råder minimal enhetlighet i metoderna, vilket leder till stora variationer i resultaten, ska de behöriga myndigheterna undersöka orsakerna till detta och vidta de korrigerande åtgärder som krävs för att garantera att bästa praxis följs och för att undvika att baskapitalkraven underskattas.

    5.        De behöriga myndigheterna ska inrätta effektiva förfarande för utbyte av information och de bedömningar som gjort enligt punkterna 2 och 3 mellan varandra och med EBA, i syfte att främja enhetlighet vid övervakningen av interna metoder i medlemsstaterna.

    6.        EBA får ge rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 om den anser att sådana behövs på basis av de uppgifter och bedömningar som avses i punkt 5 för att förbättra tillsynsmetoderna när det gäller interna metoder eller brister som upptäckts i standardmetoderna för beräkning av baskkapitalkraven.

    7.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn för att närmare ange minimistandarderna för att utforma en hypotetisk portfölj enligt punkt 1, minimistandarderna för innehållet i den information som instituten ska tillhandahålla enligt punkt 2 och minimistandarderna för den bedömning som görs av de behöriga myndigheterna enligt punkt 3.

    EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 1 januari 2014.

    Kommissionen ska ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    Artikel 77

    Kreditrisk och motpartsrisk

    De behöriga myndigheterna ska säkerställa följande

    (a)       Kreditgivningen är baserad på sunda och väldefinierade kriterier. Förfarandet för att godkänna, ändra, förnya och återfinansiera krediter är klart fastställt.

    (b)       Instituten har interna metoder som gör att de kan bedöma kreditrisken för exponeringar för enskilda låntagare, säkerheter och motparter såväl som kreditrisken på portfolionivå. De interna metoderna får framför allt inte uteslutande eller mekaniskt utgå från externa kreditbetyg. I fall där kraven på baskapital baserar sig på värdering som görs av ett externt ratinginstitut eller baserar sig på det faktum att en exponering inte har värderats, ska instituten använda sina egna metoder för att bedöma lämpligheten hos rankningen av kreditrisken implicit i dessa krav på kapitalbas och beakta resultatet vid tilldelningen av internt kapital.

    (c)       Den löpande förvaltningen och övervakningen av de olika kreditriskbärande portföljerna och exponeringarna för institutet, inklusive för identifiering och hantering av problemkrediter och genomförande av behövliga värderegleringar och avsättningar, görs genom effektiva system.

    (d)       Kreditportföljerna har en lämplig diversifiering med hänsyn till kreditinstitutets målmarknader och övergripande kreditstrategi.

    (da)     Utvecklingen av relationsbaserad kreditgivning (relationship based lending) kommer att uppmuntras, där information som fås genom en fortlöpande affärsrelation med kunder används för att nå en högre kvalitet på due diligence-granskning och riskbedömning än vad som skulle nås på basis av rent standardiserade uppgifter och kreditpoäng.

    Artikel 78

    Kvarstående risk

    De behöriga myndigheterna ska se till att risken för att kreditinstitutets godkända kreditriskreducerande tekniker visar sig vara mindre effektiva än förväntat åtgärdas och kontrolleras genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

    Artikel 79

    Koncentrationsrisk

    De behöriga myndigheterna ska se till att koncentrationsrisker som uppstår till följd av exponering mot suveräna stater, regionala och lokala självstyrelseorgan, motparter, inklusive centrala motparter, grupper av motparter med inbördes anknytning och motparter inom samma ekonomiska sektor, geografiska region eller samma verksamhet eller råvara samt tillämpning av metoder för kreditriskreducering, särskilt inklusive risker i samband med stora indirekta kreditexponeringar såsom en enda emittent av säkerheter, åtgärdas och kontrolleras genom skriftliga riktlinjer och förfaranden.

    Artikel 80

    Värdepapperiseringsrisk

    1.        De behöriga myndigheterna ska se till att risker som uppkommer till följd av värdepapperiseringstransaktioner där kreditinstituten är investerare, originator eller medverkande institut, inbegripet anseenderisker som kan uppstå i förbindelse med komplexa strukturer och produkter, utvärderas och åtgärdas genom lämpliga strategier och förfaranden för att säkerställa att transaktionens ekonomiska innehåll avspeglas fullständigt i riskbedömningen och ledningens beslut.

    2.        De behöriga myndigheterna ska se till att likviditetsplaner för att åtgärda effekterna av både planerad och förtida amortering finns vid de kreditinstitut som genomför rullande värdepapperisering med bestämmelser om förtida amortering.

    Artikel 81

    Marknadsrisk

    1.        De behöriga myndigheterna ska se till att riktlinjer och förfaranden införs för mätning och hantering av alla väsentliga källor till och effekter av marknadsrisker.

    2.        När en kort position förfaller före en lång position ska de behöriga myndigheterna se till att instituten också vidtar åtgärder mot risken för likviditetsbrist.

    3.        Det interna kapitalet ska vara tillräckligt för betydande marknadsrisker som inte är föremål för kravet på baskapital.

    Institut som vid beräkning av baskapitalkraven för positionsrisk enligt del III avdelning IV kapitel 2 i förordning [inserted by OP] har nettat sina positioner i en eller flera av de aktieslag som utgör en aktieindextermin mot en eller flera positioner i aktieindexterminen eller andra aktieindexprodukter, har tillräckligt internt kapital för att täcka basrisken för förluster orsakade av att terminernas eller andra produkters värde inte varierar på precis samma sätt som de ingående aktierna, och instituten ska också göra detta när de har motstående positioner i aktieindexterminer som inte är identiska med avseende på förfallotidpunkt eller sammansättning eller bäggedera.

    När institut använder behandlingen enligt artikel 334 i förordning [inserted by OP] ska de se till att de har tillräckligt internt kapital mot risken för förluster som finns mellan tidpunkten för det ursprungliga åtagandet och nästa arbetsdag.

    Artikel 82

    Ränterisk som uppstår från verksamhet utanför handelslagret

    De behöriga myndigheterna ska se till att instituten inför system för värdering och hantering av risker från potentiella ändringar av räntesatser som påverkar institutets verksamhet utanför handelslagret.

    Artikel 83

    Operativ risk

    1.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten tillämpar policy och förfaranden för att utvärdera och hantera exponeringen för operativa risker, även i fråga om modellrisk och extrema händelser med stor inverkan. Instituten ska ange vad som utgör operativ risk vid tillämpningen av policy och förfaranden.

    2.        De behöriga myndigheterna ska se till att det finns beredskaps- och kontinuitetsplaner för att säkerställa ett kreditinstituts förmåga att fortlöpande bedriva sin verksamhet och begränsa förlusterna vid en allvarlig störning i verksamheten.

    Artikel 84

    Likviditetsrisk

    1.        De behöriga myndigheterna ska se till att det finns robusta strategier, riktlinjer, förfaranden och system för identifiering, mätning, hantering och övervakning av likviditetsrisker över lämpliga tidsperioder, inklusive intradag, för att säkerställa att instituten håller likviditetsbuffertar på adekvat nivå. Dessa strategier, riktlinjer, förfaranden och system ska anpassas efter olika affärsområden, valutor, filialer och juridiska personer och de ska omfatta adekvata mekanismer för allokering av likviditetskostnader, vinster och risker.

    2.        De strategier, riktlinjer, förfaranden och system som avses i punkt 1 ska vara proportionella i förhållande till institutets komplexitet, riskprofil och verksamhet och den risktolerans som fastställts av ledningsorganet och återspegla institutets betydelse i varje medlemsstat där det bedriver verksamhet. Instituten ska underrätta samtliga berörda affärsområden om risktoleransen.

    2a.      De behöriga myndigheterna ska se till att kreditinstitut har likviditetsriskprofiler som är förenliga med och inte går utöver vad som krävs för ett välfungerande och robust system.

               De behöriga myndigheterna ska övervaka utvecklingen när det gäller bl.a. produktdesign och volymer, riskhantering, finansieringspolitik och finansieringskoncentration och vidta effektiva åtgärder om denna utveckling kan leda till instabilitet inom enskilda institut eller hela systemet.

               De behöriga myndigheterna ska informera EBA om alla åtgärder som genomförts i enlighet med andra stycket och åtminstone en gång om året överlämna en rapport till EBA om utvecklingen i de frågor som avses i första stycket.

               EBA ska på basis av dessa rapporter och alla de åtgärder som vidtagits av de behöriga myndigheterna enligt andra stycket besluta om bestämmelser enligt artikel 9.3 eller 9.5 i förordning (EU) nr 1093/2010 är nödvändiga.

               EBA ska även på basis av dessa rapporter offentliggöra en rapport som sammanfattar sådan utveckling i medlemsstaterna och, när den anser det vara nödvändigt, utfärda rekommendationer i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

    3.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten tar fram metoder för identifiering, mätning, hantering och övervakning av finansieringspositioner. Dessa metoder ska omfatta nuvarande och förväntade väsentliga kassaflöden i och från tillgångar, skulder och poster utanför balansräkningen inklusive ansvarsförbindelser och den eventuella effekten på anseenderisken.

    4.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten skiljer mellan tillgångar som är pantsatta och icke-pantsatta tillgångar som är ständigt tillgängliga, framför allt i kritiska situationer. De ska också ta hänsyn till den juridiska person där tillgångarna ligger, det land där tillgångarna enligt lag är registrerade antingen i ett register eller på ett konto samt deras godtagbarhet, och de ska följa med hur tillgångarna snabbt kan mobiliseras.

    5.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten också beaktar de befintliga juridiska, tillsynsmässiga och operativa begränsningarna för potentiella överföringar av likviditet och icke-pantsatta tillgångar mellan olika enheter, såväl inom som utom EES.

    6.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beaktar olika verktyg för likviditetsriskreducering, inbegripet system med gränsvärden och likviditetsbuffertar och långsiktigt stabil finansiering för att kunna motstå ett brett urval olika stresshändelser på kort, medellång och lång sikt, som ska inbegripa en rad scenarier som involverar större stress än vad som implicit ingår i bestämmelserna för bedömning av likviditetstäckningskrav och krav på stabil finansiering i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], och en tillräckligt diversifierad finansieringsstruktur och tillgång till finansieringskällor. Dessa arrangemang ska ses över regelbundet.

    7.        De behöriga myndigheterna ska se till att alternativa scenarier för likviditetspositioner och riskreducering beaktas och att antagandena som ligger bakom beslut gällande finansieringspositionen ses över regelbundet. I detta syfte ska alternativa scenarier särskilt beakta poster utanför balansräkningen och andra ansvarsförbindelser, inklusive sådana som avser specialföretag för värdepapperisering eller andra specialföretag som avses i förordning [inserted by OP], gentemot vilka institutet agerar som medverkande institut eller tillhandahåller ett väsentligt likviditetsstöd.

    8.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten beaktar den potentiella effekten av institutspecifika, marknadsomfattande och kombinerade alternativa scenarier. Olika tidsperioder och olika grader av stressförhållanden ska beaktas.

    9.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten justerar sina strategier, interna riktlinjer och gränsvärden för likviditetsrisker och utarbetar effektiva krisplaner med beaktande av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 7.

    10.      De behöriga myndigheterna ska se till att instituten har likviditetsåterställningsplaner med tillbörliga strategier och lämpliga genomförandeåtgärder som kan sättas in vid eventuella likviditetsbrister, även för filialer som är etablerade i en annan medlemsstat. Sådana planer ska testas regelbundet, uppdateras på grundval av resultatet av de alternativa scenarier som avses i punkt 7 och rapporteras till och godkännas av den verkställande ledningen så att motsvarande justeringar kan göras av interna riktlinjer och förfaranden. Instituten ska vidta de nödvändiga operativa stegen på förhand för att säkerställa att planerna för återhämning av likviditet kan genomföras omedelbart. För kreditinstitut ska sådana operativa steg inbegripa innehav av säkerheter som är omedelbart tillgängliga för centralbanksfinansiering. I detta ingår att vid behov hålla säkerheter i en annan medlemsstats valuta eller valutan i ett tredjeland som kreditinstitutet har exponering mot och, när det är operativt nödvändigt, inom en värdmedlemsstats territorium eller ett tredjelands territorium vars valuta institutet har exponering mot.

    De behöriga myndigheterna ska se till att instituten antar Basel III-riktlinjerna för en stabil nettofinansieringskvot och en likviditetsbuffert från och med 2015.

    Artikel 85

    Risk för alltför hög skuldsättningsgrad

    1.        De behöriga myndigheterna ska se till att institutet har riktlinjer och förfaranden för identifiering, hantering och övervakning av risken för alltför hög skuldsättningsgrad. Som mått för att bedöma om det föreligger en alltför hög skuldsättningsgrad ska bl.a. användas den skuldsättningsgrad som fastställts i enlighet med artikel 416 i förordning [inserted by OP] och obalanser mellan tillgångar och skulder.

    2.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten hanterar risken för en alltför hög skuldsättningsgrad genom försiktighetstänkande där tillbörlig hänsyn tas till potentiella ökningar av risken för överstor hävstångseffekt orsakad av minskningar av institutets baskapital genom förväntade eller inträffade förluster, beroende på de tillämpliga redovisningsreglerna. För detta ska instituten kunna klara av en rad olika stresshändelser som rör risken för en alltför hög skuldsättningsgrad.

    Underavsnitt 3

    Styrning

    Artikel 86

    Styrningssystem

    1.        Medlemsstaterna ska se till att ledningsorganet definierar, övervakar och är ansvarig för genomförandet av de styrningssystem som ska säkerställa effektiv och ansvarsfull ledning av ett institut, i vilket ingår uppdelning av ansvar inom organisationen och förebyggande av intressekonflikter.

    Dessa system ska uppfylla följande principer:

    (a)    Ledningsorganet ska ha det övergripande ansvaret för institutet, i vilket ingår att godkänna och övervaka genomförandet av institutets strategiska mål, riskstrategi och interna styrning.

    (aa)  Ledningsorganet ska se till att integriteten hos systemen för redovisning och finansiell rapportering bevaras, inbegripet den oberoende revisionen samt finansiell och operativ kontroll och efterlevnad av lagar och relevanta standarder.

    (ab)   Ledningsorganet ska övervaka förfarandena för rapportering och kommunikation.

    (b)    Ledningsorganet ska ansvara för den effektiva övervakningen av den verkställande ledningen.

    (c)    Ordföranden för ett instituts ledningsorgan, som ansvarar för övervakningsfunktionen, får inte samtidigt vara verkställande direktör i samma institut såvida inte

    (i)     den verkställande direktören är den enda verkställande person som ingår i ledningsorganet i dess egenskap av övervakande organ, och en ej anställd ledamot i ledningsorganet i dess egenskap av övervakande organ är ansvarig för företagsledningen, eller

    (ii)    detta är motiverat av institutet och har godkänts av de behöriga myndigheterna.

    De behöriga myndigheterna ska se till att ledningsorganet övervakar och regelbundet utvärderar effektiviteten hos institutets styrningssystem och vidtar tillbörliga åtgärder för att ta itu med eventuella brister.

    2.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten inrättar en utnämningskommitté som består av ledamöter i ledningsorganet som inte är anställda i det berörda institutet.

    Utnämningskommittén ska ha följande uppdrag:

    a)      Hitta och rekommendera, för godkännande av ledningsorganet eller bolagsstämman, en tillräckligt bred uppsättning kandidater för lediga platser i ledningsorganet som ska utföra verkställande uppgifter och som ledningsorganet i egenskap av övervakande organ ska godkänna. Kommittén bör samtidigt bedöma den samlade kompetens, kunskap och erfarenhet som finns i ledningsorganet, med vederbörlig hänsyn till den policy som avses i artikel 87.3, varvid ett brett spektrum av erfarenheter ska beaktas så att inte kvinnor diskrimineras. Den ska utarbeta en beskrivning av de uppgifter som den lediga posten innefattar och den kompetens som krävs, samt bedöma den förväntade tidsinsatsen.

    b)     Regelbundet, och minst en gång om året, utvärdera storleken, sammansättningen och funktionen på ledningsorganet i dess egenskap av verkställande organ och ge den rekommendationer om ändringar ▌.

    c)      Regelbundet, och minst en gång om året, utvärdera kunskaper, färdigheter och erfarenhet hos enskilda ledamöter i ledningsorganet i dess egenskap av verkställande organ och hos ledningsorganet som helhet, och rapportera till ledningsorganet ▌.

    d)     Regelbundet granska ledningsorganets policy, i dess egenskap av verkställande organ, för val och utnämning till den verkställande ledningen och lämna rekommendationer till ledningsorganet.

    I sitt arbete ska utnämningskommittén ha rätt att använda alla slag av resurser som ledningsorganet ställer till förfogande, inklusive extern rådgivning, och den bör få tillräckliga ekonomiska medel till sitt förfogande för detta.

    De behöriga myndigheterna får tillåta att ett institut inte inrättar en separat utnämningskommitté med beaktande av karaktären, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet. En behörig myndighet kan endast göra detta om den anser att leden a–d i andra stycket till fullo har uppfyllts genom ledningsorganets egna urvalsförfaranden.

    När ledningsorganet enligt nationell lagstiftning inte har behörighet inom ramen för valet och utnämningen av någon av sina ledamöter, ska denna punkt inte vara tillämplig.

    2a.      De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten inte tillåter att en person eller en liten grupp personer dominerar ledningsorganets beslutsfattande. Detta ska vid behov bedömas av den utnämningskommitté som avses i artikel 86.

    Artikel 86a

    Landsvis redovisning

    1.        Medlemsstaterna ska kräva att institut som inte omfattas av rekommendation 2003/361/EG som en del av sin årsredovisning utarbetar, låter revidera och offentliggör en rapport om betalningar till offentliga myndigheter.

    2.        Rapporten ska specificera följande:

    (a)    De totala belopp, inklusive betalningar in natura, som har utbetalats till varje offentlig myndighet under ett räkenskapsår.

    (b)    Det totala beloppet per typ av betalning som har utbetalats till varje offentlig myndighet under ett räkenskapsår.

    3.        Följande typer av betalningar ska rapporteras:

    (a)    Vinst före skatt.

    (b)    Skatter på vinster.

    (c)    Royaltyer.

    (d)    Utdelningar.

    (e)    Kontrakts-, upptäcks- och produktionsbonusar.

    (f)     De olika enheternas omsättning, både för tredje part och inom gruppen, som kan generera belopp som ska betalas.

    (g)    Totalt antal anställda och den sammanlagda ersättningen till dessa.

    (h)    Utgifter för investeringar i anläggningstillgångar under perioden.

    4.        En medlemsstat ska kräva att alla institut utarbetar en konsoliderad rapport om betalningar till offentliga myndigheter.

    5.        Den ovannämnda rapporten och den konsoliderade rapporten om betalningar till offentliga myndigheter ska offentliggöras enligt vad som fastställs i lagstiftningen i varje medlemsstat i enlighet med kapitel 2 i direktiv 2009/101/EG.

    Artikel 86b

    Offentliggörande av avkastning på tillgångar

    Instituten ska i sin årsrapport bland nyckelindikatorerna offentliggöra sin avkastning på tillgångar, uträknad som nettovinsten dividerad med den totala balansräkningen.

    Artikel 87

    Ledningsorganet

    -1.       I detta direktiv ska en ej anställd styrelseledamot definieras enligt följande:

    En ej anställd styrelseledamot eller extern styrelseledamot är en styrelseledamot i företaget som inte ingår i den verkställande företagsledningen. Han eller hon är inte anställd vid företaget eller knuten till det på något annat sätt. Ej anställda ledamöter skiljer sig från interna ledamöter, som är styrelseledamöter som även innehar eller tidigare har innehaft befattning som företagets verkställande direktör.

    Ej anställda styrelseledamöter ska ha ansvar på följande områden:

    – De ska på ett konstruktivt sätt ifrågasätta och bidra till utvecklingen av strategin.

    – De ska granska ledningens insatser när det gäller att uppnå överenskomna mål, samt övervaka och vid behov avsätta den verkställande ledningen och planera efterträdare.

    – De ska förvissa sig om att den finansiella informationen är korrekt och att finansiella kontroller och riskhanteringssystem är robusta och berättigade.

    – De ska vara ansvariga för att fastställa lämpliga ersättningsnivåer för verkställande direktörer och inneha en ledande roll vid utnämning, och vid behov, avsättning av den verkställande ledningen och i planering av efterträdare.

    Ej anställda styrelseledamöter ska även bidra med en oberoende syn på

    – resurser,

    – utnämningar,

    – uppförandestandarder.

    Ej anställda styrelseledamöter övervakar styrningsprocessen. De ska inte vara involverade i den dagliga affärsverksamheten, utan övervaka den verkställande verksamheten och bidra till strategiutveckling.

    1.        Det är aktieägarnas grundläggande ansvar att se till att ledamöterna i ledningsorganet och styrelsen har tillräckliga kunskaper, kvalifikationer och färdigheter för att garantera en korrekt och ansvarsfull styrning av det berörda institutet. Detta omistliga ansvar ska utövas och påvisas genom transparenta och öppna utnämningsförfaranden, särskilt när det gäller ledamöterna i ledningsorganet och styrelsen.

    Ledamöter i ledningsorgan ska alltid, i både sin lednings- och övervakningsfunktion, ha ett tillräckligt gott anseende, tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenhet och avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sina plikter, och det ska vara möjligt att beakta ett brett spektrum av erfarenheter så att inte kvinnor diskrimineras. Ledamöter i ledningsorganet ska i synnerhet uppfylla följande krav:

    (a)    Samtliga ledamöter i ledningsorganet ska avsätta tillräckligt med tid för att kunna utföra sina uppdrag i institutet. Det antal styrelseuppdrag som en ledamot i ledningsorganet får inneha samtidigt ska vara avhängigt av omständigheterna i det enskilda fallet och arten, omfattningen och komplexitetsgraden hos institutets verksamhet. En ledamot i ett ledningsorgan vid ett institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitetsgrad får inte samtidigt

    i)       vara anställd styrelseledamot i ett bolag och ej anställd styrelseledamot i två bolag,

    ii)      vara ej anställd styrelseledamot i fyra bolag.

    Om en person är anställd styrelseledamot i ett bolag och ej anställd styrelseledamot i ett annat bolag

    i)      inom en och samma koncern

    ii)     eller i institut som

    a)     omfattas av samma institutionella skyddsordning, förutsatt att villkoren i artikel 108.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag] är uppfyllda, eller

    b)     har upprättat förbindelser i enlighet med artikel 108.6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], eller iii) inom företag (inbegripet icke-finansiella institut) där instituten har ett kvalificerat innehav,

    ska detta räknas som ett enda styrelseuppdrag.

    För led a inbegriper detta

    (i) företag och icke-finansiella enheter

    a)     i vilka det finns ett kvalificerat innehav i enlighet med artikel 4.21 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag],

    b)     i vilka det finns andelar i enlighet med artikel 4.49 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], eller

    c)      som upprätthåller nära förbindelser med vissa icke-finansiella institut, i enlighet med artikel 4.72 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag],

    (ii)    finansiella moderholdingföretag enligt artikel 4.65, 4.66 och 4.67 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr … /2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], som kontrollerar ett centralt eller regionalt kreditinstitut som är anslutet till en IPS-ordning.

    (b)    Ledningsorganet ska som helhet ha tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter för att kunna förstå institutets verksamhet inklusive de främsta riskerna.

    (c)    Varje ledamot av ledningsorganet ska agera med ärlighet, integritet och oberoende, för att vid behov kunna bedöma och ifrågasätta den verkställande ledningens beslut och för att effektivt kunna kontrollera och övervaka ledningens beslutsfattande.

    (ca)  Ledamöter i ledningsorganet dess egenskap av övervakande organ ska ha adekvat tillgång till information och handlingar som behövs för att ha uppsikt över och övervaka ledningens beslutfattande.

    2.        Instituten ska avsätta tillräckligt med personalresurser och finansiella resurser för att installera och utbilda ledamöter i ledningsorganet.

    3.        De behöriga myndigheterna ska kräva att institut och deras respektive utnämningskommittéer beaktar en bred uppsättning egenskaper och kunskaper vid rekrytering av ledamöter till sina ledningsorgan.

    i) Instituten ska ha en policy som främjar kompetens, ansvar och engagemang som de ledande kriterierna för rekrytering av den högsta ledningen, och som sörjer för att de som utnämns är obestridligen lojala mot institutets intressen.

    ii) Instituten ska också vidta konkreta åtgärder för att åstadkomma en mer balanserad representation i styrelserna, exempelvis utbildning av utnämningskommittéerna, upprättande av förteckningar över kompetenta kandidater och införande av ett utnämningsförfarande där åtminstone en kandidat av vardera könet är representerad.

    iii) Genom sin representation i ledningsorganet bidrar arbetstagarna med ett helhetsperspektiv och genuin kännedom om institutens interna verksamhet, och därför ska även arbetstagarrepresentation ses som ett positivt sätt att öka mångfalden.

    De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten ska ha genomfört en könskvotering på en tredjedel, senast två år efter detta direktivs ikraftträdande.

    4.        De behöriga myndigheterna ska använda den information som insamlats enligt kriterierna för utlämnande som fastställs i artikel 422 i förordning [inserted by OP] för att riktmärka metoderna för att erhålla mångfald. De behöriga myndigheterna ska lämna denna information till EBA. EBA ska använda denna information för att riktmärka metoderna för diversifiering på unionsnivå.

    5.        EBA ska utarbeta riktlinjer i syfte att specificera hur företaget ska ta hänsyn till följande:

    (a)    Vad som avses med begreppet avsätta tillräckligt med tid, när det gäller den tid som en ledamot i ledningsorganet måste avsätta för att kunna utföra sina uppgifter, i förhållande till omständigheterna i det enskilda fallet och karaktären, omfattningen och komplexiteten hos institutets verksamhet som den behöriga myndigheten måste beakta när den ger en ledamot i ledningsorganet tillstånd att kombinera flera styrelseuppdrag än vad som är tillåtet enligt punkt 1 a.

    (b)    Begreppet tillräckliga kunskaper, färdigheter och erfarenheter i ledningsorganet som helhet, såsom anges i punkt 1 b.

    (c)    Begreppen ärlighet, integritet och oberoende, i enlighet med vilka en ledamot i ledningsorganet ska agera enligt punkt 1 c.

    (d)    Vad som avses med begreppet tillräckliga personalresurser och finansiella resurser för att installera och utbilda ledningsorganets ledamöter på det sätt som avses i punkt 2.

    (e)    Begreppet mångfald, vilket enligt punkt 3 ska beaktas vid utseende av ledamöterna i ledningsorganet.

    EBA ska anta dessa riktlinjer senast den 31 december 2015.

    5a.      Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av bestämmelser om arbetstagarrepresentation i företagsstyrelser i enlighet med nationell lagstiftning eller praxis.

    Artikel 88

    Ersättningspolicy

    1.        De behöriga myndigheterna ska säkerställa att artiklarna 88.2–91 tillämpas för institut på grupp-, moderföretags- och dotterföretagsnivå, inklusive sådana som är etablerade i finansiella offshore-centrum.

    2.        De behöriga myndigheterna ska se till att instituten, när de fastställer och genomför sin totala ersättningspolicy, inklusive löner och diskretionära pensionsförmåner för personalkategorier, inbegripet den verkställande ledningen, risktagare, personal som utövar kontrollfunktioner och alla anställda vars totala ersättning medför att de kommer i samma ersättningsklass som den verkställande ledningen och risktagare vars yrkesutövning har väsentlig inverkan på institutens riskprofil, iakttar följande principer på ett sätt och i den omfattning som är lämpligt med hänsyn till deras storlek, interna organisation och verksamhetens karaktär, omfattning och komplexitetsgrad:

    a)      Ersättningspolicyn är förenlig med och främjar en sund och effektiv riskhantering, och ger inte incitament till risktagande som går utöver institutets tolererade risknivå.

    b)     Ersättningspolicyn står i överensstämmelse med institutets affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen och innehåller åtgärder för att undvika intressekonflikter.

    c)      Institutets ledningsorgan i egenskap av övervakande organ antar och regelbundet ser över de allmänna principerna för ersättningspolicyn och ansvarar för dess tillämpning.

    d)     Genomförandet av ersättningspolicyn blir minst en gång om året föremål för en central och oberoende intern översyn av överensstämmelsen med de riktlinjer och metoder för ersättning som ledningsorganet i egenskap av övervakande organ har antagit.

    e)      Personal som utövar kontrollfunktioner är oberoende i förhållande till de affärsenheter de övervakar, har lämplig befogenhet och får ersättning i förhållande till uppnåendet av de mål som är kopplade till deras funktion, oberoende av resultatet i de affärsområden de kontrollerar.

    f)      Ersättningen till högre befattningshavare som ansvarar för riskhantering och efterlevnad av lagstiftning övervakas direkt av den ersättningskommitté som avses i artikel 91 eller, om en sådan kommitté inte har inrättats, av ledningsorganet i egenskap av övervakande organ.

    fa)    Ersättningspolicyn gör en tydlig åtskillnad mellan kriterierna för fastställande av

    – fast grundersättning, som i första hand ska återspegla relevant yrkeserfarenhet och organisatoriskt ansvar enligt vad som anges i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av anställningsvillkoren,

    – rörlig ersättning, som ska återspegla prestation utöver det som krävs för att uppfylla kraven i den anställdas arbetsbeskrivning som en del av anställningsvillkoren,

    – eventuella övriga förmåner utöver dem som fastställs i lag.

    EBA ska senast den 1 januari 2014 utarbeta ett förslag till teknisk standard för tillsyn för att specificera de kvalitativa och lämpliga kvantitativa kriterierna för att fastställa vilka personalkategorier som ska anses vara risktagare.

    Kommissionen ska ges befogenhet att anta den tekniska standard för tillsyn som avses i andra stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    Artikel 89

    Institut som åtnjuter statligt stöd

    För institut som åtnjuter exceptionellt statligt stöd ska följande principer gälla utöver dem som anges i artikel 88.2:

    (a)       Rörlig ersättning är strikt begränsad till en procentandel av nettointäkterna när denna är oförenlig med upprätthållandet av en sund kapitalbas och det statliga stödets upphörande inom rimlig tid.

    (b)      De behöriga myndigheterna kräver att instituten omformar ersättningsstrukturen på ett sätt som är förenligt med sund riskhantering och långsiktig tillväxt, inklusive, där det är lämpligt, fastställer begränsningar för ersättningen till de personer som i praktiken leder kreditinstitutets verksamhet i den mening som avses i artikel 13.1 i detta direktiv eller artikel 9.1 i direktiv 2004/39/EG.

    (c)       Ingen rörlig ersättning betalas ut till de personer som i praktiken leder institutets verksamhet i den mening som avses i artikel 13.1, utom om det kan motiveras.

    Artikel 89a

    Institut som kan utnyttja ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner

    För institut som kan utnyttja ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner ska följande principer gälla utöver dem som anges i artikel 88.2:

    (a)       Rapportering av vinst som gjorts på ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner genom carry trade-operationer.

    (b)       Eventuella vinster från carry trade-operationer får inte tas med vid beräkningen av ersättnings- och bonuspooler.

    Artikel 90

    Ersättningens rörliga element

    1         För ersättningens rörliga delar ska följande principer gälla utöver och på samma villkor som dem som anges i artikel 88.2:

    (a)    Om ersättningen är resultatbaserad, ska totalbeloppet baseras på en kombination av en resultatbedömning av individen och den berörda affärsenheten och institutets totala resultat, och när individuella resultat bedöms ska både finansiella och icke-finansiella kriterier beaktas.

    (b)    Resultatbedömningen ska göras i ett flerårigt perspektiv för att säkerställa att bedömningen baseras på långsiktiga resultat och att den faktiska utbetalningen av de resultatbaserade delarna av ersättningen fördelas över en tidsperiod som beaktar kreditinstitutets underliggande konjunkturcykel och affärsrisker.

    (c)    Den totala rörliga ersättningen får inte begränsa institutets förmåga att stärka sin kapitalbas.

    (ca)  Garanterade bonusar är inte förenliga med sund riskhantering eller principen om resultatlön, och ska inte utgöra en del av framtida ersättningsplaner.

    (d)    Garanterad rörlig ersättning ska utgöra undantag och får endast förekomma i samband med nyanställning och vara begränsad till det första anställningsåret, förutsatt att institutet har en sund och stark kapitalbas.

    (e)    Fasta och rörliga komponenter för beräkningen av den totala ersättningen ska vara lämpligt avvägda och fasta delar ska stå för en tillräckligt stor del av den totala ersättningen för att det ska vara möjligt att genomföra en fullt flexibel policy med rörliga ersättningskomponenter, inklusive möjligheten att inga rörliga ersättningskomponenter betalas ut.

    (f)     Instituten ska fastställa ett lämpligt förhållande mellan de fasta och rörliga komponenterna av den totala ersättningen, varvid den rörliga komponenten inte ska överstiga en gång den fasta komponenten av den totala ersättningen.

    (g)    Betalningar vid förtida upphörande av ett avtal ska stå i relation till prestationerna under tidsperioden och beräknas så att de inte premierar misslyckanden.

    (ga)  Ersättningspaket relaterade till ersättning eller inlösen av tidigare anställningskontrakt ska inte vara oproportionerliga, inte innebära en tidigare eller större utbetalning än vad som skulle ha varit fallet i den tidigare anställningen, och måste även stämma överens med institutets långsiktiga intressen, inbegripet arrangemang för kvarhållande, uppskov, resultat och återkrav.

    (h)    I den metod för resultatbedömning som används för att beräkna rörliga ersättningskomponenter eller pooler av rörliga ersättningskomponenter ska det ingå en korrigeringsmekanism för alla typer av löpande och framtida risker och hänsyn ska tas till kostnaden för det kapital och den likviditet som krävs.

    (i)     Vid fördelningen av de rörliga ersättningskomponenterna inom kreditinstitutet ska hänsyn också tas till alla typer av löpande och framtida risker.

    (j)     En betydande del, dock under alla omständigheter minst 50 procent av all rörlig ersättning, ska bestå av följande, som ska stå i proportion till varandra:

    i)       Aktier eller motsvarande ägandeintressen, beroende på det berörda institutets rättsliga struktur, instrument som är kopplade till institutets aktier eller andra likvärdiga icke-kontanta instrument för institut som inte är börsnoterade.

    ii)      ▌Andra instrument enligt artikel 49 i förordning [inserted by OP] som på ett tillbörligt sätt återspeglar institutets kreditvärdighet på löpande basis.

    Dessa instrument ska omfattas av en lämplig policy för uppskjuten utbetalning som är utformad så att den knyter incitament till institutets långsiktiga intressen. Medlemsstaterna eller deras behöriga myndigheter får sätta begränsningar för typen och utformningen av dessa instrument eller förbjuda vissa instrument om så anses vara lämpligt. Denna punkt ska tillämpas på både den del av den rörliga ersättningskomponenten som skjutits upp i enlighet med led k och den del av den rörliga ersättningskomponenten som inte skjutits upp.

    (k)    En betydande del, dock under alla omständigheter minst 60 procent av den rörliga ersättningskomponenten ska skjutas upp för en tidsperiod som omfattar minst tre till fem år och är korrekt anpassad till affärsverksamhetens art, dess risker och den berörda personalens verksamhet.

    Ersättning som betalas enligt ett uppskovsförfarande ska inte erhållas snabbare än den som betalas på proportionell grund. För en rörlig ersättningskomponent på ett särskilt högt belopp, över 100 000 EUR, ska minst 60 procent av beloppet skjutas upp. Uppskovsperiodens längd ska fastställas i enlighet med konjunkturcykeln, affärsverksamhetens natur, dess risker och den berörda medarbetarens verksamhet.

    (l)     Den rörliga ersättningen, inbegripet den uppskjutna delen, ska endast betalas eller erhållas om den är hållbar enligt institutets finansiella situation som helhet och motiverad enligt institutets, affärsenhetens och den berörda personens resultat.

    Utan att det påverkar tillämpningen av allmänna principer i nationell avtalsrätt och arbetsrätt ska den totala rörliga ersättningen i allmänhet avsevärt minskas när institutets finansiella resultat är svagt eller negativt, med beaktande av både nuvarande ersättning och minskningar av utbetalningarna av belopp som tidigare intjänats, inbegripet genom malus- och återkravsförfaranden.

    (m)   Pensionspolitiken ska överensstämma med kreditinstitutets affärsstrategi, mål, värderingar och långsiktiga intressen.

    Om den anställda lämnar institutet före pensionen ska de diskretionära pensionsförmånerna finnas kvar hos institutet under en period på fem år form av instrument enligt led j. För en anställd som når pensionsåldern ska de diskretionära pensionsförmånerna betalas ut till den anställda i form av instrument enligt led j efter att ha hållits inne under en period på fem år.

    (n)    De anställda ska vara skyldiga att förbinda sig att inte använda personliga risksäkringsstrategier eller försäkringar som är kopplade till ersättning och ansvar för att urholka de riskanpassningseffekter som ingår i deras ersättningssystem.

    (o)    Rörlig ersättning ska inte betalas genom instrument eller metoder som gör det enklare att kringgå kraven i detta direktiv eller i förordning [inserted by OP].

    2.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn när det gäller kriterierna för att avgöra lämpliga förhållanden mellan de fasta och rörliga komponenterna i den totala ersättning som avses i led e och i syfte att specificera de instrumentklasser som uppfyller villkoren enligt led j ii.

    EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast den 31 december 2013.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artikel 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    2a.      Kommissionen ska före utgången av 2012 lägga fram ett lagstiftningsförslag där det fastställs en fast och tillämpbar kvot mellan de fasta och rörliga komponenterna av ersättningen inom finanssektorn.

    Artikel 91

    Ersättningskommitté

    1.        De behöriga myndigheterna ska se till att institut som är betydande i fråga om storlek, intern organisation och verksamhetens art, omfattning och komplexitetsgrad inrättar en ersättningskommitté. Ersättningskommittén ska inrättas på ett sätt som gör det möjligt för den att utöva en kompetent och oberoende bedömning av ersättningspolicy och -praxis och de incitament som gäller för att hantera risker, kapital och likviditet.

    2.        De behöriga myndigheterna ska se till att ersättningskommittén ansvarar för förberedelserna inför beslut om ersättning, inbegripet beslut som får konsekvenser för det berörda institutets risker och riskhantering och som ska fattas av ledningsorganet▌. Ordföranden och ledamöterna i ersättningskommittén ska vara ledamöter i ledningsorganet som inte är anställda i det berörda institutet. Ersättningskommittén ska inkludera arbetstagarrepresentanter och den ska se till att dess regler gör det möjligt för aktieägare att samarbeta. När sådana beslut utarbetas ska ersättningskommittén ta hänsyn till de långsiktiga intressen som gäller för institutets aktieägare, investerare och övriga intressenter samt till allmänintresset.

    Artikel 91a

    Upprätthållande av en webbplats över institutets styrning och ersättningspolicy

    Instituten ska upprätthålla en webbplats där de förklarar hur de uppfyller kraven i artiklarna 86–91.

    Avsnitt III

    Tillsyn och utvärdering

    Artikel 92

    Tillsyn och utvärdering

    1.        De behöriga myndigheterna ska, med beaktande av de tekniska kriterierna enligt artikel 94, granska de styrformer, strategier, metoder och rutiner som instituten har infört för att följa detta direktiv och förordning [inserted by OP] och utvärdera de risker som instituten är eller kan komma att bli exponerade för och de risker som ett institut medför för det finansiella systemet med beaktande av identifiering och mätning av systemrisker enligt artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    2.        Den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska omfatta alla kraven i detta direktiv.

    3.        På grundval av den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 ska de behöriga myndigheterna fastställa om de styrformer, strategier, metoder och rutiner som instituten infört för att följa detta direktiv och den kapitalbas de förfogar över är tillräckliga för att säkerställa en sund hantering och täckning av de risker som de är exponerade för.

    4.        De behöriga myndigheterna ska fastställa hur ofta och hur ingående översyn och utvärdering enligt punkt 1 ska genomföras med beaktande av storleken, systemviktigheten, arten, omfattningen och komplexitetsgraden hos verksamheten i varje enskilt institut, och ska i samband med detta beakta proportionalitetsprincipen. Översyn och utvärdering ska göras minst en gång årligen.

    4a.      Medlemsstaterna ska alltid när en utvärdering visar att ett institut kan orsaka systemrisk, i enlighet med artikel 23 i förordning (EU) nr 1093/2010, se till att den behöriga myndigheten omedelbart underrättar EBA om resultaten av denna.

    4b.      De behöriga myndigheterna ska inrätta interventionsplaner med lämpliga utlösningsmekanismer och nödvändiga instrument för tidiga ingripanden i syfte att hindra att ett instituts finansiella situation försämras och för att se till att det inte vid någon tidpunkt uppstår kostnader för de offentliga finanserna.

               EBA ska övervaka skillnaderna i praxis på detta område och utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    Artikel 93

    Tillsyn av blandade finansiella holdingföretag

    1.        När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för motsvarande bestämmelser enligt detta direktiv och direktiv 2002/87/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan den samordnande tillsynsmyndigheten efter samråd med andra behöriga myndigheter med ansvar för tillsyn av dotterbolag, endast tillämpa bestämmelserna enligt direktiv 2002/87/EG på detta blandade finansiella holdingföretag.

    2.        När ett blandat finansiellt holdingföretag är föremål för motsvarande bestämmelser enligt detta direktiv och direktiv 2009/138/EG, särskilt när det gäller riskbaserad tillsyn, kan den samordnande tillsynsmyndigheten i samförstånd med grupptillsynen över försäkringssektorn låta detta blandade finansiella holdingföretag endast vara föremål för bestämmelserna i det direktiv som hänför sig till den mest betydande finansiella sektorn enligt det som definieras i artikel 3.2 i direktiv 2002/87/EG.

    3.        Den samordnande tillsynsmyndigheten ska underrätta EBA och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (EIOPA) som inrättats genom förordning (EU) nr 1094/2010[26] om de beslut som fattats enligt punkterna 1 och 2.

    4.        EBA, EIOPA och ESMA ska, genom den gemensamma kommitté som anges i artikel 54 i dessa förordningar, utarbeta riktlinjer för konvergerande tillsynsmetoder och ska inom tre år från att dessa riktlinjer antas utarbeta utkast till tekniska standarder.

    Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10-14 i förordning (EU) nr 1093/2010, förordning (EU) nr 1094/2010 och förordning (EU) nr 1095/2010[27].

    Artikel 94

    Tekniska kriterier för översyn och utvärdering

    1.        Utöver kreditrisk, marknadsrisk och operativ risk ska de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering enligt artikel 92 omfatta allt av följande:

    (a)    Resultaten av det stresstest som genomförts av institut som tillämpar internmetoden.

    (b)    Institutens exponering för och hantering av koncentrationsrisk, inklusive deras efterlevnad av kraven i del IV i förordning [inserted by OP] och artikel 79 i detta direktiv.

    (c)    Stabilitet, lämplighet och tillämpningssätt i fråga om de riktlinjer och förfaranden som instituten genomför för hantering av kvarstående risk i samband med tillämpning av erkända metoder för reducering av kreditrisk.

    (d)    Uppgifter om i vilken utsträckning ett instituts kapitalbas avseende tillgångar som det har värdepapperiserat är lämplig med hänsyn till transaktionens ekonomiska substans, inklusive den grad av risköverföring som uppnåtts.

    (e)    Institutens exponering för, mätning och hantering av likviditetsrisk, inklusive utveckling av metoder för analys av alternativa scenarier, hantering av riskreducerande åtgärder (framför allt nivå, sammansättning och kvalitet på likviditetsbuffertar) och effektiva beredskapsplaner.

    (f)     Effekterna av diversifiering och hur sådana effekter beaktas inom ramen för riskmätningssystemet.

    (g)    Resultaten från stresstest som genomförts av institut med användning av en intern modell för beräkning av baskapitalkraven med tanke på marknadsrisken enligt del III avdelning IV kapitel 5 i förordning [inserted by OP].

    (h)    Den geografiska belägenheten för institutets exponeringar.

    (i)     Institutets affärsmodell.

    2.        Vid tillämpning av punkt 1 e ska de behöriga myndigheterna regelbundet utföra en heltäckande utvärdering av institutens totala likviditetsriskhantering och främja utvecklingen av sunda interna metoder. När sådan översyn utförs ska de behöriga myndigheterna beakta den roll som instituten spelar på finansmarknaderna. De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska också ta vederbörlig hänsyn till den potentiella effekten av sina beslut på stabiliteten i det finansiella systemet i alla övriga berörda medlemsstater.

    3.        De behöriga myndigheterna ska övervaka huruvida ett institut har tillhandahållit implicit stöd till en värdepapperisering. Om ett institut har tillhandahållit implicit stöd vid mer än ett tillfälle ska den behöriga myndigheten vidta lämpliga åtgärder som svar på den ökade förväntningen om att det kommer att tillhandahålla framtida stöd till sina värdepapperiseringar och därvid inte lyckas att uppnå någon väsentlig risköverföring.

    4.        Vid det fastställande som ska göras enligt artikel 92.3 i detta direktiv ska de behöriga myndigheterna bedöma om de värderingsjusteringar som gjorts avseende positioner eller portföljer i handelslagret enligt artikel 100 i förordning [inserted by OP] gör det möjligt för institutet att under normala marknadsförhållanden inom kort tid avyttra eller säkra sina positioner utan att drabbas av väsentliga förluster.

    5.        De behöriga myndigheternas översyn och utvärdering ska omfatta institutens exponering för ränterisker i samband med andra verksamheter än handel. Det ska krävas att åtgärder vidtas beträffande institut vars ekonomiska värde minskar med mer än motsvarande 20 procent av deras kapitalbas till följd av en plötslig och oväntad förändring av räntenivåerna, och dessa åtgärders omfattning ska föreskrivas av de behöriga myndigheterna och de ska inte skilja sig åt mellan olika institut.

    6.        Den översyn och utvärdering som görs av de behöriga myndigheterna ska inbegripa institutens exponering för risken för en alltför hög skuldsättningsgrad bl.a. utifrån det mått på en alltför hög skuldsättningsgrad som fastställs i enlighet med artikel 416 i förordning [inserted by OP]. Vid fastställande av om institut har en lämplig skuldsättningsgrad och lämpliga styrformer, strategier, metoder och rutiner för att hantera risken för en alltför hög skuldsättningsgrad, kan de behöriga myndigheterna beakta institutens affärsmodell.

    7.        Den översyn och utvärdering som utförs av de behöriga myndigheterna ska inbegripa institutens företagsstyrning, företagskultur och företagsvärden och ledningsorganets förmåga att utföra sitt uppdrag. När de behöriga myndigheterna genomför denna översyn och utvärdering ska de minst granska dagordningar och andra dokument från ledningsorganets och kommittéernas möten samt resultaten från intern eller extern utvärdering av ledningsorganets funktion.

    Artikel 95

    Tillämpning av tillsynsåtgärder på en typ av institut

    , alla institut och gränsöverskridande åtgärder (ömsesidighet)

    1.        Där som de behöriga myndigheterna enligt artikel 92 slår fast att en viss typ av institut eller alla institut är eller kan vara exponerade för liknande risker eller utgöra liknande risker för det finansiella systemet, eller när detta i fråga om gränsöverskridande institut slås fast av EBA, kan de tillämpa artiklarna 98 och 99 på denna typ av institut, alla institut och gränsöverskridande åtgärder (ömsesidighet).

    Typen av institut kan t.ex. fastställas enligt kriterierna i artikel 94.1 h och 94.1 i.

    2.        De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA när de tillämpar punkt 1. EBA ska övervaka tillsynsmetoderna och ge ut riktlinjer för specificering av hur liknande risker ska bedömas. Dessa riktlinjer ska antas i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    Artikel 96

    Program för tillsynsgranskning

    1.        De behöriga myndigheterna ska minst årligen anta ett program för tillsynsgranskning för de institut som de övervakar. Dessa program ska beakta den översyn och utvärdering som görs enligt artikel 92. Följande element ska ingå:

    (a)    Angivelse av hur de behöriga myndigheterna avser att genomföra sitt uppdrag och fördela sina resurser.

    (b)    Angivelse av vilka institut som ska bli föremål för utökad tillsyn och förberedelse av sådan tillsyn enligt det som anges i punkt 3.

    (c)    En plan för inspektioner på platsen i de lokaler som används av institutet, inklusive filialer och dotterföretag som etablerats i andra medlemsstater i enlighet med artiklarna 53, 114 och 116, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 53.3.

    2.        Programmen för tillsynsgranskning ska omfatta följande institut:

    (a)    Institut för vilka resultaten från stresstest enligt artikel 94.1 g och artikel 97 eller resultatet från översyn och utvärdering enligt artikel 92 tyder på betydande risker för den fortlöpande ekonomiska ställningen eller tyder på bristande efterlevnad av kraven enligt detta direktiv och förordning [inserted by OP].

    (b)    Institut som utgör en systemrisk för det finansiella systemet.

    (c)    Alla andra institut som de behöriga myndigheterna bedömer vara i behov av ett sådant program.

    3.        När det enligt artikel 92 bedöms vara lämpligt ska en eller flera av följande åtgärder vidtas:

    (a)    Ökning av antalet eller frekvensen för inspektioner på platsen vid institutet.

    (b)    Permanent representant från de behöriga myndigheterna vid institutet.

    (c)    Tilläggsrapporter eller frekventare rapporter från institutet.

    (d)    Extra eller oftare förekommande översyn av institutets operativa, strategiska eller affärsmässiga planer.

    (e)    Tematiska granskningar för övervakning av specifika risker som sannolikt uppfylls.

    Artikel 97

    Stresstest inom tillsyn

    1.        De behöriga myndigheterna ska genomföra årliga stresstest på institut som de utövar tillsyn över, om den översyn och utvärdering som görs enligt artikel 92 visar att stresstest behövs och om stresstest enligt artikel 32 i förordning (EU) nr 1093/2010 inte i tillräckligt grad omfattar resultatet av processen enligt artikel 92.

    2.        EBA ska utfärda riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 för att säkerställa att de behöriga myndigheterna använder gemensamma metoder för att genomföra årliga stresstest inom tillsynen.

    Artikel 98

    Löpande översyn av tillstånd att använda interna metoder

    1.        De behöriga myndigheterna ska kontinuerligt granska eller minst var tredje år göra ny bedömning av institutens efterlevnad när det gäller interna metoder. De ska särskilt uppmärksamma ändringar i institutets affärsverksamhet och genomförandet av sådana metoder på nya produkter.

    2.        För institut som har beviljats tillstånd att använda interna metoder ska de behöriga myndigheterna särskilt göra översyn och utvärdering av att institutet använder väl utvecklade och aktuella tekniker och metoder.

    3.        Om det för en intern marknadsriskmodell förekommer upprepade överskridanden enligt det som avses i artikel 355 i förordning [inserted by OP], vilket tyder på att modellen inte är tillräckligt exakt, ska de behöriga myndigheterna återkalla tillståndet att använda den interna modellen eller vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att modellen snarast förbättras.

    4.        Om ett institut har tillstånd att använda en intern modell men modellen inte längre uppfyller de tillämpliga kraven ska de behöriga myndigheterna kräva att institutet lägger fram en plan för att återställa efterlevnad av kraven och ange en tidsfrist för genomförandet av planen. De behöriga myndigheterna ska kräva förbättringar av planen om det verkar sannolikt att den inte leder till full efterlevnad eller om tidsfristen är olämplig. Om det är osannolikt att institutet kan återställa efterlevnaden inom en lämplig tidsfrist ska tillståndet att använda den interna modellen återkallas eller begränsas till efterlevnadsområden eller områden där efterlevnad kan nås inom en lämplig tidsfrist. Om det är sannolikt att den bristande efterlevnaden leder till otillräcklig kapitalbas ska de behöriga myndigheterna snarast kräva motsvarande utvidgning av kapitalbasen. De behöriga myndigheterna ska övervaka planens genomförande och ska ålägga lämpliga sanktioner enligt artikel 64 om institutet släpar kraftigt efter i genomförandet av planen.

    5.        I syfte att främja enhetlig sundhet i de interna metoderna i unionen ska EBA analysera dessa metoder i instituten, inklusive enhetligheten för hur definitionen på fallissemang tillämpas och hur dessa institut hanterar liknande risker eller exponeringar.

    EBA ska utarbeta riktlinjer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1093/2010 och dessa ska innehålla riktmärken på grundval av denna analys.

    De behöriga myndigheterna ska beakta denna analys och dessa riktmärken i sin granskning av tillstånd som de beviljar instituten att använda interna metoder.

    Avsnitt IV

    Tillsynsåtgärder

    Artikel 99

    Tillsynsåtgärder

    1.        De behöriga myndigheterna ska kräva att varje institut i tidigt skede vidtar nödvändiga åtgärder för att ta itu med relevanta problem i följande fall:

    a)      Institutet uppfyller inte kraven enligt detta direktiv.

    b)     Ett institut kommer sannolikt att bryta mot kraven enligt detta direktiv.

    2.        Vid tillämpning av punkt 1 ska de behöriga myndigheterna ha de befogenheter som avses i artikel 64.

    Artikel 100

    Särskilda krav på kapitalbas

    1.        De behöriga myndigheterna ska ålägga ett särskilt krav på kapitalbas för risker som inte täcks av artikel 1 i förordning [inserted by OP] åtminstone för de institut som inte uppfyller kraven enligt artiklarna 72–74 och artikel 382 i förordning [inserted by OP] eller för vilka det finns ett negativt utslag rörande den faktor som beskrivs i artikel 92.3, om det inte är troligt att enbart tillämpning av andra åtgärder inom rimlig tid ger tillräcklig förbättring av styrformer, metoder, rutiner och strategier.

    2.        Vid fastställandet av lämplig nivå för kapitalbasen på grundval av den översyn och utvärdering som görs enligt artikel 92 ska de behöriga myndigheterna bedöma om något specifikt kapitalbaskrav utöver kapitalbaskravet behövs för att täcka risker som ett institut är eller kan vara exponerat för, med beaktande av följande:

    a)      Kvantitativa och kvalitativa aspekter av processen för bedömning av institut enligt artikel 72.

    b)     Institutets styrformer, metoder och rutiner enligt artiklarna 73 och 74.

    c)      Resultatet av den översyn och utvärdering som genomförs enligt artikel 92.

    3.        När ett institut i enlighet med artikel 367.5 i förordning [inserted by OP] meddelar den behöriga myndigheten att de stresstestresultat som avses i den artikeln väsentligen överstiger dess kapitalbaskrav för korrelationshandelsporföljen, ska de behöriga myndigheterna överväga ett specifikt kapitalbaskrav gentemot korrelationshandelsportföljen för att täcka detta överstigande.

    Artikel 101

    Särskilda krav på offentliggörande

    1.        Medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befogenheter att kräva att instituten

    a)      offentliggör den information som avses i del IX i förordning [inserted by OP] mer än en gång per år och sätta tidsfrister för offentliggörandet,

    b)     använder specifika medier och platser för offentliggörande, andra än den finansiella redovisningen, och medlemsstaterna ska ge de behöriga myndigheterna befogenheter att kräva att moderföretagen årligen offentliggör, i fullständig form eller i form av hänvisningar, motsvarande information, en beskrivning av deras rättsliga struktur och styrning och organisationsstrukturen för gruppen av institut enligt artiklarna 14.3, 73.1 och 104.2.

    Artikel 102

    Enhetligheten hos översyn, utvärdering och tillsyn

    1.        De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om följande:

    a)      Hur deras system för översyn och utvärdering enligt artikel 92 fungerar.

    b)     Den metod som används som grund för beslut enligt artikel 94.3 och artiklarna 97, 98 och 99 om de system som avses i led a.

    ba)   De beslut, inbegripet motiveringar, som de har fattat enligt artikel 94.3 och artiklarna 97, 98 och 99.

    bb)   All annan information avseende bästa praxis för översyn, utvärdering och åtgärder på tillsynsområdet.

    De behöriga myndigheterna ska underrätta EBA om de beslut, inbegripet motiveringar, som de har fattat enligt artikel 94.3 och artiklarna 97, 98 och 99.

    2.        EBA ska årligen lämna rapport till Europaparlamentet och rådet om utvecklingen när det gäller bästa tillsynspraxis och graden av konvergens mellan medlemsstaterna när det gäller tillämpning av bestämmelserna i detta kapitel.

    För att sprida bästa praxis och öka konvergensgraden ska EBA genomföra kollegiala granskningar enligt artikel 30 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    3.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn med beaktande av institutens storlek, struktur och interna organisation samt verksamhetens art och omfattning i syfte att ytterligare specificera följande:

    (a)     Gemensamt förfarande och metod för de system för översyn och utvärdering som avses i punkt 1 och i artikel 92.

    (b)    Kriterier rörande organisation och riskhantering enligt artiklarna 75–85 och kriterier för de behöriga myndigheternas översyn och utvärdering enligt artikel 92.

    4.        Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i punkt 3, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    EBA ska till kommissionen skicka de förslag till tekniska standarder som avses i punkt 3 a senast den 31 december 2015, och de förslag till tekniska standarder som avses i punkt 3 b senast den 31 december 2016.

    Avsnitt V

    Tillämpningsnivå

    Artikel 103

    Intern process för bedömning av kapitaltäckning

    1.        De behöriga myndigheterna ska kräva att varje institut som varken är ett dotterföretag i den medlemsstat där det auktoriserats och står under tillsyn eller ett moderföretag och varje institut som inte ingår i sammanställningen enligt artikel 17 i förordning [inserted by OP] individuellt ska uppfylla kraven i artikel 72.

    De behöriga myndigheterna får undanta ett institut som uppfyller kraven i artikel 9 i förordning [inserted by OP] från artikel 72.

    Om de behöriga myndigheterna beslutar att frångå gruppbaserad tillämpning av kapitalkrav enligt artikel 14 i förordning [inserted by OP] ska kraven i artikel 72 gälla på individuell basis.

    2.        De behöriga myndigheterna ska kräva att moderinstitut i en medlemsstat, i den utsträckning och på det sätt som beskrivs i artikel 16 i förordning [inserted by OP], uppfyller skyldigheterna enligt artikel 72 på grundval av deras konsoliderade finansiella situation.

    3.        De behöriga myndigheterna ska kräva att institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, i den utsträckning och på det sätt som beskrivs i artikel 16 i förordning [inserted by OP], uppfyller skyldigheterna enligt artikel 72 på grundval av den konsoliderade finansiella situationen i det finansiella holdingföretaget eller blandade finansiella holdingföretaget.

    Om fler än ett kreditinstitut kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag eller blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat, ska första stycket endast tillämpas på de institut som ska omfattas av gruppbaserad tillsyn enligt artikel 106.

    4.        De behöriga myndigheterna ska kräva att dotterinstitut tillämpar kraven i artikel 72 på undergruppsbasis, om sådana institut, eller deras moderföretag, där som detta är ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag, har dotterföretag i tredjeland som är ett institut, ett finansiellt institut eller ett kapitalförvaltningsbolag enligt definitionen i artikel 2.5 i direktiv 2002/87/EG eller har ett ägarintresse i ett sådant företag.

    5.        Den konsoliderade finansiella situationen ska fastställas enligt del I avdelning II kapitel 2 avsnitten 2 och 3 i förordning [inserted by OP].

    Artikel 104

    Institutens styrformer, metoder och rutiner

    1.        De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten uppfyller skyldigheterna enligt avsnitt II på individuell basis, utom om de behöriga myndigheterna använder det undantag som anges i artikel 6 i förordning (EU) nr …/2012 av den… [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag].

    2.        De behöriga myndigheterna ska kräva att moder- och dotterföretag som omfattas av detta direktiv uppfyller kraven i avsnitt II i detta kapitel på grupp- eller undergruppsbasis för att säkerställa att deras styrformer, metoder och rutiner enligt dessa bestämmelser är enhetliga och väl integrerade och att alla uppgifter och upplysningar som är av betydelse för tillsynen kan tas fram. De ska särskilt se till att dotterföretag som inte omfattas av detta direktiv inför styrformer, metoder och rutiner för att säkerställa efterlevnad av dessa bestämmelser.

    3.        Skyldigheter enligt avsnitt II i detta kapitel rörande dotterföretag som i sig inte omfattas av detta direktiv ska inte gälla, om EU-moderkreditinstitutet eller kreditinstitut som kontrolleras av ett EU-moderföretag som är ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag kan demonstrera för de behöriga myndigheterna att tillämpning av avsnitt II strider mot lagen i det tredjeland där dotterbolaget är etablerat.

    Artikel 105

    Översyn och utvärdering och tillsynsåtgärder

    1.        De behöriga myndigheterna ska tillämpa den process för översyn och utvärdering som anges i avsnitt III och de tillsynsåtgärder som anges i avsnitt IV i enlighet med den tillämpningsnivå som gäller för kraven i förordning [inserted by OP], del I avdelning I.

    2.        Om de behöriga myndigheterna beslutar att frångå gruppbaserad tillämpning av krav på baskapital enligt artikel 14 i förordning [inserted by OP] ska kraven i artikel 92 i detta direktiv gälla för tillsynen av värdepappersföretag på individuell basis.

    Kapitel 3

    Gruppbaserad tillsyn

    Avsnitt I

    Principer för gruppbaserad tillsyn

    Artikel 106

    Utnämning av samordnande tillsynsmyndighet

    1.        Om moderföretaget är ett moderinstitut i en medlemsstat eller ett moderinstitut inom EU ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som har beviljat moderföretaget auktorisation.

    2.        Om moderföretaget till ett institut är ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat eller ett finansiellt moderholdingföretag eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheter som beviljat institutet auktorisation.

    3.        Om institut som beviljats auktorisation i två eller flera medlemsstater har samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag i en medlemsstat eller samma finansiella moderholdingföretag eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EU, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget etablerades.

    Om institut som är auktoriserade i två eller flera medlemsstater som moderföretag har mer än ett finansiellt holdingföretag eller blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i olika medlemsstater och det finns kreditinstitut i var och en av dessa medlemsstater, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndigheten för det kreditinstitut som har den största totala balansomslutningen.

    4.        Om mer än ett institut som är auktoriserat inom unionen har samma finansiella holdingföretag eller samma blandade finansiella holdingföretag som moderföretag, och inget av dessa institut har auktoriserats i den medlemsstat där det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget är etablerat, ska den gruppbaserade tillsynen utövas av den behöriga myndighet som har auktoriserat det institut som har den största totala balansomslutningen, och detta institut ska vid tillämpningen av detta direktiv betraktas som det institut som kontrolleras av ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU.

    5.        I särskilda fall får de behöriga myndigheterna i samförstånd bortse från kriterierna i punkterna 1 och 2, om det skulle vara olämpligt att tillämpa dem med hänsyn till de institut det gäller och den relativa betydelsen av deras verksamheter i de olika länderna, och i stället utse en annan behörig myndighet för att utöva gruppbaserade tillsynen. I sådana fall ska de behöriga myndigheterna, innan de fattar sitt beslut, ge moderinstitutet inom EU, det finansiella moderholdingföretaget inom EU, det blandade finansiella moderholdingföretaget inom EU eller det institut som har den största totala balansomslutningen, beroende på vad som är tillämpligt, tillfälle att yttra sig om beslutet.

    6.        De behöriga myndigheterna ska underrätta kommissionen och EBA om alla överenskommelser inom ramen för punkt 5.

    Artikel 107

    Den samordnande tillsynsmyndighetens samordning av tillsynen

    1.        Utöver de skyldigheter som gäller enligt detta direktiv och förordning [inserted by OP] ska den samordnande tillsynsmyndigheten utföra följande uppgifter:

    (a)    Samordning när det gäller att samla in och sprida relevant information på löpande basis och i krissituationer.

    (b)    Planering och samordning av tillsynsverksamheterna på löpande basis, inklusive de verksamheter som avses i avdelning VII, kapitel 3, i samarbete med berörda behöriga myndigheter.

    (c)    Planering och samordning av tillsynsverksamheten i samarbete med de berörda behöriga myndigheterna och vid behov med centralbankerna, som en förberedelse inför och under kritiska situationer, inklusive negativ utveckling i institut eller på finansmarknader, om möjligt med användning av befintliga fastställda informationskanaler för underlättande av krishantering.

    2.        Om den samordnande tillsynsmyndigheten underlåter att utföra de uppgifter som avses i första stycket, eller om de behöriga myndigheterna inte samarbetar med den samordnande tillsynsmyndigheten i den omfattning som krävs för de uppgifter som avses i första stycket, kan någon av de berörda behöriga myndigheterna hänskjuta ärendet till EBA, som får agera i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    3.        Den planering och samordning av tillsynsverksamheten som avses i punkt 1 c inbegriper de undantagsåtgärder som anges i artikel 112.1 d och 112.4 b, förberedelse av gemensamma utvärderingar, genomförande av krisplaner och information till allmänheten.

    Artikel 108

    Gemensamma beslut om tillsynskrav för specifika institut

    1.        Den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga myndigheterna med ansvar för tillsyn av dotterföretag till ett moderföretag inom EU eller ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag i en medlemsstat ska göra allt som står i deras makt för att nå ett gemensamt beslut om följande:

    (a)    Tillämpning av artiklarna 64 a, 72, 92 och 100 för att avgöra om den konsoliderade nivån på gruppens kapitalbas är tillräcklig med hänsyn till gruppens finansiella situation och riskprofil och den kapitalbasnivå som krävs för att tillämpa artikel 98 på såväl enskilda enheter som gruppen som helhet.

    (b)    Åtgärder för att hantera eventuella viktiga frågor och väsentliga resultat av likviditetstillsynen, inbegripet frågor om huruvida organisationen och riskhanteringen är tillfredsställande enligt artikel 84 och frågor om behovet av institutsspecifika parametrar som avviker från de parametrar som anges i del VI i förordning [inserted by OP] enligt artikel 99 i detta direktiv

    (ba)  Fastställande av en bankgrupp eller enskilda dotterföretag i en bankgrupp som systemviktiga finansinstitut på global, europeisk eller nationell nivå.

    2.        Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 ska

    (a)    för tillämpning av punkt 1 a, fattas senast fyra månader efter det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en rapport som innehåller en riskvärdering av gruppen i enlighet med artiklarna 64 a, 72, 92 och 100 till övriga relevanta behöriga myndigheter,

    (b)    för tillämpning av punkt 1 b, fattas senast en månad efter att det att den samordnande tillsynsmyndigheten har lämnat en rapport som innehåller en bedömning av gruppens likviditetsriskprofil i enlighet med artikel 84.

    I det gemensamma beslutet ska även vederbörlig hänsyn tas till relevanta behöriga myndigheters bedömning av risken hos dotterföretag i enlighet med artiklarna 64 a, 72, 92 och 100.

    Det gemensamma beslutet ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering och skickas till moderinstitutet i EU av den samordnande tillsynsmyndigheten. Om man inte kan komma överens ska den samordnande tillsynsmyndigheten på begäran av någon av de övriga behöriga myndigheterna samråda med EBA. Den samordnande tillsynsmyndigheten får också samråda med EBA på eget initiativ.

    3.        Om de behöriga myndigheterna inte kan fatta ett sådant gemensamt beslut inom den tidsperiod som anges i punkt 2 ska den samordnande tillsynsmyndigheten fatta ett beslut om tillämpningen av artiklarna 64 a, 72, 84, 92, 98, 99 och 100 på gruppen som helhet efter att ha tagit vederbörlig hänsyn till relevanta behöriga myndigheters riskbedömning av dotterföretagen. Om någon av de berörda behöriga myndigheterna i slutet av den tidsperiod som anges i punkt 2 har hänskjutit ärendet till EBA enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska den samordnande tillsynsmyndigheten skjuta upp sitt beslut och invänta eventuella beslut som EBA kan fatta enligt artikel 19.3 i den förordningen och fatta sitt beslut i enlighet med EBA:s beslut. Den tidsperiod som avses i punkt 2 ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att denna tidsperiod har löpt ut eller ett gemensamt beslut har fattats. EBA får på eget initiativ inleda en förlikning i enlighet med artikel 19.1 andra stycket i förordning (EU) nr 1093/2010.

    Beslutet om tillämpningen av artiklarna 64 a, 72, 84, 92, 98, 99 och 100 ska fattas individuellt eller på undergruppsbasis av de behöriga myndigheter som har ansvar för tillsynen av dotterföretag till ett moderkreditinstitut inom EU, till ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller till ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU, med vederbörligt beaktande av synpunkter och invändningar som framförts av den samordnande tillsynsmyndigheten. Om EBA på eget initiativ har inlett en förlikning i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller om någon av de berörda behöriga myndigheterna, i slutet av den tidsperiod som anges i punkt 2, har hänskjutit ärendet till EBA i enlighet med artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010, ska de behöriga myndigheterna skjuta upp sitt beslut tills EBA eventuellt har fattat ett beslut enlighet med artikel 19.3 i den förordningen och därefter fatta ett beslut i överensstämmelse med EBA:s beslut. Den tidsperiod som avses i punkt 2 ska anses utgöra förlikningsskedet i den mening som avses i den förordningen. EBA ska fatta sitt beslut inom en månad. Ärendet får inte hänskjutas till EBA efter det att tidsperioden på fyra månader har löpt ut eller efter att ett gemensamt beslut har fattats.

    Sådana beslut ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering och ta hänsyn till övriga behöriga myndigheters riskbedömningar, synpunkter och reservationer som har uttryckts under den tidsperiod som avses i punkt 2. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska skicka dokumentet till alla berörda behöriga myndigheter och till moderinstitutet i EU.

    Om EBA har tillfrågats ska samtliga behöriga myndigheter beakta dess råd och förklara alla betydande avvikelser från sådana råd.

    4.        Det gemensamma beslut som avses i punkt 1 och varje beslut som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett gemensamt beslut enligt punkt 3 ska vara bindande för de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten.

    Det gemensamma beslut som avses i punkt 2 och varje beslut som fattas av de berörda myndigheterna i avsaknad av ett gemensamt beslut enligt punkt 3 ska uppdateras årligen eller, i undantagsfall, om en behörig myndighet som har ansvar för tillsynen av dotterbolag till ett moderinstitut inom EU, ett finansiellt moderholdingföretag inom EU eller ett blandat finansiellt moderholdingföretag inom EU gör en skriftlig och fullständigt motiverad framställan hos den samordnande tillsynsmyndigheten om uppdatering av beslutet genom tillämpningen av artiklarna 98 och 99. I det senare fallet kan översynen behandlas på bilateral grund mellan den samordnande tillsynsmyndigheten och den behöriga myndighet som lämnar in framställan.

    5.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att säkerställa enhetliga tillämpningsvillkor för den beslutsprocess som avses i denna artikel, med beaktande av tillämpningen av artiklarna 64 a, 72, 84, 92, 98, 99 och 100 i syfte att underlätta gemensamma beslut.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i fjärde stycket i enlighet med förfarandet i artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande och överlämna dem till kommissionen senast den 31 december 2015.

    Artikel 109

    Informationskrav i kritiska situationer

    1.        Om det uppstår en kritisk situation, inklusive en sådan situation som definieras i artikel 18 i förordning (EU) nr 1093/2010 eller en situation med en negativ utveckling på marknaderna som kan äventyra likviditeten på marknaderna och stabiliteten hos det finansiella systemet i någon av de medlemsstater där enheter ur en grupp har auktoriserats eller där betydande filialer enligt artikel 52 har inrättats, ska den samordnande tillsynsmyndigheten enligt kapitel 1 avsnitt 2 och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, snarast möjligt underrätta EBA, ESRB och de myndigheter som avses i artikel 59.4 och artikel 60 och lämna alla uppgifter som är avgörande för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Dessa skyldigheter ska gälla för alla behöriga myndigheter och om den myndighet som avses i artikel 59.4 blir medveten om en situation som beskrivs i första stycket, ska den så snart det är praktiskt möjligt underrätta EBA och de behöriga myndigheter som avses i artikel 107.

    Om möjligt ska den behöriga myndigheten och den myndighet som avses i artikel 59.4 använda befintliga fastställda informationskanaler.

    2.        Den samordnande tillsynsmyndigheten ska, då den har behov av uppgifter som redan lämnats till en annan behörig myndighet, alltid när så är möjligt vända sig till den myndigheten för att undvika dubbel rapportering till de olika myndigheter som medverkar i tillsynen.

    Artikel 110

    Ordning för samordning och samarbete

    1.        För att skapa goda förutsättningar för att upprätta en effektiv tillsyn ska den samordnande tillsynsmyndigheten och de övriga behöriga myndigheterna skriftligen fastställa en ordning för samordningen och samarbetet.

    Inom ramen för sådana ordningar får ytterligare uppgifter anförtros den samordnande tillsynsmyndigheten eller EBA, och förfaranden kan anges för beslutsprocessen och för samarbetet med andra behöriga myndigheter.

    2.        De behöriga myndigheter som auktoriserat ett dotterföretag vars moderföretag är ett institut, får genom bilaterala avtal i enlighet med artikel 28 i förordning (EU) nr 1093/2010 delegera ansvaret för tillsynen till de behöriga myndigheter som beviljat moderföretaget auktorisation och utövar tillsyn av detta, så att dessa myndigheter ikläder sig ansvar för tillsynen över dotterföretaget i enlighet med detta direktiv. EBA ska hållas underrättad om förekomsten av sådana avtal och om deras innehåll. EBA ska vidarebefordra sådan information till de behöriga myndigheterna i övriga medlemsstater och till Europeiska bankkommittén.

    Artikel 111

    Tillsynskollegier

    1.        Den samordnande tillsynsmyndigheten ska inrätta tillsynskollegier för att underlätta utförandet av de uppgifter som anges i artiklarna 107–109.1 och, med beaktande av de krav på sekretess som anges i punkt 2 i den här artikeln och unionsrättens krav, tillse att samordning och samarbete vid behov sker med berörda myndigheter i tredjeländer.

    EBA ska bidra till att främja och övervaka att de tillsynskollegier som avses i denna artikel fungerar effektivt och enhetligt i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1093/2010. EBA ska i detta syfte delta i den utsträckning EBA anser vara lämplig och för detta ändamål betraktas som en behörig myndighet.

    Tillsynskollegierna ska tillhandahålla ett ramverk för den samordnande tillsynsmyndigheten, EBA och övriga behöriga myndigheter för utförandet av följande uppgifter:

    a)      Utbyta information sinsemellan och med EBA i enlighet med artikel 21 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    b)     Enas om en frivillig fördelning av uppgifter och frivillig delegering av ansvarsområden, där så är lämpligt.

    c)      Fastställa de program för tillsynsgranskning som avses i artikel 94, på grundval av en riskvärdering av gruppen i enlighet med artikel 92.

    d)     Öka tillsynens effektivitet genom att avlägsna onödiga dubbleringar av tillsynskraven, bland annat i samband med de informationsförfrågningar som anges i artiklarna 109 och 112.2.

    e)      Konsekvent tillämpa tillsynskraven enligt detta direktiv och förordning [inserted by OP] i samtliga enheter inom en grupp av institut, utan att det påverkar de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom unionslagstiftningen.

    f)      Tillämpa artikel 107 c med beaktande av arbetet i andra forum som kan komma att inrättas på detta område.

    2.        De behöriga myndigheter som deltar i tillsynskollegierna och EBA ska ha ett nära samarbete. Kraven på konfidentialitet enligt kapitel 1 avsnitt II och artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG får inte förhindra att de behöriga myndigheterna utbyter konfidentiell information inom tillsynskollegier. Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv och förordning [inserted by OP].

    3.        Tillsynskollegiers inrättande och funktion ska baseras på sådana skriftliga avtal som avses i artikel 110 och som den samordnande tillsynsmyndigheten utarbetar efter samråd med de berörda behöriga myndigheterna.

    4.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn i syfte att specificera de allmänna villkoren för tillsynskollegiets funktion.

    EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn senast den 31 december 2013.

    Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    5.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa tillsynskollegiernas operativa funktionssätt.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i fjärde stycket i enlighet med förfarandet i artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    EBA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn senast den 31 december 2013.

    6.        De behöriga myndigheter som har ansvaret för tillsynen av dotterföretagen till ett moderkreditinstitut inom EU, finansiella moderholdingföretag inom EU eller blandade finansiella moderholdingföretag inom EU och de behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat där betydande filialer enligt artikel 52 har inrättats, centralbanker i tillämpliga fall och tredjeländers behöriga myndigheter när det är motiverat och om det finns krav på konfidentialitet som enligt samtliga behöriga myndigheter ska anses vara likvärdiga med kraven i kapitel 1 avsnitt II och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, kan delta i tillsynskollegierna.

    7.        Den samordnande tillsynsmyndigheten ska leda kollegiets sammanträden och besluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst kollegiesammanträde eller en viss aktivitet. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade i förväg om att sådana sammanträden anordnas, om de huvudfrågor som ska diskuteras och om de aktiviteter som kommer att tas upp. Den samordnande tillsynsmyndigheten ska även i tid ge alla kollegieledamöter full information om de åtgärder som behandlats vid dessa möten eller de åtgärder som genomförts.

    8.        Den samordnande tillsynsmyndighetens beslut ska ta hänsyn till relevansen av den tillsynsverksamhet som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt den potentiella effekten enligt artikel 8 för stabiliteten i det finansiella systemet i de berörda medlemsstaterna och skyldigheterna enligt artikel 52.2.

    9.        Med beaktande av de krav på konfidentialitet som anges i kapitel 1 avsnitt II och, i tillämpliga fall, artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, ska den samordnande tillsynsmyndigheten informera EBA om verksamheten i tillsynskollegiet, bland annat i kritiska situationer, och vidarebefordra all information som är särskilt relevant till EBA för att uppnå samstämmighet i tillsynen.

    Artikel 112

    Samarbetsskyldigheter

    1.        De behöriga myndigheterna ska ha ett nära samarbete med varandra. De ska ömsesidigt tillhandahålla alla upplysningar som är väsentliga eller relevanta för övriga myndigheter när de utför sina tillsynsuppgifter enligt detta direktiv och förordning [inserted by OP]. Härvid ska de behöriga myndigheterna på begäran överlämna alla relevanta upplysningar och på eget initiativ överlämna alla väsentliga upplysningar.

    De behöriga myndigheterna ska samarbeta med EBA vid tillämpning av detta direktiv och förordning [inserted by OP], i enlighet med förordning (EU) nr 1093/2010.

    De behöriga myndigheterna ska förse EBA med all information som EBA behöver för att fullgöra sitt uppdrag enligt detta direktiv, förordning [inserted by OP] och förordning (EU) nr 1093/2010, i enlighet med artikel 35 i den förordningen.

    Upplysningar som avses i första stycket ska åtminstone betraktas som väsentliga om de i sak kan tänkas påverka en bedömning av den finansiella sundheten i ett institut eller ett finansiellt institut i en annan medlemsstat.

    Samordnande tillsynsmyndigheter för moderkreditinstitut i EU och institut som kontrolleras av finansiella moderholdingföretag i EU eller blandade finansiella moderholdingföretag i EU ska särskilt förse de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater som utövar tillsyn över dotterföretag till dessa moderföretag med alla relevant upplysningar. När man fastställer hur omfattande de relevanta upplysningarna ska vara, ska hänsyn tas till dotterföretagens betydelse inom det finansiella systemet i respektive medlemsstat.

    De väsentliga upplysningar som avses i första stycket ska särskilt omfatta följande:

    (a)    Beskrivning av gruppens rättsliga struktur och styrning samt organisationsstrukturen, inklusive alla reglerade enheter, oreglerade enheter, oreglerade dotterföretag och betydande filialer som ingår i gruppen, moderföretagen enligt artiklarna 14.3, 73.1 och 104.2 såväl som de behöriga myndigheterna för de reglerade enheterna i gruppen.

    (b)    Förfaranden för att inhämta upplysningar från de institut som ingår i en grupp samt för kontroll av dessa upplysningar.

    (c)    Negativ utveckling i institut eller andra enheter inom en grupp som kan få allvarliga följder för instituten.

    (d)    Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de behöriga myndigheterna genomfört i enlighet med detta direktiv, däribland åläggande av ett specifikt kapitalbaskrav enligt artikel 100 och av begränsningar i användningen av internmätningsmetoder för beräkning av kravet på kapitalbas enligt artikel 301.2 i förordning [inserted by OP].

    2.        De behöriga myndigheterna kan vända sig till EBA i följande situationer:

    a)      En behörig myndighet inte har lämnat väsentlig information.

    b)     En begäran om samarbete, i synnerhet när det gäller utbyte av relevanta uppgifter, har avslagits eller inte lett till åtgärder inom rimlig tid.

    Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt får EBA i sådana situationer agera på eget initiativ i enlighet med sina befogenheter enligt artikel 19 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    3.        De behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen över kreditinstitut som kontrolleras av ett moderkreditinstitut inom EU ska alltid när det är möjligt vända sig till den samordnande tillsynsmyndigheten när de behöver upplysningar som denna myndighet redan kan ha tillgång till när det gäller att genomföra de metoder och strategier som fastställs i detta direktiv och förordning [inserted by OP].

    4.        De behöriga myndigheterna ska innan de fattar beslut samråda om följande frågor, i den utsträckning som besluten är av betydelse för andra behöriga myndigheters tillsynsuppdrag:

    (a)    Sådana förändringar av ägar-, organisations- eller ledningsstrukturen i kreditinstitut inom en grupp som kräver de behöriga myndigheternas godkännande eller tillstånd.

    (b)    Betydande sanktioner och extraordinära åtgärder som de behöriga myndigheterna har genomfört, inbegripet ytterligare krav på kapitalbas enligt artikel 99 och begränsningar av användningen av internmätningsmetoder för beräkning av kapitalbaskravet enligt artikel 301.2 i förordning [inserted by OP].

    I frågor som avses i led b ska den samordnande tillsynsmyndigheten alltid tillfrågas.

    En behörig myndighet får dock besluta att inte rådfråga den myndigheten i brådskande fall eller i fall där samrådet kan äventyra verkan av besluten. I sådana fall ska den behöriga myndigheten utan dröjsmål underrätta de övriga behöriga myndigheterna.

    Artikel 113

    Kontroll av information rörande enheter i andra medlemsstater

    Om de behöriga myndigheterna i en medlemsstat vid tillämpning av detta direktiv och förordning [inserted by OP] i ett särskilt fall vill kontrollera uppgifter om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, ett blandat finansiellt holdingföretag, ett finansiellt institut, ett företag som tillhandahåller anknutna tjänster, ett holdingföretag med blandad verksamhet, ett dotterföretag som avses i artikel 119 eller ett dotterföretag som avses i artikel 114.3 och institutet eller företaget är beläget i en annan medlemsstat, ska de begära att de behöriga myndigheterna i den andra medlemsstaten genomför denna kontroll. De myndigheter som mottar en sådan begäran ska inom ramen för sina befogenheter agera, antingen genom att själva utföra kontrollen eller genom att tillåta att de myndigheter som begärt kontrollen utför den, eller genom att tillåta en revisor eller expert utför den. Om den behöriga myndighet som har lämnat begäran inte själv genomför kontrollen får denna myndighet om den så önskar delta i den.

    Avsnitt II

    Finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag

    Artikel 114

    Inkluderande av holdingföretag i gruppbaserad tillsyn

    1.        Medlemsstaterna ska när det är lämpligt besluta om de åtgärder som behövs för att finansiella holdingföretag och blandade finansiella holdingföretag ska omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 115, ska sammanställningen av den finansiella ställningen i det finansiella holdingföretaget eller det blandade finansiella holdingföretaget inte på något sätt anses innebära att de behöriga myndigheterna har skyldighet att utöva tillsyn i förhållande till det enskilda finansiella holdingföretaget eller enskilda blandade finansiella holdingföretaget, utom när så krävs för tillämpning av kapitel 3.

    2.        När en medlemsstats behöriga myndigheter beslutat att undanta ett dotterinstitut från reglerna om gruppbaserad tillsyn i något av de fall som avses i artikel 13 a och b i förordning [inserted by OP], får de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där dotterinstitutet är beläget begära information från moderföretaget som kan underlätta tillsynen över detta institut.

    3.        Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheter som har ansvaret för den gruppbaserade tillsynen kan få sådan information som avses i artikel 116 från dotterföretag till ett kreditinstitut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som inte omfattas av bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn. I ett sådant fall ska förfarandena för att förmedla och kontrollera information enligt den artikeln gälla.

    Artikel 115

    Ledningens kvalifikationer

    Medlemsstaterna ska kräva att de personer som i praktiken leder affärsverksamheten i ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag har tillräckligt gott anseende och tillräcklig erfarenhet för att kunna fullgöra sina plikter.

    Artikel 116

    Begäran om information och inspektioner

    1.        Fram till att sammanställningsmetoderna samordnas ytterligare ska medlemsstaterna föreskriva att de behöriga myndigheterna med ansvar för auktorisation och tillsyn av ett eller flera institut vars moderföretag är ett holdingföretag med blandad verksamhet, ska kräva att moderföretaget och dotterföretagen lämnar sådan information som kan vara av betydelse för tillsynen av dotterinstituten. De behöriga myndigheterna kan få informationen direkt från moderföretaget och dotterföretagen eller via dotterinstituten.

    2.        Medlemsstaterna ska föreskriva att deras behöriga myndigheter antingen själva eller genom externa granskare kan företa inspektion på platsen för att kontrollera de uppgifter som lämnats av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är ett försäkringsföretag får också det förfarande som avses i artikel 119 användas. Om ett holdingföretag med blandad verksamhet eller ett av dess dotterföretag är beläget i en annan medlemsstat än dotterinstitutet ska kontroll av uppgifter på platsen genomföras i enlighet med det förfarande som avses i artikel 113.

    Artikel 117

    Tillsyn

    1.        Utan att det påverkar tillämpningen av del V i förordning [inserted by OP] ska medlemsstaterna i fall där moderföretaget till ett eller flera institut är ett holdingföretag med blandad verksamhet se till att de behöriga myndigheter som ansvarar för tillsynen av dessa institut utövar allmän tillsyn av transaktioner mellan institutet och holdingföretaget med blandad verksamhet och dess dotterföretag.

    2.        De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten följer adekvata metoder för riskhantering och rutiner för intern kontroll, inbegripet sunda rapporterings- och redovisningsförfaranden, för att på ett lämpligt sätt identifiera, mäta, övervaka och kontrollera transaktionerna med institutens moderholdingföretag med blandad verksamhet och dess dotterföretag. De behöriga myndigheterna ska kräva att instituten rapporterar varje annan betydande transaktion med dessa enheter utom den transaktion som avses i artikel artikel 383 i förordning [inserted by OP]. Dessa förfaranden och betydande transaktioner ska vara föremål för de behöriga myndigheternas tillsyn.

    Om dessa transaktioner inom gruppen utgör ett hot mot institutets finansiella ställning ska den behöriga myndighet som ansvarar för tillsynen över institutet vidta lämpliga åtgärder.

    Artikel 118

    Utbyte av information

    1.        Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att det inte finns några rättsliga hinder för utbyte av information mellan företag som omfattas av den gruppbaserade tillsynen, holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag samt dotterföretag som avses i artikel 114 när det gäller information som är av betydelse för tillsyn i enlighet med kapitel 3, artiklarna 105–114 och denna artikel.

    2.        När ett moderföretag har ett dotterinstitut i en annan medlemsstat ska de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna utbyta information som behövs för eller underlättar gruppbaserad tillsyn.

    Om de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där moderföretaget är beläget inte själva utövar gruppbaserad tillsyn enligt artikel 106, kan de anmodas av de behöriga myndigheter som har ansvar för sådan tillsyn att begära att moderföretaget tillställer myndigheterna information som är av betydelse för den gruppbaserade tillsynen.

    3.        Medlemsstaterna ska tillåta sina behöriga myndigheter att utbyta sådan information som anges i punkt 2, dock så att det i fråga om finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag, finansiella institut eller företag som tillhandahåller anknutna tjänster ska vara underförstått att insamling eller innehav av information inte på något sätt ska anses innebära att de behöriga myndigheterna har någon skyldighet att utöva tillsyn av dessa institut eller företag.

    På liknande sätt ska medlemsstaterna tillåta sina behöriga myndigheter att utbyta sådan information som anges i artikel 116, dock så att det ska vara underförstått att insamling eller innehav av information inte på något sätt ska anses innebära att de behöriga myndigheterna utövar tillsyn av holdingföretag med blandad verksamhet och deras dotterföretag som inte är kreditinstitut eller sådana dotterföretag som avses i artikel 114.3.

    Artikel 119

    Samarbete

    1.        Om ett institut, ett finansiellt holdingföretag, blandat finansiellt holdingföretag eller ett holdingföretag med blandad verksamhet kontrollerar ett eller flera dotterföretag som är försäkringsföretag eller andra företag som tillhandahåller investeringstjänster som kräver auktorisation, ska det finnas ett nära samarbete mellan de behöriga myndigheterna och de myndigheter som tilldelats befogenheter att utöva den offentliga tillsynen av försäkringsföretag eller över andra företag som tillhandahåller investeringstjänster. Utan att det påverkar respektive myndighets ansvar ska dessa myndigheter förse varandra med all information som kan underlätta deras uppdrag och tillåta tillsyn av verksamheten och den finansiella ställningen i de företag som de övervakar.

    2.        Den information som erhålls inom ramen för gruppbaserad tillsyn och särskilt allt sådant informationsutbyte mellan behöriga myndigheter som föreskrivs i detta direktiv ska omfattas av tystnadsplikt i enlighet med kapitel 1 avsnitt II för kreditinstitut eller direktiv 2004/93/EG för värdepappersföretag.

    3.        De behöriga myndigheter som har ansvar för gruppbaserad tillsyn ska upprätta förteckningar över sådana finansiella holdingföretag eller blandade finansiella holdingföretag som avses i artikel artikel 10 i förordning [inserted by OP]. Dessa förteckningar ska överlämnas till de behöriga myndigheterna i andra medlemsstater, till EBA och till kommissionen.

    Artikel 120

    Sanktioner

    Enligt avdelning VII kapitel 1 avsnitt IV ska medlemsstaterna se till att sanktioner eller andra åtgärder som syftar till att stoppa konstaterade överträdelser eller avlägsna orsakerna till dem kan vidtas mot finansiella holdingföretag, blandade finansiella holdingföretag och holdingföretag med blandad verksamhet eller mot deras ledning för överträdelser av lagar, författningar och administrativa bestämmelser som antagits för genomförandet av kapitel 3.

    Artikel 121

    Bedömning av om tredjeländers gruppbaserade tillsyn är likvärdig

    1.        Om ett institut vars moderföretag är ett institut eller ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag med huvudkontor i tredjeland inte är föremål för gruppbaserad tillsyn enligt artikel 106, ska de behöriga myndigheterna kontrollera huruvida institutet är föremål för gruppbaserad tillsyn av ett tredjelands behöriga myndighet som är likvärdig med den tillsyn som regleras av principerna enligt detta direktiv och del I avdelning II kapitel 2 i förordning [inserted by OP].

    Kontrollen ska utföras av den behöriga myndighet som skulle vara ansvarig för den gruppbaserade tillsynen om punkt 3 hade varit tillämplig, på begäran av moderföretaget eller av någon av de reglerade enheter som auktoriserats i unionen eller på eget initiativ. Denna behöriga myndighet ska samråda med de övriga berörda behöriga myndigheterna.

    2.        Kommissionen får begära att Europeiska bankkommittén ger allmän vägledning om huruvida det är sannolikt att de system för gruppbaserad tillsyn som tillämpas av behöriga myndigheter i tredjeland kommer att uppfylla de mål för den gruppbaserade tillsyn som definieras i detta kapitel, när det gäller institut vars moderföretag har sitt huvudkontor i ett tredjeland. Kommittén ska fortsätta att se över all sådan vägledning och beakta varje förändring i de system för gruppbaserad tillsyn som tillämpas av sådana behöriga myndigheter. EBA ska bistå kommissionen och Europeiska bankkommittén i dessa uppdrag, i vilket också ingår bedömning av huruvida vägledningen behöver ses över.

    Den behöriga myndighet som utför den kontroll som avses i punkt 1 första stycket ska beakta all sådan vägledning. För detta ändamål ska den behöriga myndigheten samråda med EBA innan den fattar beslut.

    3.        I avsaknad av sådan likvärdig tillsyn ska medlemsstaterna i analogi tillämpa bestämmelserna i detta direktiv och förordning [inserted by OP] på institutet eller tillåta att deras behöriga myndigheter använder andra lämpliga tillsynsmetoder som uppfyller målen för gruppbaserad tillsyn av institut.

    Den behöriga myndigheten med ansvar för gruppbaserad tillsyn ska efter samråd med andra berörda behöriga myndigheter godkänna dessa tillsynsmetoder.

    De behöriga myndigheterna kan särskilt kräva att det inrättas ett finansiellt holdingföretag eller ett blandat finansiellt holdingföretag som har huvudkontor i unionen, och tillämpa bestämmelserna om gruppbaserad tillsyn på det finansiella holdingföretagets ställning på gruppnivå eller på ställningen på gruppnivå för instituten i det blandade finansiella holdingföretaget.

    Tillsynsmetoderna ska utformas så att de uppfyller de mål för den gruppbaserade tillsyn som definieras i detta kapitel och ska anmälas till de övriga berörda behöriga myndigheterna, EBA och kommissionen.

    Kapitel 3a

    Systemrisker

    Artikel 121a

    Utsedd myndighet för makrotillsyn

    Medlemsstaterna får utse en myndighet som ska ansvara för hanteringen av systemrisker inom sitt territorium och ska meddela ESRB, EBA och kommissionen när en sådan myndighet utsetts.

    Artikel 121b

    Åtgärder som den utsedda myndigheten får vidta

    I detta kapitel innebär ”systemrisk” en risk för störningar i det finansiella systemet som kan få allvarliga negativa konsekvenser för det finansiella systemet och för realekonomin.

    1.        Om inte annat följer av artikel 121e får den utsedda myndigheten vidta alla åtgärder enligt nationell lag som den anser nödvändiga för att förhindra eller mildra systemrisker eller kräva att den behöriga myndigheten vidtar dessa åtgärder.

    2.        Dessa åtgärder kan omfatta antagandet av krav avseende i synnerhet

    – konsolidering under tillsyn,

    – försiktighetsmarginaler,

    – kapitalbaskrav,

    – avdrag,

    – riskvikter,

    – stora exponeringar,

    – likviditet,

    – skuldsättningsgrad,

    – kapitalbuffertar,

    – offentliggörande.

    Sådana åtgärder får dock inte leda till tillämpning av mindre strikta krav än vad som föreskrivs i förordning (EU) nr …/2012 av den… [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag] på de områden som omfattas av den förordningen.

    3.        Åtgärderna får tillämpas på alla institut som auktoriserats av den behöriga myndigheten enligt detta direktiv och som bedriver verksamhet på den berörda medlemsstatens territorium, eller på en grupp av sådana institut.

    4.        När den utsedda myndigheten kräver att den behöriga myndigheten vidtar sådana åtgärder med stöd av sina tillsynsbefogenheter i enlighet med detta direktiv, och den behöriga myndigheten tillämpar åtgärderna på ett institut som omfattas av gruppbaserad tillsyn, ska den informera medlemmarna av kollegiet innan åtgärderna börjar tillämpas, förutsatt att detta inte skulle äventyra stabiliteten på finansmarknaderna eller inverka negativt på de berörda parternas intressen. I det senare fallet ska den behöriga myndigheten informera medlemmarna av kollegiet så snart detta är möjligt efter det att åtgärderna har börjat tillämpas.

    Artikel 121c

    Översyn av åtgärderna

    Den utsedda myndigheten ska med lämpliga mellanrum se över åtgärderna och göra de ändringar den anser nödvändiga. Den ska se till att åtgärderna upphör att gälla när de inte längre anses nödvändiga.

    Artikel 121d

    Anmälan av åtgärderna

    1.        Den utsedda myndigheten ska i förväg informera ESRB om alla betydande åtgärder den föreslår att vidta.

    2.        Den utsedda myndigheten ska informera ESRB, EBA och kommissionen om alla åtgärder den vidtar och om alla beslut att upphäva åtgärderna, utan onödigt dröjsmål/inom två arbetsdagar, och ska offentliggöra sådana beslut, förutsatt att detta inte skulle äventyra stabiliteten på finansmarknaderna eller inverka negativt på de berörda parternas intressen.

    Artikel 121e

    Bedömning, varningar och rekommendationer från ESRB

    1.        När ESRB slår fast att de identifierade makrorisker för den finansiella stabiliteten som ledde till striktare tillsynskrav inte längre föreligger, ska de nationella myndigheterna upphäva de striktare kraven, varvid de ursprungliga bestämmelserna i denna förordning ska tillämpas. Om detta inte sker, ska ESRB utfärda en rekommendation till kommissionen om att vidta åtgärder gentemot medlemsstaten om den berörda medlemsstaten inte agerar på lämpligt sätt med hänsyn till systemrisken.

    2.        ESRB får bedöma om det förekommer sådana systemrisker som hanteras med de åtgärder som antagits av den utsedda myndigheten, samt om dessa kan komma att påverka andra medlemsstater eller Europeiska unionens finansiella system som helhet. ESRB ska göra bedömningen på begäran av antingen kommissionen eller minst tre medlemsstater.

    3.        ESRB får utfärda en varning i enlighet med artikel 16 i förordning nr 1092/2010 om den identifierar en väsentlig systemrisk för den finansiella stabiliteten i unionen till följd av utvecklingen inom den finansiella sektorn.

    4.        När en sådan systemrisk identifieras får ESRB också utfärda en rekommendation i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 om korrigerande åtgärder som den anser att en utsedd myndighet bör vidta enligt artikel 3 i förordning (EU) nr …/2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag] för att åtgärda den identifierade risken.

    Kapitel 4

    Kapitalbuffertar

    Avsnitt IKapitalbevarande och kontracykliska buffertar

    samt kompletterande kapitalbuffertar för systemviktiga institut

    Artikel 122Definitioner

    I detta kapitel gäller följande definitioner:

    (1)         kapitalbevarande buffert: den kapitalbas som ett institut måste upprätthålla i enlighet med artikel 123,

    (2)         kombinerat buffertkrav: det primära kapital (tier 1) som krävs för att uppfylla kravet om en kapitalbevarande buffert utökad med en institutsspecifik kontracykliska buffert om den senare överstiger 0 % av riskvägda tillgångar plus det belopp som fastställts för systemviktiga institut.

    (2a)     systembuffert: den kompletterande kapitalbuffert i primärt kapital (tier 1) som ett systemviktigt institut som har fastställts i enlighet med artikel 132a måste upprätthålla i enlighet med [artikel].

    (3)         kontracykliskt buffertvärde: det värde som instituten måste tillämpa för att beräkna sin institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert och som fastställs i enlighet med artikel 126, artikel 127 eller av en behörig tredjelandsmyndighet (beroende på situationen),

    (4)         nationellt auktoriserat institut: ett institut som har auktoriserats i medlemsstaten och för vilket en särskilt utsedd myndighet är ansvarig,

    (5)         institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert: den kapitalbas som ett institut måste upprätthålla i enlighet med artikel 124.

    (5a)       buffertriktvärde: ett riktgivande buffertvärde beräknat i enlighet med den harmoniserade formel som fastställs i den vägledning som avses i artikel 125.

    Bestämmelserna i detta kapitel ska inte gälla för värdepappersföretag som inte auktoriserats att tillhandahålla de investeringstjänster som anges i punkterna 3 och 6 i avsnitt A i bilaga I till direktiv 2004/39/EG.

    Artikel 122a

    Som ett redskap för att förebygga en alltför kraftig neddragning av skuldsättningen och främja långivningen till realekonomin i perioder av konjunkturnedgång, och därmed främja stabiliteten på makronivå, får medlemsstaterna införa avgränsningar i syfte att fastställa minimikapitalkrav för portföljer med lån till små och medelstora företag, finansiering av handel eller annan specifik låneverksamhet av avgörande betydelse för den ekonomiska tillväxten.

    Sådana minimikapitalkrav ska normalt inte vara lägre än vad som skulle krävas för den nuvarande nivån på den ekonomiska verksamheten.

    Artikel 123 Krav på att upprätthålla en kapitalbevarande buffert

    1.        Medlemsstaterna ska kräva att instituten utöver det primära kapital (tier 1) som upprätthålls för att uppfylla kapitalbaskravet enligt artikel 87 i förordning [inserted by OP] också upprätthåller en kapitalbevarande buffert i primärt kapital (tier 1) motsvarande 2,5 % av institutets totala riskexponering som beräknas i enlighet med artikel 87.3 i den förordningen på individuell basis och gruppbaserat, beroende på vad som är tillämpligt enligt del I avdelning II i den förordningen.

    2.        Instituten ska inte använda primärt kapital (tier 1) som upprätthålls för att uppfylla kraven enligt punkt 1 för att uppfylla krav som ställs enligt artikel 100.

    3.        Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet enligt punkt 1 fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner enligt punkterna 2 och 3 i artikel 131.

    Artikel 124 Krav på att upprätthålla en institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert

    1.        Medlemsstaterna ska kräva att instituten upprätthåller en institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert motsvarande deras totala riskexponeringsbelopp som beräknas i enlighet med artikel 87.3 i förordning [inserted by OP), och som multipliceras med det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärden som beräknas i enlighet med artikel 130, på individuell basis och gruppbaserat, i enlighet med del I avdelning II i förordning [inserted by OP].

    2.        Instituten ska uppfylla kravet enligt punkt 1 med primärt kapital (tier 1) som inte får vara en del av sådant primärt kapital (tier 1) som upprätthålls för att uppfylla kapitalbaskravet enligt artikel 87 i förordning [inserted by OP], kravet att upprätthålla en kapitalbevarande buffert enligt artikel 123 eller något annat krav som gäller enligt artikel 100.

    3.        Om ett institut inte klarar att uppfylla kravet enligt punkt 1 fullt ut ska det omfattas av utdelningsrestriktioner enligt punkterna 2 och 3 i artikel 131.

    Avsnitt IIFastställande och beräkning av kontracykliska kapitalbuffertar

    Artikel 125ESRB:s riktlinjer för fastställandet av kontracykliska buffertvärden

    1.        ESRB ska genom rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010 ge riktlinjer för hur myndigheter som utsetts av medlemsstaterna i enlighet med artikel 126.1 ska fastställa kontracykliska buffertvärden, däribland följande:

    a)      Principer som ska vägleda utsedda myndigheter när dessa ska bedöma vilket kontracykliskt buffertvärde som är lämpligt och som garanterar att myndigheterna tillämpar en sund strategi avseende relevanta makroekonomiska cykler och främjar ett sunt och konsekvent beslutsfattande över jurisdiktionsgränserna.

    b)     Riktlinjer för

    i)       mätning och beräkning av hur skuldsättningen som andel av BNP avviker från den långsiktiga utvecklingstrenden,

    ii)      beräkning av buffertriktvärden i enlighet med artikel 126.2.

    c)      Vägledning om variabler som anger ▌uppkomsten av en systemomfattande risk, relaterad till perioder med alltför stor kredittillväxt i ett finansiellt system, särskilt den relevanta skuldsättningsnivån som andel av BNP och dess avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden, och om andra relevanta faktorer, däribland behandlingen av ekonomisk utveckling inom enskilda sektorer av ekonomin, som kan vara upplysande för de utsedda myndigheterna när de ska fastställa det lämpliga kontracykliska buffertvärdet i enlighet med artikel 126.

    d)     Vägledning om de variabler, inbegripet kvalitativa kriterier, som visar att bufferten bör upprätthållas, minskas eller frisläppas helt.

    2.        När ESRB har utfärdat en rekommendation enligt punkt 1 ska nämnden hålla den under översyn och, om nödvändigt, uppdatera den mot bakgrund av erfarenheterna från fastställandet av buffertar enligt detta direktiv eller av utvecklingen inom internationellt överenskommen praxis.

    2a.      När ESRB utfärdar en rekommendation enligt punkt 1, ska nämnden vederbörligen beakta skillnaderna mellan medlemsstaterna och särskilt särdragen för medlemsstater med små och öppna ekonomier.

    Artikel 126Fastställande av kontracykliska buffertvärden

    1.        Varje medlemsstat ska utse en offentlig myndighet eller ett offentligt organ (nedan kallad en utsedd myndighet) som ska ansvara för att fastställa det kontracykliska buffertvärdet för den medlemsstaten.

    2.        Varje utsedd myndighet ska för varje kvartal beräkna ett buffertriktvärde som ska fungera som referensvärde vid myndighetens bedömningar i syfte att fastställa det kontracykliska buffertvärdet i enlighet med punkt 3. Buffertriktvärdet ska baseras på de riktlinjer från ESRB som avses i artikel 125 b ii.

    3.        Varje utsedd myndighet ska på kvartalsbasis bedöma och fastställa lämpliga kontracykliska buffertvärden för sin medlemsstat, och ska därvid beakta

    a)      det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2,

    b)     alla gällande ESRB-riktlinjer enligt artikel 125.1 a, c och d och alla rekommendationer som utfärdats av ESRB enligt punkt 9.

    4.        De variabler som avses i artikel 125.1 c får innefatta strukturella variabler och banksektorns exponering för särskilda riskfaktorer eller för andra faktorer som har samband med risker som hotar den finansiella stabiliteten som diskuterats på europeisk nivå och följaktligen ingår i ESRB:s riktlinjer i enlighet med artikel 125.2.

    När en utsedd myndighet vid fastställandet av det kontracykliska buffertvärdet beaktar variabler som nämns i ESRB:s vägledning i artikel 125.1 c, och fastställandet av det buffertvärdet skulle ha varit lägre om dessa variabler inte hade beaktats, ska den utsedda myndigheten meddela EBA och ESRB. EBA och ESRB ska bedöma om det faktum att man följer vägledningen i detta fall kan medföra risker för negativa återverkningar för den finansiella stabiliteten eller för den inre marknaden ▌för finansiella tjänster så som de kommer till uttryck i unionslagstiftningen på området finansiella tjänster.

    5.        Det kontracykliska buffertvärdet, uttryckt som procentandel av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i förordning [inserted by OP] för institut som har kreditexponeringar i den medlemsstaten, måste ligga mellan 0 % och 2,5 % och kalibreras i steg om 0,25 procentenheter eller multipler av 0,25 procentenheter. När så är motiverat mot bakgrund av vad som anges i punkt 3 får en utsedd myndighet fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som är högre än 2,5 % av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i förordning [inserted by OP].

    6.        När en utsedd myndighet fastställer ett kontracykliskt buffertvärde över noll för första gången eller när en utsedd myndighet därefter höjer det gällande kontracykliska buffertvärdet, ska den också fastställa den dag från och med vilken instituten måste tillämpa den höjda bufferten vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Den dagen får inte infalla mer än 12 månader efter den dag då det höjda buffertvärdet anmäldes i enlighet med punkt 8. Om dagen infaller mindre än 12 månader efter det att det höjda buffertvärdet anmälts, måste denna kortare tidsfrist för tillämpningen vara motiverad av exceptionella omständigheter.

    7.        Om en utsedd myndighet sänker det gällande kontracykliska buffertvärdet ska den, oavsett om värdet sänks till noll eller inte, även fastställa en preliminär period under vilken ingen bufferthöjning väntas. Den preliminära perioden ska dock inte vara bindande för den utsedda myndigheten.

    8.        Varje utsedd myndighet ska offentliggöra det kvartalsvis fastställda kontracykliska buffertvärdet på sin webbplats. Anmälan ska åtminstone innehålla följande information:

    a)      Det gällande kontracykliska buffertvärdet.

    b)     Den aktuella skuldsättningsnivån som andel av BNP och dess avvikelse från den långsiktiga utvecklingstrenden.

    c)      Det buffertriktvärde som beräknats i enlighet med punkt 2.

    d)     De bakomliggande skälen till det buffertvärdet, inklusive hänvisningar till andra variabler än de som täcks av det buffertriktvärde som den utsedda myndigheten beaktade i enlighet med punkt 3 c när den fastställde det kontracykliska buffertvärdet.

    e)      Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert.

    f)      När den dag som avses i punkt e infaller mindre än 12 månader från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständigheter som motiverar en kortare tidsfrist för tillämpningen.

    g)      Vid en sänkning av buffertvärdet, den preliminära tidsperiod under vilken ingen höjning av buffertvärdet väntas tillsammans med en motivering av denna period.

    h)      När den utsedda myndigheten har beaktat variabler enligt punkt 3 c, uppgift om den del av buffertvärdet som har samband med de variablerna.

    De utsedda myndigheterna ska vidta alla rimliga åtgärder för att tidsmässigt samordna anmälan.

    De utsedda myndigheterna ska anmäla varje kvartalsvis fastställande av det kontracykliska buffertvärdet samt den information som anges i leden a–g till ESRB. ESRB ska offentliggöra alla anmälda buffertvärden och anknuten information på sin webbplats.

    9.        ESRB kan utfärda rekommendationer i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092 rörande det kvartalsvisa fastställandet av det kontracykliska buffertvärdet i en viss medlemsstat eller, när så är lämpligt, i mer än en medlemsstat.

    Artikel 126aMedlemstatsspecifika riskbuffertar

    Medlemsstater som har större banksystem än genomsnittet eller som på annat sätt har fattat försiktigare regleringsmässiga beslut om acceptabla risker för skattebetalarna än vad andra stater kan acceptera, ska med ESRB:s godkännande och med tillämpning av den systemriskmetod som används för att bedöma kraven i artiklarna 125 och 126, ha möjlighet att införa högre kapitalbaskrav för institut som är auktoriserade på deras territorium. Dessa medel behöver inte utgöras av endast eget kapital, utan hemlandets myndigheter ska fastställa de acceptabla formerna som ska godkännas av ESRB och EBA, men de får under inga omständigheter överskrida två gånger det minimikapitalkrav som krävs enligt Basel III-överenskommelsen, inklusive de kapitalbevarande buffertarna.

    Artikel 127Godkännande av kontracykliska buffertvärden över 2,5 %

    1.        När en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 126.5, eller en behörig tredjelandsmyndighet har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i förordning [inserted by OP], kan de andra utsedda myndigheterna godkänna det buffertvärdet för de nationellt auktoriserade institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar.

    2.        När en utsedd myndighet godkänner ett buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i förordning [inserted by OP] i enlighet med punkt 1, ska den offentliggöra godkännandet på sin webbplats: Anmälan ska åtminstone innehålla följande information:

    a)      Det gällande kontracykliska buffertvärdet.

    b)     De medlemsstater eller tredjeländer som ska tillämpa det.

    c)      Vid en höjning av buffertvärdet, den dag från och med vilken de institut som är auktoriserade i den utsedda myndighetens medlemsstat måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert.

    d)     När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader från dagen för anmälan enligt denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständigheter som motiverar denna kortare tidsfrist för tillämpningen.

    2a.      EBA och ESRB ska säkerställa samstämmighet i tillsynen över jurisdiktionsgränserna när det gäller tillämpningen av beräkningsmetoden för buffertkraven.

    2b.      När en utsedd myndighet eller en behörig tredjelandsmyndighet har fastställt ett kontracykliskt buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskexponerade belopp som avses i artikel 127.1, ska ESRB utvärdera det buffertvärdet och, vid behov, utfärda en rekommendation till de utsedda myndigheterna om det lämpliga kontracykliska buffertvärdet för exponeringar i det tredjelandet, i enlighet med artikel 128.3.

    Artikel 128ESRB:s rekommendation om tredjeländers kontracykliska buffertvärden

    ESRB kan, i enlighet med artikel 16 i förordning (EU) nr 1092/2010, utfärda en rekommendation till de utsedda myndigheterna om det lämpliga kontracykliska buffertvärdet för exponeringar i det tredjelandet om

    a)        inget kontracykliskt buffertvärde har fastställts och offentliggjorts av den behöriga tredjelandsmyndigheten för ett tredjeland (nedan kallad behörig tredjelandsmyndighet) där en eller flera unionsinstitut har kreditexponeringar,

    b)        ESRB anser att ett kontracykliskt buffertvärde som för ett tredjeland har fastställts och offentliggjorts av den behöriga tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett tillfredsställande sätt skydda unionsinstituten från risker i samband med en alltför stor kredittillväxt i det landet, eller en utsedd myndighet meddelar ESRB att den anser buffertvärdet vara otillräckligt för att uppfylla detta syfte.

    Artikel 129Utsedda myndigheters beslut om tredjeländers kontracykliska buffertvärden

    1.        Denna artikel ska tillämpas oavsett om ESRB har utfärdat en rekommendation för utsedda myndigheter enligt artikel 128.

    2.        Under de omständigheter som nämns i led a i artikel 128 kan de utsedda myndigheterna fastställa det kontracykliska buffertvärde som nationellt auktoriserade institut måste tillämpa vid beräkningen av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar.

    3.        När ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland har fastställts och offentliggjorts av en behörig tredjelandsmyndighet, kan en utsedd myndighet fastställa ett annat buffertvärde för det tredjelandet för de nationellt auktoriserade institutens beräkning av sina institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar, om dessa skäligen anser att det buffertvärde som fastställts av den behöriga tredjelandsmyndigheten är otillräckligt för att på ett tillfredsställande sätt skydda dem mot risker i samband med en alltför stor kredittillväxt i det landet.

    När en utsedd myndighet utövar befogenheten enligt första stycket ska den inte fastställa ett kontracykliskt buffertvärde som understiger den nivå som fastställts av den behöriga tredjelandsmyndigheten förutsatt att buffertvärdet överstiger 2,5 %, uttryckt i procent av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i förordning [inserted by OP] i institut som har kreditexponeringar i det tredjelandet. EBA och ESRB ska säkerställa att tredjeländers buffertvärden är samstämmiga i alla jurisdiktioner.

    4.        När en behörig tredjelandsmyndighet fastställer ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland i enlighet med punkt 2 eller 3 och detta värde höjer det redan gällande kontracykliska buffertvärdet, ska de utsedda myndigheterna fastställa den dag från och med vilken de nationellt auktoriserade instituten måste tillämpa det buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert. Den dagen ska inte infalla mer än 12 månader efter den dag då buffertvärdet anmäls i enlighet med punkt 5. Om den dagen infaller mindre än 12 månader efter det att buffertvärdet anmälts, måste denna kortare tidsfrist för tillämpningen vara motiverad av exceptionella omständigheter.

    5.        Utsedda myndigheter ska offentliggöra varje fastställande av ett kontracykliskt buffertvärde för ett tredjeland i enlighet med punkt 2 eller 3 på sina webbplatser, och ska bifoga följande information:

    a)      Det kontracykliska buffertvärdet och det tredjeland för vilket det gäller.

    b)     De bakomliggande skälen till det buffertvärdet.

    c)      Om buffertvärdet har fastställts över noll för första gången eller vid höjning av buffertvärdet, den dag från och med vilken instituten måste tillämpa det höjda buffertvärdet vid beräkningen av sin institutspecifika kontracykliska kapitalbuffert.

    d)     När den dag som avses i led c infaller mindre än 12 månader från dagen för offentliggörandet av fastställandet enligt denna punkt, en hänvisning till de exceptionella omständigheter som motiverar denna kortare tidsfrist för tillämpningen.

    Artikel 130Beräkning av institutspecifika kontracykliska kapitalbuffertar

    1.        Det institutspecifika kontracykliska buffertvärdet ska bestå av det viktade genomsnittet av de kontracykliska buffertvärden som gäller i de jurisdiktioner där institutets berörda kreditexponeringar finns, eller som gäller vid tillämpningen av denna artikel i enlighet med artikel 129.2 eller 129.3.

    Medlemsstaterna ska kräva att instituten, när de beräknar det viktade genomsnitt som avses i första stycket, på varje tillämpligt kontracykliskt buffertvärde tillämpar de av sina sammanlagda kapitalbaskrav för kreditrisk, fastställda i enlighet med del III avdelning II i förordning [inserted by OP], som rör de berörda kreditexponeringarna på territoriet i fråga, dividerat med de sammanlagda kapitalbaskrav för kreditrisk som rör samtliga av deras berörda kreditexponeringar.

    2.        Om en utsedd myndighet, i enlighet med artikel 126.5, fastställer ett kontracykliskt buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i förordning [inserted by OP], ska medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena tillämpas på berörda kreditexponeringar i den utsedda myndighetens medlemsstat (nedan kallad medlemsstat A) vid den beräkning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid beräkningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i fråga:

    a)      Nationellt auktoriserade institut ska tillämpa det buffertvärde som överstiger 2,5 % av det totala riskexponerade beloppet.

    b)     Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % av det totala riskexponerade beloppet om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats inte har godkänt buffertvärdet över 2,5 % i enlighet med artikel 127.1.

    c)      Institut som är auktoriserade i en annan medlemsstat ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fastställts av den utsedda myndigheten i medlemsstat A om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats har godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 127.

    3.        Om det kontracykliska buffertvärde som av en behörig tredjelandsmyndighet fastställts för ett tredjeland överstiger 2,5 % av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i förordning [inserted by OP], ska medlemsstaterna se till att de nedan angivna buffertvärdena tillämpas på berörda kreditexponeringar i det tredjelandet vid den beräkning som krävs enligt punkt 1 samt, om relevant, vid beräkningen av andelen gruppbaserat kapital för institutet i fråga:

    a)      Institut ska tillämpa ett kontracykliskt buffertvärde på 2,5 % av det totala riskexponerade beloppet om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats inte har godkänt ett buffertvärde över 2,5 % i enlighet med artikel 127.1.

    b)     Institut ska tillämpa det kontracykliska buffertvärde som fastställts av den behöriga tredjelandsmyndigheten om den utsedda myndigheten i den medlemsstat där de har auktoriserats har godkänt det buffertvärdet i enlighet med artikel 127.

    4.        Berörda kreditexponeringar ska innefatta alla de exponeringsklasser, utom de som nämns i artikel 107 a, b, c, d, e och f i förordning (EU) nr …/2012 av den …[om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], som regleras av följande:

    (a)    Kapitalbaskraven för kreditrisk enligt del III avdelning II i nämnda förordning.

    (b)    Om exponeringen ingår i handelslagret, kapitalbaskraven för specifik risk enligt del III avdelning IV kapitel 2 i den förordningen eller tillkommande falissemangs- och migrationsrisker enligt del III avdelning IV kapitel 5 i den förordningen.

    (c)    När exponeringen är en värdepapperisering, kapitalbaskraven enligt del III avdelning II kapitel 5b i den förordningen.

    5.        Institut ska ange en berörd kreditexponerings geografiska belägenhet i enlighet med tekniska standarder för tillsyn som antagits i enlighet med punkt 6.

    6.        För den beräkning som krävs enligt punkt 1 ska följande gälla:

    a)      Ett kontracykliskt buffertvärde för en medlemsstat ska gälla från och med den dag som anges i den information som offentliggörs enligt artikel 126.8 e eller 127.2 c om syftet med det beslutet är att höja buffertvärdet.

    b)     Om inte annat föreskrivs i led c, ska ett kontracykliskt buffertvärde tillämpas 12 månader efter den dag då ändringen av buffertvärdet anmäldes av den behöriga tredjelandsmyndigheten, oavsett om den myndigheten kräver att institut etablerade i det tredjelandet ska tillämpa ändringen inom en kortare period, om syftet med det beslutet är att höja buffertvärdet.

    c)      Om den utsedda myndigheten i institutets hemmedlemsstat fastställer det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i enlighet med artikel 129.2 eller 129.3 eller godkänner det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland i enlighet med artikel 127, ska det buffertvärdet tillämpas från och med den dag som anges i den information som offentliggjorts i enlighet med artikel 129.5 c eller artikel 127.2 c, om syftet med det beslutet är att höja buffertvärdet.

    d)     Ett kontracykliskt buffertvärde ska tillämpas omedelbart om syftet med beslutet är att sänka buffertvärdet.

    För tillämpningen av led b ska en ändring av det kontracykliska buffertvärdet för ett tredjeland anses ha anmälts den dag då det offentliggörs av den behöriga tredjelandsmyndigheten i enlighet med gällande nationella regler.

    7.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn som specificerar metoden för angivelse av de berörda kreditexponeringarnas geografiska belägenhet enligt punkt 5.

    Till kommissionen delegeras befogenheter att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i första stycket i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder till kommissionen senast den 31 december 2014.

    Avsnitt IIIKapitalbevarande åtgärder

    Artikel 131Utdelningsrestriktioner

    1.        Medlemsstaterna ska förbjuda institut som uppfyller det kombinerade buffertkravet att göra utdelningar kopplade till det primära kapitalet (tier 1) i en utsträckning som skulle minska deras primära kapital (tier 1) till en nivå där det kombinerade buffertkravet inte längre är uppfyllt.

    2.        Medlemsstaterna ska kräva att institut som inte uppfyller det kombinerade buffertkravet beräknar sitt högsta utdelningsbara belopp i enlighet med artikel 4.

    Vid tillämpning av första stycket ska medlemsstaterna förbjuda varje sådant institut att vidta någon av nedanstående åtgärder utan att först ha beräknat sitt högsta utdelningsbara belopp:

    a)      Göra en utdelning kopplad till primärt kapital (tier 1).

    b)     Skapa en skyldighet att betala ut rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner eller betala ut rörlig ersättning om skyldigheten att betala skapades vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde de kombinerade buffertkraven.

    c)      Göra utbetalningar av dividend från tilläggsinstrument.

    3.        Så länge ett institut inte uppfyller eller så länge det överskrider sitt kombinerade buffertkrav ska medlemsstaterna förbjuda det att göra utdelningar som överstiger det högsta utdelningsbara belopp som beräknats i enlighet med punkt 4 genom någon av de åtgärder som anges i punkt 2 leden a–c.

    4.        Medlemsstaterna ska kräva att instituten beräknar det högsta utdelningsbara beloppet genom att multiplicera den summa som beräknats enligt led a med den faktor som fastställs i enlighet med led b. Det högsta utdelningsbara beloppet ska minskas genom samtliga åtgärder som avses i punkt 2 leden a, b eller c.

    a)      Den summa som ska multipliceras ska bestå av

    i)       delårsöverskott som inte inräknats i det primära kapitalet (tier 1) enligt artikel 24.2 i förordning [inserted by OP] och som har genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller någon av de åtgärder som avses punkt 2 leden a, b eller c

    plus

    ii)      årsöverskott som inte inräknats i det primära kapitalet (tier 1) enligt artikel 24.4 i förordning [inserted by OP] och som har genererats efter det senaste beslutet om vinstutdelning eller någon av de åtgärder som avses punkt 4 leden a, b eller c

    minus

    iii)     belopp som skulle ha erlagts i form av skatt om utdelning inte hade skett på de poster som anges under i och ii.

    b)     Faktorn ska bestämmas enligt följande:

    i)       När det primära kapital (tier 1) som hålls av institutet och som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet enligt artikel 87.1 c i förordning [inserted by OP], uttryckt som procent av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. lägsta) kvartil, ska faktorn vara 0.

    ii)      När det primära kapital (tier 1) som hålls av institutet och som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet enligt artikel 87.1 c i förordning [inserted by OP], uttryckt som procent av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets andra kvartil, ska faktorn vara 0,2.

    iii)     När det primära kapital (tier 1) som hålls av institutet och som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet enligt artikel 87.1 c i förordning [inserted by OP], uttryckt som procent av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets tredje kvartil, ska faktorn vara 0,4.

    iv)     När det primära kapital (tier 1) som hålls av institutet och som inte används för att uppfylla kapitalbaskravet enligt artikel 87.1 c i förordning [inserted by OP], uttryckt som procent av det totala riskexponerade beloppet enligt artikel 87.3 i den förordningen, ligger inom det kombinerade buffertkravets första (dvs. högsta) kvartil, ska faktorn vara 0,6.

    De undre och övre gränserna i varje kvartil i det kombinerade buffertkravet ska beräknas enligt följande:

    Undre gräns i kvartilen

    Övre gräns i kvartilen

    där ”ISCCB” står för ”institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert” och ”Qn” anger ordningstalet för den berörda kvartilen.

    5.        De restriktioner som införs genom denna artikel ska endast tillämpas på betalningar som leder till en minskning av det primära kapitalet (tier 1) eller en vinstminskning och endast i fall där ett inställande av betalning eller en utebliven betalning inte innebär fallissemang eller utgör ett villkor för att inleda det insolvensförfarande som är tillämpligt för institutet.

    6.        När ett institut inte uppfyller det kombinerade buffertkravet och har för avsikt att ge utdelning på utdelningsbar vinst eller vidta en åtgärd enligt punkt 2 leden a–c ska den underrätta den behöriga myndigheten och lämna följande information:

    a)      Det kapital som innehas av institutet, indelat enligt följande:

    i)       Primärt kapital (tier 1).

    ii)      Primärkapitaltillskott (tier 1).

    iii)     Supplementärt kapital (tier 2).

    b)     Beloppet för institutets delårs- och årsöverskott.

    c)      Det högsta utdelningsbara beloppet beräknat i enlighet med punkt 4.

    d)     Det belopp utdelningsbar vinst som institutet har för avsikt att fördela mellan följande:

    i)       Utdelningsbetalningar.

    ii)      Inlösen.

    iii)     Utbetalningar av dividend från tilläggsinstrument.

    iv)     Utbetalning av rörlig ersättning eller diskretionära pensionsförmåner, oavsett om det sker genom att en ny skyldighet att betala skapas eller det rör sig om en betalning enligt en skyldighet att betala som uppstått vid en tidpunkt då institutet inte uppfyllde sina kombinerade buffertkrav.

    7.        Instituten ska vidta åtgärder för att se till att beloppet för utdelningsbar vinst och det högsta utdelningsbara beloppet beräknas på ett riktigt sätt, och ska på begäran kunna styrka riktigheten för den behöriga myndighet.

    8.        Vid tillämpning av punkterna 1 och 2 ska en utdelning kopplad till primärt kapital (tier 1) omfatta följande:

    (a)    En utbetalning i form av utdelning.

    (b)    En utdelning av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 24.1 a i förordning [inserted by OP].

    (c)    Inlösen eller uppköp av helt eller delvis betalda fondaktier eller andra kapitalinstrument som anges i artikel 24.1 a i den förordningen.

    (d)    Återbetalning av belopp som utbetalats med anknytning till kapitalinstrument enligt artikel 24.1 a i den förordningen.

    (e)    En utdelning av poster som avses i artikel 24.1 leden b–e i den förordningen.

    Artikel 132 Kapitalbevarandeplan

    1.        När ett institut inte uppfyller sitt kombinerade buffertkrav ska det utarbeta en kapitalbevarandeplan och lägga fram den för den behöriga myndigheten senast fem arbetsdagar efter den dag då det konstaterade att det inte uppfyllde kravet, om inte den behöriga myndigheten beviljar en längre frist.

    De behöriga myndigheterna ska endast bevilja sådana tillstånd med utgångspunkt i den enskilda situationen för ett kreditinstitut och med beaktande av omfattningen av och komplexiteten i kreditinstitutets verksamhet.

    2.        Kapitalbevarandeplanen ska omfatta följande:

    a)      Skattningar av inkomster och utgifter och en prognos för balansräkningen.

    b)     Åtgärder för att öka institutets kapitaltäckningskvot.

    c)      En plan och tidsram för att öka kapitalbasen med målet att uppfylla det kombinerade buffertkravet fullt ut.

    d)     All övrig information som den behöriga myndigheten anser nödvändig för att göra den utvärdering som krävs enligt punkt 3.

    3.        Den behöriga myndigheten ska utvärdera kapitalbevarandeplanen och ska endast godkänna planen om den anser att det är sannolikt att planen, om den genomförs, kommer att leda till att kapital bevaras eller mobiliseras i tillräcklig grad för att institutet ska kunna uppfylla sitt kombinerade buffertkrav inom en tid som den behöriga myndigheten anser lämplig.

    4.        Om den behöriga myndigheten inte godkänner kapitalbevarandeplanen i enlighet med punkt 3 ska vidta en av åtgärderna nedan eller båda:

    a)     Kräva att institutet ökar sin kapitalbas till angivna nivåer inom specificerade perioder.

    b)     Utöva sina befogenheter enligt artikel 99 i syfte att införa strängare restriktioner för utdelning än vad som krävs enligt artikel 131.

    Avsnitt IIIa

    Fastställande av systemviktiga institut och av tillämpliga kompletterande systembuffertkrav

    Artikel 132a

    Fastställande av systemviktiga institut

    1.        Behöriga myndigheter ska informera EBA om vilka institut inom deras behörighetsområde som är systemviktiga. Om det handlar om en bankgrupp eller enskilda dotterföretag i en bankgrupp ska fastställandet baseras på ett gemensamt beslut som fattats i enlighet med artikel 108 av den samordnande tillsynsmyndigheten och de behöriga myndigheterna för de berörda dotterföretagen. Systemviktiga finansinstitut kan också fastställas av ESRB. Fastställandet ska baseras på en kvantitativ och kvalitativ analys på global nivå, unionsnivå eller nationell nivå i synnerhet med beaktande av

    (a)    institutets verksamhet över jurisdiktionsgränserna på den inre marknaden och med tredjeländer,

    (b)    institutets storlek,

    (c)    graden av sammankoppling med det finansiella systemet,

    (d)    möjligheten att ersätta institutets tjänster eller finansiella infrastruktur,

    (e)    institutets komplexitet,

    (f)     balansräkning,

    (g)    handelslagrets storlek,

    (h)    derivatpositioner.

    2.      Vid fastställandet av systemviktiga institut ska de behöriga myndigheterna i synnerhet beakta den potentiella systemrisk som den nationella verksamheten och all gränsöverskridande verksamhet som det nationella systemviktiga institutet ytterst ansvarar för, utgör inom deras respektive medlemsstater.

    3.      Behöriga myndigheter ska när de utövar sina befogenheter enligt punkterna 1, 2 och 3 beakta de rekommendationer som utfärdats och upprätthålls av ESRB enligt punkt 5.

    4.      EBA ska sammanställa en förteckning över systemviktiga finansinstitut på global nivå, unionsnivå och nationell nivå. Förteckningen över systemviktiga finansinstitut ska överlämnas till de behöriga myndigheterna, ESRB och kommissionen.

    5.      ESRB ska se över kriterierna och förfarandet för att fastställa systemviktiga institut i punkterna 1 och 2. Nämnden ska utfärda rekommendationer om

    (a)    fastställandet av globala, europeiska och nationella systemviktiga institut och principerna som ska vägleda behöriga myndigheter när dessa ska fastställa sådana systemviktiga institut i enlighet med artikel 132a,

    (b) principerna som ska vägleda behöriga myndigheter när dessa ska fastställa lämplig systembuffertnivå.

    ESRB ska följa upp sin rekommendation och, om nödvändigt, uppdatera den mot bakgrund av erfarenheterna från fastställandet av globala eller nationella systemviktiga institut eller av buffertar enligt detta direktiv, eller mot bakgrund av utvecklingen av internationellt överenskomna normer eller praxis.

    Kommissionen ska ges behörighet att anpassa kriterierna för fastställandet av systemviktiga institut och sysembuffertar i enlighet härmed.

    Artikel 132bKrav på att upprätthålla en systembuffert

    1.        Systemviktiga institut på global nivå eller unionsnivå och nationella systemviktiga institut ska på grundval av de kriterier som fastställs i artikel 132a klassificeras i en av fem kategorier av systemrelevans beroende på deras relevans för den europeiska finansmarknaden eller för en enskild nationell finansmarknad. I den lägsta kategorin ska det krävas att systemviktiga finansinstitut upprätthåller en kompletterande primärkapitalbuffert på 1,0 % av det totala riskexponerade beloppet som beräknas i enlighet med artikel 87.3 i förordning (EU) nr …/2012 av den… [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], och som därefter ska öka med 0,5 % för var och en av de efterföljande kategorierna.

    2.      Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna kräva att systemviktiga institut i den högsta kategorin av systemrelevans upprätthåller en kompletterande primärkapitalbuffert på upp till 10 % av det totala riskexponerade beloppet som beräknats i enlighet med artikel 87.3 i förordning (EU) nr …/2012 av den… [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag] om detta är motiverat av exceptionella omständigheter, såsom bankgruppens storlek i förhållande till hemlandets ekonomi eller koncentrationsgraden på den nationella finansmarknaden.

    3.      Systemviktiga institut ska uppfylla kravet enligt punkt 1 med primärt kapital (tier 1) som inte får vara en del av sådant primärt kapital (tier 1) som upprätthålls för att uppfylla kapitalbaskravet enligt artikel 87 i förordning (EU) nr …/2012 av den… [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag], kravet på att upprätthålla en kapitalbevarande buffert enligt artikel 123, kravet på att upprätthålla en institutspecifik kontracyklisk kapitalbuffert enligt artikel 124 och andra eventuella krav enligt artikel 100.

    4.      En systembuffert för bankgrupper som fastställts som systemviktiga på global eller europeisk nivå ska upprätthållas på gruppnivå eller undergruppsnivå på den inre marknaden, även om dotterföretag inom den gruppen har fastställts som systemrelevanta på nationell nivå i en eller flera medlemsstater.

    5.      En systembuffert för enheter som fastställts som systemrelevanta i enbart en medlemsstat ska upprätthållas för den enda enheten eller på undergruppsnivå i den medlemsstaten.

    6.      Genom undantag från punkt 4 får en systembuffert också upprätthållas för en enda enhet eller på undergruppsnivå inom en medlemsstat om den behöriga myndigheten visar EBA att det i en krissituation skulle finnas avsevärda rättsliga eller praktiska hinder för det fria kapitalflödet inom gruppen. EBA ska informera och utfärda rekommendationer till kommissionen för att säkerställa en effektiv gränsöverskridande krishantering och krislösning på den inre marknaden.

    7.      De behöriga myndigheterna kan besluta att offentliggöra vilken systembuffert som krävs enligt punkt 1.

    8.      Om ett systemviktigt institut inte till fullo uppfyller kravet i punkt 1, får de behöriga myndigheterna begränsa utdelningar kopplade till det primära kapitalet (tier 1), begränsa utbetalningar av dividend från tilläggsinstrument för primärkapital (tier 1) och begränsa utbetalning av rörliga ersättningar och diskretionära pensionsförmåner.

    9.      De behöriga myndigheterna ska kräva att systemviktiga institut utarbetar och lägger fram en avvecklingsplan i enlighet med riktlinjerna för globalt systemviktiga banker från rådet för finansiell stabilitet.

    Avdelning VIII

    De behöriga myndigheternas upplysningsplikt

    Artikel 133

    Allmänna krav

    1.        De behöriga myndigheterna ska offentliggöra upplysningar om följande:

    (a)    Texterna till lagar, andra författningar och den allmänna vägledning som antas i deras medlemsstater på området för stabilitetstillsyn.

    (b)    Hur de alternativ och det handlingsutrymme som ges genom unionsrätten har utnyttjats.

    (c)    De allmänna kriterier och metoder som de använder för den översyn och utvärdering som avses i artikel 92.

    (d)    Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II i detta direktiv och artiklarna 54 och 58 i direktiv 2004/39/EG, aggregerade statistiska uppgifter om centrala aspekter av hur tillsynskraven tillämpas i varje medlemsstat, inklusive antalet och karaktären för de tillsynsåtgärder som har vidtagits enligt artikel 99.

    (da)  Arten av tillsynsåtgärder som vidtas genom tillämpningen av artikel 95, inbegripet namnet på de institut som omfattas av dessa åtgärder.

    2.        De upplysningar som offentliggörs enligt punkt 1 ska vara tillräckliga för att göra det möjligt att på ett meningsfullt sätt jämföra de tillvägagångssätt som de behöriga myndigheterna i de olika medlemsstaterna har valt. Upplysningarna ska offentliggöras i ett gemensamt format och uppdateras regelbundet. Upplysningarna ska vara tillgängliga på en och samma webbplats.

    3.        EBA ska utarbeta förslag till tekniska standarder för genomförande i syfte att fastställa format, struktur, innehållsförteckningar och årligt datum för offentliggörande för informationen i punkt 1.

    EBA ska lämna in dessa förslag till tekniska standarder för genomförande till kommissionen senast den 1 januari 2014.

    Kommissionen ges befogenhet att anta de tekniska standarder för genomförande som avses i första stycket i enlighet med artikel 15 i förordning (EU) nr 1093/2010.

    Artikel 134

    Särskilda krav på upplysningsplikten

    1.        För tillämpning av del VI i förordning [inserted by OP] ska de behöriga myndigheterna offentliggöra följande information:

    (a)    De allmänna kriterier och metoder som har antagits för att granska efterlevnaden av artikel 394 i förordning [inserted by OP].

    (b)    Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II, en sammanfattande beskrivning av resultatet av tillsynen och en beskrivning på årsbasis av de åtgärder som föreskrivits för bristande efterlevnad av artikel 394 i förordning [inserted by OP].

    2.        Den behöriga myndighet i medlemsstaterna som utövar valmöjlighet enligt artikel 6.3 i förordning [inserted by OP] ska offentliggöra alla delar av följande:

    (a)    De kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av kapitalbas eller återbetalning av skulder.

    (b)    Antalet moderkreditinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 6.3 i förordning [inserted by OP] och antalet sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland.

    (c)    På aggregerad nivå i medlemsstaten:

    i)       Den totala mängd av kapitalbasen på gruppnivå för moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 6.3 i den förordningen som hålls i dotterföretag i ett tredjeland.

    ii)      Den andel i procent av den totala kapitalbasen på gruppnivå för moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 6.3 i den förordningen som hålls i dotterföretag i ett tredjeland.

    iii)     Den andel i procent av den totala kapitalbas som enligt artikel 87 i förordning [inserted by OP] krävs på gruppnivå för moderinstitut i en medlemsstat som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 6.3 i förordning [inserted by OP] som hålls i dotterföretag i ett tredjeland.

    3.        Den behöriga myndighet som utövar valmöjligheten enligt artikel 8.1 i förordning [inserted by OP] ska offentliggöra alla delar av följande:

    (a)    de kriterier som den tillämpar för att fastställa att det inte finns några rådande eller förutsebara väsentliga praktiska eller rättsliga hinder för en snabb överföring av kapitalbas eller återbetalning av skulder,

    (b)    Antalet moderkreditinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 8.1 i förordning [inserted by OP] och antalet sådana moderinstitut som har dotterföretag i ett tredjeland.

    (c)    På aggregerad nivå i medlemsstaten:

    i)       Den totala mängd av kapitalbasen i moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 8.1 i förordning [inserted by OP] som hålls i dotterföretag i ett tredjeland.

    ii)      Den procentandel av den totala kapitalbasen i moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 8.1 i förordning [inserted by OP] som motsvarar baskapital som hålls i dotterföretag i ett tredjeland.

    iii)     Den andel i procent av den totala minsta kapitalbas som enligt artikel 87 i förordning [inserted by OP] som krävs av ett moderinstitut som utnyttjar den valmöjlighet som anges i artikel 8.1 i den förordningen som hålls i dotterföretag i ett tredjeland.

    Artikel 134a

    Kompletterande krav på offentliggörande för institut

    I syfte att stärka disciplinen på marknaden och garantera lämpligt tillhandahållande av information till marknaden för att minska osäkerheten, får behöriga myndigheter kräva att instituten eller vissa typer av institut, tillfälligt eller regelbundet, offentliggör någon av följande uppgifter utöver vad som fastställs i del åtta i förordning (EU) nr …/2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag]:

    (a)       Information som lämnats till den behöriga myndigheten enligt artiklarna 95 och 96 i förordning (EU) nr …/2012 av den… [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag].

    (b)       Specifika uppgifter om vissa aspekter av den information som avses i led a, såsom mätningarnas högsta, lägsta och genomsnittliga värden, för perioden mellan två rapporteringstidpunkter.

    (c)       Värdet för riskvägda tillgångar fördelat på specifika kategorier, såsom land, typ av tillgång och i tillämpliga fall de viktigaste riskfaktorerna, såsom lån/inkomstkvot eller belåningsgrad.

    (d)       Detaljerade förklaringar till betydande förändringar och trender för kapitaltäckningskvoter och riskvägda tillgångar.

    (e)       Kapitalkrav baserat på Basel I-golvet (dvs. Basel I-riskvikter) för att kunna jämföra exponeringar mellan företag på grundval av standardmått.

    Avdelning IX

    Delegerade akter och genomförandeakter

    Artikel 135

    Delegerade akter

    Kommissionen ska ges behörighet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 138 i fördraget när det gäller följande:

    (a)       Förtydligande av definitionerna i artikel 4 och artikel 122 för att säkerställa enhetlig tillämpning av detta direktiv.

    (b)       Förtydligande av definitionerna i artikel 4 och artikel 122 för att vid tillämpningen av detta direktiv beakta utvecklingen på de finansiella marknaderna.

    (ba)     Anpassning av kriterierna för fastställande av systemviktiga institut och systembuffertar enligt artikel 132a och 132b på grundval av rekommendationer från ESRB.

    (c)       Anpassning av terminologin och formuleringen av definitionerna i artikel 4 i enlighet med framtida rättsakter om institut och anknytande frågor.

    (d)       Utvidgning av innehållet i den förteckning som avses i artiklarna 33 och 34 och som finns i bilaga I till detta direktiv, eller anpassningar av förteckningens terminologi till den utveckling som sker på de finansiella marknaderna.

    (e)       Områden inom vilka behöriga myndigheter ska utbyta den information som förtecknas i artikel 51.

    (f)        Anpassningar av bestämmelserna i artiklarna 75–86 och 94 för att ta hänsyn till utvecklingen på de finansiella marknaderna, särskilt i fråga om nya finansiella produkter, eller utvecklingen av redovisningsstandarder och krav som tar hänsyn till unionsrätten, eller med tanke på ökad samstämmighet i tillsynspraxis.

    (g)       Justeringar av kriterierna i artikel 23.1 med hänsyn till den framtida utvecklingen och i syfte att säkerställa en enhetlig tillämpning av det här direktivet.

    Artikel 136

    Genomförandeakter

    Följande åtgärder ska antas rörande genomförandeakter i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 137.2:

    (a)       Tekniska anpassningar av förteckningen i artikel 2.

    (b)       Ändringar av storleken på startkapital som anges i artikel 12 och avdelning IV i syfte att beakta utvecklingen på de ekonomiska och monetära områdena.

    Artikel 137

    Europeiska bankkommittén

    1.        För antagandet av genomförandeakter ska kommissionen biträdas av Europeiska bankkommittén, inrättad genom kommissionens beslut 2004/10/EG. Denna kommitté ska fungera i den mening som avses i artikel 3.2 i förordning (EU) nr 182/2011.

    2.        Vid hänvisning till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

    Artikel 138

    Utövande av delegering

    1.        Kommissionens rätt att anta delegerade akter gäller på de villkor som fastställs i denna artikel.

    2.        Den delegering av befogenheter som avses i artikel 135 ska ges kommissionen på obestämd tid från och med det datum som avses i artikel 153.

    3.        Den delegering av befogenheter som avses i artikel 135 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Beslutet om återkallande innebär att delegeringen av de befogenheter som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning eller vid en senare tidpunkt som anges i beslutet. Beslutet påverkar inte sådana delegerade akter som redan trätt i kraft.

    4.        Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska kommissionen samtidigt delge den till Europaparlamentet och rådet.

    5.        En delegerad akt som har antagits i enlighet med artikel 135 träder i kraft endast om Europaparlamentet eller rådet inte har gjort några invändningar inom tre månader efter det att akten anmäldes till Europaparlamentet och rådet, eller om Europaparlamentet och rådet, innan den perioden löper ut, båda har underrättat kommissionen om att de inte har några invändningar. Denna period kan förlängas med tre månader på begäran av Europaparlamentet eller rådet.

    Avdelning X

    Ändring av direktiv 2002/87/EG

    Artikel 139

    Ändring av direktiv 2002/87/EG

    1.        I artikel 21a.2 ska led a utgå.

    2.        Efter artikel 21a.2a ska följande punkt läggas till:

    ”3) I syfte att säkerställa konsekvent harmonisering för de beräkningsmetoder som förtecknas i bilaga I del II tillsammans med artikel 45.2 i förordning [inserted by OP] och artikel 228.1 i direktiv 2009/138/EG, men utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6.4, ska den europeiska bankmyndigheten (EBA), den europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (EIOPA) och den europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (ESMA) genom den gemensamma kommittén utarbeta förslag till tekniska standarder för tillsyn vad avser artikel 6.2.

    ESA ska överlämna dessa förslag till tekniska standarder för tillsyn till kommissionen senast 1 januari 2013.

    Till kommissionen delegeras befogenhet att anta de tekniska standarder för tillsyn som avses i tredje stycket, i enlighet med förfarandet i artiklarna 10–14 i förordning (EU) nr 1093/2010.”

    Avdelning XI

    Övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

    Kapitel 1

    Övergångsbestämmelser om tillsyn av kreditinstitut som utövar etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster

    Artikel 140

    Räckvidd

    1.        Bestämmelserna i detta kapitel ska till och med den 1 januari 2015 gälla i stället för artiklarna 40, 41, 43, 51 och 52 och, om kommissionen har antagit en delegerad akt i enlighet med punkt 2, under ytterligare en period på högst två år.

    2.        För att säkerställa att infasningen av arrangemangen för likviditetstillsyn är helt anpassad till utvecklingen av enhetliga likviditetsbestämmelser ska kommissionen ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 135 som senarelägger det datum som avses i punkt 1 med upp till två år, om enhetliga likviditetsbestämmelser ännu inte har införts i unionen på grund av att internationella standarder för likviditetstillsyn ännu inte har antagits det datum som avses i första stycket.

    Artikel 141

    Rapporteringskrav

    Värdmedlemsstaterna får för statistiska ändamål kräva att alla kreditinstitut som har filialer inom deras territorier regelbundet rapporterar om sin verksamhet i dessa värdmedlemsstater till de behöriga myndigheterna i dessa värdmedlemsstater.

    När värdmedlemsstaterna fullgör sina skyldigheter enligt artikel 145 i detta direktiv får de kräva att filialer till kreditinstitut från andra medlemsstater lämnar samma information som krävs från nationella kreditinstitut för detta ändamål.

    Artikel 142

    Åtgärder som hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vidtar i fråga om verksamhet som bedrivs i värdmedlemsstaten

    1.        Om en värdmedlemsstats behöriga myndigheter finner att ett kreditinstitut som har en filial eller som tillhandahåller tjänster inom värdmedlemsstatens territorium inte efterlever de rättsliga bestämmelser som antagits i värdmedlemsstaten i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv inklusive befogenheterna för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, ska dessa myndigheter kräva att kreditinstitutet rättar till situationen.

    2.        Om det berörda kreditinstitutet underlåter att vidta erforderliga åtgärder för rättelse ska värdmedlemsstatens behöriga myndigheter underrätta hemmedlemsstatens behöriga myndigheter.

    3.        Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter ska snarast vidta alla erforderliga åtgärder för att kreditinstitutet ska rätta till situationen. Värdmedlemsstatens behöriga myndigheter ska underrättas om vilka åtgärder som vidtas.

    4.        Om kreditinstitutet, trots åtgärder som har vidtagits av hemmedlemsstaten eller på grund av att dessa åtgärder inte är tillräckliga eller inte finns att tillgå i medlemsstaten i fråga, fortsättningsvis bryter mot de rättsliga regler i värdmedlemsstaten som avses i punkt 1, kan värdmedlemsstaten efter att ha underrättat hemmedlemsstatens behöriga myndigheter vidta lämpliga åtgärder för att förhindra eller ålägga sanktioner på vidare oegentligheter och, i den mån det är nödvändigt, förhindra att kreditinstitutet i fråga inleder ytterligare transaktioner inom dess territorium. Medlemsstaterna ska se till att det inom deras territorier kan delges sådana handlingar som är nödvändiga för dessa åtgärder mot kreditinstitut.

    Artikel 143

    Säkerhetsåtgärder

    Innan åtgärder vidtas i den ordning som föreskrivs i artikel 142 får värdmedlemsstatens behöriga myndigheter i brådskande fall interimistiskt vidta de åtgärder som är nödvändiga till skydd för insättare, investerare och andra mottagare av tjänster. Kommissionen och de andra berörda medlemsstaternas behöriga myndigheter ska snarast möjligt underrättas om sådana åtgärder.

    Kommissionen får, efter att ha hört berörda medlemsstaters behöriga myndigheter, besluta att den ifrågavarande medlemsstaten ska ändra eller återkalla sådana åtgärder.

    Artikel 144

    Ansvar

    1.        Ansvaret för tillsyn av kreditinstitut, inklusive tillsyn av verksamheter som bedrivs i enlighet med artiklarna 33 och 34, ska ligga hos hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, i den mån befogenheter för värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter inte följer av bestämmelserna i detta direktiv.

    2.        Vad som sägs i punkt 1 ska inte utgöra hinder för gruppbaserad tillsyn i enlighet med detta direktiv.

    3.        De behöriga myndigheterna i en viss medlemsstat ska vid fullgörandet av sina allmänna plikter vederbörligen beakta den potentiella effekten av sina beslut för det finansiella systemets stabilitet i alla övriga berörda medlemsstater och framför allt i kritiska situationer, på grundval av de uppgifter som är tillgängliga vid den relevanta tidpunkten.

    Artikel 145

    Likviditetstillsyn

    Fram till att vidare harmonisering har skett ska värdmedlemsstaternas behöriga myndigheter, i samarbete med hemmedlemsstaternas behöriga myndigheter, utöva tillsyn av likviditeten i filialer till kreditinstitut.

    Utan att det påverkar de åtgärder som krävs för förstärkning av det europeiska monetära systemet ska värdmedlemsstaterna ha fullständigt ansvar för åtgärderna inom ramen för sin penningpolitik.

    Sådana åtgärder får inte innefatta diskriminerande behandling eller restriktioner gentemot kreditinstitut som är auktoriserade i en annan medlemsstat.

    Artikel 146

    Samarbete rörande tillsyn

    När kreditinstitut bedriver verksamhet i medlemsstater utöver den där huvudkontoret finns ska medlemsstaternas behöriga myndigheter utöva tillsyn i nära samarbete med varandra. De ska förse varandra med all den information rörande kreditinstitutens ledning och ägandeförhållanden som kan underlätta såväl tillsynen som bedömningen av om auktorisationsvillkoren iakttas, och all information som kan underlätta övervakningen av sådana institut, särskilt med avseende på likviditet, soliditet, inlåningsgaranti, begränsning av stora exponeringar samt rutiner för administration, redovisning och intern kontroll.

    Artikel 147

    Betydande filialer

    1.        De behöriga myndigheterna i en värdmedlemsstat kan göra en framställan till den samordnande tillsynsmyndigheten, när artikel 107 är tillämplig, eller till den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten om att en filial till ett kreditinstitut ska betraktas som betydande.

    2.        Denna framställan ska innehålla skäl till varför filialen ska betraktas som betydande, särskilt med avseende på följande:

    (a)    Insättningarna i kreditinstitutets filial motsvarar en marknadsandel som överskrider 2 procent i värdmedlemsstaten.

    (b)    Den troliga effekten som inställande eller nedläggning av kreditinstitutets verksamhet har på den systemrelaterade likviditeten och på betalnings- och clearing- och avvecklingssystemen i värdmedlemsstaten.

    (c)    Filialens storlek och betydelse vad gäller antalet kunder inom ramen för värdmedlemsstatens bank- eller finanssystem.

    De behöriga myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaten, och den samordnande tillsynsmyndigheten när artikel 107 är tillämplig, ska göra allt som står i deras makt för att komma fram till ett gemensamt beslut om att betrakta en filial som betydande.

    Om inget gemensamt beslut har fattats inom två månader efter mottagandet av en begäran enligt första stycket, ska de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten inom en ytterligare period på två månader fatta ett eget beslut om huruvida filialen är betydande. När de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten fattar egna beslut ska de ta hänsyn till alla synpunkter och invändningar från den samordnande tillsynsmyndigheten eller de behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten.

    De beslut som avses i tredje och fjärde stycket ska redovisas i ett dokument som innehåller en fullständig motivering och skickas till de berörda behöriga myndigheterna och ska erkännas som avgörande och tillämpas av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna.

    Beslut om att en filial ska betraktas som betydande får inte påverka de behöriga myndigheternas rättigheter och skyldigheter enligt detta direktiv.

    3.        De behöriga myndigheterna i hemmedlemsstaten ska meddela den information som avses i artikel 112 c och d till de behöriga myndigheterna i den värdmedlemsstat där en betydande filial är etablerad och utföra de uppdrag som avses i artikel 107 c i samarbete med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten.

    4.        Om en behörig myndighet i en hemmedlemsstat blir medveten om en kritisk situation i ett kreditinstitut enligt det som avses i artikel 109.1, ska den så snart det är praktiskt möjligt varna de myndigheter som avses i artikel 59.4 och i artikel 60.

    5.        Om artikel 111 inte gäller ska de behöriga myndigheter som utövar tillsyn av ett institut med betydande filialer i andra medlemsstater inrätta och leda ett tillsynskollegium för att underlätta samarbetet enligt punkt 2 i den här artikeln och artikel 61. Kollegiet ska inrättas och fungera på grundval av skriftliga avtal som utformas av den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten efter samråd med berörda behöriga myndigheter. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska besluta vilka behöriga myndigheter som får delta i ett visst sammanträde eller en viss verksamhet som bedrivs av kollegiet.

    6.        När den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten fattar sitt beslut ska den ta hänsyn till relevansen av den tillsynsverksamhet som ska planeras eller samordnas för dessa myndigheter, särskilt den eventuella inverkan på det finansiella systemets stabilitet i de berörda medlemsstaterna enligt artikel 144 och de skyldigheter som avses i punkt 2 i den här artikeln.

    7.        Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska i förväg hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om att sådana sammanträden anordnas, de viktigaste frågorna som ska diskuteras och om de verksamheter som ska behandlas. Den behöriga myndigheten i hemmedlemsstaten ska även i god tid hålla alla medlemmar av kollegiet fullt informerade om de åtgärder som behandlats vid dessa sammanträden eller de åtgärder som genomförts.

    Artikel 148

    Inspektioner på platsen

    1.        När ett kreditinstitut som är auktoriserat i en hemmedlemsstat och driver verksamhet genom filial i en annan medlemsstat ska värdmedlemsstaten ge hemmedlemsstatens behöriga myndigheter rätt att, efter underrättelse till värdmedlemsstatens behöriga myndigheter, självständigt eller genom särskilt utsedda personer, utföra inspektion på platsen för att samla in sådan information som avses i artikel 52.

    2.        Hemmedlemsstatens behöriga myndigheter får också, för kontroll av filialer, tillämpa något av de övriga förfaranden som avses i artikel 113.

    3.        Första och andra stycket ska inte utgöra hinder för värdmedlemsstatens behöriga myndigheter att när de fullgör sitt tillsynsansvar enligt detta direktiv utföra inspektion på platsen av filialer etablerade på det egna territoriet.

    Kapitel 2

    Övergångsbestämmelser om kapitalbuffertar

    Artikel 149 Övergångsbestämmelser för kapitalbuffertar

    1.        Genom denna artikel ändras kraven enligt artiklarna 122 och 123 under en övergångsperiod som löper mellan den 1 januari 2016 och den 31 december 2018.

    2.        För perioden 1 januari 2016–31 december 2016 gäller följande:

    (a)    Den kapitalbevarande bufferten ska bestå av primärt kapital (tier 1) motsvarande 0,625 % av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 87.3 i förordning [inserted by OP].

    (b)    Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara högst 0,625 % av det totalbeloppet, med resultatet att det kombinerade buffertkravet ska ligga mellan 0,625 % och 1,25 % av institutets totala riskvägda exponeringsbelopp.

    3.        För perioden 1 januari 2017–31 december 2017 gäller följande:

    (a)    Den kapitalbevarande bufferten ska bestå av primärt kapital (tier 1) motsvarande 1,25% av institutets totala riskviktade exponeringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 87.3 i förordning [inserted by OP].

    (b)    Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara högst 1,25% av det totalbeloppet, med resultatet att det kombinerade buffertkravet ska ligga mellan 1,25 % och 2,50 % av institutets totala riskviktade exponeringsbelopp.

    4.        För perioden 1 januari 2018–31 december 2018 gäller följande:

    (a)    Den kapitalbevarande bufferten ska bestå av primärt kapital (tier 1) motsvarande 1,875% av institutets totala riskviktade exponeringsbelopp beräknat i enlighet med artikel 87.3 i förordning [inserted by OP].

    (b)    Den institutspecifika kontracykliska kapitalbufferten ska vara högst 1,875% av det totalbeloppet, med resultatet att det kombinerade buffertkravet ska ligga mellan 1,875% och 3,750% av institutets totala riskviktade exponeringsbelopp.

    5.        Kravet på en kapitalbevarandeplan och utdelningsrestriktionerna enligt artikel 131 och artikel 132 ska gälla under övergångsperioden 1 januari 2016–31 december 2018 när institut inte uppfyller de ändrade kraven enligt punkterna 2–4.

    6.        Medlemsstaterna kan när som helst under perioden tillämpa en kortare övergångsperiod än den som anges i punkt 1 om så är berättigat på grund av en alltför hög tillväxt i krediter eller andra tillgångsklasser. När en medlemsstat gör detta, får den kortare perioden erkännas av andra medlemsstater.

    Kapitel 3

    Slutbestämmelser

    Artikel 150

    Översyn

    1.        Kommissionen ska senast den 1 april 2014 se över och rapportera om ersättningsbestämmelserna i detta direktiv och i förordning [inserted by OP] och därvid ta särskild hänsyn till deras effektivitet, genomförande och tillämpning, med beaktande av den internationella utvecklingen. Vid översynen ska eventuella luckor till följd av proportionalitetsprincipens tillämpning på dessa bestämmelser identifieras. Kommissionen ska översända sin rapport till Europaparlamentet och rådet, om så är lämpligt, tillsammans med ett lagstiftningsförslag.

    Kommissionens regelbundna översyn av tillämpningen av detta direktiv ska säkerställa att tillämpningsmetoderna inte leder till uppenbar diskriminering mellan institut på grundval av rättslig struktur eller ägarmodell.

    2.        Från och med 2014 ska EBA, i samarbete med EIOPA och ESMA, vartannat år offentliggöra en rapport om i vilken utsträckning medlemsstaternas lagstiftning hänvisar till externa kreditbetyg och om de åtgärder som medlemsstaterna vidtar för att minska den typen av hänvisningar. Rapporten ska också beskriva hur de behöriga myndigheterna uppfyller sina skyldigheter enligt artikel 76.1 och 76. 2 och artikel 77.1 b. Rapporten ska även innehålla beskrivning av tillsynens samstämmighetsgrad i detta hänseende.

    EBA ska i samarbete med EIOPA och Esma säkerställa en effektiv minskning av utnyttjandet av externa kreditbetyg och gradvis avlägsna alla mekaniska och automatiska effekter av ett externt kreditbetyg som fortfarande finns kvar i unionslagstiftningen.

    3.        Senast den 31 december 2014 ska kommissionen se över och utarbeta en rapport om tillämpningen av artiklarna 103 och 104 och översända rapporten till Europaparlamentet och rådet och, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag.

    4.        Senast den 31 december 2016 ska kommissionen göra en översyn och utarbeta en rapport om tillämpningen av artikel 87.4, inklusive lämpligheten hos riktmärkningen av metoderna för diversifiering, och lägga fram denna rapport för Europaparlamentet och rådet och, om så är lämpligt, ett lagstiftningsförslag.

    4a.    Senast den 31 december 2014 ska kommissionen konsultera ESA-myndigheterna, ECBS, ESRB och andra relevanta parter för att se över effektiviteten när det gäller bestämmelserna om utbyte av information i detta direktiv, särskilt i avdelning VII kapitel 1 avsnitt II, och ska utarbeta förslag i de fall detta anses motiverat för att ytterligare utveckla dessa bestämmelser och/eller arrangemang, framför allt med beaktande av de betydande informationsrelaterade synergierna mellan de centrala bankfunktionerna och tillsynsfunktionerna, både under normala förhållanden och under stressperioder.

    4b.    Kommissionen ska senast den 31 december 2014, efter att ha hört EBA och ESRB, se över artikel 130a om fastställande av systembuffertvärden med beaktande av internationellt överenskomna normer för systemviktiga institut och, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet.

    4c.    EBA ska senast den 31 december 2014 se över och rapportera om tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv och förordning (EU) nr …/2012 av den … [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag] och om unionens och medlemsstaternas samarbete med tredjeländer. Denna översyn ska identifiera eventuella brister och bedöma inom vilka områden det krävs ytterligare utveckling i fråga om samarbete, utbyte av information och arrangemang om ömsesidighet, däribland tillämpning av tillsynsbestämmelser i tredjeländer.

             EBA ska också bedöma behovet av att ytterligare utveckla samarbetsavtalen mellan medlemsstaterna och EBA å ena sidan och med internationella finansiella institutioner eller organ, såsom Internationella valutafonden (IMF) och rådet för finansiell stabilitet å andra sidan.

    4d.    EBA ska, efter att ha erhållit mandat av kommissionen, undersöka huruvida enheter inom den finansiella sektorn, som deklarerar att de utför sin verksamhet i enlighet med islamiska bankprinciper, på lämpligt sätt omfattas av bestämmelserna i detta direktiv och förordning (EU) nr .../2012 av den ... [om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag].

    Kommissionen ska granska den rapport som utarbetats av EBA och, om så är lämpligt, lägga fram ett lagstiftningsförslag för Europaparlamentet och rådet.

    Artikel 151

    Införlivande

    1.        Medlemsstaterna ska senast den 31 december 2013 anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen samt en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

    Medlemsstaterna ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den 1 januari 2014.

    2.        Genom undantag från punkt 1 ska avdelning VII kapitel 4 tillämpas från och med den 1 januari 2016.

    3.        När medlemsstaterna antar de bestämmelser som avses i första och andra stycket ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska också innehålla ett uttalande om att hänvisningar i lagar och andra författningar till direktiv som upphävts genom detta direktiv ska tolkas som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uttalandet ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda.

    4.        Medlemsstaterna ska till kommissionen och EBA överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

    Artikel 152

    Upphävande

    Direktiven 2006/48/EG och 2006/49/EG och senare ändringar ska upphöra att gälla den 1 januari 2013.

    Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till det här direktivet och läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.

    Artikel 153

    Ikraftträdande

    Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

    Artikel 154

    Adressater

    Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

    Bilaga I

    Förteckning över verksamheter som är föremål för ömsesidigt erkännande

    1.        Mottagande av insättningar och andra återbetalningspliktiga medel.

    2.        Utlåning, omfattande bland annat konsumentkrediter, kreditavtal som rör fast egendom, factoring, med eller utan regress och finansiering av handelskrediter (inklusive ”forfeiting”).

    3.        Finansiell leasing.

    4.        Betaltjänster enligt definitionen i artikel 4.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november 2007 om betaltjänster på den inre marknaden[28].

    5.        Utställande och administration av andra betalningsmedel (t.ex. resecheckar och postväxlar) såvida inte denna verksamhet omfattas av punkt 4.

    6.        Borgensförbindelser och garantier.

    7.        Handel för egen eller kunders räkning med något av följande:

    a)      penningmarknadsinstrument (checkar, växlar, insättningsbevis etc.),

    b)     utländsk valuta,

    c)      finansiella terminer och optioner,

    d)     valuta- och ränteinstrument,

    e)      överlåtbara värdepapper.

    8.        Medverkan i värdepappersemissioner och tillhandahållande av tjänster i samband därmed.

    9.        Rådgivning till företag angående kapitalstruktur, industriell strategi och liknande angelägenheter samt tjänster knutna till fusioner och företagsförvärv.

    10.      Penningmäkling.

    11.      Portföljförvaltning och rådgivning.

    12.      Förvaring och förvaltning av värdepapper.

    13.      Kreditupplysningstjänster.

    14.      Bankfackstjänster.

    15.      Utgivning av elektroniska pengar.

    De tjänster och sådan verksamhet som anges i avsnitt A och B i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument[29] ska, när de gäller sådana finansiella instrument som avses i avsnitt C i bilaga I till det direktivet, omfattas av ömsesidigt erkännande i enlighet med detta direktiv

    Bilaga II

    Jämförelsetabell

    Detta direktiv

    Direktiv 2006/48/EG

    Direktiv 2006/49/EG

    Artikel 1

    Artikel 1.1

     

    Artikel 2.1

    Artikel 1.2

     

    Artikel 2.2

    Artikel 1.3

     

    Artikel 2.3

    Artikel 2

     

    Artikel 3

    Artikel 5

     

    Artikel 4.1

     

     

    Artikel 4.2 a

    Artikel 4.20

     

    Artikel 4.2 b

     

     

    Artikel 4.2 c

     

     

    Artikel 5.1

     

    Artikel 36.1

    Artikel 5.2

     

    Artikel 36.2

    Artikel 5.3

     

     

    Artikel 5.4

     

     

    Artikel 6

    Artikel 128

     

    Artikel 7

    Artikel 42b.1

     

    Artikel 8

    Artikel 40.3

     

    Artikel 9.1

    Artikel 6.1

     

    Artikel 9.2

    Artikel 6.2

     

    Artikel 9.3

    Artikel 6.3 stycke 1

     

    Artikel 9.4

    Artikel 6.3 stycke 2

     

    Artikel 10

    Artikel 7

     

    Artikel 11

    Artikel 8

     

    Artikel 12.1

    Artikel 9.1 stycke 1

     

    Artikel 12.2

    Artikel 9.1 stycke 2

     

    Artikel 12.3

    Artikel 9.1 stycke 3

     

    Artikel 12.4

    Artikel 9.2

     

    Artikel 13.1

    Artikel 11.1

     

    Artikel 13.2

    Artikel 11.2

     

    Artikel 14.1

    Artikel 12.1

     

    Artikel 14.2

    Artikel 12.2

     

    Artikel 14.3

    Artikel 12.3

     

    Artikel 15

    Artikel 13

     

    Artikel 16.1

    Artikel 15.1

     

    Artikel 16.2

    Artikel 15.2

     

    Artikel 16.3

    Artikel 15.3

     

    Artikel 17

    Artikel 16

     

    Artikel 18

    Artikel 17.1

     

    Artikel 19

    Artikel 18

     

    Artikel 20

    Artikel 14, artikel 9.4 c och artikel 17.2

     

    Artikel 21

     

     

    Artikel 22.1

    Artikel 19.1

     

    Artikel 22.2

    Artikel 19.2

     

    Artikel 22.3

    Artikel 19.3

     

    Artikel 22.4

    Artikel 19.4

     

    Artikel 22.5

    Artikel 19.5

     

    Artikel 22.6

    Artikel 19.6

     

    Artikel 22.7

    Artikel 19.7

     

    Artikel 22.8

    Artikel 19.8

     

    Artikel 22.9

    Artikel 19.9

     

    Artikel 23.1

    Artikel 19a.1

     

    Artikel 23.2

    Artikel 19a.2

     

    Artikel 23.3

    Artikel 19a.3

     

    Artikel 23.4

    Artikel 19a.4

     

    Artikel 23.5

    Artikel 19a.5

     

    Artikel 24.1

    Artikel 19b.1

     

    Artikel 24.2

    Artikel 19b.2

     

    Artikel 25

    Artikel 20

     

    Artikel 26.1

    Artikel 21.1

     

    Artikel 26.2

    Artikel 21.2

     

    Artikel 27

    Artikel 21.3

     

    Artikel 28.1

     

    Artikel 4

    Artikel 28.2

     

    Artikel 9

    Artikel 29.1

     

    Artikel 5.1

    Artikel 29.2

     

    Artikel 5.2

    Artikel 29.3

     

    Artikel 5.3

    Artikel 29.4

     

    Artikel 5.2

    Artikel 30

     

    Artikel 6

    Artikel 31.1

     

    Artikel 7

    Artikel 31.2

     

    Artikel 8

    Artikel 32.1

     

    Artikel 10.1

    Artikel 32.2

     

    Artikel 10.2

    Artikel 33

    Artikel 23

     

    Artikel 34.1

    Artikel 24.1

     

    Artikel 34.2

    Artikel 24.2

     

    Artikel 34.3

    Artikel 24.3

     

    Artikel 35.1

    Artikel 25.1

     

    Artikel 35.2

    Artikel 25.2

     

    Artikel 35.3

    Artikel 25.3

     

    Artikel 35.4

    Artikel 25.4

     

    Artikel 35.5

    Artikel 25.5

     

    Artikel 36.1

    Artikel 26.1

     

    Artikel 36.2

    Artikel 26.2

     

    Artikel 36.3

    Artikel 26.3

     

    Artikel 36.4

    Artikel 26.4

     

    Artikel 36.5

    Artikel 26.5

     

    Artikel 37

    Artikel 36

     

    Artikel 38

    Artikel 27

     

    Artikel 39.1

    Artikel 28.1

     

    Artikel 39.2

    Artikel 28.2

     

    Artikel 39.3

    Artikel 28.3

     

    Artikel 39.4

    Artikel 28.4

     

    Artikel 40

    Artikel 29.1

     

    Artikel 41.1

    Artikel 30.1

     

    Artikel 41.2

     

     

    Artikel 42

    Artikel 32

     

    Artikel 43.1

    Artikel 33.1

     

    Artikel 43.2

     

     

    Artikel 43.3

     

     

    Artikel 43.4

     

     

    Artikel 43.5

     

     

    Artikel 43.6

    Artikel 33.2

     

    Artikel 44.1

    Artikel 34

     

    Artikel 44.2

    Artikel 31

     

    Artikel 45

    Artikel 35

     

    Artikel 46

    Artikel 37

     

    Artikel 47.1

    Artikel 38.1

     

    Artikel 47.2

    Artikel 38.2

     

    Artikel 47.3

    Artikel 38.3

     

    Artikel 48.1

    Artikel 39.1

     

    Artikel 48.2

    Artikel 39.2

     

    Artikel 48.3

    Artikel 39.3

     

    Artikel 48.4

    Artikel 39.4

     

    Artikel 49.1

    Artikel 40.1

     

    Artikel 49.2

    Artikel 40.2

     

    Artikel 50

    Artikel 41.3

     

    Artikel 51.1

    Artikel 42.1

     

    Artikel 51.2

     

     

    Artikel 51.3

     

     

    Artikel 51.4

     

     

    Artikel 51.5

    Artikel 42.2 och 3

     

    Artikel 51.6

    Artikel 42.4 och 5

     

    Artikel 51.7

    Artikel 42.6 och 7

     

    Artikel 52.1

    Artikel 42a.1

     

    Artikel 52.2

    Artikel 42a.2

     

    Artikel 52.3

    Artikel 42a.3

     

    Artikel 52.4

     

     

    Artikel 52.5

     

     

    Artikel 53.1

    Artikel 43.1

     

    Artikel 53.2

    Artikel 43.2

     

    Artikel 54.1

    Artikel 44.1

     

    Artikel 54.2

    Artikel 44.2

     

    Artikel 54.3

     

     

    Artikel 55

    Artikel 45

     

    Artikel 56

    Artikel 46

     

    Artikel 57

    Artikel 47

     

    Artikel 58.1

    Artikel 48.1

     

    Artikel 58.2

    Artikel 48.1

     

    Artikel 58.3

    Artikel 48.2

     

    Artikel 59

    Artikel 49

     

    Artikel 60.1

    Artikel 50

     

    Artikel 60.2

     

     

    Artikel 61

    Artikel 51

     

    Artikel 62

    Artikel 52

     

    Artikel 63.1

    Artikel 53.1

     

    Artikel 63.2

    Artikel 53.2

     

    Artikel 64

    Artikel 136.2

     

    Artikel 64.3

     

     

    Artikel 65

     

     

    Artikel 66.1

     

     

    Artikel 66.2

     

     

    Artikel 67.1

     

     

    Artikel 67.2

     

     

    Artikel 68.1

     

     

    Artikel 68.2

     

     

    Artikel 69

     

     

    Artikel 70.1

     

     

    Artikel 70.2

     

     

    Artikel 70.3

     

     

    Artikel 71

    Artikel 55

     

    Artikel 72.1

    Artikel 123

     

    Artikel 72.2

     

     

    Artikel 72.3

     

    Bilaga I punkt 38

    Artikel 73.1

    Artikel 22.1

     

    Artikel 73.2

    Artikel 22.2

     

    Artikel 73.3

    Artikel 22.3 (2010/78)

     

    Artikel 74.1

    Artikel 22.3 (2010/76)

     

    Artikel 74.2

    Artikel 22.4

     

    Artikel 74.3

    Artikel 22.5

     

    Artikel 75.1

    Bilaga V punkt 2

     

    Artikel 75.2

     

     

    Artikel 75.3

     

     

    Artikel 75.4

     

     

    Artikel 75.5

     

     

    Artikel 76.1

     

     

    Artikel 76.2

     

     

    Artikel 76.3

     

     

    Artikel 77.1

    Bilaga V punkt 3

     

    Artikel 77.2

    Bilaga V punkt 4

     

    Artikel 77.3

    Bilaga V punkt 5

     

    Artikel 78

    Bilaga V punkt 6

     

    Artikel 79

    Bilaga V punkt 7

     

    Artikel 80.1

    Bilaga V punkt 8

     

    Artikel 80.2

    Bilaga V punkt 9

     

    Artikel 81

    Bilaga V punkt 10

    Bilaga IV punkt 5

    Artikel 82

    Bilaga V punkt 11

     

    Artikel 83.1

    Bilaga V punkt 12

     

    Artikel 83.2

    Bilaga V punkt 13

     

    Artikel 84.1

    Bilaga V punkt 14

     

    Artikel 84.2

    Bilaga V punkt 14a

     

    Artikel 84.3

    Bilaga V punkt 15

     

    Artikel 84.4

    Bilaga V punkt 16

     

    Artikel 84.5

    Bilaga V punkt 17

     

    Artikel 84.6

    Bilaga V punkt 18

     

    Artikel 84.7

    Bilaga V punkt 19

     

    Artikel 84.8

    Bilaga V punkt 20

     

    Artikel 84.9

    Bilaga V punkt 21

     

    Artikel 84.10

    Bilaga V punkt 22

     

    Artikel 85.1

     

     

    Artikel 85.2

     

     

    Artikel 86.1

     

     

    Artikel 86.2

     

     

    Artikel 87.1

     

     

    Artikel 87.2

     

     

    Artikel 87.3

     

     

    Artikel 87.4

     

     

    Artikel 87.5

     

     

    Artikel 88.1

    Bilaga V punkt 23 sista stycket

     

    Artikel 88.2

    Bilaga V punkt 23a–f och första stycket

     

    Artikel 89

    Bilaga V punkt 23k

     

    Artikel 90.1

    Bilaga V punkt 23g–t

     

    Artikel 90.2

    Artikel 150.3 b

     

    Artikel 91.1

    Bilaga V punkt 24

     

    Artikel 91.2

    Bilaga V punkt 24

     

    Artikel 92.1

    Artikel 124.1

     

    Artikel 92.2

    Artikel 124.2

     

    Artikel 92.3

    Artikel 124.3

     

    Artikel 92.4

    Artikel 124.4

     

    Artikel 92.5

    Artikel 124.5

     

    Artikel 92.6

     

     

    Artikel 92.7

     

     

    Artikel 92.8

     

     

    Artikel 92.9

     

     

    Artikel 93

     

     

    Artikel 94.1

    Bilaga XI punkt 1

     

    Artikel 94.2

    Bilaga XI punkt 1a

     

    Artikel 94.3

    Bilaga XI punkt 2

     

    Artikel 94.4

    Bilaga XI punkt 3

     

    Artikel 95

     

     

    Artikel 96.1

     

     

    Artikel 96.2

     

     

    Artikel 96.3

     

     

    Artikel 97.1

     

     

    Artikel 97.2

     

     

    Artikel 98.1

     

     

    Artikel 98.2

     

     

    Artikel 98.3

     

     

    Artikel 98.4

     

     

    Artikel 98.5

     

     

    Artikel 99.1

    Artikel 136.1

     

    Artikel 99.2

     

     

    Artikel 100.1

    Artikel 136.2 första stycket

     

    Artikel 100.2

    Artikel 136.2 andra stycket

     

    Artikel 101

    Artikel 149

     

    Artikel 102

     

     

    Artikel 103.1

    Artikel 68.2

     

    Artikel 103.1

    Artikel 3

     

    Artikel 103.1

    Artikel 123

     

    Artikel 103.2

    Artikel 71.1

     

    Artikel 103.3

    Artikel 71.2

     

    Artikel 103.4

    Artikel 73.2

     

    Artikel 103.5

     

     

    Artikel 104.1

    Artikel 68.1

     

    Artikel 104.2

    Artikel 73.3

     

    Artikel 104.3

     

     

    Artikel 105.1

    Artikel 124.2

     

    Artikel 105.2

    Artikel 23

     

    Artikel 106.1

    Artikel 125.1

    Artikel 2

    Artikel 106.2

    Artikel 125.2

    Artikel 2

    Artikel 106.3

    Artikel 126.1

     

    Artikel 106.4

    Artikel 126.2

     

    Artikel 106.5

    Artikel 126.3

     

    Artikel 106.6

    Artikel 126.4

     

    Artikel 107.1

    Artikel 129.1 första stycket

     

    Artikel 107.2

    Artikel 129.1 andra stycket

     

    Artikel 107.3

    Artikel 129.1 tredje stycket

     

    Artikel 108.1 a

    Artikel 129.3 första stycket

     

    Artikel 108.1 b

     

     

    Artikel 108.2 a

    Artikel 129.3 andra stycket

     

    Artikel 108.2 b

     

     

    Artikel 108.3

    Artikel 129.3 fjärde till sjunde stycket

     

    Artikel 108.4

    Artikel 129.3 åttonde stycket

     

    Artikel 108.5

    Artikel 129.3 nionde stycket

     

    Artikel 108.6

    Artikel 129.3 tionde stycket

     

    Artikel 109.1

    Artikel 130.1

     

    Artikel 109.2

    Artikel 130.2

     

    Artikel 110

    Artikel 131

     

    Artikel 111.1

    Artikel 131a.1

     

    Artikel 111.2

    Artikel 131a.2

     

    Artikel 112.1

    Artikel 132.1

     

    Artikel 112.2

    Artikel 132.2

     

    Artikel 112.3

    Artikel 132.3

     

    Artikel 112.4

    ???

     

    Artikel 113

    Artikel 141

     

    Artikel 114.1

    Artikel 127.1

     

    Artikel 114.2

    Artikel 127.2

     

    Artikel 114.3

    Artikel 127.3

     

    Artikel 115

    Artikel 135

     

    Artikel 116.1

    Artikel 137.1

     

    Artikel 116.2

    Artikel 137.2

     

    Artikel 117.1

    Artikel 138.1

     

    Artikel 117.2

    Artikel 138.2

     

    Artikel 118.1

    Artikel 139.1

     

    Artikel 118.2

    Artikel 139.2

     

    Artikel 118.3

    Artikel 139.3

     

    Artikel 119.1

    Artikel 140.1

    Artikel 2

    Artikel 119.2

    Artikel 140.2

    Artikel 2

    Artikel 119.3

    Artikel 140.3

    Artikel 2

    Artikel 120

    Artikel 142

     

    Artikel 121.1

    Artikel 143.1

     

    Artikel 121.2

    Artikel 143.2

     

    Artikel 121.3

    Artikel 143.3

     

    Artikel 122

     

     

    Artikel 123

     

     

    Artikel 124

     

     

    Artikel 125

     

     

    Artikel 126

     

     

    Artikel 127

     

     

    Artikel 128

     

     

    Artikel 129

     

     

    Artikel 130

     

     

    Artikel 131

     

     

    Artikel 133.1

    Artikel 144

     

    Artikel 133.2

     

     

    Artikel 133.3

     

     

    Artikel 134.1

    Artikel 122a.9

     

    Artikel 134.2

    Artikel 69.4

     

    Artikel 134.3

    Artikel 70.4

     

    Artikel 135

    Artikel 150.1

     

    Artikel 136.1

    Artikel 150.1 a

     

    Artikel 136.2

    Artikel 150.2

     

    Artikel 137.1

    Artikel 151.1

     

    Artikel 137.2

    Artikel 151.2

     

    Artikel 138.1

    Artiklarna 151a, b, c

     

    Artikel 138.2

    Artiklarna 151a, b, c

     

    Artikel 138.3

    Artiklarna 151a, b, c

     

    Artikel 138.4

    Artiklarna 151a, b, c

     

    Artikel 138.5

    Artiklarna 151a, b, c

     

    Artikel 139

     

     

    Artikel 140

     

     

    Artikel 141

    Artikel 29

     

    Artikel 142

    Artikel 30

     

    Artikel 143

    Artikel 33

     

    Artikel 144

    Artikel 40

     

    Artikel 145

    Artikel 41

     

    Artikel 146

    Artikel 42

     

    Artikel 147

    Artikel 42a

     

    Artikel 148

    Artikel 43

     

    Artikel 149

     

     

    Artikel 150.1

    Artikel 156.4

     

    Artikel 150.2

     

     

    Artikel 151.1

    Artikel 157.1

     

    Artikel 151.2

     

     

    Artikel 151.3

    Artikel 157.2

     

    Artikel 151.4

    Artikel 157.2

     

    Artikel 152

    Artikel 158

     

    Artikel 153

    Artikel 159

     

    Artikel 154

    Artikel 160

     

    Bilaga I

    Bilaga I

     

    • [1] * Ändringar: ny text eller text som ersätter tidigare text markeras med fetkursiv stil och strykningar med symbolen ▌.
    • [2]  EUT C , , s. .
    • [3]  EUT C , , s. .
    • [4]  EUT L 177, 30.6.2006, s. 1.
    • [5]  EUT L 177, 30.6.2006, s. 201.
    • [6]  EUT L 145, 30.4.2011, s. 1.
    • [7]  EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.
    • [8]  EGT L 125, 5.5.2001, s. 15.
    • [9]  EUT L 331, 15.12.2010, s. 1.
    • [10]  EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.
    • [11]  EUT L 335, 17.11.2009, s. 1.
    • [12]  EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.
    • [13]  EUT L 302, 17.11.2009, s. 32.
    • [14]  EUT L 267, 10.10.2009, s. 7.
    • [15]  EUT L 35, 11.2.2003, s. 1.
    • [16]  EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
    • [17]  EGT L 8, 12.1.2001, s. 1.
    • [18]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15).
    • [19]  EUT L 9, 15.1.2003, s. 3.
    • [20]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/92/EG av den 9 december 2002 om försäkringsförmedling (EGT L 9, 15.1.2003, s. 3).
    • [21]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1092/2010 av den 24 november 2010 om makrotillsyn av det finansiella systemet på EU-nivå och om inrättande av en europeisk systemrisknämnd (EUT L 331, 15.12.2010, s. 1).
    • [22]  Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG av den 17 maj 2006 om lagstadgad revision av årsbokslut och sammanställd redovisning (EUT L 157, 9.6.2006, s. 87).
    • [23]  Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, 14.8.1978, s. 11).
    • [24]  Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, 18.7.1983, s. 1).
    • [25]  C(2009) 3159.
    • [26]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 48).
    • [27]  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten), om ändring av beslut nr 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (EUT L 331, 15.12.2010, s. 84).
    • [28]  EUT L 319, 5.12.2007, s. 1.
    • [29]  EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

    ÄRENDETS GÅNG

    Titel

    Behörighet att utöva verksamhet i kreditinstitut och tillsyn av kreditinstitut och värdepappersföretag (ändring av direktiv 2002/87/EG)

    Referensnummer

    COM(2011)0453 – C7-0210/2011 – 2011/0203(COD)

    Framläggande för parlamentet

    20.7.2011

     

     

     

    Ansvarigt utskott

           Tillkännagivande i kammaren

    ECON

    13.9.2011

     

     

     

    Rådgivande utskott

           Tillkännagivande i kammaren

    JURI

    13.9.2011

     

     

     

    Inget yttrande avges

           Beslut

    JURI

    21.11.2011

     

     

     

    Föredragande

           Utnämning

    Othmar Karas

    20.10.2009

     

     

     

    Behandling i utskott

    26.9.2011

    4.10.2011

    24.1.2012

    13.2.2012

     

    27.3.2012

    12.4.2012

     

     

    Antagande

    14.5.2012

     

     

     

    Slutomröstning: resultat

    +:

    –:

    0:

    43

    1

    0

    Slutomröstning: närvarande ledamöter

    Burkhard Balz, Elena Băsescu, Sharon Bowles, Udo Bullmann, Pascal Canfin, Rachida Dati, Leonardo Domenici, Diogo Feio, Markus Ferber, Elisa Ferreira, Ildikó Gáll-Pelcz, Jean-Paul Gauzès, Sven Giegold, Sylvie Goulard, Liem Hoang Ngoc, Gunnar Hökmark, Syed Kamall, Othmar Karas, Jürgen Klute, Philippe Lamberts, Werner Langen, Astrid Lulling, Hans-Peter Martin, Sławomir Witold Nitras, Ivari Padar, Alfredo Pallone, Antolín Sánchez Presedo, Olle Schmidt, Edward Scicluna, Peter Simon, Marianne Thyssen, Ramon Tremosa i Balcells, Corien Wortmann-Kool, Pablo Zalba Bidegain

    Slutomröstning: närvarande suppleanter

    Vicky Ford, Roberto Gualtieri, Carl Haglund, Mario Mauro, Gianni Pittella, Andreas Schwab, Catherine Stihler

    Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)

    Martin Callanan, Timothy Kirkhope, Marisa Matias, Jutta Steinruck

    Ingivande

    22.5.2012