REKOMMENDATION TILL RÅDET om EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter

31.5.2012 - (2012/2088(INI))

Utskottet för utrikesfrågor
Föredragande: José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS REKOMMENDATION TILL RÅDET

om EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter

(2012/2088(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av artiklarna 2, 3, 21, 31, 33 och 36 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av sin resolution av den 16 december 2010 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2009 och EU:s politik på området[1],

–   med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter[2],

–   med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 12 december 2011 från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och kommissionen till Europaparlamentet och rådet med titeln ”Mänskliga rättigheter och demokrati i centrum för EU:s yttre åtgärder – effektivare metoder” (COM(2011)0886),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Att förverkliga ett område med frihet, säkerhet och rättvisa för EU-medborgarna – Handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet” (COM(2010)0171),

–   med beaktande av EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt[3],

–   med beaktande av Europeiska unionens anslutning till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

–   med beaktande av uttalandet från unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om politiskt ansvar[4],

–   med beaktande av artikel 97 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för utrikesfrågor (A7-0174/2012), och av följande skäl:

A.  I artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen bekräftas EU:s åtagande att främja mänskliga rättigheter och demokrati i alla sina yttre åtgärder samtidigt som samstämmighet och konsekvens garanteras genomgående inom dessa områden samt mellan EU:s yttre åtgärder och annan EU-politik.

B.  Artikel 33 i EU-fördraget tillhandahåller i följande ordalag den rättsliga grunden för att utse EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter: ”Rådet får på förslag av unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik utse en särskild representant som ska ha mandat för särskilda politiska frågor. Den särskilda representanten ska utöva sitt mandat under ledning av den höga representanten”.

C. Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen krävt att det ska utses en särskild EU‑representant för mänskliga rättigheter, i enlighet med sin resolution av den 16 december 2010 om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och EU:s politik på området och sin resolution av den 18 april 2012 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen och Europeiska unionens politik på området, inbegripet följderna för EU:s strategipolitik för mänskliga rättigheter.

D. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör bidra till att stärka synligheten för och samstämmigheten inom EU:s politik för mänskliga rättigheter som en grundläggande del i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) samt bidra till att höja EU:s profil i fråga om de mänskliga rättigheterna i hela världen.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

a)  Samtidigt som rådet formellt beslutar om att utse EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter och om att inrätta hans eller hennes mandat på grundval av ett förslag från EU:s höga representant bör EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter handla och uttala sig för unionens räkning och i samband med det återspegla det gemensamma och odelbara ansvar som åligger samtliga EU:s institutioner och medlemsstater i fråga om att skydda och främja de mänskliga rättigheterna i hela världen. Att man utser EU:s första särskilda representant för mänskliga rättigheter någonsin bör öka synligheten för, effektiviteten hos, samstämmigheten inom samt ansvarsskyldigheten för EU:s politik för de mänskliga rättigheterna. I synnerhet bör Europaparlamentet spela en lämplig roll vid förfarandet för att utse representanten och vid tillsynen av mandatet under hela dess varaktighet.

b)  För att stärka öppenheten och ansvarsskyldigheten beträffande mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör ett meningsutbyte/en utfrågning med den kandidat som utnämns för uppdraget av den höga representanten äga rum i Europaparlamentets berörda utskott.

c)  Genomförandet av mandatet och dess överensstämmelse med andra insatser från unionen på detta område bör regelbundet ses över. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör tillhandahålla rådet, den höga representanten, parlamentet och kommissionen en årlig lägesrapport samt en omfattande genomföranderapport om mandatet vid dess slut.

d)  De politiska målen för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör inbegripa att öka samstämmigheten inom, effektiviteten hos och synligheten för EU:s åtgärder i fråga om att skydda och främja mänskliga rättigheter och demokrati. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör ha ett nära samarbete med rådets arbetsgrupp för de mänskliga rättigheterna (COHOM). EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör vara en samtalspartner på hög nivå för motparterna i tredjeländer och inom internationella organisationer och bör även kunna inleda samtal med FN (FN:s generalförsamling, FN:s råd för mänskliga rättigheter osv.) samt med relevanta regionala organisationer. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör vara ordförande vid högnivådialoger om mänskliga rättigheter och leda samråd med tredjeländer om frågor med anknytning till mänskliga rättigheter.

e)  För att uppnå dessa mål bör EU:s särskilda representant, då han eller hon handlar under den höga representantens ledning, tillerkännas ett starkt, oberoende och flexibelt mandat som inte begränsas av snäva och specifika tematiska skyldigheter, utan som snarare lämnar utrymme för EU:s särskilda representant att handla snabbt och effektivt. I överensstämmelse med de åtgärder och prioriteringar som fastställts i handlingsplanen bör EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter även ta itu med olika övergripande frågor för att därigenom bidra till större effektivitet och samstämmighet vad gäller åtgärderna inom EU:s externa politik. Omfattningen av mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör vara fullt förenlig med principerna om de mänskliga rättigheternas och de grundläggande friheternas allmängiltighet och odelbarhet samt med de politiska mål som anges i artikel 21 i EU-fördraget och bör omfatta stärkandet av demokrati, rättsstatsprincipen och institutionsuppbyggnad, internationell rättvisa och internationell humanitär rätt. Mandatet bör bland annat omfatta dödsstraffets avskaffande, människorättsförsvarare, kampen mot strafflöshet, kampen mot tortyr, yttrandefrihet (även på internet), mötes- och föreningsfrihet, religions- och trosfrihet, minoritetens rättigheter, barnets skydd, kvinnors rättigheter, fred och säkerhet, jämställdhetsfrågor samt kampen mot alla former av diskriminering, oavsett om den grundar sig på funktionsnedsättning, ras eller etniskt ursprung, kön, sexuell läggning eller könsidentitet.

f)   Mandatet bör grundas på de vägledande principerna för EU:s politik för mänskliga rättigheter och i synnerhet på EU:s riktlinjer om dödsstraff (2008), tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (2008), människorättsdialoger med tredjeländer (2009), barn i väpnade konflikter (2008), människorättsförsvarare (2008), främjande och skydd av barnets rättigheter (2008), våld mot kvinnor och flickor samt kampen mot alla former av diskriminering av dem (2008), efterlevnaden av internationell humanitär rätt (2009), verktygslådan för hbt-frågor (LGBT toolkit) (2010) samt EU:s årliga rapporter om de mänskliga rättigheterna i världen.

g)  EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör ha de nödvändiga yrkeskvalifikationerna samt omfattande erfarenhet och styrkt bakgrund inom området mänskliga rättigheter och personlig och yrkesmässig integritet liksom internationellt renommé.

h)  EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör utses för två och ett halvt år. För att säkerställa kontinuitet, samstämmighet och demokratisk ansvarsskyldighet bör mandatet kunna förnyas. Parlamentet bör höras på vederbörligt sätt och i tid under förnyelseprocessen.

i)   EU:s representant för mänskliga rättigheter bör ha ett nära samarbete med unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och med Europaparlamentets talman för att säkerställa samstämmighet och integrering av mänskliga rättigheter genomgående i alla politikområden inom EU-institutionernas arbete. EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör samverka nära med Europeiska utrikestjänstens direktorat för mänskliga rättigheter och demokrati och med alla multilaterala EU-delegationer (New York, Genève, Wien och Strasbourg) samt med alla EU:s delegationer i världen för att främja kontakter beträffande frågor som rör de mänskliga rättigheterna med alla EU-avdelningar, EU-delegationer i tredjeländer och internationella organisationer. Europeiska utrikestjänstens direktorat för mänskliga rättigheter och demokrati bör tillhandahålla alla nödvändiga tjänster och underlätta genomförandet av EU:s särskilda representants mandat.

j)   Samtidigt som nära förbindelser upprätthålls med rådets kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik bör EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter regelbundet rapportera till Europaparlamentets berörda utskott om situationen avseende de mänskliga rättigheterna i världen och om statusen för mandatets genomförande, inbegripet resultaten från mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter och FN:s generalförsamling, från människorättsdialogerna med tredjeländer och av genomförandet av landstrategierna för mänskliga rättigheter.

k)  EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör då han eller hon genomför sitt mandat samarbeta med företrädare för det lokala, regionala och nationella civila samhället, icke-statliga organisationer, experter samt regionala och internationella organisationer som är verksamma inom området skydd av de mänskliga rättigheterna och demokratin.

l)   EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör tillhandahållas lämpliga finansiella och mänskliga resurser för att kunna garantera att ett effektivt arbete utförs av den särskilda representanten och hans eller hennes arbetsgrupp. Budgeten för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör granskas årligen.

m) EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter bör ansvara för att inrätta en arbetsgrupp, som omfattar nödvändig politisk sakkunskap i överensstämmelse med den särskilda representantens mandat och som handlar till förmån för det mandatet. Mot bakgrund av mandatets omfattning och sektorsövergripande beskaffenhet är det viktigt att avsätta tillräckligt med personal som ska arbeta under direkt ledning av EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter. Arbetsgruppen får inbegripa utstationerad personal från medlemsstaterna och EU:s institutioner och därigenom även spegla behovet av att säkerställa samstämmighet och integrering av mänskliga rättigheter genomgående i verksamheterna vid alla EU-institutioner och i alla medlemsstater.

n)  En hänvisning till denna rekommendation bör inbegripas i mandatet för EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik och, för kännedom, till kommissionen.

• [1]  Antagna texter, P7_TA(2010)0489.
• [2]  Antagna texter, P7_TA(2012)0126.
• [3]  http://www.eeas.europa.eu/human_rights/docs/guidelines_en.pdf
• [4]  Antagna texter, P7_TA(2010)0280, bilaga II.

RESULTAT AV SLUTOMRÖSTNINGEN I UTSKOTTET

Antagande	24.5.2012
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	53 3 4
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Pino Arlacchi, Bastiaan Belder, Franziska Katharina Brantner, Frieda Brepoels, Elmar Brok, Jerzy Buzek, Arnaud Danjean, Michael Gahler, Marietta Giannakou, Ana Gomes, Andrzej Grzyb, Richard Howitt, Anna Ibrisagic, Liisa Jaakonsaari, Anneli Jäätteenmäki, Jelko Kacin, Ioannis Kasoulides, Tunne Kelam, Nicole Kiil-Nielsen, Andrey Kovatchev, Wolfgang Kreissl-Dörfler, Eduard Kukan, Alexander Graf Lambsdorff, Vytautas Landsbergis, Krzysztof Lisek, Sabine Lösing, Barry Madlener, Mario Mauro, Kyriakos Mavronikolas, Willy Meyer, Francisco José Millán Mon, María Muñiz De Urquiza, Annemie Neyts-Uyttebroeck, Raimon Obiols, Pier Antonio Panzeri, Ioan Mircea Paşcu, Alojz Peterle, Bernd Posselt, Fiorello Provera, Libor Rouček, Tokia Saïfi, José Ignacio Salafranca Sánchez-Neyra, Nikolaos Salavrakos, György Schöpflin, Adrian Severin, Marek Siwiec, Charles Tannock, Geoffrey Van Orden, Sir Graham Watson, Boris Zala
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Nikolaos Chountis, Diogo Feio, Elisabeth Jeggle, Barbara Lochbihler, Norbert Neuser, Jacek Protasiewicz, Marietje Schaake, Alf Svensson, Ivo Vajgl
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Leonidas Donskis