BETÄNKANDE om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister)

4.10.2012 - (COM(2011)0793 – C7‑0454/2011– 2011/0373(COD)) - ***I

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd
Föredragande: Louis Grech
Rådgivande utskotts föredragande (*):
Cristian Silviu Buşoi, utskottet för rättsliga frågor
(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

Ändringsförslag

• 001-166 (PDF - 408 KB)
• 001-166 (DOC - 590 KB)
• 167-167 (PDF - 368 KB)
• 167-167 (DOC - 223 KB)

FÖRSLAG TILL EUROPAPARLAMENTETS LAGSTIFTNINGSRESOLUTION

om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG

(COM(2011)0793 – C7‑0454/2011– 2011/0373(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0793),

–   med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7‑0454/2011),

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artiklarna 294.3 och 169 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

–   med beaktande av de motiverade yttranden från den nederländska första kammaren och det tyska förbundsrådet som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, och enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 28 mars 2012[1],

–   med beaktande av artiklarna 55 och 37 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0280/2012).

1.  Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Beaktandeled 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
– med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 114,	– med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 114 och 169,
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(1) Enligt artikel 169.1 och 169.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) ska unionen bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås genom åtgärder som antas i enlighet med artikel 114 i fördraget. Enligt artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska en hög konsumentskyddsnivå tryggas i unionens politik.	(1) Enligt artikel 169.1 och 169.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallat fördraget) ska unionen bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås bland annat genom åtgärder som antas i enlighet med artikel 114 i fördraget. Enligt artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska en hög konsumentskyddsnivå tryggas i unionens politik.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(2) Enligt artikel 26.2 i fördraget ska den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser där fri rörlighet för varor och tjänster säkerställs. För att konsumenterna ska ha förtroende för och kunna dra nytta av den inre marknaden måste de ha tillgång till enkla och billiga sätt att lösa tvister som uppstår vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster. Detta gäller för både offline- och onlinetransaktioner och är särskilt viktigt när konsumenterna handlar över gränserna.	(2) Enligt artikel 26.2 i fördraget ska den inre marknaden omfatta ett område utan inre gränser där fri rörlighet för varor och tjänster säkerställs. Den inre marknaden bör ge konsumenterna ett mervärde i form av högre kvalitet, större utbud, rimliga priser och höga säkerhetsstandarder för varor och tjänster, vilket torde främja en hög konsumentskyddsnivå.
Motivering
Genom ändringsförslaget förtydligas de konkreta fördelar som den inre marknaden bör medföra för konsumenterna.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 2a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(2a) Fragmenteringen av den inre marknaden inverkar negativt på konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningsskapandet inom EU. Att avlägsna de direkta och indirekta hindren för den inre marknadens korrekta funktionssätt och att öka medborgarnas förtroende är avgörande för den inre marknadens fullbordan.
Motivering
Den inre marknaden ska utgöra ett område som överskrider de nationella gränserna där medborgare och företag kan röra sig och utöva sina rättigheter, men den omfattande fragmenteringen leder till frustrerande brister för medborgarna.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 2c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(2c) En garanterad tillgång till enkla, effektiva, snabba och billiga sätt att lösa nationella och gränsöverskridande tvister vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster bör gynna konsumenterna och därmed öka deras förtroende för marknaden. Detta bör omfatta såväl offlinehandel som onlinehandel, och är särskilt viktigt när konsumenterna handlar över gränserna.
Motivering
Att göra medborgarna säkrare på att de kan få tillgång till tvistlösning inom EU skulle öka deras delaktighet på marknaden och ge dem tillgång till ett bredare utbud med produkter samt främja den ekonomiska tillväxten.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Skäl 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) Alternativ tvistlösning erbjuder enkel, snabb och billig lösning utanför domstol av tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Alternativ tvistlösning är dock ännu inte tillräckligt utvecklad i unionen. För att konsumenterna till fullo ska kunna utnyttja dess potential måste det finnas alternativ tvistlösning för alla typer av konsumenttvister, kvaliteten på de alternativa tvistlösningsförfarandena måste vara jämn och konsumenterna och näringsidkarna måste känna till att det finns sådana förfaranden. De alternativa tvistlösningsorganen måste också hantera gränsöverskridande tvister på ett effektivt sätt.	(3) Alternativ tvistlösning erbjuder enkel, snabb och billig lösning utanför domstol av tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Alternativ tvistlösning är dock ännu inte tillräckligt och konsekvent utvecklad i medlemsstaterna. Det är beklagligt att alternativa tvistlösningsmekanismer, trots kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol1 och kommissionens rekommendation 2001/310/EG av den 4 april 2001 om principer som ska tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo2, för närvarande inte har införts korrekt och inte fungerar tillfredsställande i alla geografiska områden och näringslivssektorer i unionen. Konsumenterna och näringsidkarna känner fortfarande inte till de alternativa tvistlösningsmekanismer som finns, och endast en liten andel av medborgarna vet hur man inger ett klagomål till ett alternativt tvistlösningsorgan.
	_____________
	1 EGT L 115, 17.4.1998, s.31.
	2 EGT L 109, 19.4.2001, s.56.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Skäl 3a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(3a) De kvarstående hindren och bristerna, såsom bristen på information, den ojämna geografiska och sektorsvisa utvecklingen av alternativa tvistlösningssystem och den fragmenterade och otillräckligt samordnade regleringen, hindrar möjligheten till en trygg handel för konsumenterna, särskilt över gränserna. Av samma skäl kan näringsidkare avstå från att sälja till konsumenter i andra medlemsstater, där det inte finns tillräcklig tillgång till alternativa tvistlösningsförfaranden av hög kvalitet. Dessutom hamnar näringsidkare som är etablerade i en medlemsstat där det inte finns tillräcklig tillgång till alternativa tvistlösningsförfaranden av hög kvalitet i ett konkurrensunderläge gentemot näringsidkare som har tillgång till sådana förfaranden och därför kan lösa konsumenttvister snabbare och billigare. Skillnaderna mellan medlemsstaterna i fråga om förekomsten av, kvaliteten hos och medvetenheten om alternativ tvistlösning utgör ett hinder för den inre marknaden och kräver åtgärder på EU-nivå. Detta direktiv bör fastställa minimistandarder för de alternativa tvistlösningsorganens kvalitet som garanterar samma miniminivå vad gäller skydd och rättigheter för konsumenterna vid såväl nationella som gränsöverskridande tvister. Detta direktiv bör inte hindra medlemsstaterna att anta eller behålla mer långtgående bestämmelser än vad som föreskrivs i detta direktiv.
Motivering
De stora bristerna i fråga om lagstiftning, genomförande och information på marknaden innebär att dess potential inte utnyttjas fullt ut. Framför allt eftersom utvecklingen av alternativ tvistlösning är så ojämn krävs det åtgärder på EU-nivå för att se till att konsumenterna har lika tillgång till alternativa tvistlösningsförfaranden av hög kvalitet.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Skäl 3b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(3b) För att konsumenterna fullt ut ska kunna utnyttja den inre marknadens potential bör alternativ tvistlösning vara tillgänglig för alla typer av nationella och gränsöverskridande tvister som omfattas av detta direktiv. De alternativa tvistlösningsförfarandena bör omfattas av konsekventa lägsta kvalitetsstandarder inom hela EU, och konsumenterna och näringsidkarna bör känna till att dessa förfaranden finns. På grund av den ökade gränsöverskridande handeln och rörligheten för personer är det också viktigt att de alternativa tvistlösningsorganen hanterar gränsöverskridande tvister på ett effektivt sätt.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Skäl 3c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(3c) Som Europaparlamentet förespråkar i sin resolution av den 25 oktober 2011 om alternativ tvistlösning i civil-, handels- och familjerättsliga ärenden1 och i sin resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare2, bör alla helhetsstrategier för den inre marknaden som gynnar medborgarna prioriteras och syfta till att utveckla enkla, ekonomiskt överkomliga, snabba och tillgängliga tvistlösningssystem.
	__________
	1 Antagna texter, P7_TA(2011)0449.
	2 EUT C 161 E, 31.5.2011, s. 84.
Motivering
Europaparlamentet har konsekvent krävt lagstiftningsåtgärder för att garantera konsumenternas tillgång till alternativ tvistlösning.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Skäl 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(4) I inremarknadsakten har kommissionen angett lagstiftning om alternativ tvistlösning som även omfattar e-handeln som en av de tolv åtgärderna för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för den inre marknaden.	(4) I inremarknadsakten har kommissionen angett lagstiftning om alternativ tvistlösning som även omfattar e-handeln som en av de tolv åtgärderna för att stimulera tillväxten, stärka förtroendet för och göra framsteg mot att fullborda den inre marknaden.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Skäl 5
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(5) Europeiska rådet har uppmanat Europaparlamentet och rådet att före utgången av 2012 anta en första uppsättning prioriterade åtgärder, så att den inre marknaden ges ny stimulans.	(5) Europeiska rådet har uppmanat Europaparlamentet och rådet att före utgången av 2012 anta en första uppsättning prioriterade åtgärder, så att den inre marknaden ges ny stimulans. Rådet har betonat vikten av e-handel och anser att systemet för alternativ tvistlösning för konsumenter bör ge billig, enkel och snabb tvistlösning för såväl konsumenter som näringsidkare. Ett framgångsrikt genomförande av detta system kräver ett beslutsamt politiskt åtagande och stöd från alla aktörer, utan att det äventyrar ett rimligt pris samt insynsvänlighet, flexibilitet, snabbhet och kvalitet för de beslut som fattas av de alternativa tvistlösningsorgan som omfattas av detta direktiv.
Motivering
För att utnyttja potentialen med alternativ tvistlösning krävs ett fullständigt engagemang och ansvarstagande från kommissionens, parlamentets och rådets sida. Särskilt medlemsstaterna måste kontrollera att direktivet genomförs korrekt.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Skäl 5a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5a) Med tanke på den ökade betydelsen av e-handel och i synnerhet gränsöverskridande handel som en bärande del av EU:s ekonomiska verksamhet, är det nödvändigt med ett välfungerande system för alternativ tvistlösning och en verkligt integrerad ram för tvistlösning online för avtalstvister i samband med online-transaktioner för att nå målet i inremarknadsakten att öka medborgarnas förtroende för den inre marknaden.
Motivering
E-handel har blivit en viktig del av EU:s ekonomiska verksamhet, men många konsumenter och näringsidkare är tveksamma till e-handel och e-försäljning, eftersom de befarar att de inte kommer att ha tillgång till tvistlösning vid en eventuell tvist.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Skäl 5b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(5b) Detta direktiv och Europaparlamentets och rådets förordning ... * av den ...** om tvistlösning online vid konsumenttvister är två sammankopplade rättsakter som kompletterar varandra. Plattformen för tvistlösning online är ett verktyg som bör fungera som en gemensam kontaktpunkt för tvistlösning online utanför domstol för konsumenterna och näringsidkarna, tillsammans med tillgången till alternativa tvistlösningsorgan av hög kvalitet inom hela EU. Denna plattform kommer att kunna fungera korrekt endast om man når fullständig täckning med avseende på alternativ tvistlösning.
	_____________
	* EUT: för in referensnumret.
	** EUT: för in datumet för antagande.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Skäl 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(6) Att inom unionen utveckla välfungerande alternativ tvistlösning är nödvändigt för att öka konsumenternas förtroende för den inre marknaden, inklusive e-handeln. Utvecklingen bör bygga på de befintliga alternativa tvistlösningsförfarandena i medlemsstaterna och respektera dessas rättsliga traditioner.	(6) Att inom unionen utveckla välfungerande alternativ tvistlösning är nödvändigt för att öka konsumenternas förtroende för den inre marknaden, inklusive e-handeln, och för att förverkliga potentialen hos och möjligheterna till gränsöverskridande handel och näthandel. Utvecklingen bör bygga på de befintliga alternativa tvistlösningsförfarandena i medlemsstaterna och respektera dessas rättsliga traditioner. Såväl befintliga som nya välfungerande tvistlösningsorgan som uppfyller kriterierna för lägsta kvalitet i detta direktiv bör kallas alternativa tvistlösningsorgan. Utvecklandet av alternativ tvistlösning kan dessutom visa sig viktigt i de länder där det finns ett stort antal ouppklarade tvister vid domstolar eftersom denna eftersläpning hindrar EU-medborgare att utöva sin rätt till en rättvis rättegång inom rimlig tid.
Motivering
För att skapa lika konkurrensvillkor kan alternativa tvistlösningsorgan enligt definitionen i detta direktiv vara nyinrättade eller redan sedan tidigare befintliga tvistlösningsorgan som har anpassats för att uppfylla kraven i detta direktiv.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Skäl 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) Detta direktiv bör gälla för avtalstvister mellan konsumenter och näringsidkare som uppstår vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster inom alla näringsgrenar. Det bör omfatta både konsumenters klagomål mot näringsidkare och näringsidkares klagomål mot konsumenter. Direktivet bör inte gälla för tvister mellan näringsidkare. Det bör dock inte hindra medlemsstaterna från att anta eller bibehålla bestämmelser om förfaranden för lösning av sådana tvister utanför domstol.	(7) Detta direktiv bör gälla för avtalstvister mellan konsumenter och näringsidkare som uppstår vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster offline och online, inklusive tillhandahållandet av digitalt innehåll mot ersättning, inom alla näringsgrenar. Det bör inte omfatta icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, oberoende av rättsförhållandet mellan näringsidkaren och konsumenten. Det bör omfatta konsumenters klagomål mot näringsidkare. Direktivet bör inte gälla vare sig för näringsidkares klagomål mot konsumenter eller för tvister mellan näringsidkare. Detta direktiv bör dock inte hindra medlemsstaterna från att anta eller bibehålla bestämmelser om förfaranden för lösning av sådana tvister utanför domstol.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Skäl 10
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(10) Detta direktiv bör ha företräde framför unionslagstiftning som innehåller bestämmelser som syftar till att uppmuntra inrättande av alternativa tvistlösningsorgan i en viss sektor. Om det i sektorsspecifik lagstiftning föreskrivs att sådana organ ska inrättas, bör detta direktiv ha företräde endast om den lagstiftningen inte säkerställer åtminstone likvärdigt konsumentskydd.	(10) Detta direktiv bör ha företräde framför unionslagstiftning som innehåller bestämmelser som syftar till att uppmuntra inrättande av alternativa tvistlösningsorgan i en viss sektor. Om det i sektorsspecifik lagstiftning föreskrivs att alternativa tvistlösningsorgan ska inrättas, bör detta direktiv ha företräde endast om den sektorsspecifika lagstiftningen inte säkerställer åtminstone likvärdigt konsumentskydd.
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Skäl 11
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(11) Det finns stora skillnader mellan de alternativa tvistlösningsorganen inom unionen och även inom medlemsstaterna. Detta direktiv bör omfatta alla organ som är varaktigt inrättade och erbjuder tvistlösning genom ett alternativt tvistlösningsförfarande. Ett skiljeförfarande som utanför ramen för ett alternativt tvistlösningsorgan inrättas specifikt för en enda tvist mellan en konsument och en näringsidkare bör inte anses vara ett alternativt tvistlösningsförfarande.	(11) Det finns stora skillnader mellan de alternativa tvistlösningsorganen inom unionen och även inom medlemsstaterna. Detta direktiv bör omfatta alla organ som är varaktigt inrättade och erbjuder tvistlösning genom ett alternativt tvistlösningsförfarande som har anmälts till kommissionen och medlemsstaterna och förtecknats i enlighet med artikel 17.2 i detta direktiv. Ett skiljeförfarande som utanför ramen för ett alternativt tvistlösningsorgan inrättas specifikt för en enda tvist mellan en konsument och en näringsidkare bör inte anses vara ett alternativt tvistlösningsförfarande.
Motivering
Alternativa tvistlösningsorgan som inte väljer att bli alternativa tvistlösningsorgan enligt detta direktiv bör inte påverkas av direktivets bestämmelser.
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Skäl 11a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(11a) Det finns stora skillnader mellan de alternativa tvistlösningsförfarandena inom unionen och även inom medlemsstaterna. De kan utgöras av förfaranden där tvistlösningsorganet sammanför parterna i syfte att underlätta en uppgörelse i godo, eller förfaranden där tvistlösningsorganet föreslår parterna en lösning, eller förfaranden där tvistlösningsorganet ålägger parterna en lösning. De kan också utgöras av en kombination av två eller fler sådana förfaranden. Detta direktiv bör inte påverka formen för de alternativa tvistlösningsförfarandena i medlemsstaterna.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Skäl 12
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(12) Detta direktiv bör inte gälla för förfaranden inför tvistlösningsorgan där de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen är anställda enbart av näringsidkaren eller för förfaranden inför sådana system för hantering av konsumentklagomål som drivs av näringsidkaren. Det bör inte heller gälla för direkta förhandlingar mellan parterna. Det bör dessutom inte gälla för försök av en domare att lösa en tvist under ett rättsligt förfarande rörande tvisten i fråga.	(12) Detta direktiv bör inte gälla för förfaranden inför tvistlösningsorgan där de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen är anställda av eller får något slags ersättning enbart från näringsidkaren eller den näringslivs- eller branschorganisation av vilken näringsidkaren är medlem, såvida dessa organisationer inte till fullo uppfyller de kvalitetskrav som fastställs i kapitel II i detta direktiv och respekterar de strikta ytterligare oberoendegarantier som fastställs i artikel 2.2 a. Alternativa tvistlösningsorgan som erbjuder tvistlösning genom sådana förfaranden bör bli föremål för regelbundna utvärderingar i fråga om respekten för de kvalitetskrav som anges i detta direktiv, inklusive de särskilda ytterligare krav som garanterar deras oberoende.
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Skäl 12a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(12a) Detta direktiv bör inte gälla för förfaranden inför sådana system för hantering av konsumentklagomål som drivs av näringsidkaren eller för direkta förhandlingar mellan parterna. Det bör dessutom inte gälla för försök av en domare att lösa en tvist under ett rättsligt förfarande rörande tvisten i fråga.
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Skäl 12a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(12a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område1 ger redan en ram för medlingssystem på unionsnivå, särskilt för gränsöverskridande tvister, utan att hindra att det tillämpas på interna medlingssystem. Detta direktiv kompletterar detta system när det gäller andra alternativa tvistlösningsförfaranden.
	_______________________________ 1 EUT L 136, 24.5.2008, s. 3.
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Skäl 13
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(13) Medlemsstaterna bör se till att tvister som omfattas av detta direktiv kan hänskjutas till ett alternativt tvistlösningsorgan som uppfyller kraven i detta direktiv. Medlemsstaterna bör kunna fullgöra denna skyldighet genom att utnyttja befintliga alternativa tvistlösningsorgan och vid behov anpassa deras behörighetsområde eller genom att föreskriva inrättandet av nya alternativa tvistlösningsorgan. Detta direktiv bör inte ålägga medlemsstaterna att inrätta ett särskilt alternativt tvistlösningsorgan i varje detaljhandelssektor. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att föreskriva att det ska inrättas ett organ som behandlar tvister för vars lösning inget specifikt organ är behörigt.	(13) Medlemsstaterna bör se till att avtalstvister som omfattas av detta direktiv kan hänskjutas till ett alternativt tvistlösningsorgan som uppfyller kvalitetskriterierna i detta direktiv. Medlemsstaterna skulle också kunna fullgöra denna skyldighet genom att vidareutveckla befintliga välfungerande alternativa tvistlösningsorgan och vid behov anpassa deras behörighetsområde i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv eller genom att föreskriva inrättandet av nya alternativa tvistlösningsorgan. Detta direktiv bör inte ålägga medlemsstaterna att inrätta ett särskilt alternativt tvistlösningsorgan i varje detaljhandelssektor. Medlemsstaterna bör föreskriva att det ska inrättas ett organ som behandlar tvister för vars lösning inget specifikt organ är behörigt för att säkerställa full tillgång till alternativ tvistlösning i alla medlemsstater, oavsett geografisk placering.
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Skäl 14
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(14) Detta direktiv bör inte hindra näringsidkare som är etablerade i en medlemsstat från att omfattas av ett alternativt tvistlösningsorgan i en annan medlemsstat. Medlemsstaterna bör uppmuntra utvecklingen av sådana organ.	(14) Detta direktiv bör inte hindra näringsidkare som är etablerade i en medlemsstat från att omfattas av ett alternativt tvistlösningsorgan i en annan medlemsstat. För att förbättra den geografiska täckningen och konsumenternas tillgång till alternativ tvistlösning i EU bör medlemsstaterna uppmuntra utvecklingen av sådana regionala, transnationella och paneuropeiska tvistlösningsorgan i fall där näringsidkare från olika medlemsstater ingår i samma alternativa tvistlösningsorgan. Kommissionen bör ytterligare förenkla inrättandet av sådana organ på EU-nivå.
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Skäl 15
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(15) Detta direktiv bör inte hindra medlemsstaterna från att bibehålla eller införa alternativa tvistlösningsförfaranden för gemensam behandling av identiska eller liknande tvister mellan en näringsidkare och flera konsumenter. Sådana förfaranden kan betraktas som ett första steg mot vidareutvecklingen av kollektiva alternativa tvistlösningsförfaranden i unionen.	(15) Detta direktiv bör inte hindra medlemsstaterna från att bibehålla eller införa alternativa tvistlösningsförfaranden för gemensam behandling av identiska eller liknande tvister mellan en näringsidkare och flera konsumenter. Utförliga konsekvensbedömningar måste göras av kollektiv reglering av tvister utanför domstol innan de föreslås på EU-nivå. Ett effektivt system för kollektiv talan och åtgärder för en smidig tillgång till alternativ tvistlösning bör komplettera och inte utesluta varandra.
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Skäl 16a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(16a) Sekretess och personers privatliv bör respekteras vid alla tidpunkter under det alternativa tvistlösningsförfarandet. Slutliga föredömliga beslut bör dock få publiceras i enlighet med medlemsstaternas önskemål. Medlemsstaterna bör uppmuntras att skydda sekretessen i alternativa tvistlösningsförfaranden i senare civil- eller handelsrättsliga domstols- eller skiljeförfaranden.
Motivering
Alternativ tvistlösning bör i största möjliga utsträckning syfta till att skärpa standarden för god praxis i branschen, genom att publicera ”föredömliga beslut” för särskilt viktiga tvister, vilket kommer att underlätta utbytet av information om och bästa praxis för konsumenträttigheter på särskilda områden.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Skäl 16b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(16b) Medlemsstaterna bör se till att alternativa tvistlösningsorgan löser tvister på ett rättvist, praktiskt och proportionerligt sätt för såväl konsumenten som näringsidkaren, med utgångspunkt i en objektiv bedömning av de omständigheter under vilka klagomålet ingetts och med vederbörligt beaktande av parternas rättigheter.
Motivering
För att vara trovärdiga och vinna konsumenternas och näringsidkarnas förtroende måste de alternativa tvistlösningsorganen lösa tvister på ett rättvist och objektivt sätt.
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Skäl 16c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(16c) De alternativa tvistlösningsorganens oberoende och integritet är avgörande för att EU-medborgarna ska kunna lita på att de alternativa tvistlösningsmekanismerna ska mynna ut i en rättvis och oberoende lösning. Den person eller det kollegium som ansvarar för den alternativa tvistlösningen bör vara oberoende av alla som kan ha ett intresse av resultatet och bör inte omfattas av några intressekonflikter som kan hindra vederbörande respektive kollegiet att fatta ett beslut på ett rättvist, opartiskt och oberoende sätt.
Motivering
Det är avgörande att konsumenterna litar på att de alternativa tvistlösningsorganen är helt oberoende och inte påverkas av några av parterna i tvisten. Det är därför av yttersta vikt att principen om oberoende inkluderas i detta direktiv.
Ändringsförslag  28 Förslag till direktiv Skäl 17
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(17) De fysiska personer som ansvarar för den alternativa tvistlösningen bör endast anses vara opartiska om de inte kan utsättas för påtryckningar som skulle kunna påverka deras inställning till tvisten. Man måste särskilt säkerställa att sådana påtryckningar inte förekommer när de alternativa tvistlösningsorganen finansieras av en av parterna i tvisten eller av en organisation där en av parterna är medlem.	(17) De fysiska personer som ansvarar för den alternativa tvistlösningen bör endast anses vara opartiska om de inte kan utsättas för påtryckningar som skulle kunna påverka deras inställning till tvisten. Man måste särskilt säkerställa att sådana påtryckningar inte förekommer när de alternativa tvistlösningsorganen finansieras av en av parterna i tvisten eller av en organisation där en av parterna är medlem. För att säkerställa att det inte föreligger någon intressekonflikt bör fysiska personer som ansvarar för alternativ tvistlösning uppge alla omständigheter som kan påverka deras oberoende eller ge upphov till intressekonflikt.
Ändringsförslag  29 Förslag till direktiv Skäl 17a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(17a) Det är nödvändigt för att alternativ tvistlösning ska bli framgångsrik, särskilt för att säkerställa det nödvändiga förtroendet för de alternativa tvistlösningsförfarandena, att de fysiska personer som ansvarar för den alternativa tvistlösningen innehar de nödvändiga sakkunskaperna. Därför bör specifika utbildningssystem erbjudas genom samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen.
Ändringsförslag  30 Förslag till direktiv Skäl 18
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(18) För att trygga öppenhet i fråga om alternativa tvistlösningsorgan och alternativa tvistlösningsförfaranden måste parterna få all den information de behöver för att fatta ett välgrundat beslut innan de inleder ett alternativt tvistlösningsförfarande.	(18) De alternativa tvistlösningsorganen bör vara tillgängliga och insynsvänliga. Med förbehåll för nationella bestämmelser som gör näringsidkarnas medverkan i alternativa tvistlösningsförfaranden obligatorisk, måste parterna för att öppenhet i fråga om alternativa tvistlösningsorgan och alternativa tvistlösningsförfaranden ska tryggas få den tydliga och tillgängliga information de behöver för att fatta ett välgrundat beslut innan de inleder ett alternativt tvistlösningsförfarande.
Motivering
I vissa medlemsstater existerar obligatoriska alternativa tvistlösningssystem som under vissa omständigheter kräver att näringsidkare deltar i alternativa tvistlösningsförfaranden.
Ändringsförslag  31 Förslag till direktiv Skäl 19
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(19) Alternativa tvistlösningsförfaranden bör vara effektiva. De bör vara enkla och snabba och i allmänhet inte vara längre än 90 dagar. Det alternativa tvistlösningsorganet bör kunna förlänga denna frist om det är nödvändigt med hänsyn till tvistens komplexitet.	(19) Ett välfungerande alternativt tvistlösningsorgan bör genomföra tvistlösningsförfaranden online och offline snabbt, inom en tidsfrist på 90 kalenderdagar från den dag då det alternativa tvistlösningsorganet mottog den fullständiga klagomålsakten till den dag då ett beslut fattas. Det alternativa tvistlösningsorganet bör meddela parterna om klagomålet efter att ha tagit emot alla handlingar som är nödvändiga för att genomföra det alternativa tvistlösningsförfarandet. I vissa undantagsfall, där tvisterna är tekniska eller mycket komplicerade bör de alternativa tvistlösningsorganen kunna förlänga tidsfristen för att utföra en objektiv granskning av vissa aspekter av fallet i fråga för att garantera tvistlösning av hög kvalitet. Parterna bör informeras om sådana förlängningar, samt om ungefär hur lång tid det förväntas ta att lösa tvisten.
Ändringsförslag  32 Förslag till direktiv Skäl 20
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(20) Alternativa tvistlösningsförfaranden bör vara kostnadsfria för konsumenterna eller kosta tämligen lite, så att de har råd att använda sig av sådana förfaranden.	(20) Alternativa tvistlösningsförfaranden bör helst vara kostnadsfria för konsumenterna. Om kostnader tillämpas bör det alternativa tvistlösningsförfarandet vara lättillgängligt, attraktivt och billigt för konsumenterna. Medlemsstaterna bör besluta om en lämplig form av finansiering av alternativa tvistlösningsförfaranden på sina territorier utan att begränsa finansieringen av organ som redan är verksamma.
Motivering
Konsumenterna kommer att avskräckas från att använda alternativa tvistlösningsförfaranden om de medför kostnader. Förfaranderegler om ogrundade eller betungande yrkanden kommer att begränsa klagomålen till det absolut nödvändiga. I det ekonomiska klimat som för närvarande råder måste vi vara tydliga med att de alternativa tvistlösningsförfarandena inte får finansieras av skattebetalarna, utan måste betalas av näringslivet.
Ändringsförslag  33 Förslag till direktiv Skäl 21
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(21) Alternativa tvistlösningsförfaranden bör vara rättvisa, så att parterna i en tvist till fullo känner till sina rättigheter och är medvetna om följderna av sina val inom ramen för ett sådant förfarande.	(21) Alternativa tvistlösningsförfaranden bör vara rättvisa, så att parterna i en tvist till fullo känner till sina rättigheter och är medvetna om följderna av sina val inom ramen för ett sådant förfarande. De alternativa tvistlösningsorganen bör upplysa konsumenterna om deras rättigheter enligt lag innan konsumenterna väljer huruvida de samtycker till den lösning som tvistlösningsorganet föreslår eller ålägger. Båda parterna bör också ha möjlighet att lämna in information och bevisning utan att deras fysiska närvaro krävs.
Ändringsförslag  34 Förslag till direktiv Skäl 21a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21a) Rätten till ett effektivt rättsmedel och rätten till en rättvis rättegång är grundläggande rättigheter som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Därför bör alternativa tvistlösningsförfaranden inte syfta till att ersätta domstolsförfaranden och bör inte frånta konsumenter eller näringsidkare rätten att söka rättelse inför en domstol. Inget i detta direktiv bör hindra parterna från att utöva sin rätt till domstolsprövning.
Ändringsförslag  35 Förslag till direktiv Skäl 21b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21b) En överenskommelse mellan en konsument och en näringsidkare om att hänskjuta klagomål till ett alternativt tvistlösningsorgan bör inte vara bindande för konsumenten om den ingicks innan tvisten uppstod och om den fråntar konsumenten rätten att väcka talan i domstol för att lösa tvisten. För alternativa tvistlösningsorgan som ålägger lösningar bör lösningarna vara bindande för parterna endast om de på förhand informerats om dessa lösningars bindande karaktär och särskilt har godkänt detta. Ett särskilt godkännande från näringsidkaren bör inte krävas om nationella bestämmelser föreskriver att lösningarna är bindande för näringsidkare.
Motivering
Alternativa tvistlösningsförfaranden får inte hindra medborgarna att utnyttja rättssystemet genom att utöva sin rätt att gå till domstol. Genom frihetsprincipen kommer det att garanteras att de alternativa tvistlösningsförfarandena inte inkräktar på dessa rättigheter.
Ändringsförslag  36 Förslag till direktiv Skäl 21c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21c) Vid alternativa tvistlösningsförfaranden som ålägger konsumenterna bindande lösningar bör konsumenterna ges minst samma skydd som skyddet enligt de tvingande bestämmelser som gäller enligt lagen i den medlemsstat inom vars territorium det alternativa tvistlösningsorganet har sitt säte. Lösningar som åläggs parterna av alternativa tvistlösningsorgan som tillämpar sådana alternativa tvistlösningsförfaranden bör därför inte medföra att konsumenten berövas det skydd som sådana tvingande bestämmelser ger. I händelse av gränsöverskridande tvister bör den lösning som åläggs inte leda till att konsumenten berövas det skydd som erbjuds genom de tvingande bestämmelser som gäller enligt lagen i den medlemsstat där konsumenten har sin vanliga vistelseort i fall där ett sådant skydd föreskrivs enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 593/2008.
Motivering
Legalitetsprincipen måste införas för tvister som mynnar ut i att en lösning åläggs parterna, så att medborgarna inte berövas skyddet enligt de tvingande lagstiftningsbestämmelserna.
Ändringsförslag  37 Förslag till direktiv Skäl 21d (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21d) För att uppmuntra parterna att använda alternativa tvistlösningsförfaranden bör medlemsstaterna se till att deras bestämmelser om talefrister och preskriptionstider inte hindrar parterna att vända sig till domstol om deras försök att nå en lösning genom ett alternativt tvistlösningsförfarande misslyckas. Medlemsstaterna bör se till att detta resultat uppnås trots att detta direktiv inte harmoniserar de nationella bestämmelserna om talefrister och preskriptionstider. Bestämmelser om talefrister och preskriptionstider i internationella överenskommelser som har genomförts i medlemsstaterna, exempelvis på det transporträttsliga området, bör inte påverkas av detta direktiv.
Ändringsförslag  38 Förslag till direktiv Skäl 21e (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21e) För att de alternativa tvistlösningsorganen ska kunna fungera effektivt bör de ha tillräckliga mänskliga, materiella och finansiella resurser till sitt förfogande. Detta direktiv bör inte påverka frågan huruvida de alternativa tvistlösningsorganen är offentligt finansierade eller privatfinansierade eller finansierade genom en kombination av offentliga och privata medel. De alternativa tvistlösningsorganen bör emellertid uppmuntras att särskilt överväga privata former av finansiering och att använda offentliga medel endast i enlighet med medlemsstaternas önskemål.
Ändringsförslag  39 Förslag till direktiv Skäl 22
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(22) När en tvist uppstår måste konsumenterna snabbt kunna fastställa vilka alternativa tvistlösningsorgan som är behöriga att behandla deras klagomål och veta om den berörda näringsidkaren kommer att medverka i ett förfarande inför ett alternativt tvistlösningsorgan. Näringsidkarna bör därför ange dessa uppgifter i sina viktigaste handelsdokument och i förekommande fall på sina webbplatser. Denna skyldighet bör inte påverka tillämpningen av artiklarna 6.1 t, 7.1 och 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter. I artikel 6.1 t i direktiv 2011/83/EU föreskrivs det i fråga om konsumentavtal som ingås på distans eller utanför fasta affärslokaler att näringsidkaren måste ge konsumenten information om möjligheten att anlita ett förfarande för klagomål och prövning utanför domstol som näringsidkaren omfattas av och om villkoren för detta innan konsumenten är bunden av avtalet. Vid avtal utanför fasta affärslokaler måste enligt artikel 7.1 i direktiv 2011/83/EU denna information lämnas som papperskopia eller, om konsumenten samtycker, på ett annat varaktigt medium.	(22) När en tvist uppstår måste konsumenterna snabbt kunna fastställa vilka alternativa tvistlösningsorgan som är behöriga att behandla deras klagomål och veta om den berörda näringsidkaren kommer att medverka i ett förfarande inför ett alternativt tvistlösningsorgan. Näringsidkarna bör informera konsumenterna om namnet på, adressen till och webbplatsadressen för det eller de alternativa tvistlösningsorgan som de omfattas av. Näringsidkarna bör även ange huruvida de åtagit sig eller är skyldiga att använda dessa organ för att lösa tvister med konsumenter. Informationen bör tillhandahållas på ett klart, begripligt och lättillgängligt sätt på näringsidkarens webbplats, om en sådan finns, och i allmänna termer och villkor som är tillämpliga på avtal om försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster mellan näringsidkaren och en konsument, samt varje gång en näringsidkare avslår ett klagomål som har lämnats in till denna direkt av en konsument. I tillämpliga fall bör denna information även anges i andra relevanta handlingar, till exempel i handlingar från tiden före avtalets ingående och på fakturor och kvitton.
Ändringsförslag  40 Förslag till direktiv Skäl 22a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(22a) Den informationsskyldighet som avses i föregående skäl bör inte påverka tillämpningen av artiklarna 6.1 t, 7.1 och 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter1.
	______________
	1 EUT L 304, 22.11.2011, s. 64.
Ändringsförslag  41 Förslag till direktiv Skäl 23
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(23) Enligt detta direktiv är det inte obligatoriskt för näringsidkarna att medverka i alternativa tvistlösningsförfaranden, och resultatet av förfarandena är inte bindande för näringsidkarna när en konsument lämnat in ett klagomål mot dem. Detta direktiv påverkar dock inte tillämpningen av nationell lagstiftning som gör näringsidkarnas medverkan i sådana förfaranden obligatorisk eller resultatet av förfarandena bindande för näringsidkarna, förutsatt att den lagstiftningen inte hindrar parterna från att utöva sin rätt till domstolsprövning, som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.	(23) Enligt detta direktiv är det inte obligatoriskt för näringsidkarna att medverka i alternativa tvistlösningsförfaranden, och resultatet av förfarandena är inte bindande för näringsidkarna när en konsument lämnat in ett klagomål mot dem. I syfte att se till att konsumenterna har tillgång till rättslig prövning och att de inte tvingas avstå från sina anspråk bör emellertid näringsidkarna uppmuntras att i möjligaste mån medverka i de alternativ tvistlösningsförfarandena. Därför påverkar detta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationell lagstiftning som gör näringsidkarnas medverkan i sådana förfaranden obligatorisk, gör den till föremål för incitament eller sanktioner eller gör resultatet av förfarandena bindande för näringsidkarna, förutsatt att den lagstiftningen inte hindrar parterna från att utöva sin rätt till domstolsprövning, som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Om avgörandet i ett alternativt tvistlösningsförfarande är bindande för en näringsidkare enligt nationell lagstiftning bör rätten till domstolsprövning garanteras.
Ändringsförslag  42 Förslag till direktiv Skäl 23a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(23a) Medlemsstaterna bör själva kunna besluta att tillåta alternativa tvistlösningsorgan att införa eller bevara förfarandemässiga bestämmelser som gör det möjligt för de alternativa tvistlösningsorganen att fungera mer effektivt och verkningsfullt, under förutsättning att bestämmelserna i detta direktiv följs.
Ändringsförslag  43 Förslag till direktiv Skäl 23b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(23b) Medlemsstaterna bör kunna anta eller fortsätta att tillämpa nationella bestämmelser som föreskriver högre kvalitetsstandarder än de harmoniserade minimistandarder som fastställs i detta direktiv.
Ändringsförslag  44 Förslag till direktiv Skäl 23c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(23c) För att begränsa de onödiga bördorna för de alternativa tvistlösningsorganen i samband med klagomål som uppstår vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster bör medlemsstaterna, innan de hänskjuter klagomålen till ett alternativt tvistlösningsorgan eller till domstol, uppmuntra konsumenterna att först kontakta näringsidkaren eller tjänsteleverantören för att försöka lösa problemet bilateralt. I många fall kan detta förfarande utgöra en snabb och tidig lösning på konsumenttvister.
Motivering
För att avlasta de alternativa tvistlösningsorganen är denna preliminära skyldighet absolut nödvändig.
Ändringsförslag  45 Förslag till direktiv Skäl 23d (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(23d) Medlemsstaterna bör göra konsument- och näringslivsorganisationernas företrädare delaktiga vid inrättandet av systemet för alternativ tvistlösning och i systemets styrning, särskilt med avseende på principerna om opartiskhet och oberoende.
Motivering
Att göra företrädare för konsumenter och näringslivet delaktiga i inrättandet och styrningen av systemet för alternativ tvistlösning kommer att göra systemet mer trovärdigt för såväl konsumenterna som näringsidkarna, och främja uppfyllandet av kriterierna om opartiskhet och oberoende.
Ändringsförslag  46 Förslag till direktiv Skäl 25
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(25) Nätverk av alternativa tvistlösningsorgan som underlättar lösningen av gränsöverskridande tvister, såsom FIN-Net när det gäller finansiella tjänster, bör stärkas inom unionen. Medlemsstaterna bör uppmuntra alternativa tvistlösningsorgan att bli medlemmar i sådana nätverk.	(25) Nätverk av alternativa tvistlösningsorgan, såsom FIN-Net när det gäller finansiella tjänster, bör stärkas inom unionen. Medlemsstaterna bör uppmuntra alternativa tvistlösningsorgan att bli medlemmar i sådana nätverk.
Motivering
FIN-Net är ett nätverk genom vilket god praxis och kunskaper kan delas, men nätverket ägnar sig inte åt att lösa enskilda tvister.
Ändringsförslag  47 Förslag till direktiv Skäl 26
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(26) Ett nära samarbete mellan alternativa tvistlösningsorgan och nationella myndigheter med ansvar för tillsynen av unionslagstiftningen om konsumentskydd bör förbättra tillämpningen av den unionslagstiftningen.	(26) Ett nära samarbete mellan kommissionen, alternativa tvistlösningsorgan och nationella myndigheter med ansvar för tillsynen av unionslagstiftningen om konsumentskydd bör förbättra tillämpningen av den unionslagstiftningen. Kommissionen bör underlätta det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna och de alternativa tvistlösningsorganen genom att hålla regelbundna möten med de olika aktörerna för att utbyta bästa praxis och teknisk expertis mellan de alternativa tvistlösningsorganen och diskutera eventuella problem vid tillämpningen av systemen för alternativ tvistlösning.
Motivering
Det är viktigt att säkerställa att tvistlösningsorganen är oberoende av tillsynsmyndigheter/efterlevnadsåtgärder, annars skulle dessa kunna avskräcka näringsidkare från att använda alternativ tvistlösning.
Ändringsförslag  48 Förslag till direktiv Skäl 27
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(27) De alternativa tvistlösningsorganen bör övervakas noga så att man kan säkerställa att de fungerar korrekt och effektivt. Kommissionen och de behöriga myndigheterna enligt detta direktiv bör offentliggöra och uppdatera en förteckning över alternativa tvistlösningsorgan som uppfyller kraven i detta direktiv. Andra organ, t.ex. alternativa tvistlösningsorgan, konsumentorganisationer, näringslivsorganisationer och nätverket av europeiska konsumentcentrum, bör också offentliggöra denna förteckning. Dessutom bör de behöriga myndigheterna offentliggöra regelbundna rapporter om utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan och hur de fungerar. De alternativa tvistlösningsorganen bör ge de behöriga myndigheterna specifika uppgifter som rapporterna bör bygga på. Medlemsstaterna bör uppmuntra de alternativa tvistlösningsorganen att lämna uppgifterna i enlighet med kommissionens rekommendation 2010/304/EU om användning av en harmoniserad metod för klassificering och rapportering av klagomål och förfrågningar från konsumenter.	(27) Medlemsstaterna bör utse en eller flera behöriga myndigheter som bör övervaka och kontrollera de alternativa tvistlösningsorganen noga så att man kan säkerställa att de fungerar korrekt och effektivt. Kommissionen och de behöriga myndigheterna enligt detta direktiv bör offentliggöra och uppdatera en förteckning över alternativa tvistlösningsorgan som uppfyller kraven i detta direktiv. Andra organ, t.ex. alternativa tvistlösningsorgan, konsumentorganisationer, näringslivsorganisationer och nätverket av europeiska konsumentcentrum, bör också offentliggöra denna förteckning. Dessutom bör de behöriga myndigheterna offentliggöra regelbundna rapporter om utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan och hur de fungerar i deras medlemsstater. De alternativa tvistlösningsorganen bör ge de behöriga myndigheterna specifika uppgifter som rapporterna bör bygga på. Medlemsstaterna bör uppmuntra de alternativa tvistlösningsorganen att lämna uppgifterna i enlighet med kommissionens rekommendation 2010/304/EU om användning av en harmoniserad metod för klassificering och rapportering av klagomål och förfrågningar från konsumenter.
Ändringsförslag  49 Förslag till direktiv Skäl 27a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(27a) Åtgärder som förser de alternativa tvistlösningsorganen med en europeisk kvalitetsmärkning bör öka EU-medborgarnas förtroende för kvaliteten i det alternativa tvistlösningssystemet, särskilt vid köp över gränserna. En lättigenkännlig europeisk kvalitetsmärkning som regelbundet övervakas och kontrolleras av medlemsstaterna och kommissionen bör fungera som en garanti för konsumenterna att det relevanta alternativa tvistlösningsorganet uppfyller de kvalitetskriterier som fastställs i detta direktiv.
Ändringsförslag  50 Förslag till direktiv Skäl 27b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(27b) För att garantera ett effektivt och samordnat genomförande av detta direktiv bör kommissionen, efter samråd med Europaparlamentet, rådet och de berörda aktörerna, utarbeta riktlinjer för kvalitetskriterierna i syfte att generellt öka de alternativa tvistlösningsorganens effektivitet.
Ändringsförslag  51 Förslag till direktiv Skäl 31
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(31) Eftersom målet för detta direktiv, att bidra till en välfungerande inre marknad genom att trygga en hög konsumentskyddsnivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.	(31) Eftersom målet för detta direktiv, att bidra till en välfungerande inre marknad genom att uppnå en hög konsumentskyddsnivå, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför bättre kan uppnås på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
Ändringsförslag  52 Förslag till direktiv Artikel 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv ska bidra till en välfungerande inre marknad och till en hög konsumentskyddsnivå genom att säkerställa att tvister mellan konsumenter och näringsidkare kan hänskjutas till organ som erbjuder opartiska, öppna, effektiva och rättvisa alternativa tvistlösningsförfaranden.	Detta direktiv ska, genom att uppnå en hög konsumentskyddsnivå, bidra till en välfungerande inre marknad och genom att, vid avtalstvister som uppstår vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster, säkerställa att konsumenterna på frivilliga grunder kan lämna in klagomål mot näringsidkare till organ som erbjuder opartiska, öppna, effektiva, oberoende, snabba och rättvisa alternativa tvistlösningsförfarande.
Ändringsförslag  53 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Detta direktiv gäller förfaranden för lösning utanför domstol av avtalstvister som uppstår i samband med att en näringsidkare som är etablerad i unionen säljer varor eller tillhandahåller tjänster till en konsument som är bosatt i unionen, genom ingripande av ett tvistlösningsorgan som föreslår eller ålägger parterna en lösning eller sammanför parterna i syfte att underlätta en uppgörelse i godo, nedan kallade alternativa tvistlösningsförfaranden.	1. Detta direktiv gäller förfaranden för lösning utanför domstol av nationella och gränsöverskridande avtalstvister som uppstår i samband med att en näringsidkare som är etablerad i unionen säljer varor eller tillhandahåller tjänster till en konsument som är bosatt i unionen, genom ingripande av ett tvistlösningsorgan som föreslår eller ålägger parterna en lösning eller sammanför parterna i syfte att underlätta en uppgörelse i godo.
Motivering
För att nå en hög konsumentskyddsnivå är det viktigt att förslaget till direktiv omfattar såväl gränsöverskridande som nationella tvister. Om dess räckvidd skulle begränsas till gränsöverskridande situationer skulle skillnaderna mellan medlemsstaterna i fråga om förekomsten av, kvaliteten hos och medvetenheten om alternativa tvistlösningsförfaranden bestå för alla nationella tvister.
Ändringsförslag  54 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Detta direktiv ska även tillämpas på de alternativa tvistlösningsorgan som inrättas av nationella sammanslutningar eller grupper av företag och som utgör en annan rättslig enhet än en individuell näringsidkare.
Motivering
Misslyckande med att klargöra direktivets tillämpningsområde skulle oundvikligen leda till skiljaktigheter i dess införlivande och genomförande, och vara kontraproduktivt för alla parter.
Ändringsförslag  55 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) förfaranden inför tvistlösningsorgan där de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen är anställda enbart av näringsidkaren,	a) förfaranden inför tvistlösningsorgan där de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen är anställda av eller får något slags ersättning enbart från näringsidkaren eller den näringslivs- eller branschorganisation av vilken näringsidkaren är medlem, såvida medlemsstaterna inte beslutar att tillåta sådana förfaranden; i sådana fall ska följande specifika ytterligare krav på oberoende och öppenhet uppfyllas, utöver de krav som anges i kapitel II:
	i) de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen ska i tillämpliga fall utses av ett kollegium bestående av samma antal företrädare för konsumenternas intressen och företrädare för näringsidkarnas intressen, varvid utseendet av de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen ska vara resultatet av ett öppet förfarande;
	ii) de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen ska utses för en mandatperiod som sträcker sig så långt i tiden att deras oberoende kan garanteras, och mandatet ska inte kunna återkallas utan saklig grund;
	iii) de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen får inte omfattas av några instruktioner från näringsidkaren eller näringsidkarens företrädare och får inte ha någon koppling till ledningen eller de operativa tjänsterna hos näringsidkaren eller inom den näringslivs- eller branschorganisation av vilken näringsidkaren är medlem;
	iv) ersättningen till de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen får inte vara kopplad till resultatet av förfarandena;
	v) deras självständighet ska garanteras genom en särskild budget, separat från näringsidkarens allmänna budget, eller, i tillämpliga fall, den allmänna budgeten för näringslivs- eller branschorganisationen, så att lämpliga resurser finns att tillgå och effektiviteten och öppenheten i de alternativa tvistlösningsförfarandena uppnås;
	vi) såvitt dessa fysiska personer inte respekterar dessa specifika ytterligare krav ska medlemsstaterna se till att personerna ingår i ett kollegium bestående av samma antal företrädare för konsumenternas intressen och företrädare för näringsidkarnas intressen eller, i tillämpliga fall, företrädare för intressena hos den näringslivs- eller branschorganisation av vilken näringsidkaren är medlem,
Ändringsförslag  56 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster som tillhandahålls som icke-ekonomiska tjänster av allmänt intresse, oberoende av rättsförhållandet mellan näringsidkaren och konsumenten,
Ändringsförslag  57 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2 – led bb (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	bb) tvister mellan näringsidkare,
Ändringsförslag  58 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) förfaranden som initieras av en näringsidkare mot en konsument.
Ändringsförslag  59 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Om medlemsstaterna beslutar att tillåta sådana förfaranden som avses i punkt 2 a ska de behöriga myndigheterna göra den bedömning som avses i artikel 17.1. I denna bedömning ska de behöriga myndigheterna även kontrollera att de specifika ytterligare kraven på oberoende och öppenhet är uppfyllda.
Ändringsförslag  60 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2b. Om medlemsstaterna beslutar att tillåta sådana förfaranden som avses i punkt 2 a ska de se till att de alternativa tvistlösningsorgan som tillämpar sådana förfaranden till den behöriga myndigheten lämnar – utöver de uppgifter som avses i artikel 16.1 – de uppgifter som krävs för bedömningen av deras efterlevnad av de specifika ytterligare krav som anges i punkt 2 a.
Ändringsförslag  61 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2c. I detta direktiv fastställs en harmoniserad minimistandard för alternativa tvistlösningsorgan för att garantera att konsumenterna efter dess tillämpning ska ha tillgång till högkvalitativa, öppna, effektiva och rättvisa prövningsmekanismer oavsett var i unionen de är bosatta. Medlemsstaterna får anta eller behålla bestämmelser som är strängare än bestämmelserna i detta direktiv, för att säkerställa en högre konsumentskyddsnivå.
Motivering
Det bör vidare noteras att förslaget till direktiv är ett ramdirektiv som bygger på de befintliga systemen för alternativ tvistlösning i medlemsstaterna. Direktivet syftar till att anta lägsta kvalitetsstandarder för de alternativa tvistlösningsorganen och för alternativa tvistlösningsförfaranden, och är därmed en strategi för minimiharmonisering.
Ändringsförslag  62 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2d (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2d. I detta direktiv erkänns medlemsstaternas behörighet att besluta huruvida alternativa tvistlösningsorgan inrättade på deras territorium ska kunna ålägga lösningar.
Ändringsförslag  63 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Artikel 5.1 i detta direktiv ska ha företräde framför de bestämmelser som avses i bilagan.	2. Om någon av bestämmelserna i detta direktiv strider mot en bestämmelse i en annan EU-rättsakt som är tillämplig på specifika sektorer, ska bestämmelsen i denna andra EU-rättsakt ha företräde och vara tillämplig på dessa specifika sektorer. Om bestämmelsen i denna andra EU-rättsakt syftar till att främja inrättandet av alternativa tvistlösningsorgan inom en viss sektor, ska emellertid de relevanta bestämmelserna i detta direktiv ha företräde och vara tillämpliga.
Motivering
Det vore svårt att tillämpa ett krav på jämförelse av konsumentskyddsnivåerna i EU:s olika rättsakter. Dessutom skulle detta direktiv gälla före specifika bestämmelser i annan EU-lagstiftning, inte lagstiftningen i sin helhet.
Ändringsförslag  64 Förslag till direktiv Artikel 3 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Detta direktiv ska ha företräde framför tvingande bestämmelser i sektorsspecifik unionslagstiftning beträffande alternativ tvistlösning endast om de bestämmelserna inte säkerställer åtminstone likvärdigt konsumentskydd.	utgår
Ändringsförslag  65 Förslag till direktiv Artikel 4 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) konsument: fysisk person som agerar för ändamål som faller utanför den egna närings- eller yrkesverksamheten.	a) konsument: fysisk person som agerar för ändamål som faller utanför den egna närings- eller yrkesverksamheten, samt fysisk person som sluter avtal som delvis ingår och delvis inte ingår i den egna närings- eller yrkesverksamheten (avtal med dubbelt ändamål), och där det näringsmässiga ändamålet är begränsat så att det inte är dominerande i den totala leveransen.
Ändringsförslag  66 Förslag till direktiv Artikel 4 – led ca (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ca) avtalstvist: tvist som uppstår vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster enligt ett avtal mellan konsumenten och näringsidkaren och/eller tjänsteleverantören.
Ändringsförslag  67 Förslag till direktiv Artikel 4 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) försäljning av varor: försäljning enligt varje avtal där näringsidkaren överlåter eller åtar sig att överlåta äganderätten till varan till konsumenten och där konsumenten betalar eller åtar sig att betala priset, inbegripet avtal där avtalsföremålet är både varor och tjänster.
Motivering
I enlighet med artikel 2.1 ska direktivet omfatta tvister vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster, och det är därför nödvändigt att fastställa vilka avtal för försäljning av varor som ska omfattas av direktivet.
Ändringsförslag  68 Förslag till direktiv Artikel 4 – led db (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	db) tillhandahållande av tjänster: tillhandahållande av tjänster enligt varje avtal som inte är ett avtal för försäljning av varor, där näringsidkaren tillhandahåller eller åtar sig att tillhandahålla konsumenten en tjänst och där konsumenten betalar eller åtar sig att betala priset för tjänsten.
Motivering
I enlighet med artikel 2.1 ska direktivet omfatta tvister vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster, och det är därför nödvändigt att fastställa vilka avtal för tillhandahållande av tjänster som ska omfattas av direktivet.
Ändringsförslag  69 Förslag till direktiv Artikel 4 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) alternativt tvistlösningsförfarande: det förfarande som avses i artikel 2 och som uppfyller kraven i detta direktiv och utförs av ett alternativt tvistlösningsorgan.
Motivering
Det är viktigt att tydliggöra att detta direktiv endast avser alternativa tvistlösningsförfaranden som utförs av leverantörer av alternativ tvistlösning som väljer att bli alternativa tvistlösningsorgan i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv.
Ändringsförslag  70 Förslag till direktiv Artikel 4 – led e
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
e) alternativt tvistlösningsorgan: varje organ, oavsett beteckning, som är varaktigt inrättat och erbjuder tvistlösning genom ett alternativt tvistlösningsförfarande.	e) alternativt tvistlösningsorgan: varje organ, oavsett beteckning, som söker uppnå en lösning av tvister utanför domstol genom alternativa tvistlösningsförfaranden, är varaktigt inrättat, har meddelats till kommissionen och medlemsstaterna och förtecknats i enlighet med artikel 17.2.
Ändringsförslag  71 Förslag till direktiv Artikel 4 – led f – strecksats 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
– om organet drivs av en juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, på den plats där den juridiska personen eller sammanslutningen av fysiska eller juridiska personer bedriver alternativ tvistlösning eller har sitt säte,	– om organet drivs av en juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, exempelvis i form av ett sådant kollegium som avses i artikel 2.2, på den plats där den juridiska personen eller sammanslutningen av fysiska eller juridiska personer bedriver alternativ tvistlösning eller har sitt säte,
Ändringsförslag  72 Förslag till direktiv Artikel 4 – led fa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	fa) behörig myndighet: varje offentlig myndighet som utsetts av en medlemsstat och som inrättats på nationell, regional eller lokal nivå med särskilt ansvar för att se till att de lagar som skyddar konsumenternas intressen efterlevs.
Motivering
Förtydligande krävs i enlighet med ändringarna av artikel 15.
Ändringsförslag  73 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att tvister som omfattas av detta direktiv kan hänskjutas till ett alternativt tvistlösningsorgan som uppfyller kraven i detta direktiv.	1. Varje medlemsstat ska underlätta konsumenternas tillgång till alternativa tvistlösningsförfaranden och se till att tvister som omfattas av detta direktiv och som involverar en näringsidkare som har sitt säte på dess territorium kan hänskjutas till ett eller flera alternativa tvistlösningsorgan som uppfyller kraven i detta direktiv.
Ändringsförslag  74 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att alternativa tvistlösningsorgan	2. Medlemsstaterna ska se till att alternativa tvistlösningsorgan med avseende på tvister som omfattas av bestämmelserna i detta direktiv
Ändringsförslag  75 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) har en webbplats där parterna kan lämna in klagomål online,	a) har en uppdaterad webbplats som lätt ger parterna tillgång till information om det alternativa tvistlösningsförfarandet på ett klart och begripligt sätt och som även ger konsumenterna möjlighet att lämna in klagomål och de begärda dokumenten online via e-post eller på andra elektroniska sätt,
Ändringsförslag  76 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – led aa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	aa) på parternas begäran ger dem den information som avses i led a via ett varaktigt medium,
Motivering
Informationen om det alternativa tvistlösningsförfarandet ska vara tillgänglig och lättåtkomlig i lämpliga format.
Ändringsförslag  77 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – led ab (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ab) vid behov ger konsumenten möjlighet att lämna in ett klagomål via ett skriftligt förfarande,
Ändringsförslag  78 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) ger parterna möjlighet att utbyta uppgifter med dem på elektronisk väg,	b) stöder utbytet av uppgifter mellan parterna på elektronisk väg eller per post,
Ändringsförslag  79 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) när de behandlar tvister som omfattas av detta direktiv vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att behandlingen av personuppgifter uppfyller kraven för skydd av personuppgifter i den nationella lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG.	d) vidtar nödvändiga åtgärder för att se till att behandlingen av personuppgifter uppfyller kraven för skydd av personuppgifter i den nationella lagstiftning som genomför direktiv 95/46/EG i den medlemsstat där det alternativa tvistlösningsorganet inrättats.
Ändringsförslag  80 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Medlemsstaterna kan fullgöra sin skyldighet enligt punkt 1 genom att se till att det inrättas ett alternativt tvistlösningsorgan som är behörigt att behandla sådana tvister som avses i punkt 1 för vars lösning inget befintligt alternativt tvistlösningsorgan är behörigt.	3. Medlemsstaterna kan fullgöra sin skyldighet enligt punkt 1 genom att se till att det inrättas och finns ett alternativt tvistlösningsorgan som är behörigt att behandla sådana tvister som avses i punkt 1 för vars lösning inget befintligt alternativt tvistlösningsorgan är behörigt. Medlemsstaterna kan också uppfylla detta krav genom att använda sig av sektorsvisa alternativa tvistlösningsorgan i en annan medlemsstat.
Motivering
För att alternativ tvistlösning och tvistlösning online ska fungera korrekt måste de alternativa tvistlösningsorganen omfatta en så stor del som möjligt av alla sektorer. Detta kan emellertid åstadkommas på EU-nivå. Det finns ingen anledning för alla medlemsstater att inrätta sektorsvisa alternativa tvistlösningsorgan.
Ändringsförslag  81 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Det är upp till medlemsstaterna att besluta att tillåta att alternativa tvistlösningsorgan inför eller behåller förfarandemässiga bestämmelser som gör det möjligt för de alternativa tvistlösningsorganen att fungera mer effektivt och verkningsfullt, under förutsättning att bestämmelserna i detta direktiv följs. Medlemsstaterna får, när deras nationella bestämmelser så kräver, tillåta att de alternativa tvistlösningsorganen nekar att ta sig an en viss tvist på bland annat följande grunder:
	a) tvisten är grundlös eller betungande,
	b) tvisten har tidigare behandlats av ett annat alternativt tvistlösningsorgan eller av domstol,
	c) den tidsfrist inom vilken konsumenten kan lämna in ett klagomål har löpt ut. Sådana tidsfrister får inte vara kortare än tidsfristen i lagstiftningen i den medlemsstat som tillåter att parterna inleder rättsliga förfaranden, om en sådan har fastställts,
	d) konsumenten förklarar att han eller hon inte har försökt kontakta den berörda näringsidkaren för att diskutera klagomålet och i första hand lösa problemet bilateralt.
	I alla fall där de alternativa tvistlösningsorganen nekar att ta sig an en viss tvist på grund av förfarandemässiga bestämmelser ska organen i fråga ge parterna en motivering av sitt beslut inom 14 kalenderdagar från den dag då ansökan om alternativ tvistlösning mottogs. Sådana förfarandemässiga bestämmelser får inte märkbart hindra konsumenternas tillgång till alternativa tvistlösningsförfaranden.
Ändringsförslag  82 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 3b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3b. Medlemsstaterna får begränsa en tvists tillåtlighet för alternativ tvistlösning genom att fastställa minimitrösklar för klagomålets värde, med hänsyn till huruvida klagomålets värde är oproportionerligt lägre än den faktiska kostnaden för det alternativa tvistlösningsförfarandet.
Motivering
Det kan vara gynnsamt för medlemsstaterna att ställa upp minimitrösklar för klagomålets värde för att undvika att oskäliga mål förs till alternativ tvistlösning.
Ändringsförslag  83 Förslag till direktiv Artikel 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 5a
	Användning av alternativa tvistlösningsförfaranden
	1. Då talan väcks inför domstol kan domstolen när så är lämpligt och med beaktande av alla omständigheter i målet uppmana parterna att använda alternativ tvistlösning för att lösa tvisten. Domstolen kan också uppmana parterna att delta i ett informationsmöte om användning av alternativa tvistlösningsförfaranden om sådana möten hålls och är lättillgängliga, och erbjuda parterna information om den plattform för tvistlösning online som har inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr [Office of Publications insert reference number] av den [Office of Publications insert date of adoption] om tvistlösning online vid konsumenttvister (förordning om tvistlösning online vid konsumenttvister).
	2. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av medlemsstaternas lagstiftning enligt vilken alternativ tvistlösning är obligatorisk eller omfattas av incitament eller sanktioner när alternativ tvistlösning avvisas, oavsett om detta gäller före eller efter det att ett domstolsförfarande har inletts, under förutsättning att sådan lagstiftning inte hindrar parterna att utöva sin rätt till domstolsprövning.
Ändringsförslag  84 Förslag till direktiv Artikel 6 – rubriken och punkterna 1–1c (nya)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Sakkunskap och opartiskhet	Sakkunskap, oberoende och opartiskhet
1. Medlemsstaterna ska se till att de fysiska personer som ansvarar för alternativ tvistlösning har nödvändig sakkunskap och är opartiska. Detta ska garanteras genom att det säkerställs att de	1. Medlemsstaterna ska se till att de fysiska personer som ansvarar för alternativ tvistlösning har nödvändig sakkunskap och är operativt oberoende och opartiska. Detta ska garanteras genom att det säkerställs att de
a) har nödvändiga kunskaper, färdigheter och erfarenheter inom alternativ tvistlösning,	a) har nödvändiga kunskaper och färdigheter inom alternativ tvistlösning vid konsumenttvister eller lösning av konsumenttvister i domstol, samt en förståelse av lagstiftningen,
b) inte kan fråntas sitt uppdrag utan saklig grund,	b) utses för en fast tidsperiod och inte kan fråntas sitt uppdrag utan saklig grund,
c) inte har någon intressekonflikt med någon av parterna i tvisten.	c) inte har någon intressekonflikt med någon av parterna i tvisten.
	1a. Vid tillämpningen av punkt 1 a ska medlemsstaterna säkerställa att särskilda utbildningsordningar för fysiska personer som ansvarar för alternativ tvistlösning finns tillgängliga. Kommissionen ska bistå medlemsstaterna i utvecklingen av sådana utbildningsordningar och mekanismer för kvalitetskontroll.
	1b. Vid tillämpningen av punkt 1 c ska medlemsstaterna säkerställa att de fysiska personer som ansvarar för alternativ tvistlösning uppger alla omständigheter som kan påverka, eller kan förefalla påverka, deras oberoende eller ge upphov till intressekonflikt.
	Medlemsstaterna ska säkerställa att den berörda personen under sådana omständigheter endast går med på att agera eller fortsätter att agera om parterna uttryckligen samtycker och han eller hon är säker på att kunna genomföra det alternativa tvistlösningsförfarandet med fullt oberoende, för att säkerställa fullständig opartiskhet.
	Medlemsstaterna ska säkerställa att skyldigheten att lämna ut uppgifter i enlighet med denna punkt gäller för hela det alternativa tvistlösningsförfarandet.
	1c. Om de fysiska personer som ansvarar för alternativ tvistlösning är oberoende tredjeparter ska de omständigheter som ska lämnas ut i enlighet med punkt 1b innefatta följande:
	a) eventuella personliga eller näringsrelaterade förbindelser med en eller flera av parterna under de tre sista åren innan vederbörande tillträdde posten,
	b) ekonomiskt eller annat intresse, direkt eller indirekt, i resultatet av det alternativa tvistlösningsförfarandet,
	c) uppgifter om att den aktuella personen under de tre sista åren innan vederbörande tillträdde posten agerat i någon annan egenskap än för det alternativa tvistlösningsförfarandet för en eller flera av parterna, en näringslivs- eller branschorganisation av vilken en av parterna är medlem eller någon annan medlem av en sådan organisation.
Ändringsförslag  85 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen på sina webbplatser och i pappersform i sina lokaler offentliggör information om	1. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen på sina webbplatser, på ett varaktigt medium på begäran och på andra sätt som de anser lämpliga offentliggör klar och lättbegriplig information om
Motivering
Det finns krav på att alternativa tvistlösningsorgan ska göra särskild information tillgänglig, inte bara på sina webbplatser, utan även i sina lokaler. I vissa fall finns det inga lokaler som är tillgängliga för allmänheten. Det bör därför räcka att den relevanta informationen på begäran görs tillgänglig på ett varaktigt medium.
Ändringsförslag  86 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) eventuellt medlemskap i nätverk av alternativa tvistlösningsorgan som underlättar lösning av gränsöverskridande tvister,	c) medlemskap i nätverk av alternativa tvistlösningsorgan som underlättar lösning av gränsöverskridande tvister, i tillämpliga fall,
Ändringsförslag  87 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) de typer av tvister som de är behöriga att behandla,	d) de typer av tvister som de är behöriga att behandla, inbegripet i tillämpliga fall minimivärdet för klagomålet,
Ändringsförslag  88 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led e
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
e) förfarandereglerna för tvistlösning,	e) förfarandereglerna för tvistlösning och de skäl som kan motivera att ett organ nekar att ta sig an en tvist,
Ändringsförslag  89 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led h
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
h) eventuella förhandskrav som parterna måste uppfylla innan ett alternativt tvistlösningsförfarande kan inledas,	h) eventuella förhandskrav som parterna måste uppfylla innan ett alternativt tvistlösningsförfarande kan inledas, bland annat kravet att konsumenten ska försöka nå en uppgörelse i godo direkt med näringsidkaren,
Motivering
Näringsidkaren bör kontaktas först, och endast om det försöket misslyckas ska tvisten hänskjutas till ett alternativt tvistlösningsorgan. Målet med denna bestämmelse är att göra de alternativa tvistlösningsorganen mer effektiva genom att låta dem fokusera enbart på relevanta tvister.
Ändringsförslag  90 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led i
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
i) de eventuella kostnader som parterna ska stå för,	i) de eventuella kostnader som parterna ska stå för, inbegripet regler om fördelningen av kostnader vid förfarandets slut,
Ändringsförslag  91 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led j
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
j) det alternativa tvistlösningsförfarandets ungefärliga längd,	j) det alternativa tvistlösningsförfarandets genomsnittliga längd,
Ändringsförslag  92 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led ka (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ka) om relevant, verkställbarheten för det beslut som det alternativa tvistlösningsförfarandets resulterar i.
Ändringsförslag  93 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led kb (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	kb) påföljderna för bristande efterlevnad vid ett beslut med bindande verkan för parterna.
Ändringsförslag  94 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen på sina webbplatser och i pappersform i sina lokaler offentliggör årliga verksamhetsrapporter. Rapporterna ska innehålla följande uppgifter om både inhemska och gränsöverskridande tvister:	2. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen på sina webbplatser, på ett varaktigt medium på begäran och på andra sätt som de anser lämpliga offentliggör årliga verksamhetsrapporter. Rapporterna ska innehålla följande uppgifter om både inhemska och gränsöverskridande tvister:
Motivering
Det är bra att tydliggöra att de alternativa tvistlösningsorganen endast måste lämna rapporter om de tvister som omfattas av detta direktiv. Dessutom är det inte alltid lämpligt att ha tryckta upplagor tillgängliga, och tvistlösningsorganen kan ådra sig betydande kostnader om de ska trycka och uppdatera dessa rapporter.
Ändringsförslag  95 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) Eventuella återkommande problem som leder till tvister mellan konsumenter och näringsidkare.	b) Eventuella systematiska problem som ofta uppstår och leder till tvister mellan konsumenter och näringsidkare. De uppgifter som lämnas i detta avseende kan åtföljas av rekommendationer om hur sådana problem kan undvikas eller lösas i framtiden.
Ändringsförslag  96 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) Under vederbörligt beaktande av uppgiftsskyddet ”föredömliga beslut” som återspeglar resultaten från betydande tvister, för att höja näringsidkarnas standarder och underlätta utbytet av information och bästa praxis.
Motivering
Alternativa tvistlösningar måste ha bredare inverkan på marknaden än att bara vara en lösning på enskilda tvister. För att detta mål ska kunna uppnås bör man genom de alternativa tvistlösningarna försöka höja standarden för god praxis i branschen, genom att publicera ”föredömliga beslut” från särskilda tvister.
Ändringsförslag  97 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) Andelen tvistlösningsförfaranden som avbrutits innan ett resultat kunnat nås.	c) Antalet tvistlösningsförfaranden som avbrutits och skälen till att de avbrutits.
Motivering
Andelen tvistlösningsförfaranden som avbrutits innan ett resultat kunde nås framgår inte tillräckligt tydligt om vi inte har tillgång till information om varför tvistlösningsförfarandena avbröts. Dessutom behöver ett tvistlösningsförfarande inte nödvändigtvis ha varit resultatlöst bara för att det avbröts. Denna information ges i en årlig verksamhetsrapport, och därför är det lämpligare att hänvisa till antal än till andel.
Ändringsförslag  98 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 – led e
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
e) I hur stor utsträckning resultaten av de alternativa tvistlösningsförfarandena efterlevts, om detta är känt.	e) I hur stor utsträckning resultaten av de alternativa tvistlösningsförfarandena efterlevts.
Ändringsförslag  99 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 – led f
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
f) I förekommande fall, samarbetet inom nätverk av alternativa tvistlösningsorgan som underlättar lösning av gränsöverskridande tvister.	f) Samarbetet inom nätverk av alternativa tvistlösningsorgan som underlättar lösning av gränsöverskridande tvister, i tillämpliga fall.
Ändringsförslag  100 Förslag till direktiv Artikel 8 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) Förfarandet är lättillgängligt för båda parter oberoende av var de befinner sig.	a) Förfarandet har inrättats och är tillgängligt både online och offline oberoende av var parterna befinner sig.
Ändringsförslag  101 Förslag till direktiv Artikel 8 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) Parterna har tillgång till förfarandet utan att behöva företrädas av ett juridiskt ombud. Parterna får dock när som helst under förfarandet låta sig företrädas eller bistås av tredje man.	b) Parterna har tillgång till förfarandet utan att behöva företrädas av ett juridiskt ombud. Parterna ska inte genom förfarandet fråntas rätten att mottaga oberoende rådgivning eller att när som helst under förfarandet låta sig företrädas eller bistås av tredje man.
Motivering
Principen om företrädande ska upprätthållas i direktivet genom en tydlig hänvisning till parternas möjligheter att söka oberoende rådgivning eller möjligheten att låta sig företrädas av en tredje man.
Ändringsförslag  102 Förslag till direktiv Artikel 8 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) Ett alternativt tvistlösningsförfarande kan inledas endast av konsumenten.
Motivering
Syftet med alternativa tvistlösningssystem är att garantera större tillgång till rättslig prövning för svagare parter – ofta konsumenten – genom att ge dem ett sätt att inleda en prövning. Näringsidkare bör inte kunna använda alternativa tvistlösningssystem mot konsumenter för att driva in skulder.
Ändringsförslag  103 Förslag till direktiv Artikel 8 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) Förfarandet är kostnadsfritt för konsumenterna eller kostnaderna är låga.	c) Förfarandet är kostnadsfritt eller tillgängligt mot en symbolisk avgift för konsumenterna. Medlemsstaterna ska besluta om en lämplig form av finansiering av alternativa tvistlösningsförfaranden på sina territorier.
Motivering
Konsumenterna kommer att avskräckas från att använda det alternativa tvistlösningsförfarandet om det medför kostnader. Förfaranderegler om ogrundade eller betungande yrkanden kommer att begränsa tvisterna till det absolut nödvändiga. I det ekonomiska klimat som för närvarande råder måste vi vara tydliga med att de alternativa tvistlösningsförfarandena inte får finansieras av skattebetalarna, utan måste betalas av näringslivet.
Ändringsförslag  104 Förslag till direktiv Artikel 8 – led ca (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ca) Det alternativa tvistlösningsorgan som har tagit emot klagomålet underrättar parterna om tvisten så snart det har tagit emot alla handlingar med relevant information rörande klagomålet.
Ändringsförslag  105 Förslag till direktiv Artikel 8 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) Tvisten löses inom 90 dagar från den dag då det alternativa tvistlösningsorganet tog emot klagomålet. Vid komplicerade tvister får organet förlänga denna frist.	d) Tvisterna löses inom 90 kalenderdagar från den dag då det alternativa tvistlösningsorganet tog emot den fullständiga klagomålsakten. Vid mycket komplicerade eller tekniska tvister får den ansvariga personen eller det ansvariga kollegiet fatta ett eget beslut om att förlänga den 90 dagar långa perioden. Parterna ska informeras om förlängningar av denna period, samt om ungefär hur lång tid det förväntas ta att lösa tvisten.
Ändringsförslag  106 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att följande gäller vid alternativa tvistlösningsförfaranden:	1. Medlemsstaterna ska se till att följande gäller i samband med alternativa tvistlösningsorgan:
Ändringsförslag  107 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1 – led -a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	-a) Parterna tillåts dra sig ur förfarandet när som helst om de är missnöjda med förfarandets resultat eller gång. De ska informeras om denna rätt innan förfarandet inleds. Om nationella bestämmelser föreskriver obligatorisk medverkan i alternativa tvistlösningsförfaranden för näringsidkaren ska denna bestämmelse vara tillämplig enbart på konsumenten.
Ändringsförslag  108 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) Parterna har möjlighet att framföra sin ståndpunkt samt höra de argument och sakförhållanden som den andra parten lägger fram och eventuella expertutlåtanden.	a) Parterna tillåts framföra sin ståndpunkt samt få tillgång till och kommentera de argument, bevis, handlingar och sakförhållanden som den andra parten lägger fram, inbegripet eventuella yttranden och utlåtanden från experter samt att reagera på detta inom en rimlig tidsperiod.
Motivering
Direktivet bör inte utesluta förfaranden som genomförs helt och hållet skriftligen eller elektroniskt genom att införa ett obligatoriskt krav på att parterna ska kunna ”höra” argumenten. Dessutom bör parterna kunna kommentera argument och fakta som läggs fram av den andra parten, inbegripet eventuella yttranden och utlåtanden från experter.
Ändringsförslag  109 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) Resultatet av förfarandet, inklusive grunderna för resultatet, görs tillgängligt för båda parter skriftligen eller på ett varaktigt medium.	b) Parterna meddelas om resultatet av förfarandet och om grunderna för resultatet skriftligen eller på ett varaktigt medium.
Ändringsförslag  110 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att följande gäller vid alternativa tvistlösningsförfaranden som syftar till att lösa en tvist genom att en lösning föreslås:	2. Vid alternativa tvistlösningsförfaranden som syftar till att lösa en tvist genom att en lösning läggs fram ska medlemsstaterna se till att följande gäller:
Ändringsförslag  111 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – led a – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) Innan konsumenterna godtar en föreslagen lösning underrättas de om att	a) Innan parterna godtar en framlagd lösning underrättas de om de rättigheter som de har enligt gällande lagstiftning och om att
Ändringsförslag  112 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – led a – led i
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
i) de kan välja om de vill godta den föreslagna lösningen eller inte,	i) de kan välja om de vill godta den framlagda lösningen eller inte,
Ändringsförslag  113 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – led a – led -ia (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ia) medverkan i förfarandet inte utesluter möjligheten att söka prövning genom ett normalt domstolsförfarande,
Ändringsförslag  114 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – led a – led ii
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
ii) den föreslagna lösningen kan vara mindre gynnsam än ett avgörande av en domstol som tillämpar rättsregler,	ii) den framlagda lösningen skulle kunna skilja sig från ett avgörande av en domstol som tillämpar rättsregler,
Ändringsförslag  115 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – led a – led iii
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
iii) de innan de godtar eller förkastar den föreslagna lösningen har rätt att söka oberoende rådgivning.	iii) de har rätt att söka oberoende rådgivning.
Ändringsförslag  116 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – led a – led iiia (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	iiia) en framlagd lösning kommer att ha en viss rättsverkan.
Ändringsförslag  117 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) Innan parterna godtar en föreslagen lösning underrättas de om den rättsliga verkan av godtagandet.	utgår
Ändringsförslag  118 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – led c
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
c) Innan parterna godtar en föreslagen lösning eller en uppgörelse i godo ges de en rimlig betänketid.	c) Innan parterna godtar en framlagd lösning eller en uppgörelse i godo ges de en rimlig betänketid.
Ändringsförslag  119 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – led ca (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ca) Om parterna väljer att inte följa den framlagda lösningen kan det alternativa tvistlösningsorganet publicera lösningen i fråga.
Ändringsförslag  120 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Om det inrättas alternativa tvistlösningsförfaranden som syftar till att lösa tvisten genom att föreslå en lösning får medlemsstaterna besluta att sådana föreslagna lösningar blir bindande för näringsidkaren om konsumenten så önskar.
	I sådana fall ska artikel 9.2 vara tillämplig enbart på konsumenten.
Motivering
Medlemsstaterna bör kunna fortsätta med och genomföra nya alternativa tvistlösningssystem så att ett beslut, om konsumenten väljer att godta resultatet av ett förfarande, blir bindande för näringsidkaren.
Ändringsförslag  121 Förslag till direktiv Artikel 9a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9a
	Frihet
	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att ett avtal mellan en konsument och en näringsidkare om att lämna in klagomål till ett alternativt tvistlösningsorgan inte blir bindande för konsumenten om det ingicks innan tvisten utvecklades och om det har till effekt att konsumenten berövas rätten att väcka talan vid domstol för att få tvisten löst.
	2. Medlemsstaterna ska se till att alternativa tvistlösningsförfaranden som syftar till att lösa en tvist genom att ålägga parterna en lösning kan vara bindande för parterna endast om de informerades om dess bindande karaktär i förväg och uttryckligen godtog denna. Ett särskilt godkännande från näringsidkaren ska inte krävas om nationella bestämmelser föreskriver att lösningarna är bindande för näringsidkare.
Motivering
En allmän regel när alternativa tvistlösningsförfaranden medför en bindande lösning för parterna är att dessa parter bör ha godtagit detta på förhand. Ett undantag är när nationella bestämmelser föreskriver att lösningarna är bindande för näringsidkarna. Dessa system fungerar mycket effektivt för konsumenterna, och de bör inte undergrävas.
Ändringsförslag  122 Förslag till direktiv Artikel 9b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9b
	Legalitet
	Medlemsstaterna ska vid alternativa tvistlösningsförfaranden som syftar till att lösa en tvist genom att ålägga konsumenten en lösning se till att den lösning som åläggs inte leder till att konsumenten berövas det skydd som erbjuds genom de tvingande bestämmelserna enligt lagstiftningen i den medlemsstat på vars territorium det alternativa tvistlösningsorganet har sitt säte. I händelse av gränsöverskridande tvister får den lösning som åläggs av det alternativa tvistlösningsorganet inte leda till att konsumenten berövas det skydd som erbjuds genom de tvingande bestämmelserna enligt lagstiftningen i den medlemsstat där konsumenten har sin vanliga vistelseort i fall där ett sådant skydd föreskrivs enligt artikel 6 i förordning (EG) nr 593/2008.
Motivering
Det föreslagna direktivet omfattar inte den viktiga legalitetsprincip enligt vilken konsumenterna alltid garanteras skydd genom de tvingande bestämmelser som gäller enligt lagen i deras bosättningsland. Därför måste legalitetsprincipen införas beträffande tvister där en lösning åläggs parterna, för att garantera att konsumenterna inte berövas det skydd som erbjuds genom lagstiftningens tvingande bestämmelser.
Ändringsförslag  123 Förslag till direktiv Artikel 9c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9c
	Alternativa tvistlösningsförfarandens effekt på talefrister och preskriptionstider
	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att parter som använder alternativ tvistlösning för att lösa en tvist inte senare förhindras att inleda ett domstolsförfarande i förhållande till tvisten genom att talefristerna eller preskriptionstiderna löper ut under det alternativa tvistlösningsförfarandet.
	2. Punkt 1 ska inte påverka bestämmelserna om talefrister och preskriptionstider i internationella överenskommelser som medlemsstaterna är part i.
Ändringsförslag  124 Förslag till direktiv Artikel 9d (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9d
	Riktlinjer
	1. Kommissionen ska efter samråd med Europaparlamentet, rådet och de berörda parterna utarbeta riktlinjer för genomförandet av detta direktiv. Dessa riktlinjer ska vara särskilt inriktade på de kvalitetskriterier som anges i kapitel II, samarbetet mellan alternativa tvistlösningsorgan i gränsöverskridande fall och mellan alternativa tvistlösningsorgan och nationella myndigheter enligt vad som föreskrivs i artiklarna 13 och 14 samt på förhållandet mellan detta direktiv och annan unionslagstiftning. I detta syfte ska kommissionen utarbeta riktlinjerna på grundval av etablerad praxis i medlemsstaterna, frivilliga uppförandekoder, kvalitetsstandarder och andra relevanta uppgifter.
	2. Kommissionen ska översända riktlinjerna till medlemsstaterna samt offentliggöra dem.
Motivering
Med beaktande av strategin avseende minimiharmonisering i detta direktiv och mångfalden av alternativa tvistlösningsförfaranden i medlemsstaterna bör kommissionen anta riktlinjer genom vilka medlemsstaterna ges tillgång till tilläggsregler som underlättar och tydliggör genomförandet av detta direktiv.
Ändringsförslag  125 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att näringsidkare som är etablerade på deras territorium underrättar konsumenterna om de alternativa tvistlösningsorgan som de omfattas av och som är behöriga att behandla eventuella tvister mellan dem och konsumenter. Informationen ska omfatta adressen till de berörda alternativa tvistlösningsorganens webbplatser, och det ska anges om näringsidkaren åtar sig att använda sig av dessa organ för att lösa tvister med konsumenter.	1. Medlemsstaterna ska se till att näringsidkare som är etablerade på deras territorium underrättar konsumenterna om namnen på, adresserna till och webbplatsadresserna för de alternativa tvistlösningsorgan som de omfattas av och som är behöriga att behandla eventuella tvister mellan dem och konsumenter. Näringsidkarna ska även ange huruvida de åtagit sig eller är skyldiga att använda sig av dessa organ för att lösa tvister med konsumenter.
Ändringsförslag  126 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den information som avses i punkt 1 ska göras tillgänglig på ett enkelt, direkt, väl synligt och beständigt sätt på näringsidkarens webbplats, om en sådan finns, i de allmänna villkoren för avtal om försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster mellan näringsidkaren och en konsument samt på fakturor och kvitton avseende dessa avtal. Det ska anges var det finns ytterligare information om det berörda alternativa tvistlösningsorganet och om villkoren för användning av organet.	2. Den information som avses i punkt 1 ska göras tillgänglig på ett klart och begripligt samt enkelt och beständigt sätt på näringsidkarens webbplats, om en sådan finns, i de allmänna villkoren för avtal om försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster mellan näringsidkaren och en konsument samt varje gång en näringsidkare avslår ett klagomål som har lämnats in till denna direkt av en konsument. Det ska anges var det finns ytterligare information om det berörda alternativa tvistlösningsorganet och om villkoren för användning av organet.
Ändringsförslag  127 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Bestämmelserna i den här artikeln ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 6, 7 och 8 i direktiv 2011/83/EU beträffande konsumentinformation vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler.	3. Bestämmelserna i den här artikeln ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 6, 7 och 8 i direktiv 2011/83/EU beträffande konsumentinformation vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler, i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter1 och i artikel 185 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)2.
	______________
	1 EGT L 271, 9.10.2002, s. 16.
	2 EUT L 335, 17.12.2008, s. 1.
Ändringsförslag  128 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att konsumenterna kan få bistånd vid tvister som uppstår vid gränsöverskridande försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster. Biståndet ska i synnerhet syfta till att hjälpa konsumenterna att få tillgång till det alternativa tvistlösningsorgan i en annan medlemsstat som är behörigt att behandla den gränsöverskridande tvisten.	1. Medlemsstaterna ska, vid tvister som uppstår vid gränsöverskridande försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster, se till att konsumenterna kan få bistånd med att få tillgång till det alternativa tvistlösningsorgan i en annan medlemsstat som är behörigt att behandla den gränsöverskridande tvisten.
Ändringsförslag  129 Förslag till direktiv Artikel 11 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna får överlåta ansvaret för den uppgift som avses i punkt 1 till sina konsumentcentrum inom nätverket av europeiska konsumentcentrum, till konsumentorganisationer eller till ett annat organ.	2. Medlemsstaterna ska överlåta ansvaret för den uppgift som avses i punkt 1 till sina konsumentcentrum inom nätverket av europeiska konsumentcentrum.
Motivering
Konsumenter som driver gränsöverskridande tvister måste tillhandahållas bistånd genom ett formaliserat strukturerat nätverk som upprättats av kommissionen: nätverket av europeiska konsumentcentrum.
Ändringsförslag  130 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska se till att alternativa tvistlösningsorgan, konsumentorganisationer, näringslivsorganisationer, konsumentcentrum inom nätverket av europeiska konsumentcentrum och, i förekommande fall, de organ som utsetts i enlighet med artikel 11.2 i sina lokaler och på sina webbplatser offentliggör den förteckning över alternativa tvistlösningsorgan som avses i artikel 17.3.	1. Medlemsstaterna ska se till att alternativa tvistlösningsorgan och konsumentcentrum inom nätverket av europeiska konsumentcentrum på sina webbplatser och, närhelst det är möjligt, på ett varaktigt medium i sina lokaler offentliggör den förteckning över alternativa tvistlösningsorgan som avses i artikel 17.3.
Ändringsförslag  131 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Medlemsstaterna ska uppmuntra konsumentorganisationer och näringsidkare att på sina webbplatser, och genom eventuella andra medel som de anser lämpliga, offentliggöra den förteckning över alternativa tvistlösningsorgan som avses i artikel 17.3.
Ändringsförslag  132 Förslag till direktiv Artikel 12 – punkt 1b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1b. Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att information offentliggörs på ett lämpligt sätt om hur konsumenterna kan få tillgång till alternativa tvistlösningsförfaranden vid sådana avtalstvister som avses i artikel 2.1 med avseende på en viss näringsidkare.
Ändringsförslag  133 Förslag till direktiv Artikel 13 – rubriken
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Samarbete mellan alternativa tvistlösningsorgan för att lösa gränsöverskridande tvister	Samarbete och erfarenhetsutbyte mellan alternativa tvistlösningsorgan
Ändringsförslag  134 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen samarbetar för att lösa gränsöverskridande tvister.	1. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen samarbetar för att lösa gränsöverskridande tvister och att dessa organ fortlöpande utbyter god praxis i fråga om lösningar på gränsöverskridande och nationella tvister.
Ändringsförslag  135 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Kommissionen ska stödja och underlätta erfarenhetsutbytet mellan alternativa tvistlösningsorgan i syfte att uppmuntra användning av bästa praxis, i synnerhet genom konsumentprogrammet.
Ändringsförslag  136 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning med namnet på och kontaktuppgifter till de nätverk som avses i punkt 1. Kommissionen ska vid behov uppdatera denna förteckning vartannat år.	3. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning med namnet på och kontaktuppgifter till de nätverk som avses i punkt 2. Kommissionen ska uppdatera denna förteckning vartannat år.
Ändringsförslag  137 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Detta samarbete ska omfatta ömsesidigt utbyte av information om näringsidkares affärsmetoder som konsumenter har lämnat in klagomål mot. Det ska också omfatta teknisk bedömning och information från de nationella myndigheterna till de alternativa tvistlösningsorganen, om bedömningen eller informationen är nödvändig för behandlingen av enskilda tvister.	2. Detta samarbete ska omfatta ömsesidigt utbyte av information om näringsidkares metoder inom specifika branscher som konsumenter vid upprepade tillfällen har lämnat in klagomål mot. Det ska också omfatta teknisk bedömning och information, i den mån sådan redan finns, från de nationella myndigheterna till de alternativa tvistlösningsorganen, om bedömningen eller informationen är nödvändig för behandlingen av enskilda tvister.
Motivering
Näringsidkares affärsmetoder får inte schablonmässigt offentliggöras, eftersom det här även handlar om konfidentiella uppgifter och affärshemligheter som inte bör hamna i offentlighetens ljus. Dessutom kan det alternativa tvistlösningsorganet inte genom EU-lagstiftning förpliktiga statliga organ att göra en bedömning. Detta gäller särskilt finansieringen.
Ändringsförslag  138 Förslag till direktiv Artikel 14 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Denna artikel ska inte påverka tillämpningen av de bestämmelser om tystnadsplikt och affärshemligheter som gäller för de nationella myndigheter som avses i punkt 1.
Ändringsförslag  139 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska ansvara för övervakningen av utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan på dess territorium och av hur de fungerar. Varje medlemsstat ska meddela kommissionen vilken myndighet den har utsett.	1. Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska utföra de uppgifter som avses i artiklarna 16 och 17. Varje medlemsstat får utse fler än en behörig myndighet. Om en medlemsstat gör detta ska den bestämma vilken av de utsedda behöriga myndigheterna som ska vara den gemensamma kontaktpunkten för kommissionen. Varje medlemsstat ska meddela kommissionen vilken behörig myndighet eller, i förekommande fall, vilka behöriga myndigheter, inklusive den gemensamma kontaktpunkten, som den har utsett.
Motivering
För att återspegla de olika branschrelaterade eller geografiska aspekterna av alternativ tvistlösning krävs det att medlemsstaterna får utse fler än en behörig myndighet.
Ändringsförslag  140 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Kommissionen ska upprätta en förteckning över de behöriga myndigheter som den fått meddelande om i enlighet med punkt 1 och offentliggöra förteckningen i Europeiska unionens officiella tidning.	2. Kommissionen ska upprätta en förteckning över de behöriga myndigheter som den fått meddelande om i enlighet med punkt 1, i förekommande fall inklusive de myndigheter som fungerar som gemensam kontaktpunkt, och offentliggöra förteckningen i Europeiska unionens officiella tidning.
Ändringsförslag  141 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1 – led fa (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	fa) En uppgift om vilka typer av tvister som omfattas av alternativa tvistlösningsförfaranden.
Ändringsförslag  142 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1 – led g
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
g) De uppgifter som är nödvändiga för att fastställa organets behörighet.	utgår
Ändringsförslag  143 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 1 – led h
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
h) En motiverad förklaring, utifrån en självutvärdering som organet gjort, till att det kan anses vara ett alternativt tvistlösningsorgan som omfattas av detta direktiv och uppfyller kraven i kapitel II.	h) En motiverad förklaring om huruvida det kan anses vara ett alternativt tvistlösningsorgan som omfattas av detta direktiv och uppfyller kvalitetskriterierna i kapitel II.
Ändringsförslag  144 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen minst en gång per år lämnar följande uppgifter till de behöriga myndigheterna:	2. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen vartannat år lämnar uppgifter till de behöriga myndigheterna om följande:
Ändringsförslag  145 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) I hur stor utsträckning resultaten av de alternativa tvistlösningsförfarandena efterlevts, om detta är känt.	d) I hur stor utsträckning resultaten av de alternativa tvistlösningsförfarandena efterlevts i fall där besluten är bindande och, om de relevanta uppgifterna finns att tillgå, i fall där besluten inte är bindande.
Motivering
De alternativa tvistlösningsorganen bör ha en skyldighet att övervaka efterlevnaden av resultaten. Detta är en viktig indikator på effektiviteten i alternativa tvistlösningssystem och hjälper även konsumenter och företag vid deras beslut om huruvida det är meningsfullt att inleda ett alternativt tvistlösningsförfarande.
Ändringsförslag  146 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 – led e
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
e) Relevant statistik som visar hur näringsidkare använder sig av alternativ tvistlösning vid tvister med konsumenter.	utgår
Motivering
De alternativa tvistlösningsorganens rapporteringsskyldighet gentemot de behöriga myndigheterna bör vara genomförbar och hanterbar samtidigt som den inte får vara förenad med onödiga administrativa bördor.
Ändringsförslag  147 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 – led f
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
f) Eventuella återkommande problem som leder till tvister mellan konsumenter och näringsidkare.	f) Eventuella systematiska problem som ofta uppstår och leder till tvister mellan konsumenter och näringsidkare. De uppgifter som lämnas i detta avseende kan åtföljas av rekommendationer om hur sådana problem kan undvikas eller lösas i framtiden.
Motivering
För att underlätta utbytet av bästa praxis kan det vara meningsfullt att alternativa tvistlösningsorgan erbjuder vägledande lösningar rörande de fall som de har löst, samtidigt som sekretessen bevaras.
Ändringsförslag  148 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 – led g
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
g) I förekommande fall, en bedömning av hur effektivt samarbetet är inom nätverk av alternativa tvistlösningsorgan som underlättar lösning av gränsöverskridande tvister.	utgår
Motivering
De alternativa tvistlösningsorganens rapporteringsskyldighet gentemot de behöriga myndigheterna bör vara genomförbar och hanterbar samtidigt som den inte får vara förenad med onödiga administrativa bördor.
Ändringsförslag  149 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 – led h
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
h) En självutvärdering av hur effektivt det alternativa tvistlösningsförfarande som organet erbjuder är och möjliga sätt att förbättra effektiviteten.	utgår
Motivering
De alternativa tvistlösningsorganens rapporteringsskyldighet gentemot de behöriga myndigheterna bör vara genomförbar och hanterbar samtidigt som den inte får vara förenad med onödiga administrativa bördor.
Ändringsförslag  150 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. De behöriga myndigheterna ska på grundval av de uppgifter de fått i enlighet med artikel 16.1 bedöma om de alternativa tvistlösningsorgan som anmälts till dem kan anses vara alternativa tvistlösningsorgan som omfattas av detta direktiv och uppfyller kraven i kapitel II.	1. De behöriga myndigheterna ska på grundval av en objektiv oberoende utvärdering och av de uppgifter de fått i enlighet med artikel 16.1 bedöma om de alternativa tvistlösningsorgan som anmälts till dem kan anses vara alternativa tvistlösningsorgan som omfattas av detta direktiv och uppfyller kvalitetskriterierna i kapitel II.
Ändringsförslag  151 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Varje behörig myndighet ska på grundval av den bedömning som avses i punkt 1 upprätta en förteckning över de alternativa tvistlösningsorgan som uppfyller kraven i punkt 1.	2. Varje behörig myndighet ska på grundval av den bedömning som avses i punkt 1 upprätta en förteckning över de alternativa tvistlösningsorgan som har meddelats till den och som uppfyller kraven i punkt 1. Den behöriga myndigheten får inte neka att föra upp ett alternativt tvistlösningsorgan på förteckningen om det uppfyller kraven i detta direktiv.
Motivering
Det bör vara tydligt att myndigheter inte har något utrymme för skönsmässiga beslut om att neka att föra upp ett alternativt tvistlösningsorgan på förteckningen så länge bedömningen visar att det alternativa tvistlösningssystemet följer bestämmelserna i kapitel II.
Ändringsförslag  152 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – stycke 2 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) De uppgifter som är nödvändiga för att fastställa deras behörighet.	utgår
Ändringsförslag  153 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – stycke 2 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) De sektorer och tvistkategorier som omfattas av varje alternativt tvistlösningsorgan.
Ändringsförslag  154 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – stycke 2 – led e
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
e) Behovet av parternas eller deras ombuds fysiska närvaro, i förekommande fall.	e) Behovet av parternas eller deras ombuds fysiska närvaro, i förekommande fall, inbegripet en förklaring från det alternativa tvistlösningsorganet om huruvida det alternativa tvistlösningsförfarandet bedrivs eller kan bedrivas som ett muntligt eller skriftligt förfarande.
Ändringsförslag  155 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – stycke 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
De behöriga myndigheterna ska sända förteckningen till kommissionen. Om de behöriga myndigheterna får meddelande om ändringar i enlighet med artikel 16.1 andra stycket, ska förteckningen uppdateras omedelbart och uppgifterna i fråga meddelas kommissionen.	De behöriga myndigheterna ska sända förteckningen till kommissionen. Om de behöriga myndigheterna får meddelande om ändringar, ska förteckningen i enlighet med artikel 16.1 andra stycket uppdateras omedelbart och uppgifterna i fråga meddelas kommissionen. Om ett alternativt tvistlösningsorgan inte längre uppfyller kraven i detta direktiv ska den behöriga myndigheten avlägsna det från förteckningen.
Motivering
Det måste säkerställas att medlemsstaterna registrerar och regelbundet uppdaterar informationen om eventuella ändringar när det gäller de alternativa tvistlösningsorganen.
Ändringsförslag  156 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	2a. Om en medlemsstat har utsett fler än en behörig myndighet ska förteckningen och de uppdateringar som avses i punkt 2 meddelas till kommissionen av den gemensamma kontaktpunkten. Förteckningarna och uppdateringarna ska röra alla alternativa tvistlösningsorgan som inrättats i medlemsstaten i fråga.
Motivering
För att undvika en administrativ börda och byråkrati är det när fler än en behörig myndighet utses i en medlemsstat nödvändigt att den gemensamma kontaktpunkten förser kommissionen med förteckningen och dess uppdateringar.
Ändringsförslag  157 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Kommissionen ska upprätta en förteckning över de alternativa tvistlösningsorgan som den fått meddelande om i enlighet med punkt 2 och uppdatera förteckningen när den får meddelande om ändringar i enlighet med punkt 2 tredje stycket andra meningen. Kommissionen ska offentliggöra förteckningen och uppdateringarna av den och översända den till de behöriga myndigheterna och medlemsstaterna.	3. Kommissionen ska upprätta en förteckning över de anmälda alternativa tvistlösningsorgan som den fått meddelande om i enlighet med punkt 2 och uppdatera förteckningen när den får meddelande om ändringar i enlighet med punkt 2 tredje stycket andra meningen. Kommissionen ska offentliggöra förteckningen och uppdateringarna av den och översända den till de behöriga myndigheterna och medlemsstaterna, konsumentorganisationer, näringslivsorganisationer och nätverket av europeiska konsumentcentrum.
Ändringsförslag  158 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 3a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	3a. Anmälda alternativa tvistlösningsorgan som offentliggörs i kommissionens förteckning ska få en europeisk kvalitetsmärkning som är lätt att känna igen och som fungerar som en garanti gentemot konsumenterna för att det aktuella alternativa tvistlösningsorganet uppfyller kvalitetskriterierna i detta direktiv. Om ett alternativt tvistlösningsorgan avlägsnas från kommissionens förteckning ska den europeiska kvalitetsmärkningen inte längre gälla.
Motivering
För att skingra eventuella tvivel och öka konsumenternas förtroende för systemet kommer det att skapas en europeisk kvalitetsmärkning som är lätt att känna igen och som garanterar att de alternativa tvistlösningsorganen uppfyller de kvalitetsstandarder som krävs enligt detta direktiv. Denna kvalitetsmärkning bör avlägsnas omedelbart om organet inte längre finns med i kommissionens förteckning.
Ändringsförslag  159 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 4
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
4. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra den uppdaterade förteckning över alternativa tvistlösningsorgan som avses i punkt 3 på sin webbplats och på andra sätt som de anser vara lämpliga.	4. De behöriga myndigheterna ska offentliggöra den uppdaterade förteckning över alternativa tvistlösningsorgan som avses i punkt 3 på sin webbplats och om lämpligt på ett varaktigt medium.
Ändringsförslag  160 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 5 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Vartannat år ska de offentliga myndigheterna offentliggöra en rapport om utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan och om hur de fungerar. I rapporten ska man särskilt	5. Senast den 31 december 2015 och därefter vart tredje år ska de offentliga myndigheterna offentliggöra en rapport om utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan och om hur de fungerar samt översända rapporten till kommissionen. I rapporten ska man särskilt
Motivering
Som en fråga om gott samarbete mellan kommissionen och nationella behöriga myndigheter är det önskvärt att de sistnämnda översänder sina rapporter till kommissionen, som skulle centralisera informationen, eftersom det underlättar kommissionens insamlande av information.
Ändringsförslag  161 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 5 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) i förekommande fall ange inom vilka områden tvister som omfattas av detta direktiv ännu inte omfattas av alternativa tvistlösningsförfaranden,	a) i förekommande fall ange inom vilka områden och sektorer tvister som omfattas av detta direktiv ännu inte omfattas av alternativa tvistlösningsförfaranden,
Ändringsförslag  162 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 5 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) i förekommande fall lägga fram rekommendationer om hur de alternativa tvistlösningsorganen kan fås att fungera bättre.	d) i förekommande fall lägga fram rekommendationer om hur de alternativa tvistlösningsorganen kan fås att fungera mer ändamålsenligt och effektivt.
Ändringsförslag  163 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	5a. Om en medlemsstat har utsett fler än en behörig myndighet ska rapporten offentliggöras av den gemensamma kontaktpunkten. Rapporten ska omfatta alla alternativa tvistlösningsorgan som har inrättats i medlemsstaten i fråga.
Ändringsförslag  164 Förslag till direktiv Artikel 18
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Medlemsstaterna ska föreskriva påföljder för överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med artiklarna 10, 16.1 och 16.2 i detta direktiv och ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.	Medlemsstaterna ska föreskriva påföljder för överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med artiklarna 10, 16.1 och 16.2 i detta direktiv om en tvingande anmodan gjorts men inte hörsammats, och vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.
Ändringsförslag  165 Förslag till direktiv Artikel 22 – punkt 1 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska senast den [Office of Publications insert date: 18 months after entry into force] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.	1. Medlemsstaterna ska senast den [Office of Publications insert date: 18 months after entry into force] sätta i kraft de lagar och andra författningar eller åtgärder för självreglering som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.
Motivering
I vissa medlemsstater, t.ex. Nederländerna, är de alternativa tvistlösningsmekanismerna väl utvecklade samtidigt som lagstiftning saknas. I dessa medlemsstater finns det stora möjligheter för företag att införa alternativa tvistlösning genom självreglering. Många företag ser alternativ tvistlösning som en bra mekanism för att förse konsumenter med ytterligare mekanismer för att lösa tvister. Detta kan hända i situationer då även regeringen deltar (ekonomiskt) i sådana samarbetsmekanismer. Det anses lämpligt att i artikel 22 uttryckligen fastställa att förordningen om tvistlösning kan genomföras genom självreglering.
Ändringsförslag  166 Förslag till direktiv Artikel 23
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Kommissionen ska senast den [Office of Publications insert date: five years after the entry into force] och därefter vart tredje år lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. I rapporten ska man beakta utvecklingen och användningen av alternativa tvistlösningsorgan och konsekvenserna av detta direktiv för konsumenter och näringsidkare. Rapporten ska vid behov åtföljas av förslag till ändring av detta direktiv.	Kommissionen ska senast den [Office of Publications insert date: four years after the entry into force] och därefter vart femte år lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. I denna rapport ska man beakta utvecklingen och användningen av alternativa tvistlösningsorgan och konsekvenserna av detta direktiv för konsumenter och näringsidkare. Rapporten ska vid behov åtföljas av förslag till ändring av detta direktiv.

• [1]  EUT C 181, 21.6.2012, s. 93.

MOTIVERING

Inledning

Kommissionens förslag till direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister har till syfte att ge ett enkelt, snabbt och billigt sätt att lösa tvister som rör försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster i hela Europeiska unionen. När detta direktiv har genomförts kommer alla konsumenter som är bosatta i EU att få tillgång till ett alternativt tvistlösningsorgan av hög kvalitet om de får problem i samband med köp av varor eller tjänster – antingen inom landet eller över gränser – från en näringsidkare i en EU‑medlemsstat.

Bakgrund

Trots att konsumentskyddet har förbättrats sedan den inre marknaden inrättades kvarstår ”brister” som gör livet besvärligt för medborgarna, särskilt för konsumenter och små och medelstora företag. Trots att konsumentskyddet har förbättrats sedan den inre marknaden inrättades kvarstår ”brister” som gör livet besvärligt för medborgarna, särskilt för konsumenter och små och medelstora företag. Såsom förespråkas i parlamentets resolution av den 25 oktober 2011 om alternativ tvistlösning i civil-, handels- och familjerättsliga ärenden[1] och parlamentets resolution av den 20 maj 2010 om förverkligandet av en inre marknad för konsumenter och medborgare[2] och även i inremarknadsakten, ska alla EU-medborgare kunna röra sig och utöva sina rättigheter, inbegripet att kunna köpa varor eller tjänster från näringsidkare i andra medlemsstater inom hela den inre marknaden.

Både fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förpliktar EU att erbjuda en hög konsumentskyddsnivå. I EUF‑fördraget föreskrivs vidare att den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser där den fria rörligheten för varor och tjänster säkerställs.

Kommissionen utfärdade sin första rekommendation om alternativa tvistlösningssystem vid konsumenttvister för 14 år sedan. Åtgärder som vidtas på nationell nivå har dock visat sig helt otillräckliga, eftersom många medborgare fortfarande inte kan komma åt ett effektivt alternativt tvistlösningssystem i den nödvändiga sektorn eller regionen. Därför måste åtgärder vidtas på EU-nivå för att införa en lägsta harmoniseringsnivå och säkerställa att konsumenter över hela unionen åtnjuter samma höga skyddsnivå.

Alternativ tvistlösning och den inre marknaden

För många konsumenter utgör bristen på ett enkelt, billigt och snabbt sätt att lösa tvister för närvarande ett hinder inom den inre marknaden. Konsumenter förlorar uppskattningsvis 0,4 procent av EU:s BNP till följd av sådana problem, men endast 5 procent av konsumenterna tog sitt ärende till ett alternativt tvistlösningsorgan 2010, och bara 9 procent av företagen rapporterar att de någon gång har använt sig av alternativ tvistlösning. Konsumenter handlar över gränserna endast om de litar på att de kan få upprättelse om de stöter på problem med de varor eller tjänster som de har köpt. Näringsidkare, särskilt små och medelstora företag, avskräcks på liknande sätt från att bedriva verksamhet över gränser på grund av tveksamhet över att behöva hantera andra medlemsstaters rättssystem. Det är därför av grundläggande betydelse att direktivet inte bara omfattar gränsöverskridande tvister, utan även tvister inom landet.

Vidare har näthandeln blivit en viktig pelare för den ekonomiska aktiviteten i EU, men många konsumenter och näringsidkare tvekar över att köpa och sälja på nätet eftersom de är rädda att inte kunna få upprättelse vid en eventuell tvist. En väl integrerad alternativ tvistlösningsmekanism online ger medborgarna det förtroende de behöver för att åtnjuta alla fördelar som följer av e-handeln. Den medföljande plattformen för tvistlösning online kommer att fungera som ett verktyg som ger konsumenter och näringsidkare en gemensam kontaktpunkt för att lösa nätbaserade tvister utanför domstol, baserat på tillgången till alternativa tvistlösningsorgan av hög kvalitet över hela unionen.

Dessutom är behovet av beslutsamma lagstiftningsåtgärder på detta område ännu mer trängande eftersom det är av största vikt att stärka och ge makt åt konsumenterna för att blåsa nytt liv i den inre marknaden och därigenom sporra tillväxten och skapa sysselsättning. Som sådant ligger genomförandet av alternativ tvistlösning för konsumenter även i linje med Europa 2020‑strategin, och det kommer att ingå i en holistisk strategi för nylanseringen av den inre marknaden.

Mål

Direktivet har i huvudsak som mål att hantera de tre största och mest efterhängsna hindren för konsumenter och näringsidkare när det gäller att komma åt väl fungerande alternativa tvistlösningsorgan. För det första fortsätter täckningen för alternativ tvistlösning att vara ojämn på både sektorsnivå och geografisk nivå. För det andra är många konsumenter och näringsidkare helt enkelt omedvetna eller har otillräcklig information om fördelarna med att använda alternativa tvistlösningsmekanismer. Till och med där det finns alternativa tvistlösningssystem varierar kvaliteten på dessa avslutningsvis kraftigt, och ofta uppfyller de inte de kvalitetsprinciper som anges i kommissionens rekommendationer.

Förslaget till betänkande

Föredraganden välkomnar kommissionens förslag som en stark inledande ram för att uppnå full täckning för alternativ tvistlösning för medborgarna. Föredraganden har dock försökt klargöra ett antal åtgärder i förslaget enligt nedanstående beskrivning, i syfte att skapa ett balanserat system som erbjuder ett starkt skydd för de alternativa tvistlösningsorganens oberoende och kvalitet, samtidigt som det säkerställer att de kan verka på ett praktiskt, effektivt och öppet sätt.

Tillämpningsområde

I artiklarna 1 och 2 beskrivs direktivets tillämpningsområde och föremål. Här görs ett försök att säkerställa att målet med fullständig täckning för konsumenttvister uppnås, samtidigt som konsumenterna erbjuds en öppen, effektiv och skälig upprättelsemekanism av hög kvalitet. Både befintliga och nyinrättade tvistlösningsmekanismer som uppfyller de lägsta kvalitetsstandarder som fastställs genom detta direktiv kommer att kallas alternativa tvistlösningsorgan och senare få en europeisk kvalitetsmärkning som kommer att öka konsumenternas förtroende och tillit. Möjligheten för näringsidkare att väcka talan i tvister mot konsumenter har undantagits, eftersom näringsidkare redan har tillräckliga medel för att lösa dessa anspråk utan att inkluderas i tillämpningsområdet för alternativ tvistlösning.

Tillgänglighet

Artikel 5 handlar främst om hur de alternativa tvistlösningsorganen görs tillgängliga. Alternativ tvistlösning bör vara tillgänglig för alla konsumenter som är bosatta i EU. I förslaget till betänkande föreslås därför att konsumenter bör kunna komma åt information och anmäla en tvist både offline och online. Föredraganden har vidare lagt till en klausul enligt vilken ett ärende inte får avvisas på grund av att det är grundlöst eller betungande eller har behandlats tidigare i ett annat alternativt tvistlösningsorgan, om ingen skälig motivering lämnas till alla parter.

Oberoende

När det gäller alternativ tvistlösning är trovärdigheten avgörande. Utöver kravet att de personer som ansvarar för alternativ tvistlösning är opartiska föreslår föredraganden också att kravet införs att de även måste vara oberoende av alla parter i tvisten, vilket säkerställer att resultaten blir opartiska och rättvisa för båda parterna. I förslaget till betänkande föreslås även en ny artikel om oberoende, som skapar robusta institutionella skydd för att säkerställa att konsument- och branschorganisationer är lika involverade i förvaltningen av alternativ tvistlösning. För att stärka oberoendet hos alternativ tvistlösning där den person eller de personer som ansvarar för förfarandet är anställda av en branschorganisation föreslås det i förslaget till betänkande att de måste utses av ett kollegium, måste ha en fast mandatperiod och inte får omfattas av några instruktioner från näringsidkaren eller näringsidkarens företrädare.

Öppenhet

I artikel 7 fastställs de minimikrav på öppenhet som alternativa tvistlösningsorgan måste uppfylla. En stor öppenhet kommer att förbättra trovärdigheten för alternativa tvistlösningsorgan bland konsumenter och företag, men kommer också att ge tillgång till uppgifter som skulle bidra till att kontinuerligt förbättra organens funktion. Detta bör innefatta offentliggörande av ”föredömliga beslut” som underlättar ett utbyte av bästa praxis och uppmuntrar näringsidkare att tillämpa striktare standarder.

Ändamålsenlighet

När det gäller inriktning bör alternativ tvistlösning vara enkel, snabb, billig och inte alltför byråkratisk. Med andra ord måste den ha uppenbara fördelar jämfört med konventionella tristlösningsstrukturer som domstolar, annars kommer konsumenterna inte att använda den. Föredraganden föreslår därför att väl fungerande alternativa tvistlösningsorgan bör förväntas lösa normala tvister inom 90 dagar från att förfarandet officiellt inleds. Denna tidsram får överskridas endast genom beslut av de personer som ansvarar för det alternativa tvistlösningsförfarandet när en förlängning behövs för att garantera tvistlösning av god kvalitet i en särskilt komplicerad eller teknisk tvist.

Frihet och legalitet

Det är nödvändigt att medborgarnas juridiska rättigheter skyddas, framför allt när alternativa tvistlösningsorgan ålägger bindande lösningar. Medlemsstaterna bör efter eget gottfinnande kunna tillåta att alternativa tvistlösningsorgan utfärdar beslut som är bindande för en av eller alla parterna i tvisten. Föredraganden har emellertid föreslagit en extra artikel för att skydda båda parternas rätt att få information om och välja om de ska godta ett bindande beslut. Vidare kan konsumenter inte bli föremål för ett bindande beslut om det avtalades innan tvisten uppstod och om det berövar konsumenten dennes rätt att väcka talan vid domstol. Den extra artikeln skulle också stärka medborgarnas rättigheter i alternativa tvistlösningsförfaranden som syftar till att lösa tvister genom att ålägga lösningar, genom att säkerställa att konsumenten inte kan berövas det skydd denne har enligt de tvingande bestämmelserna i lagen i den medlemsstat där den alternativa tvistlösningen genomförs.

Upplysningar

Den sista stora bristen i det nuvarande tvistlösningslandskapet är att få medborgare känner till dessa förfaranden och de fördelar de erbjuder. Artikel 10 har till syfte att avhjälpa detta genom att kräva att näringsidkare på sin webbplats, i avtalsvillkoren eller i andra lämpliga handlingar upplyser konsumenterna om de alternativa tvistlösningsorgan som de omfattas av. Föredraganden anser att det är av yttersta vikt för detta initiativs framgång att medborgarna ges korrekt och tydlig information om hur de kan få tillgång till alternativ tvistlösning. Därför begär man i förslaget till betänkande att näringsidkare ska lämna sådan information i en mängd olika handlingar, dock utan krav som skulle vara alltför betungande, särskilt för mikroenheter och små och medelstora företag.

Slutsats

Förslaget till betänkande har en tredelad ansats. För det första avhjälps den aktuella ojämna täckningen för alternativ tvistlösning genom en robust ram för utveckling av alternativa tvistlösningsorgan för konsumenttvister, vilken säkerställer en fullständig täckning. För det andra hanteras det faktum att många konsumenter och näringsidkare för närvarande inte känner till att det finns alternativa tvistlösningsförfaranden, genom att näringsidkare görs skyldiga att lämna adekvat information om alternativ tvistlösning på sina webbplatser och i sina handlingar. Slutligen kommer harmoniseringen av kvalitetskriterier att innebära att konsumenter som handlar inom unionen kommer att ha tillgång till ett opartiskt, oberoende, rättvist och öppet alternativt tvistlösningsförfarande av hög kvalitet.

• [1]  Antagna texter, P7_TA(2011)0449.
• [2]  EUT C 161 E, 31.5.2011.

YTTRANDE FRÅN UTSKOTTET FÖR RÄTTSLIGA FRÅGOR ÖVER DEN RÄTTSLIGA GRUNDEN(*)

Malcolm Harbour

Ordförande

Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

BRYSSEL

Ärende:           Yttrande över den rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (COM(2011)0793 – C7‑0454/2011 – 2011/0373(COD))

Med en skrivelse av den 16 juli 2012 begärde du i enlighet med artikel 37 i arbetsordningen att utskottet för rättsliga frågor skulle yttra sig över möjligheten att lägga artikel 169 i EUF‑fördraget till artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om alternativ tvistlösning.

Förslaget till direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister (COM(2011)0793) lades fram av kommissionen på grundval av artikel 114 i EUF-fördraget och lämnades därefter över till parlamentet inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (IMCO) antog sitt betänkande den 10 juli 2012. Utskottet för rättsliga frågor, som associerats med IMCO enligt artikel 50, antog sitt yttrande den 19 juni 2012.

I ett meddelande av den 13 september 2012 konstaterade parlamentets rättstjänst att artikel 114 i EUF-fördraget är den enda lämpliga rättsliga grunden för förslaget till direktiv i den form som det ändrats i IMCO.

Bakgrund

Förslagets viktigaste punkter är följande: Medlemsstaterna ska se till att det finns alternativa tvistlösningsförfaranden för alla – såväl inhemska som gränsöverskridande (artikel 2) – tvister som omfattas av förslaget (artikel 5). Vidare inför det föreslagna direktivet allmänna principer som alla alternativa tvistlösningsorgan ska respektera, inbegripet lämpliga kvalifikationer, opartiskhet, öppenhet, effektivitet och rättvisa (artiklarna 6–9). Nationella myndigheter kommer att övervaka att dessa principer efterlevs (artiklarna 15–17). Slutligen åläggs näringsidkarna att tillhandahålla konsumenterna relevant och fullständig information om de relevanta alternativa tvistlösningsorgan som är tillgängliga (artikel 10).

2. Det betänkande som antogs i IMCO

Det betänkande som antogs i IMCO uppvisar ett antal skillnader jämfört med kommissionens förslag. De viktiga nya inslagen är följande:

– Syftet omformuleras: i stället för formuleringen ”ska bidra till en välfungerande inre marknad och till en hög konsumentskyddsnivå” lyder den aktuella texten nu ”ska, genom att uppnå en hög konsumentskyddsnivå, bidra till en välfungerande inre marknad” (ändringsförslag 52). Ett parallellt ändringsförslag har antagits till det skäl som hänför sig till subsidiaritet (ändringsförslag 51).

– När det gäller alternativa tvistlösningsorgan som är anställda eller får ersättning av näringsidkaren omdefinieras tillämpningsområdet: medan kommissionens förslag utesluter dessa från tillämpningsområdet, överlåter IMCO:s text det åt medlemsstaterna att inkludera dem, under förutsättning att ett antal skyddsåtgärder avseende oberoende och öppenhet genomförs (ändringsförslag 55).

– Tvister mellan näringsidkare och förfaranden som en näringsidkare inleder mot en konsument undantas från tillämpningsområdet (ändringsförslagen 57 och 58).

– Det klargörs att det fastställs en harmoniserad minimistandard genom direktivet (ändringsförslag 61).

– Det införs ett antal bestämmelser som ytterligare klargör tillgången till alternativa tvistlösningsförfaranden. Medlemsstaterna får t.ex. tillåta att de alternativa tvistlösningsorganen nekar att ta sig an en tvist i vissa fall och om den nationella lagstiftningen kräver det (ändringsförslag 81). Medlemsstaterna har också möjlighet att ställa upp minimitrösklar (ändringsförslag 82).

– Texten innehåller en bestämmelse om att uppmuntra användning av alternativa tvistlösningsförfaranden (ändringsförslag 83).

– Principen om opartiskhet, som redan ingår i kommissionens förslag, breddas ytterligare så att den omfattar oberoende, och det införs vissa kriterier för att garantera att inga intressekonflikter föreligger (ändringsförslag 84).

– Det görs ett antal ändringar av bestämmelserna om öppenhet (artikel 7, ändringsförslagen 85–99), effektivitet (artikel 8, ändringsförslagen 100–105) och rättvisa (artikel 9, ändringsförslagen 106–120).

– Bestämmelser om frihet (ändringsförslag 121), laglighet (ändringsförslag 122) och de alternativa tvistlösningsförfarandenas effekt på talefrister och preskriptionstider (ändringsförslag 123) läggs till.

3. De aktuella rättsliga grunderna

a. Rättslig grund för förslaget

Förslaget grundas på artikel 114 i EUF-fördraget, som har följande lydelse:

”Artikel 114

1. Om inte annat föreskrivs i fördragen ska följande bestämmelser tillämpas för att nå de mål som anges i artikel 26. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén, besluta om åtgärder för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera.

2. [...]

3. Kommissionen ska i sina förslag enligt punkt 1 om hälsa, säkerhet samt miljö- och konsumentskydd utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta. Europaparlamentet och rådet ska också, inom ramen för sina respektive befogenheter, sträva efter att nå detta mål.”

Artikel 26 i EUF-fördraget, som det hänvisas till i artikel 114 i EUF-fördraget, har följande lydelse:

”1. Unionen ska besluta om åtgärder i syfte att upprätta den inre marknaden eller säkerställa dess funktion i enlighet med tillämpliga bestämmelser i fördragen.

2. Den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen.”

b. Föreslagen ändring av den rättsliga grunden

IMCO har uppmanat utskottet för rättsliga frågor att yttra sig över möjligheten att lägga artikel 169 i EUF-fördraget till artikel 114 i EUF-fördraget som rättslig grund, eftersom IMCO har antagit ett ändringsförslag (ändringsförslag 1) som lägger till artikel 169 i EUF‑fördraget till den rättsliga grunden. IMCO hänvisar vidare till ett annat ändringsförslag (ändringsförslag 2), som lägger till orden ”bland annat” till den text som kommissionen föreslagit i det första skälet: ”Enligt artikel 169.1 och 169.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (…) ska unionen bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås genom åtgärder som antas i enlighet med artikel 114 i fördraget.” Därmed lyder den sista delen av meningen nu ”bland annat genom åtgärder som antas i enlighet med artikel 114 i fördraget”.

Artikel 169 i EUF-fördraget har följande lydelse:

”1. För att främja konsumenternas intressen och säkerställa en hög konsumentskyddsnivå ska unionen bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen samt till att främja deras rätt till information och utbildning och deras rätt att organisera sig för att tillvarata sina intressen.

2. Unionen ska bidra till att uppnå de mål som avses i punkt 1 genom

a) åtgärder som beslutas enligt artikel 114 inom ramen för förverkligandet av den inre marknaden,

b) åtgärder som understöder, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik.

3. Europaparlamentet och rådet ska i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet och efter att ha hört Ekonomiska och sociala kommittén besluta om de åtgärder som avses i punkt 2 b.

4. Åtgärder som beslutas enligt punkt 3 ska inte hindra någon medlemsstat från att upprätthålla eller införa strängare skyddsåtgärder. Sådana åtgärder måste vara förenliga med fördragen. Kommissionen skall underrättas om åtgärderna.”

III. Underlag

Av domstolens rättspraxis framgår vissa principer för valet av rättslig grund. För det första är valet av korrekt rättslig grund av konstitutionell betydelse, med tanke på den rättsliga grundens följder i fråga om materiell behörighet och förfarande[1]. För det andra ska varje institution enligt artikel 13.2 i EU-fördraget agera inom ramen för de befogenheter den tilldelas enligt fördraget[2]. För det tredje ska, enligt domstolens rättspraxis, ”valet av rättslig grund för en rättsakt inom gemenskapen […] ske utifrån objektiva kriterier, som kan bli föremål för domstolsprövning. Bland dessa kriterier ingår bland annat rättsaktens syfte och innehåll”[3]. Med avseende på frågan om fler än en rättslig grund gäller slutligen följande: om bedömningen av en EU-åtgärd visar att det finns två avsikter med denna åtgärd eller att den har två beståndsdelar, och om en av dessa kan identifieras som den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen, medan den andra endast är av underordnad betydelse, måste rättsakten ha en enda rättslig grund, nämligen den som krävs med hänsyn till den huvudsakliga eller avgörande avsikten eller beståndsdelen[4]. Om det finns flera avsikter med en rättsakt eller den har flera beståndsdelar som har ett sådant samband att de inte kan åtskiljas utan att den ena är sekundär och indirekt i förhållande till den andra, måste rättsakten å andra sidan antas med stöd av de olika bestämmelser i fördraget som är relevanta i sammanhanget[5].

1. Artikel 114 i EUF-fördraget

Artikel 114 i EUF-fördraget utgör den rättsliga grunden för tillnärmning av sådana bestämmelser i lagar och andra författningar i medlemsstaterna som syftar till att upprätta den inre marknaden och få den att fungera. I den dom genom vilken domstolen ogiltigförklarade direktivet om tobaksreklam fastställs det att artikel 100 a i EG-fördraget (numera artikel 114 i EUF-fördraget) ”inte innebär att gemenskapslagstiftaren ges en generell befogenhet att reglera den inre marknaden”[6]. Vidare konstaterade domstolen att en ”rättsakt som antas med stöd av artikel 100 a i fördraget skall dessutom faktiskt ha till syfte att förbättra villkoren för upprättandet av den inre marknaden och dess funktion”[7].

Det är uppenbart att kommissionen lägger fram förslaget till direktiv om alternativ tvistlösning som ett initiativ för den inre marknaden. Kommissionen hade åtagit sig att lägga fram förslag till åtgärder om alternativ tvistlösning som ett ”flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin”[8] i samband med den digitala agendan för Europa[9] och inremarknadsakten[10]. I skälen 1 och 2 i ingressen till förslaget till direktiv behandlas målet att få den inre marknaden att fungera bättre. Särskilt i skäl 2 anges det: ”För att konsumenterna ska ha förtroende för och kunna dra nytta av den inre marknaden måste de ha tillgång till enkla och billiga sätt att lösa tvister som uppstår vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster.” I skäl 6 vidareutvecklas denna tanke enligt följande: ”Att inom unionen utveckla välfungerande alternativ tvistlösning är nödvändigt för att öka konsumenternas förtroende för den inre marknaden, inklusive e-handeln.” I artikel 1 upprepas syftet med förslaget till direktiv, dvs. att ”bidra till en välfungerande inre marknad”.

När det gäller frågan hur detta mål ska uppnås förklarar kommissionen att den har fastställt följande problem: luckor i täckningen, bristande kännedom från konsumenternas och företagens sida och ojämn kvalitet på alternativa tvistlösningsförfaranden[11]. Den föreslagna rättsakten syftar till att lösa dessa problem genom att se till att konsumenterna kan hänskjuta alla sina inhemska och gränsöverskridande tvister till alternativa tvistlösningssystem, att konsumenterna får information om det system som är behörigt och att de alternativa tvistlösningsorganen respekterar allmänna kvalitetsprinciper.

Det har hävdats att artikel 114 i EUF-fördraget inte omfattar de åtgärder som föreslagits för inhemska tvister. Detta argument framfördes exempelvis i ett motiverat yttrande från den tyska förbundsdagen[12]. I sitt motiverade yttrande tar den nederländska första kammaren upp en subsidiaritetsinvändning med motiveringen att tillämpningsområdet ”går utöver det som är nödvändigt”[13]. I sin konsekvensbedömning framhåller kommissionen att de problem som fastställts i gränsöverskridande sammanhang sannolikt inte kan lösas om man inte också tar itu med dem på nationell nivå[14], och beskriver besparingar som kan göras även i ett inhemskt sammanhang[15]. Kommissionen konstaterar vidare att de befintliga luckorna i fråga om alternativ tvistlösning inte kan täppas till utan att man tar itu med de (inhemska) täckningsproblemen i medlemsstaterna[16]. Den betonar att effektiv och ändamålsenlig alternativ tvistlösning vid gränsöverskridande tvister måste bygga på och förankras i välfungerande system för inhemsk alternativ tvistlösning[17].

Det är självfallet rimligt att ett system som garanterar fullständig täckning med alternativ tvistlösning och respekt för kvalitetskriterier inte kan utvecklas enbart för gränsöverskridande tvister, särskilt om avsikten är att bygga detta system – enligt vad som föreslagits – på befintlig alternativ tvistlösning i medlemsstaterna. De föreslagna åtgärderna – inbegripet de som avser inhemska och gränsöverskridande tvister – kan därför baseras på artikel 114 i EUF‑fördraget.

2. Artikel 169 i EUF-fördraget

Nu är frågan huruvida det finns en möjlighet att ytterligare lägga till artikel 169 i EUF‑fördraget till den rättsliga grunden. Artikel 169 i EUF-fördraget hänför sig till konsumentskydd. I förslaget till direktiv anges det upprepade gånger att det syftar till att säkra konsumentskyddet. I skäl 1 citeras t.ex. målen i artikel 169.1 och 169.2 a i EUF-fördraget (”bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås”). I skäl 31, som avser subsidiaritetsprincipen, fastställs det att målet för direktivet är ”att bidra till en välfungerande inre marknad genom att trygga en hög konsumentskyddsnivå”. I artikel 1, där syftet fastställs, anges det att direktivet ”ska bidra till en välfungerande inre marknad och till en hög konsumentskyddsnivå”. Frågan är dock om detta innebär att artikel 169 i EUF-fördraget behöver läggas till den rättsliga grunden.

I artikel 169.1 i EUF-fördraget fastställs unionens allmänna princip och mål ”att bidra till att skydda konsumenternas hälsa, säkerhet och ekonomiska intressen”. I artikel 169.2 i EUF‑fördraget klargör man hur detta ska ske: bland annat genom tillnärmning av åtgärder som antagits i anlighet med artikel 114 i EUF-fördraget (artikel 169.2 a i EUF-fördraget) och åtgärder som understöder, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik. Europaparlamentet och rådet ska anta dessa åtgärder inom ramen för de ordinarie lagstiftningsförfarandena (artikel 169.2 b och 169.3 i EUF-fördraget).

I artikel 169.1 i EUF-fördraget fastställs således det relevanta målet, men artikeln hänför sig inte till antagandet av åtgärder. Dessa omfattas av artikel 169.2 i samma fördrag. Genom artikel 169.2 a i EUF-fördraget tilldelas dock inte några befogenheter i sig. I artikeln hänvisas det däremot till artikel 114, som ger parlamentet och rådet befogenhet att anta åtgärder i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Det är alltså artikel 114 och inte artikel 169.2 a i EUF-fördraget som kan utgöra en eventuell rättslig grund för inremarknadsåtgärder i syfte att främja konsumenternas intressen. Detta bekräftas genom artikel 114.3 i EUF-fördraget, som innehåller ett åtagande för kommissionen såvida den föreslår åtgärder om bl.a. konsumentskydd, dvs. att ”utgå från en hög skyddsnivå och särskilt beakta ny utveckling som grundas på vetenskapliga fakta”.

När det gäller artikel 169.2 b i EUF-fördraget i samband med artikel 169.3 i samma fördrag har EU möjlighet att inom konsumentskyddsområdet vidta ”åtgärder som understöder, kompletterar och övervakar medlemsstaternas politik”. Förslaget syftar emellertid till att inrätta en unionsomfattande täckning för alternativ tvistlösning vid konsumenttvister, med specifika kvalitetskriterier och kompletterande övervakning. Detta kan inte betraktas som enbart att stödja medlemsstaternas konsumentpolitik.

Sammanfattningsvis förefaller det onödigt att artikel 169 i EUF-fördraget tas med i en hänvisning såsom en del av den rättsliga grunden. Eftersom denna artikel inte utgör en rättslig grund räcker det med följande hänvisning till artikel 169 i det första skälet i ingressen såsom det föreslås i ändringsförslag 2, som IMCO har antagit: ”Enligt artikel 169.1 och 169.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (…) ska unionen bidra till att en hög konsumentskyddsnivå uppnås bland annat genom åtgärder som antas i enlighet med artikel 114 i fördraget”.

3. En annan rättslig grund?

Det återstår att bedöma om de tillägg som antagits i IMCO påverkar valet av artikel 114 som rättslig grund.

För det första lägger IMCO i sitt betänkande till vissa kvalitetskriterier utgående från principerna för alternativ tvistlösning, t.ex. frihet och legalitet. Dessa kompletterar de kvalitetskriterier som kommissionen föreslagit. Åtgärderna syftar fortsättningsvis till att förbättra den inre marknadens funktion samtidigt som konsumentskyddet stärks.

För det andra innehåller IMCO:s betänkande bestämmelser som ytterligare stärker förfarandena för alternativ tvistlösning, till exempel genom att uppmuntra användning av alternativ tvistlösning (ändringsförslag 83) och genom att tillhandahålla alternativ tvistlösning för att påverka talefrister och preskriptionstider (ändringsförslag 123). Dessa bestämmelser motsvarar parallella bestämmelser i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område[18]. Direktiv 2008/52/EG baseras på artiklarna 61 c och 67.5 i EG-fördraget, dvs. den tidigare rättsliga grunden för rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor. Den rättsliga grunden, som i detta avseende följer av Lissabonfördraget, dvs. artikel 81.2 g i EUF-fördraget, innehåller nu en uttrycklig hänvisning till alternativ tvistlösning[19].

För att artikel 81.2 g i EUF-fördraget ska vara relevant borde förslaget till direktiv syfta till att utveckla ”rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder” (artikel 81.1 i EUF-fördraget). För det första bör man notera att artikel 81.2 g till följd av hänvisningen till ”gränsöverskridande följder” inte skulle utgöra en lämplig rättslig grund för åtgärder som innefattar gränsöverskridande och inhemska tvister. För det andra verkar det inte möjligt att kombinera artiklarna 114 och 81.2 i EUF-fördraget (som är en del av kapitel V i EUF-fördraget om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa) till följd av Förenade kungarikets och Irlands ställning med avseende på detta kapitel, till följd av protokoll nr 21 till EU-fördraget och EUF-fördraget, samt Danmarks ställning till följd av protokoll nr 22 till EU-fördraget och EUF-fördraget. Slutligen (vilket också är viktigast) är det inte möjligt att finna ytterligare mål för det rättsliga samarbetet som skulle kräva en dubbel rättslig grund och ha lika stor betydelse för det kombinerade målet inre marknad/konsumentskydd. I stället föreslås nya aspekter i syfte att komplettera de åtgärder som lagts fram för kommissionen med samma målsättning, dvs. att förbättra den inre marknadens funktion samtidigt som konsumentskyddet stärks.

Rekommendation från utskottet för rättsliga frågor

Vid utskottssammanträdet den 17 september 2012 behandlade utskottet för rättsliga frågor detta ärende. Vid detta sammanträde antog utskottet enhälligt[20] följande rekommendation: artikel 114 i EUF-fördraget bör utgöra den lämpliga rättsliga grunden för förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004.

Med vänlig hälsning

Klaus-Heiner Lehne

• [1]  Yttrande 2/00, Cartagenaprotokollet, REG 2001, s. I-9713, punkt 5; mål C-370/01, kommissionen mot rådet, REG 2009, s. I-8917, punkterna 46–49. Yttrande 1/08, allmänna tjänstehandelsavtalet, REG 2009, s. I-11129, punkt 110.
• [2]  Mål C-403/05, parlamentet mot kommissionen, REG 2007, s. I-9045, punkt 49, och däri angiven rättspraxis.
• [3]  Senast i mål C-411/06, kommissionen mot parlamentet och rådet, REG 2009, s. I-7585.
• [4]  Mål C-42/97, parlamentet mot rådet, REG 1999, s. I-0868, punkterna 39–40; mål C-36/98, Spanien mot rådet, REG 2001, s. I-0779, punkt 59; mål C-211/01, kommissionen mot rådet, REG 2003, s. I-8913, punkt 39.
• [5]  Mål C-165/87, kommissionen mot rådet, REG 1988, s. I-5545, punkt 11; mål C-178/2003, kommissionen mot Europaparlamentet och rådet, REG 2006, s. I-0107, punkterna 43–56.
• [6]  Mål C-376/98, Tyskland mot Europaparlamentet och rådet, REG 2000, s. I-8419.
• [7]  Mål C-376/98, Tyskland mot Europaparlamentet och rådet, REG 2000, s. I-8419, punkt 84.
• [8]  COM(2011)0793, motiveringen, s. 3.
• [9]  Kommissionens meddelande av den 28 juni 2010: ”En digital agenda för Europa” (COM(2010)0245), s. 13.
• [10]  Kommissionens meddelande av den 13 april 2011: ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden: Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206), s. 9.
• [11]  Jfr kommissionens meddelande av den 29 november 2011: ”Alternativ tvistlösning vid konsumenttvister på den inre marknaden” (COM(2011)0791, s. 6.
• [12]  Motiverat yttrande av den 24 januari 2012 från det tyska förbundsrådet, PE480.713v01-00.
• [13]  Motiverat yttrande av den 24 januari 2012 från den nederländska första kammaren, PE480.810v01-00.
• [14]  Arbetsdokument av den 29 november 2011 från kommissionens avdelningar: Konsekvensbedömning – följedokument till förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tvistlösning online vid konsumenttvister (SEC(2011)1408), s. 21.
• [15]  SEC(2011)1408, s. 22.
• [16]  SEC(2011)1408, s. 24.
• [17]  SEC(2011)1408, s. 30 och 31.
• [18]  EUT L 136, 24.5.2008, s. 3; se artikel 5 i detta direktiv, ”Användning av medling”, och artikel 8, ”Medlingens inverkan på talefrister och preskriptionstider”.
• [19]  Artikel 81 i EUF-fördraget har följande lydelse:
  ”(1) Unionen ska utveckla ett rättsligt samarbete i civilrättsliga frågor som har gränsöverskridande följder, vilket bygger på principen om ömsesidigt erkännande av domstolsavgöranden och utomrättsliga avgöranden. Detta samarbete får inbegripa beslut om åtgärder om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar.
  (2) Vid tillämpning av punkt 1, särskilt när det är nödvändigt för att den inre marknaden ska fungera väl, ska Europaparlamentet och rådet i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet besluta om åtgärder för att säkerställa [...] g) utveckling av alternativa metoder för att lösa tvister,”
• [20]  Följande ledamöter var närvarande vid slutomröstningen: Raffaele Baldassarre (vice ordförande), Edit Bauer (i enlighet med artikel 187.2 i arbetsordningen), Luigi Berlinguer, Sebastian Valentin Bodu (vice ordförande), Piotr Borys, Françoise Castex (vice ordförande), Christian Engström, Marielle Gallo, Eva Lichtenberger (fördragande), Antonio Masip Hidalgo, Bernhard Rapkay, Evelyn Regner (vice ordförande), Dagmar Roth-Behrendt, Rebecca Taylor, Alexandra Thein, Axel Voss, Rainer Wieland, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka och Charalampos Angourakis (i enlighet med artikel 187.2 i arbetsordningen).

YTTRANDE från utskottet för rättsliga frågor (21.6.2012)

till utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd

över förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG
(COM(2011)0793 – C7‑0454/2011 – 2011/0373(COD))

Föredragande (*): Cristian Silviu Buşoi

(*) Förfarande med associerat utskott – artikel 50 i arbetsordningen

KORTFATTAD MOTIVERING

Intresset för alternativ tvistlösning ligger i det grundläggande problemet med tillgång till rättvisa som EU-medborgare, särskilt konsumenter, möter på grund av utdragna och dyra domstolsförfaranden.

Europaparlamentet hade nyligen uttryckt sin uppfattning i frågan i sin resolution av den 25 oktober 2011 om alternativ tvistlösning i civil-, handels- och familjerättsliga ärenden (2011/2117 (INI))[1], med beaktande av att lagstiftningsåtgärder som antas på EU-nivå kommer att underlätta genomförandet av alternativ tvistlösning och uppmuntra fysiska och juridiska personer att använda den, och med en uppmaning till kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om användningen av alternativ tvistlösning i konsumentärenden i EU.

Syftet med det direktiv som kommissionen nu har föreslagit är att avlägsna brister i tillämpningsområdet för alternativ tvistlösning och se till att det finns högkvalitativ tvistlösning utanför domstol för att hantera alla avtalsrelaterade tvister mellan en konsument och ett företag. Det föreslagna direktivet tar upp allmänna principer som alla alternativa tvistlösningsorgan måste respektera, inbegripet lämpliga kvalifikationer, opartiskhet, öppenhet, effektivitet och skälighet. Det föreslås att säkerställandet av respekten för dessa principer ska övervakas av nationella myndigheter. Vidare ska näringsidkare enligt förslaget vara skyldiga att ge konsumenterna relevant och fullständig information om de relevanta alternativa tvistlösningsorgan som är tillgängliga.

Föredraganden av yttrandet välkomnar kommissionens förslag i samband med arbete för att förbättra den inre marknadens funktion och förbättra konsumenternas rätt till prövning. Han ser dock några områden där kommissionens förslag kan förbättras, för vilka han har föreslagit lösningar i förslaget till yttrande. Dessa områden är följande:

Frågan huruvida alternativ tvistlösning ska göras obligatorisk för företag är svår, särskilt när det gäller att deras deltagande i systemet för alternativ tvistlösning görs obligatoriskt eller att resultatet av den alternativa tvistlösningen görs bindande för dem. Å ena sidan görs det gällande att obligatoriska system ökar konsumentförtroendet eftersom konsumenter tryggt kan lita på dem om något går fel. Om alternativ tvistlösning görs obligatoriskt ger det å andra sidan upphov till allvarliga problem som hör samman med parternas grundläggande rättigheter avseende möjligheten att få sin sak prövad inför domstol och rätt till ett effektivt rättsmedel (artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna) och strider mot den frivilliga och flexibla karaktären hos alternativ tvistlösning som definierar den och även är källan till dess särskilda användbarhet. Föredraganden av yttrandet följer därför den väg som visas i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område[2], det vill säga följande: Alternativ tvistlösning görs inte obligatorisk, men medlemsstaterna blir skyldiga att skapa incitament eller införa sanktioner, medan domstolar bör tillhandahålla konkret information för att uppmuntra till dess användning. När det gäller en eventuell bindande verkan av resultatet av den alternativa tvistlösningen föreslås det att parterna ska informeras och vara skyldiga att samtycka till den.

–   Direktivet bör inte gälla för klagomål som lämnas in av näringsidkare mot konsumenter eftersom alternativ tvistlösning är ett tvistlösningsinstrument för konsumenter som syftar till att avlägsna obalansen mellan näringsidkare och konsumenter och öppna ett enkelt sätt för konsumenterna att söka prövning. Det gäller naturligtvis inte för klagomål från näringsidkare på samma sätt.

–   För att införa skydd för att undvika att irrelevanta mål föreläggs alternativa tvistlösningsorgan bör det finnas ett krav på att en uppgörelse i godo måste sökas innan en tvist hänskjuts till ett alternativt tvistlösningsorgan. Medlemsstaterna bör också kunna ställa upp minimitrösklar för anspråkets värde för att undvika fall då anspråket är oproportionerligt lägre än den faktiska kostnaden för det alternativa tvistlösningsförfarandet.

–   Generellt måste principerna för alternativa tvistlösningsförfaranden ha uttalats på ett mer omfattande och fullständigt sätt, med utgångspunkt i direktiv 2008/52/EG, den europeiska uppförandekoden för medlare och kommissionens rekommendationer av den 30 mars 1998 om principer som skall tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol[3] och av den 4 april 2001 om de principer som skall tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo[4]. Det föreslås därför att direktivet ska omfatta konkreta bestämmelser, särskilt när det gäller principerna om oberoende, laglighet och sekretess.

–   Utbildning av fysiska personer som är involverade i alternativa tvistlösningsförfaranden är av yttersta vikt, även för att säkerställa ett förtroende för de alternativa tvistlösningsförfarandena och deras resultat, och bör säkerställas gemensamt av kommissionen och medlemsstaterna.

–   De alternativa tvistlösningsförfarandena bör inte hindra parterna i deras tillgång till normala rättsliga förfaranden via tillämpning av talefrister och preskriptionstider. Därför bör direktivet, parallellt med motsvarande bestämmelse i direktiv 2008/52/EG (artikel 8), föreskriva att alternativ tvistlösning generellt ska ha en uppskjutande verkan på talefrister och preskriptionstider.

ÄNDRINGSFÖRSLAG

Utskottet för rättsliga frågor uppmanar utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd att som ansvarigt utskott infoga följande ändringsförslag i sitt betänkande:

Ändringsförslag  1 Förslag till direktiv Skäl 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(3) Alternativ tvistlösning erbjuder enkel, snabb och billig lösning utanför domstol av tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Alternativ tvistlösning är dock ännu inte tillräckligt utvecklad i unionen. För att konsumenterna till fullo ska kunna utnyttja dess potential måste det finnas alternativ tvistlösning för alla typer av konsumenttvister, kvaliteten på de alternativa tvistlösningsförfarandena måste vara jämn och konsumenterna och näringsidkarna måste känna till att det finns sådana förfaranden. De alternativa tvistlösningsorganen måste också hantera gränsöverskridande tvister på ett effektivt sätt.	(3) Alternativ tvistlösning erbjuder enkel, snabb och billig lösning utanför domstol av tvister mellan konsumenter och näringsidkare. Alternativ tvistlösning är dock ännu inte tillräckligt utvecklad i unionen. Dessutom är alternativ tvistlösning för tillfället inte tillgänglig i alla medlemsstater eller inom alla branscher, och kvalitetsnivåer och standarder varierar fortfarande i unionen. För att konsumenterna till fullo ska kunna utnyttja dess potential måste det finnas alternativ tvistlösning för alla typer av konsumenttvister, kvaliteten på de alternativa tvistlösningsförfarandena måste vara jämn och konsumenterna och näringsidkarna måste känna till att det finns sådana förfaranden. De alternativa tvistlösningsorganen måste också hantera gränsöverskridande tvister på ett effektivt sätt.
Ändringsförslag  2 Förslag till direktiv Skäl 3a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(3a) De medlemsstater, vilkas nationella lagstiftning går utöver de grundläggande kraven i direktivet om medling, ser ut att ha uppnått betydande resultat när det gäller att verka för att privaträttsliga tvister behandlas utanför domstol. De resultat som har uppnåtts i synnerhet i Italien, Bulgarien och Rumänien visar att medling kan bidra till att snabbt och smidigt lösa tvisterna genom utomrättsliga förfaranden som är anpassade efter parternas behov och som skyddar konsumenten.
Ändringsförslag  3 Förslag till direktiv Skäl 6
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(6)Att inom unionen utveckla välfungerande alternativ tvistlösning är nödvändigt för att öka konsumenternas förtroende för den inre marknaden, inklusive e-handeln. Utvecklingen bör bygga på de befintliga alternativa tvistlösningsförfarandena i medlemsstaterna och respektera dessas rättsliga traditioner.	(6) Att inom unionen utveckla välfungerande alternativ tvistlösning är nödvändigt för att öka konsumenternas förtroende för den inre marknaden, inklusive e-handeln. Utvecklingen bör bygga på de befintliga alternativa tvistlösningsförfarandena i medlemsstaterna och respektera dessas rättsliga traditioner. Spridning av alternativa tvistlösningsförfaranden kan dessutom visa sig viktigt i de stater där det finns ett stort antal ouppklarade tvister vid domstolar eftersom dessa EU-medborgare förvägras rätten till en rättvis rättegång inom rimlig tid.
Ändringsförslag  4 Förslag till direktiv Skäl 7
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(7) Detta direktiv bör gälla för avtalstvister mellan konsumenter och näringsidkare som uppstår vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster inom alla näringsgrenar. Det bör omfatta både konsumenters klagomål mot näringsidkare och näringsidkares klagomål mot konsumenter. Direktivet bör inte gälla för tvister mellan näringsidkare. Det bör dock inte hindra medlemsstaterna från att anta eller bibehålla bestämmelser om förfaranden för lösning av sådana tvister utanför domstol.	(7) Detta direktiv bör gälla för avtalstvister mellan konsumenter och näringsidkare som uppstår vid försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster inom alla näringsgrenar. Direktivet bör inte gälla för tvister mellan näringsidkare eller näringsidkares klagomål mot konsumenter. Det bör dock inte hindra medlemsstaterna från att anta eller bibehålla bestämmelser om förfaranden för lösning av sådana tvister utanför domstol.
Motivering
Alternativ tvistlösning har utformats som ett instrument för prövning för konsumenter som syftar till att avlägsna obalansen mellan näringsidkare som har större förmåga att klara ekonomiska förluster och betala för rättslig prövning och konsumenter som annars inte skulle söka domstolsprövning på grund av den ekonomiska kostnaden, vilken i vissa fall kan vara högre än anspråket självt.
Ändringsförslag  5 Förslag till direktiv Skäl 12
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(12) Detta direktiv bör inte gälla för förfaranden inför tvistlösningsorgan där de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen är anställda enbart av näringsidkaren eller för förfaranden inför sådana system för hantering av konsumentklagomål som drivs av näringsidkaren. Det bör inte heller gälla för direkta förhandlingar mellan parterna. Det bör dessutom inte gälla för försök av en domare att lösa en tvist under ett rättsligt förfarande rörande tvisten i fråga.	(12) Detta direktiv bör inte gälla för förfaranden inför sådana system för hantering av konsumentklagomål som drivs av näringsidkaren. Det bör inte heller gälla för direkta förhandlingar mellan parterna. Det bör dessutom inte gälla för försök av en domare att lösa en tvist under ett rättsligt förfarande rörande tvisten i fråga.
Ändringsförslag  6 Förslag till direktiv Skäl 12a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(12a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/52/EG av den 21 maj 2008 om vissa aspekter på medling på privaträttens område ger redan en ram för medlingssystem på unionsnivå, särskilt för gränsöverskridande tvister, utan att hindra att det tillämpas på interna medlingssystem. Detta direktiv kompletterar detta system när det gäller andra alternativa tvistlösningsförfaranden.
Ändringsförslag  7 Förslag till direktiv Skäl 17
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(17) De fysiska personer som ansvarar för den alternativa tvistlösningen bör endast anses vara opartiska om de inte kan utsättas för påtryckningar som skulle kunna påverka deras inställning till tvisten. Man måste särskilt säkerställa att sådana påtryckningar inte förekommer när de alternativa tvistlösningsorganen finansieras av en av parterna i tvisten eller av en organisation där en av parterna är medlem.	(17) De fysiska personer som ansvarar för den alternativa tvistlösningen bör endast anses vara opartiska om de inte kan utsättas för påtryckningar som skulle kunna påverka deras inställning till tvisten. Man måste särskilt säkerställa att sådana påtryckningar inte förekommer när de alternativa tvistlösningsorganen finansieras av en av parterna i tvisten eller av en organisation där en av parterna är medlem. För att säkerställa att det inte föreligger någon intressekonflikt bör fysiska personer med ansvar för alternativ tvistlösning uppge alla omständigheter som kan begränsa deras oberoende eller ge upphov till intressekonflikt. Särskilda krav bör gälla för personer som är enbart anställda av en näringsidkare eller av en yrkesorganisation eller företagsorganisation där näringsidkaren är medlem, och kraven bör regelbundet övervakas av de behöriga myndigheterna.
Ändringsförslag  8 Förslag till direktiv Skäl 17a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(17a) Det är av avgörande vikt för framgångsrik alternativ tvistlösning, särskilt för att säkerställa det nödvändiga förtroendet för de alternativa tvistlösningsförfarandena, att de fysiska personer som ansvarar för den alternativa tvistlösningen innehar den nödvändiga sakkunskapen. Därför bör specifika utbildningssystem erbjudas i samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen.
Ändringsförslag  9 Förslag till direktiv Skäl 17b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(17b) Trots att de lösningar som utarbetas av de alternativa tvistlösningsorganen och att resultatet av alternativa tvistlösningsförfaranden förutom i rättsregler också kan grunda sig på rättvisa och uppförandekoder, bör inte denna flexibilitet leda till försämrat konsumentskydd jämfört med det skydd som konsumenterna skulle åtnjuta genom domstolens tillämpning av lagen. Av denna anledning bör direktivet innefatta laglighetsprincipen, vilken kommer att gälla vid alternativa tvistlösningsförfaranden och genom vilken det alternativa tvistlösningsorganet tar beslut om en lösning som är bindande för konsumenten, inklusive de förfaranden som genomförs av fysiska personer som är anställda enbart av näringsidkaren eller av en yrkesorganisation eller företagsorganisation där näringsidkaren är medlem. Medlemsstaterna bör framför allt säkerställa att konsumenterna inte fråntas det skydd som de åtnjuter enligt de tvingande bestämmelser som finns i lagstiftningen i den stat där organet har sitt säte. Vid gränsöverskridande tvister bör medlemsstaterna säkerställa att konsumenterna inte fråntas det skydd som de åtnjuter enligt de tvingande bestämmelser som finns i lagstiftningen i den medlemsstat där de har sin varaktiga bostad, i de fall som föreskrivs i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)1.
	_____________ 1 EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.
Ändringsförslag  10 Förslag till direktiv Skäl 19
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(19) Alternativa tvistlösningsförfaranden bör vara effektiva. De bör vara enkla och snabba och i allmänhet inte vara längre än 90 dagar. Det alternativa tvistlösningsorganet bör kunna förlänga denna frist om det är nödvändigt med hänsyn till tvistens komplexitet.	(19) Alternativa tvistlösningsförfaranden bör vara effektiva. De bör vara enkla och snabba och i allmänhet inte vara längre än 90 dagar från den dag då parterna har underrättats om att ett klagomål har lämnats in. Det alternativa tvistlösningsorganet bör meddela parterna om klagomålet efter att ha tagit emot alla handlingar som är nödvändiga för att genomföra det alternativa tvistlösningsförfarandet. Det alternativa tvistlösningsorganet bör kunna förlänga denna frist om tvisterna är komplicerade eller mycket tekniska. Parterna bör få information om varje eventuell förlängning och om hur lång tid det förväntas ta att lösa tvisten.
Ändringsförslag  11 Förslag till direktiv Skäl 20a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(20a) För att säkerställa alternativa tvistlösningsorgans effektivitet är det nödvändigt att föreskriva bestämmelser för att se till att de endast tar upp relevanta mål. Det bör därför krävas att konsumenterna försöker nå en uppgörelse i godo med näringsidkaren innan tvisten hänskjuts till ett alternativt tvistlösningsorgan. Sådana interna system för hantering av klagomål kan utgöra ett effektivt sätt att lösa konsumenttvister i ett tidigt skede. Medlemsstaterna bör tillåtas behålla eller införa nationella bestämmelser när det gäller förfaranden för intern klagomålshantering. De bör vidare kunna tillåta alternativa tvistlösningsorgan att kräva bevis på att ett sådant försök till en uppgörelse i godo har gjorts och att slå fast att klagomålet inte ska tillåtas om konsumenten inte lägger fram sådana bevis. Medlemsstaterna bör också kunna fastställa minimitrösklar för anspråkets värde för att undvika fall då anspråket är oproportionerligt lägre än den faktiska kostnaden för det alternativa tvistlösningsförfarandet.
Ändringsförslag  12 Förslag till direktiv Skäl 21a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21a) För att uppfylla den erkända frihetsprincipen bör resultatet av alternativa tvistlösningsförfaranden inte vara bindande för parterna om de inte har upplysts innan förfarandet inleds om resultatets bindande karaktär och uttryckligen samtycker till det. Om det föreskrivs i nationella regler att lösningarna är bindande för näringsidkaren ska endast konsumenten uttryckligen samtycka till dem.
Ändringsförslag  13 Förslag till direktiv Skäl 21b (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21b) Det är viktigt med sekretess i alternativa tvistlösningsförfaranden och detta direktiv bör därför innehålla en minsta grad av regelmässig förenlighet hos civilrättsliga förfaranden med hänsyn till hur sekretessen i alternativa tvistlösningsförfaranden ska skyddas i senare civil- och handelsrättsliga domstols- eller skiljedomsförfaranden.
Ändringsförslag  14 Förslag till direktiv Skäl 21c (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(21c) För att uppmuntra parterna att använda alternativa tvistlösningsförfaranden bör medlemsstaterna se till att deras regler om talefrister och preskriptionstider inte hindrar parterna att gå till domstol eller söka skiljedomsförfarande om deras försök att nå en lösning genom ett alternativt tvistlösningsförfarande misslyckas. Medlemsstaterna bör se till att detta resultat uppnås trots att detta direktiv inte harmoniserar de nationella reglerna om talefrister och preskriptionstider. Bestämmelser om talefrister och preskriptionstider i internationella överenskommelser som har genomförts i medlemsstaterna, exempelvis på det transporträttsliga området, bör inte påverkas av detta direktiv.
Ändringsförslag  15 Förslag till direktiv Skäl 23
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(23) Enligt detta direktiv är det inte obligatoriskt för näringsidkarna att medverka i alternativa tvistlösningsförfaranden, och resultatet av förfarandena är inte bindande för näringsidkarna när en konsument lämnat in ett klagomål mot dem. Detta direktiv påverkar dock inte tillämpningen av nationell lagstiftning som gör näringsidkarnas medverkan i sådana förfaranden obligatorisk eller resultatet av förfarandena bindande för näringsidkarna, förutsatt att den lagstiftningen inte hindrar parterna från att utöva sin rätt till domstolsprövning, som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.	(23) Enligt detta direktiv är det inte obligatoriskt för näringsidkarna att medverka i alternativa tvistlösningsförfaranden, och resultatet av förfarandena är inte bindande för näringsidkarna när en konsument lämnat in ett klagomål mot dem. För att se till att konsumenterna har tillgång till upprättelse och att de inte tvingas avstå från sina anspråk, bör näringsidkarna så långt möjligt uppmuntras att delta i förfaranden för alternativ tvistlösning. Detta direktiv påverkar därför inte tillämpningen av nationell lagstiftning som gör näringsidkarnas medverkan i sådana förfaranden obligatorisk eller förenad med fördelar eller påföljder, eller resultatet av förfarandena bindande för näringsidkarna, förutsatt att den lagstiftningen inte hindrar parterna från att utöva sin rätt till domstolsprövning, som garanteras i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
Ändringsförslag  16 Förslag till direktiv Skäl 26a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	(26a) För att öka tillämpningen av alternativa tvistlösningsförfaranden i EU bör utvecklingen av paneuropeiska tvistlösningsorgan främjas. I detta direktiv bör ett alternativt tvistlösningsorgan anses vara alleuropeiskt om det är gemensamt för två eller fler medlemsstater eller om det har inrättats av en europeisk paraplyorganisation. Dessa organ skulle till exempel kunna inrättas under europeisk lag, till exempel som europeiska ekonomiska intressegrupperingar.
Ändringsförslag  17 Förslag till direktiv Skäl 27
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
(27) De alternativa tvistlösningsorganen bör övervakas noga så att man kan säkerställa att de fungerar korrekt och effektivt. Kommissionen och de behöriga myndigheterna enligt detta direktiv bör offentliggöra och uppdatera en förteckning över alternativa tvistlösningsorgan som uppfyller kraven i detta direktiv. Andra organ, t.ex. alternativa tvistlösningsorgan, konsumentorganisationer, näringslivsorganisationer och nätverket av europeiska konsumentcentrum, bör också offentliggöra denna förteckning. Dessutom bör de behöriga myndigheterna offentliggöra regelbundna rapporter om utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan och hur de fungerar. De alternativa tvistlösningsorganen bör ge de behöriga myndigheterna specifika uppgifter som rapporterna bör bygga på. Medlemsstaterna bör uppmuntra de alternativa tvistlösningsorganen att lämna uppgifterna i enlighet med kommissionens rekommendation 2010/304/EU om användning av en harmoniserad metod för klassificering och rapportering av klagomål och förfrågningar från konsumenter.	(27) De alternativa tvistlösningsorganen bör övervakas noga så att man kan säkerställa att de fungerar korrekt och effektivt. I detta syfte bör medlemsstaterna utse en behörig myndighet. Eftersom det kan vara svårt när det gäller sektorsrelaterad alternativ tvistlösning att anförtro övervakningsuppgifterna till endast en myndighet bör medlemsstaterna i detta fall kunna utse en behörig myndighet för varje sektor. Kommissionen och de behöriga myndigheterna enligt detta direktiv bör offentliggöra och uppdatera en förteckning över alternativa tvistlösningsorgan som uppfyller kraven i detta direktiv. Medlemsstaterna bör se till att alternativa tvistlösningsorgan, konsumentorganisationer, näringslivsorganisationer och nätverket av europeiska konsumentcentrum, också offentliggör denna förteckning. Dessutom bör de behöriga myndigheterna offentliggöra regelbundna rapporter om utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan och hur de fungerar. De alternativa tvistlösningsorganen bör ge de behöriga myndigheterna specifika uppgifter som rapporterna bör bygga på. Medlemsstaterna bör uppmuntra de alternativa tvistlösningsorganen att lämna uppgifterna i enlighet med kommissionens rekommendation 2010/304/EU om användning av en harmoniserad metod för klassificering och rapportering av klagomål och förfrågningar från konsumenter.
Ändringsförslag  18 Förslag till direktiv Artikel 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Detta direktiv ska bidra till en välfungerande inre marknad och till en hög konsumentskyddsnivå genom att säkerställa att tvister mellan konsumenter och näringsidkare kan hänskjutas till organ som erbjuder opartiska, öppna, effektiva och rättvisa alternativa tvistlösningsförfaranden.	Detta direktiv ska bidra till en välfungerande inre marknad och till en hög konsumentskyddsnivå genom att säkerställa att tvister mellan konsumenter och näringsidkare kan hänskjutas av konsumenter till organ som erbjuder opartiska, verksamhetsmässigt oberoende, öppna, effektiva och rättvisa alternativa tvistlösningsförfaranden.
Motivering
Alternativ tvistlösning har utformats som ett instrument för prövning för konsumenter som syftar till att avlägsna obalansen mellan näringsidkare som har större förmåga att klara ekonomiska förluster och betala för en rättslig prövning och konsumenter som annars inte skulle söka domstolsprövning på grund av den ekonomiska kostnaden, vilken i vissa fall kan vara högre än anspråket självt.
Ändringsförslag  19 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Detta direktiv gäller förfaranden för lösning utanför domstol av avtalstvister som uppstår i samband med att en näringsidkare som är etablerad i unionen säljer varor eller tillhandahåller tjänster till en konsument som är bosatt i unionen, genom ingripande av ett tvistlösningsorgan som föreslår eller ålägger parterna en lösning eller sammanför parterna i syfte att underlätta en uppgörelse i godo, nedan kallade alternativa tvistlösningsförfaranden.	1. Detta direktiv gäller förfaranden för lösning utanför domstol av avtalstvister som uppstår i samband med att en näringsidkare som är etablerad i unionen säljer varor eller tillhandahåller tjänster till en konsument som är bosatt i unionen, genom ingripande av ett alternativt tvistlösningsorgan.
Motivering
Definitionen av alternativ tvistlösning bör fastställas tydligt i artikel 4 om definitioner.
Ändringsförslag  20 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) förfaranden inför tvistlösningsorgan där de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen är anställda enbart av näringsidkaren,	utgår
Motivering
Vissa interna alternativa tvistlösningssystem fungerar mycket bra, och är väl kända av konsumenterna som förefaller nöjda med hur de fungerar och deras resultat. Så länge dessa interna system uppfyller samma kvalitetskriterier, det vill säga opartiskhet, öppenhet, effektivitet och skälighet, bör det inte föreligga någon diskriminering mellan interna system och tredje parter.
Ändringsförslag  21 Förslag till direktiv Artikel 2 – punkt 2 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) näringsidkares klagomål mot konsumenter,
Ändringsförslag  22 Förslag till direktiv Artikel 4 – led da (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	da) alternativt tvistlösningsförfarande: ett förfarande för lösning utanför domstol av en tvist varigenom de delaktiga parterna försöker lösa sin konflikt genom ett ingripande av ett tvistlösningsorgan som föreslår eller ålägger en lösning eller sammanför parterna i syfte att underlätta en uppgörelse i godo.
Motivering
Detta klargörande krävs för att tydligt fastställa direktivets syfte och tillämpningsområde.
Ändringsförslag  23 Förslag till direktiv Artikel 4 – led f – strecksats 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
– om organet drivs av en juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, på den plats där den juridiska personen eller sammanslutningen av fysiska eller juridiska personer bedriver alternativ tvistlösning eller har sitt säte,	– om organet drivs av en juridisk person eller en sammanslutning av fysiska eller juridiska personer, exempelvis i form av ett sådant kollegium som avses i artikel 6.2, på den plats där den juridiska personen eller sammanslutningen av fysiska eller juridiska personer bedriver alternativ tvistlösning eller har sitt säte,
Ändringsförslag  24 Förslag till direktiv Artikel 5 – punkt 2 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) har en webbplats där parterna kan lämna in klagomål online,	a) har en webbplats där parterna kan lämna in klagomål online, och att denna webbplats är funktionellt kopplad till den europeiska onlineplattformen för tvistlösning i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr [...]/2012 av den [...] [om tvistlösning online vid konsumenttvister],
Ändringsförslag  25 Förslag till direktiv Artikel 5a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 5a
	Användning av alternativa tvistlösningsförfaranden
	1. Då talan väcks inför domstol kan domstolen när så är lämpligt och med beaktande av alla omständigheter i målet uppmana parterna att använda alternativ tvistlösning för att lösa tvisten. Domstolen kan också uppmana parterna att delta i ett informationsmöte om användning av alternativa tvistlösningsförfaranden om sådana möten hålls och är lättillgängliga, och erbjuda parterna information om den nätbaserade plattform för tvistlösning som har inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr [publikationsbyrån anger hänvisning] av den [publikationsbyrån anger antagandedatum] om nätbaserad tvistlösning för konsumenttvister (förordning om nätbaserad tvistlösning för konsumenter).
	2. Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationell lagstiftning enligt vilken alternativ tvistlösning är obligatorisk eller förenad med fördelar eller sanktioner när alternativ tvistlösning avvisas, oavsett om det sker före eller efter det att ett domstolsförfarande har inletts, under förutsättning att sådan lagstiftning inte hindrar parterna från att utöva sin rätt till domstolsprövning.
Ändringsförslag  26 Förslag till direktiv Artikel 6 – rubriken och punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
Sakkunskap och opartiskhet	Sakkunskap, oberoende och opartiskhet
1. Medlemsstaterna ska se till att de fysiska personer som ansvarar för alternativ tvistlösning har nödvändig sakkunskap och är opartiska. Detta ska garanteras genom att det säkerställs att de	1. Medlemsstaterna ska se till att de fysiska personer som ansvarar för alternativ tvistlösning har nödvändig sakkunskap och i sin verksamhet är oberoende och opartiska. Detta ska garanteras genom att det säkerställs att de
a) har nödvändiga kunskaper, färdigheter och erfarenheter inom alternativ tvistlösning,	a) har nödvändiga kunskaper och färdigheter inom alternativ tvistlösning eller lösning av konsumenttvister i domstol, samt en förståelse av lagstiftningen,
b) inte kan fråntas sitt uppdrag utan saklig grund,	b) utses för en fast tidsperiod och inte kan fråntas sitt uppdrag utan saklig grund,
c) inte har någon intressekonflikt med någon av parterna i tvisten.	c) inte har någon intressekonflikt med någon av parterna i tvisten.
	1a. Vid tillämpningen av punkt 1 led a ska medlemsstaterna säkerställa att särskilda utbildningsordningar för fysiska personer med ansvar för alternativ tvistlösning finns tillgängliga. Kommissionen ska bistå medlemsstaterna i utvecklingen av sådana utbildningsordningar och mekanismer för kvalitetskontroll.
	1b. Vid tillämpningen av punkt 1 led c ska medlemsstaterna säkerställa att de fysiska personer som ansvarar för alternativ tvistlösning uppger alla omständigheter som kan påverka, eller kan förefalla påverka, deras oberoende eller ge upphov till intressekonflikt.
	Medlemsstaterna ska säkerställa att den berörda personen under sådana omständigheter endast går med på att agera eller fortsätter att agera om parterna uttryckligen samtycker och han eller hon är säker på att kunna genomföra det alternativa tvistlösningsförfarandet med fullt oberoende, för att säkerställa fullständig opartiskhet.
	Medlemsstaterna ska säkerställa att skyldigheten att lämna ut uppgifter i enlighet med denna punkt gäller för hela det alternativa tvistlösningsförfarandet.
	1c. Om den fysiska personen med ansvar för alternativ tvistlösning är en oberoende tredje part, innefattar de omständigheter som ska lämnas ut i enlighet med punkt 1b följande:
	a) Eventuella personliga eller näringsrelaterade förbindelser med en eller flera av parterna under de senaste tre åren innan personen inledde sin tjänst.
	b) Ekonomiskt eller annat intresse, direkt eller indirekt, i resultatet av det alternativa tvistlösningsförfarandet.
	c) Om den berörda personen under de senaste tre åren innan han eller hon inledde sin tjänst har agerat i någon annan egenskap för en eller flera av parterna än för det alternativa tvistlösningsförfarandet, eller för en yrkesorganisation eller företagsorganisation där någon av parterna är medlem, eller för någon annan medlem av denna.
	1d. Vid tillämpningen av punkt 1 led c ska medlemsstaterna, när de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen är enbart anställda av näringsidkaren eller av en yrkesorganisation eller företagsorganisation där näringsidkaren är medlem, om inte dessa fysiska personer uppfyller kraven enligt punkt 1e, säkerställa att de är en del av ett kollegium bestående av ett lika stort antal företrädare för konsumentorganisationer som företrädare för näringsidkare eller, i förekommande fall, för en yrkesorganisation eller företagsorganisation.
	1e. När de fysiska personer som ansvarar för tvistlösningen är enbart anställda av näringsidkaren eller av en yrkesorganisation eller företagsorganisation där näringsidkaren är medlem, och dessa fysiska personer inte är en del av ett kollegium enligt punkt 1d, ska medlemsstaterna säkerställa att de uppfyller följande krav:
	a) De ska utses för en tillräcklig tid för att säkerställa att deras verksamhet är oberoende.
	b) De kan inte ta emot instruktioner från näringsidkaren vare sig direkt eller indirekt.
	c) Deras ersättning är fullständigt oberoende av resultaten av det alternativa tvistlösningsförfarandet.
	d) Deras oberoende garanteras av en särskild budget som ska vara åtskild från näringsidkarens allmänna budget, eller i förekommande fall, yrkesorganisationens eller företagsorganisationens allmänna budget, för att garantera att de alternativa tvistlösningsförfarandena är effektiva.
Ändringsförslag  27 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen på sina webbplatser och i pappersform i sina lokaler offentliggör information om	1. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen på sina webbplatser och, på begäran, i pappersform i sina lokaler, på ett enkelt språk som lätt kan förstås, offentliggör information om
Ändringsförslag  28 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) de fysiska personer som ansvarar för den alternativa tvistlösningen, hur de har utsetts och längden på deras uppdrag,	a) en förteckning över fysiska personer som ansvarar för den alternativa tvistlösningen och deras meritförteckningar, inbegripet de områden där de är sakkunniga, hur de har utsetts och längden på deras uppdrag,
Ändringsförslag  29 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) de typer av tvister som de är behöriga att behandla,	d) de typer av tvister som de är behöriga att behandla, inbegripet anspråkets minsta värde när det är tillämpligt,
Ändringsförslag  30 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led i
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
i) de eventuella kostnader som parterna ska stå för,	i) de eventuella kostnader som parterna ska stå för, inbegripet regler om fördelning av rättegångskostnader i slutet av förfarandet,
Ändringsförslag  31 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 1 – led ka (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ka) påföljderna för bristande efterlevnad vid ett beslut med bindande verkan för parterna.
Ändringsförslag  32 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen på sina webbplatser och i pappersform i sina lokaler offentliggör årliga verksamhetsrapporter. Rapporterna ska innehålla följande uppgifter om både inhemska och gränsöverskridande tvister:	2. Medlemsstaterna ska se till att de alternativa tvistlösningsorganen på sina webbplatser och, på begäran, i pappersform i sina lokaler offentliggör årliga verksamhetsrapporter. Rapporterna ska innehålla följande uppgifter om både inhemska och gränsöverskridande tvister:
Ändringsförslag  33 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 – led b
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
b) Eventuella återkommande problem som leder till tvister mellan konsumenter och näringsidkare.	b) Eventuella återkommande problem som leder till tvister mellan konsumenter och näringsidkare, vilka kan åtföljas av rekommendationer om hur liknande problem kan undvikas eller lösas i framtiden.
Ändringsförslag  34 Förslag till direktiv Artikel 7 – punkt 2 – led e
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
e) I hur stor utsträckning resultaten av de alternativa tvistlösningsförfarandena efterlevts, om detta är känt.	e) I hur stor utsträckning resultaten av de alternativa tvistlösningsförfarandena efterlevts.
Ändringsförslag  35 Förslag till direktiv Artikel 8 – stycke 1 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) Förfarandet är lättillgängligt för båda parter oberoende av var de befinner sig.	a) Förfarandet är disponibelt och tillgängligt både online och offline oberoende av var parterna befinner sig.
Ändringsförslag  36 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – led ba (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ba) Ett alternativt tvistlösningsförfarande kan bara inledas av konsumenten.
Motivering
Syftet med alternativa tvistlösningssystem är att garantera större tillgång till rättvisa för svagare parter – ofta konsumenten – genom att ge dem ett sätt att inleda en prövning. Näringsidkare ska inte kunna använda alternativa tvistlösningssystem mot konsumenter för att driva in skulder.
Ändringsförslag  37 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1 – led ca (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ca) Det alternativa tvistlösningsorgan som har tagit emot ett klagomål underrättar parterna om tvisten så snart det har tagit emot alla handlingar som omfattar relevant information om klagomålet.
Ändringsförslag  38 Förslag till direktiv Artikel 8 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) Tvisten löses inom 90 dagar från den dag då det alternativa tvistlösningsorganet tog emot klagomålet. Vid komplicerade tvister får organet förlänga denna frist.	d) Tvisten löses inom 90 dagar från den dag då parterna har underrättats om att ett klagomål har lämnats in. Medlemsstaterna ska se till att det alternativa tvistlösningsorganet kan välja att förlänga denna frist om tvisterna är komplicerade eller mycket tekniska. Parterna ska underrättas om varje förlängning och om hur lång tid det förväntas ta att lösa tvisten.
Ändringsförslag  39 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. För att säkra effektiviteten i alternativa tvistlösningsförfaranden ska medlemsstaterna säkerställa att konsumenterna blir skyldiga att söka en uppgörelse i godo direkt med näringsidkaren innan de hänskjuter tvisten till ett alternativt tvistlösningsorgan. Medlemsstaterna kan låta alternativa tvistlösningsorgan kräva bevis på att ett sådant försök har gjorts och slå fast att klagomålet inte ska tillåtas om konsumenten inte gör det.
Motivering
För att undvika att överbelasta alternativa tvistlösningsorgan ska endast relevanta mål föras till alternativ tvistlösning. Det är därför nödvändigt att begränsa tillåtligheten för mål genom att kräva att konsumenterna först försöker lösa problemet med näringsidkaren och endast om detta försök misslyckas gå vidare till alternativ tvistlösning.
Ändringsförslag  40 Förslag till direktiv Artikel 8 – punkt 1b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1b. Medlemsstaterna får begränsa tillåtligheten för en tvist för alternativ tvistlösning genom att fastställa minimitrösklar för anspråkets värde, med hänsyn till huruvida anspråkets värde är oproportionellt lägre än den faktiska kostnaden för det alternativa tvistlösningsförfarandet.
Motivering
Det kan vara gynnsamt för medlemsstaterna att ställa upp minimitrösklar för anspråkets värde för att undvika att oskäliga mål förs till alternativ tvistlösning.
Ändringsförslag  41 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1 – led -a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	-a) Parterna har möjlighet att dra sig ur förfarandet när som helst om de är missnöjda med förfarandets prestation eller gång. De ska upplysas om denna rätt innan förfarandet inleds. Denna bestämmelse ska endast gälla för konsumenten om det föreskrivs i nationella regler att deltagandet i alternativa tvistlösningsförfaranden är bindande för näringsidkaren.
Ändringsförslag  42 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1 – led a
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
a) Parterna har möjlighet att framföra sin ståndpunkt samt höra de argument och sakförhållanden som den andra parten lägger fram och eventuella expertutlåtanden.	a) Parterna har möjlighet att framföra sin ståndpunkt samt få tillgång till och kunna kommentera de argument och sakförhållanden som den andra parten lägger fram, inbegripet eventuella utlåtanden och yttranden från experter.
Motivering
Det måste klargöras att alla förfaranden inte genomförs personligen och att de kan inledas helt eller delvis skriftligt. Parterna ska också ges rätten att kommentera de argument och sakförhållanden som den andra parten presenterar, inbegripet eventuella utlåtanden eller yttranden från en expert.
Ändringsförslag  43 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1a. Medlemsstaterna ska se till att frihetsprincipen följs genom att ställa följande krav:
	a) En överenskommelse mellan en konsument och en näringsidkare om att lämna in klagomål till ett alternativt tvistlösningsorgan är inte bindande för konsumenten om den ingicks innan tvisten uppstod, och om den innebär att konsumenten fråntas sin rätt att väcka talan inför domstol för att reglera tvisten.
	b) Resultatet av ett alternativt tvistlösningsförfarande har ingen bindande verkan för de inblandade parterna om de inte innan förfarandet inleddes har upplysts om resultatets bindande karaktär och uttryckligen samtycker till den. Om det föreskrivs i nationella regler att lösningarna är bindande för näringsidkaren ska endast konsumenten uttryckligen samtycka till dem.
Ändringsförslag  44 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 1b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	1b. Om det finns alternativa tvistlösningsförfaranden som syftar till att lösa en tvist får medlemsstaterna besluta att de lösningar som föreslås genom dessa förfaranden blir bindande för en näringsidkare om konsumenten så önskar.
	I sådana fall ska det förstås att artikel 9.2 b och artikel 9.2 c bara gäller för konsumenten.
Motivering
Medlemsstaterna bör kunna fortsätta med och genomföra nya alternativa tvistlösningssystem så att ett beslut, om konsumenten väljer att godta resultatet av ett förfarande, blir bindande för näringsidkaren.
Ändringsförslag  45 Förslag till direktiv Artikel 9 – punkt 2 – led a – led ia (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	ia) Deltagande i förfarandet utesluter inte möjligheten att söka prövning genom ett normalt domstolsförfarande.
Ändringsförslag  46 Förslag till direktiv Artikel 9a (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9a
	Legaliteten hos alternativa tvistlösningsbeslut
	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att resultatet av ett alternativt tvistlösningsförfarande, även när det genomförs av fysiska personer enligt artikel 6.1 d, som syftar till att lösa en tvist genom en för konsumenten bindande lösning inte leder till att konsumenten fråntas det skydd som ges genom de tvingande bestämmelserna i lagen i den medlemsstat där det alternativa tvistlösningsorganet är etablerat.
	2. Vid gränsöverskridande konsumenttvister ska medlemsstaterna säkerställa att resultatet av ett alternativt tvistlösningsförfarande, även när det genomförs av fysiska personer enligt artikel 6.1 d, som syftar till att lösa en tvist genom en för konsumenten bindande lösning inte leder till att konsumenten fråntas det skydd som denne åtnjuter genom de bestämmelser som inte kan avstås genom avtal till följd av lagen i den medlemsstat där konsumenten har sin varaktiga hemvist, i de fall som föreskrivs i artikel 6 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)1.
	3. Vid alternativa tvistlösningsförfaranden som syftar till att lösa en tvist genom att en lösning läggs fram ska medlemsstaterna se till att den föreslagna lösningen även kan baseras på rättvisa och på uppförandekoder eller riktlinjer för självreglering, med vederbörlig hänsyn till tillämplig lag.
	______________ 1 EUT L 177, 4.7.2008, s. 6.
Ändringsförslag  47 Förslag till direktiv Artikel 9b (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9b
	Sekretess i alternativa tvistlösningsförfaranden
	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att om parterna inte avtalar om annat ska varken alternativa tvistlösningsorgan eller fysiska personer med ansvar för alternativ tvistlösning vara skyldiga att vittna i civil- och handelsrättsliga domstols- eller skiljedomsförfaranden avseende information som härrör eller resulterar från ett alternativt tvistlösningsförfarande, med följande undantag:
	a) När det är nödvändigt på grund av prioriterade hänsyn till den allmänna ordningen i den berörda medlemsstaten, särskilt när det krävs för att säkerställa skyddet av barns intressen eller förhindra skada på en persons fysiska eller psykologiska integritet.
	b) När utlämnandet av innehållet i resultatet av ett alternativt tvistlösningsförfarande är nödvändigt för att genomföra eller verkställa detta resultat.
	2. Ingenting i punkt 1 hindrar att en medlemsstat inför strängare åtgärder för att skydda sekretessen i alternativa tvistlösningsförfaranden.
Ändringsförslag  48 Förslag till direktiv Artikel 9c (ny)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Artikel 9c
	Alternativa tvistlösningsförfarandens effekt på talefrister och preskriptionstider
	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att parter som väljer alternativ tvistlösning för att lösa en tvist inte senare förhindras att inleda ett rättegångs- eller skiljedomsförfarande i förhållande till denna tvist genom att talefristerna eller preskriptionstiderna går ut under det alternativa tvistlösningsförfarandet.
	2. Punkt 1 ska inte påverka bestämmelserna om talefrister eller preskriptionstider i internationella överenskommelser som medlemsstaterna är part i.
Motivering
Användningen av alternativ tvistlösning ska inte förhindra tillgången till normala domstolsförfaranden.
Ändringsförslag  49 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Medlemsstaterna ska se till att näringsidkare som är etablerade på deras territorium underrättar konsumenterna om de alternativa tvistlösningsorgan som de omfattas av och som är behöriga att behandla eventuella tvister mellan dem och konsumenter. Informationen ska omfatta adressen till de berörda alternativa tvistlösningsorganens webbplatser, och det ska anges om näringsidkaren åtar sig att använda sig av dessa organ för att lösa tvister med konsumenter.	1. Medlemsstaterna ska se till att näringsidkare som är etablerade på deras territorium underrättar konsumenterna om de alternativa tvistlösningsorgan som de åtar sig att använda sig av för att lösa eventuella tvister mellan dem och konsumenter. Informationen ska omfatta adressen till de berörda alternativa tvistlösningsorganens webbplatser.
Ändringsförslag  50 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 2
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Den information som avses i punkt 1 ska göras tillgänglig på ett enkelt, direkt, väl synligt och beständigt sätt på näringsidkarens webbplats, om en sådan finns, i de allmänna villkoren för avtal om försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster mellan näringsidkaren och en konsument samt på fakturor och kvitton avseende dessa avtal. Det ska anges var det finns ytterligare information om det berörda alternativa tvistlösningsorganet och om villkoren för användning av organet.	2. Den information som avses i punkt 1 ska göras tillgänglig på ett lättförståeligt, tydligt och enkelt sätt
	a) på näringsidkarens webbplats, om en sådan finns,
	b) i förekommande fall, i de allmänna villkoren för avtal om försäljning av varor eller tillhandahållande av tjänster mellan näringsidkaren och en konsument, samt
	c) alltid när näringsidkaren skriftligen meddelar konsumenten att ett klagomål som lämnats in direkt till näringsidkaren avvisas.
	Det ska anges var det finns ytterligare information om det berörda alternativa tvistlösningsorganet och om villkoren för användning av organet.
Ändringsförslag  51 Förslag till direktiv Artikel 10 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Bestämmelserna i den här artikeln ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 6, 7 och 8 i direktiv 2011/83/EU beträffande konsumentinformation vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler.	3. Bestämmelserna i den här artikeln ska inte påverka tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 6, 7 och 8 i direktiv 2011/83/EU beträffande konsumentinformation vid distansavtal och avtal utanför fasta affärslokaler, i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter1 och artikel 185 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/138/EG av den 25 november 2009 om upptagande och utövande av försäkrings- och återförsäkringsverksamhet (Solvens II)2.
	______________ 1 EGT L 271, 9.10.2002, s. 16.
	2 EUT L 335, 17.12.2008, s. 1.
Ändringsförslag  52 Förslag till direktiv Artikel 13 – punkt 3
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
3. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning med namnet på och kontaktuppgifter till de nätverk som avses i punkt 1. Kommissionen ska vid behov uppdatera denna förteckning vartannat år.	3. Kommissionen ska offentliggöra en förteckning med namnet på och kontaktuppgifter till de nätverk som avses i punkt 1. Kommissionen ska uppdatera denna förteckning vartannat år.
Ändringsförslag  53 Förslag till direktiv Artikel 15 – punkt 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
1. Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska ansvara för övervakningen av utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan på dess territorium och av hur de fungerar. Varje medlemsstat ska meddela kommissionen vilken myndighet den har utsett.	1. Varje medlemsstat ska utse en behörig myndighet som ska ansvara för övervakningen av utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan på dess territorium och av hur de fungerar. Vid sektorsrelaterade alternativa tvistlösningsförfaranden kan medlemsstaterna utse en behörig myndighet för varje sektor. Varje medlemsstat ska meddela kommissionen vilka myndigheter den har utsett.
Motivering
En del alternativa tvistlösningsorgan är sektorsrelaterade. Det skulle vara mycket svårt att anförtro övervakningsuppgifterna till en enda myndighet, vilken skulle omfatta alla sektorer och därmed åläggas en betydande börda. Att ha en behörig myndighet för varje sektor bör fortsätta att vara ett tillgängligt alternativ för de medlemsstater som inte har en enda myndighet som är behörig för alla sektorer.
Ändringsförslag  54 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 – led d
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
d) I hur stor utsträckning resultaten av de alternativa tvistlösningsförfarandena efterlevts, om detta är känt.	d) I hur stor utsträckning resultaten av de alternativa tvistlösningsförfarandena efterlevts.
Motivering
De alternativa tvistlösningsorganen bör ha en skyldighet att övervaka efterlevnaden av resultaten. Detta är en viktig indikator på effektiviteten i alternativa tvistlösningssystem och hjälper även konsumenter och företag vid deras beslut om huruvida det är meningsfullt att inleda ett alternativt tvistlösningsförfarande.
Ändringsförslag  55 Förslag till direktiv Artikel 16 – punkt 2 – led f
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
f) Eventuella återkommande problem som leder till tvister mellan konsumenter och näringsidkare.	f) Eventuella återkommande problem som leder till tvister mellan konsumenter och näringsidkare, vilka kan åtföljas av vägledande lösningar, särskilt inbegripet förslag till hur dessa frågor ska lösas.
Motivering
För att underlätta utbytet av bästa praxis kan det vara gynnsamt att alternativa tvistlösningsorgan erbjuder vägledande lösningar till de mål som de har löst, samtidigt som sekretessen bevaras.
Ändringsförslag  56 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – stycke 1
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
2. Varje behörig myndighet ska på grundval av den bedömning som avses i punkt 1 upprätta en förteckning över de alternativa tvistlösningsorgan som uppfyller kraven i punkt 1.	2. Varje behörig myndighet ska på grundval av den bedömning som avses i punkt 1 upprätta en förteckning över de alternativa tvistlösningsorgan som har meddelats till den och som uppfyller kraven i punkt 1.
Motivering
Det bör vara tydligt att myndigheter inte har något utrymme för skönsmässiga beslut om att vägra ett upptagande i förteckningen så länge bedömningen visar att det alternativa tvistlösningssystemet uppfyller bestämmelserna i kapitel II.
Ändringsförslag  57 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – stycke 2 – led e
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
e) Behovet av parternas eller deras ombuds fysiska närvaro, i förekommande fall.	e) Behovet av parternas eller deras ombuds fysiska närvaro, i förekommande fall, med angivande av alternativet att tvisten kan lösas utan att parterna eller deras representanter är fysisk närvarande, om de har sin hemvist eller normalt uppehåller sig i en annan medlemsstat.
Ändringsförslag  58 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 2 – stycke 3a (nytt)
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
	Behöriga myndigheter ska avlägsna ett alternativt tvistlösningsorgan från förteckningen om detta organ inte längre uppfyller kravet i punkt 1. Förteckningen ska omedelbart uppdateras och de relevanta uppgifterna ska förmedlas till kommissionen.
Ändringsförslag  59 Förslag till direktiv Artikel 17 – punkt 5 – inledningen
Kommissionens förslag	Ändringsförslag
5. Vartannat år ska de offentliga myndigheterna offentliggöra en rapport om utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan och om hur de fungerar. I rapporten ska man särskilt	5. Vartannat år ska de offentliga myndigheterna offentliggöra och till kommissionen översända en rapport om utvecklingen av alternativa tvistlösningsorgan och om hur de fungerar. I rapporten ska man särskilt
Motivering
Som en fråga om gott samarbete mellan kommissionen och nationella behöriga myndigheter är det önskvärt att de sistnämnda skickar sina rapporter till kommissionen, som skulle centralisera informationen, eftersom det underlättar kommissionens insamlande av information.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister)
Referensnummer	COM(2011)0793 – C7-0454/2011 – 2011/0373(COD)
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	IMCO 13.12.2011
Yttrande från        Tillkännagivande i kammaren	JURI 13.12.2011
Associerat/associerade utskott - tillkännagivande i kammaren	20.4.2012
Föredragande av yttrande        Utnämning	Cristian Silviu Buşoi 1.2.2012
Behandling i utskott	1.3.2012	25.4.2012	30.5.2012
Antagande	19.6.2012
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	21 0 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Raffaele Baldassarre, Luigi Berlinguer, Sebastian Valentin Bodu, Christian Engström, Marielle Gallo, Giuseppe Gargani, Lidia Joanna Geringer de Oedenberg, Klaus-Heiner Lehne, Antonio Masip Hidalgo, Alajos Mészáros, Evelyn Regner, Francesco Enrico Speroni, Rebecca Taylor, Alexandra Thein, Cecilia Wikström, Tadeusz Zwiefka
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Piotr Borys, Cristian Silviu Buşoi, Eva Lichtenberger, Dagmar Roth-Behrendt, Axel Voss
Slutomröstning: närvarande suppleanter (art. 187.2)	Patrice Tirolien

• [1]  P7_TA(2011)0449.
• [2]  EUT L 136, 24.5.2008, s. 3.
• [3]  EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.
• [4]  EUT L 109, 19.4.2011, s. 56.

ÄRENDETS GÅNG

Titel	Alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG (direktiv om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister)
Referensnummer	COM(2011)0793 – C7-0454/2011 – 2011/0373(COD)
Framläggande för parlamentet	29.11.2011
Ansvarigt utskott        Tillkännagivande i kammaren	IMCO 13.12.2011
Rådgivande utskott        Tillkännagivande i kammaren	JURI 13.12.2011
Associerat/associerade utskott        Tillkännagivande i kammaren	JURI 20.4.2012
Föredragande        Utnämning	Louis Grech 30.11.2011
Bestridande av den rättsliga grunden        JURI:s yttrande	JURI 17.9.2012
Behandling i utskott	20.12.2011	28.2.2012	29.2.2012	8.5.2012
	20.6.2012	9.7.2012
Antagande	10.7.2012
Slutomröstning: resultat	+: –: 0:	34 1 0
Slutomröstning: närvarande ledamöter	Pablo Arias Echeverría, Adam Bielan, Cristian Silviu Buşoi, Sergio Gaetano Cofferati, Birgit Collin-Langen, Lara Comi, Anna Maria Corazza Bildt, António Fernando Correia de Campos, Cornelis de Jong, Vicente Miguel Garcés Ramón, Evelyne Gebhardt, Louis Grech, Małgorzata Handzlik, Philippe Juvin, Sandra Kalniete, Edvard Kožušník, Hans-Peter Mayer, Sirpa Pietikäinen, Phil Prendergast, Mitro Repo, Robert Rochefort, Heide Rühle, Christel Schaldemose, Andreas Schwab, Catherine Stihler, Róża Gräfin von Thun und Hohenstein, Emilie Turunen, Barbara Weiler
Slutomröstning: närvarande suppleanter	Raffaele Baldassarre, Jürgen Creutzmann, Ashley Fox, María Irigoyen Pérez, Olle Schmidt, Sabine Verheyen, Anja Weisgerber
Ingivande	4.10.2012